SV SV

EUROPEISKA KOMMISSIONEN

Bryssel den 30.5.2012 SWD(2012) 328 final

ARBETSDOKUMENT FRÅN KOMMISSIONENS AVDELNINGAR

Bedömning av 2012 års nationella reformprogram och konvergensprogram för SVERIGE

Följedokument till

Rekommendation till

RÅDETS REKOMMENDATION

om Sveriges nationella reformprogram för 2012 och rådets yttrande om Sveriges uppdaterade konvergensprogram 2012-2015

{COM(2012) 328 final}

2

INNEHÅLL

Sammanfattning ......................................................................................................................... 3

1. Inledning ...................................................................................................................... 4

2. Ekonomiska framsteg och utmaningar......................................................................... 5

2.1. Den senaste tidens ekonomiska utveckling och utsikter .............................................. 5

2.2. Utmaningar................................................................................................................... 7

3. Bedömning av den politiska strategin ........................................................................ 10

3.1. Finanspolitik och beskattning .................................................................................... 10

3.2. Finanssektorn ............................................................................................................. 13

3.3. Arbetsmarknad, utbildning och socialpolitik ............................................................. 17

3.4. Tillväxt och konkurrenskraft – strukturåtgärder ........................................................ 20

3.5. Modernisering av den offentliga förvaltningen.......................................................... 23

4. Översiktstabell............................................................................................................ 25

5. Bilaga ......................................................................................................................... 27

3

SAMMANFATTNING Den svenska ekonomin väntas mattas av under 2012 jämfört med 2011, med en beräknad BNP-tillväxt på 0,3 %. Arbetslösheten väntas öka något till 7,7 % under 2012 efter en positiv arbetsmarknadsutveckling under 2011.

Den svenska ekonomin uppvisar allmänt sett mycket goda resultat: Sverige har sedan mitten av 1990-talet följt en ambitiös finanspolitisk och strukturell reformagenda. Reformarbetet har den senaste tiden varit inriktade på att nå full sysselsättning, säkerställa en stark och stabil finansiell sektor, förbättra bostadsmarknadens funktion, reformera utbildningssystemet, främja innovativa och dynamiska företag och hantera miljö- och klimatförändringsfrågorna.

Ett antal utmaningar behöver emellertid fortfarande hanteras. Trots offentliga insatser för att integrera utsatta grupper på arbetsmarknaden är arbetslösheten bland dessa grupper fortfarande hög. Samtidigt som bostadsmarknaden har avmattats något sedan mitten av 2011 kvarstår flera strukturella skevheter som i det förflutna har bidragit till volatila fastighetspriser. Vissa delar av det svenska skattesystemet skulle kunna utformas mer effektivt, verkningsfullt och tillväxtfrämjande. Sveriges konkurrensställning på medellång sikt hotas vidare av sjunkande företagsinvesteringar i forskning och utveckling och lågt kommersiellt utnyttjande av forsknings- och innovationsresultat.

4

1. INLEDNING

Proceduraspekter Kommissionen föreslog i juni 2011 tre landspecifika rekommendationer1 till Sverige beträffande den ekonomiska politiken och struktureformspolitiken. I juli 2011 antog Europeiska unionens råd dessa rekommendationer som gällde offentliga finanser, bostadsmarknaden och arbetsmarknaden. Dessa rekommendationer avsåg de offentliga finanserna, bostads- och arbetsmarknaden.

Kommissionen offentliggjorde i november 2011 den årliga tillväxtöversikt för 2012 i vilken den anger sina förslag för att skapa den nödvändiga samsynen om de åtgärder som bör prioriteras på nationell nivå och EU-nivå under 2012. I översikten angavs fem prioriteringar – att åstadkomma en tillväxtfrämjande finanspolitisk konsolidering, återskapa normala lånevillkor i ekonomin, främja tillväxt och konkurrenskraft, ta itu med arbetslösheten och krisens sociala konsekvenser och modernisera den offentliga förvaltningen – som medlemsstaterna uppmuntrades att genomföra under 2012 års europeiska planeringstermin.

Sverige lade mot denna bakgrund den 20 april 2012 april fram sitt uppdaterade nationella reformprogram och uppdaterade konvergensprogram. Dessa program innehåller närmare uppgifter om de reultat som uppåtts sedan juli 2011 och planer för framtiden. I de två dokumenten beskrivs på ett integrerat sätt dels de finanspolitiska konsolideringsansträngningarna, dels viktiga strukturreformer och reformer till stöd för den makroekonomiska stabiliseringen. Konvergensprogrammet är förenligt med uppfördandekoden och det nationella reformprogrammet följer kommissionens riktlinjer. Sverige har säkerställt att de båda programdokumenten är inbördes nära förenliga. Sverige uppmanas att i sitt nästföljandenationella reformprogram ställa upp ett kvantitativt mål för att minska social utslagning för att komplettera EU-målet om att minska antal personer som riskerar att hamna i fattigdom/drabbas av social utslagning med 20 miljoner.

Regeringen genomförde breda samråd, särskilt på lokal och regional nivå, innan det nationalla reformprgrammet och konvergensprogrammet antogs. Efter begäran från det civila samhällets berörda organisationer, rådfrågades sådana organisationer redan på ett tidigt stadium i utformningen av det nationella reformprogrammet. Samråd har också ägt rum inom ramen för en särskild referensgrupp bestående av departementen och arbetsmarknadens parter, som inbegriper såväl fackföreningar som arbetsgivarorganisationer. Dessa ansträngningar har tydligt bidragit till att främja delaktighet i och förståelse för Europa 2020-strategin.

I detta arbetsdokumentet bedöms genomförandet av 2011 års landspecifika rekommendationer liksom 2012 års årliga tillväxtöversikt i Sverige, kartläggs aktuella politiska utmaningar och undersöks, med utgångspunkt i dessa, landets senaste planer för den ekonomiska politiken.

Övergripande bedömning Sverige har endast delvis genomfört var och en av rådets rekommendationer. Inriktningen av finanspolitiken bedöms vara betryggande och antas säkerställa att Sverige uppfyller sitt medelfristiga mål från och med 2012. Detta beror emellertid främst på att regeringen har sänkt det medelfristiga målet från + 1 % av BNP till -1 % av BNP från och med 2012. Det mer ambitiösa medelfristiga målet för 2011 uppfylldes ej. När det gäller bostadsmarknaden och hushållens skuldsättning är de åtgärder som regeringen har vidtagit relevanta, men de är främst inriktade på att stärka den finansiella sektorns robusthet. Hittills har mindre uppmärksamhet ägnats åtgärder för att främja ansvarsfull utlåning eller för att minska den systemvinkling som finns till förmån för skuldfinansiering av bostadsinvesteringar. Trots 1 SEC(2011) 806 slutlig, 7.6.2011.

5

vissa lovande första steg finns den strikta hyresregleringen och begränsningarna i utbudet av bostäder fortfrarande kvar. Vad gäller arbetsmarknaden har regeringen vidtagit ett stort antal åtgärder som har syftat till att främja arbetskraftsdeltagandet bland unga och andra utsatta grupper, men det är ännu för tidigt att bedöma hur effektiva dessa åtgärder har varit. Åtgärder för att öka flexibiliteten i den nedre delen av löneskalan och för att minska skillnaden i anställningsskydd mellan tillfälligt och fast anställd personal befinner sig nu på det politiska diskussionsstadiet.

Trots att Sveriges ekonomiska resultat är goda, vilket avspeglar landets ambitiösa konsolidering av de offentliga finanserna och strukturella reformagenda sedan mitten av 1990-talet, behöver likväl flera allvarliga utmaningar hanteras som rör arbetsmarknaden, bostadsmarknaden och skattesystemet. Även om offentliga åtgärder har vidtagits för att integrera utsatta grupper på arbetsmarknaden har den konstaterade förbättringen i sysselsättningskonjunkturen inte fullt ut kommit dessa grupper tillgodo. Samtidigt som bostadsmarknaden har avmattats något sedan mitten av 2011 kvarstår flera strukturella skevheter som i det förflutna har bidragit till volatila fastighetspriser. I linje med kommissionens analys i 2012 års årliga tillväxtöversikt skulle vissa aspekter av det svenska skattesystemet kunna göras mer verkningsfulla, effektiva och tillväxtfrämjande. Särskilt lämnar såväl fastighetsskattens som mervärdesskattens nuvarande utformning utrymme för förbättringar. Förbättringar i fastighetsskattens utformning skulle också kunna bidra till att lösa problemen kring bostadsrelaterad skuldsättning.

De planer för den ekonomiska politiken som Sverige har lämnat in är relevanta och trovärdiga, men inom vissa områden saknas ambitionen att helttäckande hantera dessa utmaningar. Strategin att begränsa riskerna i samband med hushållens höga skuldsättning genom att förstärka den finansiella sektorns robusthet bör förenas av åtgärder för att främja en ansvarsfull utlåning och ett flexibelt bostadsutbud. De ekonomisk-politiska planerna på området för beskattning av arbete avhänger av det tillgängliga finanspolitiska utrymmet och bortser från möjligheten till budgetneutrala omläggningar kopplade till exempelvis översyner av skatteförmåner som gynnar ständigt ökande skuldsättning samt till mervärdesskattestrukturen. Slutligen, enligt det nationella reformprogrammet avser regeringen att fortsätta med aktiva arbetsmarknadspolitiska åtgärder som det främsta medlet för att garantera att utsatta grupper kommer in på arbetsmarknaden, samtidigt som en mer beslutsam politisk respons på andra områden, som exempelvis vad gäller anställningsskyddslagstiftning eller lönebildning, vore önskvärd.

2. EKONOMISKA FRAMSTEG OCH UTMANINGAR

2.1. Den senaste tidens ekonomiska utveckling och utsikter

Den senaste tidens ekonomiska utveckling Efter att ha växt med 6,1 % under 2010 fortsatte den svenska ekonomin sin snabba återhämtning under 2011 och nådde en årlig tillväxttakt på 3,9 %. Flertalet ekonomiska sektorer bidrog till detta resultat, med en särskilt stark utveckling för hushållens konsumtion och investeringarna under årets första halvår och ett mycket kraftigt uppsving för exporten under det tredje kvartalet. Den positiva arbetsmarknadstvecklingen i den starka återhämtningens kölvatten under 2010 fortsatte under 2011 och den säsongsjusterade arbetslösheten sjönk från 9 % våren 2010 till 7,3 % i september 2011. Under det andra halvåret 2011 undergrävde emellertid sviterna av statsskuldskrisen förtroendet hos konsumenterna och i näringslivet och de försämrade internationella ekonomiska utsikterna

6

påverkade svensk export som sjönk kraftigt det fjärde kvartalet. Hushållen ökade sin sparkvot när de såg sin förmögenhet påverkas av aktiekursfall och fallande fastighetspriser.

För 2012 gav olika indikatorer blandade signaler. Å ena sidan har både företagens och konsumenternas förtroende fått ett tydligt uppsving under årets första månader och hushållens förväntningar om bostadsprisernas framtida utveckling har också noterat en kraftig återhämtning, med stöd av Riksbankens räntesänkningar. Å andra sidan visade den senaste statistiken över industriproduktion och orderingång på en betydande nedgång under februari och mars, vilket var en besvikelse. Den säsongsjusterade arbetslösheten ökade tillfälligt kring årsskiftet, men sjönk därefter igen till 7,3 % i mars 2012.

Inflationen har varit låg och har sjunkit under det gångna året HKPI-inflationen (det harmoniserade konsumentprisindexet, låg på i genomsnitt 1,4 %. Konsekvenserna av höga råvarupriser har mildrats av de eftersläpande effekterna av valutans appreciering, som fortsatte fram till våren 2011. Samtidigt avspeglade låg kärninflation (HKPI exklusive energi och oförädlade livsmedel) dämpade enhetsarbetskostnader som en följd av tämligen god produktivitetstillväxt och måttfulla löneökningar.

De offentliga finanserna är starka, med ett svagt överskott i den offentliga sektorns finanser på 0,3 % under åren 2010 och 2011 och en offentlig bruttoskuld som minskade till 38 % av BNP år 2011. Mot bakgrund av ökande osäkerhet och avsikten att med råge nå målen för de offentliga finanserna antog regeringen en tämligen försiktig finanspolitisk strategi, där de flesta expansiva planerade inslagen avseende 2012 års budget slopades. Mot en bakgrund av starka ekonomiska fundamenta ses svenska statsobligationer alltmer som en skyddshamn för investeringar, vilket ledde till en förstärkning av den svenska kronan mot slutet av 2011.

Ekonomiska utsikter Enligt kommissionens delårsprognos kommer tillväxten att förbli dämpad under början av 2012 för att därefter gradvis stärkas. BNP-tillväxten väntas ligga på 0,3 % 2012 och 2,1 % 2013. På kort sikt är utsikterna för exporttillväxten tämligen dämpade, eftersom en rad handdelspartner tyngs av följdverkningarna av statsskuldskrisen i euroområdet. Den privata konsumtionen antas också växa i långsammare takt, och hushållskonsumtionen väntas hållas tillbaka av svagare sysselsättningsutsikter och större upplevd osäkerhet, även vad gäller fastighetspriserna. Vissa lättnader väntas från en mer ackomoderande penningpolitik och högre reallöneökningar, medan finanspolitiken inte väntas bidra i någon större utsträckning till att stimulera efterfrågan på kort sikt.

Sveriges konvergensprogram inehåller ett makroekonomiskt huvudscenario, som även utgör huvudscenariot i det nationella reformprogrammet. Enligt progammet väntas den reala BNP-tillväxten bromsa in från 4,1 % 2011 till 1,3 % 2012 för att därefter åter öka till i genomsnitt 3,7 % per år för perioden 2013-2015. Det makroekonomiska scenariot är trovärdigt för perioden 2011-2012, när en bred inbromsning väntas, men förefaller däremot optimistiskt för de senare programåren då den kraftigt ökande beräknade tillväxttakten bygger på att hushållen väsentligt sänker sina sparkvoter. Regeringen uppskattar att den viktigaste strukturella reformen som genomfördes 2012 – den sänkta mervärdesskattesatsen för restaurang- och cateringbranschen – kommer att öka BNP med 0,1 % och minska arbetslösheten med 0,1 procentenhet.

Den 30 maj 2012 antog kommissionen 2012 års konvergensrapport som innehåller en bedömning av huruvida medlemsstaterna med undantag uppfyller kriterierna för att anta den gemensamma valutan. Rapportens slutsats var att Sverige inte uppfyller kriterierna om lagstiftningens förenlighet och växelkursstabilitet och därför inte uppfyller kraven för att anta euron.

7

2.2. Utmaningar Trots en allmänt gynnsam ekonomisk utveckling har Sverige forsatt att hantera en rad sammanflätade politiska utmaningar som skulle kunna hota en hållbar makroekonomisk utveckling. De främsta utmaningarna är i stort sett desamma som i 2011 års bedömning.

Sverige har en tämligen hög privat skuldnivå, som främst avser den icke finansiella företagssektorn (omkring 155 % av BNP 2010), men även hushållssektorn (omkring 82 % av BNP eller 170 % av den disponibla inkomsten). Samtidigt som företagens skuldbörda har minskat väsentligt sedan 2009 har hushållens sammantagna skuldsättning fortsatt att öka även efter krisen 2008-2009. Denna utveckling har gått hand i hand med kraftigt stigande bostadspriser. Under det senaste året har bostadsprisernas stigande trend vänts och hushållens skuldsättning har stabiliserats uttryckt i procent av BNP. Samtidigt som denna utveckling gör problemet mindre överhängande är det fortfarande relevant. Den höga skuldsättningsnivån gör att hushållens nettoförmögenhet blir mer sårbar för variationer i tillgångspriser, förändringar i räntesatser (vilket förstärks av den spridda användningen av rörliga boräntor) liksom för sysselsättningsutsikterna.

Det finns en rad inslag i den aktuella politiken som kan tänkas bidra till volatiliteten på den svenska bostadsmarknaden och den ökande bolånestocken. För det första uppmuntras hushållens skuldsättning av en vinklad fastighetsbeskattning som gynnar skuldsättning genom generösa skatteavdragsmöjligheter för räntebetalningar samt låga fastighetsskatter. För det andra konstateras en en trendmässig utveckling mot allt längre avbetalningsperioder, där nya intekningslån ofta kännetecknas av inga eller mycket låga amorteringskrav. För det tredje driver en strikt hyresreglering hushåll att hellre än att stå i kö för en hyreslägenhet köpa ett hus eller en lägenhet för att snabbare tillgodose sina krav på boende, vilket spär på efterfrågan på hus och bostadsrätter, vilka oftast finansieras med hypotekslån. På utbudssidan påverkas flexibiliteten i utbudet av bostäder av det kommunala planeringsmonopolet, utdragna förfaranden för fysisk planering och av regler om uthyrning i andra hand av bostadsrättslägenheter i förening med otillräcklig konkurrens inom de sektorer som förser byggnadsindustrin med insatsvaror, vilket bidrar till höga bostadspriser. Det är nödvändigt att ta itu med de ovan nämnda frågeställningarna för att minska risken för att det uppstår skulddrivna bostadsbubblor och förbättra bostadsmarknadens sätt att fungera.

Vad gäller arbetsmarknaden är det låga arbetsmarknadsdeltagandet bland ungdomar och invandrare fortfarande ett betydande problem. Ungdomsarbetslösheten är fortsatt hög2 (22,9 % 2011) trots en viss förbättring, som återspeglar en allmän återhämtning på arbetsmarknaden under 2011. Situationen för utländska medborgare försämrades dessutom under 2011 och arbetslösheten bland denna grupp av befolkningen ökade med nästan 1 procentenhet (till 20 %) under perioden mellan 2010 och 2011. Arbetslösheten uppgick 2010 till 38,5 % för ungdomar och 47,6 % för tredjelandsmedborgare. Inom den sistnämnda gruppen har utvecklingen varit särskilt bekymmersam för kvinnor. Att vidta åtgärder för att vända denna negativa trend skulle ligga helt i linje med de fastslagna prioriteringarna i 2012 års årliga tillväxtöversikt och är avgörande för om sysselsättningsmålet i Europa 2020-strategin ska kunna uppnås.

2 Den låga sysselsättningsgraden bland ungdomar kan bero på att en stor del av dem deltar i

eftergymnasial utbildning. Enligt Eurostat utgörs samtidigt ungefär hälften av de arbetslösa ungdomarna (andelen är en tredjedel för heltidsstuderande enligt den svenska nationella statistikmyndigheten SCB) av studenter (som i de flesta fall söker arbete samtidigt som de studerar) . Detta mönster tycks vara precis lika framträdande när det gäller Nederländerna, Finland och Danmark. I Sverige är emellertid ungdomsarbetslösheten mycket högre än i de länderna och utbildningsväsendet tycks dra till sig unga människor som annars skulle vara arbetslösa.

8

Bland faktorerna på utbudssidan bakom den relativt höga arbetslösheten och låga förvärvsfrekvensen bland ungdomar och invandrare skulle kunna ingå skatter på arbete och socialavgifter, som fortfarande är relativt höga trots omfattande statliga reformer sedan 2005. På efterfrågesidan är det möjligt att en fullständig integrering av utsatta grupper på arbetsmarknaden hindras av relativt höga lönenivåer i den lägre änden av löneskalan3. Skillnaderna i anställningsskydd mellan fasta och tillfälligt anställda utgör ett annat möjligt hinder4. När det gäller invandrare finns det vissa belägg för att deras integration på arbetsmarknaden ibland hindras potentiella arbetsgivares ojämnlika behandling av utlandsföddas platsansökningar. Tidiga skolavhopp spelar slutligen också en viktig roll i svårigheterna för ungdomar och invandrare att komma in på arbetsmarknaden (även om andelen avhopp från skolan inte är hög i förhållanden till EU som helhet).

I den årliga tillväxtöversikten 2012 efterlystes en integrerad bedömning av skattepolitiken. Skattesystemets utformning och struktur i Sverige skulle kunna förbättras genom att införa skatteomläggningar för att göra systemet mer effektivt, verkningsfullt och tillväxtfrämjande. En tämligen låg fastighetsbeskattning leder till en systemvinkling till förmån för skuldfinansiering som har bidragit till en ständigt ökande inteckningslånevolym och även, potentiellt, till högre bostadspriser. En vinkling till förmån för skuldfinansiering kunde även konstateras i företagsbeskattningen, vilket bidrog till uppbygnaden av företagsskuld fram till 2009. Inom konsumtionsbeskattningen skulle effektiviteten i mervärdesskattesystemet ytterligare kunna höjas genom att begränsa användningen av nedsatta mervärdesskattesatser. Reformer på mervärdes- och fastighetsbeskattningsområdet skulle kunna skapa utrymme för att sänka skattetrycket på arbete, som trots betydande framsteg de senaste åren fortfarande är ganska högt och kan tänkas inverka hindrande på inhemsk ekonomisk aktivitet, sysselsättningstillväxt och investeringar.

Sveriges konkurrensställning på medellång sikt hotas av sjunkande företagsinvesteringar i forskning och utveckling och lågt kommersiellt utnyttjande av forskningsresultat. Sedan 2002 har svenska företags investeringar i forskning och utveckling i utlandet överstigit utländska företags investeringar i forskning och utveckling i Sverige. Följaktligen har forsknings- och utvecklingsinvesteringarna som andel av BNP sjunkit från 4,13 % 2001 till 3,42 % 2010. Sveriges starka ställning inom forskning och utveckling, som bekräftas av innovationsunionens resultattavla, är sårbar på grund av landets starka beroende av ett fåtal stora multinationella företag som i allt ökande utsträckning närmar sig globala innovationssystemet. Trots att landet är topprankat enligt flertalet indikatorer på FoU-resultat ligger Sverige under EU-genomsnittet när det gäller det kommersiella utnyttjandet av nyskapande produkter och tjänster. Sverige ligger också något efter i skapandet av snabväxande innovativa företag med förmåga att säkerställa en hållbar och konkurrenskraftig ekonomi till förmån för tillväxt och sysselsättning.

Ruta 1: Sammanfattning av resultaten av den djupgående granskningen inom ramen för förfarandet vid makroekonomiska obalanser

I den fördjupade granskningen av Sverige konstaterades potentiella obalanser på områdena för bostadsmarknad och privat skuldsättning. Även om bostadspriserna förefaller ha utvecklats i linje med ekonomiska fundamenta utgör den svenska bostadsmarknadenett område där obalanser kan uppkomma. Politiken på vissa områden och vissa utmärkande drag i den, som exempelvis utbudsflaskhalsar och hyresreglering i förening med 3 Sysselsättningsgraden för personer med gymnasie- eller högskoleutbildning är mycket högre än för dem

med en utbildningsnivå under gymnasienivå, medan genomsnittslönen för dessa grupper ligger mycket nära varandra. I 2010 års lönebildningsrapport från det nationella ekonomiska forskningsinstitutet hävdades att höga minimilöner kan tendera att begränsa sysselsättningen för grupper med låg utbildning eller som har låg produktivitet av andra skäl.

4 Se OECD:s ekonomiska översikt om Sverige, 2011.

9

förändringar i skattesystemet, kan ha skapat ett inbyggt tryck uppåt på bostadspriserna. En del inslag i denna politik och vissa institutionella drag innebär snedvridningar eller ofullkomligheter som medför en ekonomisk effektivitetskostnad och som skulle kunna ha en destabiliserande effekt. Deras växelverkan med skattepolitiken och institutionella drag i den svenska bolånemarknaden, som exempelvis generösa skatteavdragsregler för räntor på inteckningslån och låga amorteringskrav, skulle också potentiellt kunna öka de kostnader politiken för med sig. Trots en del motverkande omständigheter, måste den privata sektorns höga skuldsättningsnivå, särskilt hushållens skuldsättning, följas upp. Företagens skulder utgör den största delen av den privata sektorns totala skuldsättning, men det finns särskilda faktorer som förklarar detta (främst de multinationella företagens starka roll och den stora andelen koncerninterna lån), vilket gör företagens skuldsättning mindre problematisk. När det gäller hushållens skuldsättning medför emellertid den höga skuldnivån en ökad risk för den makroekonomiska stabiliteten genom att den gör hushållens balansräkningar mer känsliga för negativa chocker. Mot bakgrund av den risken, och den potentiella roll som politiken på olika områden spelar i att stimulera en fortlöpande uppbyggnad av skuld, som exempelvis generösa ränteavdragsregler, kan det vara berättigat att noggrannt följa upp utvecklingen. Det politiska svaret skulle kuna inkludera åtgärder för att fråmja en ansvarsfull utlåning, minska vinklingen till förmån för skuldfinansiering i bostadsbeskattningen, skärpa amorteringskraven i bolånen och främja användningen av inteckningslån till fast ränta. Bland möjliga åtgärder för att öka flexibiliteten i bostadsutbudet ingår att förenkla förfarandena som rör fysisk markplanering och bygglov, främja konkurrens inom byggsektorn och ytterligare lätta på regleringen av hyresmarknaden.

10

3. BEDÖMNING AV DEN POLITISKA STRATEGIN

3.1. Finanspolitik och beskattning

Budgetutveckling och skulddynamik Huvudmålsättningen i regeringens budgetstrategi, såsom den formulerats i 2012 års konvergensprogram (nedan kallat ”programmet”) är att säkerställa lågsiktigt hållbara offentliga finanser genom efterlevnad av reglerna i det svenska finanspolitiska ramverket, inklusive målet om ett överskott i den offentliga sektorns finansiella sparande på 1 % av BNP över konjunkturcykeln. Strategin syftar även till att uppfylla stabilitets- och tillväxtpaktens krav, särskilt iakttagandet av kravet på att underskottet inte får överstiga 3 % samt upprättandet av ett medelfristigt mål för de offentliga finanserna. Fram till 2011 bibehöll regeringen det medelfristiga målet på samma nivå som överskottsmålet, dvs. 1 % av BNP. I programmet anges att det medelfristia målet från och med 2012 kommer att vara ett underskott på 1 % av BNP. Det nya medelfristiga målet avspeglar korrekt stabilitets- och tillväxtpaktens krav. Neddragningen förklaras av en önskan att ”skilja mer tydligt mellan det svenska nationella ramverket och de krav som ställs på Sverige i egenskap av EU-medlemsstat”, och det lägre målet bör ses som ett minimikrav på finansiellt sparande som utgår från det faktum att Sverige är medlem av EU. I programmet anges att den ledande principen för regeringens finanspolitiska strategi fortsatt kommer att vara det mer krävande målet att uppnå ett överskott på 1 % över konjunkturcykeln.

Liksom under 2010 uppvisade den offentliga sektorns finansiella sparande ett litet överskott på 0,03 % av BNP under 2011. Detta är att jämföra med ett förväntat överskott på 0,6 % av BNP i förra årets program, där skillnaden förklaras av en något långsammare inkomsttillväxt än väntat. Baserat på ett antagande om oförändrad politik förutses i programmet ett litet underskott på 0,1 % av BNP för 2012, vilket vänds i ett överskott på 0,5 % av BNP 2013 i takt med att ekonomin väntas återhämta sig starkt. I kommissionens vårprognos beräknas saldot i den offentliga sektorns finanser redovisa ett underskott på 0,3 % av BNP 2012 och ett överskott på 0,1 % av BNP 2013, baserat på en mer dämpad återhämtning. Jämfört med förra årets program förutses i både 2012 års program och kommissionens vårprognos ett mycket lägre offentligt saldo för 2012, vilket i huvudsak grundas på att inkomsterna inte utvecklas lika starkt som väntat, men även på att utgifterna blir något högre. För 2013 beräknas i programmet att hushållens konsumtion kommer att växa i mycket snabbare takt än vad som förutsågs i kommissionens vårprognos, baserat på antagandet att hushållen kommer att börja minska sin sparkvot. För 2014 och 2015 förutses överskott på 1,7 % respektive 3,0 % av BNP, baserat på ett gynnsamt makroekonomiskt scenario med stark sysselsättningstillväxt som ett resultat av regeringens redan genomförda arbetsmarknads- och skattereformer. Om effekterna av dessa reformer inte skulle bli så stora som väntat eller inte visa sig lika snabbt som väntat skulle detta kunna resultera lägre inkomsttillväxt, vilket kunde få en negativ effekt på saldot i de offentliga finanserna. Förbättringen de offentliga finansernas saldo under programperioden väntas i huvudsakliga uppnås genom återhållsamhet med utgifter. Med antagande om oförändrad politik beräknas utgifterna sjunka med 3,3 % av BNP under programperioden.

I programmet förutses, enligt den omräkning som gjorts av kommissionen5, ett strukturellt saldo i de offentliga finanserna på 1,0 % och 1,6 % av BNP för 2012 respektive 2013, medan man i kommissionens vårprognos anger att det strukturella saldot kommer att öka från 0,00 % 5 Konjunkturrensat saldo frånräknat engångsåtgärder och andra tillfälliga åtgärder omräknat av

kommissionens avdelningar, baserat på uppgifterna i programmet, med tillämpning av den allmänt vedertagna metoden.

11

av BNP 2011 till 0,3 % och 0,4 % av BNP 2012 respektive 2013. Eftersom det medelfristiga målet har sänkts till – 1 % av BNP från och med 2012, innebär det att målet troligen kommer att uppnås under den period som täcks av programmet, även med hänsyn till att ytterligare expansiva diskretionära åtgärder förmodligen kommer att vidtas under 2013 och 2014. Dessa skulle kunna komma från ett behov att återställa realvärdet av sådana utgiftsposter som inte har indexerats med hänsyn till inflation eller inkomsttillväxt.

Enligt uppgifterna i programmet kommer ökningstakten 2012 i de offentliga utgifterna, frånräknat diskretionära inkomståtgärder, att överstiga en ökningstakt som är lägre än referensvärdet för den medelfristiga potentiella BNP-tillväxttakten (1,84 %) och som säkerställer en årlig strukturell anpassning mot det medelfristiga målet på 0,5 % av BNP (0,85 %), För 2013 och de sista programåren däremot kommer ökningstakten inte överstiga referensvärdet för den medelfristiga potentiella BNP-tillväxttakten (1,84 %). En övergripande bedömning av medlemsstatens budgetplaner, med det strukturella saldot som referensvärde, inklusive en analys av utgifterna frånräknat diskretionära inkomståtgärder, visar att planerna är förenliga med att det medelfristiga målet fortsatt uppfylls.

Huvudsakliga budgetåtgärder Inkomster Utgifter 2011 • Höjning av grundavdraget för

personer äldre än 65 år (-0,2 % av BNP)

2012 • Lägre mervärdeskattesats på

restaurang- och cateringtjänster (-0,2 % av BNP)

• Högre utgifter för infrastruktur (+0,1 % av BNP)

Anm. Budgeteffekterna i tabellen är de effekter som redovisas i programmet, dvs. av de nationella myndigheterna. Ett plustecken innebär att intäkterna / utgifterna ökar till följd av en viss åtgärd. Detaljnivån avspeglar den typ av information som finns att tillgå i stabilitets- eller konvergensprogrammet och, i förekommande fall, i flerårsbudgeten.

Skuldkvoten har uppvisat en nedåtgående trend sedan mitten av 1990-talet. Konjunkturnedgången 2008/2009 bromsade endast tillfälligt upp den utvecklingen och bruttoskulden uppgick till 38,4 % av BNP år 2011. I programmet förutses skuldkvoten sjunka ytterligare under programperioden och komma ned till 27,5 % av BNP 2015, med stora primära överskott som främsta drivkraft, men även med ett väsentligt bidrag från den reala BNP-tillväxten. Denna minskning baseras på ett tämligen gynnsamt makroekonomiskt scenario och inbegriper effekterna av vissa begränsade ytterligare privatiseringsintäkter. År 2011 hade Sverige en positiv netto utlandsställning på 18,4 % av BNP. Eftersom skuldkvoten ligger under referensvärdet är skuldminskningsriktvärdet inte tillämpligt.

Långsiktig hållbarhet

Den långsiktiga förändringen i åldersrelaterade utgifter ligger över EU-genomsnittet. Ställningen i de offentliga finanserna i utgångsläget uppväger de långsiktiga kostnaderna. Med antagande om oförändrad politik antas skulden minska till 23 % av BNP fram till 2020. Genomförs programmet fullt ut, skulle skulden minska ännu snabbare. Genom att fortsatt

12

säkerställa tillräckliga primära överskott på medellång sikt, på det sätt som planeras i det uppdaterade programmet, skulle de offentliga finansernas hållbarhet förbättras.

Finanspolitiskt ramverk Det svenska budgetramverket har gradvis tagit form sedan andra hälften av 1990-talet som en reaktion på den väsentliga försämringen av de offentliga finanserna under den djupa nedgången i ekonomin i början av 1990-talet. Det nuvarande finanspolitiska ramverket har framgångsrikt bidragit till att kraftigt stärka de svenska offentliga finanserna, både på central och lokal nivå. Det har spelat en särskild roll i att förhindra att stabila skatteintäkter i goda tider omvandlas i konjunkturförstärkande utgiftsökningar. Detta har skapat den nödvändiga marginalen för att automatiska stabilisatorer ska kunna spela sin fulla roll i recesioner och till och med lämna utrymme för diskretionära finanspolitiska stimulansåtgärder.

Ramverket baseras på tre huvudregler. För det första, i överskottsmålet, som täcker både statens och lokala myndigheters (landsting och kommuner) finanser samt pensionssystemet, fastställs att ett totalt överskott på 1 % av BNP bör uppnås över konjunkturcykeln. Uppfyllandet av målet bedöms mot sju olika indikatorer. Det stora antalet indikatorer gör bedömningen mindre tydlig och skulle kunna ge upphov till en opportunistisk tolkning. För det andra kontrollerar det treåriga nominella nominella utgiftstaket för staten (exklusive ränteutgifter) och pensionssystemet budgetöverskridanden och tvingar departementen att prioritera. För det tredje förbjuder regeln om budgetbalans lokala förvaltningar (kommuner och landsting) att anta budgetar som redovisar underskott och tvingar dem att inom tre år kompensera för eventuella underskottsutfall. Utöver budgetreglerna inrättades år 2007 ett finanspolitiskt råd som har till uppgift att tillhandahålla en oberoende utvärdering av regeringens finanspolitik och av efterlevnaden av de finanspolitiska reglerna.

Det finanspolitiska ramverket har under senare år förstärkts genom antagandet 2010 av en lag som gör det till en juridiskt bindande skyldighet att definiera överskottsmålet och specificera utgiftstaket för de kommande tre åren. I en överenskommelse som nåddes 2011 mellan alla stora politiska partier i riksdagen gavs det finanspolitiska rådet ett utökat mandat och en del ytterligare resurser. Detta motsvarar en förstärkning av det finanspolitiska rådet, eftersom det tidigare inte hade åtnjutit brett stöd i riksdagen.

Skattesystemet Sverige är ett högskatteland med en skattekvot på 45,8 % år 2010, betydligt över genomsnittet i EU. Avvägningen mellan olika delar av skattepolitiken är sund och förflyttas långsamt från skatt på arbete i riktning mot andra skattekällor som allmänt anses mindre skadliga för tillväxten. Trots att andelen ”tillväxtfrämjande skatter är betydande finns det utrymme för ytterligare tillväxthöjande skatteväxlingar (från skatt på arbete till fastighetsskatt) samt för viktiga effektivitetsförbättringar (i fastighetsbeskattning, mervärdesskatt och bolagsskatt). Skatteförvaltningen är en av de mest effektiva i EU, med en hög nivå av skatteefterlevnad och låga skatteuppbördskostnader

Beskattningen av bostäder i Sverige kännetecknas av en skevhet som gynnar lånefinansiering, framkallad av låga periodiskt återkommande fastighetsskatter (som sänktes betydligt under 2008) och generösa skatteavdragsmöjligheter för räntor på inteckningslån. Avdragssystemet och fastighetsskatterna i sin nuvarande utformning är också regressiva, genom att avdragssystemet gynnar låntagare med höga kapital- och arbetsinkomster som ränteutgifter kan drav av mot och fastighesskatterna är ett fast belopp när fastighetens taxeringsvärde överstiger ett visst tröskelvärde. För att göra skattesystemet mer skuldneutralt skulle avkastning på bostadsinvesteringar kunna beskattas som övriga inkomster (via kalkylräntan eller högre fastighetsskatter) eller så skulle ränteavdragsmöjligheten kunna minskas eller fasas

13

ut. Tidsplanen för dessa reformer skulle behöva beslutas med omsorg för att undvika en alltför stor prispress nedåt på bostadspriserna.

I företagsbeskattningen finns det ett relativt stort gap mellan den effektiva marginalskattesatsen på skuld- respektive eget kapitalfinansering av nya investeringar, vilket tyder på en skevhet som gynnar skuldfinansiering i företagen. Det är viktigt att korrigera skevheten i systemet till förmån för skuldfinansiering både i bostads- och företagsbeskattningen med tanke på hushållens och företagens höga skuldnivåer.

Mervärdesskattens effektivitet skulle kunna höjas ytterligare genom en övergång mot en mer harmoniserad mervärdesskattesstruktur6. Tillämpningen av nedsatta skattesatser gör systemet mer komplicerat och snedvrider marknadens funktion. Även om de olika nedsatta skattesatserna har motiverats av särskilda politiska överväganden, är dessutom en nedsatt skattesats oftast inte den mest effektiva eller verkningsfulla politiska åtgärden för att uppnå dessa syften. Det kommer troligen även bli fallet med den nedsatta restaurangmomsen som infördes i januari 2012 för att öka sysselsättnignen bland unga. Erfarenhet från andra länder visar att dessa åtgärder har kritiserats för att vara dyra och ha en begränsad effekt på sysselsättningen7.

Det finanspolitiska utrymme som skapats av de ovan nämnda reformerna skulle kunna användas för att ytterligare sänka skatten på arbete, vilket skulle kunna främja tillväxten. Regeringen har genomfört flera reformer de senate åren för att minska skatten på arbete. Särskilt jobbskatteavdraget, som infördes i fyra steg under perioden 2007-2010, sänkte marginalskatten och de genomsnittliga skattesatserna. Marginalskatten för arbetstagare med inkomster över genomsnittet och den genomsnittliga skattekilen är emellertid fortfarande hög. På motsvarande sätt ligger den implicita skattesatsen på arbete (39 % 2010) fortfarande betydligt över genomsnittet i EU (oviktad 32,9 %, viktad 36 %), trots en väsentlig sänkning under det gångna årtiondet.

Regringen överväger inte några omfattande förändringar i skattesystemet under den närmaste framtiden. En ytterligare sänkning av skatten på arbete genom ett femte jobbskatteavdrag är fortsatt en av reformambitionerna, men regeringen har aviserat att det eventuellt inte finns tillräckligt budgetutrymme för att genomföra det före 2014-2015. Givet den generellt sett goda ställningen i de offentliga finanserna kan utrymmet för en mer kontracyklisk effekt eventuellt förtjäna att uppmärksammas. Regeringen har tillsatt en utredning för att se över företagsbeskattningen som kommer att utfärda rekommendationer under 2013.

3.2. Finanssektorn

Den svenska finanssektorn är i relativt gott skick. Svenska banker är välkapitaliserade, med kapitaltäckningsgrader som redan uppfyller kraven enligt Basel III8. Deras exponering mot länder som är mottagare av finansiellt stöd från EU och IMF har minskat till en mycket låg nivå. Bankernas lönsamhet mätt som avkastning på eget kapital har förbätrats under det gångna året, och andelen kreditförluster har minskat (0,04 % av den totla utlåningen vid mitten av 2011). Även ur ett företagsperspektiv är tillgången till finansiering inte något

6 Normalskattesatsen på 25 % är hög, men lägre mervärdesskattsatser gäller för exempevis livsmedel, restaurang och cateringtjänster (12 %), en rad kulturella nyttigheter och offentliga transporter (båda 6 %), och vissa artiklar är helt undantagna från skatt. 7 Se fotnot 12. 8 Vidare låg inget svenska kreditinsstitut under de 5 % i kärnprimärkapital som krävdes som ett resultat

av de stresstest som Europeiska bankmyndigheten (EBA) genomförde i juli 2011 och inget svenskt kreditinstitut uppmanades heller att iaktta den högre minsta kärnprimärkapitalkvot på 9 % av de riskvägda tillgångarna som ett resultat av den tillfälliga rekapitaliseringsplan som Europeiska rådet antog i oktober 2011.

14

allvarligt problem i Sverige9. Den svenska finansiella sektorn är emellertid fortfarande sårbar för utvecklingen på bostadsmarknaden på grund av hushållens låga skuldsättning, vilket diskuterades i avsnitt 2.2. Den finansiella sektorn fortsätter även att stå inför risker som sammanhänger med dess starka internationellla exponering och starka beroende av kortfristig finansiering.

9 2011 års översikt över de små och medelstora företagens tillgång till finansiering visar att endast 8 % av

de svenska företagen uppger tillgång till finansiering som det mest akuta problemet (EU-genomsnittet: 15 %).

15

Ruta 3: Den svenska bostadsmarknaden

Från andra hälften av 1990-talet fram till början på den finansiella krisen steg bostadspriserna kraftigt i Sverige. När den finansiella krisen slog till började bostadspriserna att falla, men rekylen visade sig vara tämligen dämpad och sedan 2009 började bostadspriserna åter stiga kraftigt för att kulminera 2010. Under 2011 har bostadspriserna i Sverige varit ganska stabila, med en svagt nedåtgående trend som tilltog under det fjärde kvartalet 2011.

Real house prices Index 1995q1=100

0

50

100

150

200

250

300

1980 1985 1990 1995 2000 2005 2010

UK SE US ES DK

Source: Ecow in Det finns inte något enkelt sätt att bedöma huruvida bostadspriserna nu nått en nivå som är förenlig med ekonomiska fundamenta. Åtminstone enligt vissa måttstockar förefaller bostadspriserna nu högt värderade (t. ex. pris/hyreskvot, överkomlighetskvoter). Kvoten mellan pris och disponibel inkomst ligger fortfarande omkring 25 % över nivån vid mitten av 1990-talet och nära dess nyligen noterade toppnivåer. Dessa värderingar baseras på historiska genomsnittsvärden. Indikatorer som beaktar möjliga strukturella förändringar liksom ekonometriska uppskattningar ger vid handen att de senaste femton årens ständigt ökande bostadspriser mycket väl kan vara motiverade med hänvisning till ekonomiska fundamenta som exempelvis kraftigt ökande disponibla inkomster och låga räntor i förening med begränsningar på utbudssidan. Det finns rimliga förklaringar till varför svenska bostadspriser har undgått den kraftiga korrigering som bevittnats i många andra länder på senare år. Den snabba återhämtningen från recessionen 2008/2009, som underlättades av betydande monetära och finanspolitiska stimulanser, samt en relativt stryktålig arbetsmarknad förklarar varför den disponibla inkomsten har fortsatt att öka i aktningsvärd takt även under den allra senaste tiden. Vissa specifika skatteåtgärder som gynnar bostadssektorn (som exempelvis en betydande sänkning av fastighetsskatten och ROT-avdrag för bostadsrenoveringstjänster) har också bidragit till efterfrågan på bostadsrätter, vilket även hyresregleringen har gjort. Den trendmässiga nedgången i bolåneräntor i förening med sänkta amorteringskrav drev också på efterfrågan det senaste decenniet. På utbudssidan har en rad faktorer bidragit till en ganska dämpad utbudsexpansion under samma period. Effekterna från krisen i början av 1990-talet och 1991 års skattereform ledde till en kraftig nedgång i byggsektorn, som den har tagit lång tid att återhämta sig från. Svag konkurrens och administrativ osäkerhet i förening med stads- och markplanering och utfärdande av bygglov kan också ha hållit tillbaka utbudet genom att öka kostnaderna. I motsats till exempelvis Spanien och Irland upplevde inte Sverige en alltför stor expansion inom byggsektorn, eftersom ökad efterfrågan på bostäder främst visade sig i högre priser och i mindre grad i ökade byggvolymer. Även om bostadspriserna verkar har utvecklats i linje med ekonomiska fundamenta utgör den svenska bostadsmarknaden ett område på vilket det skulle kunna uppstå en obalanserad utveckling. En del av politiken på det här området och vissa särdrag i den, som exempelvis utbudsflaskhalsar och hyresreglering i förening med förändringar i skattesystemet, kan ha skapat en systematisk vinkling som gynnar stigande bostaddspriser. En del av dessa inslag i politiken och institutionella särdrag (en utbredd användning av inteckningslån med rörlig ränta och låga amorteringar) tyder på snedvridningar eller utgör exempel på marknadofullkomligheter som medför en ekonomiskt effektivitetskostnad och som skulle kunna ha en destabiliserande effekt. Dessa faktorers samspel med skattepolitiken, som exempelvis avdragsmöjlighet för räntor på inteckningslån och låga fastighetsskatter skulle potentiellt också kunna öka kostnaderna för dem.

16

Den utmaning som höga bostadspriser och hushållens skuldsättning utgör belystes i en rekommendation som riktades till Sverige 2011. Regeringens reaktion på den specifika risk som bostadspriserna utgör har hittills varit ganska begränsad. Detta måste ses mot bakgrund av att situationen på bostadsmarknaden har stabiliserats sedan rekomendationen utfärdades. Regeringen har inrättat en rådgivande kommitté för att analysera bostadsprisutvecklingen och utvecklingen av hushållens skuldsättning och kommer att senast i augusti 2012 föreslå möjliga reformer. Även om inriktningen på denna utredning är intressant finns det inga garantier för att den kommer att resultera i faktiska åtgärder10. Under 2011 lättade också regeringen marginellt på regleringen av hyresmarknaden. Regeringen föreslår i sin vårproposition vissa åtgärder för att förenkla uthyrningen av lägenheter i andra hand och för att stimulera bostadsbyggandet. Den hänvisar också till en ny lag för att förenkla planerings- och bygglovsförfarandena. Trots att detta säkerligen är välkommet förväntas dessa åtgärder inte vara tillräckliga för att komma till rätta med de berörda problemen. Den tilltänkta sänkningen av fastighetsavgiften för hyresenheter och för byggande av nya bostäder, liksom högre skatteavdrag för inkomster från uthyrning av bostäder kommer troligen att öka tillgången på bostäder, men en mer systematisk lösning hade varit att föredra, grundad på avskaffandet av skattesnedvridningar och hyresreglering. Fortlöpande ansträngningar krävs för att åstadkomma en väl fungerande hyresmarknad och för att ta itu med de faktorer som begränsar bostadsutbudet. Mer allmänt har regeringen hanterat den utmaning som hushållens skuldsättning utgör genom att stärka den finansiella sektorns motståndskraft. En rad åtgärder har vidtagits i detta syfte. Framförallt har de krisrelaterade strängare reglerna för svenska bankers kapitaltäckning förlängts efter utgången av 2011. Myndigheterna hade redan i november 2011 aviserat högre kapitaltäckningskrav för fyra systemviktiga banker, som översteg kraven enligt Basel III och föregick genomförandet av Basel III-reglerna. För att stärka övervakningskapaciteten förstärktes den svenska finansinspektionens resurser. Den finansiella kriskommittén tillsattes 2011 för att se över reglerna för att hantera en finanskris. För att motverka likviditetsrisker aviserades planer på att upfylla det kortfristiga likviditetskravet i Basel III före den överenskomna tidsfristen, där euron och dollarn behandlades separat. Vidare bör bankerna fortsätta att minska skillnaderna i löptider mellan tillgångar och skulder och förbättra sin offentliga likviditetsrapportering.

De åtgärder som vidtagits av regeringen är relevanta men är främst inriktade på att stärka den finansiella sektorns motståndskraft. På detta område är ansträngningarna att höja kapitalkrav och tidigarelägga likviditetskrav för banker ambitiösa jämfört med övriga EU-medlemsstater. Åtgärder för att främja ansvarsfull utlåning och minska vinklingen till förmån för skuldfinansiering av bostadsinvesteringar har hittills fått liten uppmärksamhet, förutom från införandet våren 2010 av ett tak på 85 % belåningsgraden vid bostadsköp. Vidare är hyresregleringssystemet och de viktigaste begränsningarna på bostadsbyggandet fortfarande på plats, trots vissa lovande steg. Mot denna bakgrund kan rekommendationen om bostadsmarknaden och den finansiella sektorn endast delvis anses ha genomförts.

I linje med målen i den årliga tillväxtöversikten har kapitalställningen i de systemviktiga bankerna stärkts utan att det har begränsat utlåningen till ekonomin. Kredittillväxten i den privata sektorn har på det hela tagit varit stabil (mellan 5 och 6 % under 2011), där långivningen till hushållen har bromsats upp och långivningen till icke finansiella företag ökat. 10 Den tidigare utredningen, som presenterade sina resultat i oktober 2010 var inriktad på olika aspekter,

bland annat bostadsutbud, hyresreglering och rörslighet på bostadsmarknaden, men dess slutsatser var endast provisoriska och innehöll inga konkreta rekommendationer för politiska åtgärder på detta område.

17

3.3. Arbetsmarknad, utbildning och socialpolitik Den svenska arbetsmarknaden har i allmänhet fungerat väldigt väl: Den totala sysselsättningsgraden är mycket hög (78,7 % 2010); arbetsproduktiviteten ligger över genomsnittet i EU, lönebildningssystemet är ganska flexibelt och är väl anpassat till hur konjunkturen utvecklas; dialogen mellan arbetsmarknadens parter är konsensusinriktad och effektiv när det gäller att förhindra strejker; systemet för arbetslöshetsbidrag liksom sjukersättningssystemen och systemen för ersättning till funktionshindrade har utformats för att stödja återanpassning till arbetsmarknaden och sysselsättning och betydande framsteg har gjorts när det gäller att minska skatten på arbete. Inte desto mindre är välriktade politiska åtgärder motiverade på flera områden, särskilt när det gäller att hantera varaktiga och relativt höga arbetslöshetsnivåer, liksom låg sysselstättningsgrad bland ungdomar och icke EU-meborgare.

Behovet att åtgärda det låga arbetskraftsdelatagandet bland unga och invandrare konstaterades i de landspecifika rekommendationerna för Sverige i 2011 års bedömning och framhävdes också som en allmän prioritering i 2012 års årliga tillväxtstrategi. I den svenska budgetpropsitionen för 2012, som lades fram i september 2011, ingick ett flertal åtgärder som svar på rekommendationerna. Bland åtgärderna för att avhjälpa ungdomsarbetslösheten ingår bland andra följande: En sänkning av mervärdesskattesatsen för restaurang- och cateringtjänster, införandet av ett lärlingsprogram som ett fast inslag i gymnasieskolan, införandet av en reform som syftar till att öka antalet studenter som går ut gymnasiet med godkänt i alla ämnen, samt säkerställandet av en bättre anpassning mellan gymnasieskolan och arbetsmarknaden. I syfte att förbättra integrationen av invandrare på arbetsmarknaden ingår följande åtgärder: Ytterligare uppföljning av, och förbättringar av, det reformerade system för att ta emot nyanlända flyktingar, en utvärdering av effektiviteten i den svenska språkinlärningssystemet svenska för invandrare, tillsättningen av en utredning för att senast i oktober 2012 föreslå åtgärder för att påskynda integrationen av kvinnliga invandrare och invandrare som anländer till Sverige som ett resultat av familjeåterföring (60 % kvinnor), liksom subventioner till arbetsgivare som anställer arbetslösa invandrare.

De flesta av dessa åtgärder är relevanta och kan förväntas ge positiva effekter. Eftersom flertalet reformer inte genomförs förrän 2012 är det emellertid ännu för tidigt att bedöma huruvida de verkligen får väsentliga effekter för målgrupperna. Betydelsen av och effektiviteten i den viktigste åtgärden för att avhjälpa ungdomsarbetslösheten – sänkningen av restaurangmomsen – kan ifrågasättas. Erfarenheten från andra medlemssater11 tyder på att det föreliger vissa tvivel på de effekter som denna skatteutgiftsåtgärd har på tillväxt och skapande av arbetstillfällen. Den svenska mervärdesskattereformen kommer att utvärderas av flera offentliga myndigheter, och slutliga rapporter kommer att läggas fram i januari 2016. En utvärdering av priseffekten på kort sikt kommer redovisas redan i juli 2012.

Förutom de åtgärder som ingår i 2012 års budgetproposition innehåller det nationella reformprogrammet en beskrivning av insatser som syftar till att förbättra den svenska arbetrsmarknadens funktion, inberäknat i fråga om anställningsskydd och lönebildning. Regeringen överväger olika alternativa lösningar för att förhindra utnyttjande av fasta anställningskontrakt. En offentlig utredning håller dessutom på att undersöka huruvida 11 Beträffande Finland, hänvisas till Iida Häkkinen Skans and Tuomas Kosonen, Sänkt moms på

frisörverksamhet och restauranger i Finland: Blev det verkligen lägre priser och högre sysselsättning?, Ekonomisk Debatt nr 5 2011; Konjunkturinstitutet, Yttrande på promemorian ‘Sänkt restaurang- och cateringmoms’ (dnr Fi2011/1404). Beträffande Frankrike hänvisas bland annat till rapporten från "Conseil des Prélèvements Obligatoires", http://www.ccomptes.fr/fr/CPO/documents/divers/Rapport_de_synthese_Entreprises_et_niches_fiscales_et_sociales_071010.pdf , sidan 200 och följande. Uppskattningar av effekterna av en mervärdesskattesänkning för restauranger i Belgien tyder på liknande slutsaatser.

18

arbetsgivarens kostnader i samband med uppsägningskonflikter kan reduceras. En annat offentlig utredning har fått i uppdrag att utreda och, senast den 30 november 2012, föreslå modeller för en ny sanställningsform med ett utbildningsinnehåll för ungdomar – lärlingsprovanställning. I departementen pågår dessutom förberedelser för införande av en särskild anställningsform för gymansiepraktikanter. Alla dessa initiativ utgör lovande steg för att skapa ökad flexibilitet i den nedre delen av löneskalan, vilket är till fördel för ungdomer och lågutbildade, och minska klyftan i anställningsskydd mellan fast och tillfälligt anställda. De är emellertid fortfarande i ett inledande stadium och resultatet kommer att avhänga av arbetsmarknadens parters reaktioner.

Sammanfattningsvis har regeringens strategi för att öka arbetsmarknadsdeltagandet bland unga och invandrare hittills inriktats på aktiva arbetsmarknadspolitiska åtgärder. Tidigare åtgärder på detta område har inte givit väsentliga och varaktiga effekter. Det är för tidigt att se resultaten av de åtgärder som genomfördes under 2012. Ett helhetsgrepp för hantera utmaningarna skulle möjligen kräva en mer beslutsam ansträngning på områden som exempelvis anstställningsskydd och vad gäller höga ingångslöner för okvalificerade arbeten. De initiativ som aviserats i det nationella reformprogrammet är lovande steg i den riktningen, men det återstår ännu att se huruvida de kommer att leda till konkreta resultat. På området beskattning av arbete finns det en klar risk för att de återstående reformambitioner som angavs i det nationella reformprogrammet inte kommer att genomföras under programperioden, särskilt det femte steget i jobskatteavdraget och den ytterligare höjningen av grundavdraget i den statliga inkomstskatten. Regeringen har indikerat att det eventuellt inte kommer att finnas tillräckligt finanspolitiskt utrymme före 2014-2015. I ljuset av dessa konstateranden bedöms rekommendationen som gäller arbetsmarknadsintegration delvis ha genomförts.

När det gäller framteg i riktning mot att uppnå målen i Europa 2020-strategin förväntas lärlingsprogrammet, gymansiereformen och de nya åtgärder som riktar sig till invandrare bli de huvudsakliga åtgärder som kommer att ge en positiva effekter på sysselsättningsmålet 2020, liksom målet om att minska skolavhoppen och målet om att minska antalet personer som riskerar att hamna i fattigdom. Tidigare åtgärder kan redan tänkas ha bidragit till ökningen av sysselsättningsgraden sedan 2009. Det kan emellertid vara för tidigt att dra en sådan slutsats med tanke på svårigheten att särskilja effekten av en konjunkturbetingad uppgång i sysselsättningen från effekten av regeringens åtgärder.

Genom att utnyttja europeiska socialfonden stöds i Sverige ett flertal projekt för att bekämpa arbetslöshet och social utslagning, särskilt för de mest utsatta bland ungdoms- och invandrargrupperna. Det kan tyvärr konstateras att den svenska regeringen i sin budget för 2012 sänkte gränsen för Europeiska socialfondens utestående åtaganden vid slutet av året med 20 % jämfört med 2011, vilket leder till ett mindre effektivt utnyttjande av Europeiska socialfonden för detta ändamål under perioden 2012-2014. Detta strider mot en av de angivna målsättningarna i 2012 års årliga tillväxtöversikt, att mobilisera och bättre utnyttja de tilgängliga medlen från EU:s fonder till att genomföra rekommendationerna rörande arbetsmarknaden, och strider mot andan i kommissionens aktuella ungdomsinitiativ.

Den svenska samhällsmodellen kännetecknas av ett väl utbyggt allmänt system för social trygghet och en aktiv arbetsmarknadspolitik. Utgifterna för social trygghet som andel av BNP har konstant varit bland de högsta i EU (för 2009 SV: 32.1 %, EU-27: 29.5 %). Det sociala skyddssystemet har varit fortsatt robust under den ekonomiska krisen, vilket återspeglar stabila offentliga finanser. Sverige har inte tvingats införa några nedskärningar i det sociala trygghetssystemet. Därför har den sammantagna risken för att drabbas av fattigdom och social utslagning legat kvar på oförändrad nivå under de senaste antal åren (2007: 14.5 %, 2010:

19

15 %). Sverige är en av medlemsstaterna som har lägst inkomstskillnader (på andra plats under 2010, jämfört med ett EU-genomsnitt på 23,3 %)12.

Trots att den totala indikatorn på risken att drabbas av fattigdom och soocial utslagning svagt förbättrats under 2010, har situationen inte förbättrats för vissa utslagna grupper. Den negativa trenden gäller de äldre (särskilt kvinnor), fattigdom bland förvärvsarbetande kvinnor, barnfattigdom och sociala utgifters effekter när det gäller att minska barnfattigdom (se den statistiska bilagan). Situationen förefaller än mer bekymmersam sedd ur ett långsiktigt och EU-övergripande perspektiv. Samtidigt som risken för fattigdom och social utslaging i EU under perioden 2007-2010 bland personer över 65 år minskade med 4,7 procentenheter (3,4 procentenheter för kvinnor) ökade den i Sverige med 5,5 procentenheter (8,7 procentenheter för kvinnor).

Den svenska regeringens övergripande politiska mål är starkt inriktat på att minska social utslagning genom arbetsmarknadsintegration. Ökat arbetsmarknadsdeltagande för grupper med svagt fotfäste på arbetsmarknaden, som exempelvis invandrare och ungdomar, kommer att leda till en väsentligt minskad social utslagning för de berörda grupperna. Detta är också huvudsyftet med en nyckelåtgärd som nyligen vidtagits för att bekämpa social utslagning – den reform av mottagningssystemet för asylsökande och deras familjer som infördes i december 2011. Reformen syftar till att öka arbetsmarknadsdeltagandet bland invandrare genom att överlåta ansvaret för aktiveringsåtgärder från kommunerna till arbetsförmedlingen. Syftet är att harmonisera kvaliteten på introduktionsåtgärderna, stärka det personliga incitamentet att ta ett arbete samt ge lämplig individuell vägledning.

Det finns emellertid vissa utsatta grupper som exempelvis äldre kvinnor med låg pension och ensamstående föräldrar med barn för vilka ökat deltagande på arbetsmarknaden inte alltid en effektiv eller realistisk metod för att minska risken för fattigdom. Därför bör politikens övergripande inriktning på arbetsmarknadsdeltagande som ett sätt att minska risken för fattigdom även kompletteras med andra politiska åtgärder.

Vad gäller utbildning sjönk skolavhoppen under tioprocentsmålet 2010 och fortsätter att minska. Sverige har således redan uppnått det nationella mål som fastställdes för 2020. Den viktigaste åtgärden för att bekämpa skolavhoppen har varit genomförandet av gymnasiereformen med början under skolåret 2011-2012, en ytterligare differentiering av yrkesutbildningen och integrering av lärlingssystem för att göra gymmasiets yrkeslinjer mer anpassade till arbetsmarknadens behov. Vad gäller den resultaten i den högre eftergymnasiala utbildningen har Sverige redan överträffat målet för 2020 med 45,8 % med högskoleexamen inom åldergruppen 30-34 år.

Skolutbildningens sjunkande kvalitet, vilket avspeglas i internationella testresultat (OECD PISA 2009), samt läraryrkets fortsatt bristande attraktionskraft ger inte desto mindre fortfarande anledning till stor oro. Regeringen antog en rad åtgärder för att ta itu med dessa problem: En ny utbildningslag som stärkte rätten till inlärningsstöd, nya kursplaner för att bättre förbereda gymnasieelever för arbetsmarknaden, ett program för att stärka utbildningen i matematik, naturvetenskap och teknik, ett reform av grundlärarutbildningen inom ramen för det initiativ som kallas lärarlyftet, samt ytterligare medel för lärarnas fortlöpande yrkesutveckling. Den höga genomsnittsåldern för förstaårsstudenter på universiteten, den stora andelen studenter som inte fullföljer sin högskoleutbildning (46 % 2011)13 och det faktum att universitetsstudenterna tar ganska lång tid på sig att ta sin examen leder till att de 12 Risken för fattigdom är betydligt högre för dem som är födda utanför EU (32,4 % 2010), icke EU-

medborgare (51,3 % 2010), arbetslösa (48,9 % 2010), äldre kvinor (21,6 % 2010) och ensamstående med minderåriga barn (37,5 % 2010).

13 OECD, Education at a Glance, OECD, 2010. I dessa siffror ingår studenter som kanske aldrig avsett att ta en hel examen, uppskattningsvis 40 % av studenterna i Sverige.

20

kommer in på arbetsmarknaden relativt sent. Detta förklarar att de sammanlagda utgifterna per student under den genomsnittliga högskolestudieperioden är bland de högsta i jämförelsen. De reformer som nyligen inletts och som beskrivits i det nationella reformprogrammet som exempelvis kvalitetsbaserad resurstilldelning med start 2013 bör stärka de högre utbildningsanstalternas roll i kunskapstriangeln. Sverige har på det hela taget infört en lång rad relevanta och ambitiösa reformer, särskilt på skolutbildningsområdet. Dessa åtgärder behöver emellertid samordnas bättre, särskilt när det gäller att minska skolavhoppen och andelen studenter som inte fullföljer sin högskoleutbildning.

3.4. Tillväxt och konkurrenskraft – strukturåtgärder Sverige rankas som en av världens mest konkurrenskraftiga ekonomier, mätt i arbetsproduktivitet, kunskaps- och färdighetsnivåer, infrastruktur, ekoeffektivitet, innovationsförmåga och företagsklimat. Sverige ligger över EU-genomsnittet på dessa områden och omfattades inte av några landspecifika rekommendationer på strukturreformsområdet under 2011.

Forskning och innovation Sverige har den näst högsta nivån FoU-utgifter som andel av BNP och ses som en ledande innovationsnation enligt innovationsunionens resultattavla. Flera brister har emellertid noterats, vilka förhindrar ytterligare framsteg på forsknings- och innovationsområdet. Först och främst är det kommersiella utnyttjandet av innovationsprodukter ganska svagt oh indikatorn ”försäljning av nya produkter på marknaden i förhållande till företagens innovationer" ligger under genomsnittet för EU och visar en negativ trend14. Sverige tycks även släpa efter i fråga om skapandet av nya snabbväxande företag. I landet skapas nya företag i innovativa sektorer, men dessa företag växer inte lika snabbt som i andra europeiska länder. Patenteringen bland unga företag i Sverige ( som existerat i mindre än fem år) är klart lägre än för unga företag i Förenta staterna eller de övriga nordiska länderna15.

Den svenska innovationsmiljön tycks tappa förmågan att behålla och dra till sig företagens FoU-investeringar och innovationskedjor. Företagens FoU-intensitet har sjunkit betydligt de senaste åren16, vilket i stor utsträckning avspeglar storföretagens omallokering av FoU-investeringar till platser utanför Sverige17. Detta har resulterat i att framstegen för att närma sig det nationella FoU-målet på 4 % av BNP har uphört och FoU-instensiteten har sjunkit från en topp på 4,13 % 2001 till 3,42 % 2010. Inom företagssektorn är FoU-investeringarna i hög grad koncentrerade till ett fåtal mycket stora företag18, vilket gör Sveriges synbart gynnsamma ställning sårbar (också med tanke på att många stora FoU-investerare i Sverige nu är utlandsägda). <Samtidigt har de små och medelstora företagens FoU-investeringar sjunkit med närmare 30 % mellan 2005 och 2009.

14 Innovationsunionen, resultattavla 2011. 15 Innovationsunionen, konkurrenskraftsrapport 2011. 16 FoU fiansierad av affärsföretag som procentandel av BNP föll från 2,96 % 2001 till 2,12 % 2009, vilket

var den största minskningen bland alla EU:s medlemsstater. De flesta av Sveriges konkurrenter på världsmarknaden ökade i stället sina företags FoU-investeringar under samma period.

17 Utländska företags forsknings- och utvecklingsutgifter i Sverige minskade med 11 % mellan 2003 och 2007, medan svenska företags forsknings- och utvecklingsinvesteringar ökade med 49 % under samma period. Nedgången i totala forsknings- och utvecklingsutgifter under perioden 2007–2010 tyder på att denna trend håller i sig under den nästföljande perioden.

18 När utländska dotterbolag i Sverige också medräknas står storföretagen för 65-70% av forskning och utveckling i den privata sektorn, samtidigt som 98 % av alla svenska företag är små eller medelstora företag. Under de senaste åren har sysselsättningstillväxten inte längre skett i de multinationella företagen utan i de små och medelstora företagen.

21

Sverige är ett relativt litet land i befolkningshänseende och det svenska forsknings- och innovationssystemet är beroende av att vara integrerat i det expanderande europeiska forsknings- och innovationssystemet för att få tillgång till kunnande inom för landet strategiska områden och för att uppnå en kritisk massa i detta hänseende. Den offentliga sektorn skulle kunna göra större framsteg på detta område. För närvarande är det endast de mest forskningsintensiva universiteten i Sverige som samarbetar med internationella partner, vilket innebär att många går miste om det mer intensiva samarbete som pågår bland de främsta universiteten i andra europeiska länder.

Ett flertal initiativ har sjösatts under de senaste fem åren för att höja effektiviteten i det svenska forsknings- och innovationssystemet med inriktning på innovation i små och medelstora företag med hjälp av ett förstärkt samarbete med universiteten och bättre tillgång till såddfinansiering och venturekapital. Interessanta förslag har också presenterats den senaste tiden som gäller både åtgärder på efterfrågesidan (t. ex. om att införa ny upphandlingslagstiftning som främjar innovationsvänlig upphandling) och åtgärder på utbudssidan (särskilt för att finansiera testning, demonstrationsinfrastruktur och företagskuvöser för nya forskningsbaserade produkter19. En reform av systemet för att finansierna innovation på ett tidigt stadium för att strömlinjeforma det och uppnå synergieffekter beskrivs i det nationella reformprogrammet. Dessa initiativ är relevanta, men skulle kunna ge ökat mervärde om åtgärderna på både utbuds- och efterfrågesidan kopplades samman närmare.

Den nya innovationspropositionen, som planeras att antas före utgången av 2012 ger möjlighet att ta ett helhetsgrepp för att komma till rätta med svagheterna i det svenska forsknings- och innovationssystemet. Det krävs en ansträngning för att återskapa ett attraktivt företagsklimat för privata forskings- och innovationsinvesteringar genom införandet av system för att uppmuntra unga innovativa företag att utveckla nya tekniker och innovativa lösningar samt genom att utveckla starkare incitament för samarbete mellan forskning och industri med särskild inriktning på stora företag etablerade i Sverige. Genom ett mer strategiskt utnyttjande av EU:s sstrukturfonder till förmån för forskning, utveckling och innovation bör det vara möjligt att ytterligare utveckla smart specialisering och internationella kopplingar samt stärka samordningen mellan nationella och regionala initiativ20. Nyckelinitiativ skulle kunna inbegripa investeringar i innovativa små och medelstora företag längs hela innovationsmervärdeskedjan och ett snabbt kommersiellt utnyttjande av forsknings- och innovationsresultat. Staten skulle kunna spela en större förmedlande roll och främja forsknings- och innovationspartnerskap mellan näringsliv och universitet och forskningsinstitut.

Miljö, energi och transporter Sverige har utvecklat en bra mix av åtgärder för att främja energieffektivitet, som inkluderar skattepolitiska-, finansiella, lagstiftnings-, informations- och frivilliga instrument. Dessa åtgärder stöds på olika nivåer av den offentliga förvaltningen (nationell, regional och lokal nivå) och berör alla sektorer av ekonomin. En ytterligare energibesparingspotential kan ligga i att undersöka samspelet mellan den systematiska användningen av kombinerad värme- och energiproduktion å ena sidan och isolering av byggnader å andra sidan.

19 Vinnova policy VP 2011:04; Vinnova Information VI 2011:09; Erawatch landrapport 2010. 20 EU.s strukturfonder kan här spela en viktig roll eftersom de tillhandahåller 40-50 % av offentligt

regionalt stöd för forskning och utveckling med särskild inriktning på små och medelstora företag. Hänsyn bör också tas till stora regionala skillnader i FoU-utgifter (FoU-utgifter på NUTS 2-nivå varierade från 0,9 % av BNP till 4,7 % av BNP 2009, vilket visade på stora variationer i närmandet till det nationella FoU-målet).

22

Sverige har åtagit sig att minska utsläppen av växthusgaser med 17 % (jämfört med 2005 och endast för utsläpp som täcks av EU:s system för handel med utsläppsrättigheter) fram till 2020. Enligt beräkningar från 2011, som tar hänsyn till befintliga åtgärder, väntas Sverige vara mycket nära att uppnå sitt nationella mål. Med tanke på den redan låga utsläppsnivån är det dock troligt att kostnaderna för att minska utsläppen kommer att stiga i framtiden, vilket gör att tonvikten kommer att ligga på kostnadseffektiviteten i Sveriges politik för att möta klimatförändringen. En rad åtgärder har den senaste tiden antagits för att minska utsläppen från transportsektorn (t. ex. kraftiga höjningar av bränsleskatter, nya fordonsskatteregler), som tillsammans med jordrukssektorn är de främsta källorna till utsläpp av växthusgaser i landet.

När det gäller förnybar energi är Sverige på god väg att uppnå sina åtaganden enligt Europa 2020-strategin (49 % av den totala energiförbrukningen ska vara förnybar energi och andelen förnybar energi i transportsektorn ska vara 10 % senast 2020). Eftersom Sverige redan ligger i framkant på området förnybar energi, energieffektivitet och koldioxidutsläpp kommer förmodligen kostnaderna för en anpassning till ännu högre standarder att öka i framtiden. EU:s strukturfonder skulle i större utsträckning kunna utnyttjas för att hjälpa Sverige att uppnå sina mål på dessa områden.

Trots höjd energi- och koldioxidskatt under 2011 har skattesystemet fortfarande potential att växla om till ett grönare skattesystem. Närmare bestämt skulle det vara fördelaktigt att ta itu med det stora antalet undantag och differentierade skattesatser i syfte att göra miljöbeskattningen21 mer kostnadseffektiv och allmänt mer verkningsfull. Avsikten att genomföra en heltäckande undersökning av potentiellt miljöskadliga subventioner, som aviserats i det nationella reformprogrammet, välkomnas och bör fullföljas oh leda till konkreta förslag om hur dessa suventioner ska kunna avskaffas.

Inom avfallshanteringsektorn har Sverige lyckats minska andelen avfallsupplag till en mycklet låg nivå (1 %). Givet den höga sopförbänningsandelen (49 %) är politiken mindre inriktad på att förebygga avfall och dirigera om avfallshanteringen från förbränning till återanvändning. Detta är resultatet av en medveten politik för att generera energi/värme som lett till att en dyrbar infrastruktur har byggts upp, vilken myndigheterna upplever ett behov att utnyttja. En omläggning av inriktningen från förbränning till återanvändning skulle inte bara väsentligt minska de direkta och indirekta utsläppen av växthusgaser, men även ge vinster i form av jobbskapande22.

Energiinfrastrukturen är väl utvecklad, även om det skulle vara lönande att förbättra sammanlänkningen mellan områdena i norra delen av landet med energiproduktionsöverskott och förbrukningsområdena i söder med energiproduktionsunderskott, liksom att förbättra gränsöverskridande sammanlänkningar för att öka stabiliteten i energiförsörjningen. Trots gasmarknaden ringa omfattning skulle ett totalt beroende av en enda sammanlänkning och ett stort beroende av utländska lagringsanläggningar öka Sveriges sårbarhet för störningar i gastillförseln.

Situationen för transportinfrastrukturnätet är på det hela taget tillfredsställande. En ökande andel av BNP investeras för närvarande i transportinfrastruktur. Förutom transportflaskhalsar i de största städerna är ett betydande bekymmer inte desto mindre de låga investeringarna för underhåll och förbättring av det svenska järnvägsnätet, som helt klart inte hållit takten med den senaste tidens ökade trafikvolymer. Kapaciteten är ansträngd, delvis eftersom nätet övervägande är enspårigt och betjänar trafikslag med olika kvalitetsbehov. Sverige aviserade 21 Koldioxidskattens effekt på industrins utsläpp av växhusgaser har sänkts genom undantag för olje-,

gruv- och metallindustrin. 22 En begränsning av energiåtervinningen till icke återvinnbart avfall skulle kunna skapa mer än 2000

arbetstillfällen och öka omsättningen i avfallssektorn med mer än 240 miljoner euro i Sverige. Europeiska kommissionen, Implementing EU waste legislation for green growth, 2012.

23

2011 att takten i arbete med drift och underhåll av järnvägsnätet skulle öka. Dessa utmaningar bör också tas upp i det kommande förslag till infrastrukturbeslut som aviserats i det svenska nationella reformprogrammet.

Inre marknad och konkurrens Sverige är en av de medlemsstater som har införlivat tjänstedirektivet inom införlivandetidsfristen, vilket inbegrep ett betydande antal ändringar i nationell lagstiftning. Sverige har i synnerhet ändrat sin lagstiftning om utländska filialer och har tagit bort de hinder som skapades av en lång rad formella krav och ett övergripande etableringskrav. I Sverige är systemet med en enda kontaktpunkt väl etablerat, men informationen skulle kunna göras tydligare (exempelvis sökfunktionen), och det skulle kunna göras lättare för utländska användare att fullfölja förfarandet (inklusive utveckla former för att kunna godta i utlandet utfärdad e-legitimation. Sverige ligger också i topp när det gäller att genomföra den digitala agendan. Sverige placerades på första plats bland 142 länder på ranglistan i 2012 års globala IT-rapport sammanställd av World Economic Forum. E-handel används allmänt både i nationell näthandel (av 65,7 % av Sveriges befolkning jämfört med 40,4 % i EU 2010) och i gränsöverskridande näthandel (12,7 % jämfört med 8,8 %). Bland de små och medelstora företagen ligger Sverige i topp i fråga om inköp på nätet (52,6 % jämfört med 26,4 %) och ligger över genomsnittet när det gäller försäljning på nätet (23,5 % jämfört med 12,8 %).

På konkurrensområdet är Sverige en de medlemsstater som har gjort störst framsteg under det gångna decenniet. Detta till trots finns det fortfarande utrymme för ytterligare förbättringar på flera områden. Den omfattande kommersiella verksamhet på en rad områden som kommuner bedriver inom vissa sektorer kan ge upphov till illojal konkurrens mellan offentligt ägda företag och privatta aktörer, särskilt inom offentlig upphandling. Även om det svenska konkurrensverket har givits stora befogenheter att ingripa mot kommersiell verksamhet som bedrivs av offentliga myndigheter (kommuner) har dessa befogenheter hittills inte utnyttjats.

3.5. Modernisering av den offentliga förvaltningen Sveriges offentliga förvaltning anses allmänt vara effektiv och tillhandahålla heltäckande tjänster av hög kvalitet till både medborgare och företag. Detta starka resultat grundas på en hög grad av öppenhet och insyn i den offentliga förvaltningen, stor respekt för rättssamhället och samförstånd i beslutsfattandet. Sverige rangordnas stadigvarande som ett av de minst korrumperade länderna i olika tabeller över korruptionen i världen (landet låg på fjärde plats i 2011 års korruptionsindex som gavs ut av Transarency International). Sverige är också en av de ledande länderna i fråga om e-förvaltning: Tillhandahållandet av tjänster till enskilda och företag har nått upp till 100 %23, utnyttjandet av e-förvaltningstjänster är också högt (90% bland företagen och 68 % bland medborgarna, vilket är den näst högsta siffran i EU), och användningen av e-upphandling är väl utvecklad (56 % av kommunerna, 50 % av landstingen och 28 % av de statliga myndigheterna använde sig av e-upphandling vid utgången av 2010).

Samtidigt är de svenska myndigheterna medvetna om att det finns utrymme för förbättringar i fråga om kostnadseffektiviet, strömlinjeformning och förenkling. Att starta ett företag är ett sådant exempel, eftersom det fortfarande är krångligt, tidsödande och dyrt i Sverige. Mätt i antalet dagar som krävs för att starta ett nytt företag uppvisar Sverige sämre resultat än flertalet övriga medlemsstater.

Sverige är för närvarande i färd med att utveckla en ny strategi för att intensifiera och sprida e-förvaltning, med mål som ska uppfyllas senast 2015 och en långsiktig vision för 2020. 23 Baserat på en korg med åtta grundläggande tjänster för företagen och tolv grundläggande tjänster för

medborgarna.

24

Vidare förelås i lagen om offentlig förvaltning för demokrati, deltagande och tillväxt en heltäckande användning av e-upphandling inom offentlig förvaltning senast 2013, förenklade kontrakt med den offentliga förvaltningen och möjlighet att lägga ut vissa av den offentliga förvaltningens stödfunktioner på entreprenad för att öka effektiviteten och minska administrativa kostnader. I lagen förelår regeringen även att dra ned på offentliga enheters tillhandahållande av varor och tjänster på marknader för att i största möjliga mån undvika marknadssnedvridningar och ge leveantörer i den privata sektorn likvärdiga konkurrensvillkor.

Även om byråkratin inte är särskilt betungande i Sverige jämfört med andra EU-länder24 vidtar den svenska regeringen åtgärder för att ytterligare minska de resurser som de svenska företagen, särskilt de små och medelstora företagen, måste avdela för att efterleva myndigheternas regler och och krav. Under 2006 satte regeringen upp ett mål om att minska byråkratin för företagen med 25 % fram till 2010 (vilket senare framflyttats till 2012). Eftersom den minskning som hittills uppnåtts bara är drygt 7 % har den svenska regeringen väsentligt intensifierat sina ansträngningar i år genom att vidta en rad åtgärder: Ett förenklingsprogram för perioden 2011-2014; ett nyskapat forum för bättre lagstiftning bestående av företrädare för näringslivet, lokala myndigheter, landsting och offentliga myndigheter och organisationer; ett nytt fortbildningsprogram för att förbättra samverkan mellan lokala myndigheter och företag; samt flera analyser för att ge stöd och vägledning inför framtida politiska åtgärder. Mandatet till det svenska rådet för bättre lagstiftning har breddats och förlängts fram till 2014. Den svenska regeringen har vidare beslutat att skjuta upp den årliga granskningen av förvaltningskostnader fram till 2013 och undersöker under mellantiden alternativa, mindre tungrodda sätt att mäta administrativa kostnader. På skatteområdet har ett flertal åtgärder vidtagits för att förenkla skattereglerna för företag och enskilda (exempelvis när det gäller beskattning av utländska experter).

Åtgärderna för att minska byråkratin är relevanta och ligger i linje med prioriteringarna i 2012 års årliga tillväxtstrategi, även om det är mindre säkert huruvida de kommer att garantera att målet uppfylls 2012.

24 Europeiska kommissionen, medlemsstaternas konkurrensresultat och konkurrenspolitik 2011.

25

4. ÖVERSIKTSTABELL

Åtaganden för 2011 Sammanfattande bedömning Landsspecifika rekommendationer Landspecifik rekommendation nr 1: För en finanspolitik som säkerställer att det medelfristiga målet fortfarande uppfylls.

Sverige har endast delvis genomfört rekommendationen.

Inriktningen i 2012 års budgetproposition bedöms vara balanserad och förenar en ansvarsfull finanspolitik med behovet att motverka nedgången i konjunkturen. Det medelfristiga målet uppnåddes inte 2011, men kommer troligtvis att uppfyllas under perioden 2012-2013. Detta beror främst på att regeringen har sänkt sitt medelfristiga mål från +1 % av BNP till -1 % av BNP från och med 2012. Kommissionen uppskattar att det strukturella saldot uppgick till 0 % av BNP 2011 och att det kommer att uppgå till 0,3 respektive 0,4 % av BNP för 2012 och 2013.

Landspecifik rekommendation nr 2: Vidta förebyggande åtgärder för att hantera de makroekonomiska riskerna i förening med stigande huspriser och hushållens ökande skuldsättning. En bred uppsättning åtgärder kan övervägas, exempelvis översyn av bolånesystemet, inklusive bankernas kapitalkrav, hyresreglering, fastighetsbeskattning och byggnadslov.

Sverige har endast delvis genomfört rekommendationen.

Även om stabiliseringen av bostads- och bolånemarknaderna gör genomförandet av rekommendationen mindre akut, är den forfarande giltig på lång sikt. De åtgärder som regeringen har vidtagit går i rätt riktning, men är främst inriktade på att stärka den finansiella sektorns motståndskraft, där ambitionsnivån är hög. Åtgärder för att främja ansvarsfull utlåning och minska snedvridningen till förmån för skuldfinansiering i finansieringen av fastighetsinvesteringar har än så länge givits mindre uppmärksamhet. Regeringen har tagit vissa inledande steg för att lätta på hyresregleringen och överväger åtgärder för att komma till rätta med begränsningarna i bostadsutbudet.

Landspecifik rekommendation nr 3: Övervaka och förbättra deltagandet på arbetsmarknaden bland unga och andra utsatta grupper.

Sverige har endast delvis genomfört rekommendationen.

Regeringen har antagit en lång rad åtgärder som kan förväntas ge positiva effekter. Eftersom flertalet reformer inte genomförs förrän 2012 är det emellertid för tidigt att bedöma huruvida de verkligen får väsentliga effekter för målgrupperna. En politisk diskussion har startat om sätt att öka flexibiliteten i den nedre delen av löneskalan och att lätta upp skillnaden i anställningsskydd mellan tillfälligt och fast anställda. En mer beslutsam ansträngning på dessa områden skulle inte desto mindre behövas för att hantera utmaningen. .

Europa 2020 (nationella mål och de framsteg som gjorts för att nå dem) Mål för sysselsättningsgraden som angavs i 2011 års nationella reforprogram: Betydligt över 80 %

Sysselsättningsgrad (%) 2010: 78.7 %, 2011: 80% Det EU-övergripande målet har uppfyllts. Uppnåendet av det mer ambitiösa nationella målet, som redan nåddes i perioden 2007-2008 har försvårats av en betydande ökning av arbetslösheten till följd av krisen 2008-2009. Sedan dess har betydande framsteg gjorts med sikte på att uppfylla

26

målet. FoU-mål som angavs i 2011 års nationella reforprogram: Omkring 4 % av BNP

Inhemska bruttoutgifter för FoU (i procent av BNP) 2009: 3,61 %, 2010: 3,42 % Sedan dess har betydande framsteg gjorts med sikte på att uppfylla målet. Ökningen i offentliga FoU-utgifter som andel av BNP uppvägdes av en minskning av företagens FoU-utgifter.

Mål för utslåpp av växthusgaser som angavs i 2011 års nationella reforprogram: a) -17 % jämfört med 2005års nivå eller a) -40 % jämfört med 1990 års nivå

Utsläpp av växthusgaser : a) basår 2005: 2010: -10.2 % b) basår 1990: 2009: -17 % Framsteg har gjorts med sikte på att uppfylla målet. Sverige är på god väg att uppfylla målet senast 2020.

Mål för förnybar energi som angavs i 2011 års nationella reforprogram: 49 %

Andel förnybar energi i den slutliga energianvändningen (brutto). 2009: 47.3 % (Eurostat), 2010: 47,8 % (nationell rapport om förnybar energi) Framsteg har gjorts med sikte på att uppfylla målet. Sverige är på rätt väg att uppfylla målet senast 2020. Delmålet för 2011/2012 uppnåddes redan 2009.

Energieffektivitet–minskning i primär energiförbrukning senast 2020 (i Mtoe): 12.8 Mtoe

ej tillämpligt Metoden för att bedöma nationella framsteg i energieffektivitet är för närvarande föremål för diskussion i institutionerna inom ramen för det föreslagna direktivet om energieffektivitet. Alternativa indikatorer (t. ex. energiintensitet) antyder att framsteg har gjorts för att uppnå målet.

Mål som gäller skolavhopp (i %) 10 %

Avhopp från skolutbildning och yrkesutbildning (procent av befolkningen i åldrarna 18-24 år med som mest högstadium och som inte deltar i vidareutbildning eller yrkesutbildning): 2009: 10.7 %, 2010: 9.7 % Målet har uppnåtts:

Mål som gäller eftergymnasial utbildning (i %) 40-45 %

Andel med universitets- eller högskoleutbildning 2009: 43.9 %, 2010: 45.8 % Målet har uppnåtts: Det till och med överträffades 2010.

Mål för minskningen av befolkningen som riskerar att hamna i fattigdom eller social utslagning, uttryckt i antal personer. Minskning av antalet personer i åldrarna 20-64 år som står utanför arbetsmarknaden (utom heltidsstuderande), antalet långtidsarbetslösa eller långtidssjukskrivna till klart under 14 %.

Enligt det nationella reformprogrammet uppskattas andelen av befolkningen som definieras i målet uppgå till omkring 13 % av åldersgruppen 2011, vilket är en minskning med en procentenhet jämfört med 2010. Framsteg för att uppnå målet har gjorts mellan 2010 och 2011 enligt preliminär statistik.

27

5. BILAGA

Tabell I. Makroekonomiska indikatorer 1995-1999

2000-2004

2005-2008 2009 2010 2011 2012 2013

NyckelindikatorerBNP-tillväxt 3,4 3,0 2,5 -5,0 6,1 3,9 0,3 2,1Produktionsgap 1 -1,5 0,3 2,0 -5,6 -1,4 0,4 -1,0 -0,6HKPI (årlig förändring i %) 1,4 1,9 1,8 1,9 1,9 1,4 1,1 1,5Inhemsk efterfrågan (årlig förändring i %) 2 2,6 2,0 2,9 -4,6 6,2 3,4 0,6 1,8Arbetslöshet (i % av arbetskraften) 3 8,6 6,3 6,8 8,3 8,4 7,5 7,7 7,7Fasta bruttoinvesteringar (i % av BNP) 16,4 17,4 19,1 18,0 18,1 18,3 18,5 18,6Nationellt bruttosparande (i % av BNP) 21,3 23,3 27,3 23,3 25,4 26,7 25,1 25,3Offentliga finanser (i % av BNP)Nettosparande (+/-) -2,1 0,7 2,6 -0,7 0,3 0,3 -0,3 0,1Bruttoskuld 70,3 52,6 43,7 42,6 39,4 38,4 35,6 34,2Finansiella nettotillgångar -22,2 -0,8 16,0 22,4 24,0 21,1 n.a n.aSumma inkomster 59,0 55,6 54,8 54,0 52,4 51,4 51,8 51,8Summa utgifter 61,1 54,9 52,2 54,7 52,2 51,1 52,1 51,8 varav: Ränta 4,9 2,5 1,7 1,0 0,8 1,0 1,1 1,1Företag (i % av BNP)Nettosparande (+/-) 4,4 2,9 3,7 2,8 3,7 3,3 1,9 1,6Finansiella nettotillgångar (andra företag än finansiella) -109,3 -110,9 -141,7 -159,7 -167,7 -147,1 n.a n.aFinansiella nettotillgångar (finansiella företag) 12,9 0,7 5,5 13,9 13,5 14,4 n.a n.aKapitalbindning brutto 12,0 12,3 13,0 10,0 12,0 13,0 12,8 12,9Rörelsevinster brutto 23,1 20,6 22,2 19,5 22,3 22,5 21,1 20,8Hushåll och HIO (i % av BNP)Nettoutlåning (+) eller nettoupplåning (-) 1,4 1,8 1,4 4,9 2,9 3,5 4,2 4,3Finansiella nettotillgångar 84,9 91,3 102,7 110,1 115,0 101,2 n.a n.aBruttolöner 39,9 40,8 39,8 42,0 40,4 40,7 41,4 41,5Nettoinkomst av kapital 3,2 2,5 2,8 4,0 3,7 3,5 3,0 3,1Transfereringar 25,5 23,8 22,2 23,1 21,7 20,8 21,1 20,9Bruttosparande 3,3 4,4 4,8 8,0 6,2 6,8 7,3 7,5Omvärlden (i % av BNP)Nettoutlåning (+) eller nettoupplåning (-) 3,8 5,6 7,9 6,7 6,6 7,1 5,7 5,8Finansiella nettotillgångar 34,6 20,5 18,4 15,1 17,1 12,3 n.a n.aNettoexport av varor och tjänster 6,8 7,0 7,5 6,5 6,3 6,2 5,6 5,8Primära nettoinkomster från resten av världen -1,8 -0,1 1,9 1,9 2,0 2,3 1,8 1,8Kapitalöverföringar netto -0,5 0,0 -0,2 -0,1 -0,1 -0,1 -0,1 -0,1Handelssektorn 42,7 42,0 41,4 38,8 40,2 40,2 n.a n.aIckehandelssektorn 44,7 45,7 46,2 48,5 47,1 47,6 n.a n.a varav: Bygg- och anläggningssektorn 3,8 4,0 4,4 4,5 4,8 5,2 n.a n.aReal effektiv växelkurs (index, år 2000=100) 102,4 97,8 96,2 87,4 92,7 96,0 96,9 97,0Bytesrelation (terms of trade) för varor och tjänster (index, år 2000=100) 104,4 97,7 94,5 95,3 95,1 94,4 93,8 93,6Exportresultat (index, år 2000=100) 97,9 99,7 100,8 99,5 101,2 103,8 102,8 104,0

Kommissionens vårprognos 2012

Anmärkningar:1 Produktionsgapet är skillnaden mellan faktisk och potentiell BNP vid 2000 års marknadspriser2 Indikatorn på inhemsk efterfrågan avser även lager.3 Som arbetslösa räknas alla som saknade anställning, aktivt sökte arbete och kunde börja arbeta omedelbart eller inom två veckor. Arbetskraften är det totala antalet personer som är anställda och saknar anställning. Arbetslöshetsgraden omfattar åldersgruppen 15-74.Källa :

28

Tabell II. Jämförelse mellan makroekonomisk utveckling och makroekonomiska prognoser

2014 2015KOM KOM KOM SP KOM SP SP SP

Real BNP (förändring i %) 3,9 3,9 0,3 0,4 2,1 3,3 3,7 3,6Privat konsumtion (förändring i %) 2,1 2,1 1,1 1,5 1,8 3,6 3,7 3,4Kapitalbildning brutto (förändring i %) 5,8 5,8 1,1 1,4 3,3 5,3 8,1 7,9Export av varor och tjänster (förändring i %) 6,8 6,8 1,3 0,3 5,4 6,3 7,2 6,9Import av varor och tjänster (förändring i %) 6,1 6,1 2,2 0,4 5,2 6,1 7,5 7,2Bidrag till real BNP-tillväxt- Inhemsk efterfrågan på slutprodukter 2,6 2,6 1,0 1,1 1,7 2,8 3,4 3,2- Lagerförändring 0,7 0,7 -0,4 -0,7 0,0 0,0 0,0 0,0- Nettoexport 0,7 0,7 -0,3 0,0 0,4 0,5 0,4 0,3Produktionsgap1 0,4 0,9 -1,0 -1,9 -0,6 -1,8 -1,2 -0,7Sysselsättning (förändring i %) 2,2 2,1 0,1 -0,1 0,4 0,3 1,4 1,7Arbetslöshetsgrad (i %) 7,5 7,5 7,7 7,8 7,7 7,7 6,9 5,7Arbetsproduktivitet (förändring i %) 1,7 2,2 0,1 0,4 1,7 3,0 2,4 1,9HIKP-inflation (i %) 1,4 1,4 1,1 0,9 1,5 1,1 1,2 1,4BNP-deflator (förändring i %) 1,0 1,0 1,0 0,9 1,3 1,2 1,4 1,5Anställdas ersättn. (per capita, förändring i %) 0,8 1,1 2,9 2,8 3,1 3,3 3,6 3,5Nettoutlåning/upplåning mot omvärlden (i % av BNP)

7,1 8,4 5,7 6,3 5,8 6,4 6,3 6,2

Kommissionens vårprognos 2012 (KOM), stabilitetsprogrammet (SP)

Anmärkning:1I procent av potentiell BNP, där potentiell BNP-tillväxt enligt programmet har omräknats av kommissionen.

Källa :

2011 2012 2013

29

Tabell III. Fördelning av budgetanpassningen 2011 2014 2015 Förändring

2011-2015KOM KOM SP KOM SP SP SP SP

Inkomster 51,4 51,8 51,7 51,8 51,2 50,8 50,8 -0,6varav:- Skatter på produktion och import 18,4 18,6 18,7 18,6 18,6 18,4 18,3 -0,1- Skatter på inkomst, förmögenhet, etc 18,7 18,7 18,9 18,8 18,8 18,9 19,1 0,4- Sociala avgifter 7,6 7,7 7,6 7,7 7,5 7,5 7,5 -0,1- Övriga (resterande) 6,7 6,8 6,5 6,7 6,3 6,0 5,9 -0,8Utgifter 51,1 52,1 51,7 51,8 50,7 49,1 47,8 -3,3varav:- Primära avgifter 50,1 51,1 50,7 50,7 49,7 48,1 47,0 -3,1

varav:Anställdas löner 14,0 14,3 14,1 14,3 13,8 13,5 13,3 -0,7Förbrukning 9,2 9,1 9,2 8,7 9,0 8,7 8,4 -0,8Sociala transfereringar 17,7 18,2 18,2 18,2 18,0 17,4 16,9 -0,8Bidrag 1,5 1,5 1,5 1,5 1,4 1,3 1,3 -0,2Kapitalbildning brutto 3,4 3,5 3,4 3,5 3,3 3,1 3,1 -0,3Övriga (resterande) 4,3 4,5 4,3 4,5 4,2 4,1 3,9 -0,4

- Räntekostnader 1,0 1,1 1,0 1,1 1,0 1,0 0,8 -0,2Saldot i de offentliga finanserna 0,3 -0,3 -0,1 0,1 0,5 1,7 3,0 2,7Primärt saldo 1,3 0,8 0,9 1,2 1,5 2,6 3,8 2,5Engångs- och tillfälliga åtgärder 0,0 0,0 0,0 0,0 0,0 0,0 0,0 0,0Offentligt saldo exkl. engångsåtgärder

0,3 -0,3 -0,1 0,1 0,5 1,7 3,0 2,7Produktionsgap2 0,4 -1,0 -1,9 -0,6 -1,8 -1,2 -0,7 -1,2Konjunkturrensat saldo2 0,0 0,3 1,0 0,4 1,6 2,4 3,4 3,4Strukturellt saldo3 0,0 0,3 1,0 0,4 1,6 2,4 3,4 3,4Förändring av strukturellt saldo 0,2 0,9 0,1 0,6 0,8 1,0Strukturellt primärt saldo3 1,1 1,4 2,0 1,5 2,6 3,4 4,2 3,2Förändring av strukturellt primärt saldo

0,3 0,9 0,1 0,6 0,8 0,8Riktmärke för utgifterOffentlig utgiftsökning4 (real) 2,25 2,02 1,51 1,51 0,35 0,84 -Referensränta5,6 1,84 1,84 1,84 1,84 1,84 1,84 -Lägre referensränta5,7 0,85 0,85 0,85 0,85 0,85 0,85 -Avvikelse i % av BNP från tillämplig referensränta

0,20 0,09 -0,16 -0,16 -0,71 -0,46 -

Genomsnittlig avvikelse på 2 år i % av BNP från tillämplig referensränta

n.a. n.a. 0,02 -0,03 -0,44 -0,59 -

Källa :Stabilitetsprogrammet (SP), kommissionens vårprognos 2012 (KOM), kommissionens beräkningar

4Modifierade aggregerade utgifter har använts för riktmärket för utgifter, nettotillväxten för icke-diskretionära förändringar i arbetslöshetsersättning och för diskretionära åtgärder.5Styrräntorna som tillämpas från 2014 och framåt kommer att finnas tillgängliga från mitten av 2012. I illustrativt syfte har de nuvarande styrräntorna även tillämpats på åren 2014 och framåt.6Styrräntan (standard) tillämpas från året efter att landet uppnår sitt medelfristiga budgetmål.7Den lägre referensräntan tillämpas så länge landet anpassar sig till sitt medelfristiga budgetmål, inklusive det år det medelfristiga.

Anmärkningar:1Vid oförändrad politik.2Programmets produktionsgap (i % av potentiellt BNP) och konjunkturrensade saldo har räknats om av kommissionen, baserat på uppgifterna i detta.

3Strukturellt (primärt) saldo = konjunkturrensat (primärt) saldo exklusive engångsåtgärder och andra tillfälliga åtgärder.

(i % av BNP)2012 2013

30

Tabell IV. Skuldutveckling 2014 2015

KOM SP KOM SP SP SPBruttoskuldkvot1 41,3 38,4 35,6 37,7 34,2 35,4 31,8 27,5Förändring av skuldkvot -2,2 -1,1 -2,7 -0,7 -1,5 -2,3 -3,6 -4,3Bidrag 2 :

1. Primärt saldo -2,9 -1,3 -0,8 -0,9 -1,2 -1,5 -2,6 -3,82.. ”Snöbollseffekt” -0,3 -0,8 0,6 0,5 -0,1 -0,6 -0,8 -0,8

Varav:Räntekostnader 1,4 1,0 1,1 1,0 1,1 1,0 0,9 0,8Tillväxteffekter -0,7 -1,5 -0,1 -0,2 -0,7 -1,2 -1,2 -1,1Inflationseffekter -0,9 -0,4 -0,4 -0,3 -0,4 -0,4 -0,5 -0,5

3. Stock-/flödesjustering 1,0 1,1 -2,5 -0,3 -0,2 -0,2 -0,2 0,3Varav:Diff. kontant-/periodiseringsposter -0,4 -0,4 -0,4 -0,4Ack. finansiella tillgångar

Privatisering -0,2 -0,2 -0,1 0,4Värde- och andra effekter 0,4 0,4 0,3 0,3

Avstånd skuldriktmärke3,4 - - - - - - - -

Strukturell justering5- - - - - - - -

Ska jämföras med:

Nödvändig korrigering6 - - - - - - - -

Stabilitetsprogrammet (SP), kommissionens vårprognos 2012 (KOM), kommissionens beräkningar.

4Visar skillnaden mellan skuldkvoten och skuldriktmärket. Om positivt behöver den beräknade bruttoskuldkvoten inte uppfylla riktmärket för skuldminskning5Endast tillämpligt under övergångsperioden på 3 år från korrigeringen av det alltför stora underskottet för förfaranden vid alltför stora underskott som pågick i november 2011.6Definierar den återstående årliga strukturella anpassningen under övergångsperioden som - om den görs - säkerställer att medlemsstaten kommer att uppnå skuldminskningsriktvärdet vid slutet av övergångsperioden, förutsatt att KOM(SP) budget….

Källa :

Anmärkningar:1Periodens slut.2Snöbollseffekten beskriver hur räntebetalningarna påverkar den ackumulerade skulden samt den reala BNP-tillväxtens och inflationens effekter på skuldkvoten (genom denominatorn). I stock-/flödesjusteringen inbegrips skillnader mellan kontant- och periodiseringsposter, ökning av finansiella tillgångar och andra effekter.3 Ej relevant under de förfaranden vid alltför stora underskott som pågick i november 2011 och under de tre år som följde på korrigeringen av det alltför stora underskottet.

(i % av BNP) Medel 2006-10 2011 2012 2013

31

Tabell V. Indikatorer på långsiktig hållbarhet

Scenario oförändrad politik

Program scenario (SP)

Scenario oförändrad politik

Program scenario (S&Konv.P)

S2 1,8 0,6 2,9 0,7varav:

Offentliga finansernas utgångsläge -1,1 -3,9 0,7 -1,6Långsiktig förändring av primärt saldo 2,9 4,4 2,3 2,4 varav:

Pension 0,3 0,4 1,1 1,2Vård (Hälso- och sjukvård) 2,4 3,7 1,5 1,5Övriga 0,2 0,3 -0,3 -0,3

S1 (nödvändig korrigering)* -2,9 -7,2 2,2 -0,1Skuld, i % av BNP (2011)Åldersrelaterade utgifter, i % av BNP (2011)Anmärkningar:

* Nödvändig korrigering av primärsaldot fram till 2020 för att uppnå en offentlig skuld på 60 % av BNP innan 2030.Källa:Kommissionen, 2012 års stabilitets- och konvergensprogram.

27,6 25,8

Scenariot för oförändrad politik skildrar hållbarhetsgapet under förutsättning att budgetläget utvecklas i enlighet med vårprognosen 2012 fram till 2013. Scenariot för stabilitetsprogrammet skildrar hållbarhetsgapet under förutsättning att budgetplanerna i programmet genomförs fullt ut.

SE EU27

38,4 82,8

Figur I. Skuldberäkningar på medellång sikt

0

10

20

30

40

50

60

2000

2002

2004

2006

2008

2010

2012

2014

2016

2018

2020

COM no-policy change scenarioCOM + Shock ( -1p.p. in the short-term/long-term interest rate on maturing and new debt from 2014)COM + Shock (+1p.p. in the short-term/long-term interest rate on maturing and new debt from 2014)COM consolidation scenario (0.5% per year on SB) in order to achieve MTOCOM consolidation scenario (1% per year on SB) in order to achieve MTOSP scenario

(% of GDP)

32

Tabell VI. Skatteindikatorer 2001 2005 2007 2008 2009 2010

Totala skatteintäkter (inkl. faktiska obligatoriska sociala avgifter, % av BNP) 49,4 48,9 47,3 46,4 46,7 45,8

Uppdelning enligt ekonomisk funktion (i % av BNP)1

Konsumtion 12,5 12,7 12,4 12,7 13,3 13,3 varav: - mervärdeskatt 8,7 9,0 9,0 9,3 9,7 9,8 - punktskatt på tobak och alkohol 0,8 0,7 0,7 0,7 0,7 0,7 - energi 2,4 2,4 2,2 2,2 2,3 2,2 - övriga (resterande) 0,6 0,6 0,6 0,6 0,6 0,6 Arbetskraft 26,9 24,8 23,4 24,0 23,5 22,4 Arbetslösa 3,9 4,2 3,8 3,7 3,9 3,5 Kapital- och företagsinkomster 4,3 5,5 6,2 4,7 4,6 5,3 Kapital-/förmögenhetsstock 1,8 1,7 1,4 1,3 1,4 1,4 p.m. Miljöskatter2 2,8 2,9 2,6 2,7 2,8 2,8

Mervärdesskatteeffektivitet3

Faktiska momsinkomster i % av teoretiska inkomster vid normalskattesats 52,5 54,9 57,2 58,3 57,5 59,4

Källa: Kommissionen

Anmärkning: 1 Skatteinkomster delas in enligt ekonomisk funktion, dvs. enligt om skatter höjs för konsumtion, arbetskraft eller kapital. För en detaljerad förklaring, se Europeiska kommissionen (2012),

Taxation trends in the European Union.

2 Denna kategori omfattar skatter på energi, transport och föroreningar och resurser som ingår i konsumtions- och kapitalskatter.

3 Mervärdesskatteeffektiviteten mäts via kvoten för momsintäkter. Kvoten definieras som kvoten mellan den faktiska insamlade momsintäkten och de intäkter som teoretiskt sett skulle tas upp

om standardmoms tillämpades på all slutlig konsumption. En låg kvot kan tyda på minskad skattebas på grund av stora avdrag eller tillämpning. av reducerade skattesatser på en stor mängd

varor och tjänster (politisk klyfta) eller för att all skatt inte uppburits på grund av t.ex. bedrägeri (uppbördsklyfta). För en detaljerad förklaring, se Europeiska kommissionen (2011), Tax reforms

in EU Member States, European Economy 5/2011 .

Tabell VII. Finansmarknadsindikatorer 2007 2008 2009 2010 2011

Banksektorns totala tillgångar (i % av BNP) 253,0 272,3 321,4 308,2 295,3Fem största bankernas andel av tillgångarna (i %) 61,0 61,9 60,7 57,8 …Utländsk ägoandel av banksektorns tillgångar (i %) 10,0 10,6 6,8 … …Indikatorer på sunda finanser: - nödlidande lån (i % av lånetotalen) 0,6 1,0 2,0 ... ... - kapitaltäckningsgrad (i %) 1) 9,8 10,3 12,7 ... ... - lönsamhet - avkastning på eget kapital (i %) 1), 3) 19,7 14,3 5,1 10,5 11,9Privat kredittillväxt (årsförändring i %) 9,5 -5,9 8,9 21,9 6,1Bostadslån (årsförändring i %) 6,4 -4,0 18,1 47,5 6,0Kvot mellan utlåning och inlåning 228,3 223,4 222,1 217,6 215,6CB likviditet i % av skulderna 0,1 4,9 4,0 0,0 0,0Exponering mot länder som mottar/återbetalar offentligt finansiellt stöd (i % av BNP)4) 5,3 6,9 6,0 4,5 3,5Skulder till privata sektorn (i % av BNP) 122,0 116,5 144,3 146,4 …Utlandsskuld brutto (i % av BNP) 5)

- Offentlig … 12,9 16,0 17,8 15,6 - Privat … 62,5 78,2 70,4 66,1Långsiktig räntespread mot Bund (räntepunkter)* -4,9 -9,6 2,8 15,0 -0,3Kreditswapspreadar för statspapper (på 5 år)* … 53,1 71,8 37,8 42,4

5) Senaste uppgifter 2011Q3.* Mätt i räntepunkter.

4) De berörda länderna är IE, EL, PT, RO, LV och HU.

Källa:Internationella regleringsbanken (Bis) och Eurostat (exponering mot makrofinansiellt sårbara länder), IMF (indikatorer på sunda finanser), kommissionen (långsiktiga räntesatser), Världsbanken (utlandsskuld brutto) och ECB (alla övriga indikatorer).

Anmärkningar: 1) Fyra stora bankkoncerner. Senaste uppgifter december 2009.2)Kapitaltäckningsgraden definieras som totalt kapital dividerat med riskviktade tillgångar. 3) Nettoavkastning på eget kapital. Fyra stora bankkoncerner. Senaste uppgifter mars 2011.

33

Tabell VIII. Arbetsmarknadsindikatorer och sociala indikatorer Arbetsmarknadsindikatorer 2006 2007 2008 2009 2010 2011

Sysselsättningsgrad((% av befolkningen i åldersgruppen 20-64) 78,8 80,1 80,4 78,3 78,7 80,0

Sysselsättningsökning (förändring i % mot föregående år) 1,9 2,5 1,2 -2,0 1,0 2,1

Kvinnors sysselsättningsgrad (i % av kvinnliga befolkningen i åldersgruppen 20-

64)75,8 77,1 77,2 75,7 75,7 77,2

Mäns sysselsättningsgrad (i % av manliga befolkningen i åldersgruppen 20-

64)81,7 83,1 83,5 80,9 81,7 82,8

Äldres sysselsättningsgrad(i % av befolkningen i åldersgruppen 55-64) 69,6 70,0 70,1 70,0 70,5 72,3

Deltidssysselsättning(i % av total sysselsättning) 24,8 24,8 27,2 27,7 27,1 26,6

Deltidssysselsättning, kvinnor(i % av total sysselsättningen för kvinnor) 39,2 39,0 42,1 41,9 41,0 40,2

Deltidssysselsättning, män(i % av total sysselsättningen för män) 11,8 11,9 13,7 14,6 14,4 14,2

Visstidsanställda (i % av anställda med visstidskontrakt) 17,3 17,5 16,1 15,3 15,8 16,4

Arbetslöshet1 (i % av arbetskraften) 7,1 6,1 6,2 8,3 8,4 7,5

Långtidsarbetslöshet2 (i % av arbetskraften) 1,0 0,9 0,8 1,1 1,5 1,4Ungdomsarbetslöshet

(i % av arbetskraften i åldersgruppen 15-24) 21,5 19,2 20,2 25,0 25,2 22,9

Ungdomar i gruppen NEET3 (i % av befolkningen i åldersgruppen15-24)

9,3 7,5 7,8 9,6 7,8 :

Avhopp från utbildningar (personer med högst högstadium och ej vidareutbildning i % av

åldersgruppen 18-24)13,0 12,2 12,2 10,7 9,7 :

Eftergymnasial utbildning (personer med avslutad eftergymnasial utbildning i % av åldersgruppen 30-

34)39,2 39,9 40,8 42,4 42,3 :

Arbetsproduktivitet per anställd (årlig förändring i %) 2,6 1,0 -1,5 -2,7 5,0 1,7

Arbetstimmar per anställd (årlig förändring i %) -0,4 0,8 0,3 -0,5 2,1 0,1Arbetsproduktivitet per arbetstimma (årlig

förändring i %; fasta priser) 2,9 0,2 -1,8 -2,2 2,8 1,6

Ersättning per anställd (årlig förändring i %; fasta priser) 0,1 2,4 -1,6 -0,4 1,9 -0,2

Nominella enhetsarbetskostnaders tillväxt (årlig förändring i %) -0,5 4,2 3,1 4,4 -1,9 -0,9

Reala enhetsarbetskostnaders tillväxt (årlig förändring i %) -2,4 1,4 -0,1 2,3 -2,9 -1,8

3 NEET är personer som varken arbetar eller är i utbildning/vidareutbildning.Källa: Kommissionen (Arbetskraftsundersökningen och Europeiska nationalräkenskaperna)

Anmärkningar:

1 Enligt ILO-definition, åldersgruppen 15-742 Andel av arbetskraften som varit arbetslös i minst 12 månader.

34

Expenditure on social protection benefits (% of GDP)

2005 2006 2007 2008 2009

Sickness/Health care 7.92 7.79 7.51 7.55 8.01Invalidity 4.58 4.53 4.42 4.30 4.55

Old age and survivors 11.54 11.14 11.06 11.56 12.69Family/Children 2.88 2.98 2.93 3.02 3.22Unemployment 1.85 1.63 1.08 0.87 1.30

Housing and Social exclusion n.e.c. 0.53 0.51 0.47 0.46 0.48Total 31.1 30.4 29.2 29.5 32.1

of which: Means tested benefits 0.88 0.84 0.78 0.78 0.86Social inclusion indicators 2006 2007 2008 2009 2010

Risk-of-poverty or exclusion1 (% of total population)

16.3 13.9 14.9 15.9 15.0

Risk-of-poverty or exclusion of children (% of people aged 0-17)

18.5 14.9 14.6 15.1 14.5

Risk-of-poverty or exclusion of elderly (% of people aged 65+)

11.9 10.4 15.5 18.0 15.9

At-risk-of-poverty rate2 (% of total population) 12.3 10.5 12.2 13.3 12.9Value of relative poverty threshold (single

household per year) - in PPS9068 9545 10680 11258 10897

Severe material deprivation3 (% of total population)

2.1 2.2 1.4 1.6 1.3

Share of people living in low work intensity households4 (% of people aged 0-59 not

student)6.6 5.9 5.4 6.2 5.9

In-work at-risk-of poverty rate (% of persons employed) 7.4 6.5 6.8 6.9 6.5

Sources: For expenditure on social protection benefits ESSPROS; for social inclusion EU-SILC.

Notes:1 People at risk of poverty or social exclusion (AROPE): individuals who are at risk of poverty (AROP) and/or suffering from severe material deprivation (SMD) and/or living in households with zero or very low work intensity (LWI).

2 At-risk-of poverty rate: share of people with an equivalised disposable income below 60% of the national equivalised median income.

3 Share of people who experience at least 4 out of 9 deprivations: people cannot afford to i) pay their rent or utility bills, ii) keep their home adequately warm, iii) face unexpected expenses, iv) eat meat, fish, or a protein equivalent every second day, v) enjoy a week of holiday away from home once a year, vi) have a car, vii) have a washing machine, viii) have a colour TV, or ix) have a telephone.4 People living in households with very low work intensity: share of people aged 0-59 living in households where the adults work less than 20% of their total work-time potential during the previous 12 months.

35

Tabell IX. Resultatindikatorer för produktmarknader och policyindikatorer

Resultatindikatorer 2002-2006 2007 2008 2009 2010 2011

Arbetsproduktivitet1 inom hela ekonomin (årlig förändring i %)

3,2 1,0 -1,5 -3,2 4,5 2,2

Arbetsproduktivitet1 inom tillverkningssektorn (årlig förändring i %) 9,4 1,2 -5,4 -9,0 16,9 n.a.

Arbetsproduktivitet1 inom el, gas, vatten (årlig förändring i %) -4,2 8,3 -6,7 -5,3 n.a. n.a.

Arbetsproduktivitet1 inom byggsektorn (årlig förändring i %) 0,2 -1,5 -12,3 -4,4 3,5 n.a.

Patentintensitet inom tillverkningssektorn2

(Europeiska patentverkets patent dividerat med sektorns bruttoförädlingsvärde)

4,2 4,3 3,8 n.a. n.a. n.a.

Politiska indikatorer 2002-2006 2007 2008 2009 2010 2011

Verkställning av avtal3 (i dagar) n.a. 508 508 508 508 508Tidsåtgång för att nystarta företag3 (i dagar) n.a. 15 15 15 15 15

FoU-utgifter (i % av BNP) 3,7 3,4 3,7 3,6 3,4 n.a.Eftergymnasial utbildning

(i % av åldersgruppen 30-34) 34,1 41,0 42,0 43,9 45,8 n.a.

Totala offentliga utbildningsutgifter (i % av BNP) 7,1 6,7 6,7 n.a. n.a. n.a.

2005 2006 2008 2009 2010 2011Reglering av produktmarknaden4, totalt(Index: 0=oreglerad; 6=mest reglerad)

n.a. n.a. 1,3 n.a. n.a. n.a.

Reglering av produktmarknaden4, detaljister(Index: 0=oreglerad; 6=mest reglerad)

n.a. n.a. 0,5 n.a. n.a. n.a.

Reglering av produktmarknaden4, nätverksindustrier5

(Index: 0=oreglerad; 6=mest reglerad)1,8 1,8 1.7* n.a. n.a. n.a.

Kommissionen, World Bank - Doing Business (för verkställning av avtal och tidsåtgång för att nystarta företag) respektive OECD (för indikatorer för reglering av produktmarknaden).

4 För närmare uppgifter om metoder för indikatorer rörande reglering av produktmarknaden hänvisas till webbplatsen http://www.oecd.org/document/1/0,3746,en_2649_34323_2367297_1_1_1_1,00.html. De senast tillgängliga indikatorerna rörande reglering av produktmarknaden hänför sig till 2003 och 2008, utom för nätverksindustrier.5 Aggregerande ETCR.*siffran avser 2007.

Källa :

Anmärkningar:1Arbetsproduktiviteten definieras som bruttoförädlingsvärde (i fasta priser) dividerat med antalet anställda.2 Patentuppgifter avser ansökningar till Europeiska patentverket (EPO). Här räknas de år de registrerades hos EPO. De delas sedan in alltefter uppfinnarens adress. För att undvika dubbelregistrering används decimaler, om flera uppfinnare eller patentklasser föreligger. 3 För närmare uppgifter om metoder och antaganden för denna indikator hänvisas till webbplatsen http://www.doingbusiness.org/methodology.

36

Tabell X. Resultat vad gäller grön tillväxt 2001-2005 2006 2007 2008 2009 2010

Energiintensitet kgoe / € 0,18 0,16 0,15 0,15 0,15 0,16Koldioxidintensitet kg / € 0,24 0,21 0,20 0,19 0,19 n.a.Resursintensitet (motsvarar resursproduktivitet) kg / € 0,64 0,60 0,64 0,64 0,59 n.a.Avfallsintensitet kg / € n.a. 0,30 0,27 0,26 n.a. n.a.Energihandelsbalans % BNP -1,4% -1,8% -1,7% -2,0% -1,3% -1,7%Energivikt i HIKP % 12 13 12 11 11 11Differens mellan energiprisändring och inflation % 5,72 8,6 -2,2 6,5 -0,4 2Miljöskatter jämfört med skatt på arbete kvot 9,5% 9,6% 9,6% 9,7% 10,3% n.a.Miljöskatter jämfört med skatt totalt kvot 5,8% 5,6% 5,5% 5,8% 6,0% n.a.

Energiintensitet för industri kgoe / € 0,23 0,20 0,19 0,19 0,23 n.a.Andel energiintensiva industrier i ekonomin % BNP 11,8 11,5 11,4 11,6 10,7 n.a.Elkostnader för medelstora industriella användare € / kWh 0,05 0,06 0,06 0,07 0,07 0,08Offentlig FoU för energi % BNP n.a. 0,03% 0,03% 0,03% 0,04% n.a.Offentlig FoU för miljön % BNP n.a. 0,01% 0,01% 0,01% 0,02% n.a.Återvinningsgrad för kommunalt avfall kvot 86,4% 96,1% 94,9% 96,1% 97,6% n.a.Utsläpp av växthusgaser som omfattas av ETS % n.a. 29,6% 28,9% 31,6% 29,1% n.a.Energiintensitet för transport kgoe / € 0,44 0,42 0,41 0,41 0,46 n.a.Koldioxidintensitet för transport kg / € 1,10 1,03 0,99 0,96 1,10 n.a.Förändring i kvoten för passagerartransport och BNP % -1,4% -3,9% 0,3% -0,2% n.a. n.a.

Energiimportberoende % 38,6% 37,8% 36,3% 37,9% 37,4% n.a.Diversifiering av oljeimportkällor HHI n.a. 0,27 0,26 0,25 0,26 n.a.Diversifiering av energimix HHI 0,29 0,28 0,29 0,29 0,28 n.a.Andel förnybar energi i energimixen % 26,3% 28,5% 30,4% 31,3% 34,4% n.a.

Diversifiering av oljeimportkällor: Herfindahl index (HHI), beräknat som summan av ursprungsländernas kvadrerade marknadsandelarDiversifiering av energimix: Herfindahl Index för naturgas, natural gas, oljeprodukter totalt, kärnvärme, förnybar energi och fasta bränslenAndel förnybar energi i energimixen: procentandel i inhemsk bruttoenergiförbrukning, uttryckt i ton oljeekvivalenter

Energiintensitet för transport: slutlig eneriförbrukning för transport (i kgoe) dividerat med bruttoförädlingsvärdet för industri (i EUR)Koldioxidintensitet för transport: växthusgasutsläpp för transport dividerat med bruttoförädlingsvärdet för transportsektornTillväxt för passagerartransport: mätt i %-förändring i passagerarkilometrar Energiimportberoende: energiimport netto dividerat med inhemsk bruttoenergiförbrukning inkl. internationell bunkring

Andel energiintensiva industrier i ekonomin: andel bruttoförädlingsvärde för de energiintensiva industrierna i BNPÅtervinningsgrad för kommunalt avfall: mängden kommunalt avfall som återvinns jämfört med totala mängden kommunalt avfall Offentlig FoU för energi och miljö: statliga utgifter för FoU (GBAORD) för dessa kategorier uttryckt i % av BNPVäxthusgaserutsläpp som omfattas av ETS: baserat på medlemsstaternas uppgifter om växthusgasutsläpp till EEA (exkl LULUCF)

Energivikt i HIKP: andelen "energiposter" i konsumtionskorgen som använts i uppgörandet av HIKPSkillnad mellan energiprisförändring och inflation: energikomponent av HIKP, och total HIKP- inflation (årlig %-förändring)Miljöskatter jämfört med skatt på arbete eller skatter totalt: från DG TAXUDs databas "Taxation trends in the European Union"Energiintensitet för industri: industrins totala energiförbrukning (i kgoe) dividerat med bruttoförädlingsvärde för industri (i EUR)

Koldioxidintensitet: Utsläpp av växthusgaser (i kg CO2-enheter) dividerat med BNP (i EUR) Resursintensitet: Direkt inhemsk materialkonsumtion (i kg) dividerat med BNP (i EUR) Avfallsintensitet: avfall (i kg) dividerat med BNP (i EUR)Energihandelsbalans: balansen mellan energiexport och -import, i % av BNP

Allmän redogörelse för tabellposter:Källa: Eurostat om inget annat anges; ECFIN-förklaringar ges nedanAlla indikatorer för makrointensitet uttrycks i förhållandet fysisk kvantitet till BNP (2000 års priser) Inhemsk bruttoenergiförbrukning (i kgoe) dividerat med BNP (i EUR)

Tryggad energiförsörjning

Landsspecifika anmärkningar: År 2011 saknas i tabellen på grund av brist på uppgifter.

Grön tillväxtMakroeconomisk

Sektoriell