UPPSALA UNIVERSITET HT 2012

Sociologiska institutionen

Sociologi C

C-uppsats, 15 hp

Den här tatueringen definierar mig (inte) -

En studie av de diskurser som omgärdar den allt

populärare praktiken tatuering

Handledare: Fredrik Palm

Författare: Johan Nohrén

2

Den här tatueringen definierar mig (inte)

- En studie av de diskurser som omgärdar den allt populärare praktiken tatuering

UPPSALA UNIVERSITET

Sociologiska institutionen Handledare: Fredrik Palm

C-uppsats, 15 hp Författare: Johan Nohrén

HT 2012 j.nohren@gmail.com

3

Sammanfattning

Den här tatueringen definierar mig (inte)

- En studie av de diskurser som omgärdar den allt populärare praktiken tatuering

Den här uppsatsen undersöker de diskurser som kan formuleras kring hur tatuerade personer

talar om sig själva och om tatueringskonsten, utifrån en diskursanalytisk studie av intervjuer i

Scandinavian Tattoo Magazine. Uppsatsens teoretiska och metodologiska ramverk är byggt

kring Marianne Winther Jørgensens och Louise Phillips diskursteoretiska begreppsbygge,

som i sig framförallt grundas i Ernesto Laclaus och Chantal Mouffes diskursanalytiska

begrepp. De formulerade diskurserna; sexualitetsdiskursen, ironiseringsdiskursen,

möjligheternas diskurs, individualitetsdiskursen och maskulinitetsdiskursen, har diskuterats

utifrån begrepp tagna från Mary Douglas (renhet och fara), Slavoj Žižek (cynism) samt Peter

L. Berger och Thomas Luckmann (typifieringschema och face-to-face-situationen).

Uppsatsens analys visade att kvinnor inte bara föredras som representanter för tatuering i

tidskriftens intervjuer, utan också att de, till skillnad från männen, sexualiseras kraftigt.

Vidare har teorier framlagts kring relevanta diskursers utvecklingar vad gäller hur de

intervjuade identifierar sig med själva praktiken, och slutsatser kunde även dras kring

tatuerings individualiserande aspekter, där analysen tyder på att gränserna inom tatuering, vad

gäller exempelvis motiv och val av placering, kommer att flyttas fram kontinuerligt i

framtiden.

Nyckelord: Tatuering, Kroppsmodifikation, Diskursanalys, Representationer, Intervjuer.

4

Abstract

This tattoo (doesn’t) define me

- A study of the discourses that surround the evermore popular practice of tattooing

This essay examines the discourses that can be formulated around how tattooed people talk

about themselves and about tattoo as a practice. This is based on a discourse analysis study of

interviews made in Scandinavian Tattoo Magazine. The essays theoretical and

methodological framework is built around Marianne Winther Jørgensens and Louise Phillips

framework discourse theory, which itself is based mainly in Ernesto Laclaus and Chantal

Mouffes discourse analysis concepts. They formulated discourses; the sexuality discourse, the

ironic discourse, the discourse of opportunities, the discourse of individuality and the

masculinity discourse, has been discussed using concepts taken from Mary Douglas (purity

and danger), Slavoj Žižek (cynicism), Peter L. Berger and Thomas Luckmann (reciprocal

typification and face-to-face situations).

The essays analysis showed that women are not only preferred as representatives of tattooing

in the specific interviews in the magazine, but also that they, as opposed to the men, are

heavily sexualized. Theories regarding how relevant discourses surrounding tattoos have

developed, based on how the respondents identify with the practice, are also presented, and

conclusions were also drawn around the individualizing aspects of tattooing, where the

analysis suggests that the boundaries of tattooing, for example in design and choice of

location, will be continuously stretched further in the future.

Key Words: Tattoo, Body Modification, Discourse Analysis, Representations, Interviews.

5

1. INLEDNING ....................................................................................................................................... 8  

2. TIDIGARE FORSKNING ............................................................................................................... 11  

2.1 DET KOLLEKTIVA INTERNALISERANDET AV EN SJÖMANNATREND .............................................. 11  

2.2 HUDEN – EN KONSTRUKTION? ...................................................................................................... 13  

2.3 JAG VET I ALLA FALL VAD DET BETYDER FÖR MIG… TROR JAG .................................................. 14  

2.4 ÄVEN DET PERMANENTA KOMMER EN DAG ATT FÖRSVINNA ....................................................... 15  

2.5 DU VET HUR MAN SNACKAR MEN DU KAN INTE GÅ SOM MIG ...................................................... 16  

2.6 DET POSTMODERNA SUBJEKTETS SÖKANDE EFTER STABILITET .................................................. 17  

2.7 INTE BARA PRAKTISERAT AV SVAGA TJEJER OCH TUFFA GRABBAR ............................................. 18  

2.8 VILL DU KÄNNA PÅ MIN TATUERING? .......................................................................................... 19  

3. TEORI ............................................................................................................................................... 21  

3.1 ÖKAD EXPONERING LEDER TILL BREDARE FÄRGSKALA .............................................................. 21  

3.2 DET ÄR SVÅRT ATT DÖLJA EN ANSIKTSTATUERING ..................................................................... 22  

3.3 MINA TATUERINGAR ÄR GANSKA VIKTIGA .................................................................................. 23  

3.4 JU FLER SOM ÄR SMUTSIGA DESTO MINDRE FARLIGT ÄR DET ...................................................... 25  

4. DISKURSANALYS .......................................................................................................................... 27  

4.1 SKOGEN ÄR EN SAMLING TRÄD SOM TILLSAMMANS UTGÖR EN SKOG ......................................... 27  

4.2 DISKURS ....................................................................................................................................... 28  

4.3 VARFÖR FAIRCLOUGH FICK STÅ ÅT SIDAN DENNA GÅNG ............................................................ 30  

4.4 DET VALDA ANGREPPSSÄTTET: DISKURSTEORI ........................................................................... 31  

4.5 UPPNYSTANDE AV BEGREPPSMASKINERIET ................................................................................. 31  

4.6 SUBJEKTSPOSITIONER - ÄVEN DEN MEST ORIGINELLA INDIVID LYDER UNDER GIVNA REGLER ... 33  

4.7 MEN HUR HAR DISKURSTEORIN EGENTLIGEN IMPLEMENTERATS? .............................................. 35  

4.8 BILDER KAN VARA LIKA MYCKET TEXT SOM DENNA UNDERRUBRIK ........................................... 36  

5. METOD ............................................................................................................................................. 38  

5.1 PRESENTATION AV TIDSKRIFTEN SCANDINAVIAN TATTOO MAGAZINE ...................................... 38  

5.2 VAD HAR EGENTLIGEN GJORTS OCH VARFÖR? ............................................................................. 38  

6

5.3 VAD HAR EGENTLIGEN ANVÄNTS OCH VAD FÖLL BORT? ............................................................. 39  

5.4 VALIDITET OCH ETISKA FRÅGOR .................................................................................................. 40  

6. ANALYS ............................................................................................................................................ 42  

6.1 SEXUALISERINGSDISKURSEN ........................................................................................................ 42  

6.2 IRONISERINGSDISKURSEN ............................................................................................................. 43  

6.3 MÖJLIGHETERNAS DISKURS ......................................................................................................... 44  

6.4 INDIVIDUALITETSDISKURS ........................................................................................................... 45  

6.5 MASKULINITETSDISKURSEN ......................................................................................................... 46  

6.6 MEN INGEN FEMININITETSDISKURS? ............................................................................................ 47  

7. DISKUSSION ................................................................................................................................... 49  

7.1 SEXUALISERINGSDISKURSEN ........................................................................................................ 49  

7.1.1 Män gör sig icke besvär ........................................................................................................ 49  

7.1.2 Är en sedd kvinnokropp friare? ............................................................................................ 50  

7.1.3 Pinuppan som mall ............................................................................................................... 51  

7.1.4 Individer är inte stereotyper ................................................................................................. 52  

7.1.5 Hud för hudens skull ............................................................................................................. 53  

7.2 IRONISERINGSDISKURSEN ............................................................................................................. 53  

7.2.1 Dedikerad distans ................................................................................................................. 53  

7.2.2 Hur individualism är en integral del av ironiseringsdiskursen ............................................ 55  

7.2.3 Varför tron på tomten här är ironisk snarare än cynisk ....................................................... 56  

7.3 MÖJLIGHETERNAS DISKURS ......................................................................................................... 58  

7.3.1 Diskursens vara eller icke vara ............................................................................................ 58  

7.3.2 Jag har planer, alltså är jag ................................................................................................. 58  

7.4 INDIVIDUALITETSDISKURSEN ....................................................................................................... 59  

7.4.1 Halsen är den nya svanken ................................................................................................... 59  

7.4.2 Jag har mig själv utanpå ...................................................................................................... 60  

7.5 MASKULINITETSDISKURSEN ......................................................................................................... 61  

7

7.5.1 En lågrepresenterad grupp ................................................................................................... 61  

7.5.2 Det räcker om du är tatuerade och kan svara på frågor ...................................................... 62  

8. KONKLUDERANDE KOMMENTARER .................................................................................... 64  

9. REFERENSLISTA ........................................................................................................................... 66  

9.1 ELEKTRONISKA KÄLLOR .............................................................................................................. 66  

9.2 TRYCKTA KÄLLOR ........................................................................................................................ 66  

9.3 LITTERATUR ................................................................................................................................. 68  

8

1. Inledning

I en stripp från Pelle Forsheds och Stefan Thungrens (2012) serie Stockhomsnatten slås

huvudkaraktären av en fasansfull insikt; den tuffa nygjorda halstatueringen är så vanlig att

den är att jämföra med en tatuering i svanken. Det är en stripp där en intressant poäng bör

noteras; tatueringens allt mer ökande popularitet har flyttat fram gränserna för det som är

socialt accepterat och spritt på sätt som tidigare har varit otänkbara.

De senaste 20 åren har intresset för västerländsk tatuering vuxit enormt och stockholmare är

numera världens mest tatuerade människor, ett fåtal mindre folkstammar undantaget (The

Metropolitan Panel 2011:47). Då man med säkerhet kan anta att detta inte beror på att

stockholmarna, eller folk i västvärlden generellt, fått en plötslig förkärlek till sjön, prostitution

eller det militära, utan kanske snarare till att tatuera in permanenta bilder och texter på

kroppen, uppstår genast en undran kring vad det är med tatueringskonsten som lockar så. Vad

som förut förknippades med subversiva grupper i samhället är nu populärkultur. Amerikanska

tv-program som Miami Ink (TLC 2005-2008) och LA Ink (TLC 2007-2011), där tittarna får

följa tatuerares ändlösa diskussioner med kunder som söker mening i tatueringsmotiven, har

blivit internationella succéer, och klädmärket Diesel marknadsför en av sina nya parfymer

med hjälp av tatueringar (http://onlythebravetattoogallery.com/en/home.html).

Västerländsk tatuering har en viktig roll inom identitetsskapande, och i den akademiska

världen talas det alltmer om tatuering som en populariserad praktik. Vad som tidigare ansågs

udda och farligt praktiseras idag av folk från alla samhällslager. Även om tekniker som

exempelvis laserbortagning utvecklas alltmer omhuldas tatuering av en aura av permanens.

Tatuering ses som en permanent praktik, de görs för att bäras resten av livet och skiljer sig

därmed, trots sin trendkänsliga natur, från exempelvis klädmode, musik eller frisyrer. Oavsett

9

vad tatueringen betyder i den stund den utförs kommer dess fortsatta betydelse ofrånkomligen

påverkas av hur diskursen kring tatuering, vad gäller allt från motiv, placering och i vilket

sammanhang den syns, förändras. Något som i förlängningen leder till att själva permanensen

i sig kan innebära en risk för den som väljer att tatuera sig. Den historiska subversiva

kopplingen, det kollektiva utanförskapet, hotas av tatueringskonstens upptagande i

populärkultur, samtidigt som nya former av meningsskapande formas kring praktiken.

Bland det första som möter en potentiell kund i en svensk tatueringsstudio är nummer efter

nummer av tatueringstidningar, såsom exempelvis Scandinavian Tattoo Magazine (1997-).

Tidningarna består mestadels av intervjuer med olika tatuerare, reportage från mässor, reklam

för olika relaterade produkter samt intervjuer med tatuerade människor. Det som gör dessa

intervjuer särskilt intressanta är att de som porträtteras inte behöver ha någon annan kontakt

med tatuering än att de själva är tatuerade. Det är endast i det nämnda intervjusegmentet i

tidskriften som människor ges regelbundet utrymme att berätta om och visa upp sig själva

utifrån det enda faktum att de har tatueringar. Hur dessa människor uttrycker sig kring

tatueringskonsten och sina egna tatueringar ger läsaren en inblick i vilka strukturer, motiv,

begränsningar och förhoppningar som kan knytas till tatueringskonsten.

Utifrån denna bakgrundsbeskrivning har uppsatsens syfte formulerats som följer;

Syftet med den här uppsatsen är att, utifrån intervjuer gjorda med tatuerade personer i

Scandinavian Tattoo Magazine, analysera hur diskurser kring tatuerade och tatueringskonsten

formar hur tatuerade representeras i tidskriften. Detta med förhoppningen att kunna diskutera

dessa diskursers inverkan på tatuerade i väst i stort, på grund av praktikens allt större

popularitet.

10

Uppsatsens syftesformulering kommer att besvaras utifrån frågeställningarna:

Vilka reproducerade diskurser kring tatueringskonsten och tatuerade kan identifieras

som dominerande i intervjuer som gjorts med tatuerade personer Swedish Tattoo

Magazine?

Hur kan dessa diskurser diskuteras och förstås i relation till tatueringskonstens allt

populärare ställning i samhället?

Innebär tatueringens ökade popularitet att grupper som tidigare förknippades starkt med

tatueringskonsten idag drivs till att hålla en viss distans till praktiken?

Uppsatsen inleds med en redogörelse för den västerländska tatueringens historia, följt av en

redogörelse för den relevanta forskning som gjorts kring ämnet. Därefter presenteras de

teoretiska begrepp som delvis ligger till grund för uppsatsens analys- och diskussionsavsnitt,

följt av en redogörelse för uppsatsens diskursanalytiska ramverk, som förklaras utifrån dess

teoretiska och metodologiska aspekter. Diskursanalysavsnittet följs av ett metodavsnitt där

materialet presenteras, innan själva analysen tar vid. Analysen presenteras i en form

strukturerad efter de diskurser som kunnat formuleras utifrån det analyserade materialet, där

varje enskild diskurs namnges och förklaras med konkreta exempel från analysarbetet.

Därefter diskuteras resultatet av analysen, återigen strukturerat efter de formulerade

diskurserna, innan en sammanfattande slutkommentar avrundar uppsatsen.

11

2. Tidigare forskning

2.1 Det kollektiva internaliserandet av en sjömannatrend

Tatuering, vars västerländska namn kommer av den tahitiska benämningen ta-tu eller tatau

(DeMello 2000:45), är en praktik som kan spåras tillbaka till den så kallade Ismannen som

omkom för cirka 5200 år sedan (Svensson 1998:21). Det är en praktik som, med sin

flertusenåriga bakgrund och geografiska spridning, kräver bokformatet om en mer utförlig

historisk beskrivning ska göras. Detta har också gjorts av ett flertal forskare inom sociologi,

historia och antropologi (DeMello 2000; Oettermann 1995; Caplan 2000). En redogörelse för

dess framväxt i väst är dock på sin plats även här.

Tatueringskonsten kan ha uppkommit samtidigt som de första grottmålningarna (Oettermann

1995:11), och tros ha varit en universell mänsklig praktik (Jablonski 2006:148). Permanenta

modifieringar av huden kan också spåras tillbaka till när Bibeln skrevs av den enkla

anledningen att 3:e och 5:e Mosebok uttryckligen förbjuder hebréerna att göra permanenta

märken på sina kroppar (Bibelkommissionen 1999). Dess egentliga födelseår i väst kan dock

sättas till 1774, året då James Cook förde med sig urinvånarna Omai och Tupia tillbaka till

Europa från en av sina resor till Franska Polynesien. Med Omai och Tupia kom också namnet

på den praktik som idag, i Sverige, kallas tatuering (DeMello 2000:48; Oettermann 1995:9).

Den starka koppling som återfinns mellan sjömän och tatueringar grundades redan på Cooks

tid, då flera av hans sjömän lät sig bli tatuerade av den lokalbefolkning som de mötte på sina

resor i och kring Oceanien och Hawaii (DeMello 2000:45). Omai visades sedermera upp

offentligt, vilket flera andra kraftigt tatuerade urinvånare också gjordes, något som,

tillsammans med de tatueringar som sjömännen lät utföra, bidrog till att kunskap om

tatueringskonsten spreds i Europa (DeMello 2000:48-49).

12

Denna starka koppling till sjömän återfinns i fysikern och psykologen Havelock Ellis tolkning

från 1890 av en studie som gjorts av de intagna på Derby Prison i England. Att sju procent av

fångarna var tatuerade ansåg Ellis vara ett bevis för att tatueringar och kriminalitet hörde

ihop. Vad han inte lade någon större vikt vid var de egna anteckningarna som klargjorde att

den absoluta majoriteten av de sju procenten hade varit till sjöss (Bradley 2000:139).

Samtidigt har praktiken även förekommit i högre samhällsklasser (DeMello 2000:49-50), där

kanske den danske kungen Frederik IX (1899-1972) är den mest kända i Skandinavien.

Tatuering förekom dock framförallt, och ganska utspritt, inom arbetarklassen under 1900-

talet, samtidigt som praktiken fortfarande sammankopplades med subversiva grupper som

prostituerade, fångar och yrkessoldater (DeMello 2000:70).

I 1920-talets Sverige slog konsthistorikern Philibert Humbla fast att:

Mänskligt att döma kommer tatueringen att försvinna … (då) den litet sentimentala symboliken i

motiven inte längre väcker någon genklang … Redan nu är den oförstådd och illa sedd, ett relikt från

mänsklighetens barndom, ej värt annat än att försvinna och glömmas. (Svensson 1998:26)

Uttalandet att praktiken var illa sedd stod sig bra många år efter Humblas tid, men snarare än

att försvinna har den istället vuxit enormt i popularitet i dagens Sverige. Som etnologen

Birgitta Svensson påpekar kunde man redan på 1970-talet stöta på exempelvis tatuerade

socialarbetare, även om det var först på 1980-talet som man verkligen kan tala om en

tatueringskonst spridd bortom raggarna och förbrytarna (1998:27). Idag är stockholmare

världens mest tatuerade människor, vissa små folkstammar undantaget, och det är i denna

gräns- och klassöverskridande popularitet som uppsatsen tar avstamp

(http://www.metro.se/stockholm/stockholmarna-varldens-mest-tatuerade-

folk/EVHkfg!ScAXwXlBtSAk/).

13

2.2 Huden – en konstruktion?

Intresset för den mänskliga kroppen är antagligen större än någonsin förut. Vi spenderar

mängder med tid och pengar på att förändra den, genom allt från klädmode, frisyrer, träning

och kroppsmodifieringar som piercing och tatuering. Det senare har studerats på olika sätt av

ett flertal forskare (Turner 2008; Jablonski 2006; DeMello 2000; Svensson 1998; Kang, Jones

2007; Sweetman 1999), och några djupdykningar ned i forskning som berör just denna studie

följer nedan. Inledningsvis finns det dock en poäng i att nämna den separation mellan natur

och kultur som dominerat försöken att förstå människan sedan den grekiska filosofins

uppkomst (Turner 2008:5). Människan styrs delvis av naturliga drifter och har fysiska fördelar

och begränsningar som styrt vår utveckling och fortsätter styra vårt beteende även idag. Trots

detta, som sociologen Bryan S. Turner påpekar, är det framförallt institutioner som format det

mänskliga beteendet, snarare än våra instinkter (2008:11). Vi lär oss i hög grad vad vi ska

tycka och känna utefter vår omgivning snarare än av något som kommer rent och naturligt ur

vårt inre. Något som är viktigt i antropologen Nina G. Jablonskis diskussion kring

människans tendens att modifiera sin hud. Kulturellt orörd är den en karta över vårt biologiska

liv, men en kulturellt orörd hud existerar inte, huden är alltid en kombination av natur och

kultur. Våra medvetna handlingar förvandlar huden till: ”… a shorthand message of how we

view the world and how we wish to be viewed, even after death.”1 (Jablonski 2006:141).

Modifieringar av huden, som exempelvis tatuering, kan därför med fördel analyseras som ett

uttryck för den tatuerades institutionaliserade kultur. Den tatuerades val att tatuera sig är

ofrånkomligen ett resultat av individens levda liv, varför det är av intresse att analysera de

strukturer som kan hittas i de tatuerades resonemang kring tatuering.

1 Ett enkelt meddelande om hur vi ser världen och hur vi vill att den ska se oss, till och med efter döden.

14

2.3 Jag vet i alla fall vad det betyder för mig… tror jag

Ett grundläggande antagande för uppsatsen är att tatueringspraktikens ökande popularitet

innebär att den idag bör ses mer som ett uttryck för individualitet än ett sökande efter

utanförskap eller avståndstagande, något som stöds av ett flertal verksamma forskare inom

tatueringsfältet (Svensson 1998:169; DeMello 2000:136-137; Benson 2000:236). Att

västerländsk tatuering ökat kraftigt i popularitet har också inverkat på forskningsfältet kring

denna praktik. Ett fält som tidigare dominerades av antropologiska undersökningar och

historiska genomgångar kompletteras nu alltmer av vetenskapliga studier inom exempelvis

sociologi och psykologi. De flertalet publicerade artiklarna i den sociologiska tidskriften Body

and Society (1995-) är bara ett exempel på hur tatuering ges en allt större plats inom

sociologisk forskning, som kan vara inriktad på allt ifrån kroppen till identitetsskapande.

Just tatueringskonsten stigande popularitet är av specifik relevans i sociologerna Miliann

Kangs och Katherine Jones studie why do people get tattoos? (2007), där Kang och Jones

ställer sig frågan vad det är som motiverar individer att tatuera sig. En av slutsatserna som

dras i artikeln är att tatueringar ibland inte förmedlar det budskap som är den tatuerades

förhoppning.

While these individuals give varied and multilayered meanings to their own and other’s tattoos, their

personal assertations are sometimes at odds with the pervasive popular interpretations of tattoos as

signs of rebellion or faddishness.2 (Kang, Jones 2007:42)

2 Samtidigt som dessa individer ger varierade och mångfacetterade betydelser till sina egna och andras

tatueringar, kan deras personliga defensiva påståenden ibland stå i motsats till den översvallande populära

tolkningen av tatueringar som ett tecken på uppror eller trendsökande.

15

Samtidigt, enligt Svensson, är frågan om varför folk tatuerar sig fortfarande väldigt öppen i

Sverige (1998:167). De olika åsikterna om varför man väljer att tatuera sig går ofta bortom

det som Kang och Jones för fram, vilket är att man framförallt söker utanförskap. Huruvida

det ändå är så att den förförståelsen som Kang och Jones för fram som den mest populära

också är den som dominerar i Sverige, förändrar det inte att omgivningens förförståelse

påverkar hur den tatuerades avsikter tolkas. Denna påverkan, som vi kommer att se i

teoriavsnittet, innebär även att omgivningen obönhörligen färgar den tatuerades egna

förståelse av sina tatueringar. Det viktiga här är alltså inte att visa vad den allmänna opinionen

säger om tatuering utan att peka på den schism som ofta återfinns mellan de olika

tolkningarna av tatueringar.

2.4 Även det permanenta kommer en dag att försvinna

En av tatueringskonstens mest attraherande drag är dess permanens (Jablonski 2006:150;

Svensson 1998:110-115). En tatuering gjord på en resa, till minne av en förlorad vän eller

som hyllning till ett visst band får mycket av sin betydelse från det faktum att motivet alltid

kommer att finnas kvar. Den grundläggande aspekten av tatuering har dock förändrats. I alla

tider har man kunnat täcka över gamla tatueringar med nya, vilket är ett sätt att undergräva

den permanenta aspekten. Det som dock på allvar hotar tatueringarnas permanens är

laserborttagning (Kent, Graber 2012:1-13; Jablonski 2006:152). Det är ett sätt att ta bort

tatueringar som utvecklas kontinuerligt, men färger som gult och grönt, samt stora svarta ytor,

går ibland fortfarande inte att ta bort helt, och det är en extremt smärtsam och dyr metod.

Laserborttagning är en relativt ny aspekt inom den forskning som rör tatuering, men

sociologerna Atte Oksanen and Jussi Turtiainen berör ämnet i sin artikel A Life Told in Ink:

Tattoo Narratives and the Problem of the Self in Late Modern Society (2005):

16

Like the sense of community created by tattoos, the permanence of tattoos is thus a shifting notion.

Old tattoos have either been covered by new ones or removed by laser. Paul Garson’s concluding

remark on his interviewee, Wes Grissom, having covered his ex-girlfriend’s name with a new

picture motif, carries a deeper meaning: ‘Sometimes girls come and go, but ink is forever, right?’3

(Oksanen, Turtiainen 2005:122)

Även om laserborttagning numera underminerar tatueringens permanens, kan man ifrågasätta

hur mycket det hunnit påverka sättet att se på tatuering. Det är en fråga vars svar går bortom

ämnet för denna uppsats, men den har ändå vägts in i analysen av de studerade intervjuerna.

Vilket även det som berörs snabbt i inledningen på citatet har gjorts, nämligen att tatueringens

samhörande aspekt numera har lösts upp.

2.5 Du vet hur man snackar men du kan inte gå som mig

Tatueringspraktiken har idag rört sig bortom de subversiva och subkulturella grupper som

tidigare använde den för att särskilja sin status. Svensson pekar exempelvis på hur tatuering

tidigare kunde ge uppmärksamhet och en känsla av gemenskap till kvinnor som satt i

fängelset (1998:67). Tatueringarna var nedklassande men urskiljande på samma gång. Idag,

när cirka 80 miljoner människor i den industrialiserade världen tros vara tatuerade har den

funktionen luckrats upp (Jablonski 2006:150).

3 Liksom den känsla av samhörighet som skapas av tatueringar, är tatueringars permanens en uppfattning som

håller på att förändras. Gamla tatueringar har antingen täckts över av nya eller borttagna med laser. Paul Garsons

sammanfattande kommentar om sin intervju med Wes Grissom, som täckt sin före detta flickväns namn med ett

nytt motiv, bär med sig en djupare mening. ’Ibland kommer eller försvinner tjejer, men bläck är för evigt, eller

hur?’

17

Intervjuer med tatuerade som bygger mycket av sin identitet på att de representerar själva

praktiken visar dock att det finns grupper som finner tatueringens populariserande

problematiskt (DeMello 2000:191). Att ha många tatueringar verkar tidigare ha inneburit att

man förtjänade särskild respekt, att man var med i klubben. Svensson berättar exempelvis om

hur tatueraren Tato Jack och de cirka 20 andra professionella tatuerare som var verksamma i

Sverige på 1960-talet brukade kalla sig själva för de tatuerades världsklubb (Svensson

1998:84). Att vara en representant betydde något särskilt inom gruppen, det gav en känsla av

stolthet och utvaldhet. En känsla som flera forskare menar har fått sig en ordentlig törn, och

kanske till och med försvunnit helt, när fotbollsspelare som David Beckham och aktörer som

Angelina Jolie stolt visar upp sina tatueringar på röda mattan (Jablonski 2006:152; Kang,

Jones 2007:43; Sweetman 1999:52).

2.6 Det postmoderna subjektets sökande efter stabilitet

Det som tidigare ingav en känsla av grupptillhörighet, och kanske till och med utvaldhet, har

idag alltmer förvandlats till en individuell identitetsbekräftande handling enligt sociologen

Paul Sweetman, åtminstone finns det starka tecken på att det är så många tatuerade själva

uppfattar praktiken idag (1999:66). Han pekar också på att den klass- och gruppöverskridande

populariteten för tatuering kan tolkas som att det framförallt handlar om att hitta fotfästet i en

postmodern tid av kris och osäkerheter (1999:71).

Svensson pekar på hur tatuering är ett sätt att; ”ge offentlighet åt kroppen. Ett offentligt

utrymme som framförallt kräver samvaro med andra för att få betydelse.” (1998:169). Hon

menar att det har blivit viktigare att producera sin egen identitet än att tillhöra en specifik

grupp, och att tatueringars funktion är att göra sin kropp mer personlig (1998:169), något som

även Jablonski stödjer (2006:151). Tatuering kan också upplevas som en helande kraft i

18

situationer där personen fått fula ärr från operationer som täcks över (Kang, Jones 2007:44-

45, Svensson 1998:149), eller där bortopererade äggstockar återskapas utanpå huden

(Oksanen, Turtiainen 2005:122).

2.7 Inte bara praktiserat av svaga tjejer och tuffa grabbar

Forskningen kring tatuering väcker också flera frågor kring maskulinitet och femininitet. Att

den västerländska tatueringskonsten under lång tid framförallt attraherat män är

väldokumenterat (Svensson 1998:144; DeMello 2000:61). Den stereotypa bilden av den

tatuerade har också varit en ung man ur arbetarklassen, men det är hur som helst en bild som

förlorat sin aktualitet (Sweetman 1999:51). Svensson för fram förslaget att det är lika vanligt

bland unga svenska kvinnor som unga svenska män, även om detta inte verkar helt bekräftat

(1998:144).

I sin analys och diskussion kring femininitet och maskulinitet visar Svensson (1998) på en

relevant aspekt, val av motiv. Kvinnor tenderar att välja mjukare mer feminina motiv som kan

döljas om den tatuerade så vill (1998:146). Män, däremot, väljer oftare motiv som tyder på

styrka och kraft, och vill gärna tatuera sig på synliga ställen på kroppen (1998:150). På grund

av tatueringens fortsatta utveckling finns det dock en risk med att förutsätta att dessa

bakomliggande motiv till val av tatueringar är desamma år 2012. Något Svensson också rör

vid i sin diskussion kring tatuerade idrottspersonligheter. Där finner hon inte samma tydliga

skiljelinjer som hos ”vanliga” tatuerade människor (1998:153). Att folk som levde på

kroppsprestationer, och ofta förekom i media, inte kunde kategoriseras på samma sätt som

andra män och kvinnor kan tyda på att skillnaden könen emellan vad gäller val av motiv inte

är lika tydlig i Sverige idag. Den möjligheten kan dock vare sig styrkas eller dementeras av

senare forskning.

19

2.8 Vill du känna på min tatuering?

Flera forskare pekar på att det finns en tydlig koppling mellan tatueringar och sexualitet

(Svensson 1998; DeMello 2000; Jablonski 2006). Svensson menar till och med att själva

utförandet, tatuerandet, kan upplevas som sexuellt:

För många handlar tatueringar om sexualitet och har till och med av några som en sexuell handling,

genomträngandet av skinnet, införandet av nålen och införandet av vätska i skinnet har liknats vid

ett samlag. (Svensson 1998:156)

Även om dessa några kan antas vara ganska få står det klart att tatueringar kan ses som ett sätt

att öka på sin egen sexuella dragningskraft. Svensson berättar exempelvis om hur Samuel

Steward, en avhoppad professor i engelska som istället började tatuera, uppskattade att över

tre fjärdedelar av hans kunder på något sätt influerades av faktorer som kunde bedömas som

sexuella i sitt beslut att tatuera sig (1998:156).

DeMello pekar på hur kvinnor ur den brittiska arbetarklassen så tidigt som på 1970-talet

använde tatuering i sina protester mot den sexuellt mer tillbakadragna medelklassnormen i

skolorna (2000:173), och Svensson menar att när sexualitet kunde börja visas mer öppet så

fyllde tatuering den funktionen att fokus kunde dras till den egna kroppen (1998:156). Viktigt

här är återigen själva placeringen av tatueringen. Svensson poängterar höften, bröstet eller på

magen som särskilt sexuella placeringar för kvinnor (1998:156), men ger inga liknande

exempel på vilka placeringar som är särskilt sexuella på män.

En annan aspekt av tatuering och sex är de motiv som tatueras. Som exempel tas här

pinuppans intåg, ett av den västerländska tatueringens mest klassiska motiv. Ett aktuellt

20

populärkulturellt exempel på detta är utslagstävlingen i avsnitt sju av Ink Master Sverige4

(2012-11-21 22:00. TV 6), vilket baseras helt på vem som kan göra den bästa pinuppan. En av

domarna i tv-serien, Theo Jak5, berättar i nämnda avsnitt att det var vanligt att skicka tidningar

med lättklädda damer till de amerikanska soldater som var stationerade utomlands under

mitten av 1900-talet. Detta gav upphov till att pinuppan inkluderades som ett vanligt motiv för

de så kallade Nose-Art-bilderna som soldaterna målade längst fram på sina flygplan eller hade

på sina jackor. Bilder vars syfte liknar de kollektivistiska aspekter som finns inom tatuering,

och som Birgitta Svensson beskriver i termer av samhörighet och gruppgemenskap. Vartefter

tatuering blev alltmer populärt inom det militära så blev även Nose-Art-bilder populära

tatueringsmotiv. På detta sätt gick tatueringar på lättklädda sexualiserade kvinnor från att vara

ett motiv bland många till att bli ett av de mest kända motiven (1998:150). Med det sagt är det

nu dags att ta sig an uppsatsen teoretiska ramverk.

4 En tv-serie som sändes av TV 6 under hösten 2012 där svenska tatuerare tävlar mot varandra för att den mest

kompletta tatueraren ska kunna utses.

5 En internationellt erkänd 47-årig tatuerare från San Fransisco som efter att ha rest världen runt och tatuerat

öppnade en studio, Infamous Tattoo, på Södermalm i Stockholm 2004.

21

3. Teori

3.1 Ökad exponering leder till bredare färgskala

Det finns en mängd teori kring hur individer formar och formas av sin omgivning, hur

individer interagerar med omvärlden. Peter L. Berger och Thomas Luckmann har identifierat

tre nyckeltermer i sitt arbete med denna fråga som de presenterar i Kunskapssociologi: hur

individen uppfattar och formar sin sociala verklighet (1998). Dessa tre, externalisering,

objektifiering och internalisering, utgör själva grunden för individens interagerande och är

också beståndsdelarna i den institutionalisering som, enligt Berger och Luckmann, är lika

mycket nödvändig som ofrånkomlig i individens samexistens med omvärlden. Det är i

upprepandet av handlingar som institutioner skapas, institutioner som ger struktur till

vardagen och är förutsättningen för att kunna uppleva att det finns en objektiv verklighet

(1998:74-76). En viktig aspekt här är de typifieringsscheman som Berger och Luckmann

menar influerar interaktion. I en given situation tolkar individen omvärlden utifrån tidigare

erfarenhet och kunskap, vilket är de delar som format ett typifieringsschema (1998:43). I

förlängningen innebär det exempelvis att vi kan vara mer toleranta mot sådant som vi har

erfarenhet av, medan vi har svårare att identifiera oss med sådant som vi uppfattar som

annorlunda. Något som fått direkt betydelse för analysen av materialet, då en person som är

omgiven av tatueringar kan antas ha en djupare och mer mångfacetterad förståelse för dem än

någon som har mindre direkt erfarenhet av dem. Vad Berger och Luckmanns begrepp,

typifieringsschema, därmed erbjuder analysen och diskussionen i uppsatsen är en förståelse

för de intervjuade personernas kommentarer kring omgivningens påverkan. Hur deras egen

attityd inför och praktik inom tatueringsfältet påverkas av den omgivning de befinner sig i. En

kraftigt tatuerad person som sitter på ett café i centrala Stockholm kommer normalt sett väcka

mindre uppmärksamhet än om samma person fikar i Hofors. Detta då tatuering är mycket

vanligare innanför tullarna i Stockholm, varför de som vistas där regelbundet exponerats mer

22

och följaktligen agerar utifrån andra typifieringsscheman än människor i Hofors.

Omgivningens agerande påverkar i sin tur den tatuerades typifieringsschema i face-to-face-

situationer, och formar därmed hur den tatuerade ser på sig själv som tatuerad.

3.2 Det är svårt att dölja en ansiktstatuering

Ett relevant begrepp för att förstå hur typifieringsscheman påverkas av interaktion är face-to-

face-situationen. Berger och Luckmann (1998) definierar face-to-face-situationen som den

viktigaste upplevelsen vi kan ha i interaktion med andra. Det är när vi, rent fysiskt ansikte mot

ansikte, möter en annan människa som vi deltar i den mest fulländade sociala interaktionen.

Vi har en direkt tillgång till det talade och/eller osagda samt till den vi interagerar meds

kroppsspråk. I en face-to-face-situation har de deltagande parterna möjlighet att läsa av

motparten i nuet och med sina egna ord och handlingar, eller genom avsaknaden av dem,

interagera och, i förlängningen, influera den andra individen (1998:41). Face-to-face-

situationen är den form av social interaktion där synliga tatueringar potentiellt sett påverkar

som mest, allt utifrån vilka typifieringsscheman som definierar omgivningens förståelse. Om

det är en lockande eller motbjudande känsla som upplevs av att se en tatuering sticka fram

under en tröjärm är här irrelevant, uppsatsen intresserar sig inte för, och kan heller inte tala

om, vad den omgivningen faktiskt kan tänkas tycka. Poängen är snarare att då det är i face-to-

face-situationen vi kommer så subjektivt nära den vi interagerar med som det är möjligt, och

att det är i just denna situation som tatuering framförallt tar plats, så visar Berger och

Luckmanns teori hur den påverkan som omgivningen har på de intervjuade personerna i face-

to-face-situationer är av relevans.

Berger och Luckmanns definition av ett fysiskt möte två individer emellan erbjuder därmed,

tillsammans med typifieringsscheman, ett begreppsstöd för att kunna förstå de mekanismer

23

som verkar i möten med omgivningen. Målsättningen med att etablera begreppen har alltså

inte varit att kunna tala om individers motiv, utan att visa hur den givna omgivningen

influerar personerna som intervjuas i det textmaterial som den här uppsatsen analyserar.

Viljan är alltså att visa att deras omgivning påverkar hur de intervjuade talar om sig själva

som tatuerade, men också att poängtera en av de viktigaste aspekterna, face-to-face-

situationen, av hur det sker.

3.3 Mina tatueringar är ganska viktiga

En tolkningsposition för samhällsutvecklingen är att cynism intagit en alltmer dominerande

position i subjektets handlande. En, för denna diskussion, viktig sociolog är Slavoj Žižek. I

sin avhandling; Det odödas analys, En studie av centralproblematiken i Slavoj Žižeks

samhällsanalys (2007) demonstrerar Fredrik Palm det žižekska cynismbegreppet på följande

vis;

Cynikern vet givetvis om att till exempel tomten inte existerar och ändå tror hon att han gör det! Det

vill säga cynikern tror själv inte på tomten, istället njuter hon […] via ombud, exempelvis genom

sina barns tro. Och detta genomsyrar då enligt Žižek i hög grad vårt sätt att förhålla oss till vår

omvärld i det moderna samhället, vi vet mycket väl hur det står till med världen, men det förändrar

inte vårt sätt att agera. (Palm. 2007:116)

Enligt Palm pekar alltså Žižek på hur subjektet håller fast vid saker hon vill tro på trots att hon

vet att de inte finns. Detta verkar givetvis på mer gråskaliga situationer än när någon klär ut

sig till jultomten för att roa/lura barnen, då vi faktiskt vet att han inte existerar. Ett exempel

kan vara den där dammiga gitarren som står kvar i garderoben trots att vi egentligen vet att

rockstjärnskarriären inte kommer bli av, eller kanske de timmar varje vecka vi spenderar på

olika bostadsrättssajter trots att vi vet att trisslotten i bakfickan inte kommer ge pengarna som

24

behövs för att betala handpenningen. Varken en karriär eller en framtida drömbostad är någon

omöjlighet, men samtidigt som vi gör klart för vänner att det är just det, för att inte framstå

som naiva, vill vi heller inte släppa tanken att det kanske är möjligt. Vi vet att de nödvändiga

stegen aldrig kommer att tas, men sätter ändå på oss tomtekostymen en gång per år. På detta

sätt kan man säga att cynikern bedrar sig själv. Det viktiga här är det (o)medvetna

självbedrägeri som gör vardagen lite lättare, hur det žižekska cynismbegreppet pekar på hur

subjektet agerar emot det hon vet är sant egentligen. Denna aspekt av cynismbegreppet är

grundläggande i diskussionen kring hur de intervjuade personerna framställs i Scandinavian

Tattoo Magazine (hädanefter STM), hur den žižekska cynismen präglar framställningen av

dem.

En annan viktig aspekt av Palms exempel är vad som motiverar cynikern att agera mot hennes

eget vetande. Varför låtsas cynikern som att något är viktigt trots att hon vet att det inte finns.

Nyckelordet i det illustrerande citatet är njuter, att cynikern helt enkelt trivs bättre med

chimären än det hon vet är sant. Ibland känns det helt enkelt bättre att låtsas att något

existerar, eller kommer att existera, än att till fullo acceptera att så inte är fallet. Precis som att

det ibland är mer njutningsfullt att agera som att något inte existerar trots att det faktiskt gör

det. Utifrån Kang och Jones (2007) påstående att den tatuerades tolkning av sina tatueringar

ofta skiljer sig från omgivningen kan denna njutning illustreras utifrån tatuering. I de fall där

den tatuerade på ett eller flera sätt är medveten om att den egna tolkningen är ifrågasatt kan

det kännas bättre att försöka anpassa de egna uttrycken utifrån omgivningen. Detta potentiella

motiv till cynism, njutningen, är också något som är relevant i analysen av materialet, och den

efterföljande diskussionen. Kanske framförallt då, i anslutning till Mary Douglas begrepp

renhet och fara som förklaras härnäst.

25

3.4 Ju fler som är smutsiga desto mindre farligt är det

Då tatueringskonsten ökat så i popularitet att man kan börja prata om den som folklig, har den

samtidigt blivit allt mindre farlig. Något exempelvis Sweetman (1999) visade i sin diskussion

kring hur tatuering blivit allt vanligare i USA. Renhet och fara är Mary Douglas (1997)

begrepp för vad som ses som ett eftersträvansvärt och vad som ses som ett nedvärderat

beteende i ett samhälle. Vad begreppen innebär för analysen och diskussionen i uppsatsen är

att de tillåter tydlig kategorisering i kartläggandet av hur uttryck kan bedömas skenet av

relevanta diskurser. Med andra ord har det varit utvecklande för uppsatsens utformning att

kunna förstå och diskutera de diskurser som definierats i analysen. Douglas eget exempel för

att förklarar begreppen är en beskrivning av sina egna reaktioner inför ett oortodoxt badrum,

hur valet av dekorativa trädgårdsattiraljer fick henne att uppleva badrummet som smutsigt

trots att det var välstädat. Detta kom inte av något misstag från hennes sida, utan var ett

resultat av vår tendens att strukturera upp det vi möter vardagen. Hennes reaktion på

trädgårdsattiraljer är att de är sammanlänkade med smuts, samtidigt som hennes förväntning

av ett vanligt privat badrum är att det ska vara rent. Denna kategorisering i rent och farligt är

alltså en kreativ handling där vi söker ordning i vår omgivning (1997:10-11).

Ambitionen med att introducera begreppen renhet och fara, eller smuts, är att erbjuda en

övergripande förståelse för hur specifika beteenden förhåller sig till diskurser. Det är också

begrepp som visat sig än mer användbara i och med den utvecklade förklaringen Douglas ger

angående att klassificeringen renhet och fara inte är definitiv i sig. Ett specifikt beteende som

provocerar i en situation kan alltså verka inkorporerande i en annan. En tatuering som kanske

provocerar omgivningen i Hofors behöver inte nödvändigtvis göra det i centrala Stockholm.

26

Helighet och ohelighet behöver när allt kommer omkring inte alltid vara varandras motsatser. De

kan ses som relativa kategorier. Vad som är rent i ena fallet kan vara orent i andra fallet, och vice

versa. Talet om orenande inbjuder till komplex matematik som tar med i beräkningen variablerna i

varje enskilt sammanhang. (Douglas 1997:19)

En relevant aspekt av att tatueringskonsten har ökat i popularitet är att det tidigare mest

utfördes bland mer antisociala eller exkluderande grupper såsom kriminella, prostituerade,

sjömän och militärer. Det är grupper som i allmänhet bedöms som farliga, eller smutsiga, i

jämförelse med den mer rena massan. Tatueringens utveckling innebär att en uttrycksform

som ansetts vara oren i de breda folklagren idag återfinns på människor från olika klasser och

grupperingar. Denna utveckling är därför något som har influerat hur de olika diskurserna i

materialet har definierats och bedömts i uppsatsens analys och diskussion. Douglas teori

innebär att individers uttryckta motiv måste ses diskursivt. Att en ung man har en synlig

tatuering på ett café i Stockholm är, som sagt, antagligen inte särskilt uppseendeväckande,

men om samma man är i en situation där tatueringar är mindre vanliga, eller om samma

tatuering sitter på en medelålders kvinna i ett styrelserum två kvarter bort, så ökar möjligheten

att det ses som problematiskt. Användandet av Douglas begrepp är därför av största vikt för

hur diskurser har definierats i materialet, samtidigt som de också har erbjudit stöd för teorier

som presenterats kring hur de intervjuade personerna pratar om sig själva som tatuerade

människor.

27

4. Diskursanalys

4.1 Skogen är en samling träd som tillsammans utgör en skog

Uppsatsens metod bygger på en kvalitativ diskursteoretisk textanalys. En mer teoretisk

inledande redogörelse för vad som avses med det både teoretiska och metodologiska

perspektivet diskursteori, som är ett specifikt angreppssätt inom diskursanalys, är därför på sin

plats. Vi inleder med diskursanalys i stort, ett brett perspektiv vars målsättning sociologen

Simon Lindgren beskriver på följande vis: ”Oavsett vad vi anser vara rätt eller fel så är vissa

saker lättare att tänka än andra. Diskursanalys handlar om att visa på de mönster som gör att vi

får den känslan” (2005:123). Lindgren pekar här på en viktig poäng i diskursanalys, att mönster

påverkar vilka tankar som är lättare att tänka. Ett av målen med diskursanalys är att avtäcka de

maktstrukturer som styr beteende. De mönster som Lindgren talar om kallas inom

diskursanalys för diskurser, ett begrepp som snart kommer definieras mer utförligt. Innan man

ger sig in på specifika begrepp inom diskursanalys är det dock viktigt att tala om den betydelse

som texter ges inom perspektivet.

En grundtanke i diskursanalys är att verkligheten endast kan nås genom språk. Vi skapar

mening av verkligheten genom att skapa språkliga representationer av den, men dessa

representationer är inte separerade från verkligheten utan formar istället en del av den (Winther

Jørgensen, Phillips 2000:15). Texten som representerar verkligheten, utifrån vilken vi förstår

verkligheten, är också verklighet. Denna förståelse av text inom diskursanalysen har sin grund i

semiotiken, där ”alla meningsbärande teckensystem benämns med ordet ’text’: skriftliga texter,

bilder, filmer och allehanda kulturprodukter.” (Bergström, Boreus 2005:16). När det talas om

text i anslutning till analysen och diskussionen av studiematerialet i den här uppsatsen är det

utifrån denna definition.

28

I ett försök att klargöra diskursanalytiskt tillvägagångssätt mer praktiskt kan man vända sig till

sociologen Simon Lindgren (2005). Ett exempel i linje med hans resonemang är att se

betydelseutbyte som att en radiopratare läser in förskrivna nyheter i en mikrofon. Denna

information sänds sedan ut till dem som lyssnar och lyssnarna avkodar betydelsen i det

radioprataren läser upp. På grund av de dominerande mönster som råder, vilket kan vara

radiopratarens tonfall eller sändningens tema, är det ofta så att denna avkodning inte leder fram

till just den betydelse som avsågs i den ursprungliga kodningen. Istället kan texter alltid förstås

på olika sätt, även om dessa sätt inte är obegränsade. Hur betydelsen kodats begränsar

nämligen sätten de kan avkodas på (Lindgren 2005:14-16):

Hur skapas mening här? Denna fråga kan besvaras genom en analys av hur de givna företeelserna

tillskrivs betydelse genom vilka ord och formuleringar som tillämpas, genom vilka historier som

berättas om dem och genom hur man klassificerar, begreppsliggör och värderar dem. (Lindgren

2005:16)

I linje med detta blir diskursanalysens ambition att, i första ledet, försöka identifiera de

dominerande träden i skogen, för att sedan, i nästa steg, analysera dem var för sig. Detta med

förhoppningen att, efter utförd analys, kunna återgå till skogen som helhet, men nu med en

klarare förståelse för den mening som skapas där. Utifrån det består analysen i denna uppsats

av att framträdande diskurser i materialet har lokaliserats och förklarats var för sig, innan de

åter förts samman i en diskussion kring materialet som helhet.

4.2 Diskurs

Det grundläggande begreppet i diskursteori är just diskurs. En specifik definition av begreppet

är problematisk då en mängd olika tolkningspositioner förekommer (Winther Jørgensen,

29

Phillips 2000:7), men följande definition är både tydlig och väl lämpad för analysen i

uppsatsen:

”… som gemensam nämnare kan man betrakta diskurser som sociala mönster i betydelsefixeringar

som står i instabila förhållanden till varandra. En diskurs är således ett bestämt sätt att tolka världen

(eller delar av världen).” (Winther Jørgensen, Phillips 2000:136)

Vad citatet illustrerar är att diskurser är språkliga strukturer som påverkar de teckenstyrda

processer, vårt sagda, skrivna och tänkta tal, där alternativen för vår förståelse och vårt

agerande konstrueras. Samtidigt som det är just i vår förståelse och vårt agerande som

språk formas och utvecklas. Diskurser är alltså inte något fristående fenomen utan skapas

kontinuerligt i texter, samtidigt som texter skapas utifrån diskurser. Med andra ord kan

inte en diskurs existera utan text, samtidigt som en text alltid verkar inom diskurser.

Det finns heller inga definitiva gränser diskurser emellan varför det är en omöjlighet att

försöka visa exakt vad en specifik diskurs innefattar. Det intressanta är snarare

att; ”kartlägga de processer där vi kämpar om hur tecknens betydelse ska fastställas”

(Winther Jørgensen, Phillips 2000:32). För denna textanalys innebär det att fokus har

lagts på hur återkommande tecken, exempelvis presentationen av de intervjuade

personernas huvudsakliga sysselsättning, kan tolkas som del i en diskurs, följt av en

diskussion kring dessa diskurser utifrån Žižeks begrepp cynism och Douglas begrepp

renhet och fara. Målet har alltså inte varit att närma sig texterna med en fixerad mall som

sedan använts som ett facit för läsningen av texterna, utan istället att se vad som faktiskt

framträdde vid en noggrann analys av dem.

30

Winther Jørgensen och Phillips föreslår att man, under forskningens gång, framförallt

använder diskurs som ett analytiskt begrepp. Ett analytiskt begrepp som avgränsas i linje

med studiens syfte, och därmed också konstrueras av forskaren. Diskursbegreppet

kommer därför att ses mer som ett verktyg i analysen, snarare än att analysen förväntas

kunna definiera, och dra slutsatser kring, någon påstått sann diskurs (2000:137).

En diskurs är alltså ett specifikt sätt att se världen och en diskursanalys är en

undersökning av diskursen. Samtidigt är diskursanalys ”… tvärvetenskapliga och

multidisciplinära ansatser som man kan använda på många olika sociala områden i många

typer av undersökningar” (Winther Jørgensen, Phillips 2000:7). Som forskare måste man

också försöka finna den specifika diskursanalys som bäst passar den text som ska

analyseras. Winther Jørgensen och Phillips (2000) visar exempelvis på flera olika

diskursanalytiska angreppssätt, men poängterar att det rör sig om teoretiska och

metodologiska paketlösningar som inte kan blandas hursomhelst.

4.3 Varför Fairclough fick stå åt sidan denna gång

Winther Jørgensens och Phillips diskursteoretiska angreppssätt (2000:31-65), som i sig kan

beskrivas som en utvecklad tolkning av Ernesto Laclaus och Chantal Mouffes diskursanalytiska

begrepp, ligger till grund för analysen av studiematerialet. Det valda angreppssättet har både

fördelar och nackdelar. Det fördelaktiga med diskursteori är bland annat att den har starka

begrepp för att kunna förstå jaget och identiteter, samt att den är särskilt användbar vid studier

kring gruppbildning och kollektiv identitet. Samtidigt saknar diskursteori en skiljelinje mellan

det diskursiva och det icke-diskursiva, något som försvårar avgränsning. Jämfört med

exempelvis Norman Faircloughs kritiska diskursanalys har inte diskursteorin samma verktyg

för textnära analys, något som hade varit en fördel för denna uppsats. Diskursteori bedömdes

31

ändå vara det mest lämpliga teoretiska och metodologiska angreppssättet på grund av det fokus

på identitetsskapande och kollektiva identiteter som finns i studien, samt att den kritiska

diskursanalysen ansågs vara för tidskrävande för att kunna analysera den mängden text som

ansågs behövas för att få tillräcklig spridning (Winther Jørgensen, Phillips 2000:139-140).

4.4 Det valda angreppssättet: Diskursteori

Med det ur vägen är det nu dags att låta diskursteorin träda fram ordentligt. En viktig princip i

diskursteori är att alla sociala fenomen kan förstås utifrån diskursanalys. Dessa fenomen är

aldrig fixerade vilket omöjliggör ett slutgiltigt definierande av en diskurs. Vad som istället är

diskursteorins fokus är den kamp om betydelse som förs mellan olika diskurser. Det är ett

angreppssätt som kommer av Laclau och Mouffes inkluderande av poststrukturalismen i

diskursteori. Betydelse kan inte fixeras tillräckligt, då vårt sätt att bruka språk ger tecken olika

betydelse beroende på sammanhang. Därför är det studier av relationerna mellan olika tecken

som ger frukt, snarare än att försöka att limma fast en specifik betydelse på ett specifikt

tecken (Winther Jørgensen, Phillips 2000:31-32). Ett bra sätt att här fortsätta förklaringen av

diskursteori är att lyfta fram de begrepp som är relevanta för uppsatsen. Vissa av begreppen

återkommer i analysen och diskussionen av materialet, medan andra endast varit en del av

själva processen att definiera diskurser för att sedan lämnas åt sidan när det blivit dags att

beskriva dem.

4.5 Uppnystande av begreppsmaskineriet

Diskursteori bygger på specifika, men väldigt användbara, begrepp (Winther Jørgensen,

Phillips 2000:31). Ambitionen här är därför att efter bästa förmåga försöka klargöra dem så

tydligt som möjligt med hjälp av mer lättsamma men ändå tematiskt relevanta exempel.

32

En viss betydelse i ett visst sammanhang formar en diskurs, och de tecken som ingår i

diskursen kallas moment. Vissa moment är av särskild vikt för diskursen och kallas då för

nodalpunkt. ”En nodalpunkt är ett privilegierat tecken kring vilka de andra tecknen ordnas

och från vilket det får sin betydelse.” (Winther Jørgensen, Phillips 2000:33). Som exempel

kan tas betydelsen av en tatuering som föreställer ett slott med ett visst antal torn. Inom

västerländsk tatuering idag bär inte det motivet någon särskild betydelse, men i ett ryskt

fängelse innebär det att man anses vara en högt stående inbrottstjuv (Lambert 2001). Inom

diskurser kring ryska fängelsetatueringar blir motivet en nodalpunkt som fixerar andra

omgivande tecken, vi kan exempelvis förutsätta att fången som bär tatueringen är dömd för

inbrott, men om den bärs av en tatuerad i Stockholm finns ingen sådan koppling.

Nodalpunkter organiserar på detta sätt omgivande tecken varpå en specifik diskurs formas.

Som exemplet ovan illustrerar innebär en diskurs alltid att saker utesluts. Inom diskursen

ryska fängelsetatueringar kan exempelvis inte ett slott med tio torn betyda att fången

spenderat två år i fängelse. På detta sätt är det vad diskursen inte innefattar, de betydelser som

inte ingår i diskursen, som definierar den. Något Laclau och Mouffe refererar till som det

diskursiva fältet. Denna konstanta kamp mellan diskurser, att definiera det som ingår och

utesluta det som inte ingår, leder oss till begreppet element. Där moment är de tecken som

ingår i en diskurs är element de som ännu inte fått en säkerställd betydelse, tecken som

fortfarande har en tvetydig karaktär. Ett, för en specifik diskurs, relevant tecken är dock aldrig

helt ett moment, och heller aldrig helt ett element, vilket beror på att en diskurs aldrig helt kan

fixeras i sig själv (Winther Jørgensen, Phillips 2000:34).

Diskurser kan däremot, om än bara tillfälligt, vinna kampen om betydelsebildning mot

konkurrerande diskurser. Inom diskursteori kallas konflikten mellan två diskurser för

33

antagonism, och en hegemonisk intervention är när en diskurs tar kontrollen över

betydelsebildningen. Det som då uppstår, hegemoni, innebär att alternativa tolkningar trycks

undan (Winther Jørgensen, Phillips 2000:55). Ett exempel på det kan ses i att det på vissa

badhus i Japan råder tatueringsförbud i och med den koppling som finns till deras

organiserade brottslighet, Yakuza, och tatuering. År 2009 arresterades till och med en ledare

inom Yakuza för att han badade på ett badhus där tatueringar var förbjudna

(http://newsonjapan.com/html/newsdesk/article/76260.php). Trots att tatuerade

västerlänningar inte är medlemmar av Yakuza riskerar de samma öde. Diskurser kring

tatuering och Yakuza i Japan är helt enkelt hegemoniska på så sätt att alternativa tolkningar,

personen är västerlänning och därmed med stor sannolikhet inte medlem i Yakuza,

undertrycks. Laclau och Mouffe gör dock klart, i linje med poststrukturalismen, att en diskurs

aldrig kan bli helt dominant då den aldrig fixeras (Winther Jørgensen, Phillips 2000:49).

4.6 Subjektspositioner - även den mest originella individ lyder under givna regler

Mycket kan sägas om den tidigare boxaren Mike Tyson, exempelvis angående det maori-

inspirerade tribalmönster han låtit tatuera snett ovanför vänster öga. Någonting hans häcklare

ofta återkommit till är dock att den förre världsmästaren i tungvikt har en jämförelsevis ljus

röst (http://bleacherreport.com/articles/816615-mike-tyson-and-the-top-10-weirdest-athlete-

voices-ever/page/11 ). Att en mörkhyad muskulös man som tagit plats i världen genom sina

knytnävar har ett högt röstläge blir någonting man kan skämta om. Det bryter helt enkelt mot

de förväntningar som finns på en sådan man, mannen som var världens bästa, och kan därför

användas som ett tecken på att han egentligen inte förtjänar den respekt som normalt ges till

världsmästare i tungvikt. Som Lindgren skulle ha uttryckt det; det bryter mot rådande och

styrande betydelsemönster (2005:124). Mike Tyson uppfyller inte en av de regler som ingår i

hans position, en manlig röst, vilket skapar problem för omgivningens identifiering av honom.

34

På samma sätt kanske vi reagerar mycket kraftigare när vi möter någon på gatan som har gjort

en ansiktstatuering, än när vi ser Mike Tyson på TV.

Vad som precis beskrivits relaterar till ett, för uppsatsen, fundamentalt begrepp inom

diskursteori; subjektspositioner. En subjektsposition skapas i anslutning till en diskurs utifrån

en nodalpunkt som, utifrån de moment som samlas kring den i en ekvivalenskedja, definierar

de anvisningar som ingår i en roll (Winther Jørgensen, Phillips 2000:50). En ekvivalenskedja

är de tecken som tillsammans strukturerar upp en subjektsposition, alltså dikterar vad som

ingår i den och vad som inte ingår (Winther Jørgensen Phillips 2000:51). Att Mike Tyson

skojas om på grund av sin röst är just för att han nästan övertydligt tar plats i en

subjektsposition, som definieras av diskurser kring boxning och maskulinitet, på alla sätt

förutom just på grund av sitt röstläge. Med andra ord saknar han en länk i ekvivalenskedjan

som formar subjektspositionen. En viktig aspekt av begreppet subjektsposition är också att

varje handling, eller icke-handling för den delen, alltid ger oss en social position utifrån de

diskurser som verkar (Lindgren 2005:131-132).

Inom diskursteori ses subjektet alltid som överdeterminerat. Vad som avses med det

begreppet är att i varje given situation så positioneras subjektet i motstridiga positioner av

konkurrerande diskurser. Winther Jørgensen och Phillips tar valdagen som exempel. Partierna

fokuserar på olika frågor som alla kan verka viktiga, men ska man rösta ”som kristen eller

som feminist eller som arbetare?” (2000:49). Ett annat illustrerande exempel kan vara en

respekterad tatuerare i pengabehov som erbjuds 5000 kronor för att tatuera en 18-åring på

handryggen. Tatueraren har räkningar, men vill samtidigt inte tatuerare någon som är för ung

för att känna till de eventuella konsekvenserna av tatueringen, och är därmed

överdeterminerad. Det vill säga att tatueraren befinner sig i, minst, två motstridiga positioner.

35

I strävan att identifiera relevanta diskurser i materialet är de subjektspositioner som kan

observeras viktiga. Vidare ligger den ofrånkomliga överdetermineringen till grund för

utpekandet av antagonistiska förhållanden mellan olika diskurser, och är därför fundamentalt

för uppsatsens diskussion.

Avslutningsvis bör också påpekas att diskursteorin brukar samma principer och begrepp vid

analyser av gruppbildningar och kollektiva identiteter som vid individuella. Som Winther

Jørgensen och Phillips noterar är sträckan mellan att identifiera sig som man och att

identifiera sig inom gruppen män överskådlig. En viktig skillnad är dock att tillhörande av en

grupp minskar individens möjligheter. Grupptillhörigheten bestäms av att vissa möjligheter

framhävs medan andra trycks tillbaka, och då grupper per definition består av olika individer

som sluter sig till kollektivet undertrycks alternativa individuella positioner (2000:51-52).

4.7 Men hur har diskursteorin egentligen implementerats?

I linje med Winther Jørgensen och Phillips användes diskurs som ett analytiskt begrepp i

uppsatsen (2000:137). Identifierandet av relevanta diskurser skedde i analysen av själva

materialet, och därför har också avgränsningen vad gäller vilka delar av det studerade

materialet som getts störst fokus fått växa fram under analysens gång. I analysen lades därför

inget särskilt fokus på exempelvis etnicitet, klass eller genus initialt, utan det var först när en

specifik diskurs visade sig ha relevans som analysen kring den diskursen utvecklades. Då

analysen utgår från de representationer som kunde observeras ur de bilder och ord som

materialet består av, var det alltså först när specifika representationer framträdde i texten som

analysen lade särskild vikt vid dem. Vad diskursanalys därmed erbjudit undersökningen av de

utvalda texterna i STM är metodologiska redskap att definiera och diskutera framträdande

diskurser.

36

Efter en noggrann analyserande genomläsning av materialet definierades ett antal diskurser

som ansågs både tydliga och influerande på materialet, och därefter namngavs de efter den

tydligaste nodalpunkten. Därefter lästes materialet igenom upprepade gånger, och de

definierade diskurserna användes som riktlinjer för läsningen. Denna läsning konkretiseras i

analysdelen, där de specifika diskurserna förklaras utifrån relevanta moment. Därefter, utifrån

tidigare forskning och de teoretiska begreppen cynism, renhet och fara, har frågor väckts och

slutsatser dragits kring dessa diskurser, och vad som kan förstås av materialet i sin helhet

utifrån dem. Vidare har även den tatuerade i stort diskuterats utifrån de subjektspositioner

som etableras av de diskurser som funnits i materialet. Avslutningsvis har alltså ambitionen

med själva diskursanalysen varit att identifiera vilka diskurser som reproduceras i materialet,

de diskurser som de intervjuade och de som intervjuar använder sig av i skapandet av mening

kring tatuering och tatuerade.

4.8 Bilder kan vara lika mycket text som denna underrubrik

Denna uppsats analyserar skrivna ord och bilder på samma sätt, nämligen utifrån hur de

skapar mening, och att både skrivna ord och bilder avses när texten i intervjuerna diskuteras.

Det kan dock vara bra att här förtydliga detta kanske, vid första anblick, lite komplicerade

angreppssätt. Detta görs understött av Lindgren, som med sin dekonstruktion av Eminems

video, Mosh, visar hur Roman Jakobsons teoretiska modell för studier av tecken med fördel

kan användas för att analysera populärkultur (2005:103-104). Lindgren går igenom videon

sekvens för sekvens och arbetar, utifrån de betydelsegivande tecken han hittar, fram en

tolkning av videons budskap. På samma sätt som betydelseskapande söks i skrivna ord utifrån

ordens betydelse kan även bilder analyseras utifrån de olika betydelsegivande faktorer som

kan identifieras i dem. Genom att se till det analyserade innehållets helhet kan slutsatser ofta

37

dras kring vilken text som produceras, men en mer djupgående studie av materialets specifika

beståndsdelar möjliggör en förståelse för hur denna text skapas.

38

5. Metod

5.1 Presentation av tidskriften Scandinavian Tattoo Magazine

STM (1997-) är en skandinavisk tidskrift på svenska, även om både norska och danska

förekom regelbundet fram till 2003, som är den första och största i sitt slag i Norden. Den är

på cirka 70 sidor per nummer och utkommer numera med 12 gånger per år (fram till 2004

utkom den sex gånger per år). Fokus ligger på Norden, men den innehåller artiklar om

tatuerare och tatueringsmässor från hela världen. Varje nummer innehåller normalt sett en

eller två längre intervjuer med tatuerare, reportageartiklar från tatueringsmässor, artiklar kring

andra former av tatuering än den västerländska vilket exempelvis kan vara handtatueringar i

Burma, musikrecensioner, inskickade foton på olika tatueringar samt en intervju med någon,

som normalt är svensk, som har mycket tatueringar men inte själv är tatuerare.

5.2 Vad har egentligen gjorts och varför?

Den empiriska basen för uppsatsen är en kvalitativ diskursanalytisk studie, med

diskursteoretisk inriktning, av intervjuer med tatuerade människor i STM, ett tillvägagångssätt

vars fördelar och begränsningar redogörs för i uppsatsdelen Diskursanalys. Att diskursanalys

ansågs vara det mest fördelaktiga metodologiska angreppssättet kom av målsättningen att

identifiera och diskutera vilka diskurser som reproduceras i det analyserade materialet. Själva

studiematerialet har valts utifrån ambitionen att problematisera de diskurser som reproduceras

inom och kring praktiken tatuering, en allt mer populär kulturyttring i Sverige. En

diskursanalytisk studie av intervjuer i en tatueringsinriktad tidskrift bedömdes vara det bästa

sättet att avtäcka dessa diskurser. Ett beslut som också formades av insikten att det inte skulle

finnas möjlighet att intervjua tillräckligt många tatuerade människor, eller utforma en

tillräckligt detaljerad enkät, för att frambringa ett lika stort, och brett, studiematerial. Att valet

39

föll på just STM beror på att det är Nordens största tatueringstidning som återfinns på

soffbord och diskar i tatueringsstudios över hela landet. Det är därmed den tatueringstidskrift i

Norden som har störst målgrupp.

5.3 Vad har egentligen använts och vad föll bort?

Intervjuerna som analyserats är 19 stycken totalt och återfinns i följande nummer av STM; 12,

15, 16, 37, 38, 40, 44, 46, 47, 98, 99, 100, 101, 102, 103, 104 och 105 (som alla är individuellt

listade under tryckta källor i referenslistan, även om ett fåtal inte nämns specifikt i analysen).

Nummer 38 och 105 innehåller två intervjuer var som alla fyra inkluderats i analysen.

Intervjuerna består av två till tre sidor med intervjutext och foton på den intervjuade som

varierar mellan helkroppsfoton och specifika tatueringsfokuserade foton. Av de 19 studerande

intervjuerna är endast två gjorda med människor som inte bor i Norden; Nicky Baily

(Rausfält, Travelin’ Mick 2010/98) från Sydafrika och Jessie DeVille (Henricson, Selle

2010/105: 1,3,48-49,58-59) från USA, men alla har tydligt västeuropeiskt ursprung. Vidare är

14 av intervjuerna gjorda med kvinnor och fem med män, där det faktum att endast två av

männen exponeras på de specifika numrens framsida bör noteras då de alla 14 intervjuer som

gjorts med kvinnor ackompanjeras av en bild på tidskriftens omslag, även om omslagsbilden

på nummer 104 är en mindre infälld bild. I de två nummer där två intervjuer förekommer rör

det sig i båda fallen om en man och en kvinna, men i båda fallen är det som sagt kvinnan som

pryder tidskriftens omslag. Intervjuerna är i oftast skrivna i reportageform där läsaren får

möta den tatuerade genom intervjuaren, även om ett några få är skriva i fråga-svar-form. I

stort sett alla intervjuer innehåller dock direkta citat.

Vissa problem med bortfall förekommer då fem av numren; 13, 14, 39, 41 och 42, inte

innehåller någon intervju. Nummer 43 innehåller två intervjuer men fokus ligger där på

40

piercing varför de inte inkluderats i analysen. Av den valda årgången 2010 fanns endast åtta

nummer att tillgå trots eftersökningar i Uppsalas alla bibliotek. Detta på grund av stölder på

stadsbiblioteket såväl som på Carolina Rediviva. Årgången från 2010 var, trots att endast åtta

nummer fanns att tillgå, den mest kompletta årgången av de som låg närmare i tid.

Bedömningen som gjorts är dock att 19 intervjuer från årgångarna 2000-2001, 2005 och 2010

tillsammans skapat ett tillräckligt stort och varierat material för att kunna definiera

framträdande diskurser, och studiens reliabilitet anses därför vara tillräckligt hög.

En tydlig praktisk avgränsning är att själva materialet består av 19 intervjuer från 17 specifika

nummer från åren 2000-2001, 2005 och 2010. De aktuella intervjuerna, som ansetts vara

tillräckligt många för att få ett reliabelt resultat, har framförallt valts med syftet att få en viss

tidsmässig spridning i materialet. Vidare har tillgång till kompletta årgångar styrt urvalet då

de bibliotek som tillhandahåller STM har ytterst få av dessa. STM verkar vara synnerligen

stöldbegärlig. Kompletta årgångar från både 2000 och 2001 har inkluderats då tidningen

endast utkom varannan månad under de åren, till skillnad från åren 2005 och 2010 då den

utkom månatligt. En jämn mängd nummer har alltså ansetts mer givande för studien än att

endast ett specifikt år, med hälften antal nummer, studerats.

5.4 Validitet och etiska frågor

Vad gäller studiens validitet har hänsyn tagits till att de intervjuade personerna knappast kan

anses vara representativa för gruppen tatuerade i stort då det i allmänhet rör sig om kraftigt

tatuerade individer. Samtidigt är det ofta människor som har ett genuint, och kunskapsrikt,

intresse för tatuering som intervjuas, varför de diskurser som synliggjorts ansetts tillräckligt

valida för att diskutera tatuering ur ett större perspektiv än bara den specifika STM-gruppen.

Ett ytterligare problem vad gäller studiens validitet, då STM är en nordisk tidskrift, är att i

41

stort sett all tidigare forskning som använts, Svensson (1998) och Oksanen, Turtiainen (2005)

undantaget, är utomnordisk. Hänsyn har tagits till detta så långt det varit möjligt, men då

tatuering verkar vara ett eftersatt ämne inom sociologisk forskning i Norden har detta tyvärr

inte gått att undvika.

Då studiematerialet är publicerade intervjuer i STM, som går att köpa från förlaget och finns

att låna på vanliga bibliotek, och därmed att betrakta som offentligt, har bedömningen varit att

studien inte behövt göra några etiska övervägningar. De studerade numren, som finns listade i

nummerordning i referenslistan, går alla att få tag på från vanliga bibliotek. De har namngetts

efter namnet på den som intervjuas, vilket ibland varit fullständigt och ibland endast ett

förnamn. Alla intervjuare och fotografer redogörs för i referenslistan förutom där namnet varit

ett tydligt smeknamn. Undantagen är Travelin’ Mick, en i tatueringsvärlden högt aktad

journalist och tävlingsdomare som endast går under det namnet, samt Zsa Zsa, en dansk

tatueringsprofil som inte heller hon använder sitt fullständiga namn.

42

6. Analys

Vilka reproducerade diskurser kring tatueringskonsten och tatuerade kan identifieras

som dominerande i intervjuer som gjorts med tatuerade personer Swedish Tattoo

Magazine?

Detta avsnitt i uppsatsen behandlar den första frågeställningen: Vilka reproducerade diskurser

kring tatueringskonsten och tatuerade kan identifieras som dominerande i intervjuer som

gjorts med tatuerade personer Swedish Tattoo Magazine? Vissa av diskurserna kan bedömas

vara väldigt uppenbara och allmängiltiga, medan andra kan anses vara mindre framträdande.

Målsättningen med definieringen av diskurserna i denna del av uppsatsen har dock inte varit

att jämföra dem med varandra, och heller inte att på något sätt försöka värdera dem. De

förklaras här, var för sig, som de reproduceras i materialet, understött av specifika exempel.

Först i uppsatsens diskussionsavsnitt kommer de att problematiseras utifrån uppsatsens

teoretiska och begreppsliga ramverk, och det är först där som uppsatsens andra

frågeställningar kommer behandlas.

6.1 Sexualiseringsdiskursen

Att en tidning som har tatueringskonsten som huvudfokus innehåller många bilder på mer

eller mindre avklädda människor kan knappast ses som särskilt överraskande. Vad den

diskurs som jag valt att benämna sexualiseringsdiskursen grundas i är istället hur dessa bilder

framställer de som fotograferats. Noterbart här är att det uteslutande är de bilder som formar

del av den studerade texten som legat till grund för sexualiseringsdiskursen, samt att alla

dessa bilder återfinns i intervjuer som gjorts med kvinnor.

Majoriteten av bilderna som ackompanjerar intervjuerna i STM tenderar att fokusera mer på

personens kropp i dess helhet än personens tatueringar. Ett exempel är Tola, som utöver en

43

tiger på höften har ett fåtal mindre tatueringar. Tidningens mittuppslag är ett naket

helkroppsfoto av henne. Två tatueringar är helt synliga, och en på överarmen kan anas, men

inga av dessa är riktade rakt mot kameran. Tola står upp med fötterna ihop och höften något

vinklad, vilket innebär att könshåret är synligt men att bröstvårtorna täcks av hennes hår.

Hennes pose är dramatisk med en hand på höften och den andra lyft mot hennes ansikte som

är allvarligt med en intensiv och utmanande blick (Henricson, Olsson 2010/102:34-35). Vad

bilden framförallt åstadkommer är att Tola sexualiseras, och det speciellt då bilden inte visar

hennes tatueringar ordentligt.

Andra exempel på hur sexualiseringsdiskursen är verksam i materialet är Annes omslagsfoto,

där hon är iklädd en svart hatt, en tight röd klänning i silkesmaterial och svarta långa handskar

(Pedersen, Malmström 2005/44:1). Anne sneglar fram mot fotografen med hatten neddragen,

har halvöppna rödmålade läppar och trycker fram den, för bilden, dominerande bysten. Att

hon har hela höger arm tatuerad framgår tydligt, men fokus ligger på hennes sexualitet snarare

än att hon är tatuerad. Även av bilderna som ackompanjerar Jessie DeVille (Henricson, Selle

2010/105:1), som beskrivs i definieringen av maskulinitetsdiskursen, är ett utmärkt exempel

på hur sexualitetsdiskursen reproduceras i materialet.

6.2 Ironiseringsdiskursen

Flera av de intervjuade personerna ger intrycket av att ha ett distanserat och ironiserat

förhållningssätt till sina tatueringar, något som här har inordnats i en ironiseringsdiskurs.

Exempelvis Ida May, som har båda armarna, två fingrar, låren och svanken tatuerad,

beskriver planerandet bakom många av sina tatueringar med kommentaren; ”Det har blivit

många spontana besök i stolen…” (Henricson, Anderson 2010/99:18). Denna attityd återfinns

också hos exempelvis Sammy; ”… jag är ganska bra på att improvisera så jag får väl lura i

mina framtida barnbarn att det är himla häftiga historier som ligger bakom varje enskilt motiv

44

haha!” (Karlsson, Ericsson 2010/205:25), eller, mer diskret, hos Nicky Baily; ”Jag gillar

verkligen ”Old School” men vill samtidigt inte hålla mig till en stil, så jag har inte riktigt

bestämt mig än, men nästa blir något på revbenen, men vad det blir får framtiden utvisa."

(Rausfält, Travelin’ Mick 2010/98).

Dessa citat exemplifierar den avslappnade attityd till tatuering som återfinns bland de

intervjuade personerna. En attityd som kan ses som ironiserande utifrån att det rör sig om en

(semi)permanent praktik som har stark inverkan på hur den tatuerade bemöts i sin vardag,

samt att det tar lång tid, kostar mycket pengar och ofta tillfogar mycket smärta under själva

tillverkningsprocessen.

6.3 Möjligheternas diskurs

I de studerade intervjuerna nämns oftast vad personen jobbar med, och i stort sett alltid vad

personen har för intressen vid sidan av tatueringskonsten. Många har fler än ett jobb och två-

tre stora fritidsintressen som tenderar att kretsa kring kreativt skapande. En tydlig stegring av

det fokus som läggs på personens fritidsintresse eller framtida drömjobb återfinns när

personens nuvarande jobb kan bedömas som alldagligt. Detta fokus formar delvis det som här

benämns möjligheternas diskurs, att de intervjuade personerna tenderar att poängtera de

möjligheter de ser för sitt framtida liv. Energi läggs på att visa att man är kreativ och att man

inte nöjer sig med ett vanligt jobb. Rebecka jobbar exempelvis med att redigera skolkataloger

men vill helst syssla med konst och kallar sig fritidsforskare. Hon är också alternativ modell,

intresserad av dekorering och egenlärd djurkonservator samt tycker om urban exploring. Hon

menar sig finna sitt lönearbete både roligt och kreativt, samtidigt som det nämns ganska kort i

förbifarten medan konstintresset, forskningen och djurskeletten ges mycket större utrymme

(Olsson 2010/100:22-23).

45

Klara jobbar med vad som beskrivs som ett ”9 till 5” jobb, något som nämns kort. Mer plats

ges hennes uttalanden att hon hjälper sin pojkvän, en tatuerare, med de administrativa delarna

av hans jobb, samt att hon lägger mycket energi på konserter och resor. Hon berättar också att

hon, tillsammans med sin pojkvän, vill öppna en tatueringsstudio i Brasilien där hon också

planerar att sälja egendesignade kläder. Texten ger alltså minimalt med information kring vad

Klara gör på sitt vanliga heltidsjobb, och fokuserar istället framförallt på hennes planer, vart

hon är på väg, vilka möjli