socialt förebyggande arbete med barnfamiljer · temat för denna rapport är socialt förebyggande...
Post on 19-Oct-2019
7 Views
Preview:
TRANSCRIPT
1
FoU-Södertörn skriftserie nr 41/04
Socialt förebyggande arbete
Med familjecentralen som arena
Åsa Lundström Mattsson
ISSN 1403-8358
2
Förord till andra upplagan Det här är en delvis omarbetad version av första upplagan av rapporten Socialt
förebyggande arbete - med familjecentralen som arena. De uppdateringar som gjorts
gäller framförallt ett par rapporter och en offentlig utredning om föräldrastöd som
tillkommit efter första upplagans tryckning. På några ställen där det känts relevant har
jag kortat texten och ändrat rubriksättningen. Annars är innehållet i allt väsentligt
oförändrat.
Stockholm, juni 2009
Åsa Lundström Mattsson
3
Förord Under sommaren och hösten 2003 samlades chefer och personal vid familjecentraler i
kommunerna Botkyrka, Huddinge och Södertälje till några möten kring ämnet
socialtjänstens förebyggande insatser. Några chefer och utvecklingsledare från
kommunernas individ- och familjeomsorg deltog också. Mötena initierades av chefen
vid Familjehuset i Skogås (Huddinge), Inger Malm, och FoU-Södertörn gemensamt.
Familjehuset, ett storstadssatsningsprojekt som samlat lokala förebyggande resurser
för barnfamiljer i ett långtgående samverkansarbete, och FoU-Södertörn, hade redan
då utvecklat ett långvarigt samarbete kring utvärdering.
De familjecentraler som var representerade vid mötena var, från Botkyrka: Alby,
Fittja, Hallunda och Storvreten, från Huddinge: Familjehuset i Skogås och
Familjecentrum i Vårbygård, och från Södertälje: Familjecenter i Fornhöjden, Geneta
och Ronna.
Som framgår har alltså familjecentralerna olika benämningar i de olika kommunerna.
Deras organisation varierar också, inom vissa integreras det förebyggande arbetet med
utredningsarbete medan andra samarbetar med utredningsenheter som finns i andra
lokaler. Vissa är samlokaliserade med landstingets lokala mödra- och barnhälsovård
medan samarbetet kring familjer och gruppverksamhet på andra håll sker utan att man
delar lokal. Familjecentralerna varierar i storlek. Gemensamt är ett uppdrag som
omfattar tidigt förebyggande arbete med barnfamiljer, tidigt i betydelsen tidigt i livet
men också tidigt i problematik.
Samtalen på mötena kom att fokuseras på frågan om hur man kan värna det
förebyggande arbetet, som föreskrives i socialtjänstlagen, som "alla" vittnar om som så
viktigt, men som ändå alltid är i farozonen varje gång ett kritiskt ekonomiskt läge
uppkommer i kommunerna.
Man konstaterade att det behövs mer dokumentation och utvärdering av betydelsen av
familjecentralen som organisatorisk konstruktion, liksom hur socialtjänstens
förebyggande arbete vid en familjecentral kan beskrivas innehållsmässigt. På senare
tid då det sociala arbetet fokuserats på utredning - behandling i familjer där omsorgen
sviktar, saknar ofta de förebyggande insatserna en naturlig plats i "insatskedjan".
Frågan om de förebyggande insatsernas effektivitet togs också upp.
Mötena resulterade i en ny projektansökan från Familjehuset i Skogås till FoU-
Södertörn, med det något mångtydiga arbetsnamnet: Är vi på rätt väg? Denna skrift
utgör rapporten från projektet, som så småningom konkretiserades i två uppgifter.
Rapporten innehåller en redovisning av en intervjuundersökning med personal vid
familjecentraler och beskriver grundbultarna i socionomens förebyggande arbete. I
detta projekt är de förebyggande insatserna för enskilda familjer fokuserade. I
samband med redovisning av några "fall" diskuteras dessa också utifrån
effektaspekten. Socionomens medverkan i den omfattande gruppverksamhet för
föräldrar som också karakteriserar uppdraget på familjecentralen, liksom samverkan,
konsultation och andra former för samarbete med annan personal med målgruppen
barnfamiljer, saknas i denna studie.
Den andra uppgiften i projektet är en sammanfattning och analys av några texter från
de institutioner i Sverige som företräder den aktuella diskursen på området tidigt
4
föräldrastöd. Författaren presenterar de huvudsakliga tankegångar som ligger bakom
olika metodrekommendationer till organisatörer och praktiker på området. Inte minst
diskuteras det populära begreppet "evidensbaserad", som ges en framträdande position
i de flesta metoddiskussioner i socialt arbete idag.
Projektledare har varit Inger Malm, chef för Familjehuset i Skogås. Ansvarig för
projektets genomförande och författare till rapporten är Åsa Lundström Mattsson,
socionom och innan projektet anställd som familjeassistent vid Familjehuset i Skogås.
Åsa har mångårig erfarenhet av förebyggande arbete med barnfamiljer, i olika roller
och funktioner.
FoU-Södertörn är en interkommunal verksamhet vars huvudmän är Botkyrka,
Huddinge och Södertälje. Dess viktigaste uppgift är att genom fältanknuten forskning
utveckla socialt arbete med fokus på individ- och familjeomsorgen, inom kort också på
socialpsykiatrin. Arbetet sker bland annat genom stöd till och medverkan i olika
forsknings- och utvecklingsprojekt, seminarier, föreläsningar, universitetskurser och
handledning.
Tullinge i november 2004
För FoU-Södertörn:
Eva Nyberg
Forskningsledare
5
Författarens förord Temat för denna rapport är socialt förebyggande arbete med barnfamiljer. Bakgrunden
till rapportens tillkomst finns i ett projekt som startade år 2000 i Huddinge kommun
med namnet Familjehuset. Projektets övergripande mål skulle vara att i ett tidigt skede
erbjuda barnfamiljer adekvat hjälp och stöd för att förebygga framtida problem.
Verksamheten skulle samla socialtjänstens resurser för barnfamiljer och fungera som
en familjecentral med nära samverkan med barnmorskemottagning och barnhälsovård.
I uppdraget fanns med kontinuerlig utvärdering av verksamheten. FoU- Södertörn har
följt processen redan från starten vilket resulterat i två rapporter. Del 1 Familjehuset –
ett samhällsarbete med utsatta barnfamiljer och Del 2 Familjehuset – ett resurscenter
för barnfamiljer. En studie av ett storstadssatsningsprojekt i initialskedet, FoU-
Skriftserie nr 30/03. Fokus i dessa rapporter har varit att följa utvecklingen av
projektet samt personal, besökares och samverkanspartners syn på Familjehusets
verksamhet.
Familjehuset är en verksamhet som under fyra år vuxit fram och utvecklats i dialog
med sin omvärld. Inför framtiden fanns det flera frågor som kändes angelägna att ställa
för oss som arbetade i projektet. Är Familjehuset på rätt väg? Vad säger forskningen
idag om förebyggande arbete med barnfamiljer? Vad är samhällets inställning? Hur
arbetar andra familjecentraler förebyggande?
Jag som skriver har själv arbetat som socionom på Familjehuset under projekttiden och
fick uppgiften att studera dessa frågeställningar. Arbete skulle som tidigare
utvärderingsarbete ske inom ramen för FoU-Södertörn samt i dialog med
Familjehusets personal.
Det finns flera personer jag vill rikta ett tack till. Först och främst till de sju
socionomer som generöst ställt upp med engagemang och tid för att samtala om socialt
förebyggande arbete. Ett tack till Inger Malm, chef och projektledare i Familjehuset,
för förtroendet att skriva rapporten och till mina arbetskamrater för uppmuntrande
tillrop under arbetets gång.
Åsa Sternudd och Tomas Bons forskningsassistenter på FoU-Södertörn, har hjälpt till
att intervjua mina egna arbetskamrater. Eva Nyberg, forskningsledare på FoU-
Södertörn har fungerat som handledare under arbetet och bidragit med mycket
kunskap, många synpunkter och inspirerande diskussioner.
Tullinge, November 2004
Åsa Lundström Mattsson, socionom
6
Innehållsförteckning
1. Inledning ................................................................................................................................ 8
1.1. Frågeställningar .......................................................................................................................... 9
1.2. Vad är en familjecentral? ......................................................................................................... 10
1.3. Definitioner av förebyggande arbete ....................................................................................... 12
1.3. Intervjuundersökning ............................................................................................................... 14
1.4. Litteraturval .............................................................................................................................. 15
2. Rapporter och utvärdering om familjecentraler ................................................................ 17
2.1. Framväxten av en modell för socialt förebyggande arbete ................................................... 17
2.2. Familjecentralen - Framtidens stöd till föräldrar .................................................................. 20
2.3. Socialstyrelsens lägesbeskrivning ............................................................................................ 22
2.4. Utvärdering av FoU-Södertörn ............................................................................................... 23
3. Intervjuer med socionomer på familjecentraler ................................................................. 25
3.1. Syfte, urval och metod .............................................................................................................. 25
3.2. Tre olika familjecentraler ........................................................................................................ 27
3.3. Socionomernas arbetsuppgifter på familjecentralen ............................................................. 29
3.4. Vilka barnfamiljer träffar socionomerna? ............................................................................. 30
3.5. Att definiera ett förebyggande arbete ..................................................................................... 34
3.6. Olika arbetssätt i det förebyggande arbetet ........................................................................... 37
4. Teoretiska utgångspunkter .................................................................................................. 42
4.1. Tre olika teoretiska utgångspunkter ....................................................................................... 43
4.2. Vilka konsekvenser får våra teoretiska utgångspunkter? .................................................... 45
5. Kriterier för vetenskap ......................................................................................................... 47
5.1. Olika forskningstraditioner ..................................................................................................... 47
5.2. En kombination av kvalitativa och kvantitativa metoder – lämpligt för familjecentralens
verksamhet? ..................................................................................................................................... 50
6. Lagstiftning, offentliga rapporter och utredningar ........................................................... 54
6.1. Socialtjänstlagen ....................................................................................................................... 54
6.2. Förebyggande arbete i rapporter och offentliga utredningar .............................................. 56
6.3. Nya verktyg för föräldrar ........................................................................................................ 61
6.4. En nationell strategi för föräldrastöd - föräldrastödsutredningen ...................................... 66
7. Aktuell forskning ................................................................................................................. 72
7.1. Kari Killén – förebyggande arbete med utsatta familjer ...................................................... 72
7.2. Familjebehandling – en forskningsbaserad översikt ............................................................. 75
7.3. Föräldrastöd och spädbarns psykiska hälsa........................................................................... 77
7.4. Longitudinell forskning ............................................................................................................ 79
7.5. Forskning om risker i barns utveckling .................................................................................. 81
7
7.6. Nätverk och barn i fokus .......................................................................................................... 83
7.7. Ett folkhälsoperspektiv ............................................................................................................. 85
8. Sammanfattning och slutsatser ........................................................................................... 87
8.1. Socialt förebyggande arbete i praktiken ................................................................................. 87
8.2. Socialt förebyggande arbete ur ett samhällsperspektiv......................................................... 94
8.3. Socialt förebyggande arbete på en familjecentral – ett arbete i familjens intresse ............ 97
Referenser ................................................................................................................................ 99
Bilaga 1. ................................................................................................................................. 103
8
1. Inledning
Socialt förebyggande eller uppsökande arbete inom ramen för socialtjänsten är en
lagstadgad skyldighet för kommunen (SoL 3 och 5 kap. socialtjänstlagen, 2001:453).
Nya lagbestämmelser infördes även 2003 i socialtjänstlagen med innebörden att
socialtjänsten ska ha ett huvudansvar för att samverkan kring barn som far illa eller
riskerar att fara illa (prop 2002/03 s.57).
Socialt förebyggande arbete med barnfamiljer skiljer sig från socialt arbete som är av
utredande och myndighetsutövande karaktär och innebär att socialnämnden är skyldig
att inleda en utredning om man fått kännedom om förhållande som gör att det kan blir
fråga om ingripanden för att skydda eller stödja ett barn (se Socialtjänstlagen
2001:453,11 kap.)
Det förebyggande arbete som socialtjänsten utför har mer karaktär av en service till
familjen. Det kan t.ex. vara social rådgivning, information, samtal om barnuppfostran
och relationsproblem i familjen. Men det kan även innebära att delta i hälsovårdens
föräldrautbildningar samt arbete med riktade grupper av föräldrar som har vissa
problem med sitt barn och föräldraskap
Socialt förebyggande arbete inom socialtjänstens ram kan bedrivas av samma
socionom/socialsekreterare som arbetar med myndighetsutövning. Ibland separeras
dessa arbetsuppgifter så att det inom individ- och familjeomsorgen finns socionomer
som enbart arbetar med förebyggande arbete.
Under det senast decenniet har det blivit allt vanligare att bedriva socialt förebyggande
arbete inom ramen för en familjecentral, som även kan kallas, familjecenter,
resurscenter, familjens hus m.m. Beteckningarna kan variera liksom utformningen som
ofta är en följd av olika lokala förhållanden och prioriteringar. Jag kommer här att
använda mig av begreppet, familjecentral. Familjecentraler är en verksamhet som i sin
mer strukturerade form har utvecklats under det senaste decenniet i Sverige. Det är en
verksamhet som har stötts och uppmuntrats av bl.a Statens Folkhälsoinstitut.
En familjecentral kan beskrivas som en strukturerad förebyggande och
hälsofrämjande verksamhet som är öppen för alla barnfamiljer. Det sociala
förebyggande arbetet förläggs till en särskild miljö som barnfamiljer naturligt besöker
som öppen förskola, barnhälsovård och barnmorskemottagning. Även om alla dessa
verksamheter inte är samlokaliserade ska det finnas en strukturerad samverkan med
andra yrkesgrupper som har barnfamiljer som sin målgrupp.
Förebyggande arbete när det gäller barns psykiska hälsa, är något som förespråkats i
flera offentliga utredningar de senaste åren bl.a. i SOU 2001:72 Barnmisshandel – Att
förebygga och åtgärda. Socialt förebyggande arbete i Sverige är ett relativt nytt
forskningsfält. En kartläggning och utvärdering har gjort i samarbete mellan
Folkhälsoinstitutet och Göteborgs universitet (Bak och Gunnarsson, 2000). Vibeke
9
Bing, socionom, förskollärare och folkhälsovetare har under flera år arbetat med att
sprida information och kunskap om socialt förebyggande arbetet i Sverige (Bing, 1999
och 2003). Kari Killén (2000) är den forskare som gjort det mest grundläggande
arbetet när det gäller att beskriva och diskutera det sociala förebyggande arbetets
praktik samt för denna relevant forskning.
Den här rapporten om socialt förebyggande arbete med barnfamiljer fortsätter att
beskriva och definiera vad socialt förebyggande arbete är och kan åstadkomma. Här
finns också en ambition att diskutera hur dagens forskning kan ge vägledning till
praktiker, tjänstemän och politiker när det gäller fortsatta eller nya satsningar på
socialt förebyggande arbete med barnfamiljer som målgrupp. Rapporten är resultatet
av flera avgränsningar och har inte som ambition att säga något uttömmande eller
heltäckande i ämnet.
1.1. Frågeställningar
Den här rapporten kommer att fokusera några frågeställningar som rör fältet socialt
förebyggande arbete med barnfamiljer:
Hur beskriver de socionomer som med socialt förebyggande arbete på familjecentraler
sina arbetsmetoder och resultatet av sitt arbete?
Hur avspeglas samhällets inställning/ambitioner när det gäller förebyggande arbete i
rapporter, offentliga utredningar och lagstiftning?
Vilka slutsatser kan dras från aktuell forskningen som berör socialt förebyggande
arbete med barnfamiljer?
Finns det en överensstämmelse mellan forskning, statens/samhällets ambitioner och
praktiken när det gäller socialt förebyggande arbete med barnfamiljer?
Rapportens uppläggning
Rapporten består av två delar, en empirisk och en teoretisk. Den empiriska delen
utgörs av en intervjuundersökning med socionomer som arbetar med socialt
förebyggande arbete på tre familjecentraler. Syftet är att göra en beskrivning av socialt
förebyggande arbete i praktiken samt vilka bedömningar som görs av de professionella
av arbetets resultat. Som inledning till avsnittet görs en genomgång av kunskapsläget
när det gäller forskning och utvärdering av familjecentraler.
Som inledning till den teoretiska delen kommer jag att föra en diskussion kring socialt
arbete och olika forskningsperspektiv ställt i relation till dagens forskningsideal som
det framträder i det statliga/offentliga perspektivet. Olika teoretiska utgångspunkter
och forskningsperspektiv kommer i dessa kapitel att exemplifieras. Avsikten är att visa
hur olika teori och metodval kan påverka slutsatser om det sociala arbetets inriktning.
10
Det teoretiska avsnittet i rapporten utgörs av en genomgång av vad som sägs om
socialt förebyggande arbete och arbetsmetoder i olika offentliga utredningar,
förarbeten till lagstiftning och rapporter. Därefter följer en genomgång av ett urval av
aktuell forskning som berör området. Avslutningsvis görs en jämförelse mellan de
olika perspektiven samt erfarenheter av socialt förebyggande arbete i praktiken.
Jag kommer i det följande att först definiera vad en familjecentral är och vilka
arbetsuppgifter socionomerna kan ha där samt redogöra mer utförligt för rapportens
avgränsningar och innehåll.
1.2. Vad är en familjecentral?
På en familjecentral utvecklar förebyggande barn- och mödrahälsovård tillsammans
med socialtjänsten ett samarbete kring barnfamiljer. Målsättningen är att familjer i
behov av hjälp och stöd tidigt identifieras och kan erbjudas olika sorters insatser.
Samarbete och kontakt underlättas mellan barnfamiljer, barnfamiljer och
professionella samt mellan olika sorters professionella som har barnfamiljer som sin
målgrupp. Navet/centrum på en familjecentral brukar utgöras av öppna förskolan som
fungerar som en träffpunkt för barnfamiljer. Öppna förskolan är en pedagogisk
verksamhet som föräldrarna och barn besöker gemensamt.
Det finns en ideell förening för familjecentraler i Sverige, Föreningen För
Familjecentralers Främjande (FFFF). Föreningen startade som ett nätverk på initiativ
från Folkhälsoinstitutet. Föreningen har en definition på sin hemsida av vad en
familjecentral är som här citeras i sin helhet.
En familjecentral bedriver en verksamhet som är hälsofrämjande generell, tidigt förebyggande och
stödjande samt riktar sig till föräldrar och barn. En familjecentral bör minst innehålla mödrahälsovård
barnhälsovård, öppen förskola och socialtjänst med inriktning mot förebyggande arbete.
På en familjecentral arbetar flera olika yrkeskategorier tillsammans kring barnfamiljen. Förutom
barnmorskor, sjuksköterskor, förskollärare och socialsekreterare kan det även finnas familjerådgivare,
fritidsledare, psykologer och läkare.
Kännetecknande för verksamheten är att huvudmännen, till exempel kommun och landsting, samordnar
sina resurser för att möjliggöra en tvär facklig samverkan.
Det finns många benämningar på det som FFF valt att kalla familjecentral. Men oavsett om det heter
familjecentral, familjecentrum, familjens hus eller något annat så är det ovan nämnda kriterier som avgör
om verksamheten är en familjecentral.
En familjecentral är en mötesplats för familjer i ett bostadsområde. Hur verksamheten ser ut beror till stor
del på barnfamiljernas behov och önskemål. Basen är den allmänna mödra- och barnhälsovården i
samverkan med öppna förskolan samt en förebyggande individ- och familjeomsorg (socialtjänst). Målet
för verksamheten är att utifrån hela familjens livssituation främja en god hälsa hos barn och föräldrar
genom att:
• finnas tillgänglig som nära mötesplats
• stärka det sociala nätverket runt barn och föräldrar
• skapa arbetsformer där föräldrar och barn är delaktiga
• erbjuda lättillgängligt stöd
• vara ett kunskaps- och informationscentrum
11
• utveckla god service
Forskning visar att vänner och socialt nätverk är väsentligt för barns hälsa. Att barns hälsa hänger samman
med hur familjen och då speciellt mamman mår vet man också. Genom familjecentralerna byggs en
struktur för att stärka kända friskfaktorer för de yngre barnen.
Samverkan
Samverkan mellan de olika yrkesgrupperna är en förutsättning för en fungerande familjecentral. Den
främsta vinsten med samverkan mellan många yrkeskategorier kring barn och barnfamiljer är att den ökar
förmågan att upptäcka och tillgodose behov bland barnfamiljer i ett upptagningsområde. Samverkan
innebär också att man får bättre förutsättningar att skräddarsy lösningar för ett specifikt behov.
Så här vill FFF definiera samverkan:
En vanlig invändning mot samverkan är att det skulle finnas risk att yrkesrollerna flyter ihop. Men
tvärtom har det visat sig att yrkesrollerna blir tydligare. Det beror på att man kan remittera vidare istället
för att ikläda sig en yrkesroll man kanske inte behärskar. Alla kan istället koncentrera sig på sin egen
yrkesroll. Genom att arbeta så nära andra yrkeskategorier, framstår den egna yrkeskompetensen tydligare. (www.familjecentraler.se)
Inledningsvis ringas de kriterier in som avgör om verksamheten är en familjecentral.
Det avgörande är att verksamheten minst innehåller MVC, BVC, socialtjänst med
inriktning mot förebyggande arbete och öppen förskola. Frågan är om man ska tolka
kriterierna så att det handlar om samlokalisering eller om det räcker med samarbete i
det löpande arbete. Denna fråga behandlas mer i nästa kapitel. Det existerar
verksamheter som kallar sig familjecentraler och som är samlokaliserade med den del
av socialtjänsten som inte enbart arbetar förebyggande. Flera verksamheter som inte
uppfyller ovan nämnda kriterier är medlemmar i föreningen (uppgift från Förening för
familjecentralers främjande).
Samarbete mellan olika yrkeskategorier kan tolkas som familjecentralens främsta
signum liksom den förebyggande och hälsofrämjande inriktningen. Kriterierna är för
övrigt mer allmänt hållna med betoning av att verksamhetens utformas med hänsyn till
de önskemål och behov som barnfamiljer i ett område har. Här finns en strävan i
riktning mot empowerment, medborgarnas eget inflytande över det som ska vara deras
mötesplats.
Socionomernas arbetsuppgifter
För att ringa in vad socialt förebyggande arbete inom ramen för en familjecentral kan
vara kommer jag använda en intervjuundersökning som Bing genomförde 1993 med
socialsekreterare (i rapporten i övrigt används begreppet ”socionomer”) om deras
förebyggande arbete (Bing 1999). Undersökningen ger en heltäckande bild av de
arbetsuppgifter en förebyggande socionom på en familjecentral kan ha, även om
12
familjecentralers olika utformning och inriktning kan innebära variationer. Jag
återkommer till det i redovisningen av resultatet från intervjuundersökningen. När jag
utformat min egen intervjuguide har jag lagt mig nära Bings frågeställningar vilket
möjliggör en viss jämförelse.
Sammanfattande kan sägas om socialsekreterarnas förebyggande arbetsuppgifter att
arbetet kan bedrivas på olika nivåer, individ- grupp- och samhällsnivå. Det kan ha en
spännvidd från att förmedla individuellt stöd till barnfamiljer till att arbete för att
främja barnfamiljers situation i området. Information och stöd kan vara rent praktisk
och handla om samhällets resurser men även av mer psykologisk karaktär, som
stödsamtal och krisbearbetning. Förhållningssättet är att uppmuntra och ge redskap till
familjerna att själva lösa sina problem. Socialsekreterarna beskriver att de i samverkan
med andra professionella grupper ofta har en samordnade funktion. Strukturinriktat
arbetet kan vara att förmedla information till beslutsfattare och att ta till vara frivilliga
krafter för att barnfamiljer i området ska få det bättre.
Socialt förebyggande arbete inom socialtjänstens ram, på individ- och till viss del,
gruppnivå kommer att fokuseras i denna rapport. Med barnfamiljer avses familjer med
barn 0-12 år. Socialt arbete med tonåringar behandlas inte. En avgränsning har även
gjorts till det förebyggande arbete som inte är kombinerat med myndighetsutövning.
1.3. Definitioner av förebyggande arbete
Vad förebyggande arbete är, hur det kan definieras är ett område som kräver en längre
utredning än vad denna rapports omfång räcker till. Det är ett viktigt ämne då den
definition som väljs pekar ut arbetets inriktning. Vanligt är att dela in förebyggande
arbete är i olika grupper t.ex. primärt, sekundärt och tertiärt (Gustafsson 1996) eller
universella, målinriktade och kliniska insatser (Hansson 2002). En skala av
förebyggande arbete beskrivs. Från generella och allmänt riktade insatser till mer
specifika och individuellt inriktade insatser. Här kommer Gustafssons och Killéns
definitioner att beskrivas mer ingående. Killén (2000) använder begreppen -
universellt, selektivt och indikerat förebyggande arbete.
Universellt förebyggande arbete
I dag benämns universellt förebyggande arbete ofta som hälsofrämjande arbete. Det är
det generella förebyggande arbete som t.ex. bedrivs vid barnavårdscentraler, öppna
förskolor och är riktat till alla föräldrar. Syfte är att förhindra att problem uppstår. Det
kan t.ex. handla om att en förälder känner oro för sitt spädbarn när det gäller mat eller
sömn. En BVC sköterska och en föräldragrupp kan ge stöd och vägledning vilket gör
att oron skingras.
Selektivt förebyggande arbete
Denna sorts förebyggande arbete riktas till familjer i riskzon som ofta har identifierats
via det universella förebyggande arbetet. Det kan handla om problem som kan växa sig
stora om föräldern inte får hjälp som t.ex. depression efter barnets födelse. Det kan
också vara insatser som kan ges till grupper av föräldrar med särskilda behov t.ex.
13
föräldrar som upplever svårigheter med sina barn, unga mammor m.m. Arbetet bedrivs
ofta uppsökande. Selektivt förebyggande arbete bedrivs ofta inom ramen för de
institutioner som arbetar med universellt förebyggande arbete som BVC och öppna
förskolan. Samarbete mellan olika parter som har barnfamiljer som sin målgrupp blir
då särskilt viktigt (t.ex. barnhälsovård, förskola, socialtjänst, psykiatri).
Indikerat förebyggande arbete
Indikerat förebyggande arbete innebär behandlande eller kliniska insatser då problem
redan uppstått. Här kan det handla om att personer själva söker hjälp för att de har
problem men också att andra i omgivningen uppmärksammar att barn far illa. I vissa
fall kan åtgärder för att garantera barnet skydd bli aktuella. Ofta handlar det om att
förmedla kontakt med socialtjänstens myndighets utövande sida. Ibland har familjen
redan haft en sådan kontakt.
Inga Gustafsson utgår i en skrift om förebyggande arbete inom ramen för barn- och
ungdomspsykiatrin från en medicinsk definition av förebyggande arbete som hon
utvecklar. (Gustafsson, 1996).
Primärt förebyggande syftar till att förhindra sjukdom t.ex. via vaccinering.
Förebyggande insatser. Målgrupp: alla.
Sekundärt förebyggande, syftar till att begränsa sjukdomen omfattning.
Uppsökande insatser. Målgrupp: riskgrupper.
Tertiärt förebyggande, behandling för att begränsa sjukomens konsekvenser.
Behandlande insatser. Målgrupp: ”Patienter”.
Gustafsson tycker att det är tveksamt att kalla den sista gruppen förebyggande utan
föreslår i stället en två delad indelning: Insatser för att främja hälsa och Insatser för
att förebygga ohälsa. Den första kategorin kan t.ex.vara barnhälsovårdens verksamhet
(BVC). Den senare kategorin kan t.ex. vara gruppverksamhet för människor som
riskerar att utveckla psykisk ohälsa som t.ex. barn till föräldrar med missbruk eller
psykiska funktionshinder.
Det avgörande enligt Gustafsson är att hitta en lämplig ”plattform” för det
förebyggande arbetet. Definitionen av förebyggande arbete bör därför kompletteras
med olika platser där förebyggande arbete kan bedrivas. Frågan är var de största
vinsterna av förebyggande insatser görs? Utgångspunkten i Gustafssons resonemang är
den sk preventiva paradoxen. Gustafsson tar ett exempel från sjukvården.
Vill man förebygga för tidig död i hjärt- och kärlsjukdomar kan man välja att inrikta sig
på högriskgrupper i form av män i medelåldern med en rad riskfaktorer som högt
blodtryck, höga blodfetter, övervikt, rökning etc. Lyckas man få en del av dessa att
ändra livsstil och att medicinera, så finns möjligheten att den förväntade livslängden
därigenom ökar med ett antal år. Det andra alternativet är att inrikta sig på
mellanriskgrupper och då framförallt när det gäller ändrade kost-, motions- och
rökvanor. Riskerna för individerna i denna grupp för en för tidig död i hjärt-kärlsjukdom
14
är visserligen mindre än i högriskgruppen, men samtidigt är mellanriskgruppen
väsentligt större och antalet ”räddade liv” blir därför sammanlagt många fler.
(Gustafsson, 1996, s.19f)
En satsning på mellanriskgrupper innebär att den bästa plattformen för ett
hälsofrämjande arbete är så kallade ”normalinstitutioner” som BVC, MVC, förskola
och skola. Gustafssons och Killéns definitioner har som synes likheter. Den avgörande
skillnaden är att Gustafsson har en snävar definition av förebyggande arbete då den
behandlande nivån (jmf Killén, indikerat förebyggande arbete) plockas bort. Killén
(2000) drar en gräns vid ”indikerad förebyggande behandling” men anser att det
överhuvudtaget finns gränsdragningsproblem mellan de olika kategorierna.
En nackdel med Killéns vidare definition är att begreppet förebyggande riskerar att bli
urvattnat och förlora sin funktion, d.v.s att faktiskt avgränsa förebyggande insatser från
behandlings arbete med familjer som har etablerade problem. En fördel med Killéns
definition är att den ger en realistisk bild av socialt förebyggande arbete i den praktik
som granskats. De socionomer som intervjuats för denna rapport beskriver ett socialt
arbete som passar in i de tre kategorier av förebyggande arbete som Killén använder.
Killéns definitioner blir därför mer adekvata för att beskriva det socialt förebyggande
arbete som behandlas i den här rapporten. Gustafsson definition utgör en
komplettering i och med plattformsbegreppet samt en viktig problematisering av vad
gränsen för förebyggande arbete ska dras.
En avgränsning i den här rapporten är att inte inkludera arbete med familjer där olika
former av öppenvård och frivillighet är klart otillräcklig. Det kan t.ex. vara placeringar
av barn utanför hemmet eller familjer i behov av utredning och behandling på
institution. Arbete med familjer som har barn med olika former av allvarliga
funktionshinder inkluderas inte heller.
Vad ska förebyggas?
Gustafsson tar även upp att det är en viktig fråga vad det egentligen är som ska
förebyggas. Gustafsson benämner det som att ”förebygga ohälsa” eller ”främja hälsa”
(a.a. s 14). Forskning visar att det går att förebygga problem men det går inte med
säkerhet att säga vilken insats det är som förebygger ett specifikt problem. Jag kommer
att behandla dessa frågor mer i den teoretiska delen.
1.3. Intervjuundersökning
Intervjuundersökningen har avgränsats till att gälla de socionomer som har sin
organisatoriska tillhörighet inom socialtjänsten och sitt arbete förlagt till en
familjecentral. Syftet är att ta reda på hur socionomerna beskriver sitt förebyggande
arbete med barnfamiljer och dess resultat. Frågeställningar som fokuseras är hur
målgruppen för det förebyggande arbetet ser ut samt hur förebyggande arbete på en
familjecentral utförs. Socionomerna har även blivit ombedda att lämna
fallbeskrivningar som utgör exempel på ett framgångsrikt förebyggande arbetet.
15
Socialtjänstens (individ- och familjeomsorgens) förebyggande arbete är inte särskilt
välkänt och omskrivet. Det har därför känts motiverat att försöka ringa in och belysa
detta arbete. Därmed utesluter jag inte att andra yrkeskategorier på familjecentralen
kan utföra liknande arbetsuppgifter. På en familjecentral kan flera yrkesgrupper vara
representerade t.ex. pedagoger, barnsjuksköterskor, psykolog. I den här rapporten görs
alltså inte några anspråk att beskriva alla aspekter av arbetet på en familjecentral.
De tre familjecentralerna som ingår i undersökningen är, Familjehuset i Skogås,
Huddinge kommun, Fornhöjdens familjecentral, Södertälje kommun samt Husby
familjecentral, Stockholms stad. Urvalet har gjorts med hänsyn till att familjecentralen
inte ska vara samlokaliserad med den myndighetsutövande delen av socialtjänsten som
har som fokus att utreda barnfamiljer. När det gällde att välja en familjecentral utanför
FoU Södertörns upptagningsområde valdes Husby familjecentral för att öka
variationen. Till skillnad från Fornhöjden och Skogås, har Husby en högre andel
invandrade svenskar och är dessutom samlokaliserade med BVC och
barnmorskemottagning (BMM). Jag kommer fortsättningsvis använda det äldre
uttrycket MVC som fortfarande ofta används t.ex. i offentliga utredningar.
Arbetet på en familjecentral kan, som tidigare nämnts, organiseras på många olika sätt
och innefatta en mängd olika metoder. Jag kommer senare att beskriva de olika
familjecentraler som ingår i intervjuundersökningen för att visa det.
1.4. Litteraturval
Förebyggande arbete med barn är ett stort område som tangerar många olika
forskningsfält som folkhälsa, integration, prevention, samhällsarbete, pedagogik,
psykologi, medicin mm. Inom flera av dessa discipliner finns forskning som kan vara
av intresse för socialt förebyggande arbete. Här har den forskning fokuserats som är
mer direkt användbar för socialt förebyggande arbete med barnfamiljer.
En annan avgränsning har varit att göra ett nedslag i det sammanhang, den
samhälleliga kontext som det förebyggande arbete bedrivs i. Det offentliga
perspektivet redovisas genom lagtext, offentliga utredningar, propositioner och
direktiv som avspeglar samhällets/politikers syn på området. Här har en avgränsning
gjorts till ett urval av utredningar och rapporter publicerade åren 2003-2008. Den
litteratur/forskning som tagits fram inom ramen för myndigheter som Socialstyrelsen
och Statens folkhälsoinstitut, kan ses som uttryck för ett offentligt/samhälleligt
ställningstagande när det gäller vad som anses vara prioriterade frågor och
ämnesområden.
Det finns flera lokalt framtagna rapporter som utgör utvärderingar av familjecentraler
runt om i landet. Att gå igenom alla dessa faller utanför ramen för denna rapport.
Socialstyrelsen har (2008) gjort en kartläggning och kunskapsöversikt där flera
rapporter och utvärderingar som gjort inom området finns refererade. Här har en
avgränsning gjorts till ett urval av publicerade litteratur som utgör större rapporter eller
utvärderingar av förebyggande arbete inom ramen för en familjecentral. De två
16
tidigare rapporter som tagits fram av FoU-Södertörn om Familjehuset i Skogås får
tjäna som exempel på lokalt framtagna utvärderingar.
Den forskning som bildar basen i den teoretiska delen är de kunskapsöversikter som
Centrum för utvärdering av socialt arbete (dåvarande CUS, nu IMS) vid
Socialstyrelsen har tagit fram de senaste åren. 1
Den internationella forskningen blir i
det här sammanhanget aktuell då den uppmärksammas i dessa eller andra studier som
publicerats på svenska. Litteratursökningen har gjorts med hjälp av datatbasen Libris
och har avgränsats till sökorden; förebyggande barn, barn folkhälsa, familjecentraler,
familjehjälp och föräldrastöd.
Den uppdatering av rapporten som gjorts 2009 har främst varit inriktade på det
offentliga perspektivet och inte forskningen. Forskning diskuteras och refereras i de
nya texter som tillkommit vilket bidrar till en viss uppdatering. Det fanns en stor
aktivitet på området familjecentraler och föräldrastöd vid uppdateringen vilket gjorde
att den tidigare valda ansatsen fortfarande kändes aktuell.
Ovanstående avgränsningar innebär att litteraturgenomgången har ett visst perspektiv.
Den inledande kunskapsteoretiska diskussionen kan utgöra en motvikt till en viss
ensidighet när det gäller den forskning som behandlas.
Perspektiv val
Som framgår av ovan nämnda avgränsningarna har jag i den här rapporten valt att
fokusera personalens perspektiv, ett offentligt perspektiv och ett forskningsperspektiv.
En central grupp vars perspektiv inte belyses här är barnfamiljernas.
Mitt eget perspektiv är praktikerns, som tagit ett steg åt sidan för att betrakta mitt
arbetsområde från en annan synvinkel. Genom handledning och stöd från en
forsknings- och utvecklingsenhet har jag fått möjlighet att genomföra ett rollbyte och
skaffa mig ett forskande perspektiv. Arbetet med rapporten har, i den bemärkelsen,
varit en lärande process som för mig har inneburit avståndet mellan teori och praktik
har minskat.
1Den 1 april 2004 uppgick CUS i IMS, Institutet för metoder i socialt arbete, som då påbörjade sin verksamhet.
17
2. Rapporter och utvärdering om
familjecentraler Vibeke Bing, socionom, förskollärare och folkhälsovetare har varit starkt drivande när
det gäller utvecklingen av familjecentraler i Sverige, under en tid som
avdelningsdirektör på Folkhälsoinstitutet. Folkhälsoinstitutet har publicerat en hel del
informationsmaterial om familjecentraler som t.ex. Att verka tillsammans – en bok om
familjecentraler (Folkhälsoinstitutet 2000:10). Jag kommer här inledningsvis att gå
igenom Bings beskrivning av en modell för socialt förebyggande arbete med
barnfamiljer som startade i Göteborg samt en studie som utgör en kartläggning av det
förebyggande arbetet i Göteborg 1990-93 (Bing, 1999).
När det gäller forskningsläget på området är det Folkhälsoinstitutets rapport (2000)
Familjecentralen – Framtidens stöd till föräldrar och barn, som hittills är den mest
omfattande undersökning som gjorts. Rapporten är gjord av Maren Bak, Ph.D.,
forskare vid institutionen för socialt arbete i Göteborg och Lars Gunnarsson, professor
vid institutionen för pedagogik och didaktik vid Göteborgs universitet.
Socialstyrelsen fick 2007 regeringens uppdrag att kartlägga familjecentraler och
familjecentralsliknande verksamheter. I lägesbeskrivningen Familjecentraler
kartläggning och kunskapsöversikt (Socialstyrelsen IMS 2008)redovisas resultatet som
mycket kortfattat kommer att refereras.
En doktorsavhandling om familjecentralsarbete har skrivits av Maria Hjortsjö, Lunds
universitet (2006) Med samarbete i sikte - Om samordnade insatser och
samlokaliserade familjecentraler. Avhandlingen behandlar samarbete mellan personal
med olika organisationstillhörighet med en familjecentral som exempel. Eftersom
avhandlingen har samarbete och samverkan som främsta fokus kommer den inte att
behandlas i rapporten.
Inom ramen för FoU-Södertörn har en av de familjecentraler som ingår i denna
rapports intervjuundersökning, utvärderats (FoU nr 30/03). Jag kommer sammanfatta
resultatet av utvärderingen. Enligt den tidigare nämnda litteraturavgränsningen faller
det utanför ramen för den här rapporten att gå igenom andra utvärderingar eller
rapporter som dokumenterar socialt förebyggande arbete. I ovan nämna
lägesbeskrivning från Socialstyrelsen (2008) finns referenser till det som publicerats
(rapporter, utvärderingar m.m.) om familjecentraler, fram till 2007.
2.1. Framväxten av en modell för socialt förebyggande arbete
Vibeke Bing (1999) beskriver framväxten av en arbetsmodell för ett strukturerat
socialt förebyggande arbete för barnfamiljer som startade på 70-talet i Göteborg. Det
var en försöksverksamhet med socialsekreterare på mödra- och barnavårdscentraler.
Liknande eller samma verksamhet har funnit bl.a. i Stockholms området och på andra
18
ställen i Sverige (Nyberg, 2004). Den modell som bedrevs i Göteborg har
dokumenterats i av Vibeke Bing (1999) och Folkhälsoinstitutet. Modellen fanns kvar i
Göteborg under 80-talet då debatten om alkohol och graviditet startade och kan ses
som ett embryo till de familjecentraler som i dag finns över hela landet.
I Göteborg hade Socialsekreterarna inledningsvis kvar sin organisatoriska tillhörighet
inom den kommunala socialtjänsten men arbetade inte med myndighetsutövande
arbetsuppgifter när de befann sig på BVC och MVC. Bing beskriver tre olika modeller
för socialsekreterarnas förebyggande arbete.
1. BVC och MVC remitterar familjer till socialsekreteraren. Socialsekreteraren ingår
inte i arbetslaget. Arbetssättet är mindre förebyggande och mer problemorienterat.
2. Socialsekreteraren arbetar med konsultation åt MVC och BVC.
3. Socialsekreteraren ingår i ett team med personal från MVC och BVC där man
samarbetar kring vissa frågor. Socialsekreteraren träffar familjer på eget initiativ.
Det var den tredje modellen, där socialsekreteraren ingår i ett team, som var som den
vanligast förekommande i Göteborg. I teamet inkluderades även öppna förskolan.
Socialsekreterarnas arbetsuppgifter beskrivs som uppsökande och förebyggande
socialt arbete med enskilda och grupper både riktat och mer generellt. Ibland har
socialsekreteraren ett rum på MVC och BVC vilket även möjliggör mer spontana
möten med familjer. Socialsekreteraren försöker att träffa alla blivande eller nyblivna
föräldrar för att informera om sin egen kompetens och resurser för barnfamiljer i
området. Föräldrarna erbjuds att kontakta socialsekreteraren vid behov. I Göteborg
var socialtjänsten från början delaktig i föräldrautbildningen.
Arbetet hade en övergripande nätverksskapande inriktning på så sätt att man försökte
sammanföra föräldrar med liknande intressen till temakvällar, lägervistelse,
studiecirklar. De öppna förskolorna spelade en viktig roll i dessa nätverksskapande
insatser. Jag kommer här att redovisa en sammanfattning av svaren från den
intervjuundersökning som Bing gjorde 1993 med socialsekreterare som enbart
arbetade förebyggande.
Förebyggande arbetsuppgifter enligt ”Göteborgsstudien”:
Vad är förebyggande arbete för dig?
TILLFÄLLET
Att kunna vara steget före
Att fånga människor i deras vardagsmiljö
Att snabbt i ett tidigt skede få kontakt med föräldrar
REDSKAPEN
Redskapen är kunskap och information,
Att fånga vilsenhet och osäkerhet och omskapa detta till ökad kunskap och säkerhet
Att informera om vad samhället kan ställa upp med
Att informera för att kunna sortera, ge möjlighet att välja
NORMALISERA – UPPMUNTRA
Att möta människor på ett sätt så att de ser och uppmuntras
19
Att använda personliga resurser och resurser i omgivningen
Att inte problemförklara och stämpla normala livskriser
Att uppmuntra föräldrar bilda egna nätverk
Att ge hjälp till självhjälp
OMRÅDESARBETE
Att skapa/främja goda utvecklingsmöjligheter för barnfamiljer i området
Att finna frivilliga krafter och samarbetspartners
Att samarbeta med andra som arbetar med barn i området
Att föra upp generella problem till chefer och politiker
BARN
Att finnas till för barnen är ett förebyggande arbete i sig
Hur arbetar du förebyggande?
SAMVERKAN
MVC, BVC och Öppen förskola
Team, enskilda ärenden, föräldrautbildning, riktade grupper. Konsult åt annan personal
FÖRÄLDRAR
Lyssna, samtala, hänvisa, ge råd, korta insatser, krishjälp
SAMHÄLLET
Koordinera resurser, samarbeta, påverka socialkontoret
Vad kan förebyggas med din hjälp?
Vad medverkar du till?
BARN
Genom att se barnen tidigt kan kanske lidande förebyggas
Att barn far illa
Att barn inte blir sedda
Att det blir störningar i barns utveckling
Att barn förlorar kontakt med sin ena förälder
FÖRÄLDRAR
Att barnfamiljer inte ska isolera sig
Att de skall se att det finns fler i samma situation
Att föräldrar inte utvecklar ohälsa, depressioner, vanmakt, utmattning
Att problem inte blir akuta vilket kan leda till misshandel och separationer
RESURSER
Att människor slipper valsa runt och ej vet vart dom ska vända sig.
Att koordinera så att resurser utnyttjas effektivt
Att samordna olika resurser för att vidga kompetens kring ett problemområde. (Bing 1999, s.95f)
I samband med att Göteborg omorganiserades till stadsdelnämnder i början av 90-talet
minskade resurserna för förebyggande arbete. Flera öppna förskolor lades ned och
tjänster minskade. Bing gjorde en studie med syfte att beskriva förebyggande arbete
och tvärfacklig samverkan mellan BVC, MVC och socialtjänsten. Studien kom att visa
på konsekvenser av att resurserna minskat - samverkan hade tunnats ur.
Socialsekreterarna hade återgått till utredande arbete och fanns inte i samma
utsträckning på öppna förskolan. Bing menar att synsättet och arbetssätt ändå fanns
kvar fast möjligheterna till samverkan minskat. På de öppna förskolor som fortfarande
hade tillgång till en socialsekreterare var det vanligare med nätverksskapande insatser.
20
För att utveckla gruppverksamhet krävs två anställda, på flera öppna förskolor fanns
bara en förskollärare.
De socialsekreterare som enbart kunde ägna sig åt förebyggande arbete beskrev sitt
arbete på ett helt annat sätt än de som både arbetade med myndighetsutövning och
förebyggande arbete. Beskrivningen kan tolkas så att det förebyggande arbetet inte
längre kunde bli lika omfattande när det kombinerades med myndighetsutövning.
2.2. Familjecentralen - Framtidens stöd till föräldrar
Folkhälsoinstitutets rapport (2000) Familjecentralen – Framtidens stöd till föräldrar
och barn utgörs till största av en fallstudie av en familjecentral i ett bostadsområde i
Göteborg. För övrigt innehåller rapporten en undersökning av familjecentraler i andra
delar av Sverige. Enkäter har skickats till 14 verksamheter, åtta har besökts och
intervjuats. Under 1998 gjorde även Folkhälsoinstitutet en riksomfattande
enkätundersökning för att skapa en bild av familjecentralernas utveckling i Sverige. I
den sistnämnda delen har även lokala utvärderingar studerats.
I rapporten beskrivs ett professionellt fält under utveckling. Det har gått tre år sedan
rapporten skrevs. Data insamlingen gjordes mellan 1997-99. Många familjecentraler
som senare blivit etablerade befann sig i ett uppstartsläge. Andra, t.ex. den
familjecentral i Biskopsgården som utvärderades, har försvunnit.
Utvärderingen beskrivs som en processutvärdering vilket inneburit att utvärderarna har
följt utvecklingen av verksamheten och under ett antal planerade tillfällen delat med
sig av sina observationer vilket inneburit att man själva blivit delaktiga i processen. Att
utvärdera effekter har alltså inte varit någon målsättning. Däremot har en målsättning
varit att fokusera de besökande familjernas perspektiv på verksamheten.
Datainsamling har skett med olika kvalitativa metoder, som intervjuer, dagböcker och
observationer av verksamheten vid olika tillfällen.
Den nationella kartläggningen visade att det 1998 fanns 23 familjecentraler där det
fanns en samlokalisering antigen mellan de tre samarbetsparterna mödra- och
barnhälsovården, öppna förskolan, socialtjänsten (15 st) eller två av dessa (8 st)
Fjortons stycken familjecentral var i planeringsstadium med redan pågående
samverkan mellan de involverade parterna. Det har alltså skett en rejäl ökning fram till
Socialstyrelsens mättillfälle 2007, då det fanns 131 familjecentraler (ca 200 om även
de som inte var samlokaliserade inkluderas).
Kartläggningen från 1998 visar exempel på flera olika sätt att organisera arbete vid en
familjecentral med hänsyn till lokala olikheter. Alla femton familjecentralerna som
hade det tre samverkansparterna samlokaliserade ansåg att samordningen lett till
fördelar för det familjestödjande arbetet. Samverkan medför bl.a. att familjerna fångas
upp tidigare och får ett mer samlat stöd från flera professioner. Samarbetsparterna har
också fått ökad kunskap om varandras kompetenser vilket medfört att man kunnat och
21
vågat se mer problem hos familjerna än tidigare. Samverkan har även inneburit
nyskapande tvärfacklig verksamhet kring riktade grupper för föräldrar.
Bak och Gunnarsson berör även frågan om myndighetsutövning från socialtjänstens
sida ska ingå eller inte på familjecentralen. De kommer fram till följande:
Sammanfattande anser vi, att för socialtjänsten och dess arbete i sin helhet, är det en klar
fördel att få myndighetsutövningen med i familjecentralen. För familjecentralen är det
emellertid inte en fördel. För det förebyggande och frivilliga arbetet med föräldrar och
barn, och för en välfungerande samverkan mellan de enheter som ingår i huset, är det en
styrka att kontroll inte finns med. Men med detta sagt, är det också tydligt att båda
formerna kan fungera. (a.a. s160.)
Bak och Gunnarsson har en mycket positivt inställning till familjecentraler i sin
avslutning. ”Vår första slutsats blir att familjecentralen är framtidens stöd till föräldrar
och barn.” (a.a. s.165.) Sammantaget visar den rikstäckande undersökningen på ett
mycket gott omdöme om verksamheten vid familjecentraler i landet både från personal
och besökare. Bak och Gunnarsson gör några kommentarer och rekommendationer
som kan sammanfattas enligt följande:
- oavsett om familjecentraler finns på landsbygd eller nära större städer gör
personal och föräldrar en positiv bedömningar av familjecentralen som
verksamhet.
- Det familjestödjande arbetet i familjecentralen är en process som stöds av
föräldrarnas uppskattning och personalens engagemang
- Samverkan är process som är svår och tar tid särskilt då den ska utvecklas
mellan redan etablerade verksamheter.
- Samlokalisering underlättar samverkan och är avgörande för processen.
- Processen gynnas om förväntningarna på samarbetet mellan yrkesgrupperna
tonas ner.
- Den samverkansform som passar familjecentraler bäst är kollaboration
(yrkesgrupperna behåller sina egna kompetenser och samarbetar kring vissa
frågor och uppgifter) och konsultation (yrkesgrupper kan handleda varandra).
- I familjecentralen kan nya arbetsformer utvecklas som gynnar samverkan
mellan yrkesgrupperna och samarbetet med familjerna
- Arbetet i familjecentralen innebär att något nytt ska skapas. Om dessa krav
läggs på toppen av de ordinarie arbetsuppgifterna kan arbetsbelastningen på
personalen bli för stor.
- Familjecentralen medverkar främst till empowerment för individen och
familjen. Det handlar om insatser som stärker och stöder den enskilda
människan att få kontroll över sitt eget liv. På familjecentralen kan det även ske
en mer kollektiv mobilisering genom kontakt med föreningar,
självhjälpsgrupper m.m.
- På familjecentralen kan brukarna bli viktiga resurs- och länkpersoner som
bidrar med kulturell, eller annan kompetens
22
- De övergripande strukturer som finns lokalt påverkar och sätter gränserna för
det förebyggande arbetet på familjecentralen. Arbetet skulle gynnas av att
verksamheten ses som något bestående och även kan vara mer självstyrande.
2.3. Socialstyrelsens lägesbeskrivning Socialstyrelsen fick 2007 regeringens uppdrag att kartlägga familjecentraler och
familjecentralsliknande verksamheter. I lägesbeskrivningen Familjecentraler
kartläggning och kunskapsöversikt (Socialstyrelsen IMS 2008)redovisas resultatet.
Rapporten är uppdelad i två delar. Kartläggningen av nuläget redovisas för sig och
kunskapsöversikten för sig. Vid kartläggningstillfället fanns det 131 familjecentraler
och familjecentralsliknande verksamheter i Sverige. Den vanligaste formen av
familjecentral var den med mödrahälsovård, barnhälsovård, öppen förskola och
socialtjänst är samlokaliserade och därefter de som har tre av parterna samlokaliserade.
Man konstaterar att det finns en variation som kan göra begreppet otydligt. Utöver de
131 identifierade verksamheterna fanns 70 familjcentralsliknande verksamheter som
inte hade samlokaliserade parter. Socialstyrelsen argumenterar för en tydlig definition
av begreppet familjecentral och föreslår efter samråd med bl.a. FFFF att det endast ska
vara den fullt ut samlokaliserade familjecentralen som ska avses.
I delen som behandlar kunskapsöversikten har socialstyrelsen en ambition att uttala sig
om resultat av familjecentralens arbete. Men dessa resultat ska tolkas med försiktighet.
Anledningen är att flera av de använda studierna (97 texter varav 35 är kandidat och
magisteruppsatser) har ett begränsat empiriskt underlag och otillräcklig beskrivning av
metod och urval som bl.a gör det svår att jämföra olika undersökningar(s.99 a.a.). Det
hindrar ändå inte att det görs vissa generaliseringar om familjecentraler t.ex. att
besökargruppen är homogen och består av svenskfödda mammor med 1-2 barn (a.a. s.
71). Ett annat ”resultat” som man vill framhålla är att familjecentralernas öppna och
tillgängliga verksamhet uppskattas av föräldrar som besöker verksamheten. De flesta
utvärderingar som gjorts är inriktade på processer och samverkan. Socialstyrelsen
anser därför att det också bör göras effektutvärdering av familjecentraler och att den
ska föregås av identifikation av vilka behov som familjecentraler ska tillgodose. Jag
återkommer till denna fråga i det kapitel som diskuterar förhärskande vetenskapliga
ideal.
Vidare konstaters att familjecentraler inte stöds nationellt utan är ”lokala initiativ” som
byggs upp av eldsjälar. Ett behov som framförs är att definiera familjecentralerna
nationellt samt att undersöka vilka förutsättningar som krävs för att skapa en stabil och
hållbar organisation.
Med anledning av att de generaliseringar som görs i kunskapsöversikten lämnade
Föreningen för familjecentralers främjande ett särskilt yttrande till Socialstyrelsen och
regeringen (Föreningen för familjecentralers främjande, 2008). Avsikten var att bidra
till en mer nyanserad bild av familjecentralernas verksamhet och deras betydelse för
föräldrar och barn. Den huvudsakliga kritik som framförs gäller de uttalanden om
resultat som görs i översikten. Det gäller bl.a. den påstådda snedrekryteringen av
familjer till öppna förskolan.
23
Ett ytterligare påpekande från FFFF är att ”familjecentraler inte är en metod utan ett
sätt att organisera ett folkhälsoarbete” (a.a. s. 4). Det medför bl.a. att de internationella
exempel som hämtas från Storbritannien och beskriver riktade insatser till fattiga och
arbetslösa föräldrar, knappast framstår som relevanta.
2.4. Utvärdering av FoU-Södertörn
FoU-Södertörn har i två rapporter utvärderat verksamheten vid familjehuset i Skogås
(Andersson Holmer et al., 2003 del I, Bons et al., 2003 del II). Den första rapporten
utgörs av en sammanställning av flera utvärderingar som gjort under 2002 och belyser
verksamheten ur olika perspektiv – brukare, personal och samverkanspartner. Den
andra delen utgörs av en processbeskrivning av familjecentralens första period och
kommer inte behandlas här.
Familjehuset var vid tillfället för utvärderingen en familjecentral som hade startat som
ett projekt inom ramen för storstadssatsningen.2 Familjehuset utgörs av förebyggande
socialtjänst och en öppen förskola som är samlokaliserade. Samverkan finns med
mödra- och barnhälsovården, som befinner sig i lokaler på promenadavstånd.
En enkätundersökning genomfördes där femtio besökare till öppna verksamheter på
familjecentralen fick besvara ett frågformulär. I rapporten lyfts fram att många
föräldrar svarat att man kommer till familjecentralen av sociala skäl som att ”träffa
andra vuxna”, ”för att leka med sitt barn” och att ”barnet får leka med andra barn” (a.a.
s. 6). Överlag är besökarna mycket positiva till verksamheten och känner sig delaktiga.
En intressant uppgift var att många föräldrar, var oroade över bostad, ekonomi och
arbete. Hälften av föräldrarna hade även svarat att man kände oro ”för problem i
familjen, över att de saknar familj och vänner eller över sin hälsa” (a.a. s.6).
Familjecentralens personal valde även ut sexton besökare som deltagit i mer riktad,
selektiv förebyggande verksamhet som intervjuades per telefon. Dessa föräldrar
framstod som mer isolerade än övriga och deltog mindre i de öppna verksamheterna.
De var nöjda med de insatser de deltagit i och ansåg att de hade fått hjälp med sina
problem. I utvärderingen påpekas vikten av att dessa föräldrar deltar i de mer generella
och öppna verksamheterna. En varning utfärdas även för att behandlingsarbete kan
konkurrera ut förebyggande arbete tidsmässigt.
De samverkanspartners som intervjuades var från mödra- och barnhälsovården samt
individ- och familjomsorgens barnsektion. Som i den tidigare refererade utvärderingen
av Bak och Gunnarsson betonar personal närhet som främjande. Verksamheterna är
inte samlokaliserade och hälsovårdens personal uttrycker önskemål om att så ska ske.
Hinder för samverkan som nämns är olika språk kulturer och prioriteringar. Materialet
visar även att man börjat uppskatta varandras ”komplementära insatser” t.ex. betonas
2 Storstadssatsningen var ett åtgärdspaket som beslutades av riskdagen 1998 och som riktade sig till Sveriges
mest utsatta storstadsregioner och förorter för att minska segregation och förbättra levnadsvillkoren för de
boende.
24
vikten av gruppverksamheter och mötesplats för invandrade föräldrar (a.a.s.8).
Konsultation som samverkansform spelar även en viktig roll. Nyberg ser en utveckling
mot kollaboration, som samverkansform (se även Bak och Gunnarsson ovan).
Utvärdering av familjecentraler i Västra Götaland
Under ett forskningsseminarium 2008 diskuterades forskning och olika metoder för
utvärdering av familjecentraler på Stiftelsen allmänna Barnhusets
konferensanläggning, Sätra Bruks herrgård. 3
En av presentationerna gällde en större
utvärderingssatsning av familjecentraler som då hade inletts i Västra Götaland. Vid
denna rapports uppdatering 2009 var slutrapporten från utvärderingen ännu inte
färdigställd men jag fick möjlighet att ta del av ett arbetsmaterial (Abrahamsson, Bing
och Löfström, 2009).
Syftet med utvärderingen är att tillvarata tidigare erfarenheter och skapa underlag för
fortsatt utvecklingsarbete med familjecentraler i Västra Götalandsregionen. Av 25
familjecentraler (år 2007 inom Västra Götalandsregionen) valdes 16 familjecentraler,
utifrån att de innehöll BVC, MVC, SOC, ÖF och var 2 år eller äldre. Sex
familjecentraler valdes även ut för en fördjupningsstudie. Intervjuer genomfördes med
ett urval av personal och chefer om styrningens betydelse för verksamheten.
I utvärderingen kommer en ”programteori” om öppna verksamheten på
familjecentralen att beskrivas med utgångspunkt i resultatet från intervjuer med
föräldrar och personal. Programteorin innefattar resultat ur föräldrarnas perspektiv -
hur de uppfattar att öppna förskolan bidragit till deras föräldraskap. Utvärderingen är
gjord ur ett brukar- och ledningsperspektiv och undersöker frågorna:
Vilka familjer når den öppna verksamheten på familjecentraler?
Vilka insatser gynnar föräldrar/barn? Varför?
Vilken betydelse har familjernas deltagande via den öppna verksamheten haft för personalens
arbetssätt?
Vad styr samverkan på familjecentralerna?
Vilken styrning gynnar samverkan på familjecentralen?
(Abrahamsson, Bing och Löfström, 2009.)
Rapporten från utvärderingen beräknas finnas tillgänglig hösten 2009.
3 Läs mer om olika idéer och diskussioner om utvärdering och forskning av familjecentraler i dokumentationen
från seminariet i rapporten från Stiftelsen Allmänna Barnhuset; Forskningsseminarium om familjecentraler 10-
12 mars 2008.
25
3. Intervjuer med socionomer på
familjecentraler
Jag har strukturerat materialet från intervjuundersökningen enligt följande.
Inledningsvis redogörs för syfte, urval och metod. De intervjuade socionomerna och
deras arbetsplatser presenteras. Därefter följer en tematisk presentation av
intervjumaterialet. Först redogör jag för socionomernas beskrivning av de barnfamiljer
som de träffar på familjecentralen, och vilken sorts problem eller livssituationer dessa
familjer har. Sedan följer ett kapitel som beskriver hur socionomerna definierar
förebyggande arbete. Nästa kapitel behandlar hur socionomerna beskriver sina
arbetsmetoder. Bägge dessa kapitel överlappar varandra på så sätt att en definition av
förebyggande arbete ofta medförde konkreta exempel på hur man utför sitt arbete.
3.1. Syfte, urval och metod
Syfte
Syftet med intervjuundersökningen var att undersöka hur socionomer som arbetar på
familjecentraler beskriver sitt förebyggande arbete med enskilda barnfamiljer.
Socionomerna fick i uppgift att välja ut fallberättelser som skulle exemplifiera ett
framgångsrikt förebyggande arbete med barnfamiljerna. Syftet med
fallbeskrivningarna är att konkretisera det förebyggande arbetet och dess resultat,
utifrån de professionellas perspektiv.
Metod och urval
I intervjuundersökningen har socionomer från tre olika familjecentraler intervjuats.
Urvalet av familjecentraler har gjorts med hänsyn till att få så stor variation som
möjligt av hur arbetet kan organiseras Jag kommer att närmare gå in på dessa olikheter
när jag gör en presentation av familjecentralerna.
På varje familjecentral gjordes en gruppintervju. Personalgruppen fick själva välja ut
vilka av socionomer som skulle delta i gruppintervjun. På de tre familjecentralerna
arbetade sammanlagt tio socionomer (exklusive chefer). Av dessa intervjuades sju
(3+2+2). På en familjecentral, där det var svårt att hitta tid för en gruppintervju
genomfördes i stället två enskilda intervjuer. Samtliga intervjuades på sina
arbetsplatser. Den intervju som gjordes med personal från min egen arbetsplats
utfördes av personal från FoU-Södertörn.
Inför intervjun (se bilaga 1) blev socionomerna ombedda att förbereda två
fallbeskrivningar som exempel på ett framgångsrikt förebyggande arbete med en
familj enligt egen definition. Innan intervjun presenterades även den intervjuguide som
skulle komplettera fallbeskrivningarna.
26
Intervjuerna har spelats in på band och renskrivits i sin helhet. Materialet har därefter
bearbetats genom att först sorteras efter de olika frågområdena. Därefter har en
tematisk bearbetning gjorts. Fallbeskrivningarna har redigerats och avidentifierats i
dialog med socionomerna som också har fått läsa igenom en första bearbetad version
av intervjumaterialet.
Intervjuguid
Intervjuguiden som skulle komplettera fallbeskrivningarna handlade om olika frågor
kring hur man definierar det förebyggande arbetet och beskriver sina arbetsmetoder (se
intervjuguide bilaga). Flera frågor i guiden är tagna från den intervjuundersökning som
gjordes med socionomer i Göteborg 1993 och redovisades i föregående kapitel (Bing,
1999). Min idé var att möjliggöra en jämförelse med Göteborgs undersökningen.
De två intervjuer som utfördes i grupp blev en stundtals livlig diskussion om
förebyggande arbete. Ibland resonerade man sig gemensamt fram till vissa slutsatser.
Ofta instämde man i varandras beskrivningar och kompletterade med egna
kommentarer. Vid något tillfälle uttryckte socionomerna på samma arbetsplats olika
åsikter men till största delen gav de ett intryck av samstämmighet i beskrivningarna av
arbetet.
De två intervjuer som gjordes enskilt (på samma arbetsplats) gav inte någon möjlighet
till diskussion. Dessa intervjuer gav i stället mer utrymme för egna ostörda reflexioner.
De två individuella intervjuerna skilde sig inte på något avgörande sätt
innehållsmässigt från de intervjuer som gjordes i grupp. Den intervju som utfördes av
personal från FoU-Södertörn skilde sig inte heller på något påtagligt sätt från de
övriga.
Under intervjuerna hände ibland att när en ny fråga ställdes så kunde verka som den
redan var besvarad. Både jag själv och intervjupersonerna kommenterade detta
fenomen. Antagligen var det en effekt av att frågorna cirklade kring samma tema;
förebyggande arbete hur, var, när och med vilka. Svarar man på en fråga är det lätt att
samtidigt svara på en annan.
Min egen förförståelse
Vad kan det innebära för intervjuundersökningen att jag själv är en socionom som
arbetar förebyggande med barnfamiljer? Nackdelar kan vara att jag har så stor
förförståelse av vad intervjupersonerna pratar om att jag inte tar tillräcklig hänsyn till
att flera läsare kanske är obekanta med ämnet. Det skulle också kunna bli så att jag
lyssnar selektivt och bara hör det som stämmer med mina egna erfarenheter.
Nackdelarna kan även bli fördelar som t.ex. att jag har lätt att förstå och känna igen
vad intervjupersonerna tar upp. Om mina egna yrkeserfarenheter spelar en avgörande
roll för utgångspunkter eller tolkningar, kommer jag att tydliggöra det. Under
processen med att bearbeta intervjuerna, en period på ca 4 månader, har jag märkt att
min förmåga till att distansera mig från materialet och betrakta det från ett ”utifrån”
27
perspektiv har ökat. Som inledningsvis nämnts är intervjuundersökningen och
rapporten som helhet gjord utifrån ett praktiker perspektiv.
3.2. Tre olika familjecentraler
De tre familjecentralerna var belägna i olika kommuner. De låg i förortsområden på
mellan 45-15 minuters pendlings avstånd från en storstad. Alla tre hade oavsett sin
storlek upptagningsområden på mellan 20-30.000 innevånare. Familjecentralerna var
alla lokaliserade i områden med flerbostadshus. I dessa områden närmast
familjecentralen fanns mellan ca. 3000-13000 innevånare, för vilka familjecentralen
var mest lättillgänglig geografiskt.
Verksamhetsidén var i stort densamma för de olika familjecentralerna. I dokument
(verksamhetsplaner, projektbeskrivning) från varje familjecentral finns liknande
beskrivningar om att målsättningen med verksamheten är att tidigt erbjuda hjälp och
stöd till barnfamiljer i riskzon för att förebygga framtida problem. Jag kommer inte att
närmare gå in på dessa dokument då det är socionomernas egna beskrivningar som här
är i fokus.
Samtliga tre familjecentraler har tidigare utvärderats på olika sätt. En familjecentral
har (som jag tidigare redogjort för) utvärderats inom ramen för FoU-Södertörn
(Anderson Holmer m.fl., Bons m.fl. 2003). Av de två andra har en utvärderats via en
brukarenkät under 2003. Den tredje har haft en extern utvärderare.
I det följande görs en kort presentation av de tre familjecentralerna, hur de var
organiserade och några fakta om det område som de var belägna i. I samband därmed
görs en kortfattad karaktäristik av arbetets inriktning vid de olika familjecentralerna
baserad på intervjumaterialet. Intervjupersonerna och deras arbetsuppgifter kommer
också att presenteras. Familjecentralerna kommer fortsättningsvis att benämnas enligt
sin storleksordning; S (stor) M (mellan) L (liten).
Familjecentral S
Familjecentral S, den största av de tre, är belägen i ett bostadsområde byggt på 70-talet
med hög andel invandrade svenskar. I närområdet (den delen av upptagningsområdet
med ca. 13.000 inv. där FC ligger) har ca. 60% utländsk bakgrund. Familjecentralen
ligger i ett fristående hus i markplan nära övrig kommunal service och affärer. I huset
är sammanlagt 22 personer samlokaliserade. På familjcentralen är personal från
landstinget - barnmorskemottagningen och barnhälsovården (BVC) samlokaliserade
med personal från kommunen. Kommunens socialtjänst har bidragit med öppen
förskola, handläggare för barnomsorg och koloniverksamhet, tre socionomer, som
kallas föräldrarådgivare/kuratorer och en verksamhetschef (som fungerar samordnare
för familjecentralen som helhet). Till den fasta personalen knyts även tidvis personal
som är engagerade i projektverksamhet som t.ex. svenskundervisning och
barngruppsverksamhet.
Socionomerna beskrev att man arbetar mycket med invandrade familjer och med
samhällsinformation. En tolkning som socionomerna gör är att ”det är svårare att vara
28
förälder i land där man själv inte har vuxit upp”. Det är många separationer som följer
i spåren av flytten till Sverige. Socionomerna tycker att de möter få fullständiga
familjer. Att hjälpa familjer att hitta nya förhållningssätt och sammanhang är något
som betonas.
Familjecentral M
Familjecentral M är belägen i ett område med flerbostadshus byggda på 60-talet nära
ett litet överbyggt centrum. Det är inte långt till radhus och villor. Närområdet har en
befolkning på ca.12.900 innevånare med ca. 25% familjer med utländsk bakgrund.
Familjecentralen ligger i ett fristående hus och har 14 personer anställda. I
familjecentralen är enbart kommunens personal lokaliserade men det finns mycket
samarbete med BVC och MVC som också har sina föräldragrupper i lokalerna. Här
finns den största personalgruppen med förebyggande arbetsuppgifter. I
familjecentralen finns en öppen förskola (två förskollärare), 1 handläggare för
kontaktfamiljsverksamhet, en utvecklingsledare för barngruppsverksamhet, två
familjebehandlare (en är socionom), två socionomer som kallas familjeassistenter, en
familjepedagog, en kanslist och en chef/projektledare. Familjecentralen drivs som ett
projekt till hälften finansierat med statliga medel som ska integreras med ordinarie
verksamhet. Under rapportens färdigställande pågick diskussioner om
familjecentralens framtida omfattning och organisation.
Socionomerna på familjecentralen uttryckte en ambition att arbeta strukturinriktat. ”Vi
har en idé att individerna finns i grupperna och grupperna ingår i
strukturen/samhället.” Det kan t.ex. handla om att delta i det lokala folkhälsoarbetet,
arbeta för att föra samman människor med gemensamma intressen, starta nätverk och
uppmuntra föreningsverksamhet. Socionomerna betonade att det är viktigt att vara
lyhörd för vad de boende vill.
Familjecentral L
Familjecentral L är den minsta. Den är belägen i ett separat bostadsområde med ca
3 400 innevånare, i utkanten av en mellanstor stad. I kommunen finns ca 30 % familjer
med utländsk bakgrund. Familjecentralen består av fem personer, tre socionomer och
en öppen förskola med en förskollärare och en barnskötare. Även här finns bara
personal från kommunens socialtjänst. Familjecentralen är beläget i botten på ett
vanligt bostadshus. Chefen delas med andra familjecentraler i kommunen och sitter
centralt.
Här beskrev socionomerna att man arbetar med familjer som är, har varit eller kan bli
aktuella för utredning inom den myndighetsutövande delen av socialtjänsten. Det är en
familjecentral som betonar att man arbetar riktat. Ett helhetstänkande beskrivs som
viktigt. ”Vi arbetar med psykosocial problematik, både med det yttre och det inre.” Att
arbeta miljöterapeutiskt och nätverksinriktat betonades.
29
3.3. Socionomernas arbetsuppgifter på familjecentralen
Intervjupersonerna valdes utifrån att de var utbildade socionomer. Det var bara på
familjecentral M det fanns en annan yrkeskategori (vidareutbildade förskollärare) som
hade arbetsuppgifter som låg mycket nära de som socionomerna hade. På de bägge
andra familjecentralerna utgjorde socionomerna en specifik yrkeskategori med
särskilda arbetsuppgifter. Socionomerna hade olika sorters vidareutbildningar,
vanligast i systemisk terapi. Två socionomer hade steg 1 utbildning. Med ett undantag
hade samtliga intervjuade en lång yrkesverksamhet som socionomer bakom sig,
mellan 20-30 år i yrket.
På en av familjecentralerna användes socionom som titel. På de två andra hade
socionomerna titlar som, familjeassistent, föräldrarådgivare/kurator, och
familjebehandlare. Jag kommer fortsättningsvis att använda yrkesbeteckningen
socionom för samtliga. Min bedömning är att de olika titlarna inte innebar någon
avgörande skillnad vad det gällde socionomernas arbetsuppgifter vid de olika
familjecentralerna.
Socionomernas arbetsuppgifter handlar i korthet om att erbjuda psykosociala stöd-
eller krissamtal med barnfamiljer. I vissa fall arbetar man mer familjeterapeutiskt
och/eller behandlande utifrån någon särskild metodik. En viktig del i arbetet är
samarbete med andra i området som har barnfamiljer som målgrupp. Arbete bedrivs
såväl med enskilda som med grupper av vuxna och barn (t.ex. barn som bevittnat våld,
barn till missbrukare).
Barnfamiljerna kommer till socionomerna genom rekommendationer från
samarbetspartners som MVC, BVC, den myndighetsutövande delen av socialtjänsten,
barnomsorgen, skolan, barn- ungdoms- och vuxenpsykiatrin. Barnfamiljer kommer
även till socionomerna efter rekommendation av andra barnfamiljer. Två av
familjecentralerna arbetar även på uppdrag från socialtjänsten med insatser för familjer
som blivit utredda med anledning av oro för barn.
Gruppverksamhet och strukturinriktat arbete
På alla tre familjecentralerna nämndes olika sorters riktad gruppverksamhet till
föräldrar som en viktig del i det förebyggande arbetet. På två av familjecentralerna
arbetar socionomerna med olika sorters strukturerade grupper för föräldrar som vill
diskutera svårigheter i sitt föräldraskap. På två familjecentraler finns även
gruppverksamhet för barn med föräldrar med missbruksproblem. Generellt
förebyggande arbete är informationsarbete till personal och föräldrar t.ex. på MVC:s
föräldragrupper eller på öppna förskolan.
Socionomerna på familjecentral M betonade förebyggande arbete på ”strukturnivå”.
Som exempel på strukturinriktat arbete nämndes samarbete med andra professionella i
området när det gäller folkhälsoarbete, att starta nätverk och att samarbeta med
föreningar området. Socionomerna beskrev ett förebyggande arbete på flera nivåer;
indiv-, grupp- och strukturell nivå.
30
Även om det är essentiellt för förebyggande socionomer att arbeta på olika nivåer är
det i intervjuundersökningen det förebyggande arbete med enskilda familjer som är
utgångspunkten. Generellt förebyggande arbete, förebyggande arbete på struktur- och
gruppnivå berörs endast när det nämns i anknytning till förebyggande arbete med
enskilda familjer.
3.4. Vilka barnfamiljer träffar socionomerna?
Under mitt arbete på fältet har jag ofta funderat på vad förebyggande arbete är.
Förebyggande arbete kan leda tankarna i riktning mot att det skulle handla om att
arbeta med människor som ännu inte har några större problem men som eventuellt
skulle kunna utveckla sådana i framtiden. Min egen erfarenhet är att de familjer jag
själv och mina kollegor arbetar med ofta har flera problem, ibland allvarliga. Frågan är
viktig då det ibland finns en föreställning om att förebyggande arbete innebär ett
arbete med resursstarka familjer som egentligen skulle klara sig lika bra utan stöd.
Intervjupersonerna blev ombedda att beskriva de familjer de träffar och vilka problem
som de uppfattade att dessa familjer hade. Jag förtydligade den första frågan så att jag
frågade vilken socialgrupp, yrkes- eller inkomstgrupp som socionomerna uppfattade
att familjerna tillhör. Frågan var medvetet ganska vagt formulerad då det min egen
erfarenhet är att vi oftare beskriver och kategoriserar familjer genom yrke och inkomst
än genom socialgrupp.
Det är inte tjänstemän, det är det absolut inte, det är lite olika, det är inte bara de som
har en social problematik utan det är blandat också, men det är inte medelklassen och
överklassen.
Citatet illustrerar det som flera beskrev; familjerna kommer från olika socialgrupper
men en grupp som skulle kunna kallas låginkomsttagare är den dominerande.
Intervjupersonerna gjorde en uppskattning och hade ingen statistik tillgänglig. En
annorlunda undersökning krävs naturligtvis för att uttala sig mer säkert om
sammansättningen på den grupp familjer som besöker socionomerna på
familjecentralen. Det var ändå tydligt att det fanns påtagliga likheter i socionomernas
beskrivningar av familjernas sociala status och de problem som föranledde kontakt. Då
alla familjecentraler var geografiskt lokaliserade i den mest inkomstsvaga och
problembelastade delen av upptagningsområdet är det troligt att den huvudsakliga
delen av socionomernas besökare kom från detta närområde.
Olika längd på kontakten med familjen
Jag tycker det är väldigt olika men när vi tittar på vår statistik – de flesta kommer till
oss 3-5 gånger och sen är det bra, dom har en hög genomströmning. Hade de inte fått
stödet kanske de hade fallit igenom. Sen har vi allihop ett tiotal långliggare som är våra
kunder hela tiden.
31
Att de familjer som besöker socionomerna har olika behov blev tydligt både i
fallbeskrivningarna och i intervjuerna. Som citatet ovan illustrerar var det två mer
tydliga behovsgrupper som beskrevs. För den först nämnda gruppen räcker några
samtal, en period av stöd. Det är föräldrar som befinner sig i en kritisk livssituation
och kan ligga i ”riskzon” för att kunna utveckla problem. Fallbeskrivning 1 utgör ett
sådant exempel.
Fallbeskrivning 1.
Det här var en familj som hade hört information om vad vi kunde hjälpa till med i samband
med att de gick en utbildning inför förlossningen. Kvinnan kontaktade mig senare när hon
ville separera från sin man, de hade ett tvåårigt barn. Jag och en kollega träffade familjen.
Mannen ville inte separera, han sa att om de separerade så skulle han flytta tillbaka till sitt
hemland och inte hjälpa till vare sig med barnet eller ekonomiskt. Kvinnan var mycket
angelägen att han skulle fortsätta att ha kontakt med barnet, dels för att barnet behövde det
men även för egen avlastning. För honom fanns det inget mittemellan, det fick bli antingen
eller.
För att få till stånd ett samarbete träffade vi paret kanske tre, fyra gånger. Vi satte barnets
behov i centrum och försökte, med mammans hjälp, att få pappan att känna att han var viktig
för barnet. Vi lyssnade på pappan och bekräftade att han kände sig kränkt och förtvivlad. Vi
pratade också om några tidigare händelser som vi hjälpte föräldrarna att reda ut
Pappan ändrade helt attityd. Han började träffa barnet och insåg att han hade en betydelse
för henne oavsett skilsmässan. Det slutade med att de hittade ett sätt där det här lilla barnet
hade kontakt både med mamma och pappa och där de också kunde samarbeta. Vid sista
samtalet sa mannen att om de inte kommit hit så hade han inte haft någon kontakt med sitt
barn i dag. När det gällde den här familjen gjorde vi ganska lite men vi kom in snabbt vid rätt
tidpunkt.
-----------
Andra familjer beskrevs ha allvarligare problem och behov av stöd under en längre
period. Det kunde t.ex. vara följder av tidigare svåra livssituationer och problem. Det
förebyggande arbetet handlade då om att ge vuxna stöd och hjälp att klara av sitt
föräldraskap. Ett exempel på en sådan kontakt finns i nästa fallbeskrivning.
Fallbeskrivning 2
Pia och jag har haft en lång kontakt. Det var socialtjänsten som aktualiserade henne här.
Både socialsekreteraren och Pia tyckte att hon behövde stöd i sin föräldraroll. Situationen
var att hennes femåriga son Linus som varit familjehemsplacerad en period skulle få komma
hem efter att Pia hade blivit fri från ett långvarigt narkotikamissbruk.
Främst har vi arbetat med att ge Pia stöd i att hitta sin mammaroll. Pia behövde börja från
början och lära sig hur ett barn fungerar. I min samtalskontakt med Pia har det även handlat
mycket om att hon har bearbetat sin sorg och skuld för att Linus varit placerad.
32
Pia hade ett mycket dåligt nätverk när vi träffades men har genom kontakten med oss fått nya
bekanta. Pia och Linus har bl.a. varit med på olika aktiviteter som vi haft för föräldrar och
även deltagit i vår föräldrastödsgrupp.
En annan viktig del i min kontakt med Pia har varit att kunna erbjuda praktiskt hjälp t.ex. i
kontakten med socialtjänsten och olika myndigheter. Jag har också hjälpt till med samtal om
hur man kan planera sin ekonomi, att åka och storhandla m.m.
Att Pia kan ta till sig den hjälp och det stöd hon får från oss handlar ytterst om relationen oss
emellan. Att hon ser att jag står kvar och håller det jag lovar, att jag utgår från henne. Pia
och hennes son fungerar idag som en familj med ett nätverk men jag tror att hon kommer att
behöva fortsatt stöd.
---------
De föräldrar som tillhör den kategori som behöver stöd under längre tid, framträder i
beskrivningarna som en relativt likartad grupp, även om det finns undantag och
gradskillnader i problematiken. Det är familjer som ofta har flera problem samtidigt.
En röd tråd är dålig ekonomi. Utöver relationsproblem har många mycket låga
inkomster. Föräldrar är arbetslösa, sjukskrivna eller lever på sjukbidrag. Vissa är
nollklassade (får ingen ersättning från försäkringskassan). Flera lever på
försörjningsstöd (socialbidrag) och har bostadsproblem.
Socionomerna beskrev att de ofta arbetar med familjer som lätt kan bli aktuella för
utredning inom individ- och familjeromsorgen. ”Dom hänger där på gränsen och
behöver stöd för att inte trilla dit.” Ibland arbetar man även med familjer under
pågående utredning med anledning av oro för barnen.
De två fallbeskrivningarna ovan kan ses som två poler. Från några få samtal till en mer
behandlande och långvarig kontakt som kan sträcka sig över år. Däremellan finns
givetvis en skala när det gäller längd på kontakten med familjen.
Familjer som det är svårt att motivera för andra insatser
Ett kännetecken för de familjer socionomerna beskrev var att flera har svårt att
tillgodogöra sig insatser från riktade verksamheter som familjerådgivningen och BUP
(barn- och ungdomspsykiatrin). Det huvudsakliga skälet som framfördes var att
familjerna helt enkelt inte känner sig motiverade att ta sig till dessa verksamheter då de
har svårt att förstå och/eller tillgodogöra sig den hjälp som erbjuds där. En av
socionomerna trodde att det kunde bero på att familjecentralen kanske har ett mer
flexibelt arbetssätt och en mer vardaglig miljö, vilket passar dessa familjer bättre. Att
BUP och familjerådgivningen är instanser som inte fungerar för alla familjer är något
som stämmer med min egen yrkeserfarenhet.
33
Invandrade familjer
Socionomernas beskrivningar ger intryck av att man har kontakt med invandrade
svenskar i lika hög grad som infödda svenskar. Andelen invandrade svenskar som
besöker socionomerna verkar till största del avspegla befolkningssammansättningen i
upptagningsområdet. Familjecentral S som har högst andel invandrade svenskar i
närområdet beskrev ett arbete som var mer präglat av denna grupp föräldrar än de
bägge andra familjecentralerna. I sammanhanget är det viktigt att understryka att
invandrade svenskar inte utgör någon heterogen grupp. Det är människor från olika
samhällsklasser med olika yrken och bakgrunder.
Socionomerna på familjecentral S beskrev att man möter invandrade familjer där
flytten till Sverige inneburit påfrestningar och besvikelser för föräldrarna. Traditionella
könsroller som att mannen arbetar utanför hemmet och kvinnan sköter hem och barn,
kan bli ett problem i Sverige. I hemlandet fanns ett socialt nätverk. Här kan kvinnan
hamna ensam och isolerad i en lägenhet med ansvar för allt hemarbete, service till
mannen samt krav på sig att börja förvärvsarbeta så fort föräldraledigheten är slut.
Socionomerna beskrev att det blir ytterligare svårigheter då skilsmässa är tabu i många
kulturer. Bostadsbrist gör även att det kan vara svårt att få tag i en ny bostad. Föräldrar
lever separerade i praktiken men inte officiellt. Psykiska problem och isolering följer i
många skilsmässors spår. Integrationsfrågor, hur bytet av land och kultur påverkar
barnfamiljer är viktiga ämnen som det inte finns utrymme att gå in på närmare här.
Vilka är problemen?
Av familjernas problem är ”relationsproblem” är den vanligaste beskrivningen. Det
kan handla om problem i relationen barn och föräldrar men kanske ännu vanligare i
relationen mellan föräldrarna. Flera familjer beskrevs vara på väg att separera. Efter
separationen kan det bli fortsatta konflikter i form av vårdnads- och umgängestvister.
I flera familjer finns missbruk, ibland våld och barnmisshandel. Att föräldrar har
psykiska problem av olika slag är också vanligt - allt från nedstämdhet till psykiatriska
diagnoser. Flera av socionomerna träffar individer/familjer i kritiska livssituationer till
följd av händelser i samband med graviditetsbesked och/eller under den första tiden
med barnet. Under denna tid kan det uppstå separationer, våldsamma konflikter mellan
föräldrar, eskalerande missbruk m.m. Två av de fallbeskrivningar som ska återges
längre fram utgör exempel på krissituationer i samband med graviditetsbesked och
förlossning.
Att ta upp svåra problem
Det kan också vara så att föräldrar inte söker kontakt för ett specifikt problem utan att
det kommer fram efter ett tag när man etablerat en relation. Ibland vet inte föräldern
vilken hjälp en familjecentral och en socionom kan erbjuda. Ibland är utgångspunkten
för kontakten en praktisk fråga om t.ex. barnomsorg eller något mer allmänt. Efter en
tid kommer ett större problem fram. Fallbeskrivning 3 är ett sådant exempel.
34
Fallbeskrivning 3.
Ulla, en ensamstående mamma med en tioårig dotter Linda, kontaktade mig då hon ville ha
en egen samtalskontakt. Det var lite oklart vad hon ville ha hjälp med, inget riktigt konkret
kom fram. En gång tog hon med sig dottern och nästa gång så tog hon med en man, Sten, som
hon hade en relation med. Vi pratade om lite av varje men inget särskilt kom upp.
Nästa gång när vi träffades så frågade jag Ulla hur hon hade det med mannen. Ulla började
då berätta. Det kom efter hand. Det visade sig att Sten misshandlade henne och dessutom
hade lurat henne på mycket pengar. Ulla och jag hade flera samtal om hennes relation till
Sten. Tillslut bestämde Ulla sig för att det fick vara nog. Jag hjälpte henne att kontakta
kvinnojouren och hon fick en ny lägenhet. Jag hade samtal med Ulla och Linda tillsammans
och sedan ”trappan samtal” (samtal för barn som bevittnat våld) själv med Linda. Linda
kände sig lugnare och tryggare efter att Ulla hade separerat från Sten.
Ulla började i en kvinnogrupp för kvinnor som blivit utsatta för misshandel. Första hade hon
ett stort motstånd och undrade vad de andra skulle säga när de hörde hennes historia men
hon blev mycket nöjd med gruppen.
Jag hade förstått att Ulla var mycket ensam. Vi pratade om hur viktigt det är att ha någon
man kan prata med. Ulla fick så småningom en väninna som hon träffade här på
familjecentralen. Vår fortsatta kontakt kom därefter att handla om hur Ulla skulle kunna få
ett bättre samarbete med Lindas biologiska pappa.
_____________
3.5. Att definiera ett förebyggande arbete
Socionomerna hade lättare att beskriva arbetsmetoderna rent konkret, vilket även
fallbeskrivningarna gav möjlighet till, än att tala om förebyggande arbete mer
teoretiskt och generellt. Några kommenterade att det var ovant och svårt att tala om sitt
arbete på ett sådant sätt. En reflektion var att det är svårt att säga något generellt om
vad man förebygger för att ”människor befinner sig på olika stadier har olika problem,
olika situationer, varje situation är unik för en familj”.
Ett tema som togs upp var gränserna för det förebyggande arbetet. ”Vad ska vi jobba
med, vad ska vi inte jobba med, vilka ska vi säga nej till?” På två av familjecentralerna
sade socionomerna att det är riktat arbete som man främst ska ägna sig åt. Argumenten
var främst ekonomiska. ”Vi socionomer har klart för oss att det är socialtjänsten som
bekostar den här verksamheten och då är det de målgrupperna vi ska arbeta med.” En
annan kommentar var att det i besparingstider är viktigt att visa sig serviceinriktad
gentemot samarbetspartners genom att inte säga nej till familjer.
Ibland säger socionomerna nej till familjer där oron för barnen av olika skäl är så stor
att de anser att en utredning bör startas på den myndighetsutövande delen av
socialtjänsten. Ett påpekande var att det inte är ovanligt att samarbetspartners vill
35
hänvisa en familj till familjecentralen när det egentligen handlar om att man bör göra
en anmälan.
Att generellt och riktat arbete kan hamna i konkurrens med varandra på öppna
förskolan var ett annat tema som togs upp. En iakttagelse var att mer resursstarka
föräldrar kan konkurrera ut andra. ”Starka självgående får inte skrämma iväg de som
är osäkra och inte så självständiga.” Samtidigt betonades värdet av att öppna förskolan
finns som en generell insats på familjecentralen.
Hjälp tidigt och i tid
Tidig hjälp och stöd var något som samtliga socionomer ansåg vara ett viktigt
kännetecken för det förebyggande arbete. Som exempel på ”tidigt” nämndes att
erbjuda familjer hjälp i olika krissituationer innan problem eskalerar. Tidigt i barnet liv
var en annan aspekt av begreppet som beskrevs, t.ex. att ge en blivande eller nybliven
mamma i kris stöd och hjälp. Fallbeskrivning 4 handlar om en ung nybliven mamma
Fallbeskrivning nr 4.
Fatima kom i kontakt med oss på så sätt att hon sökte förtur för att byta bostad. Hon hade
precis fått barn och kände sig rädd och hotad av barnets far som hade missbruksproblem. Det
hade varit dramatiskt på förlossningen. Pappan hade ringt påverkad och sagt att han skulle
hämta barnet och polisen hade blivit inblandad.
Den första tiden träffade jag henne ofta. Vi ägnade mycket tid till att se hur hon skulle trygga
sig och var hon kunde bo. Fatima hade brutit med sina föräldrar och hade ett dåligt socialt
nätverk. Vi försökte att träffa barnets pappa när han var drogfri. Han skrev inte på
faderskapet och det var mycket jobb omkring att få det fastställt.
Fatima hade svårt att ta till sig sin dotter, till stor del för att hon var så rädd. När hon
ammade satt hon samtidigt och pratade om sin stora rädsla för att pappan skulle komma och
hämta barnet. Efter att vi haft kontakt i några veckor kunde Fatima lugna sig och knyta an till
barnet.
Fatima var mycket på öppna förskolan under barnets första år. Hon ville gärna träffa andra
unga mammor vilket gjorde att vi startade en ”ung-mammagrupp”. Vi fick ihop en grupp med
unga mammor som träffades en gång i veckan under några månader. När gruppen var slut
fortsatte mammorna att träffas själva. Jag träffade Fatima individuellt samtidigt. Vi talade en
hel del om hennes egen mamma som hon tyckte var en dålig förebild.
En stor vinst med gruppen av unga mammor var att de hjälpte varandra att komma vidare i
utvecklingen när det gäller studier. De flesta hade inte gått på gymnasiet och en del hade lite
att slutföra. Två började studera på högskolan. Flera av mammorna har fortsatt att hålla
kontakten med varandra.
---------------
36
Fallbeskrivning 4 är ett exempel på hur arbetet kan förändras över tid. Inledningsvis
får föräldern stöd i en krissituation då det även handlar om praktiska saker som
boende. Arbetet ändrar sedan karaktär. Det blir mer nätverksskapande och
bearbetande. Fallbeskrivningen handlar om en situation som beskrivs ha en potential
att utvecklas i negativ riktning, något som var gemensamt för flera beskrivningar.
Att bryta negativ trender
Förebyggande arbete handlar också om att ge stöd i situationer som varit
problematiska en längre tid och där föräldern själv söker en förändring.
Fallbeskrivning 3 utgör ett sådant exempel, kvinnan som efter en tids kontakt berättar
att hon misshandlas. Tidigt blir här ett mer relativt begrepp. Ur barnets perspektiv är
det naturligtvis inte en dag för tidigt. Hur länge relationen med den misshandlade
mannen hade pågått om modern inte fått professionellt stöd är omöjligt att veta.
Socionomerna beskrev att de föräldrar som man arbetar med ofta har komplexa
problembilder och att det inte går att åstadkomma ”mirakel”. Det handlar om att bryta
mönster som varat länge men där man ändå ser att det kan finnas öppningar genom
kontakten med familjecentralen. ”Många har haft problem i generationer, om det bara
blir en positiv förändring, att de bara kan ge lite mer till sina barn än de fick själva”.
Fallbeskrivning 4 kan illustrera en sådan situation. Lisa tycker inte att hennes mamma
har varit någon bra förebild. I samtal med socionomen på familjecentralen kan hon
hitta en annan (före)bild.
Hjälp i tid
Socionomerna beskrev även tidsaspekten som något som kan vara avgörande för att
krissituationer och akuta problem inte ska eskalera. ”Får familjer ingen hjälp och stöd
så kan de gå ner sig, saker och ting hinner trassla till sig.” Fallbeskrivning 1 med en
pappa som i samband med en separation är på väg att överge sitt föräldraskap, är ett
exempel på att kontakt med familjen vid rätt tidpunkt. Socionomerna förhindrade att
konflikten mellan föräldrarna fördjupades. Ett annat exempel på att snabbt kunna
erbjuda hjälp visar fallbeskrivning 5.
Fallbeskrivning nr 5
En nybliven mamma, Zarah, som jag tidigare träffat på familjecentralens öppna förskola stod
och väntade på mig en dag efter ett personalmöte. Hon sa att hon måste få tala med mig nu
eftersom hon tänkte lämna man och barn och ville ha hjälp med var hon kunde bo. Det var
lunch så jag föreslog att vi skulle ringa hem till pappan, Anders, som var hemma med barnet
och be att han kom ner om en timme.
Pappan kom och jag träffade båda två. Det blev tre, fyra familjesamtal som fokuserade en del
saker i relationen mellan Zarah och Anders som inte hade fungerat så bra sedan de blev
föräldrar. Tillsammans med familjebehandlarna kunde de lösa dessa problem. Bägge
föräldrarna fortsatte sedan att besöka öppna förskolan. De fick kontakt med andra föräldrar
och deltog i flera andra aktiviteter på familjecentralen.
37
---------------
En möjlighet att diskutera sina problem
Ett annat tema som socionomerna tog upp var den egna tillgängligheten. En hel del
familjer söker sig själva till socionomerna på familjecentralen. Det är något man vill
diskutera med någon utanför familjen. I det sammanhanget framhölls även att
socialtjänsten idag inte alltid inbjuder till den sortens kontakt.
Det är de föräldrar som vill göra något åt det, som man ger en chans att göra det, man lämnar dem inte åt
sitt öde. Socialkontoret är stängt, där kan man inte gå in och diskutera och få hjälp, där blir man ganska
snabbt bortmotad.
På familjecentralen kan föräldrar komma och diskutera sig fram till vad man ska göra
eller vad det egentligen är man behöver hjälp med. Familjer i kris kan komma med ”ett
osorterat kaos”. ”Vi säger inte nej, det här är inte vårt bord och skickar vidare utan vi
säger: Vi kan se vad vi kan göra med det här.” Det poängterades även att en viktig
förutsättning för det förebyggande arbetet är att socionomerna kan erbjuda en kontakt
som innebär att familjen inte behöver hamna i något register hos socialtjänsten.
Att minska barns lidande
Flera tog upp var att det förebyggande arbetet handlar om att minska barns lidande, att
barn inte ska fara illa. Det kan innebära att arbeta med relationen mellan barn och
förälder men också att arbeta med förälderns egna problem. Att förebyggande arbete
innehåller ett visst mått av osäkerhet kommenteras också. ”Man kan aldrig vara helt
säker på vad som skulle ha hänt om familjerna inte fått hjälp.”
3.6. Olika arbetssätt i det förebyggande arbetet
Helhetssyn och flexibilitet
På BUP arbetar man rent psykologiskt och på socialbyrån med sociala problem, vi arbetar
psykosocialt, både med det yttre och med det inre, med samarbete med skolor, förskolor, BVC och
vikten av nätverk samt deras egen barndom.
Citatet ovan fångar den spännvidd som socionomerna beskrev att arbetet på en
familjecentral innebär. Några uttryckte det som att man arbetar med ”helheten” d.v.s.
flera aspekter av en människans liv; sociala, psykologiska och materiella. Från hjälp
att söka bostad, att ge samhällsinformation och att vara ett stöd, i en krissituation eller
i kontakten med andra samhälleliga instanser till att tillhandahålla behandlande
insatser som rör anknytningen mellan mor och barn. Arbetet beskrevs även kunna
innefatta ett miljöterapeutiskt arbete, som att göra saker tillsammans med familjen,
lägerverksamhet, matlagning m.m.
38
En socionom beskrev att det är centralt att arbeta flexibelt och kunna anpassa sig till
familjens behov. ”Vill du träffa oss på en promenad så gör vi det, vi kan träffas
hemma, på ett fik och i de konstellationer du vill.” På två av familjecentralerna
beskrevs det som ett arbetssätt att träffa familjerna i andra situationer än i
samtalsrummet. Man gör saker tillsammans, träffar familjerna i deras hemmiljö och
kan t.ex. hjälpa till med att åka och storhandla.
Flexibilitet kan överhuvudtaget ses som ett nyckelord för att beskriva socionomernas
arbete. I fallbeskrivning 4 ges exempel på en hel skala av olika arbetssätt. Socionomen
ger initialt ett psykosocialt stöd som skapar struktur i den akuta krissituationen när den
nyblivna mamman är hotad vilket bl.a. innebär hjälp med att hitta ett tryggt boende.
Parallellt sker ett terapeutiskt arbete mellan mor och barn som sedan hamnar i
förgrunden. Därefter följer ett nätverksskapande arbete i grupp samtidigt som modern
får individuellt bearbetande samtal.
Struktur i krissituationer
Flera av socionomerna beskrev att arbetet ofta innebär att vara en samtalskontakt som
tillhandahåller hjälp med att ”strukturera” vad familjen/föräldern kan/bör göra i oliks
krissituationer. Även i fallbeskrivning 5 inleds kontakten med socionomen i en
krissituation, där mamman vill lämna familjen. I fallbeskrivning 3 uppstår en
krissituation i samband med att en kvinna lämnar en man som misshandlar. I samband
med stormiga konflikter mellan föräldrarna som i fallbeskrivning 1 och 5, skapas en
struktur för konstruktiva samtal.
Att vidga familjens nätverk
Att arbeta med familjens/individens nätverk är genomgående i socionomernas
beskrivningar. Arbete kan vara praktiskt nätverksskapande som flera av
fallbeskrivningarna ger exempel på. I fallbeskrivning 4 får en ung mamma nya
kontakter efter att ha deltagit i gruppverksamhet på familjecentralen. Öppna förskolan,
riktade grupper eller annan verksamhet där flera barnfamiljer samlas beskrivs som
nätverksskapande aktiviteter.
På Familjecentral M är ett systematiskt och medvetet arbetssätt olika nätverksskapande
aktiviteter, även utanför kontorstid. Invandrarföreningar erbjuds att använda
familjecentralens lokaler på kvällstid. På sommaren finns särskild verksamhet på
öppna förskolan för familjer som är hemma. En stor vårfest ordnas varje år. Det finns
samverkan med skola och fritid kring större arrangemang för barn och ungdomar i
området.
Familjecentral L beskrev lägerverksamhet på sommaren som en viktig verksamhet för
föräldrar och barn. Lägret dokumenteras och blir minnen på vintern då man tittar på
fotografier av vad man gjort tillsammans.
39
Nätverksarbete beskrevs också som samarbete med personer som redan finns i
familjens nätverk. De kan vara föräldrar, andra anhöriga och vänner men också
skolpersonal, läkare eller andra professionella som familjen har kontakt med.
Motivationsarbete
Socionomerna på familjecentral S beskrev att en stor del av deras arbete består av
motivationsarbete med socialbidragsberoende föräldrar. Att väcka en ”lust att ta sig ut
mer i samhället, lära sig språk, jobba, delta i stället för att marginaliseras”. Det handlar
om att föräldrar ska få ett socialt sammanhang som de saknar. I två fallbeskrivningar
(4 och 6) ges exempel på hur unga mammor påbörjar/återupptar studier i samband med
kontakten med familjecentralen.
Två familjecentraler berättade om framgångsriska samarbeten med ekonomisektioner
(inom individ- och familj). En av familjecentralerna hade en samhällsorienterande kurs
för ensamstående kvinnor som inte kom ut i arbetslivet. Kursen resulterade i att flera
fick jobb. På en annan av familjecentralerna hade man ett samarbete med
ekonomienheten kring familjer med långvarigt beroende av ekonomiskt bistånd.
Individualiserad samhällsinformation
Socionomerna på familjecentral S beskrev att de har erfarenhet av att många
invandrade föräldrar saknar kunskap om hur det svenska samhället fungerar och vart
de ska vända sig i olika situationer. Det är något som väcker tankar om hur vi
egentligen tar emot människor som flyttar hit från andra kulturer och samhällen. Den
information som socionomerna tillhandahåller kan handla om allt från att det inte är
bra att arbeta svart till hur man går tillväga för att skaffa sig en egen bostad.
”Människor som har bott i andra hand i sex år och aldrig ställt sig i bostadskö, då är
förebyggande arbete en blankett.”
Familjecentral S beskrev att det är vanligt att man ger information till föräldrar om
rättigheter och skyldigheter i samband med skilsmässa och separation. Här framhöll
socionomerna att de har viktig funktion när det gäller att arbeta för att förebygga våld
vid separationer. Det kan också handla om att arbeta för att förebygga pappans
separation från barnen (fallbeskrivning 1).
En annan aspekt av samhällsinformation var en beskrivning av en socionom som hjälpt
en förälder att överklaga ett beslut vilket fått mycket positiva följder. Det här är också
något som jag känner igen från min egen yrkeserfarenhet. Att kunna erbjuda hjälp att
formulera ett överklagande kan vara det som gör att föräldern kan/vågar överklaga.
Bemötande
Ett respektfullt förhållningssätt till förälderns autonomi, kompetens och
självbestämmande, var ett genomgående tema i socionomernas beskrivningar. Att vara
40
intresserad och lyssna, att vara följsam och ”haka på” det som föräldern kommer med
är ett verktyg i arbetet.
Vad man gör är att signalera till människor; vad har du för möjligheter att klara av det här? Att man inte
kommer med färdiga lösningar eller sätter in insatser utan att man faktiskt för tillbaka, vad kan du göra
för att komma ur det här? Vi jobbar mycket så.
Bemötandet betonades som viktigt både när det gäller familjer och samarbetspartners.
Att vara trevlig och vänligt när man rör sig i familjecentralens lokaler är ett medvetet
förhållningssätt. Att hälsa på föräldrar och barn och att ha en inbjudande attityd. En
annan beskrivning var att ha ett personligt bemötande: ”lite mer person än profession,
utan att blir privat”.
Det fanns en stor samstämmighet kring att arbetet handlar om att uppmuntra familjers
egen kompetens på olika sätt. ”Jag tror att man som professionell kan skada om man
inte förstår att lyfta fram det som faktiskt fungerar. Då kan vi bli en sådan där som
kommer uppifrån och klappar på huvudet och bidrar till att föräldrar känner sig
oförmögna.” Ett sätt att visa sin tilltro till förälderns egen förmåga som
exemplifierades var att inte boka upp för många samtal. Socionomerna strävar efter att
arbeta salutogent och att ”lyfta fram det friska, dom goda sakerna”. I fallbeskrivning 1
beskrevs ett arbete med att tydliggöra en pappas betydelse för sitt barn. I
Fallbeskrivning 6 beskriver en av socionomerna hur hon väljer att se till det friska och
att undvika en problemfokuserad inställning.
Fallbeskrivning 6.
Jag träffade Anna första gången hos barnmorskan. Hon var en ung förtvivlad kvinna som
precis fått veta att hon var gravid samtidigt som hon hade upptäckt att den blivande fadern
hade missbruksproblem. Anna kom från ett hem där det hade funnits flera problem bl.a. hade
hennes mamma varit psykiskt sjuk periodvis under hela hennes uppväxt. Anna hade själv
kontakt med öppenpsykiatrin och där diskuterade man om det var så att Anna var deprimerad
och kanske behövde medicin.
Inledningsvis träffades vi flera gånger i veckan. Jag uppfattade Anna som en ganska normal
tjej och trodde egentligen inte att hon skulle behöva ha kontakt med psykiatrin. Hon hade gått
ut skolan och hade ett fast jobb och en egen bostad. Min tanke var att hon i nästa fas skulle
börja ta till sig barnet.
Anna separerade från sin pojkvän och fick väldiga skuldkänslor för att barnet skulle växa upp
utan sin pappa. Jag gav Anna stöd när det gällde att försöka etablera ett samarbete med
pappan. Men mannens missbruksproblem gjorde att det inte fungerade. Vi diskuterade mycket
vad det skulle innebära för Anna att vara ensam mamma. Våra samtal fortsatte även efter att
Anna fött sin son. Anna tog till sig sonen väldigt bra. Hon gick på vår spädbarnsverksamhet
med andra ensamstående mammor och fick ett större nätverk.
I dag har Anna ingen kontakt med psykiatrin. I samband med att vi började träffas släppte
hon själv den kontakten. Jag hade kunnat arbeta mer på att Anna skulle ha kontakt med
psykiatrin. Men jag kände mig ambivalent till om hon skulle fångas upp som en sjuk kvinna
eller om det var så att hon bara behövde växa lite mer och faktiskt skulle klara det här.
41
Den process som jag har sett att Anna har gått igenom är att hon blivit vuxen. Anna har
också börjat studera för att skaffa sig ett mer kvalificerat arbete. Jag tycker att jag följt henne
i en process som är ganska typisk för många unga mammor.
----------
Att arbeta nära MVC och BVC
Fallbeskrivning 6 ovan är ett exempel på en ung mamma som fångas upp i det
normala sammanhang som MVC utgör och med hjälp och stöd kan växa in i sin
föräldraroll. Samarbetet med MVC och BVC betonas överhuvudtaget som viktigt för
att få kontakt med barnfamiljer. Familjecentral S beskrev sin samlokalisering med
BVC och barnmorskemottagning som en stor fördel. ”Dom flesta som kommer hit
kommer inte till oss, då blir det odramatiskt, alla går in genom samma dörr. Föräldrar
ska till barnmorskan eller BVC. De har en fråga om dagis eller ska till oss.”
En annan aspekt av samarbetet är att barnmorskorna har lättare att fråga om våld eller
andra känsliga ämnen, när de har någon att länka vidare till. Ett tätt samarbete med
MVC/BVC, utan samlokalisering, kan innebära samma vinster.
Arbetets koppling till teori och metod
På frågan om det fanns någon teori eller metod som man såg som användbar i arbetet
nämnde flera systemisk teori som betydelsefull. Även psykodynamisk teori nämndes.
När det gällde metod praktiserades olika strukturerade föräldrautvecklingsprogram
som främst har en pedagogisk ansats; ICDP, PMT och Mellow Parenting. På två
familjecentraler gick en socionom i personalgruppen utbildning till marte meo
terapeut. Lösningsfokuserad metod och framförallt ett salutogent förhållningssätt,
Antonovsky (1999) nämndes av flera.
Av svaren framgick att det inte var en teoribildning eller metod som socionomerna
arbetade efter. Som en av socionomerna uttryckte det, finns ett mer ”eklektiskt
förhållningssätt”.
En bra kontakt är det avgörande
För att karaktärisera vad som krävs för ett framgångsrikt arbete betonades kontakten
och relationen. ”Jag tror att vi fick bra kontakt, att det var relationen, att hon testade
mig, det tog tid. Om det blir någon förändring så beror det på att det sker ett möte. Sen
tror jag att man kan ha vilken metod som helst faktiskt!” Andra framgångsfaktorer
som nämns är att kunna erbjuda hjälp vid rätt tidpunkt och att ha ett flexibelt
arbetssätt.
42
4. Teoretiska utgångspunkter
”Fält och forskning gnissel och dynamik” var ett tema i det första numret av
Socionomen 2004. Hans Svärd, professor i socialt arbete i Lund kopplar samman en
del av svårigheterna när det gäller kommunikation mellan forskning och fält med att
socialt arbete har en ganska kort tid som vetenskaplig disciplin i Sverige. Svärd menar
att socialt arbete ännu inte har någon ”egen teoretisk kärna” som t.ex. sociologi och
psykologi, utan snarare kan ses som ett eget forskningsområde av tvärvetenskaplig
natur, där just bredden är det essentiella. Olika typer av kunskap från fält, forskning
och undervisning är det viktiga, anser Svärd (Barfoed Martinell, 2004).
Vilka är egentligen de teoretiska utgångspunkterna när det gäller förebyggande arbete
med barn? Vad är det som styr våra metodval? Om metoder av olika slag utgör det
sociala arbetets kärna, vad är då metoder i socialt arbete? Det är en fråga som
Bergmark och Lundström (2000) diskuterar. De slår inledningsvis fast att ”en
genomgång av litteraturen på området visar att det inte finns någon enhetlig eller
allmänt accepterad definition av vad ’metoder i socialt arbete’ är”. (a.a. s.75)
Bernler & Johnson definierar socialt arbete som att se människan i samspel med
samhället, med sin miljö och att detta samspel påverkar hennes identitet, utveckling
och problem. Arbetet ska vara systematiskt och målinriktat, det kräver särkskild
utbildning. Psykosocialt arbete är teoretiskt underbyggt på så sätt att teorin ska hjälpa
till med analys av sociala problem och processer såväl som kunskap om strategier för
förändring. Metoderna riktar sig mot individer och grupper och kan vara både
förebyggande och behandlande. Generellt strukturinriktat samhällsarbete vill inte
Bernler & Johnson räkna in, även om det också bygger på ett psykosocialt synsätt (min
kurs.). När det gäller val av teorier till hjälp i det psykosociala arbetet anser Bernler &
Johnson att ”generell systemteori och psykodynamisk teori” är funktionella som en bas
(s.47).
Mer utförliga resonemang för Malcom Payne i Modern teoribildning i socialt arbete
(2002). Payne vill koppla i hop teori i socialt arbete med politik. Han menar att socialt
arbete är omdiskuterat och komplext för att det innehåller olika synsätt som kämpar
om revir. Det är tre skilda synsätt som har gemensamma nämnare men också står i
motsättning till varandra. Reflexivt-terapeutiskt synsätt som handlar om att främja
välfärd, självförverkligande och utveckling för individer och grupper med
utgångspunkt i att människor i samspel påverkar varandra. Socialistiskt-kollektivistiskt
synsätt som handlar om att socialt arbete genom samarbete och stöd till missgynnade
grupper i samhället kan bidra till att dessa får makt och resurser sk. empowerment.
Slutligen ses socialt arbete i det individualistiskt-reformistiskt synsättet som en
service, vissa tjänster till medborgarna inom ramen för välfärdsstaten. ”Bättre”
anpassning mellan individ och samhälle är vad som främst eftersträvas.
Utifrån ett socialkonstruktionistiskt perspektiv argumenterar Payne för att socialt
arbete är något som utformas i interaktion mellan, professionella, klienter,
43
samhälleliga institutioner och makthavare m.fl. Teori begreppet ser han i detta
sammanhang som ”en mer eller mindre gemensam förståelse som olika sociala
grupper står för, inom ramen för socialt arbete, som överförs med språket i olika texter
som beskriver dessa teorier.” (a.a. s.52) De konkurrerande synsätten ger upphov till
olika konkurrerande teorier. Kampen mellan dessa teorier betraktar Payne som politik.
Målet för Payne är att ge en översikt av olika ”praxisteorier” i socialt arbete, teorier
(synsätt, modeller) som förklarar och legitimerar socialt arbete som t.ex.
psykodynamiskt perspektiv, kognitiva-behavioristiska modeller eller
systemperspektiv. Payne har även som målsättning att gör en bedömning av dessa
teorier och komma fram till hur de fungerar i socialt arbete i praktiken
4.1. Tre olika teoretiska utgångspunkter
Både Bernler och Payne talar om socialt arbete som beroende av teori och metoder
hämtade från andra discipliner. Ett professionellt fält som har stor betydelse för det
sociala arbetet är teoribildning och metodutveckling inom psykologin. Det är en
disciplin som främst sysslar med människans inre psykiska värld. Olika skolor i ämnet
verkar dominera vid olika tidpunkter och skapa trender som når det sociala arbetets
praktik. Just nu är metoder som är utvecklade med kognitiv teoribildning som bas i
ropet vilket t.ex. avspeglas i Hanssons forskningsöversikt (2001) och
Folkhälsoinstitutets föräldrastödsutredning (2003). I den tidigare refererade
intervjuundersökningen nämndes annars systemteori som en teoretisk utgångspunkt av
de socionomer som arbetar med socialt förebyggande arbete. Jag kommer i det
följande att exemplifiera tre teoretiska utgångspunkter som kan ge olika konsekvenser
när det gäller inriktningen av det sociala förebyggande arbetets praktik.
Spädbarnsforskning
Forskning om spädbarn refereras ofta i litteratur om förebyggande arbete. I en rapport
från Folkhälsoinstitutet (Hwang & Wickberg, 2001) antyds att psykisk hälsa under
spädbarnstiden kan förebygga ohälsa under resten av livet. Spädbarnsforskning
beskrivs som ett tvärvetenskapligt forskningsfält som utgår från bl.a.
utvecklingspsykologi, pediatrik, psykiatri och familjesociologi. Ett nytt forskningsfält
benämns som utvecklingspsykopatologi. Det innebär studier av normalutveckling hos
barn för att öka förståelsen av vad som bidrar till psykisk ohälsa.
Med en modell hämtad från den amerikanske psykologen Jay Belsky beskrivs familjen
som ett socialt system bestående av tre delar; spädbarnets beteende och utveckling,
föräldraskapet och parrelationen. Dessa delar påverkar varandra och ses som en helhet.
I rapporten refereras forskning angående hur spädbarn utvecklas och relaterar till sin
omgivning (bl.a Bowlby och Stern) samt hur spädbarn kan utveckla en trygg eller
otrygg anknytning till föräldern. Begreppet anknytning är inom denna forskning ett
nyckelbegrepp då relationen mellan förälder och barn betraktas som avgörande för hur
barnet kommer bete sig i sociala relationer längre fram i livet (a.a. s.19).
Anknytningen är den trygga bas som barnet utgår ifrån. Modern beskrivs som den
44
person som bär huvudansvaret för anknytningens kvalitet. En förenklad beskrivning av
teorin är att mödrar som är känsliga för barnets signaler får trygga barn och mödrar
som inte är lyhörda för sina barn får otrygga barn. Det kan finnas en risk för att de inte
utvecklas en trygg anknytning om det hos modern, och/eller i familjen, förekommer
depression, missbruk eller psykisk sjukdom. Studier som följt barnet upp till åtta års
ålder visar enligt rapporten att anknytningsmönstret (vid 15 mån) styr den sociala
förmågan.
Det finns en faktor som benämns som ”temperament” eller medfödda egenskaper d.v.s
arv. Redan efter en vecka kan olikheter hos spädbarn iakttas som t.ex. hur aktivt,
irritabelt, förnöjt eller tröstbart barnet är. Barnets temperament kan bidra till att
utveckla ”goda” eller ”onda” cirklar i samspelet med sina föräldrar. Miljön betraktas
dock som det som formar temperamentet. Förmågan att reglera känslor betraktas också
som något som utvecklas i samspel med föräldern. Till och med den
neuropsykologiska utvecklingen kan enligt viss forskning påverkas av mammans
depression. Man har kunnat iaktta avvikelser i EEG hos barn med deprimerade
mödrar.
Myten om föräldrars makt
Det finns en annan forskare som dragit helt andra slutsatser av forskningen kring arv
och miljö. Judith Rich Harris, (författare av böcker i utvecklingspsykologi) har skrivit
en bok med den något provocerande titeln Myten om föräldrars makt - varför barn blir
som de blir (2001). Harris går igenom aktuell forskning från olika discipliner som
psykologi, antropologi och genetik. En avgörande utgångspunkt för Harris är att de
finns en skillnad mellan hur barn beter sig när de är hemma med sina föräldrar och hur
de beter sig utanför hemmet. Det mål som Harris har satt upp för sig är att förklara
varför barn beter sig som de gör i omvärlden.
Efter en kritisk granskning av vad forskningen när det gäller barns socialisation
verkligen har kommit fram till menar Harris att det är säkerställt att föräldrar påverkar
sina barn när de är närvarande samt att de påverkar barnens känslor för dem själva
(föräldrarna) och andra syskon. Det finns två typer av samband som dyker upp så ofta
att det inte låter sig förklaras av slumpen: 1. Föräldrar som är bra på att sköta sina liv
får ofta barn som också är det. Föräldrar med svårigheter får ofta barn med svårigheter.
2. Barn som behandlas bra blir oftare bättre på att sköta sina liv och relationer än barn
som behandlas dåligt.
Enligt beteendevetenskaplig-genetisk forskning är det idag klarlagt att ärftlighet kan
förklara 50% och miljöpåverkan 50% när det gäller variationer av mänskliga
egenskaper. Vad som beror på arv och vad som beror på miljö kan man aldrig veta
säkert. Miljöfaktorn är alltså betydelsefull men det är inte självklart att det är
föräldrarna som utgör miljön, resonerar Harris vidare. ”En korrelation mellan ett barn
och dess föräldrar är vanligen så pass blygsam att de gener som gemensamma för dem
faktiskt skulle kunna vara hela förklaringen.” (a.a.s.54)
45
Dessutom går det att vända på påstående nr 2 ovan. Är det kramar och respekt som gör
barnet trevligt eller får trevliga barn kramar och respekt? Är det föräldrarnas kyla mot
barnen som skapar jobbiga barn eller tvärt om. Harris kallar det för ”barn-till-föräldra-
effekter” och menar att det inte går att skilja på orsak och verkan.
Harris slutar att leta efter nyckeln till hur människans personlighet skapas genom
uppfostran och arv. Hon tar i stället hjälp av forskning om människans utveckling,
forskning om olika kulturer, språk och socialpsykologisk forskning om gruppdynamik.
Vilket leder Harris fram till att barn socialiseras i den barngrupp och kultur de växer
upp i. Föräldrars påverkan är viktig när den förekommer i grupp och utgör en del av
kulturen, som i sin tur påverkar barnens kultur. Barnens kamraters föräldrar som
kollektiv är alltså viktigare än den enskilda familjen. Konsekvensen av resonemanget
blir att det område eller den skola där barnen går, utgör en större och mer avgörande
påverkan än den enskilda familjen.
Systemteori
Sven Hessle, professor i socialt arbete, är redaktör för boken Fokus på barn, familj och
nätverk (2003). Här fokuseras systemteori som en fruktbar teoretisk utgångspunkt för
socialt arbete. Systemteori beskrivs som hjälp ”att förstå och beskriva relationerna i ett
nätverk, hur olika delar påverkas av och påverkar varandra i en ständig process”(a.a.
s.67). De aspekter av systemteori som fokuseras är att ”helheten är mer än summan av
delarna”, vilket innebär att alltid se individen och familjen i sitt sammanhang. Det
finns ett cirkulärt tänkande när det gäller orsak-verkan som innebär att man tror att
människor påverkar varandra ömsesidigt i en fortsatt process. Det finns inte en orsak,
eller en lösning. Med en fokusering på processfrågor vid samtal vill man möjliggöra
att samtalet vidgas och nya perspektiv kan komma fram. Det finns en strävan att
upprätta kommunikation, dialog mellan människor.
Utvecklingsekologisk systemteori enligt Urie Bronfenbrenner, nämns som
betydelsefull för ett systemteoretiskt synsätt. Även här handlar det om att se
individen/barnets utveckling i sitt sammanhang, i samband med den miljö och
omgivning där hon befinner sig. En individs miljö kan delas in i ett antal system som
befinner sig på olika nivåer. Microsystem utgörs av individens närmiljö, familj, släkt,
skola. Mesosystem är relationen mellan microsystemen t.ex. kontakten mellan, familj
och släkt. Exosystem är miljöer som påverkar oss mer indirekt som personaltätheten
på dagis, arbetsmiljön på jobbet. Macrosystem utgörs av övergripande värderingar i
samhället kring ekonomi, politik m.m.
4.2. Vilka konsekvenser får våra teoretiska utgångspunkter?
Utan att ta ställning eller värdera dessa tre olika teoretiska utgångspunkter kan det vara
viktigt att medvetandegöra det val som görs när det gäller att välja inriktning för det
socialt förebyggande arbetet.
46
Naturligtvis blir det olika konsekvenser om vi väljer att basera våra metodval på en
teoribildning som lägger tyngdpunkten av vårt arbete på relationer inom familjen eller
om vi väljer att lyssna till forskning som poängterar den sociala omgivningens
betydelse i vidare bemärkelse. Det ena valet passar bättre med det som Payne
benämnder ett . Reflexivt-terapeutiskt synsätt och det andra passar mer ett
Socialistiskt-kollektivistiskt synsätt. Kanske ska inte någon överdriven polarisering
göras utan som Payne påpekar har olika synsätt också gemensamma nämnare.
Ett tema som redan tagits upp är den bristande koppling mellan teori och socialt arbete
när det utövas i praktiken. Bergmark och Lundström menar att det inom socialt arbete
finns ”en inte obetydlig skepsis mot sådant som mätbarhet, formaliserad kunskap och
metoder/…/”(Bergmark & Lundström, 2000, s. 79) Bergmark och Lundström
argumenterar för att det är värt att försöka definiera och precisera vad man menar med
metoder och begrepp inom socialt arbete så att de kan bli användbara instrument i
forskning och utvärdering.
En effekt för avståndet mellan teori och praktik i detta avseende tycks vara att fältet
lämnas relativt fritt för konsulenter och försäljare av till synes effektiva och billiga
metoder. Omloppstiden är också ofta förhållandevis kort. Transaktionsanalys, som var
populär på 1970-talet, har idag nästan ingen hört talas om, och Minnesotamodellen, som
hade sin storhetstid på 1980-talet, tycks idag vara på väg nedåt i popularitet. Andra
metoder, som Kälvestenintervjuer av familjehem, kan användas under mycket långa
perioder utan att några mer systematiska studier av deras nytta genomförs, och när en
ny, delvis konkurrerande metod (Pride) börjar användas, görs det utan att den gamla
utvärderats.(Bergmark & Lundström, 2000, s. 88f)
I dag finns ökade krav på forskningsbaserad kunskap i socialt arbete från offentligt
håll. Det finns en kritik mot socialtjänsten för att använda insatser som inte har
vetenskapligt utvärderad effekt. Behovet av mer forskning när det gäller olika insatser
är ofta upprepat i den litteratur som granskats.
47
5. Kriterier för vetenskap Eftersom en frågeställning är att granska vad forskningen säger om förebyggande
arbete blir en aktuell fråga om vilka kriterierna är för vetenskap inom fältet. Vilka
kunskapsteoretiska perspektiv finns i den forskning jag valt att granska? Går det att
säga att något är vetenskapligt bevisat när det gäller socialt förebyggande arbete?
När jag studerade den aktuella forskningen som föll inom ramen för mina
avgränsningar framträdde snart en tydlig trend. Det var en sorts forskning som
dominerade och som gjorde anspråk på att kallas vetenskaplig i kontrast till annan
forskning. Detta trots att det fanns uttalade ambitioner att använda olika metoder och
perspektiv.
Det följande avsnittet gör inte anspråk på att ge någon uttömmande beskrivning av
olika forskningstraditioner och metoder för att få kunskap, utan min ambition är mer
att ge vissa exempel som visar att vad som är forskningsbaserad kunskap knappast är
något enkel och entydigt.
5.1. Olika forskningstraditioner
I inledningen till boken Risk och prognos i socialt arbete med barn
(Lagerberg&Sundelin 2003) görs i det inledande kapitlet en ”varudeklaration” som har
som syfte att berätta att författarnas vetenskapliga utgångspunkter befinner sig i den
naturvetenskapliga, positivistiska traditionen och att det är kvantitativa metoder som
används som forskningsredskap.(s.14ff). Författarna förklarar att detta perspektiv
faller sig naturligt för de då de inte har sin akademiska hemvist inom socialt arbete
utan inom medicin och sociologi. Forskningstraditioner som kvalitativ och
hermeneutisk forskning utgör ett perspektiv Lagerberg och Sundelin finner
”fascinerande” men inte arbetar efter.
I olika offentliga utredningar/dokument understryks behovet av forskning, även
tvärvetenskaplig sådan (SOU 2001:72). Men den forskning som idag av flera beskrivs
som ”vetenskaplig”, innebär ett krav på randomiserade och kontrollerade studier (t.ex.
Statens Folkhälsoinstitut 2003:20, Lagerberg & Sundelin, 2003, Hansson, 2001). RCT-
studier (randomised controlled trials), innebär att det gjorts ett slumpmässigt
(randomiserat) urval av de människor som ingår i studien för att sedan fördela dessa i
två grupper, en som får insatsen och en som utgör kontrollgrupp(det kan vara fler
grupper om man prövar fler insatser). RCT -studier baseras på en metod som är
utvecklad inom medicinens område, ursprungligen för att testa olika
läkemedelspreparat (Statens Folkhälsoinstitut 2002:32).
Evidens
Evidensbaserade kunskaper eller insatser är ett annat ofta använt begrepp. Slår man
upp evidens i Nationalencyklopedin får man veta att en betydelse är: evidens
48
(lat.evidentia ’åskådlig framställning’, ’tydlighet’) 1 allmänt och vetenskapsteoretiskt:
skäl eller stöd för en uppfattning (iakttagelserna A, B och C utgör evidens för teorin T
i den mån de stöder T gentemot till T alternativa uppfattningar)./…./ Det vill säga att
det finns skäl som talar för att en teori är bättre än en annan. Det som kallas
evidensbaserad medicin EBM är en inriktning som uppstått inom sjukvården och spritt
sig till andra discipliner, under senare år. Starkt förenklat handlar det om ökade krav
på att det ska finnas en nära anknytning mellan forskning och praktik. Det i sin tur
innebär att professionella bör hålla sig ajour med den senaste forskningsutvecklingen
inom det område man verkar, kontinuerlig utvärdera sin egen praktik och kunna
motivera varför vissa insatser, metoder används och inte andra. En förklaring till att
detta ganska själklara krav har fått en nyhetens prägel är att det visat sig att
professionella, inte alls håller sig uppdaterade när det gäller nya forskningsrön utan
gör som man alltid har gjort eller blivit tillsagd att göra (Trinder & Renolds, 2000).
Inom socialt arbete har begreppet evidensbaserad praktik (EBP) diskuterats de senaste
åren. Oscarsson (2009) redogör för tre olika definitioner eller synsätt. 1. Att använda
metoder som utvärderats i randomiserad kontrollerade studier och där visat sig ge god
effekt. 2. Att använda sig av den kunskap som kommer fram i mötet och kontakten
mellan klient och socialarbetare. 3. Att vid metodval göra en sammanvägning av
kunskap från tre källor; forskning, socialarbetarens och klientens. Oscarsson menar att
det är den sistnämnda tolkning av begreppet som blir mest användbar för
socialtjänstens arbete. Evidensbaserad praktik kan då också medverka till ett ökat
klient- brukarinflytande då en viktig hörnsten är klientens egen syn på sina problem
och behov (a.a. s.18).
Kvantitativt och kvalitativt perspektiv
När det gäller att värdera forskning kommer man in på vetenskapsteoretiska
perspektiv. Här finns en gammal tvist mellan kvantitativt eller kvalitativt synsätt,
mellan positivism och hermeneutik som grovt tecknat kan beskrivas enlig följande.
Bekännare till det positivistiska perspektivet anser att det finns en objektiv verklighet
som kan bli föremål för studium. Det finns orsak och verkan som vi kan studera
genom att använda vår logik och iakttagelseförmåga. Kvantitativ metod handlar om
sådant som går att räkna och kan redovisas i antal t.ex. procent. Reliabilitet och
validitet är två centrala begrepp. Mätningarna måste vara väl gjorda, flera forskare ska
med samma metod komma fram till samma resultat då har undersökningen hög
reliabilitet. Med validitet menas att det gäller att undersökningen mäter det som man
avser att mäta. På 1800-talet mättes skallar för att bedöma människors intelligens -
undersökningen hade hög reliabilitet men låg validitet.(Thurén, 1991). Evidensbaserad
forskning har sina rötter i denna forskningstradition (Trinder & Renolds, 2000).
Humanistiska tolkningstraditioner som hermeneutik intresserar sig för en annan sorts
kunskap. Här blir ett kvalitativt perspektiv och kvalitativa metoder aktuella.
Verkligheten betraktas då mer som en subjektiv konstruktion. Det finns inte en
sanning som låter sig avtäckas utan sanningar skapas genom interaktion mellan
49
människor och påverkas av det sociala och kulturella rum vi befinner oss i. Det
intressanta att studera blir hur individen tolkar och uppfattar sin verklighet
(Denscombe, 2000). Kvalitativ metod innebär t.ex. analys av intervjuer och
observationer. Kontext och process blir centrala begrepp liksom förförståelse som
handlar om att vi gör våra tolkningar av verkligheten utifrån något vi redan vet.
Forskaren som subjekt blir viktig på ett annat sätt inom denna forskningstradition. Vi
förstår och tolkar det vi ser utifrån våra förkunskaper.
För att göra bilden mer komplex utesluter inte ett kvantitativt perspektiv att man
använder sig av kvalitativa metoder och vise versa. Kvantitativ och kvalitativ
forskning kan innebära skillnader när det gäller forskningsperspektiv men metoderna
kan användas oberoende vilket perspektiv man har. (Backman, 1998). Descombe
understryker att samhällsforskare ofta använder sig av bägge tillvägagångssätten samt
att skillnaderna mer handlar om hur data behandlas, än själva forskningsmetoden.
Descombe menar att studieobjekt kan vara detsamma men att det i kvantitativ
forskning finns en strävan att omvandla data till siffror som sen kan analyseras med
hjälp av statistiska metoder. Kvalitativ forskning söker i stället en omvandling till ord
och förknippas ofta med beskrivning.
Exempel på forskning utifrån ett kvantitativt perspektiv
För att exemplifiera typen av de resonemang som förs när forskningsresultat med
kvantitativ metodik presenteras vill jag ge ett exempel från Risk och Prognos i socialt
arbete med barn, Lagerberg och Sundelin (2003).
I boken refereras en studie gjord av Jenkis och Smith, 1990 som fokuserat på hur
förekomsten av vissa skyddsfaktorer påverkar barn i disharmoniska familjer. En
jämförelse gjordes med barn från familjer som bedömdes som mer harmonisk. Fyra
skyddsfaktorer visade sig ha ett samband med barnets psykiska hälsa och beteende;
god mor-barn relation, god far-barn relation, tillgång till bästa vän och goda
kamratrelationer. Men dessa faktorer gällde både för barn från harmoniska och
disharmoniska familjer. Tre skyddsfaktorer var framförallt viktiga i disharmoniska
familjer d.v.s. barnen fungerade bättre om någon av dessa faktorer fanns med i bilden;
positiv feedback ang. något de var bra på, goda syskonrelationer samt nära relation till
någon vuxen utanför familjen. Vilka slutsatser drar Lagerberg och Sundelin utifrån
detta?
Författarna /Jenkins&Smith/ betonar att dessa statistiskt belagda fynd inte är samma sak
som psykologiska sanningar. Det kan tänkas att skyddsfaktorerna skulle få andra
effekter eller interagera på ett annat sätt om de kombinerades med någon annan
stressvariabel än harmonin i föräldrarnas äktenskap eller med något annat utfallsmått än
barnens psykiska funktion. Eftersom det var frågan om en tvärsnittsstudie kan man inte
heller uttala sig om orsakssamband, men vi vill ändå poängtera en viktig allmän slutsats:
sannolikt är det så att vissa faktorer är viktiga och gynnsamma för alla barn, t.ex. goda
föräldrarelationer, medan andra faktorer är särskilt betydelsefulla för barn i utsatta
situationer t.ex. att ha en förtrolig relation till någon utanför familjen.
(Lagerberg & Sundelin, s.220)
50
Ovan förda resonemang är ett typiskt exempel på hur komplicerat det kan vara att
tolka olika data enligt kvantitativ metod. Ofta används ord som ”sannolikt” eller det
finns mycket som ”tyder på att” det skulle förhålla sig på det ena eller andra sättet. Det
är också vanligt att man som ovan reserverar sig för att resultatet kunde ha blivit
annorlunda om man gjort på ett annat sätt, haft andra variabler. Kvantitativ metod kan
ibland ge intrycket att det går att få fram säkra och entydiga resultat. Något som
författarna Lagerberg och Sundelin själva vill motsäga genom att ”förmedla något av
kunskapernas relativitet, komplikationer och motsägelser.” (a.a. s.13). I föregående
kapitel gav jag också exempel på en forskare, Harris, som genom en kritisk granskning
av forskningsresultat som åstadkommits med kvantitativa metoder, underkänner
slutsatser som dragits av dessa. En annan forskare som är kritisk mot forskning med ett
kvantitativt perspektiv är Scott Miller.
Exempel på forskningen med ett kvalitativt perspektiv
Scott Miller menar att det finns unika omständigheter i varje enskild behandlings
kontakt och sammanhang som är av avgörande betydelse (Hartzell, 2004). Scott Miller
forskar och arbetar som terapeut vid Institute for the Study of Therapeutic Change i
Chicago. Miller kritiserar forskning som bedrivs enligt den medicinska modellen d.v.s
att ställa diagnos och hitta en lämplig behandling som ska leda till ett visst resultat.
Dessutom har den medicinska modellen inte stöd i forskning, enligt Miller. Genom
metaforskning av forskningsstudier som gjorts de senaste 40 åren visar Miller att det
inte finns några starka samband som t.ex. skulle visa att det finns någon särskild
behandling som passar bättre för vissa klienter vid vissa tillfällen. Diagnos ger ingen
vägledning, kvalitetssäkring gör varken till eller ifrån, liksom utbildningsnivån hos
behandlarna. Vad som däremot Millers egen (och andras) forskning visar är att
behandlingsresultatet påverkas av; klientens unika kvalitéer, terapeutens unika
kvalitéer samt de unika kvalitéer som präglar det sammanhang i vilket behandlingen
erbjuds. Miller anser att fokus bör flyttas ”från att hitta den ’rätta’ metoden till att
skaffa sig feed-back om huruvida man gjort ’fel’, så att behandlaren får möjlighet att
anpassa och justera behandlingen så att den ska passa klienten maximalt” (a.a. s. 64).
Olika ämnen har sina vetenskapliga traditioner. De kvantitativa metoderna används
oftare av naturvetenskapliga discipliner. De kvalitativa används oftare vid
samhällsvetenskaplig forskning. Finns det en metod eller ett perspektiv som är mest
funktionellt när det gäller socialt förebyggande arbete?
5.2. En kombination av kvalitativa och kvantitativa metoder – lämpligt för familjecentralens verksamhet?
Även Kjell Hansson (2001) bekänner sig till den positivistiska forskningstraditionen.
Hansson refererar de riktlinjer för att värdera forskning som Statens beredning för
utvärdering av medicinsk forskning gett ut (SBU 1996) samt olika strategier för att
värdera studier. Men Hansson för också ett resonemang där han hoppas på att man
kommer att kunna se kvantitativ och kvalitativ forskning som komplementära och
därmed kunna få fram ännu mer användbara resultat. Orsaken till att Hansson ändå
förbigår den forskningstradition som ägnar sig åt kvalitativ forskning i sin bok om
51
familjebehandling är att kvalitativ forskning ägnar sig åt frågor om varför en
behandling är bra. Hanssons sammanställning är däremot intresserad av vilken
behandling som är ”bäst” (Hansson, s.21). Jämför med Millers inställning ovan.
I en rapport från en forskningskonferens 2001 där social och folkhälsovetenskaplig
forskning diskuteras framför Anna Hedin (forskningsledare på statens
folkhälsoinstitut) att det bästa resultatet nås genom ”en kombination av kvalitativ och
kvantitativ forskning och av processutvärdering, som frilägger vad det egentligen var i
interventionen som var effektivt, vilket är nödvändig kunskap för att kunna upprepa
insatsen.” (Folkhälsoinstitutet 2002:32 s.10.) Även Lagerberg och Sundelin samt
Hansson talar också om att det finns värdefull kunskap att hämta ur bägge
perspektiven, även om de inte använder dessa metoder i kombination i sina egna
sammanställningar.
Risk för att slänga ut barnet med badvattnet?
I delrapporterna från den av regeringen tillsatta utredningen med uppgift att se över
stödet till föräldrar i Sverige definieras ”vetenskaplig metod” som randomiserade
kontrollerade studier med klart definierade mål, sk. effektutvärdering
(Folkhälsoinstitutet, 2003:20 och 2003:08). Även här framförs åsikten att olika sorters
utvärderingar bör komplettera varandra. Samtidigt dras slutsatsen att ingen av de
svenska insatserna har utvärderats med ”vetenskaplig” metod, även om den då
utvärderats med kvalitativ metod. Behövs bägge metoderna och kompletterar varandra
så skulle man kunna argumentera för att det bara är utvärdering som använder sig av
både kvantitativ och kvalitativ forskningsmetodik, som förtjänar att kallas
vetenskaplig.
I en artikel i Läkartidningen tar Eva Nyberg (1997) upp en av farorna med att ensidigt
framhålla evidensbaserad forskning som normen. Bakgrunden är medicinska
forskningsrådets ”state-of-the-art” konferens där man argumenterade för evidens
baserad forskning inom barnhälsovårdens område.
Det är inte rimligt med en definition av evidensbegreppet som medför att även
avhandlingar med relevans för utvecklingsarbete inom barnhälsovården avfärdas som
kunskapskälla. Kravet på evidensbaserad kunskap innebär då en risk att kasta ut barnet
med badvattnet, i stället för en möjlighet att ge verksamheten en vetenskaplig bas. Att
betrakta evidens som knutet till en enda metod inom ett speciellt vetenskapligt paradigm
riskerar att ställa mångfacetterade verksamheter, bl.a. då barnhälsovården, utanför
forskarsamhällets intresse.
(Nyberg, 1997, s. 3053)
Finns det även en risk när det gäller socialt arbete att diskvalificera forskning för att
det inte har gjorts randomiserade kontrollerade studie? Är det möjligt att göra en sådan
studie när det gäller socialt arbete? Hedin anser att det inte finns någon ”bästa”
utvärderingsmetod när det gäller folkhälsoarbete. RCT studier är inte alltid lämpliga
för det finns ofta mängder av komplexa samverkande faktorer, variabler som påverkar
resultatet (Statens Folkhälsoinstitut 2002:32 s.10.) Här finns det tydliga paralleller till
socialt arbete. När det gäller utvärdering av insatser menar Hedin att det just saknas
52
forskning om frågan om en insats kan återupprepas och reproduceras under andra
förhållanden samt om effekten består över tid.
Olika perspektiv på medtodval
I Socialstyrelsens lägesrapport om familjecentraler (2008) återkommer kravet på
effektutvärdering med hänvisning till att forskningsgenomgången visar på
kunskapsbrister när det gäller familjecentralernas verksamhet. Men vad som saknas är
en diskussion och problematisering av om effektutvärdering verkligen är en lämplig
metod för att skaffa sig ytterligare kunskap om familjecentralernas verksamhet. Går
det överhuvudtaget att betrakta den samordning som sker mellan olika professionella
grupper på en familjecentral som en metod eller en insats? Föreningen för
familjecentralers främjande anser att det handlar om ett folkhälsoarbete (FFFF 2008).
Om de tidigare refererade fallbeskringarna (socionomernas beskrivningar av ett
framgångsrikt förebyggande arbete) är utgångspunkten så blir även mitt svar nej.
På familjecentralen arbetar socionomerna ibland med strukturerade program men det
är bara en del av arbetet. En lika stor del kan t.ex. vara motivationsarbete för föräldrar
ska delta i ett program eller gruppverksamhet. Som fallbeskrivningarna visar kan
deltagande i en grupp bara vara en del i en helhet där det ingår flera olika inslag t.ex.
att besöka öppna förskolan, få vänner, börja studera.
I boken Evidensbaserad praktik inom socialtjänsten (2009) problematiserar Oscarsson
användandet av resultat från effektstudier (RCT) när det gäller socialtjänstens arbete.
Oscarsson refererar forskning som visar att det bara är mellan 15-20 % av ett positivt
behandlingsresultat som kan förklaras av själva metoden. Lika stor del (15-20%) kan
förklaras av placebo d.v.s. positiva förväntningar. Den största delen förklaras av
externa faktorer som t.ex. tillgång till bostad, arbete och socialt stöd. Oscarsson anser
inte att det är någon ursäkt för att inte genomföra effektutvärdering av socialtjänstens
insatser men, ”det innebär också att studier av RCT-typ som inte tar hänsyn till det
sammanhang som klienten lever i och som socialtjänstens insatser är tänkta att verka i
bara ger en del av svaret på frågan om en insats har effekt i verkliga livet” (Oscarsson,
s. 70).
Som tidigare nämnts diskuterades forskning och utvärdering av familjecentralers
verksamhet under ett forskningsseminarium 2008 (Stiftelsen Allmänna Barnhuset
2008). Eva Nyberg framförde synpunkten att om man sätter ihop en verksamhet på det
sätt som vi idag vet är bra för föräldrar och små barn så borde det fungera och man
skulle inte behöva ägna sig åt just den frågan (om det är bra med föräldrastöd och
samverkan) i varenda ny studie som görs. I stället skulle vi kunna bygga vidare på den
kunskap vi redan har och komma vidare i frågeställnigarna. Sven Bremberg menade
däremot att om familjecentralerna ska få spridning är det fortfarande är viktigt att
kunna legitimera verksamheten och visa att den verkligen förmår förbättra livet för
barnfamiljer på ett sätt som traditionell verksamhet inte kan och då krävs
effektutvärdering. Något mer ovanligt i Sverige är ännu så länge deltagarbaserad
53
aktionsforskning – en forskningsansats som Agneta Abrahamsson förespråkade som
lämplig för utvärdering och forskning av familjecentralernas verksamhet.
Sammanfattningsvis kan sägas att det finns många olika perspektiv och metoder för att
utvärdera och forska. Det finns till och med en uttalad ambition att förena metoder och
perspektiv från olika traditioner. Något som kan förefalla särskilt lämpligt för
familjecentralens verksamhet - en utmaning för framtidens utvärderare och forskare.
Den forskning som refereras i denna rapport hör p.g.a. min avgränsning (offentligt
perspektiv och nya forskningsöversikter) främst hemma inom den kvantitativa
forskningstraditionen. För att göra en fullständig redovisning av kunskapsläget inom
fältet förebyggande arbete med barn skulle krävas att ta med forskning med en mer
kvalitativ inriktning.
54
6. Lagstiftning, offentliga rapporter och
utredningar
6.1. Socialtjänstlagen
Jag inleder här med några utdrag ur socialtjänstlagen som berättar något om samhällets
inställning till socialt förebyggande arbete med barnfamiljer. Socialtjänstlag (2001:453)
Utfärdad: 2001-06-07
Ändring införd: t.o.m. SFS 2003:1215
1 kap. Socialtjänstens mål
1 § Samhällets socialtjänst skall på demokratins och
solidaritetens grund främja människornas
- ekonomiska och sociala trygghet,
- jämlikhet i levnadsvillkor,
- aktiva deltagande i samhällslivet.
Socialtjänsten skall under hänsynstagande till människans
ansvar för sin och andras sociala situation inriktas på att
frigöra och utveckla enskildas och gruppers egna resurser.
Verksamheten skall bygga på respekt för människornas
självbestämmanderätt och integritet.
/----/
3 kap. Socialnämndens uppgifter
1 § Till socialnämndens uppgifter hör att
- göra sig väl förtrogen med levnadsförhållandena i kommunen,
- medverka i samhällsplaneringen och i samarbete med andra
samhällsorgan, organisationer, föreningar och enskilda främja
goda miljöer i kommunen,
- informera om socialtjänsten i kommunen,
- genom uppsökande verksamhet och på annat sätt främja förutsättningarna för goda levnadsförhållanden,
/---/
4 § Socialnämnden skall i den uppsökande verksamheten upplysa
om socialtjänsten och erbjuda grupper och enskilda sin hjälp.
När det är lämpligt skall nämnden härvid samverka med andra
samhällsorgan och med organisationer och andra föreningar.
/----/
55
5 kap. Särskilda bestämmelser för olika grupper
Barn och unga
1 § Socialnämnden skall
- verka för att barn och ungdom växer upp under trygga och goda
förhållanden,
- i nära samarbete med hemmen främja en allsidig
personlighetsutveckling och en gynnsam fysisk och social
utveckling hos barn och ungdom,
- med särskild uppmärksamhet följa utvecklingen hos barn och
ungdom som har visat tecken till en ogynnsam utveckling,
- aktivt arbeta för att förebygga och motverka missbruk bland
barn och ungdom av alkoholhaltiga drycker, andra
berusningsmedel eller beroendeframkallande medel samt
dopningsmedel,
- i nära samarbete med hemmen sörja för att barn och ungdom som
riskerar att utvecklas ogynnsamt får det skydd och stöd som de
behöver och, om hänsynen till den unges bästa motiverar det,
vård och fostran utanför det egna hemmet,
- i sin omsorg om barn och ungdom tillgodose det särskilda
behov av stöd och hjälp som kan finnas sedan ett mål eller
ärende om vårdnad, boende, umgänge eller adoption har avgjorts.
1 a § Socialnämnden skall i frågor som rör barn som far illa
eller riskerar att fara illa samverka med samhällsorgan,
organisationer och andra som berörs. I fråga om utlämnande av
uppgifter gäller de begränsningar som följer av 15 kap. denna
lag och av sekretesslagen (1980:100). Nämnden skall aktivt
verka för att samverkan kommer till stånd. Lag (2003:407).
(Mina kursiveringar.)
Av ovanstående lagtext framgår att ett uppsökande, förebyggande arbete i
närsamhället är formulerat i lagtexten. Det är ett mycket brett arbete som beskrivs. Det
handlar om information, om att främja goda levnadsförhållanden, att samverka med
andra, att ge stöd och hjälp till barn och ungdom. Arbetet ska bedrivas i samarbete
med hemmen för att stödja barns utveckling. Arbete ska bedrivas med respekt för
individens självbestämmande, det ska syfta till att ”frigöra och utveckla enskilda och
gruppers resurser”. Flera av dessa teman kommer igen när förebyggande socionomer
på familjecentraler beskriver sina arbetsuppgifter.
Förebyggande arbete är inte tvingande och detaljreglerat
Frågan varför socialt förebyggande arbete inte är mer spritt och prioriterat infinner sig
när man ställs inför en så tydlig lagtext.
En anledning är att stadgandet i socialtjänstlagen endast är en målsättningsparagraf
och inte ger några närmare anvisningar om hur målen ska uppnås. Kommunerna får
därmed en mycket stor frihet att organisera detta ska gå till. Det gör att förebyggande
56
arbete kan ges en mycket låg prioritet. Därtill kommer att lagtexten endast medför ett
åliggande för kommunen men ingen rättighet för den enskilde. Den enskilde kan inte
ansöka om förebyggande insatser eller tvinga fram sådana genom att överklaga till
domstol.
Ytterligare ett faktum att notera är att förebyggande arbete normalt faller utanför
begreppen ärendehandläggning och myndighetsutövning - det som inom
förvaltningsrätten kallas faktiskt handlande. Här finns inga krav på dokumentation
eller tvingande handläggningsregler. Detta innebär att de familjer som erhåller
förebyggande arbete inte förekommer i någon dokumentation och därmed riskerar att
bli osynliga. (Mattsson, 2004).
En granskning av Nordström och Thunved, Nya sociallagarna (2004) ger inte några
större preciseringar när det gäller förebyggande arbete med barn. Det finns en
kommentar som är viktig och rör området uppsökande arbete. När det gäller familjer
där inte tvångsåtgärder är aktuella och som avvisar olika frivilliga insatser är det enligt
Nordström och Thunved inte tillräckligt att bara släppa kontakten. ”För att kunna
vända familjernas inställning till att ta emot hjälp krävs både ett varierat utbud av
insatser och hög kompetens hos berörda socialarbetare.” (Nordström & Thunved,
2004, s. 92.) Det här är en målgrupp som tangerar de familjer på gränsen till utredning
som socionomerna beskrev. Högst aktuell för förebyggande arbete är den nya
paragrafen som infördes 2003 i 5 kap. 1 a § SoL.
När barn riskerar att fara illa
Förutom att barnmisshandel tydligare definieras i lagtexten och
anmälningsskyldigheten skärpts så har nya lagbestämmelser om samverkan har införts
både i 5 kap 1a § SoL och 2 f § i hälso- och sjukvårdslagen ”socialtjänsten ska ha ett
huvudansvar för att samverkan kommer till stånd” (Prop 2002/03:53 s. 57). Det
handlar om situationer där barn far illa eller riskerar att fara illa.
En avgörande förutsättning för förebyggande arbete med barnfamiljer är att det sker i
samverkan med samarbetspartners i lokalområdet. Socialtjänsten har ett huvudansvar
för att detta samarbete kommer till stånd. Hälso- och sjukvården har en skyldighet att
samarbeta när de blir inviterade. Paragrafen är ett resultat av en omfattande offentlig
utredning om barnmisshandel.
6.2. Förebyggande arbete i rapporter och offentliga utredningar
Att förebygga barnmisshandel
Regeringen tillsatte 1998 en kommitté som fick i uppdrag att utreda barnmisshandel
och därmed sammanhängande frågor. Fokus för uppdraget var att definiera begreppet
barnmisshandel och föreslå olika insatser för att förbättra olika samarbetspartners
(socialtjänst, skola, polis, hälso- och sjukvård) arbete kring barnmisshandel. Jag
kommer här att gå igenom det slutsatser som presenteras i slutbetänkandet och
57
propositionen. Det är den senaste offentliga utredningen på området och där finns en
stark betoning på förebyggande arbete. I slutbetänkandet Barnmisshandel – Att
förebygga och åtgärda (SOU 2001:72) står:
I dag kan man säga att alla, oavsett verksamhetsområde, är överens om att
förebyggande arbete är viktigt. Ur både ett mänskligt och ekonomiskt perspektiv är det
preventiva arbetets betydelse allt större och viktigare. Men i tider av dagliga
ekonomiska problem kan det vara svårare att motivera förebyggande insatser där de
positiva effekterna kommer först i framtiden.(a.a. s.295)
Regeringens bedömning är att det förebyggande arbetet när det gäller att upptäcka att
barn far illa bör ges hög prioritet samt att det kräver en bred ansats. Man anser att ökad
kvalitet på verksamheter som riktar sig till barn på sikt kommer att minska kostnader
för behandlande verksamheter för barn och unga (Prop. 2002/03:53 s.50). Att det just
är en bred ansats d.v.s. generella insatser som förespråkas motiveras med att
forskningen visar att det är i stort sett omöjligt att förutsäga vilka barn som är i riskzon
för att misshandlas. Undantag utgörs av en liten grupp familjer med multiproblem.
Utsatta barn är inte någon homogen grupp och det är svårt att uttala sig om hur många
de är. Undersökningar visar att 7% av yngre vuxna anger att de någon gång utsatts för
svårare kroppslig bestraffning utförd med tillhyggen. Det har dessutom gjort
uppskattningar att ca. 10% av alla barn upplevt våld i hemmet någon gång och att ca
5% upplever det ofta (Prop. 2002/03:53 s.35f).
Även här hänvisas till den preventiva paradoxen som argument för breda insatser. Som
inledningsvis nämnts innebär det ett resonemang som går ut på att det är effektivare
med generella än riktade insatser ur ett samhällsperspektiv. Om insatserna begränsas
till små riskgrupper så är det få som får stöd och hjälp. Om insatserna inriktas på
familjer som ligger i mitten på riskskalan, då kommer man att stötta fler som ligger i
riskzon. (SOU 2001:72 s.297).
Bristande kunskap om effekter av olika insatser
I propositionen förs även ett resonemang som tar sin utgångspunkt i de ökade
placeringarna och omhändertagandena under 90-talet. Slutsatsen blir att det under
denna period inte gjorts några besparingar inom social barnavård utan istället en
kraftig expansion när det gäller HVB-vård (vård vid enskilt bedrivna hem för vård
eller boende) utan att det egentligen är klarlagt vilka effekter denna vård har.
Även när det gäller öppenvårdsinsatser saknas kunskaperna om effekter och
omfattning. Insatsen kontaktperson eller familj är den vanligaste och har också ökat
mer än dygnsvården. Det finns mycket lite forskning på området men de studier som
gjorts visar att det är en mycket uppskattad insats.
Behovet av forskning är något som återkommande understryks. Regeringen har som
förslag att Socialstyrelsen ska få i uppdrag att inrätta ett nationellt riskbarncentrum.
Behovet av tvärvetenskaplig forskningen när det gäller utsatta barn samt att vikten av
ett könsperspektiv poängteras (Prop 2002/03:53).
58
Familjecentralen – en lämplig arena för samverkan och förebyggande arbete
Samverkan beskrivs som något som ska ske utifrån barnets behov. Det ska vara ett
strukturerat arbete och inte något som en huvudman kan välja att avstå ifrån p.g.a.
interna prioriteringar. Samverkan kan innebära att problem upptäcks tidigare och fyller
då en förebyggande funktion. Det poängteras att tidiga insatser blir mindre kostsamma
både ur ett individuellt och ekonomiskt perspektiv: ”Vad som kan vara
resursbesparande på lång sikt kan kräva vissa satsningar i ett inledningsskede” (prop
2002/03:53 s. 61). Det bör finnas gemensamma mål, arbetsmetoder och
förhållningssätt. Familjecentralen tas upp som framgångsrik ur flera aspekter; den är
förebyggande och hälsofrämjande, den har ekonomiska fördelar; förhindrar senare
kostsamma insatser och underlättar samverkan.
I propositionen hänvisas till att utvärdering har visat att modellen är framgångsrik
(Folkhälsoinstitutet, 2000/14). ”Regeringen anser att familjecentralerna som nu funnits
under en längre tidsperiod är en angelägen verksamhet med stor framtida
utvecklingspotential. (Prop 2002/03:53 s.62). Även nätverkets betydelse och öppna
förskolan lyfts fram som viktigt stöd för barn och nyblivna föräldrar. Det poängteras
även att det är angeläget att socialtjänsten har ett nära samarbete med vuxenpsykiatrin
om barn till psykiskt sjuka – en verksamhet som ibland är lokaliserad på
familjecentraler (SOU 2001:72).
Dålig ekonomi – en riskfaktor för familjen.
Sambandet mellan socioekonomiska faktorer och höga socialtjänstkostnader
understryks. Att familjers dåliga ekonomi blir en stor påfrestning för barn både fysiskt
och psykiskt, samt att barns hälsa är bättre generellt sätt i välfärdsstater med jämnare
inkomstfördelning, tas upp som en allmänt erkänd kunskap (Prop 2002/03:53 s.43).
I tidigare utredningar (Välfärd vid vägskäl SOU 2000:3) har det framkommit att 1990-
talets ekonomiska kris främst har drabbat utrikes födda, ensamstående mödrar och
yngre personer. Barn som lever i familjer med mycket låga inkomster har ökat. I detta
sammanhang nämns återigen att generella åtgärder är av vikt för barn i utsatta
situationer.
Barnfamiljers dåliga ekonomi finns ofta med i bilden när det gäller misshandel,
sexuella övergrepp och mobbning. Forskning har visat att barnet är mer utsatt för dessa
risker ju sämre ekonomi familjen har. När det gäller att förebygga på samhällsnivå
beskrivs socialpolitiska insatser som viktiga. Att investera i insatser som reducerar
skillnader i hälsa mellan små barn kan förebygga ojämlikheter i hälsa senare.
Barn- och mödrahälsovård
En utveckling av BVC mot mer hälsofrämjande arbete förespråkas. ”Barnhälsovården
bör ändra fokus från upptäckt av avvikelser hos barn till ett hälsoperspektiv
innefattande mobilisering av föräldrars resurser, tilltro till deras förmåga och
kompetens samt riktade insatser i syfte att stödja barn och barnfamiljer med särskilda
59
behov.” (SOU 2001:72 s.313.) I detta sammanhang lyfts även samarbete med andra
huvudmän fram t.ex. familjecentraler.
Det föräldrastödjande arbetet inom barn- och mödrahälsovård lyfts fram, särskilt när
det gäller det tidiga samspelet mellan föräldrar och nyfödda barn. En metod att tidigt
diagnostisera deprimerade mödrar har också visat god effektivitet.
Slutligen görs även kopplingar till hälsofrämjande arbete:
Att arbeta hälsofrämjande för utsatta barn innebär att dels stärka och stödja
föräldrarna, dels stärka barns rättigheter. Det hälsofrämjande arbetet stärker och
främjar de positiva krafter som finns hos alla. Parallellt med det hälsofrämjande arbetet
bör det pågå ett preventivt arbete med syfte att förebygga våld och annan skadlig
behandling av barn. (SOU 2001:72, s.320)
En nationell handlingsplan för den sociala barn och ungdomsvården
I Juni 2003 tillsatte regeringen en kommitté med uppdrag att ta fram en nationell
handlingsplan för den sociala barn och ungdomsvården (Kommittédirektiv, 2003:76).
I kommittédirektiven tas vikten av tidiga insatser riktade till barn i utsatta situationer
upp som ett väsentligt inslag i socialtjänstens arbete. Det framhålls att det
förebyggande arbetet på lång sikt förebygger både missbruk och kriminalitet.
Liksom i propositionen som referats ovan, tas upp att socialtjänstens vårdkostnader har
ökat samt att kunskapen om olika insatsers resultat är begränsad. Särskilt omnämns
familjehemsvården där Riksdagens revisorer påtalat brister.
I betänkandet Källan till en chans. Nationell handlingsplan för den sociala barn- och
ungdomsvården (SOU 2005:8) presenteras resultatet av kommitténs arbete i form av
tre övergripande mål som ingår i en handlingsplan som man menar måste uppfyllas för
att den sociala barn- och ungdomsvården skall bli Källan till en chans för de flickor
och pojkar som behöver samhällets stöd. I det första målet slås fast att: ”Barn, unga
och deras familjer skall erbjudas tidigt stöd i sådan omfattning och av sådan kvalitet att
deras behov av senare insatser förebyggs samtidigt som deras förutsättningar att
utveckla sina egna resurser ökar.”(a.a. s. 24.) Som en konsekvens därutav föreslås bl.a.
att Socialstyrelsen får i uppdrag att göra en nationell kartläggning och utvärdering av
familjecentraler. Det är det uppdraget som har resulterar i den tidigare nämnda
lägesrapporten (Socialstyrelsen IMS 2008).
Kriminell utveckling – tidiga riskfaktorer och förebyggande insatser
I BRÅ-rapport 2001:15 beskrivs att ett brottsförebyggande arbete behöver bedrivas på
flera nivåer; struktur-, områdes-, individ- och familjenivå. I rapporten beskrivs att
”benägenheten att begå brott ofta grundläggs tidigt i livet som ett resultat av
individuella egenskaper och social integration” (a.a. s.6). Man anser att det finns
kunskap i dag om såväl tidiga riskfaktorer som tidiga insatser. Riskfaktorer hos barn
kan vara allvarliga uppförandestörningar, uppmärksamhetsstörningar eller olika
60
utvecklingsproblem ofta i kombinationer. Även här betonas att det är viktigt med
samverkan mellan de aktörer som möter barnfamiljer som mödravård, barnomsorg och
socialtjänst.
Ekonomi och förebyggande arbete
Rapporten Tänk långsiktigt! – En samhällsekonomisk modell för prioriteringar som
påverkar barns psykiska hälsa är resultatet av ett samarbete mellan Skolverket,
Socialstyrelsen och Statens folkhälsoinstitut (Skolverket, Socialstyrelsen & Statens
Folkhälsoinstitut, 2004). I rapporten argumenterar man för att när det gäller
prioriteringar som rör insatser som påverkar barn och ungdomar är det är viktigt med
ett långsiktigt ekonomiskt tänkande som även innebär samarbete mellan olika sektorer
i samhället som kommun, landsting och stat. Lokalt bör konsekvensanalyser göras i
samband med prioriteringar både när det gäller konsekvenser för enskilda individer
och andra huvudmän.
I rapporten presenteras en ”samhällsekonomisk modell” som ska vara till hjälp att
beräkna vilka vinster olika kostnader för insatser kan ge i framtiden. Olika exempel
ges på hur sådana kostnadsberäkningar kan göras. Fortfarande har man dock inte
tillräcklig kunskap för att kunna säga att en specifik insats leder till ett visst resultat.
Mer forskning på området efterlyses. Enligt rapporten finns i dag ”ett visst
forskningsstöd för att exempelvis föräldrastöd, personal- och lärartäthet i förskolan
och skolan, särskilda pedagogiska insatser samt lärarna kompetens har betydelse för
barn och ungdomars skolprestationer och psykiska hälsa” (a.a. s.99)
I rapporten ges exempel på vilka kostnader som förebyggande insatser kan spara in
t.ex. kan samhällets kostnader för en missbrukare finansiera föräldrautbildning till
mellan 3400-6900 föräldrar. Den sortens beräkningar talar för att samhällskostnaderna
kan blir höga om inte psykisk ohälsa förebyggs hos barn. Att forskningen ska kunna ge
något fullständig underlag när det gäller insatser tror man knappast kommer vara
möjligt i vårt komplexa och föränderliga samhälle. Däremot understryks bl.a. vikten av
att lokalt producera kunskap kan ge underlag till beslutsfattande t.ex. dokumentation
av resultat, utvärderingar m.m.
Med viss skärpa understryks att ”syftet med offentlig verksamhet inte kan vara att
spara pengar” (a.a. s.101). En politik som har siktet inställt lite längre än innevarande
mandatperiod, efterlyses. Vikten av samverkan mellan olika huvudmän och sektorer
ses ”som en förutsättning för att samhällets resurser ska användas så effektivt som
möjligt” (a.a. s103).
Ett projekt som inspirerats av rapporten Tänk långsiktigt! är ProG-projektet –
Preventiv och Gränsöverskridande styrning i arbete med barn och unga (Westrup &
Persson, 2007). Syftet med projektet (som drevs av Stiftelsen Allmänna Barnhuset,
fyra kommuner, två landsting och två företagsekonomer och forskare) var att pröva
nya modeller för styrning som medför ett gränsöverskridande arbetssätt. Fyra konkreta
ProG-arbeten, som skiljde sig till form och innehåll, genomfördes under den tvååriga
61
projekttiden. Gemensamt för alla var att hitta nya arbetsmetoder eller organisatoriska
lösningar för bättre resursanvändning när det gällde arbete med barn och ungdomar.
Utgångspunkten var att samarbeta över organisatoriska och professionella gränser. I ett
av de fyra praktikfallen blev målsättningen att starta en familjecentral.
Det är bättre att stämma i bäcken än i ån heter en rapport där två nationalekonomer,
Ingvar Nilsson och Anders Wadeskog (2008), sätter en prislapp på barn och ungdomar
i utanförskap. Rapportens övergripande syfte är att få samhället att satsa på
förebyggande och samordnade insatser. I rapporten presenteras ekonomiska analyser
och kalkyler genom vilka kommuner själva kan beräkna priset för vad samhället kan
tjäna på att rädda en människa som är i riskzon och vad det kostar att låta bli.
Det offentliga ställningstagande för att utveckla förebyggande arbete med barnfamiljer
som målgrupp, är entydigt i ovan refererade utredningar, rapporter och förarbeten. Ett
argument för att satsa på förebyggande insatser som återupprepas är bristande resultat
när det gäller insatser i ett senare skede. Ökade kostnader för social barnavård under
90-talet, i kombination med oklarheter om de insatser man investerar i ger någon
utdelning, framstår som allt mer oroande fenomen. Ett förslag är att socialstyrelsen får
i uppdrag att inrätta ett nationellt riskbarncentrum. Den framskjutna plats som tidiga
insatser har i den handlingsplan som presenteras i betänkandet Källan till en chans är
ett annat tecken på att det finns tydliga ambitioner att försöka finna nya strategier på
området. Behovet av forskning är något som återkommande understyrks.
6.3. Nya verktyg för föräldrar
Våren 2002 startade Statens folkhälsoinstitut arbetet med att på regeringens uppdrag
samla in, analysera och sprida kunskap om hur stödet till föräldrar i Sverige kan
förbättras. Slutrapporten från uppdraget publicerades 2004; Nya verktyg för föräldrar
– förslag till nya former av föräldrastöd. Under utredningstiden har flera delrapporter
tagits fram; Föräldrastöd i Sverige år 2002, Verklig gemenskap i en virtuell värld?
Stöd till föräldrar för att främja barns och ungdomars psykiska hälsa.
Projektledare var docent Sven Bremberg. I arbetet deltog i huvudsak forskare från
Institutionen för psykologi vid Uppsala universitet. Det är värt att notera att inte någon
socionom (docent, professor) har medverkat i utformningen av texter samt de analyser
som ligger till grund för rapporten. Det är förvånande med tanke på det stora intresse
som riktas mot socialt förebyggande arbete och familjecentraler från offentligt håll,
vilket exemplifierats i föregående avsnitt. Jag kommer i det följande att först referera
den samlade analys som görs i slutrapporten och sedan granska ett par av
delrapporterna om föräldrastöd lite närmare.
Dagens föräldrastöd och ett framtida föräldrastöd En första slutsats och utgångspunkt för de förslag som presenteras är att dagens (2004
års) generella föräldrastöd inte har någon stor omfattning alls och att det på flera
ställen bedrivs ”halvhjärtat”. Det är bara hälften av alla föräldrar som deltar i de
62
föräldragrupper som barnhälsovården erbjuder och man anser att det är oklart om
dessa grupper har någon egentlig effekt. Ytterligare en kritisk anmärkning är att de
främst är kvinnor som deltar i grupperna.
Mot denna bakgrund är de goda nyheterna att det nu finns insatser som har
dokumenterad effekt, för att förebygga psykiska problem hos barn. Utredningen har
funnit 100 ”högkvalitativa insatser”. En bred spridning av nya strukturerade metoder
för föräldrastöd föreslås. Det är program som har praktiska övningar där rollspel och
hemuppgifter ingår. Syftet är att främja föräldrars förmåga att ge barnen ”både värme
och ramar”. Det är något som man är tveksam till om de allmänna diskussioner om
föräldraskap, som ingår i nuvarande föräldrautbildning, verkligen gynnar.
Under graviditet och spädbarnstid kan metoder som ”Från första början” och
”Vägledande samspel” och PREP vara aktuella. När det gäller utbildning för föräldrar
med barn i förskoleåldern och tidiga skolår förordas utbildningsprogrammen, COPE
och ”De otroliga åren”. Programmen handlar om att stärka relation, kommunikation
och konfliktlösningen mellan föräldrar och barn. Personal som leder barnhälsovårdens
föräldragrupper samt förskolelärare och ”andra lämpliga personer” bör erbjudas
fortbildning och handledning i dessa metoder.
I rapporten framförs även att gruppverksamhet inte passar alla. Därför bör
samspelsprogram på video tas fram för föräldrar att gå igenom själva. Material och
spridning av kunskap ska även ske via Internt varför en webbplats för föräldrar
behöver utvecklas. En nationell föräldratelefon bör också skapas.
När det gäller föräldrastödets organisering anser man att kommunen ska samordna allt
föräldrastöd. Orsaken till att det är att mödra- och barnhälsovård utgör en sådan liten
och annorlunda del av landstingets verksamhet. Ett ytterligare skäl som framförs är att
det mycket väl kan vara så att de problem som finns med ”dagens” föräldrastöd hänger
samman med att hälsofrämjande insatser inte är barnmorskors och sjuksköterskors
huvudsakliga arbetsuppgift.
Statens roll förelås vara att,
- identifiera effektiva metoder (utvärderade i RCT)
- ge stöd till ”centra” som kan utbilda ledare för de föräldragrupper som ska
bedrivas enligt de rekommenderade metoderna. V
- stödja forskning inom området,
- ge finansiellt stöd till nationella insatser samt
- följa effekterna av det föräldrastöd som bedrivs
Inventering av föräldrastöd i Sverige
I delrapporten Föräldrastöd i Sverige 2002 (Statens folkhälsoinstitut, 2003) är en
inventering gjord av olika pågående stödinsatser riktade mot föräldrar till barn 1,5-18
år i Sverige. Ett kort avsnitt om några föräldrastödsinsatser i ett antal nordeuropeiska
63
länder ingår också. Avsikten är att duka upp ett ”smörgåsbord” med uppslag och inte
att vara en heltäckande beskrivning. Av 60 stödinsatser utgörs 73% av
gruppverksamhet och individuellt stöd 22%. Fokus ligger på primärt förebyggande
arbete men även sekundärt förebyggande arbete ingår.
Materialinsamlingen har främst genomförts med den sk snöbollsmetoden vilken
innebär att personer som arbetar med föräldrastöd tillfrågas om kännedom om andra
som arbetar med föräldrastöds aktiviteter som i sin tur ger tips om andra o.s.v.
Intervjuer har genomförts med de personer man fått kontakt med som t.ex.
projektledare, socionomer, sjuksköterskor, lärare.
Utvärderingar har gjorts av många av de föräldrastödjande insatserna men endast tre
av metoderna har studerats ”vetenskapligt”. I några fall planeras den typen av
utvärdering. Här definieras ”vetenskaplig metod” som randomiserade kontrollerade
studier med klart definierade mål.
De tre program som betraktas som mer vetenskapliga kommer från England, Kanada
och USA, och bygger på mer eller mindre beteendeinriktade teorier. En av de tre
metoderna är Mellow Parenting, här omnämnd som EMIL. De två andra är COPE
(Community Based Parent Education) för barn 3-9 år med syfte att ge ny kunskap och
förändrat förhållningssätt till barnen samt, ”De otroliga åren” (bygger på en metod av
Webster-Stratton) för barn 3-8 år med syfte att öka föräldrars kompetens att hantera
sina barn. Endast en studie sägs vara av ”god kvalitet”. Det är ett program som kallas
”Steg för steg” och riktar sig till årskurs 6 och 7 i skolan med syfte att bygga ett bra
familjeklimat samt senarelägga alkoholdebuten.
I Norge och Finland har de nationella myndigheterna tagit ansvar för att skapa
generella stödinsatser för föräldrar med barn i alla åldrar. I Sverige finns ännu inte
sådana insatser även om man här i olika offentliga utredningar påpekat att en möjlighet
skulle vara att BVC ansvarade för föräldrastöd även när det gäller äldre barn. Exempel
på vidareutvecklade föräldragrupper finns i Leksand, Söderköping och Värmlands län
samt i Familjecentralernas verksamhet. Dessa verksamheter utgör även exempel på
samverkan mellan många olika aktörer.
Man har också iakttagit att sk. eldsjälar gör stora insatser. Många program har startats i
projektform och vissa har försvunnit när projekttiden tagit slut. Brist på resurser i form
av ekonomi men också i form av eldsjälar ses som ett hinder i arbetet med
föräldrastöd. Det krävs ofta en stor arbetsinsats att administrera föräldrastödet.
Utredarna framför att det är viktigt att föräldrastöd varken blir beroende av eldsjälar
eller korsiktiga satsningar. Vetenskapliga utvärderingar av projekt kan ge
beslutsfattare en bättre uppfattning av effekter och utgöra grund för beslut om
eventuell fortsättning och spridning. En slutsats som dras är att det är viktigt att värna
om de etablerade former för stöd som når många och finns i lokalsamhället.
64
Internationella utvärderingar av föräldrastöd
I rapporten Stöd till föräldrar för att främja barns och ungdomars psykiska hälsa - en
systematisk forskningsöversikt (Statens folkhälsoinstitut, 2003) har avsikten varit att
sammanställa internationella utvärderingar av stöd till föräldrar med barn 18 mån-18
år. Utredarna har valt ut 63 randomiserade studier som publicerats i vetenskaplig
tidskrift. Svenska studier passerade inte nålsögat utan de flesta är gjorda i USA.
Studierna utgörs främst av strukturerade gruppmöten med föräldrar men även enskilt
eller på distans. Föräldrar fick hjälp med bl.a. gränssättning, stimulans av barnen och
kunskap om barns tänkande och handlande i olika åldrar. Jag koncentrerar mig här på
resultatet som rör barn 18 mån – 12 år.
Huvudfokus i rapporten är preventiva insatser som man definierar som allt från
generella insatser innan problem har uppstått, till tidig identifiering av problem.
Insatser riktade till spädbarnsföräldrar ingår inte, där hänvisas till Hwang & Wickberg
2001 samt Webster-Stratton och Talylor 2001.
I rapporten görs en definition av psykisk hälsa som innefattar ”känslomässiga, sociala
och kognitiva komponenter” (s.6. se även barnpsykiatriutredningen, 1997) Även social
förmåga, beteende i skolan och med kamrater samt familjeliv, innefattas i begreppet
psykisk hälsa. Med ”positiv effekt” menar man i önskvärd riktning t.ex. att föräldrar
uppskattar att deras barn har lättare att hantera relationer (än kontrollgruppen) s.15.
Effekterna mäts genom direkt observation och genom rapporterad information. Fler
insatserna är gjorda före tonårstiden än efter.
När det gäller förskolebarn 18 mån-5 år har 22 insatser granskats och samtliga ger
positiva utfall. Målgrupper har oftast varit föräldrar som upplever problem med barnen
men även socioekonomiskt missgynnade eller breda grupper av föräldrar. Vanligt
innehåll i stödet har varit uppfostran men även information till föräldrar om barn. Flera
program vänder sig till föräldrar med barn som har tecken på beteende- eller
uppförandeproblem. De är ofta upplagda på så sätt att man träffas med en ledare för att
se videofilmer som visar samspelsituationer med exempel på hur man kan hantera
barn. Föräldrarna får sedan möjlighet att diskutera filmerna och i ibland göra rollspel.
För skolbarn 6-12 år har 34 insatser granskats. Målgrupper har oftast varit
socioekonomiskt missgynnade grupper och breda grupper av föräldrar. Stödet ges
oftast i grupp. Även vad gäller skolbarnen visas förbättringar när det gäller psykisk
hälsa för alla studier utom två. Fokus i de flesta insatserna ligger på uppfostran men
det är även vanligt med stöd för att förbättra kommunikationen och föräldrarnas insyn
i barnen liv annars se ovan.
Sammanfattningsvis dras slutsatsen att det går att förbättra barns psykiska hälsa med
föräldrastöd vilket går i linje med liknande översikter som gjorts tidigare (t.ex. Barlow
Stewar-Brown, 2000, Bremberg, 2001, Webster-Stratton & Taylor 2001). Den
vanligaste formen för insatserna var att den gavs enskilt eller i grupp, dessa former får
därför bäst stöd i översikten.
65
Önskade effekter visas t.ex. genom att barnens beteendeproblem minskas, föräldrarna
använder nya redskap vid uppfostran och blir stärkta i sin föräldraroll. Man har även
lyckats åldersanpassa föräldrars förväntningar mer på sina barn. Men det inte är alla
insatser som ger förväntad effekt.
Effekter visades framförallt vid föräldrastöd med fokus på;
- uppfostringsmetoder
- regelsättande
- kommunikation inom familjen
- insyn i barnens liv (s.k. monotoring)
- information om barn utveckling och risker som barn möte
- hantering av föräldrars egna liv som vuxna.
Olika problem som nämns vid analysen av resultatet är;
- ibland kombineras föräldrastöd med andra insatser och då blir det svårt att veta
om det är just föräldrastöd som har effekt
- inom samma insats får föräldrarna ofta stöd med flera olika saker de är då
osäkert vilka delar av stödet som ger effekt
- få studier har längre uppföljning än ett år vilket gör det svårt att dra slutsatser
om långsiktig verkan
- de flesta studierna är gjorda i USA där barn ofta lever under sämre villkor än i
Sverige
- oklarheter om deltagarnas sociala bakgrund, den rapporteras bara när insatsen
är riktad.
Med hänvisning till Socialdepartementets kartläggning av föräldrautbildningen 1997
(Ds 1997:6) tas även här ställning för insatser riktade till breda grupper. Faktorer att ta
hänsyn till som i bör påverka insatsernas utformning i Sverige, som nämns är;
etnicitet, familjesammansättning och kön. Man understryker också att det är viktigt att
tänka på att barn skiljer sig åt t.ex. vad gäller läggning och beteenden.
Generaliserbarhet till svenska förhållanden
Ställningstagandet för insatser riktade till breda grupper bildar utgångspunkten för en
diskussion om generaliserbarheten till svenska förhållanden. En fråga som tas upp,
förutom de olika problems som nämnts i analysen av resultaten, är att många insatser i
översikten är riktade till socioekonomiskt missgynnade grupper eller föräldrar som
upplever problem med barnet. Kan samma insats utformas som ett mer brett generellt
stöd? I översikten tycker man sig ha funnit skäl för att ”samma slags stöd inte sällan är
till nytta för familjer med skilda slags problem och även för en bred population” s.42.
Men det förs inget resonemang kring vad det är som gör att man drar dessa slutsatser.
Med de stränga krav på randomiserad kontrollerad metod (med syfte är att säkerställa
effekten och att resultatet ska kunna återupprepas) som varit vägledande för utredarna
kan knappast vara någon liten detalj att de metoder som rekommenderas inte är
utvärderade på en bred population i Sverige.
66
När forskning och praktik ska analyseras, som rör ett så brett område som
föräldrastöd, där flera professioner är involverade, kan kravet på randomiserade
kontrollerade studier som ett kriterium på vetenskaplighet tyckas väl ensidigt. Det
medför bl.a. att omdömet om de 60 stödinsatser som har studerats i Sverige blir att
man inte kan säga om det som görs är bra eller dåligt men, att det är troligt att det har
någon form av effekt.
6.4. En nationell strategi för föräldrastöd - föräldrastödsutredningen
Under 2008 genomfördes en offentlig utredning om föräldrastöd som är dokumenterad
i SOU 2008:131, Föräldrastöd – en vinst för alla (kallas i fortsättningen för
föräldrastödsutredningen). Uppgiften var att ”ta fram en långsiktig nationell strategi
för en kvalitetshöjande kompetensuppbyggnad och utveckling a samhällets erbjudande
av stöd och hjälp till kvinnor och män i deras föräldraskap” (SOU 2008:131, s.143).
Utredare var riksdagsledamot Inger Davidsson. I den här utredningen är professionen
socionomer representerade. Titti Fränkel utvecklingschef på Akademikerförbundet
SSR, fungerade som utredningens sekreterare. Utredningen hade en mycket kort tid till
sitt förfogande. I augusti 2008 var alla som skulle arbeta i utredningen utsedda och 31
december redovisades uppdraget. Av utrymmesskäl koncentrerar jag mig här på det
som sägs om familjecentraler och insatser för yngre barn.4
Till stor del bygger utredningen vidare på de slutsatser och rekommendationer som
gjordes av Folkhälsoinstitutet 2004. Det som nu presenteras är en strategi för hur ett
generellt föräldrastöd för alla föräldrar med barn 0-18 år, ska kunna erbjudas. Strategin
har tagits fram i samråd med aktörer på området, professionsföreträdare, studieförbund
och ideella organisationer. I definitionen av föräldrastöd finns nu även med en punkt
som understryker barns rättigheter. Föräldrastöd definieras som:
Ett brett utbud av insatser som föräldrar erbjuds ta del av och som syftar till att främja barns
hälsa och psykosociala utveckling.
Föräldrastödet ska bidra till:
Fördjupad kunskap om barns behov och rättigheter
Kontakt och gemenskap
Att stärka föräldrar i sin föräldraroll
(SOU 2008:131, s.45.)
Något nytt sägs egentligen inte om innehållet i föräldrastödet. Det är fortfarande ett
”brett” utbud av insatser som förordas. Men när är det gäller begreppet evidensbaserad
vill man vidga begreppet och definiera evidens som ”den samlade professionens
beprövade erfarenheter, ett brukarperspektiv samt bästa möjliga tillgängliga
forskning”(a.a. s.99) (jämför även Oscarsson, 2009). En problematisering görs även av
överförbarheten när det gäller program som är utformade utomlands för andra
målgrupper. Därför föreslår utredningen förstärkning av forskningen kring hur
4 I utredningen (SOU 2008:131) finns referenser till flera av de rapporter som har gjorts efter 2004 när det gäller
ämnesområdet föräldrastöd se t.ex. s. 22.
67
programmen fungerar i Sverige. Flera av de tidigare nämnda programmen, med vissa
tillägg, återkommer här (bl.a. ICDP, ”Från första början”, COPE).
Vilket stöd efterfrågar föräldrar?
I utredningen refereras olika undersökningar av vilket stöd föräldrar efterfrågar. De
visar bl.a. att det finns,
- ett behov av att ha ett kontaktnät för frågor och diskussion
- önskemål om en fortsättning av föräldragrupperna efter barnets födelse
- behov av stöd i föräldrarollen - bekräftelse på att allt fungerar som det ska
- ett större behov av föräldrastödjande aktiviteter bland föräldrar med små barn
- ett intresse för en gemensam träfflokal hos föräldrar med små barn
- ett större intresse för föräldrastödjande aktiviteter bland mammor
- tre former av stöd som intresserar mer än 40 % av alla föräldrar; strukturerade
föräldragrupper, information via media och telefonrådgivning
- ett större behov av stöd för ensamstående föräldrar (SOU 2008:131, s. 59ff.)
Denna efterfrågan från föräldrar indikerar att familjecentraler i allra högsta grad borde
vara en lämplig verksamhet. På utredningens omslagssida finns en bild med
pusselbitar där det på en bit står ”Familjecentral”. Utredningen framför också att
familjecentraler är en framgångsrik modell för samverkan och rekommenderar en
utbyggnad av familjecentraler eller familjehemsliknande verksamheter i alla
kommuner(a.a. s. 36). Men en strategi för hur detta ska genomföras saknas.
Samordning och utvärdering på olika nivåer
Samordning är ett nyckelbegrepp i strategin. Föräldrastödet ska samordnas på lokal
nivå i kommunen och där knytas till en tjänst. Föräldrastödets utbud och användning
ska kartläggas, en lokal strategi ska utvecklas och insatserna ska utvärderas. Även på
regional nivå ska visst föräldrastöd samordnas; gruppledare ska utbildas på regional
nivå och konferenser och utbildningar genomföras. På statlig nivå föreslås ett
”nationellt råd” inrättas för att samla, sprida och följa upp kunskap om föräldrastöd.
Riktlinjer för föräldrastöd ska tas fram av Socialstyrelsen. FHI i samarbete med SKL
och det nationella rådet ska ”utarbeta kriterier för öppna jämförelser inom
föräldrastöd” (a.a. s.29). Andra förslag är att ge olika aktörer och myndigheter uppdrag
som att inrätta en föräldratelefon, utreda föräldrastödssajter m.m.
Folkhälsoinstitutets tidigare förslag att helt flytta föräldrastödet från landstinget är här
nedtonat. Även om föräldrastödet ska samordnas på kommunal nivå så ingår MVC och
BVC i den ”föräldrastödskedja” som beskrivs. Personalen på MVC och BVC ska få
kompetensutveckling och ett utökat användande av strukturerade och evidensbaserade
program rekommenderas. Familjecentraler nämns även som en länk i
”föräldrastödskedjan” som stäcker sig ändå upp till och med tonårstiden.
Saknas kunskap om familjecentralers verksamhet?
Överhuvudtaget nämns familjecentraler och familjecentralsliknande vid ett par
tillfällen i uppräkningar jämsides med just det som är själva innehållet i
68
familjecentralens verksamhet som t.ex. lättillgänglig information, föräldrastöd riktat
till särskilda grupper, lättillgängliga mötesplatser som öppna förskolan och
motivationsarbete(a.a. s. 33, 35). Eftersom utredningen rekommenderar att det ska
finnas familjecentraler i alla kommuner så hade det kanske varit lämpligt att påpeka att
familjecentralen kan vara en sammanhållande ram för just detta innehåll. Till och med
strukturerade program för föräldrar kan som bekant finnas inom ramen för en
familjecentral. Som det nu presenteras kan det verka som familjecentraler eller
familjecentralsliknande verksamheter har ett helt annat innehåll. Brister det i kunskap
om vad en familjecentral kan innehålla eller har man helt enkelt haft för kort tid för sitt
uppdrag?
En annan fråga är varför begreppet ”familjecentralsliknande verksamheter” används i
sammanhanget och av det egentligen är som avses med det här. Att det kanske är något
helt annat än familjecentralsverksamhet är troligt då det i den förklarande texten står
att samverkan i en sådan verksamhet sker mellan familjen och aktörer som polis,
bostadsbolag och föreningsliv. BVC och MVC nämns överhuvudtaget inte i
sammanhanget (a.a. s.33).
Konsekvenser av utredningens förslag
Trots att familjecentralsverksamhet har ett betydligt mer framskjuten här än i
Folkhälsoinstitutets rapport från 2004 blir intrycket ändå ganska tandlöst och frågan
uppstår vad moroten kan vara för kommunerna för att åstadkomma bl.a. den
utbyggnad av familjecentraler som föreslås. I kapitel 14, ”Konsekvenser av
utredningens förslag” vill utredarna först och främst påpeka att det viktigaste
incitamentet för att bygga ut föräldrastödet är det ”humanistiska argumentet” att det
minskar mänskligt lidande på sikt; psykisk ohälsa, arbetslöshet m.m. Utredningen vill
inte ge några detaljerade anvisningar om hur stödet ska byggas ut och utformas
eftersom det ser så olika ut i landet. Istället vill man inspirera genom ett ”övergripande
hälsoekonomiskt resonemang utifrån två konkreta exempel” (a.a. s. 124). Det ena
exemplet kommer från den tidigare nämnda rapporten Individen i centrum. Det är
bättre att stämma i ån (Nilsson & Wadeskog, 2008). Det andra grundar sig på en
rapport från Statens fokhälsoinstitut (Bremberg, 2008) Hälsoekonomi för kommunala
satsningar på barn och ungdom. En metod för att uppskatta nyttan i förhållande till
kostnaden för olika insatser. I bägge rapporterna ges exempel som är uppskattningar
av hur stora besparingar föräldrastöd kan innebära. Men eftersom besparingar görs
först på sikt föreslås även att staten initialt, under en begränsad tidsperiod, finansierar
kostnaderna för ett utbyggt föräldrastöd.
Nationell strategi för ett utvecklat föräldrastöd – regeringens förslag
Efter remissomgången presenterade Maria Larsson regeringens förslag till en Nationell
strategi för stöd och hjälp till föräldrar i deras föräldraskap (Nationell strategi för ett
utvecklat föräldrastöd - En vinst för alla. S2009.001a) Föräldrastöd definieras här som
”en aktivitet som ger föräldrar kunskap om barnets hälsa, emotionella, kognitiva samt
sociala utveckling och/eller stärker deras sociala nätverk” (a.a.s. 2). Det understryks att
det stöd som ska erbjudas ska vara universellt och det ska inte omfatta selektivt eller
69
indikativt förebyggande insatser. Dessa delar av förebyggande arbete gör regeringen
en särskild separat satsning på. Det gäller de barn och ungdomar som riskerar att
utveckla eller som har en psykisk sjukdom eller psykisk funktionsnedsättning.
Insatserna omfattar också barn som påverkats av att någon av deras föräldrar har en
psykisk sjukdom eller psykisk funktionsnedsättning. Förslagen i denna del handlar
bl.a. om att förkorta väntetiderna till BUP, den specialiserade barn- och
ungdomspsykiatrin.
Strategin innehåller ett övergripande mål och tre delmål:
Övergripande mål Alla föräldrar ska erbjudas föräldrastöd under barnets uppväxt (0 -
17 år).
Delmål 1 Ökad samverkan kring föräldrastöd mellan aktörer vars verksamhet riktar sig
till föräldrar.
Delmål 2 Ökat antal hälsofrämjande arenor och mötesplatser för föräldrar.
Delmål 3 Ökat antal föräldrastödsaktörer med utbildning i hälsofrämjande metoder
och universella evidensbaserade föräldrastödsprogram.
(S2009.001a, s. 3.)
Regeringen anslår 70 miljoner som kommunerna får söka för att utveckla
föräldrastödsarbetet. Statens folkhälsoinstitut har fått i uppgift att fördela pengarna
som endast betalas ut till utvecklingsarbete som inte upphör efter projekttidens slut.
Ytterligare en förutsättning är att kommunerna samarbetar med en forskargrupp vid
något ”forskningslärosäte”. Det är ca åtta kommuner som kommer få ta del av stödet.
Försöksverksamheten ska pågå till och med 2011. (www.fhi.se). Statens
folkhälsoinstitut får även i uppdrag att:
bilda en samverkansgrupp för föräldrastöd Gruppen ska vara ett stöd i FHI:s uppdrag
att sammanställa och sprida kunskap om universellt förebyggande föräldrastödjande
modeller, metoder och program.
skapa ett dialogforum för kommuner och idéburna organisationer Syftet med forumet
är att deltagarna ska utbyta erfarenheter och sprida goda exempel på lokalt
utvecklingsarbete om föräldrastöd.
ta fram ett system för webben som erbjuder kommuner möjlighet till öppna
jämförelser Systemet ska vara frivilligt, webbaserat, enkelt att använda och innehålla
kvantitativa uppgifter.
(www.regeringen.se)
Familjecentralen nämns i strategin som en bland flera hälsofrämjande arenor. Det mest
konkreta i den presenterade strategin blir ändå att stödet till föräldrar ska bygga på
maual- och evidensbaserade modeller, metoder och program för att säkerställa att
föräldrastödet har en avsedd effekt. Samt att åtta kommuner får ta del av
utvecklingsmedel. Det blir upp till kommunerna själva att starta familjecentraler om de
finner det angeläget.
70
Eftersom man nu fått upp ögonen för att en hel del av de program som används i
Sverige är utvecklade för andra målgrupper och i andra länder så framförs med emfas
behovet av universella föräldrastödsprogram som utvärderats i ”vetenskapligt” i
Sverige . Örebro universitet har därför fått i uppdrag via Socialstyrelsen att hur
undersöka hur ”effektiva gruppbaserade föräldrastödsprogram
är för att minska barns psykiska ohälsa och sociala problem och för
att stärka föräldraskapet” (S2009.001, s. 17). Utvärderingen ska slutredovisas 2013.
Något förvånande är att effekterna av programmen ska jämförs med traditionell
”behandling”. Behandling är som bekant inte något som brukar associeras med
universellt förebyggande arbete.
I förordet till strategin understryker Maria Larsson att det ”finns inga färdiga metoder
eller någon patentmedicin när det gäller barnuppfostran som passar för varje barn i
varje situation”(a.a. Förord). Mitt intryck blir ändå att färdriktningen och målet i
regeringens strategi främst är patenterade ”färdiga” metoder och program. Särskilt när
det saknas en mer ingående diskussion om vad föräldrastöd egentligen är förutom just
detta. Dessutom saknas i strategin en diskussion om koppling, mellan de olika
nivåerna av förebyggande arbete, universellt-, selektivt- och indikerat förebyggande
arbete. Ett universellt förebyggande arbete kan givetvis medföra att problem
överhuvudtaget inte uppstår men en särskild vinst är ju också att föräldrar eller barn i
behov av andra insatser identifieras tidigt.
Vilka är experter på barn – professionella eller föräldrar?
I Svenska Dagbladet den 30 mars 2004 fanns en intervju med två psykologer, Malin
Bergström och Malin Alvén som varnar för den flod av information, forskning och
statistik vi överöses av bl.a i dagspressen. Under svenska psykologers årliga konferens
höll de en föreläsning med titeln ”Psykologins roll i föräldraskapet – på gott och ont”.
Bergström och Alvén menar att det kan vara så att för mycket kunskap till föräldrar
kan vara en belastning som skapar stress i sig.
Inga Gustafsson, fil.lic.,leg. psykolog, leg. psykoterapeut, är i en artikel i ”Psykisk
Hälsa” (nr.2, 2004) inne på liknande tankegångar. Artikel är skriven som en
kommentar till Statens folkhälsoinstituts rapport 2004. Vid denna rapports uppdatering
2009, kan det ändå verka som att man till viss del tagit intryck av Gustafssons (och
andras) kritik. Gustafsson börjar med att granska de tankar som ligger till grund för
vad hon kallar ”föräldraförbättringsprojektet”. Sedan 1930-talet har det bland experter
och politiker talats om att föräldrar är osäkra i sitt föräldraskap och saknar kunskap om
barns behov och utveckling. I det sammanhanget framförs åsikten att föräldraskapet är
yrke som kräver utbildning. Föräldrar bör med andra ord bli mer professionella och
rationella.
Mot föreställningen om föräldrars osäkerhet och behov av kunskap om barn ställer
Gustavsson påståendet att föräldrars kunskaper och kompetens har blivit negligerad av
experter. Som ”föregångare när det gäller tidig spädbarnkunskap” finns de vanliga
mödrar som långt före de professionella kommunicerade med sina spädbarn. Sedan har
71
experter utfärdat påbud om allt från besöksförbud för föräldrar på sjukhus till amning
var fjärde timme för att så småningom ansluta sig till det föräldrar sedan länge känt
varit rätt, genom att förklara att det nu är vetenskaplig kunskap.
I slutrapporten från Statens folkhälsoinstitut (2004) framförs att kunskapsläget är
annorlunda nu då vi kan erbjuda ett vetenskapligt baserade föräldrastöd med
säkerställda effekter. Men Gustafsson anser att de professionella främst har
vetenskaplig kunskap när det gäller lagbundenheter i barns utveckling, kunskap om
avvikelser och störningar samt om behandlingsmetoder för att lindra eller bota. Det är
ingen kunskap som vanliga föräldrar behöver för att utöva sitt föräldraskap anser
Gustafsson.
Gustafsson jämför det föräldrautbildningsprogram som startade i Sverige 1979 för alla
blivande och nyblivna föräldrar inom ramen för mödra- och barnhälsovården, med de
program som nu (2004) föreslås som COPE och ICDP. Det är metoder som inte
ursprungligen är utvecklade för universellt förebyggande arbete. COPE är en metod
framtagen för att hjälpa barnfamiljer med barn som har problem i kategorin ADHD.
ICDP är ett program som ursprungligen var tänkt att användas för utsatta barnfamiljer
i olika delar av världen. Gustafsson frågar om det behövs för alla föräldrar? Hon
saknar såväl behovsanalys som ”ett resonemang om huruvida brister i just
föräldra/barn samspelet skulle vara en avgörande faktor bakom de olika
uttrycksformerna för psykisk ohälsa vi hos barn vi ser i dag” (a.a. s.150).
De avgörande skillnader som framstår är att i 1979 års föräldrastödsprogram finns en
strävan att öka föräldrars kunskaper men även att öka föräldrars nätverk och stimulera
till eget initiativtagande i närsamhället. Utgångspunkten är ett antagande om föräldrars
egen kompetens.
Generellt förebyggande arbete riktat till alla medför, som tidigare nämnts, enligt
Gustafsson en möjlighet att tidigt upptäcka familjer i behov av särskilda insatser –
ritat förebyggande arbete, såväl som familjer i behov av vård – mer omfattande
insatser. Utan ett generellt förebyggande arbete kommer inte de andra grupperna att
hittas tidigt. Det ska däremot inte förväxlas med att ge insatser som är utformade för
riktade grupper till en bred population.
72
7. Aktuell forskning
7.1. Kari Killén – förebyggande arbete med utsatta familjer
När det gäller litteratur om teorier och metoder i ämnet förebyggande arbete med
barnfamiljer intar Bardomen varar i generationer. Om förebyggande arbete med
utsatta familjer av Kari Killén (2000) en särställning. Den ligger mycket nära det
sociala arbetes praktik som fokuseras i denna rapport.
Kari Killén, fil.dr och socionom har ofta citerats i offentliga sammanhang när det
gäller socialtjänstens område (t.ex. SOU 2001:72). Med Svikna barn - Om bristande
omsorg och vårt ansvar för de utsatta barnen (1993) har Killén spelat en roll inom
socialtjänsten i Sverige när det gäller definition och diskussion om vad bristande
omsorg är.
Bardomen varar i generationer - Om förebyggande arbete med utsatta familjer utgör
både en översikt av aktuell forskning på området och en genomgång och diskussion av
olika metoder och förhållningssätt i det praktiska arbetet med barnfamiljer.
Internationell forskning refereras men metoderna anknyts till den praktik för
förebyggande arbete som finns i norden. Den har även en ansats av lärobok när det
gäller förebyggande arbete med barnfamiljer genom att gå igenom och rekommendera
olika strategier för förebyggande arbete.
Jag kommer i det följande att göra en genomgång av det som jag uppfattar som
centrala ställningstagandena som Killén gör när det gäller förebyggande arbete med
barnfamiljer. Killén baserar sina slutsatser på forskning som hon refererar till i boken.
För att underlätta läsningen kommer inte jag referera all forskning som Killén
använder sig av. Det är till stor del samma slags forskning (huvudsakligen från USA
men även England och Tyskland) som kommer att ta upp mer ingående i nästa avsnitt.
Den som är intresserad av mer utförliga referenser hänvisas till Killén (2000).
Ett tillräckligt bra föräldraskap
I bokens första del behandlas de teoretiska grunderna för ett ”tillräckligt bra”
föräldraskap. Killén definierar det som ”att den fysiska och känslomässiga omsorgen
står i relation till de behov som barnet signalerar och inte i relation till de vuxnas
behov” (a.a.s. 34). Killéns ställningstagande är att de allra flesta föräldrar är
”tillräckligt bra” och att det inte särskilt många som är bättre än det.
Killén beskriver faktorer som påverkar föräldraskapet även när omsorgen som
utgångspunkt är ”tillräckligt bra”. Föräldrar kan t.ex. ha ”inre arbetsmodeller”
(förälderns relation till egna föräldrar) som inte är till någon större hjälp hur de ska
bete sig som föräldrar(a.a. s.69). Föräldrars självkänsla, livssituation och olika yttre
omständigheter som t.ex skilsmässa, krissituationer, och barnets egen
sårbarhet/känslighet är faktorer som påverkar föräldrars omsorgsförmåga. Killén
73
benämner också en sammansatt grupp av föräldrar med mer allvarliga problem som
”föräldrar med särskilda behov”. Det är föräldrar där det t.ex. finns missbruk och
psykisk sjukdom med i bilden. I dessa familjer är barnen särskilt utsatta och Killén
anser att både selektivt och indikerat förebyggande arbete behövs ”innan föräldrarna
lidit nederlag i sin föräldraroll” (a.a. s.102.).
Det som Killén presenterar som ”ny” kunskap på området handlar om samspel och
anknytning. Killéns utgångspunkt är att nu vet vi att ett ”bra förhållande mellan
föräldrar och barn är ett skydd mot både aktuella och framtida belastningar” (a.a. s.28).
Det som gör att vi idag vet mycket mer är ökade kunskaper och forskning när det
gäller anknytning mellan föräldrar och barn. Killén tar här avstamp i den
anknytningsteori som startat med Bowlby men betonar att det fortfarande är mycket
som vi inte vet. Det gäller framförallt forskning som rör hur mycket anknytningen
påverkar barnets utveckling över tid. Vissa studier tyder på ett sådant samband.
Killén menar att det finns ett samband mellan vad hon kallar anknytningsmönster
mellan barn och föräldrar på så sätt att, barn till otillgängliga föräldrar utvecklar en
otrygg anknytning och barn till tillgängliga föräldrar utvecklar en trygg anknytning.
Även om en trygg anknytning inte innebär någon garanti för framtida problem menar
Killén att den utgör ett viktigt skydd mot påfrestningar resten av livet. En annan aspekt
av anknytning som Killén tar upp är att barn ofta har anknytningar till professionella,
de är också viktiga att ta hänsyn till.
Fokus på barn i det förebyggande arbetet
Bokens andra del har som tema olika förebyggande förhållningssätt. Killén menar att
vi från en fokusering i det förebyggande arbetet på föräldrar har övergått till att
fokusera förhållandet föräldrar-barn till att slutligen ha börjat rikta fokus mot barnet.
Det handlar om att börja uppmärksamma barn som redan i förskolan, på olika sätt,
signalerar att de inte mår bra. Killén anser att det är en av de största utmaningarna att
utveckla ett förebyggande arbete där barnen befinner sig och som involverar den
personal som finns där. Det håller också på att växa fram en medvetenhet om barnens
behov på de vuxnas arenor som t.ex psykiatriska avdelningar samt metodutveckling
för barn till psykiskt sjuka föräldrar, barn till missbrukare m.fl.
Varning för ”den rätta” metoden
Precis som Gustavsson varnar Killén för att vi är på väg att professionalisera
föräldrarollen. Strävan efter perfektion kan undergräva föräldrars självkänsla. Det
gäller särskilt när man vill öka föräldrakompetensen genom en ensidig fokusering på
samspelet utan att ta hänsyn till andra påverkansfaktorer.
När samspelet mellan föräldrar och barn brister så kan det bero på olika psykosociala
belastningar: bristande nätverk, ekonomiska problem, samlevnadsproblem/…/
Föräldrarna kan vara fysiskt och/eller psykiskt slitna efter påfrestande graviditet och
förlossning. Barnet kan vara krävande och svårt att trösta och lugna. I sådana situationer
kan fokuseringen på samspelet mellan barn och föräldrar bli ytterligare en belastning,
ännu ett krav på föräldrar som kanske redan känner sig otillräckliga. En sådan
74
fokusering kan dessutom leda till att föräldrarna blir alltför upptagna av att vara
”duktiga”. Detta skapar osäkerhet och kan hämma deras spontanitet och autenticitet.
((Killen, 2000, s. 111)
Killén varnar för att tro att den finns en enda modell som är den riktiga och förespråkar
i stället ett mer differentierat och brett angreppssätt att ”vi är mer upptagna av behov
och processer, mindre av modeller och åtgärder” (s.112). När vi ska välja en modell
vill Killén att vi frågar oss om den passar i sammanhanget. Killén vill precis som
Gustavsson efterlysa behovsanalys när man står inför ett metodval.
När det gäller utvärdering av olika insatsers effektivitet refererar Killén några
undersökningar med inriktning på selektivt respektive universellt förebyggande arbete
som visar betydelsen av att anpassa metod till målgrupp. När föräldrar var passiva
mottagare till information bl.a. i form av videoinspelat material så kunde det t.o.m.
fungera i negativ riktning på så sätt att man försökte kopiera ett beteende utan någon
djupare förståelse. Ett försök med rollspel där föräldrar fick spela mamma och barn,
gav betydligt bättre resultat. Föräldrarna som deltog i undersökningen hade redan visat
tecken på bristande omsorg och därför är det heller inte möjligt att göra några
generaliseringar utifrån resultatet. Killéns poäng är att det är troligt att resultatet hade
blivit annorlunda med en annan grupp av föräldrar och att det gäller att utvärdera de
olika element som ingår i metoderna.
Redskap i socialt förebyggande arbete
Killén tar upp en rad element som kan vara verksamma både i universellt och selektivt
förebyggande arbete. Det är redskap som kan användas både individuellt och i
grupper. De kan användas av personal inom hälso- och sjukvård, öppna förskolor eller
andra lämpliga arenor. Behovsanalys är återigen viktig för att kunna avgöra var
tyngdpunkten i arbetet ska ligga.
. Kontaktförhållandet till föräldrarna.
. Omsorg och stöd
. Förstärkning av det sociala nätverket
. Förstärkning av föräldrafunktionerna och stimulering av samspelet.
. Arbete med inre arbetsmodeller
. Föreberedelsearbete och bearbetning av oro.
. Reducering av stress.
. Krisbehandling och krishjälp.
(Killen, 2000, . s.122.)
Innehållet kan sammanfattas som att ge stöd åt föräldrar, att stärka föräldrafunktioner
och samspel samt nätverket runt familjen. Killén anser att det är enkla metoder som
inte kräver terapeutisk utbildning. ”Vad som krävs av utövaren är inlevelse, insikt och
känslighet” (a.a. s.164). Det är ett återkommande tema hos Killén att de kvalitéer som
professionella vill att föräldrar ska utveckla i relation till sina barn, måste de
professionella själva spegla i sitt förhållningssätt till föräldrarna.
75
Killén anser att det krävs fortsatt forskning, särskilt när det gäller vad som är effektiva
metoder i det förebyggande arbetet. Men om vi har en ”öppenhet för barnens och
föräldrarnas signaler, teorietiskt väl förankrade arbetshypoteser och ett differentierat
tillvägagångssätt blir sannolikheten stor för att vi rör oss i rätt riktning” (a.a. s.29).
Killén betonar att det är viktigt att följa forskning och praktik när det gäller
ämnesområdet samt att en ökad satsning på förebyggande arbete förutsätter en
kompetenshöjning hos berörd personal.
7.2. Familjebehandling – en forskningsbaserad översikt
I Familjebehandling på goda grunder, (Hansson et al., 2001) görs en översikt av
utvärderingsforskning om effekter av familjebehandling för socialtjänsten, individ-
och familjeomsorgs målgrupper. Hansson vill endast kalla det arbete som utförs av
legitimerade psykoterapeuter för familjeterapi. Annars används termen familjearbete
(a.a. s.13).
Hanson skriver att olika former av familjeterapi och familjebehandling, sedan 60- och
70-talen, har varit en mycket vanligt förekommande behandlingsmetod inom
psykosocialt arbete. Socionomer med familjeterapeutisk utbildning finns i nästan varje
större kommun i Sverige.
Som tidigare nämnts arbetar Hansson inom den forskningstradition som ställer krav på
randomiserade kontrollerade studier. Även här framförs den goda nyheten att det med
dessa strängt uppställda krav finns det belägg för att familjeterapi har positiva effekter
vid jämförelse med individualterapi, vanlig terapi eller ingen behandling alls. Det finns
ett stort stöd i forskningen för familjeterapi och familjeinriktade behandlingsinsatser
främst för, beteendestörda, missbrukare och antisociala grupper. När det gäller tidig
ålder handlar det om föräldrautbildning.
Kritik mot metodval i Sverige
Hansson är överhuvudtaget kritisk till att vi i Sverige har en tendens att ta till oss
metoder utan att utvärdera dem enligt tidigare nämnda kriterier. Hansson tar även upp
att vi i Sverige aldrig utvärderat effekten av olika insatser av föräldrautbildning trots
vår långa tradition av olika föräldrautbildningar inom MVC och BVC. ”Är det
självklart att det som görs är tillräckligt bra eller vill man inte pröva nya
modeller?”(a.a. s.72.)
Det fanns, när översikten skrevs (2001), ca. 250 olika familjeterapeutiska inriktningar
och utvecklingen går mot en tendens att blanda olika modeller. Något som forskningen
hittills inte givit svar på men som bör utforskas är enligt Hansson om det är
familjeterapi i allmänhet som är verksam eller någon särskild modell.
De amerikanska mer beteendeinriktade modellerna för föräldrautbildning har haft svårt
att vinna terräng i Sverige. Hansson spekulerar i om det här funnits ett motstånd mot
just beteendeinriktade behandlingsmetoder eller om det handlar om en rädsla för att
grupper av barn riskerar att bli utpekande – stigmatiserade. Hansson anser att vi i
76
Sverige har arbete mycket utifrån konsultation, stöd till personal och mindre med stöd
och behandling till barn och föräldrar.
Insatser på olika nivåer
Hansson diskuterar nack- och fördelar med familjebehandlingsinsatser på olika
”nivåer”. När det gäller universella insatser, är de inte är stigmatiserande, lätta att
driva, bra stöd tidigt med ”stor potentiell effekt”(a.a.s.24). Bland nackdelarna är
svårighet när det gäller att motivera för allmänhet och politiker, att de kan vara dyra
och att de är svåra att mäta. Målinriktade insatser (selektivt förebyggande arbete) är
däremot lätta att motivera, insatser kan skräddarsys och kan därför antas vara
effektiva, insatserna möter problem tidigt eller innan de ens uppträtt. Men även dessa
insatser kan vara svåra att motivera och det kan finnas risk till stigmatisering. Det kan
även vara svårt att välja ut rätt individer, insatsen kan göras för smal eller för bred. De
kliniska insatserna (indikerat förebyggande arbete) är lätta att motivera då det finns
tydliga problem som behöver behandlas. En stor nackdel är dock att man kanske inte
får med flera av de som skulle behöva hjälp bland annat p.g.a. att det är
stigmatiserande och det är dyrt.
Familjeutbildning
När det gäller familjeutbildning handlar det just om utbildning – inte behandling.
Bakgrunden är ofta inlärningsteori. Utgångspunkten är att det är föräldrarna som ska
lära och socialiserar sina barn. Forskning har visat att det är möjligt att spåra
beteendeproblem så tidigt som vid tre års ålder och att barn som tidigt visar tecken på
antisocialt beteende löper större risk att utveckla sådant beteende som vuxna.
Prognosen för dessa barn är sämre än för de barn som senare utvecklar antisocialt
beteende. Många av de här barnen remitteras senare till BUP. Genom tidig behandling
kan en utveckling mot skolk, missbruk och kriminalitet förhindras. Varaktigheten över
tid är dock inte säkerställd när det gäller mer beteendeinriktade program.
En metod som är välundersökt är Parent Magnagement Training (PMT). Metoden har
främst använts som målinriktade insats till riskgrupper med olika åldrar från
förskolebarn till tonåringar vid olika problem som t.ex. raseriutbrott, hyperaktivitet,
svårigheter att följa instruktioner, beteendestörningar och antisocialt beteende. De två
sistnämnda kategorierna är de vanligast.
Webster-Strattons modell för föräldrautbildning använder video. Man riktar sig till
barn 4-7 år och använder sig av färdiga videoinspelade sekvenser. Som exempel
nämns ett program, BASIC där föräldrar träffas i grupp 13-14 gg och får se på
videoinspelningar av olika uppfostringssituationer som sedan diskuteras. Olika teman
som behandlas är t.ex. lek, inlärning, konsten att ge stöd och beröm, att sätta gränser
att handskas med dåligt uppförande.
Marte Meo och Mellow Parenting, bägge metoder som använder video som verktyg
beskrivs av Hansson som intressanta metoder med lovande resultat från mindre
studier. Framförallt Marte Meo har stor fått stor spridning i Sverige men även Mellow
Parenting som ombearbetats för att anpassas till svenska förhållanden av Magdalena
77
Mattson som varit med och utvecklat programmet i England. Med vissa smärre
ändringar har programmet använts på flera orter i Sverige.
Marte Meo, vars namn kommer från latinets ”mars martis” ungefär ”av egen kraft”, är
en metod som bygger på styrkan hos den enskilda individen. Metoden består av två
delar. En analysdel och en metod för samspelsbehandling/konsultation. Man använder
sig av videoinspelade sekvenser av samspel mellan barn och förälder som analyseras.
Vid återgivning av filmsekvensen tillsammans med föräldrar skapas själva
behandlingssituationen. ”Vad man försöker åstadkomma i återgivningarna är att
stimulera de kognitiva och emotionella resurser som föräldern har och med hjälp av
dess förstå barnet och hitta sitt sätt att bemöta det.” (a.a. s.66).
Mellow Parenting (moget föräldraskap) är ett statligt projekt för föräldrautbildning
som startade i England 1992 i syfte att förebygga våld. Behandlingen består av tre
delar, en psykodynamiskt inriktad psykoterapigrupp, ett miljöterapeutiskt inslag i form
av lunch och en aktivitet tillsammans med barnen som videofilmas samt en
gruppdiskussion med mödrarna. Det som skiljer Mellow Parenting från ett enbart
beteendeinriktat program som PMT är att man också arbetar med en psykodynamisk
komponent, med att utveckla föräldrarnas förståelse av sitt beteende genom insikt om
kopplingen mellan hur de själva behandlades som barn och hur de nu agerar som
föräldrar (Graff/Mattsson 1996). Mellow Parenting har sedan Hanssons översikt skrevs
utvärderats ytterligare i England och även i Sverige med gott resultat.
Familjeterapi
När det gäller par- och äktenskapsterapi bedrivs denna främst inom den kommunala
familjerådgivningen. Som Hansson tar upp är det inte helt lätt att skilja på
familjerådgivning och par- äktenskapsterapi. Familjerådgivning kan vara information
om vårdnadsfrågor men kan också få terapeutiska effekter. Den familjerådgivning eller
familjeterapeutiska samtal som bedrivs vid familjecentraler får naturligt nog
föräldraskapet i fokus.
I Sverige har många brukarundersökningar visat att par varit nöjda och anser att de fått
hjälp av familjerådgivning. En uppföljningsundersökning visar även bibehållen effekt
av behandlingen. Enligt Hansson så visar forskning att ca 50% av paren uppnår en
förbättring från lyckliga till olyckliga äktenskap.
7.3. Föräldrastöd och spädbarns psykiska hälsa
Rapporten Föräldrastöd och spädbarns psykiska hälsa av Philip Hwang och Birgitta
Wickberg (1991) har redan behandlats till viss del i kapitlet om teoretiska
utgångspunkter. Där nämndes utgångspunkterna i den spädbarnsforskning som betonar
betydelsen av anknytningen mellan förälder och barn samt synen på familjen som ett
socialt system vars olika delar påverkar varandra; parrelation, föräldraskap och
spädbarnets beteende (Belsky 1981). I rapporten Föräldrastöd och spädbarns psykiska
hälsa går man igenom olika påfrestningar som kan utgöra riskfaktorer under
78
spädbarnsperioden t.ex. föräldrastress, depression hos nyblivna mammor, förtidigt
födda barn, den förändrade parrelationen, ansvarsfördelningen mellan föräldrarna
m.m.
När det gäller förebyggande arbete anser man att alla ”insatser inom hälso- och
sjukvården som riktar sig mot spädbarn och spädbarnsfamiljer är förebyggande till sin
natur” ( a.a. s. 52). Behovet av generella såväl som riktade insatser betonas samt att
avvägningen mellan dessa båda inte är helt lätt. Mödra- och barnavårdcentralerna ses
som en viktig bas för arbetet men ett problem är att det psykosociala arbetet inom
hälsovården saknar metoder och struktur. Flera utredningar har betonat behovet av
riktat förebyggande arbete inom sjukvården för att förebygga psykiska problem hos
spädbarn.
Vid Medicinska forskningsrådets konferens 1999 kom man fram till tre principiella
förhållningssätt för mödra- och barnhälsovården: Ett mer flexibelt och individuellt stöd
till barnfamiljer, ett särskilt ansvar när det gäller tidig upptäckt av behov av
stödinsatser och att nya arbetsmetoder ska vara kunskapsbaserade (MFRI1999).
När det gäller generella insatser framhålls föräldragrupper, öppen förskola och
familjecentraler som beskrivs som samarbetsformer mellan mödra- och barnhälsovård,
socialtjänst och öppen förskola. När det gäller riktade insatser har en kartläggning i
Göteborg från -97 visat att mellan tre och sex procent av alla barnfamiljer har behov
av individuella stödinsatser under graviditet och barnets första 18 månader. Flera
svenska undersökningar visar att ca. 10-20% av alla föräldrar upplever problem med
barnens, sömn, mat och beteende under de två första åren. Stöd till föräldrar har visat
kunna minska den stress som är kopplad till problem med barnets mat och sömn.
Spädbarnsverksamhet – där föräldrar med svårare problem kan få hjälp har startat på
flera håll i Sverige men är mycket ojämt fördelade över landet. Föregångare har t.ex.
varit Viktoriagården i Malmö och Maskan i Stockholm. I Sverige gjordes -96 en
utvärdering av stödjande samtalsbehandling på BVC. Sköterskan satt modern i
centrum och använde ett ”lyssnade förhållningsätt” vilket gav positiva resultat. Även
babymassage har visat sig förbättra relationen mor och barn. Överhuvudtaget har
mödrar uttryckt sig positivt om stödsamtal på BVC där fokus inte enbart ligger på
barnet.
Förslag på åtgärder för att förhindra psykisk ohälsa hos spädbarn handlar om att
åtgärderna bör ha flera inriktningar. I enlighet med synsättet på familjen som ett socialt
system bör fokus finnas på familjen som helhet när man arbetar med att minska
föräldrastress. När det gäller risk- och skyddsfaktorer är det inte tillräckligt att urskilja
enskilda sådana. Ofta uppträder flera riskfaktorer samtidigt och det handlar mer om
samspelet mellan olika faktorer.
För att förbättra det förebyggande psykosociala arbetet inom hälsovården
rekommenderas att särskilda program utarbetas som komplement till det medicinska,
för att uppmärksamma kvinnor i behov av särskilt stöd. Vårdkedjan har även behov av
79
att kompletteras med specialistkompetens i form av tvärfackliga spädbarnsteam,
förskollärare, sjuksköterska, ibland socionom och psykolog. Personal som samlas i en
”tvärfacklig enhet som vänder sig till hela spädbarnsfamiljen” ses som en viktig
verksamhet som behöver utvecklas och utvärderas (a.a. s.70).
Ett förslag från Stockholms södra sjukvårdområde (1998) visar hur en tydlig vårdkedja
för spädbarns- och småbarnsfamiljer i behov av särskilt stöd skulle kunna se ut. De
länkar som ingår är följande: (1) mödra- och barnhälsovård, (2) familjecentraler, (3)
lokala tvärprofessionella spädbarns- och småbarnsteam med möjlighet till flexibel
dagbehandlingsverksamhet och (4) dagbehandlingsverksamhet för familjer med
”svårare problematik” och i behov av samspelsbehandling. (a.a. s. 71.)
7.4. Longitudinell forskning
Marianne Cederblad, professor i barn- och ungdomspsykiatri har gjort en översikt av
longitudinell forskning om barns utveckling till vuxna (2003) Från barndom till
vuxenliv – En översikt av longitudinell forskning. Cederblads ambition har varit att
sammanställa de studier som hon tror kan vara av intresse för professionella som
arbetar med barn inom hälso- och sjukvård och socialtjänst. En longitudinell studie
innebär en undersökning som följer individer under lång tid för att studera ett
utvecklingsförlopp där olika fenomen studeras. Vanligt är att börja vid födelsen men
det kan också finnas andra urvalskriterier.
Jag kommer här att referera en av de undersökningar som Cederblad själv tar upp som
särskilt central för att den för henne inneburit ett nytt sätt att forska – att leta efter
”friskfaktorer” när det gäller barns utveckling. Fakta hämtas även från ett särtryck ur
”Psykisk hälsa” nr 3 1995, Emmy. E. Werner ”Mot alla odds”.
Kauai-studien
Emmy E. Werner startade Kauai-studien 1955 med ett tvärvetenskapligt team, på den
Hawaiiska ön Kauai (den västligaste av USA:s kommuner). Inledningsvis var 837 barn
aktuella. Uppföljningar har gjorts vid olika åldrar graviditet, 2, 10, 18, 32 och 40 års
ålder. En anledning till att välja ön var att befolkningen bestod av olika etniska
grupper som invandrat till ön. Hälften av gruppen har vuxit upp under fattiga
förhållanden med föräldrar som var lågutbildade arbetare. Undersökningen har två
syften. 1. Att dokumentera alla graviditeter och följa de barn som föddes tills de blev
vuxna. 2. Att bedöma hur förhållanden runt födelsen och uppväxtvillkor påverkar
individens utveckling och anpassning.
Studien har framförallt fått uppmärksamhet kring den kartläggning som gjorts av sk.
friskfaktorer. Werner beskriver hur man började med att undersöka barnens
”sårbarhet” för negativ utveckling som en följd av att ha utsatts för olika påfrestningar
som t.ex. fattigdom, svåra omständigheter runt födelsen, föräldrar med psykisk
sjukdom och alkoholism. När det gäller omständigheter runt graviditet, barnets födelse
och handikapp till följd därav (sk. perinatal stress) fann man att effekten av
80
förhållanden i hemmiljön, familjens ”socio-ekonomiska status” var betydligt mer
utslagsgivande (tio gånger) (Cederblad, s. 101).
Ungefär en tredjedel av gruppen, som hade påfrestade hemförhållanden (t.ex.
fattigdom, alkoholism, psykisk sjukdom hos föräldrar) bedömdes tillhöra en grupp av
”högriskbarn”. Två tredjedelar av gruppen högriskbarn fick också själva flera
svårigheter som t.ex. inlärningsproblem och psykiska störningar men en tredjedel
klarade sig mycket bra både i skolan och socialt. Den gruppen fokuserade man sedan
för att identifiera vilka ”skyddsfaktorer” som hjälpt dessa barn.
De barn som hade klarat sig bra i riskgruppen uppfattades redan som spädbarn som
lättskötta och snälla med färre ät- och sömnproblem än de andra barnen. Som lite
större barn var de, aktiva, socialt orienterade och nyfikna med bra problemlösnings-
förmåga. Som vuxna hade de bättre utbildning och arbete än de andra i
högriskgruppen. De hade en hemmiljö som var mycket olik deras barndoms-
förhållanden och de som var gifta hade stabila och nära relationer till make/maka och
barn.
Skyddsfaktorer
Bland de skyddsfaktorer som identifierade var barnets personliga
läggning/temperament och de positiva cirklar som detta medförde, en viktig del.
Skyddsfaktorer relaterade till omgivningen var bl.a. mycket uppmärksamhet under
spädbarnsåret, positiv föräldra-barn relation, fungerade nätverk runt barnet och
struktur i hemmet. Även tillgång till medicinsk och social service beskrivs som en
skyddsfaktor. Skyddsfaktorer relaterade till familjen var bl.a en känsla av att ha
kontroll över sitt liv (locus of control), låg konfliktnivå, att barnet blir respektfullt
behandlad samt att föräldrarna beskrivs som förstående (Cederblad s. 112.) En
fullständig tabell över stress- och stöd/skyddsfaktorer lämnas i bilaga X.
Stödjande relationer, är det som Werner anser främst främjar självkänslan. Samtliga
”maskrosbarnen” i studien hade åtminstone en person i sin omgivning som villkorslöst
accepterade dem. Dessutom hade de ”en tilltro till att dåliga odds kan övervinnas”
(s.12). Denna tro kunde utvecklas just i relation till någon viktig person i nätverket.
Några kunde göra det redan som barn medan andra fick ”en andra chans” i vuxen
ålder. När det gällde de vuxna från högriskgruppen visade studien att när de fick
möjligheter i 20-30 årsåldern så ledde det till vändpunkter i deras liv. Vuxenutbildning
och studier var bland de viktigaste faktorerna som kunde initiera en positiv förändring.
Av detta drar Werner slutsatsen att det inte bara är förhållanden i den tidiga
barndomen som är utslagsgivande för individens utveckling och anpassning.
Werner understryker att: ”Främjande av självuppskattning och egen
prestationsförmåga är nyckelbeståndsdelar i varje intervention eller i varje
behandlingsprogram som skall lyckas” (s. 10). Stödundervisning i skolan, att klara
studierna, kan leda till ökat självförtroende men även olika fritidsintressen.
81
7.5. Forskning om risker i barns utveckling
Dagmar Lagerberg Fil.dr i sociologi, (Docent i samhällsmedicinsk forskning om barn)
och Claes Sundelin, professor i socialpediatrik, (Barnhälsovårdsöverläkare) behandlar
i en omfattande forskningsöversikt Risk och prognos i socialt arbete med barn –
Forskningsmetoder och resultat (2003) forskning om risker i barns utveckling.
Översikten innehåller en teoretisk och en empirisk del. Det görs en genomgång av
begreppen, orsak, samband och risk samt vilka mått och beräkningar som används för
att få fram resultaten. Den empiriska delen innehåller en översikt av forskningsresultat.
Ett syfte med genomgången av forskningsresultat i denna del är att visa på
komplexiteten och motsägelsefullheten bakom olika utsagor om vad forskningen visar.
Jag kommer i det följande att plocka fram och några få slutsatser som jag tycker är av
intresse i det här sammanhanget.
Riskfaktorer
När det gäller riskfaktorer poängteras att dessa måste ses i sitt sammanhang och att det
är svårt att säga något generellt. ”Man kan tala om stor risk-liten risk-ingen risk, men
det är alltid så att det finns barn som tycks gå oskadda genom en risk, andra som klarar
sig någorlunda och andra som verkligen far illa”. (a.a. s.327) Ett barn som har en
alkoholiserad förälder kanske inte utvecklar några problem, tar liten skada eller stor.
Det är flera faktorer som påverkar. Det kan t.ex. hopa sig faktorer så att en ”kumulativ
risk” uppstår. Har barnet utsatts för upprepade påfrestningar kan tillslut en ytterligare
bli det som stjälper lasset. Det kan vara olika risker vid olika åldrar och för olika
individer där en mängd olika faktorer har betydelse. Inte minst barnets egna, medfödda
resurser såväl som de skyddsfaktorer som barnet har tillgång till finns.
Ett viktigt forsknings resultat i sammanhanget är att barns fysiska och psykiska hälsa
gynnas av att växa upp i ”socialt mer gynnade områden och familjer”(a.a. s.208). Det
finns även stöd för att sociala klyftor skapar hälsoproblem för hela samhället.
Fattigdom är en kronisk stressfaktor med återverkningar även på andra områden än det
rent materiella, t.ex. barns skolprestationer och sociala funktionsförmåga. Fattigdom är
dessutom ett områdeskriterium som påverkar alla utan hänsyn till vars och ens
personliga ekonomi.
(Lagerberg & Sundelin, 2003, s.210)
Skyddsfaktorer
Det finns forskare som anser att det inte blir ändamålsenligt om inte både risk- och
friskfaktorer studeras samtidigt. ”Skyddsfaktorer modifierar risken för ett ogynnsamt
utfall så att risken är mindre när skyddsfaktorn finns och större när skyddsfaktorn
saknas” (a.a. s.216). Precis som när det gäller riskfaktorerna ökar mängden av
skyddsfaktorer möjligheterna för en god utveckling.
När det gäller friskfaktorer har man länge talat om ”maskrosbarn” som om det vore en
särskild sorts människor. Det är ett begrepp som Lagerberg & Sundelin menar håller
på att överges med den ökande kunskapen om att det inte finns osårbara barn. Begrepp
som författarna använder är ”motståndskraft och skyddsfaktorer”(a.a.s.215).
82
”Resilence” är ett begrepp som används på engelska. Barn som har utsatts för
stressande situationer kan visa motståndskraft i sitt beteende men ändå vara
deprimerade. Författarna understryker att det är viktigt att skapa kompetenta barn men
att de också måste få livskvalitet
Prediktion
När det gäller att kunna förutsäga, predicera hur ett barn ska utvecklas i framtiden (det
visste alla hur Kalle skulle bli….) är det främst kriminalitet hos vissa pojkar som visat
sig möjlig att förutsäga. Risken ökar med antalet ”prediktorer” som t.ex. tidiga
uppförandestörningar, skolmisslyckanden, aggressivitet, sviktande uppfostran i
familjen, tidig kriminalitet m.m. Men - det kommer alltid att finnas pojkar vars
kriminalitet inte går att förutsäga.
Det är däremot svårare att predicera missbruk och psykisk sjukdom. När det gäller
barnmisshandel kan vissa fångas in genom att identifieras i en riskgrupp, men inte alla
och inte heller alla i den riskgruppen kommer att misshandla sina barn. Mycket
forskning återstår på området.
Prevention
När det gäller prevention har man koncentrerat sig på sekundär prevention (selektivt
förebyggande arbete). De studier man granskat har varit randomiserade, kontrollerade ,
främst genomförda i Europa och USA. Effekter har framförallt visats när
interventioner riktas till nyblivna föräldrar. T.ex har ett program med ett hembesök i
veckan av BVC-sköterska under 6-8 veckor, förbättrade postnatal depression hos
nyblivna mödrar. Författarna vill dock varna för att hembesök skulle vara ett
universalmedel, många omständigheter påverkar utfallet.”Högkvalitativ barnomsorg”
tidigt är också gynnsam för psykosocialt utsatta barn och prematura och lågviktiga
barn samt barn till psykisk funktionshindrade.
Avdramatisering av riskbegreppet
Slutsatserna blir mycket försiktiga efter en lång genomgång av olika riskfaktorer,
skyddsfaktorer och mjöligheter att kunna göra förutsägelser. Lagerberg & Sundelin
vill ändå understryka att risksituationer av olika slag alltid innebär ett lidande för
barnet, ”att barnet klarar sig behöver inte betyda att barnet inte lider och behöver
hjälp” (a.a. s. 327). Däremot anser man inte att det finns tillräcklig kunskap att utifrån
enskilda riskfaktorer rekommendera vissa strategier. Det går inte heller att göra
prognoser för enskilda barn. Författarna förespråkar en avdramatisering av
riskbegreppet. Risker behöver inte var ödesbestämda och barn kanske gynnas mer av
att betraktas som normala.
Det som visat sig fruktbart är något författarna kallar ”mönsterperspektivet” som i
korthet handlar om att fler risker och faktorer samverkar. Det gäller även det samspel
mellan risk- och skyddsfaktorer som iakttagits - förekomsten av skyddsfaktorer kan
förta verkan av riskfaktorer. Lagerberg & Sundelin anser att det är en angeläget att
forska vidare kring vilka interventioner som stärker barns motståndskraft.” För det
83
sociala arbetet ligger det nära till hands att söka främja goda händelsekedjor och
gynnsamma vändpunkter”. (a.a. s.226.)
Här sammanfattas några av de slutsatser som Lagerberg & Sundelin kommer fram till
efter sin forskningsöversikt:
Förebyggande arbete och insatser kan grundas på kännedom om risker och
ogynnsamma utfall i grupper av befolkningen
Det finns starka argument för tidiga interventioner
Tidiga insatser till gravida kvinnor och deras barn har bäst effekt
Det förebyggande arbetet inom mödra- och barnhälsovården utgör en bas att
bygga vidare på och kombinera med riktade program mot familjer i riskzon
Det kan vara bättre att erbjuda insatser till alla i ett geografiskt riskområde
än att fokusera enskilda familjer i riskzon, som ofta behöver individuellt
anpassade insatser
Skolan är en fördelaktig arena för förebyggande arbete
Aggressivitet och antisociala tendenser bör åtgärdas tidigt genom
föräldrautbildning men även i förskola och skola med kognitivt
beteendeterapeutiska program (a.a. s.330f.)
7.6. Nätverk och barn i fokus
Sven Hessle, professor i socialt arbete, är redaktör för boken Fokus på barn, familj och
nätverk (2003). Boken är frukten av ett EU-projekt som innebar ett internationellt
kunskapsutbyte när det gäller socialt arbete, mellan olika universitet i Europa. I
Sverige fick Stockholms universitet uppdraget och valde ut sex praktikplatser som var
kända för sin spetskompetens när det gäller familjer och nätverksarbete:
Nätverksverksamheten vid Älvsjö stadsdelsnämnd, Familjecentret i Hagalund,
Krismottagningen i Botkyrka, Framnäs skola och terapicenter, Svalnäs Skola och
Terapiforum samt Barnbyn Skå. Efter EU-projektets avslut har dessa olika
verksamheter kommit att bilda ett nätverk. Bokens främsta syfte är att via olika
exempel från verksamheterna visa och inspirera andra professionella hur man kan
arbeta med barn, familj och nätverk när barn far illa.
Precis som när det gäller Killén (2000) finns här en pedagogisk ansats med flera
exempel från det sociala arbetets praktik som skulle kunna utgöra utgångspunkt för
diskussioner när det gäller metodval och arbetssätt med barnfamiljer. Hessle nämner
det stora gap som finns i flera länder mellan normalt förebyggande insatser och akuta
insatser när det gäller arbete med barn som far illa. Hessle menar att förebyggande
arbete har haft ett genombrott de senaste decennierna. I Sverige finns det nu flera
alternativ där nätverksperspektiv och familjefokus finns som en sammanbindande
länk.
En modell för att beskriva olika sorters insatser inom den sociala barnavården
presenteras: Preventiva insatser, Utredningsinsatser, Stödinsatser med barn boende i
84
hemmiljö och omhändertagande för samhällsvård (a.a. s. 22f). Modellen blir
funktionell för att förstå på vilken nivå de olika verksamheterna huvudsakligen arbetar
men även att de arbetar på fler olika nivåer. Hessle använder också en skala eller
nivåer för att beskriva insatser men här fungerar det inte att översätta med den
tredelade skalan för förebyggande arbete som används i rapporten. Aktuellt för denna
rapport blir främst preventiva insatser som kan placeras i kategorin selektivt- och i
viss mån universellt förebyggande arbete. Stödinsatser med barn boende i hemmiljö
skulle kunna ses som ett indikerat förebyggande arbete.
Ideologi
Den gemensamma ideologiska basen för de verksamheter som ingår beskrivs i
förkortad form som:
- Systemiskt tänkande – att alla människor lever i ett samspel, påverkar varandra.
- Salutogent synsätt – en fokusering på positiva resurser, behov av känsla av
sammanhang (Antonovsky 1987).
- Gott bemötande – en grundförutsättning för att kunna hjälpa någon, viktigare än
metod.
- Samskapande – kring målsättning och insatser med den som söker hjälp. Vi får
inte ta över – utan vara experter på att stödja individens/nätverkets egna
resurser.
- Minimalistiskt förhållningssätt – lagom lite insatser under begränsad tid. (a.a.
s.65f.)
Nätverksperspektiv
Nätverksperspektiv betonas som en konsekvens av det systemiska synsättet och
definieras som att vid kontakt med människor som söker hjälp, vara intresserad av att
förstå individens situation utifrån hennes sociala sammanhang och nätverk. Det finns
också en strävan att involvera individens nätverk i behandlingen, vilket inte behöver
innebära att träffa hela nätverket. I nätverksarbete kan man ta hjälp av olika redskap
som att rita nätverkskartor för att tydliggöra relationer och sammanhang. Mobilisering
av nätverket kan innebära att sammankalla delar av nätverket i en kritisk situation t.ex.
när ett barn riskerar att fara illa. Är nätverket mycket litet kan man arbeta med
nätverksskapande insatser som att återuppta avbrutna kontakter, gå med i någon
aktivitet eller grupp. Strukturerade nätverksmöten leds av en person och har en
särskild dagordning som syftar till att alla ska komma till tals och att konstruktiva
lösningsförslag uppnås. Processorienterade nätverksmöten leds av ett lag som
uppmuntrar att alla känslor kommer fram så att de kan bearbetas och lösningar inte blir
för snabba. Som tidigare nämnts kan man ibland samla till mindre möten där delar av
nätverket möts för att prata om en specifikt problem. Familjerådslag är också exempel
på en form av nätverksmöte.(a.a. s.74)
Greger Helin och Nicoline Isacson socionomer och nätverksledare (Nätverkshuset i
Älvsjö) tar i ett kapitel upp argument för att nätverksarbetet kan fungera som ett
samverkande och förebyggande arbete i lokalsamhället. Helin & Isacsons poäng är att
det just är brister i ”samordning och trimning av befintliga resurser” som gör att barn
faller mellan stolarna. De olika delarna i lokalsamhället som skola, förskola,
85
socialtjänst kan fungera dåligt p.g.a. olika problem inom och mellan organisationer
och människor, som t.ex. ledningsbrister, prestige, konflikter. Människorna i dessa
system blir på olika sätt ”indragna och drabbade. Det är också i ett sådant system
risken är störst att man som professionell antingen blundar för de problem som man
ser eller anmäler allt till socialtjänsten bara för att något ska hända.” (a.a.s.76.)
Helin och Isacson menar att i sådana fall måste det förebyggande sociala arbetet riktas
mot de som är indragna t.ex. en personalgrupp på en förskola eller en ledningsgrupp.
”I system där allt har kollapsat måste stöd, utbildning, handledning ges på alla nivåer.
Det kan vara till enskilda barn, föräldrar eller professionella, med hela familjer,
arbetsgrupper/…/”(a.a. s.76.) Helin och Isacson anser att om det finnas alternativa
förebyggande insatser i lokalsamhället att ta till när det finns oro för ett barn så skulle
det inte alltid behöva gå så långt som till anmälan. Ett barn som omhändertas och
placeras hamnar i ett nytt lokalsamhälle där personal behöver få stöd och handledning
o.s.v. I stället hade resurserna kunnat satsas i barnets ursprungliga lokalsamhälle t.ex. i
form av extra ekonomiskt stöd och handledning till föräldrarna. Vilket dessutom kostar
mindre på sikt.
Metodiken att arbeta tillsammans med hela nätverket har på sikt en positiv inverkan så
att de boende söker stöd, hjälp och råd på ett tidigare stadium. Chanserna att lyckas med
en förändring i ett barns liv är störst om ett lokalsamhälle kan erbjuda tidiga och
relevanta insatser då föräldrarna själva fortfarande vill det och är motiverade.
(a.a. s.79)
Ett paradigmskifte inom den sociala barnavården
I bokens avslutande kapitel granskar Hessle hur det är möjligt att bedriva ett så
gränsöverskridande arbete i den svenska sociala barnavården som bokens exempel
faktiskt visar. Hessle hävdar att den utveckling, som det förändrande synsättet på barn
och familj inneburit, kan tolkas som att det har skett ett paradigmskifte inom den
sociala barnavården. Med det menar Hessle att förändringarna de senast tjugo åren
inom ovan nämnda fält, helt har förändrat utgångspunkterna för det praktiska sociala
arbetet. Det är en utveckling som Hessle anser börjat med Barnbyn Skå och Skå-
Gustav Jonsson och som har lett fram till nätverksbegreppet som förenar de tre
nivåerna barn-familj-samhälle.
7.7. Ett folkhälsoperspektiv
Vibeke Bing har i boken Små få och fattiga (2003) visat på ett tvärvetenskapligt sätt
att tänka när det gäller barn och deras hälsa. Flera av de teman angående
skyddsfaktorer som tagits upp i det föregående presenteras här som ett hälsofrämjande
förebyggande arbete. Bing hänvisar bl.a. till Werners studie och tar även upp
empowerment som en förebyggande strategi för medborgarnas inflytande. Hon visar
på forskning som tyder på att barn blivit fattigare och att de ökande inkomstklyftorna
är skadliga för hälsan. ”I tjugo år har fattigdomen bland barn ökat systematisk medan
86
andra åldersgrupper fått det bättre” (s.265). Bing argumenterar för att villkoren för
barnfamiljer är svåra på många sätt i dag.
Två jämställda föräldrar i lönearbete och alla barn i barnomsorg och skola är en historisk
och internationellt unik familjesituation. För att klara den uppgiften med hälsan i behåll
behöver föräldrar support. Med högt tempo och dubbelarbete behöver de uppmuntran
och en stödjande omgivning. Det gäller både när mamma och pappa bor tillsammans
och när de lever var för sig.
Att familjer upplöses är en orsak till försämrad privatekonomi. Att invandrade familjer
saknar möjlighet att komma ur fattigdomens spiral är en annan. Ytterligare en förklaring
till att barnens andel av välfärden krymper hänger i hop med att barnens andel av
befolkningen krymper. Också detta är historiskt unikt och borde leda till strukturella
förändringar.
(Bing, 2003, s.267)
Som en nyckelstrategi när det gäller hälsoskapande faktorer nämns ”stödjande miljöer
och hälsofrämjande arenor” som kan ta tillvara de resurser som finns i omgivningen
t.ex. skolor, bibliotek, bostadsområden och familjecentraler (a.a. s.103f). Bing har
även förslag att skapa ett ”Barnhälsoinstitut” som kan fungera som ett forum för
forskning kring barn och deras hälsa.
87
8. Sammanfattning och slutsatser
De intervjuade socionomernas beskrivning av sitt förebyggande arbete kommer här att
sammanfattas och kopplas samman med den teoretiska genomgången i föregående
avsnitt.
8.1. Socialt förebyggande arbete i praktiken
Intervjuundersökningen fokuserad de socionomer som har sin organisatoriska
tillhörighet inom socialtjänsten och sitt arbete förlagt till en familjecentral.
Sammanlagt sju socionomer vid tre olika familjecentraler i en storstadsregion,
intervjuades. Syftet var att ta reda på hur socionomerna beskriver sitt förebyggande
arbete med enskilda barnfamiljer. Genom fallbeskrivningar gav socionomerna
exempel på ett framgångsrikt förebyggande arbetet enligt deras egen definition.
Frågeställningar var även hur målgruppen för det förebyggande arbetet såg ut och för
vilka problem eller frågor familjerna söker kontakt.
Socialt förebyggande arbete i praktiken
Intervjuundersökningen visade stora likheter mellan familjecentralerna i
beskrivningarna av hur socialt förebyggande arbete bedrivs i praktiken. Det fanns även
klara överensstämmelser med tidigare beskrivningar av socialt förebyggande arbete
inom ramen för en familjecentral (Bing, 1999, Bak & Gunnarsson, 2000) vilket tyder
på att detta arbete utgör en praktik som funnit fotfäste och fortsatt att utvecklas. Trots
olikheter när det gäller familjecentralernas storlek och organisation var det
övervägande intrycket en stor samstämmighet i beskrivningarna av målgrupp,
arbetsmetoder och synsätt.
Målgrupp
I beskrivningarna framträder en grupp föräldrar som har det gemensamt att de ofta har
långvariga ekonomiska, psykiska och/eller sociala problem. Det är familjer som verkar
ha svårt att tillgodogöra sig hjälp genom andra instanser som familjerådgivningen och
barn- och ungdomspsykiatrin. Enligt socionomernas uppskattningar träffar man
familjer från olika samhällsgrupper men familjer med låga inkomster dominerar.
Bostadsområdet, närområdet och dess befolkningssammansättning verkar avspegla
vilka familjer som socionomerna kommer i kontakt med. Finns det en familjecentral i
området verkar det som att barnfamiljer besöker den oavsett kulturell tillhörighet. Om
en strävan i samhället är att främja integration mellan olika kulturella grupper är
intrycket att familjecentralen i högsta grad är en lämplig arena.
Relationsproblem i fokus
Generellt beskrevs föräldrarna ha olika sorters relationsproblem. Problem i relationen
mellan föräldrarna kunde t.ex. ha uppstått i samband med olika kritiska livssituationer
som graviditetsbesked, barns födelse eller flytten till Sverige. Det fanns även
missbruksproblem och våld i de familjer socionomerna träffar. Kontakten med familjer
som har en mer komplex problembild blir ofta långvarig. Socionomerna träffar också
88
familjer där problemen är mindre eller inte lika etablerade med vilka man har en
kortare kontakt.
Ett ”tidigt” förebyggande arbete
Den mest omedelbara definitionen av förebyggande arbete var att det är något som
innebär ”tidig” hjälp. Tidigt kan innebära tidigt i barnets liv såväl som tidigt innan
problem hinner eskalera, eller att få hjälp i tid. I socionomernas fallbeskrivningar gavs
exempel på ett förebyggande arbete där man kommer i kontakt med familjen i
krissituationer i samband med graviditet och förlossning. Detta är ett arbete som ligger
helt i linje med spädbarnforskningens rön.
Att bryta negativa familjemönster som varat generationer tillbaka, var en annan aspekt
av förebyggande arbete som beskrevs. Det gavs bl.a. exempel på framgångsrikt
samarbete med ekonomisektioner kring föräldrar med långvarigt beroende av
ekonomiskt bistånd.
Att emot familjer med vad de kommer
Ett annat sätt att karaktärisera förebyggande arbete var att det innehöll ett
förutsättningslöst erbjudande till familjer att diskutera sina problem. Det fanns
erfarenhet av att rådgivande samtal, ofta kring någon praktisk fråga, kan leda till att
allvarligare problem som misshandel och missbruk tas upp efter en tids kontakt.
En annan aspekt av att kunna erbjuda förutsättningslösa samtal som framkom uttrycks
av Bing som att; ”människor slipper valsa runt och ej vet vart dom ska vända sig”.
(Bing, 1999, s. 96). På familjecentralerna går det att få vägledning när det gäller ett
relativt brett område av ämnen som rör barnfamiljers situation. Det finns dessutom en
ambition att inte ha några långa väntetider utan att vara lättillgänglig och kunna möta
upp när frågan eller krisen känns som mest akut.
Ett flexibelt och mångfacetterat arbete
Det praktiska arbetet med enskilda familjer präglas av en flexibilitet och helhetssyn på
familjen som innebär en beredskap att arbeta både mer praktiskt rådgivande, såväl som
pedagogiskt och behandlande. I flera av fallbeskrivningarna ges exempel på att arbetet
kan förändra karaktär och innehåll med tiden. En inledande individuell kontakt övergår
i gruppverksamhet och varvas med olika aktiviteter på familjecentralen, t.ex.
deltagande i verksamheten på öppen förskolan. Arbetssättet anpassas till situation och
familj. Arbetet förläggs så nära familjens vardag som möjligt och i samarbete med de
personer som är centrala för familjen.
Socionomernas beskrev att deras arbete innehåller;
- Samhällsinformation; hur man söker bostad, rättigheter/skyldigheter vid
skilsmässa/separation m.m.
- Motivationsarbete; t.ex. att studera, ta sig ut på arbetsmarknaden, förändra en
otillfredsställande livssituation.
- Nätverksarbete; att på olika sätt arbeta för att vidga familjens nätverk samt
underlätta kontakter mellan föräldrar och professionella.
89
- Gruppverksamhet; att leda riktade grupper för föräldrar, delta i
föräldrautbildning
- Samtal; samhällsinformation, behandlingsarbete och rådgivande samtal som rör
föräldrarnas samarbete, relationen barn-förälder.
- Miljöterapi i bemärkelsen att man gör saker tillsammans med familjen som
läger verksamhet, matlagning.
En jämförelse med de insatser som rekommenderas av Kari Killén visar stor
överensstämmelse med socionomernas beskrivningar sitt arbete.
Kontaktförhållandet till föräldrarna.
Omsorg och stöd
Förstärkning av det sociala nätverket
Förstärkning av föräldrafunktionerna och stimulering av samspelet.
Arbete med inre arbetsmodeller
Föreberedelsearbete och bearbetning av oro.
Reducering av stress.
Krisbehandling och krishjälp.
(Killén, 2000, s.122)
90
Indikerat
förebyggande
arbete
– på individnivå: Socionomerna har enskilda
kontakter med barnfamiljer
som berör flera aspekter av
familjens liv,sociala och
psykiska problem av mer all-
varligart. Kontakten sträcker
sig ofta över längre tid.
Behandlingsarbete som rör ank-
nytning och tidig relation mellan barn
och förälder t. ex. Marte Meo.
Selektivt förebyggande arbete: Socionomerna har enskilda kontakter med
barnfamiljer, samtalen har rådgivande och
tillfälligt stödjande karaktär, som rör
sociala problem och relationsproblem inom
familjen. Kontakten med familjen är
relativt kort, krisinterventioner under en
begränsad tid. Riktad gruppverksamhet för
föräldrar som upplever svårigheter i relation
till sina barn.
Universellt förebyggande arbete: Socionomerna träffar familjer som besöker föräldrautbildning på
MVC och BVC, för att informera bl. a. om den egna riktade
verksamheten. Socionomerna deltar på olika sätt i den generella
öppna verksamheten på familjecentralen som ofta har en
nätverksskapande karaktär t. ex. soppkvällar,
sommarläger, gårdsfester m. m.
Figur 1. En modell för att visa socionomernas socialt förebyggande arbete i
praktiken.
91
Det förebyggande arbete som socionomerna beskrev föll inom ramen för alla de tre
kategorier eller nivåer av socialt förebyggande arbete som Kari Killén beskriver
(2000). Se figur 1 där universellt, selektivt och indikerat förebyggande arbete som
definierades i det inledande kapitlet, visas. I pyramidens bas finns den största
målgruppen – insatser riktade till alla familjer. Högre upp i pyramiden minskar
målgruppen. Den minsta målgruppen är de få familjer i pyramiden topp med så svåra
problem att de faller utanför ramen för det förebyggande arbetet.
Gränserna för det förebyggande arbete var ett problem som berördes. Det kan t.ex.
uppstå prioriteringsproblem mellan ett riktat och ett mer generellt förebyggande
arbete. Det verkar som att tidsmässigt satsas mest på de två översta kategorierna. Två
familjecentraler framhöll att man främst ska arbeta med riktat socialt arbete (indikerat
och selektivt). Ekonomi och den organisatoriska tillhörigheten till socialtjänsten
nämndes som orsak. Det är högst trolig att ett mer renodlat förebyggande arbete ligger
i riskzon när ekonomiska underskott i organisationen ska åtgärdas. Resultatet kan bli
en överlevnadsstrategi som innebär att ta allt mer ”tungt”, indikerat familjearbete.
Även om Killéns modell inkluderar selektivt förebyggande arbete kan det finnas
invändningar mot att betrakta ett mer behandlande arbete med familjer som
förebyggande (Gustafsson, 1996). Om familjecentraler blir överexploaterade som
billigt vårdalternativ på hemma plan och i allt för hög grad inriktas mot en mer
resurskrävande grupp familjer riskerar verksamheten att allt mer glida från
förebyggande arbete mot behandling. Då missas hela poängen med att bedriva ett
socialt förebyggande arbetet inom ramen för den ”normala” institution som är den
plattform som familjecentralen utgör.
Familjecentralernas olikheter
Socionomerna på den stora familjecentralen betonade arbete med invandrade familjer
som ofta var på väg att separera. Socionomerna på den mellanstora familjecentralen
betonade vikten av att arbeta med förebyggande arbete på flera nivåer – individ, grupp
och struktur. Den lilla familjecentralen hade en något större betoning på
behandlingsarbete än de bägge andra.
Dessa olikheter kan till en viss del tolkas mot bakgrund av
befolkningssammansättningen i det område familjecentralen är belägen men även som
en medveten profilering och kultur som etablerats på de olika familjecentralerna.
Den stora familjecentralen som var lokaliserad i ett område med 60% invandrade
familjer (de bägge andra ca. 25-30%) gav flera exempel på kontakter med invandrade
familjer än de bägge övriga. Möten med familjer med invandrarbakgrund som var på
väg att separera, ibland med olika sociala problem som följd, var framträdande i
beskrivningarna.
Den mellanstora familjecentralen hade två vidareutbildande förskollärare som utförde i
stort sett samma arbetsuppgifter som socionomerna samt en utvecklingsledare för en
barngruppsverksamhet. Att det fanns mer personal med socialt förebyggande arbete
92
som arbetsuppgift skulle kunna förklara den större betoningen av arbete på grupp- och
strukturnivå som förekom på familjecentralen. Det innebar en större möjlighet att
differentiera det förebyggande arbetet än på den lilla familjecentralen med sin större
betoning av behandlingsarbete med enskilda familjer. En slutsats är att det krävs en
större personalsatsning för att få en familjecentral som arbetar aktivt på flera nivåer
Socionomernas teoretiska förankring
Den teoretiska förankring som socionomerna själva beskrev för sitt arbete var
framförallt Antonovskys salutogena perspektiv som innebär att koncentrera sig på det
friska, på individens resurser. Samtliga intervjupersoner gav uttryck för ett
förhållningssätt i arbetet som kan sammanfattas som att; uppmuntra och stödja
familjers egen kompetens och resurser att lösa sina problem och därigenom minska
behovet av professionell hjälp.
Psykodynamisk teori nämndes och avspeglas främst i uttalanden om behov av
bearbetande samtal och av påverkan av händelser i barndomen. Systemteori var också
en uttalad bas för arbetet vilket framförallt avspeglas i synsättet på individen/familjen
som en del av sitt sociala sammanhang och betoningen av nätverkets betydelse.
Att arbeta med familjer i grupp betonades som en viktig metod i det förebyggande
arbetet. På alla tre familjecentralerna förekom olika strukturerade
familjeutvecklingsprogram med pedagogisk inriktning, PMT, Mellow parenting, ICDP
vägledande samspel (ICDP) och Marte Meo. I den litteratur som granskats är det bl.a.
denna typ av föräldrautvecklingsprogram som rekommenderas.
Resultatet av socionomernas förebyggande arbete
Syftet med intervjuundersökningen var att göra en beskrivning av socionomernas
arbete, inte en utvärdering. Vedung (1998) påpekar att när det i en utvärdering gäller
effekter och resultat av olika sorters insatser finns svårigheter att veta vad det
egentligen är som påverkat resultatet/effekten. Är det insatsen och/eller andra faktorer
som är avgörande? Oscarsson (2009) påpekar att svårigheten när det gäller de
sammansatta problem som socialtjänstens klienter ofta har, är att de sällan låter sig
åtgärdas med en insats. Något som socionomerna kommenterade var att ”man kan
aldrig vara helt säker på vad som skulle ha hänt om familjerna inte fått hjälp”.
Även om det skulle krävas en annan sorts utvärdering och uppföljning av familjerna
under längre tid för att kunna uttala sig mer säkert om resultatet kan det vara intressant
att sammanfatta socionomernas beskrivningar av resultatet i de fallbeskrivningar som
de valt ut. Med utgångspunkt i de unika berättelser som fallbeskrivningarna utgör går
det att urskilja vissa risksituationer som familjen befinner sig i när kontakten inleds
samt den situation familjen befinner sig vid berättelsens slut, vilket skulle kunna
betraktas som ett resultat.
93
Fallbeskrivning 1.
Risksituation: En konfliktfylld skilsmässosituation riskerar att leda till separation
mellan pappa och barn och ensamt föräldraskap för modern. Barnet växer upp utan
kontakt med sin pappa.
Resultat: Pappan fortsätter att ha en relation med sitt barn. Han kommer att dela
föräldraskap och ansvar för barnet tillsammans med modern efter separationen.
Fallbeskrivning 2.
Risksituation: En ensamstående osäker mamma riskerar att misslyckas vid
återföreningen med sitt barn som varit placerat. Barnet riskerar att få en otrygg
omvårdnad samt att få uppleva en ny separation. Mamman riskerar återfall i missbruk.
Resultat: Barnet återförenas med en mamma som klarar av sitt föräldraskap med stöd.
Fallbeskrivning 3
Risksituation: En konfliktfylld och våldsam relation mellan vuxna. Barnet riskerar att
få en otrygg och farlig hemmiljö under sin uppväxt. Det finns fara för barnets fysiska
och psykiska hälsa.
Resultat: Den destruktiva relationen får ett slut. Barn och förälder får en lugn och
trygg hemmiljö samt ett nytt nätverk.
Fallbeskrivning 4
Risksituation: En ung mamma i kris. Egen dålig modersförebild. Risk för otrygg
anknytning mellan mor och barn. Barnets pappa har missbruksproblem och är psykiskt
instabil. Risk för barnets fysiska och psykiska hälsa.
Resultat: Barnet växer upp i en hemmiljö utan missbruk. Trygg anknytning mellan
mor och barn, större nätverk och högre utbildningsnivå för modern.
Fallbeskrivning 5
Risksituation: Kris i relationen mellan nyblivna föräldrar riskerar att leda till splittring
av familjen. Risk för svårigheter i föräldrarnas samarbete om barnet.
.
Resultat: Föräldrarna fortsätter att leva tillsammans och hittar ett sätt att kommunicera
och utveckla sitt föräldraskap.
Fallbeskrivning 6
Risksituation: En blivande mamma i kris med eventuell depression. Blivande pappa
med missbruksproblem. Risk för otrygg anknytning mellan barn och förälder, risk för
barnets fysiska och psykiska hälsa.
94
Resultat: Trygg hemmiljö för barnet, trygg anknytning mellan mor och barn, större
nätverk och högre utbildning för modern.
Alla fall är beskrivningar av framgångsrika arbeten med familjer där potentiellt
neråtgående spiraler bryts. Resultatet innebär en ökad föräldrakompetens, samt om
möjligt, ett bättre samarbete mellan de vuxna. I samtliga fallbeskrivningar utvidgas på
olika sätt barnfamiljernas nätverk. Utmärkande för barnfamiljernas utveckling är att
den ser ut att leda till ökad autonomi och mindre beroende av professionellt stöd. I
samliga fallbeskrivningarna hade familjerna följts upp efter en tid. Uppföljningen
visade att den positiva utveckling som startat hade fortsatt.
Kan det vara så att familjecentralen är en ny plattform för socialt arbete? Det skulle i
så fall innebära att socialt arbete inte bara i teorin utan även i praktiken börjar flytta
fokus från att hantera etablerade sociala problem till att intressera sig för hur man
förebygger dem.
I mina strävanden att ringa in och definiera det socialt förebyggande arbete som
beskrivs på en familjecentral har jag haft praktiken som utgångspunkt.
Beskrivningarna av denna praktik blir relativt mångordig. Att försöka att i några få
termer försöka definiera det förebyggande arbetet leder bara tillbaka till övergripande
och vaga målformuleringar. Dessa formuleringar lämnar egentligen ingen direkt
vägledning om vad förebyggande socionomer egentligen gör. I stället krävs ytterligare
definitioner av vad man egentligen menar med termer som ”tidigt” och
”förebyggande”. Åke Bergmark som har analyserat hur olika begrepp används och
definieras inom socialt arbete varnar för att överbetona definitionernas betydelse.
Det finns en mängd yrkesområden och ett antal akademiska discipliner där samma typ av
svårigheter att definiera innehåll och gränser är för handen. När legitimitet vunnits inom
dessa områden är det delvis genom tradition, men också i kraft av vad man åstadkommit
och förmågan att visa att man motsvarar förväntade funktioner.
(Bergmark, 1998, s. 145)
Socionomernas beskrivningar av sitt förebyggande arbete i praktiken och dess resultat
är ett exempel på hur en yrkesgrupp faktiskt visar att den motsvarar sina förväntade
funktioner. Dessutom utför socionomerna ett preventivt arbete som har stöd i
forskning.
8.2. Socialt förebyggande arbete ur ett samhällsperspektiv
En genomgång av samhällets inställning till socialt förebyggande arbete, i offentliga
utredningar och rapporter, ger ett mycket klart besked om att det är något som starkt
förespråkas idag, både ur ett ekonomiskt och ur ett mänskligt perspektiv. Bristande
resultat och ökade kostnader för insatser när skadan redan är skedd blir ytterligare ett
argument för att satsa på förebyggande arbete.
95
Enligt paragraf 5 kap 1a§ socialtjänstlagen har socialnämnden ett huvudansvar för att
initiera samverkan kring barn som far illa eller riskerar att fara illa. Socialnämnden är
skyldig att samverka med andra samhällsorgan kring barn både på individ- och
övergripande nivå. En skyldighet att samverka är även inskriven i de lagar som
reglerar hälso- och sjukvård samt skolans verksamhet. Att familjecentralen skulle vara
en särskilt lämplig arena för denna samverkan är klart uttalat. Familjecentraler
underlättar samverkan, är hälsofrämjande och förebyggande till sin karaktär.
Att förebyggande arbete innebär ekonomiska vinster på sikt är ett återkommande tema
i offentliga utredningar och rapporter. Det framhålls bl.a. att det krävs att olika
huvudmän har ett samhällsekonomiskt tänkande som sträcker sig utöver den egna
verksamhetens prioriteringar. Det är tydligt att tonen skärpts från statliga myndigheters
sida när det gäller behovet av ett mer långsiktigt tänkande.
Föräldrastöd är ett ämne som har ett starkt offentligt intresse vilket framförallt
avspeglas av de omfattande satsningar som gjorts när det gäller att ta fram rapporter,
granska forskning, utreda och slutligen föreslå en nationell strategi för hur
föräldrastödet ska utvecklas. I regeringens strategi 2009 är familjecentraler en form för
föräldrastöd som starkt rekommenderas. Men det finns ingen strategi för hur
familjecentraler ska bli byggas ut och blir en del av ett generellt utbud till barnfamiljer.
Familjecentralernas eventuella utbyggnad fortsätter att vara beroende av lokala
prioriteringar.
En bred bas i det förebyggande arbetet
I den offentliga utredningen och de förarbeten som föregått lagändringen (5 kap 1a§
SoL) kontrasteras förebyggande insatser mot dyra behandlingsinsatser i ett senare
skede. Ökade kostnader för social barnavård under 90-talet, i kombination med
oklarheter om effekten av de insatser man investerar i, framstår som alltmer oroande.
En bred ansats i det förebyggande arbetet förespråkas. Utgångspunkten är den
”preventiva paradoxen” som innebär att i och med att man inte med säkerhet vet vilka
familjer/individer som kommer utveckla problem behöver arbetet utformas mer
generellt. Riskgrupper är små och det är inte alls säkert att alla i en riskgrupp kommer
utveckla problem. Med generella insatser nås en större grupp och kan därmed kan även
fler barnfamiljer i behov av stöd (riktade insatser) upptäckas. Att erbjuda insatser till
alla i ett geografiskt riskområde, rekommenderas framför fokus på enskilda familjer.
Kopplingen mellan de olika nivåerna av förebyggande arbete
Kopplingen mellan universellt, selektivt och indikerat förebyggande arbete kan tolkas
så att universella insatser fångar upp individer i behov av selektiva eller indikerade
insatser. Det går inte att avstå från något led i kedjan. På familjecentraler finns en
kedja av insatser från universella, MVC, BVC och öppna förskolan, till de riktade
insatser (selektivt och indikerat förebyggande arbete) som socionomerna/socialtjänsten
bidrar med.
Det är viktigt att skapa förståelsen för koppling mellan de olika nivåerna av
förebyggande arbete. I den senaste föräldrastödutredningen och den strategi som
96
regeringen därefter presenterade görs inte någon sådan koppling. Generellt
förebyggande arbete ses som något totalt avskilt från övriga nivåer av förebyggande
arbete(selektivt och indikerat). I Socialstyrelsens kunskapsöversikt (2008) verkar det
som man missat själva poängen med familjecentralens verksamhet - att i ett generellt
och icke stigmatiserande sammanhang erbjuda en mötesplats för alla barnfamiljer -
inte att vara en riktad insats till de mest utsatta. Av det följer t.ex. att en ”bra”
sammansättning av familjer på familjecentralens öppna förskola är att den avspeglar
hur befolkningssammansättningen ser ut i det lokalsamhälle där familjecentralen är
belägen. Något som t.ex. var fallet när det gällde de tre familjecentraler som ingick i
den här rapportens undersökning. Det är inte en målsättning, varken för öppna
förskolan eller familjecentralen att främst vara en samlingsplats för familjer med svåra
problem. Däremot är det en målsättning att familjer som har problem av olika grad ska
känna sig välkomna där.
Stöd i forskning för förebyggande arbete
Risk och friskfaktorer
Det finns stöd i forskning för att låga inkomster och ekonomisk stress är en riskfaktor
för barn. Familjer med låga inkomster, är en grupp som socionomerna möter på
familjecentralen. Det finns även stöd i forskning för att sociala klyftor och fattigdom är
något som skapar hälsoproblem hos i befolkningen som helhet.
Det är svårt att förutsäga, predicera, hur ett barn ska utvecklas i framtiden. Det är
främst när det gäller kriminalitet hos pojkar, det till viss del visat sig möjligt. Att
förebyggande arbete är brottsförebyggande och att det ännu inte verkar ha fått
genomslag i kommunerna är ett tema i offentliga utredningar och rapporter.
Riskfaktorer måste ses i sitt sammanhang och det är ofta flera faktorer som samverkar.
Behov av ytterligare forskning är något som understryks.
Enligt den forskning som granskats är det framförallt fruktbart att fokusera sk frisk-
eller skyddsfaktorer som kan förta verkan av riskfaktorer Det finns tydliga indikationer
på att vissa faktorer är särskilt gynnsamma för barns utveckling. Det handlar främst
om olika stödjande relationer och fungerande nätverk men även om låg konfliktnivå
och struktur i hemmet samt uppväxt i socialt mer gynnade områden. Här utpekas det
som en lämplig uppgift för socialt arbete att vända negativa trender och starta positiva
händelsekedjor. Det är det arbete som de intervjuade socionomerna beskriver att de
utför.
Forskning visar också att ett bra förhållande/anknytning mellan föräldrar och barn
utgör ett skydd mot aktuella och framtida belastningar. Forskning visar goda resultat
när det gäller tidiga interventioner till gravida kvinnor och deras barn. Även resultat
från den sk spädbarnsforskningen refereras av flera forskare som idag vedertagen
kunskap. Det handlar om forskningsresultat som rör den tidiga relationen mellan barn
och förälder. Denna relation framställs som avgörande för barnets utveckling. Olika
metoder som innebär tidigt stöd till småbarnsföräldrar rekommenderas för att
förebygga framtida problem till följd av störningar under barnets första år.
97
I den aktuella forskningen framstår nätverk som ett nyckelbegrepp. Det finns flera
exempel på att ett nätverksperspektiv idag är ett etablerad synsätt inom socialt arbete.
Det är en central komponent i det socialt förebyggande arbetet på de familjecentraler
som ingår i undersökningen. En familj, en individs nätverk betraktas som en viktig
skyddsfaktor. Det är viktigt för en familj att ha ett nätverk, andra kontakter utanför
familjen. Olika former av nätverksarbete beskrivs som en ofta använd metod i socialt
förebyggande arbete.
Insatser – ytterligare forskning behövs
Forskning visar att när det gäller att förebygga psykisk ohälsa går det inte med
säkerhet att säga att exakt den insatsen eller metoden är lämplig för det problemet eller
den målgruppen. Det finns en osäkerhet kring matchning mellan specifika
metoder/insatser och problem. Det är många faktorer som påverkar resultatet av
insatser. Behov av ytterligare forskning betonas. Särskilt svenska studier behövs.
De rekommendationer som ändå presenteras både i föräldrastödsutredningen och
annan forskning är främst olika föräldrautvecklingsprogram vara de flesta är framtagna
i Nordeuropa, USA och Canada. Dessa program korresponderar med de krav på
randomiserade kontrollerade studier som framförs som ett kriterium på
vetenskaplighet. Det finns frågor om huruvida dessa program ska betraktas som
lämpliga universellt eller selektivt förebyggande insatser och hur de fungerar i Sverige.
Även om utvärdering och forskning så småningom kommer ge besked om det så kan
enskilda program inte betraktas som det enda föräldrastöd som vi behöver kunskap
om.
Intrycket är att behovet av ytterligare forskning på området är stort. Som inledningsvis
påpekats är inte den här gjorda forskningsöversikten på något sätt uttömmande utan
har framförallt fokus på den forskning som lyfts fram av statliga myndigheter och är
av relativt färskt datum. Det upprepade kravet på randomiserade kontrollerade studier
som garanti för vetenskaplighet ger ett väl snävt och ensidigt intryck. Att kombinera
olika metoder och perspektiv måste ge mer kunskap.
8.3. Socialt förebyggande arbete på en familjecentral – ett arbete i familjens intresse
Det är helt klart att socialt förebyggande arbete inom ramen för en familjecentral är en
från offentligt håll efterfrågad verksamhet som det går att finna stöd för i den
forskning som granskats. Det gäller det urval av forskning som granskats här. Givetvis
behövs ytterligare forskning och dokumentation av det socialt förebyggande arbete
som beskrivit i denna rapport.
Även om mycket forskning återstår är det tydligt att familjecentralen som verksamhet
ligger helt i linje med många av de ovan refererade strategier som idag efterfrågas i det
förebyggande arbete som har barn och deras familjer som målgrupp. Familjecentralen
är en verksamhet som bygger på samverkan mellan olika huvudmän. Där finns det
98
universella/generella förebyggande arbete (MVC, BVC, öppen förskola) som krävs för
att tidigt fånga upp familjer i behov av mer riktade insatser. Familjecentralens arbete
har den tidiga relationen mellan spädbarn och föräldrar i fokus. Den fungerar som en
gynnsam miljö för att främja de skyddsfaktorer som identifierats som avgörande för en
god utveckling. Socialt förebyggande arbete inom familjecentralens ram utgör i flera
avseenden ett positivt svar på den idag ofta upprepade uppmaningen att socialt arbete
bör bedrivas utifrån forskningsbaserad kunskap.
Resultatet av intervjuundersökningen visar att det finns en överensstämmelse mellan
samhällets ambitioner, forskning och det förebyggande arbetets praktik. Socionomer
som arbetar förebyggande på familjecentraler,
- samverkar med andra som arbetar med barn i området, MVC,BVC, skola
- bidrar till att tidigt identifiera familjer i behov av särskilt stöd och erbjuda dessa
olika insatser
- arbetar med föräldrautvecklingsprogram som rekommenderas av forskare
- arbetar nätverksskapande med att stärka olika skydds faktorer bl.a. att stötta
initiativ till utbildning och att komma ut på arbetsmarknad
- har ett salutogent synsätt, att stärka individens egna resurser
- erbjuder en alternativ mötesplats i ekonomiskt och socialt utsatta miljöer
- kan arbeta socialt mobiliserande för individer och grupper
Det socialt förebyggande arbete som beskrivs av de intervjuade socionomerna är långt
ifrån någon exklusiv verksamhet som går att välja bort om socialtjänstlagen ska följas.
De familjer som är målgrupper för förebyggande socionomers arbete har ofta flera
allvarliga problem. Det handlar om familjer där det finns missbruk och psykiska
problem, det är familjer där det finns stora slitningar mellan föräldrar och oro för hur
barnen mår. Ibland kan termen förebyggande kännas mindre relevant.
Ska socialtjänsten höja sin status från akutstyrd verksamhet när problemen redan är
etablerade så måste den bli mer offensiv och slå vakt om det förebyggande arbete som
börjat utvecklas.
99
Referenser
Abrahamsson, A., Bing V., Löfström, M. (2009). Arbetsmaterial: Erfarenheter från
familjecentraler i Västra Götaland – en utvärderingsrapport.
Holmer Anderson, M., Bons, T., Carlsson, A., Nyberg, E., & Mattsson Lundström, Å.
(2003). Familjehuset ett samhällsarbete med utsatta barnfamiljer, del I. Botkyrka:
FoU-Södertörn Skriftserie nr 30/03: Del I.
Antonovsky, A. (1999). Hälsans mysterium. Natur och Kultur.
Bak, M. & Gunnarsson, L. (2000). Familjecentralen - framtidens stöd till föräldrar
och barn?Folkhälsoinstitutet utvärderar: Rapport nr 14/2000.
Barfoed Martinell, E. (2004). Gnissel blir dynamik när fält och forskning knyts
samman. Socionomen. Facktidskriften för kvalificerat socialt arbete, nr 1, s. 29-30.
Bengtsson, K. Föreningen för familjecentraler. Muntlig delgivning den 21 juni 2004).
Bergmark, Å. (1998). Nyckelbegrepp i socialt arbete. Lund: Studentlitteratur.
Bergmark, Å., & Lundström, T. (2000). Metoder i socialt arbete – vad är det?
Meuvisse A., S. Sunesson, S., & H. Svärd (Red.), Socialt arbete. En grundbok.
Falköping: Natur och Kultur.
Bernler, G. Johnsson, L. (2001). Teori för psykosocialt arbete (3:e rev.uppl). Borås:
Natur och Kultur.
Bernler, G. Johnsson, L. (2003) Behandlingens villkor. Om relationen och
förväntingarna i det sociala arbetet. Borås: Natur och Kultur.
Bremberg, S (1998) Bättre hälsa för barn och ungdom - en strategi för de sämst
ställda, Stockholm: Folkhälsoinstitutet, rapport 1998:38, Förlagshuset Gothia.
Bing, V. (2003). Små, få och fattiga – om barn och folkhälsa. Lund: Studentlitteratur.
Bing, V. (1999). Morötter och Maskrosor. Om uppväxtvillkor och förebyggande
sociala tjänster (rev.uppl). Stockholm. Folkhälsoinstitutet.
Bons, T., Nyberg, E., Mattsson Lundström, Å., & Pettersson, S. Familjehuset – ett
resurscenter för barnfamiljer. En studie av ett storstadssatsningsprojekt i initialskedet,
del II: Botykyrka: FoU-Södertörn Skriftserie nr 30/03: Del II.
100
BRÅ (2003) Föräldrastöd i teori och praktik. Lokalt brottsförebyggande arbete.
Rappport 2003:6. Stockholm: Brottsförebyggande rådet.
Bravo, M. Lönnback, E-B. (1997) Förebyggande psykosocialt arbete med invandrade
familjer. Gruppmetod som stärker integrationsprocessen. Stockholm: FoU-Rapport
1997:22. Resursförvaltningen för skola och Socialtjänst.
BRÅ (2001) Kriminell utveckling – tidiga riskfaktorer och förebyggande instatser.
Rappport 2001:15. Stockholm: Brottsförebyggande rådet.
Cederblad, M. (2003) Från barndom till vuxenliv. En översikt av longitudinell
forskning. Stockholm: CUS och Gothia.
Denscombe, M. (2000) Forskningshandboken – för småskaliga forskningsprojekt inom
samhällsvetenskaperna. Lund: Studentlitteratur. (Orginalarbete publicerat 1998.)
Dir. 2003:76. Kommittédirektiv – En nationell handlingsplan för den sociala barn- och
ungdomsvården. Stockholm:
Ds 1997:6 Stöd i föräldraskapet. Kartläggning av föräldrautbildningen. Stockholm
Gotab
Föreningen För Familjecentralers Främjande. (2008) Kommentarer, reflektioner och
förslag till Familjecentraler – kartläggning och kunskapsöversikt Socialstyrelsen mars
2008. www.familjecentraler.se
Gustavsson, I. (1996) Handlingsprogram för det förebyggande arbetet inom PBU.
Stockholms läns landsting, Omsorgsnämnden, Barn- och ungdomspsykiatri.
Gustafsson, I. (2004). Det eviga projektet att göra föräldrar till bättre föräldrar. Psykisk
Hälsa, 45, (2), 135-154.
Harris, JR. (2001) Myten om föräldrars makt – varför barn blir som dom blir.
Stockholm: Svenska föreningen för psykisk hälsa (sfph).
Hwang, P., Wickberg, B. (2001) Föräldrastöd och spädbarns psykiska hälsa
.Stockholm: Statens Folhälsoinstitut, rapport nr 2001:37.
Hansson, K., Hedenbro, M., Lundblad, A-M., Sundelin, J. & Wirtberg, I. (2001).
Familjebehandling på goda grunder. Stockholm: Gothia.
Hartzell, M. (2004). Att gå samman ”Partnering with clients”. Socionomen.
Facktidskriften för kvalificerat socialt arbete, nr 4, 63-66.
Hessle, S. (Red). (2003). Folkus på barn, familj och nätverk – metodutveckling i den
sociala barnavården. Stockholm: Förlagshuset Gothia.
101
Hundeide, K. (2001) Vägledande samspel. Rädda Barnen, ICDP Sweden (2001-9135).
Killén, K. (2000). Barndomen varar i generationer. Om förebyggande arbete med
utsatta familjer. Stockholm: Whalström & Widstrand.
Lagerberg, D., & Sundelin, C. (2003). Risk och prognos i socialt arbete med barn.
Forskningmetoder och resultat. Göteborg: CUS och Gothia.
Mattsson, L. (2004) Stadsadvokat, Stockholms stad. Muntlig uppgift, 25 november
2004.
Nationalencyklopedin. (1999). Höganäs: Bra Böcker.
Nationell strategi för ett utvecklat föräldrastöd - En vinst för alla. S2009.001a. (2009)
Regeringskansliet. Socialdepartementet.
Nilsson, I. & Wadeskog, A. (2008) Individen i centrum. ”Det är bättre att stämma i
bäcken än i ån”. Skandia Försäkringsaktiebolag. www.skandia.se/ideer
Nyberg, E. (2000). Barnhälsovården kräver helhetssyn! Splittrad bild i ”state-of-the-
art” dokument. Läkartidningen, 97, (nr 25), s. 3052-3055.
Nyberg, E. (2004) Muntlig uppgift, 10 Juni 2004.
Oscarsson, L. (2009). Evidensbaserad praktik inom socialtjänsten. En introduktion för
praktiker, chefer, politiker och studenter. Sveriges Kommuner och Landsting och SKL
Kommentus. Stockholm.
Proposition 2002/03:53 Stärkt skydd för barn i utsatta situationer m.m,
Skolverket, Socialstyrelsen och Statens Folkhälsoinstitut. (2004). Tänk långsiktigt! En
samhällsmodell för prioriteringar som påverkar barns psykiska hälsa. Stockholm.
Socialstyrelsen, IMS (2008). Familjecentraler. Kartläggning och kunskapsöversikt.
SOU 2001:72. Barnmisshandel – Att förebygga och åtgärda.
SOU 2005:81. Källan till en chans. Nationell handlingsplan för den sociala barn- och
ungdomsvården.
SOU 2008:131, Föräldrastöd – en vinst för alla.
Statens folkhälsoinstitut 2000:10. Att verka tillsammans – en bok om familjecentraler.
Stockholm.
102
Statens folkhälsoinstitut 2000:4. Familjecentraler. Stockholm.
Statens folkhälsoinstitut 2002:32. Vikten av evidens. Värdet av förebyggande och
behandlande insatser baserade på social och folkhälsovetenskaplig forskning.
Stockholm.
Statens folkhälsoinstitut 2004:49. Nya verktyg för föräldrar – förslag till nya former
av föräldrastöd. Sven Bremberg (redaktör). Delrapporter:
Statens folkhälsoinstitut 2003:08. Föräldrastöd i Sverige år 2002.
Statens folkhälsoinstitut 2003:20. Stöd till föräldrar för att främja barn och
ungdomars psykiska hälsa, en systematisk forskningsöversikt. www.fhi.se
Stiftelsen Allmänna Barnhuset (2008). Forskningsseminarium om familjecentraler 10-
12 mars 2008.
Trender och politik styr föräldrar. (2004, 30 mars). Svenska Dagbladet.
Trinder, E. & Reynolds, S. (2000). Evidence-Based Practice. A Ciritical Appraisal.
Oxford: Blackwell Science. ISBN 0-632-05058-6.
Thurén, T. (1991). Vetenskapsteori för nybörjare. Stockholm: Runa Förlag.
Vedung, E. (1998). Utvärdering i politik och förvaltning. Andra upplagan. Lund:
Studentlitteratur.
Werner, E.E. (1995). Mot alla odds. Särtryck ur Psykisk hälsa, nr 3.
Westrup, U. & Persson, J.E. (2007). Gränsöverskridande ledarskap och styrning.
Förutsättningar för preventivt arbete med barn och ungdomar. ProG-projektet.
Stiftelsen Allmänna Barnhuset. Stockholm.
103
Bilaga 1.
Hej! Här kommer lite information om den kommande intervjun.
Det är tänkt att vi kommer en eller två personer från FoU och att vi gör en gruppintervju med
två eller fler socionomer hos er, hur många får ni bestämma själva.
Vad ni skulle behöva förbereda är två stycken fallberättelser. Det kan vara ”riktiga
berättelser” eller fingerade, som ni tycker på ett bra sätt illustrerar vad ni menar med ett
framgångsrikt förebyggande arbete hos er. Om ni utgår från ”riktiga fall” så kan ni eller vi
tillsammans avidentifiera dem sedan. Att ni är flera med vid intervjun gör att ni kan hjälpas åt
att berätta.
Med förebyggande menar jag främst att det inte handlar om familjer som behöver någon sorts
behandling dagligen eller med tvång – annars är det upp till er att definiera vad ni menar med
förebyggande hos er. Detsamma gäller framgångsrikt arbete, det är enligt er definition.
Med fall menar jag alltså att ni berättar en historia om en familj eller person med barn. Välj
gärna två så typiska berättelser från er verksamhet som möjligt – helst inte sällsynta
solskenshistorier som sen aldrig har upprepats. Det är bra om berättelserna har en tydlig börja
där det framgår hur ni fick kontakt med familjen och ett slut, vad ni tycker blev resultatet av
er kontakt. Resultatet behöver inte vara något fantastiskt men gärna innehålla någon
förändring för familjen.
Frågor som det är bra att fundera över när ni ska välja och berätta berättelserna:
- Varför valde ni just den här berättelsen?
- Vad är det som gör arbetet med familjen/individen förebyggande?
- Vilken betydelse har det att arbetet sker på en familjecentral?
- Vad tror ni gjorde arbetet med familjen/individen framgångsrikt?
- Vad blev resultatet av arbetet?
Som intervjuare är det tänkt att vi främst lyssnar på berättelserna och ställer frågor om det är
något vi inte förstår.
Dessutom kommer ni som deltar i intervjun få svara på dessa frågor vid intervjutillfället:
Vilken bakgrund/socialgrupp har de familjer ni arbetar med?
Vilken sorts problem är vanliga?
Vad är förebyggande arbete för er?
Hur arbetar ni förebyggande?
Vad kan förebyggas med er hjälp?
Vad medverkar ni till?
Kan ni säga någon särskild teori eller metod som är vägledande för er i ert arbete?
104
top related