Nr 2 2012

Åarjelsaemien gærhkoeplaerieSørsamisk kirkebladSydsamiskt kyrkoblad

Saemiedigkien åålmegetjåanghkoe Plassjesne/ Sametingets almannamøte på Røros

Side 2

Mer samisk i Daerpies Dierie?

Side 3

2

Saemiedigkienåålmegetjåanghkoe Plassjesne

Saemiedigkien åejvie Egil Olli jïh nyjsenæjjah njoktjen aske Plassjeseböötin. Dah gujht joekoen væjkelegosse vaestiedin, boejhkestin guktie jïhmejnie dah barkeminie.

Saemiedigkien raerie bööti sïjhti åarjel-dajven haestemidie raeriestidh. Medtienjieljieluhkie almetjh Saemiedigkiemeadtjohke gihtjedin. Åejvie Egil Olli buarastehti, soptsesti Saemiedigkie sæjhtagoltelidh guktie dennie dajvesne. Novamma saemieh gihtjedin. Naakenh sïjhtindaejredh guktie Saemiedigkie maahtabåatsoe-burride viehkiehtidh. Saemiedigkieojhte vaestiedi, lïhtsegh gujht guarkemejïjnjh vaejsieh daebpene åarjene.Gaajhkesh mah dennie tjåanghkosne, latj-kanin tjuerieh båatsoe-jielemem nænnoe-stidh. Dah njieljie nyjsenæjjah jïjnjemdaejrieh jïh dah boejhkestin guktie Saemiedigkie aamhtesigujmie eadtjohke-laakan barka.

PLASSJEN TJÏELTE TJUARA VIEHKIEHTIDHGellie sïjhtin govledh guktie tjïelte maahtagïelem evtiedidh. Eejhtegh jïh lohkehtæjjahtjuerieh gæmhpodh guktie ööhpehtimmie

buerebe sjædta maanide. Plassjen åejvie,Hans Vintervoll aaj golteli gosse eejhteghsaarnoejin guktie jis tjabredeminie. DellieSaemiedigkie satnem stilli edtja Saemie-digkiem byöredh, dam aamhtesem digkie-didh. Saemiedigkie aaj mujhtiehti, tjïeltendïedte: ektine gïeline eensi vaarjelidh.

GÅETIESIJJIEM DAARPESJIBIEPlassjen saemieh leah gellie jaepieh sopt-sestamme dah sijhtieh gåetiesijjiemutnedh gosse tjåanghkenieh. Dan bïjreeelkin digkiedidh jïh rååresjidh: guktiesaemieh maehtieh darjodh gosse gåetie-sijjiem daarpesjieh. Daelie Aajege Plassjenjåarhkeskuvlesne sijjiem leejedeminie.Dej luvnie leah vïjhte barkijh. Dah jisseamma tjiehtjielisnie. Gusnie edtjiehdellie gaavnedidh?

SAEMIEN SÏJTE BUEKTIEHTAMMESnåasesne dellie Saemien Sïjte edtja sagkistuerebe sjïdtedh. Saemiedigkie lea jïjnjhbeetnegh dïsse vadteme. Dellie Saemie-digkie tjuara mujhtedh saemieh hovgaajhkene dajvesne årroeminie. Mejtie sae-mieh maehtieh tjåanghkenidh seammabadth gusnie veasoeminie.

Saemiedigkie boejhkesti, voestegh tjueriehvuesiehtidh guktie daerpies sjïere gåetie-sijjiem utnedh. Tjuerieh naan gåetie-sijjiem löönedh, dellie jis ektesne kultuvrine,gïeline, duedtine barkedh. Goh numhtiejåarhkeme, dellie hov maehtieh beetneh-viertieh ohtsedidh. Eah gaajhkh åarjelatjhdïsse latjkh gænnah. Nov hov saemiehgåetiesijjiem daarpesjieh, dan mænnganmaehtieh saemieh ektesne soptsestidhmejnie sijhtieh barkedh.

TEEKSTE JÏH GUVVIEH: MEERKE KRIHKE

LEINE BIENITE

Garrabieleste: Vibeke Larsen, Laila Susanne Vars, Egil Olli, Marianne Balto jïh Ellinor Marita Jåma.

Plassjen Åejvie Hans Vintervoll (garrabielesne) goltele gosse Lars Bransfjell stilli Saemiedigkieedtja viehkiehtidh: Ibie buektehth gænnah tjåanghkenidh, Saemiedigkie tjuara diekie båetedh viehkiehtidh.

Sametingets almannamøte på RørosSametingets president Egil Olliog Sametingsrådet kom tilRøros for å fortelle hvordanSametinget arbeider og for åhøre hva folk i dette området eropptatt av. Reindriftas proble-

mer med rovdyr var en avsakene som kom opp. Flereforeldre var interessert i å fåvite hva som kan gjøres for åsikre samiskundervisning tilbarn. Ordføreren i Røros, Hans

Vintervoll, ble utfordret til åinvitere Sametinget til møteom samiskundervisning. Beho-vet for et samisk samlingsstedpå Røros ble også diskutert.Sametinget har bevilget mye

penger for å få realisert etnybygg for Saemien Sïjte påSnåsa. Nå må også Røros-områ-det få et samlingssted.

DaerpiesDierie Gieres almetjh!

Första sidan:Försommar – konfirmandtid. Från samiska konfirmandläger i Sverige och Norge.

FOTO: SVENSKA OCH NORSKAKONFIRMANDLEDARE

Orre saernieh: NyheterGieries almetjh!: Kära läsare!Noere almetjh: Barn, ungdomGuvvie: PorträttDoen jïh daan bïjre: Lite av varje

Guktie ussjedem: Hur jag tänkerÅssjalommesh: Tankar, andaktGie jïh gusnie årroeminie: Vem och varKultuvre: Kultur

Samiska vinjetter i Daerpies Dierie

3

Härnösands stift har utrett kyrkansorganisatoriska struktur i Härjedalen,Vägvalsutredning Härjedalen. Denär nu ute på remiss i landskapets för-samlingar. Om församlingarna vågarsatsa på den mest långtgående för-ändringen – en samfällighet för helaområdet – kan det innebära en möj-lighet till utveckling för samiskt kyr-koliv.

I Härjedalen finns i dag, efter flerasammanslagningar, fyra försam-lingar: Svegsbygdens församling,Hedebygdens församling, Tännäs-Ljusnedals församling och Ytterhog-dal-Överhogdal-Ängersjö församling.Svag ekonomi och därmed dåligtunderlag för de tjänster som behövs,återkommande problem med vakan-ser och, i flera av församlingarna,litet engagemang från förtroende-valda har länge karaktäriserat för-samlingarna.

För en utomstående är det enkeltkonstatera att något måste göras –för att få en fungerande och bär-

kraftig organisation och för ökatengagemang och ökad delaktighet.Återstår att se hur det är med för-ändringsbenägenheten i försam-lingarna – och med stiftets förmågaatt klargöra och övertyga.

Samiskt kyrkoliv har, generelltsett, varit svagt i Härjedalen. Detsom har gjorts har burits av några fåeldsjälar, och det har knappast varitförankrat i den kyrkliga strukturen.Trots stadganden i kyrkoordningenhar flera av församlingarna i stortsett struntat i samernas behov ochpotentiella vilja till delaktighet.Motsättningarna mellan markägareoch rennäring har påverkat ävenkyrkans beslutandeorgan och liv.

Församlingarna har i bara litenomfattning upplevts som relevantafrån samisk horisont, ändå mindresom tänkbara partner i viktigasamiska frågor. I Härjedalen, ettlandskap i samiskt kärnområde, hardet samiska i kyrkolivet, med någrafå undantag, varit osynligt och

exkluderat istället för synliggjortoch inkluderat.

Vägvalsutredning Härjedalen visarpå flera möjliga förändringsmodel-ler, med olika omfattande samver-kan. Att Ytterhogdal måste knyta antill Sveg är uppenbart. Men kan mandärutöver tänka sig en samfällighet(där församlingarna samverkar ompersonal, lokaler, administrationetc.) för norra Härjedalen och en försödra, eller kanske en samfällighetför hela Härjedalen? Kanske dess-utom någon form av samarbete medBerg/Södra Jämtland?

För samiskt vidkommande tordedet mest omfattande förändrings-förslaget – en samfällighet för helaområdet – vara bäst. Där skulle fin-nas utrymme för såväl tvåspråkiga(sydsamiska och svenska) tjänster –främst präst och diakon – som fören samisk, härjedalsk arbetsgrupp avförtroendevalda samer som skulletrygga kontinuitet och delaktighet isamiskt kyrkoliv.

Den nödvändiga organisatoriskaförändringen av Svenska kyrkan iHärjedalen borde gå hand i handmed en utveckling av samiskt kyr-koliv i Härjedalen. Det samiska harviktiga bidrag till helheten.

URBAN ENGVALL

Revitalisera det samiska kyrkolivet i Härjedalen!

Ja, det ville være rett og velkomment,vil forhåpentlig de fleste si.

Vi vet at det er en del skjær i sjøensom vi må unngå, når vi skal ta innflere samiske tekster. En god dellesere vil føle utrygghet, tror jeg. Deter derfor viktig at alle samiske teks-ter har et sammendrag på norsk ellersvensk. Og disse skal gjengi hovedsa-ken i teksten slik at de som ikke kansørsamisk, får kjennskap til innhol-det og kan kjenne seg trygge på at de

vet hva den samiske teksten handlerom. Samisk vil ikke bli brukt for åsende hemmelige beskjeder til desom kan dette språket. Vi ønskerikke bruke samisk for å ekskluderemange, kanskje de fleste av vårelesere.

Vi håper at dere vil ha tålmodig-het når det dukker opp tekster påsamisk som dere ikke forstår. Vihåper at dere tenker: det er bra at etspråk som står i fare for å dø ut, blir

brukt. De skriver ikke på samisk forå holde meg utenfor.

Vi vet at det er mange samer somikke fikk lære seg å lese samisk.Noen av dem føler et stort ubehagnår de blir minnet om at de ikke fikkden muligheten. Vi håper at dere viltenke: måtte jeg få styrke til å levemed min sorg over tapte muligheter.

Vi vet også at mange lesere synsdet er tungt å lese tekster på norsknår de har svensk som førstespråk og

svensk når man best kan norsk. Vihåper at våre lesere har stor tålmo-dighet og overbærenhet med detteog tenke: det er godt vi har et svensk-norsk publikasjon som kan bindesammen det sørsamiske folket somer spredt over et stort område både iSverige og Norge.

BIERNA LEINE BIENTIE

Mer samisk i Daerpies Dierie?

4

De samiska samordnarna iHärjedalens och Älvdalenskommuner har ordnat sinandra språksamling. DD:sElisabeth Andersson var där.

Deltagarna välkomnades avKarin Rensberg Ripa och MalinRipa. Förutom att de är moroch dotter så arbetar bägge somsamiska samordnare i Härjeda-lens respektive Älvdalens kom-mun som är förvaltningsområ-den för samiskan.

Det här var den andra gångensom det anordnades språksam-ling. Deltagarna kommerdenna gång från Mittådalen,Brändåsen, Funäsdalen, Idreoch Storsätern.

Vi var fjorton vuxna och tolvbarn i åldrarna 0-14 år. Somvanligt dominerade den kvinn-liga sidan, men det var lyckligt-vis även tre karlar med. Tur det,

för de tog genast på sig kock-rollen!

– Språksamlingarna är en delav arbetet med att stärka samis-kan i kommunerna, berättarMalin. Det är viktigt at skapaspråkarenor, och att alla kandelta utifrån sina egna språk-liga förutsättningar.

För alla har vi på ett ellerannat sätt språkspärrar. Hur dekan uppkomma eller vilka kon-sekvenser de kan få, berättadeSylvia Sparrok, Sametingetsspråkcentrum, om.

– Genom att förtydliga pro-blemet och genom att tänka påhur man själv drabbas av sinspråkspärr, kan man kommavidare och förhoppningsvisinte vara så rädd att tala den

samiska som man själv behärs-kar, sa hon.

TRÄNA SPRÅKETDet är ju också målet medspråksamlingarna, att tränaspråket. Samvaron var god. Vihade små tävlingar i ordkun-skap. Och det var med verkligiver alla deltog i tipsrundan ochsvarade på de ibland svåra frå-gorna.

Nästa språksamling blir tillhösten. Då ska vi också talamera samiska och använda deordförråd vi har. Vi kommerockså att få möta äldre samersom är modersmålstalande.

TEXT OCH FOTO: ELISABETHANDERSSON

Gïele-tjåanghkoe,språksamling i Lofsdalen

Fylkesmannen i Nordland harsatt i gang et prosjekt med å fåden såkalte ulpan-metoden til-passet til samisk opplæring.Folk som immigrerer til Israelog ikke kan hebraisk, har behovfor å lære seg språket fort.

Statsråd Rigmor Aasruduttalte i fjor at ulpan-metodenhar vist seg å være en god ogeffektiv metode for å utviklemuntlige språkkunnskaper iløpet av noen måneder. Meto-den ble utviklet i Israel for ådrive mer effektiv språkopp-læring. Den har senere blitt til-passet ulike minoritetsspråk iEuropa som gallisk og walisisk.

–Vi synes revitaliseringen avdet samiske språket går sakte,sier Lars-Joar Halonen fraLavangen språksenter.

Han viser til en rekke kurssom ikke fører til at deltakerneblir samisktalende.

Lars-Joar Halonen mener atde i Lavangen ikke kan se motIndre Finnmark hvor nordsa-misk er majoritetsspråk. Det ermer naturlig for dem å samar-beide med lule- og sørsamiskeområder.

KILDE: NETTSIDEN TIL NRK

Monica Kappfjell er tilbake istillingen hun forlot for to årsiden. Nå er hun igjen dagligleder i Samisk menighet isørsamisk område.

Nidaros bispedøm-meråd har i sittfebruar-møte tilsattMonica Kappfjellsom daglig leder i 50prosent stilling iSaemien Åålmege,SÅ / Samisk menig-het i sørsamiskområde.

Da søkerfristengikk ut, var det kom-met inn tre søknader.Monica Kappfjellble innstilt påførsteplass av bådeinnstillingsråd og samiskmenighetsråd. Monica visstehva stillingen innebærer etter-som hun tidligere har hatt job-ben som daglig leder i SÅ.

Monica har fått kontor på kom-munehuset i Namdalseid, likeved kirkekontoret.

– Vi er godt spredd, vi somarbeider innen samisk menig-het. Leder i trosopplæring,Toamma Bientie, har kontor i

Rana, diakonar-beider Bertil Jöns-son i Røyrvik ogprest Bierna LeineBientie på Snåsa.Men vi har bådetelefon og inter-nett, ler Monicasom også erarbeidsleder forToamma og Bertil.

– Jeg håper atSÅ kan bli en fasteordninger nårprøveperioden någår ut, sier den

nytilsatte lederen.

TEKST OG FOTO: BIERNA LEINE BIENTIE

Monica daglig leder

Anders Ripa och Ida Ljungberglöser en svår fråga i tipsrundan,med god hjälp från de yngre delta-garna i språksamlingen i Lofsdalen.

Monica Kappfjell er tilbakei stillingen som daglig lederi Samisk menighet.

Til Israel for å reddesamisk språkEn gruppe samiske språkarbeidere har vært i Israel få å læremer om ulpan-metoden som brukes for å lære folk raskt åsnakke hebraisk.

Vaajese Aanta Fjellneren bïjre ennje jielieminie juktie Bo Lundmark gellien aejkien Aantan bïjre såårne. Gosse daanjaepien Plassjesne maarhnah,dellie Bo dahkoe bööti jïh soptsesti.

Bo Lundmark daelie pensjoniste lea.Dellie nöörie vaeresne mïnnedh jïhbåetedh håalodh. Lundmark lea gel-lien jaepien Aantan bïjre hååleme.Jïjnjem goerehtamme jïh gærjahtjaaleme. Luste Lundmarkem goltelidhgosse såårne jïh jarhpode. Lundmarklea almetjigujmie soptsestammegïeh Aantam måjhtelin. NumhtieFjellneren soptsesh ennje jielieminie.

– Daate lea sjïere saemien vuekie

jïh dam tjoerebe vaarjelidh: Hijvengosse soptsesh boelvijste boelvidejuhtieh, Bo Lundmark jeahta.

HEARRA SAEMIENVAARJOJNEAanta Fjellner (1795-1876) Härjedae-lesne reakadi. Gosse noere lij, tjoeritrïengkestidh jïh bovtsh ryöjnesjidh.Aantan fuelhkie giefies, idtji Aantannaan ealoe gænnah. Gosse Aantaskuvlesne eelki, dellie dohkh diekievöölki: skuvlese jïh göötide ryöjnesjidh.Skuvlesne eadtjohke learohke lij.Dellie stoere staarese vöölki, sæjhtalohkedh hearrine sjïdtedh. Ij leahaelhkie gosse saemienvaarjojnebööti. Aanta vööjni guktie laedtiehidtjin tjaebpieslaakan dåemedh.Læjhkan Aanta sïjhti laedtieh jïhsaemieh edtjieh sïemes årrodh jïh

sinsitniem viehkiehtidh jïh raeffesnejieledh.

TJEELI GOSSE VAERIDE ARHTIGarre biejjieh stoere staaresne badthsjïdti. Aanta amma vaerien gåajkoearhti. Dellie tjeeli. Naakenh dejstietjaalegistie åehpies mijjese.

– ”Biejjien baernie” jïh ”Aanta-vuelie” leah mijjen aerpie, Bo Lund-mark jeehti.

TEEKSTE: MEERKE KRIHKE

LEINE BIENTIE

5

Orre saernieh

Sametinget har oppnevnt etsamisk eldreråd, et rådgivendeorgan, for første gang. JonhildJoma representerer sørsamiskområde.–Veien blir til mens vi går, sier Jon-hild Joma og forteller at nå prøver deå få en oversikt over hva som finnesav handlingsplaner på nasjonalt planog i de fylkeskommune som repre-sentantene kommer fra.

Statens seniorråd har ansvar pånasjonalt plan. Alle fylkeskommu-ner og kommuner i landet skal ogsåha eldreråd. Det nye er nå at Same-tinget har oppnevnt et Samiskeldreråd.

Det nyoppnevnte rådet har hattsitt andre møte. I februar møttes dei Karasjok. Denne gangen i Tromsøder de også var på en omvisning på et

dagsenter for eldre. Ledelsen vissteikke om det var noen samiske bru-kere av sentret.

FEM MEDLEMMAREldrerådet består av fem medlem-mer og får sekretærhjelp fra Same-tinget. Leder er Inga Karlsen fraTysfjord og nestleder er Anders P.Siri fra Kautokeino. I tillegg til Jon-hild Joma fra sørsamisk område, erMagne Einejord fra Skånland ogEllen Anne Stabursvik fra Porsangermed i eldrerådet.

– I sommer skal vi på kurs i regi avPensjonistforbundet. Det blir bra.Jeg har vært med i mange råd og sty-rer i mitt liv, men aldri i et eldreråd,ler Jonhild.

BIERNA LEINE BIENTIE

Samisk eldreråd oppnevnt

Jonhild Joma er oppnevnt som repre-sentant fra sørsamisk område iSamisk eldreråd.

FOTO

: ANN

E-GR

ETHE

LEINE

BIENT

IE

Hearra lea hearra

Presten Anders FjellnerHistoriene om Anders Fjellner lever. Bo Lundmark bidrar til det. Han har vært på Rørosmartnan og holdt fore-drag om Anders Fjellner (1795-1876) som var født i Härjedalen. Tidlig måtte han være dreng hos andre reineiere.Det fortsatte han med også som skoleelev. Arbeidsomt var det å pendle mellom skolen og fjellet. Etter hvert startethan på teologistudiet, kledt i sine samiske klær. Da Aanta / Anders lengtet tilbake til livet i fjellet, skrev han. Noenav disse skriftene er godt kjente. Solens sønn og Joiken om Anders er en arv etter Fjellner, sa Bo Lundmark.

Samiske kirkedageri RanaPlanleggingen av nesteSamiske kirkedager er i gang.Programkomiteen har hatt sitttredje møte og ber folk alleredenå sette av tid til å komme tilMo i Rana 9.-11. august 2013.

Samiske kirkedager er et felleskirke-lig arrangement for samisk kirkeliv iNorge, Sverige, Finland og Russland,og for første gang skal arrangemen-tet holdes i et sørsamisk område. Detblir på norsk side: Mo i Rana.

Programkomiteen består av med-lemmer oppnevnt av de sentralesamisk-kirkelige organene i Norge,Sverige og Finland. Anne Dalheim,leder i Samisk kirkeråd i Den norskekirke, og Sylvia Sparrok, ordförandei Samiska rådet i Svenska kyrkan, ervalgt til henholdsvis leder og nest-leder for programkomiteen.

USIKKER ØKONOMIDet er usikkert om Samiske kirkeda-ger 2013 vil få EU-midler tildelt.

– Vi skal nok klare å arrangereSamiske kirkedager selv om vi ikkeskulle få EU-penger, sier general-sekretær i Samisk kirkeråd, ToreJohnsen.

Det er godt at kirkedagerne har enså velvillig vertskommune som Rana,sier han.

BIERNA LEINE BIENTIE

Aanta Fjellner iktesth saemienvaarjoehutni. Almetjh hov bååhperostin gosse

guarkajin dïhte hearra lij.

6

Inte mindre än 15 unga samerförbereder sig för att varamed som ledare på samiskakonfirmandlägret i Vålådalen2013. De är viktiga förebilderför konfirmanderna.

Det är ett helt år kvar till nästasamiska konfirmandläger iHärnösands stift men förbere-delsearbetet pågår för fullt.Härnösands och Luleå stiftturas om att arrangerar lägret –i båda fallen i samverkan medSáminuorra, den samiska ung-domsorganisationen.

– Trots att vi har lägret hososs bara vartannat år är det intemycket paus emellan, sägerBritt-Marie Frisell som harhuvudansvaret i Härnösandsstift.

UTBILDNING PÅGÅRBland annat är det utbild-ningen av unga konfirmandle-dare som pågår kontinuerligt.Av de 15 som ska vara med pålägret 2013 kommer nio frånstiftets konfirmandläger 2011.Av 38 konfirmander var det 32som ville fortsätta som ungaledare. Ekonomi och praktiskaskäl gör att inte alla kan få varamed. De nio som valdes ut harnu gått steg 1 i den ledarutbild-ning som består av tre steg

under tre år, och de går alltsåsteg 2 till hösten. Övriga sex i gruppen ungaledare kommer från konfir-mandlägret 2009 och har alltsåvarit ledare vid ett läger redan,2011. Alla tio ville fortsätta menman var tvungen begränsaantalet till sex.

– Det känns förstås inte allsbra att inte alla som vill kan fåvara med, säger Britt-Marie.

Som ofta konstaterats bordedet finnas någon annan samiskungdomsverksamhet att hän-visa till när inte alla kan varaunga konfirmandledare.

Vilka samiska konfirmandersom ska få fortsätta som ungaledare beror på flera saker. Man

vill ha både pojkar och flickor,man vill täcka alla språkområ-den och man behöver ungasom kan musik, drama, mål-ning.

– Så är det alltid lika svårtveta vilka som är goda ledaräm-nen, säger Britt-Marie. Iblandkan det vara fel personer vi sål-lar bort, sådana som faktisktskulle kunna växa till braledare.

Utöver de här 15 är det tresom hängt med sedan lägret2007 och som vill vara med 2013också. De är nu över 20 år ochhar gått fyra års ledarutbild-ning.

Sammanlagt finns från kon-firmandlägren i Härnösandsoch Luleå stift ungefär 30samer som deltar i den utbild-ningen till unga konfirmandle-dare som Härnösands stiftansvarar för.

BAS FÖR REKRYTERINGLedarutbildningen är värdefullför de enskilda deltagarna ochderas personliga växande. Mengruppen är också viktig som enbas för kyrkans rekrytering tillutbildning och tjänst.

– I lägerverksamheten fårungdomarna möta alla kyrkansyrkeskategorier och de får sättasig in i vad det är att jobba i kyr-kan. Och som unga konfir-

mandledare håller vi dem kvari tre-fyra år, säger Britt-Marie.

Men frågan är vad som hän-der sedan. Snart kommer etttrainee-program i Svenska kyr-kan, alltså en möjlighet attprova på praktiskt församlings-arbete. Det kan vara en möjlig-het för unga ledare. En annanmöjlighet till fortsatt kontaktmed kyrkan kan vara det ung-domsprojekt som kommer attstarta i sommar/höst med inrikt-ning på samiska kyrkodagarna2013 och som förhoppningsvisska få en fortsättning i åter-kommande verksamhet medunga samer.

– Men en viktig fråga somännu är olöst är vad vi gör medalla ledare vi utbildar och somär en stor och växande resurs,säger Britt-Marie Frisell.

KOMPIS OCH FÖREBILDPå lägret är de unga konfir-mandledarna viktiga på mångasätt. De har en samisk medve-tenhet, kan samiska, praktise-rar samisk kultur. Och de ärnågot eller några år äldre änkonfirmanderna. De kan alltsåbåde vara kompisar och före-bilder.

– När de är nya som ledarebehöver de tid att komma in iledarrollen. Men de får ocksåansvar för en del ”mindre” upp-

Unga ledare viktig tillgång

Britt-Marie Frisell.

Seks konfirmanter kom med toget til Mo iRana for å være med på helgesamling imars. Det ble tre hektiske og fine dager.Alle var enige i det. Det var mye en skullerekke på disse dagene: tur til Sæter-grotta,bowling-turnering, utforskning av Ytterenkirke i tillegg til undervisning.

– Hva er det som gir et menneske verdi?ble det spurt.

Det kom mange forslag: fordi noen erglad i en eller at man er flink å hjelpe andre.Men har man ingen verdi dersom man ikkeer flink, kunnskapsrik, hjelpsom ellerelskverdig?

Det var ikke så lett å finne svar da det bleså mange spørsmål. Det ble også mye åtenke på da temaene ble identitet og etni-sitet.

Konfirmantopplegget avsluttes med enukes samling i august.

TEKST OG FOTO: BIERNA LEINE BIENTIE

Konfirmant i tre dager

Lene Cecilia Sparrok har kledd seg

godt når hun skal krype inn i en grotte.

7

Noere almetjh

gifter, får medverka i andakteroch liknande, säger Britt-Marie.

När de varit med ett tag ochkommit längre i sin egenledarutveckling får de fungerasom samtalsledare och vara sta-tionsansvariga. Och särskiltviktiga är de förstås när manjobbar med olika yttringar avsamisk kultur.

De får lära sig hur man han-terar själavårdsfrågor som kandyka upp och vad det innebäratt vara en god kompis. Och dehar en särskild uppgift i att seoch stödja de konfirmandersom har särskilda behov.

FÖRÄNDRING DISKUTERASDen här tiden, ett år före lägret,håller Britt-Marie på med attrekrytera och boka ledare till deuppdrag som inte redan ärklara. Plats, lokaler, tider ärbestämda sedan länge. I börjanav hösten ska lägret annonseras.I början av augusti kommer del2 av ledarutbildningen. Inne-hållet i lägret ska formas. Deblivande konfirmanderna ochderas församlingar ska kontak-tas och ungdomarna ska få sinaförberedelseuppgifter. Ochnästa vår är det dags för vuxen-ledarna att samlas förstagången.

Det samiska konfirmandläg-ret kommer att förändras.

Bland annat vill man stärka delokala konfirmandförsamling-arnas ansvar – utan att riskeraden samiska inriktningen. Rik-tigt hur detta ska genomförasvet man inte än. Arbetet pågårbland annat i samiska rådet.

– Större lokalt ansvar går att

genomföra i norr där det kanvara ganska många konfirman-der från samma område. Här påsydsamiskt område är det svå-rare eftersom de få konfirman-derna är så utspridda, sägerBritt-Marie Frisell.

Det är möjligt att de unga

samiska konfirmandledarnakommer att ha en nyckelroll iett förändrat samiskt konfir-mandarbete. DD kommer attfölja utvecklingen av frågan.

URBAN ENGVALL

Astrid Lindgrens barnebok Jagvill också gå i skolan utgis nå påsørsamisk. Den har tittelenManne aaj sïjhtem skuvlemvaedtsedh.”Jeg vil også gå på skolen”, sier Leenasom er fem år. Hun forsøker å late somom hun har en egen frøken. Men dethadde vært enda lettere å late som hvishun bare visste hvordan det går til påen skole. Og tenk, en morgen sierhennes storebror Piere: ”Skynd deg ogkle på deg, så kan du få være med og se

presis hvordan det er på min skole!”Astrid Lindgren (1907–2002) er

kjent for blant annet bøkene omPippi Langstrømpe og Emil fra Lønneberget. Astrid Lindgrens bøker er oversatt tilmange språk.

I ut gir ut Manne aaj sïjhtem skuv-lem vaedtsedh. Illustratør er IlonWikland. Boken er oversatt til sørsa-misk av Siri Kappfjell Päiviö. Same-tinget har finansiert utgivelsen avboken.

Unga samiska konfirmandledare är viktiga förebilder. FOTO: BRITT-MARIE FRISELL

Barnebok nå på sørsamisk

Sydsamernas land och rättigheter ärtemat för ett seminarium i Röyrvik 21juni. En rad kvalificerade medver-kande finns på plats: Mattias Åhréntalar om sydsamiska landrättigheter,Anne Severinsen om sydsamernasutmarksrättigheter och Tor Arnesenunder rubriken På regimenes slag-mark. Information och anmälan: Astrid Kalvemo, e-post astrid.kalvemo@royrvik.kommune.no

Midsommar-seminarium iRöyrvik

88

– Jag är själv förvånad över attjag inte tröttnat på kyrkligtengagemang. Svenska kyrkanhar verkligen inte alltid vårdatsin relation till samerna. Men det ser ljusare ut nu,säger Eva Teilus Rehnfeldt.Att synliggöra den samiska kul-turen i Svenska kyrkan hör tilldet Eva tycker är viktigast i livet.Hon ska få berätta mer om det.

Den majdag då vi pratas vid –två veckor innan den här tid-ningen kommer ut – är det grå-väder i Österbäck, men detfinns hopp om solglimtar.Österbäcken brusar och tussi-lagon lyser. Uppe i fjället är detmycket snö och is kvar.

Eva var som vanligt uppe vidhalv fem och kokade kaffe. Honhar också kollat på Facebookoch sett att det är många ren-kalvar som rivits av björnar iUdtja sameby, hembyn.

MYCKET SAMISKT I MÄSSANI helgen som gick var hon iHoverberg på gudstjänstverk-stad och mångfaldsmässa, lör-dag och söndag. Men eftersomkommunikationerna är som deär så fick hon resa dit riktigttidigt på lördag morgon ochkunde inte åka hem förrän påmåndagen.

– Nu efteråt känns det jät-tebra. Det blev mycket samiskkultur i mässan. Och det är såroligt när församlingsbornakommer och tackar och vill attvi ska komma tillbaka, säger Eva.

Eva Teilus Rehnfeldt harvarit ordförande i samiskaarbetsgruppen / referensgrup-pen i Härnösands stift sedanden startade 1994. Snart tjugo-årsjubileum alltså. Gruppensuppgift är att göra den samiskakulturen känd och brukad i för-samlingarna.

– Det tråkiga är att det inte ärså många samer som kommernär det är samisk gudstjänst-verkstad och samisk mässa, sägerhon. Men det blir väl bättre.

I Hoverberg var det på lörda-gen bara präst och musiker som

deltog från församlingen. Frånstiftet var fem anställda ochförtroendevalda med, två avdem samer: Eva själv och IngerMattsson.

– Det kändes lite sådär, till attbörja med, säger Eva.

SAMISKA FÄRGERMen det blev bra. Tillsammansgick man igenom hela ord-ningen för söndagens guds-tjänst, planerade psalmer ochtexter, vad som kunde sjungasoch läsas på sydsamiska, diskute-rade innehållet i predikan, skrevförbön, besämde hur ingångs-processionen skulle gå till – med renskällor, sång påsamiska, ljuständning vid arran.

– Och så smyckade vi kyrko-rummet med samiska färgeroch symboler, säger Eva.

Lördagen avslutades medstämningsfull helgsmålsbön,bland annat med en jojkmelodipå piano och stränginstrument.

Ingen trodde att de skulle blimer folk än vanligt på söndagensmässa, alltså ganska få. Det komöver hundra personer. Finskakören från Sundsvall sjöng till-sammans med församlingenskör, två eritreaner medverkade,det samiska syntes och hördes.

– Jag fick dela ut nattvarden,

tillsammans med prästen,berättar Eva som fick säga natt-vardsorden på sydsamiska.

Det är många samer som vitt-nat om hur viktigt just det är:att få ta emot nattvarden på sitteget modersmål. Gud kansamiska …

GLAD ATT FÅ HÅLLA PÅDet finns mycket annat som ärviktigast i Evas liv: att få varafrisk (säger en snart 83-åringmed besvärande astma och entå som krånglar), de två barnenoch de fem barnbarnen, alla iStockholm, maken Allan, att fåbo nära fjällbäcken, lilla hun-den Sigge (bichon frisé) somalltid är glad, goda grannar …

– Men jag är så glad att fåhålla på med det samiska kyr-kolivet, säger hon. Varendagång jag ska iväg på gudstjänst-verkstad känns det kul – att fåkomma till nya platser ochträffa nya människor.

Att ha med Svenska kyrkanatt göra, särskilt när det handlarom urfolks- och minoritetsfrå-gor, både kräver tålamod ochbidrar till otåligheten. Eva gil-lar utmaningar:

– Ett exempel är när jag – detvar i början av 80-talet – sprangLidingöloppet. Jag jobbade på

idrottsgymnasiet i Gällivare ochskulle delta tillsammans medmina elever. Och jag sprang ochsprang och fick till slut en rik-tigt bra tid, medalj och allt.

För ungdomarna gick det intelika bra – de skylld på att de lad-dat fel. Eva hade förberett sig påsamma sätt.

INGET ÄR OMÖJLIGTRelationen till kyrkan börjadetidigt, när hon gick i skola i Jokk-mokk, inackorderad eftersom detvar för långt och väglöst till hem-byn Udtja. Varje söndag var dethögmässa som gällde, ofta tvåtimmar lång.

– Men jag blev tydligen inteskrämd av det, säger hon. Jag blevsöndagsskollärare och sjöng i kyr-kokören. Och jag har aldrig blivit

”Det ser ljusare ut”

Konfirmandernas samiska frälsarkrans.

9

Guvvie

trött på det här engagemanget. Den som samarbetar med Eva

Rehnfeldt märker snart att ingen-ting tycks vara omöjligt förhenne. Själv tror hon att det harmed uppväxten och hembyn attgöra.

– Vi levde mitt i naturen. Ochvi fick tidigt ta ansvar, säger hon.

Till Udtja återvänder honganska ofta. Och hon har alltidbyn och hemmet och språket –lulesamiskan – med sig inom-bords. Det är där jag hämtarkraft, säger hon.

SAMARBETE GER STYRKAI arbetet med samiskt kyrkoliv– och då pratar vi inte omnågon liten fritidssyssla; iblandkan det vara fem gudstjänst-verkstäder på ett år, plus sam-

manträden och mycket annat –finns det annat som ger styrkaoch stöd. Samarbetet med deandra flerspråkiga grupperna istiftet, den sverigefinska ochden teckenspråkiga, och medstiftskansliet och det samiskaresurscentrum som startar ihöst fungerar och kommer attfungera på det sättet. Likasåsamarbetet med motsvarandesamiska grupp på norska sidanoch i Luleå stift.

– Och jag måste nämna detsamiska konfirmandlägret somär så väldigt positivt, säger hon.

Där är Inger och Eva självklaramedverkande. De unga behöverkontakten med äldre samer. OchEva tror att det är hennes mångakontakter med unga – i yrkeslivoch uppdrag – som hjälpt henne

själv att behålla sitt unga sinne. – Jag tänker aldrig på åldern,

säger hon.

ÖPPEN FÖR DET ANDLIGAI den samiska urfolkskulturenfinns, liksom hos andra urfolk,en öppenhet för det andliga itillvaron. Det är ett känsligtområde att prata om, ändå vik-tigt eftersom det betyder en heldel för den som har gåvan atterfara det som inte syns.

Eva brukar berätta om etttillfälle i hembyn. Vid kalv-märkningen ville man drivarenarna till en annan udde, somvar historiskt känd som offer-udde, än till den vanliga somhade blivit sliten. Men renarnavägrade gå ut dit. De vände fleragånger på samma ställe.

– Kontakten med det som ärosynligt och de som gått före ärnågot man känner inom sig ochsom kan vara väldigt stark, sägerEva. Och den kan finnas hosbåde människor och djur.

Det är något som hör till verk-ligheten, som man känner vörd-nad inför och som man gärnavill dela med barn och barnbarneftersom det är något gott.

– För mig betyder de här erfa-renheterna trygghet, lugn ochharmoni, säger Eva TeilusRehnfeldt.

TEXT OCH FOTO: URBAN ENGVALL

Eva Teilus Rehnfeldt.

10

Samisk fortbildning i

TrondheimDen svensk-norska samiska fortbildningen avslutades i Trondheimmed en samling om samisk teologi och liturgi. Några deltagarekom från Föllinge: Marita Arnsäter och Sakka Sparrock. Föreläsare var Tore Johnsen och Bierna Leine Bientie. Till högerom Tore sitter Einar Bondevik och funderar.

FOTO

: URB

AN E

NGVA

LL

FOTO

: URB

AN E

NGVA

LL

Den katolske kirke har kåretKateri Tekakwitha fra mohawk-stammen til helgen.

Kateri Tekakwitha (1656-1680) er blitt den første helgenav nordamerikansk, indianskavstamning. Hun går under nav-net Mohawkenes Lilje og var dat-ter til en Mohawk-høvding. Fireår gammel mistet hun beggeforeldrene i en koppe-epidemi.Selv fikk hun nedsatt syn ogmange arr i ansiktet av sykdom-men. Da hun lot seg døpe, blehun utstøtt fra sin stamme. Desiste årene av sitt korte liv – hunble bare 24 år gammel – levdehun i Canada.

Paven har nå godkjent mirak-lene som kreves for at en personkan bli helgen. En gutt fraSeattle var døden nær på grunnav en kjøttetende bakterie somhadde angrepet ansiktet hans.Kateri Takakwitha gikk i for-bønn for gutten som ble full-stendig helbredet.

Det fortelles også at arrene ihennes eget ansikt forsvant dahun døde.

Kateri ble saligkåret i 1980.Det er gjerne første skrittet påveien til helgenkåring.

KILDE: VÅRT LAND

Tidenes førsteindianer-helgen

”Hot och möjligheter för samiskspråkrevitalisering” var rubrikenför ett seminarium för detsvenska samiska rådet och kyrko-kansliets personal i samband medSamiska rådets sammanträde iUppsala den 24-25 maj. ProfessorLeena Huss, Uppsala universitet,och Inga Marja Steinfjell, Same-tingets språkcentrum, medver-kade.

– Syftet är att inspirera ochbidra med kunskap om desamiska frågorna, säger KaisaHuuva, samisk handläggare vidkyrkokansliet.

På kvällen hölls samisk mässai Uppsala domkyrka med biskopTuulikki Koivunen Bylund, Härnösands stift.

Samiska rådet lär om språk

FOTO

: URB

AN E

NGVA

LL

11

Doen jıhdaan bijre

Sydsamisk psalmbok, ungdomsmu-sikal och (syd-)samisk vuxenkör –det är vad det norsk-svenska sydsa-miska musikprojektet vill åstad-komma.

Alla tre delarna av projektet ärdelvis inriktade på samiska kyrkoda-garna i Mo i Rana 2013. Men psalm-

boken kommer förstås att användasunder lång tid.

Och ungdomsarbetet kan i bästafall bli en början till ett kontinuer-ligt samiskt ungdomsarbete.

Första samlingen i ungdomspro-jektet hålls i Stjrødal 15-16 septem-ber. Anmälan och frågor till

monica.kappfjell@kirken.no.I projektgruppen för det sydsa-

miska musikprojektet ingår BiernaLeine Bientie, Urban Engvall, KarinEline Hartviksen, Monica Kappfjell,Ewerth Richardsson, Jon Sjödin ochAnna-Sara Stenvall.

De samiska råden i Svenska kyr-

kan och Den norske kirke kommeratt finnas med i arbetet, inte minstnär det gäller psalmboken. De kom-mer också att ingå i den styrgruppför arbetet med sydsamisk psalmboksom är på väg att bildas.

Sydsamisk psalmbok på gång

Tossåsens sameby har rätt tillvinterbete för sina renar i Klövsjöoch Rätan. Efter en nästan fjortonårig rättstvist har sameroch markägare kommit överens.

Den förlikning mellan parterna somnåtts innebär att tingsrätten iÖstersund meddelar att samebyn harsedvanerätt till renbete vintertid påfastigheterna. Den innehåller ocksåen modell för reglering av eventuellaskogsskador orsakade av ren.

Dessutom ska samerna och markä-garna dela på rättegångskostnader.Det innebär i praktiken att markä-garna ska betala 1,9 miljoner tillsamebyn.

– Det är en stor lättnad att vår ren-betesrätt är tryggad. Båda parter stårnu som vinnare. Vi hoppas att denhär överenskommelsen ska leda tillgoda och stärkta relationer med de

bofasta, säger Nicklas Johansson,ordförande i Tåssåsens sameby(enligt sametinget.se).

Redan 1998 lämnades en stäm-ning in mot Tåssåsen samebyav ett 40-tal fastighetsägare iKlövsjö och Rätan. Sju årsenare fastslog tingsrättenatt samebyn inte har rätttill renbete på berörda fas-tigheter. I domen hänvisadestill Härjedalsmålet där flerasamebyar förlorade sin renbetesrättpå ett antal fastigheter i Härjedalen.

Tåssåsens sameby överklagade2005. Med ny och mer omfattandebevisning upphävde hovrätten 2010tingsrättens dom. Hovrätten hänvi-sade till domen i Nordmalingmåletdär samebyarna vann mot fastighet-sägarna.

URBAN ENGVALL

Sedvanerätten gäller!

Den årligen återkommande kyrkohi-storiska dagen i Uppsala ägnades ifjolåt samisk kyrkohistoria. Föreläsning-arna ingår i den nyutkomna Kyrko-historisk årsbok 2011 och är bl.a.tänkta att fördjupa kunskaperna påområdet bland de teologie stude-rande.

Följande studier i ämnet ingår:Håkan Rydving: Samisk kyrkohisto-ria. En kort översikt med fokus påkvinnor som aktörer; Odd MathisHaetta: Den gamle samiske religionsom folketro i dagens kristne miljøer;Lilly Anne Østtveit Elgvin: Lars LeviLaestadius og det samiske; Bo Lund-mark: O må vi vakna upp! Samerna,Svenska kyrkan och frikyrkornaunder 1900-talet.

Den 8 september arrangerar kyrko-kansliets enhet för flerspråkighet ettseminarium om urfolksrätt underVärldens fest (Svenska kyrkans inter-nationella möte) i Malmö.

Inbjudna gäster är Dora Tavera ochLuis Evelis Andrade från den störstaurfolksorganisationen i Colombia,ONIC, Mats Berg, som representerarsamebyarna Girjas/Leavas, och SaraLarsson, tidigare styrelseordförandei Sametinget och miljöengagerad.

I både Sverige och Colombia skerjust nu stora prospekteringar efter

mineraler och olja. Oftast finnsdessa på urfolkens traditionella mar-ker. Urfolken har få möjligheter attprotestera och överklaga.

Efter seminariet kommer Svenskakyrkan, Samer i Syd och andra orga-nisationer att arrangera föreläs-ningar för att berätta om urfolkensutsatta situation i Colombia ochSverige.

Mer information finns på adressenwww.svenskakyrkan.se/default.aspx?id=877379

Mänskliga rättigheter i fokus

Samiskkyrko-historia

12

På sykehjemmet høres enstemme i korridoren:

– Tjaetsie!Det er en gammel mann

som er tørst og roper ettervann. Men han roper påsamisk, og dette språket er detingen i nærheten som forstår.Han roper høyere:

– TJAETSIE!Så vil det seg slik at det er en

sykepleier på jobb akkurat da

som kan sørsamisk. Hunhører mannen rope og skyn-der seg bort til ham og tilbyrham vann ved å henvende segtil ham på samisk. Mannenblir meget overrasket over åhøre sitt morsmål og utbryter:

– Du må være en engel, dukan jo mitt språk!

Det hører med til historienat denne mannen har bruktnorsk som sitt talespråk imange år. Morsmålet hans varsamisk. Men han har altsåikke brukt samisk i sine vok-sne år. Ikke før nå.

Tenk hvilket sammenfall;en minoritetsmann brukerplutselig sitt minoritetsspråk– og så er det et menneskeakkurat der som forstår ham!

Slikt kaller jeg et under.

ENGLER PÅ BESØK”Husk å være gjestfrie”, stårdet i bibelen, ”du kan ha eng-ler på besøk”. Dette må jobety at vi ikke kan se forskjellpå vanlige mennesker og eng-ler. Best å ta imot alle på en finmåte!

Mannen som sa: ”Du må

være en engel, du kan jo mittspråk!”, visste at engler kom-mer fra Gud. De kommermed kjærlighet. Da han hørtespråket sitt, kjente han at hanmøtte kjærlighet. Det var etmenneske fra Gud som komtil ham med kjærligheten.

Kjære venn: husk å væregjestfri! Kanskje er det enengel som kommer til degmed kjærlighet? Husk også ågå på besøk, kanskje kommerdu som en engel?

En engel!

Saemien nyjsenæjja båeriesalmetji luvnie barkeminie.Skïemtje-såjhtere dïhte. Dellieakten biejjien ålman gïeleskïemtje-gåetesne govloe:

– Tjaetsie!Ij gie dejstie gie ålman lïhke,

daam guarkah. Tjarkebe gylje:– TJAETSIE!Nyjsenæjja dellie dan båeries

ålman gåajkoe skådta, gihtjie:– Edtjem tjaetsiem buektedh?Båeries ålma bååhperostoe,

nyjsenæjjese vuartesje, jeahta:– Dagke eengkele daesnie?

Datne mov gïelem maahtah!Daate saernie mov vaajmoem

aejkeste. Tjaetsie hov åadtjoeji. Hijven

tjaetsiem åadtjodh gossegajhkelovveminie. Joekoen hij-ven tjaetsiem vedtedh dejtiegïeh gajhkeluvvieh.

Aavrehke dïhte båeries ålmagosse gie akth satnem dovnegovli jïh guarkaji. Vaenie alme-tjh dan ietnien gïelem guarkah.

Ålman fïerhten biejjien gïeledaaroen gïele lij. Nov gujht danietnien gïele åarjelsaemiengïele. Gellien jaepien daaroe-stamme. Ålma båeries jïhskïemtje sjïdteme. Rovnege,doen biejjien ålma saemiestigosse gïeleburrie nyjsenæjjadesnie. Dïhte ålman gïelemgovliji jïh aaj guarkaji! Rovnege.Åavtoe dïhte!

EENGKELH GUESSINE BÅETIEHDejpeli eengkeli bïjre soptsestin.Daajpeli aaj.

Aejlies gærjesne eengkelibïjre lohkebe. Dah Jupmelenluvhtie dïjrine båetieh. Sijhtiehmaam joem mijjese saarnodhjallh vuesiehtidh. Aejlies gær-jesne tjaalasovveme: ”Mujhtie-jidie gåassehks årrodh, juktieidie daejrieh mejtie eengkelhguessine båetieh.” Hmm...

Manne jïermestallem: gosseibie daejrieh gie lea guessie jïhgie lea eengkele, dellie eeng-kelh vååjnoeh goh datne jïhmanne. Daerpies ammagaajhkesidie dåajmetjelaakandåastoehtidh!

Ålma gie jeehti: ”Dagkeeengkele daesnie! ” aaj deejri

eengkelh Jupmelen luvhtie båe-tieh. Deejri eengkelh gieries-voetine båetieh. Gosse båeriesålma jïjtse gïelem govli, gieries-voetem dååjrehti. Almetje dïhtesatnem gieriesvoetine gaavnedi.Almetje Jupmelen luvhtie.

Gieries voelpe: Mujhtiehgåassehks årrodh! Mejtie eeng-

kele dutnjien gieriesvoetinebåata. Mujhtieh aaj guessinevaedtsedh, mejtie eengkeliniebåatah!

TEEKSTE JÏH GUVVIE: ANNE-GRETHE LEINE BIENTIE

Dagke eengkele daesnie?

Saemien eengkele; Linn Ellen Bientie Sivertsen daam dorjeme.

13

Guktieussjedem

Om man verkligen vill något kommer allauniversums krafter att arbeta för att det verk-ligen blir så. Ungefär så skrev Paulo Coelhoen gång. Det gäller att tro. Tro på vad man villoch att det kommer att gå.

Just därför ger vi inte upp våra försök attskapa en varaktig verksamhet som uppfyllerde förväntningar som tycks finnas därute.Medan Gaaltijes styrelse och våra projektan-ställda har visioner och mål med vår verk-samhet, har vi samtidigt svårt att få det därriktiga engagemanget och offentliga stödethos de som är målgrupperna, eller borde varadet, för det vi vill, kan och borde göra.

Vi tror att om en av parterna kan lockasupp ur skyttegraven kommer även andra attvisa sina kort. Ansvaret är förstås vårt eget.

När jag skriver det här har jag precis kun-nat hålla den tidsgräns som gäller för nyaprojektansökningar med EU-finansiering.Återigen ligger stora delar av Gaaltijes fram-tid i händerna på instanser som antingenprofessionellt konstaterar att vår projektplanligger i linje med det övergripande program-met och därför inte kan avslås – eller som avsentimentala skäl (och kanske inga andra)tycker att den samiska kulturen måste pre-mieras. Jag vet inte vad man ska föredra.

Oavsett så är det här Gaaltijes verklighet.Tidsbegränsade projekt med definieradeuppdrag och brist på resurser för insatserutanför dessa har länge varit och, som det serut just nu, kommer att vara förutsättningaratt planera vår verksamhet utifrån.

Jag vet att många andra samiska verksam-heter har det på samma sätt. Här behöver vienas och bilda en gemensam kraft. Även omvi inte alltid har samma åsikter och perspek-tiv, behöver vi utåt kunna visa en samiskenighet där vi offentligt stöttar varandrasverksamheter.

Min tro är att vi på så sätt får lättare attövertyga andra om betydelsen av våra insat-ser, och att det därigenom kan frigöras resur-ser ur icke-samiska källor. Dessa borde ju viha lika stor tillgång till som andra.

JERKER BEXELIUS

Tro ochsamarbeta!

Vi daglig åpner deg vår dør.Gjør den høy, gjør porten vid! Riv stengsel ned!

Åpne ditt hjertes dør.(Fritt etter salme 5 NoS)

FOTO OG TEKST: TOVE METTE JÅMA WIGDAHL

14

Laila Spik og Greta Huvvadeler gjerne sine kunnskaperom samisk mat og mulig-hetene for å høste av detnaturen gir til både mat ogmedisiner.

I hele fem dager var samisk mattema under årets kulturfestivalLopme Naestie i Funäsdalen.Programmet hadde et bredtspenn med ulikt fokus på bådeeldre mattradisjoner og mermoderne tilberedning avsamisk mat. Det var mulighe-ter til både smake og lære merom ulike mattradisjoner.

NATUREN SOM SPISKAMMERSLaila Spik fra Jokkmokk var én avflere foredragsholdere som sattefokus på det naturen gir av mat.

– I dagens husholdning bru-ker vi mange ferdigprodukterog matvarer som i hovedsakkjøpes i butikker. De færrestereflekterer videre over inn-holdsfortegnelsen på matva-rene og enda mindre over alletilsetningsstoffenes konse-kvenser, sa Laila Spik.

Hun har en bred kompetansepå samisk tradisjonskunnskapsom omhandler mat. Hun hartidligere laget en film om hvor-dan man på en enkel måte kanta vare på noen av de naturres-sursene vi har rundt oss.

Hun hadde også foredrag derman fikk vite mer om de medi-sinske virkningene av ulikevekster og urter. Videre trakkhun frem hva nyere forskningsier om mattilberedning,næringsverdier og tradisjonso-verføring.

STERKE OG FINE SMAKSOPPLEVELSERDet var også mulighet for å prak-tisere noen av de gamle mattradi-sjonene. På workshop hos GretaHuvva fikk deltagerne prøve å til-berede flere retter selv. Huvva harsine røtter fra Tornedalen og hari hovedsak lært sine kunnskapergjennom praktisering.

– Det er dette som er den gamlesamiske måten å formidle kunn-skapen på. Man lærer gjennomselv få prøve sammen med noen,sa Huvva ved et fulldekket bord.

Huvva hadde med seg råvarer

som hun selv hadde høstet. Iløpet av noen få timer var flereretter med tilbehør klare. Derkunne man for eksempel fåsmake nydelige pannekakermed bjørkeløv, toppet medfjellsyre-sirup eller med strøs-sel av kvannefrø og tørkede kre-klingblomster.

Huvva er tidligere utnevntsom mat-ambassadør for Saep-mie.

TEKST OG FOTO: MEERKE KRIHKE

LEINE BIENTIE

Greta Huuva er en dyktig samisk mat-ambassadør.

Laila Spik har skapt seg en arbeidsplass innen samisk matkultur.

Ambassadør for samisk mat

1515

Kultuvre

Mattis Danielsen Plassjesne årroe-minie, åadtjoeji aahkeben bïjre sop-tsestidh gosse goevten stoerre vue-jeme-gahtjedimmie bïenjigujmie:Femundsløpet. Plassjeste Svahkendajvese vuejiejin. Almetjh gïeh böö-tin gahtjedæmman, åadtjoejin Sva-hken dajven bïjre govledh gosseMattis Danielsen altese maadtoejbïjre saerniesti. Mattis båeries guv-vieh ohtsedamme jïh altese slïektenbïjre goeredamme. Evtemes aehtj-aahkeben jielemen bïjre håaloeji.

AAHKEBE DAN GÏEMHPEMattisen aahka lij Sigrid JonassenNordfjeld Danielsen (1895-1981).Båatsojne Svahken sïjtesne lij. Mattisonne gosse aahkebe sealadi. Læjhkanmåjhta gosse guessine aahkeben luv-nie. Dïhte seangkosne lïegkedemi-nie. Mattis åereme-vaarjoeh tsaeki-eli jïh aahkeben råavkan sïjse tjaangi!

– Aahka iktesth dan gïemhpe,Mattis soptseste.

Gosse Mattis geerve sjïdteme, del-lie guarkajahtji aahkebe faamohksjïh vïssjeles nyjsenæjja. Dan fuel-hkie badth giefies, ij dej stoere ealoe.Gosse aahkebe onne lij, dellie der-hviegåetesne årroejin. Sigrid skuv-lesne orriji, sïjhti sjovnine hotellesnebarkedh. Voestegh Plassjesne barkijïh dan mænngan Tråantese vöölki.Akten biejjien såangoe-prieviemåadtjoeji. Dallamasten göötide vöölki.

Sigrid jïh Elias Danielsen pruvrigan.Hilje trïengkine Svahken sïjtesne.Vïjhte baernieh åadtjoejigan.

OKTEGH BAERSIELDIAkten aejkien gosse Sigrid edtji baer-sieldidh, dellie bijjene vaeresne ryöj-nesjeminie. Gosse saajregadti, geel-lebe varki gaertenen gåajkoe sovki.Gosse dahkoe båetiejigan, laedtiehnyöjhkin, idtjin saemieh dej luvniegåetieluhpiem gænnah åadtjoeh.Bååstide jaevrien rastah tjoerigan.Jïh dellie elmie sjïdti. Geellebe roehti

viehkiem veedtjedh. Numhtie dellieSigrid oktegh sjïdti jïh dellie baersi-eldi. Idtji Sigrid dïsse tjearoeh gæn-nah, idtji laedtide måarahtovvh!

– Gaajhkesh aahkam iktesth gar-merdin, juktie aahka dan boerehkejïh gïemhpe. Idtji tsælloeh, Mattissoptseste.

FRANKRÏJHKESE AAJGosse Mattis Danielsen aahkebenbïjre saarnoeji, dellie soptseste guktieSagka jïh altese fuelhkie ålkoelaan-tide vöölkin. Såemies gaavnehtamme

saemieh edtjieh ålkoelaantide vuel-kedh jïh vuesiehtidh guktie saemiehjielieminie, guktie dej vaarjoeh,gaevnieh jïh gåetieh leah. Numhtiemeehtin beetnegh dïenesjidh.

Mattis guvviem vuesehte gusniealtese aahkah aajjah jïh dej maanahdagkeres vuesiehtimmiem dåerede-minie. Sagka gïerhkemem guedtie-minie. Raajroe dej duekesne. Låav-tegem aaj tseegkeme. Guvvie leaFrankrïjhkeste. Danmarkesne aajlin. Desnie Mattisen jiekie Samuelkristesovvi. Samuelen krist-aehtjieDanmarken gånka Christian!

– Luste aahkan bïjre saarnodh,Mattis jeahta. Garre biejjieh lij gosseaahka jielieminie. Mattis daajra gel-lie båeries almetjh aahkebem mujh-tieh. Hans Melien lea gærjam tjaa-leme aahkeben bïjre. Gærjannomme: ”Viddas mor, Signe Daniel-sen fra Elgå”, Grøndahl 1975.

TEEKSTE: MEERKE KRIHKELEINE BIENTIE

Mattis aahkeben bïjre soptseste

Mattis Danielsen, Røros, har fortaltom sine forfedres landområder i Sva-hke-distriktet og særlig om sin beste-mor Sigrid Jonassen Nordfjell Dani-elsen, til folk som kom til Femundslø-pet. Mattis fortalte blant annet omden gangen Sigrid og hennes mannElias ikke fikk husrom på en gård da

hun skulle føde. De måtte til fjellsigjen.

Besteforeldrene var også på reise tilbåde Frankrike og Danmark for å visefram samisk kultur og levemåte.(Fotoet som Mattis viser fram på data-maskinen er av hans bestemor iFrankrike.) Da familien var i Dan-

mark skulle sønnen Samuel bæres tildåpen. Selveste kong Christian var gudfar.

Hans Melien har skrevet ”Viddasmor, Signe Danielsen fra Elgå”,Grøndal 1975.

Mattis Danielsen guvviem vuesehte gusnie aahkebe Sagka. Sigrid Danielsen.

Fjäll i försommartid – och dessutommed samisk inspiration – kan dennjuta av som deltar i pilgrimsvand-ring till Lillfjäll och pilgrimsmässa iGäddede kyrka 25-26 juni. Det ärSvenska kyrkan i Föllingebygden

och Frostviken som tillsammansmed Hotell Gäddede och Sensus stu-dieförbund som står för arrange-manget.

Diakonen Bertil Jønsson berättarom kristen tro i ett samiskt land-

skap. Sten Danielsson, som tidigarevarit verksam vid pilgrimscentret iVadstena, informerar om pilgrims-traditionen. Marita Arnsäter bidrarmed sina fotokunskaper och AnetteSandström hjälper till med förbere-

delserna för vandringen.Anmälan görs till Sensus i

Strömsund senast 15 juni.

Pilgrimsvandring med samisk touche

Mattis forteller om sin bestemor

Mattis Danielsen aahkeben bïjre såårneme, guktie dïhte oktegh baersieldi, Frankrijhkese vöölki vuesiehtidhguktie saemieh jielieminie jïh Danmarken gånkam gaavnedi.

GUVV

IE: M

EERK

E KR

IHKE

LEINE

BIENT

IE

16

Daerpies DierieSydsamisk kirkeblad * Sydsamiskt kyrkoblad

Adress: Heggvollan, N-7760 Snåsa, Norge Telefon: 0047 74 15 11 55, mobil 0047 950 54 490,

e-post: dd@samiskmenighet.noRedaktör och ansvarlig utgivare:

Bierna Leine Bientie, adress ovan.

Adress-ändring skikkas til adress ovan.

Svensk samordnare: Urban Engvall, Brån 101, 870 32 Ullånger, tel 070-344 08 82,

E-post: urban.engvall@svenskakyrkan.se

Daerpies Dierie utkommer med fyra nummer per år och har stöd från Härnösands stift, Nidaros bispedømmeråd,

Sametinget i Norge och Svenska kyrkan.

Prenumeration under 2012: 140 kronor.Bank-konto i Norge: 7694.05.10402

Grafisk form & repro: Berling Press AB.

Tryck: V-TAB, Örebro.

Plock &stoff

SverigeSamiska rådet inom Svenska kyrkanOrdförande: Sylvia Sparrok, tel 0647-352 40. e-post: sylvia.sparrok@same.netHandläggare för samiska frågor: Kaisa Huuva, Svenska kyrkan,751 70 Uppsala, tel 018-16 95 00, e-post kaisa.huuva@svenskakyrkan.se

Referensgruppen för sydsamiskt församlingsarbete i Härnösands stiftEva Rehnfeldt, tel 0684-250 57, Bo Lundmark, Inger Mattsson,Jessica Andersson, Anna Sara Stenvall, Jon Sjödin, och NoraVasara Larsson. Kontakt: Urban Engvall, Brån 101, 870 32 Ullånger, tel 070-344 08 82, e-post: urban.engvall@svenskakyrkan.se

Samiska krisnätverkettel: 063-10 12 30 fredagar och söndagar mellan klockan 20 och 24.

NorgeSamisk kirkeråd Generalsekretær: Tore Johnsen, postboks 799 Sentrum, 0106 Oslo, telef 23 08 12 00, e-post: tore.johnsen@kirken.no. Leder: Anne DalheimSørsamisk representant i Samisk kirkeråd: Linn Ellen Bientie Sivertsen

Saemien åålmegeraerie SÅR/Samisk menighetsråd i sørsamisk områdeepost: post@samiskmenighet.noLeder: Sigfred Jåma, e-post: shjaama@hotmail.nomedlemmer: Oddvin Leine Bientie, Nils Tonny Bransfjell, May Jönsson og prest Bierna Leine BientieSekretær: daglig leder (se nedenfor)

Saemien åålmegen beajjetje åejvie / daglig leder i samisk menighet i sørsamisk område: Monica Kappfjell telef, 0047 99 34 94 77 e-post: monica.kappfjell@kirken.no

Prest i sørsamisk område: Bierna Leine BientieHeggvollan, 7760 Snåsa, telef. 74 15 11 55, mobil 950 54 490, priv 74 15 16 21,e-post: prest@samiskmenighet.no

Diakoniarbeider i sørsamisk område: Bertil Jönsson7898 Limingen, mobil: 994 88 827, e-post: diakon@samiskmenighet.noLeder trosopplæringsprosjekt: Toamma BientieKirkebakken 6, 8614 Mo i Rana, telef. 75 12 33 44, mobil 993 72 128, e-post: toamma.bientie@kirken.no

Gie jïh gusnie årroeminieJohannelunds teologiska hög-skola i Uppsala erbjuder sedanförra året en prästutbildningmed samisk kompetens. I grun-den är det den vanliga prästut-bildningen, men en av debefintliga terminerna med aka-demiska studier samt en extratermin avsätts för samiska stu-dier, till exempel historia, kul-tur, språk, teologi. Den stude-rande får också en mentor med

förankring i samisk kultur. I samverkan med Stiftelsen

Fjellstedtska skolan i Uppsalaplaneras även kurser på kvarts-fart i förkristen samisk religionoch i samisk kyrkohistoria. Deska kunna läsas både i enprästutbildning och som fort-bildning för till exempel färdigapräster, troligen i både Luleåoch Härnösands stift.

Samisk prästutbildning

Den enskilde behöver bådemod och vilja för att kunna taansvar för sin egen språkrevita-lisering. Den närmaste omgiv-ningen behöver bejaka ochstödja en sådan process. Ochsamhället måste skapa förut-sättningar.

Det här skriver Sametingetsspråkkonsulenter i Lägesrapport

De samiska språken i Sverige(2011). Här presenteras den endastudie som på senare tid gjortsom samernas språksituation ilandet. Språkcentrums erfaren-heter redovisas, och man visarpå möjligheter och hot i denfortsatta revitaliseringsproces-sen.

Läget för samiska språken

1717

Texter och bilder till nummer 3 av Daerpies Dierie skickas senast 8 augusti till

urban.engvall@svenskakyrkan.se

Joikeren Berit Alette Mienna harfått et arbeidsstipend i tre år fraSametinget for å arbeide medblant annet åndelige joiker somfinnes blant samene.– Jeg husker at vi joiket i bilen da vidro sammen med mine foreldre tilkirken. Vi joiket helt til kirkeporten.Senere har jeg flere ganger joiketinne i en kirke. Det har vært godt.Da har jeg vært hjemme i kirken ogikke behøvd å være en annen. Mendet har vært mange og lange skritt!Vi har jo blitt bombardert med atjoik er synd, forteller Berit Alette.

JOIKE MED KJÆRLIGHET I SINNETBerit Alette vokste opp i ei lita bygdnord for Karasjok. Der var det frem-deles vanlig i hennes barndom at folkjoiket personjoiken til den som man

hilste på. Da viste man både respektog glede over å møte den andre.

Hennes morfar stod en gang veden elvebredd og hørte joiken til enperson. Der stod også to predikantersammen med ham og den ene sa:”Hvis du joiker med hat i ditt sinn, såer det synd å joike, men hvis du joikermed kjærlighet i hjertet, da er detikke synd!” Hennes bestefar husketdisse ordene og levde etter dem tilhan ble en gammel mann, nær 100 år.

– Jeg vokste opp med joik. Allehadde sin egen joik og vi kunne hve-randres joiker, forteller Berit Alette.

Berit Alette Mienna forteller medvarme i stemmen om joiketradisjo-nene i hennes barndoms bygd.

AMBIVALENT TIL JOIK– Men det var også et ambivalentforhold til joiken. På den ene siden

var joik synd og på den andre siden såjoiket alle, forteller hun.

– Da min mor og far døde i 2010,joiket vi deres joiker på minnesam-været til min mor. Presten varforundret over at han ikke haddehørt en eneste joik i en så joikegladfamilie. Da joiket vi joikene deres,forteller Berit Alette. De måtte fåryggdekning fra presten, fortellerhun.

I sitt arbeid med joik har BeritAlette kommet over innspillingenetil Karl Tirén. En av joikene har tit-telen ”Den himmelske Far”. Den harhun tatt med i en CD med joikersom hun skal få utgitt når hun nå nær-mer seg slutten av de tre stipendie-årene hun fikk av Sametinget.

BIERNA LEINE BIENTIE

Den himmelske Far i joik

Berit Alette Mienna.

FOTO

: ANN

E-GR

ETHE

LEINE

BIENT

IE

Lars Joar Halonen, leder for språk-sentret i Lavangen kommune,snakket om overdrevent storeforventninger til samiske barne-hager på opplæringskonferanseni Trondheim.

Lars Joar Halonen var invitert til denårlige sørsamiske opplæringskonfe-ransen som fant sted i mars i Trond-heim. Halonen kom for å fortelle omden samiske barnehagen i Lavangenkommune. Han er sterkt engasjert ibarnehagens arbeid og drift.

URIMELIGE FORVENTNINGERHalonen er leder for språksenteret iLavangen kommune. Han er invol-vert i samisk språkutviklingsmeto-dikk i både barnehage og skole ikommunen. Barnehagen har vært idrift i ett år. Halonen fortalte omnoen av de utfordringene som barne-hagen har.

– Mange tror at det er likhetstrekkmellom en språkarbeider og etsupermenneske. Det er ikke måte påhva de skal rekke over! Å drive en

samisk barnehage er spesielt utford-rende. I tillegg til de mangearbeidsoppgavene i en barnehage-hverdag, er målet at barna skal fåsamisk som sitt førstespråk. Deansatte har veldig mange forvent-ninger de skal innfri. Språkarbeidereer vanlige mennesker og må få lov tilå være det. De skal få slippe å gårundt med dårlig samvittighet for atde føler at de ikke strekker til! sierHalonen.

SPRÅKSTILLINGER MÅ TILHalonen er tydelig på at det børopprettes særskilte språkstillingerfor at samisk språkinnlæring skalvære effektiv.

– Det er helt nødvendig å ha enegen stilling som språkansvarlig i vårsamiske barnehage. Barnehagen hareksempelvis en ansatt som kun haransvar for språkinnlæringen. Ved-kommende legger til rette for atbåde barn, ansatte og foreldre skalkunne kjenne seg styrket i det dag-lige språkarbeidet som barnehagendriver, forteller Halonen. Han påpe-

ker at denne stillingen er en stor res-surs for hele barnehagen. Halonener optimistisk på barnehagens frem-

tid og er spent på utviklingen videre.

TEKST OG FOTO: MARGRETHE KRISTIN LEINE BIENTIE

Lars Joar Halonen, leder for språksenteret i Lavangen kommune, er sterkt enga-sjert i språkopplæringen for barna i den samiske barnehagen.

Språkarbeidere – supermennesker

18

Foreldre må selv kjempe forå få samiskundervisning tilbarna. Det kom fram daSamisk spesialpedagogisknettverk var samlet til fag-dager på Røros i vinter.

– Foreldre må slippe å være på-drivere for at barna skal fåundervisning og se til at under-visningen fungerer, sier Cata-rina Utsi, Bjørhusdal og UnniFjellheim, Brekken.

De har mye til felles. Begge harfire barn i alderen 7 til 23 år. Deer mødre som har kjempet for atderes barn skal få den opplæringi sitt morsmål som de har kravpå. Det har vært og er fortsatt enstor utfordring.

De fortalte om de mange språk-valg som man står ovenfor somforeldre til barn som har sør-samisk som førstespråk i skolen.

– Skal man velge den ene løs-ningen fremfor den andre? Oghvilke konsekvenser vil det val-get få for mitt barn? Det er øns-kelig at flerspråklighet kan blirløftet frem og blir sett på somnoe normalt og som en ressurs,sier Catarina.

Begge mødrene er skjøntenige om at systemet harpotensial for forbedring.

LIKE MULIGHETER TIL UNDERVISNING– Mulighetene til å tilegne segsørsamisk børe være lik for alle

barn som har krav på opplæringi språket. Dette er en storutfordring for hele det sørsa-miske området. Dessverre kantilfeldigheter spille inn. Detkommer an på skoleeiersinnstilling og om foreldre mak-ter å slåss for samiskundervis-ning til sine barn, sier Catarina

Hun forteller at følelsene harvært mange og svingende iløpet av tiden hun har fulgt oppsine barn. Glede og frustrasjonhar gått hånd i hånd.

HJELP Å FÅ– Ingen barn er like, derfor erdet viktig å tenke på å tilrette-legge undervisningen slik atmålet er at det skal fungere, sierCatarina.

Hun tekker frem at både barnog foreldre trenger støtte ogmotivasjon.

– Gielebiesie har vært et slikttiltak. Utrolig fantastisk atbarna får være med på noe slikt!Det har vært en fornøyelse å fåhjem barna etter et opphold påGielebiesie, smiler Catarina.

En annen viktig støttespillerhar vært Samisk spesialpedago-gisk støtte / SEAD.

– SEAD har vært til god hjelpog har fungert som et bindeleddmellom oss foreldre og skolen,forteller en fornøyd mor.

TEKST OG FOTO: MEERKE KRIHKE

LEINE BIENTIE

Catarina Utsi var en av foredragsholderne under fagdagene til Samiskspesialpedagogisk nettverk på Røros i vinter.

Samisk kirkerådaksjonerer mot StatoilSaemien Gærhkoeraerie /Samisk kirkeråd har gåttsammen med flere miljøor-ganisasjoner i en kampanjemot Statoils utvinning avolje av tjæresand i Canada.

”Vi eier Statoil!” er en kampanjefor å få Statoil ut av tjæresand-virksomheten i Canada. I maible det arrangert en Nor-gesturné for å skape oppmerk-somhet mot en lite miljøvenn-lig oljeutvinning i et urfolks-område.

Turnéen startet i Oslo i maimed debatt, film ogfotoutstilling. Deretter fikk Ber-gen, Trondheim, Tromsø, Kau-tokeino, Karasjok besøk og til sistStavanger og Statoils general-forsamling 15. mai. Turneen varet samarbeid mellom WWF,Greenpeace, Samisk Kirkeråd ogConcerned Scientists Norway.

INDIANERLEDER SER MILJØ-ØDELEGGELSERDen canadiske indianerlederenFrancois Paulette var med påturnéen sammen med kirke-ledere, engasjerte akademikere,miljøvernere og politikere.

Francois Paulette har spilt enviktig rolle i urfolks rettig-hetskamp i Canada fra 70-tal-let. Han er fra urfolksområdeti Canada som er rammet av tjære-sandproduksjon, og han er blantde fremste talsmennene forurfolkenes motstand motdenne.

– What you do with yourmoney is not my business, butwhen you start to invest yourmoney in my territory, then itbecomes my business, var hansbudskap til Statoils generalfor-samling i 2010.

GJORDE STERKT INNTRYKK Hans engasjement gjorde et såat Kongen i sin nyttårstale i2010 sa: ”Vi har et ansvar for altlevende, og det krever stor klok-skap å forvalte naturressursenepå en god måte. Indianerhøv-dingen Francois Paulette iCanada uttrykte det slik: ’Mo-der jord trenger deres hjelp nå.’”

Paulette forteller om klima-endringer, ødeleggelse av natur-mangfoldet over enorme area-ler og forgiftede leveområderfor mennesker og dyr. Lokaleindianske fiskere melder omdeformert fisk, og urfolkssam-funnet Fort Chipewyan er ram-met av en kreftepidemi.

I tillegg vil Statoils satsinginnen tjæresand låse invester-inger, teknologi og kompetansetil et fossilt drivstoff for lang tidframover.

KIRKEMØTET MOT KLIMAØDELEGGELSEKirkemøtet støtter Samisk kir-keråds og Mellomkirkelig rådskrav om at norske myndighetersørger for at Statoil trekker segut av de omstridte oljesandpro-sjektene i Canada. Dette ernødvendig både ut fra klima- ogmiljøhensyn, og av hensyn tilurfolks rettigheter.

Leder i Saemien Gærhkoe-raerie, Anne Dalheim, fram-holdt på Kirkemøtet at Statoilsprosjekt bryter med grunnleg-gende etiske standarder.

– Som aktør i tjæresand-industrien opptrer Norge meden utålelig dobbeltmoral, saAnne Dalheim og fikk med segKirkemøtet i et enstemmigvedtak som blant annet kreveren gjennomgang og oppryd-ding i offentlig norske invester-inger og at det må legges vektpå etiske retningslinjer som tarhensyn til miljø, forbruk ogrettferd.

BEARBEIDING AV PRESSEMELDING FRA

SAMISK KIRKERÅD: BIERNA LEINE BIENTIE

FOTO

: BIERN

A LE

INE

BIEN

TIE

Anne Dalheim, leder i SaemienGærhkoeraerie.

Kamp for opplæring isørsamisk

19

Åssjalommesh

Jesus sade: ”Jag skall be Fadern, ochhan skall ge er en annan hjälpare,som skall vara hos er för alltid: san-ningens ande” (Joh.14:16-17).

Vi har nyligen firat Pingst,Andens högtid i vårt kyrkoår. Efterhimmelsfärden gick Jesu löften omHjälparen, den helige Ande, i upp-fyllelse. Allt sedan dess har hanockså hjälpt sina vittnen att hållafast vid sanningen och vittna omden.

En sommar under mina första präst-år i Kiruna, i början av 70-talet, fickjag följa med en expedition till Sval-bard. Många upplevelser i det stor-slagna landskapet har etsat sig fast imitt inre, inte minst mötena medden småvuxna svalbardrenen ochden nyfikna fjällräven. Ändå är det

nog sanningsvittnet Viktor i Gru-mant som jag minns allra starkast.

Grumant är en av de tidigasteryska inmutningarna på Svalbard.När jag kom vandrande dit hadebrytningen av stenkol upphört. Mennågra män fanns kvar för återställ-ningsarbeten. De hade inga maski-ner till hjälp, bara spade, korp ochspett. Allt tydde på att det var någonform av tvångsarbete.

En av dem hette Viktor. Hankunde tyska ganska bra efter att hasuttit i fångläger under andravärldskriget. Då hade han ocksåkommit över en bibel på fiendensspråk.

– Genom ordet andades Gud påmitt hjärta, vittnade Viktor.

Den övertygade ateisten förvand-

lades till en brinnande kristen somfick trösta och hålla modet uppebland medfångarna i lägret.

Efter att ha överlevt nazismensgrymheter drabbades han av kom-munismens förtryck. Men han såginte ut som den som berövats sin fri-het. Det var ljus i hans blick, inteminst när han läste ur den nöttabibeln och översatte till ryska försina kamrater.

Vid avskedet gav han mig ett min-nesord från profeten Sakarja: ”Ickegenom någon människas styrka ellerkraft skall det ske, utan genom minAnde, säger Herren” (Sak.4:6). Detordet vill jag ge vidare som enpingsthälsning 2012.

Efter en stunds vandring frånGrumant vände jag mig om och

kunde se Viktor och kamraterna påväg till arbetet. I fjärran lyste isber-gen likt himlens snövita troner. Detvar som om Jesu löftesord fördesmed vinden från havet: ”Jag är meder alla dagar till tidens slut – Mannefierhten biejjien dijjene ektesnegoske eatneme nåhka”. (Matt.28.20)

Låt oss be med ord från Kongo:”Gud, låt oss känna din Andes led-ning så att vi vet att din väg vi går.Låt elden brinna i våra hjärtan, tilldess vi målet når. Gud låt ditt ord imitt liv få råda, att andra där din kär-lek kan se. Ja, låt ditt ord i mitt liv fåråda, då kan din vilja ske”(Sv.ps.89:3). Amen.

TEXT OCH BILD: BO LUNDMARK

Paenstaheelsege / pingsthälsning

Grumant i fågelperspektiv.

Psalm i pingstens tidFörst av allt står skrivet:Gud, du tände livet.Hela jordens släkthar din Ande väckt.

Andens vind på jordengenom frälsningsordenger oss Kristi fridi en söndrad tid.

Vårsol över fjällennår till frusna ställen.Helig Ande röross som Gud tillhör!

Själviskhetens isartina tills vi prisardig som Herden är.Livets väg oss lär!

BO LUNDMARK

20 NÖÖRJEN GÆRHKOE

Juoiggiid Searvi Plassjeseorreme jïh akte tæjmoemjoejkeme. Luhkiegööktejoekoen madtjeles joejkijhsoptsestin aaj dej joejke-men bïjre. Numhtie meeh-timh tjaebpies vuelieh gov-ledh jïh maam akth lïeredh.Juoiggiid Searvi´n lïhtseghabpe Saepmeste, dovne Nöör-jen, Sveerjen, Såevmien jïhRusslaanten raedteste. Eahamma gaajhkesh gïeh sïjhth,åadtjoeh Juoiggiid Searvi´sneårrodh. Lïhtsegh tjuerieh vïjhtenaejkien sceenesne joejkemejallh CD em dorjeme. Numh-tie barre dah væjhkelommesjoejkijh meatan leah.

VUELIEH VAAJMOSTEDah gïeh edtjin joejkestidh,voestegh vuelien bïjre sopt-sestin, gïen vuelie lij jïh gie damlïerehtamme. Noere nyjsenæjjasaarnoeji guktie tjidtjebe vaako-edi: Dïhte gie joejkeste, dïhtesådtode. Gosse tjidtjebe båara-såbpoe, dellie guarkoe satnebåajhtode ussjedamme joejke-men bïjre. Daktere jis daelieboejhkeste vuelie vaajmostebåata. Jïh tjidtjebe daelie vuajnaguktie daktere murrede gossejoejkeste jïh tuhtjie hijven maa-hta joejkedh. Beetnegh aaj dïe-nesje gosse joejkedeminie. Del-lie buerebe tjidtjiebasse domtoe.

JOEJKESTI AEREBE MEEHTI SOPTSESTIDHMubpie jyönebem joejkesti.Jyönebe iktesth klaasen lihketjahkasji prihtjegem jovki. Jïhdellie joejkesti. Neapede guel-

pesne nosseminie. Numhtiedïhte lïeri joejkestidh gossebarre göökte-golme jaepienbåeries. Dïhte lïeri joejkedhaerebi goh soptsesti. Gellie sop-tsestin guktie slïekth joejkestinjïh numhtie dah lïereme. Joejkeedtja boelvijeste boelvide juh-tedh.

Juoiggiid Searvesne edtjiehbåeries joejkeme-vuekieh vaar-jelidh. Eah dah sïjhth tjoeje-nassh-aath utnedh. Dah sijh-tieh maanide jïh noeride eevt-jedh vuelieh jïjtsh dajveste lïe-redh. Åarjelsaemien raedtesneedtjieh åarjelsaemien vueliehlïeredh.

– Numhtie dellie ohtsedibiealmetjh gïeh maehtieh vueliehjïjtsh dajveste maanide ööhpe-htidh, Ellen A. Sara jeahta.Dïhte lea Juoiggiid Searvi´nåejvie. Soptseste satne byöremeCecilia Persson edtja ööhpe-htæjjine årrodh.

– Vaajtelem jïjnjesh edtjiehjoejkeme-kuvsjide båetedhgosse dah aelkieh, jeahta.

TEEKSTE JÏH GUVVIE: MEERKE KRIHKE

LEINE BIENTIE

Saepmesne joejkedeminie

Ellen A. Oskal, Juoiggiid Searvi´n åejvie geerjene gosse meehti Plassjesne joejkedh.

Joikegruppa Juoiggiid Searvihar vært på Røros. Tolv dyk-tige og ivrige joikere fortalteom joikene de skulle frem-føre. Slik fikk man høre vakrejoiker og lære noe nytt. En for-

talte at hun fikk høre av sinmor at joik er synd. Men nåjoiker han og kjenner at joi-ken kommer fra hjertet. Enannen fortalte at hun lærte åjoike før hun lærte å snakke.

Medlemmene i gruppaJuoigiid Searvi kommer fraNorge, Sverige, Finland ogRussland. De håper å inspi-rere barn og ungdom til ålære seg joiken fra sine egne

områder, og oppfordrer folktil å bli med på joikekurs.Cecilia Persson er invitert tilå være med fra sørsamiskområde.

Joik i Saepmie