den här boken vänder sig till dig som arbetar med ungdoms ... · engagerad i en förening och som...

ISBN 978-91-85933-09-9 ISSN 1651-2855

106 47 Stockholm Tel 08-690 91 90 Fax 08-690 91 91 [email protected] www.fritzes.seK

onsten att bry sig omK

onsten att bry sig om

Konstenatt bry sig om

Föreningslivets betydelse för unga, kommunerna och staten


Konsten att bry sig omKonsten att bry sig omFöreningslivets betydelse för unga, kommunerna och staten

Den här boken vänder sig till dig som arbetar med ungdoms- och fritids-frågor i en kommun och som vill veta mer om den ideella sektornsverksamhet för unga. Antologin är också till för dig som är engagerad i enförening och som vill ha teoretisk kunskap om främjande ungdomsarbete.

Vi har valt att presentera sju av de projekt som har fått pengar frånUngdomsstyrelsen genom regeringens satsning på förebyggande ochfrämjande arbete för unga mellan 2006 och 2008. Artiklarna bygger påintervjuer med nyckelpersoner i projekten. Inga långa projektbeskrivningar– men vi försöker ändå berätta vad de gör och varför.

I antologin ges också en översikt av aktuell forskning som är kopplad tillfrämjandebegreppet och civilsamhällets roll i det förebyggande ochfrämjande arbetet analyseras i ett historiskt perspektiv.

Ungdom

sstyrelsens skrifter 2008:7

OmslagKonstenAttBrySigOm.pmd 12/22/2008, 1:17 PM1

Inlaga.pmd 12/22/2008, 1:12 PM28

1

KonstenFöreningslivets betydelse för unga, kommunerna och staten

att bry sig omatt bry sig om

Inlaga.pmd 1/21/2009, 8:29 AM1

2

© Ungdomsstyrelsens skrifter 2008:7

ISSN 1651-2855ISBN 978-91-85933-09-9

projektledare Karen Austintextredigering/språkgranskning Emma Welandergrafisk form Christián Serranotryck Elanders Sverige ABdistribution Ungdomsstyrelsen, Box 17801, 118 94 Stockholmtfn 08-566 219 00, fax 08-566 219 98e-post: [email protected]: www.ungdomsstyrelsen.se

Ungdomsstyrelsenär en myndighet som tar fram kunskap om ungas levnadsvill-kor. Vi ger stöd till föreningsliv och kommuner samt till inter-nationellt samarbete.

Inlaga.pmd 1/21/2009, 8:29 AM2

3

FörordInom den ideella sektorn pågår ett ständigt ar-bete för att förebygga ohälsa och skapa bra fri-tidsverksamhet för ungdomar. Under 2006 och2007 fick verksamheter för och med unga i ut-satta situationer extra stöd från Ungdoms-styrelsen. Projektbidragen kom från regering-ens satsning på förebyggande och främjandeungdomsverksamhet. De har beviljats till kom-petens- och kvalitetsutveckling av verksamhe-ter för unga, till utveckling av mötesplatser ochtill att förbättra beprövade metoder inom denideella sektorn.

En styrka som de ideella organisationerna lyf-ter fram med sin verksamhet är flexibiliteten ikontakterna med unga. Stödet kan därför an-passas till de ungas situation för att på ett bättresätt stärka deras egna resurser och förmågor.

Den här boken vänder sig till dig som arbetarmed ungdoms- och fritidsfrågor i en kommun

och som vill veta mer om den ideella sektornsverksamhet för unga. Antologin är också till fördig som är engagerad i en förening och som villha teoretisk kunskap om främjande ungdoms-arbete.

Vi har valt att presentera sju av de projekt somhar fått pengar från Ungdomsstyrelsen. Artik-larna bygger på intervjuer med nyckelpersoneri projekten. Inga långa projektbeskrivningar –men vi försöker ändå berätta vad de gör ochvarför.

I antologin presenteras också en översikt avaktuell forskning som är kopplad till främjande-begreppet och civilsamhällets roll i det före-byggande och främjande arbetet analyseras i etthistoriskt perspektiv. Relationen till Staten dis-kuteras också.

Författarna till de olika deltexterna i antolo-gin står själva för sina texter.

Per Nilssongeneraldirektör, Ungdomsstyrelsen

Inlaga.pmd 1/21/2009, 8:29 AM3

4

Innehåll7 KAPITEL 1

INLEDNING

8 KAPITEL 2DET CIVILA SAMHÄLLET, UNGDOMARNA OCH VÄLFÄRDENForskare: Lars Svedberg och Lars Trägårdh

32 KAPITEL 3SPORTEN – HJÄRTAT I VERKSAMHETENJournalist: Thomas Östlund

34 Fotbollen – enande kraft i splittrat Landskrona38 Ny arena – blåslampa för allas rätt till bra fritid

42 KAPITEL 4UNGDOMAR – HOT ELLER LÖFTE?Forskare: Eva Gullberg och Kent Waltersson

65 KAPITEL 5LÄGERLIV – PÅ LANDET OCH I FÖRORTENJournalist: Thomas Östlund

66 Sommarlägret som gav Hassela ett lyft69 Mångfald – en överlevnadsfråga för scouterna

72 KAPITEL 6FRÄMJANDE UNGDOMSVERKSAMHETI CIVILSAMHÄLLET, STATEN OCH KOMMUNERNAForskare: Anders Kassman

118 KAPITEL 7DET NYGAMLA SVERIGEJournalist: Thomas Östlund

120 Konsten att upptäcka flickors osynliga behov124 I närkamp med invandrarkillars värderingar128 Fisksätra och Saltsjöbaden – när ytterligheterna möts

Inlaga.pmd 1/21/2009, 8:29 AM4

5

Inlaga.pmd 1/21/2009, 8:29 AM5

6

KAPITEL 1

Inlaga.pmd 1/21/2009, 8:29 AM6

7

Avsikten med den här antologin är att belysaolika ideella projekt som har fått bidrag frånUngdomsstyrelsen i regeringens satsning påförebyggande och främjande arbete för ungamellan 2006 och 2008.

Intervjuerna i antologin är genomförda avjournalisten Thomas Östlund. På basis av någraintervjuer är det förstås omöjligt att dra någragenerella slutsatser. Vi kan dock skönja ett an-tal områden som föreningsaktiva brottas med.Det handlar bland annat om hur man ska be-möta unga människor och om hur relationenmed kommunen ska byggas upp.

Boken riktar sig till den anställde på kommu-nen som ansvarar för att fördela bidrag till detlokala föreningslivet och till fritidspolitikernsom behöver veta mer för att förstå vad mangör för utsatta i scouterna eller i fotbollsföre-ningen. Boken riktar sig även till dig som ärengagerad i en förening och som behöver ettteoretiskt stöd för att utveckla verksamheten.

Föreningslivet är beroende av offentliga medelför att bedriva sin verksamhet. I den här anto-login beskriver Lars Trägårdh och Lars Sved-berg dragkampen mellan föreningarna och sta-ten i teorikapitlet Det civila samhället, ungdo-marna och välfärden som är en övergripandeintroduktion till civilsamhället och ungdomar-nas roll i det. Författarna beskriver hur utveck-lingen har sett ut och den växelverkan som finnsmellan civilsamhälle och stat

I avsnittet Ungdomar – hot eller löfte? har EvaGullberg som är historiker har gjort en kort-version av en forskningsöversikt där hon till-sammans med Kent Waltersson undersöker vil-ken roll civilsamhället har haft i det förebyg-gande och främjande ungdomsarbetet genomatt gå igenom historisk forskning.

De konstaterar att studier kring unga främstuppehåller sig vid vuxnas beskrivningar av ung-domar som skildras på två olika sätt. Den förstabilden handlar om bråkiga, oregerliga, asocialaoch missanpassade ungdomar som visar uppoönskade och farliga beteenden som krimina-litet, lösdriveri och upprorsmakeri. Den andraoch rakt motsatta bilden beskriver istället ung-domar som ansvarstagande, seriösa, allvar-samma medborgare som visar stort samhälls-intresse och därför förtjänar respekt och fram-skjutna positioner i samhället. Gullberg ochWaltersson ger några historiska exempel på hurungdomarna dels uppfattas av sin vuxna om-givning och dels utifrån samhälleliga förutsätt-ningar.

Anders Kassman lyfter i Främjande ungdoms-verksamhet i civilsamhället, staten och kommu-nerna fram främjandebegreppet i ett mer teo-retiskt inriktat kapitel som är ett av bidragen iden här antologin.

Den här antologin är ett försök att knyta teoritill praktik. Ungdomsstyrelsens erfarenhet fråntidigare utvecklingsarbeten har visat att det ärbetydelsefullt att föreningslivet och det offent-liga samverkar och har de unga man vill nå uttill i fokus. Det kan betyda att färre unga ham-nar i utanförskap.

Inledning

Inlaga.pmd 1/21/2009, 8:29 AM7

8

KAPITEL 2

Inlaga.pmd 1/21/2009, 8:29 AM8

9

Idén om folkhemmet formulerades långt före andra världskriget men reformernainleddes inte förrän på 1940- och 1950-talen. Först då förpassades torrdass, primi-tiva bostäder och fattigdom till stora delar till historien. Redan vid sekelskiftetmellan 1800- och 1900-talet spelade frivilligorganisationerna en viktig roll. Ma-joriteten av våra välfärdsinsatser uppstod genom ett ideellt engagemang. På 1990-talet stod organisationerna istället inför en stor utmaning när välfärdssamhälletsbyråkrater beskyllde dem för att vilja återvända till en tid när moraltanter ochbrukspatroner härjade i klassamhället Sverige. Det var statens uppgift att garan-tera medborgarna lika rättigheter – ingen skulle behöva vara utelämnad till välgö-renhet. Än i dag ställs folkhemmets jämlikhetsideal i kontrast till valfrihet iretoriken. I det här kapitlet beskriver Lars Svedberg och Lars Trägårdh samspeletmellan just staten och frivilligorganisationerna i ungdomsarbetet. Kapitlet är enbearbetad version av en text som Ungdomsstyrelsen tidigare publicerat (Ungdoms-styrelsen 2007, Fokus07 En analys av ungas hälsa och utsatthet, s.113).

Det civila samhället,ungdomarna och välfärden

Inlaga.pmd 1/21/2009, 8:29 AM9

10

InledningDetta är en övergripande text om det civila sam-hället och ungdomarnas roll i det. Begreppetcivilsamhälle har en ganska komplex idéhisto-ria som knyter an till många olika teoretiskatraditioner och politiska ideologier.1 Efter handhar det dock fått en mer neutral innebörd ochställning, inte minst i Sverige. Den ideologiskaladdningen har till stor del försvunnit. Begrep-pet används numera oftast för att empiriskt ochteoretiskt avgränsa det samhällsområde somframförallt består av frivilliga eller ideella orga-nisationer samt alla de aktiviteter som pågårdär.2 Dessa skiljs ut från kärnfamiljen, statenoch marknaden och de aktiviteter som pågårinom dessa områden. Det är med denna inrikt-ning begreppet kommer att användas här.3

För att kunna analysera civilsamhällets rollför välfärden och specifikt de ansträngningarsom görs av och för ungdomar – är det viktigtatt förstå de ganska komplexa och motstridigaattityder till civilsamhället och dess aktörer somär typiska för Sverige. I ett inledande avsnittbeskriver vi de föreställningar och politiska ra-mar som i hög grad bestämmer, begränsar ochfrämjar vad som är möjligt att göra i det civilasamhällets kontra den offentliga sektorns regi.Därefter kommer vi att skissartat beskriva detcivila samhällets roll i och för välfärden. Tillsist uppmärksammas lite mer ingående ung-domarna och civilsamhället och vi presenterarnågra preliminära slutsatser.

Det civila samhället,staten och individen

Den svenska politiska kulturen kännetecknasav ett flertal paradoxer som är väsentliga nyck-lar till att förstå det svenska sociala kontraktetsmoraliska och politiska logik. Å ena sidan harSverige samtidigt en av världens mest omfat-tande offentliga sektorer och ett av världens mestvitala civilsamhällen.4 Detta trots att många harmenat att stora statliga åtaganden försvagarmedborgarnas behov av och vilja till själv-organisering i civilsamhället.5 Å andra sidanutmärks det svenska samhället av att det är enav världens mest individualistiska samhälls-ordningar men även ett land – folkhemmet –som ofta uppfattas som den sociala solidaritet-ens och trygghetens förlovade hemort.6

Dessa två motsägelser är kopplade till en an-nan spänning som finns kring den svenska po-litiska traditionen, nämligen om Sverige börses som ett extremt statsdominerat och paterna-listiskt samhälle eller som en synnerligen de-mokratisk politisk ordning som tvärtom kän-netecknas av att medborgarna och deras orga-nisationer spelar en ovanligt framträdande rolli rikets styrelse. En del forskare har beskrivitSverige som en korporativ stat styrd med fasthand från ovan,7 stundtals av ivriga social-ingenjörer som har försökt ”lägga livet till rätta”för medborgarna.8 Andra har, däremot, hellreuppfattat Sverige som en folkrörelsedemokratidär staten har spelat andra fiol i förhållande tillmedborgarsammanlutningarna i deras an-strängningar att skapa ett välfärdssamhälle idemokratins, folklighetens, jämlikhetens ochfrihetens tecken.9

Denna kluvenhet kommer även till uttryck isynen på det civila samhället. Å ena sidan harvi en romantisk och exalterad syn på folkrörel-serna och deras historiska roll i formandet av

Inlaga.pmd 1/21/2009, 8:29 AM10

11

det moderna Sverige någonstans i övergångenmellan 1800- och 1900-tal. Dessa rörelser –framför allt arbetarrörelsen men även koope-rationen, frikyrkorna, nykterhetsförbunden,böndernas organisationer – och de institutio-ner som kopplades till dessa rörelser – folkriks-dagarna, folkets hus och folkets park, folk-högskolorna, konsumtions- och produktions-kooperativ – är rutinmässigt hyllade somdemokratiskolor. Där kunde vanligt folk lärasig föreningskultur, forma ett demokratiskt sin-nelag och lägga sig till med sociala dygder somskötsamhet, nykterhet och arbetsetik.10 Å an-dra sidan finns en betydligt mer negativ berät-telse om andra delar av civilsamhället, från topp-styrda kyrkor till välgörenhetsstiftelser ochpaternalistiska bruksföretag, med verksamhe-ter som kopplas till förnedrande allmosor ochinterna organisationsformer som är mindredemokratiska och mer hierarkiska eller patri-arkala till sin karaktär. I dessa fall ses associa-tionerna inte som demokratiserande och mo-derniserande utan som kvarlevor från en äldreoch förkastlig tid som likt den gamla familjenlåser fast människor i förlegade och förtryck-ande sociala mönster.11

För att förstå dessa paradoxer, spänningar ochmotsättningar, inte minst synen på civil-samhällets roll, är det till stor hjälp att utgå ifrånde grundläggande värden som styr mycket avden politiska debatten. Honnörsorden är välkända: jämlikhet, solidaritet, trygghet, generellvälfärd vad gäller vård, skola och omsorg.

I detta perspektiv är statens roll att försäkra attalla medborgare har en generell tillgång tillgrundläggande sociala rättigheter, att den utgårifrån principen om allas likas värde och tan-ken att varje individ så långt som det är möjligtska vara både oberoende och jämlik i förhål-lande till andra individer.12 Det civila samhäl-

lets roll, å andra sidan, är att via föreningslivetkämpa för dessa grundvärderingar. Detta inne-bär en kontinuerlig kamp för demokrati ochrättvisa, ständiga påtryckningar i den politiskaprocessen, en livlig offentlig debatt och med-borgerlig självorganisering i denna anda ochför dessa syften.

Vad som kännetecknar många av civil-samhällets institutioner är dock att de ofta fo-kuserar på det partikulära, på enskilda delar,snarare än det universella och allmänna. De ärförankrade i det lokala och har ofta ett väl defi-nierat och begränsat syfte. Så länge som dessaansträngningar handlar om att hävda ett särin-tresse inom ramen för allmänna lösningar påkonflikter, eller att organisera hjälp till själv-hjälp på frivillig obetald basis, är detta ganskaokontroversiellt. Men om dessa organisationeristället skulle kunna få möjlighet att tillhanda-hålla grundläggande sociala tjänster eller er-bjuda vård och omsorg finns risken att vissamedborgare på vissa orter kan vinna fördelaroch andra ställas utanför. Sociala tjänster i icke-offentlig regi – antingen det gäller marknads-driven verksamhet eller icke-vinstdrivandeverksamhet i det civila samhället – kan dess-utom misstänkliggöras för att möjligen leda tillen återgång till äldre tiders välgörenhet i mot-sats till det moderna, universella, skattebaseraderättighetsidealet. Det skulle kunna innebära attman lämnade principen om allas rätt till likavård, omsorg, utbildning etcetera. Alltså: i ter-mer av de grundläggande värderingar vi harlistat tidigare är det inte bara oproblematisktutan förväntat att organisationer och föreningarpåtalar problem, faror, orättvisor och brister föratt sedan uppmuntra staten – samhället – attlösa problemet, att åtgärda missförhållandet,och då inte bara lokalt utan för alla medbor-gare och i hela landet. Skulle däremot en för-

Inlaga.pmd 1/21/2009, 8:29 AM11

12

ening istället lägga ner sin energi på att lösaproblemet enbart lokalt eller bara för en vissgrupp, då blir det en fråga om en enskild lös-ning på ett kollektivt problem, som i sin turkan skapa ojämlikhet, ojämlik tillgång till enresurs, etcetera.

För att ta ett konkret exempel från 1950-talet– barn och trafikskador – var det politiskt helt isin ordning att enskilda aktörer gjorde en pi-onjärinsats för att i den offentliga debatten upp-märksamma att många barn dog och skadadesi trafiken. Det gjordes i syfte att få staten ”att tasitt ansvar” för att stifta lagar och lansera reglersom sedan kunde generaliseras via den offent-liga sektorn med hjälp av kollektiva skatteme-del för att på detta sätt komma alla till godo.13

Det är kännetecknande för Sverige att civil-samhällets aktörer ofta har arbetat på detta sätt,som banbrytande pionjärer och eldsjälar varssyfte aldrig var att hålla staten på avstånd ochvärna den egna självständigheten utan tvärtomatt övertyga myndigheterna om att deras kampvar så viktig att den förtjänade ett statligt över-tagande.14

Vidare verkar det bli alltmer oproblematisktnär staten (landstinget, kommunen) sätter uppett generellt mål, noga reglerat, som sedan medgemensamma skattemedel förverkligas delvisgenom insatser av aktörer inom civilsamhälleteller inom marknadsdriven verksamhet. Däre-mot, om frivilligorganisationer, stiftelser ochföretag skulle ta egna initiativ och bli verkligaoch självständiga alternativ, som i förlängningenskulle kunna tänkas leda till o(jäm)likheter, såär detta mycket mer problematiskt.

Denna spänning mellan viljan till mångfaldoch valfrihet å ena sidan, och kravet på lika rättför alla å andra sidan, kommer tydligt till ut-tryck i dagens debatt om friskolor. Gränsenmellan reglering och likriktning är ibland otyd-

lig och frestelsen att låta jämlikhetsidealettrumfa valfriheten kan bli stark.15

Samma spänning kommer ofta till uttryck irelationerna mellan stat och kommun och statoch landsting. Å ena sidan är den kommunalasjälvstyrelsen hyllad, i det abstrakta som engrundläggande aspekt av den svenska demokra-tin.

Men i det ögonblick som självstyrelsen på detlokala planet producerar konkreta resultat somhotar det överordnade idealet om jämlikhethörs ofta röster som kräver att staten griper inför att försäkra att alla medborgare i landet fårsamma kvalitet och kvantitet av service. Fråganom kommuner och landsting verkligen är själv-styrande eller om de snarare administrerar denuniversella politik som har beslutats på det na-tionella planet är av detta skäl ständigt närva-rande.16

Mot bakgrund av denna analys är det inte såförvånande att det svenska civilsamhället på etttalande sätt skiljer sig från andra länders civil-samhällen.

Visserligen är det svenska civilsamhället, somvi har noterat ovan, minst lika stort totalt settsom andra länders, men det har en annorlundakaraktär.17 I till exempel den angloamerikan-ska politiska kulturen, är idealet att civil-samhället står i ett oberoende och iblandantagonistiskt förhållande till staten. I Sverigeär däremot relationerna oftast välvilliga.

I USA förväntas dessutom de många religiösasamfunden och välgörenhetsorganisationerna(charities) att fylla många sociala och ekono-miska behov hos befolkningen, från skolor ochdaghem till krishantering och vård av socialtutsatta. Tanken är att de inte bara ska fungerasom komplement eller utförare inom statenssnävt reglerade ramar, utan som sanna alterna-tiv där dessutom lokala experiment, med de

Inlaga.pmd 1/21/2009, 8:29 AM12

13

skillnader och den mångfald som detta inne-bär, ses som positiva uttryck för lokalt självbe-stämmande.

I Sverige har, å andra sidan, denna typ av so-cial service, vård och omsorg, av skäl som vihar analyserat ovan, varit mycket mindre re-presenterade i det civila samhället. Istället harfackföreningar, idrottsklubbar samt kultur- ochutbildningsorganisationer dominerat. Med an-dra ord så ger det svenska civila samhället ut-tryck för samma värderingsstruktur som väl-färdsstaten.

Det omfattar framför allt organisationer därfrivillighet och individuellt oberoende, snarareän nöd och tvång, varit den grundläggandemoraliska och politiska logiken.18

Denna generalisering ska dock inte överdri-vas. Forskning visar att den sociala frivilligheten,både organiserad och mer informell, lite i dettysta, spelar en betydande roll även i Sverigevilket vi återkommer till.19 Däremot är frivil-ligt socialt arbete en känslig politisk fråga.

”Välgörenhetsspöket” spelar här samma rollsom pigorna gör i andra, men moraliskt närlig-gande debatter. Det är svårt att tala lika tydligtoch oproblematiskt som man kan i USA eller iKontinentaleuropa om non-profit och frivillig-föreningarnas, de religiösa samfundens ochvälgörenhetsorganisationernas självklara rollinom den socialpolitiska sektorn. Ordet välgö-renhet som på engelska (charity) har en positivklang, är i Sverige alltför tyngt av negativa asso-ciationer. Frågor om allas lika tillgång till re-surser, om respekt för individens oberoende ochvärdighet, om offentlig demokrati kontra pri-vat hierarki, kommer som brev på posten.

Detta blev tydligt i den debatt om civil-samhället som blossade upp i början av 1990-talet.

Moderaterna lanserade ett nytt program därjust civilsamhället och dess roll för gemenskapoch omsorg ställdes mot den kalla välfärdsstat-ens.

Den senare sades ha koloniserat den ”lillavärlden”, det vill säga familj, vänner, grannskap,formella och informella nätverk och fören-ingar.

I denna debatt, som vi återkommer till senare,ställdes frihet mot jämlikhet och privata initia-tiv mot den offentliga sektorn.20

Så småningom stod det klart att civilsam-hällets anhängare stod inför en stor utmaningnär försvarare av välfärdsstaten beskyllde demför att vilja återvända till en tid då moraltanteroch brukspatroner härjade i klassamhälletsSverige.

Inte bara ”systemskiftet” kom snart att tappafart, utan även debatten om förnyelse inom so-cialdemokratin och det EU-inspirerade initia-tivet att ge civilsamhället ett större utrymmeinom välfärdssektorn gick i stå.21 I samma andaoch med delvis samma debattörer ställdes folk-hemmet mot Europa och EU där jämställdhetställdes mot kvinnoförtryck, jämlikhet motklasskillnader, folkmakt mot herremakt ochcivilsamhälle mot den universella välfärdssta-ten.22

Den motsägelsefulla ställning som individenhar i det svenska sociala kontraktet och i denpolitiska debatten är också viktig i samman-hanget.

På samma gång som det ofta betonas hur vik-tigt det är att varje individ är oberoende ochjämlik, både i debatt och i faktisk politik, såsaknas i stort vad man i USA kallar individuellarättigheter, dvs. rättigheter som är juridisktutkrävbara och baserade i civilrättsliga kontrakt.De sociala rättigheterna till sjuk och hälsovård,utbildning och skola, vård och omsorg, är väl

Inlaga.pmd 1/21/2009, 8:29 AM13

14

utvecklade i Sverige, men de är bestämda poli-tiskt av makthavare som förbehåller sig rättenatt själva prioritera och specificera precis vaddessa rättigheter innebär i praktiken.23

Detta gäller framförallt barn och unga. Ungaska vara oberoende men är samtidigt föremålför statlig politik som utgår ifrån ungdomensom en kollektiv enhet. På samma sätt somBarnombudsmannen inte kan föra enskildabarns talan, handlar ungdomspolitik inte omenskilda ungdomars makt utan mer diffust omalla ungdomars situation. I likhet med diskus-sionen ovan om spänningen mellan valfrihetoch jämlikhet, handlar det om att man villundvika att enskilda individer, genom att åbe-ropa individuella rättigheter, ska kunna tillgo-dogöra sig fördelar. Även här behåller statentrumfkortet och hänvisar till det överordnadeansvaret som staten har att garantera allas likarätt – även om detta innebär att enskilda indi-vider, likt enskilda organisationer i civil-samhället, ibland får stå tillbaka. Detta är någotsom dock inte bara ses som en seger för denallmänna rättvisan utan även upplevs som van-makt för individen, något som kom fram i debefolkningsundersökningar som Makt-utredningen redovisade i slutet av 1980-talet.24

Det civila samhälletoch välfärden

– ett samspel i marginalenI det här avsnittet fördjupar vi beskrivningen avde historiska förutsättningarna och de ideolo-giska diskussionerna på välfärdsområdet något,samtidigt som vi presenterar vilka slags välfärd-sinsatser som faktiskt görs inom ramarna fördet civila samhället.

I en lite snävare mening utgörs välfärden avden vård och det förebyggande hälsovårdsar-bete, den omsorg, de sociala insatser och den

utbildning som finns i samhället. En mycketstor del av dagens välfärdsinsatser uppstod frånbörjan genom ideella initiativ och i olikafrivilligorganisationers regi. Det gäller till ex-empel barnhälsovården, insatser för utsattabarn och ungdomar, tandvården för både barnoch vuxna samt för vissa former av utbildning.

Mycket av detta togs allteftersom över av kom-muner, landsting och stat.25 Så småningomkom det offentliga att få en mycket stark ochofta helt dominerande ställning inom de flestaområden.

Med ett så starkt offentligt välfärdssystem somdet svenska har det varit lätt att förbise de insat-ser och det engagemang som har funnits ochfinns utanför detta system. Vid beskrivningarav den svenska välfärdsmodellen har man i all-mänhet förbigått de insatser som har gjorts iideella organisationers regi och framförallt bort-sett från alla slags obetalda ideella och infor-mella insatser. Att det har varit på detta sätt ärinte särskilt underligt, men värt att lyfta framoch på detta sätt har vi fått en förenklad bild därdet civila samhället knappast har fått någonplats alls.26 Till en del kan detta förstås på grundav att de civilsamhällesinsatser och engage-mang som vi här diskuterar ofta har haft enoklar mellanställning med en ofta begränsadmen framförallt oklar räckvidd.

Under lång tid fick vi också historiska beskriv-ningar av framförallt socialt inriktad frivillig-het och dess traditioner som ensidigt betonadepaternalistiska drag och inslag av välgörenhet.

Vi har också levt i ett historiskt skede med ennästan oreserverad tilltro och tillit till alla slagspedagogiska och människovårdande profes-sioner och där frivilliginsatser har setts som enrest från en svunnen tid som snarast borde er-sättas med professionellt arbete. Den ideellaeller frivilliga sektorn har också under lång tid

Inlaga.pmd 1/21/2009, 8:29 AM14

15

intagit en låg eller till och med självutplånandeprofil, där man inte har artikulerat några tyd-liga tankegångar om till exempel särart eller etteventuellt mervärde, varken i förhållande tilloffentlig sektor eller till privat profitdriven sek-tor.

För det civila samhället och dess representan-ter har det inte heller funnits någon systema-tisk kunskap att relatera till och söka stöd hosför att kunna argumentera för det specifika vär-det eller nyttan av de egna insatserna.27

Den paradoxala situationen hade med tidenuppstått där vi som svenskar levde med en före-ställning om att visserligen hade det civila sam-hället och allt det som gjordes där en gång haftstor betydelse vid startpunkten på välfärdsbyggetmen knappast längre betydde något. Sikten varskymd för både mängden och mångfalden in-satser som hade utvecklats och genomförts idet civila samhället. En effekt av detta blev attfrågan om just det civila samhället och välfär-den lätt blev en tummelplats för en nästan ore-serverad ideologiproduktion utan kunskaps-förankring samt för allmänt tyckande, alltså detcivila samhället som ett slags ideologiskt slag-trä.

Låt oss här bara göra ett kort nedslag vid entidpunkt då dessa förutsättningar blev uppen-bara.

I början av 1990-talet och efter en lång tid avständig expansion av offentliga välfärds-satsningar, både inom redan etablerade områ-den och nya, blev det svårt att möta ständigtökade anspråk med stagnerande eller till ochmed minskande resurser. Vid slutet av 1980-talet hade också något nytt inträffat i debattenom välfärden. Som vi tidigare diskuterat bleven av utgångspunkterna att så väl utbyggda väl-färdsstater som den svenska verkade kväva vadsom nu hade börjat kallas civilsamhället och

som tidigare i huvudsak hade kallats för ideellsektor eller ideellt arbete. Karaktäristiskt bådeför denna argumentation och för det mesta avengagemanget och diskussionerna kring dessafrågor – oberoende av uppfattningar – var attdet inte fanns särskilt välgrundade eller kun-skapsbaserade ställningstaganden. De debattö-rer som klev fram och började debattera civil-samhället och just välfärden kunde karaktäri-seras som att tillhöra en tillskyndarlinje, enmotståndarlinje och en den tredje ståndpunk-tens linje.28

Bristen på faktisk kunskap gjorde det å enasidan möjligt för de mer extrema debattörernainom tillskyndarlinjen att tillskriva det civilasamhället och den ideella sektorn möjligheteroch potential som det inte fanns faktisk grundeller stöd för bland medborgarna. Å andra si-dan kunde motståndarlinjen snabbt frammanabilder om helt andra och oönskade samhälls-förhållanden.

Framförallt slog detta an hos en grupp medel-ålders och äldre svenskar med egna eller för-medlade minnen och erfarenheter av ett Sverigepräglat av större klassklyftor och mångas utsatt-het. I detta Sverige hade patriarkal välgörenhetoch annat som var kopplat till det civila sam-hället varit ett oundvikligt men oönskat ochtill och med avskytt inslag i många männis-kors liv. Och dessa uttalade eller underliggandekopplingar kunde göras utan att man låtsadesom de i grunden annorlunda förhållanden somfanns nu, i jämförelse med tidigare generatio-ners villkor. Exempel på det sistnämnda var attSverige hade blivit ett mer jämlikt samhälle änvad tidigare generationer hade upplevt, liksomatt Sverige hade blivit ett land med likvärdigrätt till utbildning och med en utbyggd välfärdsom gav alla tillgång till grundläggande vårdoch omsorg.29

Inlaga.pmd 1/21/2009, 8:29 AM15

16

Vidare gjordes, från delar av tillskyndarlinjen,ett starkt ideologiskt präglat försök att skapa engrundläggande motsättning mellan insatsersom gjordes i det offentliga och de som utför-des inom ramen för civilsamhället. Efter ett tagframstod detta försök inte som särskilt trovär-digt.

Skälen var flera. Den forskning som hadekommit igång kunde börja bidra med förkla-ringar.

Låt oss här bara nämna att forskarna kundevisa på de svenska medborgarnas tilltro tillgrundläggande drag i den svenska modellen.

Till detta kom en stark och utbredd tilltro tillden ideella sektorns egenvärde och synen pådensamma som något som i första hand inteborde relateras till andra samhällssektorer ochinsatser som sker där.30

Från forskningen om insatser och aktiviteteri det civila samhället som växte fram under1990-talet kunde man dra ytterligare en delövergripande slutsatser. De socialt inriktadeinsatserna i civilsamhället har en större breddoch ibland en mer avgörande betydelse, speci-ellt för utsatta gruppers välfärd, än vad mångahade föreställt sig eller velat föreställa sig. Detgäller både för det helt okontroversiella opini-onsbildande arbetet, för de inte så kontroversi-ella förebyggande verksamheterna och sist meninte minst för de så mycket mer kontroversi-ella direkta sociala insatserna som framföralltsker i frivilligorganisationers regi. Sådana in-satser görs ofta med obetalda frivilliga insatsermen utförs också av anställda inom organisa-tionerna.31

Ytterligare en aspekt var att det verkar finnasvissa unika insatser i en del socialt organise-rade verksamheter som knappast låter sig er-sättas med något annat. Några exempel är deterfarenhetsbaserade ömsesidiga stöd som ut-

vecklas mellan före detta missbrukare ellermellan barn till missbrukare som kan dela er-farenheter och ge stöd till varandra. Vad somockså tycks skilja ut en del av dessa verksamhe-ter är kontinuiteten, att människor finns påplats när hjälp efterfrågas och att tid ställs tillförfogande.

Det har till exempel gällt inom hemlöshet-sområdet och för insatser kring utsatta kvin-nor.32 Dessa slags karaktäristika har inte alltid –för att nu vara hovsam – präglat det offentligasverksamheter och insatser.

Trots det ovan sagda så kunde forskarna ändåkonstatera att det civila samhällets största bety-delse för välfärden ändå verkar finnas i de lös-liga eller inte alls strukturerade socialt inrik-tade insatser och engagemang som uppstårinom och utom föreningslivets ramar. Det so-ciala stödet eller den ömsesidiga hjälpen ver-kar vara mer eller mindre integrerad i övrigaverksamheter och består nästan uteslutande avicke-professionella aktiviteter. Det kan till ex-empel gälla en fotbollstränares vardagliga stödtill en utsatt flicka eller den vardagliga uppsiktsom sker i en pensionärsklubbs regi. Vi kankonstatera att sådana här slags aktiviteter ochengagemang har uppmärksammats i än min-dre utsträckning än de andra insatserna vi harbeskrivit. Vi kan utgå från att denna brist påuppmärksamhet i sin tur till en del kan förkla-ras av att det som här beskrivs står långt från deprofessionella ideal och slag av insatser somutgör en starkt förhärskande norm för välfärd-sarbetet.

Låt oss dock inte glömma att av de cirka treoch en halv miljoner svenskar som årligen gören obetald insats i föreningslivet så säger sigomkring en halv miljon göra just direkta so-ciala insatser.33

Inlaga.pmd 1/21/2009, 8:29 AM16

17

Sammantaget kan vi konstatera att i den ut-vecklade folkhemsvisionen om allas lika rätttill gott stöd och till likvärdiga insatser fram-stod civilsamhällets insatser och engagemangsom vi här har beskrivit som något av en avvi-kelse.

I en stark svensk tradition av att satsa på central-styrda, stora, enhetliga och heltäckande lös-ningar passade det civila samhällets organi-sationer inte in på något smidigt sätt. De kundehelt enkelt inte leverera ett värdeneutralt ochlikvärdigt stöd till alla. En del av det civila sam-hällets organisationer hade inte heller det folk-liga förtroende som behövdes. Ytterligare enviktig faktor var svårigheten att styra dem, intebara rent praktiskt utan framförallt ideologisktoch politiskt. Vi vill samtidigt poängtera att detnästan sloganartade uttrycket att det civila sam-hället och de verksamheter och insatser somgörs där endast ska utgöra komplement till detoffentliga och att dessa insatser inte riktigt hål-ler.

Framförallt för utsatta grupper men också förmänniskor med mindre dramatiska svårighe-ter så har helt enkelt insatserna ofta karaktär avalternativ eller till och med ersättning för ute-blivna eller nedmonterade offentliga sats-ningar.34

Ungdomarnai det civila samhället

Översiktligt vill vi här försöka ringa in ungdo-marnas organiserade engagemang och speci-ellt peka på det komplicerade samspelet mel-lan staten och frivilligorganisationerna.

Ungas engagemang i det civila samhället haren lång tradition. Unga människor har varitaktiva, gjort insatser och blivit medlemmar ifrivilligorganisationer av olika slag. Redan vidförra sekelskiftet började dock en särskild orga-

nisering av vuxna för ungdomar respektive avungdomar för ungdomar att ske.35

När vi inkluderar idrottsengagemang är om-kring 75 procent av alla ungdomar medlem-mar i någon slags organisation, cirka 60 pro-cent är aktiva och omkring 40 procent gör in-satser av något slag.36 Det har blivit allt vikti-gare att skilja på de här olika måtten på engage-mang. I den klassiska folkrörelsetraditionen harmedlemskapet varit det avgörande och legiti-merande måttet, både på medborgarnas enga-gemang och på en organisations styrka. Att läggaalltför stor vikt vid detta mått blir dock alltmervanskligt, då en allt större del av dem som görinsatser inte längre är medlemmar. Konkretinnebär det att var fjärde ung person som gören insats gör det utan att vara medlem. Vidareär det av principiell vikt att skilja ut det slagsengagemang där man endast är aktiv från detdär man gör en insats. Det sistnämnda avser entyp av engagemang som riktar sig till någon an-nan utöver en själv. Sammantaget och hur viän väljer att mäta engagemanget – över tid, na-tionellt eller i ett internationellt sammanhang– så är det ett omfattande och till synes relativtstabilt engagemang vi talar om.37

Samtidigt finns det en tendens som pekar motatt en lite mindre grupp unga än tidigare blirmedlemmar eller gör insatser i föreningslivet.En mer alarmistisk utsaga av svenska forskarekan låta så här:

Sammantaget kan vi säga att förenings-Sverige under 1990-talet har åldrats,passiviserats, blivit mer jämställt, avpoli-tiserats och marknadsorienterats och för-borgerligats.38

Inlaga.pmd 1/21/2009, 8:29 AM17

18

Låt oss dock och för det första peka på att iländer som är någorlunda likvärdiga medSverige tenderar engagemang, både bland ungaoch vuxna, att variera, men sett över ett antaldecennier förbli på en någorlunda stabil nivå.39

För det andra så kan vi konstatera att frånmitten av 1970-talet fram till 1990-talet växteengagemanget, alltfler unga blev både medlem-mar och aktivister. Andelen unga med någonform av anknytning till ungdomsorganisationerblev så småningom mycket stort. Denna utveck-ling nådde möjligen ett ”all-time-high” i bör-jan på 1990-talet då en överväldigande majori-tet av alla ungdomar verkar ha varit medlem-mar och knappt hälften av alla verkar ha gjortinsatser av något slag. Därför blir diskussionersom tar utgångspunkt i eller jämför med justdenna period lätt missvisande.40

Vid en närmare granskning av vilka som görinsatser var kan vi konstatera att unga gör färreinsatser än vuxna, att skillnaderna inte ärförsumbara och att de har ökat något under se-nare år. Det finns antagligen flera förklaringartill detta. En viktig förklaring kan vara att enallt större andel av ungdomarna fortsätter attstudera, medan att vara etablerad i ett vuxenlivhar visat sig vara en viktig och grundläggandefaktor för att engagera sig i det civila samhället.

Detta bekräftas också av att de unga som för-värvsarbetar istället för att studera i nästan likastor utsträckning som andra gör insatser iföreningslivet.41

I början på 1990-talet var en betydligt störreandel unga män både medlemmar och gjordeinsatser, än vad som gällde för unga kvinnor.

Vid mitten av det första decenniet på 2000-talet är det inte alls på detta sätt. Andelen ochantalet unga män har helt enkelt snabbt mins-kat, medan andelen och antalet unga kvinnor

har ökat så att könsfördelningen nu är någor-lunda jämn.42 Liksom för de äldre är engage-manget högst i mindre och mellanstora städer,medan det är betydligt lägre i storstäder. Klas-skillnaderna går inte att säga så mycket om, ef-tersom andra faktorer i just detta livsskede tycksspela större roll.43 De etniska skillnaderna ver-kar intressant nog relativt små bland de unga.Ungdomar är mest engagerade i idrotts- ochkultursammanhang samt naturligtvis i student-organisationer.

Vi kan också konstatera att det inte finns någraskillnader i direkt politiskt engagemang mel-lan unga och vuxna men att det däremot harsjunkit för båda grupperna. Här kan också näm-nas att andelen som deltar i ett eller flera infor-mella nätverk endast verkar vara något mindrebland unga än bland vuxna.44

Det är viktigt att betona den stora spännvid-den i ungdomarnas organisering och engage-mang.

Detta engagemang sker i allt från det partipo-litiska engagemanget, över det visserligenavpolitiserade men ändå kollektivt fostrandeidrottsengagemanget, till det egenorganiseradekultur- och musikengagemanget för att slutli-gen röra sig ut mot de mer anarkistiska delarnaav visst djurrättsengagemang.

Det har funnits starka röster både inom poli-tiken och inom den statsvetenskapliga forsk-ningen som har menat att det är fel slags enga-gemang som både ungdomar och äldre sysslarmed. Alltsedan Maktutredningen på 1980-talethar oron varit stor att svenskarnas engagemanghar tagit en olycklig inriktning, där man intelängre är aktiv i så kallade idéföreningar, eller idirekt politiska sammanhang. Engagemangethandlar i mycket större utsträckning än tidi-gare om att lära sig nya saker, att förverkliga sig

Inlaga.pmd 1/21/2009, 8:29 AM18

19

själv eller kanske bara ha roligt. Det här är ocksåsådant som unga, vid attitydundersökningar,lyfter fram för att en aktivitet eller ett engage-mang ska vara attraktivt.45 Detta kan illustrerasmed Sveriges roll- och konfliktspelsförbund.Det uttalade syftet är att spela spel ”… och att haroligt tillsammans …”.46

Med hänvisning till den utveckling som härbeskrivs har man också påstått att det så kalladesociala kapitalet snabbt skulle försvinna iSverige. Vi kan dock konstatera att den be-skrivna utvecklingen har pågått sedan lång tidoch att tillgången till socialt kapital verkar varafortsatt starkt i dagens Sverige.47

En helt annan fråga är förstås vad ungdomarnagör för slags insatser. Vi kan konstatera att detär små skillnader mellan vad äldre och ungagör. Den vanligaste insatsen är att utföra admi-nistrativa uppgifter eller att ha styrelseuppdrag,därpå kommer utbildnings- och ledarinsatser,därefter informationsinsatser samt opinions-bildning.

Den största skillnaden är att de unga i mindreutsträckning än äldre gör administrativa insat-ser och har styrelseuppdrag samt i mindre ut-sträckning gör direkta hjälpinsatser.48

Mycket av det barn och unga gör i civil-samhället har initierats och styrts av vuxna,samtidigt som egenorganiseringen och mak-ten över aktiviteterna och den egna organisa-tionen har blivit en viktig utgångspunkt och ettviktigt mål för många aktiva ungdomar.

Det var i de mest anrika delarna av våra folk-rörelser som en särskild organisering för ung-domar först ägde rum. De första så kalladeungdomsorganisationerna dök upp i slutet på1800- talet inom frikyrkorna och strax därefterinom arbetarrörelsen. Också scouterna orga-niserade sig tidigt, med speciella organisatio-

ner för pojkar respektive flickor. Mycket avdenna organisering var internationellt inspire-rad. Ungdomsorganisationerna blev snabbt fler,med en stark tillväxt framförallt under 1940-,1960- och 1990-talen. Under den senare delenav denna period skedde dock stora förändringari engagemanget.

I linje med ovan sagda blev allt färre aktiva idet som kallas idéorganisationer och alltflerdrogs till idrotten. Engagemanget i partipoli-tiska ungdomsorganisationer, liksom i fri-kyrkornas ungdomsorganisationer minskadedrastiskt.49

Många ungdomsorganisationer har vuxit framur en moderorganisation. Det har å ena sidangivit tradition och legitimitet samt ideologiskaoch konkreta referensramar för verksamheten.

Å andra sidan har det ofta lett till ett spän-ningsförhållande mellan de två som tycks varaofrånkomligt och nödvändigt.

Ett annat spänningsförhållande är det mellanungdomsorganisationerna och staten samtemellan ungdomsorganisationerna och kom-munerna.

Trots att ungdomsorganisationerna har haften formellt självständig ställning gentemot statoch offentliga verksamheter har de sedan längesetts som en viktig partner för de sistnämndaoch i allt högre grad som ett direkt verktyg föratt genomföra politiska mål och åtgärder.50

I takt med att staten och kommunerna harsatsat alltmer på ideell sektor och att vi har haften utveckling där det grundläggande orga-nisationsbidraget i allt större utsträckning kom-pletterats med projekt- och aktivitetsstöd harockså politiken flyttat fram sina positioner ochökat sina anspråk gentemot ungdomsorgani-sationerna och andra organisationer som en-gagerar ungdomar. Detta syns särskilt tydligt på

Inlaga.pmd 1/21/2009, 8:29 AM19

20

idrottens område. I den senaste ungdoms-politiska propositionen sägs bland annat föl-jande:

Idrottsföreningarna kan utgöra en positivvardaglig mötesplats för många ungdomar,både pojkar och flickor, med skiftande bak-grund. Arbetet för jämställdhet, etnisk ochkulturell mångfald samt breddad rekryte-ring inom idrottsrörelsen skall därför stöd-jas.51

Vi vill påminna läsaren om att statens tydligaavsikter här avser samhällsorganisationer somper definition ska stå fria från just denna stat.

Vid en jämförelse med dessa mål och idrot-tens egna riktlinjer finns det likheter, så slå-ende likheter att en av de ledande ungdoms-forskarna gör följande lakoniska konstate-rande:

Det ligger dock utanför idrottsstudiens upp-drag att ställa frågan om hur det kommersig att idrottsrörelsen och staten i stort haridentiska mål för de ungas idrott.52

Från att föreningarna på ett mer allmänt planskulle fylla en roll i det förebyggande arbetet såfinner vi alltså att allt större anspråk ställs pånyttoinriktning i synsätt, i förväntningar ochpå utformningen av framförallt projektstöd.

Men statens och kommuners rimliga anspråkpå att vara med och påverka och följa upp detmålinriktade projektstödet verkar lätt kunnaövergå till allmän ideologisk styrning. Vi harsett hur detta tycks kunna ske inom idrotten.

Ett annat exempel kan tas ur ungdoms-propositionen där ungdomsorganisationer iallmänhet förväntas utgöra plantskolor för

”entreprenöriella individer” som ska ges förut-sättningar för ”eget företagande”.53

Vi kan anta två i grunden olika förståelse- ochtolkningsramar på de fenomen och den utveck-ling som här har antytts. Den ena kan uttryckassom den goda viljans strategi där man med sam-lade krafter, både från offentlig sektor och ide-ell sektor, och utan några egentliga svårighetereller principiella problem kan sträva mot ettoch samma mål. Ett av honnörsorden undersenare år är att utveckla samverkan mellanolika sociala aktörer, liksom mellan föräldraroch ungdomar. Här finns inga större problemmed en direkt ideologisk koppling mellan deolika sfärerna. Utan att överdriva kan vi kon-statera att denna tradition har starka korporativadrag och starka inslag av svensk social ingen-jörskonst.

Mot detta kan ställas den andra förståelse- ochtolkningsramen som ofta i ett civilisations-kritiskt perspektiv betonar de outtalade eller ut-talade disciplineringsavsikterna.54 Det här är entradition med vissa anor och en tradition somsedan länge har ett visst fotfäste bland till exem-pel ungdomsforskare. Här menar man att depräktigas allians55 finns och vad det snarast hand-lar om är att ingripa, avväpna och kontrolleraunga. Ja, inte att ingripa bland vilka ungdomareller verksamheter som helst, utan bland oorga-niserade eller utsatta ungdomar och i verksam-heter som står utanför myndigheters och föräld-rars insyn och kontroll. Utan att fördjupa oss igrunderna för och målen med de många sats-ningar som görs från stat och kommun kan viinte låta bli att förvånas över att det civila sam-hället självt med sina ungdomsorganisationerså sällan offentligt verkar vilja diskutera dessa såolika sätt att försöka förstå och förklara en ochsamma politik och dess effekter.

Inlaga.pmd 1/21/2009, 8:29 AM20

21

Civilsamhället ochde utsatta ungdomarna

Låt oss här skissartat anlägga ett mer entydigtvälfärdsperspektiv. De frivilligorganisationersom har haft insatser och engagemang för ut-satta ungdomar högt på sin dagordning har gåtten motsägelsefull utveckling till mötes underden tid då Sverige har byggt sin moderna väl-färd.

I den stora och fortsatt verksamma berättel-sen om välfärdsstatens utveckling så har, somvi tidigare har påpekat, sådana här frivilligorga-nisationers insatser spelat en viktig symboliskoch reell roll som uttryck för kulturellt och so-cialt förtryck och inte minst som uttryck förodemokratiska, godtyckligt styrda verksamhe-ter som har utförts av ”amatörer”. De ungdoms-organisationer som däremot har startats av ut-satta grupper av unga, så kallad egenorgani-sering av till exempel funktionshindrade, harinte ingått i denna motbild av hur välfärd inteska organiseras och utföras. I dessa organisatio-ner har man varit inriktade på att agera poli-tiskt, att utgöra en röst och att skapa plattformarför social samvaro men knappast alls sysslatmed att göra direkta insatser. Låt oss här tillexempel bara nämna två av de mer traditionellaorganisationerna som är uppbyggda av utsattaunga för utsatta unga, det är Unga Reumatikeroch Unga Synskadade. Båda är tydliga företrä-dare för en folkrörelsetradition, har en tydligintressepolitisk inriktning och försöker samti-digt bygga social gemenskap i och genom sinaorganisationer.56

Någonting nytt har dock hänt under de se-naste decennierna. Istället för att pionjär-verksamheter kring utsatta ungdomar startas idet offentligas regi, som oftast skedde under1950-, 1960- och 1970-talen, så har det civilasamhället på senare år fungerat som avstamp

och plattform för en mängd aktiviteter. Vissa avcivilsamhällets organisationer med inriktningpå unga har blivit hemvisten för radikala ochambitiösa försök att nå den nya tidens utsattaungdomar.

Eldsjälar och goda organisatörer har, ofta isamspel med etablerade organisationers före-trädare, använt den infrastruktur som har fun-nits och så att säga tagit gamla organisationer iåterbruk eller helt enkelt startat nya. Här pågårexperiment, försök och projekt som ofta have-rerar eller stelnar men som också fångar grup-per som det offentligas organisationer verkarha svårt att nå fram till. I detta nya utvecklasockså synsätt, förhållningssätt och metoder.Återigen kan några exempel nämnas.

Bland de organisationer där vuxna tillsam-mans med unga gör insatser för utsatta ungdo-mar kan Fryshuset i Stockholm nämnas. Frånstarten i mitten på 1980-talet har det vuxit tillatt bli en i alla bemärkelser stor civilsamhälles-organisation med många verksamheter ellerprojekt och med hundratals anställda. Engage-manget och organiseringen startade på KFUMSöder i Stockholm, där man hade drivit idrottoch annan föreningsverksamhet i nästan 100år. Organisationen är fortfarande huvudman förden stiftelse som Fryshusets verksamheter drivsi. Det hela startade med basket och rockmusikför att alltmer inriktas mot ett socialt och peda-gogiskt engagemang. I dag genomförs en mängdskol- och socialverksamheter i egen regi eller isamarbete med andra. Att ta spjärn mot ochsamtidigt relatera till gamla traditioner, att angevisioner och grundläggande ideologiska ställ-ningstaganden, liksom en målmedveten orga-nisering och förmåga att få stöd från alla olikasamhällssfärer verkar utgöra några av grund-stenarna för såväl Fryshuset i sin helhet somför dess enskilda verksamheter. Föreningen

Inlaga.pmd 1/21/2009, 8:29 AM21

22

Pannhuset i Göteborg, Drömmarnas Hus iMalmö och Urkraft i Skellefteå är några andraexempel på sådana här slags verksamheter somhar vuxit fram under senare år.57

Vi kan konstatera att de nya uttrycken för en-gagemang i civilsamhällets regi på ett anmärk-ningsvärt snabbt och radikalt sätt har fått enhelt annan symbolisk och reell ställning än densom har beskrivits i det ovanstående. Som ex-empel kan de omfattande statliga men ocksåkommunala satsningarna på så kallade ung-domsprojekt nämnas. I den senaste ungdoms-politiska propositionen talar man entusiastisktoch kraftfullt om sådana satsningar. De beskrivspå följande sätt:

Det finns ett stort antal framgångsrika pro-jekt på nationell och lokal nivå som genom-förs av ideella organisationer för ungdo-mar i riskmiljöer. Dessa har kunnat be-driva en bra verksamhet med goda effek-ter. Det finns behov av att ytterligare stödjadokumenterat framgångsrika verksamhetersom bedrivs av ideella aktörer.58

Med viss iver tar nu alltså stat och kommunertill sig denna utveckling och detta sker faständet i verksamheternas själva nav ligger att görajust dessa omdiskuterade direkta insatser ochfastän dessa verksamheter inte är demokratisktförankrade eller styrda.

Slutsatser– en ny dagordning för mötet mellanden unge individen, staten och civil-

samhället?Historiskt är alliansen mellan stat och barn ochunga det nav kring vilket välfärdsstatens hjulroterar.59 I denna relation finner den socialaingenjörskonsten sina ultimata uttryck i ambi-tionen att öka jämlikhet och erbjuda generellvälfärd. Och här befinner sig civilsamhälletpåtagligt i skuggan av staten. Detta blir tydligt imånga propositioner, lagar och utredningar, därfrivilligsektorn oftast behandlas styvmoderligt,om alls. Ett exempel på detta är den proposi-tion vi redan har citerat ovan, nämligen denungdomspolitiska propositionen från 2004/05,som något missvisande heter Makt att bestämma– rätt till välfärd. Bland alla föreslagna ”insat-ser” från det offentligas sida hittar man visser-ligen enstaka formuleringar kring dialog medungdomsorganisationer och liknande, mendessa är få och lättviktiga i jämförelse med denroll som ges de statliga myndigheterna och dekommunala verksamheterna. 60

Inom ungdomspolitiken har det blivit så attuttryck för egenmakt och egenorganisering blirproblematiska och suspekta i de fall de sker ut-anför de givna ramar som samordningen mel-lan stat och civilsamhälle erbjuder. Det berorkanske just på det faktum att ungdom framförallt inte är en fråga om ålder utan snarare omberoende och ansvarslöshet.61 Om vuxna kantillåtas ett visst mått av valfrihet och till ochmed egensinne, så står ungdomar under ett merkompakt tryck att hålla sig inom normalitet-ens snäva gränser. Ett år ute i världen på resautan mål är acceptabelt, men två år borta frånarbetsliv eller institutionell utbildning innebärlätt att man uppfattas som potentiellt utsatt avde myndigheter och experter som har ung-

Inlaga.pmd 1/21/2009, 8:29 AM22

23

domspolitiken på sina bord. På detta sätt blirutsatthet en etikett som täcker lite av varje, frånvandringslust och frihetsvilja till drogmissbrukoch misär. Intentionerna må vara goda, men urett mer frihetligt perspektiv blir det också be-kymmersamt när man läser förslag, likt de somgavs inom ramen för utredningen Unga utan-för (SOU 2003:92), om att ”… upprätta ettindividbaserat register som hålls aktuellt ochsom innehåller uppgifter om dessa ungdomarssituation.”

Av det kapitel vi har skrivit framgår att vi tycksleva i en tid då engagemanget för och av utsattaungdomar söker sig nya former och nya uttryck.

Vi har beskrivit hur en hel del av förnyelseoch dynamik kring insatser för ungdomar medbekymmer av olika slag verkar ske i just civil-samhället.

Att det offentliga med alla sina verksamheterhar haft svårt att formulera nya visioner och attpraktiskt omsätta dem i faktisk handling råderdet väl ingen större tvekan om.

Det finns en fortsatt ensidigt professions-dominerad och lätt paternalistisk tradition sompräglar ställningstaganden och insatser. Den nyacivilsamhällesorganiseringens framgångar be-står kanske av förmågan att både tydligt formu-lera grundläggande värden och visioner, samti-digt som man är ytterst lyhörd för vad unga villha och behöver samt hur de ser på världen.

Bland civilsamhällets organisationer har manockså distanserat sig från den oreflekterade till-tron till vårdprofessionerna och att de en-samma ska kunna lösa ungas problem som såstarkt har dominerat den svenska välfärdsstat-ens konkreta utformning. Låt oss samtidigt integlömma att dessa offentliga organisationer ochderas representanter tillsammans med ungdo-marnas familjer står med det yttersta ansvaretför ungdomarna – det vill säga man har både

till uppgift att bidra med stöd och utvecklings-möjligheter samtidigt som man ska utöva kon-troll.

Återigen ser vi dilemmat mellan det avgrän-sade engagemanget och intresset och ett helhet-sansvar.

Ytterligare en del i förklaringen till de föränd-rade förhållandena kan vara att det civila sam-hället, dess organisationer och företrädare fåren lite annorlunda roll i dagens samhälle sompräglas av mångkultur och ökad individualism.

Det mångtydiga och värdemättade får plöts-ligt en annan plats och en annan betydelse änvad det har haft i ett homogent Sverige. Ett kortbesök vid en svensk folkhögskola idag ger enfingervisning om vad som är möjligt och kan-ske på väg. Här finner man en brokig bland-ning av funktionshindrade, invandrare, ”pro-blembarn”, konstärligt begåvade individualis-ter och en grupp återvändande gymnasister somvar skoltrötta tidigare och nu inte känner sighemma på komvux. Det är kanske ironiskt nogjust på dessa institutioner som visserligen harett illustert förflutet men som i samtiden leverlite i skymundan av den generella välfärdspoli-tikens imperativ, som den framtida mångfald-ens Sverige kan ses och upplevas i en alldagliganspråkslöshet.

En annan utveckling som är värd att uppmärk-samma är hur ramarna för ungdomarnas fritidhar förändrats. Som tidigare forskning påpekatvar den från 1960-talet till stor del institutiona-liserad, väl organiserad och kontrollerad.

Detta skedde ofta i samspel mellan politiken,de offentliga institutionerna och civilsamhället,men också i ett öppet eller tyst samförstånd medde ungas familjer. Så här ser det inte längre ut,utan nu är fritiden långt mer splittrad, där sko-lan men kanske framförallt hemmet tenderaratt åter bli en allt viktigare plats.

Inlaga.pmd 1/21/2009, 8:29 AM23

24

I hemmet sker mycket av kommunikationoch mediekonsumtion och där tillbringar deunga återigen mer tid. Detta skapar nya villkorför de aktörer som rör sig kring de unga, inteminst för civilsamhället och alla dess intres-senter; såväl unga som vuxna.

Detta gäller inte minst den nya situation somhar uppstått genom globalisering och internetsframväxt. Den tidigare nationella ungdomensom relativt lätt kunde kontrolleras och fostrasinom ramen för familj och skola lever idag storadelar av sina liv bortom dessa gränser, på gottoch ont. Men någon entydig bild handlar detinte om. Bland dessa postmoderna ungdomarfinner vi å ena sidan svårkontrollerade indivi-der som inte är rädda för att utmana auktorite-ter, en generation som kanske på allvar kom-mer att kräva ”makt att bestämma”. Å andrasidan har vi en långt större grupp av tämligenvälanpassade individer som till exempel sökersig till den organiserade idrotten som en slagsförövning till ett vuxet och synnerligen norma-liserat liv.

Inlaga.pmd 1/21/2009, 8:29 AM24

25

RefenserAmbjörnsson, R. (1988). Den sköt-samme arbetaren. Idéer och ideal i ettnorrländskt sågverksamhälle 1880–1936. Stockholm: Carlssons.

Amnå, E. (2005). ”Scenöppning,scenvridning, scenförändring. Enintroduktion.” I E. Amnå (Red.).Civilsamhället: Några forsknings-frågor. Stockholm: RiksbankensJubileumsfond/Gidlunds.

Antman, P. (Red.). (1993). System-skifte. Stockholm: Carlssons.

Berggren, H. (1995). Seklets ung-dom. Retorik, politik och modernitet1900–1939. Akademisk avhandling.Stockholm: Tidens förlag.

Berggren, H. & Trägårdh, L. (2006).Är svensken människa? Gemenskapoch oberoende i det moderna Sverige.Stockholm: Norstedts.

Blomdahl, U. (1990). Folkrörelsernaoch folket. Stockholm: Carlssons.

Boli, J. (1991). ”Sweden: Is There aViable Third Sector?” In R. Wuthnow(Ed.), Between States and Markets: theVoluntary Sector in ComparativePerspective. Princeton,NJ: Princeton University Press.

Carlberg, A. (2002). Vuxna betyderallt – är vi vuxna uppgiften? Stock-holm: Hjalmarson & Högberg Bok-förlag.

Dahl, T. (1999). ”Skapandet av entrafikant – belyst genom skolradionstrafikprogram 1934–1959". I B.Sandin (Red.). Medier och moderni-sering. En antologi om utbildnings-program och samhällsförändring.Skrifter om utbildningsprogram-mens historia utgivna av Stiftelsenetermedierna i Sverige, 1.

Ekström von Essen, U. (2003). Folk-hemmets kommun: socialdemokratiskaidéer om lokalsamhället 1939–1952.Akademisk avhandling. Stockholm:Atlas.

Engberg, J. (1986). Folkrörelserna ivälfärdssamhället. Akademisk av-handling, Statsvetenskapliga institu-tionen, Uppsala universitet.

Folkrörelse- & föreningsguiden(1999). Stockholm: Utbildnings-förlaget Brevskolan.

Fryshuset. Beskrivning av organisa-tion och verksamheter på desswebbplats i november 2007.

Heckscher, G. (1946). Staten ochorganisationerna. Stockholm: Koope-rativa förbundets bokförlag.

Hirdman, Y. (1989). Att lägga livettillrätta. Stockholm: Carlssons för-lag.

Jeppsson Grassman, E. & Svedberg,L. (1995). ”Frivilligt socialt arbete iSverige – både mer och mindre”. IE. Amnå (Red.). Medmänsklighet atthyra? Åtta forskare om ideell verksam-het. Örebro: Libris.

Jeppsson Grassman, E. & Svedberg,L. (1996). ”Voluntary Action in aScandinavian Social Welfare Context.The Case of Sweden”. In Nonprofitand Voluntary Sector Quarterly, 25,pp.415–427.

Jeppsson Grassman, E. & Svedberg,L. (1999). ”Medborgarskapetsgestaltningar”. I E. Amnå (Red.).Civilsamhället. SOU 1999: 84.

Jeppsson Grassman, E. & Svedberg,L. (2007). ”Civic Participation in aScandinavian Welfare State: Patternsin Contemporary Sweden”. In L.Trägårdh (Red.). State and Civil So-ciety in Northern Europe. The SwedishModel Reconsidered. New York:Berghahn Books.

Johansson, H. (1952). Folkrörelsernaoch det demokratiska statsskicket iSverige. Lund: Gleerup.

Johansson, H. (1980). Folkrörelsernai Sverige. Stockholm: Sober FörlagsAB.

Landsrådet för Sveriges ungdoms-organisationer. Pressmeddelandefrån 2007-11-06: Ungdomsministernslutar prioritera ungas tillgång tillmakt.

Lundkvist, S. (1967). Folkrörelsernai det svenska samhället 1850–1920.Uppsala: Almqvist & Wiksell Inter-national.

Lundström, T. (1995). ”Staten ochdet frivilliga sociala arbetet i Sverige”.I K.K. Klausen och P. Selle (Red.).Frivillig organisering i Norden. Ber-gen: Tano. 128.

Lundström, T. (1996). ”The Stateand Voluntary Social Work inSweden”. In Voluntas, 7, pp.123–146.

Lundström, T. & Svedberg, L.(2003). The Voluntary Sector in a So-cial Democratic Welfare State – TheCase of Sweden. Journal of Social Po-licy, 32, pp.217–238.

Lundström, T. & Wijkström, F.(1995). Från röst till service: densvenska ideella sektorn i förändring.Sköndalinstitutets skriftserie nr 4.

Ohlsson, L. B. & Swärd, H. (1994).Ungdom som samhällsproblem. Lund:Studentlitteratur.

Olson, H-E. (1992). Staten och ung-domens fritid. Kontroll eller autonomi.Akademisk avhandling, Arkiv av-handlingsserie 40. Lund: Student-litteratur.

Inlaga.pmd 1/21/2009, 8:29 AM25

26

Olson, L-E., Svedberg, L. & JeppssonGrassman E. Medborgarnas insatseroch engagemang i civilsamhället –några grundläggande uppgifter från enny befolkningsstudie. Arbetsrapport-serie nr. 39, Ersta Sköndal högskola.

Petersson, O., Westholm, A. & Blom-berg, G. (1989). Medborgarnas Makt.Stockholm: Carlssons.

Petersson, O. et al. (1998). Demo-krati och medborgarskap. Stockholm:SNS.

Qvarsell, R. (1993). ”Välgörenhet,filantropi och frivilligt socialt arbete”.I Frivilligt socialt arbete. Kartläggningoch kunskapsöversikt, SOU 1993:82.

Regeringens proposition 2004/05:2. Makt att bestämma – rätt tillvälfärd. Regeringens ungdomspoli-tiska proposition.

Rothstein, B. (1992). Den korporativastaten. Stockholm: Norstedts.

Rothstein, B. (1994). Vad bör statengöra? Stockholm: SNS.

Sabuni, N. (2007). Tal LSU forum!Tal 2007-10-31 till Landsrådet förSveriges ungdomsorganisationer, seregeringens webbplats i november2007.

Sahlin, I. (1992). Ungdomsprojekt.Retorik och Praktik. Brå PM 1992:1.

Sandin, B. (2003). ”Barndomensomvandling – från särart till likart”.I B. Sandin & G. Halldén (Red.).Barnets bästa: en antologi om barndo-mens innebörder och välfärdens orga-nisering. Stockholm: Stehag/Sympo-sium.

SOU (2003:92). Unga utanför. Stock-holm: Fritzes.

Stråth, B. (1992). Folkhemmet motEuropa. Stockholm: Tiden.

Svallfors, S. (1996). Välfärdsstatensmoraliska ekonomi. Välfärds opinio-nen i 90-talets Sverige. Umeå: BoréaBokförlag.

Svallfors, S. (1999). Mellan risk ochtilltro. Umeå Studies in Sociology,No 114. Sociologiska institutionen,Umeå universitet.

Svedberg, L. (1996). ”Frivillighetsom ideologiskt slagträ och faktiskverksamhet”. I Ojämlikhet från vag-gan till graven, på väg in i 2/3-sam-hället. Stockholm: FKF Fakta.

Svedberg, L. (2001). ”Spelar ideellaoch informella insatser någon rollför svensk välfärd?”. I M. Szebehely(Red.). Välfärdstjänster i omvandling,SOU 2001:52.

Svedberg, L. (2005). ”Det civila sam-hället och välfärden – ideologiskaönskedrömmar och sociala realite-ter”. I E. Amnå (Red.). Civilsamhället– några forskningsfrågor. Stockholm:Riksbankens Jubileumsfond/ Gidlundsförlag.

Svedberg, L. & Trägårdh, L. (Red)(2006). Det civila samhället som forsk-ningsfält: Nya avhandlingar i ett nyttsekel. Stockholm: Riksbankens Ju-bileumsfond & Gidlunds förlag.

Svenska Kommunförbundet ochLandstingsförbundet (2004). Med-borgare eller målsägare: sociala rättig-heter och välfärdspolitiska dilemman.Stockholm: Svenska Kommun-för-bundet och Landstingsförbundet.

Sveriges Kommuner och Landsting(2005). Alternativ till rättighetslag-stiftning inom kommunal vård ochomsorg: vad behöver ändras och var-för? Stockholm: Sveriges Kommu-ner och Landsting.

Sveriges roll- och konfliktspels-förbund. Beskrivning av organisa-tionen på dess webbplats i novem-ber 2007.

Trägårdh, L. (1999a). ”Det civilasamhället som analytiskt begreppoch politisk slogan”. I E. Amnå(Red.). Civilsamhället. SOU 1999:84.

Trägårdh, L. (1999b). Bemäktiga in-dividerna: Om domstolarna, lagen ochde individuella rättigheterna i Sverige.SOU 1999: 103.

Trägårdh, L. (2002). ”Welfare StateNationalism: Sweden and theSpecter of ‘Europe’”. In L. Hansen &O. Wæver (Eds.). European Integra-tion and National Identity: The Chal-lenge of the Nordic States. Londonand New York: Routledge.

Trägårdh, Lars (2006). ”Från SSU:sfolkrörelser till Timbros civilsam-hälle”. I H.A. Bengtsson (Red.). Irörelse: en bok om folkrörelserna ochdemokratin. Stockholm: Premiss.

Trägårdh, L. (Red.) (2007). State andCivil Society in Northern Europe: TheSwedish Model Reconsidered. NewYork: Berghahn Books.

Unga Reumatiker. Beskrivning avorganisationen på dess webbplats inovember 2007.

Ungdomsstyrelsen (2003). De kal-lar oss unga. Ungdomsstyrelsens Atti-tyd- och värderingsstudie 2003.Ungdomsstyrelsen 2003:1. Stock-holm: Ungdomsstyrelsen.

Ungdomsstyrelsen (2005a). Arenorför alla. En studie om ungas kulturochfritidsvanor. Ungdomsstyrelsen 2005:1.Stockholm: Ungdomsstyrelsen.

Inlaga.pmd 1/21/2009, 8:29 AM26

27

Ungdomsstyrelsen (2005b). Ungaoch föreningsidrotten. En studie omföreningsidrottens plats, betydelser ochkonsekvenser i ungas liv. Ung-doms-styrelsen 2005:9 Stockholm:Ungdomsstyrelsen.

Vetenskapsrådet (2003). Svenskforskning om demokrati, offentlig för-valtning och folkrörelser. En kartlägg-ning av forskningen under perio-den 1990–2003 utförd av Veten-skapsrådet på regeringens uppdrag.(utredningen författad av J. Larsson).

Vogel, J. et al. (2003). Föreningsliveti Sverige. Välfärd, socialt kapital, ochdemokratiskola. SCB, Levnadsför-hållanden rapport 98.

Wijkström, F. & Einarsson, T. (2006).Från nationalstat till näringsliv. EFI,Handelshögskolan i Stockholm.

Wijkström, F. & Lundström, T. (2002).Den ideella sektorn: Organisationernai det civila samhället. Stockholm:Sober.

Zetterberg, H. (1995). ”Civila sam-hället, demokratin och välfärdssta-ten”. I L. Trägårdh, (Red.). Civilt sam-hälle kontra offentlig sektor. Stock-holm: SNS.

Inlaga.pmd 1/21/2009, 8:29 AM27

28

Inlaga.pmd 1/21/2009, 8:29 AM28

29

Noter1 Det finns en mycket omfattandeinternationell litteratur på dettaområde. För en allmän introduk-tion till och diskussion av de olikateoretiska inriktningarna samt demer politiskt färgade och mas-smediala debatterna, se Trägårdh1999a och 2007 samt även Amnå2005 och Svedberg 2005. För densvenska forskningen om civilsam-hället, med betoning på de senastetio årens avhandlingar inom dettafält, se Svedberg och Trägårdh 2006.

2 Vi kommer här nästan uteslutandeatt uppmärksamma just dessa orga-nisationer och dessa slags engage-mang men till sektorn brukar ocksåhänföras informella nätverk och detsom sker där, liksom vissa andrainformella aktiviteter helt utanför demer organiserade sammanhangen.

3 Samtidigt är avgränsningar mellande nämnda sfärerna inte entydigaeller enkla. Som ett exempel kannämnas alla de informella insatsersom utförs vid sidan av de insatsersom sker i organisationer och infor-mella nätverk. En del av dessa insat-ser, t.ex. sådana som görs gentemotanhöriga i det egna hemmet, me-nar vi hör hemma i familjesfären,medan andra, t.ex. sådana insatsersom görs gentemot grannar ochvänner, snarare hör hemma i civil-samhällets sfär.

4 Detta framgår av en rad jämförandestudier av den ideella sektorn,föreningsvärlden och det civila sam-hället, bland andra World ValuesSurvey och the Johns Hopkins Non-profit Sector Project. Se bland an-nat Jeppsson Grassman och Sved-berg 1999, Wijkström och Lund-ström 2002 samt Lundström ochSvedberg 2003.

5 Detta var den ståndpunkt som oftahävdades i debatterna i början av1990-talet. För en samling som inne-håller en rad inlägg från denna de-batt, se Antman 1993. Även i deninternationella forskningen komsamma uppfattning till uttryck, set.ex. Boli 1991.

6 För en analys av vad de kallar den”svenska statsindividualismen”, seBerggren och Trägårdh 2006.

7 Se Heckscher 1946 och Rothstein1992.

8 Hirdman 1989.

9 Johansson 1952.

10 För en översikt av folkrörelsernase Lundkvist 1967 från det storafolkrörelseprojektet samt Jan Lars-sons genomgång i Vetenskapsrådet2003. Kring skötsamhetsidealet, seAmbjörnsson 1988.

11 För exempel på detta synsätt, seGreider, Antman och Lappalaineni Antman 1993.

12 För en tongivande analys sominnehåller såväl normativa somdeskriptiva och analytiska element,se Rothstein 1994.

13 För en diskussion av Samarbets-kommittén mot barnolycksfallskamp mot olycksfall, se Dahl 1999.

14 Som Lundström och Wijkströmuttrycker det: ”Genom att ta initiativtill att starta nya verksamheter somsedan togs över av staten kom deideella organisationerna att fungerasom ett slags avantgarde för gene-rellt inriktade reformer” (Lundström& Wijkström 1995, s.34).

15 Till exempel vill Vänsterpartietgärna lägga ner de religiösa friskolo-rna av detta skäl.

16 För en genomgripande analys avkommunerna och den kommunalasjälvstyrelsen i detta perspektiv, seEkström von Essen 2003.

17 Wijkström och Lundström 2002.

18 För en utveckling av detta resone-mang, se Berggren och Trägårdh 2006.

19 Jeppsson Grassman och Svedberg1999.

20 För denna debatt, se Antman 1993.

21 För en analys av denna historia, seTrägårdh 2006.

22 För en historisk analys av Sverigessyn på Europa och EU med avstampi folkomröstningen 1994, se Trägårdh2002. Se även Stråth 1992.

23 Även i de få fall där juridisktutkrävbara rättigheter faktiskt existe-rar idag – framför allt då de lagarsom ger funktionshindrade rättighe-ter till assistans – vill t.ex. SverigesKommuner och Landsting helst av-skaffa dem, med hänvisning till attdet blir för dyrt och budgetmässigtohanterligt. Se Svenska Kommun-förbundet och Landstingsförbundet2004 samt Sveriges Kommuner ochLandsting 2005. För en diskussionav de individuella rättigheterna isvensk politisk, tradition, se Trägårdh1999a.

24 För Maktutredningen se Petersson,Westholm och Blomberg 1989. Förvanmakt kontra rättigheter, se ävenTrägårdh 1999b.

25 Se t.ex. Lundström 1995 och 1996samt Qvarsell 1993.

26 För en översikt se t.ex. Svedberg2001.

27 För systematiska genomgångar avdetta, se t.ex. Svedberg 1996 och 2005.

Inlaga.pmd 1/21/2009, 8:29 AM29

30

28 För översikter se t.ex. JeppssonGrassman & Svedberg 2007, Sved-berg 2005 samt Trägårdh 1999a.

29 En viktig person som argument-erade för den förstnämnda linjenvar Zetterberg (t.ex. 1995) och förden andra Greider (se t.ex. Antman1993).

30 Se t.ex. Svallfors 1995 och 1999samt Jeppsson Grassman & Svedberg1995.

31 Se SOU 1993:82, Jeppsson Grass-man & Svedberg 1996, Svedberg2001 samt en uppdatering frånWijkström & Einarsson 2006.

32 För en översikt se Svedberg 2001.

33 Se Jeppsson Grassman & Svedberg1995 och 1996.

34 Se Svedberg 2005.

35 Se t.ex. Johansson 1980, Olson1992, Ohlsson & Swärd 1994, Berg-gren 1995 samt Folkrörelse och före-ningsguiden 1999.

36 De här presenterade uppgifternaär ungefärliga, då det framförallt inteverkar finnas några heltäckandeuppgifter för de yngre ungdomarnanär det gäller de tre dimensionernapå engagemang.

37 Se t.ex. Ungdomsstyrelsens skrif-ter 2003:1, De kallar oss unga (2003)och 2005:1, Arenor för alla. En stu-die om ungas kultur- och fritidsvanor(2005a), regeringens proposition2004/05:2 samt opublicerade datafrån en nationell befolkningsstudieav ideella obetalda insatser 2005,genomförd som regeringsuppdrag avForskningsavdelningen vid ErstaSköndal högskola, se Olsson, L-E.,Svedberg, L. & Jeppsson Grassman,E. (2005).

38 Vogel et al., 2003, s.55, författarnas egen kursiv.

39 Se Svedberg 2001.

40 Se t.ex. Blomdahl 1990 och Vogelet al. 2003. Det kan också påpekasatt ett omfattande fusk medmedlemssiffror och aktiviteter såsmåningom uppdagades, vilket kanha påverkat de här presenteradeuppgifterna i någon utsträckning.

41 Se t.ex. Jeppson Grassman & Sved-berg 1999 samt opublicerade datafrån nationell befolkningsstudie (sefotnot 37).

42 Denna utveckling med minskadandel unga män är värd att under-stryka, men har också sin motsva-righet i t.ex. gymnasieskolan.

43 Med detta sagt kan vi ändå konsta-tera att både bland vuxna och blandde yngre ungdomarna och barnenslår klasstillhörighet igenom på såsätt att både utbildning och inkomsthos de vuxna eller ungdomarnasoch barnens föräldrar ger utslag:lägre utbildning och lägre inkomsthar ett samband med lägre engage-mang.

44 Se t.ex. Vogel et al. 2003, Grass-man & Svedberg 1999 samt opubli-cerade data från nationell befolk-ningsstudie (se fotnot 37).

45 Se t.ex. Ungdomsstyrelsens skrif-ter 2003:1, De kallar oss unga. (Ung-domsstyrelsens Attityd och värde-ringsstudie 2003).

46 Se Sveroks webbplats.

47 För en översikt av argumenten set.ex. Grassman & Svedberg 2007. Seockså Engberg 1986, Petersson, West-holm & Blomberg 1989 samt Pe-tersson et al. 1998.

48 Opublicerade data från nationellbefolkningsstudie (se fotnot 37).

49 Se t.ex. Engberg 1986 samt Blom-dahl 1990.

50 Se Olson 1992 och Ohlsson &Swärd 1994.

51 Vår kursivering, regeringens pro-position 2004/05:2 s.42.

52 Trondman i Ungdomsstyrelsensskrifter 2005:9 Unga och föreningsid-rotten (2005b), s.11.

53 Regeringens proposition 2004/05:2 s.34 och 115.

54 Se t.ex. Berggren 1995 för en dis-kussion av denna tradition.

55 Sahlin 1992.

56 Intressant nog hänvisar Unga Reu-matiker i sin presentation av sigsjälva på ett flertal ställen till att orga-nisationens nuvarande utformninghar tvingats på dem av den statligafolkrörelsepolitiken med sina mycketspecifika krav på organisering ochutformning av verksamheterna. Seorganisationens webbplats.

57 En del av denna utveckling tas uppi Carlberg 2002, i SOU 2003:92 Ungautanför och Fryshusets webbplats.

58 Regeringens proposition 2004/05:2 s.114.

59 För en diskussion av hur viktigalliansen mellan stat, barn och ung-domar har varit för framväxten ochlegitimeringen av välfärdsstaten, seSandin 2003.

Inlaga.pmd 1/21/2009, 8:29 AM30

31

60 Detta intryck förstärks och illus-treras på ett närmast övertydligt sätti det tal som den nuvarande ung-domsministern höll till Landsrådetför Sveriges Ungdomsorganisationer2007-10-31 (se regeringens webb-plats). I detta längre tal till ungdoms-organisationernas representanternämns dessa organisationer endastvid något enstaka tillfälle, men tillstat och offentliga instanser hänvi-sas ymnigt. I ett pressmeddelandefrån just LSU kommenteras minis-terns tal och meddelandet avslutasmed följande konstaterande: ”Statoch kommun har en viktig roll i attsatsa på ungas fritid och skapa rättförutsättningar för den, men kan ald-rig ersätta kraften i det frivilliga en-gagemanget.” (se LSU:s webbplats).

61 Också i detta fall blir det naturligtatt hänvisa till det tal som omnämnsi fotnot 60. I det sägs att den förraregeringens mål för ungdoms-politiken i stort ligger fast men attman velat göra några förtydligan-den. Ett av dem är att begreppet makthar fått ersättas med inflytande. Föratt citera: ”… ’alla ungdomar ska haverklig tillgång till inflytande’. Infly-tande har fått ersätta makt. Min upp-fattning är att med makt följer ocksåkrav på ansvar. Ansvar som inte kanutkrävas eller avkrävas underåriga.”

Inlaga.pmd 1/21/2009, 8:29 AM31

32

KAPITEL 3

Inlaga.pmd 1/21/2009, 8:29 AM32

33

Journalisten Thomas Östlund har gjort nedslag i olika delar av Sverigeoch pratat med människor som jobbar praktiskt med ungdomar. Följmed till den anrika fotbollsklubben BoIS i Landskrona som arbetar med-vetet för att rekrytera invandrarungdomar och till Ny Arena i Skåne därmedarbetarna jobbar för att unga med funktionshinder ska kunna levaett aktivt liv. Två projekt där idrott är den gemensamma nämnaren ochsporten hjärtat i verksamheten.

Sporten– hjärtat i verksamheten

Inlaga.pmd 1/21/2009, 8:29 AM33

34

När den anrika fotbollsföreningen Landskrona BoIS 2003 drog igång sats-ningen BoIS i Centrum skakade många på huvudet. Idag har tusentalsungdomar med invandrarbakgrund sparkat boll i projektet och den mestakritiken har tystnat. Men fortfarande är Landskrona en delad stad.

– Vägen till integration är lång, säger Mats Pers-son, som är en av eldsjälarna bakom BoIS iCentrum.

Fotbollen och skolan. För Sokol Halili, 15,handlar livet just nu enbart om detta. Träning,läxor och ännu mera träning, och precis så villhan ha det. Sokol är född i Landskrona menföräldrarna har sina rötter i Kosovo.

– Folk som aldrig varit här i Landskrona haren massa åsikter. De tror att det är en krimi-nalitetsstad, men det stämmer inte.

Överdrivet, är Sokols enda kommentar till desenaste årens uppståndelse kring Landskrona.

Men kanske är det inte så konstigt att stadenstått i fokus för den politiska debatten. Det se-naste valet sände chockvågor över landet.Sverigedemokraterna fick 22 procent av rös-terna och blev därmed kommunens tredjestörsta parti.

Till skillnad från i andra städer är det inte iförortsområdena man hittar Landskronas in-vandrare. Här är det precis tvärtom. Stadenscentrum befolkas till övervägande del av män-niskor med utländsk bakgrund. Orsaken är detöverflöd av billiga lägenheter som blev följdenav sjuttio- och åttiotalens industrinedlägg-ningar. Svenskarna har begett sig till välmåendevillaförorter. Effekten har blivit en delad stad.

Fotbollen – enande krafti splittrat Landskrona

Två världar sida vid sida med få kontaktytormellan människor.

I en sådan miljö är det lätt att motsättning-arna växer och främlingskapet ökar. Det starkamediefokuset har gjort invandrarfrågan till etthett samtalsämne.

– Det skär i mitt hjärta men jag måste sägasom det är: vi bor i två grupper i den här stan,men vi möts aldrig, eller ytterst sällan. Det ärett delat samhälle, vi handlar till och med i olikaaffärer.

Det säger Mats Persson, infödd Landskronabo,konsult, ledamot i fotbollsföreningens styrelseoch en drivkraft i ungdomsprojektet BoIS iCentrum sedan flera år tillbaka. Han vägrar attstillatigande se på medan den negativa utveck-lingen fortsätter.

Fotboll på lekBois i Centrum kretsar kring den fotbollsplanav konstgräs som föreningen anlade 2003. Pla-nen är projektets hjärta. Den ligger i direkt an-slutning till Dammhagsskolan i centrala Lands-krona. På den här grundskolan har nio av tioelever utländsk bakgrund.

Fotbollsträningen på Dammhagsskolan ärmer lek än allvar. Självklart finns det barn somdrömmer om en proffskarriär redan på lågsta-

Inlaga.pmd 1/21/2009, 8:29 AM34

35

diet, men för de allra flesta är det fråga om attha något kul att göra efter skolans slut. Till BoISi centrum är alla välkomna. De delas in i grup-per och har träning ett par gånger i veckan. Ib-land gör man lag och spelar små turneringar.Men BoIS i Centrum är skild från LandskronaBoIS övriga ungdomsverksamhet som är mertävlingsinriktad.

Navet i projektet är ledarna Alojz Lukic ochBenny Berggren, som båda har ett gedigetfotbollskunnande. Alojz har spelat på elitnivå iJugoslavien och Benny har varit ungdoms-tränare i 25 år. Deras bas är en liten lokal pånedre botten i Dammhagsskolan, precis invidfotbollsplanen.

– Vi anställde helt enkelt två av våra bästaungdomstränare, säger Mats.

Integration viaföreningsengagemang

Syftet med BoIS i Centrum är, som föreningenskriver på sin webbplats, att genom fotboll ochLandskrona BoIS skapa möjligheter för barnoch ungdomar men även vuxna med invand-rarbakgrund, att komma in i det svenska sam-hället.

Fotboll som en väg in i det svenska samhället,kan det verkligen fungera?

Mats Persson tvekar inte en sekund. Projektetger invandrarungdomar en chans till en vettigfritidsaktivitet, i stället för att bara dra omkringpå stan efter skolans slut. Det blir samtidigt enintroduktion till svenskt föreningsliv. Tidigarevar det få av dem som hittade till LandskronaBoIS.

Visserligen är BoIS i centrum i sig inte inte-grerande, eftersom de flesta deltagare harinvandrarbakgrund. Men genom en nära kon-

takt med ledarna och föreningen dras de in i ettsocialt sammanhang.

– Integrationen sker inte här, den sker närungdomarna kommer in i vår ordinarie ung-domsverksamhet, eller fortsätter med fotboll inågon annan förening, säger Mats.

Fotbollen är den självklara basen för BoIS iCentrum, men i takt med att verksamheten eta-blerats på Dammhagsskolan och i kommunenhar uppgifterna vidgats. Mats leder projektetsstyrgrupp där det även finns representanter förbland annat skola, fältverksamhet och bostads-bolag.

– Vi har träffats en gång i månaden sedan star-ten. Vårt samarbete är absolut en av projektetsframgångsfaktorer. Ibland har vi inte haft såmycket att ta upp och mötet har tagit tjugo mi-nuter, men vi har ändå träffats regelbundet ochdet har varit det viktiga.

Mötena har också inneburit att olika perso-ner som arbetar med ungdomar i kommunenkan uppdatera sig på vad som är på gång i sta-den – och diskutera vad som behöver göras. Ib-land har man kraftsamlat kring enskilda ellergrupper som strular och är på väg att hamnasnett.

– Vi har punktmarkerat ungdomar för att fåmed dem i fotbollen. För en del har vi ordnatanpassad verksamhet, där ledarna ibland harfungerat som personliga assistenter.

En väg till jobbRedan från början har det varit ett mål att nåäven föräldrarna. På de regelbundna föräldra-mötena berättar man om vad BoIS i Centrumgår ut på och vilka regler som gäller.

– I början hände det att föräldrarna sade uppsina barns fritidsplatser när barnen gick med iBoIS i Centrum, men det var ju inte meningen…

Inlaga.pmd 1/21/2009, 8:29 AM35

36

Tidigt föddes också idén om att anlita så kal-lade kompanjontränare till de fast anställda le-darna Benny och Alojz. Det har varit en formav praktikplatser för arbetslösa invandrare. Re-kryteringen har skett via socialtjänst och arbets-förmedling. Målet är att BoIS i Centrum ska blien språngbräda till ordinarie jobb. Mats berät-tar att av de 18 kompanjontränare som hittillsvarit i projektet har 14 gått vidare till arbete.

– Landskrona BoIS har ett stort kontaktnät. Vihar ju 350 sponsorer i stan. Vi kan gå till democh säga: vi har en målare från Kosovo eller ensnickare från Irak.

Projektet har även inneburit att många vuxnahar tagit på sig ledaruppdrag i Landskrona BoISordinarie ungdomsverksamhet. När projektetstartade hade bara fem av föreningens femtioledare invandrarbakgrund. Idag är de hälften.

Kontroversiellt projektSatsningen på Bois i Centrum har inte varitokontroversiell. Några undrade varför så mycketskulle satsas på invandrarna. BoIS är tradition iLandskrona, starkt förknippad med stadens his-toria, en tid när Landskrona inte såg ut som detgör idag. Var det verkligen rätt att föreningenskulle arbeta för ökad integration?

– Satsningen var inte alls självklar i början –och är fortfarande inte självklar för en del, sä-ger Mats.

Många var också tveksamma till projektetsmöjligheter att över huvud taget komma igång.Mats minns olyckskorparnas kommentarer:

– Planen kommer att stå i 14 dar, sen kom-mer allt att vara sönderslaget. Så sa folk, men såblev det ju inte. Vi har knappt haft någon ska-degörelse alls.

I takt med projektets framgångar har denmesta kritiken tystnat. Många ser även dengivna kopplingen mellan BoIS i Centrum ochklubbens möjligheter att rekrytera nya fram-gångsrika spelare – en plantskola helt enkelt.Mats ser inget fel i det:

– Vi har en fantastisk källa att ösa ur för att fåfram talanger.

I andra fotbollsföreningar har däremot bildenav Landskrona BoIS förändrats. Mats berättarom hur snacket kan gå när klubben ska mötamindre lag ute på den skånska landsbygden.

– När vi kommer till knatteturneringar i små-byarna häromkring kan man ibland höra kom-mentarer som håll i era grejor för nu kommerBoIS.

BoIS i Centrum har inte bara betytt mycketför deltagarna. Mats menar att det under årenskett något av en kulturförändring i klubben.Projektet har fört med sig en ökad social med-vetenhet och befäst idén om idrottens socialaansvar. Den positiva uppmärksamhet projektetfått har givetvis bidragit till detta. Men helt lätthar det inte varit.

– Ger du dig in i nåt sånt här möter du svårsocial problematik, barn som lever under svåraomständigheter. Det gäller att ha en beredskapför det. I vanliga fall har ungarna ätit när dekommer till träningen, så är det inte alltid här,säger Mats.

Socialt projektBenny Berggren hade arbetat som hyvlare i 27år när han blev tillfrågad om att bli ledare förBoIS i centrum. Han hade visserligen tränatungdomslag i Landskrona BoIS under mångaår, men det här var ändå nytt för honom. Bennyoch hans kollega Alojz Lukic förstod snart attdet här projektet inte bara gällde fotboll.

Inlaga.pmd 1/21/2009, 8:29 AM36

37

– I början hade vi en massa planer medträningsprogram, men vi insåg snabbt att härär det först och främst det sociala som gäller.Det gäller att kunna möta ungdomarna på rättsätt. Vi har tydliga regler och kan också sägaifrån om det behövs. Men man måste ocksåkunna lyssna.

Benny och Alojz möts med respekt blandeleverna. De är inte bara fotbollstränare, utanäven extrapappor, förebilder och en resurs i sko-lans övriga arbete. De är ofta med på lektio-nerna, bland annat för att prata om värderings-frågor.

– Invandrare eller svenskar ... alltså, jag kan-ske är naiv, men jag ser alla som ungdomar. Detär liksom min livssyn att alla är lika mycketvärda. Men man måste också lära sig vissa reg-ler för att det ska fungera i ett samhälle.

Fakta

• Landskrona har drygt 40 000 invånare. Nära entredjedel (29,3 procent) har utländsk bakgrund, detvill säga är själva eller har båda föräldrarna födda ut-omlands.

• I senaste kommunalvalet blev Sverigedemokraterna,med 22 procent av rösterna, Landskronas tredje störstaparti, efter socialdemokraterna och folkpartiet. Kom-munen leds nu av ett minoritetssamlingsstyre medmoderaterna, folkpartiet och miljöpartiet.

• Fotbollsverksamheten BoIS i Centrum startade 2003.Mellan 120 och 150 av Dammhagsskolans cirka 500elever är med i verksamheten. En tredjedel av delta-garna är flickor.

• BoIS i Centrum har fått pengar genom Ungdoms-styrelsens satsning bland annat för att skapa fler tillfäl-len för ungdomar att komma in i det svenska samhäl-let.

Inlaga.pmd 1/21/2009, 8:29 AM37

38

– I Sverige är vi duktiga på att ge ekonomisk ersättning, men pengar är inte allt,säger Peter Nilsson, på projektet Ny Arena. Målsättningen för satsningen är attunga med funktionshinder ska ha samma möjligheter som andra till en aktivfritid. En självklarhet kan tyckas, men verkligheten ser annorlunda ut.

Familj och vänner, arbete och en aktiv fritid.Att det är ingredienser i ett gott liv, skriver nogde flesta under på.

– Våra studier visar att många funktions-hindrade ungdomar inte alls har en aktiv fritid,men att de gärna önskar att det fanns möjlighe-ter, säger Peter Nilsson.

Nationella undersökningar pekar i sammariktning. Enligt Statistiska centralbyrån får 6 av10 personer med rörelsehinder aldrig någonmotion, jämfört med 1 av 10 i befolkningen istort. En studie från Barnombudsmannen visaratt varannan svensk kommun inte har någrariktade fritidsaktiviteter för barn och ungdomarmed funktionshinder.

Den dystra statistiken är bakgrunden till NyArena, den satsning som FIFH, Föreningen idrottför handikappade driver sedan några år tillbaka,för att fler ungdomar med funktionshinder skafå möjligheter till ett aktivt liv.

Ny arena – blåslampaför allas rätt till bra fritid

Sveriges störstahandikappidrottsförening

Malmöbaserade FIFH är Sveriges störstahandikappidrottsförening. Klubben är fram-gångsrik och har haft ett stort antal deltagare iParalympics genom åren. Vid sidan av idrottenär man också involverad i andra satsningarinom handikappområdet, bland annat för attfler unga med funktionshinder ska få arbete.

I lokalerna på Pildammsvägen är det full akti-vitet. Förberedelserna pågår som bäst införMalmö Open, en stor internationell tävlingsom FIFH arrangerar årligen, med över 2 500deltagare från ett tjugotal nationer.

Peter Nilsson, 32 år, har varit med i FIFH se-dan han var 13 år. Anders Alm, 33 år, blev med-lem i föreningen för några år sedan och arbetarnu med Ny Arena. Båda är levande exempel påatt ett funktionshinder inte behöver innebärapassivitet och utanförskap.

Peter har en cp-skada som orsakades av fyraminuters syrebrist vid förlossningen. Han harsedan länge spelat bordtennis och rugby i FIFH,där han numera även är anställd. I första handjobbar han med ekonomi, men han verkar hakoll på det mesta som händer i föreningen.

Anders skadades i tonåren i en mopedolycka.Sedan dess är han förlamad i benen och sitter i

Inlaga.pmd 1/21/2009, 8:29 AM38

39

rullstol. Han har tidigare arbetat som personal-administratör och även informerat i skolor omtrafiksäkerhet. Anders spelar rullstolsrugby ochdet var så han kom i kontakt med FIFH och NyArena. Sedan hösten 2006 är han anställd somprojektledare.

– Vårt långsiktiga mål är att det ska finnas brafritidsverksamhet för funktionshindrade, oav-sett var du bor i Sverige, säger Peter.

Det målet är också utgångspunkten för NyArena. Att det finns en stor idrottsförening iMalmö är ju bra, för dem som bor där. Menbåde Anders och Peter vet att det inte är likaenkelt på mindre orter.

Fem kommuner i sydöstra Skåne och Kristi-anstad är med i projektet. Tillsammans meddem arbetar Ny Arena för att öka utbudet avfritidsaktiviteter på alla områden där det finnsen efterfrågan. Insatserna bygger på en modellsom kallas MOI och har tre ingredienser: mo-bilisering, organisering och implementering.

Kortfattat går modellen ut på att först mobili-sera nyckelpersoner i kommunen, några somvill åstadkomma förändring. Den här fasen gårtill stor del ut på att kommunicera och bygganätverk, med allt från kommunalrådet tillknattelagstränaren. Därefter kommer organi-seringsfasen, där man tillsammans upprättarkonkreta planer för vad som ska göras och vemsom ska göra det. Här kan det variera från kom-mun till kommun, beroende på behov och för-utsättningar. Implementeringsfasen innebärkort och gott att verksamheten genomförs.

Enligt denna modell arbetar Ny Arena ochredan nu har det kommit igång flera nya fritids-aktiviteter för funktionshindrade i kommu-nerna: Simning, bowling, bordtennis och inte-grerade idrottsläger för ungdomar med och utanfunktionshinder är några exempel.

Nytt sätt att tänkaNy Arena fungerar som en långsiktig rådgivareoch samtalspartner – och ibland som blås-lampa. Självklart har FIFH även ett brett kon-taktnät som de utnyttjar och låter kommunernata del av. Totalt är ett tiotal personer från FIFHengagerade i projektet. Det är utbildade idrotts-instruktörer som kontinuerligt besöker kom-munerna och ser till att arbetet går framåt, oftamed en flora av metoder: utbildningar, skol-besök, föreningskontakter, prova-på-aktiviteteroch konkret vägledning.

– Det gäller framför allt att få till ett nytt sättatt tänka. Många uppfattar funktionshindradesom en belastning. Vi vill att man ska se osssom en tillgång, säger Peter.

Tanken är alltså inte att Ny Arena ska genom-föra själva fritidsaktiviteterna. Då skulle allt fallanär projekttiden är slut. I stället vill man attkommuner och lokalt föreningsliv ska se tillatt ungdomar med funktionshinder får sammamöjligheter som alla andra. Att det finns enordinarie verksamhet som är redo att möta debehov som uppstår.

Ibland behövs det ett initiativ för att bilda enhandikappidrottsförening, andra gånger kan-ske de idrottsföreningar som redan finns behö-ver tänka till för att även ungdomar med funk-tionshinder ska kunna vara med. Lösningarnavarierar och behöver inte alltid kosta så mycketpengar.

Hittills visar erfarenheterna att det finns engod vilja, ofta i kombination med en stor osä-kerhet. Många människor är rädda för att göraoch säga fel när de möter personer med funk-tionshinder. Konsekvensen blir att de vänderryggen till, den goda viljan till trots.

– Det är känsligt att erkänna att man inte vetså mycket. Många har garden uppe i början,säger Peter.

Inlaga.pmd 1/21/2009, 8:29 AM39

40

Det bästa rådet han kan ge människor är attde ska erkänna sina brister.

– Våga fråga! Visst, det finns funktionshindradesom tar illa vid sig när man frågar, men suraoch inåtvända personer finns ju överallt. Det ärvårt eget fel om vi känner oss förnärmade av attnågon frågar om vårt funktionshinder.

Bli av med problemetMånga ungdomar med funktionshinder fast-nar tidigt i ett läge där omgivningen tar handom och tycker synd om. En ond cirkel, där deblir objekt för andras välmenande, men passivi-serande, omsorger.

– Många tonårsungdomar som kommer hittill FIFH har aldrig fattat ett enda eget beslut isitt liv. Andra ungdomar har bestämt allt ochderas självförtroende är på botten, säger Peter.

De lite yngre kommer ofta tillsammans medöverbeskyddande föräldrar, som inte vill lämnasina barn med blicken en sekund.

– Det händer att vi får be föräldrarna att hållasig i bakgrunden. Efter ett tag märker de att bar-nen kan mer än de någonsin hade trott, sägerPeter.

Både Anders och Peter menar att idrotten i sighar oerhört stor betydelse för att bryta enpassiviserande tillvaro.

– I en lagidrott tvingas du ta ansvar och initia-tiv som du inte är van vid. Det tar man med sigut i livet. Alla som sitter i rullstol vet vad lätthänt det är att gående tar befälet över dig, sägerAnders.

I hans sport, rullstolsrugby, är det ofta hårdatag som gäller. Att vara aktiv och ta för sig är ettkrav för att nå framgång.

– Lär man sig att tacklas i rullstolsrugbyn, kanman också ta emot en del stötar ute på stan. Dublir tuffare som människa och vågar mer, sägerhan.

Peter berättar att det finns synskadade i fören-ingen som ger sig ut och cyklar mitt i stan.

– Då har det kanske gått lite för långt åt detandra hållet, men det verkar funka.

Problemet med passivitet, låg självkänsla ochöverbeskyddande föräldrar förstärks av offent-liga institutioners sätt att betrakta ungdomarmed funktionshinder, menar Peter.

– Många ser oss som ett stort problem. Detänker bara på att ge bidrag. Du får ersättninglivet ut, kan de säga. Ett enkelt sätt att bli av medproblemet.

Det finns också mer häpnadsväckande exem-pel på oförmågan att bemöta ungdomar medfunktionshinder.

– I en kommun blev en kille som frågade efterfritidsaktiviteter hänvisad till äldreomsorgen.

Men sådant hör ändå till undantagen. Viljanfinns, men däremot saknas kunskap och pengar.

– Vi har ingen handikapptoalett! säger många.Visst är det viktigt med tillgänglighet, men ännuviktigare är nog att sätta sig ner och verkligentala om frågorna. Börja med den enkla tankenatt alla i kommunen ska ha möjlighet till sys-selsättning och en aktiv fritid, säger Peter.

Inlaga.pmd 1/21/2009, 8:29 AM40

41

Fakta

• FIFH – Föreningen idrott för handikappade grunda-des 1956 och är idag Sveriges största handikappidrotts-förening med cirka 700 medlemmar och ett trettiotalanställda. Föreningen har verksamhet inom 14 olikaidrottsgrenar.

• Projektet Ny Arena pågår mellan 2006 och 2009.Projektet genomförs i samarbete med Svenska Handi-kappidrottsförbundet och ett fyrtiotal lokala och regio-nala samarbetspartners. Projektet har fått pengar frånUngdomsstyrelsen.

• Cirka 16 procent av Sveriges befolkning svarar att dehar någon form av funktionshinder eller funktions-nedsättning. (se Handikappombudsmannens webb-plats www.ho.se)

Inlaga.pmd 1/21/2009, 8:29 AM41

42

KAPITEL 4

Inlaga.pmd 1/21/2009, 8:29 AM42

43

På 1930-talet förfasade sig dåtidens vuxenvärld över ungdomarna somman menade flydde verkligheten. När det gällde de unga männen gick debokstavligen upp bland molnen, där de drömde om flygfärder i fantas-tiska maskiner och inte alls om jordnära, försörjande verksamheter. Denkvinnliga motsvarigheten var den frimodiga, barnsliga yrhättan ellermodedockan som uppfattades som ytlig, slösaktig och ointresserad avandra än sig själv.

I det här kapitlet har vi låtit Eva Gullberg och Kent Waltersson som bådaär historiker att göra en betraktelse över vilken roll civilsamhället harhaft i det förebyggande och främjande arbetet med ungdomar.

Framförallt har de studerat hur ungdomarna uppfattats av vuxna i sinomgivning och av samhället. De har också undersökt vilka organisatio-ner som ungdomar har engagerat sig i och vilka föreningar som varitengagerade i unga.

Ungdomar– hot eller löfte?

Inlaga.pmd 1/21/2009, 8:29 AM43

44

InledningVi har valt att undersöka vilken roll civil-samhället har haft i det förebyggande och främ-jande ungdomsarbetet genom att gå igenomhistorisk forskning. Resan börjar ungefär hundraår tillbaka i tiden och slutar på 1970-talet.

Det här är några av frågorna vi ställt:– Vilka aktörer i civilsamhället har engagerat sig?– Vilka former har detta engagemang antagit?– Vilka olika förhållningssätt till ungdomar harfunnits bland de engagerade?– Hur har dessa förhållningssätt och attityderförändrats under den aktuella perioden?

Texten är en kortfattad sammanfattning av enutförligare och mer detaljerad forskningsöver-sikt.1

Två skilda bilderDet som slår oss när vi gått igenom forskningdär ungdomar står i fokus är att studierna främstuppehåller sig vid vuxnas beskrivningar av tvåolika typer av ungdomar. Den första bilden sommålas upp handlar om bråkiga, oregerliga, aso-ciala och missanpassade ungdomar som visarupp oönskade och farliga beteenden som kri-minalitet, lösdriveri, upprorsmakeri – eller medden etikett man tidigare benämnde sådana ut-tryck med – vanart.2 Den andra och rakt mot-satta bilden beskriver istället ungdomar somansvarstagande, seriösa, allvarsamma medbor-gare som visar ett stort samhällsintresse ochdärför förtjänar respekt och framskjutna posi-tioner i samhället.3 För att lyfta fram och för-klara de här motsatsbilderna kommer vi att genågra historiska exempel på hur ungdomarnauppfattats av vuxna i sin omgivning och på hurde har agerat utifrån samhälleliga förutsätt-ningar.

Från sommarkolonier ochskolmåltider till arbetsstugorSommarkoloniverksamheten och skolmåltid-erna startade båda som välgörenhetsprojekt un-der slutet av 1800-talet. Föreningen för Stock-holms skollofskolonier grundades 1885 ochuppgifter om verksamheten spreds via olikamedier till Göteborg, Gävle och Norrköpingsom startade kolonier redan innan sekelskiftetår 1900. Idén kom ursprungligen från Schweizoch Frankrike, spreds vidare till Amerika innanstäderna i Sverige fått upp ögonen för att deklena, sjuka, undernärda och dåligt uppfostradebarnen från arbetarklassen. Barnen kunde nuskickas ut i naturen för återhämtning på allaupptänkliga vis. Barn- och ungdomskoloniernaligger väl i linje med den friluftsrörelse somfick stort genomslag under slutet av 1800-talet,i takt med att länderna industrialiserades ochurbaniserades, och de ansågs kunna förebyggadålig hälsa och framtida problem, inte minstvad gällde den sedliga standarden.4

I Ann-Charlott Müngers studie om Stock-holms sommarlovskolonier beskrivs hotetkring de unga medborgarna i relation till sta-dens farligheter i form av smutsigt vatten ochluft, trånga gränder, gårdar och prång med då-liga möjligheter till lek, idrott och rekreation,närheten till dåliga vuxna förebilder somprostituerade, lösdrivande luffare och dryckes-glada, tobakskonsumerade och nöjeslystnamedborgare. Gatorna, fabrikerna, hamnarna,järnvägen och byggarbetsplatser är ytterligareexempel på platser som hotade de ungas fysiskaoch moraliska status. De fattiga barnen ochungdomarna i staden saknade ett gott och brahem och närheten till naturen. Münger skriverom hur koloniverksamheten både kunde varakontrollerande, disciplinerande såväl som stär-kande, frigörande, emanciperande och hon stäl-

Inlaga.pmd 1/21/2009, 8:29 AM44

45

ler sig den intressanta frågan om aktörernabakom huvudsakligen hade ett frivilligt, ideelltengagemang eller om de strävade efter profes-sionalisering. Vilka var det då som engageradesig i stadsungdomarnas väl och ve?5

Enligt minnesskrifter var det från början ettkungligt initiativ med dåvarande kronprinses-san, sedermera drottning Victoria, som ordfö-rande i föreningen. Det var viktigt att visa uppkungahusets intresse för och beskydd kringverksamheten för att rikta uppmärksamhet påbehovet av stöd till ungdomarna och på så vismöjliggöra att donationer och andra bidrag er-bjöds från en då mer välvillig allmänhet. Stock-holms församlingar fick i uppdrag att startalokalföreningar och detta skedde i nära samar-bete med folkskolestyrelserna. Föreningarnaordnade flera insamlingar och från och med1905 organiserades den första så kallade Bar-nens dag där sedan årligen stora summor sam-lades in vilka huvuddelen gick till koloni-verksamheten. Barnens dagsföreningen bilda-des 1909 och 1911 köptes Lingslätö, sedermeraBarnens ö, in. År 1917 behandlades koloni-frågan i Sveriges riksdag för första gången mendet skulle dröja en bit in på 1930-talet innannågra åtgärder infördes och de första var inte avekonomisk karaktär utan presenterades i formav råd och anvisningar. Under 1940-talet in-gick sommarlovskolonierna i 1941-års befolk-ningsutredningsarbete och Socialstyrelsen blevså småningom tillsynsmyndighet men ändafram till i mitten av 1960-talet sköttes och fi-nansierades verksamheten på filantropisk/välgörenhetsgrund.6

Arbetet ute på kolonierna handlade om attmotverka ”vidare degeneration av arbetarklas-sen”7 och i början av 1900-talet vittnar fören-ingens strävanden om både sociala och poli-tiska ambitioner. Koloniernas sunda miljö

skulle bekämpa social oro bredvid fysiskt klen-het och sjuklighet och man ville också minskaframtidens kostnader för sjukhus, försörjnings-inrättningar, fängelser och dårhus.8

Om kolonierna borgade för ett sunt levnads-sätt med goda vanor vad gällde sömn och vila,fysiskt stärkande aktivitet, moralisk upprustningoch mättande och/eller närande måltider ägdedessa enbart rum under sommarloven. En an-nan verksamhet som vilar på välgörenhets-grund och som lever kvar idag, men som haftbetydligt större finansiella och politiska konse-kvenser än kolonierna, är skolbespisningen.Den här stödverksamhetens utveckling liknarkoloniernas på många sätt.

I Eva Gullbergs studie om den svenskaskolmåltidens framväxt beskrivs hur och var-för skolbespisningar startade i flera stads-kommuner, exempelvis Stockholm, Göteborg,Malmö, Gävle och Norrköping, kring sekelskif-tet 1900. De svenska initiativen hämtade inspi-ration från Tyskland, Frankrike, Schweiz, Ita-lien och Storbritannien och de var vid sekel-skiftet behovsprövade verksamheter. Bespis-ningen var tidigt förknippad med allmosor, väl-görenhet och fattigvård och barns och ungasfysiska standard avgjorde om barnen fick till-gång eller inte. Problemet med de hungriga ochundernärda barnen uppmärksammades i taktmed att det obligatoriska skolväsendet föränd-rades och förknippades med befolkningsfråganoch den moderna välfärden. Under 1930-taletbetalades de första blygsamma statsbidragen utoch riksdagen röstade år 1946 för en reformsom lett till en långsam utveckling mot fria,generella skolmåltider. Landet i sin helhet varskolmåltidsreformerat i slutet av 1960-talet ochskolbespisningen hade då ingen koppling tillvälgörenhet och frivilligt engagemang, till skill-nad från skollovskolonierna. Istället beskrevs

Inlaga.pmd 1/21/2009, 8:29 AM45

46

skolmåltiden som ett socialpolitiskt instrumentoch blev en mäktig symbol för den svenska väl-färden.9

Det som måste åtgärdas enligt skolläkare, lä-rare och representanter från fattigvården, hand-lade om att fattigdom och arbetslöshet, oför-måga och bristande insikt och bristande karak-tär kunde leda till en dålig mathållning – främstbland de unga. En dålig mathållning kunde isin tur leda till undernäring, till oförmåga atttillgodogöra sig undervisning – både teoretiskoch praktisk – till hämmad kroppsutveckling,till minskad motståndskraft och därmed tillsjukdom och för tidig död. Att riskerna ochhoten förknippades med barnen och ungdo-marna handlade om att de enligt tradition komsist i matordningen. De som i allmänhet an-sågs komma i främsta rummet var de arbetandefamiljeförsörjarna, männen och/eller fäderna,de som allt som oftast söp upp lönen innan denkom de andra familjemedlemmarna till godovid matbordet. Dessutom beskrevs arbetarklas-sens husmödrar ofta som slarviga, oupplystaoch dåligt rustade för att tillhandahålla en mät-tande, närande kost.10

Tydliga tecken syns på hur skolläkare, lärare,fattigvårdsinspektörer, dietister, kostekonomer,skolköksinspektriser och hushållskonsulenterengagerade sig för barns och ungas mat-, mål-tids- och näringssituation.

Utanför skolan uppmärksammades matfrågani radion, som under 1930-talet blir till vad somkallats folkhemmets röst och folkbildare avstora mått. Här fanns de organiserade kvinnornaoch framför allt husmödrarna.11 Föreningarsom Fredrika Bremerförbundet, Stockholmsstads kvinnliga tjänstemannaförbund, Sverigeshusmodersföreningar och deras riksförbund,KFUK, Vita Bandet, Svenska kvinnligakontoristföreningen och Handarbetets vänner

bildade en kommitté vars arbete vittnar om attde program som gjordes om och för ungdomar,särskilt i mat och hushållshänseendeförlöjligade den viktiga frågan om att äta ochsköta kroppen och hemmet i hygieniska ter-mer.12 Det är mycket troligt att kvinnorna i dessaföreningar engagerade sig både praktiskt ochfinansiellt i sammanhang som soppkök, insam-lingar och aktiviteter kring ungdomars ätandeoch att de som lobbygrupp möjliggjorde attbespisningarna gick från välgörenhet tillvälfärdsinrättning.

En tredje verksamhet vars bakgrund liknarkoloniernas och bespisningarnas är arbetsstug-orna, föregångaren till dagens fritids. Arbets-stugorna utövade vad som i Ole Olssons studiekallas för pedagogisk filantropi och var en verk-samhet som ordnades för barn och ungdomarefter skoldagens slut.13

I Stockholm drar arbetsstugsverksamhetenigång under 1886 då stiftelsen Lars HiertasMinne donerar 2 000 kronor. Verksamhetenexpanderade framåt och antalet barn och ung-domar inskrivna under 1910-talet uppgick tillnära 3 000. Arbetsstugor växer samtidigt fram iGöteborg, Uppsala, Eskilstuna, Norrköping,Malmö och Västerås, och redan under 1910-talet finns även ett tiotal på den norrländskalandsbygden. Alla stugorna sammanräknade varinte mindre än 7 000 barn och ungdomarinskrivna i landet runt åren kring 1915.14 Siff-rorna kan jämföras med Stockholms koloni-verksamhet kring 1915 där drygt 2 000 7–14åringar skickades iväg samtidigt som ungefär3 500 barn bespisades i Stockholms folksko-lor.15 Tyvärr finns inga totala och säkerställdasiffror att jämföra med när det gäller hela lan-dets kolonier och bespisningar.

Finansieringen av arbetsstugorna startade avstiftelsen Lars Hiertas Minne och även stugor

Inlaga.pmd 1/21/2009, 8:29 AM46

47

utanför Stockholm fick medel härifrån. Detbildades tidigt en centralkommitté och dennatog emot större och mindre donationer ochtestamenterade medel från många håll, bred-vid dessa kom också medel från församling-arna och fattigvården och småningom frånstadsfullmäktige.

Bidragen skulle fostra och hjälpa unga, friskaoch arbetsdugliga människor, ungdomar sominte visade tendenser till orkeslöshet, vanställd-het och vanart. Detta uttryckte makarna AnnaHierta-Retzius och Gustaf Retzius med att”tuberkulösa eller blind-döfstumma barn elleridioter som ständigt erhålla donationer ochtestamenten”16 utgjorde ett hot mot den svenskabefolkningens utveckling. Dessa skulle intekunna komma ifråga för arbetsstugornas verk-samhet. Här syns en tydlig skillnad mot bådekoloni- och bespisningsverksamhet där tvärtombarns och ungas fysiska tillstånd skulle avgöraom de kunde komma i fråga för stöd.

De som finansiellt stödde arbetsstugorna varvälbeställda familjer med namn som Hierta,Retzius, Bildt, Hirsch, Palmstierna, Wachtmeister,Théel och drottning Sofia. Den verksamhet somordnades var av praktisk karaktär och skulleuppfostra barn och ungdomar till att kännaglädje i arbete, ordning, flit och sparsamhet.Men det finns också tecken på att målen kundevara intellektuell utveckling och moralisk upp-rustning. Även andra studier inom det pedago-giska fältet visar att det praktiska arbetet utgjordestomme i verksamheten för att kunna uppnådisciplin, plikttrogenhet, punktlighet och spar-samhet och flit. Det var viktigt att ungdomarnaefter skoldagens slut inte drog runt på gator ochtorg, Staden beskrivs återigen som en farlig miljöför barnoch ungdom och vanart, sedeslöshetoch kriminalitet spred sig, menade de engage-rade, inte minst på grund av att det under 1800-

talet instiftats lagar som begränsade barnar-bete.17 Myndigheternas strävan efter att skyddabarnen från förvärvsarbete, och därmed möj-liggöra skolgång och frihet, gjorde att andra fa-ror lurade i staden än på landsbygden. Dettahar också lyfts fram av Mats Sjöberg som i enstudie om agrar barndom, skola och arbete vid1900-talets början visar att barns arbete på denegna och grannarnas marker och med djureninte reglerades i samma utsträckning som detindustriella och tjänsteinriktade i staden. Vuxnaarbetade i större utsträckning tillsammans medde unga. Detta lantarbete skulle kunna jämfö-ras med stadsflickors hushållsarbete som inteuppfattades som lika farligt som pojkarnas ut-åtriktade sysslor i form av hantlangning ochspringsjasande.18

Dessa nedslag i tre ungdomsorienterade verk-samheter: feriekolonierna, skolbespisningarnaoch arbetsstugorna visar upp en stor del av devälgörenhetsinitiativ i civilsamhället som in-riktade sig på främjande och förebyggande åt-gärder mellan 1900 och 1950. Åtgärderna visarupp en strävan mot att lindra hotet om en ohäl-sosam, svag, sjuklig och moraliskt degenereradframtida befolkning.

Äventyrare somflydde vardagen

I en antologi där Mats Franzén är redaktör dis-kuteras ungdom, modernitet och 1930-tals-ungdomarnas behov av egna mellanrum.19 Dethär görs utifrån ungdomarnas fritids- och nöj-esliv där både organiserat och oorganiserat le-verne synliggörs. För att förstå mellanrums-problematiken bör först kort nämnas vad an-svariga myndigheter uppfattade som hotfullt irelation till ungdomarna.

En stor del av regeringens och riksdagens ar-bete under 1930-talet upptogs av befolknings-

Inlaga.pmd 1/21/2009, 8:29 AM47

48

frågan, en fråga som så här i efterhand ofta för-knippas med familjepolitik. Ungdomarna, deomogna, formbara, hotfulla men också löftes-rika kom något i skymundan under tidigt 30-tal men i juni 1939 tillsattes en ungdomsvårds-kommitté i riksdagen. Inledningsvis stod kri-minalitet, lösdriveri och ett okontrollerat le-verne i centrum för kommittén men så små-ningom försköts intresset till att handla om mergenerell fritid. De politiska ungdomsförbundenknöts nu till arbetet (undantaget kommunis-terna). Kommittén arbetade i tolv år och ett stortantal rapporter publicerades. De handlade omungdomars psykiska hälsa, utvecklingsstör-ningar och arbetslivsfrågor, vilka berörde kom-plexa och ibland svårartade problem, men i treav betänkandena behandlades frågor kring fri-tiden, föreningslivet och det offentliga nöjesli-vet. Övergången mellan barndom och vuxen-liv beskrevs nu mot slutet av 1930-talet, och påväg in i 1940-talet, som en nödvändig frigörel-seprocess från föräldrarna och inte längre somen helt igenom farlig och förvildande process.20

Enligt kommittén var det frigörelsen från för-äldrarna som förklarade varför ungdomar före-drog att tillbringa sin lediga tid utanför hem-met. Men hur kunde samhället bidra till givandefritidssysselsättningar? Vad samhället sanktio-nerade måste stå i kontrast till den passivitetoch olämpliga nöjesliv som fortfarande starktförknippades med farligheter och hot. Statenskulle inte ordinera vilka aktiviteter som varlämpliga för ungdomar och främja dessa. Sta-ten skulle inte heller driva en förbudslinje motolämpliga verksamheter. Nej, ungdomen skulleistället, inom ramen för en sund fritidssyssel-sättning, ges ökade resurser och ökad valfrihet.Men hotet lurar ändå i värderande inslag. Flerdansbanor, kaféer och biografer stod inte pre-cis högst på önskelistan.21 Kommittén såg för-

eningen som ett alternativ till å ena sidan hemoch föräldrar, å andra sidan ett osunt nöjesliv.Föreningslivet var nu en del av en långsiktiguppfostringspolitik och vägen låg öppen för ettallt tätare samarbete mellan stat och frivilligverksamhet.

Vuxenvärldens attityder till ungdomarna syn-liggörs som sagt via Franzén med flera sommenar att nöjes- och förströelselivet blev stöte-stenen där allting som hade att göra med ung-domarnas roll i folkhemsbygget kunde kritise-ras. Det är i 1930-talets nu, bl.a. via litteratur-och filmstudier, som tvetydigheter, ambivalensoch hotbilder kan skönjas. Ungdomarna ut-gjorde ett hot genom att dåtidens vuxenvärldförfasade sig över dessa äventyrare som manmenade flydde verkligheten. När det gällde deunga männen gick flykten bokstavligen uppbland molnen, där de drömde om berömda flyg-färder i fantastiska maskiner och inte alls omjordnära, ansvarstagande och försörjande verk-samheter.22 De unga kvinnornas motsvarighettill sådana äventyrare var den frimodiga, barns-liga yrhättan eller modedockan som uppfatta-des som ytlig, slösaktig och ointresserad av an-dra än sig själv.23

Beskrivningar av unga män och kvinnor somett hot mot en välordnat, genomorganiseratsamhälle har en sak gemensamt och det är attde i huvudsak beskrivs som vilda, drivande lös-hästar eller som föreningslösa och beskriv-ningen skiljer sig starkt mot skildringen av demsom lade sin fritid på idrott i olika klubbar,lagmässigt eller individuellt. Franzén ställer frå-gan om sport skulle kunna uppfattas som endel av en modern ungdomskultur men efter-som den är beroende av ekonomiska anslag,lokaler, tränare och så vidare är den inte heltigenom en ungdomskultur i strikt mening.Som idrottshistorikern Johan Norberg påpekar

Inlaga.pmd 1/21/2009, 8:29 AM48

49

visar detta 1930-talets politiska ledarskikts am-bivalens till idrotten. I 1939 års kommitté talasom föreningslivet och sportens betydelse förungdomens fostran, men idrotten uppfattadesinte automatiskt som en del av ungdomars före-ningsverksamhet, trots att den engagerade stortantal. Den uppfattades främst som motvikt motindustrialiseringens och urbaniseringens avig-sidor eftersom den hade en karaktärsdanandeinverkan och en utjämnande roll mellan olikasociala skikt.24 Ungdomsvårdskommittén pe-kade, precis som i det övriga föreningslivet, påbetydelsen av att nå de ungdomar som inte till-hörde några idrottsföreningar, de så kalladeproblemungdomarna.25

På vilka sätt, med vilka idéer och med vilkenorganisations-/finansieringsmodell i ryggenarbetade de aktörer som uppmärksammade deföreningslösa ungdomarna? Ungdomar somvare sig visade sig politiskt-, idrottsligt-, nykter-hets- eller i väckelserörelsens arbete engagerade,eller intresserade av andra reguljära kulturytt-ringar som teater, musik och litteratur – ellerfriluftsliv och historia som i exempelvis scout-rörelsen och hembygdsrörelsen. Hans-ErikOlsons avhandling, från 1900-talets början ochfram till 1960- och 70-talen då de flesta kom-muner i landet tillsatt särskilda fritidsnämnder,visar att de fanns ett engagemang för de härungdomarna.

I Olsons studie framträder fyra tidiga feno-men som tidigt engagerade många ungdomar:ungdomsförbund, sommarmöten, ungdoms-eller pojkklubbar och hemgårdar. Den förstasyftar inte på de politiska, idrottsliga eller an-dra ungdomsavdelningarna under sina moder-organisationer, utan i första hand den folkhög-skoleanknutna landsbygdsföreteelse som öns-kade samla all ungdom för att förhindra sup-ande och vilt leverne. Sommarmötena organi-

serades av dessa förbund och hade som mål-sättning att samla ungdomar till förädladenöjen där hembygdskänsla och fosterlandskär-lek stod högt i kurs. De här mötena var popu-lära i början av 1900-talet men ebbade sedan utoch 1909 var sista gången det gick av stapeln.En förklaring till detta var att förbunden varsärskiljande i klass. Om drängar och pigor häl-sades välkomna önskade storböndernas söneratt avstå, vilket gjorde att tjänstefolket hellreavstod. En annan aspekt som bidrog till att deförsvann kan ha att göra med den patriotismoch därmed traditionalism som kännetecknadeflera av förbunden och som uppfattades somom de tog avstånd från arbetarrörelsens ung-dom. Ungdoms- eller pojkklubbarna uppstod ikontrast till de ovan nämnda i städerna ochOlson anser att detta är föregångaren till denkommunala ungdomsgårdsverksamheten.26

CSA, Centralorganisationen för socialt arbete,engagerade sig starkt i ungdomsfrågan redanvid 1900-talets början och det var främst EbbaPauli som gjorde sig till ungdomarnas beskyd-darinna. Pauli som själv predikade sparsamhetoch skötsamhet var till en del initiativtagaretill vad Olson kallar den fjärde grenen av upp-fostringsrörelsen, nämligen hemgårdsrörelsen.Birkagården är ett exempel som startades 1912av predikanten Nathanael Beskow i samarbetemed Pauli, men den var tänkt som en plats förmissionsarbete bland arbetarna och inte riktadtill ungdomarna från början. Det stora hotet idetta sammanhang var arbetarklassens allt tyd-ligare avkristning för att använda tidens språk.Flera hemgårdar startades under 1910-talet iStockholm och Göteborg och verksamhetenkom senare under 1930-talet att spridas vidare.År 1937 bildas Riksförbundet Sveriges Hem-gårdar som idag går under Fritidsforum/Riks-förbundet Sveriges Fritids- och Hemgårdar.27

Inlaga.pmd 1/21/2009, 8:29 AM49

50

Det som förenar inriktningar inom det somOlson kallar för uppfostringsrörelsen var attinitiativen var för ungdomarna medan de vuxnavar avsändare. Han återger hur flera inom rö-relsen hellre kallade det uppfostringsverksam-het än ungdomsverksamhet och han uppmärk-sammar också att det fanns kritik mot att ung-domarna bara tog emot och inte genomfördeexempelvis möten själva. Ett annat gemensamtdrag som skilde ungdomsuppfostringsengage-manget från exempelvis det politiska engage-manget var bristen på demokrati och beto-ningen på behovet av starka, framträdande,vuxna ledare. Det här står i konflikt med attverksamheterna ofta beskrevs i termer av attvara självuppfostrande och att ungdomarnasjälva skulle representera i styrelserna. OcksåLars Trägårdh och Lars Svedberg påpekar dettaoch menar att de frivilligorganisationer somsatsat på utsatta ungdomar under 1900-talet oftabeskrivits som utövare av kulturellt och socialtförtryck genom odemokratisk, godtycklig verk-samhet utförd av amatörer. De ungdomsorga-nisationer som startats av de utsatta, till exem-pel ungdomar eller funktionshindrade, har dä-remot betraktats som något positivt. De har oftavarit inriktade på att ge en röst åt gruppen ochskapa social samvaro.28

Enligt Olson ska exempelvis föreståndarin-nan i Kungsholmens ungdomsklubb ha rege-rat helt själv genom att utesluta medlemmaroch på Birkagården bestämde Beskow och Paulii stort sett allt eftersom skriftliga paragrafer stodlägre i kurs än ledarkontrollen. Ledarna antogsveta vad ungdomarna behövde bättre än ung-domarna själva. Den liberala/konservativauppfostringsideologin under 1900-talets förstadecennium hade för avsikt att främja ett gottuppförande och förebygga social oreda genomatt ta bort gatan, fabriken, bion och dansbanan,

alla arbetarklassrelaterade aspekter, somsocialiseringsagenter i ungdomarnas tillvaro.Det stora hotet som förknippades med deföreningslösa ungdomarna handlade om derasfäbless för häng och dans i parkerna framförorganiserade möten.29

Under 1940-talet kommer sedan förslag påatt ungdomsgårdarna kunde bli heltäckandefritidscentra där aktiviteterna kunde knytas tillidrotts- och badanläggningar och på så vis lockamånga fler besökare, men något statsstöd församlingslokaler av den här föreningslösa sor-ten fann riksdagen då inga motiv för.30

Den uppfattning som, i arbetet med ochbakom hemgårdar och ungdomsgårdar, gör sigtydlig i mitten av 1900-talet handlar om attföreningslivet sågs som vägen in i socialt ochsamhälleligt ansvarstagande. Men hur skulleman kunna locka gänget från gatan meddagordningar och omröstningar? Spännande,överraskande och glada punkter av mer under-hållande karaktär trodde man kunde locka deföreningslösa. Detta menar Olson avslöjar hurföreningsmänniskorna såg på de föreningslösasfritid: som tråkig, meningslös och utan mål,men samtidigt kunde man se en nedgåendetrend under 1940-, 50- och 60-talen i att gå medi etablerade så kallade idébaserade föreningar,som exempelvis de religiösa, från ungdomar-nas sida. Det friare och mer uppsluppna nöjes-livets lockelser var för starka.31

Jonas Frykman skriver om några typiska ges-taltningar av ungdomar och därmed olika livs-stilar. Här återfinns landsbygds- och storstads-ungdom, mediebilder, ungdomsmoralens olikaväktare och omoralens påträngande uttryck.Frykman vill förklara rötterna till 1930- och40-talens moraliska panik över ungdomarnasbeteenden, som omnämndes i så dramatiskatermer som en kulturens undergång, och går

Inlaga.pmd 1/21/2009, 8:29 AM50

51

till budskapens förkunnare som bestod av”oroade präster, läkare, lärare redaktörer ochsocialarbetare[...]den bildade medelklassensom använde pressen som sitt språkrör.”32 Bo-ken visar hur ungdomen växer fram som enegen social kategori med början under 1930-talets slut.

Det som orsakade den moraliska paniken varde influenser utifrån som jazzmusik med till-hörande foxtrotdans, amerikanska filmer ochkolorerad veckopress utgjorde och som så dra-matiskt skilde sig från tidigare epokers insup-ande av stimulans och nöjen. Protesterna motdetta nya massproducerade, populära och lät-tillgängliga inflöde kom inledningsvis från präs-ter inom svenska kyrkan och andra religiöstengagerade men när det kom upp i rikspoliti-ken blev uppslutningen i arbetet med att stävjadenna omoraliska vandel betydligt bredare. Detgår att känna igen andra studiers ungdoms-gestaltningar benämnda i termer som: denomogne studenten eller den farliga flickan ochdessa kunde samlas i hotande, pockande, skrän-ande flockar. Det som mötte ungdomarna i fil-merna och i pressen beskrevs som en fåfän-gans marknad eller en erotiskt laddad lyxvärld,ljusår ifrån den krassa verklighet som var deflestas vardag. Vem skulle uppbära landet ochdess kultur i framtiden? Undrade de oroade ochpekade på orsaker till detta onda i termer avtrångboddhet, dubbelarbetande mödrar ochansvarslösa fäder. Vart skulle ungdomarna tavägen om inte till gatans farliga gränder där derotade sig ”tillsammans i horder utan tillsynoch ledning”.33 Hotet hade nu gått över till atttydligare handla om ungdomarnas mentalaoch kulturella särskiljning från vuxenlivet.

En annan av ungdomens arenor som bredvidgatan, som ju tillhörde stadens farligheter, ut-gjordes av landsbygdens och orternas dans-

banor. Dessa fungerade som ungdomarnas sam-lingsplats, bredvid idrottsplatsen eller tåg- ellerbusshållplatsen. En tidig sociologisk studie från1940-talet visar att landsorten ofta hade pro-blem med ungdomsarbetslöshet och därtill bristpå biografer, badhus, ungdomsgårdar och stu-diecirklar. Detta sammantaget gjorde dansbananän mer attraktiv som samlingsplats.34 Stads-ungdomen däremot var mer privilegierad närdet gällde nöjesutbudet och även dansställenavar fler och mer varierade. Frykman ser denupprörda debatten som ett tecken på att denungdomskritiserande sidan var både fångade imen också förändrare av sin kultur, beroendepå vilket perspektiv som intogs. Lät man eko-nomiska aspekter vara dominerande var manförmodligen mer välvilligt inställd till den po-pulära, främmande och massproducerade kul-turen. Intogs ett ideologiskt eller moraliskt per-spektiv på ungdomarnas intresse och aktivite-ter uttryckte man sig betydligt tveksammareeftersom det inte stämde överens med rådandeideal om uppförande och samhällsengage-mang.35

Tillbaka till Olson så visar han att ingången i1950-talet innebar att det tidiga seklets moral-panik var över men att hotet nu kom i termerav amerikanska influenser i musik-, klädstil ochdryckesvanor: jazz, jeans och Coca-Cola.36 Menhur skulle nu staten och kommunerna agera iungdomsgårdsfrågan och uppfattades egentli-gen de yngre i befolkningen som så mycket avett hot mot samhällsordningen längre?

Svaret på den sista frågan är inte entydig mennämnas kan ett nytt hot som träder fram i bör-jan av 1950-talet, och ännu tydligare under1960- och 70-talen. Detta var användningen avflera nya berusningsmedel, bredvid alkoholen.Hasselakollektivets grundare K-A Westerbergmed flera uttryckte en oro för att 1960- och 70-

Inlaga.pmd 1/21/2009, 8:29 AM51

52

talens låt gå mentalitet riskerade att skapa enungdomskultur genomsyrad av narkotiska pre-parat. Under den här perioden startade förutomHasselakollektivet flera nya organisationer ex-empelvis Riksförbundet för Narkotikafritt Sam-hälle (RNS) och Föräldrar mot Narkotika(FMN).37 Värt att nämna i det här sammanhangetär en idé från 1970-talet som gick ut på att före-ningslivet skulle utföra delar av arbetet i sko-lan, inte minst kring upplysning av olika slag.38

Uppenbarligen uppfattades fortfarande deföreningslösa ungdomarna som ett stort pro-blem. De befarades befinna sig i riskzonen förmissbruk och därmed kriminalitet. De uppfat-tades också som en grupp som myndigheternahade stora svårigheter att kontrollera och fåinsyn i. Det som i drogsammanhang befaradesvara en skadlig ungdomskultur var emellertidinte nytt, det var innehållet i hotet som ändratkaraktär. Men som Frykman antyder, ungdo-men har utmejslats och även börjat uppfattats,både av vuxengenerationen och av sig själv, somen särskild social kategori. Han anknyter i vissmening till Erling Bjurströms studie: Genera-tionsupproret. Ungdomskulturer, ungdomsrörelseroch tonårsmarknad från 50-tal till 80-tal. MenBjurström vill liksom vi vill betona är att ung-domen inte är en grupp utan många personersom samtidigt visar upp otaliga inriktningar/identiteter, och som förändras i snabb takt.39

Ungdomar i föreningar= lovande vuxna?

Det här avsnittet tar sin utgångspunkt i denföreningsorganiserade ungdomen som skildrassom löftesrik, hoppingivande och bärare avframtidens samhälle. Antalet organisationersom organiserat ungdomar har varit mycketstort och vi analyserar inte samtliga i detalj utanhar i stället valt att redovisa tidigare forskningkring några olika slags ungdomsorganisationer:arbetarrörelsens barnoch ungdomsorganisa-tioner, landsbygdens barnoch ungdomsorga-nisationer, scoutrörelsen och kyrkliga organi-sationer samt idrottsrörelsen.

Innan vi redogör för föreningslivets utveck-ling frågar vi oss hur ungdomsbegreppets om-vandling till ett positivt laddat fenomen gicktill. Vilka krafter var tongivande? Hur såg detförändrade innehållet ut? För att besvara sådanafrågor har vi läst historikern Henrik Berggrensanalys av ungdomens omvandling från sekel-skiftet 1900 och några årtionden framåt. Det ärde engagerade, politiskt aktiva ungdomarna somstår i centrum hos Berggren. Ungdomen lyftesi detta sammanhang fram som något myckethoppingivande, nära sammankopplat med fram-steget, folkhemmet, det nya och moderniteten.Berggren har beskrivit hur offentligheten när-mast dyrkade den uppväxande generationenoch förhärligandet av ungdomen gick tvärs ige-nom klass- och partigränser.40

Under mellankrigstiden eskalerade utveck-lingen och ungdomarna efterfrågades allt merav sin omgivning. Ungdomsbegreppet komplet-teras med en vardagsdimension, det vill sägaframtiden var inte längre utopisk och avlägsenutan något som kunde påverkas här och nu.Berggren har också pekat på att ungdomensgenus förändrades under perioden. 1930-talets

Inlaga.pmd 1/21/2009, 8:29 AM52

53

ungdomsbegrepp utvecklades och omfattadeunga kvinnor, även om det manliga fortfarandedominerade.

Berggren menar att det var det socialdemo-kratiska ungdomsförbundet, SSU, som till stordel skapade den nya och integrerande ungdoms-identiteten. En identitet som innebar att ung-domen blev en viktig del av/i moderniseringenav samhället generellt. Denna integrering bi-drog också till en mer praktisk, pragmatisk ochtillåtande hållning, vilket i sin tur innebar attsådant som associerades till ungdomskulturblev politik. Det vill säga mycket av det somkom att utgöra ungdomens fritid.41

Vilka ungdomar var med iföreningar och vad gjorde de?De studier som 1939 års ungdomsvårdskom-mitté lät genomföra ger en hel del intressantafakta från 1940-talet. Enligt dessa beräkningarvar en majoritet, ungefär tre av fem ungdomar,medlemmar i någon förening. Långt fler poj-kar än flickor var organiserade och landsbyg-dens flickor var oftare med i någon förening änstadsflickorna. Också för pojkarna fanns de härskillnaderna men de var mindre. Många avflickorna lämnade, till skillnad mot pojkarna,föreningslivet i tonåren.42

Var femte flicka och pojke (ingen skillnad)ägnade minst en veckokväll åt någon kulturellverksamhet. Det kunde vara amatörteater, stu-diecirklar, musik, korrespondenskurser och såvidare Dessa aktiviteter var betydligt vanligare istaden än på landsbygden. Flickorna ägnade sigofta åt att sy och sticka medan pojkarna slöjdadeoch byggde modeller. Idrotten var i huvudsaken pojksfär, knappt en av tjugo flickor hadeidrott som hobby. Fritiden innebar till stor delkönsuppdelad verksamhet. Kommittén hade

också till uppgift att utröna om ungdomar (lässtorstadsungdomar) ägnade sig åt vidlyftigt nöj-esliv. Aktiv fritid stod mot nöjen.43

En rad forskare har visat att medlemmarnaända sedan folkrörelsernas barndom främstrekryterades från högre arbetarklass och lägremedelklass. Däremot varierar detta mellanolika typer av föreningar. Sedan 1940-talet harbarn och ungdomar i de högre socioekonomiskagrupperna varit överrepresenterade i förenings-livet. I Statens ungdomsråds omfattande studiefrån 1970-talet konstaterades att medlemska-pet var mycket ojämnt fördelat både vad gällersocialgrupper och kön. Till exempel var arbe-tarklassens barn underrepresenterade överalltutom i fackliga organisationer och inom idrot-ten.44

Politik var en starkt växande fritidssysselsätt-ning och under mellankrigstiden växte de poli-tiska ungdomsrörelserna till stora massorgani-sationer. År 1932 fanns det 147 000 medlem-mar i politiska ungdomsförbund, vilket mot-svarade nio procent av hela åldersgruppen 15–29 år. År 1943 fanns det 243 000 medlemmarvilket motsvarade nästan 16 procent av ålders-gruppen. De två överlägset största var SSU, detsocialdemokratiska ungdomsförbundet ochSLU, bondeförbundets ungdomsorganisation.45

I mitten av 1960-talet lät en statlig ungdoms-utredning kartlägga ungdomars förenings- ochfritidsliv.46 Där konstaterades ett samband mel-lan föreningsengagemang och utbildningsnivå,ju högre utbildning, desto mer förenings-engagemang. Vidare pekade man på att denungdom som var med i organisationer visadesig vara mer aktiv: De hade deltagit i fler aktivi-teter och angivit många olika intressen. Utred-ningen innehåller en historisk periodiseringöver de större ungdomsorganisationernas ut-

Inlaga.pmd 1/21/2009, 8:29 AM53

54

veckling från 1800-talet till mitten av 1960-ta-let. Totalt tar utredningen upp 99 nya ungdoms-organisationer och av dessa hör den överlägsetstörsta gruppen, 45 stycken, till idrott, och despecialförbund kring olika idrotter som bilda-des. Därefter kommer religiösa (11), nykterhet(8), scouter (6), politiska (6), motor (3) till sisten skolorganisation. Totalt 19 organisationernämndes under rubriken Annat i utredningen.Här återfanns till exempel frilufts- och frisk-sport, fältbiologer, ridning, Röda korset, UngaÖrnar och Vi Unga. Under slutet av periodenmärktes en avmattning i antalet nybildade or-ganisationer och därtill en sammanslagninginom scoutrörelsen och hos böndernasungdomsorganisationer.47

Sammantaget har 1930-, 40-, 60- och 90-ta-len inneburit en stark tillväxt av ungdoms-organisationer och medlemmar, även om detalltid kan finnas skäl att vara kritisk till med-lemsantal och aktivitetsvolymer (ekonomisktstöd har ofta utgått från dessa parametrar). Dockskedde stora förändringar under senare delenav perioden. Allt färre blev aktiva i idéburnaorganisationer medan allt fler sökte sig till idrot-ten. Engagemanget i politiska ungdomsförbundrasade liksom i frikyrkliga ungdomsorganisa-tioner.48

Landsbygdens barn- ochungdomsorganisationer

I likhet med arbetarrörelsen i städerna kombönderna att organisera sig i egna ideologisktinriktade organisationer. I Kent Walterssons stu-die, Bildning för livet. Framtidsstrategier ochbildningssträvanden i Tengene JUF 1930–1960,analyseras ungdomars föreningsengagemang pålandsbygden. Jordbrukareungdomens förbund,JUF, bildades redan 1918 men verksamhetenkulminerade i mitten av 1930-talet med sommest över 500 avdelningar och 30 000 inskrivnamedlemmar. Ungdomen skulle nås av den nyaorganisationen och sättas i tjänst för att räddaoch utveckla landsbygden. Framförallt var detden egna skolningen som betonades men verk-samheten var bredare än så, med teater, täv-lingar, utflykter, fester, lekar och mycket, mycketmer på programmet. Organisationen bildadesav etablerade personer från samhällets övreskikt. JUF började med andra ord som enuppifrånorganisation. Redan från början beto-nades det partipolitiska oberoendet och orga-nisationen framställdes närmast som enjordbruksfacklig ungdomsorganisation. JUFblev öppen för alla åldrar men med tiden ut-vecklades en särskild juniorverksamhet, ungaodlare och sedermera 4 H-klubbar.49

De lokala ungdomarna använde JUF för egnasyften. För det första fanns en grundläggandesträvan att bli en bättre människa, ett själv-bildningsideal. Det uttrycktes i läsandet och skri-vandet men också i de ständigt närvarandenöjesinslagen. För att bli en bättre människaoch få en framskjuten plats i samhället behöv-des också humor och glädje. För det andra fannsen strävan att vara en del i ett annat samman-hang, ta ansvar för den kollektiva utvecklingen,det vill säga ett medborgerligt inriktat ideal. Fördet tredje fanns det en strävan efter att vårda

Inlaga.pmd 1/21/2009, 8:29 AM54

55

och föra kulturarvet vidare, ett nyhumanistisktideal. Till sist, men inte minst, strävade ungdo-marna på landsbygden efter att bli bättre yrkes-män/yrkeskvinnor.50

Politik var, som framgått ovan, en starkt väx-ande fritidssysselsättning och den andra storaorganisationen bland landsbygdens ungdomarvar SLU, Svenska Landsbygdens Ungdom, bil-dad 1919. Starten var lite trevande men vid1930-talets slut hade organisationen 80 000medlemmar. Både JUF och SLU tog sin utgångs-punkt i landsbygdsbefolkningen och dess kul-tur. Men det fanns betydande skillnader. MedanJUF betonade sin partipolitiskt obundna rollvar SLU Bondeförbundets ungdomsorganisa-tion och sedermera Centerpartiets ungdoms-förbund. Svenska Landsbygdens Ungdom kanalltså ses som en motsvarighet till socialdemo-kraternas ungdomsförbund, SSU. Under 1940-talet blev SLU den stora organisationen medsom mest 115 000 medlemmar.51

I de mer välgörenhetsinriktade föreningarnahandlade mycket om att göra något för barnoch ungdomar. I landsbygdens och arbetarrö-relsens organisationer, dominerade ett synsättdär verksamheten gjordes av barn och ungdo-mar.

Det är slående hur både JUF, Unga Odlare/4Hoch SLU/Vi Unga tycks ha levt sida vid sida medandra barnoch ungdomsorganisationer, utannågot påtagligt samarbete, men också utannågra synliga konflikter. Göran Sidebäck me-nar i Kampen om barnets själ att böndernas barn-och ungdomsverksamhet, på samma sätt somarbetarrörelsens, främst har varit riktad till denegna klassens barn och med element av mot-fostran och försvar. Med tiden kom böndernasbarn- och ungdomsorganisationer dock att blialltmer lika de andra barnoch ungdomsorga-nisationerna, även om till exempel 4H och Vi

Unga behållit de praktiska inslagen med an-knytning till jordbrukets vardag. Under 1970-talet omorienterades verksamheten som inne-bar att man alltmer vände sig till alla barn, bådei staden och på landsbygden.52

Arbetarrörelsensorganisationer

De politiska ungdomsförbunden genomgick enenastående utveckling under 1920-, 30- och 40-talen. SSU, grundat 1917, var störst. Medlems-antalet ökade stadigt och i mitten av 1930-taletvar det över 100 000 ungdomar som var med-lemmar.53

Man kan säga att SSU representerade en slagsordentlighetens linje, grundad i arbetarrörel-sens strävan efter självdisciplin. De ideal sompredikades var bildning, disciplin, ansvar, sköt-samhet. Ideal som låg nära det som fanns i bön-dernas ungdomsorganisationer. I samtida SSU-material återfinns exempel på starkt avstånds-tagande från olika kulturyttringar, såsom vecko-press, ett oreflekterat nöjesliv och den modernaschlagermusiken. Det var dessa ungdomar somskulle bygga det framtida samhället, och dågällde det att stå väl förberedd.54

Det är viktigt att påminna om att SSU inteenbart ägnade sig åt politik i snäv mening utani många fall kanaliserade ungdomens nöjes-intressen. Även de politiskt organiserade ung-domarna valde att delta i den framväxandemasskulturen, vare sig det handlade om att spelaeller gå på fotboll, dansa de nya danserna, se påbio eller ge sig ut på campingsemester. SSU lik-som andra ungdomsorganisationer som villenå bredare ungdomsgrupper, var tvungna attomvärdera sin syn på masskulturen. Det skeddepå två sätt, dels genom att erkänna den, delsgenom att förändra den egna verksamheten såatt den blev konkurrenskraftig. Det var inte

Inlaga.pmd 1/21/2009, 8:29 AM55

56

längre nöjeslivet i sig som var problemet utandess kommersiella exploatering: Gärna dans-banor men inte privata dansbaneägare medvinstintresse. Om det fanns ungdomsproblemvar lösningen inte förbud och mer moral, utanmer stöd till ungdomsorganisationerna!55

För barnen och de yngre ungdomarna fannsUnga Örnar som bildades 1931. Femton år se-nare var medlemsantalet 12 000 medlemmar.Medlemstalet höll sig länge på en blygsam nivåjämfört med scoutrörelsen, och den stora till-växtperioden inträffade på 1960-talet och på1970-talet var över 50 000 medlemmar i UngaÖrnar. De första åren fanns en strid om organi-sationens inriktning som handlade om huruvida den skulle vara opolitisk och neutral ellertydligt propagandistiskt och partipolitiskt in-riktad. I slutet av 1920-talet uttalade sig ledandepartiföreträdare för den opolitiska linjen Tor-sten Nilsson ville inte ha någon kommunist-liknande vulgäragitation, utan istället en all-mänmänsklig uppfostran. Valter Åman ville haen rörelse som var en lycklig kombination aven friluftsrörelse och en ungdomsrörelse.56

Under 1930- och 40-talen dominerades verk-samheten av läger och studier. Inte sällan ut-gjorde lägren ett slags minikommuner medbeslutande församlingar, lägerkonsum, tävlingaroch seminarier. Utan tvekan skulle dessa barnförberedas för ett samhälleligt engagemang ochdå var organisationsvana betydelsefullt. Under1950-talet kan man skönja en mer politiktill-vänd verksamhet och en debatt fördes om or-ganisationens roll i förhållande till en, sommånga upplevde, borgerlig skola, kyrka ochpress. Under 1960- och 70-talen politiseradesorganisationen allt mer. Man drev olika kam-panjer, demonstrerade och började ställa skol-politiska krav. Målsättningsparagrafen ändra-des också i mer politisk inriktning. Målet var

att arbeta för ett samhälle med politisk, social,ekonomisk och kulturell demokrati.57

Scoutrörelsen och kyrkanÄven om landsbygdens och arbetarrörelsensungdomsorganisationer dominerade från1920-talet och några årtionden framöver så var deinte ensamma på arenan. Samhälleliga organi-sationer som kyrkan, skolan och de borgerligtdominerade massmedierna stod för en ideo-logi med rötter i 1800-talets betoning av natio-nalism, gudsfruktan, auktoritetstro, välgören-het och klassamarbete. Med social fostranskulle arbetarklassen integreras i samhället. Ikontrast till arbetarrörelsens och landsbygds-organisationernas klassmässiga organiseringskapades organisationer på samförståndetsgrund. Svenska Arbetareförbundets bildande1899, idrottsrörelsens expansion, välgörenhets-organisationernas aktiviteter och inte minstscoutrörelsens tillväxt kan ses ur ett sådant per-spektiv. Man fick tidigt en slags missioneranderoll i förhållande till (arbetarklass) ungdo-marna.58

Söndagsskolorna samlade många barn, bådeinom frikyrkorna och i statskyrkan. Men un-der 1920-, 30- och 40-talen blev det allt meruppenbart att dessa inte fångade upp de äldrebarnen, och särskilt inte pojkarna. Detta upp-levdes som ett problem både inom de kyrkligaorganisationerna och på annat håll.59 Scout-verksamheten, som vilade på religiös grund,blev den verksamhet som skulle vinna ungdo-men. Den var från början starkast i städernaoch större samhällen. Från slutet av 1920-talettill mitten av 1940-talet expanderade verksam-het och medlemstal. Nya grupper erkändes somscouter (nykterhetsrörelsens pojkscouter) ochverksamheten utvidgades både uppåt och nedåti åldrarna. Perioden efter andra världskriget

Inlaga.pmd 1/21/2009, 8:29 AM56

57

kännetecknades av stagnation. En förklaring tilldetta skulle kunna vara att rörelsen hade kom-mit i otakt med tiden. Tidsandan, vanorna,modet och så vidare ändrades medan scoute-rna bedrev en slentrianmässig verksamhet igamla hjulspår. Det kan också tänkas att krigs-slutet i sig hade en demobiliserande verkan. Hurmycket attraherade uniformerad barnoch ung-domsverksamhet med ett världskrig i ryggen?Under senare delen av 1950-talet expanderadeverksamheten igen, och den här expansionenvarade till mitten av 1970-talet. Babyboom medökat antal barn, fler ledare, sammanslagen pojk-och flickverksamhet och förbättrade statsbidragkan förklara uppgången. Som så många andraideella organisationer har scouterna drabbatsav stora medlemsförluster under 1970- och 80-talen.60

Under början av 1900-talet var scouterna enrörelse som dominerades av samhällets övreskikt. Med tiden försvagades kopplingen ochscouterna är i dag främst en natur- och frilufts-rörelse som vilar på en religiös grund utan attha någon uttalad syn på samhälle och politik.Att scoutrörelsen haft ett starkt stöd av etable-rade grupper i samhället, eller att den från bör-jan ogillats av arbetarrörelsens organisationer,säger lite om rörelsens sociala sammansättning.Det är svårt att få fram några empiriska uppgif-ter om detta men Sidebäck har gjort ett försök.Bland ledarna dominerade präster och lärare.År 1945 kom hela 44 procent av kårchefernafrån någon av dessa yrkesgrupper. Ett par årti-onden tidigare hade militärerna haft en starkställning.

De olika scoutförbundens sociala profil skiljdesig åt. De mer folkrörelsepräglade scouterna(IOGT, NTO, Frälsningsarmén) hade en högreandel ledare med arbetarbakgrund medanSvenska Scoutförbundet och KFUM var mer

överklassbetonade. Sidebäck drar slutsatsen attscouterna blivit en alltmer medelklassbetonadrörelse under 1900-talet. Scouterna har enga-gerat ungdomar från alla delar av samhället.61

Hur såg då scouternas program ut? Uppenbar-ligen attraherades många ungdomar av scou-ting som oftast var förlagd ute i naturen ochhade inslag av spänning men med en starkt fost-rande prägel. Naturintresset har sedan börjanav 1900-talet varit en central del i verksamhe-ten, och fyllts med kunskap om djur och växtermen också överlevnads- och beteenderegler.Idrotten kom att spela en liten roll i scout-verksamheten. Den fysiska aktivitet som för-ordades ingick i stället i ett mer omfattandeprogram för fostran och livsföring. Denfilantropiska traditionen har, som tidigarenämnts, varit stark och den har kommit tilluttryck i scoutlagen genom formuleringar somen scout är vänlig, uppmärksam och hövisksamt hjälper andra, särskilt de svaga eller enscout är vänlig och hjälpsam. Rättesnörenaomsattes till handling genom olika hjälpprojektinom och utom landet.62 Till skillnad från tillexempel SSU och SLU var detta en ledarleddverksamhet där kårledarna spelade en stor roll.Ett ledarskap där präster, lärare och militärerlänge dominerade. Detta vittnar om en verk-samhet för ungdomarna, mer än av dem själva.

Idrotten i folkrörelsefamiljenDen moderna svenska idrottsrörelsen fick sittförsta genombrott i slutet av 1800-talet. Först utvar gymnastikföreningarna. Därefter följde för-eningar för speciella idrottsgrenar, såsom rodd,skridsko, cykel och friidrott. Johan R Norbergmenar att forskningen haft svårt att accepteraidrottsrörelsen som en fullvärdig medlem avfolkörelsesfären och nämner statsvetarenMichele Michelettis texter där idrottsrörelsen

Inlaga.pmd 1/21/2009, 8:29 AM57

58

nämns i förbigående på några få rader.63 Förstfrån mitten av 1970-talet återfinns en rad stu-dier med inriktning på idrottsrörelsens struk-tur, innehåll, utbredning, sammansättning ochfolkrörelsekaraktär. I Idrottens väg till folkrörelsehävdar Jan Lindroth idrotten som folkrörelse.Enligt Lindroth äventyrades inte den tidigaidrottsrörelsens självständighet vare sig av för-bindelse med kungahus eller med statsmak-terna.64 Betydigt mer tveksam till idrottensfolkrörelsestatus är Hans-Erik Olson som sna-rare ser idrotten som en del av staten. Olsonmenar att idrotten förlorade sin självständig-het redan på 1910-talet, som en följd av att manaccepterade statligt ekonomiskt stöd och där-med även sitt inflytande.65

Relationen mellan staten och idrottsrörelsenhar även diskuterats av Tommy Lundström ochFilip Wijkström. De menar att idrotten självgärna markerar sin folkrörelsekaraktär och attdet i det offentliga samtalet finns en bild avidrotten som ingår i Folkrörelsesverige. Samti-digt ska inte idrotten betraktas som en helt ige-nom social rörelse utan en rörelse som ocksåanpassar sig till rådande ideologier, värden ochnormer, och inte minst – till de rådande eko-nomiska stödsystemen.66

Norberg pekar på att efterkrigstidens statligaidrottspolitik har kännetecknats av en slagstredje väg. Det hade varit fullt möjligt att idrot-ten följt samma utveckling som fattigvård ochbarnomsorg, det vill säga en riktning bort frånfrivilliga organisationer och familj till ett ökatstatligt inflytande. En annan möjlig väg hadevarit att staten minskat sitt offentliga stöd ochförpassat idrotten till marknadssektorn. I stäl-let vann den linje som innebar att idrotts-rörelsen behöll en relativ självständighet menmed ett stort statligt ekonomiskt stöd. Utform-ningen av det statliga stödet har snarare för-stärkt idrottens folkrörelsekaraktär.67

Hur har då staten bedömt idrottens värde?Under årens lopp har de offentliga beslutsfattar-na många gånger betonat idrottens samhälls-nytta. Men det går inte att hävda att det någon-sin funnits någon enhetlig syn på idrotten somsamhällsfenomen. Norberg menar att det gåratt skönja vissa generella mönster eller epokerunder 1900-talet. Under mellankrigstiden ex-panderade idrotten kraftigt och fick en allt star-kare populärkulturell framtoning. Kritiken lätinte vänta på sig och en närmast enig riksdagmenade att idrotten urartat och gått från andligfostran med fysiska medel till spektakel ochnöje.68

Mats Franzén betraktar idrotten som en delav ungdomskulturen. Han rör sig från 1930-talet och framåt och menar att olika sporterhade olika förutsättningar. Inom fotbollen fannstill exempel större möjligheter att utveckla enegen ungdomskultur eftersom vuxenstyrningenvar liten, medan gymnastiken gav litet utrymmeför egna ungdomsinitiativ. Med undantag förgymnastiken var vuxennärvaron frapperandelåg inom idrotten. Franzén för också ett reso-nemang om att idrotten bildar ett komplextmönster i avseende på klass och kön. Möjlig-heten (friheten) var stor i den idrott som hu-vudsakligen engagerade arbetarklasspojkar, dvs.fotbollen, medan kontrollen var störst i denidrott som rekryterade kvinnlig arbetarklass,dvs. gymnastiken.69

Från 1930-talet blev det alltmer tydligt att idrot-ten hörde hemma i den framväxande ungdoms-kulturen, mellan allvar och nöje, idealitet ochkommersialism. Efter andra världskriget fickidrotten en samhällsacceptans utan tidigaremotstycke. Fortfarande betonades idrottensbetydelse för ungdomars hälsa och karaktärs-daning, men också andra argument tillkom. Nu

Inlaga.pmd 1/21/2009, 8:29 AM58

59

lyftes idrottens förtjänst som fritidssysselsätt-ning, en skola för demokratisk fostran samtskydd mot ungdomsbrottslighet och fylleri.Kort och gott: den tidigare idrottsretoriken hadegivit plats åt en folkhemsidrott.70

Den nya och bredare synen på idrott kulmi-nerade under 1960-talet med 1965 års idrotts-utredning Idrott åt alla. Här betonades idrot-tens betydelse för alla ur en rad olika perspek-tiv, till exempel som förebyggande hälsovård,fritidssysselsättning och som viktig ungdoms-sysselsättning. I idrotten var det fullt möjligtoch önskvärt att förena elit och bredd, presta-tion och motion, lek och allvar och från 1970-talet och framåt har idrotten utan tvekan ge-nomgått stora förändringar. Motionerandet harbrett ut sig, och många har ersatt sitt medlem-skap i en idrottsförening med ett gymkort ellerett oorganiserat motionerande. Samtidigt haren professionalisering och kommersialiseringav framförallt elitidrotten ägt rum. Statensidrottspolitik kännetecknas fortfarande av enidrott åt alla-linje men även här märks föränd-ringar, uttryckt i en tydligare ambition att mer idetalj styra anslagens inriktning. Under senareår har staten försökt styra idrotten inom områ-den som dopning, insatser för kvinno-, invand-rar- och handikappidrott samt en utveckladbarn- och ungdomsverksamhet.71

SlutordUnder första halvan av 1900-talet gav enuppfostrings- och kontrollideologi vika för enframväxande förtroendepolitik. Ett befolknings-hygieniskt eller ohälsosamt hot efterträddes avett föreningslöst dito som vann mark genomatt ungdomen både högljutt och visuellt demon-strerade ett trängande behov av egna mellan-rum där de fick lära sig själva utan vuxnas in-blandning. Förtroendepolitiken mötte starktmothugg när hotvågorna åter framtonade un-der 1960- och 70-talen. Då handlade hotet omen hippie-, mods- och punkkultur som mångagånger var drogrelaterad. På ett sätt kan 1970-talet sägas vara det decennium som känneteck-nas som det senaste där föreningslivet fortfa-rande klart dominerade när det gäller ung-domars fritid. Kommunerna runt om i landethade då tillsatt fritidsnämnder, byggt ut fritids-och ungdomsgårdsverksamheten och banat vägför en större valfrihet för ungdomar att självavälja fritidssysselsättning. Sammantaget har1900-talet, i synnerhet 1930-, 40-, 60- och 90-talen, inneburit en stark tillväxt av ungdoms-organisationer och medlemmar. Intressant attnotera är att föreningslöshet fortfarande idagpå 2000-talet förknippas med ett visst utanför-skap, och i någon mening med en okontroller-bar autonomi på gott och ont. Vilka verksam-heter och uttryck är idag egentligen inriktadepå för och/eller av ungdomar? Och vad främ-jas i dessa verksamheter? Ordning, valfrihet,trygghet eller framtidstro?

Inlaga.pmd 1/21/2009, 8:29 AM59

60

ReferenserAreschoug, Judith (2005). ”Ska dumed och dra en braja, Micke?”, iBengt Sandin et al Samhällets exper-ter och samhällsproblem. Utbildnings-program om narkotika och läs och skriv-svårigheter, Stiftelsen Etermediernanr 10 2005.

Berggren, Henrik (1995). SekletsUngdom. Retorik, politik och moder-nitet 1900–1939. Diss. Tiden, Stock-holm.

Bjurström, Erling (1980). Genera-tionsupproret. Ungdomskulturer,ungdomsrörelser och tonårsmark-nadfrån 50-tal till 80-tal, Wahlström &Widstrand, Stockholm.

Blomdahl, Ulf (1990). Folkrörelsernaoch folket – med utblick mot framti-den, Carlsson, Stockholm.

Boëthius, Ulf (1999). ”Mot gry-ningen! Ungdom och modernitet iAlvar Zackes flygböcker”, i Franzènet al (1999). Från flygdröm till swing-scen. Ungdom och modernitet på1930-talet, Arkiv, Lund.

Czaplicka, Magdalena (1999).”Yrhättor, backfischar och unga da-mer – ett flickboksgalleri”, i Fran-zén et al (1999). Från flygdröm tillswingscen. Ungdom och modernitet på1930-talet, Arkiv, Lund.

Franzén, Mats et al (1998). Från flyg-dröm till swingscen. Ungdom ochmodernitet på 1930-talet, Arkiv, Lund

Franzén, Mats, ”Fart och fläkt”, iFranzén Mats et al (1998). Från flyg-dröm till swingscen. Ungdom ochmodernitet på 1930-talet, Arkiv,Lund.

Frykman, Jonas (1988). Dansbane-eländet – Ungdomen, populärkulturenoch opinionen, Natur och Kultur,Stockholm.

Gullberg, Eva (2004). Det välnärdabarnet. Föreställningar och politik iskolmåltidens historia, Carlsson,Stockholm.

Jönsson, Ulf (1997). Bråkiga, lös-aktiga och nagelbitande barn: Om barnoch barnproblem vid en rådgivnings-byrå i Stockholm 1933–1950, Diss.Linköping universitet

Lindroth, Jan (1974). Idrottens vägtill folkrörelse. Studier i svensk idrotts-rörelse till 1915, Studia historicaUpsaliensia, Uppsala.

Lundström, Tommy och FilipWijkström (1995). Från röst till ser-vice? Den svenska ideella sektorn i för-ändring, Sköndalsinstitutet, Stock-holm.

Micheletti, Michelle (1994). Det ci-vila samhället och staten. Medborg-arsammanslutningarnas roll i svenskpolitik, Fritze, Stockholm

Münger, Ann-Charlott (2000). Sta-dens barn på landet – Stockholmssommarlovskolonier och den modernavälfärden, Diss. Linköpings univer-sitet.

Nordberg, Karin (1998). Folkhem-mets röst. Radion som folkbildare1925–50. Diss. Umeå universitet,Symposion, Stockholm.

Norberg, Johan R (2004). Idrottensväg till folkhemmet. Studier i statligidrottspolitik 1913–1970, SISUidrottsböcker, Stockholm.

Olson, Hans-Erik (1992). ”Är idrot-ten en folkrörelse?”, i Sveriges cen-tralförening för idrottens främjandesårsbok 1992.

Olson, Hans-Erik (1992). Staten ochungdomens fritid. Kontroll eller auto-nomi?, Arkiv, Lund.

Olson, Ole (1999). Från arbete tillhobby. En studie av pedagogisk filan-tropi i de svenska arbetsstugorna.Diss. Linköpings universitet.

Sandin, Bengt (1986). Hemmet, ga-tan, fabriken eller skolan. Folk-undervisning och barnuppfostran isvenska städer 1600–1850. Diss. Ar-kiv, Lund.

Sandin, Bengt et al (2005). Samhäl-lets experter och samhällsproblem. Ut-bildningsprogram om narkotika ochläs och skrivsvårigheter, Stiftelsen Eter-medierna nr 10 2005.

Sidebäck, Göran (1992). Kampenom barnets själ. Barn- och ungdoms-organisationer för fostran och norm-bildning 1850–1980. Diss. Carlsson,Stockholm.

Sjöberg, Mats (1996). Att säkra fram-tidens skördar. Barndom, skola och ar-bete I agrar miljö: Bolstad pastorat1860–1930. Diss. Linköpings uni-versitet.

SOU 1951:41Ungdomen möter sam-hället. Ungdomsvårdskommitténs slut-betänkande.

SOU 1966:47 Ungdomens före-nings- och fritidsliv. Organisationer ochmedlemmar.

Svedberg, Lars och Lars Trägårdh(2007). ”Unga, civilsamhället ochvälfärd”, i Fokus-07. En analys avungas hälsa och utsatthet, Ungdoms-styrelsen, Stockholm.

Trägårdh, Lars i SOU 1999:84, Civil-samhället. Demokratiutredningensforskarvolym.

Waltersson, Kent (2005). Bildningför livet. Framtidsstrategier ochbildningssträvanden i Tengene JUF1930–1960. Diss. Linköpings uni-versitet, Linköping.

Inlaga.pmd 1/21/2009, 8:29 AM60

61

Noter1 Forskningsöversikten Ungdomarsom hot eller löfte – En historisk över-sikt kring civilsamhällets roll i främ-jande och förebyggande arbete medungdomar är under bearbetning avErsta/Sköndahl högskola.

2 Exemplivs: Sandin, Bengt (1986).Hemmet, gatan, fabriken eller skolan.Folkundervisning och barnuppfostrani svenska städer 1600–1850. Diss.Arkiv förlag, Lund. Olson, Hans-Erik (1992.) Staten och ungdomensfritid. Kontroll eller autonomi? Arkivförlag, Lund, Jönsson, Ulf (1997).Bråkiga, lösaktiga och nagelbitandebarn: Om barn och barnproblem viden rådgivningsbyrå i Stockholm 1933–1950, Diss. Linköping universitet,Münger, Ann-Charlott (2000). Sta-dens barn på landet – Stockholmssommarlovskolonier och den modernavälfärden, Diss. Linköpings univer-sitet, Gullberg, Eva (2004). Det väl-närda barnet – föreställningar och po-litik i skolmåltidens historia, Diss. Lin-köpings universitet, Carlssons,Stockholm.

3 Exempelvis: Norberg, Johan R,(2004), Berggren, Henrik (1995).

4 Münger (2000). introduktionska-pitel.

5 Münger (2000). introduktionska-pitel.

6 Münger (2000), s.36–38.

7 Münger (2000), s.38.

8 Münger (2000), s.39.

9 Gullberg (2004), kapitel 1–2.

10 Gullberg (2004), s.45–50.

11 Nordberg, Karin (1998).

12 Gullberg (2004), s.114–123.

13 Olson, Ole (1999).

14 Olson (1999), s.60–71.

15 Münger (2000), s.57, Gullberg(2004), s.37–41.

16 Olson (1999), s.74 citerandesmakarna Retzius samling av manus-kript och brev i Kungliga Vetenskaps-akademiens arkiv (KVA).

17 Olson (1999), s.129–135.

18 Sjöberg Mats (1996).

19 Franzén et al (1998) , s.14

20 Beskrivningen av 1939-års ung-domsvårdskommitté är hämtad urNorberg (2004), s.214ff.

21 Norberg (2004), s.214 ff.

22 Boëthius, Ulf (1999), i Franzèn etal (1999), s.58–111.

23 Czaplicka, Magdalena (1999), iFranzén et al (1999), s.112–180.

24 Franzén, Mats (1999). Fart ochfläkt. Ungdom, sport och moderni-tetens ambivalenser, i Franzén et al(1999), s.199–239.

25 Norberg (2004), s.217ff. Beskriv-ningen av vad som passade bäst förolika kategorier av föreningslös ung-dom är hämtad från SOU 1947:12,s.169.

26 Olson, Hans-Erik (1992). Statenoch ungdomens fritid. Kontroll el-ler autonomi?, Arkiv, Lund. s.58ff.

27 Olsson (1992).

28 Svedberg, Lars och Trägårdh, Lars(2007). ”Unga, civilsamhället ochvälfärd”, i Fokus-07. En analys avungas hälsa och utsatthet, Ungdoms-styrelsen, Stockholm.

29 Olsson (1992).

30 Olson (1992), s.137ff.

31 Olsson (1992).

32 Frykman, Jonas (1988), s.10.

33 Frykman (1988), s.23.

34 Frykman (1988), s.26–27.

35 Frykman (1988).

36 Olsson (1992), s.150 ff.

37 Areschoug, Judith (2005), s.17ff.

38 Här syftas på SIA-skolan, mennågon referens anges ej eftersomingen vidare fördjupning sker.

39 Bjurström, Erling (1980), s.9–13.

40 Berggren (1995).

41 Berggren (1995).

42 SOU 1951:41, s. 71ff.

43 SOU 1951:41, s.81ff.

44 Blomdahl, Ulf (1990), s.166f.

45 Berggren (1995), s.118. För en för-teckning över politiska ungdomsför-bund och medlemsantal under 1930-talet, se Berggren s.263f.

46 SOU 1966:47.

47 SOU 1966:47.

Inlaga.pmd 1/21/2009, 8:29 AM61

62

48 Svedberg och Trägårdh (2007),s.122.

49 Waltersson (2005).

50 Waltersson (2005).

51 Sidebäck, Göran (1992).

52 Sidebäck (1992).

53 Franzén (1998).

54 Franzén (1998).

55 Berggren (1995), s.186ff.

56 Sidebäck (1992), s.281.

57 Sidebäck (1992), s.86f.

58 Sidebäck (1992), s.86f.

59 Sidebäck (1992), s.37.

60 Sidebäck (1992), s.82ff.



63 Norberg (2004). Micheletti,Michelle (1994).

64 Lindroth, Jan (1974).

65 Olson, Hans-Erik, ”Är idrotten enfolkrörelse?”, i Sveriges centralfören-ing för idrottens främjandes årsbok1992, s.147. Se även Olson Hans-Erik, ”Idrotts- och friluftslivets poli-tiska ekonomi”, i Andersson Johnny,red (1991), Turbulens i rörelsen,SISU, Stockholm.

66 Lundström, Tommy och FilipWijkström (1995).

67 Norberg (2004).

68 Norberg (2004), s.455.

69 Franzén, Mats, ”Fart och fläkt”, iFranzén, Mats, red (1998), s. 199ff

70 Norberg (2004), s.453ff. Trägårdh,Lars i SOU 1999:84.

71 Norberg (2004), s.468f.

Inlaga.pmd 1/21/2009, 8:29 AM62

63

Inlaga.pmd 1/21/2009, 8:29 AM63

64

KAPITEL 5

Inlaga.pmd 1/21/2009, 8:29 AM64

65

Det föregående kapitlet handlade bland annat om scoutrörelsens fram-växt och landsbygdens ungdomsorganisationer. Här kan du istället läsaom scouternas framtidsfrågor och om ett sommarläger som engageradeungdomarna i en liten nordlig svensk by.

Journalisten Thomas Östlund har besökt Hassela och intervjuat ÅsaOlsson som är engagerad i projektet Scouting för alla där man arbetar föratt rekrytera invandrarungdomar.

Lägerliv– på landet och i förorten

Inlaga.pmd 1/21/2009, 8:29 AM65

66

Något måste hända i Hassela tyckte ungdomarna.Svaret blev sommarlägret Myggbiten.

Sommarlägret somgav Hassela ett lyft

– Nordanstigs kommun ligger i utkanten avSverige och Hassela i utkanten av Nordanstig.

Så beskriver Annelee Larsson, 33, sin hemby.Kanske speglar uttalandet den känsla sommånga Hasselabor känner. Man befinner sighelt enkelt lite vid sidan av.

Under knappt ett års tid var Annelee anställdför att planera och genomföra projektet Mygg-biten. Själv är hon inflyttad Hasselabo sedantio år tillbaka. Hon berättar att byn delar sammaöde som andra svenska småorter – sjunkandeinvånarantal med allt sämre service som följd.”Här händer ingenting” är en standardfrasbland ungdomarna i Hassela.

– Folk vill bo kvar här, men har på något sättändå tappat framtidstron, säger Annelee.

Projektet Myggbiten var ett sätt för Hassela-borna att återfå lite av gnistan. En möjlighet attvisa för sig själva och omvärlden att även enliten ort mitt i den djupa Hälsingeskogen kankraftsamla.

Nu får det vara nogEn sommardag 2005 skådar den då 50-årigasommargästen Johan Fallenius ut över en ned-läggningshotad by och tänker att ”nu får detvara nog”.

De följande två åren är historien om hur enidé blir verklighet. Det speciella med Myggbi-ten är att väldigt lite var bestämt från början –egentligen bara att något skulle hända. Det höllsmöten i skolan och i byns samlingslokaler.Idéer bollades fram och tillbaka.

Slutligen enades man om ett läger som skullelocka ungdomar mellan 13 och 18 år från helalandet till Hassela. Upplägget spikades, och gickut på att varje deltagare skulle välja en läger-profil, en specialinriktning med olika aktivite-ter. På förmiddagarna skulle deltagarna vara i”sin” profil och på eftermiddagarna delta i ge-mensamma aktiviteter – bad, lekar och annatsom hör lägerlivet till. Ungdomar från Hasselaskulle få kommunala sommarjobb på lägret ochdärmed involveras i det praktiska arbetet. Treveckoläger skulle genomföras, med 21 läger-profiler och totalt 400 deltagare.

I stort sett blev det som planerat – med ettviktigt undantag. I stället för 400 deltagare komdet 40.

Inlaga.pmd 1/21/2009, 8:29 AM66

67

Ett misslyckande?– Visst såg det mörkt ut ett tag. Nu känner dudig väl misslyckad, sa folk till mig. Men så här iefterhand går det inte att känna så, eftersomalla som var med var så nöjda, säger Annelee.

Att det inte kom så många deltagare utifrånuppvägdes också av att så många Hasselabordeltog. Lägret höll till på Stjärnan, en gammalfestplats i utkanten av byn, och under läger-veckorna blev det en naturlig samlingsplats fråntidig morgon till långt fram på natten. Idén medolika profiler föddes av ungdomarna. Aktivite-terna var foto, vildmark, häst, teater, dans ochrock.

De flesta deltagare utifrån kom från kommu-ner i närområdet, men lägret hade deltagarefrån bland annat Stockholm, Örebro och Ud-devalla. Flera av dem hade hittat Myggbiten påinternet och anmält sig.

Av och för ungdomarDet är inte alltid som ungdomsprojekt växerfram underifrån men Myggbiten har verkligenengagerat människorna i Hassela.

Niklas Andersson, 17, är en av dem somsommarjobbade med projektet. När det plane-rades gick han i nian. Nu läser han upp engel-ska för att kunna komma in på en gymnasie-linje med skidturism som inriktning.

– Alla tyckte att det var en bra idé. Att folkutifrån skulle få se att Hassela fanns. Så vi bör-jade jobba med det tillsammans.

I Niklas dåvarande klass gick 16 elever. Så gottsom alla var på ett eller annat sätt involverade iMyggbiten. Niklas är ingen storstadskille mentänker ändå inte stanna i Hassela. Han villlängre norrut mot skidorterna i Jämtland.

– De som drar tycker att det är dött här. Manvill ut, bort från Hassela.

Att det blev färre lägerdeltagare än planeratvar inget som störde Niklas:

– Det var tillräckligt. Fyrahundra hade varitalldeles för många…

Förmåga att ta ansvarGång på gång framhåller Annelee ungdomar-nas engagemang och arbetsinsats under lägret.

– Jag körde på känsla. Och gav dem en massaansvar. Här har ni kycklingfiléer, ris och grön-saker, nu ska det bli middag för femtio perso-ner sa jag och gick därifrån.

Myggbiten kom från ungdomarna. Det härvar deras grej. Och sina egna grejer vill maninte förstöra.

Men också projeketet Myggbiten har haft sinbeskärda del av motgångar missförstånd ochkonflikter.

En av de tuffaste dagarna var när beskedet komatt sex av de mest aktiva ungdomarna inte skullefå kommunala sommarjobb på lägret. Flera avdem hade uppfattat att de blivit lovade jobb.När tiden var inne för att tillsätta platserna fölljust dessa ungdomar utanför de ramar som angervilka som har rätt till sommarjobb.

– De var jätteledsna och hoppade av. Manmåste vara väldigt försiktig med vad man lovar,säger Annelee.

Thord Wannberg, kommunchef i Nordanstig,är medveten om problemet med sommar-jobben som inte blev av, men försvarar sig medatt Myggbiten ändå fick en oproportionerligtstor del av det totala antalet kommunala som-marjobb:

– Det var ju några som kom i kläm, men vihar tydliga regler och kunde inte beakta baraett projekt.

När det gäller ungdomars uppväxtvillkor i all-mänhet är Thord Wannbergs grundfilosofi attNordanstig ska vara en attraktiv kommun att

Inlaga.pmd 1/21/2009, 8:29 AM67

68

växa upp i och återvända till.– Det är inget märkligt att ungdomar lämnar

oss ett tag, ser sig om i världen och skaffar sigutbildning. Det vi ska göra är att bygga upp enkänsla av att vilja och kunna återvända.

Det är också i det perspektivet som han tillta-las av Myggbiten.

– Genom projektet engagerades många ide-ella krafter på orten. Säkert bidrog det till attbygga upp den här känslan.

För en liten kommun är varje besökare uti-från värd mycket.

– Jag är övertygad om att alla som var där kom-mer att bära med sig minnet av den här veckanut i livet.

Jantelag och missunnsamhetNär Myggbiten förbereddes skakade mångaHasselabor på huvudet. Annelee berättar om dendag då planeringen hade gått snett och hon be-klagade sig för en kvinna. Svaret glömmer honinte i första taget:

– Men Annelee, du tror väl ändå inte att nå-gon i byn vill att du ska lyckas med det här. Dukommer ju inte ens härifrån.

Nu, med facit i hand, är hon glad att hontackade ja till erbjudandet att, som hon säger,vara myggdrottning under ett år av sitt liv.

Grundtanken då, att göra något som ungdo-marna i byn kunde känna stolthet över?

– Alla tyckte att det kändes väldigt tomt närMyggbiten var över. Det är väl också ett bevis påstolthet. Tanken från början var ju att man inteskulle behöva åka härifrån för att det skullehända nåt. Och nu hände det faktiskt nåt.

Fakta

• Hassela ligger i Nordanstigs kommun i norra Häl-singland. Kommunen har 9 800 invånare.

• Kommunen har ingen centralort. Kommunkontoretfinns i Bergsjö och andra större samhällen är Jätten-dal, Harmånger, Gnarp och Hassela.

• I Hassela bor 887 personer, varav 124 är mellan 10och 19 år.

• Myggbiten drevs formellt av Hasselagården, en para-plyorganisation för föreningarna i Hassela. I prakti-ken fungerade projektet som ett stort nätverk där nä-ringsliv, föreningar, kommun och enskilda ställde uppmed olika insatser. Lägret genomfördes sommaren2007.

Inlaga.pmd 1/21/2009, 8:29 AM68

69

Scouterna vill rekrytera ungdomar med utländsk bakgrund. Det är lättaresagt än gjort för en traditionsbunden organisation med medelklasstämpel.

Mångfald– en överlevnadsfråga för scouterna

– Om vi inte gör något nu kommer vi att hasvårt att finnas kvar om hundra år, säger ÅsaOlsson, en av projektledarna för Scouting föralla.

• Scouterna tappar medlemmar.• För få barn och ungdomar med utländsk bak-grund är med.• Om inget drastiskt görs riskerar scouterna attbli en marginaliserad ungdomsrörelse i otaktmed tiden.• Scouterna måste öppna sig för nya grupper –och välkomna impulser utifrån.

Så kan man i korta drag sammanfatta denanalys som ligger bakom Scoutrådets satsningScouting för alla.

Åsa Olsson har tidigare arbetat som läraremen är nykomling i scouterna. Hon har däre-mot länge varit starkt engagerad i mångfalds-frågor, bland annat var hon med att starta orga-nisationen Skolor mot rasism.

Åsa berättar att Scoutrådets mångfaldsstrategistår på två ben. Att få in nya grupper i scoutrö-relsen är viktigt, men inte tillräckligt. De nyamedlemmarna måste också känna att de haren plats – och att de får ta plats.

Vita fläckarScouternas medlemstapp yttrar sig i första handi svårigheter att nyrekrytera medlemmar. Detfinns också flera vita fläckar på den svenskascoutkartan. I storstädernas mångkulturellaområden får man leta länge efter livskraftigascoutkårer. Därför var det naturligt att Scoutingför alla skulle satsa just på de här områdena.

I stadsdelarna på norra Järvafältet i Stockholmoch i Hyllie i Malmö har helt nya scoutkårerbildats. Anställda projektledare har rekryteratoch utbildat ledare. Verksamheten har etable-rats och pågår nu för fullt.

I Göteborg har man genomfört öppna lägermed ungdomar från olika stadsdelar. Även detär ett led i att locka till sig ungdomar som knap-past självmant skulle ha knackat på dörren tillscoutlokalen.

I Fisksätra i Nacka utanför Stockholm fannsen scoutkår, men trots att den låg i ett mång-kulturellt område, deltog nästan bara inföddasvenskar i verksamheten. Projektet har varitvägvisare i förändringsarbetet.

– Många inser att vi har svårt att nå barn ochungdomar med utländsk bakgrund. Men däri-från är steget långt till att göra något i den egnakåren.

På en del håll saknas insikten, vilket Åsa för-klarar med att man främst, och av naturliga skäl,ser till den egna kårens utveckling.

Inlaga.pmd 1/21/2009, 8:29 AM69

70

– Vi har inga problem, hos oss står ungarna ikö. Så resonerar många. Men man måste ocksåkomma ihåg att det handlar om människorsom ställer upp på sin fritid. Ingen kan kräva attde ska ta ansvar för hela scoutrörelsens utveck-ling.

De har medvetet valt att satsa på kårer somvill, men inte riktigt vet hur. Det finns ocksåolika hjälpmedel för kårer som vill komma vi-dare. Utbildning av mångfaldsinformatörer,spel, övningar och handböcker är exempel.

En traditionsbunden rörelseDet är självfallet att förändringar utmanar. Detgäller också arbetet med Scouting för alla.Scouterna är en etablerad och traditionsbun-den rörelse – på gott och ont. Att skapa identitetoch inre sammanhållning är viktigt, menarÅsa. Vad är det då som håller en rörelse sam-man?

– Just det måste vi fråga oss: Vad är kärnan iscouting? För mig är det självklart att det ärscoutmetoden och våra grundvärderingar.Strunt samma om vi har blå dräkt eller inte,knyter knopar eller inte…

Det här är lätt att instämma i, i alla fall i teo-rin. Men när ett gäng scouter träffas är det lätthänt att cirkeln sluts. Många känner varandrasedan tidigare och delar minnen. Allt sådantsänder ut mer eller mindre uttalade signalerom att så här gör vi. Underförstått är budskapetatt den som är ny ska anpassa sig till rådandenormer. Sådana subtila men exkluderande fak-torer måste synliggöras och ifrågasättas, menarÅsa. Då kommer man också att upptäcka attuttalanden som – Vi är ju öppna för alla och –Det är väl bara att komma på våra möten, inte ärfullt så oproblematiska.

Sveriges Muslimska ScouterScoutrörelsen är världsomspännande och iSverige finns även organisationen SverigesMuslimska Scouter, som har kårer i bland an-nat Rosengård i Malmö. Samarbetet med dessakårer har väckt tankar om integration i sam-hället i stort. Är det bra eller dåligt med homo-gena grupper, som de muslimska scouterna ärett exempel på?

– Vi har vridit och vänt mycket på den frågan.Vi tror att det är omöjligt att integreras på likavillkor om inte den svensk-muslimska scout-rörelsen först skapar en egen stark identitet,säger Åsa som medger att frågan är komplice-rad.

– Vi vill i alla fall bereda vägen för en integra-tion som inte bara handlar om att dom ska lärasig att bli som vi.

Det går också att vända på perspektivet:– Hur många av våra svenska scoutkårer är

inte homogena? Titta på kristna scouter ellernyktra scouter. Det är homogena grupper somvi inte alls reagerar lika starkt på.

Även från ett föreningsperspektiv har kontak-terna med de muslimska scoutkårerna gett tan-keställare. I föreningslandet Sverige finnsmånga skrivna och oskrivna regler som sällanifrågasätts:

– När en mamma med utländsk bakgrund frå-gar varför staten ska ha reda på om mitt barngår till scouterna en dag i veckan, är det intealltid lätt att förklara.

Byråkrati och administration kan ta död påmänniskors lust att engagera sig ideellt. Kanskeskulle vi börja ifrågasätta en del av det vi ore-flekterat accepterar.

– Vi är ju här för att ha kul med barnen, tän-ker många scoutledare, samtidigt som de drunk-nar i rapporteringslistor, bokföring, protokolloch projektansökningar, säger Åsa.

Inlaga.pmd 1/21/2009, 8:29 AM70

71

Kunskap och självtillitErfarenheterna från de olika projekten i Malmö,Göteborg och Stockholm handlar mindre omkulturkrockar och mer om att få människor attvåga ta plats. De nya ledarna med utländsk bak-grund har vuxit under resans gång och har alltmer tagit rollen som förebilder.

– Deras dåliga självförtroende var den störstautmaningen. Det tog tid att få dem att våga klivain i en aktiv ledarroll.

Åsa ser kunskap och självtillit som en nyckeltill integration. Så länge stora grupper nyasvenskar befinner sig i ett konstant underlägeblir det aldrig ett möte på lika villkor. Men vissthar även grundläggande värderingar ställts motvarandra i projekten, där scouterna hävdar detsjälvklara med att ha verksamhet där tjejer ochkillar är tillsammans. Sådana konflikter är ingetman kan – eller ska – blunda för, säger Åsa ochåterkommer till vikten av att ha scouternas män-niskosyn i fokus.

– Men det har varit svårt ibland, till exempelhar vi haft några pojkar som har tagit ansvar försina systrars beteende under aktiviteterna.

Projekten inom Scouting för alla har vad Åsakallar för en exitstrategi. Målet är att kårernaska leva vidare av egen kraft, den dag projekt-pengarna är slut. Det är inte minst en skyldig-het gentemot de människor i storstädernas för-orter som genom åren sett åtskilliga storstiladesatsningar födas och dö.

– Vi har också mött den misstron. Många kän-ner sig svikna.

Utan anställda projektledare på plats hadeverksamheten varit omöjlig.

– Skulle vi släppa taget nu så skulle allt falla.En sak har vi lärt oss och det är att all föränd-ring tar tid.

Och då är vi tillbaka till grundfrågan: Hur skascoutrörelsen se ut om tio år eller femtio år?Scouting för alla visar möjligheter – men ocksåsvårigheter.

– Det finns ett sug efter att förändra den härrörelsen, så att vi speglar Sverige som det ser utidag. Vi är på god väg och tar ett medvetet steg itaget.

Fakta

• Svenska Scoutrådet är en samarbetsorganisation förSveriges fem scoutförbund: Frälsningsarméns scout-förbund, KFUK-KFUM:s scoutförbund, Nykterhetsrö-relsens scoutförbund, SMU Scout och Svenska Scout-förbundet.

• Svenska Scoutrådet arbetar med internationella ar-rangemang och representerar svensk scouting i de glo-bala scoutorganisationerna. Man driver också frågoroch projekt som är gemensamma för de fem svenskaförbunden.

• Scoutrörelsen grundades i England 1907 och finnsidag i 160 länder.

Inlaga.pmd 1/21/2009, 8:29 AM71

72

KAPITEL 6

The challenge … is to find the proper balance betweenthe efficiencies of markets and the inventiveness of the

voluntary sector, and the legitimate role of the state in raisingrevenues, setting standards and allocating resources.

(Smith & Lipsky 1993, s.231–232 Nonprofits for Hire. The Welfare State in the Age of Contracting)

Inlaga.pmd 1/21/2009, 8:29 AM72

73

Synen på ungdomars fritid som något problematiskt går hundra år till-baka i tiden. När Sverige urbaniserades och arbetarklassen växte framunder 1900-talet restes det krav på att staten skulle skydda ungdomar sominte var med i någon förening. Hoten som hägrade var bland annat dans-baneeländet och biografen.

Inom fritidssektorn pågår en dialog. Ska fritidsverksamhet för ungdo-mar fungera förebyggande eller främjande?

Inom ungdomsarbetet brukar förebyggandebegreppet handla om att setill att inget illa inträffar. Det kommer från hälso- och sjukvården.

Att främja handlar istället om att stimulera en positiv utveckling.(Ungdomsstyrelsen 2008, Mötesplatser för unga – aktörerna, vägvalen ochpolitiken, s.206)

I det här avsnittet har vi valt att fördjupa oss i främjandebegreppet. Inomramen för regeringens satsning Förebyggande och främjande ungdomsverk-samhet har forskaren Anders Kassman undersökt främjandebegreppet ochdet civila samhällets sociala arbete.

Främjandeungdomsverksamheti civilsamhället, staten och kommunerna

Inlaga.pmd 1/21/2009, 8:29 AM73

74

InledningFritiden är en viktig arena för mötet mellanstaten och civilsamhället. Många ungdomar ärmed i föreningar för att idrotta, ägna sig åt nå-gon aktivitet eller försöka påverka politiskt. Sta-ten stödjer föreningslivet för dess egen skullmen också för att främja dess positiva effekterför samhället som helhet och för enskilda ung-domars utveckling. Främjande ungdomsarbetekan bedrivas såväl av ideella föreningar som avmyndigheter och omfatta vitt skilda förhåll-ningssätt, verksamheter och målgrupper. Intui-tivt förknippar vi gärna främjande arbete medhonnörsord som frivillighet, utveckling, öppen-het och en strävan efter att betona det positiva iolika situationer. Inom forskningen är begrep-pet främjande inte så vanligt förekommande.Det är inte heller särskilt vanligt förekom-mande bland politiker och beslutsfattare.

När Ungdomsstyrelsen kallade sitt nya storaprojekt med insatser för utsatta ungdomar förFörebyggande och främjande ungdomsverk-samhet, gav det mig en anledning och ett till-fälle att försöka ta reda på hur forskningen serpå begreppet främjande. Även om just begrep-pet främjande inte används inom forsknings-världen så finns det mycket forskning som an-vänder sig av liknande begrepp, och bakomdessa finns olika teorier om vad som är viktigtatt tänka på i det praktiska arbetet.

Beteckningen ungdomsverksamhet är liksomfrämjandebegreppet lite otydligt. Det som lig-ger närmast till hands utöver idrott och före-ningsliv är väl kanske fritidsgårdarna och derasverksamhet. Det är också fritidsledare som of-tast använder sig av främjandebegreppet, ochdärför ägnas mötet mellan fritidsledare ochungdomar särskild uppmärksamhet i dennaforskningsöversikt (Kassman 2008). Historisktsett finns även en stark koppling mellan före-

ningslivet och fritidsgårdarna. Föregångarna tilldagens kommunala fritidsgårdar drevs av ide-ella föreningar och ett motiv bakom öppnan-det av de kommunala gårdarna var att finnasysselsättning åt dem som inte själva sökte sigtill föreningslivet (Olson 1992).

Syfte och avgränsningarSyftet med den här forskningsöversikten är attlyfta fram teorier och forskningsinriktningarsom knyter an till främjandebegreppet och dis-kutera vad dessa betyder för den praktiskaungdomsverksamheten i mötet mellan stat ochcivilsamhälle. Jag har främst koncentrerat migpå forskning med relevans för främjande-verksamhet bland unga. Men jag har också söktforskning om förhållandet mellan civilsam-hället och staten. Den litteratur som valts utfinns med därför att den bidrar till förståelsenför hur olika forskningsinriktningar och tradi-tioner ser på främjande ungdomsverksamhetoch särskilt i förhållandet mellan stat och civil-samhälle. Jag har även koncentrerat mig på attundersöka vad forskningen säger om det prak-tiska arbetet med ungdomar. Jag försöker dess-utom nyansera diskussionen genom att synlig-göra problem inom olika forskningsriktningar.Översikten ska inte uppfattas som en heltäck-ande översikt över området utan mer som eninblick i ett antal forskningsmiljöer och tradi-tioner som existerar sida vid sida utan att alltidintressera sig för varandra. Det handlar blandannat om mer eller mindre kända begrepp somsocialt kapital, empowerment, resiliens ochliknande men även om ett begrepp som jag intetidigare funnit i den svenska forskningen mensom tycks relevant i sammanhanget – PositiveYouth Development (PYD) eller översatt tillsvenska positiv ungdomsutveckling. Forsk-ningen kring detta begrepp är intressant, efter-

Inlaga.pmd 1/21/2009, 8:29 AM74

75

som den kombinerar ett intresse för främjandeungdomsarbete, ofta bedrivet inom civil-samhället, med ett tydligt vetenskapligt intresse.De verksamma inom detta sammanhang tyckssträva efter ett samarbete mellan forskning ochpraktik som ter sig hoppingivande eftersom detofta råder brist på sådan koppling. Just inomfritidsområdet blir denna brist extra tydlig, ef-tersom det är ett stort steg mellan den akade-miska forskningen vid universitet och högsko-lor och den folkhögskolebaserade fritidsleda-rutbildningen (Berggren & Olofsson 1995,Svenneke Pettersson & Havström 2007).

Det finns flera områden som jag inte tagitupp, vilket jag själv upplever som en brist i över-sikten. Det viktigaste är kanske de olika formerav föräldravandringar och liknande som blivitvanligare under senare år. Denna form av pri-vata initiativ måste betraktas som intressantanär det gäller åtgärder för unga i skärningspunk-ten mellan civilsamhälle och stat. Ett annat fe-nomen som inte har undersökts tillräckligt ärklientrörelser, självhjälpsgrupper och mentors-program, tydliga uttryck för initiativ hemma-hörande inom civilsamhället. Översikten rym-mer inte heller forskning kring situationell pre-vention, vilket även det skulle ha berikat dis-kussionen, eftersom den typen av åtgärder inteär lika starkt fokuserade på att påverka indivi-der åt det ena eller andra hållet utan i ställetutgår från den fysiska miljön.

Stöd, utveckling och kontrollEnligt forskarna i socialt arbete, Lars Ohlsonoch Hans Swärd (1994), finns det framför allttvå perspektiv som gör sig gällande i debattenom samhällets insatser gentemot ungdomar. Ettsom betraktar olika åtgärder ur en positiv syn-vinkel och menar att de behövs för att skyddaoch fostra ungdomarna och ett mer kritiskt som

menar att många insatser hindrar unga från attutveckla sina egna liv på bästa sätt. Företrädareför den mer positiva tolkningen menar att sam-hället har ansvar och skyldighet att vidta åtgär-der. Särskilt viktigt är samhällets stöd till ut-satta grupper:

Insatserna har syftat till att återupprättade unga och ge dem en värdig och me-ningsfull livssituation. Genom att förbjudaskadliga inslag och stimulera den godakulturen och de goda sysselsättningarna skeren förädling av ungdomarna och de lotsasin i vuxenvärlden. Det gäller helt enkelt,enligt detta perspektiv, att hjälpa ungdo-marna genom en svår och problematiskperiod i deras liv då mycket kan gå snett.Särskilt gäller det de ungdomar som frånbörjan haft sämst förutsättningar. Därförbör inga medel lämnas oprövade.(Ohlsson & Swärd 1994, s.91)

Kritikerna menar tvärtom att ungdoms-insatser snarast bör tolkas som uttryck för vux-nas strävan att kontrollera ungdomars vardag:

Särskilt bland medelklassen har det, enligtkritikerna, funnits en rädsla för en ung-domsvärld utanför de vuxnas kontroll.Därför har vuxensamhället bara sett denegativa sidorna i ungdomarnas revolt ochinte de mer positiva sidorna av utopier ochfrihetslängtan som också har funnits där.Ungdomen i dagens samhälle blir helt en-kelt manipulerade av myndigheterna ochkommersialismen och fråntas möjligheternaatt göra egna erfarenheter, skapa egna fri-zoner och utveckla ett eget ungdomsliv.(Ohlsson & Swärd 1994, s.91)

Inlaga.pmd 1/21/2009, 8:29 AM75

76

Dessa två perspektiv gör sig hela tiden gällandei diskussionen kring olika aktörers insatser.Ungdomskulturforskningen försöker kringgåden ofta stereotypa beskrivningen av unga ochderas problem genom att utgå från ungas egnakulturyttringar. Ett exempel på detta är när sam-hälls- och kulturforskaren Ove Sernhede (2002)skriver om hip-hopens överbryggande möjlig-heter efter den stora branden i Göteborg 1998:

De kommunikationsmönster och umgäng-esformer som utvecklas i denna typ avungdomskulturer kan ses som uttryck fören strävan att motverka den utveckling somunder det senaste decenniet delat upp detsvenska samhället i ’vi och dom’. En kultursom denna bär på erfarenheter och kun-skaper som är av central betydelse för arbe-tet att skapa ett tolerantare och mer solida-riskt samhälle.(Sernhede 2002, s.15)

Budskapet är att unga människor måste gesstörre utrymme och möjligheter att själva skapasin kultur och på så sätt utveckla det framtidasamhället. Vuxna kan enligt ungdomskultur-forskningen lära sig mer av unga än många tror.Thomas Ziehe förde i boken Ny ungdom (1986)fram sina tankar om ungdomars kulturella fri-ställning som fått ett stort inflytande på densvenska ungdomskulturforskningen. Densnabba samhällsomvandlingen innebär enligtZiehe att föräldragenerationens normer, värde-ringar och kulturella föreställningar inte längreär giltiga för dagens ungdomsgeneration. Ung-domens kulturella friställning ställer stora kravpå de unga själva att utveckla nya normer ochvärderingar och ge mening åt sina liv. Fritidenblir extra viktig i de ungas identitetsarbete ef-tersom det är den enda tid som de förfogar överhelt själva.

Kultursociologerna Mats Trondman ochNihad Bunar analyserade tillsammans med enlång rad medförfattare ungas situation i slutetav 1990-talet i boken Varken ung eller vuxen.Samhället idag är ju helt rubbat. De menade atten stor del ungdomsforskningen saknade ettklassperspektiv, vilket riskerar att stå i vägen förde problem unga står inför i övergången tillvuxenlivet. Risken är att ungas problem indi-vidualiseras, att de isoleras och stigmatiseras,när de i själva verket har det gemensamt att destår inför sämre möjligheter än tidigare gene-rationer. De visade bland annat att ungas val avfritidssysselsättning, tycke och smak återspeg-lar ungdomarnas klassbakgrund och urskiljdetvå olika utbildnings- och kulturvägar, en för dehögutbildades barn och en för de lågutbildades.De menade i mycket grova termer att det ärmöjligheterna för barnen till de lågutbildadesom på flera vis beskurits under senare delen av1990-talet, samtidigt som motåtgärderna indi-vidualiserats (Trondman och Bunar 2001).

Fritidsledare och främjandebegreppetUtbildningsledaren och före detta fritidsledarenTorsten Laxvik har tillsammans med en raddeltagare från kurser som han hållit skrivit tvåböcker inom ramen för sitt arbete på Fritids-forum som är fritids- och hemgårdarnas riks-förbund. Fritidsledarens roll är enligt Laxvik attinitiera och uppmuntra utvecklingsprocesserutan förutbestämt ändamål. Det finns enligtLaxvik inga färdiga svar för det främjande arbe-tet utan bara frågor som kan få människor attöppna ögonen. Laxvik hänvisar till KennethWestin vid Skarpnäcks folkhögskola för att klar-göra vad ett främjande arbetssätt innebär. Westinbrukar enligt Laxvik tala om fyra perspektiv imötet mellan människor:

Inlaga.pmd 1/21/2009, 8:29 AM76

77

• rehabiliterande när ett brott har begåtts ochnågon ska botas

• motverkande när ett brott håller på att begåsoch någon ska hindras

• förebyggande när man förväntar sig att någotbrott kommer att äga rum och någon ska fås påandra tankar

• främjande när någon ska utvecklas.

Laxvik menar att det är viktigt att dessa olikaroller särskiljs och att olika aktörer bör göra siggällande för olika uppdrag. Det största proble-met med att sammanblanda förebyggande ochfrämjande arbete är enligt Laxvik att fritids-sektorn annars riskerar att bidra till en olyckligoch självförstärkande stämplingsprocess.Fritidsledarna förleds lätt att äska större resur-ser genom att utmåla vissa problem som störreän vad de faktiskt är och att samtidigt föra framsig själva som det enda botemedlet. Detta riske-rar även enligt Laxvik att påverka ledarnas för-hållningssätt gentemot besökarna. Han menaratt ungdomar som förväntas vara problem lättblir problem. Dessutom är bra fritidsgårdarenligt Laxvik ofta på sikt en mycket bättre före-byggande åtgärd än direkta förebyggande åtgär-der (Laxvik 2001).

Staten, civilsamhälletoch den ideella sektorn

Begreppet civilsamhället spreds i Sverige un-der 1990-talet. Det var under åren med en poli-tisk våg av nyliberalism, med kritik av densvenska välfärdsstaten och kärva ekonomiskatider. När begreppet introducerades, användesdet för att dela upp samhället i två sektorer.Civilsamhället och staten. Inom civilsamhälletvar det framförallt de ideella organisationernasom utgjorde en tydlig kontrast och konkur-rent till staten. Efterhand kompletterades mo-dellen genom att marknaden lades till som entredje sfär och senare har även familjen tillkom-mit som en fjärde (Trägårdh 1995, Wijkström &Lundström 2002). Gränserna mellan dessasfärer är ofta otydliga och har heller aldrig heltklargjorts av forskarna. Avsikten med distink-tionen mellan sfärerna får väl snaras tolkas somolika försök att särskilja civilsamhället från deövriga eftersom det är denna sfär som forskarnainom fältet intresserar sig för. Den civila sam-hällssfären rymmer den ideella sektorn, ochdet är främst denna som intresset riktas mot.Även om en hel del andra begrepp förekom-mer så har många svenska forskare kommit attanvända begreppet ideell sektor, eftersom detrymmer de flesta andra begreppen av betydelse– sociala rörelser, social ekonomi, folkrörelseroch föreningsliv.

I en jämförande undersökning bestämde deninternationella forskargruppen sig för att enorganisation ska uppfylla fem kriterier för attbetraktas som ideell.

Inlaga.pmd 1/21/2009, 8:29 AM77

78

En ideell organisation ska

• vara formell, det vill säga institutionaliseradtill viss grad genom att till exempel ha en sty-relse, skrivna stadgar samt möten eller aktivite-ter med viss regelbundenhet.

• vara privat, det vill säga i institutionell me-ning separerad från staten.

• inte dela ut sitt ekonomiska överskott (non-profit-distributing), det vill säga inte ge en delav det ekonomiska överskottet som vinst tillnågon form av ägare eller huvudmän.

• vara självstyrande, det vill säga förmögen attsjälv kontrollera den egna verksamheten ochinte vara en del av till exempel ett vinstdrivandeföretag.

• ha inslag av idealitet, det vill säga att organisa-tionen måste ha någon form av bidrag eller fri-villig medverkan av betydelse från privatperso-ner, till exempel genom ideellt arbete eller pri-vata gåvor (Wijkström & Lundström 2002, s.8).

Staten och civilsamhälletSamhället kan alltså delas upp i fyra sfärer somvi alla har olika relationer till i våra olika roller.Historiskt sett är det dock missvisande att målaupp en konflikt mellan staten och civilsam-hället. Staten och de sociala rörelserna har ut-vecklats sida vid sida och i hög grad gagnat var-andras utveckling (Micheletti 1994, Lundström1995). De traditionella folkrörelserna som ar-betarrörelsen, nykterhetsrörelsen, idrotten ochfackföreningarna har drivit på välfärdsreformeroch förstatligandet av flera verksamheter. Mo-tiven har ofta varit att göra aktiviteterna merallmänt tillgängliga och mer jämlikt utformade,

vilket har lett till snabb utbyggnad. Välfärdsstat-ens framväxt har också gått hand i hand medökat medlemskap i frivilligorga-nisationerna:

På områden som barnoch ungdomar,idrott, kultur och vuxenundervisning, kanvälfärdsstatens framväxt ha inneburit attutrymmet för frivilliga aktiviteter faktisktökat. De statsbidrag till föreningar somintroducerades långt tidigare, men slogigenom under efterkrigstiden har dessutomvarit betydelsefulla faktorer för förening-arnas expansionsmöjligheter.(Lundström 1995, s.87)

Den offentliga sektorn har lämnat omfattandeekonomiska bidrag till den ideella sektorn un-der lång tid. En genomgång av stödet till denideella sektorn visade att år 2003 fördeladessammantaget cirka 21 miljarder kronor i formav offentliga bidrag. Kommunerna stod för detstörsta stödet, 12,7 miljarder, staten för 6,5 mil-jarder och landstingen för 1,8 miljarder (Stats-kontoret 2004). I dessa skattningar ingår en-bart bidrag och inte ersättningar för mer speci-ficerade uppdrag som också är en vanlig stöd-form.

Olika samhällsfunktionerDe ideella organisationerna förväntas fylla ettantal viktiga samhällsfunktioner: De kan utgöraett avantgarde, ett komplement, ett alternativeller en ersättning till den offentliga sektornsolika verksamheter (Blennberger 1993).

Att utgöra ett avantgarde innebär att de ide-ella organisationerna kan driva på utvecklingeninom offentlig sektor och snabbare upptäckaoch utveckla metoder inom flera fält. De kange röst åt olika intressegrupper. De ideella orga-nisationerna kan också ses som viktiga kom-

Inlaga.pmd 1/21/2009, 8:29 AM78

79

plement till myndigheternas verksamheter, ochde kan inom vissa områden uppfattas som al-ternativ för att öka medborgarnas valmöjlighe-ter. Slutligen kan de ideella organisationernases som ersättning för de offentliga verksam-heterna, en roll som ofta inte setts som önsk-värd av frivilligorganisationerna själva somhellre ser sig fylla de övriga rollerna parallelltmed en stark statlig välfärdssektor (Lundström2004).

Statistiska centralbyrån (SCB) genomförde2003 en analys av föreningsdeltagandet underperioden 1992–2000. Statistiska centralbyrånutgick från tre funktioner som föreningslivetkunde fylla. Föreningslivet kunde ha betydelseför välfärdsförsörjningen, för att skapa socialtkapital och som demokratiskola. När det gälldevälfärdsförsörjningen pekade SCB på behov avbåde välfärdstjänster och information som före-ningslivet kunde komplettera den offentligasektorns insatser med. SCB menade bland an-nat att föreningslivet kunde stärka individensresurser genom att tillföra tjänster inom områ-den, där kollektiva lösningar passade bättre, ochpå så sätt öka livskvaliteten (Vogel et al. 2003).

Statistiska centralbyråns forskare menade attföreningslivet kunde bidra till att skapa socialtkapital i och med den interaktion som före-ningsdeltagandet innebär. I föreningslivet lärman sig att samarbeta kring gemensamma mål,att konfronteras med olika livserfarenheter ochvärderingar, att bereda och gemensamt fattabeslut och att organisera vardagslivet i kollek-tiva former. Sådana erfarenheter bygger ettömsesidigt förtroende, ett socialt kapital, somkan få stor betydelse även utanför förenings-livet (Vogel et al. 2003).

Föreningsdeltagandet kunde också antas bi-dra till en mer direkt demokratisk fostran i ochmed deltagandet i föreningslivets besluts-processer:

Föreningslivet är … bra för den repre-sentativa demokratin eftersom det så attsäga på köpet utvecklar den kompetens ochde dygder som behövs i ett gemensamt be-slutsfattande, nämligen förmågan att for-mulera sig, värdera, argumentera ochbesluta. Föreningslivet tillför vidaresamhället en social infrastruktur av friaoffentliga rum där alternativa politiskadagordningar kan upprättas. Medlem-marna myndiggörs och får nya möjlig-heter att göra sig hörda.(Vogel et al. 2003, s.11, kursiv i original)

Sociologen Ingrid Sahlin uppfattade statensstöd till föreningslivet mer som ett försök attkontrollera ungas fritid, vilket utvecklats i sam-spel mellan de båda parterna under hela 1900-talet. I och med den långa gemensamma histo-rien har föreningslivet kommit att få ett märk-ligt cementerat värde i det svenska samhället(Sahlin 1992, s.136). Sahlin genomförde i bör-jan av 1990-talet en genomgång av lokala före-byggande ungdomsprojekt som pågick medstatligt stöd under 1980-talet. Hennes analys pe-kade på att föreningarna ofta hade en dubbelroll som förebyggare av brottslighet och miss-bruk och som mål i sig själva. En viktig förkla-ring till det höga anseendet var att förening-arna samtidigt delade, konkretiserade och för-medlade den dominerande samhällssynen ochde rådande strukturerna utan att vara under-kastade samma grad av insyn som statens ochkommunens egna verksamheter och samtidigtuppfattades deltagandet ske på frivillig basis:

Den ordnade aktiviteten och möjlighetentill vuxeninsyn är båda beroende av en be-stämd tidsmässig och rumslig lokalisering,som ungdomsföreningen erbjuder. Där förs

Inlaga.pmd 1/21/2009, 8:29 AM79

80

anteckningar om vad som görs och hur, ivilken lokal och på vilka tidpunkter, ochom vilka och hur många som deltagit; detförs register över medlemmar och statistiköver aktiviteter. Ungdomsföreningen för-utsätter vuxnas medverkan, samtycke ochkontroll och den har otaliga kanaler ochband till staten och den centrala nivån lik-som till lokala beslutsfattare. Föreningensmål och stadgar är offentliga och kan reg-leras av stat och kommun genom bidrags-villkor. (Sahlin 1992, s.136)

Ändrade relationer mellanstat och civilsamhälle

Relationerna mellan staten och civilsamhällethar förändrats under senare år. De ideella orga-nisationerna ägnar allt större del av sin verk-samhet åt välfärdsproduktion och allt mindredel åt att driva sakfrågor och ge röst åt olikabefolkningsgrupper (Wijkström & Einarsson2006, Lundström & Wijkström 2002). Utveck-lingen har inneburit en förskjutning, där orga-nisationer och föreningar får förfrågningar omuppdrag och tjänster som stat och kommun intefinner utrymme att genomföra.

AUTONOMI

INTEGRATION

AKTIVITETEXISTENSA D

CB

Friståendeorganisationsliv

Aktörer påen marknad

Integreradefolkrörelser

Semi-offentligförvaltning

Figur 1. Fyra idétraditioner bakom statens förhållande till föreningslivet.

Källa: Wijkström et al.

Inlaga.pmd 1/21/2009, 8:29 AM80

81

Wijkström & Einarsson (2006) menar att detfinns en rörelse över tid i förhållandet mellanstaten och den ideella sektorn – från att organi-sationerna varit fristående (ruta A), via integre-rade folkrörelser (B) och en semi-offentlig för-valtning (C), mot att de nu börjar betraktas somaktörer på en marknad (D). Wikström & Einars-son lyfter fram två parallella processer som bi-drar till denna utveckling. Den första är denpågående professionaliseringen inom den ide-ella sektorn, och den andra utgörs av föränd-ringar i uppfattningen om inför vem eller vilkaman i en organisation står ansvarig och hurolika resultat ska redovisas (Wijkström &Einarsson 2006). I internationell jämförelse harSverige traditionellt haft en låg grad av profes-sionalisering inom den ideella sektorn, vilkethänger samman med sektorns inriktning ochsammansättningen av organisationer:

Vi kan grovt anta att i en ideell sektor sominriktar sig på produktion av tjänster inomvälfärdsstatens kärnområden – sjukvård,utbildning, och social omsorg – där kan viockså förvänta oss krav och förväntningarpå en högre professionalisering. Det om-vända gäller då i de länder där man i denideella sektorn av tradition fokuserar påproduktion av ’röst’ eller medlemstjänsterinom till exempel idrott och rekreation.Organisationerna i en sådan sektor, somtill exempel den svenska, förlitar sig i hö-gre grad på människors (i fallet Sverige,medlemmarnas) ideella insatser.(Wijkström & Einarsson 2006, s.45)

Professionaliseringsprocessen bidrar till över-föring av idéer, tänkesätt och lösningar mellanolika sektorer, och den dominerande sektornhar under senare tid varit marknaden. Mark-

nadslösningar har överförts såväl direkt frånvinstdrivande företag som via den offentligasektorn och dess användande av målstyrnings-modeller och annat i linje med New PublicManagement (Wijkström & Einarsson 2006).Wijkström och Einarsson diskuterar även huranvändandet av olika kontrakt och redovis-ningsformer bidragit till förändringar i relation-erna mellan staten och föreningarna. Refor-meringen av statens styrformer, inspirerade avmarknaden, har möjliggjort att föreningars ochorganisationers tjänster kan bli aktuella förupphandling av välfärdstjänster. Men detta haräven bidragit till att föreningar och organisa-tioner tvingas förändra redovisningsformer ochskriva kontrakt med återrapporteringskrav gäl-lande resultat som tidigare uppfattats som min-dre viktiga för medlemmarna. Sammantagetbidrar dessa processer till en rörelse inom densvenska ideella sektorn från röst till service, vil-ket även innebär ett närmande till situationeni många andra EU-länder och USA. Även omföreningslivets traditionella roll finns kvar ochuppvisar ökande medlemstal, så är det den ny-are uppgiften som serviceproducent som upp-visar starkast tillväxt:

Formerna för människors inflytande, med-verkan och delaktighet i det svenska civil-samhället och dess organisationer är un-der förändring. Detta samtidigt som ocksåde idéburna organisationernas roll, posi-tion och betydelse tycks förändras i sam-hället. De formella medlemmarna – en heltcentral komponent i folkrörelsetraditionen– tycks minska i betydelse som arbetskraftoch resurs för organisationerna. De ersättsav avlönade anställda och i högre utsträck-ning av frivilliga utan något formellt in-flytande i organisationerna. Parallellt på-

Inlaga.pmd 1/21/2009, 8:29 AM81

82

går både en professionalisering av organi-sationernas verksamhet och en utvecklingdär alltmer verksamhet kontrolleras ochstyrs via utvärderingar och revisioner ge-nomförda av aktörer utanför den egna or-ganisationen.(Wijkström & Einarsson 2006, s.81–82)

Statsvetaren Erik Amnå diskuterar civilsam-hällets återkomst under senare tid bland annatsom resultatet av välfärdsstatens misslyckande:

När den offentliga sektorn och de politiskapartierna misslyckas med sina åtagandenså inbjuds civilsamhället som en partner,tack vare dess kostnadseffektiva metoderoch dess goda rykte. Dessutom tillför denoavlönade, ofta kvinnliga, frivilliga, arbets-kraften en extra bonus. (Amnå 2006, s.8)1.

Men det är enligt Amnå inte de gamla folkrö-relserna som återkommer utan nu har rollenför organisationerna i civilsamhället förflyttatsfrån input- till outputsidan i den politiska pro-cessen. Organisationerna utför oftare starkt spe-cialiserade tjänster i stället för att vara bredaoch öppna folkrörelser som själva sätter sinamångfasetterade agendor. En följd av detta äräven, enligt Amnå, att organisationerna blirsämre som demokratiskolor (Amnå 2006, s.9).Förvaltningsekonomen Staffan Johansson sersamtidigt i sin analys av den ideella sektornsförhållande till välfärdsstaten en ljus framtidför föreningslivet i båda dessa roller:

Sett ur de ideella organisationernas per-spektiv framstår framtiden som ljus. De alltmer differentierade kommunerna erbjuderen expanderande marknad för sociala ide-ella organisationer. Det finns fortfarandeutrymme för traditionella medlemsbaseradeideella föreningar att vara komplement ochintressebevakare. Dessutom inbjuds dessaorganisationer i allt fler kommuner ocksåatt verka som serviceproducenter, som al-ternativ eller ersättning för verksamhet somtidigare bedrivits i kommunal regi. Menmycket är sig likt. Den svenska ideella sek-torn hör fortfarande hemma i en skandi-navisk modell, men den är i flera avseen-den inte så homogen som policydokumentenföreskriver, och den kan sägas vara på glidmot en mer genomsnittseuropeisk modellför relationer mellan offentlig och ideellsektor. (Johansson 2005, s.40)

Civilsamhället och statenhar en parallell historia

Sett i ett europeiskt perspektiv utvecklades densvenska välfärdsstaten relativt sent. De storareformerna genomfördes efter andra världskri-get (Pierre & Rothstein 2003). Staten och kom-munerna expanderade kraftigt fram till 1980.Därefter har utvecklingen stagnerat eller mins-kat (Statskontoret 2000). Välfärdsreformernagenomfördes i ett expansivt skede i svensk his-toria då stat, kommuner, byråkrati, industri ochfolkrörelser utvecklades parallellt och förstärktevarandra (Pierre & Rothstein 2003). Utveck-lingen har bromsats upp i och med internatio-nella förändringar så som konjunktursväng-ningar, Sveriges anslutning till EU och den all-männa globaliseringsprocessen, men även na-tionella och lokala förändringar som kravpå ökat inflytande från regioner, kommuner

Inlaga.pmd 1/21/2009, 8:29 AM82

83

och enskilda individer har spelat in. EnligtRothstein och Pierre befinner sig välfärdssta-ten i otakt (2003). Nya tider ställer nya krav påen välfärdsstat som etablerades under helt an-dra förutsättningar och vars institutioner för-ändras långsamt. När välfärdsstaten byggdesupp, hade Sverige en relativt homogen befolk-ning. Staten bestämde själv hur stort budget-underskottet skulle vara, barn gick i den skolasom var närmast och staten styrde med hjälpav lagar och regler.

Staten ger omfattande bidrag till ungdoms-organisationer för att ge fler ungdomar möjlig-het att engagera sig och stödjer också mångavuxenorganisationer som engagerar sig förungas sak. Civilsamhället förväntas bidra mednya idéer, sysselsättningsalternativ, demokratiskfostran och socialt kapital. Kritiker menar attdet finns ett dolt underliggande motiv i sam-hällets åtgärder för unga, åtgärder som formasav rädsla för ungdomarnas expressiva uttrycks-sätt och brist på förståelse för deras val av livs-stil. Vuxna uppfattas inte alltid ha samma in-sikter i vilka livsval och utvecklingsprocessersom är viktiga i det senmoderna samhället. Sta-ten försöker styra på mer raffinerade vis genomutvärderingar och måluppföljning (Pierre2000). Försöken att kartlägga interna processeroch skilja på beställaransvar och utföraransvarinom stat och kommun har öppnat för möjlig-heterna att upphandla tjänster från andra aktö-rer. Att bli upphandlad innebär en ny situationför många av civilsamhällets aktörer i jämfö-relse med tidigare mer fritt formulerade ochegeninitierade verksamhet.

Främjandeungdomsverksamhet

Detta kapitel utgör en översikt över forskningom främjande insatser för ungdomar. Intressetriktas främst mot insatser som bedrivs inomfritidsområdet. Där det funnits referenser tillcivilsamhället ägnas detta särskild uppmärk-samhet. Huvudfrågan för kapitlet är dock vadsom menas med främjande insatser bland ung-domar.

I det första avsnittet behandlas forskning omfritidsgårdar och ledarnas betydelse för verk-samheten vid dessa. Det andra avsnittet tar uppforskningen om samhällsarbete och empower-ment som båda på lite olika sätt handlar om attföra fram underprivilegierade gruppers intres-sen och mobilisera grannskapet kring derasproblem. Det tredje avsnittet tillägnas betydel-sen av att främja det friska eller positiva hosenskilda individer i stället för att enbart kon-centrera sig på att förebygga problem och an-nat elände. I det fjärde avsnittet diskuteras be-greppet socialt kapital och hur det kan bidra tillatt främja ungas utveckling.

När det funnits översikter och texter på svenska,har jag använt mig av dem. Ibland har jag istäl-let gått till primärkällorna, ofta beroende på attde svenska populärversionerna inte givit till-räcklig information om vad slutsatser och re-sultat baseras på.

Fritidsgårdar, ungdomaroch ledarnas betydelse

Forskning om ungdomar kan handla om vittskilda företeelser. I Forskningsrådet för arbets-liv och socialvetenskaps senaste utvärderingdelas ungdomsforskningen upp i ungdoms-kulturforskning och annan forskning om ung-domar (Jonsson et al. 2003). Forskning om ungasfritid ligger ibland nära ungdomskulturforsk-

Inlaga.pmd 1/21/2009, 8:29 AM83

84

ningen men får ändå sägas höra till den övrigaforskningen i utvärderarnas uppdelning. På stat-lig nivå finns inte fritidspolitik som något egetsammanhållet politikområde, men de flestakommuner har en nämnd för kultur- och fri-tidsfrågor. Både staten och kommunerna gersamtidigt omfattande stöd till föreningslivetoch de flesta kommuner har en eller flera fri-tidsgårdar. Ända från starten har fritidsgårda-rna byggts upp för att sysselsätta de ungdomarsom inte är med i några föreningar och sommyndigheterna därför har uppfattat vara i be-hov av särskilda åtgärder.

Detta avsnitt tar upp den senaste tidens forsk-ning om fritidsgårdar och dess betydelse somfrämjande ungdomsverksamhet och vilka pro-blem som också finns i verksamheten.

Mats Trondman – Kloka mötenKultursociologen Mats Trondman har under-sökt mötet mellan fritidsledare och ungdomarvid ett café med gratis tillgång till internet i enmellanstor svensk stad i slutet av 1990-talet. Hankallar det Café Klokheten. Han har undersökthur delaktighet kan användas som en metod ivuxnas arbete med ungdomar som saknar själv-förtroende och en känsla av att vara värd något(Trondman 2003, s.14).

Det är min avsikt att visa att kloka vuxnakan bidra till att göra ungdomar i riskzonklokare och därmed mer socialt produk-tiva i sina sätt att förstå och hantera sigsjälva, sina livsvillkor och framtidspercep-tioner. (Trondman 2003, s.130)

Resultaten visar enligt Trondman att;

… ’stammisarna’ tack vare den vardagligadelaktighetskulturen blivit bättre på attgöra sig själva och andra till objekt för sinaegna tankar. De kan se sig själva och an-dra utifrån, som något man kan tala om,förstå, upplysa hantera och förändra.Och detta ’objektsgörande’ av den egnasubjektiviteten, av den man är och detman känner tycker och gör, har samti-digt som den bidragit till att göra’stammisarna’ förnufts- och känslomäs-sigt klokare också stärkt deras jagupp-fattning och självförtroende.(Trondman 2003, s.195, kursiv i original)

Det är min och ’stammisarnas’ överty-gelse att förändringarna i deras sätt attförstå och känna sig själva och de konkretaförändringarna i deras sätt att leva sinaliv kan förklaras av deras möte med perso-nalen och verksamheten på Café Klokhe-ten. Inte minst har Klokheten lyckats fåen rad ungdomar i riskzon att känna till-hörighet och därmed delaktighet, vilketskapar förutsättningar för att vilja ha in-flytande. (Trondman 2003, s.196, kursivi original)

I Trondmans bok ges ledarna en nyckelroll iarbetet med att stödja deltagarnas utvecklingmot att bli kloka vuxna:

En sak är säker: de kloka vuxna har lyckatsförverkliga sina huvudtankar i praktikenpå ett sådant sätt att ungdom i riskzon tillföljd av mötet med metoden vardagligdelaktighetskultur utvecklar mer socialtproduktiva förståelseformer och hand-

Inlaga.pmd 1/21/2009, 8:29 AM84

85

lingar. Med kloka vuxna blir ungdom iriskzon klokare. (Trondman 2003, s.197)

Det som Trondman benämner vardagligdelaktighetskultur handlar mycket om infly-tande, vilket han beskriver på följande vis:

Inflytande är således ett sätt att vara ochumgås, ett ömsesidigt utbyte av erfarenhe-ter genom att de som i vardagen kommu-nicerar med varandra dras till varandra,vill vara med varandra, lyssnar på varan-dra, låter sig prövas och utmanas av var-andra, lär sig något av varandra och görnågot för varandra. Vardagligt direktin-flytande är följaktligen inget annat än envardaglig delaktighetskultur: en levd formför hur man är som människa och kom-municerar med andra – en förvärvad klokhabitus som försöker ge ungdom i riskzonen möjlighet att förvärva kloka habitus.(Trondman 2003, s.120)

Richard Lerner med flera– Positiv ungdomsutveckling,(Positive Youth Development, PYD)I USA har det under senare år vuxit fram ettantal nya begrepp och idéer om ungdomarsbehov av hjälp och stöd för att utvecklas tillvälmående och engagerade vuxna. Det finnsinom idéströmningen en uttalad ambition attfrämja goda utvecklingstendenser som var ettkomplement till mer tillfälliga åtgärder sominskränkts till att förebygga ett problem i taget:

… unga uppfattas som resurser att utveckla.Den nya vokabulären lyfter fram de styr-kor som alla ungdomar besitter och använ-der sig av begrepp som utvecklingsresurser,… moralutveckling,… samhällsengage-mang,…välgång,… och växande… Dessabegrepp bygger på uppfattningen att allaungdomar har en potential att utvecklasframgångsrikt och hälsosamt och att allaungdomar har kapacitet att utvecklas posi-tivt. (Lerner et al. 2005, s.20)2

Idéerna grundar sig på utvecklingssystem-teoretiska resonemang där samspelet mellanindividen och hennes omvärld står i fokus.Människans formbarhet genom livsloppet be-tonas, även om tidiga erfarenheter tillskrivsstörre betydelse än senare. Formbarheten göratt det i livets alla skeden finns utrymme försystematisk förändring till en mer positiv ut-vecklingsprocess.

Det allmänna fokuset på enskilda ungdoms-problem har enligt forskarna medfört att posi-tiv utveckling kommit att bedömas utifrån av-saknaden av problembeteenden. Om en ungmänniska inte dricker, röker eller praktiserarosäker sex så har det bedömts som lyckat. Allt-för lite möda har lagts på att faktiskt reda ut vaden positiv utvecklingsprocess innebär, och detär framför allt detta som forskningen kringpositiv ungdomsutveckling vill bidra till. Härfinns således en mycket tydlig inriktning påfrämjande.

Ett viktigt bidrag från denna forskning är be-toningen på att formulera, operationalisera,mäta och utvärdera vad forskarna menar varade viktiga beståndsdelarna i en positiv utveck-ling (Jelicic et al. 2007, s.224).

Inlaga.pmd 1/21/2009, 8:29 AM85

86

I samspel mellan empirisk forskning ochpraktikers språkbruk har forskningen kommitfram till att en positiv ungdomsutveckling ka-raktäriseras av fem komponenter3 – kompetens,förtroende, kontakt, karaktär och medkänsla –som i sin tur bidrar till en sjätte central kompo-nent: deltagande. En ung person kan återpeglaoch förstärka beteenden som ryms inom de femkomponenterna genom att bidra positivt till sittsjälv, sin familj, sitt område och slutligen tillcivilsamhället:

Kompetens(Competence)

Figur 2. De fem komponenterna i positiv ungdomsutveckling (The Five Cs).

Att man har en positiv uppfattning av sina handlingar inom sociala, akade-miska, kognitiva och yrkesmässiga områden. Med social kompetens menasförmåga att kunna relatera till andra (bland annat konflikthantering). Kogni-tiv kompetens består av kognitiv förmåga (bland annat beslutsfattande). Betyg,närvaro och provresultat är delar av den akademiska kompetensen. Yrkes-kompetens består av yrkesvanor och karriärplanering.

Förtroende(Confidence)

En inneboende känsla av övergripande positivt egenvärde och effektivitet,personens övergripande självuppfattning i motsats till domänspecifika upp-fattningar.

Kontakt(Connection)

Positiva band till människor och institutioner som återspeglas i ömsesidigtutbyte mellan individen och hans vänner, familjen, skolan och samhälletoch där båda parter bidrar till utbytet.

Karaktär(Character)

Respekt för sociala och kulturella regler, vana vid korrekt uppträdande, enuppfattning om rätt och fel (moral) och integritet.

Medkänsla(Caring and Compassion)

Känsla av sympati och empati gentemot andra.

Källa: Jelicic et al. 2007.

… när unga uppfattar att de bör bidra tillsig själva och sin omgivning och handlarenligt dessa uppfattningar så kommer debåde att reflektera och bidra till ytterligareframsteg i sin egen positiva utveckling, ochäven till sin sociala omgivning. Teoretisktså kommer det att uppstå en anpassningmellan individ och kontext (Lerner et al.2005, s.23)4.

För att undersöka hur de olika komponen-terna relaterar till olika bakgrundsvariabler, hurde hänger samman inbördes och om de kan

Inlaga.pmd 1/21/2009, 8:29 AM86

87

användas för att förklara positiva respektivenegativa utvecklingsprocesser använder sig fors-karna av ett longitudinellt material. Barn, frånoch med tioårsåldern, och deras föräldrar harfått fylla i enkäter med frågor om fritidsvanor,sociala omständigheter och liknande. Än sålänge har bara de två första undersökningsom-gångarna, med ett års mellanrum, rapporterats(Lerner et al. 2005, Jelicic et al. 2007). I under-sökningarna användes en mängd skalor ochindex för att mäta de fem komponenterna. Dess-utom användes indikatorer på deltagande, hälsa,välbefinnande, riskbeteenden, negativa utfalloch bakgrundsfaktorer.

Med enbart ett års uppföljningstid och medså pass unga människor tycker man att det bordevara svårt att upptäcka och precisera positivaoch negativa processer, men forskarna tyckersig se tydliga resultat. De som hade högre po-äng på skalorna över de fem komponenterna iårskurs fem hade också högre poäng på måttetför deltagande och färre tecken på depressio-ner och riskbeteenden, när könsskillnader kon-trollerats. Dessa tidiga resultat pekar även på attpositiva utfall inte enbart återspeglar avsaknadav problembeteenden utan att det är fråga omtvå teoretiskt och empiriskt åtskilda processer.Det vill säga att undersökningen visar en posi-tiv process med samband mellan höga PYD-poäng och det positiva utfallet deltagande, ochen negativ process med låga PYD-poäng somleder till negativa utfall som riskbeteenden ochdepression.

Resultaten talar alltså för att främjande insat-ser av denna typ kan ha både förebyggande ef-fekter (minskat riskbeteende) och främjandeeffekter (ökat positivt deltagande). Slutsatsernaär baserade på en mycket ung population, därriskbeteende är sällsynt, och i analyserna sak-nas dessutom kontroller för bakgrundsfaktorer.

Forskarna manar därför till viss försiktighet itolkningen av resultaten men menar ändå attde ger visst stöd för en främjande ansats och demenar att beslutsfattare och andra bör ta meddetta i sin planering av ungdomsprogram. Manbör i större utsträckning planera när man skafokusera på förebyggande respektive främjandeoch när en kombination av de båda är på sinplats. Man bör även överväga i vilka lägen manska försöka reducera problem och i vilka lägenman ska försöka förbereda unga för att bidratill sin egen och andras utveckling.

När ska olika insatser kombineras? Vilka för-utsättningar behövs för att ta fram det bästa urungas engagemang? När i ungas utveckling ärolika insatser lämpliga? För vilka ungdomar?Hur skiljer det sig för dem som bor i olika ibostadsområden och som har olika andra för-utsättningar? Sådana frågor ser forskningenkring positiv ungdomsutveckling som centralaför finansiärer, påskyndare och beslutsfattareatt ta ställning till och för den fortsatta forsk-ningen inom fältet att analysera vidare (Jelicicet al. 2007).

Joseph Mahoney, Håkan Stattin med flera– Kritik mot de svenska fritidsgårdarnaSamtidigt som tankarna kring Positive YouthDevelopment utvecklats i USA har de svenskafritidsgårdarna fått utstå hård kritik i ett antalartiklar från en grupp forskare med kopplingtill Örebrouniversitet (se till exempel Mahoneyet al. 2001, Mahoney et al. 2004). De svenskafritidsgårdarna beskrivs som raka motsatsen tillde ideal som lyfts fram inom den amerikanskaforskningen. De saknar struktur och individu-ell kompetensutveckling. Den främsta kritikenhar att göra med att de samlar ungdomsgruppersom befinner sig i olika skeden av en avvikandekarriär under ett och samma tak utan kompe-

Inlaga.pmd 1/21/2009, 8:29 AM87

88

tent ledarskap. Forskarna menar att det visser-ligen finns variationer men att i det stora helahar de svenska kommunala fritidsgårdarna fung-erat på det här sättet sedan slutet av 1960-talet.

Mahoney et al. har följt alla de 498 ungdomari Örebro som 1968 var 13 år och själva i enkä-ter uppgav hur ofta de besökte någon av stadensfritidsgårdar till vuxen ålder. Dessutom svaradeföräldrar och lärare på frågor om ungdomar-nas uppträdande, familjens socioekonomiskastatus och liknande. Ungdomarna uppgav ävenvilka de helst umgicks med. De fick dessutomgöra test för att mäta akademiska prestationer.Materialet kompletterades med uppgifter omregistrerad och mer allvarlig brottslighet. Fors-karna har haft möjlighet att följa ungdomarnaunder 20 års tid. Resultaten måste betecknassom mycket nedslående för fritidsgårdarna ochdess besökare. Huvudresultaten visar attfritidsgårdarna ofta lockar till sig besökare medmångfasetterade problem och att de som besö-ker fritidsgårdarna har betydligt högre brotts-lighet än jämförbara grupper som inte besöktgårdarna. Resultaten pekar på att fritidsgårdar-na faktiskt lyckas nå en mer utsatt grupp, menatt de inte lyckas bidra till en positiv utveck-lingsprocess. Tvärtom förvärras problemen förbesökarna.

I en senare artikel har forskarna följt ett annaturval i samma stad under en annan tid. I denundersökningen följdes 1 163 åttondeklassarei Örebro län under två år, 1999 och 2000. Un-dersökningen bygger helt och hållet på själv-rapporterade uppgifter om fritidssysselsätt-ning, attityder till skolan, avvikande beteende,brottslighet, relationer till skola och föräldrar(Mahoney et al. 2004). Syftet med undersök-ningen var att undersöka de svenska fritids-gårdarnas roll i en negativ utvecklingsprocesssom beskrivs på följande vis:

1. Fritidgårdarna lockar till sig besökare somhar tidigare beteendeproblem och negativa er-farenheter från andra vuxenledda struktureradeverksamheter och omständigheter (till exem-pel familj och skola).

2. Denna selektionsprocess leder till en anhop-ning av ungdomar med avvikande beteende påfritidsgårdarna.

3. Ansamlingen av ungdomar med avvikandebeteende leder till en ökning av avvikande be-teende bland fritidsgårdarnas besökare.

Forskarna är alltså även i denna studie kri-tiska till de svenska fritidsgårdarnas verksam-het, men samtidigt nyanserar de kritiken i un-dersökningen genom att specificera synpunk-terna till att särkilt gälla det mindre antal fritids-gårdar med särskilt hög andel besökare medavvikande beteende. Resultaten tydliggör beho-vet av att motverka tendenser som gör att vissafritidsgårdar blir överrepresenterade av ungdo-mar med problembeteenden (Mahoney et al.2004, s.559).

Leon Feinstein, John Bynner och KathrynDuckworth – Fritidsmiljöer och deras effek-ter på framtida exkluderingEn engelsk forskargrupp ledd av pedagogenLeon Feinstein var inriktad på att hitta exklu-derande effekter som en följd av deltagande ifritidsaktiviteter. De använde sig av ett longi-tudinellt datamaterial för att följa 16-åringartills de nått 30 års ålder. De hade även tillgångtill en lång rad bakgrundsinformation somgjorde det möjligt att kontrollera skillnader iolika gruppers intresse för att delta i utbildning,deras föräldrars och lärares bedömning av de-ras beteende, uppgifter om kamratkrets ochumgänge, studieframgångar, familjefunktioner,

Inlaga.pmd 1/21/2009, 8:29 AM88

89

inkomster och social klass (Feinstein et al. 2005).Forskargruppen påpekade att även om de hadetillgång till en mängd kontrollvariabler så finnsdet anledning att vara försiktig i tolkningen avresultaten. De resultat som de särskilt lyfter framliknar dock de som den utvecklingspsykologi-ska forskningen kring de svenska ungdomsgård-arna kom fram till:

De som går på fritidsgårdar har sämreutfall som vuxna avseende social exklusionmätt på flera olika vis, även vid kontrollför många olika bakgrundsfaktorer. Blanddem med liknande beteende vid 16 års ål-der, liknande framgång, ambitioner ochkognitiv förmåga vid 10-års ålder, blandandra faktorer, så var det mindre troligtatt de som gick på fritidsgårdar hadestudieframgångar och mer troligt att debegick brottsliga handlingar än de som integick på gårdarna. För de som deltog i an-dra typer av aktiviteter vid 16 års åldergällde det motsatta.(Feinstein et al. 2005 ii)5

Forskargruppen kom alltså fram till negativaresultat för dem som deltog i de engelskafritidsgårdarna. De är samtidigt försiktiga medatt dra alltför långtgående slutsatser från dessaresultat, eftersom de kan utgöra effekter av enlångvarig och komplicerad selektionsprocess,men menar att även om forskningen inte för-mår att fånga hela denna selektionsprocess såkvarstår resultaten att de engelska fritidsgårdar-na inte förmådde att bryta den negativa utveck-lingsprocess som var dess huvudsakliga mål-sättning att rå på.

Utöver detta huvudresultat studerade fors-karna även effekterna av deltagande i andra ty-

per av fritidsaktiviteter. Flera av dessa uppvisademer positiva resultat bland 30-åringarna. Somväntat, med utgångspunkt i deltagarnas socialabakgrund, skolprestationer och familj, så lycka-des till exempel scouterna, kyrkan och merskolbaserade fritidsaktiviteter att bidra till enpositiv utvecklingsprocess. Ett resultat som fors-karna särskilt lyfter fram är att deltagande iidrott och så kallade community centers6 ver-kar ha förutsättningar att bryta effekterna av ennegativ uppväxtmiljö. Dessa aktiviteter kundeattrahera ungdomar med olika socioeko-nomisk bakgrund och detta ser forskarna somen viktig delförklaring till att de klarade att brytaden negativa utvecklingsprocessen. Både idrottoch community centers attraherade deltagarefrån alla socioekonomiska grupper och bidrogdärmed till en plattform för möten över klass-gränserna. Det kan vara en bidragande faktortill de goda resultaten.

Forskargruppen menar att valet av fritids-aktiviteter har stor betydelse för hur unga kom-mer att utvecklas som vuxna. De påpekar attden politiska utmaningen är att försöka finnafritidsaktiviteter som attraherar de unga som äri störst behov av dem men som samtidigt inteförvärrar deras situation. Det finns en påtagligrisk att de som redan är på god väg in i enexkluderingsprocess väljer fritidsaktivitetermed lägre grad av vuxeninsyn och struktur, vil-ket påskyndar deras negativa utveckling. Desom kommer från mer gynnsamma förhållan-den väljer andra mer strukturerade fritids-aktiviteter, som till exempel scouterna och kyr-kan ordnar, vilket påskyndar deras positiva ut-veckling. Utmaningen är att finna aktivitetereller kontexter som både attraherar unga i risk-zon och bidrar till positiv utveckling (Feinsteinet al. 2005).

Inlaga.pmd 1/21/2009, 8:29 AM89

90

Samhällsarbete och empowerment– att främja utsattas röst

Samhällsarbete är i huvudsak ett passerat kapi-tel inom det sociala arbetet men bland fritids-ledare tycks denna typ av arbete alltjämt varaen viktig inspirationskälla. Empowerment ochsamhällsarbete har det gemensamt att bådaperspektiven uppmanar till eftertanke om makt-relationer och aktivt eftersträvar att lyfta framutsatta gruppers röst. För dem som jobbar inomkommunal verksamhet kan detta uppfattassom motsägelsefullt eftersom de lätt hamnar idiskussioner om på vems sida de egentligen står.Vad händer om ungdomarnas intressen kolli-derar med statens/kommunens? Även om mankan diskutera föreningslivets beroende av sta-ten så är inte denna intressekonflikt lika utta-lad när det gäller det samhällsarbete som utförsinom civilsamhället.

Kenneth Sundh och Päivi Turunenmed flera – Social mobiliseringDet sociala samhällsarbetet i Sverige kopplasofta samman med vänstervågen under 1970-talet och ses som en följd av 1960-talets väns-terradikala uppvaknande med studentrevolter-na, kvinnorörelsen och miljörörelsen. Titelnpå en av de böcker, som publicerades underdenna period, säger en hel del om hur social-arbetarna uppfattade sin roll:

… revolution på tjänstetid … – Om ettsamhällsarbete i Aspudden (Ahlberg et al.1976).

Det var socialarbetarens uppgift att fungerasom utsatta gruppers advokat, uppmuntra ochstödja deras motstånd mot de rådande struktu-rella förhållanden som höll dem nere och detvar även socialarbetarnas uppgift att framföra

krav på förändring till makthavare och i denoffentliga debatten (Olsson 1995). Detta är upp-gifter som annars brukar förknippas med civil-samhällets organisationer. Den tidiga entusias-men stötte emellertid på problem. Projektenhöll inte vad de lovade. Makthavarna backadenär alltför besvärliga krav ställdes och samhälls-arbetarna fick rykte om sig att vara bråkmakare.Socialtjänsten svängde från att ha prioriteratstrukturella åtgärder till att fokusera på mer in-dividuella insatser och behandlingsmetoder(Lindholm 1995). Såväl Olsson som Lindholmmenar dock att även om samhällsarbetet intelängre kan beskrivas som socialtjänstens storaoch omdiskuterade metod så har det inte heltförsvunnit. Bland annat har fritids- och före-ningslivet tagit större ansvar med utgångs-punkt i fritids- och ungdomsgårdar (Olsson1995).

Forskaren i socialt arbete Matts Mattsson be-skriver även det så kallade Ej till salu-projektetsom ett viktigt samhällarbete under 1980-talet.Ungdomsstyrelsens föregångare Statens ung-domsråd var en av de drivande parterna bakomdetta, och nyckelordet var delaktighet. I rappor-teringen kring projektet fick framförallt fritids-sektorn och ungdomsorganisationerna en av-görande betydelse för utvecklingen av den lo-kala demokratin. Mattsson följde den del avprojektet som genomfördes i Råslätt, ett miljon-programsområde i utkanten av Jönköping. En-ligt den utvärdering som genomfördes var pro-jektet rätt misslyckat, eftersom det bland annatinte medverkade till ökad delaktighet blandbarn och unga (Mattson 1995). Andra problemuppstod på grund av motsättningar mellanmyndighetsrollen och folkrörelseförankringenbland den engagerade personalen, vilket leddetill svårigheter att avgränsa projektet och tillolika uppfattningar om vilken typ av initiativ

Inlaga.pmd 1/21/2009, 8:29 AM90

91

som en samhällarbetare kan och bör ta. Hurpass engagerad bör projektledaren vara? Skaman se samhällsarbetet som ett livsprojektbedrivet av eldsjälar eller som ett rationellt pla-neringsarbete inom givna ramar? Denna typ avfrågor är återkommande i beskrivningen av Ejtill salu-projektet liksom i flertalet beskriv-ningar av liknande projekt.

Sociologen Sören Olsson sätter fingret på ettviktigt problem för samhällsarbetet i antologinsslutkapitel när han skriver:

Det är viktigt för ett fortsatt samhällsarbeteatt göra upp med idén om den lokala ge-menskapen(Olsson 1995, s.312, kursiv i original).

Grannskapsarbetet kom bara att engagerabegränsade grupper i förorten eller stads-delen. Det fanns visserligen en del som varberedda att satsa på gemenskapen – mende var inte många. Och kraven stötte bort.Det kändes för folk när de tillfälligtvis be-sökte projektets lokaler: man borde bidramed något själv. Här låg också de storabesvikelser som många grannskapsarbetareupplevde. Varför kommer inte folk, varförställer inte fler upp? Gemenskapsideologingjorde ibland också att man inte kunde el-ler ville se motsättningar bland de boende./…/ Också litteraturen om samhällsarbete,och i synnerhet grannskapsarbete, tyngs nedav dessa föreställningar om lokal gemen-skap som utgångspunkt och mål i arbetet(Olsson 1995, s.312).

Olsson pekar även på ett socialpolitiskt di-lemma som blir centralt för olika typer avmobiliseringsinsatser. Den som försöker mo-bilisera människor gör anspråk på att veta vad

andra människor vill och behöver. Den somväljer att inte agera tycks å andra sidan stillati-gande se på när folk far illa (Olsson 1995, s.323–324).

Boken innehåller också en definition av sam-hällsarbete skrivet av Alf Ronnby som är en avdem som varit med sedan 1970-talet:

De vidare målen, som ofta föresvävar sam-hällsarbetare, gäller vanligen strävan attskapa ett demokratiskt samhälle, där med-borgarna på bred front deltar i samhälletsolika styrelseformer och verksamheter, föratt få ett aktivt inflytande över sina livs-villkor. Under detta aktiva deltagande isamhällslivet antas människorna utvecklastill aktiva, kunniga, medvetna, kompetentaoch kreativa samhällsmedborgare. Detta isin tur förväntas lägga grunden för en fort-satt demokratisk utveckling av samhälletoch åstadkomma välfärd och social rätt-visa (Ronnby 1995, s.80).

Verner Denvall – För samhällets bästaForskaren i socialt arbete Verner Denvall skri-ver i sin avhandling För samhällets bästa (1994)om socialtjänstens medverkan i samhällspla-neringen. Samhällsarbetets rötter finns blandannat i så kallade settlements som bildades iLondon i slutet av 1800-talet. I Stockholm star-tades Birkagården 1912, en hemgård som upp-fattas som föregångare till dagens fritids- ochungdomsgårdar. I mitten av 1960-talet växtegrupper och organisationer fram som strävadeefter att demokratisera och effektivisera detpolitiska systemet.

Det gällde att i solidaritet med förtrycktagrupper bistå med expertkunskaper …(Denvall 1994, s.57).

Inlaga.pmd 1/21/2009, 8:29 AM91

92

Saul Alinsky och Paolo Freire blev viktigainspirationskällor. Undervisning i samhälls-arbete startades på socialhögskolorna mot slu-tet av 1960-talet. Socialarbetarna såg som sinuppgift att företräda svaga grupper, men det vi-sade sig inte så lätt eftersom ett lokalsamhällelätt sönderfaller i ett antal mindre grupper medskilda intressen. Vem ska man företräda då? Detblir lätt så att de professionella företrädarna trotssina föresatser ser sig själva som experter ochatt det är de som har insikt i de verkliga proble-men. En viktig drivkraft bakom samhällsarbetetvar motstånd mot det traditionella sociala ar-betets individualiserande drag. Syftet var att ar-beta proaktivt eller förebyggande på strukturellnivå så att behovet av individuella tjänster rik-tade till enskilda klienter kunde minskas (Den-vall 1994, s.69).

Ole Petter Askheim, Bengt Starrin medflera – Empowerment i teori och praktikGrundläggande för allt empowermenttänkandeär att man har en positiv grunduppfattning ommänniskan: Om man bara skapar rätt förhål-landen så är alla människor kapabla att veta sitteget bästa och handla efter det (Askheim 2007,s.19).

Enligt Ole Petter Askheim, hälso- och social-forskare vid högskolan i Lillehammer, finns detframför allt fyra sätt att se på empowerment.Man kan uppfatta empowerment som ett sättatt försöka etablera motmakt mot befintligamaktsstrukturer, som en kritik av välfärdssta-ten utifrån en marknadsorienterad synvinkel,som en terapeutisk position eller som ett för-sök till dold liberal styrning av autonoma indi-vider.

Som försök att etablera motmakt är det vik-tigt för dem som leder verksamheten att hosindividen eller gruppen skapa medvetenhet omförhållandet mellan deras egen situation ochde samhälleliga förhållanden, som påverkardenna, och att visa att den enskilda individeninte är ensam om sina problem:

Utgångspunkten är … att stärka indivi-derna och grupperna på ett sådant sätt attde får kraft att ändra de villkor som göratt de befinner sig i en svag och maktlösposition. Det handlar om att få igång pro-cesser, aktiviteter osv. som kan förstärkaderas självkontroll, vilket i praktiken hand-lar om att människor får större självförtro-ende, bättre självbild, större kunskaper ochfärdigheter (Askheim 2007, s.20).

Inom den tradition, som fokuserar på kritikav välfärdsstaten från marknadsorienterat håll,finns inte denna starka fokusering på att med-vetandegöra individer eller grupper utan härgäller det mer att undanröja hinder för mång-fald och konkurrens. Välfärdsstaten uppfattassom en alltför byråkratisk institution som ten-derar att omyndigförklara individen och fråntahenne både initiativ och ansvar. Målet blir där-för att inskränka statens handlingsutrymmeoch i stället införa marknadsmodeller:

Genom marknadsreglering av förhållandetmellan utbud och efterfrågan kan det ut-vecklas tjänster som är brukarorienteradeoch av hög kvalitet. De tjänster som kantillfredsställa brukarnas behov kommer dåatt överleva; de som inte gör det kommerinte att förtjäna att leva kvar (Askheim2007, s.23).

Inlaga.pmd 1/21/2009, 8:29 AM92

93

Askheim hänvisar till Aron Antonovskys teo-rier kring begreppet KASAM när han diskute-rar empowerment som terapeutisk hållning (senästa avsnitt för en utförligare diskussion omKASAM). Inom denna position uppfattas detsom viktigt att klienten/brukaren ska bistås ochhjälpas till insikt om sin situation. Terapeutensuppgift är att hjälpa brukaren/klienten så atthon eller han kan utveckla en tro på sin för-måga att bemästra sin situation och finna lös-ningar som passar utifrån individuell synvin-kel:

En huvudpoäng är att ändra expertens rollfrån att vara styrande till att vara en sam-talspartner på jämställd fot med den hjälp-behövande. Brukarkunskap och fackkun-skap ska jämställas. Och fackmannen skavara orienterad mot den enskilda hjälpbe-hövandes resurser, inte mot problem ochbrister. Den bemästringsorienterade tera-pin ska präglas av ett ’samarbets- och lös-ningsinriktat samtal’ (Askheim 2007, s.27).

Den fjärde hållningen, empowerment somliberal styrningsstrategi, utgör främst en kritikmot särskilt de andra och tredje sätten att se påempowerment, men även mot den första, merradikala varianten. Med inspiration från Foucaultuppfattas olika empowermentstrate-gier somen förtäckt form av liberal styrning av mänsk-ligt beteende och inte alls som någon hjälp tillfrigörande och motkraft:

Klienten framställs som en person utan vet-skap om sina faktiska möjligheter, och detsociala arbetets uppgift blir att lägga framför klienten det vetande som är nödvän-digt för att han ska kunna träffa självstän-diga och realistiska val. Önskemål som pe-

kar i riktning mot t.ex. stärkta sociala nät-verk, utbildning, arbete och så vidare tasgärna som uttryck för den utstöttes vilja,medan detta i mindre grad gäller för utsa-gor som pekar i andra riktningar (Askheim2007, s.30).

Forskaren i socialt arbete Rolf Rönning är innepå samma tankebana i sitt antologikapitel närhan skriver:

… svaga grupper som önskar mer makt kansvårligen … få det utan att någons maktförsvagas. Bilden är emellertid inte heltentydig; inte minst på individnivå kan enperson öka sin makt över den egna situa-tionen utan att andra förlorar något(Rönning 2007, s.35).

Det undantag Rönning syftar på i citatet är atten individ kan öka sin känsla av makt utan attandra förlorar i makthänseende. Det kan ocksåvara så att enskilda individer i högre grad kanbemyndigas att fatta egna beslut om sin egensituation som visserligen innebär att någonmåste lämna ifrån sig makten men att dettagäller ett område som egentligen inte berör demsom behöver släppa ifrån sig makten och somtroligen även leder till bättre resultat för alla.Ett exempel är att klienter själva får väljabehandlingsinriktning och liknande.

Rönning hänvisar även till amerikansk forsk-ning som visar att det finns en obalans iempowermentarbetet bland socialarbetare påså sätt att de oftare prioriterar mikronivån påbekostnad av makronivån (Rönning 2007,s.43). För ett framgångsrikt empowermentar-bete måste man vara noggrann med att det in-dividuella och strukturella arbetet går hand ihand. Han menar att socialarbetarna borde er-

Inlaga.pmd 1/21/2009, 8:29 AM93

94

känna sina dubbla roller som innebär att desamtidigt ska kontrollera och hjälpa sina kli-enter. De kan inte bortse från någon av dessayrkesroller utan borde i stället reflektera överdem och tydliggöra både för sig själva, klienter-na och andra att de båda rollerna samexisteraroch att det är viktigt att samarbeta med klienter-na inom vissa givna ramar men att de inte kansamarbeta fullt ut i samtliga frågor.

Sociologen Bjarne Övrelid beskriver i sittantologikapitel problemen med att empower-mentbegreppet tenderar att skapa skenbara för-enklade motsättningar mellan olika begrepps-par som självständighet–paternalism ochtvång–frihet. I själva verket finns det inget full-ständigt tillstånd av tvång eller frihet utan deintressanta frågeställningarna uppstår i gräns-markerna mellan de olika extremerna. Dikoto-mierna är skapade för att rättfärdiga interven-tioner från välvilliga hjälpare som tror sig ge-nomskåda sakernas verkliga tillstånd och upp-fatta sig stå på de utsattas sida. Övrelid hänvisartill Foucault och menar att empowerment-ambitionerna närmast kan liknas vid den mo-derna statens styrning av medborgarna.

Staten styr inte genom direkt interventionutan genom att lägga till rätta för själv-styre: den enskilda får ansvaret att formasig själv och förverkliga sig själv, men inomramarna av ideal, program, kunskaps-former och teknik som definieras av exper-ter (Övrelid 2007, s.52).

Forskaren i psykosocial medicin HugoWesterlund skriver i boken utifrån sina erfa-renheter i föreningen Det finns bruk för alla somstartades i syfte att stödja alla som saknar arbeteeller som inte klarar ett ordinarie arbete. För-eningen lyckades uppfylla syftet men lyckades

mindre bra i sina försök till kollektiv mobilise-ring:

Individuell empowerment är inte detsammasom kollektiv mobilisering, men de två ty-perna av empowerment är relaterade tillvarandra. Maktlösa, svaga och margi-naliserade människor blir ofta isolerade ochvill ogärna torgföra sin upplevda förned-ring. Genom att de blir del i ett kollektiv,inte minst i en social rörelse där männis-kor kämpar för sina rättigheter, kan debryta denna isolering och handlingsförlam-ning. Tillsammans med andra kan indivi-den känna sig starkare och uppleva stolt-het i själva kampen, som utgör en mot-kraft mot skamkänslor, vanmakt och där-med också klientifiering (Westerlund 2007,s.95, med hänvisning till Starrin 1997).

Slutsatserna efter Westerlunds mångåriga en-gagemang är dock mindre hoppingivande påstrukturell nivå. Han menar att empowerment-strategier har större utsikter att lyckas på indi-viduell nivå och bland grupper som befinnersig i utsatt position. De märker av även en litenförbättring – medan han saknar svar på hur manska lyckas med empowerment på ett kollektivtplan.

I bokens slutkapitel försöker Ole PetterAskheim och Bengt Starrin summera den tjockaantologins slutsatser. Bland annat skriver de attsocialarbetarna befinner sig i en konflikt mel-lan lojalitet gentemot brukarna och gentemotden förvaltning och myndighetsstruktur de ar-betar inom.

Många gånger vill kanske socialarbetarenhjälpa men kan inte på grund av regler, förord-ningar, besparingskrav och informella normer(Askheim och Starrin 2007, s.209). Även de är

Inlaga.pmd 1/21/2009, 8:29 AM94

95

inne på att socialarbetarna bör bli mer med-vetna om sina egna begränsningar och sin rollinom de myndigheter där de är verksamma.De pekar bland annat på dilemman som detsociala arbetet står inför och som tycks mer el-ler mindre olösliga. Hur gör man med en kli-ent som är på väg att supa ihjäl sig men somtror sig kunna sluta själv? Hur gör man med enpensionär som inte vill ha någon vård men sominte kan klara sig själv?

De uppmärksammar även att det i bokens bi-drag ofta talas om gemenskapens betydelse förindividens empowermentprocess. Individensmaktlöshet kan brytas med hjälp av kollektivaansträngningar. Detta betraktelsesätt står i starkkontrast mot dagens mer individbaserade so-ciala arbete där fokus ligger på samspelet mel-lan klienten och den enskilda behandlaren.Den enskilda klienten anses behöva fast struk-tur, kontroll och övervakning för att kunna rea-lisera sin individuella frihet på rätt sätt. Omhon inte gör det kan tvångsåtgärder bli aktu-ella.

En viktig utmaning för professionella somvill arbeta enligt empowermentperspektivär därför också att förstärka band och alli-anser med intressegrupperingar och orga-nisationer bland brukarna (Askheim ochStarrin 2007, s.210).

De vill inte helt överge empowermenttankenmen tycks förespråka en mer begränsad ansatsdär empowermentidén mer kan liknas vid ettpersonligt förhållningssätt hos myndighets-personer, vilket kan användas för att reflekteraöver förhållanden som annars tas för givna.

… Det finns likväl ett handlingsutrymmeför ett empowermentbaserat socialt arbete.Detta utrymme förutsätter tillämpandet aven slags strategisk olydnad som innebäratt man så långt som det är möjligt aktivtvågar argumentera för sin och klientensoch/eller brukarens sak. Ett empowerment-baserat arbetssätt söker de handlingsalter-nativ, beprövade och oprövade, som kange utrymme för ett välfärdsarbete som för-mår mobilisera både människor och mate-riella resurser i kampen om människovärdeoch respekt (Askheim och Starrin 2007,s.212).

Att arbeta med det friskahos utsatta grupper

Sociologen Aaron Antonovsky uppfattade detsom ett paradigmskifte när han började ställafrågan: Vad främjar hälsa? I stället för att letaefter orsakarna till sjukdom, ohälsa och annatelände borde vi oftare fråga oss vad som liggerbakom hälsans mysterium. Vad leder fram tillett gott liv? Även om frågan utgör ett brott mottidigare forskning så är det samtidigt tydligt attAntonovsky befinner sig inom ett traditionelltsätt att tänka när det gäller att leta efter sam-band mellan orsak och verkan. På samma sättbefinner sig resiliensforskarna inom ett tradi-tionellt forskningssammanhang när de letarefter faktorer som bidragit till en god uppväxttrots svåra omständigheter. De har vänt på frå-gan men använder samma tillvägagångssätt föratt svara på den.

Aaron Antonovsky – Hälsans mysteriumAron Antonovsky var medicinsk sociolog ochen av de teoretiker som ofta nämns i sambandmed ett främjande perspektiv framför allt inomfolkhälsoområdet. Redan 1979 formulerade

Inlaga.pmd 1/21/2009, 8:29 AM95

96

han sina tankar kring begreppet Känsla av sam-manhang förkortat KASAM (Antonovsky 1979).Men främst har hans bok Hälsans mysterium(1991) hjälpt till att sprida begreppet. Bokenanvänds som kurslitteratur och begreppetKASAM har nått stor uppmärksamhet genombland andra Statens folkhälsoinstitut (se till ex-empel Hagström et al. 1998).

Antonovsky menade själv att det viktigaste hankunde bidra med var att ställa nya tankeväck-ande frågor och hans budskap var att vi oftareborde ställa oss den salutogenetiska frågan imotsats till den patogenetiska. Vi borde kom-plettera den befintliga forskningen genom attockså undersöka hälsans ursprung:

Utifrån ett patologiskt synsätt försöker manförklara varför människor blir sjuka, vaddet är som gör att de hamnar i en viss sjuk-domskategori. Utifrån ett salutogenetisktsynsätt (som fokuserar på hälsans ur-sprung) ställer man en helt annan fråga:varför hamnar människor vid den posi-tiva polen i dimensionen hälsa–ohälsa …(Antonovsky 1991, s.12)

Antonovsky menade att varje person vid varjetillfälle befinner sig någonstans på en skalamellan två ytterligheter. Vi är aldrig rakt ige-nom sjuka eller friska, alltid är det nåt:

Vi kommer alla att dö. Och vi är alla, sålänge det finns minsta liv i oss, i någon be-märkelse friska (Antonovsky 1991, s.24).

Antonovsky efterfrågade också ett vidare sättatt uppfatta sjukvårdens patienter och deras pro-blem. Klinikern bör inte enbart se till patien-tens diagnostiserade sjukdom utan bör försökaanalysera patientens sammansatta livssituationför att kunna hjälpa denne till ett friskare liv.

Det är inte bara fråga om att operera en knä-skada, bota en astmasjuk eller liknande utanman bör även fråga sig hur patientens livssitua-tion ser ut i sin helhet. Det salutogenetiska tän-kandet riktar uppmärksamheten mot dem somdet går bra för trots svåra omständigheter ochde är oftast i majoritet även i riskpopulationer.Ett exempel som Antonovsky själv nämner äratt forskningen visat att deprimerade löper dub-belt så stor risk att dö i cancer som icke depri-merade, vilket i och för sig är alarmerande ochpåkallar vidare forskning. Men samtidigt po-ängterar Antonovsky att det är en stor majoritetav de deprimerade som inte avlider. Det saluto-genetiska synsättet kan komplettera det tradi-tionellt patologiska genom att fråga vad det varsom gjorde att det gick bra för dem som klaradesig. Det är ändå det som är det vanligaste utfallet.

Det salutogenetiska synsättet kan även bidramed att flytta fokus från sökandet efter enklalösningar på sammansatta problem genom attbekämpa enskilda stressorer förklara som an-tas ligga bakom vart och ett av problemen.Antonovsky menade att detta sökande är ett för-enklat och dåligt underbyggt tankesätt. Det saluto-genetiska tänkandet öppnar för möjligheten attvissa stressorer till och med kan vara hälso-befrämjande för vissa individer i vissa situatio-ner.

Men det är kanske det svar som Antonovsky gerpå den salutogenetiska frågan som framför allthar fått stor spridning. Individer eller grupper avindivider med en högre Känsla av sammanhang(KASAM) klarar sig enligt Antonovskys teori bättreän andra, allt annat lika. Antonovsky utarbe-tade även ett frågeformulär med 29 frågor somskulle användas för att mäta graden av KASAM(Antonovsky 1991, bilaga, s.227).

KASAM är i stor utsträckning ett kognitivt be-grepp. Det handlar om hur en person bedömer,hanterar och agerar utifrån stimuli. En persons

Inlaga.pmd 1/21/2009, 8:29 AM96

97

KASAM byggs upp av tre relaterade komponen-ter – begriplighet, hanterbarhet och menings-fullhet – och det definieras på följande vis:

Känslan av sammanhang är en global håll-ning som uttrycker i vilken utsträckningman har en genomträngande och varaktigmen dynamisk känsla av tillit till att (1)de stimuli som härrör från ens inre ochyttre värld under livets gång är strukture-rade, förutsägbara och begripliga, (2) deresurser som krävs för att man skall kunnamöta de krav som dessa stimuli ställer påen finns tillgängliga, och (3) dessa kravär utmaningar, värda investering och en-gagemang (Antonovsky 1991, s.41, kursi-vering i original).

En persons KASAM utvecklas i samspelet medföräldrar och andra närstående, framförallt un-der barndomen och fram till ung vuxen ålder.Därefter krävs omvälvande förändringar för attförändra den:

Det är min bestämda uppfattning attKASAM bör betraktas som en stabil, var-aktig och generell hållning till världen somutmärker en person genom hela vuxenli-vet, såvida det inte sker genomgripande,bestående förändringar i hans eller henneslivssituation (Antonovsky 1991, s.220).

Antonovsky gav tyvärr inte mycket hopp tillmänniskor som arbetar med stöd och rehabili-tering:

Utan mycket betydande, ganska radikalaförändringar i de institutionella, socialaoch kulturella miljöer som formar männis-kors livserfarenheter, är det en utopi attförvänta sig att ett möte, eller till och med

en serie av möten, mellan en klient och enbehandlare kan förändra KASAM i någonnämnvärd omfattning. Ens hållning tillvärlden, formad under årtiondens lopp, ärett alldeles för djupt rotat fenomen för attkunna förändras i sådana möten(Antonovsky 1991, s.155).

Antonovsky skrev att rehabiliterande perso-nal kan hjälpa personer som drabbats av enplötslig kris att snabbare återhämta sin KASAM,och detta är inte att ringakta, men förutsättning-arna för att mer permanent höja en individs,eller grupps, KASAM är betydligt mer begrän-sade. Det skulle kräva alltför stora förändringaroch med osäkert resultat. Han menade dock attdet finns lovande exempel, där behandlarenunder långa tider har omfattande kontroll överklientens livssituation, men att detta ännu inte,när boken publicerades, var ett tillräckligt ut-forskat område. Samtidigt varnade Antonovskyockså för en övertro på hälso- och sjukvårds-systemens förmåga att främja hälsa och före-bygga sjukdomar. Det salutogenetiska perspek-tivet riskerar att leda till en ohejdad expansionav insatser för att främja hälsa, eftersom det intefinns någon gräns för vad som bör beaktas ianalysen av patientens situation:

Jag är fullt medveten om att en konsekvensav det salutogenetiska synsättet för den in-stitutionella organisationen av ett samhäl-les hälso- och sjukvårdssystem är risken aven oändlig expansion av social kontroll ihänderna på dem som dominerar dettasystem … (Antonovsky 1991, s.32).

Antonovsky hade själv inget svar på hur manskulle komma runt detta problem.

Inlaga.pmd 1/21/2009, 8:29 AM97

98

Emily Werner och Ruth Smith– Att växa mot alla oddsEn longitudinell undersökning som ofta cite-ras genomfördes bland den understundom hårtprövade befolkningen på den Hawaiianska önKauai, där 489 barn följdes från födseln till 40års ålder. Undersökningen påbörjades 1955, dådeltagarna föddes, och resultaten har rapporte-rats allt efter som (se till exempel Werner et al.1971, Werner & Smith 1977, Werner & Smith2001). De två psykologerna Emily Werner ochRuth Smith följde hur biologiska och psyko-sociala riskfaktorer, negativa livshändelser ochskyddande faktorer påverkar utvecklingen tillvuxen ålder. Efterhand som undersökningenfortskred koncentrerades undersökningen meroch mer på den grupp som trots olika biolo-giska och psykosociala risker klarade sig bra(Werner & Smith 2001).

Analyserna kretsar kring dem som trots endålig start i livet lyckades ta sig ur sina problem,men det finns även en hel del resultat om demsom det gått sämre för. Sådana resultat kontras-teras genomgående mot dem med liknandeförutsättningar som det gått bättre för. På ettställe i boken beskriver Werner och Smith tillexempel att det finns en liten grupp i materia-let som står för majoriteten av brottslighetensom vuxna, att dessa påbörjade sin kriminellakarriär tidigt, hade problem redan i skolan, be-dömdes som bråkiga av föräldrar och lärare,växte upp i hem utan mor eller far, hade brustnaäktenskap och att denna grupp även rymmerdem som i vuxen ålder misshandlade sina fruaroch barn.

Sammantaget lyckades Werner och Smith medhjälp av enkla statistiska analyser att korrekt klas-sificera 83 procent av männen med problem i40-årsåldern och 94 procent av männen medgod anpassning i samma ålder. De använde i

dessa analyser olika riskfaktorer för att klassifi-cera problemgruppen och skyddsfaktorer för attklassificera dem som klarade sig bra trots risker(Werner & Smith 2001, s.149 och 158).

Ett viktigt budskap från Werners och Smithsforskning är att det finns öppningar senare ilivet för dem som växt upp med problem. Ävenom Werner och Smith, liksom många andra,lägger stor vikt vid de tidiga, formativa åren ochrelationer inom familjen, så visar de att det fö-rekommer brott mot en destruktiv livsstil såsent som i 40-årsåldern. Deras analyser visaräven att de flesta högriskungdomar som utveck-lade svåra anpassningsproblem i tonåren hadeåterhämtat sig i vuxen ålder. Detta gällde i syn-nerhet kvinnor (Werner & Smith 2001, s.167).

Bland de mest potenta krafterna bakom po-sitiva förändringar hos dessa högrisk-ungdomar i vuxen ålder var att de fort-satte sin utbildning; utbildning och yrkes-träning inom det militära; giftermål meden stabil partner; religiös omvändelse somkrävde aktivt församlingsarbete; återhämt-ning från en livshotande sjukdom ellerolycka; och – till en mycket lägre grad –psykoterapi (Werner & Smith 2001,s.168).

Forskarna menar att psykoterapi enbart fung-erade för cirka fem procent av dem med psy-kiska problem och dessa personer tenderadeatt ha högre utbildning och vara mer lagda åtintrospektion än gruppen som helhet. Majori-teten litade mer till medicinering än till sam-talsterapi. Generellt rankades professionellhjälp mycket lägre än hjälp från släktingar, vän-ner, mentorer och andra mer informella stöd-givare (Werner & Smith 2001, s.169).

Inlaga.pmd 1/21/2009, 8:29 AM98

99

Werner och Smith delar upp olika skydds-faktorer efter om de härrör från individuellaegenskaper, från familjen eller från det övrigasamhället. En individuell skyddsfaktor som för-fattarna särskilt betonar är att personen i frågauppfattar livet som meningsfullt och att det gåratt ta sig vidare. De som lyckades etablera sigsom vuxna hade en påtagligt starkare känsla avatt de själva kunde påverka sina omständighe-ter när de var i 18-årsåldern (så kallad locus ofcontrol) (Werner & Smith 2001, s.151).

Skyddsfaktorer inom familjen rymmer sådantsom att komma från en familj med färre änfyra barn, att mamman var äldre, hade högreutbildning och säkrare arbetsförhållanden, menäven att bedömare uppfattat relationen mellanmor och barn som mer omhändertagande ochatt barnet kände sig säkrare som en familje-medlem ända upp i 18-årsåldern (Werner &Smith 2001, s.152).

I det övriga samhället nämns framför allt till-gången till surrogatföräldrar som en viktigskyddsfaktor, till exempel mor- och farföräld-rar, släktingar, grannar, ungdomsledare ochmedlemmar i kyrkliga grupper. Dessa stöd-personer kan bytas ut under livscykeln, ochbland de äldre återfinns exempelvis arbetskam-rater och vänner (Werner & Smith 2001, s.153).

Werner och Smith påpekar sammanfattnings-vis att forskningen kring resiliens och skydds-faktorer visar att skyddsfaktorer som främjarresiliens och återhämtning har en mer gene-rell betydelse för en positiv utveckling än vadriskfaktorer och traumatiska livshändelser harför att förklara en negativ utveckling:

De skyddande processer som skaparresiliens har nu demonstrerats blandbarn från olika förhållanden och imånga olika kontexter både i USA och i

Europa. De är tydliga exempel på ’fram-gångsrika’ barn oavsett om de växer uppi gynnsamma eller ogynnsamma omgiv-ningar… men de har en starkare predik-tiv effekt bland dem som kommer frånsärskilt svåra förhållanden (Werner &Smith 2001, s.173, kursivering i orginal7).

Anne Inger Helmen Borge – ResiliensAnne Inger Helmen Borge är en norsk ut-vecklingspsykolog som intresserat sig förresiliens. Hon hänvisar till den brittiska barn-psykiatrikern Michael Rutters definition:

Resiliens är processer som gör att utveck-lingen når ett tillfredsställande resultat, trotsatt barnet har haft erfarenheter av situa-tioner som innebär en relativt stor risk attutveckla problem eller avvikelse (Rutter2000, i Borge 2003, s.12).

Det är viktigt att notera att resiliens inte ut-görs av något tillstånd utan att begreppet hänvi-sar till en resilient process. Resiliensforsk-ningen är en utvecklingspsykologisk forsk-ningsinriktning som till stor del bygger pålongitudinella studier av barn som följts frånmycket unga år och som valts ut på grund av attde tillhörde en grupp människor som levdeunder svåra sociala förhållanden (i en risk-miljö). Resiliensforskarna har inriktat sig påatt se vad som utmärker den lilla grupp somtrots risker vuxit upp till relativt väl fungerandemän och kvinnor.

Resiliens är inte en särskild egenskap somvissa barn besitter och som skyddar dem frånderas skadliga miljö. Resiliens ska förstås somnågonting som uppstår i samspel mellan indi-viduella egenskaper och den omgivande mil-jön och som sakta utvecklas i en dynamisk pro-

Inlaga.pmd 1/21/2009, 8:29 AM99

100

cess. Resiliensprocessen är alltid positiv och kaninte på något enkelt sätt läras ut till barn ochungdomar eftersom processen alltid är indivi-duell. Den är också i jämförelse med det saluto-gena angreppssättet mer individuellt inriktad.Det salutogena perspektivet kan till exempel an-vändas för att analysera sambandet mellan so-ciala skillnader och hälsa, medan resiliens-forskningen alltid inriktas på att analysera skill-nader mellan enskilda barn som lever underliknande förhållanden. Helmen Borge menardessutom att resiliensforskningen (till skillnadmot Antonovskys KASAM-begrepp) har utveck-lats särskilt för att förstå förhållandena blandbarn och ungdomar vars kognitiva förmåga inteär direkt jämförbar med vuxnas.

Även om Helmen Borge poängterar attresiliensprocessen ska uppfattas som ett sam-spel mellan individ och miljö så finns det entydlig inriktning på att lyfta fram personligaegenskaper som grundläggande för processen.Till exempel finns inom forskningstraditionenen viss framtidsförhoppning när det gäller attfinna genetiska betingelser för resiliens. Detfinns bland annat av denna anledning farhå-gor för att samhället ska ta alltför lätt på be-kämpandet av risker, men så ska resiliensforsk-ningen alls inte förstås enligt Helmen Borge.Budskapet är att samhället parallellt bör strävaefter att bekämpa risker och sträva efter att för-söka stärka barns och ungas resiliens. Det enabehöver inte utesluta det andra.

Fyra mekanismer är enligt Helmen Borge verk-samma för att skydda barn mot att utveckla psy-kiska problem (Borge 2003, s.40):

1. Reducera riskens genomslagskraft2. Bryt negativa kedjereaktioner3. Trygga och harmoniska familjeförhållandenoch goda skolprestationer4. Fortsatt utbildning, militärtjänst, partner ochflytt.

Helmen Borge pekar på tre teoretiska model-ler för att förstå resiliensprocessen (Borge 2003,s.45). Kompensationsmodellen innebär att bris-ter inom ett område kan kompenseras av an-dra förhållanden. Missförhållanden i hemmetkan under vissa förhållanden och till viss delkompenseras av goda förebilder och socialakontakter på annat håll, till exempel på fritids-gården eller i föreningslivet. Skyddsmodelleninnebär att olika skyddsfaktorer kan bidra tillresiliensprocessen, trots risker. Goda socialanätverk kan till exempel bidra till social kom-petens och ge ett ökat självförtroende vilket isin tur kan utgöra ett skydd mot negativa spira-ler. Den sista modellen, utmaningsmodellen,är kanske den mest kontroversiella tillsam-mans med idén om genetiska skillnader. Tan-ken är att utmaningar och nederlag som över-vinns kan bidra positivt till resiliens. Har mantill exempel varit utsatt för någon typ av mot-gång i skolan och lärt sig att hantera detta på ettbra sätt så kan man kanske använda dessa erfa-renheter när man står inför en liknande svårig-het och övervinna även denna. På så sätt kanövervunna svårigheter bidra till att utvecklastresstålighet och därmed till positiv utveckling.Risken är naturligtvis att resonemanget kan tol-kas som att det är kontraproduktivt att bekämparisker, eftersom de bidrar till att stärka indivi-

Inlaga.pmd 1/21/2009, 8:29 AM100

101

dens möjligheter att klara svårare utmaningar.Svaret är att utmaningarna måste hållas på rättnivå, existera i rätt situation och riktas till rättperson. Det som poängteras är övervunna stres-situationer och inte det motsatta.

Ragnhild Andresen med flera – Sociala nät-verk, grupper och organisationerRagnhild Andresen är en norsk lärare och fors-kare i socialpedagogik som intresserat sig förnätverksarbete bland barn och unga. Tillsam-mans med ett antal norska kolleger har honskrivit boken Sociala nätverk, grupper och orga-nisationer (2002). En stor del av boken upptasav exempel på praktiska verksamheter som för-fattarna tagit del av via utvärderingar eller egetengagemang. Syftet är att utmana den traditio-nella diagnostiserande och problemorienteradepraktiken. Andresen menar att problem inte ärdet enda som människor har ens i mycket svårasituationer. De professionella hjälparbetarna,yrkeshjälparna som hon är noga med att be-nämna dem, har till uppgift att vara så lyhördasom möjligt för klienternas livsberättelser ochstödja dem utifrån de behov de ger utryck för.Yrkeshjälparna måste se upp så att de inte upp-träder som experter som vet bättre än de hjälp-sökande och på så sätt övertar klienternas egnadrivkrafter till att hantera konflikter och socialaproblem:

Vår uppgift är att ge hjälp, men för att viverkligen ska kunna ge det stöd som behövsär vi beroende av insatser från de hjälpsö-kande. Samspelet med klienterna är avgö-rande för i vilken grad vi kan bidra mednågot nytt så att en förändringsprocess skakomma igång (Andresen 2002, s.33).

Men även om Andresen betonar att det ärklientens historia och initiativ som måste liggabakom hjälpinsatsen så är det yrkeshjälparensuppgift att tolka klientens berättelse i termer avrelationer, nätverk, helhet och sammanhang.Avsikten är att motverka den upplevelse av attinte bli tagna på allvar som många klienter re-dovisar. En viktig kompetens hos yrkeshjälpar-na är utvecklad förmåga att lyssna på klientenoch utforma åtgärder i dialog med den hjälpsö-kande.

Det finns ett tydligt drag hos Andresen, lik-som hos fler inom denna tradition, att påpekavikten av att inte stirra sig blind på resultat, diag-noser och målrationella kalkyler utan att i stäl-let betona andra, mer direkta, men ofta mersvårmätbara värden som anses genuint mänsk-liga, till exempel upplevelser av samtidig gemen-skap och frihet som skapar en känsla av me-ning och sammanhang (Andresen 2002, s.38-39).

Det krävs… en nedgradering av yrkeshjälparnasmyndighet och en uppgradering av klient-ernas egna erfarenheter och förståelse avvad som är bra hjälp (Andresen 2002,s.38).

Budskapet är att yrkeshjälparna måste görasmer medvetna om att klienten hela tiden be-finner sig i underläge, eftersom själva utgångs-punkten för mötet är att de söker hjälp och attyrkeshjälparna i högre utsträckning ocksåmåste agera utifrån denna vetskap.

Inlaga.pmd 1/21/2009, 8:29 AM101

102

När klienter kommer till oss med sina pro-blem måste konsekvensen bli att vi inte en-sidigt söker efter riskfaktorer och svårig-heterna i klienternas situation, utan att vitillsammans med dem försöker hitta det somär begripligt, hanterbart och meningsfullti deras liv. Det första steget i en bra hjälp-process är alltså att bidra till att skapa enförståelse hos klienterna för den situationde befinner sig i. Och den förståelsen ärdet bara klienterna som har nyckeln till(Andresen 2002, s.42).

Andresen menar alltså att yrkeshjälparna ibehandlingssituationer ska arbeta lösnings-fokuserat i stället för problemorienterat. I stäl-let för att försöka inringa och åtgärda proble-men ska de fokusera på undantagen från pro-blemen, det vill säga de tillfällen då saker ochting fungerar. Dessa undantag lyfts fram ochses som själva nyckeln till förändringsprocesser.Om man i stället riktar uppmärksamheten motsituationer där gruppen lyckats övervinna pro-blem och hittat konstruktiva lösningar, så kandet öka det kollektiva självförtroendet och där-med stärka både individ och kollektiv:

Ju mer vi talar om – och därmed uppmärk-sammar och ger betydelse åt – de hand-lingar och förändringar som vi önskaruppnå, desto verkligare blir detta önske-tillstånd och desto större är chansen för attdeltagarna upprepar sådana sätt att varaoch handla. Ju mer vi talar om de problemsom fortfarande är problematiska, desto merbefäster vi uppfattningen att förhållandenainte går att förändra. Därmed cementerarvi de vanor som bidrar till att bevara pro-blemen. Våra föreställningar skapar det somkallas självuppfyllande profetior (Andresen2002, s.254).

Socialt kapital,en tillgång att eftersträva

Kapitalbegreppet härstammar från Karl Marx.Enligt Marx ackumulerades kapital i utbytetmellan varor och pengar på marknaden. Över-skottet kunde kapitalisterna samla på sig tackvare att de kontrollerade produktionsmedlen(Lin et al. 2001, s.4). Kapital är enligt den klas-siska teorin överskottet från en utbytesprocessmen även resultatet av en medveten inves-teringsprocess som de dominerande klassernakan genomföra på bekostnad av arbetarklassen.Marx klassiska teori har för avsikt att förklarahur samhällets elit kan dominera arbetarklass-en. Efterhand som teorin utvecklats och nyaformer av kapital börjat diskuteras så har nyasätt för arbetarklassen att själv investera i dessanya former av kapital uppmärksammats inomforskningen. I och med detta har också den le-dande klassens dominerande ställning kommitatt ifrågasättas och nedtonas. Folket kan enligtdessa nyare teoribildningar själva eller med stödav föreningar och myndigheter investera i olikaformer av kapital såsom humankapital (genomframförallt utbildning) och socialt kapital (ge-nom till exempel deltagande i föreningslivet).Klasskillnaderna blir därmed, enligt de neo-kapitalistiska teorierna, otydligare och relatio-nerna mindre präglade av dominans och makt-förhållanden (Lin et al. 2001, s.6).

Teoribildningen kring socialt kapital är just attman betraktar olika sociala fenomen, som i ochför sig uppmärksammats sedan länge, som enform av kapital. Kapital utgörs av ackumuleraderesurser som kan sparas och användas för olikaändamål och som tillhör enskilda personer, grup-per eller organisationer. Det sociala kapitaletbrukar framför allt bestå av nätverk, attityder ochnormer som uppstår och bibehålls genom so-ciala relationer (Halpern 2005, s.10–14). Det nya

Inlaga.pmd 1/21/2009, 8:29 AM102

103

med forskningen kring det sociala kapitalet ärförsöken att se de olika funktionerna som re-surser som kan tillskrivas enskilda aktörer el-ler samhällen och att sätta ett gemensamt namnpå dessa företeelser. Att betrakta något som ettkapital medger användandet av ändamåls-förklaringar i stället för orsaksförklaringar ochutgör på så sätt ett tydligt brott mot mycket an-nat vetenskapligt tänkande. Man försöker för-klara interaktionen människor emellan genomatt ange dess mål och syften och vilka ratio-nella överväganden som ligger bakom olikahandlingsbeslut. Detta är det dominerandeförklaringssättet inom det ekonomiska tänkan-det, medan orsaksförklaringar är det helt do-minerande inom naturvetenskaperna sommycket av det positivistiska tänkandet inomsamhällsvetenskaperna har hämtat inspirationfrån. Att betrakta något som ett kapital ger ut-tryck för att det bör ses som något eftersträvans-värt och att rationella aktörer, individer, orga-nisationer och samhällen bör investera i det.Det är detta som det helt centrala med att be-trakta vissa nätverk, attityder och normer somsocialt kapital.

David Halpern – Socialt kapitalDet sociala kapitalet består enligt den engelskestatsvetaren David Halpern av tre komponenter:

• nätverk• normer• sanktioner

I alla beskrivningar av det sociala kapitaletsbeståndsdelar utgör sociala nätverk kärnan.Nätverken kan se mycket olika ut – de kan haolika räckvidd, de kan vara öppna eller slutna,överbryggande (bridging) eller sammanbin-dande (bonding). Nätverken kan till och med

vara till nackdel i vissa situationer, men de äralltid helt centrala i alla definitioner av socialtkapital. Den andra komponenten är de normer,attityder och värderingar som karaktäriserarnätverkens medlemmar och som styr interak-tionen inom nätverken. Normerna och värde-ringarna understöds av sanktioner, både posi-tiva, som belönar handlande som ligger i linjemed normerna, och negativa som bestraffaroönskat beteende (Halpern 2005, s.10–14).

Det sociala kapitalet kan studeras och analy-seras på mikro-, meso- och makronivå. Oftaanalyseras det på samtliga nivåer. Forskningenintresserar sig då för kopplingarna mellan tillexempel tillit mellan mor och barn, tillit mel-lan interagerande individer i ideella föreningaroch tillit mellan främlingar i ett samhälle. Justden generella tilliten har ofta kommit att an-vändas som en indikator på socialt kapital i storajämförande undersökningar mellan olika län-der. Den enkla frågan: ”Tycker du att man kanlita på de flesta människor eller att man intekan vara nog försiktig i umgänget med andra?”8

har i undersökningar visat sig utgöra en förvå-nansvärt tillförlitlig indikator på aggregerat so-cialt kapital (Halpern 2005, s.35).

Det sociala kapitalet kopplas ofta sammanmed allehanda framgångar, till exempel ökadproduktivitet, hälsa och välbefinnande, demo-krati och allmän ordning och reda. Det socialakapitalet ses helt enkelt som ett smörjmedel iett välfungerande samhälle eller som kittet somhåller samhället samman. Då och då påmin-ner forskarna om att det sociala kapitalet ävenkan fungera som smörjmedel i ett destruktivtsamhälle, men samtidigt är ju det inget speci-ellt för just det sociala kapitalet utan gäller ävenkapital av andra former.

Forskningen kring det sociala kapitalet fickett betydande lyft i och med Robert Putnams

Inlaga.pmd 1/21/2009, 8:29 AM103

104

bok Bowling Alone (2000). Putnam visade i bo-ken att det sociala kapitalet i USA var i snabbtavtagande. Putnam gjorde även en stark kopp-ling mellan föreningsdeltagande och socialtkapital. Föreningsdeltagande i USA nådde sinkulmen 1960 och har sedan dess minskat såkraftigt att det kring sekelskiftet 2000 var nerepå samma låga nivå som under 1930-talets de-pression. Men även andra indikatorer pekar påett minskat socialt kapital i USA. Politiskt del-tagande, informella kontakter och tillit visaralla liknande trender. Samtidigt finns det mot-satta trender inom de flesta områden, själv-hjälpsgrupper har till exempel attraherat flerdeltagare liksom gymmen har flera besökare,men den generella trenden är att det socialakapitalet minskar kraftigt. Tendensen är intelika dyster i alla länder, och framför allt brukarde nordiska länderna framhållas som exempelpå länder där det sociala kapitalet fortfarandeär högt och enligt flera indikatorer till och medtilltagande på den aggregerade nivån.

Putnam hade lite olika förklaringar till minsk-ningen av det sociala kapitalet i USA. Framför-allt menade han att generationsförändringarförklarade det mesta av nedgången. Ungefärhälften av nedgången kunde förklaras av attvarje generation född efter andra världskrigethar blivit mindre socialt engagerad. Samtidigtmenade Putnam att det sociala engagemangetinte avtar med åldern, vilket innebär att näräldre generationer av naturliga skäl minskar istorlek, avtar även det sociala engagemanget påden aggregerade nivån. Ytterligare viktiga för-klaringar såg Putnam i det ökande TV-tittandetoch den elektroniska nöjesindustrin, liksom iurbaniseringen och arbetslivets ökande inten-sitet (Halpern 2005).

Begreppet socialt kapital fick betydligt störrespridning i och med Putnams forskning, och

sedan dess har dess funktion som sammanhål-lande kitt för olika grupper och samhällen be-tonats. Denna forskning intresserar sig ofta fördet sociala kapitalets goda sidor – till exempelhur det skapas, vad det betyder för olika grup-pers möjligheter inom det politiska systemeteller på arbetsmarknaden, kopplingen mellandet sociala kapitalet och andra former av kapi-tal på aggregerad nivå och så vidare.

Den franske sociologen Pierre Bourdieu varockså han intresserad av olika former av kapi-tal, däribland socialt, men han arbetade i enmer marxistisk tradition.

David Halpern befinner sig i samma traditionsom Putnam och enligt honom finns det femhuvudargument för samhället att investera isocialt kapital (Halpern 2005):

1. Socialt kapital har visat sig relaterat till näs-tan alla prioriterade frågor i det moderna sam-hället.

2. Socialt kapital är en kollektiv resurs vilketgör det utsatt för free-rider-problem och andrasystematiska underinvesteringsproblem blandrationella individuella aktörer.

3. Socialt kapital är dock inte en jämlikt förde-lad kollektiv resurs utan det finns tydligastratifieringstendenser i fördelningen mellanolika grupper.

4. I bland annat USA och Storbritannien är detsociala kapitalet i starkt avtagande.

5. Det går att göra påverka tillgången till socialtkapital. Det är mycket svårt att få beslutsfattaresgehör för en policyfråga utan mycket tydliga för-slag om vad som kan göras åt saken. Och sådanaförslag finns när det gäller socialt kapital.

Inlaga.pmd 1/21/2009, 8:29 AM104

105

Halpern påpekar även att världsbanken,OECD och andra internationella och nationellaorganisationer och myndigheter lägger ner storaresurser på att utveckla de befintliga mätmetode-rna. På en övergripande nivå menar Halpernatt det först och främst är en fråga om att ta detsociala kapitalet i beaktande vid politiska be-slut. Om exempelvis ett bostadsområde ska sa-neras, är det viktigt att ta med i beräkningarnarisken för att krossa ett uppbyggt socialt kapitalvid evakueringar. Det är också viktigt att utjämnade allmänna socioekonomiska skillnaderna isamhället, eftersom dessa starkt motarbetar denömsesidiga tilliten. Samhället kan även behövainvestera mer direkt i socialt kapital genom atttill exempel stödja den ideella sektorn och be-driva medborgarutbildning i skolan. Även i merakuta situationer som när ett barn som far illa isin familj ska omhändertas, bör man se till attbortfallet av socialt kapital återupprättas/kom-penseras.

Hela det sista kapitlet i Halperns bok går ut påatt beskriva konkreta åtgärder som kan genom-föras på olika nivåer för att stimulera framväx-ten av socialt kapital. Utgångspunkten är situa-tionen i USA, med kraftigt minskande socialtkapital och helt andra förhållanden mellanprivat, offentligt och civilsamhälle än i Sverige.Några områden som lyfts fram tycks dock varagiltiga även i Sverige. Följande urval speglarfrämst förslag som gäller unga och relationermellan stat och civilsamhälle (Halpern 2005):

1. Satsa på mentorer. Mentorskap har en storpotential att stimulera det värdefulla över-bryggande (bridging) sociala kapitalet och ärdessutom användbart inom många områden,till exempel för att hjälpa utsatta ungdomar attåtergå till studier eller arbete efter en periodutan känd sysselsättning. Det är dock viktigt att

utforma denna typ av program så att de intestigmatiserar ungdomar, eftersom utvärder-ingar pekat på sådana risker.

2. Stöd positiva nätverkskontakter och motar-beta negativa. Till exempel bör man undvikaatt sända unga människor till fängelse, efter-som detta gör att de positiva relationer de ändåofta har i sin hemmiljö försvagas medan nega-tiva sociala nätverk riskerar att utvecklas ifängelsemiljön. Stödfamiljer och medling nämnssom försök att främja positiva nätverkskont-akter.

3. Ge unga människor möjligheter till tidigaerfarenheter av frivilligt socialt arbete. Det harvisat sig att sådana erfarenheter tenderar att ledatill ökat civilt engagemang senare i livet. Vik-tigt är att skapa tillfällen till möten mellanmänniskor från olika samhällsklasser och et-nisk bakgrund.

4. Stimulera den lokala sammanhållningen ge-nom att decentralisera så mycket som möjligtav de beslut som rör vardagslivet. Uppmuntralokala arrangemang som festivaler och sam-arbeten mellan lokala företagare och civil-samhället.

5. Försök att utveckla it-tekniken och internetsom en avancerad telefon snarare än som enavancerad tv. Försök att motverka tendenser tillatt människor isolerar sig med hjälp av tekni-ken och uppmuntra kommunikation ochinteraktivitet.

6. Utforma bostadsområden så att de uppmunt-rar möten i både större och mindre grupper.Minska behovet av pendlande – särskilt i bil.

Inlaga.pmd 1/21/2009, 8:29 AM105

106

7. Uppmuntra och ge stöd till studiecirklar ochfolkbildning.

8. Utveckla skolornas demokratiundervisningoch inför mer av praktiskt orienterade övningari medborgarskap. Ge eleverna större inflytandei skolan genom att till exempel utveckla elev-rådsarbetet.

9. Sänk rösträttsåldern till åtminstone 16 år isyfte att stimulera valdeltagandet men också föratt uppmuntra till mer seriösa politiska diskus-sioner bland unga människor. Det har visat sigatt de som avstår från att rösta den första gångenäven med större sannolikhet avstår senare i li-vet

Marc Hooghe, Dietlind Stolle med flera– Att skapa socialt kapitalStatsvetarna Marc Hooghe och Dietlind Stollevar redaktörer för en bok som kom ut under2003 och som särskilt inriktades på att analy-sera betydelsen av civilsamhället respektive sta-ten för formerande av socialt kapital. De intres-serade sig särskilt för de attityder som förknip-pas med socialt kapital såsom generell tillit ochnormer om ömsesidighet (Hooghe & Stolle2003, s.2). De menade att inte alla typer av nät-verk utgör lösningen på kollektiva handlings-problem och att de inte heller alltid leder tillstärkande av demokratin. Nätverk kan därförinte betraktas som mål i sig och diskuteras där-för inte heller i boken. De kan tvärtom i vissa fallvara kontraproduktiva och stärka icke demokra-tiska grupper och organisationer (Hooghe &Stolle 2003).9

Författarna identifierade två huvudsakligaangreppssätt i forskningen kring hur det socialakapitalet bildas. De attityder som förknippas

med det sociala kapitalet kan å ena sidan upp-stå i sociala interaktioner i till exempel före-ningslivet. Enligt denna mer samhällsorient-erade inriktning bör åtgärder för att stimuleraframväxten av socialt kapital koncentreras kringförsök att uppmuntra såväl formella som infor-mella sociala kontakter mellan människor ochgrupper av människor. Å andra sidan finns ettmer institutionsbaserat angreppssätt som beto-nar styrelseskick, myndigheter och andra poli-tiska institutioners betydelse för det sociala ka-pitalet. Enligt detta angreppssätt är det avgö-rande att studera hur staten organiserat välfär-den, hur olika kommuner agerar och liknande(Hooghe & Stolle 2003).

Hooghe och Stolle menar att det sociala kapi-talet skiljer sig starkt från andra former av kapi-tal i och med att det nästan per definition ärkopplat till ett kollektiv och därmed är mer ut-satt för problem i samband med detta såsomfree-riding, svårigheter att avgöra ansvarsfördel-ning och liknande (Hooghe & Stolle 2003).

Enligt en forskningsinriktning kan ett visstsamhälles sociala kapital till stor del förklarasav historiska traditioner som förts vidare övergenerationerna. Men enligt redaktörerna mot-sägs tesen av det faktum att det sociala kapitalethar minskat så kraftigt under senare tid i USAoch Storbritannien, samtidigt som det undersamma period till och med ökat i andra länder,till exempel Sverige. Även det faktum att dengenerella tilliten kraftigt varierar mellan olikasociala klasser i alla länder, där detta studerats,talar emot en sådan tolkning av nationellt ned-ärvda tillitstraditioner. Om tillit enbart var enärvd bakgrundsfaktor så saknas en bra förkla-ring till sådana systematiska skillnader(Hooghe & Stolle 2003).

Inlaga.pmd 1/21/2009, 8:29 AM106

107

Social tillit uttrycks starkast … av samhäl-lets vinnare, följdriktigt korrelerar den star-kast med utbildning, livstillfredsställelse,inkomst, klass och rastillhörighet. För dendelen är social tillit kännetecknande för helavärldens vinnare (Newton 199, s.185 frånHooghe & Stolle 2003, s.7).

Kopplingen mellan ideella organisationer ochsocialt kapital härrör enligt författarna frånTocqueville men aktualiserades av RobertPutnam under senare år. Den viktigaste meka-nismen för bildandet av normer om ömsesi-dighet och tillit är regelbunden social interak-tion. Det är de ideella organisationernas sociali-serande effekter som uppmärksammas inomdenna tradition. Föreningar fungerar enligtdetta sätt att tänka som de mest effektivademokratiskolorna. Dessa samband har dockhittills enbart undersökts på mikronivå. Hurpass effektiva föreningarna är på gruppnivå harinte undersökts empiriskt (Stolle 2003).

Sociologen Nonna Mayer har, tillsammansmed flera kolleger, genomfört en enkätunder-sökning bland 2 148 fransmän, vilken redovi-sas i ett av bokens kapitel. Mayer drar slutsatsenatt medlemmar i Frankrikes ideella föreningarinte har större tillit till vare sig det politiskasystemet eller andra personer. Socioekonomiskstatus och ålder förklarar en betydligt större delav skillnaden i tillit och normer om ömsesi-dighet (Mayer 2003).

I ett annat kapitel redovisar statsvetarna DagWollebaek och Per Selle en enkät riktad till ettslumpmässigt urval av 1 695 norrmän ) somundersöker skillnader i deltagande i olika typerav föreningar. Urvalet var 4 000 personer ochbortfallet 55 procent. De drar slutsatsen att del-tagande i icke politiska föreningar enbart bi-

drar till det sociala kapitalet i form av tillit ochmedborgerligt engagemang, om det kombine-ras med deltagande i föreningar med mer utta-lat politiskt syfte. Inte heller ger ett aktivt delta-gande större utslag än ett mer passivt deltagande,vilket det borde om Putnams tes stämmer attdet är i den regelrätta interaktionen männis-kor emellan som det sociala kapitalet skapas(Wollebaek & Selle 2003):

Om aktivt deltagande inte påverkar tillitoch samhällsengagemang mer än passivtstöd så bevisar detta bra nog att Putnammisstagit sig när han placerar förenings-deltagande i centrum av sin tes om det so-ciala kapitalet (Wollebaek & Selle 2003,s. 83–84).

Marc Hooghe baserar även han sina analyserpå en enkät till 1 341 personer i Belgien. Hansresultat pekar på att inte alla föreningar bidrartill skapandet av socialt kapital. Han menar dockatt det i de västerländska liberala demokratier-na finns en kultur som leder till att människorsom är mer samhällstillvända har större benä-genhet att organisera sig och att de därmed harlättare att sprida sina attityder och värderingarän andra. Det civila samhället producerar medandra ord ett överskott av socialt kapital tackvare en selektionsprocess som gör att de somfrån början hyser mer pro-sociala normer, vär-deringar och attityder har lättare att organiserasig i vår kultur och därmed ges möjlighet attsprida dessa attityder vidare till andra (Hooghe2003).

Statsvetaren Nadia Molenaers har undersöktomgivningens betydelse för föreningslivets för-måga att skapa socialt kapital med hjälp av kva-litativa undersökningar i två Nicaraguanska

Inlaga.pmd 1/21/2009, 8:29 AM107

108

byar (Molenaers 2003). Hon kommer fram tillatt omgivningen är av stor betydelse för före-ningars möjligheter att bidra till det socialakapitalet. Hon menar att resultaten visar att detär naivt att tro att stöd till civilsamhället perautomatik är ett stöd till det sociala kapitalet.Det finns stora risker att lokala ledare utnyttjarföreningslivet för sina syften så att de utsattagrupper bidragsgivarna vill nå kommer att bliän mer exkluderade (Molenaers 2003).

Statsvetaren Job van der Meer har använtWorld Values Survey från 1990 för att under-söka om ett livaktigare föreningsliv leder till enhögre generell tillit på en aggregerad nivå. Hy-potesen är att ett större civilt engagemang ledertill större politisk effektivitet, eftersom före-ningslivet bidrar till att beslut blir bättre för-ankrade och att civilsamhällets organisationersätter större press på politikerna att leva upp tillvad de lovar. Civilsamhället kan även bidra tillökad välfärd genom att ge service och på så sättbidra till ett bättre fungerande samhälle, vilketskulle gynna tilliten. Analyserna genomfördespå nationell nivå med 19 länder och regionalnivå med 64 olika regioner i ett antal Europe-iska länder. På regional nivå fanns empirisktstöd för att ju högre andel av befolkningen somvar engagerad i ideella föreningar, desto högregenerell tillit uppvisade även den del av befolk-ningen som inte var medlemmar i någon för-ening. Resultaten talar alltså för att förekom-sten av en omfattande civil sektor leder till etteffektivare styre och att denna effektivitet är enkollektiv resurs som alla medborgare tjänar på(van der Meer 2003):

Många samtida observatörer menar att denstora vinsten med generell tillit är att denleder till ‘bättre’ styrning och att medbor-garna blir mer nöjda med styrets resultat.

Eller kanske är det så att ett bra styrelse-skick gör att folk litar på varandra i högreutsträckning. Eller kanske både och (Usla-ner 2003, s.171)10.

Statsvetaren Eric Uslaner menar i ett annatkapitel i likhet med detta att det finns en godcirkel, i vilken ekonomisk jämlikhet är starktbidragande till hög tillit och att tillit i sin turleder till en politik som föder rikedom och ut-jämnar sociala skillnader (Uslaner 2003).

Statsvetarna Bo Rothstein och Dietlind Stollevisar i sin tur att bemötandet från olika myn-digheter är viktigt för den generella tilliten.Medborgare kopplar samman myndighetersagerande med tillit. De ser hur andra medbor-gare blir bemötta, och de som möts av diskri-minering uppvisar lägre grad av tillit (Roths-tein & Stolle 2003).

Sedan Putnams uppmärksammade böckerutkom, har det sociala kapitalets sammanbin-dande och positiva effekter för samhället somhelhet, intresserat fler och fler. Den starka kopp-lingen mellan föreningsdeltagande och socialtkapital kan även den spåras till Putnam. Mennär redaktörerna för boken sammanfattar re-sultaten i slutkapitlet, tonar de ned förenings-deltagandets betydelse, och poängterar statensroll som bakgrund till formerandet av det so-ciala kapitalet. Föreningsdeltagandet har storbetydelse men enbart under vissa gynnsammaomständigheter. Det är inte alla föreningar sombidrar till formerandet av socialt kapital. Form-erandet av socialt kapital måste ses som en pro-cess där föreningsdeltagandet har betydelsemen inte utan undantag och inte under vilkaförutsättningar som helst. Vissa föreningarlockar till sig människor med de rätta attity-derna, och därmed tenderar sådana föreningaratt samla till sig ett överskott av personer med

Inlaga.pmd 1/21/2009, 8:29 AM108

109

liknande attityder som sedan lyckas överföravärderingarna till övriga. På så sätt bidrar före-ningsdeltagandet i en positiv process mot etttilltagande socialt kapital. Det finns dock ingaenkla medel att utnyttja denna process för attskynda på bildandet av socialt kapital:

Om vi är intresserade av samhällstillvändaattityder och beteenden så måste vi leta ef-ter föreningar där samhällstillvända män-niskor samlas. I vad som kan kallas en cy-kel av ’urval och anpassning’ så söker sigmedlemmar självmant till denna typ avorganisationer, men allteftersom så påver-kas de av övriga medlemmars värderingar.Detta medför i praktiken att socialisations-effekter är mer vanligt förekommande ihomogena omgivningar där värderings-mönstren lättare sammansmälter och att deär mindre vanligt förekommande än viibland tror att de är (Stolle & Hooghe2003, s.235).11

Det är inte föreningar som skapar socialt ka-pital utan dess medlemmar, och det finns där-för heller inga enkla metoder för staten att sti-mulera bildande av socialt kapital genom attförsöka bidra till att skapa föreningar inom fältdär det tycks saknas initiativ:

Fler föreningar medför inte automatisktmer socialt kapital/…/ Dessutom är ska-pandet av föreningar av utomstående högstproblematiskt… eftersom det riskerar attsäkra fördelar för särskilt utvalda medlem-mar medan andra, traditionella och in-formella nätverk exkluderas… som tende-rar att verka på ett öppnare och rättvisaresätt och som därför kan uppfattas som mer

effektiva instrument för att skapa över-bryggande socialt kapital.(Stolle & Hooghe2003, s.245).12

Men samtidigt ger författarna staten en an-nan roll, nämligen att jämna ut ekonomiskaskillnader och därmed olika gruppers möjlig-heter att delta. Detta är en långsam process. Sta-ten bör enligt Stolle och Hooghe även se till attminska korruption och trygga ett universa-listiskt trygghetssystem utan individuella pröv-ningar av enskilda personers stödbehov (Stolle& Hooghe 2003).

Inlaga.pmd 1/21/2009, 8:29 AM109

110

DiskussionGränserna är oklara mellan civilsamhällets ochstatens åtaganden när det gäller främjande ung-domsverksamhet. De har utvecklats i samspelmed varandra, och ansvaret för olika verksam-heter har växlat över tid. Sverige skiljer sig frånmånga andra länder genom vår stora statligasektor och lägre professionaliseringsgrad inomcivilsamhället. En viktig skillnad mellan sta-ten och civilsamhället är att staten hela tidenmåste ha ett mål för att legitimera verksamhe-ten. Civilsamhällets organisationer är inte likamålstyrda. De kan välja att ägna sig åt någonsärskild verksamhet för dess egen skull eller föratt medlemmarna tycker så.

Uppfattningarna om vad som betraktas somfrämjande respektive förebyggande tycks varapå väg att luckras upp inom forskningen menbestå bland fritidsledarna (Kassman 2008). Kri-tiker menar att det ofta finns en dold kontrolle-rande agenda i flera verksamheter riktade motunga. Det är lätt att fastna i stereotypa beskriv-ningar av ungas liv och leverne. Översikteninger ändå viss tillförsikt inför framtiden. Dettycks inom den utvecklingspsykologiska forsk-ningen finnas hopp om bättre möjligheter attfrämja ungas utveckling. Forskningen omresiliens visar även att det finns störst utrymmeatt stödja dem som har det allra svårast så att defår möjligheter att utvecklas väl.

Översikten har berört forskning inom mångaämnesområden, inriktningar och traditioner.Forskningen om empowerment och samhälls-arbete bedrivs ofta inom socialt arbete och när-liggande ämnen. Den visar att socialarbetareoch andra, som arbetar inom staten eller i enkommun, kan ta på sig en stöttande roll ochförsöka mobilisera klienter/brukare/besökareoch tala för deras sak men att detta inte alltid ärså lätt. Den statsvetenskapligt inriktade forsk-

ningen om socialt kapital har ett mer distanse-rat förhållningssätt till sitt studieobjekt. Ochäven om dessa forskare gärna lyfter fram posi-tiva effekter av föreningsdeltagande så betrak-tar de snarare staten som beroende av förenings-livet än tvärtom.

Inom flera av de forskningsinriktningar somlyfts fram i denna översikt uppmärksammasbehovet av surrogatföräldrar, mentorer och an-dra mer informella stödpersoner som kan gelångsiktigt och ofta djupgående stöd till utsattaungdomar. Detta tycks vara en konkret ochhandfast roll för det civila samhället och dessorganisationer. Dessutom är det en roll som oftahar svårt att rymmas inom ramen för ett ickeideellt arbete. Här är det inte främst en frågaom att bidra med professionellt yrkeskun-nande, även om detta naturligtvis också är möj-ligt och önskvärt, utan framför allt handlar detom mer allmänmänskliga värden som förtro-ende, jämlikhet, tillit och så vidare. Värden somär svåra att anpassa till schemalagd arbetstid.

Det är också en fråga om långsiktighet. Dettar lång tid att bygga upp den typ av relationersom tycks vara av vikt både för att mobiliseraunga människor och för att bygga upp självför-troende, känsla av sammanhang och tro på sinförmåga att påverka sin situation. På liknandesätt tycks det svårt att inom sin yrkesverksam-het bidra till att bygga upp den typ av över-bryggande nätverk som också tycks vara av storbetydelse enligt forskningen om socialt kapi-tal. De yrkesverksamma ungdomsarbetarna bördock vara medvetna om vikten av dessa typerav relationer och främja och underlätta ungasmöjligheter att bygga sådana kontakter ochnätverk som är av vikt för ungas känslor av sam-manhang och kontroll.

Främjande ungdomsverksamhet kan blandannat utmärkas av ett särskilt förhållningssätt

Inlaga.pmd 1/21/2009, 8:29 AM110

111

gentemot ungdomar, av att verksamheten rik-tas mot en mer allmän målgrupp eller av attden stödjer en positiv utvecklingsprocess. Fram-för allt verkar det vara så att många förknipparfrämjande med fritidsaktiviteter i allmänhetoch de kommunala fritidsgårdarna i synner-het. Den främjande verksamheten ska blandannat vara öppen för alla och bygga på frivilligtdeltagande. Men som bland annat TorstenLaxvik påpekar handlar främjandeperspektivetockså om ett visst förhållningssätt gentemotungdomar. Det gäller att se lösningar i ställetför problem, att lyssna på de unga och ta derasuttryck och vilja på djupaste allvar. Staten harenligt forskningen anledning att ge generelltstöd till det civila samhället av bland annat dessaskäl. Men de ideella organisationerna har flerfunktioner än att sysselsätta ungdomar och för-hålla sig på ett speciellt sätt till dem. De skaspela rollen som avantgarde, utveckla nyaverksamhetsformer och ge röst åt sina medlem-mar. De kan även fungera som demokratiskolaoch generera socialt kapital. Dessutom menarkritiker att de ger staten goda möjligheter attkontrollera ungas fritid. Även av dessa anled-ningar kan staten finna anledning att stödja denideella sektorn.

Främja en processDet mest angelägna budskapet från dennaforskningsöversikt är den starkt förenklade slut-satsen att det finns två skilda utvecklings-processer när det gäller ungas uppväxt. Över-sikten visar att det finns en positiv utvecklings-process som bör främjas och uppmuntras ochen negativ som bör förebyggas och förhindras.Det är dock viktigt att hålla i minnet att det rörsig om öppna och dynamiska processer. Det villsäga det finns inga förutbestämda öden sominnebär att om en ung person har den eller den

bakgrunden så kommer hon också att följa dennegativa processens alla steg mot en alltmermarginaliserad tillvaro. Forskningen visar vis-serligen att olika personer löper olika stora ris-ker att utvecklas positivt eller negativt beroendepå bakgrund och att unga, som uppvisar flerariskbeteenden och som har sämre nätverk ochförutsättningar från sin familjebakgrund, löperstörre risker än andra. Men samtidigt visarforskningen också att även bland grupper medbetydande risker är det relativt vanligt att lämnaden negativa processen mot en mer positiv så-dan.

Forskningen kring positiv ungdomsutveckling(PYD) tycks ha kommit en god bit på väg attformulera den positiva utvecklingsprocessenoch även i försöken att operationalisera ochmäta vad som eftersträvas inom de fem kom-ponenterna: kompetens, förtroende, kon-takt, karaktär och medkänsla. Samtidigt blir deti dessa försök tydligt att det finns problem somtål att diskuteras. Vad menas egentligen med defem komponenterna som lyfts fram? Förutsät-ter de inte en bred konsensus om hur till exem-pel en människas ”karaktär” bör se ut? Blir intedetta väldigt konservativt? Finns det en doldkontrollerande agenda? Det här är exempel påfrågor som kommer i dagen, när man formule-rar sig kring vad det egentligen innebär attfrämja en positiv utvecklingsprocess.

Att man upplever en känsla av sammanhang(KASAM) och en känsla av att kunna påverkasina omständigheter (locus of control) är an-dra komponenter som lyfts fram som främ-jande faktorer inom forskningen. Båda dessabegrepp handlar om hur en enskild människauppfattar sin omgivning och är således bero-ende både av individen och hennes omvärldsbeskaffenhet, även om forskarna betonar indi-videns betydelse. Det är viktigt att komma ihåg

Inlaga.pmd 1/21/2009, 8:29 AM111

112

att båda dessa forskningsinriktningar handlarom människor som växt upp eller länge befun-nit sig i utsatta situationer och riskmiljöer. Frå-gan som ställts gäller hur man, trots utsattheten,kan klara sig. Ett viktigt budskap från dessaforskningsområden till dem som arbetar medfrämjande ungdomsverksamhet är att dessa ut-satta individer ofta har funnit stöd hos perso-ner i sin närhet, vilka fungerat som mentorereller stödpersoner och kunnat hjälpa dem närfamilj och släkt inte funnits till hands.

Främjande förhållningssättFrämjande arbete kan också innebära ett sär-skilt förhållningssätt gentemot ungdomar. Dethandlar närmast om ett lösningsfokuserat syn-sätt i motsats till det vanligt förekommandeproblemfokuserade. Denna forskning visar attju mer vi talar om och uppmärksammar dehandlingar och förändringar som vi önskaruppnå, desto verkligare blir detta önsketillståndoch desto större är chansen att ungdomarnaupprepar sådana sätt att vara och handla. Detgäller att inte befästa problemen utan att stödjaoch främja lösningar. Ett främjande förhåll-ningssätt behöver dock inte enbart handla ombemötande och relationer mellan ledare ochungdomar utan forskningen lyfter även framvikten av att stödja positiva nätverkskontaktertill exempel genom att uppmuntra idrotts-verksamhet och genom att ge möjligheter tilltidiga erfarenheter av frivilligt socialt arbete.Enligt forskningen om socialt kapital bör åt-gärder sättas in för att stimulera såväl formellasom informella sociala kontakter mellan män-niskor och grupper av människor. Inom dennaforskning påpekas även att den viktigaste me-kanismen för bildandet av normer om ömsesi-dighet och tillit är regelbunden social interak-tion, vilket vanligtvis ses som en positiv effekt

av deltagande i ideella organisationer. Inomforskningen lyfts även ungas delaktighet framsom en viktig komponent i ett främjande för-hållningssätt. Det gäller att decentralisera såmycket som möjligt och se unga som enutvecklingsresurs. Avsikten är bland annat attmotverka den upplevelse av att inte bli tagen påallvar som många unga ger uttryck för. En vik-tig kompetens hos ledarna är därför att utvecklaförmågan att lyssna på ungdomarna och ut-forma aktiviteter i dialog med dem. En risk ärdock att ledarna skrämmer iväg vissa ungdo-mar som kanske inte är vana att vara med ochbestämma och att ledarna själva tar på sig allt-för stora anspråk att veta vad ungdomarna villoch agerar språkrör och talesmän i deras ställe.Det är inte alls säkert att de som deltar i aktivi-teter har mer gemensamt än just deltagandet.

Främjande bland olika målgrupperMycket av den forskning som behandlats i denhär översikten handlar om främjande arbetebland utsatta grupper. Såväl den salutogenetiskaforskningen som forskningen kring empower-ment och resiliens handlar om främjande verk-samhet bland utsatta grupper eller personersom löper större risk än andra att hamna i ennegativ utvecklingsprocess. Det finns även re-sultat som tyder på att insatser ger tydligast re-sultat bland grupper som har de största proble-men. Eftersom forskningen om socialt kapitalockså visar att den ideella sektorn är bra på attattrahera deltagare som så att säga främjar sigsjälva, betyder detta att staten har mest att vinnapå att främja ungdomsverksamhet bland utsattagrupper. Det är de som lättast märker av ävenmindre förändringar.

Efter att detta är sagt vill jag peka på riskernamed verksamhet som vänder sig till särskilt ut-satta grupper, om den inte är mycket målmed-

Inlaga.pmd 1/21/2009, 8:29 AM112

113

veten. De risker som omtalas inom forskningenom fritidsgårdar bör tolkas så att den öppnaverksamheten inte bör riktas alltför snävt motungdomar med särskilda problem. Risken äratt gårdarna inte lyckas bryta en negativ pro-cess utan snarare förstärker den. Det som lyftsfram som en möjlighet inom forskningen ärverksamheter som riktar sig till en bred mål-grupp, till exempel idrotten, eftersom det inomdessa finns möjligheter att knyta kontakter medunga från olika samhällsklasser och uppväxt-förhållanden. Forskningen om socialt kapitalsäger att det är denna typ av nätverk som be-hövs för att främja en positiv process.

Främjande i förhållandet mellanstaten och civilsamhället

Unga som deltar i ideellt arbete, idrott ellerföreningsliv tycks enligt forskningen ha störrechanser att utvecklas positivt. Staten har därföranledning att uppmuntra och stödja förenings-deltagande och idrottande bland ungdomar.Samtidigt påtalar forskningen att det finns enrisk att statens vilja att rikta stöd till mer effek-tiva verksamheter, sådana som bevisligen ledertill förebyggande och främjande effekter, kanleda till en oönskad professionalisering av denideella sektorn. Risken är att de värden som manfrån statens sida hoppas att civilsamhället kanbidra med effektiviseras bort eftersom dehänger samman med den ideella sektorns själv-ständighet och förmåga att samla individerkring kollektiva beslut. Samtidigt finns det up-penbara vinster för staten med ökad professio-nalisering, framförallt för verksamheternasmålrationalitet.

Forskningen om fritidsgårdarna kan tolkas såatt det finns stor risk att staten har alltför högambition att nå unga i riskzon och att detta,tvärtemot avsikten, riskerar att förvärra proble-

men för redan utsatta grupper. Forskningentycks visa att föreningslivet självmant attrahe-rar unga som redan inledningsvis besitter störreresurser i form av social bakgrund, human-kapital och socialt kapital och att förenings-deltagandet bidrar till att addera ytterligare tilldetta. Staten vill främja en liknande process hosutsatta grupper men dessa är inte lika intresse-rade av strukturerade fritidsaktiviteter med höggrad av vuxeninsyn. Om svaret då blir sänktanivåer av långsiktighet, struktur och vuxenin-syn, riskerar de unga som attraheras av dennatyp av verksamhet att genom interaktionen sin-semellan bidra till en omvänd process som sna-rare stimulerar utvecklingen mot kriminalitetoch annat avvikande beteende. Det tycks behö-vas en balansakt som kräver stor försiktighetoch yrkesskicklighet.

Forskningen varnar också för en övertro påcivilsamhällets förmåga att generera socialtkapital. En rad andra omständigheter är viktigaatt beakta i försöken att utjämna fördelningenav det sociala kapitalet och de bör räknas in iunderlaget för politiska beslut. De allmännasocioekonomiska skillnaderna i samhälletminskar till exempel den ömsesidiga tillitensom är en viktig del av det sociala kapitalet. Detär inte heller så att alla föreningar genererarsocialt kapital.

Det civila samhället producerar inom de väs-terländska kulturerna ett överskott av socialtkapital tack vare en selektionsprocess som göratt de som från början befinner sig närmremainstreamkulturen har större incitament attorganisera sig och därmed ges möjlighet attsprida sina värderingar och attityder vidare. Detär inte så att stöd till civilsamhället per auto-matik utgör ett stöd till det sociala kapitalet.Det är inte föreningar som skapar socialt kapi-tal utan dess medlemmar, och det finns därför

Inlaga.pmd 1/21/2009, 8:29 AM113

114

heller inga enkla metoder för staten att stimu-lera bildandet av socialt kapital genom att för-söka bidra till att skapa föreningar inom fältdär det tycks saknas initiativ. Det finns dess-utom risker att grupper och ledarpersoner ut-nyttjar föreningslivet för sina syften, vilket iförlängningen riskerar att bidra till att de grup-per staten vill nå kommer att bli än merexkluderade.

Främjande och forskningenFrämjande insatser kan i olika grad vara inrik-tade mot olika riskgrupper. Ju mer ingripandeoch mindre frivillig en insats är, desto säkrarebör man vara på att de som blir föremål förinsatsen verkligen tillhör en riskgrupp. Främ-jande insatser är mindre beroende av förmå-gan att utpeka riskgrupper än förebyggande åt-gärder, eftersom de i högre grad innebär att mantillför något som det står individen fritt att väljaatt ta del av. Men eftersom resurserna är be-gränsade så finns även här behov att definierariskgrupper. Som översikten visat används oftaen longitudinell ansats för denna forsknings-uppgift. Longitudinell forskning, som följersamma individer över en relativt lång tid, ärockså lämplig för att sätta främjande verksam-heter under prövning och för att se hur ungamed olika erfarenheter och skilda förutsätt-ningar utvecklas över tid.

SlutordDenna forskningsöversikt har behandlat olikateorier om främjande verksamhet och mötetmellan civilsamhället och staten. Jag har sär-skilt velat lyfta fram den forskning som visaratt det finns ett utrymme för främjande insat-ser bland utsatta ungdomar. Vad som ska be-traktas som utsatta ungdomar kan naturligtvisdiskuteras, men det viktiga är ändå att intressetriktas mot att bidra till en positiv utveckling fördem som befaras riskera att hamna i problemsom kriminalitet och missbruk.

Forskningen visar att fritiden visserligen kanha betydelse men att de strukturella skillna-derna vad gäller social klassbakgrund, kön ochinvandring är av så avgörande betydelse att in-satser inom fritidsområdet har svårt att bidraannat än på marginalen. Man bör vara medve-ten om dessa förhållanden och inte ha alltförhöga ambitioner inom fritidsområdet. Statenoch kommunerna har naturligtvis särskilt an-svar för att utjämna sådana strukturella skillna-der, och civilsamhällets föreningar att påtaladem, men åtgärder genomförs främst inomandra politikområden som utbildnings-,arbetsmarknads- och bostadspolitik. Förhopp-ningarna om att socialt kapital ska kunna bidratill att bryta snedfördelning av andra former avkapital tycks till stor del förfelade. Det socialakapitalet fördelar sig i huvudsak på liknandesätt som annat kapital. Det hopas hos redanprivilegierade grupper.

Inlaga.pmd 1/21/2009, 8:29 AM114

115

ReferenserAmnå, Erik (2006). Still a TrustworthyAlly? Civil Society and the Transfor-mation of Scandinavian DemocracyJournal of Civil Society, vol.2 No.1,1–20 may 2006.

Antonovsky, Aaron (1991). Hälsansmysterium Stockholm: Natur & Kul-tur.

Berggren, Leif & Olofsson, Ulla(1995). Fritid på tvären. En bok omforskning och litteratur för fritidsar-bete Stockholm: Fritidsforums för-lag.

Blennberger, Erik (1993). Begreppoch modeller pp.33–53 i SOU1993:82 Frivilligt socialt arbete. Kart-läggning och kunskapsöversikt Stock-holm: Socialdepartementet.

Blomdahl, Ulf (1990). Folkrörelsernaoch folket Helsingborg: Carlsson.

Borge, Anne Inger Helmen (2005).Resiliens. Risk och sund utvecklingLund: Studentlitteratur.

Cederblad (2003). Från barndom tillvuxenliv. En översikt av longitudinellforskning Stockholm: CUS ochGothia.

Cullen, Francis, T & Gendreau, Paul(2001). From Nothing Works to WhatWorks: Changing Professional Ideologyin the 21st Century The prison Jour-nal vol. 81, No. 3, pp.313–338.

Downes, David & Rock, Paul(2007). – Understanding deviance: aguide to the sociology of crime and rulebreaking Fifth Edition, New York:Oxford University Press.

Ds 1996:59 Allas vårt ansvar

Feinstein, Leon, Bynner, John &Duckworth, Kathryn (2005). Leisurecontexts in adolescence and their effectson adult outcomes London: Centrefor Research on the Wider Benefitsof Learning, Institute of Education.

Forsberg, Hagquist & Starrin, Bengt(red) (1997). Frigörande kraft:empowerment som modell i skola,omsorg och arbetsliv Göteborg:Gothia.

Hagström, Ulf, Redemo, Eva & Berg-man, Lena (1998). Låter sig skydds-änglar organiseras? Hälsofrämjandestrategier för ungdomar i utsatta bo-stadsområden Stockholm: Statensfolkhälsoinsitut och förlagshusetGothia.

Halpern, David (2005). Social Capi-tal Cambridge: Polity Press.

Hanson, Anders (2004). Hälsopro-motion i arbetslivet Lund: Student-litteratur.

Hooghe, Marc (2003). VoluntaryAssociations and Democratic Attitudes:Value congruence as a Casual Mecha-nism pp.89–112 i Hooghe, Marc &Stolle, Dietlind (red) Generating So-cial Capital. Civil Society and Institu-tions in Comparative Perspective NewYork: Palgrave Macmillan.

Hooghe, Marc & Stolle, Dietlind(2003). Introduction: Generating so-cial capital pp.1–18 i Hooghe, Marc& Stolle, Dietlind (red) Generatingsocial capital. Civil society and institu-tions in comparative perspective NewYork: Palgrave Macmillan.

Hydén, Margareta ( 2008). Evidence-based social work på svenska-att sam-manställa systematiska kunskapsöver-sikter s.3–19 Socialvetenskaplig tid-skrift nummer 1, 2008.

Hörnqvist, Magnus (2001). Allas vårtansvar – i praktiken. En statligt orga-niserad folkrörelse mot brott Stock-holm: Kriminologiska institutionenrapport 2001:2.

Jelicic, Helena, et al (2007). Usingpositive youth development to predictcontribution and risk behaviors in earlyadolescence: Findings from the first twoWaves of the 4-H Study of PositiveYouth Development International Jour-nal of Behavorial Development2007, 31 (3), pp.263–273.

Johansson, Staffan (2005). Kommu-nalt stöd till ideella organisationer.Omfattning, utveckling och formerStockholm: Socialstyrelsen.

Jonsson, Jan, Helve, Helena &Wichström, Lars (2003). Youth Re-search in Sweden, 1995–2001 Anevaluation Report Stockholm: FAS.

Kassman, Anders (2008). Staten,civilsamhället och ungas fritid. Över-sikt av teorier om främjande ungdoms-verksamhet Ersta sköndal högskola,arbetsrapport 58 (i tryck).

Korp, Peter (2004). HälsopromotionLund: Studentlitteratur.

Lab, Peter (1997). Crime Prevention.Approaches, Practices and EvaluationsCincinatti: Anderson Publishing.

Laxvik, Torsten (2001). Bärande re-lationer: normativ rapport om förut-sättningar för goda möten i öppen verk-samhet på fritidsgård Stockholm:Fritidsforums förlag.

Inlaga.pmd 1/21/2009, 8:29 AM115

116

Laxvik (2004). Den vackra motmaktenStockholm: Fritidsforums förlag.

Lebeda och Trondman (2001). Te-kannan: Från fritidsgård till Ungdo-mens hus: den avsiktliga inkluder-ingens- och den oavsiktliga exkluder-ingens logik Växjö: Centrum förkulturforskning, Växjö universitet.

Lerner, Richard, M et al (2005).Positive Youtrh Development, Partici-pation in Community Youth Develop-ment Programs, and CommunityContributions of Fifth grade Adole-scents: Findings from the first Wave ofthe 4-H Study of Positive YouthDevelopment Journal of Early Adoles-cence, vol 25 no 1, 17–71.

Lin, Nan (2001). Building a NetworkTheory of Social Capital pp.3–30 I Lin,Nan, Cook, Karen & Burt, Ronald(red) Social Capital. Theory and Re-search New Brunswick & London:Aldine Transaction.

Lundström, Tommy (1995). Statenoch det frivilliga sociala arbetet i Sveriges 70-95 i Klausen, Kurt Klaudi ochSelle, Per (red) Frivillig organiseringi Norden. Oslo: Tano.

Lundström, Tommy (2004). Teorierom frivilligtsocialt arbete. En diskus-sion om forskningens läge och organi-sationernas framtid Stockholm:Sköndalsinstitutets skriftserie nr 22.

Mahoney, Joseph, L, Stattin, Håkan& Magnusson, David (2001). Youthrecreation centre participation andcriminal offending: A 20-year longitu-dinal study of Swedish boys Interna-tional Journal of BehavioralDevelopment 2001, 25 (6), 509–520.

Mahoney, Joseph, L, Stattin, Håkan& Lord, Heather (2004). Unstruc-tured youth recreation centre partici-pation and antisocial behaviourdevelopment: Selection influences andthe moderating role of antisocial peersInternational Journal of BehavioralDevelopment 2004, 28 (6), pp.553–560.

Mattsson, Matts (1995). Samhälls-arbete s 115–140 i Bergren, Leif ochOlofsson, Ulla (red) Fritid på tvären:en bok om forskning och litteratur förfritidsarbete Stockholm: Fritids-forums förlag.

Mayer, Nonna (2003). Democracy inFrance pp.19–42 i Hooghe, Marc &Stolle, Dietlind (red) Generating So-cial Capital. Civil Society and Institu-tions in Comparative Perspective NewYork: Palgrave Macmillan.

Molenaers, Nadia (2003). Asso-ciations or Informal Networks? SocialCapital and Local DevelpomentPractices pp.113–132 i Hooghe, Marc& Stolle, Dietlind (red) GeneratingSocial Capital. Civil Society and Insti-tutions in Comparative Perspective NewYork: Palgrave Macmillan.

Newton, K (1997). Social Capital andDemocracy American BehaviouralScientist 40 (6), s 575–586.

Olson, Hans-Erik (2005). Fritidensidéhistoria ur ett framtidsperspektivStockholm: Institutet för fritids-vetenskapliga studier.

Olson, Hans-Erik (1992). Staten ochungdomens fritid kontroll eller auto-nomi Lund: Arkiv.

Pierre, Jon (red) (2000). Debatinggovernance. Authority, Steering andDemocracy Oxford: Oxford Univer-sity Press.

Pierre, Jon & Rothstein, Bo (red)(2003). Välfärdsstat i otakt. Om poli-tikens oväntade, oavsiktliga ochoönskade effekter Malmö: Liber.

Rothstein, Bo & Stolle, Dietlind(2003). Social Capital, Impartialityand the Welfare State: An InstitutionalApproch pp.191–210 i Hooghe, Marc& Stolle, Dietlind (red) GeneratingSocial Capital. Civil Society and Insti-tutions in Comparative Perspective NewYork: Palgrave Macmillan,

Sahlin, Ingrid (1991). Ungdoms-projekt: retorik och praktik: centralabegrepp och strategier i det förebyggandearbetet under 1980-talet, studerade urett konfliktperspektiv Lund: Lic av-handling Lunds universitet.

Sahlin, Ingrid (1992). Ungdoms-projekt. Retorik och praktik Stock-holm: Brå-Pm 1992:1.

Sahlin, Ingrid (2000). Brotts-prevention som begrepp och samhälls-fenomen Lund: Arkiv.

Sernhede, Ove (2002). AlieNationis my Nation. Hiphop och unga mänsutanförskap I det nya Sverige Stock-holm: Ordfront förlag.

Sundh, Kenneth & Turunen, Päivi(red) (1995). Social mobilisering. Omsamhällsarbete i Sverige Stockholm:Publica.

Sveriges kommuner och landsting(2007). Fritidsanläggningar i Sverige.Uppgifter från åren 1990, 2000 och2006 Stencil från www.skl.se20080202.

Statskontoret (2000). Staten i om-vandling Stockholm: Statskontoret2000:15.

Inlaga.pmd 1/21/2009, 8:29 AM116

117

Stolle, Dietlind (2003). The Sourcesof Social Capital pp.1–18 i Hooghe,Marc & Stolle, Dietlind (red) Genera-ting Social Capital. Civil Society andInstitutions in Comparative PerspectiveNew York: Palgrave Macmillan.

Stolle, Dietlind & Hooghe, Marc(2003). Conclusion: The Sources ofSocial Capital Reconsidered pp.231–248 i Hooghe, Marc & Stolle, Diet-lind (red) Generating Social Capital.Civil Society and Institutions inComparative Perspective New York:Palgrave Macmillan.

Svenneke Pettersson, Diana & Hav-ström, Mats (2007). Fritidsledares tystakunskap Stockholm: Frititidsforum.

Trondman, Mats & Bunar, Nihad(red) (2001). Varken ung eller vuxen.”Samhället är ju helt rubbat.” Stock-holm: Atlas.

Trondman, Mats (2006). Kloka mö-ten: om den praktiska konsten att be-möta barn och ungdomar Lund:Studentlitteratur.

Trägårdh, Lars (red) (1995). Civiltsamhälle kontra offentlig sektor SNSförlag , Göteborg.

Uslaner, Eric, M (2003). Trust, Demo-cracy and Governance: Can Govern-ment Policies Influence GenerlizedTrust’s pp.171–190 i Hooghe, Marc& Stolle, Dietlind (red) GeneratingSocial Capital. Civil Society and Insti-tutions in Comparative Perspective NewYork: Palgrave Macmillan.

Vamstad, Johan (2006). A literaryoverview of Swedish civil society re-search Stockholm: ESH Workingpaper no 40.

Van der Meer, Job (2003). Rain orFog? An Empirical Examination ofSocial Capital’s Raimaker Effectpp.133–152 i Hooghe, Marc &Stolle, Dietlind (red) Generating So-cial Capital. Civil Society and Institu-tions in Comparative Perspective NewYork: Palgrave Macmillan.

Werner, Emmy, Bierman, J &French, F (1971). The Children ofKauai: A longitudinal Study from thePrenatal Period to Age Ten Honolulu:University of Hawaii Press.

Werner, Emmy & Smith, Ruth(1977). Kauai´s Children Come of AgeHonolulu: University of HawaiiPress.

Werner, Emmy & Smith, Ruth(2001). Journeys from Childhood toMidlife. Risk Resilience and RecoveryIthaca & London: Cornell Univer-sity Press

Wollebaek, Dag & Selle, Per (2003).The Importance of Passive Membershipfor Social Capital Formation pp.67–88 i Hooghe, Marc & Stolle, Diet-lind (red) Generating Social Capital.Civil Society and Institutions inComparative Perspective New York:Palgrave Macmillan.

Ziehe, Thomas (1986). Ny ungdom.Om ovanliga läroprocesser Stock-holm: Norstedts.

Noter1 Författarens översättning.

2 Författarens översättning.

3 På engelska benämns dessa the fiveCs efter deras begynnelsebokstäver.



6 Community centers har ingen di-rekt svensk motsvarighet. De funge-rar som samlingsplats för förenings-aktiviteter och förser allmänhetenmed samhällsinformation.



9 Att även normer om ömsesidighetoch tillit inom mindre grupper kanvara lika kontraproduktivt nämnsöver huvudtaget inte.




Inlaga.pmd 1/21/2009, 8:29 AM117

118

KAPITEL 7

Inlaga.pmd 1/21/2009, 8:29 AM118

119

I början av den här antologin i kapitlet om Det civila samhället, ungdo-marna och välfärden konstaterar Lars Svedberg och Lars Trägårdh att vilever i en tid när engagemanget för utsatta ungdomar söker sig nya for-mer och uttryck.

Förnyelse och dynamik sker just i civilsamhället. Antologin avslutasmed tre reportage som speglar det moderna Sverige: Konsten att upptäckaflickors osynliga behov, I närkamp med unga invandrarkillars värderingaroch Fisksätra och Saltsjöbaden – när ytterligheterna möts.

Det nygamla Sverige

Inlaga.pmd 1/21/2009, 8:29 AM119

120

Med begreppen gender och empowerment som ledstjärna har KirsiPoikolainen på Kvinnoforums nätverksförening haft endagsutbildningarmed personer som arbetar med barn och ungdomar i sex kommuner.

• Ta reda på hur verkligheten ser ut och vilkaskillnader det finns i uppväxtvillkor för flickoroch pojkar.

• Se dig själv i spegeln och fundera över vilkavärderingar du förmedlar till ungdomarna.

Det är två råd från Kirsi Poikolainen.På en skola samlades tjejerna och drack öl

efter skolan, en tradition som de kallade förhappy hour. På en annan svarade flera tjejer attde drack för att det var billigt, en fritidssyssel-sättning de hade råd med helt enkelt. Det ärbilligare än bio, sade en tjej.

Tjejerna svarade själva på varför de drack al-kohol. Men frågorna ställs alltför sällan. Detmenar Kirsi Poikolainen som lett utbildningari sex kommuner. Målet är att de som arbetarmed ungdomar – på skolor och fritidsgårdaroch i föreningar – ska bli bättre på att se verk-ligheten som den är. Och då måste man, me-nar Kirsi, ta hänsyn till att flickors och pojkarsverklighet faktiskt kan se olika ut.

Utbildningarna ingår i projektet Upptäck tjejer-na, vars upprinnelse är rapporter om en ökadalkoholkonsumtion bland ungdomar. Projek-tet är också ett svar på den kartläggning som

Konsten att upptäckaflickors osynliga behov

Kvinnoforum har gjort av kommunal ungdoms-verksamhet. Studien visar en närmast total från-varo av analys av flickors situation och särskildabehov. Man vet helt enkelt inte hur mycket ochvarför flickor dricker. I och för sig vet man inteheller så mycket om pojkar. Det anmärknings-värda är, enligt Kirsi, just omedvetenheten omatt det faktiskt kan finnas skillnader i beteen-den mellan olika grupper av ungdomar. Honmenar att det är centralt att känna till och ana-lysera skillnaderna, innan åtgärder sätts in:

– Annars utgår man från gissningar. Och dåblir det lätt som det alltid har varit, pojkarna fårmest. På sin höjd kan man ha en tjejgrupp påfritidsgården.

Deltagarna i de utbildningar Kirsi lett är verk-samma i den kommunala ungdomssektorn –lärare, skolledare, fältassistenter, fritidsledare,skolsköterskor och politiker. Utbildningarna äringa isolerade företeelser, utan ingår i ett lång-siktigt förändringsarbete som de sex kommu-nerna själva valt att delta i. De handlar inte hel-ler enbart om alkoholkonsumtion. Hela idéngår ut på att få till ett nytt sätt att tänka. Att brytainvanda mönster, just för att upptäcka hur ung-domar har det idag.

Inlaga.pmd 1/21/2009, 8:29 AM120

121

Gender och empowermentDe två begreppen gender och empowerment haråterkommit i alla utbildningar.

Gender har att göra med de strukturella skill-nader mellan kvinnor och män som finns isamhället. Genderbegreppet tar också hänsyntill att skillnaderna påverkas av faktorer somålder, etnisk tillhörighet och klass. Att gender-begreppet är så brett, gör det bättre än det merspridda genus, menar Kirsi.

– Det blir visserligen mer komplicerat, menockså mer användbart, eftersom vi inte betrak-tar flickor och pojkar som två homogena grup-per. Dessutom är gender inte så kontroversiellt.Genus, feminism och könsmaktsordning ärord som får många att se rött. Det kan bli tvär-stopp från början.

Ett annat centralt begrepp i Kvinnoforumsarbete är empowerment. Kirsi förklarar det medatt alla människor bär på en potential till hand-ling, aktivitet och ansvarstagande. I mötet medungdomar gäller det för vuxna att uppmuntradet här.

– För mig handlar empowerment om att påett medvetet sätt arbeta för att unga människorska bli aktörer i sina egna liv. Du ska känna attdu har möjlighet att påverka – dig själv ochandra.

Under utbildningarna har deltagarna fått fun-dera på och resonera över sitt eget arbete i ljusetav begreppen gender och empowerment. Kirsisambition har varit att koppla det teoretiska per-spektivet till verkligheten i kommunerna.

– Det har samtidigt varit det roliga. Att detinte är en massa beteendevetare som jag mött,utan praktikerna, de som verkligen möter ung-domarna i sin vardag.

En uppskattad övning som Kirsi använt går utpå att göra en fiktiv kartläggning över en ungflickas liv under en vecka: Vad gör hon på mor-

gonen, i skolan och på kvällen? Vilka möterhon och vad pratar hon om? Här får olika yr-kesgrupper sitta tillsammans med ett blädder-block och fundera.

– Det blir spännande samtal, där olika pro-fessioner möts på ett konstruktivt sätt.

En följd av övningen brukar bli diskussionerom den stora gruppen av tysta flickor som ingenriktigt verkar veta något om. De där tjejernasom inte gör något stort väsen av sig – och där-för sällan väcker så stor uppmärksamhet.

– Tar man på sig genderglasögon, då finnerman sig inte i att inte veta, säger Kirsi.

Precis detta har också hänt. Deltagarna harfrågat sig hur de här flickorna egentligen mår.Varför drar de sig undan? Dricker de alkoholoch varför? Bara att ställa sig frågorna är ett stegpå rätt väg, menar Kirsi.

På en utbildning, i en norrländsk kommun,kom det fram att en stor grupp tjejer i de yngretonåren umgicks med tio år äldre killar. Dethär hade försiggått utan att någon riktigt hadereflekterat över vad det stod för, och vad det inne-bar för tjejerna. Under utbildningen ställdeman sig för första gången dessa frågor. Ingenhade några säkra svar, men utbildningen bleven signal till att försöka hitta dem.

Positivt gensvar– men även konflikter

Gensvaret från deltagarna har varit övervägandepositivt, men utbildningarna har också blott-lagt svårigheter. En komplikation är klyftanmellan teoretiskt och praktiskt förhållningssätt.Många som arbetar med ungdomar i kommu-nerna är först och främst praktiker som efter-frågar metoder och färdiga lösningar. Men detvore fel att börja i den änden, menar Kirsi.

– Det finns inga snabba recept. Det är faktisktinte så enkelt. Ska man ändra förhållningssätt

Inlaga.pmd 1/21/2009, 8:29 AM121

122

gentemot ungdomar, då måste man börja medatt titta sig själv i spegeln och fråga: Vad står jagför? Vilka värderingar förmedlar jag till ungdo-marna?

När teori och praktik går hand i hand, först dåkan saker börja hända. Ofta gäller det att få fatti de subtila, och ofta omedvetna beteenden, somgör att vi behandlar pojkar och flickor olika.

På en utbildning föreslog någon att lärarnaskulle gå in i klassrummen och observera var-andra för att se hur man bemöter eleverna. Dethär är en modell som tidigare tillämpats inomförskolan, där de vuxna har videofilmat sitt age-rande gentemot barnen och sedan använt in-spelningarna som underlag för diskussioner.

– Många tycker sådant är obehagligt. De kän-ner sig bedömda och granskade. Men det kanvara väldigt klargörande, säger Kirsi.

Hon är dock noga med att påpeka att ett med-vetet arbete med genderfrågor inte handlar omatt avslöja eller göra bort människor. Arbetetmåste ske respektfullt utifrån insikten att vi allaär påverkade av traditionella könsroller.

KortsiktighetEn annan fråga som synliggjorts under utbild-ningarna är avvägningen mellan akuta ochlångsiktiga insatser. Kirsis erfarenhet är attakuta, konkreta problem ofta får företräde fram-för de mer långsiktiga. Det är först när larmetgår som någon reagerar.

Det här missgynnar flickorna. Deras problemfår sällan konsekvenser i form av våld, krimi-nalitet och skadegörelse. Följden blir att de inteuppmärksammas. Resurserna hamnar någonannanstans, menar Kirsi.

Det händer också att kortsiktigheten lyser ige-nom i synen på arbetet med genderfrågor. Ef-tersom jämställdhetsfrågorna ligger i tiden, tror

Kirsi att en del känner sig piskade att göra nå-got, även om den rätta viljan saknas. Resultatetblir ofta en punktinsats som sällan lämnar någravaraktiga spår.

– En personalutbildning om gender och jäm-ställdhet, sen är det klart. Så vill jag inte ha det!

Förtvivlade vuxnaI sitt arbete med genderfrågor har Kirsi mött enförtvivlan hos många vuxna. De tycker att vikommit en bra bit på väg mot jämställdhet, menmöter en generation unga där fixeringen vidyta och utseende är mer uppenbar än någon-sin. Där flickor betraktas – och även betraktarsig själva – som objekt.

– Många vuxna är rent ut sagt förtvivlade. Defrågar sig själva vad det är som håller på atthända.

Det här speglar förstås en sammansatt pro-blematik, där Kirsi tror att en del av svaret finnsatt söka hos de vuxna.

– Vi förmedlar dubbla budskap. Vi har predi-kat jämställdhet, men inte själva förmått att levajämställt.

Det räcker med att titta på arbetsfördelningeni hemmen eller hur det ser ut på arbetsmarkna-den för att upptäcka klyftan mellan retorikenom jämställdhet – och den verklighet som ung-domar möter. Utseendefixeringen är ingetungdomsfenomen, menar Kirsi, utan går igen iallt från heminredning till bantningsmetoder.Också gymnasieskolans uppbyggnad, med pro-gram som ofta speglar könsstereotypa yrkesval,cementerar skillnaderna mellan män och kvin-nor.

– Många av programmen är ju helt könsseg-regerade. Och det är ju vi vuxna som har skapatden skolan.

Inlaga.pmd 1/21/2009, 8:29 AM122

123

Med och inte för ungaVad kommer då att hända i de sex kommunernaefter utbildningarna? Att de själva har valt attdelta i projektet är något som Kirsi tror ökarchanserna för att arbetet fortsätter. Varje kom-mun har också utsett en skola eller fritidsgårddär det konkreta förändringsarbetet ska drivasvidare. Vad som kommer att hända rent kon-kret är för tidigt att säga. Kirsi har dock en öd-mjuk inställning och poängterar återigen attdet tar tid att ändra invanda mönster.

– Jag har mött många fantastiska vuxna sombrinner för ungdomar. Men ibland har de glömtatt fråga ungdomarna själva hur de verkligenmår och vad de vill. Förhoppningsvis har jagförmedlat en tanke om att man måste arbetamed ungdomarna och inte för dem.

Fakta

• Sex kommuner har varit med i projektet och ge-nomfört utbildningar. Det är Haparanda, Kiruna ochÖvertorneå i Norrbottens län samt Mullsjö, Sävsjö ochVetlanda i Jönköpings län. Utbildningarna har finan-sierats via Ungdomsstyrelsens främjandeprojekt. Kom-munerna är också delaktiga i en bredare satsning påungdomsfrågor som Kvinnoforums nätverksföreningstår för.

• Kvinnoforums nätverksförening är en fristående för-ening med koppling till Stiftelsen Kvinnoforum. För-eningen är en paraplyorganisation för olika nätverkoch fungerar som ett forum för utsatta kvinnor ochunga kvinnor i riskzon samt för personer som arbetarmed de här grupperna.

Inlaga.pmd 1/21/2009, 8:29 AM123

124

Många unga invandrare är hårt hållna, men lever ett annat liv så fort de kommer hemifrån.– Alltför ofta glöms de unga invandrarkillarnas problem bort, säger Yesab Kidane, ansva-

rig för Pojkar blir också män, ett projekt som är riktat direkt till pojkar och drivs avMansjouren Kronoberg. Yesab går i närkamp med killarnas värderingar – och vill visa vägenin i det svenska samhället.

Hur skulle du reagera om din syster var ihopmed en svensk kille?

Yesab Kidane kastar ut frågan bland ett trettio-tal killar, de flesta med rötter i Mellanösternoch Nordafrika.

Tre av dem deklarerar klart och tydligt att honinte har rätt att leva längre. Majoriteten tyckeratt systern borde tillrättavisas, men att man ändåinte ska gå så långt som till mord.

– Väldigt få tyckte att det var okej, säger Yesab.Diskussionen som följde blev het och hög-

ljudd. Så blir det ofta när Yesab möter ungdo-mar med invandrarbakgrund. Och det gör hannästan dagligen som ledare för projektet Poj-kar blir också män som drivs av föreningenMansjouren Kronoberg i Växjö.

– Det beror nog på att jag utgår från frågorsom berör ungdomarna. Många killar ser ut attvara integrerade, men det är bara på ytan. Oftaär de hårt pressade att följa i pappas fotspår.

Yesabs grundinställning är att den som lever iSverige måste följa de lagar som gäller här. Ochhelst även lära sig språket och förstå de kulturellakoderna. Att anpassa sig helt enkelt, vilket intealls innebär att glömma eller förneka sitt förflutna.Inte heller att alla måste tycka likadant.

I närkamp medinvandrarkillars värderingar

– Jag brukar säga till ungdomarna att ta åt sigdet bästa av sitt hemlands kultur – och det bästaav den svenska. Det som de har mest nytta av isitt liv här och nu, helt enkelt.

Draghjälp från föräldrarSjälv är Yesab född i Eritrea. Tillsammans medsin mor och bror flydde han till Sverige närhan var tio år, efter det att pappan hade fått asylhär. Nu är han 35 år och har själv två barn. FörYesab visade föreningslivet vägen in i detsvenska samhället. Hans föräldrar var fast be-slutna om att barnen skulle skapa sig en fram-tid här.

– Pappa släpade iväg oss på alla möjliga aktivi-teter och på så sätt lärde vi oss mycket om densvenska kulturen, säger han.

Långt ifrån alla ungdomar Yesab möter harsamma draghjälp från föräldrarna.

– Tyvärr är många helt passiva. De är isole-rade och har ingen ork att aktivera sina barn.

Innan Yesab hamnade på Mansjouren stude-rade han sociologi och psykologi på universite-tet. Han har även jobbat som utbildnings-konsulent och ansvarig för integrationsfrågor

Inlaga.pmd 1/21/2009, 8:29 AM124

125

på Smålands idrottsförbund. Med den bakgrun-den inser han komplexiteten i integrations-frågan. Han är ändå bergfast i sin övertygelseom att unga människor med invandrarbak-grund har stora möjligheter i det svenska sam-hället.

– Min enkla filosofi är att få människor attfokusera på det positiva, i stället för att se sigsjälva som offer. Största boven är alltid du självoch de gränser du sätter upp, säger han.

Stöd till män i krisYesab är en av tre medarbetare på Mansjouren iVäxjö. Många män med invandrarbakgrundsöker sig hit, men jouren är öppen för alla. Verk-samheten vilar på två ben: ett stödjande och ettförebyggande.

I stödverksamheten är det mest fråga om akutasituationer, som har att göra med slitningar irelationer och separationer, ofta är barn inblan-dade. Största gruppen som söker stöd är ungamän eller par som har det trassligt.

– Vissa tar för givet att kvinnan alltid är ettoffer, men det är inte alls vår bild. Många ungainvandrarkillar upplever ett inre kaos, där deinte kan sätta ord på sina känslor.

Att navigera i den svenska byråkratin är inteheller helt lätt. Familjerätt, socialtjänst, umgäng-esrätt och bodelning är begrepp som snurrar ihuvudet.

Stödverksamheten bygger inte på att till varjepris försvara mannens position. Mansjourenbeskriver sig som en familjestödsservice, ochförsöker se en relationskonflikt från olika per-spektiv, där alla på ett eller annat sätt är inblan-dade.

Första steget är att lugna ner situationen, få deberörda att ta ett djupt andetag och fundera överde handlingsalternativ som finns. Sedan kanman hjälpa till att slussa vidare till rätt instan-ser i samhället.

– I stället för en massa osorterade känslor villvi få de inblandade att börja resonera med sigsjälva, säger Yesab.

Vill att pojkar ska reflekteraDen andra delen av Mansjourens arbete är fö-rebyggande. I projektet Pojkar blir också mänär utgångspunkten att få unga killar medinvandrarbakgrund att reflektera över sina åsik-ter och sin plats i samhället. I bostadsområdetAraby i Växjö har Yesab jobbat intensivt med ettgäng killar under ett par år.

Han började med att fråga vad ungdomarnasaknade för fritidsaktiviteter. Det landade blandannat i cafékvällar på fredagarna. Men för Yesabär aktiviteterna inte det centrala, utan det äralla samtal och diskussioner. Han beskriver sitttillvägagångssätt som att ladda ungdomarnamed positiv energi, stärka deras självkänsla ochfå dem att reflektera över sina åsikter. Det äribland en svår balansgång mellan att få ungdo-marna att öppna sig, och att samtidigt kunnaifrågasätta deras sätt att resonera, utan att för-lora förtroendet. Att han själv har invandrar-bakgrund är en uppenbar fördel.

– Det går inte att slänga in en blåögd byråkratbland en massa araber och tala om för dem hurde ska leva. För mig är det mycket lättare.

Från början var det Yesabs ambition att utbildakillarna för att delta i Mansjourens arbete sområdgivare för jämnåriga. Så långt har han intehunnit ännu, helt enkelt eftersom de inte är

Inlaga.pmd 1/21/2009, 8:29 AM125

126

mogna för det stora steget. Yesab tycker sig ändåse hur attityder och värderingar långsamt för-ändras, och framför allt hur killarnas egen själv-bild blir mer positiv. Flera i gänget i Araby har nublivit ledare och förebilder för sina yngre kam-rater. Resan dit har inte varit spikrak.

– Många av de här killarna har haft problem iskolan och var kända i kommunen. Ett stortsteg var när vi lyckades fixa sommarjobb åt sjut-tio ungdomar som tidigare gått sysslolösa.

Sverige ett kvinnolandAtt bryta, eller i alla fall ifrågasätta, traditionellakönsroller är ett återkommande tema i Yesabsdiskussioner med ungdomarna. Det har oftavarit laddade samtal, där inrotade föreställ-ningar om manligt och kvinnligt ställts på sinspets.

– När nån slänger ur sig att: Fy fan för Sverige,det är ett jävla kvinnoland, här bestämmer kvin-norna allt, då hakar jag på. Då är det läge fördiskussion.

När gänget från Araby var iväg på några läger-dagar var det självklart att de skulle bädda sinaegna sängar. För en av killarna var det inte allssjälvklart. Yesab minns hans kommentar: Jagkan inte bädda. Min mamma säger att jag är enjävla kvinna om jag bäddar.

De cementerade könsrollerna gör många ungainvandrarkillar sårbara i det svenska samhäl-let. Och det rör sig inte enbart om vem som skabädda sängen.

– Det hedersrelaterade våld vi läser om i tid-ningarna är bara toppen på ett isberg. Det är enoerhörd press på flickorna, men också på poj-karna. Det är ju pojkarnas uppgift att se till attfamiljen har hedern i behåll, säger Yesab.

Vilsenhet och utanförskapVilsenhet och utanförskap är två ord som Yesabåterkommer till när han beskriver hur ungainvandrare har det.

Vilsenheten är en del av migrationens grund-läggande villkor. Att stå med ena foten i hem-landets kultur och med den andra i den svenska.Hur människor hanterar detta är högst indivi-duellt, men det finns tydliga mönster. Mångalär sig att visa upp olika ansikten. En strategisom kanske är bra för stunden, men som ändåhar uppenbara risker. Yesab talar om den splitt-rade identitet han ser hos många ungdomar.

– Pappa vill att barnen ska bete sig som i hem-landet, barnen vill göra som i Sverige. Detgungar i många familjer. Det blir en vilsenhetutan tydliga gränser att hålla sig till.

Det tydligaste tecknet på det utanförskap somYesab möter är att så många unga invandrarediskvalificerar sig själva från start. Åsikten attdet är ingen idé att satsa på skolan, jag blir juändå inget, har han mött mer än en gång.

– Det är som en svart ridå. De begränsar sigsjälv från början och ser inga möjligheter. Dekan aldrig se sig själva som fritidsledare, lärareeller politiker.

Inlaga.pmd 1/21/2009, 8:29 AM126

127

Fakta

• Mansjouren i Kronoberg är en ideell förening somger individuellt stöd och bedriver förebyggande arbete.Föreningen har sin bas i Växjö men har verksamhet iflera närbelägna kommuner. Kontor finns även i Kris-tianstad och Ronneby. På Mansjouren i Växjö arbetartre personer.

• Projektet Pojkar blir också män är ett av flera före-byggande projekt som Mansjouren genomför. Tvåandra är Projekt Diwan, som har fokus på unga tjejersom växer upp i patriarkala familjestrukturer och Möj-ligheternas verkstad, där målet är att integrera margi-naliserade personer med invandrarbakgrund.

Rädda att göra felTrots svårigheterna är Yesab optimistisk. Allt flerunga invandrare tar för sig i samhället. Sakeroch ting måste också få ta sin tid. Ibland tyckerhan sig märka en otålighet i det svenska sam-hället, en välmenande vilja att snabbt ställa allttillrätta. Ett samhälle med människor från jor-dens alla hörn gnisslar, och svenskar vill ogärnaatt det ska gnissla.

– Ni är så extremt rädda för att det ska bli fel,säger han och ler.

Yesab kan också förundras över svenskarnasrädsla för att säga att de som kommer hit ocksåska anpassa sig. Man glömmer lätt att Sverigeoch det som betraktas som svenskt ständigt för-ändras.

– Svenskheten skiftar med tiden. Jag vill att deungdomar som jag möter ska ta plats i det nyaSverige som växer fram.

Inlaga.pmd 1/21/2009, 8:29 AM127

128

En mötesplats där det mesta är möjligt. Och en länk mellan det mångkulturellaFisksätra och det etniskt homogena Saltsjöbaden. Genom satsningen påboxning och en stor aktivitetslokal i Fisksätra centrum vill Saltsjöbadens IF visaatt idrotten kan vara en enande kraft i samhället.

Fisksätra och Saltsjöbaden– när ytterligheterna möts

– Det är väl inget fel på Fisksätra!– Här är en riktig blandning på människor

och det är en fördel.– Man träffar hela tiden olika människor och

får lära sig respektera varandra.Tre svar på frågan om hur det är att bo i Fisk-

sätra. De som svarar är några kvinnor som sit-ter runt ett av borden i Saltsjöbadens IF:s nyalokal i Fisksätra centrum. Omgivna av matkas-sar tittar de på när deras barn övar Capoeira, enblandning av dans och kampsport, med rötter iBrasilien.

– Barnen tycker att det är kul och det är bra attde rör på sig. Dessutom är det gratis, säger Suzan,som liksom de andra kvinnorna har sina rötteri den irakiska delen av Kurdistan.

Grannar på olika villkorFisksätra i Nacka kommun sydost om Stock-holm är ett av dessa beryktade ”invandrartätaförortsområden”. Inte lika mytomspunnet somTensta, Angered och Rosengård, men helt klarti samma division. Ändå är det nog så att denendimensionella bilden av dessa områden, somså länge härskat i Sverige, sakta är på väg attförsvinna. De som bor här är trötta på att för-knippas med tidningsrubriker om kriminali-

tet, droger och bidragsberoende. Trötta på attbetraktas som problem.

Statistiken ger en bild. Arbetslösheten är hö-gre och utbildningsnivån lägre i Fisksätra ängenomsnittet. Nittio procent av de drygt 8 000invånarna har invandrarbakgrund. Men för demänniskor som lever här är det bara en sida avsaken. Livet är alltid mer sammansatt än vadsvarta rubriker och statistiska tabeller kan be-rätta.

Det som gör Fisksätra speciellt är att det baraligger några kilometer från det rika Saltsjöba-den, där medelinkomsten hör till den högsta iSverige och där villorna säljs för tiotals miljo-ner kronor.

– Fisksätra och Saltsjöbaden är nog de mestdisparata grannar du kan tänka dig, säger Mag-nus Bergman, initiativtagare till projektet Fisk-sätra Aktivitetscenter. Själv bor han i en av destora villorna i Saltsjöbaden.

Efter ett långt yrkesliv, främst som egen före-tagare, har han engagerat sig i att förbättra barnsoch ungdomars uppväxtvillkor. Intresset förideellt ungdomsarbete väcktes under åttiotaletnär familjen bodde i USA. Där mötte han ettstarkt föräldraengagemang, ett engagemangsom överträffar det han sett i Sverige.

Inlaga.pmd 1/21/2009, 8:29 AM128

129

– I Saltsjöbaden finns det gott om curling-föräldrar, men de är sällan intresserade av attsjälva göra ideella insatser i föreningarna. I Fisk-sätra är det många som inte ens vet vad en för-ening är för något, säger Magnus.

Själv har han varit engagerad i Hem och Skolaoch är sedan några år tillbaka även kommunal-politiskt aktiv som moderat ordförande iutbildningsnämnden i Nacka. Men det är arbe-tet i Saltsjöbadens IF som har legat Magnus var-mast om hjärtat. Fram till 2006 var han ordfö-rande.

– Idrottsföreningen är ett av de få ställen därungdomar med olika bakgrund kan träffas pålika villkor, säger han.

När Magnus berättar om bakgrunden till pro-jektet Fisksätra Aktivitetscenter är det just idrot-tens möjligheter att förena människor som ärsjälva kärnan. Saltsjöbadens IF lockar deltagarefrån både Fisksätra och Saltsjöbaden.

Efter många turer och förhandlingar medkommunen och fastighetsbolag var det klart förinvigning av aktivitetscentret under hösten2007. Saltsjöbadens IF står det med svarta bok-stäver utanför entrén till den 750 kvadratmeterstora lokalen i Fisksätra centrum. Här har för-eningens nystartade boxningssektion sin bas,men det ska också vara öppet för andra aktivite-ter – musik, dans, film, gym och läxläsning.Förhoppningen är att locka ungdomar bådefrån Fisksätra och från Saltsjöbaden.

– Det här ska vara ett ställe där man trivs, träf-far kompisar och gör roliga saker. Allt ska intevara klart på en gång, utan växa fram under-ifrån. Men vi ska ge förutsättningarna, sägerMagnus och drar parallellen om att det är bättreatt ge den hungrige ett metspö än en fisk.

Ingen självklar satsningAtt en anrik idrottsförening som SaltsjöbadensIF ska göra riktade sociala insatser är inte allssjälvklart. Diskussionerna om bredd och elitfinns även här, och en del hävdar att föreningenska ägna sig åt kärnverksamheten – idrott – ochinget annat. Men med den inställningen fårmånga unga aldrig en chans, menar Magnus.Som exempel nämner han de kreativa krimi-nella – företagsamma ungdomar men på felsätt.

– Att vi ska nå dem och styra in deras kreativi-tet åt rätt håll är en av mina drivkrafter.

Samtidigt inser han att förändring tar tid. Attdra sig ur efter ett par år vore att svika ungdo-marna i Fisksätra. Långsiktig ekonomisk bär-kraft är därför ett måste. Magnus räknar uppmöjliga intäkter, bland annat genom uthyrning,projektbidrag och kommunalt stöd. En annanavgörande faktor för att satsningen i Fisksätraska lyckas, är att engagera vuxna ledare som kandriva verksamheten framåt. Anställda ledare ärett måste, menar Magnus.

Saltis är en annan världHumberto Lobos, jobbar deltid som allt i allo ilokalen i Fisksätra för att få verksamheten attkomma igång. När Humberto kom från Chileför tjugo år sedan hamnade han hos sin syster iFisksätra, träffade en tjej och blev kvar.

– Trots att det var så kallt här. Men nu skullejag aldrig flytta härifrån, säger han och skrattar.

Det rika Saltsjöbaden är som en annan värld:– I Saltis säger man hej och rusar förbi. Här

stannar man en halvtimme och pratar med folk.Självklart är hans kontaktnät i området en stor

tillgång när det gäller att få lokalen att utveck-las till en samlingsplats för ungdomarna.

Inlaga.pmd 1/21/2009, 8:29 AM129

130

– Jag känner de flesta här, och har varit iungdomsbranschen länge, säger han och bör-jar räkna upp olika jobb han haft – som kamrat-stödjare, elevassistent och föreningsledare.

Integrationsproblematiken är överdriven,menar Humberto.

– Det är bara att se sig omkring. Jag kan gemassor av exempel på invandrarungdomar somdet går bra för. Det är mycket upp till en själv attta sig in i det svenska samhället.

Men liksom Magnus Bergman anser han attdet gäller att ge ungdomar förutsättningar.

Föreningslivet ska vara till för alla och därförär det bra att Saltsjöbadens IF nu etablerar sigmitt i Fisksätra.

– Det är just ett sätt att skapa sådana positivaförutsättningar.

Själv ser han sin roll som uppmuntrare, intesom fixare. Det gäller att skapa förtroende ochnärhet till ungdomarna – och få dem att tro påsin egen förmåga. Utan det är det omöjligt attkomma någon vart.

– Tillit är ett viktigt ord. Och att lyssna. Densom lyssnar får förtroenden. Det händer attfjortonåriga tjejer kommer till mig och pratarom mensen. Det skulle de aldrig våga görahemma.

Tydligt ledarskapSamir Belrabi, från Stockholm, är den nyaboxningstränaren på Saltsjöbadens IF. Han trorliksom Humberto på ett tydligt ledarskap, därregler är till för att efterlevas. Inom boxningenär detta en självklarhet. Samir har själv varitaktiv boxare och tränare på Narva, en av Sveri-ges största boxningsklubbar. Han lockades tillFisksätra eftersom det innebar en möjlighet attstarta något nytt. Han tilltalades också av kon-ceptet med en träningslokal som en del i en

öppen mötesplats för ungdomar i området. Hanjobbar deltid och finns i lokalen de flestavardagskvällar.

– Det finns tuffa grabbar här som är lite pågränsen. När de kommer ner hit förväntar desig att det ska vara som i en amerikansk box-ningsfilm. De blir chockade över att folk här ärså lugna, vänliga och artiga.

Samir märker tydligt när killarna tar ett steg isin utveckling och, som han säger, slutar spelateater. Men för att påverka krävs ett genomtänktförhållningssätt som ledaren själv lever upp till.Boxning är en tuff sport, men med tydliga reg-ler, påpekar han.

– De flesta idrottsledare säger att de jobbarmed etiska frågor och mot diskriminering. Mendet är mycket floskler alla tar det inte på allvar.

I boxningslokalen är han noggrann med vilkaspelregler som gäller – och att inte se mellanfingrarna när någon bryter mot dem.

– Det har i och för sig aldrig hänt. Men det ärklart, vad folk gör eller säger när de inte är härkan jag inte svara för. Det här med att dra bög-skämt kan vara känsligt att ta upp. Men jag för-klarar att i det här sammanhanget har vi vissaregler, och där ingår inga diskriminerande ut-talanden, säger han med ett leende.

Bråk och kamphundarMetin Al-Wendawi, är en av de killar som trä-nar boxning i den nya lokalen.

– Har gillat det sen jag var liten.Visst handlardet en del om att lära sig självförsvar. Men box-ning är mycket mer än att slåss, säger han

Vid sidan av boxningen är det fotboll och sko-lan som gäller. Metin går sista året på Nackagymnasium med siktet inställt på att bli fastig-hetsmäklare. Han är född i Turkiet men harbott i Fisksätra sedan han var fem år.

Inlaga.pmd 1/21/2009, 8:29 AM130

131

– Förut var det katastrof här, mycket bråk, slags-mål, alkisar och kamphundar. Nu är det bättre.Vi har fått en polisstation och det har hjälpt till.

Metin kan räkna upp flera jämnåriga som detgått snett för.

– Kanske beror det på uppfostran, på föräld-rarna och så. En del vill vara coola och börjarmed knarkande hit och dit, du vet. Men jag harhållit mig ifrån det där.

Fakta

• Nacka kommun har 84 000 invånare. Kommundela-rna Fisksätra och Saltsjöbaden har ungefär 8 000 invå-nare vardera. I de båda områdena finns cirka 2 300ungdomar mellan 10 och 19 år.

• Saltsjöbadens IF är en av de största föreningarna iNacka. Den bildades 1906 och har ett tiotal sektioner.Föreningen har cirka 3 000 medlemmar, en tredjedelfrån Fisksätra och två tredjedelar från Saltsjöbaden.

Inlaga.pmd 1/21/2009, 8:29 AM131

132

Inlaga.pmd 1/21/2009, 8:29 AM132

ISBN 978-91-85933-09-9 ISSN 1651-2855

106 47 Stockholm Tel 08-690 91 90 Fax 08-690 91 91 [email protected] www.fritzes.se

Konsten att bry sig om

Konsten att bry sig om


Föreningslivets betydelse för unga, kommunerna och staten


Konsten att bry sig omKonsten att bry sig omFöreningslivets betydelse för unga, kommunerna och staten

Den här boken vänder sig till dig som arbetar med ungdoms- och fritids-frågor i en kommun och som vill veta mer om den ideella sektornsverksamhet för unga. Antologin är också till för dig som är engagerad i enförening och som vill ha teoretisk kunskap om främjande ungdomsarbete.

Vi har valt att presentera sju av de projekt som har fått pengar frånUngdomsstyrelsen genom regeringens satsning på förebyggande ochfrämjande arbete för unga mellan 2006 och 2008. Artiklarna bygger påintervjuer med nyckelpersoner i projekten. Inga långa projektbeskrivningar– men vi försöker ändå berätta vad de gör och varför.

I antologin ges också en översikt av aktuell forskning som är kopplad tillfrämjandebegreppet och civilsamhällets roll i det förebyggande ochfrämjande arbetet analyseras i ett historiskt perspektiv.

Ungdom

sstyrelsens skrifter 2008:7

OmslagKonstenAttBrySigOm.pmd 12/22/2008, 1:17 PM1

den här boken vänder sig till dig som arbetar med ungdoms ... · engagerad i en förening och som...

Documents