Nr 4 2012

Åarjelsaemien gærhkoeplaerieSørsamisk kirkebladSydsamiskt kyrkoblad

Kulturminner kan avgjøre beiterettigheter. Side 2

Piere Åhren – ettav många barn påRaasten Rastah

Smilet demper sorgen. Side 8

Juvva saemeste. Bielie 6

2

Kulturminner i Trollheimen

Funn av samiske kulturminner i Trollheimen kan få stor betydning forfremtidig beiterett, mener arkeologTherese Hellqvist. Siden 2010 er det funnet 111 kulturminner i et områdemange mente at samer ikke har vært i eldre tid.

Under den sørsamiske kulturfestivalenRaasten Rastah i Røros holdt hun et fore-drag om samisk tilstedeværelse i Trollhei-men i eldre tid. Hellqvist er en av flere arke-ologer som har vært med å registreresamiske kulturminner i Trollheimen siden2010.

Prosjektet er et samarbeid mellom Stif-telsen Saemien Sijte i Snåsa og reinbeite-distriktet Trollheimen Sijte som har beite-område i både Sør-Trøndelag og Møre ogRomsdal fylke.

Formålet har vært å undersøke og å økekunnskapen om eldre samisk bosetting,næring og trosforestilling. Det har blittgjort noen forsøk på å dokumenteresamiske levninger tidligere, men prosjekteter det første som utfører systematisk befar-ing og registrering av kulturminner i områ-det.

Registreringene i Trollheimen er en del avflere prosjekt som Saemien Sijte har hatt iområdet, blant annet interregprosjekteneSaemieh Saepmesne – I det samiske rommet somble avsluttet i 2011, og Sørsamer – landskap oghistorie som ble påbegynt i 2012.

BEITEKONFLIKTDet var reineierne som tok initiativ til ådelta i prosjektet. Bakgrunnen er reindrif-tas langvarige konflikt med jordbruks- ogvilt-interesser i området. En høyesteretts-dom fra 1981 satte reineierne i TrollheimenSijte i en sårbar situasjon. Dommen slo fastat reinbeitedistriktet ikke hadde beiterettbasert på alders tids bruk og sedvane.

Det har blant annet ført til at reindriftahar blitt avhengig av å inngå beiteavtalermed grunneierne de er i konflikt med. Iløpet av 2010 ble mange av disse avtalenesagt opp. Reineierne i Trollheimen etterlystederfor dokumentasjon på sine rettigheter.

KULTURMINNER UTGJØR BEVISGRUNNLAG– Hvordan kan man vite at det ikke finnessamiske kulturminner i området hvis manikke leter etter dem? Samiske kulturminnerkan ikke sammenlignes med kulturminneretter bondekulturen. En må vite hva en seretter, sier Hellqvist.

Høyesterettsdommen fra 1981 viser tilmangel på historiske kilder som er eldre enn1800-tallet. Under denne rettssaken kunne

ikke reineierne dokumentere sin rett, blantannet på grunn av mangelen på registrertekulturminner. På bakgrunn av dette hevdetdommerne derfor at samisk bosetting iområdet i eldre tid ikke kunne bevises.

I dag utgjør derimot flere arkeologiskefunn øst og sør for Trollheimen et sterktbevisgrunnlag på at det har vært samisktilstedeværelse i området helt tilbake tiljernalderen. Bare mellom 2010 og 2012 hardet blitt registrert 111 nye kulturminner.

DATERING AV FUNNENE Nå skal Saemien Sijte og reineierne i Troll-heimen datere funnene gjennom det nye

prosjektet Sørsamer – landskap og historie.Ved inngangen i det nye prosjektet erHellqvist optimistisk i forhold til hva dater-ingene kan bety for reindrifta i områdethvis det viser seg at de er fra eldre tid.

– Ved hjelp av kulturminneregistrering-ene i Trollheimen og framtidige arkeolo-giske undersøkelser i området kan vi skriveny historie om Trollheimen, hevder hun.

TEKST OG FOTO: EVA FJELLHEIM

Kan avgjøre beiterettigheter

Therese Hellqvist mener samenes historie i Trollheimen må skrives om.

DaerpiesDierie

Gieres almetjh!

Första sidan:Piere Åhren (Gærma/Blåsjöfallet) var en av de mange barnafra norsk og svensk side som deltok på kulturfestivalenRaasten Rastah i Røros i september 2012. Foto: Margrethe Kristin Leine Bientie.

Orre saernieh: NyheterGieries almetjh!: Kära läsare!Noere almetjh: Barn, ungdomGuvvie: PorträttDoen jïh daan bïjre: Lite av varje

Guktie ussjedem: Hur jag tänkerÅssjalommesh: Tankar, andaktGie jïh gusnie årroeminie: Vem och varKultuvre: Kultur

Samiska vinjetter i Daerpies Dierie

3

Femtonde september nästa år är detkyrkoval i Svenska kyrkan.

I ytterst få församlingar har urfol-ket samerna möjlighet till infly-tande via de demokratiska formerdetta val bygger på. Samerna är näs-tan alltid för få för att de kyrkopoli-tiskt aktiva partierna, och övriga såkallade nomineringsgrupper, ska tahänsyn till dem.

I flera församlingar skullesamerna kunna bilda egna nominer-ingsgrupper och – eftersom det är såfå som röstar i kyrkovalet – ha inteobetydliga möjligheter till fram-gång, förutsatt att de aktiva samernaockså kan mobilisera väljare.

Det finns flera skäl till att en kris-ten kyrka ska ha strukturer somgaranterar delaktighet och infly-tande i sina beslutsprocesser förurfolk och minoriteter; de kan ha attgöra med teologi, kyrkosyn, över-enskommelse om försoning, socialoch politisk medvetenhet … Iblandkan dessa skäl vara så starka att demotiverar en positiv särbehandling,till exempel så att samerna erbjuds

ett inflytande som är större än anta-let kyrkotillhöriga samer motiverar.

Svenska kyrkans formellt demo-kratiska organisationsmodell präg-las inte alltid av öppenhet och flex-ibilitet. Därför har man hittills und-vikit eller sagt nej till alla försök attkomplettera den existerande model-len med någon form av representa-tion från landets och kyrkans urfolk.

Istället har kyrkan erbjuditsamerna ett ”sidospår” bestående pånationell nivå av Samiska rådet, påstiftsnivå i vissa stift av samiskarbetsgrupp/referensgrupp och inågon enda eller några få försam-lingar likaså av någon slags lokalarbetsgrupp.

Uppdraget för det samiskasidospåret har varit ”samiska frågor”;samiskt gudstjänstliv, översätt-ningar, krisnätverk, konfirmandar-bete …

Men hur är det med kyrkans struk-turfrågor, ny kyrkohandbok, kyrkansinternationella arbete, rekryteringoch utbildning, budgetarbete ochverksamhetsplanering?

Det är dags inse att det inte finns”samiska frågor” men att det finnssamiska perspektiv på alla (kyrkans)frågor!

Ett sådant synskifte har betydelseför organiserandet. Men kanskebehövs sidospåret ändå under över-skådlig framtid. Majoritetskyrkankan inte förutsättas vara kontinuer-ligt tillräckligt medveten om urfol-kets plats i kyrka och samhälle, föratt på allvar bygga hållbara struktu-rer för samisk kyrklig makt. Majori-tetskyrkan behöver ständigt utma-nas. Ett sådant sidospår måste sålångt möjligt leva nära, inkluderas i,kyrkans ordinarie liv.

Flera av kyrkans utredningar harpekat på att kyrkans formellt demo-kratiska organisation behöver för-stärkas med kompletterande formerför till exempel samers delaktighetoch inflytande. Sådana tankar finnsi Samiska frågor i Svenska kyrkan(2006), Flerspråkigt arbete i Härnö-sands stift (2009), En flerspråkigkyrka (2010). Ságastallamat, mötes-platsen mellan kyrkans och samer-

nas företrädare (Kiruna 2011), visadeatt kyrkan på alla områden behöverett synliggörande och en inkluder-ing av det samiska.

Ändå finns ingenting som tyderpå att kyrkans beslutsorgan på deolika nivåerna, främst kyrkostyrel-sen, arbetar med frågan om samisktinflytande, samisk representation.(Allra minst när det gäller infly-tande i kyrkomötet.)

Svenska kyrkan är, efter beslut ikyrkostyrelsen, på väg in i en treårigsärskild satsning på flerspråkigtarbete. Och processen efter Sága-stallamat är en del av byggandet aven flerspråkig (och mångkulturell)kyrka. Arbetet med trygga struktu-rer för urfolkets inflytande måsteäntligen tas på fullt allvar. Det räckerinte att hänvisa till redan existe-rande former för arbete med”samiska frågor”.

URBAN ENGVALL

”Samiska frågor”

Preses Helga Haugland Byfugling ogNidaros biskop, Tor Singsaas, harsendt ut et brev til alle menighetenei bispedømmet. Der står det: ”Nå vedinnføring av ny gudstjenestereformønsker biskopene at menighetenehar oppmerksomhet på sør-samisktradisjon og språk. I sokn der det sør-samiske nærværet er stort, vil detvære viktig at sør-samisk kultur pre-

ger gudstjenestelivet i større grad(visuelt, musikalsk, språklig). Menenkelte liturgiske ledd på sør-samisk(for eksempel nådehilsen, velsignel-sen) samt sør-samiske salmer, bør fratid til annen brukes i gudstjenesteni hele bispedømmet.”

Det er kommet en ny tid til Nida-ros og Den norske kirke.

Det har blitt feiret at Anders Por-sanger som den første samen iNorge, ble ordinert til prest for 250år siden. Han fikk sin embets-eksamen i Köbenhavn og kongenutnevnte ham til kapellan i Nidarosdomkirke.

Men miljøet i Trondheim kunneikke se for seg en same som prest idomkirken. Biskopen var enig og

fikk satt en stopper for at AndersPorsanger fikk stillingen.

Det har kommet en ny tid tilNidaros – takk og pris!

BIERNA LEINE BIENTIE

Glede og sorg over biskoper i Nidaros

4

Eva Teilus Rehnfeldt har varitordförande i den samiska

arbetsgruppen (som senareblev referensgruppen) i Härnö-

sands stift sedan 1994. Grup-pens uppgift är att göra densamiska kulturen känd ochbrukad i församlingarna.

– Det här är en ära för heladet samiska folket, sa Eva i sitttacktal. Jag är glad att Svenskakyrkan börjat ta sitt ansvar förvår kultur.

BETYTT MYCKET FÖR UNGAÄrkebiskopens motiveringlyder: ”Eva Teilus Rehnfeldttilldelas Stefansmedaljen försitt långvariga arbete församisk kultur och gudstjänst-liv i Svenska kyrkan. Honrepresenterar många samer ochkyrkokristna vars trogna arbetei det vanliga och dagliga möjlig-gör förändring och förnyelse.Eva Teilus Rehnfeldt har betyttmycket för ungdomars delaktig-het i både samisk kultur ochkyrkoliv, bland annat genom sittengagemang för det samiskakonfirmandarbetet.”

Stefansmedaljen instiftades1990. Ärkebiskopen delar ut dentill företrädare för och medlem-

mar av Svenska kyrkan för för-tjänstfulla insatser i kyrka ochsamhälle. Den är uppkalladefter den förste ärkebiskopen avUppsala, Stefan, som verkadeunder åren 1164-1185. Eva TeilusRehnfeldt är den tjugoförstamottagaren av medaljen.

RESPEKTERA TRADITIONSå här avslutade ärkebiskopen sittinledningsanförande vid kyrko-mötet: ”Samers rättigheter harinte haft stor plats i svensk juridikoch myndighetsutövning. Majo-ritet förr än rättigheter har vägttungt i svenskt beslutsfattande.

Svenska kyrkan har varit del avdetta storsamhälle samtidigt somviktiga samiska röster och krafterbidragit till att svenskkyrkligtoch storsamhället inte är iden-tiskt. I Svenska kyrkan finns enlevande samisk tradition som viska respektera och ge rum för.”

KÄLLA: SVENSKA KYRKAN.BEARBETNING:

URBAN ENGVALL

Eva fick ärkebiskopens medalj

Ärkebiskop Anders Weiryd och Eva Teilus Rehnfeldt.

ALEX

GIACO

MINI

, IKO

N

2. september var det åpningsdagfor Destinasjon Dærga, sentretsom skal formidle samiske tradi-sjoner og samisk bruk av natur-ressurser. Her skal samenes liv ogvirke, både i fortid og nåtid visesfram for publikum.

Hittil har prosjektet kostet 2,5millioner kroner. Det eies og dri-ves av de ti familiene som harreindrift i Østre Namdal. Nesteår skal prosjektet gå over til å blien permanent og kommersiellkultur-og tradisjonsdestinasjon.Destinasjon Dærga er en del av etstørre prosjekt i Nord Trøndelag:”Naturarven som verdiskaper”.

Destinasjon Dærga ligger noenkilometer øst for sentrum i Røyr-vik kommune. Der er bygd opp

to tradisjonelle samiske boplas-ser med et stoplebur. Det gjen-står å bygge en storgamme medplass til 50-60 personer.

KILDE: NAMDAL AVISA

Destinasjon Dærga åpnetVil formidle samiske tradisjoner

Jonar Thomasson og Naina JåmaWigdahl snakker sammen om bru-ken av samisk språk tidligere og i dag.

Ute rant regndråper på teltduken, men inne i låavth-gåetie / lavvoen haddemange samlet seg rundt bålet med kaffe for å delta i samisk gudstjeneste ogforedrag om samisk lokalhistorie. Fra venstre Naina Jåma Wigdahl, MailiJåma, Ellinor Jåma, Ingrid Jåma, Berit Ellen Gaino Jåma og Knut Jåma.

Vid kyrkomötets öppnande i Uppsala i slutet av septemberfick Eva Teilus Rehnfeldt ta emot Stefansmedaljen av ärkebiskopAnders Wejryd.

I september åpnet Destinasjon Dærga, som er en del av pro-sjektet ”Naturarven som verdiskaper”. Her skal samisk brukav naturen presenteres.

FOTO

: TOV

E ME

TTE

JÅMA

WIG

DAHL

FOTO: TOVE METTE JÅMA WIGDAHL

5

Orre saernieh

Sammanhållning och fart i byn är målet för den nybildadeföreningen Mihten Siebrie iMittådalen. Intresset var stort dåföreningen höll historiekväll påSamegården. Flera hade kommitlångväga ifrån för att vara med.

Så många som 52 personer hade hittatvägen till det mintgröna trähuset ikorsningen för att lyssna på de äldresberättelser om Mihte. Att Härjedals-byarnas gemensamma livsmiljö-projekt Faamoe (kraft) bjöd på middagvar också mycket uppskattat, i syn-nerhet för de som kom direkt frångïedtie på Flatruet samma dag.Många hade kommit långt ifrån föratt lyssna och för att träffa släktingaroch bekanta.

Om inte hörseln var perfekt, så vari alla fall humöret på topp. Mångaroliga minnen delades, från barndo-mens oskyldiga dagar hos aahka ochajja till dans och ungdomstider.

GODA SKOLMINNENFrån skoltiden på Axhögen (mellanMittådalen och Mittåhamra) hadealla goda minnen.

– Var det något man lärde sig avatt bo tio stycken i en gåetie (kåta) såvar det att ta hänsyn till varandra.Lärarinnan hette Aina Rehnsson,och språket i skolkåtan var svenska

eftersom hon var norrifrån, kundeLaila Fjellgren berätta.

Skolerfarenheten var god, enligtLaila – och det måste den ha variteftersom hon inte avskräcktes frånvidare utbildning till att själv bli lärare.

– Skoltiden på Axhögen var fin.Dessutom hade aahka och aajja gåetiesijjie inte långt från skolan, saLaila.

Om skoltiden var det många frå-gor från publiken. Det visade sig attbarnen gick tre år i varje skola innanman bytte. Mittådalingarna som varpå Samegården denna kväll hade gåtti skola i Axhögen, Mittådalen, Jäns-mässholmen, Änge och Gällivare.

Ett litet ”läxförhör” hade den gamlaskollärarinnan också, och hon villehöra om barnen och resten av publikenkunde några av släktbenämningarna.

Att det till och med har varit dans påbron över Mittån kunde också berättas.

MÅNGA SKRATTDe som gladligen delade med sig avsina kunskaper om Mihte var Ingrid(Thomasson) Rehnfeldt, Nils Olof-sson, också känd som Nils Mårsa,Laila Fjellgren och Aili Stenvall.Men här fanns även historier medtungt allvar och vuxnas bekymmer.

Ingrid Rehnfeldt var den yngsta avdem som berättade denna kväll. Detblev många skratt till en historia om

Stor-Thomas som hade en extra storderhvie-gåetie, längre upp i Mittådalen,med fyra ingångar. Han var gammal-ungkarl. Förklarningen kanske vardenna:

– Han smorde in sig med tjära ochrullade sig i renhår, sägs det. Ni kantänka er hur han såg ut, skrattadeIngrid gott.

RESPEKT FÖR ÄLDRELaila Fjellgren berättade om hur detvar när hon var ung och hur manlärde sig respekt för de äldre.

– Släktnamn och benämningar varmycket viktiga då. Självklart kalladevi aahka och aajja för det, men ävenandra släktingar skulle man kalla vidsläktnamn, sa hon och berättade hurdenna respekt kunde visa sig. ”Chefen”i familjen var definitivt aajja. Manhade sån respekt för honom att mannästan var rädd honom, sa hon.

Att släktbenämningssystemet ärkomplicerat är det ingen tvekan om.Olle Rensbergs aahka kunde elvabenämningar för svägerska, skrevBjörn Collinder när han var i Mittå-dalen och dokumenterade språket.

– Alla elva benämningar kan inteens jag, men jag har en männja här,eller hur Alma, frågade Laila den förkvällen äldsta på Samegården, Alma(Åhrén) Fjällgren.

– Nej, jag är din månnja, kom det

direkt från Alma, med full koll påsläktbenämningar.

Hon undrade om någon visste vaden voehpe och vuanoe var för något,och fick till sin stora förvåning svar.

LÄNGTAN TILL MODERSMÅLETAtt alla de äldre hade en längtan tillsitt modersmål var det ingen tvekanom. Var det något alla nämnde i sinaframföranden så var det saknaden avatt laahkoestidh (att kalla varandravid släktbenämningar).

Man mindes hur de äldre pratademed barnen.

– I Anådalen pratade vi barasamiska, mindes Aili och byttespråk.

– Jis desnie daaroestimh, dellie gal-gieh njaelmiem tsoptsedh (Om vi pra-tade svenska, skulle de nypa en påmunnen), skrattade Aili Stenvall tilldetta minne.

Det var inte enbart de unga somuppskattade berättarkvällen.

– Det var himla roligt att fåberätta vad vi varit med om, tyckteAili glad och trött efter en lång dagpå Samegården

INGA MARJA STEINFJELL

Med minnet i behållFOTO: ANAMARIA FJELLGRENBerättare, från vänster Ingrid Rehnfeldt, Nils Olofsson, Laila Fjellgren, Aili Stenvall.

6

Biret Leammuid Ravdna jïhaltese voelpe Juvva gærja-bussem Plassese dåeriediganjïh maanajgujmie soptsesti-gan. Gosse dïhte dåahkaJuvva soptseste, dellie maanah saemiengïelesnevaestiedin.”Teatere Biret” gærjabussinePlassjese bööti. Veaskoen sïjselij saemiedåahka Juvvam rijh-teme. Juvva amma saemeste!

Gosse bussese böötimh, del-lie Biret gon Juvvah dueljiehlööptjeme. Maanah tjihkedin.Gaajhkesh feejjene.

Faahketji Biret tjïekede,maam akth ohtesedeminie.

– Gusnie Juvva? gihtjie. Ij giedoesth vaestiedidh.

– Juvva? Juvva! gylje. Baernie

mov baalte tjahkan, dellietjåårve:

– Dusnie Juvva! BaarnetjeJuvvam vueptiestamme.

– Buerie biejjie, manne væj-kele!

Dellie numhtie aalka soptses-tidh. Dan mænngan Juvva gel-lien aejkien giehtjehtalla.

– Datne væjkele! vaestiedibiegosse Juvva måsna. Gosse Juv-vam gaarmerdibie, dellie joe-koen feejjene. Saemeste gujht.Aaj joekoen væjkele joejkedh.Juvva mijjem lïerehte altesevuelide joejkestidh.

VÆJKELE JOEJKEDHJuvva geerjene gosse saemiensaevegem steeri. Biret gon Juv-vah saemien klaeride boejhkesti-gan.

Biret Juvvam viehkiehtiheamturidie saarnodh. Åadtjo-ejimh voerhtjine, gaelpine, rie-pine jïh jeatjah juvrigujmieåahpenidh. Juvrh aaj mijjesesoptsestin gusnie årroeminie,mejnie gïehtelieh jïh maamsijhtieh bårredh. Naakenhdejstie aaj joejkestin.

Maanah eadtjohkelaakan gol-telin. Stoerre tjelmiejgujmievuartasjin gosse Biret dej uvtesvihtji, dïhte dan væjkele!

TEEKSTE JÏH GUVVIE: MEERKEKRIHKE LEINE BIENTIE

Renägarens bäste drängEnligt en jämtlandssamisk sägenblev Stoere-Jupmele (Gud) råd-vill om hur han skulle göra medtjoejhkh / myggen. Därför behöllhan dem i en säck, som en gam-mal samekvinna fick ansvar för.Vår Herre skulle fundera ett tagtill på myggens vara eller intevara!

Gumman blev emellertidtrött på myggornas evinnerligasurrande och kunde inte låta bliatt öppna litet på säcken. Då flögmyggen ut i en stor svärm omöj-lig att fånga. Hennes olydnadinnebar ändå att samerna ficksin bäste dräng, som driverrenarna upp i högfjället i rättantid!

Och när turisterna beklagadesig över mygg och knott i Tär-nafjällen replikerade min mor-far Frans Andersson: ”Ja, menannars kunde vi börja inbilla ossatt vi redan är i paradiset!”

BO LUNDMARK

Juvva saemeste

Leammuid Biret Rávdná dåahka Juvvine ektine gosse heamturh vaajeste. Juvva væjkele maanide eevtjedh,guktie dah aaj saemiestieh. Irje Liljedahl-Ekström jïh Jo Liljedahl (6 jaepien båeries) tuhtjijægan luste.

Leammuid Biret Rávdná, ”Teater Biret”, kommed den samiske bokbussen til Røros med sittnye dukketeater. Hun hadde med seg dukkenJuvva som kan snakke sørsamisk. Juvva og

Biret fortalte eventyr og lærte barna noen joi-ker. De fikk også barna til å snakke sørsamisk.Dokketeateret var spennende og fengende foralle.

Samekvinnan släpper myggorna ursäcken. Illustrasjon av Alfhild Vekterli i boken ”Staaloe tror atmånen er et bål. Sørsamiske eventyr”.

7

Noere almetjh

Sapmi Sirkus var et populært tilbudfor de yngste barna under årets kul-turtreff på Røros Raasten Rastah.Her fikk barn i førskolealder væremed på litt av hvert!

Førskolelærerne Ellisiv Thor-bjørnsen og Katharina Blind tokmed de minste barna på forskjelligeaktiviteter. I tillegg til eget program

var de på besøk på samisk bokbuss og pådukketeater-forestillingen Juvva somÅarjel saemien teatere / Sørsamisk teater hadde.

TEKST OG FOTO: MARGRETHE KRISTIN

LEINE BIENTIE

Sapmi Sirkus

Den samiske bokbussen fikk besøk av Sapmi Sirkus. Førskolelærerne Ellisiv Thorbjørnsen (til venstre) ogKatharina Blind sammen med barnaIda Rihpa (6 år), Funäsdalen, ElleRegina Rensberg Åhren (6 år), Jorm,og Emma Itohan Toven (4 år),Östersund.

Charlotte Dahlsten, Røros, hjelper sønnen Isak Rensberg med ansiktsmalingen.De var artister på Sapmi Sirkus.

Kom og bli med i samisk ungdomskorSaemien Åålmege og Samiska referensgruppen Härnösands stift vil ianledning samiske kirkedager i Mo i Rana august 2013 lage et samiskungdomskor. Det skal framføres musikk av Frode Fjellheim m.fl.

Tilbudet er for samisk ungdom i alderen 14-25 år, med akkurat densangstemmen hver og en har fått utdelt. Vi behøver også de som spillerinstrument.

Det vil bli 2 helgesamlinger før avslutningen i Mo i Rana underSamiske kirkedager i august 2013. De 2 helgesamlingene blir iÖstersundsområdet. Nærmere informasjon om tider og sted fås ved

påmelding. Første samling blir 19-20 januar 2013. Andre samling blir27.-28. april 2013.

Det er gratis å være med, men reiseutgifter må dere dekke selv.Tips! Søk din egen menighet / församling om støtte.

Mer informasjon får du hos Anna Sara Stenvall, Tlf: +46 72 20 93228, eller Karin Eline Hartviksen, Tlf: +47 90 10 60 03.

Påmelding sendes til: Sverige: annasarastenvall@yahoo.se (Sverige)eller samiskmenighet@kirken.no (Norge). Påmeldingsfrist 12. januar2013. Begrenset antall plasser, så meld deg på snarest.

88

– Vil dere høre en vits? spør enliten og nøktern kar.

Han dukker plutselig opputenfor kontoret til Las Abejasi den lille fjellandsbyen Acteali Chiapas Mexico.

– Jeg kan underholde mensdere venter. Hva ønsker dere?spør Manuel som tilbyrmagiske triks, gåter, sang ellervitser.

Manuel var 13 år da han sam-men med sin nærmeste familieble offer for den kaldblodigemassakren. Til sammen mistet

han ni familiemedlemmer.Den yngste rakk bare å bli 8måneder gammel. Selv over-levde han bare så vidt ved ågjemme seg under døde krop-per.

– Vet du hva jeg gjør når jegføler meg trist? spør Manuel.

Manuel demper sorgen medsmil.

KJEMPER UTEN VÅPENOrganisasjonen Las Abejas,som betyr biene, ble stiftet i1992 etter at fem av Acteals

innbyggere ble urettferdigbeskyldt og fengslet for over-fall. Medlemmene i organisa-sjonen tilhører urfolksgruppentsotsil. De har siden startenkjempet mot myndighetenesstadige brudd på menneskeret-tighetene og mangel på respektfor urfolks krav om selv-bestemmelse.

De har mange av de sammekravene som den kanskje merkjente zapatistbevegelsen, menskiller seg klart ut med sitturokkelige ikke-voldsprinsipp

og sine sterke røtter innenforden katolske kirken. Kampenkjempes utelukkende med tillittil Gud, ikke med våpen.

For Las Abejas er året 1997 ettungt år å minnes, men sam-tidig står det helt sentralt ideres kamp. Det var på dentiden da myndighetene for fulltførte den såkalte ”skitne kri-gen” for å ta knekken på denvoksende urfolksbevegelsensom spredde seg på den meksi-kanske landsbygda etter zapa-tistopprøret i 1994. Med

Smilet ddeemmppeerr sorgen

Rett før jul i 1997 ble 45 uskyldige mennesker drept under en gudstjeneste i en landsby sør iMexico. De ble massakrert fordi de krevde respekt for menneskerettigheter. Noen av soldatenei militsgruppen var deres egne naboer. En 13 år gammel gutt overlevde. Men hvordan fortsettelivet etter sitt livs største mareritt?

Manuel.

FOTO: RENATE SKARSTAD

9

militær opptrapping, trusler,overgrep og drap, var hensiktenå ramme sivilbefolkningenhardt.

Mange valgte å flykte, men iActeal stod biene fast bestemtpå å bli. De tviholdt på sin tillittil Gud og søkte seg til kirkenfor å be om fred. Den 22.desember stormet en para-militær hær inn i kirken ogdrepte 45 uskyldige menn,kvinner og barn – mens de sattstille i bønn.

KJEMPER FOR OPPREISNINGEtter den grusomme massakrenhar organisasjonen fokus natur-lig nok dreid seg om oppreis-ning. De ansvarlige soldatenesom til slutt ble stilt for retten,slapp raskt ut igjen fordivitneutsagn ikke utgjordetilstrekkelig bevis.

En av bienes viktigste kamp-sak er derfor å bekjempe densterke straffefriheten som reg-jerer. De holder myndigheteneansvarlig for ugjerningen og denpåfølgende uretten som råder.

Lederen i rådet understrekerlikevel at deres kamp ikkehandler om hevn, men om åoppnå rettferdighet for ofreneog de etterlatte.

KJEMPER MOT FRYKTENDet står stor respekt av at men-nesker som har mistet sinenære og kjære på den mest gru-somme måten du kan tenkedeg, har en slik holdning til desom står ansvarlige. Mange avsoldatene kommer selv fra detsamme området og tilhører densamme urfolksgruppen somofrene. Tenk deg å leve side omside med de samme personenesom drepte familien din.

Det at myndighetene benyt-tet, og fortsatt benytter seg avsivilbefolkningen til å utføreovergrep mot hverandre, er ikkebare en måte å unngå spørsmålom skyld, men også en strategifor å splitte lokalsamfunn.

I år er det 15 år siden den gru-somme hendelsen. Innbyg-gerne i Acteal sørger fortsattover fortidens tap, men leverogså i frykt for framtida. Selvom krigen er over, henger deten konstant trussel over områ-det. Hvem kan forsikre dem omat tragedien ikke gjentar seg nårde ansvarlige ikke får sin straff?

Livet går videre: Manuel harfunnet sin måte å leve medfrykten og de vonde minnenepå. Han spøker, tryller og impo-nerer de som besøker Actealmed å telle til ti på tolv språk.Det er tungt å høre Manuel for-telle sin historie, men vanskeligå holde smilet tilbake når hansetter i gang med sitt beund-ringsverdige livsprosjekt.

Med smilet demper han sor-gen.

TEKST OG FOTO: EVA FJELLHEIM

Minneseremonien for massakren. Hver avdøde har et kors med navn og alder.

FOTOBYLINE: MARIA KORKUNC

I går fikk jeg høre at Manuel er død(10/11 2012). Noen år etter at hanoverlevde massakren, fikk han hjer-nesvulvst. Han har kjempet mot sorgog sykdom hele livet, men måtte tilslutt gi slipp – bare 28 år gammel.Han var høyt elsket og en lyskilde foralle i lokalsamfunnet. Slikt gjørinntrykk.

Utsikten er vacker i den lille fjell-landsbyen Acteal.

Hvem er Eva Fjellheim?Eva forteller selv: ”Jeg kommer fra Snåsaog er 28 år gammel. For tiden bor jeg iTrondheim, studerer sørsamisk på deltidog arbeider med informasjonsarbeid forLatin-Amerikagruppene i Norge.

Nå arbeider jeg særlig med å formidleurfolks situasjon i Mexico, siden jeg varder fra januar til juli i år (2012) og arbei-det som menneskerettighetsobservatør.Det var da jeg traff Manuel, og mangeandre inspirerende mennesker somkjemper for sine rettigheter.

Jeg synes det er viktig å formidleurfolks situasjon i andre deler av verden,og å utveksle erfaringer urfolk i mellom.

Neste år flytter jeg til Guatemala for åjobbe for Kirkens Nødhjelp i et år. Derskal jeg spesifikt arbeide med urfolks ret-tigheter i forhold til utvinningsindustrien,en problematikk vi også kjenner igjen fraSapmi.”

10

Nu planeras en utställning omsamisk traditionell läkekonst.Projektet är ett samarbete mel-lan Cesam – Centrum församisk forskning, Umeå uni-versitet, och Västerbottensmedicinhistoriska förening.

Projektet ska resultera i enpermanent utställning som skavisas på Medicinhistoriskamuseet i Umeå i samband med

kulturhuvudstadsåret 2014. Detska också bli workshops, före-läsningar och en örtträdgård.

Syftet med utställningen äratt lyfta fram den samiska läke-konsten och belysa dess hälso-mässiga och kulturella värde.

WWW.SAMER.SE. BEARBETNING AV URBAN

ENGVALL

Utställning om traditionell medicin

Nyligen hade alla anställda ikommunhuset och alla politi-ker i Krokomen tjïelte (Krokomskommun på sydsamiska) chan-sen fördjupa sig i vad lagen omnationella minoriteter innebär.

Det var Lennart Rhodin frånlänsstyrelsen i Stockholm ochAina Negga från Sametingetsom berättade vad som förvän-tas av Krokoms kommun somsamisk förvaltningskommun.

– Det är viktigt att vi som job-

bar här i kommunen har bredkunskap om samer, de samiskanäringarna och det samiskasamhället. Krokoms kommunhar tre samebyar och ett riktsamiskt kulturliv, säger Mari-anne Persson, kommunenssamiska samordnare.

LTZ.SE. BEARBETNING AVURBAN ENGVALL

Krokoms kommun lär sig om minoriteter

Vid höstens samiska gudstjänstverkstad i Åre församling påbörjades enpermanent samisk utsmyckning till Duveds kyrka. Här samarbetadestiftets samiska referensgrupp, förstärkt med nytillträdda samiska

handläggare i stiftet och vid kyrkokansliet, med församlingarnasmedarbetare. Eva Teilus Rehnfeldt, Ulla Nordfjell och Inger Mattssontycker mässan gick bra. Ulla Nordfjell syr på kyrkans utsmyckning.

Duveds kyrka mer samiskFOTO: URBAN ENGVALL

FOTO

: URB

AN E

NGVA

LL

Laavo i biskopens trädgårdNär Härnösands stift samlade700 anställda och frivilliga i för-samlingarna till medarbetarmötesatte norska och svenska samerupp sin laavo i biskopens trädgårdoch inbjöd till samiskt café. Söndagen bjöd på flerspråkigmässa med starka samiska inslag.AnnaSara Stenvall och SigfredJåma deltog i förberedelserna.

FOTO: URBAN ENGVALL

FOTO: URBAN ENGVALL

FOTO

: URB

AN E

NGVA

LLLahkoe jåvlh jïh lahkoe orrejaepie! (God jul och gott nytt år)

11

Doen jıhdaan bijre

Det blir en ny utredning om samiskrätt till land och vatten. Det beslu-tade sametingets plenum, samlat iÖstersund, nyligen.

Bakgrunden till ärendet är föl-jande: I januari 2011 lämnade enkommitté vid namn Siidajuogusöver en skrivelse till sametinget medfokus på självbestämmande, infly-tande och markrättigheter.

Siidajuogus ville bland annat attsamer som kan härleda sitt ursprungtill en samebys geografiska områdeska vara medlem i samebyn. I med-

lemskapet ska ingå rätt till rensköt-sel, jakt, fiske, ved och virke samtmöjlighet att uppföra byggnad ellerbostad.

Skrivelsen mötte massiv kritikfrån landets samebyar som ansåg attförslaget riskerade att slå undanbenen för framtidens renskötare.Sametingets plenum förkastade dåskrivelsen.

SAMETINGET. BEARBETNING AVURBAN ENGVALL

Ny utredning omsamiska rättigheter

Nu väcks på nytt frågan om attSametinget ska ta över Sameskolsty-relsens uppgifter. Sametinget före-slås ha en myndighets- och förval-tarfunktion.

Det var för två år sedan som Same-tingets plenum beslutade utse enutbildningspolitisk kommitté, bland

annat mot bakgrund av att riksda-gen i betänkande ”Tre nya skolmyn-digheter” hade föreslagit att same-tinget skulle ta över sameskolstyrel-sens uppgifter rörande samesko-lorna.

I styrelsens förslag till samiskutbildningspolitik föreslås också

bland annat att integrerad samiskundervisning ska vara tillgänglig föralla samiska elever, oavsett var i Sve-rige de bor. Samernas utbild-ningscentrum i Jokkmokk föreslåsutvecklas, stärkas och få nya upp-drag. Behovet av samiska läromedeloch ett digitalt bibliotek påtalas.

Styrelsens mål är att all lärarut-bildning ska innehålla undervisningom samer, och sametinget ska varaen resurs för Sveriges förskole- ochlärarutbildningar.

SAMETINGET. BEARBETNING AVURBAN ENGVALL

Sameskolsstyrelsen åter aktuell

– Det kändes gott att vara saemie /same i gudstjänsten i dag! Jag hadetårar i ögonen flera gånger, sierSonja Eriksson rørt. Sonja kommeropprinnelig fra Klimpfjäll og hennesfødenavn var Larsson. Nå bor hun iSundsvall.

Sonja viser stolt fram armbåndetsitt. Det er en Kristus-krans.

– Jag är frivillig diakon i Alnö, for-teller hun. Vi är fyra personer där somhar tagit på oss denna diakonitjänst.Vi besöker äldre människor.

– Det är så många av de äldre somär ensamma. Och de är så tack-samma när vi besöker dem. Men detär ju jag som får vara tacksam somfår vara med i detta arbete!

Sonja forteller at de hadde enspesiell gudstjenste i Sundsvall fornoen år siden også.

– De hade smyckat kyrkan så van-sinnigt fint! smiler hun og fortellerom kvinnene som hadde rammetinn alterpartiet i bånd med samiskefarger, og de hadde lagt steiner somaernie / ildsted.

I dag var det reinskinn og aevsieh/reinhorn:

– Det var också väldigt fint!

TEKST OG FOTO: ANNE-GRETHELEINE BIENTIE

Berørt av kirke-utsmykking

Sonja Eriksson berørt av samiskutsmykking i Gustav Adolfs kyrkani Sundsvall.

Regionförbundet Jämtlands ländelar årligen ut ett stipendium tillnågon som medverkat till att bevaraoch föra vidare det sydsamiska kul-turarvet.

Årets stipendium gick till KarinRensberg Ripa från Härjedalen. Honär samisk samordnare och språk-handläggare i Herjedaelien tjïelte(Härjedalens kommun på sydsa-miska).

Tidigare har hon varit språk-konsulent vid Sametinget och samiskhandläggare i Svenska kyrkan. Honingår i den svensknorska grupp somöversätter bibeltexter och nu ävenden svenska kyrkohandboken.

OP.SE. BEARBETNING: URBAN ENGVALL

Karin fick samiskt stipendium

Karin Rensberg Ripa.

För femte året i rad anordnades kyrko-dagarna i Sundsvall i november, dennagång om samhälle och integration.

Hur har Svenska kyrkan historisktrelaterat till samer, romer och andra

minoriteter – och hur ser det ut idag? Det var huvudfrågorna för kyr-kodagarna.

Och vad innebär integration –som tycks vara något vi önskar?Handlar det om att bli ”svensk” somandra svenskar? Eller är även olikhe-terna något värdefullt och beri-kande, i kyrka och samhälle?

Kyrkodagarna startade med öppethus med romskt tema i Nacksta. Därbedriver församlingen sedan någraår ett föredömligt arbete med romer.

Efter flera intressanta föredrag –av biskop Tuulikki, Bierna LeineBientie, Naim Tahiri och HenrikFrykberg – blev det en stark ochhoppfull mångkulturell konsert pålördagskvällen och en mångkulturellhögmässa med samisk utsmyckningpå söndagen.

URBAN ENGVALL

Kyrkodagar om integration

Samiska referensgruppen i Härnösandsstift stod for utsmykkingen.

FOTO

: ANN

E-GR

ETHE

LEINE

BIENT

IEFO

TO: A

NNE-

GRET

HE L

EINE

BIENT

IE

12

Jaja, da er det bare å slite segvidere i prosessen. Gå inn i situ-asjonen så intenst at det skjelveri de indre organer. Få tak i detjeg ønsker å uttrykke, i noe jegselv aldri før har sagt. Helekroppen er på oppdagelsesferd.Jeg lukker øynene. Foretar fan-tasireiser i det aktuelle land-skapet. Veiver med armene.Brummer med stemmen. Reisermeg. Går fram og tilbake.

Hvorfor driver jeg slik? Jo,fordi kroppen min vet. Deneier allerede den aktuelle kunn-skapen som jeg søker. Men jegmå hente fram ordene. Og desitter fast et sted der inne ikroppen. Jeg må drive demfram. Da er det godt å ta arm-motoren og stemmen til hjelp.

EN URO I KROPPENEn dag denne våren hadde jegsatt meg fore å sette ord på en

uro i kroppen. En uro som jeg,etter nøye detektivarbeide, for-bandt med årstids-skiftinga.

Jeg hadde gått på ski i flereuker. Kroppen var i storform,til min å være. Dagens høyde-punkt hadde vært denne skitu-ren. Men nå var det begynt åvåres. Det var bare kort tidigjen til snøen kom til å bli såråtten at det ble umulig å ta segfram med ski.

Det var da en snikende uromeldte seg. Kunne dette væreen slags sorg? Sorgen over taptskiføre, over hva jeg var i ferdmed å miste? Uunngåelig kom-mer den, våren. Min inngang ivåren er alltid slik: Nei og nei,nå er det over ... ikke mer ski ...ikke mer isfisking ... ikke merappelsinspising ved bål somsynker nedover i snømassene ...trist, ja ... Så sitter jeg der ogkommer meg ingen steder.

Fremdeles så mye snø at det erumulig å ferdes til fots. Kroppenvil ut, ut på skitur ...

Etter hvert aksepterer krop-pen heldigvis at skiturenes tider forbi. Da overtar forvent-ningen til det som skal komme:en ny årstid.

Kunne dette være et tema fordikt, kanskje? Dette ville væreinteressant å finne ut mer om.Jeg satte meg ned og skrev:

NÅ SNARTJeg venterventer på vårenpå sommerenvinterenog høsten– at det skal bli noe

Jeg skrev mer også. Og fantut overraskende sider vedtilværelsen og min egen måte åforholde meg til den på. Men

likevel: diktet var for dårlig. Detvar noe feil med det. Så nå driverjeg med omarbeiding.

Da er det at jeg oppdager noesom jeg synes er interessant. Jegskriver at jeg venter. Venter påen ny årstid. Men så er detdenne uroen, da. Jeg antar atdet er på grunn av denne at jegtar inn over meg at jeg venterpå så mye. Jeg venter, ifølgediktet, både på våren og som-meren i samme slengen. Og endavidere lengter jeg: jeg venter påvinteren!

Haha, der har jeg avslørt meg(for meg selv): kroppens sorgover tapt vinter herjer fremde-les i kroppen min ... den haddeennå ikke sluppet taket da jegskrev diktet.

Enn videre: jeg nevner høs-ten. Det er jo feil rekkefølge.Her kommer den til slutt, ettervinteren. Hvorfor har jeg skrevetdet slik, tro?

HØSTEN ER MIN TIDFordi høsten er min tid. Eneventyrlig tid. Fravær av mygg.Fisking med mark og dupp.Bærplukking. Soppleiting.Fremdeles mange varme dager.Vakrere og vakrere blir det,mens høsten lister seg innpåoss med sine stadig korteredager. Så, når bærene er frosne,kan vi begynne å ta det med ro.Da kommer de lange mørkekveldene, med fyr i ovnen,stearinlys og innehygge. Høs-ten er i sannhet en deilig tid!

Heisann, her påstår jeg athøsten er en deilig tid ... Var detikke vinteren som er en deiligtid, da? Og sommeren, den måjeg ikke glemme: Den er deilig,den! Og at våren er den allerdeiligste tid av alle årstider, deter vel de fleste enige om?

Men det er altså ikke helt lettå forlate en årstid, det er myesorg i det. Jeg er kommet til atdet er nødvendig å ta seg tid tilå sørge over tapt årstid. Akkuratnå driver jeg og slipper taket ihøst-sorgen; det er like før jegskal finne fram skiene igjen!

TEKST OG FOTO: ANNE-GRETHE LEINE BIENTIE

Leve i årstideneJeg sysler med dikt. I disse dagene driver jeg med iherdige forsøk på å forbedre dikt som jegikke er skikkelig fornøyd med. Magefølelsen er ikke god. Det er noe som skurrer ... Men hva?

13

Guktieussjedem

De finns överallt. Människorna somvägrar att ta ansvar. Som tycks hittanågon, eller något, att skylla på. Ärdet inte ”samhället”, staten, länssty-relsen, chefen eller kärlekslösa för-äldrar så är det Mc Donalds, tobaks-industrin eller skolan.

För vems fel är det egentligen attjag inte har ett jobb? Att mitt äkten-skap sprack? Att jag är överviktig?Att jag saknar utbildning? Att jagslår min hund/fru/man/barn? Attjag pratar skit om grannen? Att jaginte har det jag behöver? Det är i allafall inte mitt!

Det pågår idag en massflykt frånansvar som möjliggjorts och upp-muntrats av ett samhällsklimat därdet har blivit fult att skuldbelägga(att kräva att alla tar sitt ansvar) ochdär allt fler betraktar sig som offer –offer för förtryckande strukturer,dåliga gener, taskiga uppväxtförhål-lande och, inte minst, för andras till-kortakommanden. (Den är dum, dengör fel, den gör si eller så.) Det härgäller i hela samhället. I den samiskavärlden kan vi dessutom alltid skyllapå vår historia om vi inte kommerpå något annat skäl.

Men vad händer när vi hela tidenskyller på någon/något annat utan-för oss själva? Jo, då släpper vi ifrånoss vår egen kontroll. Jag hör väldigtofta gnäll/klagomål. Men sällan ettförslag på vad som skulle kunnagöras för att det ska bli bättre. Ochkommer det ett konstruktivt förslagså är det oftast någon annan somändå ska lösa saken – den som klagarser sig väldigt sällan som en del i lös-ningen. Resultatet blir förstås attinget händer och klagandet kan fort-sätta.

Som människa har jag alltid ettval. Jag väljer att agera eller inte, jagväljer att fortsätta att göra på ”gam-malt sätt” och jag väljer om jag villtesta nya möjligheter osv. Jag väljerhur jag vill ha det i mina liv, medandra ord. För ingen annan kan välvälja åt mig?

Genom att ta ansvar för mig självoch det jag vill här i livet ökar ocksåmöjligheterna att ta ansvar för detgemensamma. Att ta ansvar för sigsjälv innebär att uttrycka det jagkänner och det jag vill, att se till attmedvetet jobba för det jag villuppnå, att stå upp för mina åsikter

osv. Framför allt handlar det om att

inse att jag inte är ett offer föromständigheterna. ”Offerkoftan” ärvärldens bästa ursäkt för att slippa taansvar och ett väldigt bra sätt att lurasig själv att jag inte har någon möj-lighet att få till en förändring (oav-sett vad det gäller).

När insikten kommer att jag alltidhar ett val, då kommer också kraften!Och tron på att jag kan och att detalltid finns möjligheter!

ÅSA RUTFJÄLL

Lästips: ”Det var inte mitt fel – omkonsten att ta ansvar” (Ann Heberlein)samt ”Mia Thörnbloms samlade tankarom självkänsla” (Mia Thörnblom).

Det är visst mitt fel Lite om mitt eget ansvar här i världen

Tanker fra vikarierende prest”Og hvor bor du nå? Hvor er egentligmenigheten din?” Det ble noenspørsmål å svare på da jeg vikariertesom sørsameprest i seks uker.

Jeg fikk være med på konfirmant-leir. Den ble avholdt i Mo i Rana, påmin ”hjemmebane”. Til vanlig er jegprest i Sjona/Nord-Rana menighe-ter (Mo i Rana). Men for konfir-mantene ble det større avstand. Omvi var få på konfirmantleir, var detlikevel en god og trivelig opplevelse.Film, tur, samling, mat, prat og guds-tjeneste.

Et viktig tema for konfirmantlei-ren var identitet og samisk tradisjonog kristendom, og på gudstjenestenvar konfirmantene svært delaktigeog bidro til å berike den for Nord-Rana menighet.

MANGE REISERFor min egen del ble det reising tilHärnösand der det var medarbeider-dager i stiftet og møte med refe-ransegruppen for samisk kirkeliv.Samisk (kirke)liv går på tvers avnasjonalgrensene og det er viktigmed kontakt og samarbeid.

Jeg fikk også forrette sør-samiskgudstjeneste i Oslo. Utvalget forsamisk kirkeliv i Oslo arrangerer 4samiske gudstjenester i året og én avgudstjenestene holdes på sør-samisk, dvs. den ble tospråklig medsørsamisk og norsk. Det ble også deren trivelig gudstjeneste og samværetterpå, alt sammen i gamma i densamiske barnehagen på Tøyen iOslo.

Fra å arbeide med en vanlig norskmenighet der geografien bestem-mer hvem som hører til den lokalekirke, er det en overgang å arbeidesom sørsameprest. For menighetener mange steder og sogner ikke til etbestemt kirkebygg, men hører vel tili alle!

En utfordring er å gjøre den sørsa-miske menigheten synlig, entenman er medlem i ÅarjelsaemienÅålmege eller ikke.

SPØR ETTER TJENESTER PÅ SØRSAMISKMin oppfordring er: bli med påsamisk konfirmasjonsleir, samlingerav ulikt slag og spør etter samisk dåpog kirkelige handlinger i menighe-ten der du bor. Da kan enten denlokale presten eller noen fra samiskmenighet bistå.

Menigheten til en sørsameprestkan bli usynlig av to grunner: Detene er atdet er få påhvert sted.Det andreer at man erbeskjedenmed åmelde sineønsker ogbehov. Mendet er detingen godgrunn til.

EINAR BONDEVIK

Samisk kirke-råd feiret 20 årsjubileum. Sam-tidig ble det fei-ret at den førstesamen ble presti Norge for 250år siden. AndersPorsanger bleogså viet opp-merksomhet pået historiesemi-nar på Universi-tetet i Tromsø.

Jubileumshelga ble avsluttet med fest-gudstjeneste i Tromsø domkirke. I sinpreken sa generalsekretær i Samiskkirkeråd, Tore Johnsen, at den førstesamiske presten var et gledestegn.

– Én svale gjør ingen sommer, sahan. Men den varsler at flere svalerkommer og at en sommer kommer.Det skulle riktignok vise seg at detgikk lang tid før det kom samer somkunne være åpent om sin samiskebakgrunn.

TEKST OG FOTO: BIERNA LEINE BIENTIE

Jubileum for Samisk kirkeråd og samisk prest

Generalsekretær iSamisk kirkeråd,Tore Johnsen,holdt preken iTromsø domkirke.

14

Sverre Fjellheim har skrevetom samenes historie i Røros-området. Det er en bok somogså forteller om overgrepmot sørsamisk befolkning.

Sverre Fjellheim, Røros, harnylig kommet ut med bokaGåebrien sijte – en sameby iRørostraktene. Boka ble til etterat Fjellheim leste papirene i eikiste han arvet etter sin mor.Kista sto lenge urørt.

– Etter en tid åpnet jeg kistaog oppdaget hvilke skatter somlå skjult. Der lå blant annet vik-tige dokumenter, protokoller ogreferater fra gammel tid. Jeg

fikk ikke ro på meg før jeghadde gått nøye igjennom alt,forteller Sverre Fjellheim.

GJENTATTE OVERGREP MOT SØRSAMENESverre Fjellheim er selv fraRøros. Han har i mer enn 30 årjobbet med dokumentering,forskning og formidling av sør-samiske historie. Dennegangen tar Fjellheim utgangs-punkt i dokumentene i kistahan arvet.

Gjennom boka får man inn-sikt og kjennskap til tragiskeovergrep mot den sørsamiskebefolkningen i Gåebrien sïjte /

Riasten reinbeitedistrikt. Fjell-heim skildrer saklig rasisme ogovergrep mot reindriftsamenei Rørosområdene gjennommange generasjoner.

ERSTATNINGSKRAV OG FATTIGDOMBoka gir mange eksempler påhvordan reindriftsamene stohjelpeløse i en umenneskeligbehandling som skulle få fatalekonsekvenser.

Etableringen av Røros kob-berverk i 1644 førte til at bøn-dene tok seg til rette med blantannet setervoller og jordbrukpå samenes boplasser.

Vi får også lese om hvordanet helt bygdesamfunn grunn-løst slaktet ned så godt somhele reinflokken til en samebyved Dalbusjøen i 1811.

Flere lignende historier eromtalt i boka. Fjellheim viserogså gjennom rettsprotokollerog historiske kilder hvordanreindriftsamene måtte betaleskyhøye bøter og erstat-ningskrav til bønder og stat.

Konsekvensen av slike hen-delser gjorde at reindriftsa-mene ble utarmet og fattige.Reindrifta i Rørosområdet brøtnærmest sammen. Protokollerviser at et høyt antall havnet påfattigkassa, mens andre ”for-svant” eller havnet i andre vans-kelige livssituasjoner.

LEVEDYKTIG REINDRIFT Forfatteren påpeker også atetter-krigsgenerasjonen i same-byen tok ansvar og ryddet opp imange påførte problemer, påtross av stadige nye konflikter.

Etter hvert vokser en livskraf-tig og levedyktig reindrift fram iRørosområdet. Fjellheim beskri-ver optimismen og hvordan nyegenerasjoner lever og brukerområdene. Forfatteren har i sittforord skrevet følgende: ”Takk tilalle dem, som gikk frammafor,som bar tungt og trødde veg”.

Fjellheims bok er grundig. Denbør leses av alle som ønsker å få etinnblikk i norsk samehistorie.

TEKST OG FOTO: MARGRETHEKRISTIN LEINE BIENTIE

Ny bok:

Gåebrien sijte – en sameby i Rørostraktene

Sverre Fjellheim arvet ei kiste etter sin mor. Dokumentene i kista ble utgangspunktet til bok om samene iRørosdistriktet.

Den nya boken Ett steg till påvägen (Gaaltije 7) är en redovis-ning av dokumentationspro-jektet ”Saemieh Saepmesne – Idet samiska rummet”.

Projektet har bedrivits påsydsamiskt område under åren2008-2011 i ett samarbete mel-lan Gaaltije, Saemien Sijte ochVästerbottens museum.

Den bok som nu getts ut avGaaltije innehåller i nio artik-

lar från olika områden av pro-jektet en redovisning av resul-tat och av de reflexioner somarbetet väckt.

I huvudsak har detta projektarbetat i de sydligare delarna avsydsamiskt område. Ett nu nys-tartat projekt är mera inriktatpå de nordligare delarna.

Här finns många intressantainfallsvinklar, inte bara histo-riska utan också sådant som kny-

ter till nutida rättigheter. Ochhär finns förstås reflexionerkring själva dokumentationsar-betet.

För alla oss ”kalenderbitare”finns ett par intressanta sam-manställningar, dels en medsydsamiska ord för kulturmin-nen, dels en om sydsamiskaortnamn och vad de berättar.

URBAN ENGVALL

Historia blir synlig

1515

Kultuvre

Daate voestes gærja maamJoseph Fjellgren tjaaleme. Dïhte åarjemes smaaregen mietie tjaala.

Dennie gærjesne maehtebe ovmessietjihtesh / dikth lohkedh. Gærjannomme vuesehte, lohkije dovne föör-hkede jïh tjyöre.

Mij gærja daate? Man åvteste tjihteshtjaaleme? Badth åarjelh-smaaregenmietie aaj!

Joseph Åanghkerisnie vaadtsehtjijïh saemiesti gosse nuerebe lij. Muvhth tuhtjin altese smaarege rovnege jïh aaj tjaebpie.

Gærjam gellien aejkien lohkeme.Numhtie tjihtesigujmie. Lohkije tjuaraastoem utnedh gosse edtja ”tjihtesisïjse soeredh”. Hijven gosse maahtaraeffesne lïegkestidh jïh rontestalledh.Mov mïelen mietie, lustebe mubpien

aejkien lohkedh. Dellie åssjalom-mesh”baajneme”, jïh dellie tjihtesidiebuerebe guarkam.

Tjaelijem gaarmerem. Dïhte madt-jeles. Duasta jïjtsh åssjalommesi bïjretjaeledh. Madtjele lea gosse mijjine”juaka”. Naaken tjihtesh luste. Hijvengosse lohkije maahta lustestalledh.Gosse mubpide tjihtesidie låhka, del-lie maahta hojnegidh. Numhtie jielie-misnie aaj.

Åtnam daate tjihtese-gærjam joe-koen hijven!

Gåessie nööreme vuejnijhJieleden soejvenhDillie maahtaAelgijh jielijhDellie aalga guargijh

TEEKSTE JÏH GUVVIE: MEERKE KRIHKE LEINE BIENTIE

Orre gærja:

Föörhkedem tjearoem

Joseph Fjellgren har gitt ut sin første diktbok. Den er skrevet på den sydligstedialekten i sørsamisk. Boken inneholder både morsomme og mer alvorligedikt. Forfatteren har gitt av seg selv på en sjarmerende og personlig måte.

Joseph Fjellgren voestes tjiehtese-gærjine ”Föörhkedem tjearoem”.

Gaaltije har kommit med ytterligareen informativ och bra liten bok omsamebyar på sydsamiskt område –perfekt att packa ned i ryggsäckensytterficka. Den här gången är titelnKalls, Njaarke & Jovnevaerie same-byar. Historia, kulturmiljöer & turism(Gaaltije 8).

Skriften är ett resultat av detdokumentationsprojekt Gaaltijebedrivit (se notis om Ett steg till på

vägen). Här visas igen att det somibland kallas ”vår sista vildmark” irealiteten är samisk kulturmark medsåväl historiska lämningar somnutida avtryck.

Ewa Ljungdahl, som gjort skriften,berättar bland annat om projektet”Samers markanvändning förr ochnu” inom Njaarke sameby. Flerahundra kulturlämningar har regi-strerats. I dagsläget vet man att dethär har bedrivits renskötsel undertre årtusenden. ”Man får en heltannan syn på markerna, man kännersig aldrig ensam …”, säger projekt-ledaren Jan Persson.

Författaren avslutar med någraord om kulturminneslagen – somgäller lämningar efter samisk verk-samhet i samma utsträckning somalla andra fornlämningar – och omvikten av att visa respekt för ren-näringen i dag.

URBAN ENGVALL

Bok för ryggsäckenLars Aage Brandsfjell, Brekken,og Marit Fjellheim, Røros, harjobbet sammen om prosjektetMïerhkh / Reinmerker. De harkartlagt og dokumentert mer-kesnitt og de mange ulike kom-binasjoner i Rørosregionen.

Dette er et stort og omfattende pro-sjekt som har vekket interesse i heledet sørsamiske området.

Brandsfjell har gjort intervjuermed blant annet merkeeiere oginformanter i Rørosregionen, samtalle distriktene som grenser tilområdet, både på svensk og norskside.

I tillegg har de i løpet av prosjektetfordypet seg i skriftlige kilder.

GODT LÆREMIDDELProsjektet er unikt også fordi de hartatt utgangspunkt i den sydligstedialekten av sørsamisk for å doku-mentere og bevare reinmerke-ter-

minologien. Prosjektet har resulterti en merkebok som vil være et hjel-pemiddel for fremtidens reineiere.Dette vil også være et kjærkom-ment læremiddel for undervisningi skolene.

Prosjektet har mottatt støtteblant andre fra Sametinget. Pro-sjektet ble presentert i et foredragunder Raasten Rastah, som i århadde fokus på samisk tradi-sjonskunnskap.

Brandsfjell og Fjellheim åpnet forinnspill og diskusjon hvordan manvidere kan jobbe med materialet. Etengasjert publikum ga uttrykk forat det var et økende behov fordenne type prosjekter.

MARGRETHE KRISTIN LEINE BIENTIE

Reinmerker i Rørosregionen

16

Daerpies DierieSydsamisk kirkeblad * Sydsamiskt kyrkoblad

Adress: Heggvollan, N-7760 Snåsa, Norge Telefon: 0047 74 15 11 55, mobil 0047 950 54 490,

e-post: dd@samiskmenighet.noRedaktör och ansvarlig utgivare:

Bierna Leine Bientie, adress ovan.

Adress-ändring skikkas til adress ovan.

Svensk samordnare: Urban Engvall, Brån 101, 870 32 Ullånger, tel 070-344 08 82,

E-post: urban.engvall@svenskakyrkan.se

Daerpies Dierie utkommer med fyra nummer per år och har stöd från Härnösands stift, Nidaros bispedømmeråd,

Sametinget i Norge och Svenska kyrkan.

Prenumeration under 2013: 140 kronor.

Grafisk form & repro: Berling Press AB.

Tryck: V-TAB, Örebro.

SverigeSamiska rådet inom Svenska kyrkanOrdförande: Sylvia Sparrok, tel 0647-352 40. e-post: sylvia.sparrok@same.netHandläggare för samiska frågor: Kaisa Huuva, Svenska kyrkan,751 70 Uppsala, tel 018-16 95 00, e-post kaisa.huuva@svenskakyrkan.se

Referensgruppen för sydsamiskt församlingsarbete i Härnösands stiftEva Rehnfeldt, tel 0684-250 57, Bo Lundmark, Inger Mattsson,Jessica Andersson, Anna Sara Stenvall och Jon Sjödin.Kontakt: Gabrielle Jacobsson, Samiskt resurs- och utvecklings-centrum i Härnösands stift, Byevägen 7, 830 04 Mörsil, tel. 076-119 19 48. gabrielle jacobsson@svenskakyrkan.se

Samiska krisnätverkettel: 063-10 12 30 fredagar och söndagar mellan klockan 20 och 24.

NorgeSamisk kirkeråd Generalsekretær: Tore Johnsen, postboks 799 Sentrum, 0106 Oslo, telef 23 08 12 00, e-post: tore.johnsen@kirken.no. Leder: Anne DalheimSørsamisk representant i Samisk kirkeråd: Linn Ellen Bientie Sivertsen

Saemien åålmegeraerie SÅR/Samisk menighetsråd i sørsamisk områdePostboks 2, 7898 Limingenwww.samiskmenighet.noepost: post@samiskmenighet.noLeder: Sigfred Jåma, e-post: shjaama@hotmail.nomedlemmer: Oddvin Leine Bientie, Nils Tonny Bransfjell, May Jönsson Botnvik og prest Bierna Leine BientieSekretær: daglig leder (se nedenfor)

Saemien åålmegen beajjetje åejvie / daglig leder i samisk menighet i sørsamisk område: Postboks 2, 7898 LimingenMonica Kappfjell telef, 0047 99 34 94 77 e-post: monica.kappfjell@kirken.no

Prest i sørsamisk område: Bierna Leine BientieHeggvollan, 7760 Snåsa, telef. 74 15 11 55, mobil 950 54 490, priv 74 15 16 21, e-post: prest@samiskmenighet.no

Diakoniarbeider i sørsamisk område: Bertil Jönsson7898 Limingen, mobil: 994 88 827, e-post: diakon@samiskmenighet.noLeder trosopplæringsprosjekt: Toamma BientieKirkebakken 6, 8614 Mo i Rana, telef. 75 12 33 44, mobil 993 72 128, e-post: toamma.bientie@kirken.no

Gie jïh gusnie årroeminie

Texter och bilder till nummer 1 2013 av Daerpies Dierie

skickas senast 6 februari till dd@samiskmenighet.no.

Svenska kyrkans ärkebiskop Anders Weiryd hade kallat till det storamöte om barn och unga som hölls 16-17 november i Uppsala.

I ett av seminarierna under mötet – det som handlade om språk,identitet och livsmod – medverkade bland andra Patricia Fjellgren,språkkonsulent vid Samiskt språkcentrum, och Tuulikki KoivunenBylund, biskop i Härnösands stift.

Ärkebiskopens möte var uppbyggt kring tre teman hämtade urbarnkonventionen: Barns kraft och förmåga speglade konventionensgrundläggande idé om barnet som huvudperson i sitt eget liv. Barni utsatta situationer byggde på det faktum att barnets rättigheterkränks genom våld, övergrepp och försummelse. Mötets tredje temautgick från barnkonventionens formuleringar om barnets rätt tillandlig utveckling.

KÄLLA: SVENSKAKYRKAN.SE

Möte om barn och unga

Ny rutinFrån och med 2013 ändras rutinen för betalning av prenumeration.Avgiften betalas när faktura kommer.

1717

En prest kom med følgende historiefra prekestolen:

– Jeg skulle prøvekjøre en ny bil. Jeggikk bort til parkeringsplassen, sattemeg inn, rettet på speilene og gjordemeg klar. Så satte jeg bilen i revers,gasset litt og slapp ut clutchen.

Bilen gikk framover. – Så prøvde jeg på nytt. Forsikret

meg om at giret stod i revers, trykketforsiktig på gasspedalen, og slapp utclutchen forsiktig.

Bilen gikk framover. Nok en gang. – Så tenkte jeg at jeg må ha gjort

noe feil. Og fant fram instruk-sjonsboka. Da oppdaget jeg at rever-sen ikke var plassert på samme måtesom på min gamle bil. Da jeg igjenforsøkte på nytt, ut fra instruk-

sjonsboka, gikk bilen fint bakover, slikjeg hele tiden hadde ønsket.

Presten fortalte at dette ble eteksempel for ham på hvordan hanmåtte forandre oppfatning. Den tidli-gere oppfatningen var ikke riktig, denfungerte ikke med den nye bilen.

– Og, sa presten, slik er det vel ogsåmed vårt forhold til Gud. Det er noesom heter omvendelse, og det greskeordet for omvendelse uttrykker noeslikt som ”en sinnets forandring”.

Men hvordan arter den seg, dennesinnets forandring?

Jo, det hele starter med å erkjennesin stilling i forhold til Gud. Dernestmå vi finne en løsning på problemet.Og til slutt dreier det seg om å handleetter dette løsningsforslaget.

Det hele kan oppsummeres slik i tretrinn:• Alle har syndet og mangler Guds herlighet.• Jesus Kristus er ved sitt blod

soningsstedet for dem som tror.• Mennesket blir rettferdig for Gud

ved tro, uten lovgjerninger.

Disse tre punktene er ikke grepet utav løse luften. Nei, faktisk er detapostelen Paulus som skriver om dettei brevet til romerne, kapittel 3, versene20-28:

For ikke noe menneske blir rettferdigfor Gud på grunn av gjerninger somloven krever. Ved loven lærer vi synden åkjenne. Men nå er Guds rettferdighet,som loven og profetene vitner om, blittåpenbart uavhengig av loven. Dette erGuds rettferdighet som gis ved troen påJesus Kristus til alle som tror. Her er detingen forskjell, alle har syndet og manglerGuds herlighet. Men ufortjent og av hansnåde blir de erklært rettferdige, frikjøpti Kristus Jesus. Ham har Gud stilt synligfram for at han ved sitt blod skulle væresoningsstedet for dem som tror. Slik visteGud sin rettferdighet. For han hadde tid-ligere i tålmodighet holdt tilbake straffenfor de synder som var begått. Men i vårtid ville han vise sin rettferdighet, bådeat han selv er rettferdig og at han erklæ-rer den rettferdig som tror på Jesus. Hvahar vi da å være stolte av? Ingenting!Hvilken lov sier det? Gjerningenes lov?Nei, troens lov. For vi hevder at men-nesket blir rettferdig for Gud ved tro,uten lovgjerninger.

Omvendelse innebærer altså å erkjenne et problem – og så gjøre noemed det.

Ja, var det ikke akkurat det som pre-sten opplevde da han skulle prøvekjøreden nye bilen:

Først erkjente han problemet – atbilen ikke gikk bakover, slik han ønsket.

Så fant han løsningen – instruk-sjonsboka fortalte hvordan reversenvar plassert.

Og til slutt gjorde han noe med det– satte giret i revers på riktig måte, slikat bilen gikk bakover.

Bilens instruksjonsbok viste hvordanhan kunne finne en løsning.

På tilsvarende måte forteller Bibelenat Jesus Kristus er ved sitt blod sonings-stedet for dem som tror.

Grunnlaget for sinnets forandringligger akkurat her.

TEXT OG FOTO: LARS JOHNSEN

LutnjestæjjabåatemeNorsk salmeboka nr 1: Folkefrelsar til oss kom Den svenska psalmboken nr 112:Världens frälsare kom här

Lutnjestæjja båateme,giefies nïejte tjidtjebe.Almetjh daesnie ront́ stellieh,guktie båata mijjese.

Elmien åavtoem vuejnebe,Voejkene dam seedteme.Åejvie båata elmeste,jeala hov goh almetje.

Sådtohth daase reakede,sådtoeh luajhta mijjeste.Almetje jïh Jupmele,gaajhkide hov gorrede.

Jupmielistie båateme,Aehtjien alman bååstide;Jaemie-raadtan våålese, Elmie-rïjhk sne tjahkan lea.

Viesjehts, faamohts åålmege,mijjen geerve jielede.Aejlies Baernie Jupmele,båata mijjem nænnoste.

Onne maana kråbposne,mïrhke jïjjen tjoevkede.Dåeriesmoerh lea tsööpkeme,orre baalkam vaedtsebe.

Gæjhtoe stoere Jupmele,diekie tjoevkem buakteme!Aehtjie, Baernie, Voejkene,ihkuvasse Åejvie lea!

TEEKSTE: AMBROSIUS (397)”VENI, REDEMPTOR GENTIUM”

MEELODIJE: EINSIEDELN MEDTIE 1120/ERFURT 1524

DAAROEN TEEKSTE: BERNTSTØYLEN 1905

ÅARJEL-SAEMIEN GÏELESE JARKOESTAMME:

ANNE-GRETHE LEINE BIENTIE 2011

Sinnets forandring

Åssjalommesh

18

Framtidstro och fokus pågemensamma mål är någraav ledstjärnorna i projektetFaamoe. Syftet är att ökasamverkan och erfarenhets-utbyte i samebyarna och attöka engagemanget och för-ståelsen för samiska frågor– hos allt från lokalbefolkningtill EU.

Projektet Faamoe startade 2010hos Sveriges fem sydligastesamebyar: Tåssåsen, Handöls-dalen, Mittådalen, RuvhtenSijte och Idre. Faamoe är ettpilotprojekt i Sametingets livs-miljöprogram Jielemen Bijre. Desydliga byarna är hårt drabbadeav exploateringar, rovdjur ochmarkägarprocesser.

– Faamoe betyder inre styrkaoch kraft, drivkraft och uthål-lighet. Det är precis vad dethandlar om, säger Åsa Rutfjäll,projektledare för Faamoe – livs-kraft i södra Sápmi.

TVÅ SPÅRProjektet har två parallella spår.Ett utvecklingsspår, med alltifrån personlig utveckling tillnya organisationer. Istället föratt älta det som inte varit bra,jobbar projektet med att seframåt. Genom samtal ochmöten i samebyarna har mangemensamt kommit fram tillvad man vill uppnå och hurman ska komma dit.

– Att utveckla hur man job-bar tillsammans i byn och tavara på alla i byn är viktigt. Isamebyarna Idre och RuvhtenSijte har vi även arbetat medhälsan, säger Åsa.

Ungdomarna är viktiga ochhar ett eget forum där mer seri-ösa frågor diskuteras, vilketuppskattas mycket.

Det andra spåret i projektetär att externt öka engage-manget och förståelsen församiska frågor bland lokalbe-folkning, kommun, stat ochEU.

– Till att börja med skulle vigöra det på kommunnivå, menmånga beslut fattas högre uppoch då måste vi driva vissa frå-gor där. Vi har sett till att led-

ningarna för samebyarna ochde tre förvaltningskommu-nerna Älvdalen, Härjedalenoch Berg träffas några gångerper år. Då diskuteras olika frå-gor som berör det samiska, ochman utbyter erfarenheter kom-munerna emellan – vissa avsamebyarna går ju över kom-mun- och länsgränserna. Bådekommunerna och samebyarnaär otroligt nöjda med utfallet avdessa konstruktiva möten,berättar Åsa Rutfjäll.

MÖTE MED MINISTRARI höstas träffade Faamoe till-sammans med representanterfrån samebyarna både miljömi-nister Lena Ek och lantbruks-minister Eskil Erlandsson föratt lyfta problemet med denväxande vargstammen. Att fåtill ett möte med två ministrarsamtidigt var en klar framgång,menar Rutfjäll.

– Samebyarna överlämnadefem tydliga förslag för att han-tera vargfrågan. Stat, länssty-relse och kommuner vill hakonkreta förslag eftersom dehar så lite kunskap de kan jobbautifrån, berättar hon.

Nu tar Faamoe frågan ännuhögre upp – till EU. I decemberträffar man EU-kommissionenför att diskutera rovdjursfrå-gan.

UTBILDAR RIKSDAGENÄven ett informationsmöte förriksdagsledamöterna har ord-nats för att öka förutsättning-arna för att de ska engagera sigmer i samiska frågor. Det gårinte att bara sitta och säga att deinte kan något om oss. Vi måsteutbilda dem, anser Rutfjäll.

Faamoe ordnar även mötenmed samebyarna på den norskasidan för att hitta frågor mankan samverka kring. Om flerapersoner agerar för samma sakmot samman mål – då ger detresultat.

– Vi tror på framtiden och påatt om vi samer gemensamtengagerar oss ännu mer såkommer vi att få mycket störregehör för våra frågor, avslutarÅsa Rutfjäll.

WILLIAM STENVALL ZETTERSTRÖM

Samebyar kraftsamlar

Åsa Rutfjäll.

FOTO: ANAMARIA FJELLGREN

Projektets mål:• Ökad framtidstro inom

rennäringen• Ökat välmående bland

samerna i området• Sydsamisk kultur och

sydsamiskt näringsliv tastillvara och är en stor resurs i lokalsamhället

• 100 deltagande samer• 5 nya företag• Bibehållen betesareal.

Projektägare: Livskraft i södra Sápmi ekonomisk förening har startats av ovan nämndafem samebyar samt SvenskaSamernas Riksförbund.

19

Liv Ingegerd Selfjord er rådgiverfor oppvekst og utdanning hosFylkesmannen i Sør-Trøndelag.Hun arbeider for at barnehager ifylket skal få mer kompetanseinnen samisk kultur og språk.

Liv Ingegerd drar begeistret frem eibok fra veska si.

– Se her ka æ fant te salgs på bibli-oteket! stråler hun fornøyd.

Det er ikke hvilken som helst bok,men en tykk ”lefse” der man kan leseom Norges skolehistorie: ”Samiskskole eller norsk standard. Refor-mene i det norske skoleverket ogsamisk opplæring”. Dette er Liv Inge-gerd i et nøtteskall.

SAARAAHKA ER FORBILDEDet er ikke så vanlig å treffe på per-soner med en langvarig og storinteresse for det samiske. Liv Inge-gerd har etter hvert fått en bredkunnskap om samer. Hun har nem-lig, så lenge hun kan huske, sugd tilseg alt hun har kommet over omsamer.

Hun forteller at hun som lita jenteleste alt hun fant om urfolk. Hun varspesielt fenget av indianere. Hun harogså vært ei ”ute-jente” som elsker åvære ute i naturen.

Etter hvert lærte hun seg stadigmer og mer om samer. Den dagenhun fikk et samisk tinnarmbånd, varlykken stor. Hun glemmer hellerikke den dagen da hun mistet det.

– Æ va så lei mæ!Nå viser hun stolt frem sitt nye

tinnarmbånd. Jeg legger også merketil et kjent symbol på hals-smykkethennes: Saaraahka. Hun fortellertydelig rørt over denne gaven hunfikk for noen år tilbake. Den var fraforeldrene i en barnehage i Trond-heim. De syntes nemlig at Saaraahkapasset så bra for henne. Saaraahka erjo et symbol for den som beskytterog bevarer.

Liv Ingegerd sier at dette tok huntil seg. Etter hennes mening er detnemlig akkurat det man skal gjøresom voksen i barnehagen: beskytteog bevare.

MER KUNNSKAPHos Fylkesmannen har Liv Ingegerdmange ansvarsoppgaver. Ettersomhun har sin fartstid og yrkeserfaringfra barnehage, er det naturlig at det

er her hun kjenner at hun har denbredeste kompetansen. Hun har tid-ligere vært med å bygget opp natur-og friluftsbarnehager i Trondheim.Hun ble klar over at den samiskekulturen ofte er nærmere enn detman har trodd.

– Folk flest vet så lite om detsamiske. Vi trenger å lære mer! sierLiv Ingegerd engasjert og smilende.

Liv Ingegerds engasjement oginteresse har fått konsekvenser fordem som jobber innenfor barneha-ger i hennes fylke. Hun har nemligvært med på å starte en kursrekkefor alle barnehageansatte. Dette erkurs med ”samisk kultur i barneha-gen” på dagsorden. Målet er å setteansatte i stand til å formidle noe omden samiske kulturen. Tilbudet erallerede i godt i gang, men Liv Inge-gerd ønsker enda flere velkommen.

JOBBER MÅLRETTET– Dette handler om å bygge stein påstein. Det kan ta tid. Folk må selv hainteresse. Når interessen er vekket,er mye gjort. Dermed er det bare åbygge opp kunnskapen. De flesteliker jo å arbeide med det de kan,dermed må man jobbe målrettet oglangsiktig for å bygge opp kunn-skapsnivået, sier Liv Ingegerd.

Kursrekken inneholder uliketema.

– Her er det noe for enhver smak!Vi synger sørsamiske barnesanger,joiker og har rim og regler. Under ensamling hadde vi for eksempel tema”mat og mattradisjoner”. Da haddevi blant annet Nils Tonny Bransfjellfra Fjellvilt på besøk. Dette ble ensuperflott dag!

Liv Ingegerd roter rundt i veska si ogfinner fram en lapp med en oppskrifthun fikk: Sjyjlelaejpieh / Pannebrød.

– Kjempegodt! Jeg har oppskriftai veska i tilfelle anledningen plutse-lig byr seg, ler Liv Ingegerd.

Hun forteller videre at religion,kulturminner, duedtie / sløyd, sør-samiske forhold i dag, språksentra ogreindrift er noen av de andre temakursrekken inneholder.

– Jeg er så glad for alle som er med,og jeg gleder meg til å se hvordan dettefortsetter! avslutter Liv Ingegerd.

TEKST OG FOTO: MEERKE KRIHKELEINE BIENTIE

Mer samisk kompetanse i barnehager

Liv Ingegerd Selfjord er en ildsjel forsamisk kultur og språk. Hun har værtmed på å sette i gang en kursrekke forbarnehageansatte som ønsker å læremer.

I kurs for barnehageansatte er det mulig å lære mer om reindrift. Her er barnehagen fra Brekken på besøk i reingjerdet påStensåsen.

Orre saernieh

20 NÖÖRJEN GÆRHKOE

Ina-Theres daelie jåarhkeskuv-lesne Stïentjesne, dennie”media og kommunikasjon”-esne. Dïhte åtna luste guvvie-didh.

– Manne guvvedem seammagusnie leam. Naan aejkien del-lie joekoen tjaebpies guvviehsjidtieh! Ina-Theres soptseste.

BÅATSOEJIELEME HIJVENGöökte guvvieh veeljeme, mej-tie sæjhta vuesiehtidh. Voestesguvvie giedteste. Ina-Theressæjhta vuesiehtidh båatsoe-jie-

leme hijven. Dennie guvvesneaehtjebe krivviem gïehtjedemi-nie. Maehtebe vuejnedh guktiemurredeminie. Vuejnebe guk-tie aavoe jïh faamoe ”klitnjede-minie”.

Mubpene guvvesne, dellieIna-Theres nïejten ååredæjjamguvviedamme. Håjnan vååjnoe.Ina-Therese måjhta gosse guv-viedi. Nïejte hov bovtsi luvnie.

– Båatsojne muvhtene geerveaaj ... Dan aejkien dellie vööj-nim guktie gïknjeli, Ina-Theresbuerkeste.

– Mænngan, gosse guvviemvööjnim, dellie bååhperostim:guvvie badth munnjien ”sopt-sesti”. Dan åvteste manne sïjh-tem guvvide dijjese aaj vuesie-htidh, Ina-Theres jeahta.

TEEKSTE JÏH GUVVIE: MEERKE KRIHKE

LEINE BIENTIE

Guvviej tjïrrh soptsesteIna-Theres Sparrok lustestalla gosse guvvede. Sæjhta guvviejtjïrrh soptsestidh guktie almetjh aavosne jïh dovne håjnan leah.

Ina-Theres Sparrok vil gjen-nom sine bilder si noe omfolks gleder og sorger. Hungår på videregående skole iSteinkjer på linje for mediaog kommunikasjon.

Det er særlig reindrifts-miljøet hun vil beskrive medsine bilder. Livet med reinenkan til sine tider by på mot-gang og bekymringer, menogså mange gleder.

Taler gjennom bilder