bergsport 141 mars 2009

#141 mars 2009 Pris: 50 sek.SVENSKA KLÄTTERFÖRBUNDET

Bergsport utges av Svenska Klätterförbundet, SKF

Adress: Bergsport, Stenvinkelsgatan 8, 302 36 Halmstad

Telefon: 035-12 80 44, 0706-77 80 44

E-post: [email protected]

Redaktör: Eva Olsson

Nyhetsredaktör: Erik Massih, [email protected]

Omvärldsredaktör: Emma V Larsson, [email protected]

Layout: Lotta Bernhed

Prepress: SG Zetterqvist

Annonsbokning: Tom Vikström, tel 031-743 21 74, [email protected]

Produceras av: ZetterQvist Förlag AB, tel: 031-743 20 80, fax: 031-743 20 90

Tryck: SG Zetterqvist, Göteborg

BERGSPORT kommer ut med fyra nummer per år.

Redaktionen ansvarar ej för icke beställt material. Texter redigeras och kortas efter behov. Åsikter

i artiklar och debatt inlägg är författarens och inte redaktionens.

KLÄTTERRESOR I TID OCH RUMI år är första året utan förbundsmöte och då måste man naturligt-vis ha extra koll på vad som händer inom förbundet. Därför checkar vi läget med

kommittéerna: vad är på gång, vad diskuteras och vad har de för mål och förhoppningar inför 2009? På sidorna 32-35 hittar du svaret.

Marsnumret bjuder dessutom på en hel del klätterresor, både nära och långt bort, högt, kallt, isigt och soligt. Följ med ett gäng tjejer till ismetropolen Rjukan (s. 10), upp på Ama Dablams topp (s. 13) eller på en ”upptäcktsresa” på Grönland (s. 42). Föredrar du sol och bad så är troligtvis Costa Blanca ett bättre val av res-mål (s. 36). Avslutningsvis gör vi en resa bakåt i tiden och gottar oss åt klätterträffsnostalgi på hög nivå.

Missa heller inte förbundets Bultpolicy (s. 40)!

Eder redaktör

Omslagets bild: Badparadis i all ära, men ovädret kom snabbt för Mikael ”Nisse” Nilsson och Shawn Boye under

bestigningen av ”Llobet/Bertomeu”.

På sidorna 36-38 tar Shawn Boye oss med till de höga klipporna i Costa Blanca. Bild: Shawn Boye.

Bild

: Bjö

rn K

alla

W W W . H I L L E B E R G . C O MB o x 2 5 • 8 3 2 2 1 F r ö s ö n • 0 6 3 5 7 1 5 5 0

I över tre decennier har Hilleberg tillverkat fyrasäsongerstält av högsta kvalitet. Designade och utvecklade i Jämtland, erbjuder Hillebergtält den optimala balansen mellan låg vikt, styrka och komfort. Beställ vår Tälthandbok för mer information, helt utan kostnad.

Extra rymligt fyrasäsongerstält för tre personer med dubbla ingångar och absider. Vikt endast 3 kg.

KAITUM 3K A I T UM 3

Helt fristående fyrasäsongerstält med dubbla integrerade absider. Rymmer utan problem två välvuxna personer, endast 2.9 kg.

ALLAKA L L A K

Ett rymligt helt fristående 2.1 kg lätt solotält med integrerad absid. Soulo klarar alla förhållanden oavsett väder och årstid.

SOULOSOULO

Hilleberg TältVildmarksboende

Med Guldkant

Hilleberg TältVildmarksboende

Med Guldkant

HillebergAd-BergsportSV0409-1-3Tents-103x285.pdf 2/28/09 23:48:44

ledaren

GRANI T B ITENATLASMUREN 2 • S-113 21 STOCKHOLM, SWEDEN • TEL. +46 8 611 39 49 • FAX. +46 8 611 39 12

info@grani tb i ten.com • www.grani tb i ten.com

VISSA KALLAR DET FUSK!

Banshee (dam) 750 krMugen Tech 900 kr NYHET!

Phoenix 750 kr On Sight (dam) 800 kr

Helt omdesignad läst gör Demon till en

mycket bekvämare sko än föregångaren, utan att ge avkall på

prestandan.

En agressiv Hooker Heel som har kanter precis överallt och gör att du häl-hookar bättre och längre även på kassa grepp.

Tådelen består av friktionsgummi i två olika hårdheter och en ”Hooker Edge” som gör det möjligt att hänga skon på små kristaller och kanter. Ordentligt

”pointad” för brant klättring.

Ovandel med friktions-gummi som gör dig till en

mästare på tå-hookar.

Flash 800 kr

Fler skomodeller samt Mad Rocks crash pads, selar och tillbehör hittar du på www.granitbiten.com

Con-Flict 950 kr NYHET!

Låt 2009 bli ditt bästa klätterår någonsin, med hjälp av ett par MadRock på fötterna. I år har vi galet mycket nyheter i programmet och dessutom en helt ny gummiblandning

som ger oöverträffad friktion. Kolla t.ex. in nya mästerverket Demon:

MadRocks nya Science Friction-gummi har galen friktion på alla

typer av klippa.

MadRock Demon 1.100 kr NYHET!

Fodrad insida och neopreneplös för

maximal komfort.

Grönland har många relativt outforskade klippor att erbjuda. Läs mer på sidan 42-43.

Bild: Erik Massih.

FÖRBUNDSINFO .......................6, 8, 9

OMVÄRLDSKOLL............................... 18

KORT FRÅN KLUBBARNA ........ 24

ISKLÄTTERTRÄFF I RJUKAN

AMA DABLAM

FINGERSKADOR

DET HÄNDER I FÖRBUNDET

COSTA BLANCA

BULTPOLICY

GRÖNLAND

GRANI T B ITENATLASMUREN 2 • S-113 21 STOCKHOLM, SWEDEN • TEL. +46 8 611 39 49 • FAX. +46 8 611 39 12

info@grani tb i ten.com • www.grani tb i ten.com

VISSA KALLAR DET FUSK!

Banshee (dam) 750 krMugen Tech 900 kr NYHET!

Phoenix 750 kr On Sight (dam) 800 kr

Helt omdesignad läst gör Demon till en

mycket bekvämare sko än föregångaren, utan att ge avkall på

prestandan.

En agressiv Hooker Heel som har kanter precis överallt och gör att du häl-hookar bättre och längre även på kassa grepp.

Tådelen består av friktionsgummi i två olika hårdheter och en ”Hooker Edge” som gör det möjligt att hänga skon på små kristaller och kanter. Ordentligt

”pointad” för brant klättring.

Ovandel med friktions-gummi som gör dig till en

mästare på tå-hookar.

Flash 800 kr

Fler skomodeller samt Mad Rocks crash pads, selar och tillbehör hittar du på www.granitbiten.com

Con-Flict 950 kr NYHET!

Låt 2009 bli ditt bästa klätterår någonsin, med hjälp av ett par MadRock på fötterna. I år har vi galet mycket nyheter i programmet och dessutom en helt ny gummiblandning

som ger oöverträffad friktion. Kolla t.ex. in nya mästerverket Demon:

MadRocks nya Science Friction-gummi har galen friktion på alla

typer av klippa.

MadRock Demon 1.100 kr NYHET!

Fodrad insida och neopreneplös för

maximal komfort.

S. 5 ANNONS

INSTRUKTÖRSEMINARIUM 18-19 APRIL 2009Välkomna på instruktörsseminarium i Tunaberg utanför Nyköping den 18-19 April 2009.

Seminariet är öppet för alla auktoris-rerade instruktörer som har behov att uppdatera sin licens eller som önskar deltaga.

Programmet kommer att beröra olika lärstilar, ledarstilar och hur man som in-struktör vill nå sina elever på bästa sätt. Mer information finns på webbsidan.

ACCESSMÖTE I BOHUSLÄNHelgen den 8-10 maj träffas alla accessansvariga från klubbarna på Nordens Ark i Bohuslän. Vi ser gärna att den accessansvarige bjuder med ännu en gäst från klubbens styrelse.

Syftet med träffen är att diskutera accessfrågor, prata om den nya bultpolicyn, och träffa andra accessanvariga ute på klubbarna. Det kommer självklart att finnas lite tid till klättring.

Vi träffas på fredag kväll, mötet pågår till söndag eftermiddag, vi räknar med att vara klara runt 14.00.

På lördag kväll kommer Shawn Boye att visa ett smakprov från sin nya film The Sends.

Ta chansen att vara med på ett givande arrangemang bland Bohusläns vackra klippor!

Anmäl er till [email protected] eller [email protected]

Välkomna! /Accesskommittén

TRÄNARUTBILDNINGARNA IGÅNG IGENFörbundets tränarutbildningar är igång igen och blev snabbt fulltecknande. Fler kursdatum är på gång.

NORDIC YOUTH CAMPSvenska Klätterförbundet kommer att stå som värd för ett nordiskt juniorläger i Göteborg den 30 juni till 5 juli 2009. Mer info på www.klatterforbundet.se

Medlemsförsäkringen har ändrats så att den är mer anpassad till övriga idrotts-förbund. Detta innebär bland annat att medlemsförsäkringen numera endast gäller i Norden.

Svenska klätterförbundets unika resetilläggsförsäkring har fått beloppet för helikopterräddning och eftersökning höjt från 50 000 kronor till 100 000 kronor. Mer information om SKF:s försäkringar finns på www.klatterfor-bundet.se.

Förändringarna i villkoren innebär bland annat att avgiften för försäkringen har sänkts. Detta har i sin tur har lett till att klubbarnas medlemsavgifter till klät-terförbundet gått ner. För seniorer be-talar nu klubbarna 155 kronor/medlem istället för 200 kronor och junioravgiften är numera 90 kronor/medlem istället för 100 kronor.

Svenska klätterförbundet rekom-

menderar alla som ska åka utomlands och klättra att teckna resetilläggsförsäk-ringen. Att teckna denna är busenkelt och går till på följande sätt: betala in 280 kronor på bankgiro 5822-0328. Ange ditt namn, personnummer, e-postadress och din klubbtillhörighet på inbetalningen och skicka sedan dessa uppgifter i ett e–postmeddelande till [email protected]. När du har betalat, skickat in dina uppgifter och kansliet fått bekräftelse från banken på din betalning så kommer du att få ett försäkringsbevis skickat till dig via e-post. Försäkringsbeviset bör du ta med dig på resan. Mer information om Svenska klätterförbundets försäkringar hittar du på www.klatterforbundet.se. Du kan också ringa till försäkrings-gruppen på Folksam, 08-772 87 87 om du har mer detaljerade frågor.

Vi från förbundet kan inte matcha den lön eller den utvecklingsmöjlighet Johan får i det nya arbetet och har full förstå-else för Johans val. Förbundsstyrelsen arbetar i skrivande stund för att tillsätta en ny GS så snart som möjligt. Johan har en provanställning fram till 1 maj men beroende på hur fort/utdraget re-kryteringsarbetet kommer att gå så har förbundet möjlighet att låta Johan sluta tidigare/senare för att få så lite störning som möjligt i kansliet och förbundets verksamhet.

I samma veva har också kansliet förstärkts med Jonas Paulsson från

Stockholm. Jonas har tidigare varit aktiv inom Svenska klätterförbundet. Bland annat arbetade han, precis som Johan Hvenmark, med Bergsport under några år på 90-talet. Jonas kommer att arbeta 70% på kansliet.

Arbetsbelastningen kommer att vara hög för både förbundsstyrelsen och kansliet framöver och vi hoppas ni har överseende med detta. Vår ambition är att vi så snabbt som möjligt kan tillsätta en ny GS och att förbundets verksam-het skall kunna fungera så normalt som möjligt.

NY GENERALSEKRETERAREJohan Hvenmark tillträdde som bekant tjänsten som Gene-ralsekreterare (GS) på förbundet runt den 1 november 2008 med en anställningsgrad på 70%. Tyvärr kommer Johans tid hos oss att bli kortvarig då han fått nytt arbete på Riks-idrottsförbundets forsknings- och utvecklingsavdelning.

Det har förhoppningsvis inte undgått någon att villkoren för Svenska klätterförbundets försäkringar förändrats från och med 1 januari 2009.

NYA VILLKOR FÖR SKF:S FÖRSÄKRINGAR

S. 6 FÖRBUNDSINFO

PÅ EN ANNAN DEL AV BERGET

Sommarens stora alpina äventyr. Anmäl dig på www.tierra.se

RIDGE JACKETEn robust jacka med låg vikt. Gjord för att stå pall för de allra tuffaste förhållandena på berget. Bör fi nnas med i ryggsäcken även soliga dagar, som back-up i händelse av snabbt väderomslag.

Mar

tin Ja

kobs

son

på d

en s

pars

amt s

äkra

de c

ruxr

epan

på

Hom

sekv

eita

, en

nytu

r på

nors

ka ö

n Se

nja.

Fot

o: P

eter

Fri

ck.

Be

rtn

e&

Co

Ann_Bergsport_210x285.indd 1 09-02-27 12.11.56

6 BERGSPORT #141 · MARS 2009

förbundsnytt/info

PÅ EN ANNAN DEL AV BERGET

Sommarens stora alpina äventyr. Anmäl dig på www.tierra.se

RIDGE JACKETEn robust jacka med låg vikt. Gjord för att stå pall för de allra tuffaste förhållandena på berget. Bör fi nnas med i ryggsäcken även soliga dagar, som back-up i händelse av snabbt väderomslag.

Mar

tin Ja

kobs

son

på d

en s

pars

amt s

äkra

de c

ruxr

epan

på

Hom

sekv

eita

, en

nytu

r på

nors

ka ö

n Se

nja.

Fot

o: P

eter

Fri

ck.

Be

rtn

e&

Co

Ann_Bergsport_210x285.indd 1 09-02-27 12.11.56

Är du medlem enbart för Bergsport och försäkringen?Alla som klättrar påverkar klättringen i Sverige, både positivt och negativt. Om en klättrare inte känner till den senaste accessinformationen vid en klippa och exempelvis parkerar fel eller stör häckande fågel riskerar den klippan att stängas. En klättrare som inte fått lära sig grunderna i klättring av en auktorise-rad instruktör riskerar att skada sig själv och andra. Som medlem i en klubb får Du bl a genom Bergsport den senaste informationen om access och säkerhet. Det leder i sin tur till att Du kan agera på rätt sätt. Som medlem visar Du även att Du aktivt stödjer klättringen, vilket främjar klubbens och förbundets arbete. På köpet får Du delta i aktiviteter och förmåner i Din klubb och från förbundet.Klättringen är idag i behov av fl er: klät-terväggar, tränare, barn- och ungdoms-ledare, bultar, klubbar, klätterområden, engagerade medlemmar och mycket mer. För att allt detta skall bli möjligt behöver vi få fl er klättrare att bli medlemmar i landets klubbar/sektioner och förening-ar anslutna till Svenska klätterförbundet.Därför uppmanar vi alla medlemmar att hjälpa till att påverka dem som klättrar att gå med i en klubb!

Niklaes Nathén, ordförande Svenska Klätterförbundet

Då borde du också vara medlem i en klätterklubb! Här är några orsaker till varför:

1 Du blir en aktiv del av klättringen och kan vara med att göra den ännu bättre!

2 Ditt medlemskap stärker klubbens och förbundets arbete.

3 Du stödjer accessarbetet och förhindrar att fl er klippor stängs!

4 Du får tillgång till aktiviteter som kurser, tävlingar och föredrag.

5 Du får tidningen Bergsport.

6 Du får möjlighet att aktivt påverka klättringens utveckling.

7 Du får en förmånlig medlemsförsäkring.

8 Du får möjlighet att köpa en unik reseförsäkring.

9 Du får rabatt i en mängd butiker, klättergym och på arrangemang.

Bild: Martin Karlsson

Svenska Klätterförbundet medlem i SOKFörbundet är nu upptagna som ”recognized” medlem i Svenska Olympiska Kommittén (SOK) vilket är ett steg närmare att bli en olympisk idrott. Medlemskapet kan ge ökat stöd för klättrare på elitnivå.

Chris Sharma till Sverige!Förbundet och 8a kommer tillsam-mans att arrangera en föredragnings-serie med Chris Sharma i september.

RF-stämma 15-17 majStyrelsen representerar förbundet på RF:s stämma i Visby. Den största frågan på stämman är sammanslag-ning mellan SOK och RF.


förbundsnytt/info

Kanslifl ytten till Idrottens Hus – vilket lyft!Även om förbundskansliets gamla lokal på Kungsholmen i Stockholm var bra och trevlig så innebär den nyss genomförda fl ytten till Idrottens Hus på många sätt en rejäl förbättring.

TEL/FAXTel: 08-699 65 20Fax: 08-699 65 21

E-POST: [email protected]

Idrottens Hus (bakom Stadion och Idrottshögskolan på Östermalm i Stockholm). Närmsta T-bane-station är Stadion (röd linje mot Mörby centrum).

POSTADRESS:Svenska KlätterförbundetIdrottens Hus 114 73 Stockholm

BESÖKSADRESS:Fiskartorpsvägen 15A144 73 Stockholm

Bild: Riksidrottsförbundet

Förutom att vi nu sitter bara några våningsplan ifrån viktiga och stödjande funktioner på Riksidrottsförbundet (RF), så är vi numera också omgivna av ytterligare ett 20-tal av RF:s 68 specialidrottsför-bund. Närmsta grannar är brottnings- och varpaförbundet, och på våningarna under hittar man bl.a. Korpen, handboll-, basket-, rugby- och cykelförbundet.

Denna unika närhet till RF och de andra idrottsförbunden ger inte bara ett bra och viktigt sammanhang för klättringen att ständigt fi nnas med i, det ger också en omgivning där man lever och pratar idrott hela dagarna. Dessutom är tanken att fl ytten också ska medföra sänkta hyres-kostnader. Samtidigt som själva fl yttandet kan vara väldigt jobbigt så skapar det ofta ny och positiv energi. Dessutom innebär allt fl yttande ett makalöst bra tillfälle att

fundera över och rensa bland saker och ting som lagts på hög över åren. Båda dessa saker kan man säga har infriats i detta fall.

Vi beklagar om det inför och efter fl ytten varit svårt att få tag i oss eller om det på något annat sätt skapat problem i kontakten med oss. När du läser detta ska vi ha löst de mindre problem som denna fl ytt inneburit.

Vi försöker vara tillgängliga så mycket som möjligt och svarar gärna på frågor. Klätterförbundets kansli är allt som oftast bemannat under måndagar, tisdagar och onsdagar. Telefontid mellan 9:00 och 16:00. Är kansliet obemannat, skicka gärna e-post eller lämna ett meddelande i växeln.

Hälsar Johan och Jonas på Kansliet

Vi finns i Stockholm, Linköping, Göteborg och Östersund

www.naturfirman.se

Havskajakkurser med auktoriserade instruktörer enligt NIL

Klätterkurser med auktoriserade instruktörer enligt SKF

InomhuskurserKlippklättringskurserIsklättringskurser

9BERGSPORT #141 · MARS 2009

21 mars Tränarkurs steg 2, Västervik.21 mars Stockholmscupen 2009, 1:a deltävlingen.

4 april Svenska Bouldercupen, Västervik.

18-19 april Instruktörsseminarium, Tunaberg.

25 april JNM Lead 2009, Joensuu, Finland.

25 april Pedagogisk examination klippa, Stockholm.

25 april Tränarkurs steg 2, Göteborg.

2-3 maj Malmö Boulder, Malmö.

2 maj Stockholmscupen 2009, 2:a deltävlingen.

8 maj Sportklätterinstruktörsexamen, Stockholm.

8-10 maj Accessmöte, Bohuslän.

9 maj JSM Bouldering, Stockholm.

23 maj Sydcupen, Helsingborg.

13-14 juni Teknisk examination klippa, Ringkallen.

För mer info, se www.klatterforbundet.se

förbundsnytt/info

S. 10-11 ISTRÄFF

Hanna-Kajsa ute på äventyr med halsduken som sällskap, Sabotörfossen WI5.

Bild: Hanna Mellin

TJEJTRÄFF I RJUKAN


Hanna-Kajsa testar isformen första dagen i Krokan.Bild: Hanna Mellin

Lena har med sitt väldiga lugn stöttat oss i tanken om att det säkert skulle gå alldeles utmärkt och vi försöker tro på hennes ord.

Allt är perfekt; ca tre minusgrader, inte för kallt och inte för varmt. Tjock och lätt-klättrad is och det går som en dans upp- över. När vi kommer hem på kvällen, lite kalla, väldigt glada och oändligt stolta över ha klättrat vår första långtur på is alldeles själva så haglar frågorna;– Hur var det?– Var isen bra?– Var det läskigt?

Ivern börjar lysa i ögonen på tjejerna runt bordet och planerna börjar läggas för mor-gondagen.– I morgon vill jag också klättra långtur. Vi kanske kan klättra Bakveien vi med?– Ja, imorgon skulle jag vilja prova på att leda, kan man göra det i Krokan?– Är det någon som har isskruvar att låna ut?– Hur ska man slipa yxorna?

En ganska blandad grupp av ca 15 tjejer hade samlats på Jacobs vandrarhem i Rjukan, med samma nyfikenhet; isklättring. Några hade inte klättrat så länge och aldrig provat på att klättra is förut, medan Rjukan- veteranerna Line och Ingebjörg bor här för isklättringens skull.

Lena, som även hon bor här, hål-ler på att utbilda sig till norsk bergsguide och hjälpte oss alla med lite tips i allt från klätterteknik till ledval.

Alla hade vi egna förväntningar och för-hoppningar inför helgen och tack vare Lena och Johanna så tror jag att de införlivades

med råge. Flera ledde sin första istur och alla fick klättra minst en långtur under helgen. Flera lärdomar kom även under helgen och vi delade med oss friskt av dem runt matbordet på kvällarna: ”Akta ansiktet om isyxan sitter fast”, ”skruva in isskruvarna ett halvt varv till i början, annars så tappas de lätt”, ”osötad nypon-soppa är ingen höjdare”, ”det är skönare att klättra utan handlovsremmar, men tryggt att ha ett ”fegsnöre” i dem om olyckan skul-le vara framme”, ”minst två par handskar är välbehövligt”, ”det går lätt åt tolv skruvar på en lång replängd” men framför allt att det inte var så svårt att klättra is som vi trodde och mycket roligare än vad vi hade kunnat föreställa oss.

Tjitter tjattret av fem tjejer i Johannas, inte allt för stora, bil upp mot Rjukan byttes ut mot ett betydligt lugnare gäng på vägen hem. Vi hade alla fått en massa inspiration från nya bekantskaper och lärt oss massor nytt. Alla var nog lite slitna efter fyra dagars ihärdigt klättrande och det tog i alla fall inte lång tid innan jag somnade i baksätet med ett leende på läpparna och drömde om nästa tur.

Det var en väldigt trevlig och lyckad tjejträff, med nya bekantskaper, önskan om mera äventyr och ett glatt återseende av bekanta ansikten från förra årets tjejträff i Romsdalen och jag hoppas att det ska vara ännu fler ansikten att känna igen vid nästa träff. Tack Lena och Johanna för all plane-ring ni har lagt ner för att göra denna helg möjlig, samt Norska respektive Svenska klätterförbundet för er stötta.

Text: Hanna Mellin

S. 10-11 ISTRÄFF

Det är tyst när jag och Hanna-Kajsa sakta går mot vårt mål för dagen; Bakveien, vår första långtur på is. Vi är lite nervösa och fjärilarna flyger runt magen. Ska vi klara det?

Hanna-Kajsa och Hanna, glada, slitna och uppspelta efter Sabortörfossen.Bild: Johanna Andersson

Emma och Johanna på tredje

och sista replängden för

dagen, Bakveien WI4.

Bild: Linda Cathrin Ramboel

Emma lär sig den hårda vägen att isyxor är hårdare än hud.Bild: Hanna Mellin

Lena lyste upp hela träffen, alltid glad och färggrann.Bild: Hanna-Kajsa Fernström

Hanna-Kajsa och Emma gör sig redo för första dagens klättring i Krokan.Bild: Annika Bergström


Foto: Gettyim

ages

En bra klätterförsäkring minskar inte adrenalinpå-slaget, men väl besväret om något skulle hända. Som medlem i Svenska Klätterförbundet har du därför en olycksfallsförsäkring från Folksam som skyddar dig när du klättrar i Norden. Oavsett om du klättrar på inomhusväggar eller bestiger topparna ute i det fria.

För klättring utomlands upp till 6 000 meters höjd har vi dessutom tillsammans tagit fram en reseförsäk-ring, speciellt för klättrare.

Reseförsäkringen gäller från det att du, som med-lem, betalat 280 kr till Svenska Klätterförbundet på bankgiro 5822-0328. Ange ditt namn, personnum-mer samt e-postadress på inbetalningen och e-posta samma uppgifter till [email protected] så får du ett försäkringsbevis att ta med på resan. Läs mer på www.klatterforbundet.se.

BERGSPORT #141 · MARS 2009

I mitten av oktober 2008 åker Patrik Fransson och jag till Khumbuområdet i Nepal för att bestiga Ama Dablams Nordrygg. Som, tror jag, andra replag någonsin ska vi försöka klättra turen helt i alpin stil.

Foto: Gettyim

ages

En bra klätterförsäkring minskar inte adrenalinpå-slaget, men väl besväret om något skulle hända. Som medlem i Svenska Klätterförbundet har du därför en olycksfallsförsäkring från Folksam som skyddar dig när du klättrar i Norden. Oavsett om du klättrar på inomhusväggar eller bestiger topparna ute i det fria.

För klättring utomlands upp till 6 000 meters höjd har vi dessutom tillsammans tagit fram en reseförsäk-ring, speciellt för klättrare.

Reseförsäkringen gäller från det att du, som med-lem, betalat 280 kr till Svenska Klätterförbundet på bankgiro 5822-0328. Ange ditt namn, personnum-mer samt e-postadress på inbetalningen och e-posta samma uppgifter till [email protected] så får du ett försäkringsbevis att ta med på resan. Läs mer på www.klatterforbundet.se.

Förutom vår Sambandsofficer (LO) och två bärare fram till byn Chukhung vill vi vara helt beroende av bara oss själva. Men det blir inte riktigt som vi planerat...

Vi har utan större problem tagit oss upp längs Everestleden och vikt av denna vid Dingboche och sitter nu och dricker te i byn Chukhung på 4700 meters höjd. Våra två bärare gick hit fyra dagar snabbare än oss, lämnade våra väskor och är sedan länge antagligen tillbaka i Lukla för nya uppdrag. Vår LO ska komma senare, efter att vi har

acklimatiserat oss på Island Peak. Två dagar senare är ryggsäckarna packade

med några dagars mat, tält, stegjärn och isyxa. Vi har valt att lämna selarna och följ-aktligen repet i Lodgen. Klumpen i halsen som har irriterat mig i fyra veckor utan att varken låta mig bli helt frisk men inte heller sjuk känns bättre den här morgonen. Jublande kvittrar jag till Patrik att kroppen kanske fattat att det är nu det gäller. Men den följande natten i Island Peaks basläger på 5100 meters höjd blir den hemskaste

tältnatt jag haft. Ligger obekvämt på mitt trekvartslånga Ridgerest, trångt i vårt lilla Biblertält. Jag kan inte sova. Stirrar i taket. Är ömsom för varm, ömsom för kall. Halsen gör ont och jag känner mig förkyld.

Löpträning i skidbackenJag har ägnat mycket tid och energi på för-beredelserna inför den här resan. Om än acklimatisering till hög höjd inte direkt hänger samman med god kondition är en bra fysik en förutsättning. Linbaneskötaren

AMA DABLAMPå egna villkor men inte som vi planerat

Ama Dablam – enligt många världens vackraste berg.


Mount Everest och Ama Dablam.

retar mig när jag kommer upp till sittliftens bergsstaion på vårt hemmaberg i Abisko. – Va? 29 minuter? Kom igen nu, du får väl ta i lite. En timme senare har jag tagit liften ner och gått upp igen. – Va, är du här igen? Jag har tänkt gå upp och ta liften ner hela liftens öppettid och räknar med att hinna sju gånger. Det går snabbare än jag räknat med och efter sju gånger inser jag att jag skulle hinna en gång till men orkar inte. – Jag visste väl att du inte skulle orka hela dan!

Hård fysisk träning är också en av de bästa mentala träningarna och framför allt är det den mentala förberedelsen inför en tur som den här som ”kostar” mest. Patrik

och jag har också ägnat mycket tid åt att spara vikt. Bland annat väger påsarna till den frystorkade maten 20 gram men kan bytas ut mot vanliga fryspåsar på 4 gram och sedan bara ta med en orginalpåse som återanvänds för alla mål. Total viktbesparing: 160 gram.

Klump i halsen Med snoret som strömmar ur näsan, rinner förhoppningen om Island Peak i första hand och Ama Dablam i främsta hand ut. Vi har en ganska stram tidsplan. Jag har inte många dagar på mig att friskna till och med tanke på att jag inte har blivit av med klumpen i halsen på fyra veckor sjunker mitt mod. Sluter ögonen och försöker sova men snart stirrar jag i det mörka tälttaket igen. Jag reviderar hela mitt liv, ser mig ett liv utan klättring och bergsguidande, jag flyttar och skaffar mig ett icke fysiskt jobb mm, mm.

På morgonen vill jag bara gå ner. Jag mår uselt.

Lämnar Patrik för den två timmar långa promenaden ner till Chukhung. Går med nedböjt huvud och tunga släpande steg utan att hälsa på mötande som kommer gåendes upp mot baslägret med entusiasm och hopp. Jag sätter mig ofta ner och vilar, önskar bara att jag var hemma framför TV:n med en påse chips. När jag äntligen

ser Chukhung känner jag en viss lättnad över att snart vara tillbaka på lite lägre höjd och att få sova i en säng. Men mitt hjärta stannar nästan när jag inser att jag har förlagt min dyra kamera. Jag är inte långt ifrån tårar. Först orkar jag inte med idén att gå tillbaka upp och leta utan vill skjuta upp det tills imorgon, men inser att om jag ska ha någon chans att få tillbaka den är det nu som gäller. Jag går förtvivlad tillbaka och letar i mitt minne efter platser jag har rastat på och var jag kan ha lagt kameran. Ingen jag möter har sett till den. I min förtvivlan lämnade jag min ryggsäck med vatten och powerbars där jag vände så nu stapplar jag omkring med uttorkad gom och lågt blod-socker. Hoppet tänds nära baslägret när en guide säger att han på håll såg en bärare som verkade hitta något som han troligen tog med sig till baslägret. I baslägret åter-får jag min kamera. Jag vet inte om jag ska skratta eller gråta. Går ner till Chukhung igen och dricker två liter varm citrondryck.

PenicillinkurNästa dag går jag vidare ner till Pangboche på 4000 m för att ge luftrören lite varmare luft och mer syre. Bedrövad över att redan vända neråt. Nima, lodgeägaren var på Everest med Messner och Habeler 1978, den första bestigningen utan syrgas. Bland de hundra-tal människor som bor här i byn finns det säkert dubbelt så många Everestbestigare än


S. 13-17 AMA DABLAM

i hela Sverige. I sex dagar sitter jag rastlös och äter penicillin, lägger patiens och läser Joe Simpson. En av anmarscherna till Cho Oyo går via Nangpa La passet, 5700 m ö h. Joe beskriver inlevelsefullt och skrämmande hur Tibetanska exilbarn smugglas över grän-sen till Nepal via det höga passet. Många av dem blir snöblinda och får förfrysnings-skador. De stapplar fram med tom blick efter att troligen för gott ha lämnat sina föräldrar. En kväll sitter jag och spelar kort med Nimas son Tshering. Han liknar inte sina två andra syskon och går ofta klädd i traditionella buddistiska munkkläder. Han pratar inget språk jag förstår, men jag frågar Nima som på halvknackig engelska berät-tar en märklig historia. Tshering ska bli Lama, buddistisk präst. Enligt Nima blir bara speciellt utvalda personer Lamor. Vid tre års ålder kom Tshering över just Nangpa La passet för att hitta sin nya familj. Frågar Nima om Tshering har träffat sina riktiga föräldrar i Tibet – Ja, föräldrarna i sitt tidigare liv, i hans nuvarande liv är han son till mig och min fru.

Här sitter jag och spelar kort med en pojke som snart ska bli buddistisk präst. Efter att ha hört historien om honom känns det ändå skönt att även han, mellan alla timmar av bön, ägnar sig åt så världsliga ting som Vändtian.

Patrik på egna äventyrUnder tiden bestiger Patrik Island Peak, 6200 m. Han checkar in hos Nima ett par nätter och vi konstaterar att vi, eller snarare jag inte har något på Nordryggen att göra. Att ta sig ner för leden med den lilla mängd

klätterutrustning vi har med oss skulle vara svårt och antagligen riskabelt, så vi vill inte chansa när jag inte känner mig helt frisk.

Patrik går iväg igen för att se efter hur Normalvägen på Ama Dablam ser ut på nära håll. Det känns i alla fall som en tröst att Patrik kan göra någonting medan jag sitter still. Uppsättandet av de fasta repen på Normalvägen har gått sakta på grund av mycket snö i den nedre delen och isiga förhållanden högre upp på berget, men när Patrik kommer tillbaka ner till Pangboche rapporterar han att dem nu äntligen är uppsatta. Hur repuppsättandet fungerar politiskt fattar jag inte. Det verkar som de flesta grupperna bara ligger och väntar på att repen plötsligt ska komma dit. Precis så som jag och Patrik hoppas. Patrik berättar också att en fransman omkom på berget igår. Troligen har han missat vid en omkoppling på de fasta repen och ramlat ner.

Äntligen toppförsökKanske har penicillinet hjälpt, jag känner mig efter fem dagar lite starkare och beslutar mig för att göra ett försök på Island Peak. Patrik har tagit tältet och köket för att kunna göra ett försök på Ama Dablam, men trekking-firman som hjälpte oss att ordna tillståndet har tält och kock i baslägret hela säsongen. Jag blir väldigt vänligt bemött och får låna tält och blir bjuden på mat då de tycker min frystorkade diet verkar lite torftig att bestiga berg på.

Halv fyra på morgonen startar jag topp-försöket. Till en början är det brant stenpro-menad med passager där händerna kommer till hjälp. Det är så där lagom spännande att försöka hitta rätt väg bland de branta,

svarta klippväggarna, för att hela tiden ha något annat att tänka på än att det är job-bigt. Strax innan jag kommer ut på glaciä-ren på 5900 meters höjd börjar det ljusna. Jag passerar gruppen som startade en och en halv timme före mig och snörar snabbt på mig stegjärnen.

Glaciären är frusen och spåren från de många tidigare bestigningarna är perfekt att gå på. Solstrålarna träffar de högsta top-parna och den rosa, röda och brandgula himlen får mig nästan att tappa andan. Det är så fantastiskt hur dessa minuter av glädje kan ge mening åt all rastlös tid jag lagt ner. Plötsligt känner jag mig stark och pigg. Strax innan toppen sitter det fasta rep upp för den ca 50 gradiga snö- och issluttningen som är ledens enda svårighet. Jag passerar större delen av den gruppen som startade från high camp på 5700 meters höjd. Utan repklämma att fippla med går jag i jämnare och följaktligen högre tempo. Men jag får utstå spott och spe från några nepalesiska guider som skriker på mig att jag är galen och undrar varför jag klättrar utan sele. Det är uppenbart att vi tänker helt annorlunda om klättring så jag bryr mig inte om att argumentera, dessutom behöver jag kon-centrera mig. Till stor del handlar det om snabbhet som kommer av att dels ha lättare packning och dels att slippa hantera utrust-ningen. Jag känner mig tillräckligt säker i den här terrängen och glaciären är som sagt stelfrusen och inte speciellt uppsprucken.

Med utsikt över nordryggen Jag njuter för fullt på toppen, om än det är människor runt omkring är det alltid en speciell och ofta skön känsla att bestiga berg

Nordryggen Ama Dablam. SV kammen Ama Dablam.


själv. Direkt norr om mig reser sig Lhotses enorma sydvägg mer än 2000 m ovanför mig. Det är nästan ofattbart att det finns några som klättrat den väggen. Åt söder är den mest slående vyn just Ama Dablams nordrygg. Jag sätter mig ner och tittar med blandade känslor på den fantastiska linjen. Det tänds ett svagt hopp om att klättra den men inser att jag fortfarande inte är tillräckligt stark och att vi har förlorat för mycket tid.

Mycket pengarSex timmar senare välkomnar Nima mig tillbaka till Pangboche. Nöjd och belåten men kort på vätska och mat. En termos te och Dal Bhat med fri backning som vanligt. Plötsligt dyker vår LO in genom dörren.

Som de flesta vet måste man förutom att betala en massa pengar för ett klättertill-stånd även anlita en Sambandsofficer (Liason Officer, LO). Ofta är det en myndighets-person som inte har speciellt god vana av bergen och därför kräver att vi utrustar honom med allt från sockor till cigaretter. Vi behövde som tur var inte köpa allt det här till honom... vi betalade $2000 istället. LO:ns uppgift är bland annat att se till att vi klättrar det berget och leden som står på vårt klättertillstånd, att vi inte skräpar ner och att hjälpa oss med diverse problem som kan uppstå. Vår LO, Bishnu är en trevlig herre med ett så för Nepaleser karaktärist-iskt stort leende, men inte undra på det när han får $2000 för att vandra tre dagar till Pangboche, byn nedanför Ama Dablams basläger, säga hej till mig, ta några fotogra-fier som bevis att han varit där och sedan gå hem igen. Visst, för vår del är det skönare att inte behöva ta hänsyn till honom men snacka om att undergräva sitt eget system.

Vilan dagen efter är mycket mindre rast-lös nu när jag har fått bestiga ett berg och känner mig hoppfull inför Normalvägen på Ama Dablam. Patrik gav sig av upp mot Ama Dablam samma dag som jag kom ner från Island Peak. Nima och hans fru skrattar åt oss för att vi aldrig gör något tillsammans.

En dag efter PatrikI Ama Dablams basläger välkomnas jag av trekkingföretagets kock, Dorje. Jag bad Patrik fråga om det var okej att låna ett tält och få varmvatten till min mat och återigen blir jag bjuden på middag. Får höra att Patrik gick upp till läger 1 igår, planerade att gå upp till 2:an och tillbaka till 1:an idag för att imorgon gå upp och sova i Läger 2. Det innebär att jag är en dag efter honom, vilket är lite besvärligt eftersom han då tar upp tältet till Läger 2 när jag kommer till Läger 1. Jag hade hoppats att han var på väg ner

från toppen eller allra helst att jag hunnit i fatt honom så att vi kan göra toppförsö-ket tillsammans. Jag är folkskygg på bergen och oroade mig för att det skulle vara mycket folk, trångt i lägrena och köbildning på repen. Men vi har hamnat mitt emellan att många expeditioner packar ihop och åker hem och innan nya kommer dit. Plötsligt verkar det som att jag kommer att vara helt själv på toppdagen. Kocken berättar att ytterligare en person omkom inatt. Han ramlade ner på precis samma ställe som fransmannen. Dödsolyckorna och synen av den enorma seracen uppe på toppväggen gör berget lite ogästvänligt. De slumpmässiga rasen från seracen, som bland annat år 2006 dödade sex personer i Läger 3, gör att de flesta väljer att försöka nå toppen från Läger 2 på 5900 m. Ett orosmoment löser sig när Dorje för-säkrar mig om att jag kan låna ett av deras tält i Läger 1 och att där finns kök och gas.

1100 höjdmeter upp till Läger 1 på 5700 m tar på krafterna, men det är promenad-terräng och ingen brådska. Dessutom slipper jag ju bära kök och tält. Till min stora glädje har Patrik tagit en vilodag och väntar på mig med en kopp te samt salami och ost som han fått av en nepales på väg ner. En norrlänning och en stockholmare som flyttat till Norrland, två inte alltför talföra killar tjattrar som små barn. Jag är glad att vara här och i Patriks sällskap men jag har också fått tillbaka det onda i halsen.

Mot toppenTerrängen blir mer teknisk härifrån men sträckan till Läger 2 är inte speciellt lång, om än den enligt Patrik är längre än vad den ser ut. Halsen borde klara sig upp dit och så vida den inte blir mycket sämre vill jag i alla fall göra ett försök på toppen. Bitvis är kammen ganska teknisk. Terrängen är svårare än den ser ut, några känsliga traver-ser men också några fantastiskt fina klipp-replängder genom Yellow Tower. Vi har gott om tid, det känns säkert på kammen, behagligt varmt. Patrik friklättrar cruxrep-längden med jumarn som back up. En fast, brant vägg på 20 meter, bra friktion men tunn och graderingen runt 5 stämmer nog.

Läger 2 ligger så där härligt exponerat att man måste skärpa sig när man ska kissa. Patrik är fräsch och fixar allt köksbestyr, jag känner mig seg, lite orolig för min hälsa och tacksam att Patrik tar hand om mig. Vi njuter av solnedgången och innan vi försöker sova sätter vi klockan på 01.30. Snön på toppväggen verkar sitta säkert och den enorma seracen är slumpmässig. Den kan lika väl kalva på natten som mitt på da-gen, så egentligen är den tidiga starten, ur säkerhetssynpunkt, inte nödvändig. Men jag gillar att gå på natten, innesluten i min egen

” TERRÄNGEN ÄR SVÅRARE ÄN DEN SER UT…”

Patrik och Christian på toppen!

Läger 2.

Patrik på kammen.


S. 13-17 AMA DABLAM

lilla bubbla utan att se hur långt det är kvar till toppen. Här är det ju inte heller något problem att hitta rätt. Terrängen är till en början rolig och omväxlande. Några branta mixade replängder genom Grey Tower som hade kunnat bjuda på fin friklättring, över-går i exponerad men inte så svår kamvand-ring. Jag kan se att det är brant på sidorna men bara anta hur långt de två omkomna klättrarna föll. Efter två timmar är vi uppe strax under platsen för det tidigare Läger 3. Vi dricker och äter lite. Vi har tidigare varit skyddade av kammen men blir nu expone-rade för den måttliga vinden. Det är ganska kallt och dunjackan och tumvantarna blir nödvändiga. Härifrån kommer vi också att vara i skottlinjen för seracras minst en timme framöver och vill inte göra onödiga stopp. Den ca 50 gradiga sluttningen upp under seracen är isig. Tårna blir kalla av ett konstant tryck när vi fronttaggar oss upp. När vi kommer upp bredvid istornen stannar vi till, pustar ut och inser hur gigantiska de är. Kan de vara 50, 70, 100 meter höga? Och kolla sprickan! Den är en meter bred och sträcker sig längs hela seracens ovan-kant. Konstaterar att fysikens lagar är svår-begripliga. Jag ryser till. Snöbranten ovan-för är mycket snällare med fina spår i snön från tidigare bestigare. Solen går upp och en timme senare står vi på toppen, 6850 meter över havet.

Klättring på egna villkorVåra i Sverige väl utvalda kilar och friends liksom twinrepen ligger kvar i min gula duffel bag. Jag vill se mig själv som en rik-tig klättrare med hackor i händerna, spi-kar på fötterna, med tunga metallprylar hängandes från selen och med rep knutet mellan mig och Patrik. Vi har just bestigit två 6000 meterstoppar i Himalaya. Nepale-serna och västerländska vandrare wowar och gratulerar oss för att vi klättrat Ama Dablam, symbolen för hela Khumbuområdet, gudin-nan som står över de andra i skönhet. No guide…? No porters…? Jag som gärna vill uppfattas som en ödmjuk person försöker förklara att har man tillräcklig erfarenhet så kan man faktiskt göra det här på egen hand, att vi i princip har två guider redan, Patrik och jag. Dessutom har nepaleserna redan gjort jobbet på berget genom att sätta upp de fasta repen.

Vi har gjort det på egna villkor, men det blev inte som planerat. Vi har inte ”klätt-rat” Ama Dablam via Nordryggen som vi så minutiöst planerade, vi har bestigit det via Sydvästryggen. Det finns naturligtvis många meningar om hur klättring ska de-finieras, men för min del går det en tydlig gräns mellan att vara påkopplad på fasta rep och att klättra med enbart rep mellan mig

själv och min kamrat. Jag missunnar, eller kritiserar inte dem som bestiger berg med fasta rep. Patrik och jag gjorde ju det. I det skicket jag var i hade jag inte orkat ta mig till toppen utan dem. Men jag önskar samti-digt att andra ska förstå att det är en stor skillnad mellan de olika sätten att ta sig upp på berg. Höghöjdsklättring handlar sedan om så mycket mer än klätterstil. Att ta sig upp på en hög topp i Nepal är en kulturell resa, en test att hålla magen från ovana bak-terier, kroppens intressanta förändring som syrebristen kräver mm. För egen del har jag erfarit det några gånger vilket gör själva

klättringen till en större del av äventyret. Tyvärr var bestigningen via de fasta repen inte en stil som gav varken Patrik eller mig någon större tillfredställelse. Så nu blickar jag vidare, den gamla klyschan att ”berget står kvar” gillar jag egentligen inte för det ger en ursäkt att vända innan jag gett allt, men så här i efterhand låter det väl okej. Kanske gör jag ett nytt försök så småningom, eller så åker jag till Bali.

Text: Christian EdelstamBild: Patrik Fransson och

Christian Edelstam



FÅ TILL BILDEN!Har du svårt att få till de häftiga klätterbilderna? Då kanske en äventyrlig fotokurs skulle sitta fi nt.

Mellan den 24-26 april håller äventyrsfotografen Fredrik Schenholm i en fotokurs på Mornington Hotel i Bromma, Stockholm. Kursen passar både färska nybörjare och mer ”avancerade nybörjare”.

– Fotokursen går ut på att ta bättre bilder på ett enkelt sätt. Vi lär oss teorin bakom kamerans funktioner för att sen praktisera i ”fält”, berättar Fredrik.

Och Fredrik vet vad han pratar om. Han är en av Sveriges ledande äventyrsfotografer och är ute på vift mest hela tiden för att fota i framförallt bergsmiljöer.

Ta med kläder för både löpning, klättring och cykling under helgen.

Se mer info på: www.mornington.se

Vild mässa på gångUngefär samtidigt som den här tidningen dimper ner i din brevlåda är också årets Vildmarksmässa i full gång i Älvsjö, Stockholm (13-15 mars). Där kan du välja och vraka bland äventyrliga nyheter och träffa spännande person-ligheter. På lördagen delas stipendiet till Årets Äventyrare ut. Vi håller andan av spänning!

Klättring på spanskaSprätter det inte i resenerven ändå? Om du längtar efter fi nfi n klättring, bortom nordiska vindar, kanske du ska kika söderut.

Rockfax släppte nyligen en ny förare över El Chorro i Spanien. Över 1000 leder presenteras på 200 sidor och sägs innehålla många, vackra foton över området.

Finns att beställa på: www.rockfax.com

Liten men tuffFör alla klättrande prylnördar där ute! Olympus nya kamera Tough, är just vad den låter som; tuff.

Tough 8000 är vattentät ner till 10 me-ter, klarar fall på två meter, frystålig ner till -10 grader, med 3,6x optisk zoom. Med dess lilla, behändiga format är den en given följeslagare på klätterturen. Dubbel bildstabilisator är ett plus och touch-kontroll gör att du kan hantera kameran med tjocka vantar på. För denna lilla tingest med 12 megapixlar, får du punga ut cirka 3890 kronor.

Se mer på: www.olympus.se

Bild: www.olympus.se

omvärldskoll

Schenholm i en fotokurs på Mornington Hotel i Bromma, Stockholm. Kursen passar både färska nybörjare och mer

– Fotokursen går ut på att ta bättre bilder på ett enkelt sätt. Vi lär oss teorin bakom

och är ute på vift mest hela tiden för att fota i framförallt bergsmiljöer.

Ta med kläder för både löpning, klättring och cykling under helgen.

Se mer info på: www.mornington.seBild: www.olympus.seBild: www.olympus.se

TIPSA OMVÄRLDSREDAKTÖREN EMMA V LARSSON OM EVENTOCH ANDRA KLÄTTERNYHETER: [email protected]

Snart är det vår! Klipporna myser inbjudande i den blyga vårsolen. Ett nytt år = nya klättrartag. Om nyårslöftet ditt hade med klättring att göra, hoppas jag att du är i full gång med att förverkliga det. Glöm inte att höra av dig om du har tips på event eller andra trevliga klätter-nyheter.EMMA V LARSSON


Möt våren i FontanEn ny förare har sett sitt första ljus, lagom till vårkanten. Alla boulderfrälsta lär hoppa högt av förtjusning. Den lilla pocketguiden rapporteras leda vägen till de bästa stenblocken i det populära Fontainebleau. Fina färgfoton, bra urval och billigt pris sägs vara pocketbokens starka sidor. Beställ den på: www.stonecountry.co.uk

100 procent ekoPrAna är inte sena att föra eko-trenden vidare. Nu lanserar de en helt ekologisk kollektion av träningskläder för kvin-nor. Företaget hälsar att Sverige kan hitta de nya kläderna i butik mellan den 15 mars och åttonde april. Kollektionen består av allt mellan himmel och jord, ja du har hela 50 olika stilar att välja mellan.

Kolla in det på: www.prana.com

Alpinist återuppstånden!Vi kunde i vintras rapportera att maga-sinet Alpinist tyvärr tog en fet smäll av fi nanskrisen. Nu öppnar redaktionen sina dörrar igen med nya ägare!

Heigh of Land Publications (HOL), ägare till magasinen Telemark Skier och Backcountry, planerar att släppa det första numret redan i mars.

– Alpinist passar perfekt in i vår familj. Vi tror att klättrare och skidåkare delar samma DNA. Det handlar ibland om att vara djärv, ibland om att vara försiktig. Ungefär som vi gör affärer, säger Jon Howard, vid HOL, enligt www.alpinist.com Nu är det med andra ord dags för djärva drag för tidningsmakarna.

Klätterfi lmen alla klättrare skall ha sett! Filmen ”Bilar, buller och bajs” som gjorts på uppdrag av Svenska klätterförbundet tar på ett enkelt sätt upp vad vi klättrare bör tänka på när vi är ute och klättrar, allt för att våra klippor inte skall stängas!

Kika in på www.klatterforbundet.se under ”Klättring” och ”Access”.

INTERNETPREMIÄR FÖR KLÄTTERFILMDen 13 mars hade Emil Sergels klätterfi lm Catching Reality premiär på www.catchingreality.com. Under 17 minuter får vi hänga med Said Belhaj på en klättringsresa i Marocko. Filmen inne-håller klättringsbilder från Atlasbergen och är ett personporträtt av Said Belhaj och hans två stora passioner: klättring och gnawamusik.

EN STARK DUOBerget Makalu kallas ”Himalayas vinterkrona” och har nu för första gången blivit klättrat vintertid.

Det var italienaren Simone Moro och ryssen Denis Urubko som utförde bragden att bestiga det 8463 meter höga berget. Klättringen skedde i alpin stil, måndagen den 9 februari. Makalu är det femte högsta berget i världen och de två klättrarna rapporteras vara mycket nöjda med bedriften.

– Vi kom till toppen! Efter 30 år gjorde vi det äntligen, sade Simone Moro när han pratade via satellit med sin fru Barbara Zwerger, enligt planetmountain.com.

TIPSA OMVÄRLDSREDAKTÖREN EMMA V LARSSON OM EVENTOCH ANDRA KLÄTTERNYHETER: [email protected]

19

ha sett! Filmen ”Bilar, buller och bajs” som gjorts på uppdrag av

ute och klättrar, allt för att våra klippor inte

DÄR SPORT MÖTER GALENSKAPFör den som gillar adrenalin har bokförlaget Nicotext AB släppt en intressant bok, som heter ”Extremsport”. Undertiteln: ”Där sport möter galenskap och adrenalin möter rädsla” borde locka en och annan äventyrare till bokhyllan.

”Extremsport” innehåller inga svävande scener som beskriver naturens underverk och blodsmak i munnen, inga stora ord om frihetstörst och magpirr. Den ger på ett sakligt sätt intressant information om några av världens mest extrema sporter. Sportens alla delar presenteras med efterföljande stycken om kända profi ler, risker, dess historia och actionbilder från hela världen. Boken innehåller åtminstone minst två sporter som jag själv inte ens visste existerade.

Både friklättring, bouldering, alpinism och isklättring har lagt beslag på sidor i boken – och det med rätta. Det är intressant och det är enkelt. Författarna Carl-Johan Gadd och Fredrik Colting, har verkligen fått till ett riktigt bra lexikon – som passar väl in i bokhyllan.

För mer info: www.nicotext.se

INTERNETPREMIÄR FÖR

Den 13 mars hade Emil Sergels klätterfi lm

en klättringsresa i Marocko. Filmen inne-håller klättringsbilder från Atlasbergen och


Hur fick ni idén till Crackoholic?Jonas: Det började när Micke spelade in filmen Åtta 8a med Peter Bosma. Jag var med som stillbildsfotograf och efter det sa vi att vi borde göra en film tillsammans. Vi hade lite olika idéer, men det kändes som det var svårt att undvika Bohuslän om man ville göra en film i Sverige. Vi ville göra en film som går lite djupare än bara den vanliga ”klätterporren”. Micke: Det är inte världens smartaste idé att göra en klätterfilm om man har som mål och vilja att berätta en engagerande historia. Hur lätt är det inte att hamna i klätterporr-träsket och vad för historier finns det att

berätta, egentligen (och vem f-n orkar höra dem som finns)? Men hur det än är så är man ju där man står och Jonas som verkade vara en sådan trevlig prick (det är han fort-farande faktiskt) fick gärna ingå som en andra hälft i nästa projekt.

Hur har arbetet sett ut? Idé, planering, genomförande..?Micke: Vi funderade mycket på vad det fanns för historia att berätta. Vilka skulle vi intervjua och vilka leder ville vi filma? Långa listor skrevs och vi insåg nog aldrig riktigt vad det hela skulle komma att inne-bära i fråga om resor, pengar och jobb. Vi funderade också mycket kring hur vi skulle få mera dynamik och rörelse i bilderna, vilket resulterade i många kvällars jobb med att bygga olika slags riggar och åkvagnar till filmkameran. Precis som de stora bolagen i Hollywood gjorde vi rena rekognoserings-resor ner till Bohuslän enbart för att kolla in filmmöjligheter på olika klippor och leder. Vi ritade skisser och kollade hur solen låg på vid olika tidpunkter etc. Oftast visste vi vilka som skulle filmas några dagar före avfärd och så spikade vi de sista detaljerna i bilen

på väg ned. Vissa resor flöt på helt enligt planerna, medan andra överraskade oss på olika sätt. När själva filmandet drog igång var vi ganska fokuserade på vad som skulle skjutas och vilka som skulle intervjuas. Arbetsdagarna blev både många, långa och väldigt intensiva. I princip var det solens upp- och nedgång som styrde våra arbets-tider. Mycket av tiden gick åt till att rodda med rep och kånka filmutrustning upp för de eländiga klipporna i Bohuslän. Mycket tungt, besvärligt och tidsödande. Vissa re-sor var vi helt inriktade på intervjuer och vi har också gjort rena ”intervjuresor” till Göteborg och Norge. När det gäller den första grovredigeringen av filmen har vi delat upp den så att vi tar olika delar var. Ju mer allting sedan börjar sätta sig så kommer vi att redigera mera gemensamt genom hela filmen.

Hur har ni valt ut vilket av allt material som kommer med i filmen? Micke: Riktigt nerviga eller epokgörande bestigningar har naturligtvis en given plats i filmen, men viktigt är också att det finns en historia som bär hela vägen. Möten med

BOHUSLÄNS GRANIT I FOKUS

Efter oräkneliga timmars arbete med planering, bygge av riggar, sponsorjakt, filmning, resor och redigering börjar nu Jonas Paulssons och Mikael Widerbergs film Crackoholic närma sig premiär! Av 140 timmars film verkar det i dagsläget bli ca 60-80 minuters härlig klätterfilm med Bohusläns granit i fokus.

Jappe Pålsgård klättrar Dr Feg, Häller, medan Micke filmar.Bild: Jonas Paulsson


klättrare som kan få oss tittare att förstå hur de tänker och vad som styr deras handlande. Det är ett enormt pussel som skall fogas samman och ingen vet hur det i slutändan skall se ut.

Vad har varit svårast? Jonas: Att följa nån slags plan. Eftersom det är en ”semidoku-mentär” så måste man ta med i beräkningen att det inte alltid blir som man tänkt. Ibland är leden man tänkt filma oklätterbar (blöt t ex) och ibland har det inte känts rätt för den som ska klättra helt enkelt. Eftersom vi ju inte har kunnat betala klättrarna så har vi i stort sett helt fått följa med på deras villkor. Kul, men inte all-tid helt lätt. MEN, och det vill jag verkligen under-stryka, klättrarna har verkligen ställt upp och låtit oss filma deras klättring. Det kan man inte alltid förvänta sig. Vissa gånger har det ju verkligen varit seriösa leder som kräver totalt fokus och det är inte alla som skulle acceptera en kamera i närheten då. Och vi har hela tiden varit noga med att få ok från klättrarna. Micke: Att knyta ihop alla lösa trådar, intervjuer och händelser till en under-hållande, spännande och intressant berättelse är och kommer att bli den största men samtidigt mest stimu-lerande utmaningen. Vi har en rejäl gryta att ösa ur, men att hitta den ultimata drama-turgiska gången kommer att sysselsätta oss oerhört.

Vad har varit roligast? Jonas: Vi har många gånger haft kul. Spånandet i bilen på väg ner har ibland varit jäkligt skoj. Många idéer har kläckts där, även om långt ifrån alla har blivit realiserade! Sen har det för min del varit väldigt inspirerande att följa de här klättrarna. I och med att vi också har gjort många intervjuer, där en hel del intressanta tankar kommit fram, så har det påverkat mitt sätt att se på klättring.Micke: Bilen är helt klart en central punkt här, kanske var det bara bra (alltid kan man lura någon) att det var så långt att åka så att vi fick spåna loss i bilen, det var jätteskoj.

Något speciellt tillfälle värt att nämnas?Jonas: ”Katastrofåkningen!” Vi filmade Andreas Klartström en dag i juni. Det var en av de varmaste dagarna där nere under 2007. Vi hade filmat på morgonen och sedan skulle vi filma igen på kvällen när det blivit svalare. Till den här dagen hade vi fått låna en motor-driven vinsch från ActSafe som gav oss möjlighet att göra kamera-åkningar upp längs väggen. Det tog flera timmar att rigga upp det hela på Välseröds stekande sydvägg, men när väl åkningen skulle göras blev det bara pannkaka av alltihop. Vinschen funkade jättebra och Andreas klättrade precis så fint som vi hoppats, men bilderna blev inte alls som vi tänkt oss. Det var mycket slit för ingenting. Sen var det väldigt spännande att filma Andreas Klarström på Minaret vid ett tillfälle då han gjorde ett försök som såg väldigt ”sketchy” ut. Micke: Det är nog inte många som kan påstå att de åkt linbana upp över väggen vid Välseröd sittandes på en plyfaskiva med en kamera nedstucken mellan benen, men det har faktiskt jag. Den ettriga mopedmotorn, vilken lät som en sprucken knallert från -65, slirade betänkligt och jag är inte helt övertygad om att arbetarskyddsstyrel-sen skulle ha godkänt vårt arrangemang! Jonas, som höll i gashand-

taget där nere på marken verkade dock inte ha några betänkligheter. Minaret och Andreas i all ära, men om Rikard Ekehed visste hur nära han var att få en fem kilos hantelvikt (som kom nedfarande från 40 meter) i skallen, kanske lite darr på Minaret skulle fram-stått som rena lärksången.

Vad hoppas ni att filmen ska ge dem som ser den?Jonas: Jag hoppas att Crackoholic kommer att inspirera folk att hitta sina egna utmaningar - inte bara i Bohuslän utan var som helst. Jag hoppas också att filmen kommer att visa att det finns olika sätt att se på samma saker.

Micke: En förståelse för varandras olika förhållnings-sätt, man blir lika frapperad varje gång man

inser att alla faktiskt har rätt. Jag hoppas att Crackoholic kan bli lite av en aha-

upplevelse, där man kanske säger; ”Jaha, var det så de tänkte!”

Vad är det för en film vi har

att se fram emot?Jonas: En härlig mix av, spänning, kärlek till bergen, historik och en färd i klätt-rares ibland lite dunkla inre.

Vad visar ni i filmen? Leder, klättrare, inter-vjuer..?Jonas: Det blir självklart en

massa klättring, men också en hel del intervjuer. Vi har

haft turen att få filma under en period där aktiviteten i Bohuslän

varit mycket hög. Under 2007 till exempel sattes flera nya leder upp som

är att betrakta som viktig svensk klätter-historia.

Hur skiljer sig Crackoholic från andra klätterfilmer?Micke: Även om Crackoholic inte saknar oneliners, coola grabbar och farliga fribestigningar, går den in mycket mer på djupet. Varför utsätter sig vissa klättrare för stora risker, vad är det som driver dem? Att sola en led, hur farligt är det egentligen? Samtidigt kom-mer Crackoholic att vara ett viktigt historiskt dokument för dagens och framtidens klättrare, då vi får följa med från mitten av 70-talet då klättringen började i Bohuslän. Man kan säga att det är en väl-digt mångfasetterad film för att vara en klätterfilm.

Siktar ni även på att lansera filmen utomlands? Jonas: Någon form av engelsk version blir det antagligen. Micke: Givetvis kommer den att lanseras i Norge och Danmark då just dessa klättrare är flitiga besökare i Bohuslän. Både Leo Houlding och Neaal Gresham medverkar i filmen, så vi kommer även att kränga till England och övriga världen.

Har ni fler projekt på gång?Jonas: Idéer finns, men nu är allt fokus riktat mot att bli klara med Crackoholic.

Crackoholic kommer att kunna beställas på www.crackoholic.com och köpas i välsorterade klätter- och friluftsbutiker. Priset är i skrivande stund inte bestämt.

VÄLKOMMEN TILL EN KUL KLÄTTERTÄVLING FÖR PYTTAR, KNATTAR OCH JUNIORER

STOCKHOLMSCUPEN 2009

Deras ambition är att tävlingarna skall:

› Locka många deltagare

› Gå hyggligt fort att genomföra

› Uppmuntra till goda prestationer genom fin klättring

› Erbjuda så mycket klättring som möjligt

› Hitta en vinnare

› Upplevas som roliga

› Locka barn och ungdomar att vilja träna mer

Dessutom skall de:

› Inte skapa prestationsångest

› Inte skrämma deltagarna

› Inte avgöras genom enstaka misstag

Tanken är att ändra tävlingsformatet i de tre yngsta klasserna på följande sätt:

› Kvalet tas bort

› Finalen tas bort

› Alla ska klättra fem eller sex leder

› Alla poäng läggs samman till ett slutresultat

› Allt klättras i ett svep, eller delar upp i "startgrupper" som byter plats

› Ledklättring för de yngre (12-13-åringarna) ska försöka introduceras

› "Tävlingslederna" ska byggas med progressiv svårighet

› De första lederna för varje klass bör vara enkla, sedan spelar det ingen roll i vilken ordning svårigheterna kommer.

› Resultatet är summan av greppoängen från lederna

› Juniorerna ska klättra "färg". De är vana vid det och det gör byggandet billigare.

Tävlingskommittén har också tankar på att ändra poängsättningen där +--systemet idag leder till godtycke och ojämn bedömning och inte sällan leder till protester och kontroll av filmer.

Många förutsättningar måste finnas för att detta skall fungera. Bland annat gäller följande:

› Det måste finnas plats att låta många klättra samtidigt (annars tar det för lång tid)

› Lederna måste vara av god kvalitet med progressiv svårighetsgrad

› Det måste finnas en "plan" för hur lederna disponeras och tävlingen genomförs

Tävlingskommittén är mycket väl medvetna om att detta på intet sätt är okontroversiellt och att speciellt de som idag etablerat sig i toppen kan känna att tävlingarna blir mindre seriösa. Därför bevaras det internationella formatet i de Svenska Mästerskapen.

Förhoppningsvis kommer de flesta att finna att mer klättring erbjuder en större utmaning och Tävlingskommittén kommer att verka för att även de bästa skall bli utmanade av de sista lederna samtidigt som de som är nya inom tävling skall kunna finna nöje i de inledande.

Tävlingskommittén vill ha massor med synpunkter kring detta, speciellt från de tävlande själva.

Har ni kommentarer, frågor eller synpunkter kontaktar ni Mats Engquist på [email protected]

Nytt tävlingsformat för knattar och yngre juniorerSvenska Klätterförbundets Tävlingskommitté har diskuterat formerna för tävlingar i lead, för knattar och yngre juniorer, under kommande säsong.

De finner att dagens format med två kvalleder och en final inte är speciellt attraktivt, att det inte lockar nya utövare till tävlingar och att det inte lockar barn och ungdomar att fortsätta tävla. Samtidigt ser de ett tilltagande tävlingsintresse i enklare regionala tävlingar och även i internationella tävlingar där man får klättra mycket.

Medaljer till Samtliga deltagare!

För information och anmälan

WWW.STOCKHOLMSCUPEN.SEHar du frågor om tävlingarna eller av någon annan anledning vill komma i kontakt med oss som arrangerar Stockholmscupen skickar du ett e-brev till [email protected].

Tävlingen ingår i Svenska Klätterförbundets Tävlingskalender!

VÄLKOMMEN TILL EN KUL KLÄTTERTÄVLING FÖR PYTTAR, KNATTAR OCH JUNIORER

STOCKHOLMSCUPEN 2009


ungdom

För en klätterklubb innebär en aktivitet som barn och ungdomsklätt-ring att man på ett bra och säkert sätt kan introducera nya klättrare till klubben och idrotten. Barn och ungdomsverksamhet är sedan ofta en förutsättning för att klubben skall få ökade resurser och tex kunna få en egen klätterhall.

Har klubben barn- och ungdomsverksamhet går det lättare att få hjälp och stöd från kommun, distriktsidrottsförbund, Sisu idrottsut-bildarna samt från näringslivet.

Runt om i Sverige finns det en rad klubbar som fått en positiv utveckling mycket tack vare barn- och ungdomsverksamheten.

– Utan vår barn- och ungdomsverksamhet hade vi aldrig haft råd att ha en egen klätterhall, säger Sofie Serholt i Halmstad Klätterklubb (HKK).

Av de olika ekonomiska bidragen som idrottsföreningar kan söka är det många som förutsätter att klubben bedriver barn- och ung-domsverksamhet. Det är inte alltid ett krav, men troligtvis beviljas bidragen lättare om så är fallet. De kommunala bidragen varierar från kommun till kommun. I Halmstad och i många andra kommu-ners fall baseras bidraget på hur många sammankomster klubbens barn- och ungdomsverksamhet har per år.

– Vi har nu kommit upp i över 200 sammankomster och då står kommunen för 60 procent av hyran, säger Sofie. Kommunen och Riksidrottsförbundet hjälper även till med investe-rings/anläggningsbidrag vid byggnationer av klätterväggar, men de

kan även hjälpa till att stötta underhåll m.m. för klippor utomhus. Klubben kan dessutom få lokalt aktivitetsstöd (LOK) och statligt aktivitetsstöd.

Från Svenska Klätterförbundet går det att söka bidrag till klub-bens barn- och ungdomsverksamhet genom Idrottslyftet. Det kan vara för tränarutbildningar, nya barngrepp, redskap till träningen, selar, barnanpassade klätterväggar, träningsläger och andra aktivite-ter som gynnar barn och ungdomar.

Hur kan man då gå tillväga om man vill starta barn- och ung-domsklättring i sin klubb?

– Kontakta andra klubbar som har en fungerande verksamhet, det är onödigt att uppfinna hjulet två gånger, säger Sofie.

– Börja med en grupp någon gång i veckan och gör upp normer och riktlinjer för både ledarna, barnen och föräldrarna redan från start. Det är klart att det kan vara jobbigt i början, men man har igen det både ekonomisk och att man får nya klättrare till klubben. Finns det inte några som tar över kommer det bara att fin-nas gamla rävar kvar och klub-ben dör ut! Det är lätt att göra det kul om man själv tycker det är kul att klättra! Men det är såklart inte bara bidragen som är drivkraften. Det är verkligen roligt med bar-nen och ungdomarna och oerhört utvecklande och givande att spendera tid med dem och se både dem och hjälpledarna utveck-las!

Mer information: www.klatterforbundet.se, www.sisuidrotts-utbildarna.se, www.rf.se

Har du frågor, kontakta kansliet på 08-699 65 20 eller Sofie Serholt, (Halmstads klätterklubb) på [email protected]

Börja med barn- och ungdomsklättring!

Diskutera med styrelsen i din klubb. Läs om hur man kommer igång på

www.klatterforbundet.se Sök startbidrag från Idrottslyftet

via förbundet. Sök lokalt och statligt aktivitetsstöd.

Fördelarna med barn- och ungdomsklättring i klubbens regi är många. Klättring är en idrott som attraherar många barn och ungdomar och utvecklar barns självförtroende, styrka och smidighet.

BARN OCH UNGDOMSKLÄTTRING KAN LYFTA KLUBBEN!


Bild: Eva Olsson

Vad händer i din klubb? Tipsa Bergsport: [email protected]

kort från klubbarna

Lördagen den 31 januari bjöd Uppsala Klätterklubb in till en tävling i drytooling inomhus. Ett 30-tal sugna klättrare dök upp, ungefär 20 av dem deltog i själva tävlingen och gick lös på trägreppen med isyxor och antingen storskor eller kängor (stegjärn var inte tillåtet). – Vi kör inte med någon isolering eller något sådant eftersom det här är mer en kul grej än en tävling, dessutom är det ju flera som inte provat det här förut och det blir lite mer socialt om man får titta på, sa John Juter, en av initiativagarna till tävlingen, in-för de samlade deltagarna. Lederna blev dessutom demonstrations-klättrade av arrangörerna för att ge alla lite beta innan utmaningen drog igång. Täv-lingen gick till så att alla deltagare klättrade och samlade poäng på de tre kvallederna, de tio med högst poäng gick vidare till finalen. Lederna hade lite olika karaktär för att göra klättringen så omväxlande som möjligt.

– Vi tänkte inte så mycket på grader när vi byggde lederna, utan snarare att det skulle finnas något som alla skulle klara av, men samtidigt något som gav de flesta en utmaning. Men finalleden är väl ungefär

en M8, säger Christoffer Urby, en annan av killarna bakom tävlingen.

Efter att alla gjort sitt bästa i kvalet var det dags för finalisterna att klättra igen. Finalleden bjöd på den mest avancerade klättringen för dagen. Leden inleddes med en längre boulderinspirerad travers och se-dan upp på ett svagt överhäng, efter över-hänget skulle klättrarna ta sig ut på de tre stockarna som hängde lodrätt från taket. När båda yxorna var placerade mellan två linjer på högt upp på den sista stocken var leden avklarad. Några av de tävlande nådde upp till stockarna, men ingen fullföjde hela leden. Trots att ingen kom hela vägen får det ändå ses som ett godkänt resultat från de tävlande som trots allt inte var några er-farna isklättrare.

Någon tävlingshets existerade knappt, alla hejade på alla och applåder hördes varje gång någon kämpade sig uppåt. Tillställ-ningen var snarare en möjlighet att prova på, med tävlingsinslag. Några framtida is-och mixklättrare kan nog ha sett dagens ljus under sina första trevande yxplaceringar. För att få en bättre inblick i hur isklättring

egentligen går till så hade man även rest en vägg av fusk-is i ett rum bredvid själva täv-lingslokalen där alla som ville kunde prova på att klättra med stegjärn på fötterna och isyxor i händerna. Här gavs man möjlig-het att svinga lite friskare med yxorna än på tävlingen där bara hookplaceringar var tillåtna. Prisbordet var välfyllt med prylar från tävlingens sponsorer, allt från kritblock till presentkort på massage lottades ut bland tävlingsdeltagarna.

Resultat, Mixklass: 1. Jonas Andrae Johansson 2. Emma Asplind 3. Nils Westerlund

Text: Bengt LuthmanFoto: Mikael Nilsson/

www.klatterkonsulten.se

Drytooling i Uppsala

Bergfaddrar i Bohuslän är ett projekt som ska främja accessen för klättrare i Bohuslän. Arbetet går ut på att en klättrare är fadder för ett berg och har kontakt med markägare och eventuella kringboende. Tanken är att markägaren skall ha någon att ringa till eller maila om han upptäcker problem med klättring på sin mark tex felparkerade bilar etc. Information till besökande klättrare skall sedan föras ut via olika forum på internet samt via standardiserade skyltar vid klipporna. Arbetet är i sin linda och har precis dragit igång och för närvarande är vi 17 bergfaddrar. Om du vill veta mer hur vi har tänkt arbeta mm så gå in på Bohusläns Klätterklubbs webbsida www.bohuskk.se och klickade fram till dokumentarkiv och access så finner ni mer information.

Text: Henrik Sjöqvist, Bohusläns Klätterklubb

CLIMB-IN 30/4-3/5!

Climb-in är Göteborgs traditionella klätterträff, då folk från hela landet kom-mer till Göteborg och Utby för att klättra,

umgås och gå på Climb-In festen.

Festen hålls som vanligt på lördagen, dvs den 2/5. Håll utkik på Göteborgs klätter-

klubbs webbsida för uppdateringar: www.gbgkk.nu.

Har du frågor skicka ett mail till [email protected]

Bergfaddrar i Bohuslän

Vinnaren Jonas Andrae Johansson kämpar för att ta sig fram mellan de tre avslutande vertikala stockarna i finalleden.


Räddningskurs Göteborgs klätterklubb erbjuder Räddningskurs I & II 27-28/6Vi erbjuder nu Räddningskurs I och II, sammanslaget under en helg. Kursen följer SKFs normer för räddningskurserna. Dock kan det vara svårt att ta till sig hela kurs II dagen efter kurs I, utan någon tid för repetition där emellan. Detta varierar en del beroende på förkun-skaper och erfarenhet.För att gå kursen måste du vara medlem i en klätter-klubb som är ansluten till SKF.Du ska också ha genomfört fortsättningskurs i klipp-klättring, eller ha motsvarande kunskaper. Det vill säga kunna ledklättra med naturliga säkringar.Du bör ha egen utrustning motsvarande ett mindre friklätter-rack. Viss utrustning kan lånas under kursen.

Kursen är två välfyllda dagar, där bland annat följande tekniker lärs ut:• Atttasigursystemet• Hjälphissen• 3:1-och6:1-hiss• Motvikstfirning• Firningmedskadad• Förstemansräddning• Transportavskadaditerräng

Pris 800 kr

Medlemskap i GBG KK är obligatoriskt. Är du redan medlem i annan klubb tillkommer 150 kr för stödmed-lemskap, är du inte medlem i någon klubb tillkommer 305 kr för ordinarie medlemskap.Anmälan till telefonsvarare 031-43 13 86Mer info på www.gbgkk.nu

kort från klubbarna

För att lysa upp i höst- och vinter-mörkret har Göteborgs klätterklubb anordnat ett antal uppskattade film- och bildvisningskvällar med bilder alltifrån Lofoten i Norge till El Frey i Patagonien. En annan uppskattad verksam-

Klubbresa på hal is. Calle Martins klättrar mixat vid Rjukandefossen, Hemsedal.Bild: Bengt Tegner

het är Projekt Ninja, vårt nätverk för kvinnliga klättrare. Ett starkt engage-mang har gjort att projektet utveck-lats från ett rent jämställdhetsprojekt till en permanent del av klubbens verksamhet. Flera större och mindre arrangemang har genomförts under

det gångna året och kommande program kommer att presenteras på klubbens webbsida.

Vår ungdomsverksamhet har även den utvecklats under det gångna året och fler grupper har startats upp. Under 2009 kommer både subven-tionerade grundkurser i klippklättring och ett sommarläger att hållas.

Vidare har Bultkommittén fortsatt sitt idoga arbete med att inventera alla bultar i Göteborgsområdet, samt byta de som är sämst.

Flera klubbresor har arrangerats under det gångna året, med isklätt-ring i Rjukan, långturer i Lofoten, samt klippklättring och bad i Ågelsjön. Hittills i år har en klubbresa till Hemsedal hunnit anordnas med alla nödvändiga ingredienser såsom varierande klätt-ring, mycket snö, god mat och trevligt sällskap.

På tävlingssidan planeras dels en deltävling i Svenska Bouldercupen, dels ett antal lokala tävlingar i samar-bete med Fysiken.

Text: Bengt Tegner

HÄNT I GÖTEBORGS KLÄTTERKLUBB

Övriga kurser från Göteborgs KlätterklubbVi erbjuder så klart alla typer av klätterkurser, för både nybörjare och avancerade.

Se webbsidan för komplett information.• Grundkursklippklättring1600kr Inklusive medlemskap i GBGKK och lån av utrustning• Sportklätterkursklippa1600kr Inklusive medlemskap i GBGKK och lån av utrustning• Fortsättningskursklippklättring1000kr Exklusive medlemskap, medlemskap i GBGKK är

obligatoriskt, inklusive lån av viss utrustning• Övrigakurser1000krExklusive medlemskap, medlemskap i GBGKK är obli-gatoriskt. Vissa specialkurser kan ha annan avgift. Ring eller maila om du har frågor.

Alla övriga kurser kan anordnas, även kurs för Hjälpinstruktör.Är du redan medlem i annan klubb tillkommer 150 kr för stödmedlemskap, är du inte medlem i någon klubb tillkommer 305 kr för ordinarie medlemskap.

www.gbgkk.nuAnmälan 031-43 13 86 (telefonsvarare)[email protected] Ingen anmälan via mail.

Reservation för prisändringar och feltryck.


Christine Balaz, USA, på en 7c-led på Triangular Wall, El Chorro, Spanien. Bild: Martin Arvidsson.

skarpladdat


skarpladdat

Joakim Jönsson hänger loss på Black russian i Fjällbo, en dag med de sämsta tänkbara förhållanden där han fick torka greppen mellan varje försök men det hindrade inte honom från att segra över ryssen.

Bild: Ted Andersson.


skarpladdat

Malin Holmberg klättrade i slutet av februari supertufaleden Dinosaurie, 8a+, i Seynes i södra Frankrike. Leden bjuder på kompromisslös teknisk klättring upp för en brant kolonn. "Fem bananer av fem möjliga" enligt Malin själv.Bild: Martin Idegren.


Pulleysmärta hos klättrare – förebyggande och rehabilitering

I nummer 1/08 av Bergsport bjöds på en genomgång av de vanligast förekommande orsakerna till fi ngersmärta hos oss klättrare. Av dessa är pulleyskadan vanligast, alltså överbelastning i något av de fem ringformade ligament som har till uppgift att hålla in fi ngrar-nas böjarsenor mot benet. Nedan följer tips, refl ektioner och lite vetenskap angående just pulleyskador och deras rehabilitering.

På anatomiskissen (se bild nedan) ses att fi ngrarna böjs av två se-parata muskler, vars senor fäster på olika ställen på varje fi nger; den djupa fi ngerböjaren fäster på det yttersta benet, medan den ytliga fäster på fi ngrets mellanben. Då fi ngret böjs skulle senorna anta ett utseende liknande en spänd bågsträng om det inte vore för de aktuella ligamenten, som alltså tvingar senorna att följa fi ngrets krökning. Av detta kan man förstå att ju större kraft man använder för att kröka fi ngret, och ju större vinkel fi ngret kröks i, desto större blir påfrestningen på pulleyligamenten.

Studier har visat att den andra pulleyn (kallad A2, annularliga-ment 2), belägen vid basen av det inre av de tre fi ngerbenen, är mest utsatt för skada. Skadan märks framförallt då man använder sig av closed crimp som grepp, det vill säga då även tummen engageras i att greppa en liten list (se bild sid. 30.) I denna position tvingas leden mellan det inre och det mellersta benet in i en näst intill maximal böjvinkel. Enligt ovanstående kan detta i kombination med stor kraftutveckling från muskeln ge en mycket stor påfrest-ning över pulleyapparaten, som kan resultera i helt eller delvis avslitet ligament. Sådan kraftutveckling kan till exempel upp-komma då en fot glider av steget och man refl exmässigt greppar hårdare, eller då man catchar en list där alla fi ngrar inte får plats. Skada kan också uppstå över tid, där många små traumata som inte ges tid att läka ut innan nästa klätterpass gör att fi ngersmärtan kan bli en mer eller mindre ständig följeslagare till klippan. Kanske är det sistnämnda det de fl esta skadade klättrare känner igen sig i?

Vill vi klättra hårt är det inte möjligt att låta bli crimpgreppet. Även om open crimp (utan tumme) och open hand (utan lillfi nger, endast yttersta leden böjd, se bilder sid. 30) är mer gynnsamma greppspositioner ur ett A2-hänseende, är de mekaniska fördelarna med closed crimp så stora att det måste användas av de fl esta. Att i möjligaste mån använda sig av open crimp istället för closed crimp är ett bra sätt att minska den sammanlagda belastningen på sina A2:or, även om A2-skada mycket väl kan uppstå även vid denna greppsposition. Dock är det inte tillrådligt att helt eliminera closed crimp från sin träning. Eftersom vi inte kommer att kunna undvika hårt crimpande ute på klippan behöver vi ge kroppen möjlighet till anpassning genom att träna closed crimp. Poängen här är att mängden träning inte får bli för stor.

Generella riktlinjer för träningsmängd är i det närmaste omöjliga att ge. Om man behärskar den svåra konsten att vara lyhörd för sin kropps signaler och anpassa sin klättring därefter är mycket vunnet. Börjar man förnimma en smärta vid fi ngrets bas är det klokast att minska på intensiteten i sin klättring till smärtan har

Fig 1. Schematisk skiss över fi ngrets anatomi. Den pulley som oftast skadas hos klättrare är den andra räknat inifrån, den kallas A2 där A står för annularligament. Man kan även se de s k kollateralligamen-ten vid sidan av varje led. Ledkapslarna är ej medtagna alls i skissen.Notera även att det fi nns två böjsenor. Den djupa fäster på yttersta fi ngerbenet och den ytliga delar sig och fäster på mellanbenet. Illustration Joakim Johansson.

Fig 1. Schematisk skiss över fingrets anatomi. Den pulley som oftast skadas hos klättrare är den andra räknat inifrån, den kallas A2 där A står för annularligament. Man kan även se de s k kollateralligamenten vid sidan av varje led. Ledkapslarna är ej medtagna alls i skissen. Notera även att det finns två böjsenor. Den djupa fäster på yttersta fingerbenet och den ytliga delar sig och fäster på mellanbenet. Illustration Joakim Johansson.

A2

Kollateralligament

Fig. 1

försvunnit. Ersätt bouldering med lättare ledklättring, brant klätt-ring med beskedligare lutning. Prova att lägga in fl er vilodagar i ditt träningsschema. Att som nybörjare ägna sig uteslutande åt inomhusbouldering med stor entusiasm fyra av veckans dagar är att utsätta sig för risk. Även om att klätterkompisen tål ett sådant träningsupplägg behöver det inte betyda att ens egna fi ngrar (eller övriga kropp för den delen) gör det.

Skadeförebyggande träningVi anser att träning med fi ngerbräda är ett säkert sätt att låta fi ng-rarna anpassa sig till de påfrestningar de måste uthärda då vi klätt-rar. Detta på grund av att belastningen är lätt att kontrollera. Sådan

Bruno visar fi nfi na skills när det kommer till ”open hand”.


träning ger också möjlighet att specifikt träna en greppsposition. Ersätt ett pass på klippan eller klättergymet per vecka med att hänga på fingerbrädan i alla de tre grepps-positionerna beskrivna ovan. Värm upp först! För träning av maxstyrka hänger man 2-8 sekunder på den minsta list man kan hålla den tiden i förslagsvis 5x3 omgångar per greppsposition. Var noga med att smyga in belastningen, det vill säga spänn greppet, även armbågar och skuldror, innan fötterna långsamt lämnar golvet -hoppa inte. Släpp omedelbart vid smärtförnimmelse. Ett par vilodagar är klokt att unna sig efteråt. Det finns åtskilliga mer påfrestande tränings-metoder som avancerade klättrare använder sig av, såsom campusträning, men skaderis-ken är då större.

Barn ska inte ägna sig åt så här tung träning. Medicinskt sett är det enligt vår åsikt bättre om barn innan puberteten begränsar sig till klättring på en lägre intensitetsnivå där fokus ligger på teknik och rörelseglädje snarare än styrka.

RehabiliteringFingerbrädan kan användas i rehabsyfte för att stimulera läkning, samt till att bibehålla eller till och med förbättra styrkan i open handgreppet under skadetiden. Sistnämnda på grund av att A2-pulleyn inte belastas nämnvärt då leden mellan inre och meller-sta fingerbenet hålls rak. Det går alltså att träna styrkan i den ena av de två musklerna som böjer fingret, den djupa, under tiden man rehabiliterar sig från skada i senornas ligamentapparat. Det kan måhända stilla träningssuget hos den skadade som oroar sig över ebbande kraft. Att bli starkare i open hand torde också ha en överförings-effekt på åtminstone open crimpgreppet, så att även styrkan i detta grepp förbättras. I framtiden kanske risken för ny pulleyska-da reduceras genom att man då använder sig av andra slags grepp än closed crimp i större utsträckning.

Vad gäller själva rehabiliteringen är en god princip att inte upphöra helt att belasta pul-leyligamenten, annat än då de helt gått av. Vi rekommenderar att akuta skador utreds av sjukvården. Rehabiliteringen av en fullständig pulleyavslitning bör övervakas

av sakkunnig sjukvårdspersonal. Följande egenrehabilitering gäller alltså den smärta som uppkommit över lång tid. Även denna långsamt uppkomna smärta behöver natur-ligtvis granskas av vårdpersonal i vissa fall, det är svårt för oss i kommittén att sätta några gränser för när det är lämpligt. Bara du själv kan ta rätt beslut i den frågan. Problemet är att kompetensen för att ta om hand klätter-skador nästan alltid är bristfällig och just A2-skador är nästan helt klätterspecifika.

Det är en allmän princip inom rehabilite-ring av skador på skelett, muskler och senor/ligament att lämpligt doserad belastning befrämjar läkning. Fortsätt alltså crimpa, men med avsevärt mindre kraft. Att klättra med crimpgreppet innebär sannolikt ofta en alltför stor påfrestning då man flyttar ena handen och därmed snabbt belastar stöd-handen. Även om man klättrar en juggig led med mer öppet grepp kan det vara svårt att hålla fokus på att inte gå upp i crimp. Det är här man kan använda fingerbrädan för att träna under säkrare former. Man bör inte släppa fötterna helt från golvet då man använder sig av closed crimp eller open crimp under rehabilitering, då belastningen kan bli ännu större än vid klättring. Det räcker att styra över belastningen på fing-rarna genom att böja på knäna. Använd hela tiden smärtan som måttstock; lindrigare skador kanske bara behöver avlastning med tår på en stol, medan andra kanske inte tål fingerbrädan alls, utan gör bäst i att crimpa kanten av köksbordet vid middagen! Myck-et lätt smärta under träning kan accepteras, men om smärtan några timmar efter trä-ningspasset har stegrats jämfört med innan passet har man tagit i för mycket.

Generellt gäller att ju lägre belastning, desto oftare kan man träna. Att lätt crimpa mot till exempel bordsskivan kan man göra dagligen, förslagsvis morgon och kväll 30x3 ggr. Om fingerbrädan används i reha-biliteringen är det nog klokast att begränsa träningen till maximalt varannan dag. Man kan även krama en mjuk boll, tvättsvamp eller dylikt, gärna en stund varje dag. Den lera eller deg som vissa använder har nack-delen att den inte fjädrar tillbaka, vilket innebär att mothållsfasen i träningen går förlorad. Alla klättrare, skadade som friska,

H-tejpning En remsa om minst 10 centimeters längd och 1,5 centimeters bredd delas på längden från båda ändar, så att en sammanhållande brygga på 1 centimeter sparas i mitten. Fäst denna brygga på handflatesidan av leden mellan det inre och det mellersta fingerbenet. Linda först de inre ändarna runt det inre benets yttre del. Linda fast, men inte så hårt att cirkulationen helt stryps av. Böj sedan fingret cirka 20-30 grader och linda de yttre ändarna runt det mel-lersta benets inre del. Under ett träningspass kan man behöva upprepa proceduren, eftersom tejpen töjs ut.

Full crimp.

Halv crimp.

Öppen hand.

H-tejpning.


gör bäst i att värma upp fi ngrarna inför träning, gärna genom att krama ett mjukt föremål.

Träningsråd som dessa blir med nöd-vändighet ospecifi ka. Dosen är beroende av skadans grad av svårighet samt indivi-duella variationer i läkningsförmåga. Om smärtan används för utvärdering kan man dock själv prova sig fram till den belastning ens fi ngrar tolererar. Observera att rehabili-tering inte ska förväxlas med den avsevärt tyngre förebyggande träning som beskrevs för friska ovan.

TejpningTejpningens vara eller icke vara är en om-diskuterad fråga. I en nyligen publicerad studie har dr Volker Schöffl med kollegor studerat och jämfört effekten av att inte tej-pa, tejpa på konventionellt sätt och att tejpa med ett nytt sätt, s.k. H-tejpning (se bild sid. 30). Studien gjordes på klättrare med gamla pulleyskador av olika grad. Resulta-tet var att man vid belastning uppmätte att H-tejpning gjorde att senan hölls närmare benet jämfört med konventionell tejpning och jämfört med utan. Dessutom uppmät-

tes större maxkraft med H-tejpning jämfört med utan i det tidigare skadade fi ngret. Om man ska vara riktigt petig är detta inte det-samma som att visa att tejpning verkligen är bra för utläkning av skadan men det är så nära man kan komma. Därför rekommen-derar vi tejpning under rehabiliteringsfasen av pulleyskador. Gärna med H-tejpning. Åsa Stenlund har tidigare visat (opublice-rade data) i sin C-uppsats att tejpning (på konventionellt sätt) gjorde klättrare som inte hade någon tidigare eller aktuell pul-leyskada svagare. Detta uppmättes som för-måga att hänga kvar i ett litet standardise-rat grepp. Studien gjordes på klättrare med hög högstanivå.

Sammanfattningsvis är det vår åsikt att klättrare med frisk A2 inte behöver tejpa för att bli starkare och sannolikt inte för att förebygga skada. Klättrare med aktuell skada bör tejpa under rehabfas. Klättrare med utläkt skada blir något starkare och kan ha mindre risk att drabbas av ny skada med H-tejpning.

De antiinfl ammatoriska krämer som säljs receptfritt på apoteket (Orudis, Voltaren,

Zon och dylika) har sin plats i behand-lingen av ett smärtande fi nger. Masseras in morgon och kväll i smärtande område under en till två veckor. Läs bipacksedeln som medföljer läkemedlet och följ instruk-tionerna.

I takt med att smärtan drar sig tillbaka kan man återgå till normal klättring så sak-teliga. Här ska understrykas att smärtfrihet inte innebär att ens fi ngrar nödvändigtvis tillåter den belastning man utsatte dem för innan skadan. Under rehabiliteringstiden har man tappat styrka som långsamt behöver byggas upp igen. Tålamod är som bekant en dygd. Att vila helt och hållet i några veckor för att sedan klättra maximalt igen är dålig rehabilitering och kan leda till långvariga smärtproblem.

Till sist: en duktig klättrare är inte bara stark, utan använder sig av god teknik för att i möjligaste mån avlasta fi ngrarna.

Text: Olov Leander, Joakim Johansson och Åsa Eliasson,

medlemmar i SKF:s medicinska kommitté, MedCom

Bild: Olov Leander

www.HANwAG.de

„BeRGTAGeN“APPROACH GTX:

„är en lätt och stabil sko, perfekt för snabb och säker färd till Din favoritklippa.“

www.HANwAG.de

eRGTAGeN“APPROACH GTX:

„är en lätt och stabil sko, perfekt för snabb och säker färd till Din

FöR iNFORmATiON Om HANwAG RiNG 0660-211 040


UTBILDNINGSKOMMITTÉN, TRAD/IS/ALPIN1. Inom UK trad är det is som gäller för tillfället. Eftersom issäsongen är i full gång är det dags att examinera blivande isinstruktörer. I dagsläget finns det ej så många auktoriserade instruktörer på is och vi hoppas att det finns fler till nästa säsong. Mängden isklättrare har ökat något de senaste åren men det finns tyvärr fortfarande få kurstillfällen för dem som vill börja, men i och med att vi åter börjar examinera instruktörer på is så hoppas vi att allt fler får möjligheten att lära sig klättra med en auktoriserad instruktör.

2. För några år sedan miste vi dåvarande ansvarig för issektionen i utbildningskom-mittén, och därmed tappade vi en del arbete och rutiner gällande isexaminationer. Därför har vi inte haft möjligheten att erbjuda examination på is de två senaste säsongerna. Vi tillsatte en ny isansvarig och en arbetsgupp som har gått igenom allt gammalt material och arbetat fram helt nya kursnormer och styrande dokument som är mer aktuella efter de sätt som is-klättring bedrivs idag. Is- och mixklättring

har blivit mer tillgängligt och mer inriktat mot svårighet och korta anmarscher, jämfört med alpina erövringar. Vi har även kortat ned examinationstillfället från fyra dagar till två eftersom vi ansåg att det de blivande instruktörerna har troligtvis så god grundkunskap och vana att ha kurser att två dagar borde räcka. Eftersom vi har som förkrav att de skall vara klippklättrin-struktörer sedan innan och att de skall ha klättrat is i några säsonger så ser vi ej det som något problem att examinationen blir kortare. Vi kommer att ha två examinatio-ner i mars, en för svenskar och även en för Danska klippklätterinstruktörer.

3. Under kommande år, hoppas vi på att gamla examinatorer börjar aktivera sig och arbeta åt oss under kommande arrange-mang. De senaste åren har vi varit en liten skara personer som kanske har arbetat lite mer än vad som önskas, och därför hoppas vi på att de som har glidit ifrån något kan komma tillbaka så att vi kan få lite avlast-ning. Vi har även en önskan om att finna fler personer som kan tänkas hjälpa till med att arrangera instruktörsseminarier för att få intressantare och större bredd på programmet och för att vi vet att det finns

mycket kompetenta personer som definitivt har något att ge instruktörs-skaran för att förbättra deras kurser och utveckla deras instruktörsroll.

Martin Johansson, Utbildningskommittén, trad/is/alpin

UTBILDNINGSKOMMITTÉN, INOMHUS/SPORT1. Utveckling av en ny instruktörsnivå: sport-klätterinstruktör, samt hur vi ska kunna hitta, utbilda och engagera fler exa-minatorer. Diskussionen runt examinatorer handlar främst om att hitta personer som är

duktiga och vana instruktörer som vill en-gagera sig i utbildning av nya instruktörer. Detta är ganska svårt, då många endast är aktiva en kort tid. Bristen på examinato-rer leder till att klätterklubbar som vill ha fram nya instruktörer får vänta längre än nödvändigt, plus att de examinatorer som finns får arbeta onödigt mycket.

Lösningen är helt enkelt att lägga mer energi på att få tag i rätt personer, gärna spridda över landet.

2. Fokus ligger på två delar av kommit-téns arbete som är nya från 2008, nämli-gen sportklätterinstruktör och en satsning mot skolor. Den nya instruktörsnivån är en examination för dem som vill hålla kurser på sportleder på klippa. Vi har arbetat med utformningen av denna under hela 2008 och slutresultatet är en endagarsexami-nation, där det är ett förkrav att man är inomhusinstruktör. Vi har valt att göra på detta vis då vi ville förenkla och förkorta examinationen så att den endast blev en dag. En auktoriserad inomhusinstruktör har ju redan de pedagogiska färdigheterna

som krävs. Examinationen kommer att beröra säkerhetsaspekter vid klippklätt-ring och olika metoder för utlärning av de moment som förekommer. Självklart är det många fler moment inblandade, men detta är de två viktigaste.

Skolsatsningen är ett projekt för att nå ut till alla de skolor runt om i landet som har en egen klättervägg. Här kommer ett speciellt utbildningsmaterial tas fram för att kunna utbilda lärare runt om i landet.

3. Sportklätterinstruktörs-nivån lanse-ras nu under våren 2009 med en första examination. Skolsatsningen kommer att ta lite längre tid, men förhoppningsvis är hela det projektet avklarat under 2009. Eventuellt kommer certifieringsverksam-heten av inomhusväggar att förläggas till kommittén. Certifieringsverksamheten har legat i träda i förbundet en tid, men vi hoppas kunna få liv i den och göra vissa förändringar.

Per Gunnarson, Utbildningskommittén, inomhus/sport

Vad händer i förbundet?Det händer en hel del i förbundets olika kommittéer. Bergsport hörde sig för med dessa frågor:1. Vilken fråga diskuteras flitigast i er kommitté just nu? 2. Kommer ni att fokusera på något särskilt under 2009? 3. Vad är era förhoppningar och mål för 2009?


S. 32-35 VAD HÄNDER I FÖRBUNDET?

MEDICINSKA KOMMITTÉN (MEDCOM)1. Eftersom vi är en nystartad kommitté har vi diskuterat mycket vad vi kan och bör göra för SKF. En sådan punkt är normerna till förstahjälpenkurser för klätterinstruktö-rer, som nu är färdiga.

2. Vi ska dra igång förstahjälpenkurser, tex kommer det att bli en förstahjälpen-kurs senare i vår/försommar i Umeå. Vi hoppas även att andra organisationer och sjukvårdspersonal kan hålla kurser enligt dessa normer. Givetvis ska vi informera medlemmarna om medicinska nyheter. Exempelvis gäller nya regler för doping om man tar astmamedicin och tävlings-klättrar.

3. Att skriva fler informativa artiklar i Bergsport och förhoppningsvis kunna knyta klätterintresserade sjukvårdsinrätt-ningar till oss.

Vi är till för medlemmarna i SKF och de får gärna berätta för oss vad de vill att vi ska göra! Maila [email protected]

Marcus Lindahl, sammankallande för medcom

ACCESSKOMMITTÉN1. Ansvar för bultar, och bultpolicy är två frågeställningar som hänger ihop och som blir alltmer påtaglig.

2. Vi kommer att genomföra ett seminarium i vår, i Bohuslän och driva arbetet med bultpolicy vidare. Dessutom försöka få ökad juridisk klarhet i ansvar för bultar.

3. Att inga berg stängs för klättring på grund av att vi klättrare missköter oss. Att vi får fler exempel på nära och lyckade samarbeten med markägare och myndigheter. Vi hoppas kunna få in mer information via andra kanaler än Berg-sport för att få ut accessbudskap till fler och öka kunskapen om access/klättring.

Anders Wester, Accesskommittén

EXPEDITIONSKOMMITTÉN1. Den senaste tiden har vi roddat lite med två olika träffar, en som har varit i Rjukan och en som var nu i början på mars.

2. Ett av Expeditionskommitténs huvudmål är att premiera ut-vecklingen av svensk alpinism, så detta år har precis som andra år fokus på att få fler folk att vilja ge sig i kast med detta, vilket inte är helt lätt... Vi gör det bl.a. genom att arrangera träffar och ge ekonomisk support till expeditioner.

3. Att vi får se några svenska lyckade och inspirerande expedi-tioner och med målet att kunna stödja dem.

Expeditionskommittén är en liten kommitté med små resurser och enbart tre medlemmar. För att driva verksamheten vidare på ett utvecklande sätt tar vi gärna emot feedback, konstruktiv kritik och några uppmuntrade ord på vägen.

Björn Kihlström, Expeditionskommittén


BARN- & UNGDOMS- KOMMITTÉN1. Inom Barn- och Ungdomskommittén diskuterar vi för närvarande två frågor av principiell natur. Den ena är frågan om hur vi bäst ger stöd till de klubbar som vill starta och utveckla sin barn- och ung-domsverksamhet. Det handlar om allt från klubbar som redan har en väl fungerande verksamhet men som vill utveckla sig och t.ex. satsa på mer tävlingsträning eller mer klättring utomhus till klubbar som ännu inte vet att de vill satsa på barn och ungdomar.

Ungdomsverksamheten inom Svensk klättring har, i ett idrottsligt perspektiv, stor förbättringspotential och det är en del arbete kvar innan vi når min enkla vision om att barn och ungdomar som vill satsa på klättring skall kunna göra det med under samma förutsättningar som de kan utöva andra idrotter. Vi talar om tränarut-bildning och metodutveckling men också om hur vi skall få tillgång till anläggningar i den omfattning som krävs för att man skall kunna satsa på klättring i unga år.

Den andra frågan, som är den som gjorde att jag själv engagerade mig inom barn- och ungdomsverksamheten, är hur vi skall ta hand om de barn och ungdomar som passerat klätterskolestadiet, på sin klubb eller i sin hall, och som vill utvecklas vidare oavsett om man funderar på en tävlingskarriär eller om man har andra mål med sin klättring. Få klubbar har något erbjudande alls om organiserad träning för dem som redan klättrat ett tag och som behöver utveckla såväl sin teknik som styrka och kondition. Det är en anmärk-ningsvärd situation att de duktigaste klättrande ungdomarna nästan helt är hänvisade till att träna på egen hand.

Här blir vår roll att faktiskt försöka erbjuda en del aktiviteter som t.ex. läger och andra samlingar samtidigt som vi trycker på för att få igång mer och bättre

tränarutbildningar, fler och bättre tävlingar, mer hjälp att komma ut på klippor och block samt kanske tydligare utvecklings-vägar för dem som i framtiden aspirerar på en landslagsplats.

I båda dessa frågor behöver vi mer hjälp från redan aktiva klättrare. Liksom i andra sporter är det ofta föräldrar som på ett eller annat sätt leder barn- och ung-domsverksamheterna, inte sällan är det dessutom föräldrar utan egen erfarenhet av klättring.

2. Vi kommer att arbeta vidare med några läger, ett par träningsläger för tävlingsklättrare och förhoppningsvis några utomhusläger likt det vi arrangerade tillsammans med 8a förra sommaren och som blev mycket uppskattad.

Vi kommer också att arbeta lite med vår dokumentation dels för att skapa en bättre metodbas för barn- och ungdoms-klättringen och dels för att tydliggöra vårt förhållningssätt till barn- och ungdoms-klättring i stort. Det känns viktigt att Klätterförbundet aktivt tar ställning till hur man ser på barn och ungdomars klättring, vad vi har för mål och vilket erbjudande vi ger dem som vill utvecklas inom klätt-ringen.

En stor arbetsinsats, på tok för stor för en enskild kommitté, krävs för att utveckla barn- och ungdomsverksamheten ute på klubbnivå. Här har vi tagit fram en arbets-plan som vi skall försöka göra verklighet av under 2009. Vi har tankar om informa-tionsträffar, utbildning och uppsökande verksamhet samt om mer stöd till dem som faktiskt frågar. I det arbetet behöver vi hela förbundets stöd och engagemang och vi behöver ännu fler idéer om hur vi skall gå tillväga.

3. Våra mål och förhoppningar är, på det enklare planet, att vi lyckas genomföra de aktiviteter vi planerat i vår verksam-hetsplan, och som jag kortfattat redovisat tidigare, och att vi på det viset lockar ännu

fler barn och ungdomar att fortsätta med klättring. Vi hoppas såklart också på en snabbare utveckling på klubbnivå så att vi kan få ännu fler barn och ungdomar att välja klättring som sin huvudsakliga fritids-sysselsättning och att de får möjligheter att utvecklas tillsammans, och tillsam-mans med erfarna klättrare, på det sätt de själva önskar.

Fick jag personligen önska mig något för 2009 vore det att ännu fler aktiva klättrare, oavsett bakgrund och inriktning, engagerade sig mer för våra barn och ung-domar. Vi föräldrar kommer aldrig att nå riktigt ända fram utan det är tradklättrarna som måste få barnen att förstå tjusningen med att klättra på egna säkringar och det är isklättrarna som måste inviga barnen i isens mysterier.

Mats Engquist, Barn- och Ungdomskommittén

SÄKERHETSKOMMITTÉN1. Det brukar dyka upp flera frågor under ett år. Under det gångna året har vi bl.a. diskuterat hur man kan hjälpa räddningstjänsten att hitta till de lokala bergen, risken för att knutna dynemaslingor går upp under belastning och en tänkbar revidering av rapporten om Göran Kropps olycka.

2. Säkerhetskommitténs huvuduppgift att sammanställa statisktik är ju varken sexig eller glamourös. Mera långsiktigt har vi arbetat vidare med att göra en totalsamman-ställning av statistiken för 2000-talet. Tanken är att vi under 2009 publicerar en text med de vanligaste orsakerna till att klättrare skadar sig.

3. Förhoppningsvis fortsätter publiceringen av säkra metoder i Bergsport. Vi hoppas också lansera en ny del av webbsidan med tidigare publicerade artiklar om säkra metoder. En tanke som vi också har är att någon gång i framtiden göra en undersökning för att försöka uppskatta mörkertalet i vår statistik.

Roger Pyddoke, SäkerhetskommitténBild: Alexei Tsychkov


S. 32-35 VAD HÄNDER I FÖRBUNDET?

TÄVLINGSKOMMITTÉN1. Den viktigaste, och därför också den mest diskuterade frågan just nu är hur vi skall få till ett tävlingsprogram för 2009. Speciellt för Sverigecupen - lead har vi svårt att hitta arrangörer trots att vi på juniorsidan sett ett tilltagande tävlings-intresse. Just för stunden saknar vi arrangörer till fl era lead-tävlingar, inklusive SM och NM för seniorer.

En annan viktig fråga som vi avhandlat fl itigt är hur vi i kommittén på bästa sätt skall spela en roll för de unga klättrare som vill börja tävla och sedan utvecklas som tävlingsklättrare, via våra nationella tävlingar, med sikte på landslaget och en internationell tävlingskarriär. Det är viktigt att vi samverkar med Barn- och Ung-domskommittén, Tränarkommittén och Landslaget så att vi tillsammans skapar de bästa förutsättningarna för dem som vill utvecklas som tävlingsklättrare.

Vi har också inlett ett försiktigt sam-arbete med de övriga nordiska länderna där vi försöker informera varandra om de tävlingar som fi nns och tillsammans planera de olika Nordiska mästerskapen. Vi skall också arrangera ett gemensamt juniorläger varje år, det första vecka 27 i år i Göteborg.

Ett ständigt pågående arbete är att för-söka förbättra formaten för tävlingarna så att de blir roligare för deltagarna, utan att vi tappar i kvalitet, och kanske lättare för arrangörerna.

2. Vi kommer att satsa på ett fördjupat samarbete med landslagsledningen så att vi arrangerar "rätt" tävlingar för landslagets behov. Vi kommer också att arbeta vidare med utbildning av ledbyggare och domare. Vi hoppas kunna komma en bit längre i år genom det nordiska samarbetet.

Vårt viktigaste arrangemang under 2009 är NM i Lead för seniorer där vi när detta skrivs, som jag sagt ovan, fortfa-rande inte har någon arrangör.

En spännande nyhet för 2009 är vår boulderingcup för juniorer. Det skall vara en tävling av enklare format men ändå ge ungdomar en chans att tävla även i boul-dering. Vi hoppas det kommer att bli ett uppskattat tillskott i tävlingsfamiljen.

3. Vi hoppas såklart på en fortsatt positiv utveckling med fl er tävlande och att de duktiga juniorerna fortsätter utvecklas. Vi hoppas också på att vi kan arrangera ännu bättre tävlingar. Om inte tävlings-klättrarna skall tröttna måste tävlingarna gå snabbare, samtidigt som de måste vara utslagsgivande och erbjuda mer klättring.

Det skall vara kul att tävla samtidigt som tävlingarna skall erbjuda utmaningar för de allra främsta. Det är en tuff uppgift.

Peter Hermansson, Tävlingskommittén

LANDSLAGET1. En viktig fråga som har diskuterats är hur man skall få tränare ute i klubbarna. Nu efter att Jim Wasmuth har dragit igång tränarkurs steg 2 som är anpassad för klättring, har det visat sig att intresset för denna kurs är mycket stor då första kursen i Västervik snabbt blev fulltecknad. Då togs beslut om ytterligare en kurs på Kviberg Göteborg som även den snabbt blev fulltecknad.

2. Landslaget fokuserar just nu på RF:s elitplan som vi började arbeta med under januari 2008. För att få stöd från RF till landslag på internationell nivå krävs att vi tar fram en elitplan som är ett mycket omfattande arbete, där kommer vi att få hjälp av RF och andra specialister.

Detta ger ett mer långsiktigt arbete och det enskilda specialförbundet får en speci-ellt anpassad plan. Talang- och elitplanen ska ge förutsättningar för specialför-bunden att utvecklas mot internationell toppnivå.

Elitstödets fyra kompetensområden är Idrottsfysiologi, idrottsmedicin, idrotts-psykologi och idrottsnutrition. Landslagets

tränare Magnus Lindstedt har slutfört RF:s utbildning i Idrottsfysiologi och går för närvarande RF.s elittränarutbildning som är en tvåårig utbildning på runt 900 timmar. Magnus och jag själv håller paral-lellt med detta på med RF:s utbildning i idrottspsykologi och även en utbildning i mental rådgivning på fyra steg.

3. Våra förhoppningar och mål inför 2009 är att få med en tjej på World Cup i lead där vi för närvarande inte har någon re-presentant. Nu fi nns det två duktiga tjejer som vill mäta sina krafter på internationell toppnivå och dessa kommer förhopp-ningsvis att få blodad tand.

På juniorsidan kommer en del nya namn att bli inbjudna till vårens träningsläger och en del av dessa kommer också att bli er-bjudna att tävla med stöd från landslaget i Europaserien för juniorer.

Vi vill gärna att våra framgångar från 2008 håller i sig, då vi tog tio medaljer i interna-tionella tävlingar och förhoppningen är att fl er skall lyckas nå framskjutna placeringar.

Lars Högström, Förbundskapten

NYA VILLKOR FÖR SKF:S FÖRSÄKRINGAR – SE INFO PÅ SIDAN 6!35BERGSPORT #141 · MARS 2009

Vi hade hört talas om fantastiska klätter-ställen som Sella och Gandía och tillbringa-de flygresan ner med att titta igenom guiden och sätta upp våra mål. Så här i efterhand vet jag inte säkert vilka leder det var, men efter att ha köat för att få klättra i Sella en helg lämnades jag med ett väldigt tydligt intryck: i Spanien är klättring inte bara för de unga och vältränade utan ett tidsfördriv att njuta av genom hela livet.

På väg hem från Sella en kväll visade Puig Campanas tornande massa ovanför den pittoreska byn Finestrat att klättringen i Costa Blanca är mer än bara sportiga rep-längder i solen. Genom det tätnande mörk-ret lystes molnen upp av sökljuset från en cirkulerande helikopter: en räddningsak-tion pågick. Tillbaka på vår balkong med utblick över Peñón, fixade vi middag och planerade nästa dag innan vi gav oss av till en pub på stranden. Peñón tornade upp sig, badande i ljus från Calpe. För mig skulle den torna högre och högre, men ingen som var med på resan var intresserad av att se förbi mångfalden av sportklippor i området. Jag

var betagen, Peñón skulle inte försvinna, jag skulle bli tvungen att återvända.

Kärt återseendeFlera år senare var jag på väg tillbaka till Calpe med bara ett mål i tankarna och en långhelg att få det avklarat. ”Costa Blanca” beskrivs i guiden som ”breathtaking... a brilliant route which is one of the best in the area”. Med en beskrivning som denna kunde jag inte föreställa mig ett bättre sätt att ta mig uppför Peñón. Jag hade överta-lat en skotte som redan var i Alicante om åtagandet, men, han hade aldrig klättrat multi-pitch tidigare och det blev tydligt när vi satt på en pub i Calpe kvällen före vårt försök och skulle dela upp replängderna. Den direkta versionen av ”Costa Blanca” är ett helt bultsäkrat 300 m monster med ökande svårighetsgrad ju högre upp man kommer. Vi hade bestämt oss för att leda i block och kom överens om att leka sten-sax-påse för att avgöra ordningen. Efter att ha tillbringat dagen i Sierra de Toix med att öva på multi-pitch tillsammans kunde hans

ögon inte dölja nerverna. Jag skulle få den sista, cruxiga replängden på turen.

Vi lämnade puben vid en ovan tid-punkt med avsikt att få en tidig start. Med leden stekandes i eftermiddagssol planerade vi att ha påbörjat klättringen när solen steg ur Medelhavet. Lagen hade en annan åsikt. Tydligen hade vi parkerat i en zon som en gång i månaden upptogs av en marknad, eller det antydde i alla fall avsaknaden av vår hyrbil och uppsättandet av stånd, när vi förbluffade stirrade på gatan i det första gryningsljuset. Detta bekräftades efter en kilometerlång promenad till den lokala po-lisstationen, bilen hade konfiskerats, men 100 euro skulle lösa det hela och de skulle till och med vara snälla nog att ringa efter en taxi åt oss. Vi skulle påbörja klättringen betydligt senare än vi hade hoppats.

Inledande svaDet fanns ingenting som antydde att en ly-sande klättring väntade när vi letade efter insteget i fullt morgonljus. Fördelningen av replängder betydde att jag skulle få de första

SIKTA HÖGT I COSTA BLANCAText och foto: Shawn Boye, Översättning: Kristin Boye

Min första resa till Costa Blanca var, som för så många, en solig respit från den långa, mörka svenska vintern. Chansen att klättra sportiga kalkstensturer drog mig oemot-ståndligt söderut, där vi hamnade i Calpe och med en utsikt från 15:e våningen kom Peñón de Ifach att dominera våra morgonförberedelser och kvällarnas segrar och nederlag.


S. 36-38 COSTA BLANCA

två och det skulle börja med ett svaigt crux. Jag var överlycklig och några ögonblick senare började jag om igen. Jag återvände omedelbart till cruxet, hittade det saknade greppet och drog förbi till hyllan ovanför, med efterlämnade blodspår när det lossnan-de greppet skalade av huden på baksidan av knogen. Klättringen ovanför lättade medan jag utan framgång försökte stoppa blodflö-det med krita, det såg ut att bli en väldigt lång morgon.

Jag tejpade såret vid standplatsen och var snart på väg igen på jakt efter nästa an-kare. Ett oväder helgen innan hade suddat ut alla spår av tidigare klättrare så jag blev verkligt överlycklig när en spricka uppen-barade sig runt ett hörn. Bultarna verkade märkligt främmande och taket ovanför gav med sig utan svårigheter. Skuggan kröp fort bort över Peñón men när vi satt på toppen av pelaren med större delen av klättringen ovanför oss tuggade jag på min gurka och andades in exponeringen, ”Costa Blanca” började arta sig till att vara så bra som ut-lovats.

Glest mellan bultarnaJag klättrade som andreman de följande två replängderna genom ganska brokig terräng, njöt av utsikten och försökte se linjen ut ur grottan som framträdde ovanför. Nu var det varmt, lätt 30°C, och jag svalde det sista av mitt vatten innan jag lämnade standplat-sen. Vägen ut ur grottan är brant och med

bara fyra bultar inom synhåll på den 35 m långa replängden låg det definitivt en för-känsla av vad som väntade ovanför i luften. Cruxet uppenbarade sig snart och jag smekte pocketkanten med fingertopparna när min högra fot slant från det osedda fot-steget i grottan under. Famlande, höll jag fallet med vänsterhanden, satte dit foten och försökte igen bara för att känna foten slinta. Målmedvetet, sattes foten tillbaka på det snabbt undflyende tillfället och med ett hårt tryck kröp fingrarna över pocketens kant. Översvallande glad, skakade jag loss på nästa grepp, pumpen avtog snabbt vid anblicken av den vilda terrängen ovanför. Och lika plötsligt var lyckoruset borta när leden försvann. Den fantastiska utsikten bleknade vid insikten att det inte var över än; det fanns inte ett grepp, inte en bult i sikte. Jag försökte avancera uppför en vägg med ett tak högst upp på små blomkåls-krimpar bara för att återvända, den måste gå till vänster, i blindhet. Övertygad i mitt beslut smög jag åt vänster, korsandes med högerhanden till en gastonkrimp för att låta vänstern sträcka sig runt bullen. Sidotaget var inte bra, men jag hade i alla fall hittat det. Jag flyttade fötterna åt vänster genom anspänning och var tvungen att få en fot att stå kvar för att släppa gastongreppet. Jag kunde ana lättare terräng ovanför när jag plötsligt svängde ut i rymden 300 m ovanför Medelhavet. Utan tvekan och sä-ker på vad som behövde göras gungade jag

tillbaka mot klippan och klättrade tillbaka till vilan. I frustrationens ögonblick glömde jag att ta in den magnifika hängande utsik-ten. Bara lite högre upp visade sig sidotaget vara betydligt bättre och på nolltid var vi på toppen, firade med en whiskey och undrade vilken led de solbadande blondinerna hade tagit. Och som så ofta händer, skulle den kvällens nästa dröm, Puig Campana, stiga ur de virvlande ljusen under firandet på the Orange House.

Att bo på the Orange House, överöst med britter, kostar från 10 € per natt och även om utsikten över Puig Campana är fantastisk, var soluppgången över Medel- havet sedd från terrassen på vår villa i Cumbre del Sol, för något mindre, inte så dum den heller. Dessutom var planen för den här resan att få en närmare titt genom den direkta versionen av “Espolón Central”.

Snabba regnskurar krånglar till detVi landade i Alicante och körde norrut i regnet ivriga över att få se villan, som tur var skulle vi bara stöta på regn en annan dag under vår 10 dagar långa resa. Å andra sidan kom de skurarna snabbt in mot land när jag säkrade på den näst sista replängden av “Llobet/Bertomeu” i Mascarat Gorge. Jag hade just avslutat den cruxiga repläng-den, ett polerat hörn med bra säkringar, och satte upp ett ankare med hjälp av en spricka, ett flak och en rostig bult som såg ut att vara från förstabestigarna. För mig är

Från vänster till höger: “Tai Chi” med Peñón de Ifach i bakgrunden, solnedgång i Farada, Peñón de Ifach, Shawn överblickar de överhängande sportturerna i amfiteatern i Sierra de Toix, solnedgång vid villan.

Från vänster till höger: På jakt efter polisstationen, Peñón de Ifach, Shawn på väg mot grottan på “Costa Blanca”, Costa Blanca, Medelhavet från toppen av Peñón de Ifach.


Var? Spaniens östkust, från Murcia till Gandía.

Vad? Kalksten, sport, multi-pitch (både bultat och traditionellt säkrat).

När? Oktober till april.

Varför? Fantastisk klättring över hela gradregistret, torrt klimat, pittoreskt landskap, gott vin.

Rekommenderas: Gandía, Sella, Farada, Peña Roja, Peñón de Ifach, Puig Campana.

Guide: Costa Blanca (www.rockfax.com).

Boende: The Orange House (www.theorangehouse.net), camping vid Olta, villa (www.ownersdirect.co.uk).

Resa: Direktflyg till Alicante med RyanAir, andra flygbolag flyger till Alicante via Madrid. Hyrbil är nödvändig för att ta sig mellan klipporna.

det oförklarligt att de två nya bultarna hade slagits av. Hur som helst, min klätterpart-ner, den här gången en risktagande svensk, hade funderat över den luftiga traversen åt höger i ett tjugotal minuter medan jag oro-ligt såg ovädret komma mot oss. Det hade redan börjat regna när jag kravlade upp till ankaret. Jag fortsatte och svor när jag tap-pade en kil, bara för att fånga den innan jag brände på uppåt med åskan blixtrande runt om. När vi nådde toppen kravlade vi på blöta slabbar, vaksamma mot avgrunderna nedanför och åskan ovanför, i gott och väl en timme innan vi nådde en lugnande tall ovanför ett inhägnat bostadsområde, vilket visade sig medföra ytterligare en timmes krånglande. Lycka till att ta er till Altea om ni skulle vilja klättra där!

Aningens vilsna“Espolón Central” är en 400 m tradled upp för Puig Campana via en lång smal kam. Den är välkänd för att vara av intresse för gästerna på the Orange House, så vi tänkte börja tidigt, alpintidigt. Enda problemet

var att efter en timmes vandring och med gryningen i annalkande var vi på väg mot nedstigningsravinen på norra sidan av den massiva sydväggen. Väl medveten om detta efter att ha spanat in Puig i några år för-sökte jag förgäves att övertyga min svenska kompanjon. Han ville inte höra på, han vis-ste med säkerhet var han var. Besegrade av ravinen, rusade vi tillbaka längs med väg-gen. Jag ville inte klättra med någon ovan-för, mest för att bibehålla äventyret men också för att undvika faran av britter och lös klippa. Och i min brådska, springandes och upptryckt mot väggen missade jag den avslöjande slabben som markerar början på den direkta versionen. Att förlora perspek-tivet kan ha den effekten. Vi skulle bli tvåa i kön och sen, snart nog, trea när ett an-nat replag anslöt till leden via det normala insteget. Klättringen var lätt och äventyret bibehölls genom att bygga ankare under de upptagna bultade standplatserna. Leden av-slöjades av replagen före oss och jag stanna-de på standplatsen före den 10:e replängden och lät replaget före nå nästa standplats, vi

rörde oss smidigt och effektivt, ledde växel-vis i god stil, och med klar himmel och bara tre replängder till toppen fanns det tid för lite äventyr. Ett tjugotal meter därefter hit-tade jag det när jag klev över en ränna och grenslade en 300 m avgrund till dalen ned-anför. Det såg ut som en lång blank väg till bulten ovanför så jag följde den ruttna rän-nan, det skulle ju trots allt vara en tradtur. Ett par snabba replängder ovanför letade vi efter de avslöjande röda prickarna som leder över väggen. ”Följ prickarna, folk har dött däruppe”, hade en lokal klättrare i Gandía informerat oss, nedstigningen är mer utma-nande än själva klättringen.

Kravlandes ner i ravinen och vidare mot bilen tittade jag gång på gång tillbaka på Puig, betagen av pelarna och de luftiga av-satserna. För inte så länge sedan hade den bara varit ett skådespel, nu var den full av möjligheter, långt bortom sportklippornas mångfald som Costa Blanca är så känt för.

Fakta: Costa Blanca

Från vänster till höger: På väg från standplatsen på sista replängden på “Llobet/Bertomeu” mitt i ett åskväder, Shawn något irriterad över anmarschen till “Espolón Central” på Puig Campana, exponering, replängd 11, Puig Campana. “Espolón Central” följer den högra sidan av formationen i mitten av den breda sydväggen.

COST

A BLA

NCA

MADRID ■

SPANIEN

POR

TUG

AL

ALICANTE ●

FRANKRIKE


Under 2008 fick Simonsberget (Tunaberg) besök av Tomten, vid ett flertal tillfällen. Det var nog många som såg honom men ingen vågade erkänna att de faktiskt trodde på honom.

PS. Den som vill nå Tomten kan göra så via en av hans nissar:

Torbjörn Ohlén, [email protected]

De observerade på avstånd hans taffliga försök till klättring. Hans skor var för stora och klumpiga och fick inget fäste på klippan. Fingrarna var för tjocka för sprickorna. Listerna för små för hans gamla fingrar och magen gjorde att han varken såg sina fötter eller lyckades få balans i klättringen. Han drog i allt som fanns och vilade ofta i repet. ”Är den där gubben den där Jurij” frågade någon. ”Nä” svarade en annan. ”Jurij är den där gubben som kan klättra. Det här måste vara den riktiga Tomten”. Alla nickade samstämmigt ”Ja, det måste det vara...”

Mellan klätterpassen gick Tomten runt och frågade folk vad de önskade för förbättringar på sitt klätterberg. Först var det många som inte vågade erkänna att de faktiskt hade idéer och önskningar, men efterhand som de förlikade sig med att det faktiskt var Tomten – kom önskningarna allt lättare.

Tomten tog reda på att det var Länsstyrelsen som bestämde vad som fick göras på berget. Därför tog han kontakt med den ansvarige där. Efter att han lyckats övertyga även denne om att han verkligen var Tomten ställde han samma frågor till honom. Snart insåg Tomten att det fanns många gemen-samma nämnare här. Han gick hem på sin kammare och funderade. Han skapade en målbild som han visade för Klätterklubben, markägaren, föreningen Sörmlandsleden och Länsstyrelsen. Alla var i stort överens. Nu var det ”bara” att sätta igång. Och så kom Julen...

I dagsläget är följande gjort på berget:Många träd uppvisade slitskador efter firnings-rep. Detta ville Länsstyrelsen ändra på. Fasta ankare i träden var inte tillåtet. Några träd var dessutom gamla och dåliga. De läm-pade sig inte längre till firning. Därför sitter det nu bultar på flera ställen fördelade över berget (på de platser det tidigare firats från). Varje plats har dubbla limbultar och de skall förses med dubbla Maillon länkar (några är redan klara). De dåliga träden är borta.

Ankare finns på följande platser:Toppen på Himlastegen. Några meter till höger om det gamla döda trädet som alla brukade fira ifrån (finns ej mer). 60m rep räcker dubbelt ner.

Första stand på Dirretissiman, på väg-gen bakom trädet. Andra stand (ung.) på Dirretissiman, ovanför en gammal krokig tall, på väggen. Pelaren, ovanför utsteget. Några meter till höger om enen som brukar användas som stand.

Stålfinger ovanför utsteget. Någon meter till vänster, på flata klipphällen. För stand rakt ovanför insteget fungerar trädet bättre (tillfällig stand i trädet).

På hyllan nedanför och ca 10 höger om Stålfinger. Ca 5-10m vänster om första stand på Mamman o horan. Bredvid den slitna tallen (jag antar att standen på Mam-man o horan är i ett gammalt träd bredvid några block och inte i den slitna tallen?).På väggen ovanför utsteget på Hugo o Jo-sefin. På väggen till vänster om insteget på Hugo. På stora stenen nedanför insteget på Evas spricka, precis bredvid stora tallen. Första stand på Kirsti Himmelfärd.

Följande träd är borttagna:> Stora döda tallen ovanför Himlastegen.> Lilla döda tallen strax bredvid ovan

nämnda tall.> Lilla högra tallen ovanför Josefin.> Tallen vid första stand på Kirsti Him-

melfärd (sitter ankare på väggen där). Togs bort för att den barrar.

> Lilla tallen vid första stand på Barres de Tunaberg (finns en liten Ek kvar där att göra stand i om man vill. Tallen togs bort för att den barrar.

Det gamla dasset finns inte längre. Ett nytt är uppfört strax bortom grillplatsen nedan-för berget. Föreningen Sörmlandsleden har lagat eldstaden och lämnat ved och yxa på plats. En informationstavla har satts upp vid grillplatsen. Mycket träd har röjts bort nedanför berget. I stort sett alla barrträd är borta tillsammans med en del mindre intressanta lövträd. Sly har rensats och Ekarna har fått mer utrym-

me. Just nu finns det ris och traktorspår i terrängen. Länsstyrelsen kommer att lägga lite resurser på att snygga till i anslutning till stigen nedanför berget. För att målbilden skall uppfyllas finns det några saker kvar att fixa:

Under våren är det tänkt att Tomten och markägaren skall göra ett grävjobb vid tält-platsen. Syftet är att plana ut och rensa de ytor som för tillfället inte lämpar sig för tältning. Enligt Tomten är markägaren en hyvens kille – med en stor grävmaskin! Nu när Tomten har fixat allt detta till klättrarna önskar han att alla klättrare ställer upp och snyggar till det sista efter röjningsarbetarna. Kvarvarande ris skall läggas i högar. Eldningsbar ved som ej transporterats bort skall läggas vid eldsta-den. Det gamla dasset, som ligger i bitar på den gamla platsen, skall flyttas till vedhögen.

Som avslutning hälsar Tomten att det na-turligtvis är helt förbjudet för alla att såga ner träd eller sätta upp bultar utan Tomtens godkännande. Det enda som får göras är att rensa sly som vill återta terrängen. Detta får göras även med det sly som finns kvar på sluttningar och småhyllor på berget. Detta skall efter rensning läggas i högar på lämp-liga platser, t ex fördjupningar i terrängen.

Tomten says ”no more skräp!”Tunabergstomten

TOMTEN HAR SYNTS I TUNABERG

Ett sprillans nytt och tomterött dass är bara en av alla förbättringar som skett vid

Simonsberget.


Det viktigaste med en bultpolicy är att den är väl förankrad och representerar det svenska klätterkollektivet. Sedan initiativet om en nationell bultpolicy kom från styrelsen har accesskommittén agerat koordinator. Eftersom bultetik är ytterst politiskt laddat tänkte vi redogöra för hur processen sett ut.

Vara eller icke vara?”Vi har länge haft fingret i luften och sanna våra ord om vi inte har känt av ett visst bultmotstånd från förbundets sida. Den senaste tiden har det varit mycket tal om "nationell bultpolicy". Uppenbar-ligen i försök att motverka sportklättringen.”

Citat från thebrunoshow, underhållande blogg som levererar generell moteld. Trots att dessa snubbar är ”to cool for school” så sätter de fingret på var allt börjar. Ska SKF ha en nationell bult-policy? När vi nu valt att skaffa det, vad är syftet? Har skeptiker rätt i att vara misstänksamma?

Alternativet, att inte ha någon, är troligtvis sämre men beslutet att skaffa en bultpolicy är inte komplikationsfritt. Att arbeta fram en nationell bultpolicy polariserar grupperingar i klättermiljön. SKF är för vissa av de tuffa klättrarna en ointressant, trög dino-saurie fylld av tradtomtar. En bultpolicy blir ett direktiv ovanifrån som inkräktar på deras frihet vilket cementerar deras negativa syn. Men vad kan hända utan policy? I England för 20 år sedan rådde i vissa distrikt kaos, alla gjorde som de ville. Någon bultade, en an-nan choppade och sedan slogs de på krogen. Sakteliga började man inse det ohållbara. I fyllda lokaler på neutral mark arbetade man fram BMC:s nationella bultpolicy. En sådan dystopi kan verka osannolik i Sverige men har hänt (utan våld, bara hot om våld?). Ett sådant klimat är en direkt konsekvens av bristen på koncensus och alla blir förlorare.

För dem som arbetar med access och de som arbetar på för-bundsnivå är en bultpolicy inte bara en intern klätterangelägenhet. Att ha ett styrdokument underlättar kontakten med myndigheter. Exempelvis hade nog ”samrådsplikten” undvikts.

Alltså, en bultpolicy behövs och dess syfte är att undvika kaos och underlätta kontakten med myndigheter.

…och var fick vi luft ifrån?Innan vi mal vidare kan det vara på sin plats att resonera kring en fråga som väckts av kritiker. Vad har SKF för rätt att bestämma över etiken i klättersverige? En policy från oss binder juridiskt var-ken medlemmar eller icke-medlemmar.

Om vi utgår från att kaos är dåligt vill klättrare sinsemellan ha någon typ av etikett, riktlinjer för vad som är ok och inte. Om klättringen fortfarande vore underground hade vi kunnat prata oss samman under klätterträffar. Etikett om företeelser som inte på-verkar andras klättring kan vi låta vara oskrivna (exempelvis att ledklättring är bättre stil än topprepsklättring). Hur vi ska förvalta klippan är vi däremot nödgade att sätta på pränt. Idag är vi för många för att muntlig koncensus ska fungera och vi kommer att bli fler. Att införa en bultpolicy innebär minskad frihet, men när fler människor ska samsas på samma yta blir rörelsefriheten mindre.För klätterkollektivet finns inget principiellt egenvärde i att det är SKF som håller i trådarna då man skapar en bultpolicy. Bultpolicyn gäller alla klättrare och det finns ett egenvärde i att göra processen så demokratisk som möjligt. Än så länge är SKF det forum som når flest typer av klättrare och erbjuder flest klättrare att göra sin röst hörd. Samtliga lokalklubbar fick policyn på remiss. För att erbjuda alla, inklusive icke anslutna klättrare, möjlighet att påverka policyn arrangerade vi seminarier i Göteborg och Stockholm. Tyvärr blev det inget i Skåne eller Östersund. Det viktigaste är bred koncensus och vi var därför extra intresserade av att få dit klättrare. De som aldrig engagerar sig i en klubb eller ens är medlemmar men vistas mycket vid klippan. I viss mån lyckades det.

Alltså, en bultpolicy behövs och dess syfte är att undvika kaos och underlätta kontakten med myndigheter. Vi behöver en skrivelse därför att vi är många. Genom SKF får vi den mest demokratiska processen.

Antalet fasta säkringar ska inte ändrasAtt man inte ska förstöra varandras leder är en grundbult och utan en sådan paragraf blir en bultpolicy helt meningslös. Trots att detta är policyns tyngsta paragraf finns det undantag. Hur proceduren kring ett sådant allvarligt ingrepp ska organiseras är upp till de lokala klättrarna. På många håll i Sverige anses det krävas lokal koncensus hos klättrarna och att förstabestigaren ger sitt samtycke.

Naturliga säkringsmöjligheterNär det anses vara ok för förstabestigaren att sätta borrbult varie-rar stort mellan olika områden i Sverige. Att använda sig av de na-turliga säkringsmöjligheterna som finns på leden är den etik med störst spridning i Sverige. Ser man historiskt är det den etik som växt fram som norm efter det att borrbultar accepterades i Sverige.

NATIONELL BULTPOLICY PÅ GÅNG

Förbundet jobbar med en Nationell Bultpolicy. Detta arbete sattes igång hösten 2006 och planers vara klart nästa förbundsmöte. Segt och långsamt går det, segt och långsamt ska det gå då en bultpolicy inte ska förhastas.

Bild: Eva Olsson.


S. 40-41 BULTPOLICY

Finns det osäkrade sektioner på linjen som nytursmakaren tänkt göra kan denne välja att sätta bult eller välja att inte sätta bult. Vad som ska anses vara acceptabla säkringar kan inte defi nieras i en policy. Den avvägningen överlämnas med förtroende till första-bestigarens sunda förnuft. Vidare vädjas bultaren utgå från de befi nt-liga säkringsmöjligheterna och vara följsam med dessa i sin bultning.

Lokal traditionDen nationella bultpolicyn gäller ”by default” fram till att den lokala klätterklubben beslutat om något annat. I dagsläget har inte alla klubbar en skriven bultpolicy. Det utvecklas ständigt nya klippor vilka inte ligger inom något klubbområde. Det fi nns områden utan tydlig tradition. Dessa områden var innan den nationella bultpolicyn i limbo. Idag har klättersverige någorlunda demokratiskt nedteck-nat hur man vill att dessa områden ska förvaltas i hänseende till bultning.

Den nationella policyn värnar om de olika klippklätterdiscipli-nerna. Det är inte samma tradition vid alla klippor i Sverige. Lokal-klubben får därför ansvaret att defi niera områden med avvikande etik. Policyn är formulerad för att uppmuntras klubbarna ta tag i frågan om hur man vill förvalta sina klippor. En klubbs bultpolicy kan vara mer detaljerad. Som bilaga till den bultpolicyn kan man lista vilken etik som gäller på klubbområdets olika klippor. Har man på sitt klubbområde klippor som man vill bevara helt bultfria

beslutar man det. Mer förekommande är dock ”sportklippor” där utvecklarna har gjort leden helbultad trots att det fi nns en eller fl era naturliga säkringsmöjligheter. Även här står det klubben fritt att besluta om denna mer liberala hållning till bultning. Den enda förutsättning för en avvikande policy är att klubben beslutar sig för detta och dokumenterar det. Vi bör sträva efter att ta gemensamma beslut om hur klipporna ska förvaltas. I enighet med denna strävan tas beslutet om avvikande policy på nationell nivå om klippan är av nationellt intresse, dock i samråd med lokalklubben.

Borrbultarens ansvarDen nationella bultpolicyn har mycket allmänna och vida formule-ringar. Det lämnar över mycket ansvar till förstabestigaren och lo-kalklubbarna att förvalta klipporna i enighet med andemeningen.

Förutom att bultpolicyn formulerar klätteretiska begränsning-ar för borrbultar fi nns det även legala begränsningar. Vare sig man borrbultar på uppdrag av en lokalklubb eller för att man skapar en ny led är det den som placerar borrbulten ansvarig för att kraven för bultning är uppfyllda. Notera att markägarsamtycke inte alltid räcker då det kan fi nnas ytterligare restriktioner.

Text: Accesskommittén genom Calle Martins

Ordlista

BMC Brittsh Mountanering Council. Storbritanniens klätterförbund.

Samrådsplikten Naturvårdsverket informerar om samrådsplikten på webbsidan ”allemansrätt vid klättring”. Initialt lade Naturvårdsverket ut en text som var mycket negativ. Texten ändrades dock efter att vi haft möte med dem.

Choppa Att ta bort borrbult. Är oftast en protesthandling.

Retrobulta Att bulta befi ntliga leder, även det är oftast en protesthandling. Ska inte blandas ihop med bultunderhåll vilket uppmuntras.

Etik (Här) En individ eller grupps förhållningssätt till när det anses vara ok att sätta bult och inte.

Policy (Här) Av en klubb dokumenterat beslut om vilket etik som gäller på klubbområdet i hänseende av bultar, en bultpolicy.

Lokal tradition (Här) Den etik som har historiskt hävd i ett område, sällan dokumenterat. I klättermiljön pratar man om att respektera lokal tradition, det gäller även om det inte fi nns nedskrivet.

Lokala klättrare Inte bara de som bor på klubbområdet utan alla som frekventerar området. Lämpligen organiserade i lokalklubben/lokalklubbarna.

SVENSKA KLÄTTERFÖRBUNDETS NATIONELLA BULTPOLICYSyftet med den nationella bultpolicyn är att ge riktlinjer till förstabestigare och lokalklubbar för när borrbultar får placeras.

Borrbultar får endast placeras där naturliga säkringsmöjligheter saknas.

Antalet fasta säkringar ska inte ändras på befi ntliga leder.

En mer liberal/restriktiv bultpolicy kan praktiseras i områden som lokalklubben defi nierat. I områden av nationellt intresse beslutas detta

på förbundsnivå i samråd med lokalklubben.

Karaktären på nya leder sätts av förstabestigaren. Vid borrbultning är bultaren ansvarig för att överväganden gjorts utifrån:- Vad som är tillåtet enligt svensk lag- Eventuella restriktioner sett ur naturvärde, kulturvärde eller historiskt värde- Att markägaren givit sitt samtycke- Att bultningen sker enligt rådande bultpolicy

Alla klättrare manas att ta ansvar och förvalta de svenska klipporna med Svenska Klätterförbundets bultpolicy, miljöpolicy och Tyrol-deklarationen som plattform.


”Jaha! Hur ska vi nu laga mat?” är frågan, och ”varför kunde vi inte testa detta innan vi åkte?” frågar vi oss själva lite anklagan-de. Nu är det liksom för sent! Kranen är stängd. Jag får testa, Eriks hela tekniska spektrum ”vrida medurs eller var det mot-urs?” är tömt. Vi dränker kranen i matolja och jag vrider så att knogarna vitnar men utan resultat.

Vid sådana tillfällen är det någonting i mig som triggas. Om saker inte går att lösa med muskelstyrka så säger summan av rös-terna i mig kropp inte ”Tänk lilla vän” utan ryter istället ”TA I! Du behöver bara längre hä-varm, HÄVARM. TARZAN BANDOLO!”. Så jag hittar en Leatherman.

Personligen tror jag författaren till Hulken led av samma sorts åkomma men

lindade in det hela i en massa gammastrål- ning och annat som en sorts förfining av orsaken. Visserligen har jag strålats hos tandläkare i sökandet efter hål men redan innan detta så minns jag tydligt mina utbrott på saker som inte ville vrida sig som jag önskade. Värst var det nog under tonåren då normaltillstånd och ytterligheter tycktes vara i stort sett ett och detsamma. Man skulle trimma moppe och var följaktligen tvungen att komma in i motorn. Vissa gånger ville jag intensivt döda. Mest pro-vocerad blir jag mellan klockan fem och sex. Det är som att jag kastas tillbaka till ett paleolitiskt tillstånd, sur och tvär. För tre dagar sedan demolerade jag en ljusarmatur med bara händerna som jag egentligen bara skulle damma av och justera. Jag skar mig och blödde. Klockan var 17.23. Jag vet inte riktigt men är ganska säker på att jag fann den där Leathermannen runt femtiden. Mycket snart var köket i två delar.

Den fina kranen som någon finurlig människa, en klok typ, en sådan som vi har att tacka för att vi inte längre jagar storvilt med bara händerna har uppfunnit till allas glädje, den har jag med hela min kraft och lite hävarm demolerat till oigenkännlighet. HULKEN GILLA LEATHERMAN!

Erik och jag tar en paus från iordning-ställandet av det man i stolta expeditions-kretsar kallar Base Camp. Det vill säga, Erik slutar att sätta upp vårt tält och jag lägger köket jag just mekat med i en hög.

I närheten av oss har fyra norrmän rest ett tält och de har även de börjat intresserat sig för köket, närmare bestämt kranen som inte längre är en del av köket.

En töntig norrman med vildmarkshatt och glasögon går fram till oss. Han ser klen ut och ”hatt?” tänker jag. ”Hm…HULKEN INTE GILLA HATT”.

Norrmannen är jättetrevlig och hjälpsam. Han frågar om det kan vara så att kranen kanske redan är öppen och att det inte går att vrida den längre än helt öppet. Det hade inte Hulken tänkt på. Vi skruvar på köket på gasbehållaren och det går utmärket att bränna.

Cruxigt takErik och jag hade fått info av en annan norrman, mig veterligen utan hatt, om aid- leder på Nalomatorsaqs västvägg som skulle kunna uppgraderas till friklätterled. Med en svag föraning att det nog skulle gå, gav vi oss iväg med massa säkringar och en ryggsäck med lite mat. Å visst gick det till en början, kanske inte smärtfritt, men vad är det för mening att resa iväg till det okända om man inte bjuds på motstånd? Vi lyckades kravla oss ett par repor upp via lösa block och fina sprickor. Sedan kom en hylla och ovan denna hylla ett tak som såg cruxigt ut. Så vi satte oss på hyllan och dinglade med benen och åt choklad. Det var mycket riktigt svårt det där taket. Så kan det gå och vi fick ta vilodag och då kom regn. Men så

KÖK-KRÅNGEL OCH KLURIGA TAKEn av kranarna på köket, som vi skeppat till Grönland, vill inte öppna sig och det innebär att vi inte får gas att flöda från gasbehållaren till kökets gasbrännare. Erik vrider och vrider men inte en ynka millimeter vill kranen röra sig.

Martin leder upp för den magnifika fist/OW-sprickan på 7:e replängden på Life is Beautiful, Nalumasortoq.


uppstod rastlöshetens förbannelse innan vätan försvann och således frågan vad som skulle göras. Omkring vårt tält låg en massa stenblock utspridda och för att dämpa kittlet i fingrar och armar började vi söka klätterbara linjer. Innan vi ens hunnit med en bråkdel av allt vi fann att klättra på var huden slut och armarna slappa. Sedan var den stora väggen torr och vi kilade iväg för att öva på leden som åter bet ifrån och ef-ter det var vi tillbaka vid stenarna. Tak och överhäng som var utrustade med lister och allehanda strukturer förgyllde våra vilodagar. Andra tak och överhäng lockade bara fantasin i oss i vetskap om att någon i framtiden just på dessa skall komma att uppleva uttopp-ningens förtrollande glädje.

Sedan kom sommaren 2008 års sista försök på väggen och dess tak som nu visade sig vara blött och medan vi hängde där bör-jade det regna igen. Vi insåg att det var dags att packa ihop för denna gång. Efter detta grydde morgonen för sista gången och i väntan på båttransport till flyget tog vi en stilla frukost, bouldrade lite till och innan vi visste ordet av höll vi på att missa båten. Då kom åter hattnorrmannen och hans trevliga vänner, som gick omkring och muttrande norska svordomar som Fyttigrisen och BALLE, till vår undsättning och bar all vår utrustning från lägret till stranden. På båten träffade vi en engelsman som pratade oavbrutet och en japan som storögt tittade på oss och sa: ”Adväntölaaaa!!!” fylld med vördnad i blicken och han berättade om en japansk ”adväntölaaa” som var den första i världen att åka hundsläde från nordpolen till sydpolen (?). Med dessa i släptåg kom vi efter ett dygn fram till flygplatsen. Japan bjöd oss hem till sig om vi hade vägarna förbi och Engelsman, som påbörjat 107 samtalsämnen och inte avslutat ett enda, lät alla ämnen falla till marken och tog farväl. Med detta var denna saga slut och en ny tog sin början, men den är inte ämnad för denna tidning.

Varför ska man åka till Grönland?Jo, därför att det är ett ypperligt ställe att fiska, bouldra och klättra storväggar på. Kostnaderna är relativt låga, vädret relativt

stabilt, naturen synnerligen storslagen och ur reseteknisk synvinkel är allt smidigt. Man kommer snabbt fram till ”objekten” och inte behöver man acklimatisera sig heller.

Bouldering på södra GrönlandOm man vill uppleva en lite annorlunda boulderingsemester där alla blivande klassiker och alla andra problem för den delen är orörda är Tasermiutfjorden ett gott resmål. Här finns mycket block att förlusta sig på. Många areter, highball, överhäng och tak bara längtar efter besökare med rätta nypet. Under vår visit klättrade vi en handfull pro-blem var, men vi krafsade bara lite på ytan av den fulla potentialen.

Klättring på södra GrönlandI de sydvästra delarna av Grönlands spets finns det en uppsjö av intressanta klätterres-mål. Vi besökte Tasermiutfjorden som lig-ger i nära anslutning till staden Nanortalik. I denna fjord finns tre dalar där klättring bedrivs i huvudsak.

Tunninertupdalen ligger längst in i fjor-den och har börjat utvecklas till ett friklätter-eldorado. Långa och förhållandevis flacka bergsväggar mellan 400 och 1000 meter höga. Här finns utmaningar för såväl stor- väggsklättring som snabba och lätta bestig-ningar.

Nästa dal ut i fjorden är Ketildalen där en av världens största bergsväggar ligger. Ketils västvägg är uppemot 1300 meter hög och en fantastisk syn. Väggen har flera leder och försök av svenskar har gjorts. Det mest framgångsrika gjords 1987 av Magnus Nilsson med danska vänner som klättrade 2/3 av väggen innan storm tvingade dem att vända. De klättrade Katalanleden som går på väggens vänstra sida.

Nästa dal är den med två av Grönlands mest klättrade och magnifika berg. Nalo-matorsoq och Ulametorsuaq. Dessa båda bjuder på såväl artificiella som friklätter-bara leder. Här är klippväggarna generellt sett brant eller lodräta. Området bjuder fortfarande på stora möjligheter till ny-tursmakeri och utbudet av bouldering är oändligt stort.

Söder om Tasermiutfjorden finns även

där mycket klättring. Flera engelska expe-ditioner har utforskat och klättrar på flera olika lokaler.

I Lindstromfjorden, vid den absoluta sydspetsen ligger ett av Grönlands mest galna berg, Apostelnstommelfinger. Väst-väggen är uppskattningsvis 1400 meter och brant. Få har lyckats klättra denna vägg mycket beroende på den tid och pengamäs-sigt kostsamma transporten dit. Men inte sagt att klättringen därefter skulle vara en baggis.

Text: Martin Jakobsson Bild: Erik Massih

Till Grönland kommer man smidigast med Greenalnd Air vilka flyger från Kastrup i Köpenhamn. För att nå klättringen vid sydvästra spetsen åker man lämpligtvis till Narsarsuaq och därifrån till Nanortalik antingen med inrikeshelikopter eller båttransport.

I Nanortalik är turistbyrån och dess starke man Nils, till stor hjälp med vidare transport och diverse service.

Fakta: Grönland

KULUSUK ●

GRÖNLAND

NARSARSUAQ●

NANORTALIK●


Låt mig redan från början säga att denna artikel mest baserar sig på mitt eget minne av klätterträffar från tiden då jag började klättra (1975) fram till idag. Någon omfattande ”research” har jag inte ägnat mig åt även om jag diskuterat den tidiga historiken med några av dem som var med då. Det innebär givetvis att jag kan ha glömt och förträngt en och annan detalj (och av diskretion avsiktligt utelämnat en hel del) men kanske även att jag förbättrat verkligheten på några punk-ter. En och annan skröna har säkert också smugit sig in men faktainnehållet är nog sant till ungefär 90 procent. Av samma personliga skäl så är naturligtvis framställningen färgad av ett visst Tunabergs-Stockholms-perspektiv men, övriga klättersverige får ur-säkta, det gör mindre eftersom det ändå är kring det navet som det sociala hjulet främst har snurrat och beträffande Tunaberg fort-farande snurrar.

Vad är en klätterträff? Precis vad det låter som: klättring och träff. ”Och” skall betonas, bäg-ge delarna är lika viktiga i begreppet klätterträff. Träffarna går tillbaka till tiden för grundandet av Svenska Klätterförbundet 1973 och en viss förhistorik fanns kanske redan inom Fjällklubbens Alpina sektion. Vid den tiden var inte antalet klättrare fler än att i stort sett ”alla kände alla” i hela Sverige. Antalet klätterklubbar var 1973 ganska få (ett knappt halvdussin) och varje lokal klättermiljö var dessutom mycket liten och begränsad. I Stockholm klättrades det t.ex. ända fram till andra halvan av 70-talet nästan uteslutande i Häggsta. Träffarna uppstod framförallt genom klättrarnas behov av att få variation i klättringen samt att i behovet av att upprätthålla kontakten med sina klättervänner runt om i landet.

Under många år på 70-talet var träffstrukturen mycket fast

och hårt kopplad till de klubbar som var med vid klätterförbundets grundande. Göteborg ordande, och ordnar fortfarande, Climb-In vid Valborg och Första Maj, Dansk Bjergklubb bjöd alltid in till Pinsetreff vid Kullen, Dalarna hade Bispbergsträff i början av Sep-

tember, direkt följd av Stockholms Klätterklubbs Häggstaträff varefter Tunaberg avslutade träffsäsongen innan vinteridet inträdde.

Utöver dessa fem träffar så ordnades en ambulerande klät-terträff i samband med Svenska Klätterförbundets årsmöte som oftast ägde rum vid Kristi Him-melsfärdshelgen. Då ordnades träffar även i Rösås (Umeå), Stugun (Östersund) samt Mörkberget (Hälsingland).En särskild företeelse vill jag beteckna som ”Specialträf-

far”. Det var engångsträffar som ordnades i samband med att utländska klättrare bjöds in till att klättra och festa i svenska klippor. I själva verket så är det väl endast en sådan som varit av någon betydelse, nämligen UIAA-träffen i Utby 1979. Då bjöd Svenska Klätterför-bundet in klättrare från hela Europa till en träff som bl.a förde den dåvarande engelske

toppklättraren Steve Bancroft till Utby, var-vid Monsterlaybacken fick sin förstabestigning. Den kanske allra märkligaste specialträffen ordnades inte i Sverige utan av Norsk Tindeklubb 1980 även om det fanns en betydande svensk påverkan till att den träffen ordnades. Den jag tänker på var en Internatio-nell Isklätterträff i Hemsedal som samlade den dåvarande yppersta eliten av isklättrare från England (Choe Brooks m.fl.) Skottland (Dave Cuthbertsson) Norge (Hans Christian Doseth, Ulf Geir Hansen, Dag Kolsrud m.fl) Sverige (Lars Cronlund, P-O Berg-ström, Ulf Björnberg, Kenneth Westman). Samtidigt passade det

S. 44-47 KLÄTTERTRÄFFAR

Jag har länge tänkt skriva en nekrolog över företeelsen ”Klätterträffar i Sverige” men eftersom liket trots allt lever så har projektet ständigt skjutits på framtiden. Nu är det ändå dags att skriva denna betraktelse eftersom det vore mycket olyckligt ifall denna unika företeelse inom svensk klättring skulle förbli odokumenterad.

KLÄTTERTRÄFFAR I SVERIGE– en betraktelse


S. 44-47 KLÄTTERTRÄFFAR S. 44-47 KLÄTTERTRÄFFAR

stora festprissegänget från Stockholms Klätterklubb på att ha sin årliga vinterträff i Hemsedal.

Klättring på träffarnaDet är lätt att lyfta fram festandet som det viktigaste med träffarna och visst har det ibland gått rejält vilt till genom åren. Dock så var länge själva klättringen mycket viktig vid träffarna, åtminstone på lördagen. Under träffarnas glansperiod andra halvan av 70-talet och tidigt 80-tal så skedde mycket av svensk klättrings utveckling just i samband med träffarna då en vänlig rivalitet mellan de bästa klättrarna tog sig uttryck i många förstabestigningar. Bispbergs-klassiker som ”Frihet”, ”Jämlikhet” och”Broderskap” kom till då Stockholmarna skulle visa sig på styva linan på Bispbergsträffarna. På Climb In i Välseröd 1978, som jag återkommer till, blev många nyturer gjorda. I samband med att Klätterförbundets årsmöte hölls i Tunaberg 1981 så skapades en hel rad horrors som då var långt före sin tid av besökande norske stjärnan Hans Christian Doseth.

FestMen som sagt, det skulle ju också träffas och festas. Själva klätt-ringen fick ju var och en sköta själv. Däremot så åtog sig alltid värdklubben att arrangera en fest vanligtvis på lördagskvällen. Mat skulle fixas, ibland även dryck, något som dock med trygghet kunde överlåtas åt det egna initiativet. Arrangörernas fantasi och ambitionsnivå kunde variera våldsamt. Tunaberg har alltid lyckats

ha hög kulinarisk svansföring vilket säkert är huvudorsaken till att den tillsammans med Climb-In är den träff som fortfarande lever.

GuldåldernKlätterträffarna hade som sagt sin glansperiod ungefär från mitten av 70-talet t.o.m. några år in på 80-talet. Anledningarna är flera. Dels de tidigare nämnda faktorerna om klättringens ”litenhet” samt behovet av variation i klättringen, men det finns också andra faktorer värda att lyfta fram. Livet i och omkring klättringen är ju inte opåverkad av trender och värderingar i samhället i stort och träffarnas guldålder sammanföll med slutskedet av den ”kollekti-vistiska flower-power tidsanda” som på olika sätt kännetecknade 70-talet. Det bidrog säkert till viljan att ordna stora evenemang utifrån synsättet att ”roar jag andra så roar jag mig själv”. Till detta skall också läggas att klättringen under den tidsperioden samlade många starka och utåtriktade personligheter som dels kunde inta en scen samt, ur olika aspekter, hade god förmåga att underhålla sin omgivning, t.ex. Torbjörn Berg, Alve Henriksson, Kenta Lind-ström, P-O Bergström, Leif Eriksson, Lasse Widell, Erik Skarman samt många andra.

Topp 5Säg att det under perioden 1976 till 1984 ordnades totalt c:a 50 träffar, lägg därtill 10-15 höstfester i Uppsala och Stockholm (dessa är värda en egen artikel), då handlar det totalt om 60-70 tillställ-

Sällskapsklättring på Häggstaträffen 1978. Bild: okänd.


ningar att försöka minnas. I ärlighetens namn så förtjänar inte alla att kommas ihåg, men det fanns också ett antal som säkert inte kommer att glömmas av dem som var med. Det är jättesvårt att göra ett rimligt begränsat urval men här är ändå ett försök att ut-nämna ”Topp 5” av klätterträffar i Sverige genom tiderna. Träf-farna beskrivs i tidsordning, inte i någon rangordning.

Kullen Pingsten 1977 Detta år stod Skånes Klätterklubb som värd för Svenska Klätter-förbundets årsmöte. Träffen ordnades dock som vanligt av Dansk Bjergklubb och ”baslägret” för festligheterna var danskarnas klubbstuga på Skäret. Själva årsmötet har ett historiskt intresse eftersom, vad jag minns, det var första gången som det diskuterades ifall Klätterförbundet skulle söka medlemskap i riksidrottsförbun-det. Tala om att vara många år före sin tid.

Under ”Guldåldern” så förekom ett rikt Danskt-Svenskt klät-terumgänge. Man träffades inte bara på träffar i Sverige utan även sommartid i Alperna. ”Pinsetreffen 77” tror jag har ”all-ti-me high” beträffande antalet deltagare på en träff vilket jag tror var runt 200 (betänk hur många som klättrade då). Danskarna hade smugglat hela grisar (slaktade), skottkärror med grönsa-ker samt närmast obegränsade mängder elefantöl i småbåtar över Öresund så någon brist på förplägnad under träffens tre dygn var det inte. Själva festandet var av den karaktären att ”allt är glömt, läkt och förlåtet” (och efter 30 år dessutom preskriberat). ”Sången” vid lägerplatsen påstods ha uppfattats i hamnen i Mölle. Huruvida det blev några nyturer gjorda vid denna träff vill jag låta vara osagt.

Climb-In i Välseröd Valborg 1978Här stod istället nyturerna i fokus, någon fest värd namnet har jag inget minne av. Bohusläns klipparadis var precis nyupptäckt och Göteborgs klätterklubb flyttade detta år Climb-In från Utby till Välseröd. Här stod norrmännen för det utländska inslaget (dock tveksamt om norska klättrare i Bohuslän är att betrakta som utlän-ningar). Sedan stockholmaren Kenneth Nolkrantz slitit sig för-därvad på, och nästan klarat, en överhängande off-widthspricka i närheten av ”Vilskudväggen” så fick han nesligen lämna över projektet till Oslostjärnorna Björn Myhrer Lund och Marius Mor-stad. Vem av dem som först klarade den minns jag inte, men Nor-sketaket blev etablerat som Sveriges kanske första led av grad 7. Sällskapsklättringen ägde annars rum på Möhättans nog så skräck-fyllda svahällar.

Säkert hade Bohusklättringen upptäckts och exploaterats även utan Climb In 78. Det är svårt att värdera den klättermässiga bety-delsen av ett enskilt evenemang som detta. Dock var vi många som då första gången fick upp ögonen för vad som senare utvecklats till Sveriges främsta klätterområde.

Isklätterträffen i Hemsedal vintern 1980Den här träffen har jag berört i artikelns inledning och skall något sättas före allt annat så är det denna megahappening över nästan en hel vecka. Sverige och Norge hade året innan varit inbjudna av BMC till en träff i Storbritannien och tanken väcktes att bjuda in britterna till en träff i Sverige eller Norge. För att kunna erbjuda något nytt och annorlunda så dök idén upp om en isklätterträff. Klättring på frusna vattenfall var 1980 en relativt ny företeelse och isfallen kring Hemsedal var då likaså okända för de flesta. Norsk Tindeklubb och den första ”förnorskade” svenske klättraren Tho-mas Carlström på Skandinavisk Höifjellutstyr i Hemsedal tog ini-tiativet till Isträff 80 i Hemsedal dit BMC, Svenska Klätterförbun-det och Norsk Tindeklubb bjöds att skicka varsitt ”landslag”. Detta förde en ”iselit” av sällan skådat slag till Hemsedal.

Till saken hör också att Hemsedal då sedan ett par år tillbaka besökts av en grupp Stockholmsklättrare i isklättersyfte. En sådan resa ville vi ordna även 1980 och varför inte komma samtidigt med den internationella isträffen? Så blev det. Hela Fossheims stugby bokades, totalt var vi nog uppåt 40 personer som mest, tolv offici-ella träffdeltagare, två franska bergsguider, fyra danskar, ett antal norrmän utöver de officiellt inbjudna samt ett stort antal stockhol-mare som åkte dit med en blandad agenda innehållande isklättring, utförsåkning samt festande.

Träffen levde dygnet runt i sex dagars tid. Brytpunkten var kl. 03.00 på morgonen, då gick de sista och lade sig efter nattens fest och de första gick iväg för dagens klättring. En brittisk stjärna sov nog ingenting på flera dygn, han var med till slutet på festerna och gick sedan direkt och hämtade isyxor, stegjärn och pannlampa för dagens klättring. Den 200 meter höga och vertikala Hydnefossen hade aldrig klättrats innan träffen. Nu fick den minst fyra bestig-ningar varav en svensk (Björnberg/Westman tror jag).

Förbundsmötet i Tunaberg pingsten 1981Den ordinarie Tunabergsträffen är ett septemberevenemang. En-dast en gång har Tunaberg stått som värd för Svenska Klätterför-bundets årsmöte och det var i pingst 1981. Träffen är minnesvärd av tre faktorer; ett spännande förbundsmöte, två fantastiska middagar i rad tillagade av Tunabergs första stjärnkock Justus Stern, samt ett stort steg framåt när det gällde granitklättringen i östra Sverige signerat den besökande norrmannen Hans Christian Doseth.

I slutet av 70-talet och början på 80-talet så skedde, med inspi-ration från England och USA, en snabb utveckling av klättringen och allt svårare och seriösare turer blev gjorda. Klättringen på småklippor (crag-climbing från engelskan) hade blivit en aktivitet i sig från att tidigare ha betraktats som ”träning” inför den ”rik-tiga klättringen” som bedrevs i stora berg, fjäll och alper. Denna brytningstid orsakade en intensiv debatt huruvida ”prestation” tog över framför ”nöjet” inom klättringen. Till årsmötet i Tunaberg tog

Tunabergs klätterklubb grundlade sitt gourmetrykte redan vid Häggstaträffen 1977.

Klassisk danskträff 1977. Jack Berg med sitt grönlandstält.


detta sig uttryck i att två av svensk klättrings pionjärer lämnade in en motion om att Svenska Klätterförbundet skulle omfatta ”nöjes-klättringsprincipen” och ta avstånd från ”prestationsklättring”. En intensiv och underhållande debatt följde där många hävdade att det var ett nöje att prestera. Hursomhelst, denna och två andra mo-tioner avslogs och efter detta dröjde det länge innan någon vågade lämna in en motion till ett förbundsmöte.

Hans Christian Doseth var redan känd i klätterkretsar. Snabba bestigningar av svåra prestigeturer i engelska Peak District och i Yosemite samt inte minst de första fribestigningarna av såväl Rim-monroute som Svenskeruten på Trollväggen, hans hemmaberg i Romsdal, hade redan gett honom ryktet som Nordens kanske bästa klättrare. Riktigt varför han valde att komma till Tunaberg minns jag inte, men väl där så lämnade han ett antal minnesmärken efter sig som än idag, mer än 25 år senare, utgör utmaningar för aspire-rande hardmen (och en och annan hardwoman). Doseths nyturer appelerar inte precis till den moderna borrbultsgenerationen. Hans psyke var lika starkt som hans fingermuskler (Doseths handkläm-ma var hård som en hockeypuck) och de fyra nyturer han gjorde på två dagar i Tunaberg var samtliga av grad 7 till 8-, allt klättrat i gamla EBs, dvs. generationen före den moderna friktionsskon samt säkrat uteslutande med stoppers och hexentrics.

Fribestigningen av Himlastegen skedde inför en stor publik. Repliken ”jag säljer mina grejor” hördes fler än en gång i åskådar-skaran i takt med att han metodiskt arbetade sig uppför den tidi-gare artificiella sprickan. ”Publiken bekom mig inte, jag var helt upptagen med det jag höll på med”, var Doseths kommentar efter fullbordat värv.

Vi andra kunde istället under träffen roa oss med att försöka vinna originalitetspriset på svaturen Himlasängen. Jag tror att Bogi Palfay vann på en bejublad föreställning i rullskridskor och boxar-handskar. Även Jan Pålsgårds bestigning av Diretissiman med en apelsin mellan knäna hör till minnena från Tunaberg 81.

BispbergsträffarnaDen korta men intensiva träfftraditionen i Stockholm med bl.a raclettefesten i Häggsta 1978 då samtidigt Anders Karlsson åkte shoppingvagn utför Ekleden får ursäkta, likaså den speciella Tuna-bergsträffen 84 då Kristian Johnsson, klubbens då bästa klättrare, samtidigt passade på att gifta sig och Lasse Widell förestod en sky-bar på Diretissimans standplats där alla som köpte öl frågade ”går det bra med krita?” Listan över träffarnas Top 5 måste i stället inkludera Dalarnas Klätterklubbs mångåriga serie av höstträffar i Bispbergs Klack som levde i högönsklig välmåga ända fram till det ödesdigra klätterförbudet 92 eller 93.

Jag skall inte använda detta utrymme till en diskussion om för-budet, det förstör bara humöret. Istället vill jag uttrycka tacksam-het över att jag under många år hade möjlighet att vara med om dessa, i alla avseenden, unikt trivsamma träffar. Ingen enskild träff stack väl ut särskilt mycket för att den skall motivera ett speciellt omnämnande utan det är den samlade helheten som definitivt ska-pat ett oförglömligt minne hos många fler än mig.

Bispbergsträffen låg alltid i början av september och fungerade därigenom som den stora nationella återsamlingen efter sommaren. Det var platsen för de kära återseendena, samt för skrönberättandet om varför man inte kom upp för det man föresatt sig den här som-maren heller.

Klättringen i Bispberg är värd en egen artikel. Det är (var?) Sveriges bästa klippa för lätt och medelsvår klättring vilket gjorde att ”alla” kunde åka till Bispberg och vara fullt sysselsatt på vilken nivå man än klättrade.

Bispbergsträffen hölls helt och hållet utomhus, även festen, och även bildvisningen. En av träffens specialiteter var att värdklubben

Mässtält 1977.

alltid ordnade med diabildvisning utomhus. Om det skedde med hjälp av stora batterier eller med ett bensindrivet elverk vill jag låta vara osagt. Under festen så skedde under många år nattliga bestig-ningar av Blåkulla , (4-) med stor variation avseende säkringsut-rustning, belysnings- respektive berusningstillstånd.

Ett ödets ironi, i ljuset av vad som sedan inträffade, är att Dalarnas Klätterklubb alltid månade sig om att ha goda relationer med den markägare som bodde närmast klippan. Han var alltid en väl sedd gäst på träffarna.

Framtiden Nja! Intuitivt mest nej, men så ändrade jag mig ändå, åtminstone litet grann. De förutsättningar som fanns under Guldåldern saknas i stort sett helt numera. Klättring är nu en stor idrotts-, sport- och friluftsaktivitet att jämföra med exempelvis långfärdsskridskor och utförsåkning på skidor. Likaså finns det knappt några nyturer kvar att göra på de ”träffvänliga” klipporna. De flesta klättermiljöerna är dessutom numera så variationsrika att ingen måste resa långt för att hitta något nytt att klättra. Tilltagande accessproblem, lik-som olycksrisker, kan också göra det mindre lämpligt att arrangera tillställningar som samlar mycket folk på ett litet område under begränsad tid. Tidsandan är också annorlunda.

Å andra sidan, Tunabergsträffen lever och den lockar inte bara ”de som var med förr” utan tvärtom, det dyker ständigt upp nya ansikten varje höst (hur många som primärt kommer för Lena Gyl-lenbergs och Christoffer Manichs dessertbuffé vill jag dock inte spekulera över). Även dagens klättrare har ju det allmänmänskliga behovet av att träffas och trivas så om bara någon sticker ut hakan och ordnar något så är det inte uteslutet att klättrarna kommer.

Det festas på tok för litet i Svensk klättring, det behöver man inte vara 70-talsnostalgiker för att tycka. Tunaberg och Göteborg drar fortfarande sitt strå till stacken. Fler är välkomna att bidra. Hur vore det att i moderniserad form börja med höstfester i Stock-holm igen?

Text: Staffan EricssonBild: Per-Ove Englundh


Vill du komma till en klubbs webbsida kan du gå in på www.klatterforbundet.se. Där finner du länkar till de klubbar som har webbsidor.

KLUBB KONTAKTPERSON ADRESS/BOX POSTADRESS TELEFON PLUS-/BANKGIRO MEDLEMSAVGIFT

klubbadresser

Junior eller senior ? Kontakta din klubb för just era åldersgränser.

Alingsås Klätterklubb Anders Hummel Västra Långgatan 39 441 33 Alingsås 070-970 48 77 BG 5477-2488 Senior 250 kr, junior 150 kr

Billingens Klätterklubb Christian Bergman Billingsdalsvägen 8 541 57 Skövde 0739-30 35 35 PG 524519-6 Senior 400 kr, junior 200 kr

BlocStar Boulderklubb Jenny Bäckström Svärdlångsvägen 19 A 120 60 Sthlm 073-344 20 89 BG 5006-7115 Senior 280 kr, junior 200 kr

Bohusläns Klätterklubb Rikard Larsson Skredvikshogen 7 451 95 Uddevalla 070-773 67 84 PG 4169907-5 Senior 400 kr, junior 200 kr

Borås Klätterklubb KFUM Jesper Axelsson Alingsåsvägen 91 504 67 Borås 070-200 57 92 PG 579259-3

Bromma KFUM-KFUK Johanna Löfvenius box 140 23 167 14 Bromma 070-734 33 53 PG 58670-1

Dalarnas Klätterklubb Johan Johannesson Tistelgatan 4 784 65 Borlänge 0243-21 55 35 PG 617440-3

Eskilstuna Klätterklubb Anders Sörensson Prästängsgatan 8 633 46 Eskilstuna 070-495 92 39 PG 128029-6 Senior 400 kr, junior 300 kr

Expedition Altitud Klätterförening Matfors Björn Rosfjell Tallskogsv. 16 B 864 33 Matfors 070-677 78 80 BG 5899-0946 Senior 300 kr, junior 200 kr

Fadderbyns Klätterklubb Lars Svensson Hotellvägen 1 194 35 Upplands Väsby 0768-37 32 80 PG 4686368-4

Fagersta Klätterklubb David Marberg Ljungvägen 7 737 33 Fagersta 0705-92 39 79 BG 348-9648

Föreningen Wexiö Klättrarna Alexander Olofsson V.Esplanaden 21 352 31 Växjö 073-332 23 55 253-1507 Senior 300 kr, junior 150 kr

Gällivare Klätterklubb Jonas Åkerlund Fjällnäsgränd 11 C 982 39 Gällivare 070-5156902 PG 65279-2

Gästrike Klätterklubb Tomas Wintje Kyrskogatan 24B 803 11 Gävle 070-777 11 01 PG 4308268-4 Senior 400 kr, junior 400 kr

Göteborgs Klätterklubb Box 11076 404 22 Göteborg 0767-68 88 99 PG 726169-6 Senior 305 kr, junior 240 kr

Halmstad Klätterklubb Slottsmöllan 302 31 Halmstad 035-18 86 00 PG 484503-8 Senior 300 kr, junior 200 kr

Helsingborgs Klätterklubb c/o Dalhems Fritidsgård Annerovägen 54 254 62 Helsingborg 042-22 94 28

Hexans Klätterklubb Per van Riemsdijk Sörbyvägen 51 741 72 Hjälteby 073-508 67 33 PG 421218-9 Senior 400 kr, junior 200 kr

Härjedalens Klätterklubb Martin Hallén Olskroken, Rullbo 820 50 Los 0657-310 22

Höga Kusten Klätterklubb Per Öhman Maltv.22 894 31 Själevad 0660-173 93 PG 859096-0

Höglandsklättrarna, Småland Johan Ragnarsson Vetlandav 26 575 38 Eksjö 0381-160 19 PG 609833-9

Jönköpings Klätterklubb c/o Racket centrum Mässvägen 1 554 54 Jönköping PG 148519-2 Senior, junior 300 kr

Jösse Klättersällskap Linnea Broström Borggatan 17 B 671 31 Arvika 070-252 07 59 PG 5606-3860

Kalmar Klätterklubb Carl-Johan Fredriksson Svensksnabbevägen 21 393 51 Kalmar 073-571 00 93 PG 221533-3 Senior 300 kr, junior 300 kr

Karlskrona Bergsport Förening Örjan Nolén Lingonvägen 16 371 46 Karlskrona 0455-151 76 PG 8354378-5

Karlstads Klätterklubb Martin Estenberg Ulfsbygatan 3b 654 64 Karlstad 054-21 93 11 PG 4548024-1 Senior 400 kr, junior 100 kr (tom 16år)

Kiruna Klätterklubb, K3 Anders Ståhlnacke Gruvvägen 20 981 35 Kiruna 073- 063 04 62 PG 352622-5 Senior och junior 200 kr

Klätterklubb Granit Palmgren Ängåsvägen 4 375 34 Mörrum 0454-508 49

Kviberg Klätterklubb Jenny Högström Bångegatan 2 B 415 04 Göteborg 0739-29 46 96 BG 5865-5127

Linköpings Klätterklubb Hangaren , Hotsportcenter Rydsv. 5a 584 31 Linköping BG 5104-8742 Senior 400 kr, junior 300 kr

Ljungby Klätterklubb Daniel Nygren Rosenvägen 13 340 14 Ljungby 070-557 76 44

Luleklättrarna Anders Strömberg Flodv. 12 961 44 Boden PG 6294110-9 Senior 300 kr, junior 125 kr (junior tom 18år)

Malmö Klätterklubb Carol Vågeteg Köpenhamnsvägen 14b 217 43 Malmö 073-807 52 53 PG 6450247-9 Senior 400 kr, junior 200 kr

Nordingrå Klätterklubb Swante Öhgren

Norrköpings Klätterklubb Louise Sixtensson Lillsjövägen 6c 616 34 Åby 0709-20 39 98 PG 4301634 - 4 Senior 300 kr, junior 200 kr

Norrtälje Klätterklubb Stefan Sjöberg PL 381 760 31 Norrtälje 070-394 37 18 Senior 300 kr, junior 150 kr

Rådmansö Klätterklubb Johan Westerholm Västergården 64 761 94 Norrtälje 0702-37 85 48 BG 325-2269 Senior 400 kr, junior 200 kr

Skellefteå Klätterklubb KFUM Skellefteå Klätterklubb Stationsgatan 19 931 32 Skellefteå 0910-108 58 PG 4359548-7

Skånes Klätterklubb Erik Grunnesjö Östra Torngatan 2 224 68 Lund 070-975 78 89 PG 967107-4 Senior 350 kr, junior 250 kr

Slagörnbergets KK Peter Björklund Ramselev.18 833 35 Strömsund PG 649131-8

Solna Klätterklubb Anders Odell Klättercentret Solna, Banvaktsv. 20 171 48 Solna 070-491 82 94 BG 5829-8985 Senior 300 kr, junior 200 kr

Stockholm Klätter- och sportsällskap Ruben Wiener Bergsundsgatan 11, 5 tr 117 37 Stockholm [email protected]

Stockholms Klätterklubb Leif Rogell Mockasinvägen 23 126 39 Hägersten 073-356 05 50 PG 151553-5 Senior 300 kr, junior 150 kr

Sundsvalls Klätterklubb Johan Hedman Grönborgs, Strorgatan 73 852 30 Sundsvall 070-233 44 06 PG 4107248-9 Senior 300 kr, junior 150 kr

Söderköpings Klätterklubb Björn Holst Strömsväg 1C 614 33 söderköping 070-554 96 36 PG 516982-6

Tunabergs Högfjäll och Klätterklubb Tommy Schultz Karlsund, Vena 577 92 Hultsfred 0495-601 33 PG 4400783-9 Senior 200 kr, junior 100 kr

Umeå KFUM Tina Nilsson Järnvägsallén 20 903 28 Umeå 090-18 57 09

Umeå Klätter & Högfjällsklubb Box 7044 907 02 Umeå 090-19 37 62 PG 518863-6

Uppsala Klätterklubb Henrik Nilsson Mörbylund 19, 6tr 182 30 Danderyd 073-946 44 83 PG 818491-3

Varbergs Klätterklubb Jan-Anders Eliasson Utmarksgatan 12 432 75 Träslövsläge 0340-67 33 28 PG 417188-0 Senior 300 kr, junior 200 kr

Visby Klätterklubb Jenny Sander Torsgård 621 73 Bro, Visby 070-739 01 79 PG 171818-8 Senior 350 kr, junior 175 kr

Värnamo Klätterklubb Tomas Andersson Västbovägen 10B 331 33 Värnamo 070-583 10 20

Västerviks Klätterklubb Södra Varvsgatan 50 593 31 Västervik 0490-374 66 PG 4795196-7

Västerås Klätterklubb Peter Jannborg Katrinelundsvägen 8A 722 19 Västerås PG 6208461-1 Senior 300 kr, junior 200 kr

Åre Skidalpina Förening André Jonsson Klockagård Ånn 830 15 Duved 070-345 24 35

Åredalens Klätterklubb Marcus Henningsson Ullån 1522 830 13 Åre 070-5720805 BG 5482-6615 Senior 300 kr, junior 200 kr

Ölands Klätterklubb Stina Nilsson Stensövägen 54 392 47 Kalmar 073-350 71 00

Örebro Klätterklubb Joakim Victorin Köpmangatan 17 702 10 Örebro 070-424 90 50 PG 491139-2 Senior 250 kr, junior 100 kr

Östersunds Klätterklubb Daniel Borg Rådmansgatan 12 832 42 Frösön 070-566 33 96 PG 838608-8 Senior 400 kr junior 150 kr

Östersunds Skidalpina Förening Joakim Halvarsson Storgatan 51B 831 35 Östersund 070-329 16 71


SKF:s kansli: Johan Hvenmark, generalsekr., [email protected].

Idrottens Hus tel: 08-699 65 20 e-post: [email protected] Pg: 67 32 65-5 114 73 Stockholm fax: 08-699 65 21 webbsida: www.klatterforbundet.se Org nr: 889202-3063

KLÄTTERFÖRARE

Bohusförare 2002. Beställes på www.bohusguide.tk, 350 kr + frakt

Fyrkantenområdet, 1997, Älvsbyn-Boden-Niemisel-Piteå, 120 kr. Pg 629 41 10-9, Luleklättrarna

Klättring i Göteborg, Göteborgs Klätter klubb, 350 kr, beställes via www.gbg-guiden.info

Jämtland, Östersunds KK

Klättring i Sverige 1996, 37 klippor – 450 leder! 290:- Pg 168 34 23-6, Patrik Leje. SLUTSÅLD!

Sportklättring i Västervik, Linköping och Höglandet, 1999, 150:- Pg 479 51 96-7

Stegeborg och Söderköping 2001, Björn Holst, tel 0121-400 54

Uppsala, Uppsala Klätterklubb

Umeå, Umeå Klätterklubb

Ågelsjön, 1995, 198:- Pg 476 11 16-5, Fredrik Schlyter

Klättring i Kilsbergen med omnejd, Örebro Klätter klubb 2007. 240 kr. Pg 49 11 39-2. www.orebroklatterklubb.com

Klättring i Södermanland, 2007. 329 kr (inkl frakt). Pg 100 14 83-5. Mer info på www.dangerzone.se

KOMPENDIER

Att klättra på väggarna – en handledning för inomhusklättring 60 kr + porto, Pg 467 96 58-7, Johan Lindström, Godhems-gatan 13, 414 68 Göteborg. e-post: [email protected]

Höghöjdsmedicinskt kompendium95 kr plus porto. Beställes direkt genom författaren, Johan Holmgren, Karlbergs gård 4b, 791 36 Falun, tel: 0736-79 02 54.

Daniel Bidnerfondens brevkort. Tio olika brevkort med kuvert. Unika fotomotiv. 140 kr (inkl porto 40 kr) Pg 97 05 64-1.

ATT KÖPA FRÅN KANSLIET

Stora Klippklättringsboken av Per Calleberg.Faktabok om det mesta inom klättring. Klassiker! 256 sidor.

Medlemspris 200 krOrdinarie pris 300 kr

ATT KÖPA FRÅN FÖRFATTARE

Topprepsklättring inomhus Kurskompendium av Rasmus Jansson.


Firning och Klättring Utgiven av Försvaret. Faktabok om fi rning och klättring.

Ordinarie pris 600 kr

Svensk klättring Pionjärerna av Ewa Hellström.Klättringens historia.


Svenska Klätterförbundets LoggbokSkriv in dina klätterturer, kurser m m (obligatorisk för instr. och instr.aspiranter).


SKF:s tygmärke ca 7,5×7,5 cm.

Medlemspris 30 kr

Kebnekaiseförare del 2 Kompendium, leder efter 1952.


Kebnekaiseförare del 1 Kompendium, kopia av Rossipals.


MÄRKEN

BÖCKER & KOMPENDIER

OBS!Glöm inte att betala för frakten.

Topprep och ledkortGröna kort för topprepRöda kort för ledklättring

5 kr styck

SKF:s pins Liten pin att ha på jackan eller kavajen.

Pris 15 kr

Fler kategorimärken (Klippa, Is, Inomhus)

Pris 10 kr

Instruktörsmärke ca 5×8,5 cm.

Pris 50 kr inkl ett kategori märke.

förbundsadresser

Gör på följande sätt: Betala in på Plusgiro 673265-5, skriv ditt namn och adress tydligt samt klubbtillhörighet. Skriv på inbetalningen vad du beställer. Om det inte får plats så skicka gärna uppgifterna med e-post till [email protected].

OBS! På alla priser tillkommer frakt enligt nedan (gäller ej tygmärken).För beställning mot faktura tillkommer 50 kr i expeditionsavgift.Alla priser inkluderar moms.

Fraktpriser:1 st bok 40kr, 2 st 60kr, 3-4 st 150kr, 5-10 st 250kr 1 st kompendium 10 kr, 2 st 20kr, 3-4 st 30kr, 5-10 st 60kr1 st loggbok 10kr, 2 st 20kr, 3-4 st 20kr, 5-10 st 40kr Topprep/ledkort >100st=10kr, 100-200=20kr, 200-500=40kr

Fler ex än 10 eller andra frågor? Kontaka gärna kansliet så hjälper vi dig med beställningen. Tel: 08-699 65 20

FUNKTION NAMN ADRESS/BOX POSTADRESS TELEFON E-POST

SKF:s kansli, generalsekreterare Johan Hvenmark Idrottens Hus 114 73 Stockholm [email protected] 08-699 65 20

SKF:s kansli, kanslist Jonas Paulsson Idrottens Hus 114 73 Stockholm [email protected] 08-699 65 20

Styrelse Ordförande Niklaes Nathén Litsvägen 26 A 831 41 Östersund [email protected] 070-258 85 99

Styrelse Kassör, vice ordförande Arne Kanth Letstigen 38 128 48 Bagarmossen [email protected] 070-690 26 48

Styrelse ledamot Christian Lund Istidsgatan 42 906 55 Umeå [email protected] 070-654 72 16

Styrelse Ledamot Magnus Ericsson Istidsgatan 23 906 55 Umeå [email protected] 070-635 66 35

Styrelse Ledamot Pontus Tengvall Blåbärsstigen 9 830 05 Järpen [email protected] 073-342 49 29

Styrelse Ledamot Jim Wasmuth Bergs Backe 3 593 96 Västervik [email protected] 070-373 74 66

Styrelse Ledamot Pontus Axelsson Västmannagatan 47 113 25 Stockholm [email protected] 070-54 54 233

Valberedning Adam Blomberg Dalheimersväg 413 20 Göteborg [email protected] 073-902 31 21

Redaktör Bergsport Eva Olsson Stenvinkelsgatan 8 302 36 Halmstad [email protected] 070-677 80 44

Access Anders Wester Elevstigen 6 791 44 Falun [email protected] 070-627 22 62

Barn o Ungdom Mats Engquist Boställsvägen 5 167 33 Bromma [email protected] 070-483 75 32

Expedition Björn Kihlström Folkungagatan 86a 2tr 116 22 Stockholm [email protected] 073-651 08 20

Förbundskapten Landslag Lars Högström Pl 3386 437 34 Lindome [email protected] 031-795 27 25

Säkerhet Roger Pyddoke Kyndelsmässogränd 7 126 37 Hägersten [email protected] 070-519 89 86

Tävling Peter Hermansson Hemmansvägen 18 302 52 Halmstad [email protected] 070-881 05 12

Utbildning-inomhus Nikki Hammarström Norrskogsvägen 3A 112 64 Stockholm [email protected] 073-685 50 58

Utbildning-trad Martin Johansson Stensättersgatan 31c 64146 Katrineholm [email protected] 073-021 79 18

Utbildning-tränare Torbjörn Olsson Erik Sandsbergsg.6 169 34 Solna [email protected] 070-416 45 68

Förbundsläkare Anders Söderlund Västra Finnbodavägen 1 131 71 Stockholm [email protected] 070-491 70 43

Expeditionsläkare Johan Holmgren Karlbergs gård 4B 791 36 Falun [email protected] 073-679 02 54

INTERNATIONELLA REPRESENTANTERUIAA anti-doping kommission (ledamot) Anders Söderlund Västra Finnbodavägen 1 131 71 Stockholm [email protected] 070-491 70 43

UIAA medicin kommission (ledamot) Johan Holmgren Karlbergs gård 4B 791 36 Falun [email protected] 073-679 02 54

IFSC regel kommission (ledamot) Åke Nilsson Krukmakargatan 36 118 51 Stockholm [email protected] 070-730 28 32


bergsguiden som leder dig den rakaste vägen till utrustningen och arrangemangen.

tel 0970-251 83

Klätterprylar till bra priser!

www.bohusklattrarna.comTel: 070-658 30 74

• Kurser • Paddor • Skor

Wooperpaddan 1600:-Miniwoopern 1450:- Tacopaddan 1650:-

www.klatterturen.com

Skräddarsydda klätterkurser för ditt behov!

Workshops och avrostningskurser Guidning och kurs i Norge Prova-på-isklättring

MAGASINET FÖR DIG SOM ÄLSKAR BERGET!

www.brant.se

NÄSTA NUMMER UTE 15 JUNI.

Manusstopp10 maj.

e-post: [email protected]


POSTTIDNING BPORTO BETALT

Svenska Klätterförbundet, Lagerlöfsgatan 8, 112 60 Stockholm

KLÄTTERMUSEN AB – Årevägen 55, SE-83013 Åre, Sweden | Phone +46 64761 8618 | Fax +46 647 51010 | www.klattermusen.se

essd

esig

n.se

FOKUSERA PÅ GREPPET OCH LÄMNA RESTEN TILL OSS

En produkt som håller dubbelt så länge har hälften så stor inverkan på miljön. Det har länge varit Klättermusens rättesnöre när det gäller utveckling och design. Vi håller ett öga på produkternas funktion och ett öga på det ekologiska fotavtrycket.

Vi måste och vi kan göra mera än bara hållbara, starka produkter även om funktionell design ligger i fokus.

Hos Klättermusen hittar du bland annat ryggsäckar som är tillverkade till 100% av återvunna �sknät och mattor, kevlartröjor som skyddar dig mot skrapsår om du faller, ultralätta duntröjor, kritpåsar med inbyggd kritspridare och mycket, mycket mer.

Långt in i framtiden när dina prylar gjort sitt lämnar du tillbaka dem och vi ger dig pant för dina gamla Klättermus-produkter. Vi har också gjort det lättare för dig att göra ett bra miljöval genom en tiogradig klassi�cering. Ju högre procentsats en produkt får i ECO-Index, desto bättre för vår omvärld. Vidare så vill vi gärna ha din hjälp med att varje år dela ut 1% av vår omsättning till olika miljöprojekt. Du kan både rösta på och nominera mottagare på vår hemsida.

Kolla in Klättermusen och vår �loso� någon dag när du kan släppa greppet.

FÖR FINSMAKARE

GNÅLÄTTDOPPAT

CHALKBAGFÖR ALLTID

MITHRIL KEVLAR

DENNA TRÖJA HAR EN PERFEKT kombination av värmeisolerande och vindresistenta egenskaper, vilket förmodligen gör att du kommer att älska den lika mycket som vi gör. Materialet är ursprungligen framtaget för att att skydda motorcyklister som kraschar i hög fart men vi kunde inte motstå att göra en tröja i ett så fantastiskt material.

Använd den när du klättrar en blåsig sommardag. Njut av värme och vindskydd på standplatsen efter en svettig repa.

KLÄTTERMUSEN KOMBINERAR sin kärlek för tekniska detaljer med ett övertygande hållbarhets koncept i Gnå 35 liters ryggsäck. Fördelarna är uppenbara för varje kräsen kund. Gnå är tillverkad av 100% återvunnen Nylon med TPU-beläggning och kevlarförstärkningar.

Tack vare axelremmar med Butterfly Bridge™ konstruktion och ergonomiskt höftbälte kommer du att bära vikten på ben och inte på muskler. Det är den perfekta ryggsäcken vid anmarschen till insteget.

VÅR KRITPÅSE I KEVLAR har en kritfördelare i laminerad fleece som effektivt håller kvar kritan inuti påsen.

Öppningen är styv och med sned skärning för snabb åtkomst. Fäst den med bandet i selen, eller använd snöret om du bouldrar.

bergsport 141 mars 2009

Documents