Kriminologiska institutionen

Polisens arbete på hot spots

En studie om hur polisen arbetar på hot spots, hur de

upplever detta arbete, samt vilken effekt

de upplever att det ger

Examensarbete 15 hp Kriminologi Kriminologi, kandidatkurs (30 hp) Höstterminen 2014 Fria Sohrabi

2

Sammanfattning

Att brottslingar upprepande gånger återkommer till samma områden för att utföra kriminella

handlingar bör i vissa fall underlätta arbetet för poliserna. På grund av den bristande

forskningen kring hot spots i Sverige har denna uppsats i syfte att klargöra hur polisen arbetar

på platser där brottsligheten är återkommande. I jämförelse med den svenska forskningen har

dock internationella forskare studerat detta flitigt och visat att bl.a. hög närvaro av poliser på

specifika brottsrelaterade områden kan minska den generella brottsligheten. Denna uppsats

syftar till att undersöka hur polisen arbetar på dessa platser, hur de upplever arbetet, samt om

de upplever att det påvisar någon effektivitet. För att undersöka dessa frågor och få en djupare

förståelse om hur polisen arbetar, samt vilken effekt det ger har rutinaktivitetsteorin av Cohen

& Felson och teorin om ”crackdowns” av Lawrence Sherman tillämpats. För att besvara

frågeställningarna har intervjuer med Stockholmspoliser gjorts, där det framkommit att det

polisiära arbetet ofta inleds med planeringar och problemområden som sedan går över till det

praktiska arbetet genom närvaro och ingripanden på hot spots. Intervjuerna har även

kompletterats med utvärderingar från BRÅ om polisers arbete och upplevelser, samt resultat

av polisernas riktade insatser. Resultatet har i linje med tidigare forskning visat att

brottsligheten sjunker när det polisiära arbetet i form av närvaro är fokuserad på en specifik

plats, dock kan brottsligheten inte motverkas nationellt, utan endast på de platser som

bearbetas. För att brottsligheten skall minska och arbetet påvisa effektivitet i allmänhet krävs

mer resurser som gör att fler poliser arbetar samtidigt mot dessa hot spots. Vad gäller

upplevelser kring arbetet tycks poliserna känna hög motivation att fortsätta arbeta på hot

spots, i den grad de vet att målet är strukturerat och tydligt.

Nyckelord: Hot spots, polisiärt, brott, kocentrerat brott, geografiskt, narkotikabrott,

våldsbrott, effektivitet, Medborgarplatsen, Sergels torg

3

Innehållsförteckning 1. Inledning ................................................................................................................... 4

1.1. Syfte och frågeställning ................................................................................................ 5

1.2. Avgränsningar .............................................................................................................. 5

1.3. Definitioner .................................................................................................................. 6

1.4. Disposition ................................................................................................................... 6

2. Teori och tidigare forskning ....................................................................................... 7

2.1. Teori ............................................................................................................................ 7

2.1.1 Rutinaktivitetsteorin .......................................................................................................... 7

2.1.2 Crackdowns........................................................................................................................ 8

2.2. Tidigare forskning ......................................................................................................... 8

2.3. Utvärdering av BRÅ kring personrån och misshandel på hot spots ................................. 8

2.4. Utvärdering av BRÅ kring svenska polisers resurser ..................................................... 10

3. Metod ..................................................................................................................... 14

3.1. Metod ........................................................................................................................ 14

3.1.1 Genomförande ................................................................................................................ 15

3.2. Källkritik .................................................................................................................... 16

3.2.1 Reliabilitet ........................................................................................................................ 16

3.2.2 Validitet ........................................................................................................................... 17

3.3. Etiska principer .......................................................................................................... 17

4. Resultat och analys .................................................................................................. 18

4.1. Polisens arbete på hot spots ....................................................................................... 18

4.2. Polisernas upplevelser kring hot spot-arbetet. ............................................................ 21

4.3. Polisernas upplevelser kring metodens effektivitet ..................................................... 23

5. Diskussion ............................................................................................................... 25

5.1. Slutsats ...................................................................................................................... 27

5.2. Framtida studier ......................................................................................................... 28

6. Referenser .............................................................................................................. 31

7. Bilaga ...................................................................................................................... 35

4

1. Inledning

”Jag vet inte varför polisen inte gör något åt saken när de vet exakt var brotten är som mest

koncentrerade” är en mening jag en gång fick höra när diskussioner om gatuvåld och

narkotikabrott uppkom. När brottsligheten är hög, vare sig det handlar om ett specifikt område

eller överlag, så är det samhällets moraliska ansvar att åtgärda detta, därför finns det poliser

som genom olika polisiära metoder försöker skydda samhället. Men vad gör poliserna

egentligen på sitt arbete, hur upplever de detta arbete och vilken effekt ger det? Detta är de

frågor jag vill närma mig i dennas studie och det görs genom ett fokus på på hot spot-arbete1.

Gatuvåld och narkotikahandel är utmärkande brott i nöjestäta områden, inte minst i storstaden

Stockholm. Sergels torg i Stockholm City och Medborgarplatsen på Södermalm är typiska

områden där polisen arbetar för att stoppa olika typer av brott som bl.a. narkotika och

våldsbrott. Eftersom Sergels torg och Medborgarplatsen är platser där jag personligen har

observerat brottsliga handlingar i form av våld och narkotikalangning är det särskilt intressant

för mig att undersöka det polisiära arbetet på dessa platser.

Kriminologiska teoretiker och andra med kriminologiskt fäste benämner specifika geografiska

områden där brottsligheten är koncentrerat som hot spots. Många forskare är överens om att

arbeten på specifika platser som hot spots leder till minskad brottslighet. Brottsligheten är inte

något som är helt utspritt landet över, utan det är något som är och sker på specifika platser

(Braga m.fl., 2012, s.7). Hot spot-arbetet har kommit att bli en populär metod för poliser för

att bekämpa brottslighet. Tidigare forskning har visat att tidiga ingripanden på specifika

platser och polisresurser som har satsats på hot spot-arbete har ökat i effektivitet vad gäller

brottsbekämpningen (Skogan & Frydl 2004, s.250). Forskarna menar också att brottslingar

som utför de kriminella handlingarna, oftast gör det på platser där polisen inte befinner sig,

dvs. de förflyttar sig från de platser där polisen ingriper. Dock finns det invändningar mot

detta då alla brottstyper inte är ”flyttbara”. Narkotikabrott och våldsbrott som är

krogrelaterade är ofta brottstyper som är stabila och som utförs på utmärkande attraktiva

platser. I och med dessa förflyttningar mellan platserna menar forskarna att man hellre bör

1 En hot spot är en plats eller ett geografiskt område där förekomsten av brott är så pass vanligt, att det är

förutsägbart. (Sherman, 2005)

5

fokusera arbetet på att förebygga brott, snarare än att åtgärda det som redan hänt (Braga m.fl.,

2012, s.8).

1.1. Syfte och frågeställning

Syftet med uppsatsen är att undersöka hur polisen arbetar på hot spots, hur de upplever

arbetet, samt vilken effekt de upplever att arbetet ger. Detta görs med utgångspunkt i den

bristande svenska forskningen i Sverige kring hot spot-arbete. Eftersom den polisiära metoden

”hotspot policing” är mycket populär internationellt vill jag med denna studie undersöka

arbetet mer grundligt och försöka komma fram till vilken effekt de intervjuade poliserna i

Sverige upplever att arbetet medför. Det empiriska materialet består av tre intervjuer med

poliser i Stockholm.

För en djupare förståelse av detta kommer två specifika platser i Stockholm att undersökas,

nämligen Sergels torg och Medborgarplatsen. Frågeställningarna för uppsatsen är 1. Vad gör

polisen under hot spot-arbetet? 2. Hur upplever de detta arbete? Utifrån dessa frågeställningar

som möjligtvis kommer att besvaras kommer även en annan aspekt att beaktas, vilket skapar

en tredje frågeställning; om de intervjuade upplever att detta arbete på hot spots kan tänkas

påvisa effektivitet utifrån ett brottsförebyggande perspektiv.

1.2. Avgränsningar

Studien är avsedd att undersöka svenska polisers arbete och deras upplevelse med hjälp av

intervjuer. Den är också avgränsad till att undersöka Stockholm innerstad med fokus på

Sergels torg och Medborgarplatsen, där b.la. narkotika och våldsbrott är förekommande.

Sergels torg ,även kallad ”Plattan”, är en plats för folksamling, demonstrationer och vistelse

för nöjen. Medborgarplatsen är en attraktiv plats för nöjen beståendes av barer, folksamlingar

och restauranger. Den studerade tidsperioden sträcker sig över de tre senaste åren, 2011, 2012

och 2013.

6

1.3. Definitioner

Hot spot är ett engelskt begrepp och låneord som är centralt och förekommande för denna

studie och behöver därför förtydligas och definieras. Med hot spot avses ett geografiskt

område eller en plats där brottsligheten är som mest koncentrerad (Braga m.fl., 2012, s.12).

Lawrence Sherman (2005) menar även att begreppet kan betraktas som ”ett område där

förekomsten av brott är så pass vanligt att det är förutsägbart, åtminstone över en ettårsperiod”

(Sherman 2005, s.36).

Begreppet ”plats” behöver definieras då även det är ett förekommande begrepp i följd av hot

spot. Med plats menas inte stora områden eller ett helt stort grannskap på en viss

brottsrelaterad plats (Weisburd 2010, s.4, Bursik & Webb 1982), utan begreppet definieras i

denna uppsats som små specifika platser beståendes av en specifik adress eller byggnad som

gemensamt är brottskoncentrerad (Weisburd 2010, s.8).

Begreppet brott innebär en handling som är belagd med straff inom svensk lag (BRÅ,

Brottsrummet).

1.4. Disposition

Uppsatsen inleds med en teoretisk genomgång, där två teorier kommer att presenteras,

rutinaktivitetsteorin och teorin om “crackdowns”. Även tidigare forskning som är relaterat till

teorierna kommer att presenteras i detta avsnitt. Här presenteras även Brå:s utvärderingar

kring polisens arbete och deras resurser. I avsnitt tre presenteras metod- och datamaterialet,

genomförandet samt studiens urval. I det fjärde avsnittet presenteras studiens resultat med

hjälp av de intervjuer som har utförts. Uppsatsen avslutas med en diskussion av resultaten från

intervjuerna med återknytning till teorier och tidigare forskning, samt det empiriska materialet

som har beaktats. Även slutsatser av studien, samt förslag på vidare forskning inom området

diskuteras i detta avsnitt.

7

2. Teori och tidigare forskning

Följande avsnitt kommer att inledas med en diskussion om två teorier som behandlar polisens

arbete, varför vissa personer väljer att handla kriminellt på specifika platser samt polisiära

arbeten och uppgifter för att åtgärda detta. Rutinaktivitetsteorin fokuserar på avsaknaden av

kapabla väktare. Teorin om ”crackdowns” handlar främst om plötsliga skeenden och

ingripanden genom hög polisnärvaro. Därefter följer ett avsnitt om tidigare forskning som är

relaterad till polisiära arbeten och effekten av hot spot-arbete. Utvärderingarna av Brå

presenteras också i detta avsnitt.

2.1. Teori

Ett stort antal teoretiker har skrivit om brottsbekämpning i form av polisiära metoder

förklarad utifrån olika tänkbara aspekter. Teoretikerna är överens om att polisnärvaron är en

viktig faktor för att preventivt arbeta mot brottslighet. De menar att det väsentliga ligger i att

öka upptäcktsrisken för att minska brottsligheten. (Sherman 1990, s.2).

2.1.1 Rutinaktivitetsteorin

Inom rutinaktivitetsteorin ingår tre tänkbara förklaringar till varför ett brott sker. Det krävs

dels en motiverad förövare, ett lämpligt objekt och avsaknaden av kapabla väktare. En individ

skall således ha förmågan att utföra brottet (Cohen & Felson 1979, s.590) vilket denne är

kapabel till när de tre olika faktorerna uppfylls. Cohen & Felson (1979) menar att om ett av

dessa element saknas, så begås inte brottet. För att exemplifiera teorin på de personer som

begår brotten på hot spots kan man säga att motiverade narkotikaförsäljare säljer sina varor

där de vet att det finns kunder, och där de vet att upptäcktrisken är låg i och med den stora

gruppen av människor.

Vad som är relevant för denna studie är framför allt avsaknaden av kapabla väktare. En

förövare utför lämpligen den brottsliga handlingen när det inte finns några poliser eller

väktare på platsen, men däremot andra människor som tvärtom möjligen minskar

upptäcksrisken. Detta går något på tvärs mot rutinaktivitetsteorin, enligt vilken även ”vanliga”

människor kan utgöra kapabla väktare.

8

2.1.2 Crackdowns

Lawrence Sherman är en annan kriminologisk teoretiker som beskriver polisarbeten och

högbelastade brottsområden som ett problem och som menar att det kan ”åtgärdas” genom

s.k. ”crackdowns”. Han beskriver ”Crackdowns” som ett större och plötsligt ingripande av

poliser, där syftet är att minska brottsligheten lokalt. (Sherman 1990, s.1-2). Han menar att det

finns tre olika typer av crackdowns, nämligen närvaro, sanktioner och hot från media. Det

centrala för studien som jag kommer att lägga stor vikt vid i uppsatsen är begreppet

”närvaro”.

Vad som är relevant för studien är närvaron av en större mängd poliser och väktare som skall

verka avskräckande på brottsligheten (Sherman 1992, s.8). Förövarna på den geografiska

platsen skall alltså veta problemet av att befinna sig där, de skall även ha kännedom om

polisens närvaro (Sherman, 1992, s.8).

2.2. Tidigare forskning

I Sverige har det inte gjorts så mycket forskning kring polisers arbete på hot spots (Marklund,

2013, s.9). Dock har arbetet i flera avseenden genomförts av poliser runt om i landet som

sedan i vissa avseenden utvärderats av bland annat Brottsförebyggande rådet, där de även

diskuterat och presenterat arbetet och resultatet. Trots den bristande svenska forskningen

kring hot spots så kan nedanstående material från BRÅ ge en beskrivning av tidigare polisers

arbete på hot spots. Eftersom de ekonomiska resurserna skiljer sig åt mellan Sverige och USA

(vilket även är en tänkbar anledning till att arbetets påföljder skiljer sig åt) har utredningar

kring polisens resurser i Sverige tagits hänsyn till.

2.3. Utvärdering av BRÅ kring personrån och

misshandel på hot spots

BRÅ har utvärderat en del studier kring polisens arbete på hot spots, där arbetet i Stockholm

och Eskilstuna under en tvåårs period beaktats. Fokus låg på brottstyperna personrån och

misshandel där de funnit en hög grad av koncentrerad brottslighet på specifika platser i dessa

städer (Marklund & Merenius 2014, s.6).

9

Eftersom denna uppsats behandlar områden i Stockholm är det också denna stad som är

intressant att utgå ifrån för att tala om polisens arbete. Polisens insatser i Stockholm bestod av

en utredningsgrupp och en grupp i yttre tjänst, där huvudsyftet i uppgifterna varit att försvåra

möjligheten till att begå brott, och samtidigt öka upptäcktsrisken.

För poliserna innebär den första delen av utredningen att skapa rutiner, för att sedan

säkerställa de relevanta insatserna som finns. Detta görs för att identifiera personer där

misstänkta saknas, samt för att utreda den misstänktes delaktighet (Marklund & Merenius

2014, s.8). Det har gjorts med hjälp av b.la. kameraövervakning och spårning av

mobiltelefoner, i syfte att tidigt upptäcka brott som tidigare begåtts av samma person, dvs.

seriebrott. Beträffande det praktiska arbetet ute på fältet har hänsyn tagits till patrullering av

poliser vid de tider och dagar där man anser att brottsligheten kan vara hög. Arbetet har även

bestått av identifiering av personer som kan vara misstänkta eller kända hos polisen sen

tidigare, dvs. att man fokuserar på att spana efter dessa redan ”poliskända” personerna.

Brå har utvärderat arbetet och kommit fram till att den stora metodologiska utmaningen för

poliserna har varit patrulleringen på de enskilda områdena, med anledning av att det inte varit

möjligt att komma upp i tillräcklig mängd patrullering, dvs. att det tog mycket mer tid än vad

man hade förväntat sig.

Vad gäller arbetet i yttre tjänst har en grupp av sex poliser2 och en gruppchef arbetat ute på

fältet där 40 % av arbetet varit helgnätter, dvs. dagar och tider där brottsligheten är vanligt

återkommande. Detta beror bl.a. på att poliserna valt att arbeta i grupp, då de upplever att

arbetet går bättre när de är flera som jobbar ihop.

Brå vill med detta uttala sig om ”försiktigt” positiva resultat. Den anmälda brottsstatistiken

har sjunkit under den period då detta projekt genomförts. Brå menar vidare att de insatserna

som har gjorts har påverkat brottsligheten, dock inte i den grad att man kan uttala sig om en

minskning på grund av polisens insatser. Detta för att brottsligheten hade minskat i hela

landet under perioden och inte endast på de bearbetade hot spot-områdena. Det som däremot

kan tala för att denna minskning har skett i och med polisens arbete är att personrån (som bl.a.

var fokuserande brottstyp) i de arbetade hotspot-områdena hade minskat i förhållande till

övriga områden i staden.

2 Brå har inte angett det totala antalet av poliser, utan endast antalet som gruppen består.

10

Poliserna upplever att arbetet har gett en bra känsla, hög motivation och att klimatet varit

lärande, i och med att de b.la. har fokuserat arbetet på ett specifikt brottsproblem och område.

Enligt Marklund & Merenius (2014) menar poliserna att tydliga mål och uppföljning i sin tur

bidrar till arbetsglädje och motivation till fortsatta arbeten.

2.4. Utvärdering av BRÅ kring svenska polisers

resurser

En annan viktig aspekt i brottsförebyggande syfte är resursfrågan. Brå har utvärderat

rapporten av landets satsningar på större resurser och fler poliser. Ett utökande av antalet

poliser har skett, där de till en stor del bestod av aspiranter3.

Det har i sin tur lett till flera handledarmöten med de nyblivna poliserna vilket har försvårat

arbetet för de erfarna poliserna då de har fått sina huvudsakliga uppgifter nedprioterade, med

anledning till att kunna handleda de nya (Eksten 2013, s.9).

Detta kan in i sin tur förklaras som att den ökade polissatsningen gått i stöpet. En satsning på

ökade resurser och fler poliser bör göras på ett sätt där de erfarna polisernas arbete och

arbetssätt inte påverkas på det viset att de blir nedprioterade. Myndigheternas planering för

utökandet av poliser anses som otillräcklig (Eksten 2013, s.9).

Efter att satsningen på fler poliser gjorts så utvärderade Brå resultatet för att se vad det har

gett för effekt. De har kunnat se att de ökade resurserna i form av fler poliser har lett till färre

brott och att satsningen därmed resulterat i positiva effekter (Eksten 2013, s.11). De menar

dock att man bör tolka dessa förbättringar med försiktighet då de antalet ökade poliserna har

varit nya och oerfarna. Med detta menar Brå att, nya och oerfarna poliser inte är potientiella

nog för att kunna påvisa sådana förbättringar i brottsförebyggande syfte.

För att kunna tala om effektivt arbete och positivt resultat enligt Brå krävs tydliga mål från

regeringen, något som man upplever saknas. För att styrka detta påstående menar tidigare

forskare att polisen inte kan påverka brottsligheten generellt (Weisburd & Piquero ,2008 och

Pratt & Cullen, 2005), dock kan brottsligheten minska om arbetet görs i syfte på specifika

platser, som t.ex. hot spots (Sherman 1997, s.13).

3 Aspiranter är poliser som går sin sista termin på polishögskolan.

11

Huvudfokus för denna studie är hot spot-arbetet där man vill se hur polisen arbetar och

upplever arbetet, samt om arbetet upplevs påvisa effektivitet. Flera forskare har genomfört

studier för att undersöka polisens arbete och kommit fram till intressanta resultat. Fredrik

Marklund rapporterar från Brå om att det knappt finns någon forskning kring hot spot i

Sverige, (Marklund & Merenius 2014, s.9) men det har gjorts flertalet studier internationellt,

framför allt i USA, vilka har påvisat effektivitet och minskad brottslighet när polisresurser har

satsats på arbeten i geografiska områden och på specifika platser. David Weisburd (2004) är

en av många forskare som har gjort studier kring hot spots och kommit fram till att

brottsligheten överlag minskar när man fokuserar på att arbeta på specifika områden med

högbelastad brottslighet. Han får stöd av b.la. Spelman (1995) som också gjort longitudinella

studier för att jämföra brottsligheten i övertid.

Weisburd m.fl. (2004) har utfört longitudinella undersökningar i syfte att identifiera

högbrottsbelastade områden och ta reda på om det har skett några förändringar övertid

(Weisburd m.fl., 2004, s.3). Efter utsållandet av antalet polismyndigheter att undersöka kom

de fram till att 49 st. kandidater kunde behållas. Samtliga myndigheter ringdes upp där

ansvarige för respektive myndighet informerades för att ta del av deras registerdata. Ännu en

gång sållade forskarna ut de myndigheter som hade senast rapporterad data som var väsentliga

för studien och kom fram till att erhålla 8 st. polismyndigheter. På grund av bristande

samarbete och otillförlitlighet av data från myndigheterna så exkluderades ytterligare 6.

Forskarna kom fram till att undersöka två st. myndigheter i Seattle och San Jose men sedan

uteslöts San Jose på grund av för låg brottslighet i förhållande till liknande städer med lika

stor population. (Weisburd m.fl., 2004, s.6). I Seattle fann de att det rör sig om antingen en

liten grad av brottslighet eller inget alls, dock kom de fram till som många andra forskare att

den största delen av brottsligheten är tätt klumpade i specifika områden. Detta kunde de

konstatera av uppgifterna som de jämfört med under den fjortonåriga årsspannet (Weisburd

m.fl., 2004, s.3). De menar även att detta resultat om att brottsligheten är som högst i

specifika områden är viktig för att kunna förstå den generella brottslighetsutvecklingen.

Eftersom de fann att brottsligheten är väldigt koncentrerat menar Weisburd m.fl. (2004) att

det är viktigt att satsa resurser på ett polisiärt arbete som ”hotspot policing”.

Resultatet av denna forskning kan dock problematiseras i och med den markanta skillnaden

mellan antalet utvalda polismyndigheter och den undersökte myndigheten i Seattle. Att börja

12

urvalet med 49 st. och avsluta med en myndighet kan ifrågasätta detta resultat som forskarna

har kommit fram till. Resultatet bör i detta fall tolkas som försiktiga då det är baserad på en

enda stad. De kom dock fram till att brottsligheten är koncentrerad till begränsade områden

vilket kan styrkas av tidigare forskare, samt den tidigare forskningen som gjordes åren innan

(Weisburd m.fl. 2004, s.3).

Tidigare forskning har även visat att poliser som fokuserar sina resurser på att motverka

brottslighet på en specifik plats eller ett geografiskt område tenderar att minska den generella

brottsligheten (Weisburd & Green 2006, s.712). De menar att misslyckandet med

brottsbekämpning beror mycket på polisens arbete och deras uppgifter. Detta kan styrkas av

andra forskare som hävdar att poliser som fokuserar på brottsrelaterade platser kan minska

svårighetsgraden av brottsproblemen (Eck & Spelman 1987, s.7-8).

Amerikanska ”National Institute of Justice” genomförde en studie om narkotikabrott med

hjälp av DMA (drug market analys). Detta gjordes för att utveckla nya strategier för att

motverka droghandeln i form av geografisk analys. Forskarna undersökte till en början 56 hot

spots där narkotika är vanligt förekommande (Sherman, Gartin, & Buerger 1989, s.29). Tre

olika steg av arbete på olika hot spots genomfördes för att motverka brottslighet. Det första

steget innebar att man försökte hitta problemet i områden, för att sedan identifiera och

utveckla strategier mot dessa problem. I det andra steget tillfördes tillsynsinsatser för att

bekämpa problemet mot droghandeln på hot spoten, och i det tredje steget handlade det om att

upprätthålla preventionen genom ständiga övervakningar och rörelser i de undersökta

områdena (Weisburd & Green 2006, s.717).

Forskarna gjorde en sju-månaders-kontroll för att se hur effektiv detta arbete från polisens

sida var innan respektive efter. De fann att antalet anmälda narkotikamissbrukare har ökat då

fler blivit påkomna och brottsligheten minskat jämfört med tidigare år (Weisburd & Green

2006, s.731).

Ytterligare forskning ger stöd för Weisburd och Green (2006) och menar att poliser som

arbetar på specifika områden tenderar till att bidra till en förminskning av brottsligheten

(Skogan & Frydl 2004, s.39). I USA har detta sätt att arbeta på tydligtvis blivit en populär

polisiär metod då som tidigare nämnt många forskare kommit fram till att det påvisar

effektivitet. En amerikansk studie visar att polisen inte numera endast arbetar med att utveckla

13

den tekniska kapaciteten för att undersöka geografiska områden vilket de har gjort tidigare,

utan nu används det mesta av polisarbetet till att fokusera resurserna till att istället inrikta sig

mycket på specifika områden där brottsligheten är starkt koncentrerad (Skogan & Frydl 2004,

s.42).

Lawrence Sherman (2013) skriver generellt om polisiära metoder för att testa vilken metod

som bäst fungerar i brottsförebyggande arbete, och menar att den befintliga forskningen som

finns idag inte kan förklara vilken metod som är mest tillämpbar för att förebygga brott.

Forskningen får istället ses som en ”instruktion” för hur man ska gå till väga för att motverka

brottslighet på ett bra och tänkbart sätt (Sherman 2013, s.6.). Möjligen kan polisen pröva sig

fram och testa olika metoder för att se vilket som passar för respektive typ av brott (Sherman

2013, s.63).

Stefan Holgersson & och Johannes Knutsson (2012) är två svenska forskare som har gjort

studier kring polisens arbete. I deras studie ”vad gör egentligen polisen” skriver de b.la. om

hot spot-arbete och menar att polisarbete i form av fotpatrullering på brottsrelaterade områden

resulterar i sjunkande brottslighet (Holgersson & Knutsson 2012, s.7). Det kan även anses

som en förtydligande av att hög närvaro av poliser på hot spot-områden resulterar i effektivt

arbete. Ratcliffe m.fl. (2011) menar att effekten av fotpatrullering är starkast på platser där

våldsbrottsligheten är högst.

Många forskare är överens om att brottsligheten är tätt klustrad i specifika områden och att

arbete i form av hög av närvaro på dessa platser minskar den generella brottsligheten. Denna

studie är avsedd att undersöka hur poliser arbetar på hot spots i Sverige. Eftersom ämnet inte

har diskuterats i landet är det särskilt intressant att undersöka och bidra med kunskap från

svenska polisers perspektiv vilket troligtvis skiljer sig åt från den amerikanska forskningen på

grund av de ekonomiska resurserna. Jag vill även utöver detta ta reda på hur poliserna

upplever arbetet, något som andra forskare inte lagt stor vikt vid.

14

3. Metod

För att besvara samtliga frågeställningar har intervjuer med poliser i Stockholm gjorts.

Sammanlagt har tre personer intervjuats. Det hade varit önskvärt med fler personer, men

eftersom tiden är knapp och personer som blev kontaktade inte hade möjlighet till intervjuer

fick valet av tre personer godtas.

3.1. Metod

För att besvara de rådande frågeställningarna har främst intervjuer gjorts. Intervjuerna har

kompletterats med empiriskt material för att dels få en bredare förståelse kring polisens

arbete, men också för att få stöd från annat håll för de resultat och slutsatser som dragits

utifrån intervjuerna. Sammanlagt har tre personer intervjuats. Det hade varit önskvärt med fler

personer, men eftersom tiden är knapp och personer som blev kontaktade inte hade möjlighet

till intervjuer fick valet av tre personer godtas vilket ändå har lett till positiva följder och

informativ innehåll som har gett nytta för studien.

Valet av metod för denna studie består av kvalitativa intervjuer. Frågeställningarna är

avsedda att besvaras med hjälp av semistrukturerade intervjuer där jag eftersöker

information om hur respondenterna tänker och reflekterar kring deras arbetssätt (Trost 2005,

s.27). En kvalitativ studie anses vara den metod som passar uppsatsen, av den anledningen att

studien är avsedd att försöka förstå människors sätt att resonera. En kvalitativ studie är också

särskilt utmärkande om man vill särskilja olika handlingsmönster (Trost 2005, s.14). Detta är

viktigt då uppsatsen syftar till att förstå och hitta mönster. Metoden tillför ofta resultat som är

förståeliga och begripliga. Fördelen med den valda metoden är bl.a. forskarens närvaro på

intervjuplatsen där chans till följdfrågor finns, vilket dock har kritiserats av kvantitativa

forskare som menar att studien blir beroende av en som forskare. En annan nackdel kan å

andra sidan vara att urvalet ofta är så pass litet att resultaten inte kan bli representativt för hela

den population som undersöks (Trost 2005, s.16).

Kvalitativa intervjuer är avsedda att utgöra samtal som liknar de samtal och den interaktion

som förs mellan individer till vardags. Kvale och Brinkmann beskriver dessa intervjuer som

professionella samtal som för med sig ett angreppssätt och frågeteknik vilket resulterar i

15

innehållsrika svar (Kvale & Brinkmann 2009, s.16).

Anledningen till att semistrukturerade intervjuer har valts för denna uppsats var för att komma

intervjupersonerna så nära som möjligt och för att kunna få en förståelse i hur de arbetar

preventivt när de befinner sig på hot spot platser, samt vad de gör, liksom vad uppgifterna

består av. Samtidigt ville jag ta reda på hur dessa intervjupersoner upplever deras arbetssätt i

en mer djupare kontext för att skapa och öka förståelsen av deras arbetssätt (Kvale &

Brinkmann 2009, s.203). Eftersom intervjufrågorna har varit ganska öppna och jag fick

möjligheten till att ställa följdfrågor ledde det till semistrukturerade intervjuer vilket också var

tanken innan intervjuerna. Jag lät intervjupersonerna att tala fritt om deras arbetssätt samt

deras upplevelse av arbete vilket gjorde att jag kognitivt fångade en bild av

intervjupersonernas upplevelse av arbetet (Kvale & Brinkmann 2009, s.20). Intervjuerna

spelades in med anteckningar som extra stöd vid specifika eller ingående svar på de viktigaste

frågorna. Ena intervjun tog lite längre tid än resterande två, vilka var på ungefär 30 minuter

vardera medan den lite längre intervjun utfördes på ca 50 minuters tid.

Anledningen till att jag valt att intervjua poliser och inte t.ex. väktare eller trygghetsvärdar

som även de kan ha kännedom i sådant, är för att jag vill ha en bred förståelse för arbetet som

görs. Det är viktigt att intervjua personer som är insatta och har ett brett kunskapsområde där

informationen av de intervjuade kan vara relevant för arbetet (Kvale & Brinkmann 2009,

s.123). Urvalet av hot spoten var tämligen självklara då Medborgarplatsen och Sergels torg är

uppenbara hot spots. Valet av dessa hot spots är även på grund av egna observationer som

tidigare gjorts på platserna. De intervjuade består av tre manliga poliser på Södermalm och

Citypolisen. För att styrka sekretessen av identifieringen kommer samtliga intervjupersoner

tilldelas fingerade namn i uppsatsen, P1, P2 och P3. Personerna är b.la. chefer och poliser i

yttre tjänst.

3.1.1 Genomförande

Att komma i kontakt med intervjupersoner är något som ibland kan kännas krävande. Det

måste vara tydligt, personerna måste vara kunniga och passande för de forskningsfrågor man

har (Kvale & Brinkmann 2009, s.22) och det är inte alltid alla som är passande för

forskningsändamålet kan ställa upp på intervjuer. Urvalet av personer är gjort utifrån ett

snöbollsurval, vilket innebär att man kommer i kontakt med andra personer via en person

16

(Bryman & Bell 2005, s.25). Jag har sedan tidigare intervjuat en polis på ungdomsroteln på

Södermalm, där jag hörde av mig till henne via mail, förklarade vem jag var, förklarade syftet

med studien och i frågan om hon känner till någon som passar som intervjuperson för denna

studie. Hon hänvisade då mig till en person som jobbar på det hot spot området som jag vill

undersöka. Jag i min tur ringde upp denna person som gick med på intervjun och personen i

sin tur tipsade om ytterligare personer som ansågs vara relevanta att intervjua. Att få tag på

poliser som jobbar specifikt på hot spots är inte alltid enkelt, då de i stort sett inte är så många

som jobbar på särskilda platser med liknande arbetsuppgifter, därför känns dessa intervjuade

personer som lämpliga för att kunna besvara mina forskningsfrågor fullt ut.

3.2. Källkritik

3.2.1 Reliabilitet

Reliabilitet och validitet är inom forskningen två viktiga begrepp som är värt att tänka på.

Med reliabilitet avses hur pass tillförlitligt- och pålitligt måtten och mätningarna är. Det finns

tre faktorer som tas hänsyn till när man kollar för att se om måtten är reliabelt. Dessa är

stabilitet, intern reliabilitet och interbedömarreliabilitet (Bryman 2011, s.161). Inom

kvantitativ forskning brukar stabiliteten kunna testas i statistikprogram med ett test-retest för

att se hur stabilt testet är och kan i sin tur upprepas i studien (Bryman 2011, s.161). Intern

reliabilitet innebär att indikatorerna stämmer överens med varandra och

interbedömarreliabiliteten avser huruvida två olika intervjuare kommer fram till liknande

resultat.

För denna studie innebär reliabiliteten att svaren i intervjun från aktörerna kan i någon mån

stämma överens med varandra och att det insamlade materialet från intervjuerna skall vara

väsentliga för att sedan kunna analyseras (Lantz 1993, s.139). Vad som generellt sett gäller

för reliabilitet är att mätningen skall vara stabil och inte råka ut för slumpmässiga

påverkningar. Undersökningen i form av intervjuerna skall vara utformade på ett tillförlitligt

sätt (Trost 2005, s.75). I detta fall är det viktigt att frågorna ställs på samma sätt till samtliga

intervjupersoner där situationen skall vara detsamma för alla. För utökad reliabilitet till

studien är det viktigt att frågorna ställs på ett lugnt och givande sätt där missuppfattningar

undviks. Det är även viktigt att intervjuerna sker någonstans lugnt och tryggt där

intervjupersoner inte distraheras eller påverkas destruktivt på något sätt, som i sin tur riskerar

17

att påverka svaren. Eftersom intervjuerna skedde på önskad plats av de intervjuade bör detta

problem ha minskat.

3.2.2 Validitet

Validitet innebär att det som mäts eller undersöks verkligen är det som man är ute efter. Det

är viktigt att mätningen är giltig och att man har förstått syftet med det som skall undersökas

(Thomsson 2002, s.112). För denna studie är det viktigt att man inte flödar över med

”obehövlig” information i intervjuerna och att man istället försöker förhålla sig till de frågor

som anses vara väsentliga för att besvara de rådande frågeställningarna. Ett sätt att stärka

validiteten är att på ett naturligt sätt backa tillbaka till de centrala frågorna som man vill ha

svar på, när man känner att det börjar ge överflödig information. Det är också viktigt att hela

tiden ha syftet med studien i baktanke när man intervjuar för att sedan i resultatdelen styrka de

forskningsfrågor man har med hjälp av svaren från respondenterna.

3.3. Etiska principer

Beträffande de forskningsetiska principerna så har alla typer av krav uppfyllts för dessa

intervjuer. De fyra huvudkraven är informationskravet, samtyckeskravet,

konfidentialitetskravet och nyttjandekravet (Vetenskapsrådet 2012, s.6). Dessa framfördes

innan intervjun och inspelningen då ett godkännande behövdes från dem. Gällande

informationskravet så ringdes intervjupersonen upp i förväg där information och syftet med

intervjuerna redogjordes för, samt varför jag gör detta, och att det är helt och hållet upp till de

om de vill ställa upp (Vetenskapsrådet 2012, s.6). Samtliga krav lästes upp på plats för

resterande deltagare.

I enlighet med samtyckeskravet så tydliggjordes detta även innan intervjun sattes igång om att

de själva bestämmer om de skall delta, och de fick återigen uppge om de ville medverka trots

inspelningarna.(Vetenskapsrådet 2012, s.9). I samband med detta så informerade jag även om

konfidentialiteten och att de kommer att vara hemliga i alla avseenden, samt att inga namn

eller personlig information behöver lämnas. Jag berättade i samma veva om att detta endast

kommer att nyttjas i forskningsändamål, vilket gjorde att även den fjärde principen

uppfylldes, nämligen nyttjandekravet (Vetenskapsrådet 2012, s.14).

18

4. Resultat och analys

Avsnittet kommer att innehålla citat från de intervjuade där samtliga citerade stycken kommer

att analysers. Den analysmetod som jag har utgått ifrån för att presentera resultatet är

meningskoncentrering som innebär att man sammanfattar de intervjuades uttalanden (Kvale &

Brinkmann 2009, s.221). Detta innebär att jag utifrån det transkriberade materialet valt ut

texter som jag anser passar mina forskningsfrågor. Utifrån de urplockade texterna från

intervjuerna har jag utvecklat teman som jag sedan har använt som grund för teoretiska

analyser och utvecklande tolkningar (Kvale & Brinkmann 2009, s.222). De teman som har

skapats är gjorda utifrån forskningsfrågorna och är Polisernas arbete på hot spots, polisernas

upplevelser, samt polisernas upplevelser kring effektivitet av arbetet. Respondenterna har gett

utförliga och långa svar på varje fråga, vilket har kortats ned i citat och koncentrerats till varje

forskningsfråga.

Resultaten är också uppdelade i rubriker som styrker frågeställningarna. Noggrann koppling

mellan resultatet och de rådande teorierna samt tidigare forskning kommer att behandlas i

diskussionen där även slutsatser av studien redogörs.

4.1. Polisens arbete på hot spots

Intervjun inleddes med ett par bakgrundsfrågor kring polisen och dess arbete, som sedan

smalades av för att komma in på de centrala frågorna. Centrala teman har kategoriserats och

plockats ur för att diskuteras under små rubriker nedan, detta för en mer förståelig och

vänligare läsning.

P1 påbörjar svaret på frågan kring polisens arbete med att utförligt berätta hur det går till att

arbeta på en hot spot. Han menar att i grunden handlar det om att först och främst bestämma

sig för vad problemet består i, och vilket brottsområde man bestämmer sig för att undersöka.

Han exemplifierar narkotikabrott och uttalar sig som nedan:

Först och främst får man bestämma sig för ett brottsområde, ta narkotikabrott

som exempel, är ju säreget, men merparten av vårt arbete inom

gatulangningsmiljö som vi agerar mest mot i min personalgrupp, så börjar det

19

med ett inledningsskede av underrättelsehantering. Det finns många andra

människor än polisen som har väldigt god insyn i vem och vilka och vilka tider,

och där lägger vi rätt mycket energi på att ha så god dialog med andra

samarbetspartners, där de kan berätta vad de vet, dels om personer, platser,

mönster osv.

Han tydliggör om att det finns flera instanser som kan vara med och agera förutom polisen.

Att andra myndigheter medverkar är alltså en förutsättning för att kunna föra en dialog om

vilka svårigheter som råder. Med samarbetspartners menar polisen andra myndigheter, som

han anser är lika viktiga som polisens arbete för att kunna bekämpa brottslighet.

Ofta har man bestämt innan om det ska vara främst civilt eller uniformerat mot

den här platsen. Just narkotika är alltid lättast att jobba civilt mot, då kan man

först röra sig lite i de miljöerna, vi har ju inte riktigt den här utrustningen som

döljer oss väl, utan när vi jobbar civilt om man är i de här kretsarna att man

träffat på mycket poliser innan, då känner man igen oss, bara på vad vi har på oss

vad som sticker ut i jacka osv, så går det inte och bara mingla bland de här för

och bara spana, då får det bli att man kanske tittar ut genom ett fönster på den

här platsen eller sitter i en bil o tittar på den här platsen för att se vad som

händer. Ser man någon intressant person som lämnar kanske man följer efter den

här personen.

P2 går direkt in på deras arbete i yttre tjänst och menar att det till en början kan handla om lite

diskreta spaningar för att undersöka vad som sker på platsen. Han menar att man får

bestämma sig för i första hand om det ska vara civilt arbete eller uniformerat innan man ger

sig ut på arbetet. Han föredrar att jobba civilt, trots att de ibland kan kännas igen av ”erfarna

langare”. Polisens påståenden sägs inte stödjas av vad tidigare forskare menar beträffande

arbetet. Ratchliffe (2011) menar att närvaron av poliser i vissa avseenden bör avskräcka

personer till att handla kriminellt, medan polisen i sin tur föredrar att spana utan att bli ”sedd”.

Han menar vidare att om det inte går som tänkt, dvs. att mingla lite i miljöerna och kolla läget

så sitter de antingen i bilen eller någonstans längre bort där de kan ha insyn i vad som sker på

platsen. Det är först när de ser något intressant som P2 menar att man går in och agerar. Det

intressanta är alltså en person som sticker ut från mängden, och i sådana fall kan man även gå

rakt på för att ingripa. Polisen menar vidare att det inte behöver vara någon man misstänker,

utan det kan vara någon som inte ser ut och tillhöra resten av gruppen, dvs. någon som

befinner sig på platsen och sedan lämnar platsen fort, vilket gör poliserna nyfikna på vad

personen gjorde där. Poliserna menar också att jobba civilt ger en mer synlig effekt, då det

20

blir enklare för dem att ingripa, till skillnad mot om de var uniformerade vilket gör att

förövarna är ”försiktiga” just den stunden. Även detta kan anses som en invändning mot den

tidigare forskningen då bl.a. Holgersson & Knutsson (2012) menar att fotpatrullering är ett

effektivt sätt att arbeta på för att motverka brottsligheten.

Ett sätt att förbereda sig att ha koll på läget när man går ut, den operativa delen e

ju att vi fiskar rätt så mycket, försöker leta efter människor som inte ser ut o vara

på en plats av en naturlig anledning. Att de människor ses på en plats, kommer

tillbaka, går därifrån, kommer tillbaka, att man planlös halvtimme ut och

halvtimme in, står på en undandragen plats, lämplig avskild plats i förhållande

till övervakningsplacering, beteende i form av, kanske att vi jobbar civilt och sen

så tar vi in en uniformerad polisbil, se vad får vi för effekt av att uniformerad

polis visar sig på den här platsen.

Även P1 styrker detta och menar att arbetet går ut på att ”fiska” rätt mycket efter personer

som vistas på en viss plats men inte ser ut att tillhöra den platsen. Han talar i djupare termer

om polisens arbete och menar att mycket handlar om att kunna läsa av mönster och beteenden

hos människor. Även han menar att misstankar hos personer finns när de väljer att lämna

platsen under vissa förhållanden. P1 menar också att arbetet innehar två delar, där man dels

försöker att avläsa beteenden i förhållande till platsens tidpunkt, men också i följd av detta

sedan ingripa med bl.a. spaning utifrån beteendet.

Ja det är till en början viktigt att veta hur och vad man ska arbeta mot. Det är

vanligt med spaning, kanske helst civilklädd på en plats för att observera platsen,

sen kan man ingripa när man misstänker en person, som kanske är på en viss

plats vid fel tid. Sen kan man arbeta uniformerad också men då är det vanligt att

personer som kanske har något på sig beter sig lite annorlunda för att passa in i

den resterande massan. Vissa känner igen oss väl och då är de också erfarna om

hur man ska bete sig, ibland är det lättare och ibland svårare att läsa av sådana

personer.

P3 håller med om att det är viktigt att kunna läsa av personers olika beteenden och se mönster,

snarare än att bara ge sig ut på fältet och ingripa. Han menar att personer kan avstå från

kriminella handlingar när de ser uniformerade poliser men då är det också svårare för polisen

att se vad denne gömmer. Polisen medger i linje med den teoretiska förankringen om

”crackdowns” att arbete med uniformerade poliser får personer att avstå från kriminella

handlingar och påvisar en avskräckning (Sherman 1992, s.8), men att det å andra sidan kan

21

försvåra arbetet för polisen då de inte vet vad den misstänkte annars döljer. Han menar på ett

positivt sätt att de avstår från kriminella handlingar under polisens tillsyn men snabbt kan

återkomma när polisen lämnar platsen, vilket gör att det handlar om tillfällig distans från

narkotikan.

Den andra delen e ju att på förberedelsestadiet, att man känner igen personer,

alltså vår personkännedom som riktar sig mestadels mot ungdomar och säljare,

och ungdomar som brukar narkotika och även säljer, där är det dock

förhållandevis så få som säljer, men då äldre personer, säg 25 uppåt som e kända

av oss så som narkotikalangare, det är ju en ganska svår brottsform att jobba

emot själva överlåtelsebrotten, för det första så krävs det rätt omfattande

bevisning för att få en gärningsman att bli fälld för överlåtelsebrott.

Ovanstående polis ger en tydlig beskrivning av deras arbete och menar att det inte alltid

handlar om polisens arbete för att kunna ingripa. Han tydliggör att det är viktigt att andra

instanser kommer in och hjälper till. Det är inte alltid lättast att handskas med en äldre som

redan är i det stadiet att sälja, utan fokus ligger på att höja upptäcktsrisken så att unga

narkotikabrukare kan få hjälp av andra myndigheter. Han menar att fokus ligger på att inrikta

sig på ungdomars bruk och innehav. Det viktiga för poliserna är att sätta en kvantitet, dvs. i att

upptäcka fler ungdomar som bär narkotika, försöka avstyra dem från att köpa narkotika, samt

avrapportera dem för narkotikabrott. Detta i syfte att försöka få in dem i olika projekt där

assistanser och andra sociala insatsgrupper agerar, men också narkotikainnehavarnas föräldrar

skall kontaktas. Han diskuterar vidare effekten av den tid som man lägger in i arbetet, och

menar att arbete genom spaning, med inriktning på ungdomar och narkotikaöverlåtelser ökar

upptäcktsrisken av ungdomars narkotikabruk. Detta menar den intervjuade kan göra att man

får in fler ungdomar i behandlingsprogram där man kan ge dem vård.

4.2. Polisernas upplevelser kring hot spot-

arbetet.

En del av de intervjuade menar att de inte alltid känner en positiv upplevelse kring arbetet,

dels för att det ibland inte händer någonting trots arbetet, men också för att det kan verka

otydligt vilka mål man vill uppnå med detta arbete, då arbetet generellt sett varken minskar

brottslighet eller motverkar kriminalitet i en större utsträckning.

22

Njaa, jag tycker att det är lite otydligt om vad vi vill göra, finns alltid annat som

kommer i vägen, när man kommit fram till någon lite förbättring så blir det lätt att

man fokuserar på annat. Finns liksom inget tydligt mål som jag upplever det i alla

fall. Samtidigt finns det inga mer resurser för tydligare arbete vilket kan påverka.

Men går det bra är det såklart kul.

Polisen menar att det inte fokuseras så mycket på hot spots långsiktigt på grund av bristande

resurser. Han menar att det skulle vara lättare om man visste vad man vill åstadkomma med

arbetet, och menar vidare att brottslighetsminskning överlag inte sker bara för att man

fokuserar på att arbeta intensivt på en plats. Det upplever han som tråkigt och ostrukturerat.

Poliser på tidigare hot spot-områden har också medgett att det ibland kan bli tråkigt och

ostrukturerat när det inte finns tydliga mål, t.ex. från regeringens sida (Marklund & Merenius

2014, s.21).

När man har gjort samma sak så här i några veckor, som man gör i en insats kan

det upplevas som ganska långtråkigt och man har inte lika mycket motivation i

slutet som man kanske hade i början, men ser man resultat så är det också mottot

i att fortsätta, ibland kan det redan efter en vecka märkas av att det sker en

förändring, i allmänhet kanske man får tackmail som: Ja men vi ser att det har

gått ner här nu den här typen av brott eller vi är inte lika rädda när vi går hem

efter jobbet eller skolan och då blir det också som en motivation, att ja men det

här funkar ju faktiskt, så då kör vi på in i det sista, men oftast så ger det ju

resultat i alla fall på kort sikt.

Poliserna verkar vara överens om att det kan bli tråkigt ibland. Ovanstående polis menar dock

att man måste hitta motivationen för att kunna föra arbetet vidare. Han menar att ett positivt

resultat kan leda till att man känner hög motivation för att fortsätta, men att det ibland kan

vara långtråkigt. Detta kan även styrkas av tidigare studier där poliserna har medgett att

motivationen ökar i linje med arbetets tydlighet och effektivitet (Marklund & Merenius 2014,

s.23).

Personligen tycker jag att ungdomar som inte har gjort sitt val i livet av många

olika anledningar har de inte gjort alla sina val i livet, att de åtminstone ska få

hjälp och tänka till. Jag har personligt betydligt större engagemang hos en

ungdom som är på väg att hamna snett, än vad jag har hos en missbrukare som

levt i narkotikamissbruk de senaste 30 åren, jag kommer inte kunna hjälpa den

här människan. Samhället tar för lite ansvar för de människor som är

narkotikabenägna.

23

En tredje polis menar att dennes positiva upplevelser kring sådana arbeten ligger i att kunna

hjälpa personer som är på väg att hamna snett i livet, snarare än att försöka åtgärda en

kriminells liv eftersom det är nästintill är omöjligt. Han är kritisk till samhällets ansvar för

narkotikabenägna ungdomar och menar att flera instanser än bara polisen måste agera.

4.3. Polisernas upplevelser kring metodens

effektivitet

Poliserna upplever att metoden i vissa aspekter kan visa positivt resultat men att det inte kan

minska brottsligheten i överlag. De är överens om att resursfrågan är en central del att beakta

och att brist på resurser leder till att brottsligheten inte minskar, utan endast förflyttar sig.

Resultaten av metodens effektivitet bör tolkas med försiktighet då effektivitet utifrån

samtycken och attityder är svåra att mäta. Polisernas upplevelser kring effektivitet kan dock

stödjas av den tidigare forskningen som tidigare behandlats i uppsatsen.

Nej polisen kan inte minska kriminalitet, det ska man vara väldigt klar över, att

polismyndigheten inte kan hantera vissa uppkomna problem, inom ramen för en

hot spot så kan man definitivt med kraft sänka kriminaliteten. En sådan sänkning

leder ofta till en ökad kriminalitet på ett annat ställe. Det handlar om

förskjutningseffekter och att många av... merparten av polisens resurstimmar

lägger vi ju på människor som lever i ett socialt liv eller socioekonomisk

utanförskap. Deras situation eller livskvalité kommer inte att öka för att vi lägger

in massiva resurser mot en hot spot, utan det kommer få effekter för, att de flyttar

på sig... så jag inom ramen för hot spots kanske men ur ett samhällsperspektiv nej.

Intervjupersonen menar att det inte går att bekämpa kriminalitet helt, men i alla fall kortsiktigt

vilket det dock leder till ökad kriminalitet på en annan plats, men att det utifrån ett

samhällsperspektiv inte går att minska brottsligheten. Detta påstående är en invändning mot

vad tidigare forskning visar. Tidigare studier pekar mot att riktade insatser på arbete mot hot

spots kan minska den generella brottsligheten (Weisburd & Green 2006, s.712). Invändningen

kan ha sin grund i att internationella studier ofta är baserade på arbeten där resurserna är

betydligt mer än Sveriges.

Polisen är också mycket medveten om att det polisiära arbetet inte är det som främst kan

minska brottsligheten, utan det är interaktion mellan poliser och andra instanser som kan leda

till positiva resultat utifrån ett strukturellt perspektiv.

24

På en välarbetad plats går det att bekämpa kriminalitet men det betyder inte att

kriminaliteten är borta, utan endast förflyttad till en annan plats. Så på ett

långsiktigt håll, nej det skulle jag inte säga att den gör. Om vi tar söder som

exempel, skulle vi satsa på alla hot spots samtidigt, då kanske på gott o ont hade

flyttat problemet från Södermalm, det hade varit jättebra för Södermalm men då

hamnar det någon annanstans men då har vi från södermalmspolis gjort något i

motsvarande med gott resultat.

Kriminaliteten kan inte åtgärdas eller minskas nationellt, i alla fall inte på lång sikt då de

riskerar att komma tillbaka. Metoden kan påvisa positivt resultat på just det stället man har

jobbat på men brottsligheten generellt sett kan inte minska. I sådana fall behövs betydligt

mycket mer resurser än det som finns idag för att arbeten skall utföras på flera områden

samtidigt, men att fokusera på en enda plats i syfte att motverka kriminaliteten är omöjligt

eftersom förövarna endast byter plats till en annan för att utföra sina kriminella handlingar.

Resurser är viktig redskap för polisen för att kunna bekämpa brottsligheten (Skogan & Frydl

2004, s.250). De intervjuade menar på att de resurser som finns idag inte räcker till för att

kunna motverka brottsligheten nationellt, vilket teoretiker som Skogan & Frydl (2004)

kommit fram till att det gör. De menar i sin tur att resurser satsade på ” hot spot- policing” kan

mycket väl bidra till brottslighetsminskning. Det är dock viktigt att särskilja de ekonomiska

resurserna mellan t.ex. Sverige och USA, som de flesta tidigare studierna är baserade på.

25

5. Diskussion

Detta avsnitt diskuterar uppsatsens tre forskningsfrågor med koppling till det empiriska

materialet samt resultat av intervjuerna med återknytning till teorier och tidigare forskning.

Avsnittet ger plats för slutsatser av studien och tips på framtida forskning.

Cohen & Felson (1979) skriver om rutinaktivitetsteorin och menar atttre kriterier skall vara

uppfyllda för att brott ska begås. Som nämnt i den teoretiska delen är avsaknaden av kapabla

väktare vad som diskuteras i denna uppsats. De kapabla väktarna kan antingen bestå av

uniformerade poliser eller ”vanliga” personer (Cohen & Felson 1979, s.590).

Resultaten från studien ger delvis stöd för teorin, men pekar också i annan riktning. Personer

som utför narkotikabrott gör det oftast i folkmassa där människor är i rörelse. Detta menar

poliserna beror på en ökad säkerhet och minskad upptäcktsrisk. De menar också att personer

dras till ställen där de vet att de ”känner sig hemma”. Personer som utför kriminella

handlingar gör det exempelvis på platser där andra brottslingar befinner sig. Att sälja eller

köpa narkotika på platser som Medborgarplatsen eller Sergels torg anses som en trygghetszon

för förövarna då de vet att det finns lockande kunder och säljare.

Vad gäller frågan om hur polisen arbetar i syfte att minska brottsligheten så menar de

intervjuade poliserna att arbete i form av hög närvaro av uniformerade poliser kan leda till att

dessa personer låter bli att handla kriminellt som de annars skulle ha gjort om polisen inte

hade funnits på plats. På detta sätt styrks teorin av att kapabla väktare kan bidra till minskad

brottslighet. Vidare menar de intervjuade poliserna att ett flock av poliser arbetande på en hot

spot kan vara effektivt, men det är den stora resursfrågan som måste nästintill femdubblas för

att ett sådant arbete skall vara möjligt att genomföras.

Ett annat sätt som polisen arbetar praktiskt på ute på fältet är fotpatrullering som de menar

kan vara ett effektivt sätt att beakta för att minska brottsligheten. Detta styrks av Holgersson

och Knutsson (2012) som ser detta som ett effektivt sätt för att motverka brottslighet.

Fotpatrullering ger ökad effektivitet på platser där våldsbrottsligheten främst är koncentrerad

(Chliffe, 2011).

26

För svenska poliser är fotpatrullering ett bra sätt att arbeta på i den mån resurser och tid räcker

till (Holgersson & Knutsson 2012, s.8). Detta är även vad de intervjuade menar, då de uppger

att flertalet poliser behöver arbeta samtidigt mot dessa hot spots för att arbetet skall ge

önskade resultat. Om man fokuserar på enskild plats där flera poliser jobbar samtidigt och mer

av resurstimmarna läggs på denna plats, kan det möjligtvis medföra brottsminskning, dock

endast på denna plats och inte överlag som andra internationella forskare har kommit fram till.

Att internationell forskning pekar mot en annan sak gentemot vad de svenska poliserna

medger, kan handla om resursfrågan, då polisen i USA har mer resurser till sitt förfogande

och därför kan arbeta intensivt på flera hots-spots samtidigt.

För att koppla detta till de empiriska undersökningarna och Brå:s bedömning (2013) av

utökandet av poliser så kan det konstateras att mer resurser i form av flera poliser fortfarande

inte kan påverka brottsligheten nationellt (Eksten 2013, s.14). De intervjuade poliserna anger

att de kan påverka brottsligheten om de fokuserar på att arbeta specifikt på ett geografiskt

område, dvs. på en hot spot. Sherman mfl. (1997) styrker detta och menar att brottsligheten

kan minska i och med intensivt arbete på hotspot-områden.

Vad gäller den andra frågeställningen om polisens upplevelser kring arbetet berättar två av

poliserna att de upplever arbetet som ibland långtråkigt där motivationen tappas på grund av

otydliga mål och planering. En av poliserna menar dock att bra arbete och goda resultat ger en

hög motivation till fortsatta arbeten på hot spots. Enligt Brå:s bedömning (2014) av det arbete

som har genomförts av Eskilstuna och Stockholmspoliser så är även de på samma spår

beträffande upplevelser kring arbetet. I och med de positiva resultaten som Brå (2014) har

utvärderat så upplever poliserna arbetet som glädjefylld och som motiverande inför framtida

arbeten. De upplever även att arbetet sker i ett lärande klimat där tydliga mål och planering är

viktiga. Att hitta ett problemområde att arbeta mot är en viktig förutsättning enligt de

arbetande poliserna som har jobbat i Eskilstuna och Stockholm. Detta bekräftas även av de

intervjuade poliserna som för denna studie har framförts.

Den tredje frågeställningen har varit om polisens arbete kan påvisa effektivitet. De intervjuade

poliserna har kunnat besvara detta vilket dock bör tolkas med försiktighet, då svaren kan vara

baserade på polisernas samtycken och åsikter. Däremot har poliserna besvarat hur de tror att

den kan påvisa effektivitet med hänsyn till tidigare insatser och resultat. De menar att man

27

kan få positiva resultat om man väljer att fokusera arbetet på specifika platser med tydligt mål

och planering, samt på praktiskt arbete med hjälp av fotpatrullering av flera poliser på olika

hotspot-områden samtidigt för att minska den generella brottsligheten, då brottsligheten

riskerar till att endast förflytta sig när man arbetar för att motverka brottsligheten på en enda

hot spot. Enligt rutinaktivitetsteorin så dras brottslingar dit där det finns lämpligt objekt, vilket

är den andra aspekten som skall uppfyllas för att kriminella handlingar skall kunna utföras

(Cohen & Felson 1979, s.593). Detta innebär att brottslingarna förflyttar sig dit de vet att de

kan få sina handlingar igenom. Vad gäller narkotikabrott så dras förövarna där de vet att det

finns kunder eller säljare. Detta innebär i sin tur att brotten förflyttas dit personerna förflyttar

sig, vilket resulterar i att brotten inte flyttar på sig så länge folket inte gör det.

För att svaren inte skall anses som snedställda har även empiriska utvärderingar av BRÅ

tagits hänsyn till, där arbeten genom planering och intensivt arbete på hotspot-områden

resulterat i goda påföljder. Även om detta har lett till goda resultat bedömer Brå det som

marginella förbättringar då andra faktorer än polisens arbete har föranlett resultaten

(Marklund & Merenius 2014, s.46).

5.1. Slutsats

Utifrån rutinaktivitetsteorin skall tre kriterier vara uppfyllda för att ett brott ska begås,

nämligen motiverad förövare, lämpligt objekt och avsaknad av kapabla väktare. Det

sistnämnda är vad som har diskuterats i uppsatsen och som även är den centrala delen för

studiens frågeställningar.

Enligt teorin begås alltså inte brott i närvaro av kapabla väktare. Resultaten påvisar dock att

personer som begår exempelvis narkotikabrott gärna gör det när det rör sig en stor grupp

människor ute. Detta beror delvis på att personerna söker sig till områden där det finns

attraktiva kunder, men också för att upptäcktsrisken blir mindre. Rutinaktivitetsteorin verkar

inte förklara detta fullt ut. Dock visar resultaten också att när poliserna är ute och ”minglar”,

uniformerat så avstår personerna från att handla kriminellt då de vet att de övervakas. Kapabla

väktare måste alltså bestå av personer inom rättsväsendet för att teorin skall ha sitt stöd, och

inte innefatta andra ”vanliga” personer, då det i anslutning till förövarnas handlingar anses

som fördel. Analysen pekar mot att hög närvaro av poliser på vissa platser kan minska

brottsligheten men att det krävs mer resurser för att detta skall kunna utföras.

28

Tidigare studier visar att poliser som fokuserar på att motverka brottslighet och satsar

resurstimmarna på att arbeta på en specifik plats eller ett geografiskt område tenderar till att

minska den generella brottsligheten (Weisburd & Green 2006, s.).

Resultatet verkar inom viss del styrkas av detta då det pekar mot att hårt arbete och mycket

resurser satsade på en specifik brottsrelaterad plats resulterar i brottslighetsminsking, dock

återigen på den utarbetade platsen och inte den generella brottsligheten som Weisburd &

Green (2006) menar att det gör. Varför detta inte berör Sverige verkar ännu en gång handla

om resursfrågan. Att amerikanska forskare visar att detta arbete resulterar i positiva effekter

berör alltså USA vilket även är tänkbart, då det finns ytterligt mer resurser att beakta för att

arbeta på flera hot spots samtidigt.

Vad gäller polisernas upplevelser kring detta finns inte mycket forskning . Dock har BRÅ

utvärderat polisers arbete och deras upplevelser kring arbetet. Många av poliserna upplever

arbetet som positivt och motiverande när de uppnår målen och vet att de har lyckats

(Marklund & Merenius 2014, s.38). Resultaten av denna studie visar på samma sätt att tydliga

mål och planer krävs för att arbetet skall upplevas som positivt, annars upplevs det ofta som

långtråkigt där man tappar motivationen.

I början av uppsatsen ställdes frågan om ”varför polisen inte gör något åt brottsligheten när de

vet exakt vart den sker”. I och med de rådande frågeställningarna för studien kan även denna

fråga besvaras. Den svenska polisens arbeten görs flitigt, prioriteras som många andra brott,

och kan i vissa fall leda till brottslighetsminskning, men denna minskning kan inte

generaliseras i den allmänna brottsligheten. För att den synliga brottsligheten skall minska i

och med hot spot-arbetet krävs det alltså fler resurstimmar och fler poliser än vad Sverige har

tillgång till idag, samt hjälp från andra instanser så som Socialtjänsten, vården m.fl.

5.2. Framtida studier

Polisens arbete på hot spots och dess effektivitet är något som har studerats flitigt i många

länder, dock ej i Sverige där endast få studier har gjorts . Denna studie har därmed fokuserat

på att undersöka polisens arbete med hot-spots i Sverige. I och med att resultaten och tidigare

forskning påvisat att resursfrågan är en viktig aspekt att beakta för effektivare resultat av

arbetet, vore det intressant att undersöka resursfrågan vidare. Resultaten visar att polisens

arbete inte räcker för att kunna bekämpa den generella brottsligheten, dock går det att på kort

29

sikt uppnå målen och påvisa effektivitet om man fokuserar på att lägga ner resurserna på att

motverka brottsligheten på en specifik plats. I följd av detta blir det intressant att spinna

vidare och försöka få en djupare förståelse av polisens arbete, deras satsade resurser, hur

dessa används och hur mycket mer det krävs för att arbetet skall ge goda resultat. En tanke är

att förutom polisens insatser, även inblanda regeringen i frågan om de polisiära resurserna,

samt andra myndigheter i frågan om att förhindra brott hos unga genom kommunikation och

mer psykisk hjälp. Polisernas arbete är en liten del i brottsbekämpningen och där

kunskapsstöd från andra behövs.

30

31

6. Referenser

Anthony, A. Braga & David. L. Weisburd. (2010). Policing Problem Places: Crime Hot

Spots and Effective Prevention. Oxford: Oxford University Press.

Braga, A. A., Papachristos, A.V., & Hureau, D.M. (2012). Hot spots policing effects on

crime. Campbell Systematic Reviews: Journal of Contemporary Criminal Justice, (30), 88-

94.

Bryman, A. (2011). Samhällsvetenskapliga metoder. Malmö: Liber

Bryman A & Bell E (2005), Företagsekonomiska forskningsmetoder. Malmö: Liber

Cohen, L. E. & Felson, M. (1979). Social change and crime rate trends: A routine activity

Approach. American sociological review, (44), 588-608.

Eck, J.E. & Spelman, W. (1987). Problem-solving: problem-oriented policing in Newport

News. Washington DC: U.S. Department of Justice, National Institute of Justice.

Felson, M. & Clarke, R. V. (1998). Opportunity makes the thief. Practical theory for crime

prevention. London: Home Office, (1), 1-36.

Holgersson, S. & J, Knutsson. (2012). Vad gör egentligen polisen? (Liu-iei-research report-

12/0004). Institutionen för ekonomisk och industriell utveckling, Linköpings universitet.

Kvale, Steinar & Brinkmann, Svend (2009). Den kvalitativa forskningsintervjun Lund:

Studentlitteratur. Andra upplagan.

Lantz, A., (1993). Intervjumetodik. Lund: Studentlitteratur.

Lekvall, P., Wahlbin, C. (2001). Information för Marknadsföringsbeslut. Göteborg: IHM

Publishing

32

Eksten, A. (2013). Satsningen på fler poliser: Vad har den lett till? (Brottsförebyggande rådet

2013). Stockholm: Brottsförebyggande rådet.

Marklund, F. (2011). Hot spots för brott i sex svenska städer: En studie av förutsättningarna

för platsbaserat polisiärt arbete i Sverige. (Brottsförebyggande rådet 2014). Stockholm:

Brottsförebyggande rådet.

Marklund, F & Merenius, S. (2014). Brottsförebyggande polisarbete i ”hot spots”: Resultat

och erfarenheter från två projekt mot personrån och misshandel. (Brottsförebyggande rådet

2014). Stockholm: Brottsförebyggande rådet.

Pratt, T.C., & Cullen, F.T. (2005). Assessing macro-level predictors and theories of crime: A

meta-analysis. Crime & Justice, (32), 373-450.

Ratcliffe, J.H., Groff, E.R., Wood, J., & Taniguchi, T.A. (2011). The Philadelphia Foot Patrol

Experiment: A Randomized Controlled Trial of Police Patrol Effectiveness in Violent Crime.

Hotspots. Criminology.

Robert J., Bursik, Jr., Jim Webb (1982). Community Change and Patterns of Delinquency.

American Journal of Sociology, (88), 24-42.

Sherman, L.W., P.R. Gartin & M.E. Buerger (1989). Hot Spots of Predatory Crime: Routine

Activities and the Criminology of Place. Criminology, (27), 27-55.

Sherman, L. (1990). “Police Crackdowns: Initial and Residual Deterrence" in Michael Tonry

and Norval Morris, (eds.), Crime and Justice: an Annual Review of Research, Chicago:

University of Chicago Press, (12), 1-48.

Sherman, L. (1992). Policing Domestic Violence: Experiments and Dilemmas. N.Y: American

Sociological Association, Section on Crime, Law and Deviance.

33

Sherman, L.W., Gottfredson, D., MacKenzie, D., Eck, J., Reuter, P., Bushway, S. (1997).

Preventing Crime: What Works, What Doesn't, What's Promising. Report to the U.S.

Congress. Washington, D.C.: U.S. Dept. of Justice, (1) 9-21

Sherman, L. (2005). “The Use and Usefulness of Criminology, 1751 to 2005: Enlightened

Justice and Its Failures” Annals of the American Academy of Political and Social Science.

(600) 115-135.

Sherman, L. (2013). The Rise of Evidence-Based Policing: Targeting, Testing and Tracking.

CRIME AND JUSTICE, University of Chicago Press, (42), 1-77.

Skogan, W. & K. Frydl (eds.) (2004). Fairness and Effectiveness in Policing: The Evidence.

Committee to Review Research on Police Policy and Practices. Committee on Law and

Justice, Division of Behavioral and Social Sciences and Education. Washington, DC: The

National Academies Press.

Spelman, W. (1995) Criminal Careers of Public Places. University of Texas at Austin, (15),

115-144.

Thomsson, H., (2002). Reflexiva intervjuer. Lund: Studentlitteratur.

Tonry, M. & N. Morris (eds.) (1992). Attacking Crime: Police and Crime Control. Modern

Policing, (15), 159-230.

Trost, J. (2005). Kvalitativa intervjuer. Lund: Studentlitteratur. Tredje upplagan.

Vetenskapsrådet, (2002). Forskningsetiska principer inom humanistisk-samhällsvetenskaplig

forskning. Elanders Gotab.

Weisburd, D., Bushway, S., Lum, C., & Yang, S-M. (2004). Trajectories of crime at places: A

longitudinal study of street segments in the city of Seattle. Criminology, (42), 283–321.

Weisburd, D. & Green, L. (2006). Policing drug hot spots: The Jersey City drug market

analysis experiment. The Hebrew University of Jerusalem, Rutgers University Center for

Crime Prevention Studies University of Cincinnati, (12), 711-735.

34

Weisburd, D., & Piquero, A.R. (2008). How well do criminologists explain crime? Statistical

modeling in published research. Chicago, IL: University of Chicago Press, (37), 453-502.

Weisburd, D. (2010). Is problem-oriented policing effective in reducing crime and disorder?

Findings from a Campbell systematic review, (9), 139–172.

Weisburd, D. (2010). Justifying the Use of Non-Experimental Methods and Disqualifying

the Use of Randomized Controlled Trials: Challenging Folklore in Evaluation Research

in Crime and Justice. Journal of Experimental Criminology, (6), 209-227.

Weisburd, D., Cody, T. & Braga, A. (2010). The Importance of Place in

Policing: Empirical Evidence and Policy Recommendations. Stockholm: The Swedish

Crime Prevention Counci, (31), 5-56.

35

7. Bilaga

Intervjuguide

Bakgrundsfrågor

Hur lång tids erfarenhet har du inom polisyrket?

Vad har du för befattning på din arbetsplats?

Vad fick dig att hamna där du är idag?

Huvudfrågor:

Hur skulle du beskriva det här hot spot-området i överlag?

Av dina erfarenheter som polis, anser du att brottsligheten minskar när man satsar resurser på

att arbeta på hot spots?

Vad anser du är de bakomliggande faktorerna till att personer utför kriminella handlingar en

specifik plats?

Hur arbetar ni praktiskt på dessa hot spots?

Tycker du att ni skulle kunna arbeta på ett annat och effektivare sätt än det ni gör idag?

Anser du att miljön påverkar hot spot-området?(Dvs. det är alltid mycket folk på dessa hot

spots och ändå väljer brottslingarna att utföra handlingen där).

Anser du att det finns ett samband mellan narkotikabrott och våld på denna hot spot?

Hur upplever du arbetet?

Anser du att det här är en metod värt att satsa mer på?

Enligt tidigare studier har denna metod i flera avseenden påvisat effektivitet, varför satsar inte

svenska poliser mer på detta arbete?

Övriga frågor:

Är det mycket samarbete mellan dig och kollegorna när ni jobbar tillsammans?

Ungefär hur många tar ni fast när ni jobbar praktiskt på dessa områden?

Är det personer som åker fast samarbetsvilliga?

Om inte, vad tror du detta kan bero på?