kvinnor som mördar - diva portaluu.diva-portal.org/smash/get/diva2:589721/fulltext01.pdf · 2013....
Post on 20-Aug-2020
3 Views
Preview:
TRANSCRIPT
Kvinnor som mördar
- ett diskursanalytiskt perspektiv
Adina Edvardsson
C-uppsats
Sociologi C2 - Ht12
Handledare: Fredrik Palm
Examinator: Hedvig Ekerwald
2
Sammanfattning
I Sverige idag är endast en femtedel av landets brottslingar
kvinnor, varför forskning gällande kriminalitet och dess struktur
tenderar att förbise kvinnor som begår brott. Uppsatsens syfte var
att studera hur det talas om kvinnliga mördare i media. Detta
ämnades undersöka med en diskursanalytisk ansats där
tidningsartiklar om två fall av kvinnliga mördare analyseras. De
diskurser som kunde urskiljas i talet om de kvinnliga mördarna
var den passiva och den aktiva gärningskvinnan samt relationella
diskurser. Kvinnorna talas antingen om som passiva och
irrationella eller som aktiva och planerande i sitt handlande.
Kvinnornas identiteter konstrueras i samband med par- och
familjerelationer. Resultatet relaterades och diskuterades med
tidigare forskning gällande synen på kvinnor som begår brott.
Avslutningsvis ges implikationer för framtida forskning på
området.
Nyckelord: Diskurs, Socialkonstruktionism, Kvinna, Passivitet,
Aktivitet, Relationer
3
Summary
In Sweden today one out of four criminals are female, therefor
research on criminality tends to overlook crimes committed by
females. This report aims to study how media talks about female
murderers. A discoursive analysis was used to study articles
from two Swedish newspapers. Two cases of murderers
committed by a female perpetrator were selected for the
analysis. Three major discourses was identified in how the
media talks about female murderers; the passive perpetrator, the
active perpetrator and discourses about relationships. The female
perpetrators where talked about as passive and subordinate or as
active and planning in their actions. The female identities where
closely related to their couple and family relationships. The
results and its implications were discussed and suggestions for
future research were given.
Keywords: Discourse, socialconstructionism, female, passivity,
activity, relationships
4
Innehållsförteckning 1. Inledning 5
1.1 Bakgrund 5
1.2 Syfte och frågeställningar 6
1.3 Disposition 6
2. Tidigare forskning 7
2.1 Kriminalitet som begrepp 7
2.2 Kvinnlig kriminalitet 8
2.2.1 Våldsbrott 9
2.2.2 Kvinnors kriminalitet- utveckling 10
2.3 Kvinnlighet och kriminalitet 11
2.3.1 Den passiva gärningskvinnan 12
3. Teori 12
3.1 Socialkonstruktionism 13
3.2 Diskursanalys 14
3.2.1 Makt och diskursskapande 16
3.2.2 Subjektet 17
3.3 Teori kopplad till kvinnlig kriminalitet och kvinnor som mördar 17
4. Metod 18
4.1 Material 19
4.1.1 Urvalsprocessen 19
4.2 Diskursanalytisk metod 20
4.3 Förförståelse 22
4.4 Uppsatsens generaliserbarhet 22
5. Resultat 22
5.1 Två fall där kvinnor mördat 23
5.1.1 Fallet i Sandviken 23
5.1.2 Fallet i Växjö 23
5.2 Subjektspositioner 23
5.2.1 Kvinnan i Sandvikenfallet 23
5.2.2 Kvinnan i Växjöfallet 24
5.3 Våldsbrott – Mord 25
5.4 Kvinnor som mördar 26
5.4.1 Den passiva gärningskvinnan 26
5.4.1.1 Förövaren som offer 27
5.4.2 Den aktiva gärningskvinnan 28
5.4.2.1 Den brutala, planerande och känslokalla kvinnan 29
5.4.3 Relationella diskurser 30
5.4.3.1 Parrelation 30
5.4.3.2 Familjerelation 31
5.4.3.3 Hemmet 31
5.4.4 Antagonism i talet om de kvinnliga mördarna 32
6. Diskussion 33
6.1 Hur talas det om kvinnlig kriminalitet i media? – En summering 33
6.1.1 Diskurser i talet om morden 33
6.1.2 Diskurser i talet om kvinnorna som mördar 33
6.2 Talet om kvinnliga mördare i relation till tidigare forskning och teori 35
6.2.1 Den passiva kvinnan i relation till tidigare forskning och teori 36
6.2.2 Den aktiva kvinnan i relation till tidigare forskning och teori 37
6.2.3 Relationella diskurser i relation till tidigare forskning och teori 38
6.3 Implikationer för framtida forskning 40
7. Litteraturförteckning 42
5
1. Inledning
Denna uppsats bygger på en diskursiv analys av texter som beskriver två fall av kvinnor som
mördar. I kommande underavsnitt presenteras uppsatsens syfte, en bakgrund till ämnesvalet
samt en beskrivning av kommande avsnitt.
1.1 Bakgrund
I Sverige var år 2011 ungefär 17 procent av landets lagförda kriminella kvinnor (BRÅ.
2011:23). Det innebär att det för varje kriminell kvinna finns fyra kriminella män. Teorier
som ämnar beskriva och förklara kriminalitetens strukturer och utveckling samt behandlar
kriminella individer riskerar därför att endast förklara mäns kriminalitet medan kvinnors
kriminalitet förbises (BRÅ, 2007:375). Kvinnor och mäns kriminalitet skiljer sig inte bara åt
när det gäller antalet kriminella, utan skiljer sig även åt i vilken typ av brott som begås.
Kvinnor begår mindre grova och mindre våldsamma brott än män (Bergström, 2004:38) De
brott som flest kvinnor är misstänkta för är mened, stöld, snatteri, ärekränkning, bedrägeri och
allmänfarlig vårdslöshet. När det handlar om grövre brott såsom mord, dråp, misshandel med
dödlig och utan dödlig utgång, rån och grovt rån ligger andelen kvinnor på mellan 5 och 10
procent av totala antalet brottsmisstänkta (BRÅ, 2007:375). Något som dock inte får förbises
är att det även finns likheter mellan mäns och kvinnors kriminalitet där den övergripande
brottsstrukturen är någorlunda likartad, trots att antalet misstänkta kvinnor är färre. Kvinnor
och män som begår samma sorts brott liknar också varandra åldersmässigt där exempelvis
unga män och unga kvinnor som representerar den största andelen av misstänkta för
misshandel (Ibid:376).
Könstillhörighet kan ses som en betydelsefull faktor för hur en persons kriminella bana kan
komma att se ut, och hur den kriminella utvecklingen ter sig samt vilka typer av brott som
personen är benägen att begå. Hur könstillhörighet påverkar kriminalitet kan förklaras med
biologiska modeller där exempelvis testosteronnivå ges som orsak till könsskillnaderna i
kriminalitet, men detta saknar stöd i forskning (Bergström, 2004:37). Andra förklaringar till
hur könstillhörighet påverkar kriminalitet är sociala faktorer. Sociala faktorer som
förklaringsmodell beskriver hur könsroller, normer och värderingar formar individer olika
beroende på könstillhörighet, och att den manliga könsrollen ses som mer förenlig med
kriminalitet än den kvinnliga könsrollen. förklara den snedfördelning som bevittnas mellan
könen i andelen misstänkta för brott (BRÅ, 2007:373). Ur ett socialkonstruktionistiskt
perspektiv ses kvinnliga kriminella som konstruktioner skapade av samhället, av individer i
6
samspel med varandra. Kvinnor som begått brott har ofta konstruerats som passiva,
underordnade och psykiskt sjuka. Kvinnliga förövare har därför framställts som offer,
antingen för sin situation eller för sin psykiska sjukdom. (Lander, Pettersson & Tiby,
2003:256)
Uppsatsen ämnar att med en diskursanalytisk ansats undersöka hur två kvinnor som mördat
konstrueras i media genom att studera tidningsartiklar och hur man talar om de kvinnliga
förövarna. De artiklar som valts beskriver två kvinnor som begått och blivit dömda för mord.
Våldsbrott, vilket är kategorin som innefattar mord, är som tidigare nämnt ett brott som en
liten andel kvinnor är misstänkta ha begått. Våldsbrott får uppmärksamhet i media vilket
underlättar för uppsatsens syfte att göra en diskursanalys av talet om kvinnor som mördar i
artiklar. Våldsbrott begångna av en kvinna är ovanliga i jämförelse med våldsbrott begångna
av en man, och det är då intressant att studera hur de kvinnliga förövarna beskrivs och hur
talet i media konstruerar de två fallen där kvinnor mördat.
Att studera texterna gällande de två kvinnorna som mördat; hur kvinnorna framställs och
konstrueras i media är ett steg på vägen mot en ökad förståelse av kvinnor som begår brott.
Genom att studera talet om kvinnliga mördare i de två fallen och vilka diskurser som är aktiva
kan detta ge en insikt i ett större perspektiv om hur kvinnlig kriminalitet konstrueras i media.
Vilket vore betydelsefullt för förståelsen av kvinnor som begår brott, då detta är en grupp som
förbises i studier av större kriminella strukturer.
1.2 Syfte och frågeställningar
Syftet med denna uppsats är att studera hur två kvinnlig mördare konstrueras i media. Detta
ämnas undersöka med en diskursanalytisk ansats. Den huvudsakliga frågeställningen som
uppsatsen ämnar besvara är hur det talas om kvinnor som mördar i media.
Vilka diskurser är aktiva i talet om de två kvinnliga mördarna?
Hur talas det om de kvinnliga förövarna i förhållande till aktivitet och passivitet?
Finns det motsättningar (antagonister) i talet om de kvinnliga förövarna?
1.3 Disposition
Uppsatsens disposition har följande ordning: Tidigare forskning kommer ge en bakgrund till
kvinnlig kriminalitet, hur kvinnlig kriminalitet ser ut i Sverige och hur forskning kring
kvinnlig kriminalitet bedrivs. I avsnittet teori kommer vald teori, socialkontruktionism och
diskursanalys, att beskrivas. Sedan kommer vald metod, i detta fall diskursanalys, presenteras.
7
Här presenteras hur diskursanalysen används mer praktiskt för att analysera texter. Därefter
kommer studiens resultat presenteras, för att sedan diskuteras i avsnittet diskussion, där även
förslag ges på framtida forskning.
2 Tidigare forskning
Detta avsnitt redovisar för relevant forskning när det gäller kvinnor som begår brott.
Inledningsvis kommer det redogöras för begreppet kriminalitet för att ge en bakgrund till
brottslighet i allmänhet. Därefter presenteras statistik gällande kvinnor som begår brott. Här
presenteras olika typer av brott för att ge en inblick i hur kvinnlig kriminalitet ser ut i olika
aspekter av brottslighet.1 Sedan presenteras statistik gällande kvinnor som begår eller är
misstänkta för våldsbrott. Statistiken gällande våldsbrott redovisar för olika typer av
våldsbrott, där även mord ingår. Därpå redogörs för hur kvinnors brottslighet har utvecklats
under åren. Avslutningsvis ges en redogörelse för tidigare forskning gällande kvinnlighet och
kriminalitet.
2.1 Kriminalitet som begrepp
Svensk lagstiftning har stiftat att ett brott är en gärning som finns beskriven i brottsbalken
(Brottsbalk 1962:700, 1 kap 1§). Brottsbalken samlar de lagar som behandlar brott och
bestämmer vilket straff en person som begår brottet i fråga ska dömas till. Brottsbalken
innefattar olika kapitel vilka behandlar olika former av brott, exempelvis tredje kapitlet som
behandlar brott mot liv och hälsa. Ett brott är en handling som begås uppsåtligen (Brottsbalk
1962:700 1 kap 2§) och en person som begår brott ska dömas till det straff som i brottsbalken
står föreskrivet. (Brottsbalk 1962:700, 1 kap 1 §) Kriminalitet kan beskrivas såsom ovan, med
stöd i brottsbalken, men det finns även alternativa beskrivningar av var kriminalitet är och hur
det ska definieras. Ur ett socialkonstruktionistiskt perspektiv existerar inte kriminalitet i sig
utan kriminalitet är konstruerat av samhällets normer och regler, där handlingar tillskrivs en
kriminell betydelse endast inom vissa sociala ramar. En kriminell handling är en handling
som begås i en viss social kontext där denna handling ses som avvikande. Om handlingen
istället sker i en annan kontext där denna är socialt accepterad eller inte ses som avvikande får
handlingen en annan betydelse (Christie, 2005:17). Ett exempel som kan ges till detta är
handlingen där en person använder sina knytnävar och slår en annan person. I kontexten av en
park eller en gata så behandlas detta som en misshandel, men i kontexten av en
1 Statistiken för kvinnor som begår brott kommer att presenteras tillsammans med statistik för män som begår
brott. Detta för att sätta den kvinnliga brottsligheten i ett jämförande perspektiv. Statistiken gällande män som
begår brott kommer dock inte användas i samband med resultatredovisningen.
8
boxningsmatch beskrivs handlingen som en sport och ren och skär underhållning. En handling
blir kriminell först då en oönskad handling genomgått ett meningsskapande, för att sedan
enligt lag slås fast som kriminell. Begreppet kriminalitet kan ses som en ansats för att
klassificera och döma oönskade handlingar (Christie, 2005:22).
Kriminalitet och kategoriseringen av kriminella har länge varit ett område där forskning
bedrivits. Under 1800-talet studerade man kriminella och försökte kartlägga vem som blir
kriminell, då med fokus på karaktärsdrag och utseendemässiga attribut. Denna forskning
riktades mot män då de generellt begick flest brott (Bergström, 2004:23) Här sökte man
individer som, med utgångspunkt i den evolutionella utvecklingen, kunde förstås som lägre
stående. Forskningen utvecklades sedan till att se kriminalitet som en psykologisk defekt, där
kriminalitet sågs som en samhällelig sjukdom eller en psykisk sjukdom hos individen. Sedan
började sociala förhållanden ses som en förklaringsmodell till kriminalitet där fattigdom,
utanförskap och kulturella konflikter orsakar att individer begår kriminella handlingar
(Lander, Pettersson & Tiby, 2003:36).
2.2 Kvinnlig kriminalitet
När begreppet brottslighet behandlas och beskrivs i forskning är det ofta mäns kriminalitet
som hamnar i fokus då kvinnors brottslighet utgör en liten del, endast en knapp femtedel, av
den totala brottsligheten. Analyser av brottslighetens struktur och utveckling som utgår från
den totala brottsligheten i samhället riskerar att förbise den kvinnliga kriminaliteten (BRÅ,
2007:373). Enligt Brottsförebyggande rådet uppgick år 2011 andelen lagföringsbeslut
gällande kvinnor till 17 procent av de totala lagföringsbesluten (BRÅ, 2011:23).
Lagföringsbeslut innebär samtliga personer som förklarats skyldig till ett brott. Av denna
statistik att döma är färre kvinnor benägna att begå brott, då det på en kriminell kvinna går
fyra kriminella män.
Skillnaden mellan könen i brottsbenägenhet är inte det enda som skiljer dem åt, det finns även
en skillnad mellan könen i vilken typ av brott som begås. Den kvinnliga kriminaliteten tar sig
ofta uttryck i vad samhället anses vara mindre grova brott. Här följer en redovisning av olika
typer av brott och andelen kvinnor som år 2007 var misstänkta. Det brott med flest kvinnliga
misstänkta är mened där hälften av det totala antalet misstänkta är kvinnor. För brott som
stöld och snatteri är 36 procent av totala antalet misstänkta kvinnor. En tredjedel av de som är
misstänkta för ärekränkning, bedrägeri, och allmänfarlig vårdslöshet är kvinnor. När det gäller
förfalskningsbrott, våld mot tjänsteman och förskingringsbrott är en femtedel av det totala
9
antalet misstänkta kvinnor. Vad gäller sexualbrott var endast två procent, av det totala antalet
misstänkta, kvinnor. Andelen kvinnor misstänkta för rån eller grovt rån var fem procent.
Kvinnor i åldrarna 15 till 17 år är den åldersgrupp som är mest brottsaktiv. Detta minskar
sedan stadigt ju äldre kvinnorna blir (BRÅ, 2007:377). Detta stämmer även överens med män
och deras brottsaktivitet i olika ålderskategorier. Män är, liksom kvinnor, mest brottsaktiva
när de är unga. Det finns även likheter mellan könen om man ser till vilka brottstyper som är
de mest förekommande. För både kvinnor och män är olika former av stöldbrott samt hot- och
våldsbrott de vanligaste brottstyperna. Andelen män och andelen kvinnor som begår dessa
skiljer sig däremot åt, och även hur dessa brott tar sig uttryck skiljer sig åt(Ibid, 376)
När det talas om brottslighet och statistik över antalet misstänkta eller dömda brottslingar så
är det viktigt att ha i åtanke att dessa brott som innefattas av statistiken endast är de som
kommer till myndigheternas kännedom. Det finns mörkertal som består av brott som aldrig
blir anmälda eller där man aldrig finner och kan döma förövaren (BRÅ, 2007:378) Detta är en
viktig aspekt när brottsstatistik diskuteras men mörkertal är inget denna uppsats kommer att
beröra ytterligare.
2.2.1 Våldsbrott
Våldsbrott benämns i Brottsbalken (1962:700) tredje kapitel som brott mot liv och hälsa. Här
har alla brott där en person åsamkar en annan skada oberoende av utgång. Våldsbrott
innefattar misshandel, grov misshandel, dråp, mord, vållande till annans död, vållande till
kroppslig skada eller sjukdom och framkallande av fara för andra (Brottsbalk kap 3 § 1-9).
För dråp och misshandel med dödlig utgång var nio procent av det totala antalet misstänkta
kvinnor. Elva procent av de misstänkta för försök till mord eller dråp var kvinnor. För
misshandel och grov misshandel där brotten ej fick dödlig utgång var 13 procent av det totala
antalet misstänkta kvinnor och samma procent gäller för vållande till annans död. (BRÅ,
2007:375) När det gäller misshandel är det yngre ålderskategorier mellan 15 och 39 år som
har störst andel misstänkta kvinnor, medan det är färre kvinnor äldre än 39 år som misstänks
för misshandel (BRÅ, 2007:382).
Kvinnor som misshandlar utsätter vanligtvis en annan vuxen kvinna för våld; i hälften av
misshandelsfallen med en kvinnlig förövare är offret en kvinna. Misshandel där män över 15
år faller offer för en kvinnas våld är 30 procent av fallen. Övriga är mot barn mellan åldrarna
10
0-14 år (BRÅ, 2007:383). I de flesta fall har förövaren och brottsoffret en relation till
varandra, till exempel en bekantskaps- eller familjerelation (Ibid.).
Inom kriminologisk forskning har våld diskuterats som ett sätt att utöva dominans och
markera maskulinitet. Våld och våldsbrott har varit ett verktyg för att konstruera manlighet,
ett verktyg för individen att framställa sig som maskulin. Hur kan då kvinnors våldsutövande
diskuteras? Är våld ett sätt även för kvinnor att uppvisa någon slags maskulinitet, eller kan
kvinnors våld ses som ett uttryck av femininitet? Begreppet våld kanske snarare ska
problematiseras och istället för att ses som ett uttryck av maskulinitet istället studeras som en
handling med koppling till både maskulinitet och femininitet (Lander et al, 2003:140).
2.2.2 Kvinnors kriminalitet - utveckling
Antalet kvinnor som begått brott och lagförts för dessa ökade gradvis mellan år 2002 och år
2009. Arton procent av det totala antalet lagföringsbeslut var lagföringsbeslut gentemot
kvinnor (BRÅ, 2011:23). Detta innebär att andelen lagförda kvinnor mellan år 2009 och 2011
minskade med en procentenhet till 17 procent (Ibid). Antalet kvinnor som misstänktes för
brott år 2007 var 12 879 fler än antalet kvinnor som misstänktes för brott 1975. Antalet
misstänkta män ökade med ungefär samma antal år 2007 jämfört med år 1975. Den största
ökningen av antalet misstänkta kvinnor skedde mellan år 1975 och år 1993. Sedan följde en
nedgång av antalet misstänkta kvinnor för att sedan kring år 1999 återigen öka. Denna
nedgång förklaras med ett stort bortfall i data under detta år. Jämfört med brottsutvecklingen
för män så har ökningen efter år 1999 varit större för antalet misstänkta kvinnor. Trots denna
ökning är antalet brottsmisstänkta kvinnor betydligt färre än antalet brottsmisstänkta män,
även om avståndet mellan de två grupperna tenderat att minska sedan år 1975. År 1975 var
exempelvis elva procent av det totala antalet brottsmisstänkta kvinnor jämfört med år 2011 då
17 procent var kvinnor (BRÅ, 2007:386). Orsaker till den ökning statistiken visar kan vara att
det skett en förändring i den samhälleliga strukturen. En ökad jämställdhet i yrkeslivet och
familjelivet gör att kvinnors och mäns samhälleliga roller närmar sig varandra, vilket också
kan påverka mäns och kvinnors benägenhet att begå brott (BRÅ 2007:374).
När det gäller olika brottstyper så minskar skillnaderna mellan män och kvinnor. När det
gäller hot- och våldsbrott har antalet misstänkta kvinnor ökat med 86 procent under perioden
1995 till 2007, närmare bestämt från cirka 2 500 kvinnor år 1995 till 4 700 kvinnor år 2007.
Motsvarande ökning för män är 26 procent (BRÅ, 2007:389). Detta innebär att antalet
11
kvinnor misstänkta för hot- och våldsbrott sakta närmar sig antalet män misstänkta för hot-
och våldsbrott.
Ur ett socialkonstruktionistiskt perspektiv finns en problematik gällande beskrivningar av
ökad eller minskad brottslighet. Kriminologen Christie befäster denna problematik och menar
att kriminalitet är skapat av normer och regler och är egentligen inte bestämda. Statistik kring
kriminalitet kan därför användas för att se vad samhället för tillfället uppfattar som avvikande
och oönskat beteende och hur dessa avvikelser bör angripas (Christie 2005:29). Ett perspektiv
på att statistik över kvinnlig kriminalitet ökar eller minskar kan därför vara att samhällets syn
på vad som är och inte är kriminellt kan ha förändrats eller att synen på kvinnor som förövare
har förändrats. Detta kan möjligtvis vara svårt att urskilja under ett så kort tidsspann som det
som redovisades ovan, men är trots allt ett viktigt perspektiv att reflektera kring då ökad eller
minskad brottslighet studeras.
2.3 Kvinnlighet och kriminalitet
Kvinnlighet beskrivs enligt forskning med ord som moral, moderskap och dygd. Den
kvinnliga normen uppvisar kvinnan som en moralbärare med en naturlig modersinstinkt; en
känsla för omsorg och omhändertagande (Lander et al, 2003:38). Kvinnan beskrivs som
passiv, underordnad, svag och irrationell (Ibid:142). Hon förväntas vara mindre aggressiv och
mindre maktlysten, och känna mer empati och ansvar jämfört med män (BRÅ, 2007:374). En
kvinna antas även generellt vara mindre benägen att ta risker än män (Ibid:373). En kvinna
som begått en kriminell handling avviker från de ovan presenterade förväntningar samhället
har på kvinnor och deras agerande. Den kriminella och avvikande kvinnan är en individ vars
subjekt och agerande skiljer sig från normer och förväntningar samhället har på kvinnligheten
(Lander et al, 2003:39). Att en individ kan ses som avvikande och att ett fenomen som
avvikelse existerar i samhället kan beskrivas som en konstruktion. En sådan konstruktion av
en social ordning ses som naturlig (Ibid:37). Den kvinnliga sociala ordningen har den
normativa kvinnligheten som högsta ordning och den avvikande kvinnligheten som lägsta
ordning. Kvinnan kontrolleras genom föreställningar om den avvikande kvinnan, genom
uttryckta förväntningar på hur hon bör agera, hur hon bör se ut, hur hon bör föra sig för att
inte ses som avvikande. Kvinnan bör agera på ett anständigt sätt för att inte av andra uppfattas
som avvikande från normer (Ibid:39). En kriminell kvinna har genom historien stämplats som
en dålig, avvikande kvinna. Hon har inte setts som en riktig kvinna utan hon är maskulin och
ofeminin. Kriminella kvinnor har även beskrivits som mentalt sjuka och kriminaliteten
12
förklaras utifrån deras biologi, inte utifrån de samhälleliga förhållanden som kan tänkas
orsaka kriminalitet (Ibid:151).
2.3.1 Den passiva gärningskvinnan
Kvinnan och kvinnlighet beskrivs med ord som passiv, underordnad och svag vilket även
påverkar synen på den kvinnliga förövaren. En kvinna som begått ett brott och dömts för detta
ges ofta en offerroll. Hennes brott förklaras med att hon hela livet dominerats och utnyttjats
av män, eller att hon tidigare varit utsatt för övergrepp från män (Lander et al, 2003:256). Den
kvinnliga kriminaliteten genomsyras av det faktum att kvinnor ses som passiva och
underordnade män. Den kvinnliga brottslingen beskrivs inte ha agerat av egen fri vilja, vilket
ofta är fallet då män begår brott (Ibid:264). Att orsaken till att en kvinna begått ett brott
förklaras med psykisk sjukdom bidrar också till att ge en passiv bild av kvinnan som förövare,
där hon agerat irrationellt och till följd av sin psykiska störning (Ibid.151).
3. Teori
Uppsatsen bygger på en socialkonstruktionistisk teori vilken har som utgångspunkt att
verkligheten är konstruerad i social interaktion mellan individer. Detta innebär att
samhälleliga fenomen inte existerar naturligt utan skapas i interaktion(Alvesson & Sköldberg,
2008:86). Begreppet och diskursen kvinnlig kriminalitet kommer med hjälp av en
diskursanalytisk metod studeras och problematiseras. Diskursanalys grundar sig på tanken om
att vår sociala verklighet och vårt språk är uppbyggd av diskurser. Diskurser innebär en sorts
allmän syn på verkligheten, ett gemensamt sätt att förstå och tala om verkligheten (Winther
Jörgensen & Phillips, 2000:7). En diskursanalytisk metod studerar därigenom sociala
fenomen i text och tal, där kategoriseringar och beskrivningar av sociala sammanhang eller
praktiker framgår (Alvesson & Sköldberg, 2008:460). Genom dessa kategoriseringar och
beskrivningar konstrueras verkligheten och diskurser framträder. Diskurser kan ses som
skapade av olika maktförhållanden i samhället. Dessa maktförhållanden kan beskrivas som
styrkeförhållanden som existerar på olika nivåer i samhället. Dessa styrkeförhållanden
uppkommer i relationen mellan två eller fler individer, mellan grupper, mellan institutioner
och mellan kulturer (Foucault, 1976:103). Subjektet, individens tankar, handlingar och
uppfattning om sin egen identitet ses som konstruerade av diskurser. Diskurserna sätter ramar
för hur individen ska agera och tänka och beroende på vilken diskurs som är aktiv i vilken
kontext så agerar individen därefter (Winther Jörgensen & Phillips, 2000:49). I kommande
avsnitt kommer en grundligare genomgång av teorin och relevanta begrepp presenteras.
13
3.1. Socialkonstruktionism
Socialkonstruktionismen härrör från tankar om att verkligheten är socialt konstruerad, att
verkligheten är en produkt av social interaktion mellan människor. Socialkonstruktionismen
riktar kritik mot att sociala företeelser ska betraktas som naturliga, och teorin är kritisk
gentemot det som kan kallas självklar kunskap. Socialkonstruktionismen studerar
samhälleliga sociala fenomen som konstruktioner skapade av individer i samspel med
varandra. (Alvesson & Sköldberg, 2008:85) Studierna av hur verkligheten konstrueras i den
sociala interaktionen mellan individer fokuserar på hur tecken, symboler och språk används
för att kategorisera och konstruera sociala fenomen. Språket ger individen ett kunskapsförråd
som sedan används för att tolka sociala situationer och avgör även individens agerande i
sådana situationer (Ibid).
I relationer mellan individer skapas rutiner och vanor för hur man hanterar just en sådan social
situation, dessa vanor och rutiner påverkar sedan individernas agerande i efterföljande sociala
situationer. Individen skapar kategorier för att lättare förstå sin omgivning. Dessa kategorier
skapas och omskapas då individen observerar och tolkar socialt samspel mellan andra
individer i olika kontexter (Ibid:86). Människans tendens att kategorisera omvärlden
underlättar för henne och hennes sätt att leva. Genom att snabbt förstå att det är ett träd, en
hund eller en människa vi ser så sparar vi på vår tolkningsförmåga. Vi behöver inte tänka efter
och tillskriva en tolkning till objekt vi sett förut. (Passer, Smith, Holt, Brenner, Sutherland &
Vliek, 2008:633) Kategorier som delar upp individer i män, kvinnor, svenskar, spanjorer
består av ett nätverk av begrepp som beskriver hur dessa individer agerar, vad som är typiskt
för kategorins utseende, vilka sociala förhållanden de härstammar ifrån. Kategorin bygger på
en stereotyp, en genomsnittlig mall skapad av en mängd tolkningar av individer som anses
tillhöra samma kategori. Berger och Luckmann definierar denna process som typifiering
(Berger & Luckmann, 1998:43). De diskuterar fenomenet typifiering som en institution, där
handlingar förväntas utföras av en viss typ av aktör. Individer agerar utifrån fasta tanke- och
handlingsmönster och genom vanemässiga handlingar skapas ständigt institutioner där
enskilda aktörers agerande kan ses som bestämt av typifiering (Ibid:69).
Den socialkonstruktivistiska teorin menar att varje individ har olika versioner av verkligheten,
och varje individ är även medveten om att alla inte har samma erfarenhet i livet som denne
har. Verkligheten blir på så vis subjektiv eftersom alla inte tolkar och agerar utifrån samma
utgångspunkter. Trots att varje individs verklighet är subjektiv så samexisterar vi och utgår
från en verklighet som bygger på en slags commonsense-kunskap. Commonsense-kunskap är
14
den sorts kunskap individer delar om sociala samhälleliga situationer, hur vi agerar i det
vardagliga livet (Berger & Luckmann, 1998:32). Exempelvis använder individer en
commonsense-kunskap när de delar tankar om och agerar likadant i sociala kontexter, där
individer i till exempel ett klassrum agerar såsom elever bör agera, eller som en lärare bör
agera enligt deras commonsense-kunskap. Kvinnans normativa roll som moderlig,
omhändertagande och ansvarstagande kan också ges som exempel på commonsense-kunskap.
Det är denna commonsense-kunskap som socialkonstruktionismen ämnar ifrågasätta och
kritisera. Genom att ifrågasätta, vrida och vända på begrepp som av allmänheten anses
självklart så upptäcks nya perspektiv av verkligheten. Röster som tidigare varit stumma får
möjlighet att tala. En verklighet som är konstruerad i social interaktion kan på så vis kunna te
sig på ett helt annat sätt om konstruktionen vore annorlunda. Vår commonsense-kunskap
speglar endast den verklighet vi tror och uppfattar som sann, men om bilden av verkligheten
plötsligt förändras så anpassas även vår commonsense-kunskap.
3.2. Diskursanalys
Teorin grundar sig på tankar om att vår sociala verklighet och vårt språk är uppbyggda av
diskurser. Diskurser kan definieras som ”ett bestämt sätt att tala om eller förstå världen (eller
snitt av världen” (Winther Jörgensen & Phillips, 2000:7). Diskursanalys används då för att
studera tal och text och därigenom även studera sociala sammanhang och sociala praktiker
(Alvesson & Sköldberg, 2008:460). Diskursbegreppet utgår från en konstruktionistisk
grundtanke där språket konstruerar hur vi förstår och förhåller oss till verkligheten. Då vi
genom språket tolkar och diskuterar verkligheten konstruerar vi den samtidigt. Bilden vi har
av verkligheten är en subjektiv representation som konstrueras utifrån de erfarenheter och
diskurser som präglar vår person (Ibid).
Ett diskursanalytiskt tillvägagångssätt kan innebära att man studerar diskurser, vilket man kan
beskriva som det tidigare nämnda begreppet commonsense-kunskap, det vill säga det som tas
för givet i samhället. Genom språket kategoriserar vi vår verklighet då talet är inte bara är
begränsat till det som ses som socialt och kulturellt accepterat utan även sätter dessa gränser
(Alvesson & Sköldberg, 2008:465). Diskurser skapar föreställningar hos både omgivningen
och individen själv om hur denne förutsätts agera i en viss kontext. Genom att ge olika
beteende olika mening skapar vi kategoriseringar av vad som är ett lämpligt samt olämpligt
beteende (Winther Jörgensen & Phillips, 2000:48). Beroende på social kontext kan även ett
beteende som tolkas som olämpligt eller avvikande i ett sammanhang tolkas som helt naturligt
i ett annat. Exempelvis kan en individ stå och skrika på en fotbollsmatch men om samma
15
individ skulle agera på samma sätt i en kontext som ett klassrum skulle beteendet uppfattas
som avvikande.
I språket finns olika diskurser för olika fenomen, dessa skapas och omskapas då de kommer i
kontakt med varandra. En händelse kan beskrivas och tolkas utifrån flera olika diskurser
beroende på observatörens, alltså den tolkandes, erfarenheter (Winther Jörgensen & Phillips,
2000:16, Alvesson & Sköldberg, 2008:465).
Diskurser kan även omfatta olika stora delar av verkligheten. Diskursordning är ett begrepp
som beskriver hur en diskurs kan innefatta flera mindre diskurser. Till exempel innefattar
diskursen och kategoriseringen kvinna flera underdiskurser som beskriver hur en kvinna bör
agera i sociala sammanhang, hur en kvinna ser ut et cetera. Diskursen kriminell innefattar
underdiskurser som till exempel kan delas upp i individer som begår olika sorters kriminalitet
eller straffade och ostraffade kriminella.
Diskursanalys är kritisk mot försök att spegla verkligheten genom metoder där data undersöks
för att finna ett mönster. Kritiken riktas främst mot att resultat vid sådana undersökningar
tenderar att reducera den variation man finner i resultatet. Resultatet används sedan för att
utveckla kategorier och för att se mönster i beteende. Diskursanalysen vill istället fokusera på
just variation som intressant att studera och även hur kategorier begränsar denna variation.
Diskursanalytiska studier fokuserar på hur individer använder språket för att konstruera deras
verklighet, hur kontexten kan tänkas påverka och vilken funktion deras uttalande fyller
(Alvesson & Sköldberg, 2008:462). Diskursanalysen påpekar att det borde finnas en större
försiktighet i att dra slutsatser av språkliga uttalandet eller texter, och istället uppmärksamma i
vilken kontext detta uttalande eller denna text sker i (Ibid:468).
3.2.1 Makt och diskursskapande
Michel Foucault beskriver sitt sätt att arbeta som ett sätt att blottlägga omedveten kunskap.
Sådan omedveten kunskap definieras som något som existerar utanför forskarens medvetande
men ändå är en del av den vetenskapliga diskursen. Paralleller kan här dras till commonsense-
kunskap och det commonsense-kunskap utesluter. Diskurser existerar i alla tidsepoker och det
är reglerna för hur diskurser formas och skapas som Foucault intresserar sig för (Harrington,
2005:207). Foucault diskuterar begreppet diskurs med utgångspunkt i begreppet makt. Han
menar att diskurser uppkommer slumpmässigt och att makt styr hur diskurser utvecklas
(Alvesson & Sköldberg, 2008:369). Makt utövas genom de diskurser makten skapar, genom
att skapa diskurser som talar om och beskriver ett, enligt makten, normalt och accepterat
16
beteende (Harrington, 2005:211). Exempelvis kan diskursen kvinnlighet diskuteras ur ett
maktperspektiv där normer och allmängiltiga värderingar om hur en kvinna bör vara och se ut
konstraterat med den avvikande kvinnan skapar ett maktförhållande. Det finns ett rådande hot
om att kvinnor som inte lever upp till normen för kvinnlighet ska ses som avvikande och
maskulina. (Lander et al., 2003:37)
Foucault beskriver att det finns en relation mellan makt och kunskap där kunskap resulterar i
makt vilket resulterar i diskurs, där ny kunskap omskapar verkligheten och diskurser som
beskriver den. Men makt resulterar även i kunskap där makten i samhället avgör vad som är
värdefull kunskap, och utifrån detta omskapas diskurser så de beskriver verkligheten såsom
makten förutsätter (Alvesson & Sköldberg, 2008:373). Makt i den mening Foucault syftar till
är inte den makt en individ har över en annan individ, utan han definierar makt som den makt
som är spridd över olika sociala praktiker (Winther Jörgensen & Phillips, 2000:20). Makten
bygger på en mångfald av inneboende styrkeförhållanden som organiserar området där de
fungerar. Styrkeförhållandena finner kraft i varandra genom oupphörlig kamp mellan
motsättningar där makten förstärks eller omvandlas (Foucault, 1976:103). I varje relation och
i varje ögonblick skapas makt, makten styr hur diskurser, kunskap, institutioner och
subjektiviteter konstitueras (Winther Jörgensen & Phillips, 2000:20).
Diskurser kämpar ständigt mot varandra om ställningen som den rådande diskursen (Ibid:13).
När en diskurs går segrande ur kampen råder hegemoni, verkligheten talas och beskrivs
utifrån den segrande diskursens perspektiv. Andra diskurser osynliggörs dock. Vår sociala
verklighet befinner sig i en ständig förändring där diskurser avlöser varandra och verkligheten
omformas ständigt.
Foucault diskuterar även normer som finns i samhället. Han fokuserar främst på normen om
tvåsamhet, heterosexualitet, fortplantning som mål för sexuell aktivitet och normer som
beskriver vad som är normalt sexuellt beteende beroende på ålderkategori. Sexuella beteenden
som inte överensstämmer med normen klassas som perversa (Foucault, 1976:59). Att
kategorisera och klassificera beteenden som normala och utifrån detta skapa normer kan även
appliceras på andra aspekter i samhället, inte endast synen på sexualitet. Normer som
beskriver ett normalt beteende i den rådande diskursen får även en motsats, vilken ses som
underlig och ej passande. Makten kan då skapa censur och förbud gentemot beteenden som
avviker, där hot om straff om avvikelsen fortsätter försöker tygla och dämpa beteendet
(Ibid:96).
17
3.2.2 Subjektet
Individens medvetna och omedvetna tankar, självförståelse, upplevelser, känslor och
individens förhållningssätt till världen kan beskrivas med begreppet subjekt (Alvesson &
Sköldberg, 2008:415). Ett diskursanalytiskt tillvägagångssätt uppvisar en kritik gentemot
subjektet då det beskrivs som medvetet handlande, autonomt och att det sociala samspelet
kretsar kring individen. Ur ett diskursanalytiskt/socialkonstruktionistiskt perspektiv menar
man istället att den sociala omgivningen och kontexten formar individen (Winther Jörgensen
& Phillips, 2000:21). Individens tankar, upplevelser och medvetna konstrueras av den
språkliga kontexten genom begränsningar av subjektets uttryck (Alvesson & Sköldberg,
2008:415). Genom språket konstitueras individens identitet och subjekt, genom att studera
språket, tal och text, och diskurser det är uppbyggt kring kan vi då även studera subjektet
utifrån det sociala som konstruerat det. Subjektet konstrueras inte enbart av en diskurs utan att
flera diskurser är aktiva vid olika tillfällen och på så sätt konstruerar subjektet. Exempelvis
kan en individ i en kontext vara student, i en annan patient och i en tredje mamma. Olika
subjektsformer aktiveras då beroende på vilket diskursivt fält vi befinner oss i (Winther
Jörgensen & Phillips, 2000:49, Alvesson & Sköldberg, 2008:416). Genom bli benämnd som
till exempelvis mamma så anammar individen en identitet som mamma. Varje individs egen
bild, kategori och erfarenhet av hur en mamma agerar påverkar då hur individen själv agerar
och anammar identiteten som mamma (Winther Jörgensen & Phillips, 2000:48).
3.3. Teori kopplad till begreppet kvinnlig kriminalitet och kvinnor som mördar
Med utgångspunkt i socialkonstruktionistisk teori kommer talet om de kvinnliga mördarna att
undersökas och problematiseras. Den kvinnliga förövaren som subjekt kan studeras som en
konstruktion av sociala interaktioner, där kontext och samhällets beskrivning av hennes
handling skapar hennes kriminella identitet. Kriminalitet, och även mord, i sig är ett begrepp
som inom socialkonstruktionismen ses som en konstruktion skapad i social interaktion.
Kriminalitet är enligt socialkonstruktionismen inget naturligt existerande socialt fenomen utan
konstrueras då en handling tillskrivs en betydelse som är beroende av i vilken kontext
handlingen utförs och vem som utför handlingen. Exempelvis om en individ tar något från en
annan individ utan lov så skulle detta kunna tillskrivas betydelsen av stöld. Men om
situationen var så att en dotter tog pengar ur mammas plånbok utan lov skulle detta inte
rubriceras som stöld. Kontexten och vem som utförde handlingen påverkar på detta sätt vilken
betydelse en handling får. Kvinnan är enligt en socialkonstruktionistisk teori också en social
konstruktion där en könsroll konstruerats och där samhället förväntar sig att en kvinna ska
18
agera, tala och se ut på ett visst sätt. Berger och Luckmann beskriver detta som typifiering,
vilket man skulle kunna beskriva som ett skapande av stereotyper. Specifika handlingar
förväntas utföras av en viss person, exempelvis att städning och matlagning förväntades
utföras av en kvinna enligt gamla könsroller. Den kvinnliga kriminaliteten som konstruktion
kan exempelvis ta sig uttryck i att kvinnor som förövare ofta ses som offer trots att de begått
en kriminell handling eller att en viss sorts brott kopplas till eller inte kopplas till en kvinnlig
förövare.
Den kvinnliga förövaren kan diskuteras ur Foucaults maktperspektiv. Foucaults maktbegrepp
innebär en mångfald av styrkeförhållanden som organiserar det område där de fungerar. Makt
skapas i varje relation och styr hur diskurser, kunskap, institutioner och subjektiviteter
konstitueras. Diskurserna kring kvinnor och kriminalitet kan båda diskuteras ur en sådan
synvinkel, där den kvinnliga könsrollen kan ses som skapad ur maktförhållanden både
gentemot män och gentemot andra kvinnor. Konstruerandet av kvinnlighet och hur en kvinna
bör agera för att inte stämplas som avvikande är ett maktutövande från samhällets sida.
Kriminalitet kan ses som ett tillvägagångssätt för makten att beskriva ett avvikande beteende
som ej anses som gynnande för samhället på samma sätt som Foucault talar om
perversionernas införande. Diskurserna skapas av makten och används för att bibehålla makt.
Den kvinnliga förövaren som subjekt är enligt den socialkonstruktionistiska teorin skapad i
och av sin omgivning, genom social interaktion med andra. Kvinnan som mördare, hennes
tankar kring det egna subjektet och hennes handlingar påverkas av språket, hur det beskriver
en mördare. Att benämna henne som mördare påverkar hur hon uppfattar den egna identiteten.
Tanken om att olika diskurser aktiveras i olika kontext visar även hur komplex bilden av den
egna identiteten kan bli hos en kvinna som av samhället beskrivs som kriminell eller som
mördare. I den samhälleliga kontext där hon är mördare, när hon exempelvis befinner sig i
fängelse så innefattas hennes uppfattning av den egna identiteten av diskursen mördare. Men
då hon befinner sig i det egna hemmet så kan diskursen dotter, mamma eller flickvän aktivera
en annan subjektsform hos henne.
4. Metod
Uppsatsen är en kvalitativ undersökning av begreppet kvinnlig kriminalitet där konstruktionen
av kvinnlig kriminalitet i media undersöktes med en diskursanalytisk ansats. Med
utgångspunkt i tidningsartiklar studerades hur den kvinnliga kriminella framställs och på så
19
sätt konstrueras i media. Nedan följer en genomgång av det material som användes och en
redogörelse för den diskursanalytiska metod som användes i undersökningen. Det redogörs
även för min förförståelse och hur den kan påverka uppsatsens utformning. En redogörelse
görs även av vilket bidrag denna uppsats kan tänkas göra till forskningen om kvinnlig
kriminalitet.
4.1 Material
Uppsatsens material består av tolv tidningsartiklar som behandlar två mordfall där förövarna
var kvinnor. Nedan följer en redovisning för urvalsprocessen gällande materialet.
4.1.1 Urvalsprocess
Urvalsprocessen inleddes med att begränsa vilken sorts kvinnlig kriminalitet som ämnades
undersöka. Valet föll på våldsbrott då detta är ett brott där få kvinnor är förövare och
våldsbrott i form av mord ofta får stor uppmärksamhet i media vilket underlättar för
insamlande av material passande för uppsatsens syfte. Våldsbrotten begicks i Sverige av
svenska kvinnor, detta valdes för att jag vill studera diskursen kvinnlig kriminalitet ur ett
svenskt perspektiv. Den tidigare forskning jag tog del av behandlar även den brottsstatistik
från Sverige.
Nästa steg i urvalsprocessen var vilken media som var lämplig för en diskursanalytisk
undersökning. Tidningsartiklar valdes då de torde spegla vanligt förekommande
föreställningar gällande kvinnlig kriminalitet och dessa lämpar sig väl för en diskursanalytisk
metod där tal och text studeras för att skapa förståelse kring det bestämda sättet att tala om
och förstå världen (Winther Jörgensen & Phillips, 2000:7). Tidningsartiklarna kommer från
Aftonbladet och Dagens nyheter, vilka är två av Sveriges största tidningar. Denna del i
urvalsprocessen resulterade i att mordfall med kvinnliga förövare valdes ut. Det ena fallet var
en 41-årig kvinna som i juni 2012 knivmördade en man utanför Sandviken (A1)2. Det andra
fallet rör en 34-årig kvinna som knivmördade två män i Växjö i april 2010.
(DN1). Fallen valdes för att dessa brott då de begicks fick uppmärksamhet i media och då
våldsbrotten begicks inom en relativt närliggande tid för denna uppsats kan tidningsartiklar
2 Hänvisningarna till materialet har kodats, där exempelvis A1 hänvisar till artikeln
Fembarnsmamman skyldig till mordet på Ingemar från Aftonbladet och DN1 hänvisar till
Dagens nyheters artikel Misstänkta dubbelmördaren begärs häktad. Förteckning över
samtliga koder och hänvisningar till artiklar finns i litteraturförteckningen.
20
som beskriver fallen ses som en aktuell skildring av den kvinnliga kriminella diskursen i
dagens samhälle. Av de tidningsartiklar som påträffades gällande de två fallen valdes de
artiklar som var mest informativa. Med informativa menas att fallen beskrevs ingående och
gav en tydlig bild av händelsen och även innefattade information om förövaren. Sju av de tolv
artiklarna som valdes som material behandlar fallet i Sandviken och resterande fem behandlar
fallet i Växjö.
Tidningsartiklarna som beskriver de två fallen var således det material som uppsatsen ämnade
undersöka. Hur tidningsartiklarna beskriver de kvinnliga förövarna, morden och de rådande
omständigheterna kring fallen studerades för att skapa en bild av hur kvinnorna som mördar
konstrueras i media, det vill säga hur det talas om och vilka diskurser som är aktiva i talet om
de kvinnliga mördarna.
4.2 Diskursanalytisk metod
En diskursanalytisk ansats användes för att analysera materialet gällande kvinnor som mördar.
Denna analysmetod valdes då uppsatsens syfte var att studera hur kvinnliga mördare
konstrueras med utgångspunkt i en diskursanalytisk ansats. Diskursanalytisk metod utgår från
att språket är konstruerat av verkligheten samt konstruerar verkligheten. Diskursanalys menar
också att språket har varierande funktioner och att språket då har varierande konsekvenser. En
diskursanalytisk metod bygger på att språkliga uttryck studeras utan att slutsatser dras om vad
som ligger bakom ett uttalande. Kontexten som studeras är den kontext där språket tar sig
uttryck i form av en intervju, ett samtal, en text (Alvesson & Sköldberg, 2008:465). En
diskursanalytisk metod kan byggas upp på olika sätt (Winther Jörgensen & Phillips 2000:131)
och här nedan följer en beskrivning av hur analysen av uppsatsens material gick tillväga.
För att praktiskt studera dessa texter diskursanalytiskt användes i denna uppsats Laclau och
Mouffes diskursteoretiska begrepp som diskurs, moment, nodalpunkter, element och
artikulation. En diskurs ”uppfattas som en fixering av betydelse inom en bestämd domän
”(Ibid:33) eller som tidigare beskrivits är en diskurs ett bestämt sätt att tala om och förstå
världen. Genom tal och text skapas representationer av verkligheten och dessa
representationer skapar i sin tur verkligheten (Ibid:15). En diskurs består av olika tecken, och
dessa tecken som en diskurs innefattar kallas moment. Moment kan ses som knutar i diskursen
vilka skiljer sig från varandra på ett bestämt sätt och får betydelse i relation till varandra
(Ibid). Nodalpunkter är tecken som organiserar diskursen (Ibid:57). Dessa tecken är
21
överordnade de andra tecknen, det är kring nodalpunkterna som de andra tecknen i texten
ordnas och får sin betydelse (Ibid:33).. I en diskurs finns även tecken som diskursen inte
lyckats ge en slutgiltig betydelse, dessa kallas element. Element är mångtydiga tecken som
diskursen försöker göra entydiga (Ibid:34). När element sätts i relation till varandra och får sin
betydelse så förklaras detta med begreppet artikulation, där elementens identitet förändras då
det skapas en relation till ett annat element (Ibid:35). Elementens betydelse förändras därmed
beroende på vilken diskurs som är aktiv eftersom dessa är mångtydiga. En diskurs innefattar
de tecken som anses beskriva diskursen, och diskursen utesluter alla andra möjliga betydelser
dessa tecken kan ha och även andra relationer tecknen kan tänkas ha till varandra (Ibid:34).
Begreppen som nämns ovan beskriver beståndsdelar i en diskurs och genom att identifiera
dessa i tidningsartiklarna rörande de två fallen med kvinnliga mördare framträder de diskurser
som tillsammans är talet om kvinnliga mördare.
Diskurserna om kvinnliga mördare analyserades också utifrån de subjektspositioner som
kunde urskiljas i texterna. Subjektet är enligt diskursteorin splittrat och får sin identitet genom
att representeras diskursivt. Identiteten skapas genom ekvivalenskedjor, vilket innebär att
tecken sorteras och knyts ihop i kedjor som beskriver hur man är och hur man inte är. Liksom
diskurser är identiteten föränderlig och subjektet har flera identiteter beroende på vilken
diskurs som är aktiv (Ibid:51). Gruppbildning ses enligt diskursteorin på samma sätt, där en
person kan identifiera sig med flera olika grupper, på samma sätt som en person har olika
identiteter beroende på kontext. Genom att identifieras som grupp så försvinner de skillnader
som existerar inom gruppen, och då de skillnader som existerar inom gruppen försvinner så
utesluter man även alla andra möjligheter för att bilda grupper av andra konstellationer
(Ibid:52).
Ytterliggare två diskursanalytiska begrepp som var av vikt då texterna analyserades var
begreppen antagonism och hegemoni. Antagonism innebär konflikt och inom diskursteorin
syftar man till den konflikt som uppstår då olika identiteter hindrar varandra. En person har
flera olika identiteter beroende på situation och beroende på aktiv diskurs. Men i vissa
situationer finns flera identiteter och flera diskurser aktiva samtidigt, vilket leder till konflikt
mellan identiteterna och mellan diskurserna (Ibid:55). Denna konflikt kan sedan lösas med
hegemonisk intervention, vilket återupprättar entydigheten och låter en diskurs gå segrande ur
konflikten och blir den dominerande diskursen (Ibid).
22
4.3 Förförståelse
Materialet till denna uppsats byggde på tidningsartiklar vilket bidrog till att de etiska
övervägandena istället rörde min roll som författare och hur jag påverkade innehållet i
resultatet och även framställningen av resultatet. En kvalitativ analysmetod som
diskursanalys påverkas av forskarens förförståelse och den relation har eller inte har till det
ämne som denne undersöker. Jag har haft som intention att återge kvinnorna som mördar på
ett så objektivt och informativt sätt som möjligt, men samtidigt är jag väl medveten om att
min förförståelse och mina erfarenheter kan ha kommit att avspeglas i uppsatsens resultat. Jag
har tidigare kunskaper inom kriminologisk teori samt kunskaper inom genusforskning som
kan ha kommit att påverka min syn på de kvinnliga mördarna. Kriminalitet och speciellt mord
som denna uppsats bygger sitt resultat på väcker både tankar och känslor. Det finns olika
åsikter om hur kriminalitet bör bestraffas, om vilken funktion kriminalitet fyller i samhället
och vad som ligger bakom ett kriminellt beteende. Uppsatsen ämnade undersöka kvinnor som
mördar som social konstruktion, vilket visar min egen syn på kriminalitet. Jag är av åsikten att
kriminalitet konstrueras och inte är något som finns naturligt i samhället. Vi konstruerar lagar
och regler och ett beteende som avviker från dessa kan stämplas som kriminellt. Trots att min
förförståelse kan ha präglat uppsatsen kan dess resultat ändå ses som ett bidrag till
forskningen om kvinnlig kriminalitet.
4.4 Uppsatsens generaliserbarhet
Denna uppsats ämnar endast undersöka två fall där kvinnor mördat vilket innebär att denna
undersökning inte kan generaliseras till hur man talar om gruppen kvinnor som mördar i
media. Jag kan inte heller uttala mig om kvinnor som begår andra typer av brott som kvinnor
begått och hur man talar om dem i media. Uppsatsens material är även begränsat till
tidningsartiklar i Aftonbladet och Dagens Nyheter vilket inte kan sägas representera media i
stort. Uppsatsen kan dock ses som ett bidrag till forskningen om kvinnlig kriminalitet då
uppsatsen är ett exempel på hur media talar om två kvinnor som mördat.
5. Resultat
I följande avsnitt kommer resultatet av den diskursanalytiska undersökningen att presenteras.
Inledande ges en beskrivning av de två fallen som valts som material till denna uppsats. Sedan
presenteras de kvinnliga subjektspositionerna som beskrivs i texten. Därefter presenteras de
diskurser som är aktiva i talet om morden och sedan presenteras de mest framträdande
diskurserna som tillsammans konstruerar talet om de kvinnliga mördarna.
23
5.1 Två fall där kvinnor mördat
Texterna som analyserats diskursivt handlar om två mordfall där förövarna var kvinnor.
Nedan följer en kort redovisning av vart och ett av fallen. Redovisningen innefattar var och
när morden begicks, vem som föll offer, hur förövaren grips samt vilket straff förövaren fick i
de två fallen.
5.1.1 Fallet i Sandviken
Det första fallet utspelar sig under midsommarhelgen 2012 i Högbo utanför Sandviken. En
41-årig kvinna knivhugger under midsommarnatten sin nyblivna sambo till döds. Hon lämnar
platsen, hämtar sina barn som sovit på annan plats och åker till Stockholm, där hon är
hemmahörande. Hon lämnar av barnen hos bekanta. Kvinnan åker sedan vidare till en
arbetskollega för vilken hon erkänner brottet hon begått och beskriver hur även hon gått
tillväga. Hon anmäler sig själv till polisen och häktas (A1). Hon genomgår en
rättspsykiatriskundersökning som visar att hon inte lider av eller vid brottstillfället led av en
psykisk störning. Hon döms till 15 års fängelse för mord (A6).
5.1.2 Fallet i Växjö
Det andra fallet utspelar sig i Växjö under påskhelgen 2010. En 34-årig kvinna knivhugger två
män, 41 och 70 år gamla, till döds i deras respektive hem. Kvinna grips på en buss efter att
hon, i bloddränkta kläder, agerat förvirrat och visat upp en kniv samtidigt som hon berättar att
hon mördat två män (DN1). Kvinnan har sedan sex år tillbaka varit skriven på samma adress
som den ene mannen och det är bekräftat att de haft en relation. Den andra mannen är även
han bekant med kvinnan (DN3 & DN5). Kvinnan genomgår en rättspsykiatriskundersökning
som visar att kvinnan lider av en allvarlig psykisk sjukdom och att hon vid mordtillfällena led
av en akut fas av paranoid schizofreni. Hon döms för morden till psykiatrisk tvångsvård med
särskild utskrivningsprövning (DN5).
5.2. Subjektspositioner
I detta avsnitt kommer det att redovisas för de två kvinnliga subjektspositioner som
konstrueras i texterna. Dock bör has i åtanke att kvinnornas subjektspositioner ständigt
konstrueras i samband med hur man talar om deras roller som förövare och hur man talar om
de roller kvinnorna har i relation till andra.
5.2.1. Kvinnan i Sandvikenfallet
Den 41-åriga kvinna som mördat en man i Sandviken får sin identitet genom att diskursivt
representeras som flickvän, sambo, mamma och mördare. Identiteten skapas genom att dessa
tecken knyts ihop genom en ekvivalenskedja som beskriver hur kvinnan är. Kvinnans identitet
24
skapas därför genom relationen hon hade med mannen hon mördade då hon presenteras som
flickvän och nybliven sambo med denne man (A1, A2, A3, A4). Hon presenteras även som
mamma till fem barn och styvmamma till sin nye sambos två döttrar (A2, A3). Kvinnans
identitet skapas även i förhållande till det brott hon begått, hon är en mördare och beskrivs
utifrån den rollen. Hennes identitet beskrivs därför som aningen splittrad då hon i ena stunden
beskrivs som en stöttande flickvän och mamma(A1) för att i nästa beskrivas som en brutal
mördare (A1). Subjektspositioner förändras dock till följd av vilken diskurs som är aktiv, vid
brottstillfället var en diskurs aktiv och fick henne att agera som hon gjorde. När kvinnan är
med sina barn är dock diskursen mamma aktiv och då agerar hon i enlighet med den
identiteten.
5.2.2. Kvinnan i Växjöfallet
Den 34-åriga kvinnan som gjort sig skyldig till dubbelmord i Växjö beskrivs mestadels utifrån
sin psykiska sjukdom samt sin tidigare sjukdomshistoria (DN3). Hon beskrivs som förvirrad
och irrationell och hennes identitet skapas av den diagnos, paranoid schizofreni, hon får i den
rättspsykiatriska undersökning hon genomgår (DN5). Kvinnan har en relation med den ena
mannen hon dödade, de har under sex års tid varit skrivna på samma adress och kvinnans
mamma bekräftar att de haft ett förhållande (DN2). Kvinnans identitet konstrueras delvis av
hennes förhållande till denna man. Hon identifieras även med rollen som dotter då hennes
mamma figurerar i texterna (DN2). Tecknen psykisk störning, flickvän och dotter bildar då en
ekvivalenskedja och tillsammans konstruerar de kvinnan som subjektsposition. Hennes
agerande beskrivs mest utifrån tecknet psykisk störning, vilket var den identitet som var aktiv
då hon begick brotten och även efter brotten.
5.3. Våldsbrott - Mord
I detta avsnitt kommer texternas tal om morden att beskrivas och exemplifieras för att visa
olika aspekter om hur det talas om morden. Tre olika diskurser kan identifieras i artiklarna,
nämligen en rättmedicinsk, en värderande samt en autobiografisk diskurs gällande sättet att
tala om morden.
Den rättsmediciniska diskursen som framträder i texterna om de två kvinnliga förövarna
beskriver brottet kliniskt. Diskursen speglar resultaten av de rättsmedicinska undersökningar
av kropparna som skedde efter mordet inträffat. Resultaten från en rättsmedicinsk
undersökning kan exempelvis beskrivas med ”Ingemar hade ett 30 tal sårskador av kniven
varav tre av huggen varit direkt dödande”(A6) och ”Båda de dödade männen hade svåra skär-
25
och stickskador.”(DN1). Diskursens moment beskriver hur skadorna uppkommit, hur skadade
kropparna var och vilka skador som var dödande.
Värderande beskrivningar av brotten framkommer i texterna vilket kan identifieras som en
värderande diskurs. Avsnitt i texterna som ger värderande beskrivningar av morden är
exempelvis ”Besinningslöst våld med knivhugg i huvud, hals och bröst som liknar en
avrättning”(A1), ”Två män knivmördades brutalt”(DN2) och ”Tidigt på påskdagen hittas en
41-årig man död i sitt hem av anhöriga. Han har svåra stick- och skärsår på kroppen”(DN2)
”Ytterligare en man, en 70-åring, har blivit brutalt överfallen” (DN2). Beskrivningarna
speglar en värderande diskurs där talet i sig värderar och moraliserar våldsbrotten. Talet
präglas här av mer känsloladdade moment som brutalt, besinningslöst våld, avrättning.
Våldshandlingen konstrueras här som något fruktansvärt, som det värsta en människa kan
utsätta en annan människa för.
Morden beskrivs även ur förövarens egen synvinkel vilket ger autobiografisk diskurs.
Beskrivningarna ger en inblick i hur förövaren gick tillväga för att mörda sitt offer och hur
händelseförloppet utspelade sig.
”Jag väntade tills han somnade. Sen funderade jag över om jag skulle hugga
honom i huvudet eller bröstet. Jag högg honom i huvudet. Då vaknar han och
reser sig. Då fortsätter jag hugga tills han faller ihop, rosslar och dör” (A6)
Momentet jag är en viktig knutpunkt i den autobiografiska diskursen, och i relation till
övriga moment i texten skapas talet om brottet ur den kvinnliga förövarens perspektiv.
5.4. Kvinnorna som mördar
Inledningsvis kommer talet om och kategoriseringen av kvinnliga mördare som grupp att
presenteras, därefter kommer de diskurser som är aktiva i talet om de två enskilda förövarna
att presenteras.
Texterna baseras till stor del på talet om de två enskilda kvinnorna vars brott texterna ämnar
redovisa. Dock kan en kategorisering skönjas, denna kategorisering beskriver gruppen
kvinnor som mördar, vad som är mest karaktäristiskt för denna. Kategoriseringen blir tydlig i
DN2 där polisprofessor Leif G W Persson uttalar sig om att kvinnor som mördar ofta har
väldigt starka motiv som är relaterade till offret. Det är ytterst sällan som kvinnor dödar någon
som för dem är helt främmande. Han säger också att det är ovanligt med kvinnor som dödar,
det händer mellan fem och tio gånger per år. Han säger även att kvinnor som dödar ofta lider
av psykiska problem.
26
Det denna kategorisering av kvinnor som mördar gör är att den skapar en generell bild av
kvinnor som begått ett eller flera mord. Genom att påvisa hur ovanligt det är att kvinnor begår
brott av sådan våldsam karaktär blir de kvinnor som faktiskt begår dessa brott än mer
avvikande. Den vanligaste orsaken som ges till att brotten begås är att förövaren lider av en
psykisk störning vilket även det förklarar kvinnan som avvikande. Genom att påtala kvinnliga
förövares psykiska problem frångås att kvinnor kan begå brott utan att det orsakats av
kvinnans mentala tillstånd, den variation som finns inom gruppen försvinner i och med detta.
Psykisk störning kan ses som ett normativt avvikande, då det avvikande beteendet förklaras
med diagnoser och ses som något som kan ges vård för att avvärja.
Kvinnor som mördar avviker från den kvinnliga normen i och med att de avviker från bilden
av den omhändertagande, moderliga, ansvarstagande och moralbärande kvinnan. Brottet de
begått är av grövsta karaktär vilket avviker, både i lagens och i normens mening, från vad som
är ett socialt accepterat beteende. Normer och avvikelser från normer är något som är
återkommande i talet om de kvinnliga förövarna. Detta kommer därför vara ett stående inslag
i diskurserna i talet om de två kvinnliga mördarna. Nedan följer en redovisning för diskurser
som finns aktiverade då det talas om de två kvinnliga mördarna.
5.4.1. Den passiva gärningskvinnan
I detta avsnitt kommer jag att redovisa för diskurser som tillsammans konstruerar den passiva
gärningskvinnan. Tidigare forskning gällande kvinnliga förövare har visat att kvinnor
framställs som offer när de begått ett brott och deras gärning förklaras som följd av psykisk
störning (Lander et al, 2003:151). Den normativa kvinnan beskrivs som passiv och
omhändertagande (Ibid:38). Dessa synsätt är även framträdande i talet om de två kvinnliga
förövare som materialet till denna uppsats bygger på.
5.4.1.1. Förövaren som offer
Kvinnan i Växjöfallet beskrivs lida av en psykisk störning, paranoid schizofreni (DN5), och
man talar om hennes tidigare sjukdomshistoria där hon tidvis varit intagen för tvångsvård till
följd av psykisk ohälsa (DN5). Kvinnan beskrivs som ”förvirrad och irrationell”(DN5). Enligt
DN4 ska hon, trots sina psykiska problem, ha varit tillräckligt medveten för att medverka
under förhandlingen och svara på frågor gällande brottet. Dock talar man om att det var
”givetvis uppenbart för var och en att hon inte är fullständigt psykiskt frisk” (DN4). Även
hennes motiv anges i skenet av den psykiska sjukdom hon lider av, ”Genom telepati, hävdade
kvinnan, hade hon fått veta att männen skulle vara pedofiler – något som utredningen inte gett
minsta belägg för. Ändå är det detta som kvinnan anfört som motiv”(DN5). Under förhör med
27
kvinnan framkommer även att hon planerat att döda sin egen mamma, och motivet till detta
ska ha varit att kvinnan ansåg att mamman var allmänfarlig (DN5.) Det talas även om
kvinnans beteende då hon greps. Kvinnan hade, efter morden begåtts, iklädd blodiga kläder
klivit ombord på en buss där hon berättat för passagerare att hon mördat två män och även
visat upp en blodig kniv (DN1, DN2). Talet om kvinnan genomsyras av hennes psykiska
tillstånd och hon förklaras utifrån sin psykiska störning. Hon förpassas som en passiv förövare
som endast agerat till följd av hennes psykiska problematik. Hon framställs som ett offer i
relation till sin sjukdom som kontrollerar hennes sinne. Hon har inte agerat av fri vilja då hon
begick brotten och hon förpassas som irrationell och förvirrad. Det befästs inte enbart en
diskurs om den passiva kvinnan som agerar till följd av sin psykiska störning utan det befästs
även en diskurs gällande psykisk sjukdom. Det talas om diagnos, sjukdom, paranoid
schizofreni, tvångsvård och inte fullt psykiskt frisk vilka blir moment i diskursen om psykisk
sjukdom. Talet om kvinnans psykiska sjukdom avslöjar hur samhället ser på kategorisering av
psykisk ohälsa genom att ställa olika diagnoser och hur personer med psykisk ohälsa bör
vårdas.
I artiklarna gällande Sandvikenfallet framställs kvinnan dels som passiv och dels som aktiv i
sitt handlande. Beskrivningar av kvinnan som aktiv kommer jag återkomma till i senare
avsnitt. De delar av talet om kvinnan som mördare och brottet hon begått som kan tolkas som
en diskurs om den passiva gärningskvinnan är då det talas om kvinnans motiv till brottet. I
texterna framgår tre olika motiv, där två av dem konstruerar en bild av kvinnan som passiv
förövare. Det ena motivet anger kvinnan själv, hon menar att hon agerat i nödvärn och hon
ska ha sagt ” Jag hann först till kniven” (A2). ). Den kvinnliga förövaren menar att hon i
självförsvar huggit mannen med kniven då offret enligt henne tagit ett grepp om hennes hals
med sin hand (A4). Det andra motivet som anges är ”Enligt tingsrätten kan motivet vara att
hon känt sig kränkt över att Ingemar klagat på matinköp och att hon tagit emot begagnade
möbler av en granne” (A6). Kvinnans relation till mannen hon mördar beskrivs ha en
problematisk historia med bråk och polisanmälningar för skadegörelse av egendom (A1).
Passiviteten i kvinnans handling konstrueras här genom att förklara brottet som en reaktion på
missförhållanden. Kvinnan blir ett offer i sin relation till mannen där hon har känt sig kränkt
och bråk har präglat relationen. Kvinnan hävdar själv att hon agerat i nödvärn; om hon inte
försvarat sig hade utgången kanske varit annorlunda. Dock ges detta motiv inget stöd i den
tekniska undersökning som sker av brottsplatsen (A6). Kvinnan talar osanning om vad som
skedde under mordnatten, men hennes berättelse bidrar till att konstruera bilden av henne som
28
ett offer, en passiv kvinna som endast agerade för att skydda sitt liv. En passiv kvinna som till
följd av pojkvännens kränkande behandling gentemot henne begick ett grovt våldsbrott.
Psykisk störning, agera i nödvärn och känsla av att bli kränkt i sin relation är moment som i
en ekvivalenskedja konstruerar diskursen om den passiva gärningskvinnan. Brotten sker till
följd av att kvinnan har en destruktiv relation till sitt offer och agerar, inte till följd av sin egen
vilja, till följd av hennes underordnade position till mannen i fråga. Hon agerar irrationellt och
endast för att skydda sitt eget liv och inte för att hon rationellt planerat brottet. Alternativt sker
brotten till följd av att kvinnan inte är psykiskt frisk och även här agerar irrationellt.
5.4.2. Den aktiva gärningskvinnan
Den aktiva gärningskvinnan blir den passiva gärningskvinnans kontrast. Den aktiva
gärningskvinnan är aktivt agerande, hon är planerande och handlingar sker enligt hennes vilja
och inte till följd av att andra parters vilja medverkar. Det är främst i Sandvikenfallet som
diskursen om den aktiva gärningskvinnan framträder. Den 41-åriga kvinnan som knivhugger
sin pojkvän till döds misstänks först lida av en psykisk störning vilket kan förklara hennes
handling (A2). Enligt den rättspsykiatriska undersökningen som kvinnan genomgår lider hon
inte, och led inte heller tillfället för brottet, av någon psykisk störning (A5). Hennes agerande
kan därför inte förklaras som en följd av hennes psykiska tillstånd. Hennes agerande blir
istället aktivt och hon framställs som brutal, planerande och känslokall.
5.4.2.1. Den brutala, planerande och känslokalla kvinnan
Diskursen om den aktiva kvinnliga mördaren inleds med den brutala kvinnan. Mordet i
Sandviken beskrivs med ”Besinningslöst våld med knivhugg i huvud, hals och bröst som
liknar en avrättning”(A1) och ”Enligt åtalet högg hon tills knivbladet gick av”(A3). Detta
konstruerar bilden av kvinnans agerande som brutalt. Momenten besinningslös, avrättning
och högg till knivbladet gick av ger intryck av att släppt alla hämningar då hon begick brottet
och att det var hennes nyblivna sambo som föll offer för hennes vrede gör att hennes handling
framställs som än mer brutal.
Kvinnan ska, innan hon knivhögg sin pojkvän till döds, ha uppdaterat sin status på ett socialt
nätverk, vilket beskrivs på följande sätt:
”I sova med fienden skjuter Julia Roberts ihjäl sin man med en pistol. Klockan
01.58 på midsommarafton ”gillade” den 42-åriga fembarnsmamman den kända
thrillern på Facebook och skrev: ”Nu blir det denna film ”. Sedan högg hon ihjäl
sin pojkvän Ingemar Wallin, 49, med en filékniv”(A7)
29
Klockan 03.50 ringer hon på hos grannen för att hämta sina döttrar som sovit där. Då har
mordet redan skett. Kvinnans handlande kan tolkas som planerat och tingsrätten i Gävle
menar att mordet inte var en impulshandling, då inget i utredningen stödjer detta (A7).
Kvinnan ska även efter mordet ha tagit bilder av kroppen med sin mobilkamera (A3) och
torkat av kniven hon använde som mordvapen och lagt den i en ryggsäck (A7). Mordet
berättade hon sedan om för en arbetskamrat innan hon själv ringde polisen och anmälde att
hon mördat mannen, detta gjorde hon enligt texten ”småfnissande” (A7). När kvinnan sedan
var häktad för brottet och deltog i de olika momenten av rättegången så ”har 41-åringen
knappt visat några känslor. Oftast har hon lyssnat med ett leende på läpparna. Under
slutpläderingen skrattade hon ett par gånger” (A4). I en av texterna finns även ett uttalande
från kvinnan själv där hon ska ha sagt ”att hon var glad över att nu ha fått använda
julklappskniven för en gångs skull” (A3). Här talas på flertalet olika sätt om kvinnan så hon
framstår som känslokall inför brottet hon begått. Hon beskrivs inte visa någon ånger för
brottet hon begått i och med uttalandet om att äntligen få användning för filékniven.
Momenten småfnissade och leende stödjer även detta.
Kvinnan i Sandvikenfallet säger själv, som tidigare diskuterat, att hon agerat i nödvärn och att
om hon inte försvarat sig hade mannen skadat henne (A4 & A6). Kvinnan hävdar att ”Han
tagit ett grepp med ena handen om hennes hals”(A4) och att hon ”hann först till kniven”(A2).
Hennes förklaring till dådet är dock inget som kan stödjas av den tekniska undersökningen av
brottsplatsen och skadorna på offret (A2). Kvinnans planering av mordet samt hennes
fingerade motiv till varför hon begick brottet och hur det i texterna talas om detta påvisar
diskursen om den planerande och aktiva gärningskvinnan. Kvinnan far med osanning och har
själv konstruerat en historia för att dölja sitt egentliga motiv med handlingen. Talet om
kvinnans försök till att manipulera tingsrätten att tro att hon istället för att vara en kallblodig
mördare agerade i självförsvar konstruerar kvinnan som planerande och aktiv. Även hennes
egen beskrivning av mordet som hon berättar för sin arbetskamrat påvisar talet om en
planerande förövare. Hon berättar steg för steg hur hon resonerade med sig själv om var hon
skulle hugga honom, och hur hon högg honom med kniven tills han rosslade till och föll ihop.
5.4.3. Relationella diskurser
I texterna om de två kvinnliga mördarna framträder flera relationella diskurser. Diskurserna
konstruerar kvinnornas subjektspositioner, där kvinnorna får sin identitet skapad i samband
med de relationer som kan identifieras i texterna. De relationella diskurser som framträder är
parrelation och familjerelation. I den relationella diskurs som innefattar parförhållanden finns
30
kan även en problematisk parrelation urskiljas. I den relationella diskursen om familjen finns
även aspekter av diskursen om hemmet och om kvinnan som omhändertagande.
5.4.3.1. Parrelation
De två kvinnliga förövarna som texterna beskriver hade båda två en relation med männen de
dödade. Den ena kvinnan var nybliven sambo med pojkvännen som hon senare knivmördade
(A1) medan den andra även hon levde tillsammans med den första mannen hon mördade, hon
var även bekanta med det andra offret (DN5). I texterna om Växjöfallet framgår att ”Enligt
smålandsnytt ska kvinnan även ha bott och varit skriven på samma adress som ett av sina
offer, den 41-årige mannen, under sex års tid. Om de bodde grannar eller ihop är ännu oklart”
(DN3) samt att ”Hon kände båda männen sedan tidigare och hade en relation med 41 åringen”
(DN5) I texterna om fallet i Sandviken framgår den relationella diskursen i ”Paret hade
återupptagit sitt kärleksförhållande och bestämt sig för att flytta ihop i Ingemars villa i Högbo,
Sandviken.” (A6), ”träffade den 41-åriga fembarnsmamman 2010” (A1) och
”Fembarnsmamman misstänks ha huggit ihjäl sin sovande pojkvän med en filékniv” (A2).
Den 41-åriga kvinnan i Sandvikenfallet beskrivs även som en stöttande flickvän som vid ett
tillfälle följer med sin pojkvän då han tävlar i motorsport. Hon fotograferar honom och
publicerar sedan en bild på nätet där hon beskriver honom som sin älskling.
Den relationella diskursen om parrelationer beskrivs i texterna gällande de två fallen som
heterosexuella förhållanden i och med att det talas om ett förhållande mellan en man och en
kvinna. Det talas även om att paren ingått samboskap vilket kan ses som ytterligare ett steg i
relationen, och förhållandena har pågått under en längre tid.
Det framgår dock i talet om parrelationen i Sandvikenfallet att ”förhållandet flöt inte helt
friktionsfritt” (A1). Den kvinnliga förövaren och offret i fallet i Sandviken hade nyligen
återupptagit sitt förhållande (A6) och i texterna beskrivs hur deras tidigare relation varit
problematisk. Kvinnan hade tidigare polisanmält mannen för skadegörelse då ett bråk ledde
till att han sparkade sönder hennes dator (A1). Vid ett tidigare uppbrott i relationen krossade
kvinnan ett fönster i mannens hus (A2). I texterna finns exempel på att även den nuvarande
parrelationen var problematisk, ”dagen före midsommaraftonen blev det tjafs och bråk mellan
de båda” (A4). Den problematiska relationen mellan parterna i Sandvikenfallet kan även
urskiljas i talet om kvinnans motiv till brottet. Offrets anhöriga menar att motivet kan ha varit
att mannen ville avsluta det samboförhållande som paret nyligen ingått ”Ingemar hade ångrat
31
sig och sa att han inte vill bo ihop med henne” (A3) och att mordet ska ha föranletts av ett
raseriutbrott på grund av detta (A1).
Talet om den problematik paret i Sandviken stött på under sin tid tillsammans ger ytterligare
en aspekt till den relationella diskursen. Det talas om bråk och tjafs mellan de två parterna och
en polisanmälan har vid ett tillfälle lämnats in till följd av skadegörelse. Motivet till mordet
tros även vara att mannen ville avsluta förhållandet och kvinnan i ett raseriutbrott mördat
honom. Talet konstruerar ett destruktivt förhållande som kulminerar i att kvinnan hugger ihjäl
sin partner.
5.4.3.2. Familjerelation
Texterna om fallet i Sandviken speglar även en familjerelation. Kvinnan beskrivs som
”fembarnsmamman”(A1, A2, A3 & A4) och två av hennes yngre barn flyttade med henne när
hon blev sambo med sin pojkvän som hade två barn (A6). Paret firade midsommar
tillsammans med sina respektive barn (A6) och ”Vittnen såg hur de påtade i trädgården dagen
före midsommarafton. Allt såg idylliskt ut.”(A2). Familjediskursen som befästs här genom en
bild idyllisk familjesituation med firande av svensk högtid. Kvinnans roll som mamma ges
stor vikt i talet om henne och påverkar således hennes egen identitet liksom förväntningarna
på hennes karaktäristiska och hennes handlande.
I beskrivningarna av den kvinnliga förövaren i Växjö finns relationen till kvinnans mamma,
dels så informerar mamman om att hennes dotter hade ett förhållande med den 41-åriga man
som föll offer för kvinnan. Kvinnan ska även ha planerat att mörda sin mamma, kvinnan
beskriver sin mamma som ”allmänfarlig”(DN5). Här framträder familjediskursen med
utgångspunkt i en mor-dotter relation. Den kvinnliga förövaren är 34 år gammal och därför en
vuxen kvinna, men hon är ändå en dotter, och mammans uttalande i pressen etablerar talet om
deras relation. Kvinnan uttalar även ett hot gentemot sin mor; hon har planerat att mörda
henne. Av detta att döma framgår tal om en problematisk relation mellan mor och dotter.
5.4.3.3. Hemmet
I texterna framträder hemmet som element, hemmet beskrivs i samband med att paret i
Sandvikenfallet precis valt att flytta ihop i mannens nyinköpta hus (A6). Detta hem är även
den plats där brottet begicks ”Det var tidigt på midsommarafton som 41-åringen dödade sin
pojkvän, Ingemar ”Inke” Wallin, 49 med flera knivhugg i hans hus i Högbo,
Sandviken.”(A4). Även i Växjöfallet finns hemmet med i brottsplatsangivelserna. ”Tidigt på
påskdagen hittas en 41-årig man död i sitt hem av anhöriga. Han har svåra stick- och skärsår
32
på kroppen”(DN2) och ”Mannen hittas utanför sin lägenhetsdörr, även han med svåra stick-
och skärsår. Hans liv går inte att rädda”(DN2). Kvinnan hade attackerat och dödat båda
männen i deras hem. Den kvinnliga förövaren var även i detta fall sammanboende med det
ena offret då det i texten talas om att hon var skriven på samma adress som offret (DN3)
Talet om hemmet finns följaktigen i både fallet i Sandviken och i Växjöfallet. Det talas om
hemmet som en plats där en familj eller ett par lever tillsammans. Hemmet är en plats som
ofta associeras med trygghet, en plats där man i lugn och ro kan tillbringa delar av sin tid och
där man har sina tillhörigheter. Men hemmet talas också om som mordplats vilket blir det
fridfulla hemmets motsättning. Brotten utspelar sig i båda fallen hemma hos offret, vilket i två
av brotten även är gärningskvinnans hem. Talet om hemmet blir således tudelat, å ena sidan
artikuleras det som det trygga, idylliska hemmet och å andra sidan som en plats där något
makabert skett.
5.4.4. Antagonism i talet om de kvinnliga mördarna
Antagonism är ett begrepp som behandlar motsättningar eller strider mellan två rådande
diskursiva identiteter (Winther Jörgensen & Phillips, 2000:55). Den passiva och den aktiva
kvinnliga förövaren är ett av flera exempel på antagonism som går att skönja i texterna om de
två mordfallen. Här finns två rådande diskursiva identiteter som motsätter sig varandra, den
ena talar om en underordnad och viljelös gärningskvinna medan den andra talar om en
gärningskvinna som agerar av fri vilja och är aktiv i sitt handlande.
Talet om hemmet tyder också på antagonism, där hemmet både blir en plats för trygghet och
hemtrevnad samtidigt som det är platsen där ett allvarligt brott begås. Ytterligare kan de
relationella diskurser som identifierats i texterna i relation till kvinnornas roller som mördare
beskrivas som antagonister. Kvinnan i Sandvikenfallet beskrivs frekvent som
fembarnsmamman och som flickvännen, två diskurser som syftar till den omhändertagande
kvinnan, kvinnan som bryr sig om och värnar om familjen. Det idylliska familjelivet som
beskrivs får sin motsättning i diskursen om den aktiva gärningskvinnan, där kvinnan blir
brutal och känslokall. Hon mördar sin nyblivne sambo i deras hem, ett mord hon planerat.
Uttalanden om att hon äntligen fick användning för kniven hon fick i julklapp konstruerar
henne som en hänsynslös och ångerlös mördare. Kvinnan slits här mellan flera identiteter,
dels den som mamma och de antaganden som följer talet om modersrollen, dels identiteten
som flickvän och nybliven sambo samtidigt som hon även tilldelas en identitet som kallblodig
mördare.
33
6. Diskussion
Denna uppsats ämnade med en diskursanalytisk ansats att undersöka hur två fall av kvinnliga
mördare konstrueras i media, närmare bestämt tidningsartiklar. Tidningsartiklarna om de två
mordfallen med kvinnlig förövare analyserades med en diskursiv metod där syftet var att
studera hur det talas om de kvinnliga mördarna. I denna diskussion kommer kriminalitet som
konstruktion i relation till hur det i texterna talas om de två morden att diskuteras. Därefter
följer en diskussion om diskurserna i talet om de kvinnliga mördarna. Där kommer talet om
den passiva och den aktiva gärningskvinnan diskuteras i ljuset av tidigare forskning samt
teori. De relationella diskurserna kommer även de att diskuteras i relation till teori och
tidigare forskning. Slutligen kommer förslag om framtida forskning att presenteras.
6.1 Hur talas det om kvinnlig kriminalitet i media? – En summering
I artiklarna kunde flertalet diskurser skönjas och tillsammans konstruerar diskurserna de
kvinnliga mördarnas subjektspositioner samt förståelsen av kvinnorna och brotten de begått.
Nedan presenteras en summering av hur det talas om de kvinnliga mördarna i media, vilka
diskurser som är aktiva då det talas om kvinnorna och brotten de begått.
6.1.1. Diskurser i talet om morden
De diskurser som kan skönjas i talet om morden är olika sätt att tala om brotten; hur man på
olika sätt presenterar beskrivningar av brottet. I texterna kunde tre diskurser gällande detta
skönjas. Dessa var en rättmedicinsk diskurs där talet om brotten och hur de begåtts skildras
med kliniska termer som antal knivhugg och vilka av dessa som var direkt dödande. Det
framgår även en diskurs där brottet moraliseras och värderas, där handlingen beskrivs med
mer känsloladdade termer som avrättning och besinningslöst våld. Ytterligare en diskurs
gällande talet om brotten framkommer i förövarens egen beskrivning av hur hon gick till väga
för att döda sitt offer, där blir momentet jag avgörande.
6.1.2. Diskurser i talet om kvinnorna som mördar
I texterna talas det om de kvinnliga förövarna som passiva gärningskvinnor. I Växjöfallet
förklaras kvinnan utifrån sin psykiska störning - paranoid schizofreni - och talet fokuseras
kring detta samt hennes tidigare psykiska sjukdomshistoria. Kvinnan framstår som styrd av
sin sjukdom, som ett verktyg för den psykiska störning hon lider av. Brottet förklaras som en
följd av detta och inte som en planerad och rationell handling. I Sandvikenfallet framträder
bilden av en passiv gärningskvinna i samband med talet om hur kvinnan varit kränkt i sin
relation och i hennes eget tal om att hon agerat i självförsvar då brottet begicks. Diskursen om
34
den passiva gärningskvinnan speglar då dels att kvinnor som begår allvarliga brott gör detta
till följd av psykisk sjukdom eller för att de drevs att utföra brottet av mannen de har en
relation med.
I Sandvikenfallet framträder dock även en diskurs om den aktiva gärningskvinnan. Den
kvinnliga förövaren kan, enligt den rättspsykiatriska undersökningen, inte sägas lida av en
psykisk störning och förklaringen till hennes agerande letas på annat håll. Här framträder talet
om den brutala, planerande och känslokalla kvinnan. Brottet beskrivs som en avrättning och i
texten framgår att kvinnan kan sägas ha planerat mordet på sin pojkvän. När det talas om
hennes agerande efter mordet används moment som leende och småfnissande vilket tillför den
känslokalla och ångerslösa kvinnan till diskursen om den aktiva kvinnan. Talet om kvinnans
handlande påvisar aktivitet, hennes val och hennes agerande beskrivs med rationalitet och
beslutsamhet. Hon har inte varit styrd av varken psykisk ohälsa eller någon annan individ i det
val hon gjorde då hon begick brottet.
Ytterligare diskurser som framträder är relationella diskurser, i artiklarna beskrivs
parrelationer då de två kvinnliga förövarna hade ett kärleksförhållande med sina offer.
Diskursen om parrelationen framträder då det talas om att paren bor tillsammans och i
Sandvikenfallet talar man om kvinnan som stöttande flickvän. Texterna beskriver även att det
fanns en problematik i parrelationen i Sandvikenfallet då de har vid tiden för mordet precis
återupptagit sitt förhållande efter en tid isär. Moment som polisanmälan, bråk, och tjafs är
viktiga i talet om den problematiska relationen. En familjerelationsdiskurs kan skönjas i båda
fallen där kvinnan i Sandvikenfallet är mamma till fem barn och även styvmamma till sin
pojkväns två döttrar. Fembarnsmamman är ett moment som konsekvent används för att
beskriva henne. I Växjöfallet uttalar sig förövarens mamma om sin dotter, texterna framhäver
även att mamman var ett tilltänkt offer. Diskursen om hemmet framträder i talet om
brottsplatsen, som i båda fallen skedde i offrens egna hem. De kvinnliga förövarna var även
sammanboende med offren, kvinnan i Sandvikenfallet hade precis ingått samboskap med sin
pojkvän och kvinnan i Växjöfallet levde tillsammans med sitt första offer sedan något år
tillbaka.
Diskurserna om den passiva och den aktiva gärningskvinnan samt de relationella diskurserna
som ovan presenterats bildar tillsammans talet om två kvinnliga mördare i media. Diskurserna
konstruerar även kontinuerligt kvinnornas subjektspositioner och därigenom deras identiteter.
35
Nedan kommer talet om de två kvinnliga mördarna samt varje diskurs att diskuteras i relation
till tidigare forskning samt teori.
6.2 Talet om kvinnliga mördare i relation till tidigare forskning och teori
Kriminalitet och hur det betraktas av samhället kan ses som en social konstruktion,
konstruerad av individer i samspel med varandra (Alvesson & Sköldberg, 2008:86)
Kriminalitet som konstruktion gör beteenden som anses skada samhället, beteenden som
avviker från normer och inte anses passande stämplas som kriminella. Konstruktionen av
kriminalitet har skapat en commonsense-kunskap (Berger & Luckmann, 1998:32) i samhället;
vi delar en uppfattning om vad som är en brottslig handling och detta har skapat grunden för
lagar och regler i samhället. I denna uppsats behandlas brottet mord, vilket kan ses som ett av
de värsta brott en människa kan begå. Oavsett vem som begått ett mord väcker det upprörda
känslor och straffen för mord är bland de högsta straff som tilldelas en brottsling. Mord som
brottslig handling kan dock också ses som en socialkonstruktion där kontexten spelar en
viktig roll för hur handlingen uppfattas (Christie, 2005:17). En handling där en människa
knivhugger en annan människa till döds i kontexten av hemmet tillskrivs en annan betydelse
än om samma handling sker i en krigszon. Exemplet påvisar hur meningar vi tillskriver en
handling i en kontext i en annan kontext kan få en helt annan mening, vilket understryker ett
socialkonstruktionistiskt perspektiv där verkligheten är socialt konstruerad (Alvesson &
Sköldberg, 2008:83).
Kriminalitet har förklarats som en samhällelig och psykisk defekt och om man ser till de två
fall av kriminalitet som detta material består av förklaras kriminalitet även idag som en
psykisk defekt då de kvinnliga förövarnas beteende beskrivs som avvikande och även
diagnostiseras som psykiskt stört. Sett till kvinnlighet och kriminalitet diskuterar Lander et al.
(2003:39) att kvinnor som inte lever upp till den kvinnliga normen blir stämplade som den
dåliga kvinnan och den avvikande kvinnan. Förklaringen till hennes agerande söks i kvinnans
psyke och inte i samhällsstrukturen. Kvinnorna denna uppsats beskriver tillhör den lägsta
positionen i samhällets sociala ordning. Kvinnorna avviker från normen där kvinnan förväntas
vara omhändertagande, moderlig, ansvarstagande, trygghetssökande och mindre aggressiva
(BRÅ, 2007:374). Talet om de kvinnliga mördarna i texterna skildrar därför normer och
avvikelser. Oavsett om man talar om den passiva eller den aktiva gärningskvinnan påvisas
kvinnan som avvikande från bilden av den normativa kvinnan. Diskurserna om den avvikande
kvinnan ska enligt Foucaults maktperspektiv (1976:96) ha utvecklats genom makt. Makten
kontrollerar kvinnan genom att konstruera diskurser om den normativa kvinnan om hur
36
kvinnan ska vara och se ut samt den avvikande kvinnan som den normativa kvinnans motsats.
Genom att tala om kvinnan och kvinnorollen återupprepas och utvecklas diskursen, samtidigt
som diskursen blir en commonsense-kunskap, där alla är medvetna om hur en kvinna ska
vara, hur hon ska se ut och bete sig för att anses leva enligt normen. De kvinnor som inte har
förmågan att leva upp till den normativa kvinnan blir däremot förpassade som dåliga kvinnor.
6.2.1 Den passiva gärningskvinnan i relation till tidigare forskning och teori
Kvinnan som mördar två män i Växjö beskrivs till stor del utifrån sin psykiska sjukdom.
Hennes subjektsposition (Winther Jörgensen & Phillips, 2000:49) konstrueras till största del
av att hon i den rättspsykiatriska undersökningen bedömts som psykiskt störd samt att hon
tidigare varit inlagd för tvångsvård. Identitetsskapandet som sker av henne som psykiskt störd
färgar hennes övriga identiteter. Oavsett om hennes identitet som flickvän eller dotter är
aktiva präglas identiteten av hennes psykiska sjukdom. Kvinnan beskrivs som förvirrad och
irrationell, vilket kan relateras till tidigare forskning om beskrivningar av kvinnliga förövare.
En kvinna som begår ett brott anses inte uppfylla den kvinnliga normen, hon avviker från
samhällets konstruerade bild av en kvinna. Samhället försöker förklara dessa kvinnor genom
att ge dem diagnoser som visar på psykisk sjukdom, eller förklarar att handlingen var
irrationell; kvinnan själv hade ingen klar tanke med brottet hon utförde. Kvinnan blir på så
sätt passiv i sin roll som förövare. Den passiva förövaren agerande antingen till följd av att en
man instruerat henne eller så förklaras agerandet med grund i kvinnans psykiska hälsa.
(Lander et al. 2003:142-151).
Diagnostisering av människors psykiska hälsa kan diskuteras i ljuset av sociala
konstruktioner. Psykisk störning kan här ses som en konstruktion, en förklaring skapad av
samhället för att förklara individer som avviker från den samhälleliga normen för vad som är
accepterat beteende. I en värld utan konstruktioner vore psykisk hälsa och ohälsa enbart en
variation av olika psykiska tillstånd, där inget tillstånd skulle diagnostiseras och
sjukdomsklassas. Kategoriseringarna av vad som är ett normalt psykiskt tillstånd och vad som
är ett onormalt psykiskt tillstånd konstruerar hur vi talar om psykisk hälsa. Benämningar som
sjukdom, störning, ohälsa samt olika diagnoser kategoriserar individer och formar hur vi talar
om deras psykiska tillstånd. Berger och Luckmanns typifieringsbegrepp (1998:43) kan
beskriva hur vi skapar sådana kategorier för att förklara olika typer av psykisk störning, där
olika beteenden diagnostiseras och placeras in i en egen kategori. När ett avvikande beteende
fått sin förklaring i form av en sådan diagnos skapas förväntningar på individen att agera i
enlighet med denna. Omgivningen kan även påverkas i sitt bemötande gentemot individen och
37
tolka individens agerande som en bekräftelse på diagnosen denne har. I Växjöfallet kan
kvinnans beteende och tolkningen av detta ha påverkats av diskursen om psykisk störning då
denna redan var aktiv i och med talet om hennes tidigare sjukdomshistoria.
Den passiva gärningskvinnan är intressant att diskutera ur Foucaults maktperspektiv. Han
menar att diskursers utveckling kontrolleras av makt (Alvesson & Sköldberg, 2008:369) och
makt styr diskurser och genom diskurser skapar makten normer för normalt och accepterat
beteende. Diskursen om den underordnade och passiva kvinnan har skapats genom makt, där
kvinnan kontrolleras genom sättet att tala om henne. En kriminell kvinna avviker från den, av
makten skapade, normativa kvinnan. Hennes beteende är inte normalt och talet om henne, de
diskurser som beskriver henne, påvisar ständigt hennes avvikelse. Hon förpassas som psykiskt
störd. Hon behåller dock de moment som även finns i diskursen kvinna. Kvinnan är i relation
till mannen underordnad, det finns ett tydligt styrkeförhållande mellan könen där mannen är
makthavande. Detta styrkeförhållande kan skönjas i den tidigare forskningen gällande
kvinnliga förövare där det talas om att kvinnor inte begår brott av egen vilja utan de begår
brott till följd av någon annans, ofta en mans, vilja (Lander et al. 2000:264).
6.2.2 Den aktiva gärningskvinnan i relation till tidigare forskning och teori
Identiteten som den aktiva och brutala mördaren är en del av kvinnan i Sandvikenfallets
subjektsposition. Efter att mordet skett talas hon om som en mördare, en ny identitet
konstruerad av talet om henne som appliceras till hennes subjektsposition. Identiteten mördare
påverkar sedan hur hon agerar i kontext av rättegångssal, fängelse och övriga platser där hon
benämns utifrån denna. Bemötandet hon får kan vara präglat av talet om hennes identitet som
mördare och denna identitet får ett allt större inflytande på hennes subjektsposition, på hennes
tankar om sig själv.
Talet om den aktiva gärningskvinnan som återfinns i texterna om fallet i Sandviken
kontrasterar gentemot den tidigare forskningen av hur kvinnliga kriminella förklaras. Istället
för att förpassas som passiv och tillskrivas en offerroll blir kvinnan en aktiv förövare, hon
planerar sin handling och tar inte en underordnad roll. Hon framstår som beslutsam och
känslokall vilket motsäger den normativa bilden av den irrationella, svaga och passiva
kvinnliga förövaren som begår brott till följd av inte sin egen, utan någon annans vilja
(Lander et al, 2003:256). Här går det endast att spekulera kring varför talet om den kvinnliga
mördaren inte präglas av passivitet, en möjlig förklaring skulle kunna vara en ökning av
kvinnor som begår brott och att statistiken gällande antalet män och antalet kvinnor som begår
38
brott visar att skillnaden mellan könen minskar. Avståndet mellan antalet brottsmisstänkta
män och antalet brottsmisstänkta kvinnor har sedan 1975 tenderat att minska (BRÅ,
2007:386). Skillnaderna mellan män och kvinnor har även minskat när det gäller olika
brottstyper, och gällande våldsbrott har antalet brottsmisstänkta kvinnor sakta börjat närma
sig antalet brottsmisstänkta män. Det kan förklaras med att det kan ha skett en förändring i
synen på vilka handlingar som anses kriminella, men en troligare är att den förändrade
samhällsstrukturen med ökad jämställdhet påverkar antalet kriminella hos könen (BRÅ,
2007:374). Kvinnor och män delar alltmer på ansvaret för familjen och försörjning vilket gör
att båda kan ledas in på en kriminell bana i större utsträckning. Detta ger också en förändrad
syn på kvinnan och kvinnorollen. Kvinnan är inte längre enbart är en modersfigur, som är
omhändertagande, ansvartagande och en bärare av moral vilket gör att talet om kvinnan också
förändras. Talet om den normativa kvinnan får mer variation, vilket skulle kunna förklara att
kvinnan i Sandvikenfallet talas om som brutal, känslokall och planerande.
6.2.3 Relationella diskurser i relation till tidigare forskning och teori
Relationella diskurser är aktiva i konstruerandet av kvinnornas subjektspositioner i båda
fallen. I Sandvikenfallet konstrueras kvinnan som mamma och flickvän och i Växjöfallet
konstrueras kvinnan till viss del som sambo och dotter. Identiteterna som skapas i talet om
kvinnorna påverkar deras agerande i situationer då identiteternas diskurser är aktiva, och de
påverkas av hur andra bemöter och talar om dem.
De relationella diskurser som framträder i texterna är parrelationer samt familjerelationer. När
det gäller kvinnliga förövare av våldsbrott är det enligt statistiken vanligast att de utsätter
någon de har en relation till för våld (BRÅ, 2007:383). Sandvikenfallet och Växjöfallet
överensstämmer med denna statistik då de tre männen som faller offer för kvinnorna har en
relation till dem på något sätt.
Ur ett socialkonstruktionistiskt perspektiv (Alvesson & Sköldberg, 2008:85) konstrueras
parförhållandena som framkommer i texten som heterosexuella förhållanden, där parterna
även valt att bo tillsammans i samma bostad. Kvinnornas subjekt konstrueras också genom de
relationella diskurserna. Subjektet byggs upp av individens medvetna och omedvetna tankar,
av självförståelse, upplevelser och känslor. Ur ett socialkonstruktionistiskt perspektiv formas
individen av den sociala omgivningen och kontexten. De två kvinnliga subjekten som texterna
behandlar är därför skapade av omgivningen, av deras relationer och erfarenheter. Talet,
språket, som omger de två kvinnorna är en del av skapandet av deras subjekt. Det kvinnliga
39
subjektet i Sandvikenfallet skapas genom att benämna henne som kvinna, där den normativa
kvinnorollen sätter gränser och riktlinjer för hur kvinnan bör agera. Kvinnan konstrueras
också av att benämna henne som flickvän och mamma. Förväntningar skapas då både hos
henne själv och hos omgivningen på hur hon ska agera. Hon anammar identiteterna och dessa
skapar hennes subjekt. Kvinnornas subjektspositioner som flickvänner och mamma är
intressant att diskutera relaterat till bilden av den normativa kvinnan som moderlig,
omhänderatagande och moralbärare (Lander et al. 2003:38). Sett till detta är kvinnan som
moder och kvinnan som kärlekspartner en viktig del av hennes identitet och talet i texterna
påvisar detta ytterligare. Ur ett socialkonstruktionistiskt perspektiv (Alvesson & Sköldberg,
2008:86) har kvinnan konstruerats till den roll hon har, genom social interaktion har kvinnans
normativa karaktäristika konstruerats. Kategoriseringar av kvinnor och hur kvinnor enligt
normen agerar existerar för att vi lättare ska kunna tolka vår omgivning men gör också att vi
förutsätter och tolkar situationer enligt de normativa kategorier som vi känner till. Detta gäller
även individer, vi förutsätter att en individ ska agera enligt den kategori vi tillskrivit denne
(Passer et al. 2008:633). Typifiering, där en handling förväntas utföras av viss typ av aktör,
blir också intressant i relation till detta (Berger & Luckmann, 1998:43). Talet om kvinnan i
Sandvikenfallet präglas av att hon är mamma, genom att tala om henne på detta sätt aktiveras
omedvetet närliggande kategorier för hur en mamma agerar. Hon förväntas vara moderlig och
omhändertagande i enlighet med kategorin mamma. Detta får sin motsättning i kvinnan som
en aktiv gärningskvinna; som mördare. Diskurserna är varandras antagonister och de hamnar i
konflikt med varandra, då flera av kvinnans motstridiga identiteter är aktiva samtidigt. En
sådan konflikt löses enligt diskursanalysen med en hegemonisk intervention som ger en av de
stridande diskurserna en dominerande roll (Winther Jörgensen & Phillips, 2000:55). I
Sandvikenfallet kan diskursen om den aktiva gärningskvinnan sägas gå segrande ur striden, då
talet om hennes brutala och planerade handling övervinner talet om kvinnan som
omhändertagande mor.
I samband med familjediskursen framträder diskursen om hemmet. De två kvinnliga
förövarna delar sitt hem med männen som faller offer för dem och brotten sker i hemmet.
Talet om hemmet och vikten detta tal får i texterna är intressant att reflektera över i samband
med kvinnorollen och den starka kopplingen denna har till hemmet. Kvinnan som moder blir
en symbol för hemmet och tryggheten och även om kvinnan som mördar är en motsättning till
tryggheten är kvinnan starkt knuten till hemmet, vilket blir synligt även i tal om kvinnan som
ond. I talet om hemmet finns även antagonism då det å ena sidan är en trygg plats men å andra
40
sidan är en mordplats. I Växjöfallet blir det talet om brottsplatsen som genom hegemonisk
intervention blir den rådande diskursen då talet övergår i att tala om hemmet som brottsplats,
men i Sandvikenfallet är det svårt att urskilja vilken diskurs som blir den dominerande. Det
talas istället parallellt om hemmet en plats för familjen att samlas samtidigt som man talar om
brottet som utspelats där.
En avslutande reflektion kring det faktum att de relationella diskurserna ges utrymme i talet
om de kvinnliga mördarna är aspekten att kvinnan definieras av den relation hon har till
andra. Kvinnan får sin identitet när hon är någons flickvän, när hon är någons sambo eller när
hon är någons mamma. I talet om kvinnorna finns exempelvis inte diskurser om kvinnornas
roller i arbetslivet eller andra samhälleliga institutioner. Talet om hennes subjekt präglas
istället av relationen hon har till sina närstående och inte av rollen hon spelar i samhället.
6.3. Implikationer för framtida forskning
Denna studie ämnade endast studera en liten del av hur man talar om kvinnlig kriminalitet i
media, nämligen hur man talar om två kvinnliga mördare. För framtida studier inom ämnet
vore det intressant att studera om talet om kvinnor som begår brott har förändrats. Talas det i
större utsträckning om kvinnan som en aktiv förövare istället för att tala om henne som
passiv? I och med att samhället går mot mer jämställda tider kan talet om kvinnliga kriminella
eller i mindre skala; kvinnliga mördare, ha förändrats i och med att antalet kvinnor som begår
brott ökat. Sådana studier skulle omfatta fler fall där kvinnor begått brott och därför kunna ge
en mer generell bild av kvinnliga kriminella och hur samhället ser på kvinnor som begår brott.
Jämförande studier av hur man talar om kvinnlig kriminalitet och hur man talar om manlig
kriminalitet vore även intressant, om en manlig mördare lika frekvent skulle benämnas som
”fembarnspappan” och definieras utifrån sina relationer som kvinnorna i dessa två fall.
Intressant vore också att studera om mäns handlingar då de begår brott förklaras med psykisk
störning i samma utsträckning som kvinnliga förövares handlingar.
41
7. Litteraturförteckning
7.1 Böcker:
Alvesson, Mats & Sköldberg, Kaj (2008). Tolkning och reflektion: vetenskapsfilosofi och
kvalitativ metod. 2., [uppdaterade] uppl. Lund: Studentlitteratur
Berger, Peter L. & Luckmann, Thomas (1998). Kunskapssociologi: hur individen uppfattar
och formar sin sociala verklighet. 2. uppl. Stockholm: Wahlström & Widstrand
Bergström, Gunnar (2004). Kriminalitet som livsstil. 4., rev. uppl. Stockholm: Mareld
Christie, Nils (2005). Lagom mycket kriminalitet. Stockholm: Natur och kultur
Foucault, Michel (2002). Sexualitetens historia. Bd 1, Viljan att veta. [Ny utg.] Göteborg:
Daidalos
Lander, Ingrid, Pettersson, Tove & Tiby, Eva (red.) (2003). Femininiteter, maskuliniteter och
kriminalitet: genusperspektiv inom svensk kriminologi. Lund: Studentlitteratur
Passer, Michael W. (red.) (2008). Psychology: the science of mind and behaviour. European
ed. New York: McGraw-Hill Higher Education
Winther Jørgensen, Marianne & Phillips, Louise (2000). Diskursanalys som teori och metod.
Lund: Studentlitteratur
7.2 Statistiska rapporter:
Brottsförebyggande rådet. 2011. Personer lagförda för brott – slutgiltig statistik för 2011.
Sveriges officiella statistik.
Hollari, Solveig. 2007. Kvinnors brottslighet. Rapport: Brottsutveckling i Sverige fram till år
2007. Brottsförebyggande rådet.
7.3 Artiklar:
A1: Westlund, Tord. 2012. Dödad av sin flickvän. Aftonbladet.10 juli.
http://www.aftonbladet.se/nyheter/article15086742.ab (Hämtad 2012-11-04)
A2: Westlund, Tord. 2012. Misstänks ha mördat sin pojkvän med kniv. Aftonbladet. 27
augusti. http://www.aftonbladet.se/nyheter/article15312046.ab (Hämtad 2012-11-04)
A3: Westlund, Tord. 2012. Han höggs ihjäl med filékniven. Aftonbladet. 3 september.
http://www.aftonbladet.se/nyheter/article15348168.ab (Hämtad 2012-11-04)
A4: Westlund, Tord. 2012. Fembarnsmamman skyldig för mordet på Ingemar. Aftonbladet. 5
september. http://www.aftonbladet.se/nyheter/article15393833.ab (Hämtad 2012-11-04)
42
A5: Westlund, Tord. 2012. Fembarnsmamman döms som frisk. Aftonbladet. 5 oktober.
http://144.63.250.12/nyheter/article15559078.ab;jsessionid=9AE162DFDA6B3E32F6F91B22
B628CB1A (Hämtad 2012-11-04)
A6: Westlund, Tord. 2012. Mördade Ingemars döttrar: Inget straff är långt nog. Aftonbladet.
31 oktober. http://www.aftonbladet.se/nyheter/article15700017.ab (Hämtad 2012-11-04)
A7: Westlund, Tord. 2012. Skrev sova med fienden – sen högg hon ihjäl Ingemar.
Aftonbladet. 1 november. http://www.aftonbladet.se/nyheter/article15704441.ab (Hämtad
2012-11-04)
DN1: Bolling, Anders. 2010. Misstänkta dubbelmördaren begärs häktad. Dagens nyheter. 5
april.http://www.dn.se/nyheter/sverige/misstankta-dubbelmordaren-begars-haktad(Hämtad
2012-11-04)
DN2: Fagerberg, Emma. 2010. Okända motiv till dubbelmorden i Växjö. Dagens nyheter. 6
april. http://www.dn.se/nyheter/sverige/okanda-motiv-till-dubbelmord-i-vaxjo (Hämtad 2012-
11-04)
DN3: Billengren, Astrid. 2010. Misstänkta mördaren i Växjö häktad. Dagens nyheter. 6 april.
http://www.dn.se/nyheter/sverige/misstankta-mordaren-i-vaxjo-haktad (Hämtad 2012-11-04)
DN4: TT. 2010. Förklarad skyldig till dubbelmord. Dagens nyheter. 15 juni.
http://www.dn.se/nyheter/sverige/forklarad-skyldig-till-dubbelmord (Hämtad 2012-11-04)
DN5: Palmkvist, Peter. 2010. Döms till vård för dubbelmord. Dagens nyheter. 22 juli.
http://www.dn.se/nyheter/sverige/doms-till-vard-for-dubbelmord (Hämtad 2012-11-04)
top related