bebyggelsehistorisk utredning

Veronica Olofsson

KALMAR LÄNS MUSEUMBebyggelsehistorisk rapport 2011

Lindö med det f.d. epidemisjukhuset

Bebyggelsehistorisk utredningKomplettering till utredning om Fredriksskansområdet

Gärdslösa kyrka • Kalmar läns museum

Författare Veronica OlofssonCopyright Kalmar läns museumRedaktion Veronica Olofsson, Seija NybergKartor Publicerade i enlighet med tillstånd 507-98-2848 från LantmäteriverketFörlag Kalmar läns museum

Lindö med det f.d. epidemisjukhusetBebyggelsehistorisk utredning

Komplettering till utredning om Fredriksskansområdet

Lindö med det f.d. epidemisjukhuset • Kalmar läns museumLindö med det f.d. epidemisjukhuset • Kalmar läns museum Lindö med det f.d. epidemisjukhuset • Kalmar läns museumLindö med det f.d. epidemisjukhuset • Kalmar läns museum

4

Lindö med det f.d. epidemisjukhuset • Kalmar läns museumLindö med det f.d. epidemisjukhuset • Kalmar läns museum

Innehåll


Sammanfattning .................................................................................................7Områdets historik och karaktär .............................................................................................. 7Områdets byggnader .................................................................................................................. 8

Inledning ..............................................................................................................9Uppdragets bakgrund .................................................................................................................. 9Områdesbeskrivning och karta ................................................................................................ 9Skyddsstatus ................................................................................................................................10

Utredningsområdets historiska utveckling ....................................................11Epidemisjukhusen i Sverige ......................................................................................................13

Byggnadshistorik ..............................................................................................15Området och dess byggnader – beskrivning, kulturhistorisk bedömning och antikvariska rekommendationer .............................................................23Omgivande markområden med små förrådsbyggnader ....................................................23Trädgården...................................................................................................................................27F.d. epidemisjukhusets huvudbyggnad ....................................................................................29F.d. köksbyggnad med vaktmästarbostad ..............................................................................35Uthus ............................................................................................................................................38

Källor: ................................................................................................................39


6


7


ingenjör Ivan Björkman och öppnades 1894 med plats för 24 patienter. Redan år 1900 gjordes en tillbyggnad och några år senare, 1908, uppfördes en fristående köksbyggnad med vaktmästarbostad. Epidemisjukvården flyttade från Lindö 1937 då det nya lasarettet vid Stensberg stod klart. Byggnaderna på Lindö har därefter använts som förråd av Civilför-svaret, som föreningslokaler, skola och används idag som konstnärsateljéer.

Lindö har sedan 1930-talet då en båt-brygga för småbåtar uppfördes vid den västra stranden, använts som friluftsom-råde av kalmarborna. På ön finns stigar, grillplatser, grönytor, båtuppläggnings-platser och enkla förrådsbyggnader.

I den fortsatta utvecklingen av om-rådet kan följande företeelser inom om-rådet bevaras eller förstärkas med syfte att värna områdets historiska karaktär:- vägen, som ännu har samma sträck-ning som under tidigt 1800-tal - platån på öns sydöstra del, som under 1800-talet utgjorde en inhägnad kulle- planterade träd från tiden då epide-misjukhuset anlades, återfinns framfö-rallt på öns norra del- karaktären av stadsnära friluftsom-råde, med båtbrygga, båtuppläggnings-platser, grillplatser och gångstigar - den f.d. epidemisjukhustomtens om-fattning och kvarvarande ursprunglig växtlighet

Denna kulturhistoriska utredning över Lindö och det där belägna f.d. epide-misjukhuset har gjorts i anslutning till pågående detaljplanarbete i området. Syftet är att belysa de kulturhistoriska förhållandena och att ge antikvariska rekommendationer inför det fortsatta utvecklingsarbetet. Arbetet har utförts år 2011 av antikvarie Veronica Olofs-son, Kalmar läns museum, på uppdrag av Kalmar kommun. Liknande rappor-ter har upprättats för Stagneliusskolan och idrottsplatsen Fredriksskans, utför-da i samma sammanhang.

Områdets historik och karaktärÖn Lindö och de omkringliggande öarna och holmarna var under 1600-1800-ta-let utmark till Kalmar stad och an-vändes främst som betesmark. Under 1600-talet fanns även en väderkvarn på ön. Åtminstone sedan tidigt 1800-tal, men troligen tidigare, har en väg lett från fastlandet, över ön och vidare ut till Ängö och Kullö. Vägen som, fram till 1878 då Ängöbron från Kvarnhol-men byggdes, utgjorde huvudvägen till Ängö, har än idag samma sträckning.

År 1892 beslutades att uppföra ett nytt epidemisjukhus i Kalmar och Lindö ansågs vara en lämplig placering, stads-nära, men ändå avskilt. Epidemisjukhu-set uppfördes efter ritningar av stads-

Sammanfattning


8

I områdets västra del finns ett antal mindre förrådsbyggnader, vilka tillmäts ett begränsat kulturhistoriskt värde. Ingen särskild hänsyn anses dock nödvändig.

Uthuset bakom den f.d. sjukhusbyggnaden bedöms ha ett ringa kulturhistoriskt värde, varför ingen särskild hänsyn till det anses nöd-vändig.

Områdets byggnaderFöljande byggnader/anläggningar tillmäts ett mycket högt kulturhistoriskt värde:- f.d. epidemisjukhusets huvudbyggnad- f.d. köksbyggnad med vaktmästarbostad

Ovan listade byggnader bör betraktas som kulturhistoriskt särskilt värdefulla och förses med skyddsbestämmelser i detaljplan (q).


9


antikvariska rekommendationer för det fort-satta utvecklingsarbetet. Utredningen behand-lar inte arkeologiska aspekter. Arbetet har ut-förts under maj och juni år 2011 av antikvarie Veronica Olofsson vid Kalmar läns museum, på uppdrag av Kalmar kommun.

Områdesbeskrivning och kartaÖn Lindö är belägen i Malmfjärden norr om Kvarnholmen i Kalmar stad. Lindövägen går i väst-östlig riktning genom ön och förbinder Lindö med fastlandet genom Jutebron i väster samt med Lindöholm/Ängö genom Lindöbron

Uppdragets bakgrundDenna kulturhistoriska utredning över Lindö och det på ön belägna f.d. epidemisjukhuset har gjorts i anslutning till pågående detaljpla-nearbete i Malmfjärdsområdet. Utredningen utgör en komplettering till den kulturhistoris-ka utredningen för Fredriksskansområdet som togs fram våren 2011. Den nämnda utredning-en omfattar en översiktlig historik över Malm-fjärdsområdets fysiska utveckling, varför den aktuella utredningen har sin tyngdpunkt i de delar som behandlar byggnaderna på Lindö.

Utredningen syftar till att belysa de kultur-historiska förhållandena på platsen och ge

Inledning

Karta över utredningsområdet.


10

intressebeskrivningen för norra delen av Kal-mar stad från 2008 föreslås dock att gränsen justeras så att hela Lindö utesluts.

Den gällande stadsplanen för Lindö är från 1948. En mindre del av öns östra del omfat-tas av en stadsplan från 1969, vilken togs fram inför anläggandet av Ängöleden. Byggnaderna saknar i skydd i gällande planer.

i öster. Utredningsområdets avgränsningar föl-jer Lindös strandlinje.

SkyddsstatusDen södra delen av Lindö, söder om Lindövä-gen, ligger inom ett område av riksintresse för kulturmiljön, K48 Kalmar. I den förnyade riks-

1948 års stadsplan omfattade flera områden runt Malmfjärden.


11


nits broar. I beskrivningen till 1868 års karta anges att Lindö och flera av de omkringliggan-de öarna2 vid tiden arrenderades av bryggaren J Andersson. Lindö beskrivs bestå av hög- och låglänt stenbunden betesmark. På öns västra del fanns en vattenhåla och strax öster om den-na vek en liten väg av till ett grustag. På en höjd på öns sydöstra del fanns ett särskilt omgärdad område, vilket beskrivs som ”infredad kulle, stenmur”. Den omgärdade kullen kan även ses på 1874 respektive 1919 års kartor. Möjligen kan detta område ha använts till odling och därför varit behövligt att inhägna.

I början av 1890-talet beslutades att Kal-mars nya epidemisjukhus skulle förläggas till

2 Bryggaren J Andersson arrenderade bl.a. även Lindhol-men, Kullholmen (Kullö), Svinö och Märholmarna (Märhol-men) för betesmark.

Ön Lindö var under 1600-talet utmark höran-de till Kalmar stad. Sannolikt användes ön som betesmark. En karta från 1669 visar att det vid denna tid fanns en väderkvarn på ön. En bro tycks vid denna tid förbundit Lindö med fast-landet och en smal väg ledde fram till kvarnen.

När den första broförbindelsen till Lindö byggdes är oklart, men som nämnts ovan fanns redan på 1669 års karta en bro inritad mellan fastlandet och Lindö. På efterföljande kartor från 1700-talet finns däremot inga broar inri-tade från fastlandet ut till Lindö. I litteraturen omnämns att det fanns vadställen ut till Lindö och vidare till Lindholmen och Ängö. Först på 1831 års karta ses åter en broförbindelse mel-lan fastlandet och Lindö, vidare ut till Lindhol-men och Ängö.

Under 1700- och 1800-talet användes Lindö samt de omkringliggande öarna och holmarna som betesmark. Enligt 1746 års karta beskrivs den ”Norra utmarken”, där Lindö ingår, be-stå av ”mager och skrin betesmark med något smått björke och ene bevuxen. Vad öar och holmar anbelangar, så är där bättre och ymni-gare gräsvall.” Vid denna tid tycks den väder-kvarn som tidigare funnits på ön ha försvunnit.

På 1831 års karta finns en väg inritad från fastlandet, över Lindö, vidare över Lindhol-men ut till Ängö där det vid denna tid fanns en oreglerad bebyggelse som vuxit fram sedan sent 1700-tal1. Mellan öarna tycks det har fun-

1 På 1760-talet startade varvsverksamhet på Stora Knar-rön (Idag Varvsholmen) och i samband med detta uppkom troligen den första bebyggelsen på Ängö. Bebyggelsen var oreglerad. Först 1864 upprättades en stadsplan för Ängö.

Utredningsområdets historiska utveckling

Detalj av 1669 års karta som visar att det då fanns en väderkvarn på Lindö.


12

Lindö. Byggnaden placerades centralt på öns östra del, invid vägen som fram till 1878, då Ängöbron från Kvarnholmen byggdes, varit enda landvägen till Ängö. Öns nordöstra del hägnades in för epidemisjukhuset och i omgiv-ningarna planterades barr- och lövträd för att skapa en miljö av parkkaraktär. På 1941 års ekonomiska karta ses även att det inom epide-misjukhusets inhägnade område fanns en liten odlingslycka. Se vidare i nästföljande avsnitt ”Byggnadshistorik”.

På 1919 års karta finns en liten byggnad in-ritad på öns sydvästra del. Möjligen är det nå-gon form av förrådsbyggnad, liknade dem som finns på platsen än idag. Denna byggnad finns kvar på 1922 och 1936 års kartor, men före-kommer därefter inte på kartorna. På 1930-ta-let byggdes en båtbrygga utmed Lindöström vid öns nordvästra del. På platsen finns ännu

1868 års karta över Kalmar stads ägor, upprättad av J F Schuwert. Lindö används som betesmark. På ön finns även en vat-tenhåla och ett grustag samt en inhägnad kulle.

en byggnad kvar och öns västra del används idag som uppläggningsplats för småbåtar och kanoter och med en mängd mindre bryggor ut-med stränderna.

Utöver några enkla förrådsskjul utgör det f.d. epidemisjukhuset med tillhörande vakt-mästarbostad än idag de enda byggnaderna på Lindö, men det har funnits flera förslag om att bebygga Lindö ytterligare. Öhnells radikala stadsplan från 1876 föreslog att hela Malm-fjärden skulle fyllas igen och bebyggas. I 1906 års stadsplan föreslogs södra respektive nord-västra delen av Lindö att indelas i sammanlagt 14 villatomter. År 1916 föreslogs att området söder om sjukhuset skulle bebyggas med vil-lor, men förslaget avslogs i stadsfullmäktige. Samma förslag återkom 1929, men förkastades även denna gång.


13

1941 års karta där en uppodlad liten åker kan ses på öns nordöstra del.

Epidemisjukhusen i SverigeEpidemisjukvården var under 1800-talet skild från den vanliga sjukvården. Huvudman för epidemisjukhusen var kommunerna, till skill-nad från den vanliga sjukvården som var lands-tingens ansvar. I flera städer fanns redan un-der tidigt 1800-tal en särskild inrättning för epidemiska sjukdomar, även om det vid denna tid inte fanns någon lagstadgad skyldighet att hålla med epidemisjukhus.

År 1875 utfärdades en epidemistadga, i vil-ken det fanns särskilda bestämmelser för sju mycket smittsamma sjukdomar: kolera, smitt-koppor, tyfus, tyfoidfeber, scharlakansfeber, difteri och dysenteri. Enligt denna stadga kräv-des att kommunerna skulle ansvara för att ord-na med isolering av de sjuka. För städerna blev det i och med denna stadga nu en skyldighet att hålla med särskilda sjukhus för detta ändamål. Avsikten var i första hand inte att vårda, utan främst att isolera för att förebygga spridning. I samband med stadgan anlades flera epidemi-

sjukhus runt om i städerna. Men många var bara provisoriskt inrättade och bara ett fåtal var nybyggen. Epidemisjukhusen låg ofta pla-cerade i ett otillgängligt, men ändå närbeläget, läge, ofta ganska långt från de vanliga lasaret-ten.

1919 års epidemilag innebar att ansvaret för epidemisjukvården flyttades över till lands-tingen. Följden blev att många epidemisjukhus kom att uppföras runt om i landet, vilka ersatte de gamla och provisoriska inrättningar som tidigare funnits. Epidemisjukhusen var dock relativt små. Under sent 1920-tal blev det van-ligare att epidemisjukhusen förlades i anslut-ning till lasaretten, men alltjämt som särskilda institutioner. Efter andra världskriget började epidemisjukvården förlora sin betydelse, bl.a. genom penicillinet som förkortade vårdtider-na. De mindre epidemisjukhusen lades ned, medan de större omvandlades till infektions-kliniker kopplade till lasaretten.


14

Gamla epidemisjukhuset var beläget utmed Norra vägen mellan Skvallertorget och Esplanaden. Det var en större träbygg-nad i två våningar. Läget invid allmän väg och så nära stadens bebyggelse ansågs under sent 1800-tal inte längre vara lämp-ligt. Under åren 1900-1932 var landstingets seminarium för småskolelärarinnor inrymt i byggnaden, kallat Lilla seminariet. Huset revs 1956. (Bildnr: KLM B1539)


15


Epidemier var ett reellt problem under äldre tid. Under 1850-talet drabbades Kalmar av en omfattande koleraepidemi och det dröjde några år innan man fick bukt med sjukdomen. Sammanlagt dog drygt 150 personer i staden. Isolering var lösningen för att hindra ytterli-gare smittspridning. Vid denna tid fanns i Kal-mar ett epidemisjukhus utmed Norra vägen.

År 1892 beslutade stadsfullmäktige i Kal-mar att uppföra ett nytt epidemisjukhus på Lindö till en kostnad av 44 500 kr. Det gamla epidemisjukhuset var för litet och dessläge ut-med Norra vägen ansågs olämpligt. Det för-sta förslaget till det nya epidemisjukhuset togs fram redan på 1880-talet av den dåvarande stadsingenjören C. H. Öhnell. Den slutgiltiga byggnadsritningen är signerad av den efterträ-dande stadsingenjören Ivan Björkman. Sjuk-husbyggnaden stod färdig 1893, men öppnades inte förrän sommaren 1894. Byggnaden var en rektangulär volym i en våning med källare un-der en del av byggnaden och oinredd vindsvå-ning. Fasaderna var av rött tegel med putsad rusticering och rundbågeformade fönster längs fasaden. Taket var täckt av svart falsad plåt och kröntes av nockprydnader i smide. En deko-rativ takhuv markerade huvudentrén. Sjukhus-byggnaden hade tydliga likheter med andra sjukhusbyggnader som uppfördes vid denna tid, varför man kan anta att stadsingenjörerna influerats från någon normalritning3.

3 Normalritningar för lasarett och andra vårdinrättningar togs fram av Medicinalstyrelsen, där arkitekten Axel Kum-lien var verksam mellan åren 1874-1909.

Byggnadshistorik

Stadsingenjör Carl Herman Öhnell (1842-1907)Öhnell var en betydelsefull person för Kalmar med omnejd under det sena 1800-talet. Han var stadsingenjör i Kalmar stad mellan åren 1877-1890, hamningenjör 1875-1876 och baningenjör vid byggandet av järnvägen mellan Kalmar-Em-maboda 1876-1877. Under 1880-talet var han arbetschef vid restaureringen av Kalmar slotts vallar och vid byggandet av hamnen i Stora Rör. På 1890-talet hade han befattningar vid Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen och var även inblandad i planeringen av de flesta järnvägslinjerna runt Kalmar. Öhnell är dock kanske mest känd för sin radikala stadsplan för Kalmar stad från 1876.

Stadsingenjör Ivan Björkman Björkman arbetade som stadsingenjör i Kalmar mellan åren 1891-1902 och kom att överta de uppgifter som Öhnell haft. Några av stadsingen-jörens huvuduppgifter vid denna tid var tomtupp-mätning, fastighetsreglering och att upprättande av kartor samt ritningar. Stadsingenjören skulle även fungera som hamningenjör och fungera som kontrollant vid de byggnationer som utfördes för stadens räkning.


16

man med extrasängar ta emot 80 patienter. Sjuksalarna, sjukrummen och de två dagrum-men var förlagda till gavlarna. I byggnadens mittparti fanns kök, sköterskerum och läka-rens rum samt hygienutrymmen med badrum och klosetter.

Epidemisjukhusets tomt omgärdades av ett nätstängsel och en granhäck. Framför bygg-naden anordnades en liten trädgårdsanlägg-ning med grusgång, rundel och planteringar. På baksidan fanns ett uthus innehållande ved-

Epidemisjukhuset på Lindö var avsett för pa-tienter med epidemiska sjukdomar som schar-lakansfeber, difteri och röda hund. Sjukhuset tillhörde inte den landstingsstyrda sjukvården utan förvaltades av hälsovårdsnämnden i Kal-mar. Förste stadsläkare Hjalmar Ringberg var ansvarig läkare vid epidemisjukhuset. Bygg-naden var indelad i två avdelningar med plats för sammanlagt 20 patienter fördelade på fyra sjuksalar. Dessutom fanns fyra enskilda sjuk-rum. Skulle en större epidemi utbryta kunde

Fasad- och planritning av det nya epidemisjukhuset signerad Ivan Björkman från år 1891. (Kommunarkivet)


17

efter ritningar av stadsingenjör Ivan Björkman. Troligen var utrymmesbrist den främsta orsa-ken till tillbyggnaden, som inrymde två skö-terskerum och två sjukrum med entré från den östra fasaden. På ett ritningsförslag ses en mot-svarande tillbyggnad föreslagen vid den östra gaveln, men denna kom inte att realiseras. Ut-rymmesbristen tycks dock ha bestått, för bara några år senare upprättades ett nytt förslag på en ny sjukhuspaviljong. Förslaget från 1905 är ritat av den nytillträdde stadsarkitekten J Fred

bod, brygghus och visthusbod. I området norr om sjukhuset planterades barr- och lövträd, framförallt som skydd för nordliga vindar, men möjligen även som ett parkelement i den i övrigt öppna omgivningen och för den hälso-bringande effekt som barrskog sägs ha. På den ekonomiska kartan från 1941 ses att ett större område norr om sjukhuset var inhägnat och att det där även fanns en liten odlingslycka.

År 1900 utökades sjukhusbyggnaden ge-nom en vinkelplacerad tillbyggnad mot norr

Ritning av planerade tillbyggnader upprättad av Ivan Björkman. Det var endast den vänstra tillbyggnaden som förverkligades. (Kommunarkivet)


18

istället indelades till sköterskerum och thekök. Samtliga golv i byggnaden belades med nya korkmattor. Nya klosetter installerades och glaspartier sattes in mellan korridorerna och de båda dagrummen. Vidare gjordes en om-disponering av utrymmena i tillbyggnaden. Yt-terligare två entréer togs upp på tillbyggnadens östfasad och en på västfasaden, så att alla rum i denna del av byggnaden kunde omvandlas till isolerade observationsrum med separata entré-er. Ett vindfång uppfördes vid den östra entrén

Olson och visar en fristående byggnad tänkt att uppföras öster om den befintliga sjukhus-byggnaden. Inte heller detta förslag kom att realiseras.

Åren 1908-1909 gjordes istället vissa till- och ombyggnader av det befintliga epide-misjukhuset efter ritningar av J Fred Olson. Framför sjukhusbyggnaden uppfördes en fri-stående köksbyggnad med vaktmästarbostad på övervåningen. På så vis frigjordes den tidi-gare kökslokalen i sjukhusbyggnaden, vilken

Plan över tomten av Ivan Björkman med skisser på trädgårdens utformning. (Byggnadsnämndens arkiv)


19

lasarettet vid Stensberg färdigt. På det nya la-sarettet fanns en epidemiavdelning dit patien-terna förflyttades.

Byggnaden har efter epidemisjukhusets flytt inrymt diverse verksamheter, vilket har med-fört en del ombyggnationer. Under flera år, från 1939 (andra världskrigets utbrott) fram till bör-jan av 1970-talet, hyrde Civilförsvaret lokaler i den västra delen av den f.d. sjukhusbyggna-den. Inför detta gjordes en ombyggnad av den västra tillbyggnaden till luftskyddsförråd ge-nom att två av de tre befintliga entréerna togs bort och mellanväggar i entréhallen revs ned. Samtidigt uppfördes ett fristående luftskydds-förråd i området. Samma år gjordes också en invändig renovering av den f.d. köksbyggna-den till enbostadshus för vaktmästare genom att köket förminskades samtidigt som hallen förstorades. För att Civilförsvaret skulle kunna förvara luftvärnspjäser inne i huvudbyggnaden monterades 1941 en garageport i den norra fa-saden. Under 1950- och 1960-talen uppfördes

på baksidan4. På vinden inreddes två rum till översköterskan vid den östra gaveln. Rummen avdelades från det övriga vindsutrymmet, väg-garna tapetserades, taken putsades och golven försågs med korkmattor. I samband med dessa arbeten byggdes den tidigare branta vindstrap-pan om till det nuvarande utförandet. Vid re-noveringen byttes även uppvärmningssystem. En ny panna installerades och nya vattenburna s.k. sjukhusradiatorer med extra stort mel-lanrum mellan sektionerna för att underlätta rengöring monterades. Samtidigt förstärktes golvbjälklaget genom balkar i källarvåningen. I samband med ombyggnaderna drogs även en huvudledning för elektricitet till sjukhuset.

Enligt 1919 års epidemilag skulle ansvaret för epidemisjukvården övertas av landstinget, vilket i Kalmar skedde först 1932. Landstinget hyrde epidemisjukhuset på Lindö av Kalmar stad under några år, men 1937 stod det nya

4 Enligt förslaget skulle även huvudentrén och den västra entrén på baksidan förses med utvändiga vindfång, något som inte kom att realiseras.

Foto från 1902 där den nyligen uppförda tillbyggnaden kan ses. Lägg märke till de öppna omgivningarna och tomtens om-gärdning i form av granhäck och stängsel. (Bildnr: nd453, Kalmar kommuns bildarkiv)


20

Köksbyggnaden med vaktmästarbostad stod klar 1908. Köket låg på bottenvåningen och vaktmästarbostaden med tre rum på övervåningen. Uppvärmningen skedde med oljekaminer. Huset var ursprungligen försett med tre entréer: en köksin-gång och två entréer till en gemensam tambur. (Byggnadsnämndens arkiv)


21

flera fristående baracker och manskapsbodar för Civilförsvaret på baksidan av huvudbygg-naden.

Efter andra världskrigets slut fungerade byggnaden under en tid som beredskapssjukhus dit svårt sjuka f.d. koncentrationslägerfångar fördes. Till Kalmar kom fartyget Prins Carl sommaren 1945 tre gånger med fångar från ett brittiskt mellanläger i Lübeck. De flesta inhys-tes på gamla lasarettet i Gamla stan, men de som bedömdes ha epidemiska sjukdomar som tyfus eller TBC, inkvarterades på Lindö.

Den östra delen av huvudbyggnaden hyrdes från ca 1940 till ca 1990 av Röda korset som föreningslokal, vilket medförde vissa smärre förändringar av planlösningen. År 1955 revs några mellanväggar, så att en föreläsningssal skapades. Dessutom installerades ett thekök i det tidigare badrummet. År 1964 installerades toaletter, i både huvudbyggnaden och den f.d. vaktmästarbostaden. Den östra delen av bygg-naden användes efter Röda korsets utflyttning som skollokaler fram till 2006.

Under 1980-talet gjordes vissa renoverings- och ombyggnadsarbeten. År 1980 byttes av-loppsledningarna och en befintlig uthusbygg-nad revs, 1981 gjordes en utvändig upprustning och 1986 moderniserades den f.d. vaktmästar-bostaden.

Från omkring 1975 fram till 1980 fungerade den västra delen av byggnaden som musikhus med replokaler. Därefter stod den västra delen av byggnaden tom under några år. Sedan 1985 hyr kommunen ut byggnaderna till Konstnärer i Kalmar, KIK, som är en förening för konst-närer. Där finns femton ateljéer, gästateljéer, grafikverkstad, ramverkstad, monumental-verkstad för trä och sten samt färgeri för tex-tilkonstnärer. Till en början nyttjades endast den västra delen av byggnaden, men sedan 2006 används hela byggnaden av konstnärs-föreningen. Garagelokalen i byggnadens östra del används idag som verkstadslokal. År 1997 uppfördes en mindre förrådsbyggnad på baksi-dan av huvudbyggnaden.

Epidemisjukhuset i vinterskrud år 1926. På baksidan skymtar det till sjukhuset tillhörande uthuset, vilket revs på 1980-talet. (Bildnr: GA114 & GA115, Walter Blomberg, Kalmar kommuns bildarkiv)


22

Jutebron och Lindövägen.


23


Jutebron finns en båtbrygga med omkring 30 båtplatser, vilka hyrs ut av kommunen. I an-slutning till bryggan finns några förrådsskjul, förrådslådor, båtkärror, rökar och torkställ-ningar för fiskegarn. De enkla förrådsbyggna-derna har fasader med rödfärgad locklistpanel och sadeltak täckta av papp.

På öns södra del finns öppna gräsytor med eldplatser och två fotbollsmål. Den sydöstra de-len av Lindö består av blandlövskog av främst ek och björk. Mitt i området finns en liten höjd med en tydlig platå, vilket tyder på att det fun-nits någon typ av omgärdning/anläggning på platsen, något som också kan ses kartor från tiden 1868-1919. Platån är idag bevuxen med gräs, kaprifol och lövträd.

Kulturhistorisk bedömningSpår efter Lindös olika kulturhistoriska skeden, d.v.s. 1600-1800-talens betesmarker, Kalmar stads epidemiska sjukvård från 1890-talet till slutet av 1930-talet respektive kalmarbornas friluftsområde, är ännu avläsbara i landskapet. Lindö har stora traditonsvärden tydligt kopp-lat till Kalmar stads historia. Betestraditionen har lämnat spår på ön, men är inte längre le-vande. Det är däremot traditionen med båtliv, fiske och friluftsliv för stadens borgare, vilken ännu är mycket tydligt framträdande på ön och som bidrar att ge ön ett större samhällsvärde.

Omgivande markområden med små förrådsbyggnader

Området och dess byggnader – beskrivning, kulturhistorisk bedömning och antikvariska rekommendationer

BeskrivningEn jämförelse mellan 1868 års karta och da-gens förhållanden visar att det skett en markant uppgrundning (och utfyllnad) utmed fram-förallt öns södra strand, men även vid viken på öns norra sida. Områden som på 1868 års karta redovisades sankmark kan idag urskil-jas som sly- och gräsbevuxna områden. Utmed öns norra strand växer täta vassruggar.

Inom det till epidemisjukhuset tidigare till-hörande området på öns nordöstra del finns flera områden med planterad tallskog och en-staka svarttallar med viss inblandning av ek, björk, alm, ask och lönn. Tallarna är plante-rade i samband med att sjukhuset uppfördes på 1890-talet. I området förekommer buskage av bl.a. kaprifol, nyponrosor och snöbollsbus-kar. Det finns flera stigar i området. Idag finns inga synliga spår efter den uppodlade lyckan på öns nordöstra del som kan ses på 1941 års ekonomiska karta. Av de baracker som fanns uppställda i området under 1940-1960-talet finns heller inga märkbara lämningar.

På den centrala och västra delen av Lindö växer tallskog med viss lövinblandning. Tallen är planterad i början av 1900-talet och lövträ-den utgörs framförallt av yngre träd. Utmed stranden söder om Jutebron finns flera små trä-bryggor och skogen invid fungerar som upp-läggningsplats för båtar och kanoter. Norr om


24

passerar över Lindö har än idag samma sträck-ning som då den första gången återfinns på 1831 års karta, men vägen är sannolikt äldre än så.

Spår efter tiden då epidemisjukhuset anla-des finns framförallt på öns norra och nord-östra del. Här finns områden med planterade löv- och barrträd samt stigar. Enligt den na-turinventering som utfördes 2006 bedömdes ädellövskogen med sin ovanliga blandning av ädellövträd som alm, ek och ask vara mest in-tressant ur naturvårdssynpunkt. Området är även intressant ur kulturhistorisk synpunkt, då planteringarnas tillkomst är knutna till epide-misjukhusets verksamhet.

Lindö besitter också ett påtagligt socialhisto-riskt värde kopplat till den användning som platsen, och dess byggnader, haft för stadens epidemiska vård.

Från åtminstone 1600-talet fram till sent 1800-tal användes Lindö framförallt som be-tesmark. Efter många år utan hävd eller betes-djur finns det idag dock få spår kvar från denna tid. De tydligaste spåren återfinnas kanske på öns nordvästra del som på 1868 års karta be-skrevs som ”god betesmark”. Här har marken ännu karaktären av betesmark eller strandäng. Den upphöjda platån på öns sydöstra del är också ett kvarvarande element från den tid då platsen användes som betesmark. Vägen som

Utmed öns stränder finns upptrampade gångstigar.


25

Utmed den västra stranden, norr om Jutebron, finns en båtbrygga med plats för drygt 30 småbåtar.

Intill båtbryggan vid västra stranden ligger några förrådsbyggnader. I omgivningarna finns båtar, båtkärror, förrådslådor, rökar och torkställningar.


26

särskilda skyddsbestämmelser nödvändiga. Byggnaderna kan dock med fördel bevaras på platsen för att förstärka prägeln av småbåts- och fiskeområde tillsammans med den befint-liga småbåtsbryggan.

Vägens nuvarande sträckning bör bevaras. Den förhöjda platån på öns sydöstra del bör

förbli intakt, men utbredande växtlighet kan med fördel hållas nere.

Möjligen kan öns sydvästra del tåla viss ny-bebyggelse. För att bevara institutionskänslan bör dock grönområdet närmast det f.d. epide-misjukhuset inte bebyggas.

Under tidigt 1900-tal omvandlades Lindö till ett friluftsområde för kalmarborna, vilket består än idag, framförallt på öns västra och södra del. Båtuppläggningsplatser, upptram-pade stigar, anordnade och provisoriska grill-platser, gräsytor, förrådslådor och enkla för-rådsbyggnader visar på hur området använts av kalmarborna under generationer.

Antikvarisk rekommendationOmrådets friluftskaraktär bör bevaras och kan med fördel förstärkas, exempelvis genom röjning av gångstigar. Angående förrådsbygg-naderna på öns nordvästra del anses inga

På Lindös södra del finns stora gräsytor.


27

Tomten utgörs av en gräsyta med ett fåtal planterade träd, som granar, svarttall och ett fåtal lövträd. En grusgång leder fram till hu-vudentrén. På marken kan vaga spår efter ti-digare grusgångar och grusrundel ännu skön-jas genom förhöjningar i grässvålen. Närmast byggnaden finns mindre planteringar, odlings-kragar och buskar. Trädgården avgränsas mot gatan i söder med gunnebostängsel med trä-stolpar och en vitmålad smidesgrind. Utmed tomtens västra och östra sidor finns häckar.

TrädgårdenTillkomstår: 1893Planerad av: möjligen stadsingenjör Ivan Björkman

Tomten inhägnas av gunnebostängsel och häckar.

BeskrivningMed trädgården avses den inhägnade marky-tan väster, söder och öster om den f.d. sjuk-husbyggnaden. Området närmast sjukhus-byggnaden var medvetet ordnat allt sedan nybyggnadstiden, vilket kan ses på foton och på en skissartad plan över trädgården. Det var under det sena 1800-talet vanligt att en träd-gård eller park i rehabiliterande syfte anlades i anslutning till vårdinrättningarna. Ibland förekom även odlingar och vissa lasarett och anstalter kunde t.o.m. vara självförsörjande. Trädgårdarnas utformning speglade vanligen tidens trädgårdsideal.


28

Kulturhistorisk bedömningTomten som omger den f.d. sjukhusbyggnaden med tillhörande tjänstebostadshus har ännu samma utbredning som under 1890-talet. Träd-gårdens relativt anspråkslösa omgärdning med stängsel mot gatan och häckar utmed sidorna ansluter också till det ursprungliga utförandet. Däremot är den ursprungliga trädgårdsan-läggningen påtagligt förenklad. Endast några planterade träd finns kvar, liksom den grusade mittgången, om än något igenväxt. I övrigt ut-görs tomten av gräsmatta. På marken ses dock vaga spår efter trädgårdens ursprungligen mer bearbetade utformning. Dessa spår liksom de kvarvarande trädgårdselementen utgör dock lämningar efter trädgårdens tidigare utförande och besitter därför stora värden.

Antikvarisk rekommendationTomtens omfattning bör bevaras. De kvarva-rande äldre träden bör bevaras, liksom den grusade mittgången. Trädgårdens träd kan för-yngras genom nyplantering. Den ursprungliga trädgårdsanläggningen med grusade gångar och rundel kan med fördel återskapas.

Tomten har sedan 1890-talet varit omgär-dad av stängselstaket och häckar. Den befint-liga omgärdningen följer denna tradition och kan ur antikvarisk synpunkt bibehållas. Ett möjligt alternativ är att uppföra ett smidessta-ket, likt befintligt grindparti, utmed tomtens södra gräns.

En grusad mittgång leder fram till huvudentrén.

Man kan ännu ana den ursprungliga trädgårdsanläggningens utförande.


29

knutarna finns kvaderindelade hörnkedjor och vid takfoten en putsad dekorativ takfotslist. Även fönster- och dörröppningar inramas av putsdekor. Utmed fasaden sitter höga rundbå-giga rödmålade fönster med T-formade poster. Det valmade sadeltaket med flera takkupor har idag en svart papptäckning, vilket ersatt den ursprungliga plåttäckningen med smidesdeko-rer. Takets mittparti accentueras av en pampig

F.d. epidemisjukhusets huvudbyggnadNybyggnadsår: 1893Ombyggnadsår: 1900 (tillbyggnad), 1908 (ombyggnad), 1939-1941 (Civilförsvarets förråd och garageport), 1955 (föreläsningssal), 1964 (installation toaletter)Arkitekt: Ivan Björkman (slutgiltigt förslag)Ursprunglig funktion: epidemisjukhusNuvarande funktion: konstnärsateljéer

BeskrivningByggnaden utgör det f.d. epidemisjukhusets huvudbyggnad som stod klart 1893 efter rit-ningar signerade stadsingenjör Ivan Björkman. Byggnaden är placerad med huvudfasaden mot den förbipasserande gatan och på baksidan mot norr finns en tillbyggnad, vilken tillkom år 1900. Byggnaden har en sockel av huggen granit med putsad sockellist och en röd tegel-fasad med dekorativa ankarjärn av smide. Vid

Epidemibyggnaden sedd från sydväst.


30

och den ursprungliga planlösningen är ännu avläsbar i interiören. Rivna mellanväggar är ännu markerade i exempelvis golvbeläggning eller genom balkar i taken. Lokalerna används idag som konstnärsateljéer. Golven är belagda med nyare linoleummattor, målad betong eller golvklinker (s.k. viktoriaplattor). Väggar och tak är putsade och vitmålade. Snickerier, d.v.s. innerdörrar, lister, foder och fönster, är original eller tillkomna vid 1908 års renovering. I bygg-

takhuv täckt med kvadratiska plåtar, möjligen original. Huvudentrén har glasade pardörrar dekorerade med ett kors. På den norra fasaden finns ytterligare tre entréer och en garageport. På den västra tillbyggnaden finns två entréer, en mot väster och en mot öster.

Byggnaden har en L-formad plan och består av en bottenvåning och en vindsvåning samt källare under en del av byggnaden. Bottenvå-ningen har en hög takhöjd, omkring fyra meter,

Huvudentrén accentrueras genom en pampig takhuv. På takets nock fanns från början nockdekorationer i smide, men då taket omtäcktes med papp togs dessa bort. Takkuporna var också försedda med nockdekorationer, men dessa togs bort redan 1951 i samband med plåtarbeten på taket.


31

Skarven mellan ursprungsvolymen och den år 1900 till-komna tillbyggnaden är synlig i fasaden.

Under några fönster finns plåtluckor, vilka troligen använ-des vid tömning av de torrklosetter som ursprungligen låg i rummen innanför.

På 1940-talet monterades en garageport för att Civilförsvaret skulle kunna förvara luftvärnspjäser i byggnaden.


32

Huvudentrén. Golven i entréerna är belagda med s.k. viktoriaplattor, vilka tillkom vid 1908 års renovering.


33

nära, men än idag avskilda läget på Lindö ger en förståelse för sjukvårdens förutsättningar rörande epidemiska, och vid tiden livshotande, sjukdomar och dess spridning.

Såväl byggnadens exteriör som interiör är förhållandevis välbevarade. Fasadutförandet är intakt, men det ursprungligen plåttäckta och dekorativt utsmyckade taket och takkuporna har idag en förenklad utformning. Invändigt har några mellanväggar rivits och några har tillkommit, men den ursprungliga planlösning-en är ännu utläsbar. Det finns flera äldre bygg-nadsdetaljer bevarade från nybyggnadstiden respektive från 1908 års ombyggnad, vilket förstärker det byggnadshistoriska värdet.

Byggnaden användes som epidemisjukhus fram till 1937, d.v.s. i drygt 40 år, men har där-efter under en betydligt längre tid fungerat som föreningslokaler, skola och konstnärsateljéer. Dessa funktioner utgör en del av byggnadens historia och bidrar till byggnadens kulturhis-toriska värde.

naden finns flera detaljer utformade med syfte att underlätta städningen av lokalerna. Samt-liga rum saknar exempelvis golvlister och i de rum som ursprungligen använts som sjuksalar eller sjukrum har väggarnas hörn och anslut-ningar mot golv samt tak en rundad form.

Vindsvåningen har ett golv av rött tegel och är i huvudsak oinredd, indelad genom enkla brädväggar i olika vindsförråd. Utmed den öst-ra gaveln finns två inredda rum, vilka tillkom vid 1908 års renovering. Rummen användes från början som bostadsrum åt översköter-skan, men har därefter använts som förråd.

Under byggnadens mittparti finns en källare bestående av fem rum utmed en korridor. Rum-men används idag som pannrum och förråd. I källaren finns en desinfektionsanläggning5 för textilier kvar från sjukhustiden. Den består av en cylinderformad behållare placerad mellan två rum. Behållaren har öppningsbara luckor i var ände och en trådback där de kläder eller sängkläder som skulle behandlas lades.

Kulturhistorisk bedömningDen f.d. epidemisjukhusbyggnaden från 1893 är uppförd under en tid då nybyggnationen av offentliga vårdinrättningar var intensiv runt om i landet6. Den institutionella tegelbyggna-den är mycket representativ till sitt utförande och torde ha utgjort en stor konstrast till det äldre epidemisjukhuset vid Norra vägen som den ersatte. Byggnaden har ännu en påtaglig institutionell karaktär och besitter ett högt so-cial- och samhällshistoriskt värde. Det stads-

5 Anordningen är en desinfektions- och torkugn för ånga som desinfektionsmedel tillverkad av Anders Borch Reck, Köpenhamn. Ugnen kunde ”användas till att döda ohyra, bakterier, sporer och smittämnen i tyg, sängkläder, lump och dylika saker med tillhjelp av ånga och till att torka dessa på ett hastigt, verksamt och ekonomiskt sätt”. Anders Borch Reck hade svenskt patent på anläggningen från 1886. Ugnen bör vara tillverkad någon gång under åren 1885-1898. Rech arbetade med att förbättra desinfektionsutrustning och kaminer och hade patent på flera uppfinningar i flera olika länder. 6 Under hela 1800-talet och i början av 1900-talet uppfördes en stor mängd offentliga vårdinrättningar, såsom barnhem, uppfostringsanstalt, sinnesslöanstalter, hospital, lasarett och epidemisjukhus. I Kalmar uppfördes exempelvis Norrgårds uppfostringsanstalt på 1840-talet och ett nytt lasarett i Gamla stan på 1870-talet.

Del av korridoren. I taket finns glaspartier, idag övermå-lade, vilka gav korridoren visst indirekt dagsljus via vindens takkupor.


34

Antikvarisk rekommendationByggnaden bör betraktas som särskilt värdefull byggnad enligt Plan- och bygglagen 8 kap. 13 § (tidigare 3 kap. 12 §) och förses med skyddsbe-stämmelser (q) som skyddar mot rivning samt exteriör och interiör förvanskning.

På epidemisjukhuset var hygien och renlighet viktigt. I byggnaden finns en mängd detaljer för att underlätta städ-ning och rengöring. Hörnen i sjuksalarna är rundade, lik-som väggarna anslutning mot golv och tak. Dörrar, fönster och foder saknar profileringar. Radiatorerna är glesa.

Ett av de två inredda vindsrummen. Rummet som inreddes 1908 åt översköterskan har en äldre linoleummatta på golvet, tapetserade väggar och målat putstak. I rummet har tidigare funnits en eldstad.

Desinfektionsanläggningen i källaren.


35

tambur. Den södra entrén togs bort 1916 och den östra några år senare.

Huset har en sockel av råhuggen natursten och en röd tegelfasad med horisontella mar-keringar av naturfärgad cementsten. Fönster-öppningarna har en rundbågig form med små-spröjsade vitmålade bågar. Entrédörren är av modern typ. Taket har formen av ett valmat säteritak med rundade takkupor på varje tak-fall och är täckt med tvåkupigt tegel.

Huset är i 1,5 våningar med källare och in-

F.d. köksbyggnad med vaktmästarbostadNybyggnadsår: 1908Ombyggnadsår: 1916 (en entré togs bort), 1939 (bottenvåningen), 1964 (installation toaletter)Arkitekt: J Fred OlsonUrsprunglig funktion: köksbyggnad med vaktmästarbostadNuvarande funktion: konstnärsateljéer

Huset uppfördes som köksbyggnad till epidemisjukhuset. På övervåningen hade vaktmästaren sin bostad.

BeskrivningByggnaden uppfördes 1908 efter ritningar av stadsarkitekt J Fred Olson som köksbyggnad med vaktmästarbostad. Köket upptog större delen av bottenvåningen med matförråd i käl-laren, medan vaktmästarbostaden var förlagd till övervåningen. Från början fanns tre olika entréer till huset. Förutom den kvarvarande på norra fasaden som då var köksentré, fanns en entré vid östra fasaden och en vid södra fasa-den. De två senare, en för vaktmästaren och en för kökspersonalen, ledde in till en gemensam


36

användes som matkällare och förråd. Idag finns en tryckverkstad inrymt i ett av rummen.

Kulturhistorisk bedömningExteriört präglas byggnaden av jugendstilen som var en populär arkitekturstil åren efter sekelskiftet 1900. Arkitekten J Fred Olson ri-tade vid tiden flera tjänstebostäder i Kalmar med likartat utseende7. Byggnadens exteriör är, förutom att två entréer satts igen och att ytterdörr utbytts, välbevarad. Denna föränd-ring har dock skett med hänsyn till byggna-dens karaktär. Interiört har smärre ändringar utförts på bottenvåningen, men i övrigt är den ursprungliga planlösningen ännu utläsbar. Det finns även flera invändiga byggnadsdetaljer bevarade, vilket förstärker det byggnadshisto-riska värdet.

7 Snarlika tjänstebostadshus ritade av stadsarkitekt J Fred Olson kan ses exempelvis vid Kalmar slott och vid gamla sjukhuset/f.d. Söderportsskolan i Gamla stan.

rymmer idag fyra ateljéer. Den ursprungliga planlösningen är i huvudsak bevarad. De störs-ta förändringarna i planlösningen har skett på bottenvåningen då man 1939 förminskade köket och istället förstorade hallen. Därefter har även det ursprungliga skafferiet vid något tillfälle förstorats till ett rum. På övervåningen är den ursprungliga planlösningen intakt med trapphall och tre rum. Husets rum har bräd-golv, målade väggar och papptak. I flera rum finns kakelugnar bevarade. Det finns flera äldre detaljer bevarade, som snickerier, innerdörrar, trappräcken och köksinredning.

Källaren består av tre mindre rum med mu-rade golv, väggar och tak, vilka ursprungligen

Detalj av södra fasaden. Där fönstret idag sitter fanns ursprungligen en entré för kökspersonalen, vilken ledde in till en med vaktmästarbostaden gemensam tambur. Entrén sattes igen 1916. På sockeln och fasaden kan man ana en skarv.

Innertrappan.


37

Byggnadens ursprungliga funktion som kombinerad köksbyggnad och vaktmästarbo-stad ger en tydlig koppling till det f.d. epidemi-sjukhuset. Huset bidrar till att ge en förståelse av miljön och uppfattning av epidemisjukvår-dens förutsättningar för drygt hundra år sedan.

Antikvarisk rekommendationByggnaden bör betraktas som särskilt värdefull byggnad enligt Plan- och bygglagen 8 kap. 13 § (tidigare 3 kap. 12 §) och förses med skyddsbe-stämmelser (q) som skyddar mot rivning och exteriör förvanskning.

I köket finns delar av den ursprungliga köksinredningen bevarad, ex överskåpet som ses på bilden. Köksväggarna är kaklade och de äldsta delarna torde vara från nybygg-nadstiden.


38

Kulturhistorisk bedömningByggnadens kulturhistoriska värde bedöms som ringa.

Antikvarisk rekommendationInga särskilda bestämmelser i detaljplan anses nödvändiga.

Uthus

Uthusbyggnaden.

Nybyggnadsår: 1990-talArkitekt: -

BeskrivningUthuset ligger intill planen norr om huvud-byggnaden. På platsen låg tidigare en uthus-byggnad uppförd under sent 1800-tal, vilken revs på 1980-talet.

Förrådsbyggnaden har rödmålade fasader med liggande panel och plåttäckt pulpettak. Utmed den södra fasaden finns två träportar klädda med locklistpanel och med liggande överljusfönster.


39


Arkivalier

Kalmar läns museum

Topografiskt arkiv: Epidemisjukhuset

Bildarkiv

Kalmar kommun

Byggnadsnämndens arkiv: bygglovshand-lingar

Kommunarkivet: ritningar

Digitalt bildarkiv: www.kalmar.se

Lantmäteriet

Lantmäterimyndighetens arkiv, www.lantma-teriet.se

Websidor

Kalmar kommuns hemsida, www.kalmar.se

Kalmar lexikon, www.kalmarlexikon.se

Arkitekturmuseets arkitektregister, www.arkitekturmuseet.se

Övrigt

Anders Lindeberg-Lindvet, intendent på Tek-niska museet, Stockholm, mail 2011-06-08.

Tryckta

Åhman, Anders, 1976, Om den offentliga vården – Byggnader och verksamheter vid svenska vårdinstitutioner under 1800- och 1900-talen. En arkitekturhistorisk under-sökning, Liber Förlag & Arkitekturmu-seum, Uddevalla.

Linde, Skotte, 1994, Kalmar då och nu 2 – 114 Kalmarbilder som speglar stadens för-ändring, Kalmar läns museum, Appeltofts bokhandel & Dillbergska bokhandeln, Kalmar.

Adolfsson, Göran P D, 1998, Öar kring fäst-ningsstaden – En kulturhistorisk skildring av Ängö, Lindö, Kullö, Svinö, Skallöarna, Varvsholmen och Laboratorieholmen, KalmarSund Tryck, Kalmar.

Kaibjer, Artur, Enar Koch & Lars Schött red. 1962, Stadsfullmäktige i Kalmar 1863-1962, Barometerns förlag, Kalmar.

Jarlbo, Per, 2007, Kalmars gatunamn – Om gator och vägar i Kalmar kommun, Sam-hällsbyggnadskontoret Kalmar kommun.

Patent no 543, Desinfektions- och torkugn av A. B. Reck, Beskrivning offentliggjord af Kongl. Patentbyrån, 1886.

Rapporter

Nilsson, Lennart, 2006, Översiktlig natur-inventering av området Svensknabben-Lindö, Kalmar kommun, rapport från Pronatura, Kalmar.

Källor:


40


41


42

Adress Telefon Fax E-post

Box 104, S-391 21 Kalmar 0480-45 13 00 0480-45 13 65 [email protected]

bebyggelsehistorisk utredning

Documents