Penningmakten
Ett medel för frihet eller slaveri?
Isac Boman
2015
Till fakulteten för samhällsvetenskaper och ekonomi vid Åbo Akademi
Utlåtande om Isac Bomans avhandling pro gradu i nationalekonomi:
Penningmakten: Ett medel för frihet eller slaveri?
Isac Boman karakteriserar sin avhandling som en historisk och filosofisk analys av pengar.
Perspektivet är mycket omfattande mot bakgrunden av traditionella penningteoretiska perspektiv,
och är, som författaren säger, (i rubriken på en tidigare version) ”en betraktelse bortom rådande
konventioner”.
Avhandlingen är uppbyggd av 3 kapitel. Det första kapitlet ”Vad är pengar?” handlar om 7 olika (och
mycket olika) sätt att se på pengar. Kapitel 2 är benämnt ”Det moderna penningsystemet”, men
handlar om mycket annat än detta. Kapitel 3 handlar om alternativa penningsystem betraktade mot
bakgrunden av 7 olika kriterier för penningsystem: 1) kontroll, 2) reserver, 3) konvertibilitet, 4)
räntemekanismen, 5) monokultur och multikultur, 6) integritet och transparens och 7)
målfunktioner.
Bomans avhandling är originell och kritisk, och där bugas inte för auktoriteter. Ämnet är synnerligen
aktuellt på olika sätt (finanskriser, skapandet av nya pengar (LETS), krypterade (”decentraliserade”)
pengar). Även litteraturen är originell och ger ställvis känslan av att man läser en detektivroman, där
författaren hittar och dammar av (till exempel) Frederick Soddys (nobelpristagare i kemi)
nationalekonomiska (men av skrået förbisedda och översedda) kontributioner. Ännu märkligare är
fyndet av dokumentet Silent Weapons for Quiet Wars (hittat i en kopieringsapparat 1986 på Boeing),
vilket torde ha ett samband med det så kallade Harvardprojektet lett av Vassilij Leontiev och som
handlar om pengar betraktade som energi.
Den seriösa läsaren kan inte undvika frågan om det centrala nationalekonomiska grundantagandet -
att decentralisering av information (fullständig eller åtminstone mera information) är bättre - inte
kan tillämpas på penningmarknaden. Redogörelsen av verksamheten bakom kulisserna till
penningväsendet (främst USA:s) tycks peka på en mycket medvetet skapad centraliserad struktur, där
några få beslutfattare sitter som spindeln i nätet. Det vore lätt att avfärda detta som konspirationsteori,
men tydliga uttalanden från insider-sidan talar för att så inte är fallet.
Trots sin djärva ansats och fältets enorma vidd lyckas Boman ändå hålla fötterna stadigt på jorden.
Han tar inte explicit ställning till olika typer av penningsystem, även om en kritisk grundinställning
till de dominerande fraktionella reserverna nog väl kan sägas genomsyra hela projektet. Detta projekt
pekar vidare på den blinda punkt som för nationalekonomin kan lokaliseras inom penningteori och
-administration och som handlar om hur denna centralstyrning och diktatorskap kan existera och
motiveras inom nationalekonomin där konkurrens och fullständig information allmänt omhuldas,
och då detta inte omhuldas, så menar man sig ha sunda argument för monopol. Inom penningteorin
lyser med andra ord sådana argument med sin frånvaro: Är penningmarknaden bara smörjmedel för
realekonomin, som helt kan isoleras från denna? Är penningekonomins lagbundenheter andra än för
realekonomin, eller om de är bundna till realekonomin, så hur? Vore det farligt för realekonomin om
mannen på gatan fungerar i verkligheten (genom fraktionella reserver)? Skulle panik uppstå om
allmänheten insåg den krassa verkligheten, och omöjliggöra användningen av pengar (i sin nuvarande
form)? Alla förstår att grundpremissen för att pengar ska gälla är förtroende och tillit (till dess existens
och värdebeständighet); det ser paradoxalt ut som om den premissen skulle vila på ett spel bakom
kulisserna, varifrån centralbanksdirektören vid lämpliga tillfällen uppenbarar sig med orakelmässiga
uttalanden främst om styrräntans förändringar.
Synliggörandet av denna blinda fläck är alltså det centrala budskapet i avhandlingen, och
forskningsfronten är bred. Utgångspunkten är demokratisk om inte rentav revolutionär – i flera
avseenden: För det första handlar det om synliggörandet av den fördolda delen av banksektorn och för
det andra om att belysa möjligheterna till alternativa, ”konkurrerande” penningsystem i kontrast till
den rådande monolitiska penningkulturen.
Avhandlingen bygger på över 30 böcker, samt ett 60-tal källor, sällan (eller aldrig) skådade i ett
nationalekonomiskt lärdomsprov. Den har ett utomordentligt språk, speciellt med tanke på att
området är inmutat med något av det äldsta och konventionella vokabulär som finns inom
nationalekonomin. Texten löper mycket smidigt och lättfattligt och är på många ställen en
nyskapande njutning. Avhandlingen är en djärv och originell kontribution som i huvudströmstexter
uppfattas närmast som självklart och oproblematiskt. Boman har visat att området snarare
karaktäriseras av motsatta egenskaper och han visar avslutningsvis på intressanta områden för fortsatt
forskning.
Åbo, den 20.3.2015
Eva Österbacka Ralf Eriksson
Professor Universitetslärare
Abstrakt / Abstract
Penningmakten: Ett medel för frihet eller slaveri?
Isac Boman, Åbo Akademi, Avhandling pro gradu, Nationalekonomi, 2015
Nyckelord: Pengar, Valuta, Betalningsmedel
Avhandlingen har för avsikt att utforska icke-konventionella perspektiv på bank- och
penningteori i syfte att bredda bilden av penningmakten som samhällelig styrningsmekanism.
I den första delen utforskas pengar som allmänt fenomen betraktat i en teoretisk och filosofisk
kontext. I den andra delen behandlas det innevarande bank- och penningsystemets dynamik
inklusive centrala aktörer inom global finans. Den tredje delen är tillägnad olika aspekter av
alternativa bank- och penningsystem.
The Money Power: A Means for Freedom or Slavery?
Isac Boman, Åbo Akademi University, Master’s Thesis, Economics, 2015
Key Words: Money, Currency, Means of exchange
The aim of the thesis is to explore unconventional perspectives on monetary economics
in order to broaden the picture of the money power as a mechanism of social management.
In the first part of the thesis, money is explored as a general phenomenon in a theoretical and
philosophical context. The second part is concerned with the dynamics of the current banking
and monetary system, including central actors of global finance. The third part is dedicated to
different aspects of alternative banking and monetary systems.
Innehåll
Prolog ............................................................................................................................................ 1
1 Vad är pengar?......................................................................................................................... 2
1.1 Pengar och värde ................................................................................................................2
1.2 Pengar och fördelning .......................................................................................................3
1.3 Pengar och virtuellt välstånd ............................................................................................5
1.4 Pengar som ekonomisk energi...........................................................................................9
1.5 Pengar som program ........................................................................................................13
1.6 Pengar som kapital ...........................................................................................................13
1.7 Pengar som styrningsinstrument ....................................................................................16
2 Det moderna penningsystemet ............................................................................................. 18
2.1 Banker och pengar: En försummad del av nationalekonomin ......................................18
2.2 Sammanfattning av bank- och penningsystemet i sju punkter .....................................23
2.3 Generell räntedynamik ....................................................................................................31
2.4 Finansiella härskartekniker .............................................................................................35
3 Alternativa penningsystem ................................................................................................... 43
3.1 Kontroll .............................................................................................................................44
3.2 Reserver .............................................................................................................................51
3.3 Konvertibilitet ..................................................................................................................53
3.4 Räntemekanismen ............................................................................................................58
3.5 Monokultur och multikultur ...........................................................................................64
3.6 Integritet och transparens ................................................................................................66
3.7 Målfunktion ......................................................................................................................67
Epilog .......................................................................................................................................... 69
Källor .......................................................................................................................................... 72
1
Prolog
Ekonomer, precis som forskare i allmänhet, presenterar ofta sina arbeten som neutrala,
objektiva och grundade på obestridlig vetenskap. Samtidigt förblir ibland, som den
belgiske nationalekonomen Bernard Lietaer uttrycker det, helt avgörande
underliggande utgångspunkter onämnda och därigenom osynade.1 Ett sådant exempel
inom nationalekonomin är frågan om vad pengar egentligen är. Begreppet ekonomi
kommer från grekiskans oikos som betyder hus eller hushåll och nomos som betyder lag.
Det sammantagna ordet oikonomia syftar på hushållandets lagar, eller hushållande med
resurser uttryckt i ledigare ordalag. Däremot är det inte en lika självklar sak vad pengar
är, inte ens för de flesta ekonomer. Vad är pengar? Ett modernt talesätt säger att tid är
pengar. Ett gammalt ordspråk som kan härledas till Bibeln säger att pengar är roten till
allt ont. Ett tredje säger att pengar är makt, vilket är det perspektiv som ligger i
förgrunden i det här arbetet. Man kan konstatera att pengar är en bakomliggande kraft
till mycket av den moderna civilisationens aktivitet, men trots det är den akademiska
forskningen på området smal om man ser till dess centrala roll i samhällsekonomin. Mot
den bakgrunden är syftet med den här avhandlingen inte att sammanfatta den
nuvarande akademiska diskussionen om pengar, utan att i första hand bredda den
bortom olika konventioner som i dagsläget präglar utforskningen av det monetära
området. Arbetets centrala frågeställning vad penningmakten egentligen är och hur den
kan utformas och användas på olika sätt, utforskas i det här arbetet i tre kapitel som
vardera behandlar en viktig delaspekt av frågeställningen. Det första kapitlet belyser
pengar som allmänt fenomen betraktat i en teoretisk och filosofisk kontext, medan det
andra kapitlet är tillägnat det innevarande bank- och penningsystemets grundläggande
dynamik. Det tredje kapitlet söker åskådliggöra olika aspekter av alternativa system.
Epilogen är en avslutande diskussion kring centrala slutsatser och tankar kring fortsatt
forskning på temat.
2
1 Vad är pengar?
” Så du tycker att pengar är roten till all ondska.
Har du någonsin frågat vad som är roten till alla pengar? ”
Ayn Rand
Syftet med detta första kapitel är att utforska vilken roll pengar spelar i
samhällsekonomin genom att utforska pengar som allmänt fenomen betraktat ur sju
olika teoretiska och filosofiska synvinklar.
1.1 Pengar och värde
1776 lade Adam Smith, professor i moralfilosofi vid universitetet i Edinburgh, grunden
för den moderna nationalekonomin med sitt magnum opus Nationernas välstånd. Smith
redogjorde för sin syn på pengar med utgångspunkt i ett för samtiden nytt sätt att
definiera värde:
Man bör observera att ordet värde har två olika betydelser. Ibland syftar det på
nyttan med något specifikt objekt, och ibland syftar det på dess kraft att köpa
andra varor som innehavet av ett objekt medför. Det ena kan
kallas ”användarvärde”, det andra kan kallas ”bytesvärde”. De ting som har störst
användarvärde har ofta litet eller inget bytesvärde, medan de ting som har det
största utbytesvärdet tvärtom ofta har litet eller inget användarvärde. Inget är
3
mer användbart än vatten, men det kan köpa knappt någonting, nästan
ingenting kan fås i utbyte mot det. Motsatt har en diamant knappt något
användarvärde, men däremot kan en stor mängd varor ofta fås i utbyte mot
den.2
De två typer av värde Smith benämnde som bytesvärde och användarvärde, utgör än
idag en grundbult i nationalekonomisk värdelära. Smith konstaterade att det visserligen
är möjligt att en vara med användarvärde brukas som pengar, men att dess funktion som
bytesmedel är beroende av dess bytesvärde. Med andra ord behöver pengar, så länge de
anses ha ett bytesvärde, inte nödvändigtvis ha något med metallmynt eller sedlar att
göra, utan kan likaledes existera i formen av ekorrskinn, cigaretter eller som ettor och
nollor på en dator. Generellt sett brukar pengars allmänna syften framförallt
sammanfattats till tre aspekter som alla anknyter till värde. Den första är att verka som
ekonomisk värdemätare. De två andra funktionerna är att fungera som utbytesmedium
för, och bevarare av, ekonomiskt värde. William Stanley Jevons inkluderade även en
fjärde funktion att verka som en gemensam standard för att kvitta skulder3 som oftast
ses som inkluderad i de tidigare nämnda tre funktionerna. Som kommer att framgå av
genomgången i kapitel 3, kan man konstatera att olika ekonomer av olika skäl betonar
dessa tre funktioner i olika utsträckning.
1.2 Pengar och fördelning
Syftet med byteshandel, åtminstone mellan två rationella individer, är att byta bort
något man vill ha mindre mot något man vill ha mer. Pengar underlättar mötet mellan
utbud och efterfrågan av varor och tjänster genom att överbrygga den direkta
byteshandelns krav på dubbla sammanträffanden och möjliggör således utbyte vid enkla
sammanträffanden, vilket innebär att en säljare och en köpare kommer överens om att
byta en vara eller tjänst mot pengar. Pengar saknar funktion i relation till varor eller
4
tjänster som finns i överflöd överallt och är endast ett verktyg för fördelning av knappa
varor och tjänster. Ingen behöver exempelvis, under normala förutsättningar, betala för
andningsluft. Ett undantag är en stad fylld av smog, där luft får ett marknadspris på
grund av att det är en knapp vara. Låt säga att det i Shanghai råder brist på ren luft på
grund av smog och att luften utanför staden är ren. En entreprenör kan då samla in luft
i tryckflaskor utanför staden och transportera dem in till staden för försäljning. Med
andra ord allokerar entreprenören en resurs från en plats med överflöd för att sälja den
på en plats där det råder knapphet av densamma. Knappheten och överflödet är i det
fallet beroende av rummet. Knapphet och överflöd kan också bero av tiden. En annan
entreprenör kanske fyller luftflaskorna i Shanghai på natten när luftkvalitén är bättre
för att sedan sälja dem under morgonens rusningstrafik. Efterfrågan uppstår i det fallet
när det råder knapphet av en vara eller tjänst på en viss plats vid ett visst tillfälle.
Även historiskt går det att härleda pengars uppkomst som ett verktyg i relation till rum
och tid. Man kan utgå från att det i tidiga småsamhällen idkades byteshandel med
närliggande områden i de fall de lokala resurserna, varorna och tjänsterna inte räckte
till för att täcka de behov som fanns. Senare uppstod geografiska platser där människor
från olika samhällen vid vissa tidpunkter kunde träffas för att göra utbyten. Dessa
platser gjorde dubbla sammanträffanden mer sannolika och byteshandeln smidigare. De
första marknaderna som existerade oberoende av specifika geografiska platser eller
tidpunkter uppstod när ädelmetaller, främst guld, etablerades som gemensamt
bytesmedel. Med andra ord var de första pengarna ett verktyg för att göra varu- och
tjänsteutbyte oberoende av tid och rum. I sammanhanget kan man notera att
definitionen av kredit har sin utgångspunkt i tiden, som en överlåtelse av
förfoganderätten till en penningsumma på viss tid. Ekonomiskt värde kan genom kredit
också fördelas från framtiden till nutiden i form av lån. Ett företag kan ta ett lån för att
expandera sin affärsverksamhet i tider av brist på kapital från någon som har
överflödskapital och återbetala lånet senare när investeringen givit avkastning.
Beteendet att lagra överflöd för att nyttja det i sammanhang av knapphet kan observeras
5
i naturen exempelvis när ekorrar bygger upp ett lager av föda under sommaren i syfte
att konsumera den under vintern när det inte finns lika mycket föda att tillgå i naturen.
Att ge upp varor och tjänster i utbyte mot pengar är i den meningen ett sätt för
människan att göra det som ekorrar gör när de lagrar nötter, men skillnaden är att
människan istället för nötter lagrar ekonomiskt värde i form av pengar som vid behov
kan omvandlas till varor och tjänster på en marknad. Marknadsekonomin är en
mekanism där varor och tjänster kan fördelas från rumstider där de finns i överflöd till
rumstider där de finns i knapphet. Om en vara eller tjänst övergår från knapphet till att
bli tillgänglig i allmänt överflöd genom hela rumstiden, upphör också dess marknadspris.
Ett exempel på hur det finns vinstintresse i att på konstgjord väg frammana knapphet av
en vara som finns tillgänglig i överflöd kan vara en entreprenör som förorenar
närområdets grundvatten för att kunna sälja importerat flaskvatten. Ett modernt
exempel på medvetna försök att frammana liknande knapphet är den så kallade
antipiratlobbyn. Fildelningsteknologin har gjort att musik inte längre säljas som en
knapp vara, och ”antipiratlagstiftning” är något som bland annat de stora skivbolagen
har lobbat för i syfte att på konstgjord väg säkerställa begränsad tillgång på inspelad
musik. Spotify, vars tjänst erbjuder ett stort utbud av musik i ett överskådligt och
lättillgängligt digitalt format i utbyte mot en månatlig prenumerationsavgift, är ett
exempel på hur industrin ifråga sedermera förändrat sina produkter utgående från de
nya förutsättningar som uppstått på marknaden sedan fildelningens uppkomst.
1.3 Pengar och virtuellt välstånd
Efter att ha belönats med Nobelpriset i kemi 1921 för sitt arbete med radioaktivitet,
övergick den engelske kemisten Frederick Soddy oväntat till nationalekonomin för att
utarbeta ett perspektiv på ekonomi som var rotat i fysiken. Soddy definierade pengar
som ”samhällets fördelnings- och bokföringsmekanism” och menade att en bättre
beskrivning av penningpolitik skulle vara en ”vikt- och måttpolitik” som likt det
6
metriska systemet borde följa strikta fysikaliska principer.4 Han bröt mot samtidens
konventioner och placerades i historiens arkiv som en särling efter de fyra böcker han
skrev mellan 1921 och 1934. Bland annat förordade han ekonomisk reform i fem
punkter som bestod i att överge guldstandarden, låta växelkurser flyta fritt, använda
statliga överskott och underskott i kontracyklisk finanspolitik, etablera en statistikbyrå
för att införa ett konsumentprisindex och frånta affärsbanker privilegiet att skapa
pengar genom systemet baserat på fraktionella reserver (se kapitel 2.2 och 3.2). De fyra
förstnämnda punkterna tillhör idag vedertagen praktik och endast den femte punkten
går utanför dagens konventioner. Den centrala utgångspunkten för Soddys resonemang
var ergosofin (eng. ergosophy, från grekiskans ord ergo – ”arbete”) som enligt hans sätt
att använda ordet syftar på förståelsen av relationen mellan energi och den mänskliga
existensen på ett individuellt och kollektivt plan. Det ergosofiska perspektivet utgår
från att energiförbrukning i olika former är en grundläggande förutsättning för att skapa
ekonomiskt värde. Soddy beskriver en energiaspekt av pengar genom att använda
begreppet skuldladdning (debt-charge):
Pengar är en fordran till aktivitet i ett samfund (eng. community) att förse varor
och tjänster, eller, vilket är samma sak: att ladda ur en skuld gentemot en
säljare.5
Hans syn på upphovet till pengars värde beskrivs enligt följande:
Faktum är att [pengars] bytesvärde helt enkelt beror på mängden välstånd som
människor frivilligt föredrar att gå utan snarare än att besitta eller komma över.
Man kan vara säker på att pengars värde beror på hur mycket människor vill ha
dem, men den rådande lösa och förvirrande innebörden av fraser som
att ”människor vill ha pengar” gör det nödvändigt att tillägga ”istället för
välstånd”. […] Den sammanlagda mängden utbytbara varor och tjänster som
7
samhället fortgående och varaktigt går utan (samtidigt som individer omedelbart
kan kräva och erhålla dem från andra individer) är vad skribenten kallar för en
gemenskaps virtuella välstånd.6
Pengars utbytesvärde har enligt Soddy sitt upphov i det han kallar det virtuella
välståndet – som Soddy definierar som den mängd välstånd i form av varor och tjänster
som människor för tillfället givit upp i utbyte mot pengar utan att ännu ha återkrävt
dem i form av motsvarande varor och tjänster. Det virtuella välståndet tangerar det som
beskrevs i kapitel 1.2 exempelvis genom att det virtuella välståndets upphov förklaras ur
tidsaspekten av pengar – en aspekt som i sin tur påvisar varför ett penningsystem
naturligt uppstår från byteshandel. Byteshandelns krav på dubbla överensstämmelse av
behov förutsätter att båda parter har exakt den vara eller tjänst som den andra vill ha
och att de dessutom är villiga att byta dem mot varandra. Pengar gör det möjligt att göra
indirekta utbyten – det vill säga att den ena parten har något som den är villig att ge
upp för pengar som den andra parten är kapabel och villig att köpa för pengar. Den
säljande parten kan sedan utnyttja sina pengar i utbyte mot en annan vara eller tjänst
vid ett senare tillfället utan att direkt behöva avtala exakt vilken vara eller tjänst det är.
Ren byteshandel innebär att alla varor och tjänster som ges upp vid ett utbyte specifikt
och omedelbart knyts till en annan vara eller tjänst. Exempelvis för jordbrukare, som
skördar vad man sått under en begränsad tid på året, är det dock nödvändigt att kunna
utnyttja de varor och tjänster man får i utbyte under hela året mot olika typer av varor
och tjänster när behov uppstår, vilket gör direkt byteshandel opraktiskt. Pengars
funktion enligt Soddy är att överbrygga de tidsgap som beror på så kallad spasmisk
produktion – det vill säga produktion som fördelar sig ojämnt över tiden.7 Poängen kan
illustreras med en ekonomi där spannmål är den enda varan. På hösten trycker
regeringen (eller den institution som ger ut pengar) upp hela ekonomins penningmängd
som används till att köpa hela skörden. Skörden sätts sedan i ett lager. Allt virtuellt
välstånd befinner sig i det skedet hos jordbrukarna, medan allt reellt välstånd ligger i
8
regeringens lager i form av säd. Under året kan sedan jordbrukarna utnyttja pengarna
till att köpa säd, vilket innebär att jordbrukarnas virtuella välstånd kan omvandlas till
reellt välstånd och med detta garanterar deras överlevnad under hela året. Vid
tidpunkten för nästa års skörd slut har pengarna återvänt till regeringen och säden har
förbrukats. Samma pengar kan sedan användas till att köpa nästa års skörd, och på så
sätt fortgår flödet av virtuellt välstånd och varor och tjänster mellan ekonomins
aktörer.8 Soddy understryker att pengar inte är en synonym till virtuellt välstånd, men
att pengar bör ha samma relation till virtuellt välstånd som matkuponger till mat eller
som teaterbiljetter har till en teaterföreställning. I sin sista bok The Role of Money –
What it is and what it should be från 1934, sammanfattade Soddy sin centrala tes om
pengar med en poetisk ramsa som inte är ändamålsenlig att översätta till svenska och
därför står i sin engelska originalversion nedan.
Money is the NOTHING
you get for SOMETHING
before you can get ANYTHING. 9
Pengar har generellt sett inget bruksvärde i sig självt, men däremot representerar de en
fordran på varor och tjänster gentemot det samfund i vilket valutan har köpkraft.
Denna innestående fordran har innehavaren skaffat genom att ha givit upp någon typ
av vara eller tjänst i det förflutna, i utbyte mot en kredit som kan bytas mot en vara
eller en tjänst i framtiden. Enligt Soddy är det lättare att förstå pengars verkliga
funktion genom att fråga sig på vilket sätt man fått dem – ett ”ingenting” man får i
utbyte mot ”någonting” - snarare än hur man kan använda dem – som ”någonting man
får i utbyte mot ingenting”.10 Ramsan ovan kan förtydligas med att skriva ut pengar
som ”the nothing you have confidence in” - alltså ett ”ingenting” som man har
förtroende för att kunna omvandlas tillbaka till ”någonting” igen vid ett senare tillfälle.
Soddy gör en poäng av att den fysiska sedeln av detta skäl inte borde märkas med
9
orden ”promise to pay” (löfte att betala) utan istället märkas med ”value received” -
(mottaget värde) för att understryka det faktum att pengar tillkommer en individ genom
att denne ger upp ekonomiskt värde i form av en vara eller tjänst i utbyte mot pengar.11
Enligt Soddys resonemang är pengar i sig självt en form av varu- eller tjänstekredit där
man överlåter en vara eller en tjänst på viss tid i utbyte mot en fordran på motsvarande
vara eller tjänst i framtiden.
1.4 Pengar som ekonomisk energi
Dokumentet Silent Weapons for Quiet Wars, daterat till 1979, uppges ha varit
hemligstämplat och endast ha kommit allmänheten till kännedom i och med att en
anställd på Boeing av en tillfällighet hittat det i en kopieringsapparat år 1986 och under
internets tidsålder sedan fått bredare spridning. Den till dags dato okände författaren
gör gällande att innehållet i dokumentet utgjort en grundbult för den så kallade
Bilderberggruppens ekonomiska och politiska policy sedan gruppens första möte på
hotell Bilderberg i Nederländerna år 1954. I och med den obefintliga transparensen när
det gäller nämnda grupps arkiv är det svårt att få förstahandsbekräftelse på att
dokumentet är autentiskt. Med tanke på dess sofistikerade innehåll är det dock, oavsett
dess autenticitet, svårt att avfärda som en amatörs hantverk. Huvudpoängen som
behandlas i dokumentet påminner till viss del om Soddys ergosofiska perspektiv och
består i att ekonomi bör betraktas som en tredje energivetenskap vid sidan av
mekaniken och elektroniken, samt att paralleller med fördel kan dras mellan de tre
respektive fälten. Bland annat beskrivs kapacitans inom ellära som en motsvarighet till
det ekonomiska begreppet kapital. På samma sätt som kapacitans är en laddning av
elektrisk energi förklaras att man kan se på kapital (pengar) som en laddning av social
energi. Teserna ska ha formulerats i samband med det så kallade Harvardprojektet som
leddes av den ryskamerikanske ekonomen Vasilij Leontiev i början av 1950-talet. Å ena
sidan visar innehållet i dokumentet på något självklart som redan Adam Smith
10
påpekade - att pengar har en funktion som medium för varu- och tjänsteproduktion på
en marknad. Å andra sidan har perspektivet på ekonomi som energivetenskap
betydande implikationer om det är korrekt, bland annat eftersom det skulle innebära att
den samlade förståelsen av mekanik och elektronik kan bidra till att fördjupa förståelsen
av ekonomi. Förutsättningen för att maximera potentialen i sådan analys är, enligt
dokumentets författare, att göra korrekta översättningar mellan de respektive fältens
parallella motsvarigheter. Utgångspunkten är det fysikaliska faktum att alla
energisystem kan beskrivas genom tre grundläggande begrepp: potentiell energi,
kinetisk energi och energidissipation.
Inom mekaniken kan potentiell energi exemplifieras med en höjd där ett objekt
befinner sig och kan puttas nedför en rutschkana. Objektets potentiella energi kan
omvandlas till rörelse – kinetisk energi och till friktion/värme – energidissipation – på
vägen nedför rutschkanan. Inom elektroniken motsvaras potentiell energi av kapacitans,
medan kinetisk energi motsvaras av induktans (magnetism). Energidissipation i
elektronisk mening är detsamma som motstånd eller resistans.
I den ekonomiska parallellen ska kapital motsvara potentiell energi, medan tjänster
utgör kinetisk energi och varor en ekonomisk form av energidissipation. Kapital
inkluderar skapande av nya pengar samt naturresurser i form av energikällor och
råmaterial. Tjänster definieras som mänsklig aktivitet, medan varor delas in i två
kategorier: förbrukningsvaror respektive varaktiga varor. I den ekonomisk-elektriska
parallellen motsvaras pengar av elektricitet, där en viss mängd valuta såsom dollar
motsvarar en laddningsmängd som uppstår genom efterfrågan på dollar. Sett från en
enskild aktör utgör pengar en innestående laddningsmängd som kan omvandlas till
varor och tjänster när den laddas ur. För ekonomin som helhet är pengar en fortgående
ström som förflyttar sig i motsatt riktning till varor och tjänster, precis som en klassisk
nationalekonomisk modell också visar.
11
Bild 1. Reala flöden och pengaflöden i ekonomin enligt en klassisk nationalekonomisk modell
Laddningen har sitt upphov både i efterfrågan på pengar och på efterfrågan på varor och
tjänster. Ström (pengar) rör sig när ekonomiskt värde förflyttas i motsatt riktning – när
varor och tjänster tillfälligt omvandlas till en potential (pengar) för att senare återigen
omvandlas till varor och tjänster i en ständigt fortgående cykel. På nivån för en enskild
aktör är pengar således ett sorts ekonomiskt batteri som laddas upp när aktören i fråga
ger upp varor och tjänster. På samhällelig nivå utgör pengar potentiell social energi som
fortgående flödar i motsatt riktning till reellt ekonomiskt värde och som lagras och
tappas ur enligt olika ekonomiska aktörers beslut. I sammanhanget är det intressant att
betrakta de lingvistiska kopplingarna mellan pengar, energi och energiflöde som de
facto finns inkodade i det ekonomiska språket. Det engelska ordet för valuta – currency
– kommer från current, som betyder ström eller flöde. Både på svenska och engelska
talar man också om köpkraft, alltså underförstått en kraft som är kopplad till en valuta.
Bernard Lietaer noterar denna etymologiska aspekt av pengar i sin bok Rethinking
Money, skriven tillsammans med journalisten Jacqui Dunne, där han betraktar det
ekonomiska systemet som ett cirkulationssystem av energi, information och resurser
som även har en motsvarighet i biologiska flöden: 12
12
Alla komplexa nätverksflöden, som det mänskliga immunsystemet, naturliga
ekosystem och biologiska system, består av komplexa flöden av energi,
information och resurser. Trots sin komplexitet är [nätverksflödens]
beteendemönster förutsägbara, oberoende av vad som flödar igenom dem,
varde det biomassa i ett ekosystem, elektroner i en elektrisk krets eller
pengar i en ekonomi. [...]
Från observationen att biomassa är ett sätt för naturen att lagra solenergi som förs
vidare i näringskedjan, drar Lieater en parallell till pengar och påpekar det etymologiskt
intressanta i engelskans ord för valuta – currency:
Ekonomiska system är likartade [biologiska system]: Pengar flödar från en
ekonomisk agent till en annan; output från ett företag fungerar som input för
andra företag eller till en slutkonsument i ett gigantiskt nät som bearbetar och
cirkulerar energi, information och resurser över hela planeten. Att se ekonomier
som flödessystem belyser pengars primära funktion som ett medel för utbyte.
Från detta perspektiv är pengar för realekonomin vad biomassa är för ett
ekosystem. I ekonomier flödar valuta, som [i engelskan] kommer från ordet för
ström eller flöde, mellan nationer, företag och individer. Pengar måste fortsätta
att flöda i tillräcklighet genom hela systemet eftersom svag distribution stryper
utbudssidan, efterfrågan eller båda två.
Både Soddys och det tidigare nämnda dokumentets beskrivningar av pengar tangerar
Lietaers perspektiv på pengar som en motsvarighet till solenergi som lagras i biomassa
och fortgår i näringskedjan. Pengar är ur den synvinkeln ett sätt för människan att lagra
ekonomisk energi som cirkulerar i näringslivet som katalyserar det ekonomiska
systemets processer och möjliggör för det ekonomiska systemet att fungera som en
synergetisk helhet.
13
1.5 Pengar som program
Processer i olika flöden kan förlöpa på olika sätt beroende på olika förutsättningar som
finns i ett specifikt flöde. Sålunda är det relevant att i korthet nämna en ytterligare
parallell som Lietaer gör mellan pengar och programvara.13 Ett program i allmän
bemärkelse är en lista på händelser eller procedurer som ska följas. I datasammanhang
åsyftar ett program organiserade instruktioner till en dator. Ett penningsystem och
programvara på en dator har gemensamt att de kan programmeras på olika sätt, med
olika konsekvenser för datorn respektive ekonomin. Att se pengar som ett digitalt
program är heller inte bara en metafor, utan snarare en direkt beskrivning av det
moderna systemet som i stor utsträckning existerar i digital form som i rent bokstavlig
mening är programmerad. I grunden är pengar dock inte ett digitalt utan ett socialt
program – en medveten eller omedveten överenskommelse mellan människor utgående
från sedvana eller lagstiftning. I den vidare analysen är perspektivet på olika typer av
penningsystem som olika program värdefullt, eftersom det klargör och förtydligar det
faktum att programmeringen i olika penningsystem kan skilja sig åt avsevärt beroende
på vilket system det är fråga om.
1.6 Pengar som kapital
I finansiella sammanhang benämns pengar ofta som kapital. Kapital är i sin tur ett
bredare begrepp som innefattar mer än pengar. Nationalencyklopedin beskriver
kapitalbegreppet som ett av nationalekonomins mest mångtydiga och omtvistade
begrepp.14 Karl Marx definierade exempelvis kapital som någon typ av värde som kan
sysselsättas för att skapa mer värde. 15 Ordet kommer ursprungligen från latinets
capitális - ”som gäller huvudet” och var ursprungligen en benämning på finansiella
fonder som ger avkastning i form av ränta. Senare kom det att benämna
produktionsmedel och tillgångar i största allmänhet. Ett sätt att betrakta
kapitalbegreppet är att utgå från tre olika tillvägagångssätt att hushålla med resurser.
14
Hushållning med resurser sker i fyra steg: resursinsamling (-allokering), produktion,
distribution (fördelning) och konsumtion (användning). Utgående från
marknadsekonomi, kommandoekonomi (planekonomi) och vad man kan kalla
nätverksekonomi, är det möjligt att urskilja tre olika kapitalformer som driver och
reglerar hushållningens fyra steg i de respektive systemen.16 I marknadsekonomin drivs
hushållningen med finansiellt kapital, det vill säga pengar i klassisk mening. Den
offentliga sektorns kommandoekonomi verkar genom att politiskt kapital genom en
politisk-byråkratisk ordergång dirigerar hur resurser ska samlas in och hur varor och
tjänster ska produceras och fördelas. Villigheten att lyda och förmågan att verkställa
statsmaskineriets ordergång, beroende på tillit till statens goda intentioner och/eller
rädsla för bestraffning, är vad som i denna kontext åsyftas med politiskt kapital.
Finansiellt kapital bygger på principen om positiv yttre motivation, där olika typer av
aktivitet sker i utbyte mot olika typer av belöning i form av pengar. Politiskt kapital
utgår ifrån så kallad negativ yttre motivation, där resursallokering såsom exempelvis
beskattning sist och slutligen sker under hot av olika typer av bestraffning såsom böter
eller fängelse. Ordet kommandoekonomi är tydligare i detta sammanhang eftersom det
framhäver den offentliga sektorns grundprincip av negativ yttre motivation bättre än
begreppet planekonomi gör. En tredje och mindre omnämnd dimension är
nätverksekonomin som fungerar med frivillighet och inre motivation som central faktor.
Nätverksekonomin utför de fyra stegen allokering, produktion, distribution och
konsumtion genom att använda potentialen i så kallat socialt kapital, som innefattar
viljan och förmågan att använda tid, pengar eller andra resurser utanför marknad och
stat på basen av ideell aktivitet. Föreningslivet är ett målande exempel på
nätverksekonomisk dynamik, där olika varor och tjänster produceras och fördelas
utanför marknad och stat. För kommandoekonomin och nätverksekonomin är pengar
inte en absolut nödvändig ingrediens för att dessa kapitalformer ska omsättas till varu-
och tjänsteproduktion, samtidigt som pengar kan utgöra en ingrediens i detta. I
demokratiska nationer såsom Finland omvandlas det politiska kapitalet dock i allmänhet
till finansiellt kapital genom att staten beskattar medborgarna och först efter detta
omsätts till produktion av offentliga varor och tjänster. Till viss del omvandlas även
15
finländskt politiskt kapital till varor och tjänster utan marknaden som mellanhand,
vilket värnplikten utgör ett exempel på. Vid sidan av den negativa yttre motivationen
finns det säkerligen ofta en aspekt av ideell motivation i försvaret av fosterlandet, men
sist och slutligen är det hotet om statlig bestraffning som garanterar att värnpliktiga
utför sin tjänstgöring mot en endast marginell finansiell kompensation. Socialt kapital
kan också det katalysera ekonomiska processer utan marknaden som mellanhand genom
att helt utgå från ideell aktivitet. Talkoarbeten med gemensamma frivilliga krafter utgör
typexempel på hur socialt kapital brukas på småskalig nivå utan marknaden som
mellanhand, medan Wikipedia kan exemplifiera en modern variant av hur socialt
kapital brukas i större skala. I Wikipedias fall kan man samtidigt notera att en del av det
sociala kapitalet omvandlas till finansiellt kapital i form av penningdonationer som
används till att betala ett fåtal anställda samt till driftskostnader. Finansiellt, politiskt
och socialt kapital har alla kapacitet att på olika sätt katalysera ekonomiska processer
och utgör tillsammans en samverkande helhet som allokerar resurser, organiserar
produktion och fördelar varor och tjänster för konsumtion i en ekonomi. Mot denna
bakgrund kan man i någon mening se politiskt och socialt kapital som en form av
pengar, eftersom de liksom pengar i klassisk mening utgör olika typer av ekonomiskt
värde som kan omsättas i varu- och tjänsteproduktion. I avhandlingen utforskas pengar
endast i betydelsen av finansiellt kapital, och således som ett marknadsbaserat fenomen,
men man bör likväl notera att de tre kapitalformerna verkar parallellt och påverkar
varandra inbördes. I en fattig ekonomi där människor generellt sett är tvungna att
arbeta från tidig morgon till sen kväll för att få ihop tillräckligt med pengar, påverkas
det sociala kapitalet negativt på grund av att det inte finns extra resurser i form av fritid
eller extra pengar att ge till ideella ändamål. Likaså är det svårare för staten att
omvandla sitt politiska kapital till pengar i tider av ekonomisk tillbakagång, vilket
offentliga nedskärningar och budgetunderskott i de senaste årens Finland är ett aktuellt
exempel på.
16
1.7 Pengar som styrningsinstrument
I Ryssland har ett nytt akademiskt område vuxit fram inom samhällsvetenskaperna
under de senaste två decennierna. Konceptuell teknologi är ett obekant begrepp i
västvärlden och utgör i stora drag en synonym till samhällelig organisation och ledning.
Igor Solonko vid Sankt Petersburgs Statliga Lantbruksuniversitet är en av dem som
behandlat ekonomi ur ett konceptuellteknologiskt perspektiv i sitt arbete Fenomenet
konceptuell makt 17. I boken betraktas pengar som ett av flera styrningsinstrument som
står till ett samhälles förfogande. En ren kommandoekonomi ses som ett strukturellt sätt
att via ordergivning utföra olika uppgifter i en ekonomi, medan marknadsekonomin ses
som ett strukturlöst sätt att utföra samma uppgifter. Sett från detta perspektiv är det
motsägelsefullt att ställa de två begreppen marknad och plan i motsättning till varandra,
eftersom marknaden kan brukas som ett verktyg för att realisera en plan i betydelsen av
en dagordning för vad som ska göras. Marknaden är enligt detta perspektiv ett
strukturlöst sätt att verkställa planen, medan den offentliga byråkratin är ett strukturellt
sätt att göra detsamma. Låt säga att en maktfullkomlig tyrann med totalitär kontroll
över befolkningen ska bygga ett palats. Tyrannen utfärdar en direkt order till ett
tusental personer att ge upp sina resurser inklusive sin arbetstid för att bygga palatset
eller i annat fall kommer att skjutas på stället. Exemplet utgör politiskt kapital (politisk
makt) eller strukturell ledning som brukas och tillämpas i sin mest karikerade form.
Samtidigt kan en annan ledare bygga samma palats genom att med finansiellt kapital
köpa in resurser och arbetskraft till samma ändamål. Pengar är därigenom inte bara ett
bytesmedel, det är även ett maktmedel som likt direkta order kan brukas för att
verkställa ett specifikt resultat som innehavaren av pengarna definierar. Perspektivet på
pengar som styrningsinstrument belyser att bank- och penningsystemet i sig självt kan
och bör betraktas som ett maktsubjekt med potential att utöva inflytande på individer
och samhällen som objekt. Bäst sammanfattas kanske detta perspektiv av ett citat som
tillskrivits Mayer Amschel Rothschild - ”Låt mig kontrollera en nations pengar och jag
17
bryr mig inte om vem som stiftar dess lagar”. 18 Även om det är högst oklart huruvida
nämnde Rothschild verkligen formulerat dessa ord, kan man förstå varför de associerats
med grundaren av den omtalade bankdynastin om man betraktar det moderna
penningsystemet och dess historia i synnerhet i USA, vilket är tema för diskussion i
kapitel 2.
18
2 Det moderna penningsystemet
” Folket måste få hjälp med att tänka på pengar på ett naturligt sätt.
De måste få berättat för sig vad det är, vad som gör det till pengar,
och vilka det nuvarande systemets möjliga tricks är,
som gör att ett fåtal kan kontrollera nationer och folk. ”
Henry Ford 19
Detta första kapitel är en sammanfattning av bank- och penningteorins nuvarande
ställning inom den ekonomiska vetenskapen och det moderna bank- och
penningsystemets generella dynamik och dess inverkan på samhällskroppen.
2.1 Banker och pengar: En försummad del av nationalekonomin
Detta första underkapitel bryter mot stilkonventionerna med ett längre utdrag hämtat
från dokumentären Den ekonomiska vetenskapen, producerad av Vetenskapens Värld
för Sveriges Television, sänd den 19 november 2012.20 Detta är motiverat att göra av tre
skäl. För det första är det ovanligt att ett populärprogram som Vetenskapens Värld
belyser det häpnadsväckande sätt på vilket pengar och banker negligerats i den
ekonomiska vetenskapen. För det andra visar inslaget att det trots allt finns framstående
ekonomer som understryker hur angeläget området är att undersöka på ett djupare plan
19
än man tidigare gjort. För det tredje utgör inslaget en ändamålsenlig introduktion inför
de övriga delkapitlen:
Jens Ergon, berättarröst:
Hur skapas egentligen pengar? Det kan tyckas som en märklig fråga, men i själva verket
splittrar den olika ekonomer och är en fråga som leder in till själva hjärtat av
skuldkrisen. […] En gång i tiden gjordes pengar av ädla metaller. De var värda sin vikt i
guld. Sedan kom sedlarna. Pengars värde garanterades av bankerna, ytterst
centralbankerna. Idag är de flesta pengar siffror i datorer. Kontanter utgör mindre än en
tiondel av alla pengar. Pengar skapas inte främst av en sedelpress.
Dirk Bezemer, nationalekonom vid Universitetet i Groningen
När banken beviljar ett lån skapar den pengar. Låt säga att jag vill köpa en väldigt dyr
klocka för 100.000 euro. Jag har inte de pengarna, så jag kan gå till banken och be om ett
konsumtionslån. Om det är en bra bank nekar de mig lånet. Men om man beviljar det så
ger de mig inte en påse med pengar, man tar mitt kreditkort och kanske mitt pass och
matar in lite uppgifter i datorn. Sen är det klart. Jag går nöjd hem med klockan på armen.
I det läget har pengar skapats. Pengarna fanns inte på morgonen när jag gick till banken
för att ta lånet. Det är nya pengar, fräscha pengar. Det är så banker skapar pengar.
Bankerna tillför ekonomin pengar när de ger lån. Mer pengar betyder därför också mer
skulder.
Robert Lucas, Nobelpristagare 1995:
Den höga skuldsättningen är inte relevant att titta på. Landet som helhet är inte skulsatt.
För varje skuld finns det en långivare, så de tar ut varandra.
Dirk Bezemer:
Det är märkligt. Många ekonomer säger att skulder och lån är oviktiga för att de tar ut
varandra, men det kan exempelvis vara mycket skadligt om hälften av alla hushåll
tvingas flytta för att de inte klarar sina lån eller om de betalar så mycket på sina lån att
deras köpkraft minskar och den effektiva efterfrågan minskar.
[…]
20
Steve Keen, nationalekonom vid University of Western Sydney:
Orsaken till att de flesta ekonomer inte såg skuldkrisen komma är att de förlitade sig på
modeller av makroekonomin som saknade banker, pengar och skuld. Jag vet att det låter
helkorkat för alla som inte är ekonomer. Ironiskt nog har de rätt. Det är helkorkat. […]
En makroekonomisk modell utan banker, pengar och skuld är vansinnig. Man har ingen
aning om man missköter sig - för det är irrelevant. Av den orsaken hade den stora
majoriteten ekonomer inte den blekaste aning om att [finans- och skuldkrisen] var på
inkommande.
Jens Ergon:
Det låter nästan för häpnadsväckande för att vara sant. Men bilden bekräftas av
åtskilliga forskare.
Michael Kumhof, ekonom på Internationella Valutafonden:
För en lekman låter det som ett skämt. Vad pratar han om? Han kan inte mena allvar.
Makroekonomer som studerar makroekonomin utan banker? Men det är precis vad som
pågått de senaste 30 åren. Allt som rörde banker var sidoverksamhet. [...]
Makroekonomer har traditionellt enbart sett bankerna som mellanhänder som väntar på
insättningar och när de har tillräckligt med insättningar lånar de ut dem. Och det är helt
fel. Det är fel modell av banker. I verkligheten är det precis tvärtom. Jag är bankekonom
så jag vet att det är så det fungerar och du kan läsa det på många centralbankers
hemsidor att det är så. När bankerna tycker att ekonomin ser bra ut och de är
optimistiska lånar de ut pengar utan att vänta på insättningar. Detta eftersom de skapar
insättningen just genom att skapa lånet, där och då. Banker skapar pengar ur tomma
intet.
[…]
Robert Lucas:
Det är rent nonsens att bristfälliga teorier låg bakom krisen. Det är vansinne att överge
neo-klassisk nationalekonomi utan att ha något alternativ.
Michael Kumhof:
Människor har byggt sina karriärer på det här i 20, 30, 40 år. De här människorna är
21
Nobelpristagare och tongivande personer. Jag förväntar mig inte att människor som
dessa ska byta ståndpunkt över en natt.
[...]
Dirk Bezemer:
Det råder en utbredd känsla av att nationalekonomin missat något viktigt. En förklaring
till detta är att vi missat pengars och skulders betydelse inom ekonomin. Andra säger att
det nya paradigmet måste baseras på komplexitet.
Räddningspaket, bankunioner och skuldkriser är ord som är intimt sammanlänkade
med penningsystemet och som ofta används i ekonomisk journalistik. Dock är det sällan
som dessa begrepp förklaras i ett sammanhang som är djupt och brett nog för att en
läsare ska kunna greppa deras egentliga innebörd. Harvardprofessorn John Kenneth
Galbraith menade samtidigt att själva processen varigenom pengar skapas inte
nödvändigtvis måste vara så svår att förstå.
Studiet av pengar, framom nationalekonomins alla områden, är ett där
komplexitet används för att dölja sanningen eller undvika sanningen för att inte
avslöja den. […] Processen genom vilken banker skapar pengar är så simpel att
det är svårt att ta till sig. När det gäller något så viktigt verkar ett djupare
mysterium endast lämpligt.21
Murray Rothboard, nationalekonom från den österrikiska skolan, drar en parallell
mellan penningsystemet och Trollkarlen från Oz som i Frank Baums berömda saga
byggde sin makt på en illusion till dess att han blev genomskådad.
Pengar och bankväsende har givits sken av att vara mystiska
och svårbegripliga saker som måste vägledas och handskas av en teknokratisk
elit. Det är på intet sätt så. Vad gäller pengar, till och med i högre grad än i våra
övriga affärer, har vi blivit lurade av en ondskefull trollkarl från Oz.22
Ett rättframt sätt att utforska penningsystemets nuvarande grundvalar är att gå tillbaka
till Trollkarlen från Oz samtid (berättelsen publicerades i USA år 1900). I början av
22
1900-talet hade Rockefellerfamiljens framfart blivit iögonfallande även för
medelamerikanen, och det fanns en växande oro över vad Rockefellers och andra tunga
aktörers dominans på den amerikanska marknaden skulle komma att ha för långsiktiga
konsekvenser. I februari 1913 presenterade den så kallade Pujo-kommittén, tillsatt av
den amerikanska kongressen och namngiven efter Demokraternas kongressledamot
Arséne Pujo, till och med utförlig dokumentation över att Rockefeller tillsammans med
en liten grupp finansiella ledare hade tagit omfattande kontroll över den amerikanska
industrin och finansmarknaden.23 William Rockefeller (medgrundare av Standard Oil),
J.P. Morgan och Paul Warburg nämns i rapporten som centrala namn i denna grupp.
Pujo-rapporten bidrog till ett ökat stöd från allmänheten för att rösta igenom ny
lagstiftning för bank- och penningsystemet, något som finansmagnaterna i fråga redan
var väl förberedda inför. Redan i november 1910 hade representanter för
bankdynastierna Rockefeller, Morgan, Warburg och Rothschild under stort
hemlighetsmakeri träffats på Jekyll Island utanför USA:s östkust för att ta fram egen
lagstiftning som skulle gynna de närvarande intressena på konkurrenters och
allmänhetens bekostnad. Att sammankomsten överhuvudtaget skulle ha ägt rum
förnekades länge av mötets deltagare, och de som trots allt hävdade konspiration kom
under många år att ignoreras eller förlöjligas av huvudströmmens media och vetenskap.
En av mötets deltagare, Paul Warburg, bekräftade senare sitt deltagande och
hemlighetsmakeriet kring mötet i sin bok The Federal Reserve System: Its Origin and
Growth, publicerad 1930:
I november 1910 bjöds jag in att ansluta till en liten grupp män, som på senator
Aldrich begäran skulle delta i en flera dagar lång konferens för att diskutera vilken
skepnad den nya banklagen skulle ta. […] Resultaten av konferensen var helt
konfidentiella. Även det faktum att ett möte hade ägt rum tilläts inte att bli offentlig
kännedom.24
Drygt 100 år senare bekräftas detta möte helt öppet, liksom dess centrala betydelse för
tillkomsten av Federal Reserve System (FRS). Ett exempel på det är
jubileumskonferensen A Return to Jekyll Island - The Origins, History and Future of
the Federal Reserve, som hölls 2010 på Jekyll Island med den dåvarande
23
Fed-ordföranden Ben Bernanke och hans föregångare Alan Greenspan bland
deltagarna. 25 Den amerikanske historikern Edward Griffins mest kända verk The
Creature From Jekyll Island (1994) är en detaljerad dokumentation över hela det
dramatiska händelseförlopp som föregick och efterföljde införandet av Federal Reserve
Act, den nya banklagen som röstades igenom av den amerikanska kongressen den 23
december 1913 26. Mycket tyder på att lagförslaget var just det som togs fram på Jekyll
Island 1910 i syfte att tjäna storbankernas intressen. I nästa kapitel följer en
sammanfattning av dess utformning.
2.2 Sammanfattning av bank- och penningsystemet i sju punkter
Mike Maloneys utbildningsvideo The Hidden Secrets of Money är en sammanfattning
av det amerikanska systemets dynamik, och i dagens läge även av merparten av dagens
övriga bank- och penningsystem som i de flesta fall ligger nära de principer som FRS
bygger på.27 Tilläggas kan att Chicago Federal Reserves egen handbok Modern Money
Mechanics (1992)28 förklarar de väsentligaste delarna av denna dynamik.
Bild 2. Flödesschema för det moderna bank- och penningsystemet från videon Hidden Secrets of Money.
24
Det moderna bank- och penningsystemet kan sammanfattas under sju punkter som
illustreras på bild 2 med FRS som exempel:
1. Försäljning av obligationer
En regering kan få in pengar genom att låna dem på marknaden. I
praktiken gör staten det genom att ge ut statsobligationer, det vill säga
skuldebrev som säljs på den öppna marknaden till banker och andra
finansiella institutioner, i utbyte mot betalning. När staten säljer en
obligation ökar den i och med detta på statsskulden.
2. Obligationer omvandlas till valuta
Statsobligationer utgör basen för hur pengar uppstår i nästa skede då
obligationer omvandlas till valuta. Banken eller institutionen som köpt
obligationen kan välja att sälja den vidare till centralbanken.
Centralbanken kan, beroende på sin aktuella policy, vara öppen för köp
också av andra typer av skuldebrev än statsobligationer såsom
företagsobligationer. Centralbanken – oavsett om det gäller Federal
Reserve, ECB eller Sveriges Riksbank – finansierar dessa köp genom att
sätta igång sedelpressen, eller den kreditpress som representerar sedlar i
form av digitala centralbankspengar. På detta sätt skapas alla kontanter –
i USA:s fall så kallade Federal Reserve-sedlar. Genom att köpa och sälja
obligationer inverkar centralbanken på penningmängden och därigenom
även på den allmänna räntenivån. Genom att köpa obligationer ökar
penningmängden, vilket har en dämpande effekt på räntenivåerna,
medan det motsatta gäller om centralbanken säljer obligationer och
penningmängden följaktligen minskar. Wright Patman, ordförande i den
amerikanska kongressens House Banking and Currency Committee på
60-talet, förklarade hur processen går till i praktiken när centralbanken
25
skapar pengar:
När Federal Reserve skriver en check för en statsobligation så gör den precis
som vilken annan bank som helst, den skapar pengar helt och hållet genom
att skriva en check. [När] mottagaren av checken vill ha kontanter, så kan
Federal Reserve tillmötesgå honom eller henne genom att trycka
kontanterna – Federal Reserve-sedlar – som checkmottagarens kommersiella
bank kan överlämna till honom eller henne. 29
På ett internationellt plan kan IMF skapa pengar genom att bevilja så
kallade Special Drawing Rights som ger rätt att lösa ut
centralbankspengar i någon av IMF:s medlemsländers centralbanker.
3. Statsbudgetens finansiering
De pengar som staten i fråga får via försäljningen av statsobligationer
används för att finansiera den offentliga sektorns eventuella
budgetunderskott. När budgeten spenderas sätts pengarna följaktligen i
omlopp i samhällsekonomin och multipliceras sedan via banksystemet i
följande steg, multiplikatoreffekten.
4. Multiplikatoreffekten
Multiplikatoreffekten i den här meningen är inte att beblanda med
Keynes multiplikator som beskriver hur en ökad penningmängd får
positiva kringeffekter för hela ekonomin under en lågkonjunktur.
Multiplikatoreffekten i denna modell syftar på statligt anställda, eller
andra aktörer som betalats av staten genom offentlig upphandling, vilka
sätter in sina pengar på en bank och hur systemet baserat på fraktionella
reserver multiplicerar den mängd pengar som sätts in i banksystemet -
26
tiofalt eller mer. Genom denna process skapas över 90 procent av
penningmängden som lån utfärdade av affärsbanker. En delförklaring till
varför bostadspriser tenderar att vara oproportionerligt höga är att en
betydande del av dessa pengar kanaliseras ut i formen av bostadslån.
Enskilda banker kan också ensamma förverkliga multiplikatorn utan
interaktion med andra banker. En äldre version av Chicago Feds handbok,
utgiven 1961, förklarar:
[Banker] betalar egentligen inte ut lån från de pengar de mottar som
inlåningsmedel. Om de gjorde det, skulle inga ytterligare pengar skapas.
Det de gör när de beviljar lån är att acceptera skuldebrev i utbyte mot
kredit till låntagarnas transaktionskonton.
[...]
[Banker] kan bygga upp inlåniningsmedel genom att öka utlåningen och
investeringarna så länge de har tillräckligt med valuta till hands för att
lösa in vilka belopp det än är som innehavarna av inlåningsmedlen vill
omsätta i pengar. Denna unika utmärkande egenskap hos bankväsendet
upptäcktes för många århundraden sedan. Det började med
guldsmederna [...] 30
Historiskt kunde en bank bevilja nya krediter för lån eller för egna
investeringar i form av banksedlar så länge man var säker på att kunna ge
ut det guld som insättarna krävde. Idag behöver bankerna inte längre ha
guld till hands utan endast en tillräcklig mängd kontanter som insättarna
måste få om de så kräver. Den moderna bankens löfte är att hålla
pengarna tillgängliga när man vill ha dem, inte att förvara dem. Det är
också möjligt för en bank att skapa kredit för att användas för
investeringar. I själva verket verkar det vara så att många länder inte har
något så kallat kassakrav där en viss mängd kontanter måste hållas
27
tillgängliga. Istället bestämmer det det så kallade kapitaltäckningskravet
hur mycket kredit en bank kan skapa. Olof Sandstedt på Sveriges
Riksbank skriver:
I Sverige, liksom i många andra länder, finns det inte något kassakrav.
Istället begränsas bankernas utlåning ytterst av ett kapitaltäckningskrav.
Kapitaltäckningskravet definieras i de så kallade Baselreglerna och
innebär något förenklat att bankerna måste hålla en viss mängd eget
kapital (aktiekapital och balanserade vinstmedel) i förhållande till sin
utlåning (8 procent av den riskjusterade utlåningen). Exakt hur
kapitalkravet begränsar bankernas utlåning skiljer sig något från
kassakravet, men mekanismen är i princip densamma som [fraktionella
reserver baserat på kassakrav].31
5. Medborgarnas roll
Om banksystemet hotas av kollaps på grund av systemet baserat på
fraktionella reserver, är det främst staten som via skattesedeln garanterar
att det upprätthålls genom olika typer av räddningspaket till fallerande
banker. I Europa har det i och med bankunionens så kallade Single
Resolution Mechanism gjorts till juridisk praxis att EMU:s medlemmar
kollektivt finansierar räddningspaket till krisande institutioner. Vid sidan
av dylika välfärdspaket betalar staten ränta på sina obligationer – det vill
säga statsskulden. Eftersom penningmängden från början uppstår från
statsobligationer, innebär det i praktiken att medborgarna betalar skatt
för att överhuvudtaget ha ett penningsystem. I USA drog en rapport,
utgiven av den så kallade Grace Commission under Ronald Reagans
regering, slutsatsen att ”alla individuella inkomstskatteintäkter är
försvunna innan ett nickel är spenderat på tjänster som skattebetalarna
28
förväntar sig från deras stat”. Detta eftersom de amerikanska intäkterna
från den federala inkomstskatten till storleken motsvaras av
räntekostnaderna för statens skuld och kostnader för
skatteadministration.32 I Finland är siffrorna inte lika extrema som i USA,
vilket kan förklaras med att inkomstskatten i Finland är högre och att
statsskulden är lägre i relation till bruttonationalprodukten - cirka 50
procent jämfört med cirka 70 procent för USA.33 2013 var den finska
statens beräknade inkomster från inkomst- och kapitalskatter 8,6
miljarder euro. 1,86 miljarder var reserverat i statsbudgeten för
räntebetalningar på den 89 miljarder euro stora statsskulden.34
6. Skuldspiralen
Eftersom alla pengar förutom mynt skapas som räntebärande skulder,
måste nya lån fortgående tas ut för att räntan ska kunna betalas av. Om
den sammantagna privata och offentliga skuldsättningen inte ökar och
endast förblir konstant eller avtar kommer detta att leda till en
ekonomisk tillbakagång när penningmängden följaktligen minskar. Ett
symptom av detta i USA är att det offentliga skuldtaket kontinuerligt höjs.
Robert H. Hemphill, kreditförvaltare på Federal Reserve Bank of Atlanta
beskrev det hela så här redan 1934:
Någon måste låna varande dollar som vi har i omlopp, kontanter eller
kredit. Om bankerna skapar rikligt med syntetiska pengar är vi
välmående; om inte, så svälter vi. Vi är helt och hållet utan ett fast
penningsystem. När man får ett fullständigt grepp om bilden är den
tragiska absurditeten i vår hopplösa position nästan ofattbar, men så är
det. Det är det viktigaste ämnet som intelligenta personer kan undersöka
och reflektera över.35
29
Om alla skulder, privata och offentliga rent hypotetiskt skulle betalas
tillbaka, skulle hela penningmängden förintas. Detta är dock egentligen
inte möjligt ens i teorin, eftersom det inte finns tillräckligt med pengar
för att betala tillbaka räntan vid sidan av kapitalbeloppet.
7. Dividend
Exempelvis Federal Reserve Bank of New York, den största av Federal
Reserves 12 reservbanker, listar Goldman Sachs, Deutsche Bank och
Empire State Bank bland sina medlemsbanker. 36 På Federal Reserves
hemsida står det att systemet ägs av dess medlemsbanker, om än inte i
traditionell mening eftersom aktierna är obligatoriska att inneha för
systemets medlemsbanker och inte kan köpas eller säljas. Dessutom är
den årliga dividendutdelningen lagstadgad.37 Att Federal Reserve bör
betraktas som ett de facto privat företag fastslogs också juridiskt år 1982
av en amerikansk federal domstol.38 Resterande pengar som är över efter
dividendutdelning och finansiering av Federal Reserves verksamhet går
till USA:s finansdepartement. Finlands Bank fördelar också den sin vinst
till staten, till Europeiska Centralbanken, samt vad som benämns som en
reservfond. 39 2013 års utdelning från Finlands Bank till staten var 180
miljoner euro.40 Det är svårt att få klarhet i huruvida det finns andra
centralbanker än Federal Reserve som är privatägda. Klart är att
Europeiska Centralbanken ägs av sina nationella medlemsbanker, men
det säger förstås inget om vem som i sin tur äger dessa. I lagen om
Finlands bank står det att Finlands bank är en offentligrättslig institution
med ett bankfullmäktige som tillsätts av riksdagen. Man kan samtidigt
notera att även Federal Reserve har liknande offentligrättsliga inslag med
30
en ordförande som tillsätts av presidenten, så detta utgör inte i sig självt
ett bevis för statligt ägande. På Bloombergs företagsindex på
businessweek.com finns exempelvis Finlands, Sveriges, Norges och
Danmarks respektive centralbank, precis som Federal Reserve, listade
som privata företag under kategorin kommersiella banker.41 I den fjärde
och sjätte paragrafen kan man vidare läsa att Finlands bank är självständig
gentemot staten och att den inte tar order från någon annan än den
europeiska centralbanken, samt att så kallad offentlig finansiering är
förbjuden och att offentliga myndigheter ska behandlas som vilken annan
institution som helst i relation till centralbanken. Dock förefaller det vara
så att affärsbanker i Finland enligt gällande lagstiftning inte är delägare i
Finlands bank (och därigenom inte heller i ECB) eller får direkt dividend
från centralbankens vinster såsom Federal Reserves medlemsbanker får.
Oavsett om en centralbank under det nuvarande systemet ägs privat eller
av staten, är bank- och penningsystemet i både finländsk och amerikansk
kontext en hybrid mellan privat och offentligrättsligt system, där
affärsbankerna skapar merparten av penningmängden, samtidigt som
staten i båda fall får en del av vinsten som centralbanken genererar. Mot
den bakgrunden är det egentligen en marginell fråga huruvida
centralbanken i det nuvarande systemet är privat eller offentlig.
Det innevarande systemets grundprinciper, som utgår från bankverksamhet på
fraktionella reserver, har historiska rötter som går långt tillbaka i tiden.
Chicago-Fed-broschyren härleder det till medeltidens guldsmeder, medan andra spårar
dess upphov hela vägen till det gamla Babylonien. 42 Klart är att en eller flera
guldvalvsägare i något skede gjorde observationen att människor föredrog att förvara
sitt guld i bankvalvet för att istället handla med pappersbevis på sitt guldinnehav, och
att det endast var en bråkdel av spararna som samtidigt behövde sitt guld. Således kunde
31
man trycka upp mer sedlar än vad det fanns täckning för i form av guld i valvet. Vissa
valvsägare drog fördel av detta genom att göra precis just det och lånade ut dessa kvitton
i form av räntebärande lån i utbyte mot säkerheter. Högkonjunktur uppstod när
kreditgivningen var ymnig och banksedlarna flödade i samhällsekonomin. I dessa tider
ökade bankerna sina ränteintäkter i form av inflöde av guld. Under lågkonjunkturer
hade bankerna en vinstmöjlighet i att återkalla pantsatta säkerheter av de låntagare som
inte kunde betala tillbaka sina lån och antingen överta ägandet till billig penning
och/eller sälja säkerheten på marknaden. Denna typ av bankverksamhet är till sin natur
pro-cyklisk: när optimismen är hög beviljas mycket lån och bidrar ytterligare till
högkonjukturer när penningmängden ökar; när pessimismen ökar beviljas färre lån och
förvärrar således lågkonjunkturer. Bankkollapser förebyggdes och avvärjdes genom
samarbeten mellan denna tidiga form av bankirer som lånade guld till kolleger som led
tillfällig brist på guld i valvet. Senare kom centralbanker att formalisera denna process
genom att samla alla guldreserver under en och samma institution för att på ett mer
effektivt sätt förebygga tillfällig likvidetsbrist hos enskilda banker. Samma
grundprinciper för banksystemet gäller fortsättningsvis idag, med skillnaden att
kontanter ungefärligen spelar den roll som guldet historiskt har haft, medan
elektroniska krediter spelar det fysiska guldkvittots historiska roll. En annan skillnad är
att den monetära basen, som tidigare utgjordes av guld, numera bygger på skuldebrev.
2.3 Generell räntedynamik
Aristoteles gjorde i Politiken en åtskillnad mellan hushållande med resurser och
konsten att bli rik, vilket är den klassiska linjedragningen mellan de respektive fälten
ekonomi och krematistik. 43 Frederick Soddy (se kapitel 1.3) nämner ett senare
perspektiv på krematistiken som den samtide filosofen John Ruskin hade, som konsten
att bli rik relativt andra människor så att de med mindre blev beroende tjänare (slavar)
till dem som hade mer.44 Historiskt var en central del av krematistiken ocker. Idag
32
betyder ocker att utnyttja någon annans lättsinne, trångmål eller beroendeställning för
egen vinning, eller att ta mycket hög ränta för ett lån. På de gamla grekernas tid syftade
begreppet på att låna pengar mot ränta oavsett procentsats. Aristoteles fördömde ränta
eftersom han ansåg att pengar som tjänar mer pengar var en djupt naturstridig aktivitet
och att pengar endast skulle verka som utbytesmedium.45 Vad är det egentligen med
ränta som gett upphov till så starka ställningstaganden genom historien? Till räntans
fördelar hör att den uppmuntrar en låntagare att betala tillbaka sina skulder snabbt och
att den kompenserar långivaren för att avstå från att använda sina pengar under en
tidsperiod. Till dess nackdelar hör dess krematistiska tendenser. Kathrin Latsch på
Monetary Network Allience beräknar exempelvis att ränta genom ränteinkomster och
-utgifter sammantaget medför en ekonomisk omfördelning från åttio procent av
befolkningen till de mest förmögna tio procenten, medan en tiondel har lika stora
räntekostnader som de har ränteutgifter.46 Orsak-verkan och sambandet mellan delarna
och helheten kan ses tydligare om de betraktas i förenklad och överdriven skala, och för
detta ändamål har räntemekanismens generella dynamik i dagens bank- och
penningsystem karikerats nedan i ett fiktivt scenario. Man kan föreställa sig en sluten
mini-ekonomi med tio personer som tar lån mot ränta av en person som är den enda
källan till kredit. Kreditgivaren är en synnerligen girig ockrare som beviljar krediter till
en ränta på 50 procent och som måste betalas varje år – i annat fall har han rätt att lösa
in säkerheten som ges i utbyte mot krediten. Likväl tar alla tio personer ett lån på
100.000 dollar vardera för att bygga sig ett hus som ges som säkerhet tillsammans med
tomten det byggs på. Sammanlagt är den inledande penningmängden alltså 1.000.000
dollar, men förutsatt att inga nya lån beviljas är det en tidsfråga – högst 2 år - innan alla
dessa 1.000.000 dollar bör ha betalats tillbaka till ockraren som ränta. Förutsatt att ingen
beviljas att ta ett nytt lån tillfaller fastigheterna ockraren när säkerheterna måste lösas
in eftersom ingen längre har råd att betala räntan. Under tiden som denna process
fullbordas slåss de tio personerna om att hitta pengar till att betala av räntor och lån. Så
här säger Bernard Lietaer om denna dynamik:
33
När en bank förser dig med ett inteckningslån på 100.000 dollar, skapar den bara
kapitalbeloppet, vilket du spenderar och som därefter cirkulerar i ekonomin.
Banken förväntar sig att du ska betala tillbaka 200.000 dollar under de
kommande 20 åren, men den skapar inte de andra 100.000 dollarna – räntan.
Istället skickar banken ut dig i en tuff värld för att strida mot alla andra om att ta
hem de andra 100.000 dollarna.47
För att dra exemplet till sin spets kan man tänka sig att ockraren, efter att de tio
ekonomiska aktörerna givit upp sina säkerheter och står utan ägodelar, beviljar nya lån
till samtliga tio personer i en ny omgång. I utbyte kräver ockraren då att låntagarna ger
det enda de då har att tillgå som säkerheter – sina tjänster. Om de inte kan återbetala
lånen får de arbeta av räntan med 10 dollar per timme genom att bygga ett palats åt
ockraren. Förutsatt att inga nya lån beviljas kommer låntagarna sammantaget bli
tvungna att arbeta 50.000 timmar varje år på palatsbygget för att kompensera för sina
uteblivna räntebetalningar som på ett kollektivt plan inte kan betalas tillbaka. Samtidigt
som palatsbygget i det här exemplet illustrerar de villkor som ges för att ta ett nytt lån
eller betala räntan på ett existerande lån, kan villkoren i teorin anta vilken form som
helst som kreditgivaren bestämmer, inklusive att gräva en grop och gräva igen den igen
eller, om det gäller en stat, att göra förändringar i sin politik. Kreditgivning kan i
verkligheten komma med hårda villkor, vilket den omtalade trojkans (EU, ECB och IMF)
avtal med Grekland är ett exempel på. Denna dynamik, som är högst verklig i och med
det innevarande monetära systemets uppbyggnad, gör att varu- och tjänsteproduktion
fortgående strömmar från den övriga ekonomin till kreditgivarna som främst är
affärsbanker. I verkligheten sker processen långsammare än i exemplet med ockraren
ovan, men principen är densamma. I tider då krediter beviljas rikligt expanderar
ekonomin, medan de i tider där kreditkranen stryps leder till deflation och
ackumulering av säkerheter till kreditgivaren, via en process liknande leken hela havet
stormar där fler och fler deltagare blir utan stol, eller i mer konkreta ordalag inte kan
34
betala tillbaka sina räntor och lån. Om man tar samma karikerade exempel, men istället
tänker sig att de tio personerna rör sig i en öppen ekonomi också med andra aktörer som
använder samma valuta, står låntagarna inför två val i hur de ska återbetala sina lån till
ockraren. Antingen måste de tjäna nya pengar i den omgivande ekonomin för att betala
räntan och kapitalbeloppet, eller så kommer de att bli tvungna att ge upp sina
säkerheter. Via räntan och lånet uppstår med andra ord ett tillväxttryck där de
skuldsatta måste producera och sälja ytterligare varor och tjänster i den övriga
ekonomin för att det ska vara möjligt att återbetala räntor och lån. Låt säga att alla
låntagare efter ett antal år lyckats med att återbetala sina lån genom att tjäna 5.000.000
dollar i den omgivande ekonomin. Efter det kan man tänka sig att ockraren lånar ut
dessa 5.000.000 dollar till samma ockerränta till ytterligare 50 personer och att cykeln
därefter upprepas. Med tiden sker en koncentration av välstånd hos ockraren, som
kompenseras med säkerheter i de fall han inte får tillbaka pengarna eller med finansiell
tillväxt i de fall låntagarna lyckas med återbetalningen. Eftersom alla pengar i ett
skuldbaserat penningsystem tillkommer som räntebärande skulder leder detta till ett
tillstånd där det aldrig finns tillräckligt med pengar för att betala av alla skulder och
räntor. Nya lån måste ständigt tas ut för att ekonomin ska hållas igång, och för varje lån
måste en ännu större summa pengar lämnas tillbaka. Alternativet är kreditkontraktion
och skuldavskrivningar i utbyte mot olika typer av kompensation såsom försäljning av
pantsatta säkerheter. Ett skuldbaserat penningsystem leder, eftersom det följer samma
principer som det karikerade exemplet, till ackumulering av ekonomiska resurser till
kreditsystemet som helhet i form av pengar (i högkonjunktur) och/eller tillgångar i
form av pantsatta säkerheter (i lågkonjunktur), samt ett tillväxttryck beroende på ett
tillstånd av knapphet där det alltid finns mer skulder än tillgängliga pengar i omlopp.
En annan konsekvens av denna dynamik är att de dolda räntekostnaderna i
konsumentpriser blir höga. Kathrin Latsch uppskattar att denna siffra i genomsnitt
utgör minst 30 procent på varor och tjänster. 48
35
2.4 Finansiella härskartekniker
Ny komplexitetsforskning visar att finansiella institutioner har inflytande på
samhällsekonomin även på andra sätt än genom att påverka penningmängden i endera
riktning genom att ge ut mer eller mindre lån. En studie gjord 2011 av tre schweiziska
ekonomer vid Schweiz Federala Teknologiska Institut ETH Zürich 49 visade att 40
procent av världens multionationella företags totala marknadsvärde är koncentrerat till
en kärna bestående av 147 företag som till tre fjärdedelar består av finansiella
institutioner och har nästintill full kontroll över sig själv. Med andra ord utgör denna
kärna ett samlat konsortium som via ett komplext nät av ägande utövar direkt
hierarkisk kontroll över en betydande del av världsekonomin.
Bild 3. Enligt Glattfelder et al är kontrollen över världsekonomin i hög grad
koncentrerad till finansiella institutioner genom indirekt och direkt aktieägande.
Att döma av ett brev från Franklin D. Roosevelt, USA:s president mellan 1933 och 1945,
till överste Edward Mandell House daterat till 1933, har det i högre kretsar sedan länge
varit ett etablerat faktum att Wall Streets tentakler sträcker sig ända in i politiken:
36
Den verkliga sanningen i frågan är, som både du och jag vet, att ett finansiellt
element i de större centren har ägt regeringen ända sedan Andrew Jacksons
dagar – och då gör jag inget undantag med Woodrow Wilsons regering. Landet
genomgår ett upprepande av Jacksons kamp med Bank of the United States –
bara i en långt större och bredare skala.50
Man kan notera att Roosevelt understryker att den politiska kontrollen inte var ny i och
med Federal Reserve Systems införande 1913 under Woodrow Wilsons regering även
om den då fördjupades ytterligare. Om man får tro Roosevelt har striden om den
penningpolitiska makten i USA pågått åtminstone sedan Andrew Jacksons regeringstid
mellan 1829 och 1837. Carrol Quigley, professor i historia vid Georgetown University i
USA, menar att vissa av kombatanterna i denna strid haft ett långtgående mål att
dominera inte bara det amerikanska politiska systemet, utan alla länders politiska
system och världsekonomin i sin helhet. I förordet till Tragedy and Hope skriver
Quigley följande:
Den finansiella kapitalismens makter hade ett annat långtgående mål, inget
mindre än att skapa ett globalt system under finansiell kontroll i privata händer
som skulle vara kapabelt att dominera varje lands politiska system och
världsekonomin i sin helhet. Systemet skulle kontrolleras på ett feodalistiskt sätt
av världens centralbanker genom att dessa gjorde hemliga överenskommelser
som fastslogs på regelbundna möten och konferenser. Toppstenen på systemet
skulle vara Bank for International Settlements i Basel, Schweiz, en privat bank
ägd och kontrollerad av världens centralbanker som i sig själva var privata
företag. Varje centralbank ... sökte dominera sin regering genom att kontrollera
finansministeriets lån, genom att manipulera växelkurser, genom att påverka
nivån av ekonomisk aktivitet i landet och genom att påverka samarbetsvilliga
politiker genom påföljande ekonomiska belöningar i affärsvärlden.51
37
Quigleys upplysningar är särskilt trovärdiga med tanke på hans nära kontakter till det
politiska och finansiella etablissemanget. Bland annat fick han i egenskap av Bill
Clintons mentor ett personligt tack i samband med att Clinton valdes till demokraternas
kandidat på partikonventet inför det amerikanska presidentvalet år 1992. Beskrivningen
av hur sammankomster mellan centralbankschefer på Bank for International
Settlements påverkar världsekonomin exemplifieras väl med Baselreglerna. Basel III
införs stegvis fram till 2019 och innebär exempelvis höjda kapitalkrav för affärsbanker,
som allt annat lika kommer att resultera i en minskad penningmängd i och med en
minskad multiplikatoreffekt. OECD har bedömt den negativa effekten av Basel III på
BNP till mellan 0,05 och 0,15 procent per år.52 Andra exempel på de styrmetoder som
Quigley beskriver är stora lån som med kort varsel kan återkallas och ger kreditgivaren
möjlighet att utöva direkt eller indirekt utpressning på en låntagare genom möjligheten
att kräva tillbaka lånet. Betydande makt finns också koncentrerad hos världens tre
dominerande kreditinstitut Moody's, Standard & Poor's och Fitch, vilka med en
nedvärdering av kreditvärdigheten kan försänka vilken nation eller företag som helst i
ekonomisk kris. Ett litet land som Finland får med en nedgradering från kreditbetyg
tuffare förutsättningar i och med att marknaden skulle kräva ökade räntor för
finländska statsobligationer, vilket var vad som skedde i Greklands fall i
efterdyningarna till den senaste finanskrisen. John Perkins, författare till Confessions of
an Economic Hitman (2005), berättar om mer vilda-västern-liknande varianter av hur
finansiell och politisk makt kan beblandas på mindre smakfulla sätt. Följande citat är
taget från en intervju med nyhetsprogrammet Democracy Now där Perkins pratar om
sina erfarenheter som så kallad ekonomisk torped.
De senaste fyra decennierna har vi ekonomiska torpeder i grund och botten
lyckats skapa det första verkligt globala imperiet. […] Vi har gjort det i första
hand utan militären, den kommer in endast som en sista utväg. Vi har gjort det
38
med ekonomiska metoder och väldigt diskret, vilket gör att det är ett hemligt
imperium till skillnad från alla historiens tidigare imperier. […] Ekonomiska
torpeder arbetar med många olika tekniker, men den vanligaste och mest
typiska är att vi identifierar resurser som ett storföretag behöver, såsom olja.
Genom organisationer som Världsbanken, eller någon av dess
systerorganisationer, organiserar vi ett enormt lån för nationen ifråga, men
pengarna går inte till landet självt utan till amerikabaserade storföretag såsom
Bechtel, Halliburton, General Motors, General Electric och dylika
organisationer som vi hör om hela tiden, för att bygga infrastruktur för projekt i
landet. De här projekten såsom industrianläggningar och kraftverk gynnar de
rikaste i landet och ger inget till de fattiga, förutom att avsiktligen ha försatt
landet i en enorm skuld som omöjligtvis kan återbetalas. I själva verket får de
fattiga lida eftersom lånet ska återbetalas. Detta betyder att landet inte kan ge
hälsovård och utbildning till sina fattiga och det sätts i en position där landet
förr eller senare inte längre kan betala av sina skulder. I det skedet återvänder vi
ekonomiska torpeder till landet och säger, okej, ni kan inte betala av era skulder,
så ge oss något att hugga tag i, sälj olja till våra oljeföretag billigt eller rösta med
oss i nästa FN-omröstning eller förstärk våra trupper någonstans i världen. På
detta sätt har vi skapat ett imperium utan att majoriteten av amerikanerna
förstår att det har hänt. 53
Perkins säger i samma intervju att Panamas president Omar Torrijos mördades 1981
som en följd av att ha vägrat följa anvisningar från ekonomiska torpeder.
Massmedia är ett annat maktmedel som kan användas för att påverka
samhällsutvecklingen. Redan 1917 menade den amerikanske kongressledamoten Oscar
Callaway att J.P. Morgan var i färd med att köpa till sig en dominant ställning på
mediamarknaden:
I mars träffades J.P. Morgan-intressena, stål- skeppsbyggnads- och
krutintressena och deras underordnade organisationer, tolv högt uppsatta män
39
inom tidningsvärlden och anställde dem för att välja ut de mest inflytelserika
tidningarna i USA och ett tillräckligt antal av dem för att på det hela taget
kontrollera policyn för dagspressen i USA. […] De fann att det bara var
nödvändigt att köpa kontrollen över 25 av de största tidningarna. Man kom
överens om de 25 tidningarna; hemliga sändebud skickades iväg för att köpa
policyn, den nationella och internationella, för dessa tidningar; […] en redaktör
anskaffades för varje tidning för att ordentligt övervaka och redigera
information beträffande frågor om försvarsberedskap, militarism, finansiella
riktlinjer och andra saker av en nationell och internationell karaktär som ansågs
livsviktiga för köparnas intressen [och för att undertrycka] allt som stod i
opposition till önskemålen hos de intressen de tjänade. 54
I boken The Underground History of American Education: A Schoolteacher’s Intimate
Investigation Into the Problem of Modern Schooling (2000), spårar John Taylor Gatto
hur stiftelser som Rockefeller Foundation under 1900-talet spelat en inflytelserik roll i
samhällsutvecklingen bland annat genom att på olika sätt påverka
utbildningssystemet.55 Om man nystar vidare i de ledtrådar som Quigley gav, kan man
också finna belägg för att olika typer av semi-anonyma samarbetsforum används av
storfinansen för att diskutera aktuella frågor med företagsledare och politiker. Enligt
Quigleys uppgifter testamenterade den brittiske gruvmagnaten och politikern Cecil
Rhodes merparten av sin förmögenhet från gruvbrytningen i dåvarande Rhodesia
(nuvarande Zimbabwe och Zambia) och Kapkolonin till att grunda en anonym
organisation med ambitionen att främja utvecklingen av ett globalt herravälde under
brittisk kontroll.56 Nathan Rothschild namnges i Tragedy and Hope som en av Rhodes
tilltänkta medlemmar i organisationens inre cirkel. I boken Rothschild: Familjen,
makten, rikedomen (1988), som författaren Derek Wilson skrev i samarbete med
familjen Rothschild med tillgång till en stor del av deras arkiv, bekräftas det att Rhodes
år 1888 skrev ett testamente enligt vilket Nathan Rothschild skulle förvalta huvuddelen
av hans tillgångar för att finansiera ett ominöst hemligt sällskap som skulle verka för
40
utbredningen av det brittiska imperiets makt.57 Bakgrunden till detta ska ha bland
annat ha varit att Rothschild bistod med finansiering av Rhodes Afrikaprojekt. Enligt
Quigley var Rhodes testamente grundstenen för The Round Table Organization, en
bläckfiskorganisation från vilken bland annat Council on Foreign Relations (CFR) ska
ha utvecklats som en arm med fokus specifikt på USA. På CFR:s hemsida kan man läsa
att bland annat JP Morgan Chase & Co, Bank of America, Citigroup och Goldman Sachs
listas som organisationens grundare. I den så kallade President’s Circle återfinns
Barclays, Bloomberg, Credit Suisse, Deutsche Bank, Moody’s, Morgan Stanley, Soros
Fund Management, Shell och Google. Rothschild North America Incorporated listas
bland dess företagsmedlemmar tillsammans med bland andra Standard & Poor’s, PwC,
Western Union, Microsoft, Facebook, AT&T, Time Warner, Merck, GlaxoSmithKline
och Walmart. Framstående personliga CFR-medlemmar inom finanssektorn har bland
annat inkluderat Paul Warburg (Styrelsemedlem CFR 1921-1932 och deltagare på mötet
på Jekyll Island 1910), David Rockefeller (Styrelsemedlem CFR 1949-1985, ordförande
1970-1985). Paul Volcker (ordförande Federal Reserve 1979-1987), Alan Greenspan
(dito 1987-2006), James Wolfensohn (Chef för Världsbanken 1995-2005), Paul
Wolfowitz (dito 2005-2007), Robert Zoellick (dito 2007-2012), samt finansmagnaten
George Soros. Bland kända CFR-politiker återfinns de amerikanska presidenterna
George H.W. Bush och Bill Clinton.58 Hösten 2013 uppmärksammade dansk media en
studie gjord av Dino Knudsen vid Köpenhamns Universitet av hur den CFR-liknande
Trilaterala Kommissionen, ett forum med främsta fokus på Asien, under 40 år på olika
sätt påverkat västvärldens regeringar. 59 Medlemmarna i CFR och Trilaterala
Kommissionen överlappar till viss del - exempelvis är den mångårige CFR-ordföranden
David Rockefeller grundare av den Trilaterala Kommissionen.60 Samme Rockefeller är
också medlem i Bilderbergruppen som har sitt främsta fokus i Europa. Wolfowitz,
Wolfensohn och Zoellick är andra exempel på CFR-medlemmar som deltagit på
Bilderbergkonferenser.61 Från nordiskt håll kan man speciellt nämna Jorma Ollila och
Jacob Wallenberg som under lång tid fungerat som medlemmar av Bilderbergmötets
41
styrkommitté. Med bakgrundsinformationen som lyfts upp i detta kapitel torde det
finnas tillräckliga skäl för att illustrera en maktpyramid med finansiellt och politiskt
kapital i stil med bild 4.
Nationalekonomer vet att den fria marknaden är ett hypotetiskt ideal som sällan eller
aldrig existerar i sin renaste form, men frågan är om man generellt inser till vilken grad
den finansiella och politiska makten på makronivå är överlappande och koncentrerad i
dagens läge. Bank- och penningsystemets nuvarande strukturer utgör en central
plattform för att sådan maktkoncentration ska kunna upprätthållas och stärkas
ytterligare. Diskussionen i avhandlingens tredje kapitel fokuserar mot den bakgrunden
på olika aspekter av alternativa penningsystem och monetära reformer.
42
Bild 4. Exempel på maktpyramid som inkluderar både finansiellt och politiskt kapital.
43
3 Alternativa penningsystem
Att säga att en stat inte kan förverkliga sina syften för att det inte finns pengar,
är som att säga att en ingenjör inte kan bygga vägar för att det inte finns några kilometer.
Ezra Pound 62
Det finns, milt sagt, mycket olika åsikter om hur penningsystemet bör förändras. Vissa
anser till och med att pengar i sig självt är av ondo och vill av det skälet avskaffa
penningsystemet helt och hållet. Detta tredje kapitel fokuserar på att visa olika aspekter
av alternativa penningsystem som kan skilja sig åt beroende på hur ett specifikt system
är utformat. Åtminstone sju sådana aspekter kan urskiljas enligt nedanstående:
1) Kontroll. Vem har kontrollen över penningskapandet? Vilken dagordning följer
den som innehar kontrollen? Vilka principer tillämpas i hur penningsystemet
och penningmängden regleras?
2) Reserver. Ska banksystemet baseras på fraktionella eller fulla reserver? Detta hör
indirekt ihop med den första aspekten eftersom fraktionella reserver innebär att
banker kan skapa pengar när de ger ut lån. Fulla reserver innebär att banker inte
kan låna ut pengar utan en insättares tillstånd och därigenom inte heller kan
skapa pengar genom kreditgivning.
3) Konvertibilitet. Ska en valuta vara knuten till exempelvis guld eller ska man ha
en fiat-valuta som inte är knuten till en viss kvantitet av en specifik vara eller
tjänst?
44
4) Räntemekanismen. Ska räntemekanismen ha samma roll som den har idag? Ska
all ränta ses som ocker? Ska den verka som ett mellanting exempelvis genom att
processen varigenom pengar skapas hålls räntefri?
5) Integritet och transparens. Ska målet för en valuta vara att alla transaktioner
övervakas eller ska målet vara att maximera den personliga integriteten och
möjliggöra anonyma transaktioner? Är bank- och penningsystemet lätt att förstå
för den breda massan och därigenom transparent ur granskningssynvinkel?
6) Monokultur eller multikultur. Ska man sträva efter att ha en enda valuta i ett
samhälle eller bör det finnas monetär diversitet på global och nationell nivå?
7) Målfunktion. Målfunktionen syftar på det genomgripande syftet (oavsett om det
är uttalat eller inte) med ett specifikt bank- och penningsystem.
Alla ovannämnda sex punkter utgår från målfunktionen för vad ett visst system
strävar att uppfylla och kan anpassas efter de specifika förutsättningar som råder
i ett visst samhälle.
3.1 Kontroll
Kontrollen över bank- och penningsystemet kan vara centraliserad till en enda instans
eller vara fördelad på flera olika instanser. Den mest grundläggande delen av den
kontrollen är reglering av penningmängden inklusive skapelse och förstörelse av
pengar. John Maynard Keynes menade att nytt inflöde av pengar inte orsakar inflation
så länge det finns kortsiktigt outnyttjad produktionskapacitet som beror på låg köpkraft.
Vad Keynes inte lade lika mycket vikt på var på vilket sätt detta inflöde av nya pengar
45
sker. Det är en avgörande skillnad om nya pengar, som idag, slussas ut som
räntebärande skulder till privata agenter, jämfört med om det sker genom att en
institution under gemensamhetens kontroll köper varor och tjänster utan affärsbanker
som mellanhand. Uppfinnaren Thomas Edison är en måhända oväntad källa som
förespråkat offentlig reform enligt denna princip, vilket framkom i en intervju med
New York Times i december 1921:
Om vår nation kan ge ut en dollarobligation, kan den ge ut en dollarsedel. Den
beståndsdel som gör obligationen bra gör sedeln bra. Skillnaden mellan
obligationen och sedeln är att obligationen låter penningmäklaren inkassera
obligationens dubbla belopp och ytterligare 20 procent. Sedlar däremot, den
ärliga sorten som föreskrivs av konstitutionen, betalar inte någon som inte
bidrar på något användbart sätt. Det är absurt att säga att vårt land kan ge ut
obligationer men inte kan ge ut sedlar. Båda är löften att betala, men den ena
gör ockraren fetare och den andra hjälper folket.63
Om man, i det fall köpkraften redan är maximerad, godtar en normal prisökningstakt på
två procent per år som en form av indirekt beskattning, finns det skäl att anta att statens
mest centrala projekt enligt Edisons förslag kan finansieras genom att spendera nya
pengar in i cirkulation. Ett alternativ till att sätta valutan i cirkulation genom offentlig
upphandling är så kallad social kredit som 1924 förmulerades i boken Social Credit av
C.H. Douglas64, vilket innebär att staten utfärdar ny valuta direkt till medborgarnas
plånböcker som en typ av medborgarlön. I vissa sammanhang hänvisas valuta som
spenderas i cirkulation via statsbudgeten till som ”Greenbacks” efter den speciella form
av dollar med grön baksida som gavs ut under Abraham Lincolns regering för att
finansiera nordstaternas krigskostnader i det amerikanska inbördeskriget.65 Exempel på
penningsystem där staten spenderar pengarna i cirkulation, istället för att som idag först
låna dem och sedan spendera dem i cirkulation, finns att hitta ännu längre tillbaka i
46
historien. Så kallade tallypengar verkade som lagligt betalningsmedel i medeltidens
England och fungerade genom att dekorerade trästycken bröts i två delar på längden.
Den ena halvan spenderades i omlopp av kungamakten och accepterades sedan för att
betala skatt. Eftersom alla trästycken bryts itu på ett unikt sätt är tallypengar svåra att
förfalska och eventuella bedrägerier upptäcks senast i det skedet då karvstocken
återlämnas till utgivaren. Tallyvalutan fungerade som betalningsmedel fram till dess att
en guldstandard gradvis efterträdde tallyn efter Bank of Englands införande 1694.66
Enligt Thorold Rogers, ekonomisk historiker på 1800-talet från Oxford, kunde en vanlig
bonde eller arbetare i renässansens England i slutet av 1400-talet försörja sin familj med
mat i ett år genom att arbeta mellan 10 och 15 veckor.67 En sådan siffra talar för att det
samtida ekonomiska systemet var välfungerande för de breda folklagren, vilket
åtminstone delvis bör kunna tillskrivas tallyvalutan.
Weimarrepublikens hyperinflation mellan 1920 och 1923 har använts som ett
avskräckande exempel på varför det inte är en god idé att staten kontrollerar
penningmaskinen. Hjalmar Schacht, centralbankschef i Weimarrepubliken från 1923
till 1931 och i Nazityskland mellan 1933 och 1939, vittnade samtidigt om aspekter av
den tyska ekonomin under 20- och 30-talet som generellt sett inte nämns i moderna
läroböcker. I sin bok The Magic of Money, som publicerades tre år före Schachts död
1970, nämner Schacht exempelvis att lån som Reichsbank beviljade till privat
spekulation i början av 20-talet var en bidragande faktor till den galopperande
inflationen.68 Vidare ger Schacht en kompletterande förklaring till hur Tyskland efter
Adolf Hitlers makttillträde 1933 på så kort tid kunde ta sig från ekonomisk ruin och
massarbetslöshet till en position som Europas ledande industrination med obefintlig
arbetslöshet. Den ekonomiska återhämtningen i 30-talets Tyskland är speciellt
uppseendeväckande med tanke på att den skedde samtidigt som omvärlden led stora
vedermödor i den stora depressionens eftermälen. Vissa har pekat på de inställda
betalningarna av Versaillesfördragets krigsskadestånd som en bidragande förklaring till
detta skeende, medan andra antagit att det skedde genom konfiskering av judiskägda
47
tillgångar. Utländska investeringar och understöd från Bank for International
Settlements (BIS) har också nämnts som möjliga variabler i ekvationen. Enligt Hjalmar
Schacht låg den främsta förklaringen i införandet av de så kallade MEFO-sedlarna som
staten i samarbete med centralbanken började tillföra ekonomin snart efter Hitlers
maktövertagande:
MEFO-systemet är ett anmärkningsvärt exempel på det faktum att det är möjligt
att kompensera för kapitalbrist med hjälp av kredit utan att riskera att
frambringa inflation som orsakar prisförhöjningar. [...] John Maynard Keynes
tog sig an problemet teoretiskt, och MEFO-transaktionerna bevisade den
praktiska tillämpningen av idén.69
Schacht beskriver MEFO-systemets utformning i praktiken enligt följande:
Systemet fungerade på följande sätt: ett företag med ett startkapital om en
miljon mark startades. En fjärdedel av kapitalet kom från var och en av de fyra
företagen Siemens, A. G. Gutehoffunungshiitte, Rheinstahl och Krupps.
Leverantörer till statens ordrar fick kvitton på sina varor som accepterades [...]
som betalningsmedel. Företaget gavs det registrerade namnet
Metallforschungsgesellschaft (Metallforskningsföretaget – förkortat MEFO) och
av denna orsak kallades kvittona MEFO-sedlar. Riket garanterade alla skulder
som MEFO åtog sig och garanterade således även MEFO-sedlarna till fullo. [...]
En annan aspekt var än mer ovanlig. Reichsbank företog sig att acceptera alla
MEFO-sedlar oavsett tidpunkt, storlek, antal och utgångsdatum, och växla dem
till pengar. Sedlarna förräntades med fyra procent. På detta sätt gavs
MEFO-sedlarna sånär egenskapen av pengar, dessutom räntebärande sådana.
Banker, sparbanker och företag kunde förvara dem precis som om de var
kontanter.70
48
Schacht gav med dessa ord ett eftertryckligt erkännande åt MEFO-sedlarna, men
samtidigt ville han i slutet av sin aktiva tid inte vidareutveckla systemet på det sätt som
den högsta ledningen önskade. Schacht hävdar att detta var skälet till att han tvingades
lämna sin chefspost på Reichsbank i januari 1939.71 I Mein Kampf (1925) framkommer
också att Hitler hade starka personliga uppfattningar om bank- och penningpolitik. I
kapitel 8, med rubriken Begynnelsen av min politiska aktivitet, skriver Hitler att den
monetära frågan tack vare en Gottfried Feder blev en del av hans politiska plattform så
tidigt som 1919:
Medan jag lyssnade på Gottfried Feders första föredrag om att bryta
ränteslaveriets tyranni, förstod jag direkt att den berörde en teoretisk sanning
som skulle vara av enorm vikt för det tyska folkets framtid. [...] Tysklands
utveckling stod redan alltför klar för mig för att jag inte skulle förstå att den
hårdaste striden inte måste utkämpas mot fientliga nationer, utan snarare mot
det internationella kapitalet. […] Striden mot det internationella finans- och
lånekapitalet har blivit den viktigaste punkten i programmet för den tyska
nationens kamp för sin självständighet och frihet.72
Gottfried Feder var tillsammans med Anton Drexler och Hitler en av NSDAP:s tidiga
nyckelpersoner. Som partiets ledande ekonomiske ideolog formulerade Feder bland
annat partiprogrammet till de avgörande valen under 1932 och 1933. Vid sidan av de
antisemitiska inslagen står i programmet på sidan 30 beskrivet att partiets ekonomiska
princip är att ”finans skall tjäna staten, finansmagnater ska inte ska skapa en stat i staten,
därav målet att bryta ränteslaveriet”. I konkreta ordalag förespråkas bland annat att
avskaffa statens skulder till de stora finanshusen och ge ut räntefri valuta för att
finansiera större offentliga projekt, samt att grunda en bank för att bevilja räntefria lån
till utveckling av näringslivet.73 Schacht, som själv inte var nationalsocialist, motsatte
49
sig flera av dessa reformer och verkar även ha lyckats avstyra införandet av dem under
sin tid som centralbankschef. Schacht skriver själv i The Magic of Money:
Nationalsocialistisk agitation under Gottfried Feders ledarskap riktade stor vrede
mot privat bankverksamhet och mot hela valutasystemet. Nationalisering av
bankerna, befrielse från ränteslaveri och införandet av
statliga ”Feder”-giropengar, dessa var slagord som skulle blivit slutet för vår
bank- och penningekonomi. Jag var tvungen att avleda Hitler från dessa
destrukiva föreställningar.74
Schachts ovanstående uttalande, tillsammans med hans bakgrund inom den
internationella finanssektor som Hitler utgav sig att strida emot, gör det något
förunderligt att Feder efter nazisternas maktövertagande endast fick en marginell
position i den nya regeringen och valdes bort från posten som centralbankschef till
förmån för Schacht. Även om Schachts MEFO-stimulans kortsiktigt räddade landet från
den akuta ekonomiska krisen emitterades den, om Schachts beskrivning är korrekt, som
en räntebärande statsskuld enligt en princip som ligger nära det moderna
penningsystemets dynamik. En av flera möjliga förklaringar till Schachts utnämning
framom Feder är att den var en del av ett alliansbygge mellan Hitler och industriella
intressen, bland vilka den välrenommerade Schact var långt mer populär än den mer
populistiskt inriktade Feder. Trots de tragedier denna tidsepok förde med sig, kan man
konstatera att den inbegriper ett anmärkningsvärt kapitel monetär historia som
ytterligare belyser den politiska dramatik som omgivit kontrollen över bank- och
penningsystemet.
Ett reformalternativ som syftar till att öka medvetenheten om penningmakten som ett
centralt samhälleligt maktinstrument, är att erkänna den som en fjärde oberoende
statsmakt vid sidan av den lagstiftande, verkställande och dömande makten och införa
allmänna val till bankfullmäktige istället för att som i dagsläget låta riksdagen utse dess
50
representanter. Man kan samtidigt understryka att penningmakten inte nödvändigtvis
måste vara en offentlig institution. Den kan också kontrolleras av en ideell organisation,
exempelvis genom så kallade allmänningsstiftelser enligt Peter Barnes beskrivning i
Capitalism 3.0. 75 Wikimedia Foundation är ett exempel på hur sådana
allmänningsstiftelser kan användas – i det fallet för att driva den ideella encyklopedin
Wikipedia. I teorin är det möjligt att också bygga ett valutasamfund enligt samma
princip. Så kallade LETS-system (från engelskans Local Exchange Trading Systems – det
vill säga lokala system för handelsutbyte) är exempel på hur sådana valutasamfund kan
konstrueras på lokal nivå. Från början uppstod LETS i 80-talets Kanada i den lilla staden
Courtenay som då hade en arbetslöshet på omkring 40 procent. Efter att märkbart ha
förbättrat situationen rönte den nya valutan stor popularitet bland lokalbefolkningen
och har sedan dess spridit sig över hela världen i många olika varianter.76 Namnet på
själva valutan är även det godtyckligt, LETS är endast en gemensam nämnare för
grundidén att sätta upp ett valutasamfund under lokal, regional, nationell eller
potentiellt även global kontroll. En business-to-business-variant på ett LETS-liknande
system är den schweiziska valutan WIR som verkat på nationell nivå parallellt med
konventionell valuta och bidragit till att stabilisera den schweiziska ekonomin ända
sedan 1934. Enligt en undersökning från 2010 användes WIR av 16 procent av alla
schweiziska företag.77 Ett typiskt LETS-system ger varje person i ett kreditsamfund
(geografiskt eller med annan gemensam nämnare) rätten till en viss mängd räntefri
kredit som de kan använda för att köpa varor och tjänster. Exempelvis kan en person gå
till frisören och enligt överenskommelse betala med låt säga € 5 och L 15 eller € 10 och
L 10. Kunden debiteras med -15 (eller -10) på sitt LETS-konto medan frisören krediteras
+15 (eller +10) för sin tjänst. I det skedet uppstår nya pengar. Den tillåtna mängden
kredit per person och de regler som gäller för att bevilja kredit kan utformas godtyckligt
beroende på samhällets speciella mål och behov.
51
3.2 Reserver
För att penningskapande ska kunna övergå från privatiserad till offentlig eller annan
gemensamhetskontroll, måste det nuvarande systemet baserat på fraktionella reserver
övergå till ett system baserat på vad som kallas fulla reserver. Systemet baserat på
fraktionella reserver gör det finansiella systemet sårbart. Detta eftersom problematiska
situationer kan uppstå av att en tillräcklig mängd insättare vill ta ut sina innehav från
banken eller inte kan fullfölja sina låneåtaganden. Internationella Valutafonden räknar
antalet finansiella kriser mellan åren 1970 till 2010 till sammanlagt 425 stycken,
fördelat på 145 bankkriser, 208 valutakrascher och 72 nationella skuldkriser.78 Av dessa
har åtminstone bankkriserna ett samband med bräckligheten som finns inbyggt i
systemet baserat på fraktionella reserver. I diskussionen om finansiell stabilitet är det
även värt att kort nämna de stora försäkringsbolagen. När finanskrisen 2008 bröt ut var
det inte bara banker som behövde extra understöd för att undvika kollaps. Även
försäkringsbolag såsom AIG var i behov av räddningspaket, mycket på grund av så
kallade Credit Default Swaps (CDS) som i finanskrisens eftermälen blev kända som
finansiella massförstörelsevapen. CDS utgör i praktiken en motsvarighet i
försäkringsbranschen till bankverksamhet baserat på fraktionella reserver i det att de
härrör från att försäkringsbolag tar på sig långt större åtaganden än de kan fullfölja i
tider av finansiell kris. En reform som är utformad för att förebygga finansiella kriser
som dessa är den så kallade Chicagoplanen som presenterades 1933 vid University of
Chicago. Upphovsmännen till planen tog inspiration från Frederick Soddys arbeten på
området i ett försök att reformera den amerikanska ekonomin efter den stora
depressionen. IMF-ekonomen Michael Kumhof som nämndes i det förra kapitlet är en
av dem som åter fört upp förslaget i moderniserad tappning.79 I generella ordalag
innebär Chicagoplanen en övergång till det system som allmänheten tror att dagens
system är, det vill säga att banker endast kan låna ut pengar som de får från inlåning.
Utlåning skulle efter reformen kräva en insättares medgivande, vilket betyder att denne
52
inte heller kan kräva tillbaka sina pengar under lånetiden av det enkla skälet att båda
parter är väl införstådda i att pengarna är utlånade. Med en sådan reform skulle
bankrusningar inte längre vara ett potentiellt problem eftersom alla pengar som finns
tillgängliga för uttag på kundens bankkonto under ett system med fulla reserver alltid
måste finnas i banken. En annan konsekvens av detta är att insättare lättare kan
kontrollera till vilket ändamål deras pengar används. Seigniorage, det vill säga vinsten
av att skapa nya pengar, skulle under Chicagoplanen överföras från kommersiella
banker till offentligheten. De Chicago-inspirerade IMF-ekonomernas förslag har stora
likheter med ett reformförslag från den brittiska tankesmedjan Positive Money.80
Bild 5. Delar av reformförslaget från Positive Money.
53
Förslaget från Positive Money inkluderar en övergång till fulla reserver genom att
särskilja på insättningskonton där pengar endast förvaras och på konton för utlåning
och investeringar. Vidare inkluderar förslaget bland annat att låta penningskapandet
kontrolleras av en oberoende demokratiskt vald kommitté som skulle ha uppgiften att
råda över hur mycket pengar som ska tillföras ekonomin, medan staten skulle ansvara
för att spendera pengarna. Ett sådant system skiljer sig från det nuvarande
centralbankssystemet med att nya pengar tillförs realekonomin först snarare än som
idag genom lån till bostäder och köp av olika värdepapper på finansmarknaden som
endast indirekt stimulerar realekonomin. Åtgärden syftar till att minska risken för
bubblor på bostadsmarknaden och mer effektivt stimulera sysselsättning.
Frederick Soddys förslag till hur en övergång till fulla reserver skulle ske utan att orsaka
finansiell härdsmälta, vilket kan ske om det införs obetänksamt, består i att låta banker
låna nya pengar från statens bank för att täcka upp sina reservunderskott. Med denna
manöver skulle bankerna förbli fortsatt likvida utan att bli tvungna att återkalla lån
samtidigt som statsskulden skulle minska, kvittas eller övergå i en fordran. Sett från
diskussionen om fraktionella jämte fulla reserver är den europeiska bankunionen, som
inkluderar att EMU:s medlemsländer kollektivt kommer att ansvara för framtida
räddningspaket till krisbanker genom vad som kallas för Single Resolution Mechanism,
en lösning som fokuserar på symptomen och inte på de bakomliggande orsakerna till
det finansiella systemets instabilitet.
3.3 Konvertibilitet
Hollywood-produktionen In Time från 2011 är ett bokstavligt porträtt av uttrycket att
tid är pengar. Filmens handling utspelar sig i en fiktiv verklighet där alla människor
slutar åldras vid 25 års ålder. Alla har en klocka på armen som, om den tickar ner till 0,
automatiskt avrättar personen genom ett inopererat mikrochip i armen. Alla får betalt
för varor och tjänster i timmar, dygn och veckor. De rika lever för evigt, medan de
54
fattiga i väldigt konkret mening hankar sig fram en dag i taget. I en sådan fiktiv
verklighet kan var och en konstatera att efterfrågan på denna valuta är garanterad
genom sitt intima samband med tid. Valutan Ithaca Hours81, en av de mest spridda
alternativa valutorna i USA, är en mindre extrem variant på en tidsbaserad valuta som
bygger på en allmän riktlinje för en timlön på en ”HOURS”. Riktlinjen är inte tvingande
och var och en kan själv betala mer för mer kvalificerade tjänster. I Japan har den
tidsbaserade valutan Fureai Kippu (ung. ”vårdrelationsbiljett”) använts för att
komplettera äldrevården genom att betala för assistans av den äldre befolkningen med
en valuta som kan användas under egen sjukdom eller pension, eller ges till släktingar i
behov av omsorg i andra delar av landet.82 Att göra en valuta direkt konvertibel till tid,
guld eller någon annan vara eller tjänst, syftar till att garantera en valutas bytesvärde
och förtroende för den, både på kort och lång sikt. Det mest typiska exemplet är
guldstandarden, som innebar att man på begäran kunde lösa in sina papperspengar mot
guld. På sätt och vis kan man säga att dollarn fortfarande är indirekt uppbackad av den
så kallade oljedollarn, som inneburit att olja endast kunnat köpas i dollar. Med detta har
den garanterade globala efterfrågan på olja i sin tur garanterat efterfrågan på dollar.
Man kan spekulera i huruvida Irans beslut att övergå från dollarn till att sälja sin olja i
utbyte mot andra valutor såsom yen, yuan och rubel utgjort en del av motivbilden till
den hårdföra politiken gentemot landet från amerikansk sida.
Ett förslag som förts upp för diskussion i Ryssland är att övergå från oljedollarn genom
att knyta rubeln till en elektricitetsstandard där varje rubel skulle garantera utbyte mot
ett visst antal kilowattimmar.83 Vladimir Zaznobin, professor i konceptuell teknologi
(se kapitel 1.7) från Sankt Petersburgs Statliga Lantbruksuniversitet, är en av dem som
lyft upp förslaget. Zaznobin argumenterar bland annat för att den ekonomiska
vetenskapen skulle bli mer vetenskaplig om man kunde etablera en fast måttenhet för
ekonomiskt värde som motsvarar metriska och andra enheter inom naturvetenskaperna.
En fördel med elektrostandard enligt Zaznobins argumentation är att den till skillnad
från oljedollarn kan preciseras mer exakt. Guldstandardens styrka låg enligt Zaznobin i
den egenskap han benämner som så kallad invariant-prislista, som enligt hans sätt att
55
använda begreppet syftar på en vara eller tjänst som alla övriga varor och tjänster i den
övriga ekonomins värde mäts i – varde det guld eller kilowattimmar. Zaznobin pekar på
att guld historiskt sett har haft just denna egenskap, men att guldbaserad valuta inte
längre kan tjäna den moderna civilisationens behov eftersom det har svag reell koppling
till den moderna ekonomin. Elektricitet däremot utgör en av dess främsta
grundförutsättningar. Man får förutsätta att en valuta med elektrostandard har
egenskapen att mängden valuta rimligtvis endast kan expanderas när elproduktionen
ökar. Om en ökad elektricitetsproduktion betyder ökad produktionskapacitet inom
industrin, bör elektrovaluta kunna ges ut utan att orsaka ett förhöjt prisindex. Vidare får
man anta att kontrollen över valutaskapandet under en elektrostandard är beroende av
vem som kontrollerar och reglerar elproduktionen.
Även koldioxidbaserad valuta är i viss mån en typ av energistandard i ett samhälle som
baseras på fossila bränslen. Den stora risken med en koldioxidvaluta är om de tillåtna
utsläppsmängderna, och därigenom penningmängden, skulle stramas åt utan att detta
skulle kompenseras med en motsvarande utbyggnad av ersättande energiresurser och
därigenom orsaka ekonomisk härdsmälta. Bernard Lietaers förslag till en global
referensvaluta, kallad Terra84, är ett exempel på hur en valuta kan backas upp på ett mer
diversifierat sätt. Terrasystemet är utvecklat för att verka som en kompletterande valuta
i den globala handeln som kan stärka ekonomin främst under lågkonjunktur.
Terra-systemet, illustrerat enligt bild 6, kan beskrivas i följande femstegsförlopp:
1a. En oljeproducent med överflöd i lagret på grund av dåliga tider säljer 1 miljon fat råolja
till Terra-alliansen.
1b & 1c: Terra-alliansen säljer en del av oljan till andra medlemmar av alliansen som redan
har Terra för att ha ett lager med sammanlagt 12 olika varor som backar upp valutan.
Varorna ska bestå av dem som mest används i global handel, såsom spannmål, koppar och
fordringar till containertransporter.
1d: Marknadspriset för råolja är i dagsläget ungefär 100 dollar per fat. Låt säga att
Terra-alliansen sätter referenspriset för 1 Terra till cirka 10 dollar dollar. Således köps oljan
för 10 miljoner Terra som oljeföretagets konto krediteras med. I det skedet skapas Terra.
56
Bild 6. Schema för referensvalutan Terra.
2a: Oljeföretaget använder sitt innehav av Terra för att köpa en oljerigg från ett företag som
är villigt att acceptera Terra i handel.
2b: Oljeriggsförsäljaren använder Terra för att köpa komponenter från sina egna
underleverantörer.
2c: Processen av cirkulation fortsätter tills dess att Terran löses in från alliansens lager.
57
3: Oljeproducenter och andra Terraanvändare betalar en så kallad demurrage-avgift från
sina konton som ungefär kan översättas som rostningsavgift. Avgiften beror på hur mycket
Terra man har på sitt konto multiplicerat med tiden. Om man i genomsnitt haft 100.000
Terra på sitt konto under ett år, debiteras exempelvis 1 procent – det vill säga 1000 Terra.
Avgiften används av Terraalliansen för att finansiera administrationen. Rostningsavgiften
syftar till att främja fortsatt cirkulation av valutan. Syftet med Terran är således att i första
hand verka som utbytesmedium och endast i andra hand fungera som värdebevarare.
4: Om man återväxlar Terran till dollar eller någon annan valuta debiteras en 2-procentig
avgift. Syftet med inlösningsavgiften är att det ska vara snäppet fördelaktigare att behålla
valutan i omlopp än att lösa in den. I återväxlingen säljer alliansen den mängd varor som
Terran motsvarar och ger inlösen i konventionell valuta.
5: Andra har möjlighet att använda Terra som en referensvaluta för att minska risken för
skada genom valutakursväxlingar även om de använder konventionell valuta i sin
verksamhet.
Vid sidan av att komplettera konjunkturcykeln skulle syftet vara att göra det lättare för
företag att verka utan att ta lån och därigenom motverka kortsiktigt tänkande och
artificiellt betingat tillväxttryck som följer av räntebärande skuldsättning. Via Terran
kan företag, och även länder, i dåliga tider sälja delar av sitt varuöverskott i utbyte mot
Terra. Valutan är designad för att verka parallellt med konventionell valuta och verkar
endast i elektronisk form. När det gäller uppbackning kan man se att Terran är
garanterat konvertibel till en viss mängd varor. I diskussionen om uppbackning bör man
även nämna den konventionella varianten av pengar – som upprätthåller sitt värde på
tre sätt. Det första är det faktum att man måste inneha dessa pengar för att betala sin
skatt. Det andra sättet som pengarna hålls efterfrågade är att det alltid finns en större
mängd skulder än det finns valuta i omlopp. En tredje aspekt är att någon typ av pengar
alltid efterfrågas som ett verktyg som bytesmedel, värdebevarare och standardiserad
värdemätare. Det betyder att ett fiat-monopol, som inte är specifikt uppbackat av någon
specifik vara eller tjänst (exempelvis elektricitet), de facto är uppbackat av hela
ekonomins varu- och tjänsteproduktion eller, som Soddy uttryckte det, av det virtuella
58
välståndet. I värsta fall kan garanterad konvertibilitet till en viss mängd av en vara till
och med vara till skada för ekonomin. En ren guldstandard garanterar att pengar kan
konverteras till en viss mängd guld, men samtidigt förutsätter det att
produktivitetsökningar kompenseras med prisdeflation istället för med ökad
penningmängd och stabil prisnivå. Förespråkare för guldstandard argumenterar ofta för
att en guldvaluta skulle vara överlägsen när det gäller valutans stabilitet, men
guldprisets volatilitet antyder att inte heller detta kan tas för givet. En valutas
värdebevarande förmåga är inte heller nödvändigtvis det mest centrala för ett
välfungerande penningsystem, vilket experimentet i Wörgl, som tas upp i följande
kapitel, påvisar. När man utreder huruvida ett penningsystem ska bygga på
konvertibilitet till en viss vara eller inte, bör man således specificera vilket syfte man
vill uppnå med det. Olika förutsättningar för olika typer av ekonomier kan kräva olika
typer av lösningar för att uppnå önskat resultat.
3.4 Räntemekanismen
En gammal historia berättar om en persisk kejsare som var så exalterad över ett nytt
schackspel att han erbjöd schackspelets uppfinnare att fullgöra vilken önskan som helst.
Uppfinnaren, som var en mycket klok matematiker, bad om ett enda korn spannmål för
den första schackrutan och ett dubbelt ökande antal korn för var och en av de
resterande 63 schackrutorna. Kejsaren blev först glad över matematikerns måttfullhet,
tills dess att han insåg att denna exponentiella önskan skulle göra att han enbart för den
sista rutan skulle ha behövt ge matematikern mer spannmål än som fanns tillgängligt i
hela världen. Måhända är det den exponentiella dynamiken i ränta på ränta som fick
Aristoteles, och även det gamla Mellanösterns profeter, att uttala sig i tydliga ordalag
om hur man lånar pengar i enlighet med naturens högre ordning.
I Koranen står skrivet att handel inte strider mot Guds vilja, men däremot görs ett
59
kategoriskt fördömande av ränta (i texten benämnt som ocker):
De som livnär sig på ocker skall uppstå [till Domen] lika ostadiga på benen som den som
Djävulen med sin beröring slagit med vansinne. De säger nämligen: "Handel är inte
annorlunda än ocker." Men Gud har förklarat handel lovlig och förbjudit ocker. Den
som efter att ha fått kunskap om Guds allvarliga varning upphör att bedriva ocker får
behålla vad han dessförinnan vunnit, men Gud skall fälla den slutliga domen över
honom. Och de som faller tillbaka i denna synd har Elden till arvedel och där skall de
förbli till evig tid.85
Femte Mosebokens skrivelser presenterar ett helt annat synsätt som visar att
perspektivet på lån och ränta som sociala styrmekanismer är mycket gammalt:
När Herren, din Gud, välsignar dig, så som han har lovat dig, skall du låna ut till många
folk men aldrig själv behöva låna, och du skall härska över många folk, men de skall
aldrig härska över dig. [...]
Du får inte ta ränta av din broder, vare sig det gäller pengar, livsmedel eller något annat
som kan lånas ut mot ränta. Av en utlänning får du ta ränta, men av din broder får du
inte ta ränta, om Herren, din Gud, skall välsigna dig i allt du företar dig i det land du
kommer till och tar i besittning.86
Med så diametralt motsatta utgångspunkter som de ovan, kan man förstå varför
räntefrågan historiskt sett varit en bidragande faktor till slitningar mellan de
Abrahamitiska religionerna. Jesus var, om man utgår från Bibeln, inte lika explicit i
frågan som Moses och Muhammed, men man kan likväl notera att den enda gången
som Jesus uppges ha varit fysiskt handgriplig var när han drev ut penningväxlarna ur
templet och anklagade dem för att ha gjort sin faders hus till ett rövernäste.87 Denna
bibliska episod kan ha varit en bidragande ideologisk faktor till att den katolska kyrkan
åtminstone under en tid införde vissa restriktioner gällande ränta. En generell moralisk
invändning mot ränta är att det innefattar en vinst till kreditgivaren utan att denne själv
60
producerat en vara eller en tjänst. Den systematiska utmaningen för ett helt räntefritt
bank- och penningsystem, såsom förespråkas av Koranen, är att finna fungerande
substitut till de fördelar räntan har som incitament för återbetalning och utlåning. JAK
Medlemsbank i Sverige är en bank som utvecklat en egen lösning på detta genom att
kräva sparande före, under och efter låneperioden som motprestation för kreditgivning.
De månatliga lånekostnaderna är ungefär lika stora som hos en vanlig affärsbank, men
skillnaden är att en JAK-låntagare efter att ha betalat av sitt lån har samlat ett ansenligt
sparkapital. Vid sidan av helt räntefria modeller som JAK finns det även andra moderna
reformalternativ för räntemekanismens roll i samhällsordningen. Ellen Brown
förespråkar exempelvis att låta ränta finansiera gemensamhetens utgifter och använder
målande fiktion för att illustrera denna idé:
Den onda häxan Västan härskar över en mörk förläning med en enda privat
bank som ägs av häxan. Banken ger och lånar ut alla pengar i riket och debiterar
en räntesats på 10 procent. Häxan trycker 100 häxdollar, lånar ut dem till sina
väljare, och kräver 110 tillbaka. Folket har inte de extra 10 dollarna, så häxan
skapar ytterligare 10 i sin bokföring och lånar ut dem också. Penningmängden
måste ständigt öka för att täcka räntan, som slutligen hamnar i häxans privata
kassakistor. Hon blir gradvis rikare, allteftersom folket glider djupare in i skuld.
Hon använder sina ackumulerade vinster för att köpa saker hon behöver. Hon är
speciellt förtjust i små hus och butiker med halmtak, som hon har en allt mer
ansenlig samling av. För att finansiera verksamheterna i sin förläning, beskattar
hon folket högt, vilket bidrar till deras finansiella bördor.
Glinda, den goda häxa från söder, regerar sitt rike på ett mer folkvänligt sätt.
Alla pengar i landet ges och lånas ut av en ”Folkets bank” som verkar för deras
bästa. Hon börjar med att skapa 110 folkets dollar. Hon lånar ut 100 av dessa
dollar mot 10 procents ränta och spenderar de extra 10 dollarna in i
gemensamheten genom program som är utformade för att förbättra den
allmänna välfärden – saker som exempelvis pensioner, socialvård, infrastruktur,
61
utbildning, forskning och utveckling. De 110 dollarna cirkulerar i
gemensamheten och kommer tillbaka till Folkets bank som kapitalbelopp och
ränta på dess lån. Glinda lånar återigen ut 100 av dessa dollar in i
gemensamheten och spenderar de andra 10 dollarna på offentliga program,
vilket tillgodoser räntan för nästa runda av lån medan de förser folket med jobb
och förmåner. Under många år använder hon bara samma 110 dollar, utan att
skapa nya pengar. [...] Allra bäst, skatter är okända i riket.88
Ett exempel på en regering som äger sin egen affärsbank, med följdaktlig möjlighet till
egen kreditgivning och användning av ränteinkomster för offentliga ändamål, är Bank
of North Dakota i USA som verkat i delstaten North Dakota sedan 1919.89 En politisk
invändning mot offentligt ägande (eller andra typer av ägandeformer såsom
allmänningsstiftelser) av banker, är att det är en typ av socialism eller kommunism som
inte passar en modern marknadsekonomi. Om räntevinster används till att helt eller
delvis ersätta beskattning, kan man å andra sidan hävda det finns en kapitalistisk aspekt
till en sådan lösning som är minst lika väsentlig som den socialistiska aspekten av
offentligt ägande. Man kan också konstatera att begrepp som socialism och kapitalism
inte alltid används konsekvent i den politiska debatten. Ett exempel på det är att
offentligt finansierade uppköp kan benämnas som ett socialistiskt hot, samtidigt som
utköp som finansieras på exakt samma sätt, såsom under och efter finanskrisen 2008,
lika självklart kan benämnas som en förutsättning för kapitalism. Ett alternativ till såväl
uppköp som utköp är att utfärda framtida räddningspaket som lånepaket och på det
viset kompensera offentligheten för sin insats med en räntebärande fordran på de
banker som råkar i trångmål. Chicagoplanen och Positive Moneys reformförslag som
nämndes i kapitel 3.2, där pengar skapas endast i offentlig regi medan affärsbanker
fortsättningsvis kan låna mot ränta, är i sammanhanget mer konservativa alternativ som
eventuellt kan mildra räntans negativa effekter på makronivå. I diskussionen om
reformer av räntemekanismen är det till sist centralt att nämna så kallade
62
användningsavgifter, även kallade rostningsavgifter, som kan anses vara en form av
negativ ränta. Den tidigare analysen av Lietaers Terra är ett teoretiskt exempel på ett
sådant upplägg. Det mest berömda praktiska exemplet på ett penningsystem med
användningsavgifter är den österrikiska valutan Wörgl som brukades i en liten stad med
samma namn i Österrike under hela 1932.90 Den dåvarande borgmästaren Michael
Unterguggenberger var 1931 i en desperat ekonomisk situation i den stora
depressionens kölvatten och övertygade stadens ledning att pröva de principer som den
tyske ekonomen Silvio Gesell lade fram i sin bok Den Naturliga Ekonomiska Ordningen
(1918) för att förbättra den lokala ekonomin. Experimentet byggde på en valuta som
belades med en avgift med en procent per månad. Avgiften representerades med
frimärken som kunde inhandlas i den lokala handeln och fästas på sedlar som ”rostat”
efter månadsskiftets slut.
Bild 7. Wörglvaluta från 1932 med påklistrade frimärken som kvitton för användningsavgifter.
Experimentet avslutades abrupt efter drygt ett år med ett förbud från centralregeringen
i Österrike att fortsätta använda valutan. I ett brev där Unterguggenberger själv
63
sammanfattade experiementet uttryckte han stor besvikelse över förbudet eftersom han
noterade en anmärkningsvärd förbättring i den lokala ekonomin i form av minskad
arbetslöshet och förbättrade offentliga finanser till följd av den ökade
cirkulationshastigheten som avgiften gav upphov till. 91 Rostning skiljer sig mot
inflation med medföljande prisökning i det att den allmänna prisnivån kan hållas stabil
över tid, samt att enskilda aktörers kostnader för förlorad köpkraft är förutsägbara och
transparenta. Den teoretiska grunden för användningsavgifter är att pengars främsta roll
är att verka som bytesmedel och att rollen som värdebevarare är kompletterande men
sekundär. Margrit Kennedy gör en jämförelse mellan pengars uppgift att verka som
medium för varor på ett motsvarande sätt som en tågvagn är ett medium för
varutransport, och att hyra för att bruka den monetära infrastruktren således är skälig
av samma orsak som hyra för bruk av järnvägsnätets godsvagnar.92 Även Henry Ford
var inne på något liknande när han menade att penningsystemet bör betraktas som en
del av transportsystemet:
Pengar är endast en del av vårt transportsystem. Det förflyttar varor från människa till
människa. En dollarsedel är som ett frimärke, den gör ingen nytta om den inte förflyttar
nyttigheter mellan personer.93
Den så kallade Gresham’s lag säger att pengar som tappar i värde kommer att användas
som betalningsmedel framom pengar som behåller sitt värde. Om en klassiskt
guldbaserad valuta rent hypotetiskt skulle cirkulera parallellt (se kapitel 3.5) med en
valuta som Wörgls, är det därför troligt att Wörgl-valutan kommer att dominera
handeln. Vidare har system med användningsavgifter ett inbyggt incitament att låna ut
pengar räntefritt. Detta eftersom man genom att låna ut sådan valuta kan undvika
avgiften, som i Wörgls fall rörde sig om en procent månatligen. Dessutom uppmuntrar
användningsavgifter till förskottsbetalningar, som de facto utgör en form av räntefri
kredit (för säljaren) eller sparande (för köparen). Inkomsterna från avgiften gör det
64
möjligt att finansiera administrationen av systemet och kan eventuellt även finansiera
vissa gemensamhetsutgifter. Tillsammans med initiativ som JAK och North Dakota,
visar erfarenheterna från Wörgl på att räntemekanismen kan anpassas på olika sätt, med
olika konsekvenser för samhällsekonomin.
3.5 Monokultur och multikultur
Lietaer bjuder på ett originellt perspektiv på pengar genom att ställa frågan huruvida det
är nödvändigt för en och samma valuta att uppfylla samtliga funktioner att verka som
värdemätare, bytesmedel och värdebevarare. En valuta med rostningsavgift, som främst
fullgör funktionen som bytesmedel, kan exempelvis kompletteras med silver och guld
som främst fullgör funktionen som värdebevarare. Kan det finnas en vinst i att nyttja
parallella valutor med specialiserade egenskaper för olika syften? En vinst i ett brett
parallellt utbud av valutor enligt Lietaer vore att resiliensen (återhämtningsförmågan) i
det ekonomiska systemet skulle stärkas. Precis som biologiska monokulturer är
känsligare för förändring än ekosystem med hög diversitet, menar Lietaer att även
monetära monokulturer är mindre motståndskraftiga för påfrestningar än ett
ekonomiskt ekosystem där flera valutor existerar parallellt.94 Friedrich Hayek tangerade
Lieaters tankegång när han skrev om det moderna valutamonopolet i nedanstående
ordalag:
Det har defekterna som alla monopol har: man måste använda deras produkt
även om den inte är tillfredsställande, och framförallt förebygger det upptäckten
av bättre metoder att tillfredsställa ett behov som monopolisten inte har
incitament att upptäcka. Men människor har aldrig givits möjligheten att
upptäcka fördelarna [med att använda andra valutor].95
Hayeks poäng är att ett valutamonopol gör det svårare att bedöma om den specifika typ
65
av pengar som används är den mest ändamålsenliga för att fylla sina funktioner,
eftersom det inte finns några andra valutor att jämföra med. I viss utsträckning kan man
konstatera att parallella valutor existerar redan idag, såsom påvisats i tidigare kapitel.
Lietaer beräknar antalet kompletterande valutor i världen idag till cirka 4000. 96
Bonuspoäng från olika flygföretag är på sätt och viss även det exempel på parallell
valuta, vilken används för att profilera ett företag genom att ge ut en egen variant av
kredit. I synnerhet i tider av lågkonjunktur, då en större del varor och tjänster förblir
outnyttjade, kan det finnas en samhällelig nytta i att främja användningen av sådana
kompletterande valutor. Ett valutamonopol har fördelen att det inte kräver
uppbackning eftersom pengar alltid efterfrågas som ett verktyg för att hantera virtuellt
välstånd. I ett system med flera valutor som verkar parallellt är det svårare för en
enskild fiatvaluta att garantera sin ställning. Det troliga i en monetär multikultur är
således att behovet av förtroendegaranterande mekanismer genom konvertibilitet är
större än i en monokultur. Något som bör nämnas i diskussion är de juridiska villkoren
för parallella alternativa valutor, som skiljer sig från land till land. I allmänhet är de
dock inte olagliga. Begreppet lagligt betalningsmedel kan förvirra och betyder i
allmänhet inte att det är det enda tillåtna betalningsmedlet, utan att allmänhet och
företag är skyldiga att ta emot detta betalningsmedel för skulder, varor och tjänster om
inget annat avtalats.97 Det faktum att bankkrediter utgör över 90 procent av dagens
penningmängd, och att dessa exempelvis enligt svensk lag inte utgör lagligt
betalningsmedel (endast mynt och sedlar är det), visar på att det finns ett visst kreativt
utrymme även för andra aktörer att skapa valuta som inte är lagligt betalningsmedel.
66
3.6 Integritet och transparens
Att totalitära regimer i det forna östblocket läste medborgares post, har i västvärlden
traditionellt setts som en grov kränkning av människovärdet. Likväl är det idag ett
normaliserat faktum att digital korrespondens systematiskt lagras och övervakas i
demokratiska nationer, och betaltransaktioner utgör inget undantag från detta. Mot den
bakgrunden är det relevant att i korthet ta upp integritet och transparens som en egen
aspekt i diskussionen om valutareform. Integritet syftar i sammanhanget på skyddad
information, medan transparens syftar på genomskinlighet. Frågan är för vem ett
valutasystem är transparent och vilken typ av information det skyddar. Det innevarande
systemet är främst transparent för det politiska och finansiella centralstyret. För den
genomsnittlige användaren är det däremot inte transparent, bland annat eftersom
ytterst få individer idag förstår hur systemet fungerar. Alternativa valutor som
exempelvis Wörgl skiljer sig på detta plan eftersom de till sin uppbyggnad är lättare att
förstå och därigenom mer transparenta ur användar- och granskningssynvinkel. Så
kallad kryptovaluta är relevant att nämna i diskussionen om integritet och transparens
eftersom det möjliggör anonyma valutatransaktioner. Bitcoin, en kryptovaluta grundad
av pseudonymen Satoshi Nakamoto, har väckt stor uppmärksamhet i media de senaste
åren och tagit kryptovaluta till den breda allmänhetens kännedom. Eftersom krypterad
digital valuta besitter potential att utmana de grunder som det nuvarande valuta- och
skattesystemet står på, är det förståeligt att statliga myndigheter generellt associerar
Bitcoin med dess stora risker för hackning, svarta marknader och penningtvätt. Finlands
banks chefdirektör Erkki Liikanen har exempelvis kommenterat en svaghet med Bitcoin
i det inte finns någon central kontrollerande tredje part i betaltransaktioner. 98 Till
skillnad från konventionella digitala överföringar som görs i dagens banksystem, görs
transaktioner med Bitcoin direkt mellan säljare och köpare med endast digital
programvara som mellanhand. Ur användarsynvinkel kan man också konstatera att
Liikanen har en poäng med att just Bitcoin fört med sig vissa risker, exempelvis med
67
dess drastiska värdeutveckling både uppåt och nedåt och med hackningen 2014 av
Bitcoinbörsen Mount Gox. Ett ytterligare frågetecken som ännu måste rätas ut kring
Bitcoin, är huruvida valutans monetära programmering med gradvis avtagande
valutatillväxt är ändamålsenligt anpassad till realekonomin i det fall den skulle etableras
i större skala. I ett hypotetiskt scenario där Bitcoin tränger ut konventionell valuta är
det exempelvis möjligt att bankverksamhet baserat på fraktionella reserver kan komma
att bli nödvändigt för att bidra med den flexibilitet som den inprogrammerade
valutaökningen saknar. Optimisterna menar att Bitcoin genom sin öppna källkod
kommer att kunna förbättras med tiden och kompensera för svagheter som finns i den
nuvarande programmeringen. En sak är säker, och det är att Bitcoin bidragit till ökad
diskussion om vad pengar är och kan vara. Kryptovaluta påvisar det faktum att
programmerare idag kan skapa penningsystem med egenskaper som kan utformas enligt
eget godtycke. Det finns för närvarande en uppsjö av digitala valutor och det återstår att
se om Bitcoin eller någon annan kryptovaluta på sikt kan bidra till ett monetärt
paradigmskifte.
3.7 Målfunktion
Det innevarande penningsystemets målfunktion ska inte beblandas exempelvis med
centralbankens uttalade mål såsom exempelvis prisstabilitet eller full sysselsättning,
eftersom centralbanken endast utgör en delaspekt av det sammantagna bank- och
penningsystemet. Målfunktionen beskriver penningsystemets genomgripande syfte,
varde det uttalat eller inte. Sett som helhet utgår det nuvarande systemet i praktiken,
även om det är outtalat, från vad man kan benämnda som en krematistisk målfunktion
där finansiellt och (indirekt) politiskt kapital koncentreras till finansiella institutioner.
Å ena sidan är målfunktionen en generell aspekt som kan te sig mindre konkret än de
tidigare nämnda aspekterna. Å andra sidan bör man betänka att målfunktionen utgör
68
det grundfundament som de sex tidigare nämnda aspekterna måste anpassas utgående
ifrån. De system som lyfts upp i det tredje kapitlet bygger främst på målfunktioner som
har en gemensam nämnare i att de strävar efter en tjänande snarare än dominerande
roll i ekonomin, med ett penningflöde som tillgodoser en marknads potentiella utbud av
varor och tjänster eller, enligt Soddys terminologi, det virtuella välståndet. I sådana
system beror ekonomins sammantagna kapacitet inte på tillgång eller frånvaro av
pengar, utan av tillgång på arbetskraft, humankapital och råvaror. Det är ur den
synvinkeln man får betrakta den amerikanske poeten Ezra Pounds sätt att betrakta
pengar ur samhällelig synvinkel som inledde detta kapitel:
Att säga att en stat inte kan förverkliga sina syften för att det inte finns pengar,
är som att säga att en ingenjör inte kan bygga vägar för att det inte finns några
kilometer.
Francis Bacon ska ha myntat uttrycket att pengar är en god tjänare men en dålig herre,
vilket långt sammanfattar en krematistisk målfunktion som söker herravälde i
samhällsekonomin, jämte en alternativ målfunktion som strävar efter en tjänande roll i
ekonomin.
69
Epilog
Mot bakgrund av vad som presenterats i denna avhandling torde det finnas belägg för
att påstå att det finns dimensioner av det monetära området som i mångt och mycket
negligerats av vetenskap, media och politik. I avhandlingen har det bland annat visats
på att bank- och penningsystemet skulle kunna ses som ett samhälleligt
styrningsinstrument likt den verkställande, lagstiftande och dömande makten.
Utgående från detta perspektiv kan man notera att diskrepansen mellan olika bank- och
penningsystem är lika stor som mellan radikalt olika politiska system. Dagens
penningsystem främjar centralisering av ekonomisk och politisk makt hos en finansiell
elit, vilket har möjliggjorts bland annat genom att systemet är svårt att överblicka inte
bara för den stora massan, utan även för den så kallade intellektuella eliten. Eftersom
banker, pengar och skuld generellt setts som en sidoverksamhet utan större betydelse
för den samhällsekonomiska utvecklingen har nationalekonomer, som sammantaget
skrå betraktat, ännu inte lagt tillräcklig uppmärksamhet på att utforska och förstå
området från nya synvinklar som kan ge ökad insikt om penningmaktens egenskaper.
Ett perspektiv som kan erbjuda utökade möjligheter att analysera olika typer av
penningsystem och deras samhällsekonomiska konsekvenser, är att betrakta den
ekonomiska vetenskapen som en energivetenskap likt elektroniken och mekaniken.
Utgående från dokumentet med hänvisning till Harvardprojektet är pengar en
potentiell ekonomisk energi som rör sig i motsatt riktning till varu- och
tjänsteproduktion vilka motsvaras av dissipativ respektive kinetisk energi. Sett vid sidan
av mer konventionella teoretiska utgångspunkter såsom exempelvis kvantitetsteorin,
inkluderar det energetiska synsättet underförstått att det inte är tillräckligt (om än
nödvändigt) att se till penningmängd och omloppshastighet för att förstå fluktuationer i
pris och produktion, utan att man även måste inkludera tendenser i penningflödet. Ett
70
exempel där flödesinriktad analys skulle kunna bidra med en klargörande verkan är hur
olika centralbankers kvantitativa lättnader kunnat existera parallellt med låg inflation
eller till och med deflation. En modell såsom kvantitetsteorin fångar inte upp att de
kvantitativa stimulanserna slussats ut genom uppköp av obligationer som i första hand
påverkar börsen snarare än realekonomin. Konventionella modeller förbiser också i stor
grad på vilket sätt ekonomins aktörer är inbördes skuldsatta till varandra och hur dessa
relationer påverkar maktförhållanden inom samhällets olika sektorer. Dagens situation
där individer, företag och stater på ett övergripande plan satts i en stark
beroendeställning till global finans skulle knappast kunna fortgå om nationalekonomin
etablerade standardmodeller som synliggjorde detta. Ett anknytande område som kunde
dra nytta av en flödesinriktad analys är hur strömmen av ränteinkomster och
ränteutgifter ser ut och påverkar privata och offentliga aktörer, och huruvida negativa
räntesystem såsom exempelvis Wörgls kan ge upphov till en annan dynamik som bättre
gynnar samhällsekonomin som helhet. Skribentens ambitioner med detta arbete är inte
att föreslå en allomfattande monetär lösning på ett finländskt och internationellt plan,
men det vore önskvärt att andra forskare på sikt antar den utmaningen. Ett
konstaterande som likväl kan göras om potentiella lösningar är att flera av de alternativa
penningsystem som presenterades i det tredje kapitlet har en gemensam strävan i att
inte låta bank- och penningsystemet per automatik gynna en specifik grupp människor
eller institutioner, utan istället garantera att alla ekonomins aktörer verkar på lika
villkor. Till detta kan man tillägga att alternativa penningsystem har olika egenskaper
och att olika typer av ekonomier kan dra nytta av att anpassa de respektive aspekterna
av ett penningsystem såsom kontroll, konvertibilitet och ränta (i klassisk mening eller
negativ ränta i form av användningsavgifter) utgående från sina specifika
förutsättningar. Det ökande antal kryptovalutor som följt i Bitcoins kölvatten,
tillsammans med den ökade användningen av parallella lokala valutor, kan vara ett
tidigt tecken på en förestående monetär revolution som på sikt kan komma att förändra
det finansiella systemet på ett liknande sätt som internet förändrat medielandskapet,
71
även i det fall förändringar inte är möjliga att genomföra på offentlig nivå. Det finns
således skäl för nationalekonomin som fält att redan nu förbereda sig för ett sådant
scenario genom att lägga större fokus på den monetära frågan. Det är skribentens
förhoppning att avhandlingen kan uppmuntra andra forskare att ta vid för att
ytterligare klarlägga dynamiken i det innevarande systemet inklusive dess politiska
konsekvenser, och vidare utreda vilka alternativa system som är mest ändamålsenliga ur
nationell, regional och internationell synvinkel.
Avslutningsvis önskar skribenten framföra ett särskilt tack till den nationalekonomiska
institutionen vid Åbo Akademi, som har spelat en konstruktiv roll i arbetsprocessen.
Förhoppningsvis kan studiet av pengar fortgå i Frederick Soddys anda, vars ord på ett
kärnfullt sätt sammanfattar vad som enligt författaren bör vara det genomgripande
syftet med den fortsatta forskningen på området och tillämpningen av den:
Låt oss inte förslava människor så att bedragare kan härska,
utan ta tillbaka vår suveräna makt över pengar så att människor kan vara fria.99
72
Källor
Noter
1 Bernard Lietaer och Jacqui Dunne, Rethinking Money – How New Currencies Turn Scarcity Into
Prosperity, 2013, Berrett-Koehler Publishers, San Francisco, s.4.
2 Adam Smith, The Wealth of Nations, 1776, återpublicerad 1904 av Methuen & Co, London, Bok 1,
Kapitel 4: Of the Origin and Use of Money, egen översättning.
3 William Stanley Jevons, Money and The Mechanism of Exchange, 1875, D. Appleton and Co, New York.
4 Frederick Soddy, The Role of Money, 1934, George Routledge and Sons, London, s.32, 163.
5 Soddy s.46
6 Soddy s.34, 36
7 Soddy s.98
8 Soddy s.105
9 Soddy s.24
10 Soddy s.189
11 Soddy s.172
12 Lietaer och Dunne, s.61, egen övers.
13 Lietaer och Dunne, s.15, egen övers.
14 Nationalencyklopedin på nätet,
sökord ”kapital”, http://www.ne.se/ besökt 24 november 2014.
15 Encyclopedia of Marxism, sökord “capital”,
http://marxists.org/glossary/terms/c/a.htm#capital besökt 2 januari 2015.
16 Isac Boman, Nätverksekonomi, Kandidatavhandling vid Åbo Akademi, 2011.
17 Igor Solonko, Fenomen Kontseptualnoj Vlasti: Sotsialno-Filosofskij Analiz (Феномен Концептуальной
Власти: Социально-Философский Анализ), Solo, Sankt Petersburg, 2010.
73
18 Inga försthandskällor finns som bekräftar att Mayer Amschel Rothschild formulerat dessa ord. Den
tidigast kända källan för citatet till skribentens kännedom angivet på Wikiquote är Gertrude M. Coogans
Money Creators – Who Creates Money, Who Should Create It från 1935. Troligt är att citatet fått sitt
upphov från en populäruppfattning om de stora bankdynastiernas maktfullkomlighet och att Rothschild
fått stå som symbol för detta.
19 Henry Ford, My Life and Work, 1922, Doubleday, Page & Company, s.179, egen översättning.
20 ”Den ekonomiska vetenskapen” av Vetenskapens Värld, sänt på Sveriges Television
19 november 2012. Tillgänglig på youtube.com den 10 januari 2015 med sökorden ”den ekonomiska
vetenskapen”.
21 John Kenneth Galbraith, Money: Whence it came, where it went, 1975, återpublicerad 2001, Houghton
Mifflin Books, Boston, s.5 och s.18, egen översättning.
22 Murray Rothboard, Making Economic Sense (Andra upplagan utgiven 2005, först utgiven 1995), Ludwig
van Mises Institute, s.294, egen översättning.
23 Pujo-kommitténs rapport (Report of the Committee Appointed Pursuant to House Resolutions 429 and
504 : 1912-1913 - Pujo Committee Report) Tillgänglig på
http://www.scribd.com/doc/34121180/Pujo-Committee-Report-Report-of-the-Committee-Appointed-Pu
rsuant-to-House-Resolutions-429-and-504-1912-1913-Pujo-Committee-Report , besökt 15 februari 2015.
24 Paul Warburg, The Federal Reserve System: Its Origin and Growth, 1930, New York, Macmillan, vol.1
s.58 och s.60, egen översättning
25 Michael D. Bordo och William Roberds, A Return to Jekyll Island - The Origins, History and Future of
the Federal Reserve, 2013, Cambridge University Press, Cambridge.
26 G. Edward Griffin, The Creature from Jekyll Island, först ugiven 1994, American Media, Kalifornien.
27 Mike Maloney, Hidden Secrets of Money del 4,
http://hiddensecretsofmoney.com/videos/episode-4 besökt 6 november 2013.
28 Federal Reserve Bank of Chicago Public Information Center,
Modern Money Mechanics – A Workbook on Bank Reserves and Deposit Expansion,
först publicerad 1961 av, tillgänglig i uppdaterad version från 1994 på internet.
29 Wright Patman, A Primer on Money, 1964, Government Printing Office, Washington, s. 34.
Utarbetad för Sub-committee on Banking and Currency, Representanthuset, Åttioåttonde kongressens
andra session.
30 Se not 26. Egen översättning.
31 Brev från Riksbanken till Henning Witte,
http://files.meetup.com/189080/riksbanken%20svar%20pdf%208.7.10.pdf
besökt 26 september 2014.
74
32 Grace Commission, The President's Private Sector Survey on Cost Control, 12 januari 1984,
The Library of Congress, Congressional Research Service, US. Government Printing Office, s. 12,
http://digital.library.unt.edu/ark:/67531/metacrs9044/m1/1/high_res_d/IP0281G.pdf
besökt 10 januari 2015.
33 Statskontoret Finland, statens skuldförvaltning, statsskuldens struktur
http://www.treasuryfinland.fi/sv-FI/Statistik/Statsskuld/Statsskuldens_struktur , besökt 17 september
2014.
34 Finlands författningssamling, statsbudgeten för 2013, http://www.edilex.fi/data/sdliite/liite/6165.pdf ,
besökt 17 september 2014.
35 Robert H. Hemphill citeras i förordet till 100 % Money av professor Irving Fisher vid Yale University,
först publicerad 1935, återpublicerad 1996 av Pickering and Chatto, London.
36 New Work Federal Reserve, Second District Member Banks
http://www.newyorkfed.org/banks.html besökt 15 november 2014.
37 Federal Reserves Hemsida – FAQ
http://www.federalreserve.gov/faqs/about_14986.htm besökt 11 januari 2015.
38 Domstolsbeslut, Lewis v. United States, 680 F.2d 1239 (1982),
https://law.resource.org/pub/us/case/reporter/F2/680/680.F2d.1239.80-5905.html besökt 11 januari 2015.
39 Lag om Finlands Bank, Finlex, http://www.finlex.fi/sv/laki/ajantasa/1998/19980214
besökt 15 november 2014.
40 Pressmeddelande nr 11 från Finlands bank, 24 mars 2014,
http://www.suomenpankki.fi/sv/suomen_pankki/ajankohtaista/tiedotteet/pages/tiedote11_2014.aspx
besökt 15 november 2014.
41 Bloombergs företagsindex på Bloomberg Businessweek, “Company Lookup”,
sökord ”Bank of Finland” etc., http://investing.businessweek.com/research/common/
symbollookup/symbollookup.asp? lookuptype=private®ion=all&textIn=Bank%20of%20FInland
besökt 11 januari 2015.
42 Se exempelvis David Astle, Babylonian Woe: A Study of the Origin of Certain Banking Practices, 1975
(självpublicerad).
43 Aristoteles, Politiken, bok 1, del 8-10.
44 Artikel av Frederick Soddy, Cartesian Economics: The Bearing of Physical Science upon State
Stewardship, London, 1921, s.7.
45 Aristoteles, Politiken, bok 1, del 10.
75
46 Se Monetary Network Alliances hemsida Monneta.org och videon ”A Flaw in The Monetary System? ”
av Kathrin Latsch, http://vimeo.com/71074210 besökt 3 januari 2015. Enligt skribentens personliga
korrespondens med Latsch är räntekostnaderna i slutpriserna beräknade av en Ralf Becker vid University
of Manchester.
47 Artikeln Beyond Greed and Scarcity, iYes! Magazine , intervju med Bernard Lietaer
http://www.yesmagazine.org/issues/money-print-your-own/beyond-greed-and-scarcity
besökt 10 januari 2015.
48 Se not 44
49 Se studien The Network of Global Corporate Control – Stefania Vitali, James B. Glattfelder och Stefano
Battiston, ETH Zürich, 2011.
50 F.D.R.: His Personal Letters, 1928-1945, redigerad av Elliott Roosevelt, 1950, Duell, Sloan and Pearce,
New York, s. 373, egen översättning.
51 Carrol Quigley, Tragedy & Hope, först publiserad 1966 av The Macmillan Company, New York,
egen översättning av förordet.
52 OECD Library,
http://www.oecd-ilibrary.org/economics/macroeconomic-impact-of-basel-iii_5kghwnhkkjs8-en
besökt 8 januari 2015.
53 Intervju med John Perkins på Democracy Now , 3 mars 2006,
http://www.democracynow.org/2006/1/3/former_economic_hit_man_john_perkins
besökt 21 oktober 2014, egen översättning.
54 Artikel från New Work Times 14 februari 1917 , egen översättning,
http://query.nytimes.com/gst/abstract.html?res=9504E7DA1538EE32A25757C1A9649C946696D6CF
besökt 10 januari 2015.
55 John Taylor Gatto, The Underground History of American Education, 2000-2001,
Oxford Village Press, Oxford.
56 Quigley, 130-132
57 Derek Wilson, Rothschild: Familjen, makten, rikedomen, 1988, Gedin, Stockholm, s.219.
Originaltitel: Rothschild: a story of wealth and power, Andre Deautsch, Storbritannien, 1988.
58 Medlemslistor från Council on Foreign Relations hemsida:
http://www.cfr.org/about/corporate/roster.html, http://www.cfr.org/about/membership/roster.html,
http://www.cfr.org/about/history/cfr/appendix.html, besökta 11 januari 2015
59 Lukket eltitært netværk har i 40 år påvirket regeringar, artikel på Danmarks Radio 5 november 2013,
http://www.dr.dk/Nyheder/Udland/2013/11/04/200554.htm besökt 10 januari 2015.
76
60 Trilateral Commissions hemsida om David Rockefeller:
http://trilateral.org/go.cfm?do=Page.View&pid=21 besökt 10 januari 2015.
61 Bilderbergmötets hemsida, lista på deltagare och medlemmar i styrkommittén
http://www.bilderbergmeetings.org/participants_2011.html,
http://www.bilderbergmeetings.org/participants_2010.html
http://www.bilderbergmeetings.org/participants_2008.html
http://www.bilderbergmeetings.org/steering-committee.html,
http://www.bilderbergmeetings.org/former-steering-committee-members.html, besökta 10 januari 2015.
62 Artikel av Ezra Pound, What Is Money For, 1935,
https://archive.org/details/WhatIsMoneyFor , besökt 5 januari 2015.
63 Edison’s Idea for a New Kind of Money, artikel publicerad i The New York Times 16 juli 1921.
Se sammanfattning på http://www.newspapers.com/newspage/20478456/ besökt 8 januari 2015.
64 Clifford Huge Douglas, Social Credit, först utgiven 1924 av Gordon Press, New York.
65 Den omfångsrika lagstiftningen, som omger det som sedermera benämnts som Greenbacks, har tolkats
på olika sätt av samtida jurister, ekonomer och historiker. Lagstiftning och tillhörande stenograferade
diskussioner på temat finns arkiverade i den amerikanska kongressens bibliotek, se bland annat
representanthusets lagförslag 240 från 1862 på
http://memory.loc.gov/cgi-bin/ampage?collId=llhb&fileName=037/llhb037.db&recNum=1096
besökt 29 december 2014.
66 Se exempelvis Tallies and Technologies - Monetary innovation goes back a long way, Dave Birch, 2002
http://www.thocp.net/timeline/papers/tallies.pdf besökt 8 december 2014.
Se även brittiska parlementets arkiv om tallypengar:
http://www.parliament.uk/about/living-heritage/building/palace/estatehistory/
from-the-parliamentary-collections/fire-of-westminster/tallysticks/ besökt 8 december 2014.
67 James E. Thorold Rogers, Six Centuries of Work and Wages: The History of English Labour, 1884,
återpublicerad av Batoche Books, Kitchener, 2001, sid 388,
http://socserv2.socsci.mcmaster.ca/econ/ugcm/3ll3/rogers/sixcenturies.pdf besökt 29 december 2014.
68 Hjalmar Schacht, The Magic of Money, 1967, Oldbourne, London, s.70.
69 Schacht s. 116
70 Schacht s. 113
71 Schacht s. 117
72 Adolf Hitler, Mein Kampf, Kapitel 8 – Beginnings of my political activity, egen översättning från
engelskspråkig översättning publicerad 1941 av Reynal & Hitchcock, New Work, s.287. Först publicerad
av Fritz Eher Verlag, München, 1925.
77
73 Gottfried Feder (1932), The Program of the NSDAP - The National Socialist German Workers’ Party and
its General Conceptions, s.30, publicerat på engelska 1980 av B.P. Publication, Shotton, Storbritannien.
Först publicerad av Fritz Eher Verlag, München, 1932.
74 Schacht s. 154-155
75 Peter Barnes, Capitalism 3.0: A guide to reclaiming the commons, 2006,
Berrett-Koehler Publishers, San Francisco.
76 Lietaer och Dunne, s.75
77 Rethinking Money, artikel på Huffington Post av Jacqui Dunne, 9 december 2012,
http://www.huffingtonpost.com/jacqui-dunne/rethinking-money_b_2268797.html besökt 10 januari
2014. Se även WIR:s profil på Community Currency Knowledge Gateway:
http://community-currency.info/en/currencies/wir-bank/ , besökt 7 januari 2015.
78 IMF Working paper: Resolution of Banking Crisises: The good the bad and the ugly av Luc Laeven och
Fabian Valencia , publicerat på IMF:s hemsida
http://www.imf.org/external/pubs/ft/wp/2010/wp10146.pdf , besökt 3 december 2013.
79 IMF Working Paper: The Chicago Plan Revisited av Jaromir Benes och Michael Kumhof, publicerat på
IMF:s hemsida http://www.imf.org/external/pubs/ft/wp/2012/wp12202.pdf , besökt 3 december 2013.
80 Sammanfattat i boken Modernising Money: Why Our Monetary System is Broken and How it Can be
Fixed, Jackson och Dyson (2012), publicerad av Positive Money, Storbritannien.
81 Artikel om Ithaca Hours grundare Paul Glover, Ithaca Hours revival would require community support,
http://www.ithaca.com/news/ithaca-hours-revival-would-require-community-support/article_175100c4-
65d6-11e0-bd73-001cc4c002e0.html besökt 8 januari 2015.
82 Community Currency Knowledge Gateway,
http://community-currency.info/en/currencies/asia/fureai-kippu/ besökt 7 januari 2015.
83 Artikel av Vladimir Zaznobin i New Europe – EU, Russia, Secure Future For Europe
http://www.neurope.eu/article/eu-russia-secure-future-europe besökt 5 oktober 2013.
84 Artikel av Bernard Lietaer och Gwendolyn Hallsmith i The Solutions Journal – Making Money For
Business: Currencies, Profit and Long-Term Thinking, http://www.thesolutionsjournal.com/node/992
besökt 9 mars 2014.
Se även publikationen The Terra White Paper från 2006 på Monetary Network Alliance:
http://monneta.org/upload/pdf/Pub_BL_Terra_WhitePaper.pdf (besökt 3 januari 2015).
78
85 Koranen, 2 Al-Baqarah (Kon) vers 275. Tillgänglig på svenska på
http://www.koranensbudskap.se/translations.aspx?chapterID=2&langID=1&p=19
besökt 22 november 2014.
86 Femte Moseboken, 15:6, 23:19-20
87 Förekommer på ett flertal ställen i Nya Testamentet, se exempelvis Markus 11:15-19
88 Ellen Brown, Bankerna och Skuldnätet, Anarchos Förlag, Göteborg, 2008, s.391, först publicerad 2008 av
Third Millenium Press, Los Angeles, USA.
89 Bank of North Dakota, http://banknd.nd.gov/contact_us/BND_FAQ_FINAL.pdf besökt 8 oktober 2014.
90 Unterguggenberger Institut Wörgl, The Monetary Experiment In Wörgl - Wörgls Free Money , artikel
skriven av Veronika Spielbichler, översatt av Christian Lechner,
http://www.unterguggenberger.org/getfile.php?id=4983 besökt 15 december 2014.
91 Personligt brev av Michael Unterguggenberger översatt av G.Spiller,
http://monetary-freedom.net/reinventingmoney/unterguggenberger-end_results_of_worgl_exp
eriment.html besökt 8 december 2014.
Uppgiven originalkälla: Annals of Collective Economy, Geneve, Schweiz 1934.
92 Margrit Kennedy, Interest and Inflation Free Money, 1995, Seva International, s.13.
93 Robert L. Owen, (se tidigare) s.101 – egen översättning.
94 Lietaer och Dunne, s.33
95 Friedrich Hayek (första uppl. 1976), Denationalization of Money: The Argument Redefined. The
Theory and Practice of Concurrent Currencies, The Institute of Economic Affairs, s.28.
Se http://mises.org/books/denationalization.pdf, besökt 6 februari 2013.
96 Artikel på Forbes av Peter Ferrara 1 mars 2013:
http://www.forbes.com/sites/peterferrara/2013/03/01/rethinking-money-the-rise-of-hayeks-private-comp
eting-currencies/ besökt 8 januari 2015.
97 Nationalencyklopedin på nätet, sökord ”lagligt betalningsmedel”,
http://www.ne.se/lang/lagligt-betalningsmedel , besökt 8 mars 2014.
98 Föreläsning med Erkki Liikanen vid Ålands Lyceum 29 september 2014 där skribenten var närvarande.
Ett mindre utdrag kan ses på https://www.youtube.com/watch?v=VYrsS834mxQ , publicerat av lektor
Anders Casén vid Ålands Lyceum.
99 Soddy, The Role of Money, s. 219
79
Bilder
1) Modell av Klas Eklund, http://home.swipnet.se/~w-61407/beskrivning1/kap2.htm ,
besökt 11 januari 2015
2) Modell av Mike Maloney, hiddensecretsofmoney.com, besökt 11 januari 2015
3) Illustration från studien The network of global corporate control av Stefania Vitali, James B.
Glattfelder och Stefano Battiston
4) Modell av Foster Gamble,
http://www.thrivemovement.com/images/infographics/followthemoney.html , besökt 11 januari 2015
5) Reformförslag av Positive Money,
http://www.positivemoney.org/our-proposals/debt-based-money-vs-sovereign-money-infographic/ ,
besökt 11 januari 2015
6) Modell av Bernard Lietaer,
http://www.resilience.org/stories/2011-11-16/making-money-business-currencies-profit-and-
long-term-thinking , besökt 11 januari 2015
7) Bild från engelska Wikipedia, sökord ”Wörgl”, http://en.wikipedia.org/wiki/W%C3%B6rgl , besökt
11 januari 2015
Litteratur
Aristoteles, Politiken, bok 1
Astle David, Babylonian Woe: A Study of the Origin of Certain Banking Practices,
1975, självpublicerad
Barnes Peter, Capitalism 3.0: A guide to reclaiming the commons, 2006,
Berrett-Koehler Publishers, San Francisco
Bordo Michael D. och Roberds William, A Return to Jekyll Island - The Origins, History and Future of
the Federal Reserve, 2013, Cambridge University Press, Cambridge
Brown Ellen, Bankerna och Skuldnätet, 2008, Anarchos Förlag, Göteborg, först publicerad 2008
av Third Millenium Press, Los Angeles
80
Douglas C.H., Social Credit, 1924, Gordon Press, New York
Fisher Irving, 100 % Money, 1935, återpublicerad 1996 av Pickering and Chatto Publishers, London
Ford Henry, My Life and Work, 1922, Doubleday, Page & Company, New York
Galbraith John Kenneth, Money: Whence it came, where it went, 1975, återpublicerad 2001,
Houghton Mifflin Books, Boston
Gatto John Taylor, The Underground History of American Education, 2000-2001,
Oxford Village Press, Oxford
Gesell Silvio, The Natural Economic Order, först publiserad 1916 med originaltiteln
Die natürliche Wirtschaftsordnung durch Freiland und Freigeld, publiserad i reviderad upplaga 1956
av Peter Owen Publishers, London
Griffin Edward G., The Creature from Jekyll Island, 1994, American Media, Kalifornien
Hayek Friedrich, Denationalization of Money: The Argument Redefined. The Theory And Practice of
Concurrent Currencies, 1976, The Institute of Economic Affairs, London
Hitler Adolf, Mein Kampf, 1925, Fritz Eher Verlag, München
Kennedy Margrit, Interest and Inflation Free Money, 1995, Seva International, Michigan, USA
Jackson Andrew och Ben Dyson, Modernising Money: Why Our Monetary System is Broken and How
it Can be Fixed, Positive Money, Storbritannien
Jevons William Stanley, Money and The Mechanism of Exchange, 1875, D. Appleton and Co, New York
Lietaer Bernard och Dunne Jacqui, Rethinking Money – How New Currencies Turn Scarcity Into
Prosperity, 2013, Berrett-Koehler Publishers, San Francisco
Owen Robert L. , National Economy and the Banking System, 1939, United States Government Printing
Office, Washington
Patman Wright, A Primer on Money, 1964, United States Government Printing Office, Washington
Perkins John, Confessions of an Economic Hitman, 2005, Plume/Penguin Books, New York
Roosevelt Elliott, F.D.R.: His Personal Letters 1928-1945, 1950, Duell, Sloan and Pearce, New York
Rothboard Murray, Making Economic Sense , 1995, Ludwig van Mises Institute, Alabama
Schacht Hjalmar, The Magic of Money , 1967, Oldbourne, London
Soddy Frederick, The Role of Money, 1934, George Routledge and Sons, London
Solonko Igor, Fenomen Kontseptualnoj Vlasti: Sotsialno-Filosofskij Analiz (Феномен Концептуальной
Власти: Социально-Философский Анализ), 2010, Solo, Sankt Petersburg
81
Smith Adam, The Wealth of Nations, 1776, återpublicerad 1904 av Methuen & Co, London
Thorold Rogers James E., Six Centuries of Work and Wages: The History of English Labour, 1884,
återpublicerad 2001 av Batoche Books, Kitchener, Kanada
Quigley Carrol, Tragedy & Hope, 1966, The Macmillan Company, New York
Warburg Paul, The Federal Reserve System: Its Origin and Growth, 1930, Macmillan, New York
originaltitel: Rothschild: a story of wealth and power, Andre Deautsch, Storbritannien, 1988
Wilson Derek, Rothschild: Familjen, makten, rikedomen, 1988, Gedin, Stockholm,
originaltitel: Rothschild: a story of wealth and power, Andre Deautsch, Storbritannien, 1988
Övriga källor
Bank of North Dakota, FAQ, http://banknd.nd.gov/contact_us/BND_FAQ_FINAL.pdf
besökt 8 oktober 2014.
Bibeln, Femte Mosebok, Markusevangeliet
Bilderbergmeetings, lista på deltagare och medlemmar i styrkommittén
http://www.bilderbergmeetings.org/participants_2011.html,
http://www.bilderbergmeetings.org/participants_2010.html,
http://www.bilderbergmeetings.org/participants_2008.html,
http://www.bilderbergmeetings.org/steering-committee.html,
http://www.bilderbergmeetings.org/former-steering-committee-members.html, besökta 10 januari 2015
Bloomberg Businessweek, “Company Lookup”, sökord Bank of Finland etc.,
http://investing.businessweek.com/research/common/symbollookup/symbollookup.asp?
lookuptype=private®ion=all&textIn=Bank%20of%20FInland besökt 11 januari 2015
Birch Dave, Tallies and Technologies - Monetary innovation goes back a long way, artikel skriven för
History of Computing Foundation, 2002, http://www.thocp.net/timeline/papers/tallies.pdf
besökt 8 december 2014
Boman Isac, Nätverksekonomi, Kandidatavhandling vid Åbo Akademi, 2011, Åbo
Community Currency Knowledge Gateway, profil av WIR och Fureai Kippu,
http://community-currency.info/en/currencies/wir-bank/ , besökt 7 januari 2015.
http://community-currency.info/en/currencies/asia/fureai-kippu/ besökt 7 januari 2015.
82
Council on Foreign Relations, medlemslistor från CFR:s hemsida,
http://www.cfr.org/about/corporate/roster.html, http://www.cfr.org/about/membership/roster.html,
http://www.cfr.org/about/history/cfr/appendix.html, besökta 11 januari 2015
Dunne Jacqui, Rethinking Money, artikel på Huffington Post 9 december 2012,
http://www.huffingtonpost.com/jacqui-dunne/rethinking-money_b_2268797.html besökt 10 januari
Encyclopedia of Marxism, sökord “capital”, http://marxists.org/glossary/terms/c/a.htm#capital
besökt 2 januari 2015
Feder Gottfried, The Program of the NSDAP: The National Socialist German Workers’ Party and its
General Conceptions, 1932, Fritz Eher Verlag, München, 1932, publicerat på engelska 1980 av B.P.
Publication, Shotton, Storbritannien
Federal Reserve, FAQ - http://www.federalreserve.gov/faqs/about_14986.htm besökt 11 januari 2015
Federal Reserve Bank of Chicago, Modern Money Mechanics –
A Workbook on Bank Reserves and Deposit Expansion, först publicerad 1961 av Federal Reserve Bank of
Chicago Public Information Center, tillgänglig på internet i uppdaterad version från 1994
Ferrara Peter, Rethinking Money: The Rise Of Hayek's Private Competing Currencies, artikel på Forbes 1
mars 2013, http://www.forbes.com/sites/peterferrara/2013/03/01/rethinking-money-the-rise-of-hayeks-
private-competing-currencies/ besökt 8 januari 2015.
Finlands Bank, Pressmeddelande nr 11, 24 mars 2014,
http://www.suomenpankki.fi/sv/suomen_pankki/ajankohtaista/tiedotteet/pages/tiedote11_2014.aspx
besökt 15 november 2014
Finlands författningssamling, statsbudgeten för 2013, http://www.edilex.fi/data/sdliite/liite/6165.pdf
besökt 17 september 2014
Finlex, Lag om Finlands Bank, http://www.finlex.fi/sv/laki/ajantasa/1998/19980214
besökt 15 november 2014
Glattfelder James B., Vitali Stefania, Battiston Stefano, The network of global corporate control, 2011,
ETH Zürich
Grace Commission, The President's Private Sector Survey on Cost Control, 12 januari 1984,
The Library of Congress, Congressional Research Service, US. Government Printing Office, s. 12,
http://digital.library.unt.edu/ark:/67531/metacrs9044/m1/1/high_res_d/IP0281G.pdf , besökt 10 januari
2015
83
Ithaca.com, Artikel om Ithaca Hours grundare Paul Glover, Ithaca Hours revival would require
community support, http://www.ithaca.com/news/ithaca-hours-revival-would-require-
community-support/article_175100c4-65d6-11e0-bd73-001cc4c002e0.html besökt 8 januari 2015.
Kumhof Michael och Benes Jaromir, The Chicago Plan Revisited, IMF Working Paper publicerat på
IMF:s hemsida, http://www.imf.org/external/pubs/ft/wp/2012/wp12202.pdf besökt 3 december 2013.
Koranen, 2 Al-Baqarah (Kon) vers 275. Tillgängligt på svenska på
http://www.koranensbudskap.se/translations.aspx?chapterID=2&langID=1&p=19 ,
besökt 22 november 2014.
Latsch Kathrin, video publicerad på Monetary Network Alliances hemsida monneta.org: ”A flaw in The
Monetary System? ”, http://vimeo.com/71074210 besökt 3 januari 2015
Laeven Luc och Valencia Fabian, Resolution of Banking Crisises: The good the bad and the ugly, IMF
Working paper: publicerat på IMF:s hemsida, http://www.imf.org/external/pubs/ft/wp/2010/wp10146.pdf
besökt 3 december 2013
Lewis John L., domstolsbeslut i USA: 680 F.2d 1239 (1982),
https://law.resource.org/pub/us/case/reporter/F2/680/680.F2d.1239.80-5905.html besökt 11 januari 2015
Lietaer Bernard, Beyond Greed and Scarcity, artikel i Yes! Magazine,
http://www.yesmagazine.org/issues/money-print-your-own/beyond-greed-and-scarcity
besökt 10 januari 2015. Making Money For Business: Currencies, Profit and Long-Term Thinking, artikel
skriven tillsammans med Gwendolyn Hallsmith i The Solutions Journal –
http://www.thesolutionsjournal.com/node/992 besökt 9 mars 2014. Se även publikationen The Terra
White Paper från 2006 på Monetary Network Alliance:
http://monneta.org/upload/pdf/Pub_BL_Terra_WhitePaper.pdf (besökt 3 januari 2015)
Liikanen Erkki, föreläsning vid Ålands Lyceum 29 september 2014 där skribenten var närvarande.
Ett mindre utdrag kan ses på https://www.youtube.com/watch?v=VYrsS834mxQ , publicerat av lektor
Anders Casén vid Ålands Lyceum.
Maloney Mike, Hidden Secrets of Money del 4 (video),
http://hiddensecretsofmoney.com/videos/episode-4 besökt 6 november 2013
Nationalencyklopedin på nätet, sökord ”kapital”, http://www.ne.se/ , besökt 24 november 2014, sökord
”lagligt betalningsmedel”, http://www.ne.se/lang/lagligt-betalningsmedel , besökt 8 mars 2014
New Work Federal Reserve, förteckning över medlemsbanker, Second District Member Banks på
http://www.newyorkfed.org/banks.html besökt 15 november 2014
84
OECD Library, rapport om inverkan av Basel III på BNP
http://www.oecd-ilibrary.org/economics/macroeconomic-impact-of-basel-iii_5kghwnhkkjs8-en
besökt 8 januari 2015
Pedersen Falkentoft Jan, Lukket eltitært netværk har i 40 år påvirket regeringar, artikel på Danmarks
Radio 5 november 2013, http://www.dr.dk/Nyheder/Udland/2013/11/04/200554.htm besökt 10 januari
2015
Perkins John, intervju på Democracy Now , 3 mars 2006,
http://www.democracynow.org/2006/1/3/former_economic_hit_man_john_perkins
besökt 21 oktober 2014, egen översättning
Pound Ezra, What Is Money For , artikel, 1935,
https://archive.org/details/WhatIsMoneyFor besökt 5 januari 2015.
Pujo-kommitténs rapport , utredning ledd av Arséne Pujo för den amerikanska kongressens räkning
(Report of the Committee Appointed Pursuant to House Resolutions 429 and 504 : 1912-1913 - Pujo
Committee Report) Tillgänglig på
http://www.scribd.com/doc/34121180/Pujo-Committee-Report-Report-of-the-Committee-Appointed-Pu
rsuant-to-House-Resolutions-429-and-504-1912-1913-Pujo-Committee-Report , besökt 15 februari 2015.
Riksbanken, brev till Henning Witte,
http://files.meetup.com/189080/riksbanken%20svar%20pdf%208.7.10.pdf besökt 26 september 2014
Soddy Frederick, Cartesian Economics: The Bearing of Physical Science upon State Stewardship (artikel),
1921, London
Spielbichler Veronika, The Monetary Experiment In Wörgl - Wörgls Free Money, artikel skriven för
Unterguggenberger Institut Wörgl, översatt av Christian Lechner,
http://www.unterguggenberger.org/getfile.php?id=4983 besökt 15 december 2014.
Statskontoret Finland, statens skuldförvaltning, statsskuldens struktur,
http://www.treasuryfinland.fi/sv-FI/Statistik/Statsskuld/Statsskuldens_struktur besökt 17 september 2014
Sveriges Television / Vetenskapens Värld (sökord på youtube 10 januari 2015: ”den ekonomiska
vetenskapen”) - Dokumentär om den ekonomiska vetenskapen sänd på Sveriges Television den 19
november 2012.
The New York Times - Edison’s Idea for a New Kind of Money, artikel publicerad 16 juli 1921.
Tillgängligt abstrakt på http://www.newspapers.com/newspage/20478456/ besökt 8 januari 2015.
Callaway Oscar citeras om presskorruption i artikeln For Press Investigation, publicerad 14 februari 1917 ,
85
tillgänglig på http://query.nytimes.com/gst/abstract.html?res=9504E7DA1538EE32A25757
C1A9649C946696D6CF besökt 10 januari 2015, egen översättning.
Trilateral Commission, om David Rockefeller:
http://trilateral.org/go.cfm?do=Page.View&pid=21 besökt 10 januari 2015
UK Parliament, om tallypengar:
http://www.parliament.uk/about/living-heritage/building/palace/estatehistory/
from-the-parliamentary-collections/fire-of-westminster/tallysticks/ besökt 8 december 2014.
Unterguggenberger Michael , personligt brev av översatt av G. Spiller,
http://monetary-freedom.net/reinventingmoney/unterguggenberger-end_results_of_worgl_
experiment.html besökt 8 december 2014. Uppgiven originalkälla: Annals of Collective Economy, Geneve,
Schweiz 1934.
US Congress, Lagstiftning och tillhörande stenograferade diskussioner om det som sedermera hänvisats
till som Greenbacks finns arkiverade i den amerikanska kongressens bibliotek, se bland annat
representanthusets lagförslag 240 från 1862 på
http://memory.loc.gov/cgi-bin/ampage?collId=llhb&fileName=037/llhb037.db&recNum=1096
Zaznobin Vladimir, Artikel i New Europe – EU, Russia, Secure Future For Europe
http://www.neurope.eu/article/eu-russia-secure-future-europe besökt 5 oktober 2013.