mårten palme anmäler ”call girl” för förtal
Post on 29-Oct-2014
46.998 Views
Preview:
DESCRIPTION
TRANSCRIPT
ADVOKAT | LARS VIKLUND AB
Box 1171, 121 15 Enskede / tel 08-‐659 41 28 / lars@advokatviklund.se / www.advokatviklund.se Bankgiro 5023-‐7080 / Plusgiro 495 48 28-‐2 / Momsreg. 01 556486-‐5177
– Samarbetar med Advokatbyrån Bratt & Feinsilber AB / Besöksadress Linnégatan 89 A, Stockholm
Till Justitiekanslern
7 december 2012
Hemställan om inledande av förundersökning
Som ombud för Olof Palmes familj, Lisbeth Palme, Joakim Palme, Mårten Palme
och Mattias Palme hemställer jag att Justitiekanslern inleder förundersökning
mot Malte Forssell angående misstanke om förtal mot avliden. Malte Forssell
har uppgetts som ansvarig utgivare för filmen ”Call Girl” som nu visas på
biografer i hela landet.
Grunder
I filmen förekommer scener som tydligt förmedlar bilden av att Olof Palme haft
sex mot betalning med en prostituerad 14-‐årig flicka.
Det finns anledning att anta att den ansvarige utgivaren förtalat Olof Palme
enligt de förutsättningar som anges i 5 kap 4 § Brottsbalken. Det finns därför
skäl att inleda förundersökning eftersom det, om förundersökningen inte
föranleder annat, av särskilda skäl är påkallat från allmän synpunkt att
Justitiekanslern väcker åtal i saken.
Dessa skäl är sammanfattningsvis följande.
-‐Uppgifterna om Olof Palmes brottslighet är av mycket allvarligt slag,
-‐ de riktar sig mot en tidigare statsminister och
-‐ det finns ett särskilt samhälleligt intresse att historieskrivningen kring honom
inte förvrängs genom falska och kränkande uppgifter,
-‐ Olof Palmes efterlevande har ett särskilt anspråk på skydd mot bakgrund av
den konstanta ryktsspridningen om honom både före och efter hans död,
ADVOKAT | LARS VIKLUND AB
2 (13)
-‐ Staten har ett ansvar för att Europeiska konventionens angående skydd för de
mänskliga rättigheterna och grundläggande friheterna (Europakonventionen)s
principer och regler upprätthålles. Härvidlag är följande regler och principer
särskilt relevanta
-‐ oskuldspresumtionen enligt art 6,
-‐skyddet för familjelivet enligt art 8,
-‐ skyldigheten att tillhandahålla effektiva rättsmedel enligt art 13
Grunderna i åtalsfrågan utvecklas i ett senare avsnitt.
Föreligger skälig misstanke om förtal av avliden?
Uppgifter om filmen ”Call Girl”
”Call Girl” är regisserad av Mikael Marcimain efter ett manus av Marietta von
Hauswolff von Baumgarten. Produktionsbolag är Garagefilm International AB i
samarbete med bl a Sveriges Television och med stöd av Svenska Filminstitutet
med flera.. Andra samproduktionsbolag och finansiärer är bl a nordiska TV-‐
bolag och MEDIA, Programme of the European Community. Filmen kommer
alltså med all säkerhet att visas i stor omfattning utanför Sverige. I dagarna har
den t ex visats på en filmfestival i Turin och har tidigare visats på filmfestivalen i
Toronto.
”Call Girl” hämtar sin handling från den s k Bordellmammeaffären i mitten av
1970-‐talet. I Svensk Filmdatabas (Svenska Filminstitutet) beskrivs handlingen
så här: ”Det är valår 1976. Kvinnlig frigörelse och sexuell revolution går hand i
hand med neutralitet, kärnkraft och trygghet för alla. I Stockholm ligger dagisen
vägg i vägg med poseringsateljeer, och sexklubbarna får kunder från det
näraliggande regeringskansliet. Unga Iris rekryteras som ”Call Girl” från en
ungdomsvårdsskola, och sugs blixtsnabbt upp från samhällets botten, förbi
diskoteken och elitens kristallkronor, upp emot landets högsta politiker. När
den utopiska bilder av Sverige hotas….”.
I centrum av handlingen står ”bordellmamman” Dagmar Glans som har ett
”stall” av kvinnor som mot betalning har sex med bl a framstående politiker.
ADVOKAT | LARS VIKLUND AB
3 (13)
Bland politikerna finns lätt igenkännbara porträtt av dåvarande justitieminstern
Lennart Geijer och dåvarande centerledaren Torbjörn Fälldin. En central roll har
statsministern som är kund till en 14 årig, socialt traumatiserad, flicka. Genom
ett stort antal markörer, vilka beskrivs i det följande, är det uppenbart att
statsministern är ett porträtt av Olof Palme (1927-‐1986). Dagmar Glans är en
lätt retuscherad bild av den verkliga bordellmamman Doris Hopp som dömdes
till två års fängelse för grovt koppleri. Skildringen är alltså en slags nyckelroman
i filmform.
Allmänt om förtal av verkliga personer inom ramen för påstådda fiktioner i
konstnärliga verk
Oavsett vilka motiv upphovsmännen till ”Call Girl” kan ha haft till att beskriva
Olof Palme som de gjort, står det klart att det i allmänhet inte föreligger ett
konstnärligt privilegium att använda sig av verkliga personer i syfte att antingen
påstå något eller förstärka ett konstnärligt verks budskap.
Utgångspunkten i svensk rätt måste vara den som anges i det s k Märitmålet
(SvJT 1970 rf s 2): ”…För att författarens yttrandefrihet vid skildring av verkliga
personer skall kunna ges företräde framför den enskilde individens krav på att
icke utsättas ör andras missaktning fordras i första hand att författaren har
starka skäl att skriva så verklighetstroget att identitet uppkommer mellan
verkets person och verkligheten. Sådana skäl torde sällan föreligga. Författaren
måste antagas ha förmåga att införa sådana fiktiva element att identifikationen
upphäves utan att fördenskull syftet med verket eller dess konstnärliga kvalitet
äventyras”.
Hovrätten för ett liknande resonemang som de tyska domstolarna i det s k
Mephistomålet där ett krav på s k ”Verfremdung” ställdes (se Axberger, Sv JT
1970 s 71)
Axberger konstaterar i anslutning till Märitdomen att man knappast kan tala om
ett konstnärligt privilegium i svensk rätt (Tryckfrihetenes gränser, s 240).
Att svensk rätt intar denna ståndpunkt kan också utläsas i det s Hustlermålet
(NJA 1994 s 637):
ADVOKAT | LARS VIKLUND AB
4 (13)
”…För förtalsansvar är det tillräckligt att det funnits en risk för att den berörde
under föreliggande omständigheter skulle komma att utsättas för andras
missaktning. Bedömningen skall göras ur den kränktes och hans omgivnings
synvinkel…..Det kan i och för sig lätt konstateras att bilderna inte är autentiska.
Bilderna med tillhörande textvinjetter kan emellertid förmedla
intrycket…Särskilt i förening med reportaget i övrigt måste bilderna anses
ägnade att utsätta målsägandena för andras missaktning.” Högsta Domstolens
domskäl är väl förenliga med professor Nils Jareborgs uttalande att det är
tillräckligt att en förtalsuppgift ”duger för att framkalla missaktning hos andra
”(Brotten mot person och förmögenhetsbrotten, 2010, s 69).
Sammanfattningsvis är det uppenbart att utgivaren inte kan freda sig med
argument i stil med att det är fråga om fiktion och förenligt med filmskapandets
prerogativ och privilegier att illustrera sin tes med att förmedla ett påstående
eller ett intryck att en identifierbar person begått sexualbrott eller andra
övergrepp.
Utpekandet av Olof Palme
”Call Girl” har tydliga dokumentära ambitioner. I inledningenges ett meddelande
med innebörd att filmen är inspirerad av verkliga händelser. Av filmens
eftertexter framgår att research har gjorts av Deanne Rauscher, författare till
”Makten, männen, mörkläggningen – Historien om bordellhärvan . Deanne
Rauscher har i en pocketupplaga av denna bok , 2012, fört in påstådda uppgifter
från prostituerade att Olof Palme skulle ha förekommit som kund eller besökare.
Bl a påstår en kvinna att hon känt igen Olof Palme när hon sett honom i TV.
Dessa dokumentära ambitioner framgår av att handlingen utspelas 1976 och
filmens tydliga ambitioner är att ge en igenkännbar bild av Sverige 1976. I
filmen förekommer ett lätt identifierbart rollgalleri med politiker och
ämbetsmän. Dessa har försökts bli lika sina förebilder både till utseendet och
sätt att tala och inte minst vad de säger. En central figur är dåvarande
pressekreteraren Ebbe Carlsson, som fungerar som ”rörmokare” och den som
skall dölja maktens utnyttjande av de prostituerade. En annan är
justitieminister Lennart Geijer. En tredje är centerledaren Torbjörn Fälldin och
ADVOKAT | LARS VIKLUND AB
5 (13)
en fjärde statsminister Olof Palme. Av dessa är alla utom Ebbe Carlsson kunder
hos bordellmamman Dagmar Glans (verklighetens Doris Hopp). Vidare
förekommer dåvarande chefsåklagaren (vars namn utelämnas här) samt
rikspolischefen Carl Persson.
Att det är Olof Palme som porträtteras kan det inte råda någon tvekan om. I det
följande beskrivs de omständigheter och markörer som medför att Olof Palme
kan identifieras.
1. Filmen utspelar sig i Sverige omkring 1976 då Olof Palme var
statsminister framtill valförlusten i september. Han efterträddes då av
Torbjörn Fälldin. I filmen beskrivs bl a valrörelsen och valet. Valrörelsen
beskrivs med autentiska socialdemokratiska valaffischer och liknande
rekvisita. Filmen beskriver hela den politiska och byråkratiska miljön
med Lennart Geijer, Ebbe Carlsson, Torbjörn Fälldin, Carl Persson och
den ansvarige åklagaren på ett sätt som utesluter att statsminstern skall
föreställa någon annan än Olof Palme.
2. Filmen inleds med scener från ett TV-‐program där filmens statsminister
och en kvinnlig programledare samtalar med en amerikansk
skådespelerska. Inslaget är en uppenbar syftning och historisk blinkning
på det uppmärksammade Kvällsöppetprogrammet i maj 1977 då Olof
Palme och Shirley MacLaine samtalade under ledning av Inger Säfvenberg
(http: www.svtplay.se/klipp/134749?type=embed) Delar av samtalet i
filmen är en ordagrann återgivning av Kvällsöppetprogrammet.
3. Statsministern håller två politiska anförande där kvinnofrågorna är
huvudämnet. Talets innehåll överensstämmer i stora delar med Olof
Palmes tal till Socialdemokratiska Kvinnoförbundet 1972: ”Vi varken kan
eller vill förbjuda någon att vara hemmafru. Vi varken vill eller kan
förbjuda någon att vara hemmaman. Vi varken vill eller kan förbjuda två
människor att gemensamt bestämma hur de vill fördela hemarbete och
omsorg om barnen. Vi vill däremot inte att kvinnan ständigt skall stå
tillbaka på arbetsmarknaden, att kvinnorna ständigt skall ha låga löner
och sämre utbildning …Vi vill helt enkelt ta bort de hinder som alltid har
funnits och finns ännu idag för kvinnans lika rätt på arbetsmarknaden”.
ADVOKAT | LARS VIKLUND AB
6 (13)
4. Vid två tillfällen i filmen användet statsministern uttrycket ”Politik är att
vilja”. Detta uttryck är titeln på en bok av Olof Palme och är det politiska
credo som i hög grad förknippas med Olof Palme.
5. Statsminsterns uttalande till reportrarna om när han skall kommentera
valförlusten (jag skall först äta pyttipanna) är en referens till vad Olof
Palme faktiskt sade efter valförlusten 1976
(http://www.svtplay.se/klipp/134173/palme-‐forlorar-‐1976 alldeles i
slutet).
6. Statsministerns apparation för tankarna till Olof Palme (ljust blågrå enkel
kostym och ostyrig lugg, bor i radhus). Varje scen där statsminstern
förekommer innehåller referenser till Olof Palme och det saknas helt
ifråga om statsministern avidentifierande element.
7. En tydlig anspelning görs i filmen till Deanne Rauschers bok ”Makten,
männen, mörkläggningen” från 2004 och 2012 när Iris i filmen ser Olof
Palme och Torbjörn Fälldin i ett valreportage och får ett sammanbrott.
Filmen har gett upphov till en omfattande mediedebatt. Det råder en mycket
stor enighet om att Olof Palme är utpekad som sexköpare. Till stöd för att det är
fråga om ett utpekande (se nedanstående stycke) åberopas inlägg av en rad
ledande publicister. Artiklar av Leif GW Persson, sannolikt landets ledande
expert på den s k Bordellmammeaffären, Nils Funcke, f d sekreterare i
Yttrandefrihetskommittén, Åsa Linderborg, kulturchef Aftonbladet, Martin
Jönsson, kulturchef Svenska Dagbladet, Maria Schottenius, f d kulturchef Dagens
Nyheter, samt ledarskribenterna Erik Helmerson, Dagens Nyheter, Jan G
Andersson, Östran, professor och kolumnisten Mårten Schultz, bilaga 1-‐8. Det är
också av intresse att Anna Serner, verkställande direktör för Filminstitutet,
vilket beviljat bidrag till filmen, anser att det är ett tydligt utpekande, bilaga 9.
Dessa uttalanden ger entydigt stöd för att styrka utpekandet i enlighet med de
principer som Högsta domstolen och doktrinen utvecklat; att uppgifterna är
ägnade att, ”duger för att”, framkalla missaktning för Olof Palme.
ADVOKAT | LARS VIKLUND AB
7 (13)
Innebär uppgiften att Olof Palme förtalas?
Statsminstern i filmen har sex mot betalning med en 14-‐årig flicka. En sådan
handling var 1976 straffbar som i första hand otukt med barn (Brottsbalken 6:3).
När filmen gjordes, och den påhittade gärningen blev en del av filmen , var
samma handling straffbar som våldtäkt mot barn (Brottsbalken 6:4, fängelse
mellan två och sex år)).
Olof Palme har således utpekats som brottslig och tillika skyldig till ett av de
mest vanhedrande brotten i Brottsbalken. Anklagelsen blir särskilt farlig då den
riktas mot en person som framstod som en ledande förkämpe för kvinnors
rättigheter. I en scen diskuterar statsministern, ”Ebbe Carlsson” och ”Lennart
Geijer” hur affären skall mörkläggas; ”vi låter skiten ligga till efter valet” säger
statsministern.
Det hänvisas i detta sammanhang till departementschefens anförande vid 1958
års lagrådsremiss (som har innebörden att förtal kan utesluta den förtalade ur
gruppgemenskapen , eller uttryckt på annat sätt, kan hota dennes existens
eller, som i detta fall, utplåna eller skända hans historiska minne.) Häri ligger
förtalsbrottets natur och grunden till dess kriminalisering.
Det råder således ingen som helst tvekan om att uppgiften utgör förtal och att
detta förtal med hänsyn till omständigheterna, innehållet och spridningen är
grovt.
Har det varit försvarligt att ge uppgiften och är uppgiften sann eller har utgivaren
skälig grund för den?
Det saknas stöd i svensk rätt för att det skulle finnas ett konstnärligt privilegium
eller prerogativ att i konstnärligt, politiskt eller polemiskt syfte utpeka en
verklig person som brottslig eller klandervärd. Den som vill förstärka en
konstnärlig framställning är således normalt hänvisad till att använda sig av
sanna uppgifter eller ha skälig grund för uppgifterna. Detta gäller i all synnerhet
om de uppgifter som getts får en skenbar autenticitet genom ett antal andra
miljö-‐ och personuppgifter. Man återkommer återigen till resonemangen i
ADVOKAT | LARS VIKLUND AB
8 (13)
Märitmålet; en konstnär måste antas äga förmågan att beskriva handlingen,
”skruva” till den, så att identifikation utesluts.
Uppgifterna är osanna. Olof Palme har inte köpt sex. Det finns inte heller
tillstymmelsen till skälig grund för uppgiften, vilket bestyrks inte minst av att
uppgifter av detta slag helt saknas både i den s k bordellmammeutredningen och
i det omtalade PM som upprättades av dåvarande rikspolischefen Carl Persson.
Uppgiften förefaller helt ha baserats på det rykte som spritts av Deanne
Rauscher nästan 30 år efter det i filmen skildrade händelseförloppet. En
trovärdig bakgrund till Rauschers ryktesspridning ges i Leif GW Perssons
självbiografi, Gustavs grabb, 2011, sid 266-‐270 och 287-‐290. Leif GW Persson,
som var nära medarbetare till rikspolischefen under den aktuella tiden, känner
bordellmammeutredningen och prostitutionsmarknaden väl; han var bl a
expert i sexualbrottsutredningen och sakkunnig i prostitutionsutredningen
Är uppgiften sårande för de efterlevande och kränker den frid som tillkommer Olof
Palme?
Uppgifterna är synnerligen sårande för de efterlevande och kränker den frid som
bör tillkomma den avlidne. Det är fråga om de mest defamerande uppgifter som
någon getts om en svensk. Olof Palme mördades den 28 februari 1986 och är vår
tids mest kända svenska politiker. Trots att det gått mer ä 25 år är han oavbrutet
omtalad och diskuterad för sin personlighet och sin politiska gärning.
Är åtal av särskilda skäl påkallat från allmän synpunkt?
Den rättsliga regleringen
Förtalsbrotten i brottsbalken är som utgångspunkt målsägandebrott. Det gäller
även för förtal av avliden. Förutsättningarna för allmänt åtal är snävt angivna
och Justitiekanslern har ensam åtalsrätt ifråga om grundlagsskyddade
yttrandefrihetsbrott .
Tidigare fanns det särskilda regler för förtal av tjänstemän. Dessa har nu
avskaffats. Det finns dock indikationer på att vissa personkategorier fortfarande
har ett särskilt skydd mot förtal. I brottsbalkskommentaren sägs det sålunda:
ADVOKAT | LARS VIKLUND AB
9 (13)
”Om en innehavare av en allmän befattning utsätts för förtal kan det inte sällan
finnas särskilda skäl att väcka allmänt åtal.” (Internetupplagan 121127)
Den nyss citerade meningen rör förtalsansvaret i stort. I
Brottsbalkskommentaren del I sägs emellertid även följande rörande förtal av
avliden: ”Allmänt åtal för förtal av avliden kan enligt 5 § andra stycket väckas av
en åklagare om åtal av särskilda skäl anses påkallat ur allmän synpunkt. Den
allmänna åtalsrätten får betydelse särskilt (min kursivering)i fall där sådana
anhöriga som enligt vad nyss nämnts ingår i målsägandekretsen inte finns i
livet.” (Internetupplagan) Uttalandet återfinns också i Nils Jareborgs
framställning i a a s 85. Det finns inget stöd för att detta yttrande utesluter
andra skäl för att åklagare inleder förundersökning och väcker åtal.
Brottsbalkens förarbeten ger inget sådant stöd för det och lagtexten skulle i
sådant fall vara meningslös och vilseledande. Det är till och med så att
departementschefen i propositionen till Brottsbalken (prop 1962:10 s B
152)hänvisade till åtalsreglerna för förtal enligt kommittébetänkandet (se SOU
1953:14 s 224-‐227)
En slutsats är därför att i princip samma åtalsregler skall gälla för förtal av
avliden och för förtal enligt 5 kap 1 och 2 §§ Brottsbalken, alltså då det av
särskilda skäl är påkallat från allmän synpunkt. Av dessa är situationen att alla
målsägande är avlidna en av flera. Lagstiftaren har lämnat tillämpningen av den
frågan öppen.
JKs restriktiva åtalspraxis har uppenbart uppfattats som problematisk, se bl a
direktiven till yttrandefrihetskommittén, dess betänkande SOU 2012:55 s 445
samt de förslag som Tystnadspliktskommittén (SOU 1975:102 och
Yttrandefrihetsutredningen (SOU 1983:70 s 256 f. En slutsats av de
överväganden som gjorts är att bestämmelsen i 5 kap 5 § Brottsbalken andra
stycket i vart fall inte är begränsad till situationer då inga målsägande finns i
livet.
Omständigheter som talar för en prövning
Det finns åtskilliga omständigheter som med styrka talar för att de uppgifter som
är föremål för denna anmälan uppfyller de förutsättningar som lagstiftningen
ADVOKAT | LARS VIKLUND AB
10 (13)
kan antas ställa upp för att ett undantag skall anses vara för handen. I de
följande anges de omständigheter som särskilt åberopas.
1. Uppgifterna om Olof Palme rör en brottslighet av synnerligen allvarligt slag
och uppgifter av detta slag är särskilt ägnade att utsätta någon för
omgivningens ogillande. Utpekandet grundas på lösa uppgifter i en bok,
utgiven 30 år efter händelserna, som allmänt betraktas som spekulativ och
ovederhäftig. Uppgifterna kan ses som ett led i nästan 50 års ryktesspridning
om Olof Palme som rör alltifrån mentalsjukdom till nu sexualbrott.
2. Uppgifterna riktar sig mot den dåvarande statsministern, vilket åtminstone
med en historisk läsning av förtalsreglerna talar för ett särskilt starkt skydd
för heder och ära, inte minst på grund av att förtalet riktats mot landets
regeringschef (jmf. citatet från Brottsbalkskommentaren ovan)).
3. Mordet på dåvarande statsministern Olof Palme utgör en form av nationellt
trauma och det finns ett särskilt samhälleligt intresse av att historien kring
Olof Palme inte förvrängs genom falska och kränkande uppgifter.
4. Det finns anledning att betrakta Olof Palmes efterlevande som särskilt utsatta
och skyddsvärda i ljuset av den konstanta diskussion som förs kring den
förra statsministern, hans agerande och omständigheterna kring hans död.
För de efterlevande är angreppen på Olof Palme ständigt närvarande.
5. När det gäller frågan om huruvida ett förtal som det förevarande kan falla
under allmänt åtal finns det anledning att också beakta den koppling som har
skett mellan Europakonventionen och svensk ansvarsrätt. Denna
rättsutveckling har sin bakgrund i den iakttagelse som HD gav tydligt uttryck
för i NJA 2005 s 462, nämligen att staten har en skyldighet att tillhandahålla
effektiva rättsmedel (jmf. konventionens artikel 13) för den som hävdar att
hennes rättigheter enligt konventionen överträtts. HD har i NJA 2007 s. 295
framhållit att en rätt till ersättning enligt skadeståndslagen liksom
speciallagstiftning (den s.k. frihetsberövandelagen i det fallet) skall prövas
först enligt ”vanlig” svensk lag, därefter skall en fördragskonform tolkning
göras och i sista hand kan ersättning utgå utan särskilt lagstöd, med stöd
direkt i Europakonventionens normer. Även när det gäller tolkningen av
åtalsregeln finns det skäl att beakta Europakonventionens normer inom
ADVOKAT | LARS VIKLUND AB
11 (13)
ramen för en fördragskonform tolkning, på så sätt att om det i övrigt finns
omständigheter som talar för att ett allmänt åtal är påkallat av särskilda skäl
från allmän synpunkt behovet av effektiva rättsmedel till skydd för
privatlivet kan vägas in till anmälarens fördel.
6. Staten har att tillämpa den s k oskuldspresumtionen i art 6.2
Europakonventionen också i förtalsmål. De minimikrav som vid tillämpning
av förtalsbestämmelsen måste ställas på skälig grund för utpekande av
någon som brottslig i något medium, följer av Sveriges förpliktelser enligt
konventionen. Av rättspraxis från Europadomstolen framgår att rätten att
betraktas som oskyldig till dess skuld är lagligen fastställd, måste vägas in i
den nationella domstolens bedömning av det faktastöd som krävs för att
publicera en brottsanklagelse (Bladet Tromsö vs Norge och Flux vs
Moldavien). I dessa avgöranden fastslår Europadomstolen att en absolut
förutsättning för en sådan uppgift är att den bygger på en långtgående
utredning som ger så relevant och tillförlitlig information att det föreligger
ett starkt faktastöd för anklagelsen. Dessa minimikrav följer alltså av våra
konventionsrättsliga åtaganden på mediaområdet mer måste anses lika
gällande i konstnärliga sammanhang.
7. De kränkande uppgifter som riktats mot Olof Palme påverkar även hans
efterlevande och kan betraktas som ett intrång i deras rätt till ett skyddat
privat-‐ och familjeliv, så som det kommer till uttryck i konventionens art. 8.
HD har i NJA 2007 s. 584 konstaterat att artikel 8 omfattas av det särskilda
skydd som rättigheterna i Europakonventionen kommit att åtnjuta genom
den ansvarsmöjlighet som utvecklats i kölvattnet av NJA 2005 s. 462. I svensk
rätt har ett skydd för de efterlevande delvis reglerats genom normerna om
förtal av avliden. Att det finns ansvarsnormer av detta slag är emellertid inte
tillräckligt för att ett effektivt rättsmedel skall anses föreligga utan staten har
en skyldighet att se till att dessa rättsmedel är effektiva.
8. De anhörigas möjlighet att själva söka upprättelse är i praktiken kringskurna
av det kringliggande regelverket. Den ekonomiska risken för ett enskilt åtal
är stor. Olof Palmes efterlevande är privatpersoner och den ekonomiska
ADVOKAT | LARS VIKLUND AB
12 (13)
risken får bäras av deras privatekonomier. Detta skall jämföras med de
ekonomiska förutsättningarna för filmbolaget och utgivaren. Filmen får antas
vara mycket ekonomiskt lyckosam inte minst på grund av uppgifterna i
filmen om Olof Palme. Därvid finns det anledning att särskilt framhålla att
filmproduktionen finansierats delvis genom allmänna medel. Filminstitutet
har bidragit med ett produktionsstöd på enligt uppgift 11,5 MKR. I någon
mening har således staten bidragit till att bekosta den spelfilm vari de
ärekränkande uppgifterna förekommit. Det är inte tillräckligt att, som
Justitiekanslern i ett beslut 2009 (1637-‐09-‐31) hänvisa till
rättshjälpssystemet och den generösare hantering av de regler som skall ske
i yttrandefrihetsmål. Även om medlemmarna av familjen Palme skulle vara
berättigade till rättshjälp skulle detta synnerligen marginellt påverka
obalansen parterna emellan. Den proportionalitet som rättegångskostnads-‐
mässigt skall gälla mellan parterna i konventionsskyddshänseende åligger
det staten att upprätthålla. Annars ges inte Olof Palmes familj någon rätt till
effektivta rättsmedel enligt art 13 och bristen på proportionalitet – mellan ett
ekonomiskt framgångsrikt filmprojekt som staten understött och en enskild
familj -‐ blir uppenbar.
Balansen mellan yttrandefrihetsintresset och den enskilda rättigheterna
Staten har också att tillse att balansen mellan den enskildes rättigheter och
rätten till yttrandefrihet upprätthålles. Detta sker redan genom att rättegången i
yttrandefrihetsmål genom bl a jurysystemet och instruktionen till rätten
garanterar yttrandefrihetsintresset.
Det är naturligt och självklart att en tidigare statsminister får tåla att kritiseras
och granskas även på ett omilt sätt, och det påverkar därvid även de
efterlevandes möjligheter att kunna påkalla upprättelse för den dödes räkning. I
denna granskning får också självklart ingå kritik, grundad eller ogrundad, som
gäller Olof Palmes hantering av rikspolischefens promemoria, hans agerande
mot Dagens Nyheter o s v. En gräns måste dock sättas vid spekulativa falska
uppgifter av kvalificerat nedsättande slag, framförda i ett medium där de
efterlevande knappast kunnat påkalla rättelse eller korrigering Därvidlag har
ADVOKAT | LARS VIKLUND AB
13 (13)
en förtalad i förhållande till en spelfilm en mycket svagare ställning än i
förhållande till andra media.
Tidsaspekten
I förarbetena finns uttalanden om tidsaspekten och det har nämnts ett exempel
på ett eller annat decennium som den dödes frid har ett särskilt skydd. I fråga
om Olof Palme är hans död ännu idag en fråga som praktiskt taget dagligen
diskuteras; de senaste åren har åtminstone två stora biografier (Kjell Östberg
och, Henrik Berggren) en essäbok (Göran Greider) och en mycket
uppmärksammad dokumentärfilm (Palme, 2012) kommit. Mordutredningen
pågår alltjämt till följd av att preskriptionstiden för mord har tagits bort.
Tidsaspekten är således inte relevant vad avser åtalsbedömningen. (jfr också
uttalandet i prop 1962: s B 152 av innebörd att en individuell bedömning bör
göras av tidsaspekten).
Fullmakt bifogas.
Lars Viklund
top related