Kultur, mat, konst, bar, musik, shopping, bostad, hälsa + total lokal karta!

DINEGENGUIDETILLSÖDER

Birro beundrar Bajens Bitén, begråterglömda hjältar 14 Simon försöker få

oss att sadla om: Satsa påcyklar! 20Göndör granskar godheten52 Skillnaden är himmelsvid om du

klär dig i tweed 08 Saken är biff när Bibbi läggernya styckdetaljer på grillen 24 Benulic ville levasom nomad och köra tyskt 48Carlquist tänkersig Dante i ett Rågsved där Sjörövar-Jenny väntar på Ernst Kirschsteiger …

som aldrig kommer 42Wretlind påminner om att Scorsesesverk är värda att lyssna på … också 38

Schenlær skönjer Söders svarta skuggor 54Ström sveper in på Sidenmuseet 58Totalkartan du inte klarar dig utannär du ska hitta rätt i stadsdelen 33

# 2 | 2016

Sierra Nevada Brewing Company – grundat av människorsom lämnade sin vardag för att skapa något nytt.

Beställningssortimen

tet.

Hop Hunter IPANr 89141 | 6,2 % | 25:90

Pale AleNr 1525 | 5,6 % | 23:90

Torpedo IPANr 11528 | 7,2 % | 25:90

PorterNr 82147 | 5,6 % | 26:90

Importör: Wicked Winewickedwine.se

Varannan förare som omkommer isingelolyckor i trafiken är alkoholpåverkad.

Vår PLUS-serie, där luckor och lådfronter ligger i linje med det vackra ramverket, ger köket ett exklusivt uttryck och en känsla av hantverk,lite som en vacker möbel. För att ytterligare förstärka den gedigna kvalitet vår PLUS-serie står för har vi tagit fram en exklusiv träinredningsom tillsammans med ditt PLUS-kök ger den rätta hantverkskänslan!

Välkommen att boka ett personligt möte med någon av våra köksinredare!

Marbodal BarkarbyHerrestavägen 22Telefon 08-12 13 91 21www.marbodal.se/barkarbyÖppet: vardagar 10-19,lördagar 11–17, söndagar 11–16

Marbodal BrommaArchimedesvägen 1–3Telefon 08-515 114 10www.marbodal.se/brommaÖppet: vardagar 10–18,lördagar och söndagar 11–15

Marbodal InfraCityStockholmsvägen 35Telefon 08-716 22 00www.marbodal.se/infracityÖppet: vardagar 10–18,lördagar och söndagar 11–15

REDAKTIONPublisher och ansvarig utgivareChrister Carlsonchrister.carlson@formatmedia.se076-555 79 53

ChefredaktörBoris Benulicboris.benulic@formatmedia.se076-177 68 50

Redaktionschef och Art DirectorLars Winterstrand

FotografAndrzej Markiewicz

ANNONSERINGChrister Carlsonchrister.carlson@formatmedia.se076-555 79 53

TRYCKPrintfabriken i Karlskrona

UTGIVAREFormat PublishingBirger Jarlsgatan 18114 34 Stockholm

WEBBPLATSwww.easysouth.se

4 | E A S Y S O U T H | # 2 , 2 0 1 6

TWITTERtwitter.com/easysouth

FACEBOOKwww.facebook.com/groups/454245758091021/

PRENUMERATIONE-posta till pren@formatmedia.seför mer information om aktuellaprenumerationserbjudanden.

I detta nummer …06 LEDARE: VI VET VAD DU BEHÖVER Marknadsundersökningar är till för dem som inte lever i verkligheten … Och för dem som inte vill skapa något nytt – Boris Benulic

08 NEED FOR TWEED Gedigna material, hantverk, hållbarhet – Vår reporter försöker förstå varför inte alla klär sig som en engelsk gentleman

14 HAN HÅLLER HAMMARBY HELA OCH RENA Visst spelar man bättre om det egna laget har de snyggaste tröjorna, och om man vet att det finns någon där vid sidan av planen som ser till att man alltid har den bästa utrustningen … från topp till tå? – Marcus Birro

20 TÄNK UTANFÖR BOXEN – SKAFFA EN LÅDA I dag kan det vara besvärligt att vara cyklist – men det går att tänka sig en tillvaro där cykeln gör det lättare för oss att bo i Stockholm – även om vi inte har hoj

24 GRILLDAGS: FLINTASTEKEN ÄR RENA STENÅLDERN Det är dags att du lägger nya styckdetaljer på gallret – och efteråt kommer du att undra varför du inte gjort det tidigare – Bibbi Kringlund

38 SCORSESES SKAPANDE SENIORER Stor konst som står sig för eftervärlden görs ofta av dem som varit med ett tag i den här världen – Lennart Wretlind

40 OLIKA FALLER ÖDETS LOTTER – EN DEL FÅR EN ODLINGSLOTT Mitt i storstaden kan du återgå till ett ursprungligt tillstånd som ger dig fast mark under fötterna … bara du sköter planteringen ordentligt – Susanne Wigorts Yngvesson

42 HÄR RUSTAR INTE ERNST KIRSCHSTEIGER NÅGOT TORP Vad händer egentligen i Rågsveds soprum på nätterna, och vad hände där innan Rågsved fanns? Och vem väntar Sjörövar-Jenny på? – Sam Carlquist

46 TEMA: DE GODA, DE ONDA, DE FATTIGA Vad gör vi med dem som har mycket mindre än vi själva? Hjälper? Stjälper? Låtsas som ingenting?

48 TALA ÄR SILVER, MEN ÄR TIGGA VERKLIGEN GULD? Varför sitter de egentligen med utsträckt hand framför butikerna? Och hur ser de på oss och världen? – Boris Benulic

52 NU SKA VI VARA SNÄLLA Har vi ett inre behov av att hjälpa varandra och vara goda? Och vad innebär det att vara god? – Eli Göndör

54 STÄNG DÖRREN, OCH LÅTSAS SOM INGENTING En gång i tiden trodde man att problemets lösning var inlåsning – Boel Schenlær

58 SE DET VAR PÅ TIDEN; VI TITTAR PÅ SIDEN Ett gammalt industrimuseum lever upp, och går i spetsen för samverkan mellan konstformer – Anders Ström

Illus

trat

ion:

Hild

a Te

now

Ben

ulic

.

Maxosol 60 tabletter 119kr (rekommenderat pris169kr). Innehåller vitaminer och mineraler som

är viktiga för huden.

Eskimo-3 Pure Omega 3 120kapslar, 129kr (rekommenderatpris 199kr). Naturlig och stabil

fiskolja, troligtvis världen finasteoch renaste omega-3 olja.

Alltid bäst pris!

Humble Brush, tandborstar för både människa och miljö, 35kr.Köp en tandborste och få den andra för halva priset! Tillverkad

av bambu, naturlig känsla i både hand och mun. Snygga!

3 för 99kr! Gäller alla teer från Pukka – blanda fritt från dina favoritsmaker.Gott, ekologiskt, välgörande egenskaper.

Välkommen in till en riktig hälsokost!Du hittar oss på Hornsgatan 170 och på webben www.restore.se –

där du kan använda koden ES16 för att få 10 procent rabatt på hela din beställning.

119kr169kr

129kr199kr

35krDu får den andraför halva priset!

3 för99kr

Nyhet!

Vår favorit!

Alltid bäst pris!

#restoreswe

Erbjudandet gäller så långt lagret räcker, dock som längst till och med 31 maj, 2016.

den fasta förvissningen om att när människor ser den pro-dukten och tjänsten kommer de att säga: Men det är juprecis vad jag behöver.

Ibland blir det rätt. Steve Jobs gav oss Mac och iPhone… och en hel del annat vi behöver … fast vi inte förstoddet innan vi fick se dem.

I det här numret berättar vi om människor som ifråga -sätter hur vi förflyttar oss, hur vi klär oss, och som byggerföretag för att förverkliga sin dröm.

De frågar inte oss, de frågar sig själva vad som behövs– och, ja, varför skulle man inte klara sig med en lådcykelistället  för  en bil om man bor  i  Stockholm?  Ja,  varförskulle man inte kunna ha en välskräddad kostym hela livet… och till och med därefter låta den gå i arv?

Men tillvaron består inte bara av människor som fun-derar på vad de vill ha. Tillvaron består också av männi-skor som inte har, som får ta vad andra är beredda att gedem. Länge funderade vi på hur vi som södermalmsmaga-sin skulle behandla det faktum att stadsdelen alltmer fyllsav tiggare. Ett traditionellt sätt hade väl varit att göra enenkät och presentera den för läsarna …. och så hade vigjort vårt. Återberättat för er vad ni redan visste – ellersnarare trodde er veta. Alltför många personer funderarnämligen inte på de här frågorna i egentlig mening, utanintar den ståndpunkt som är lämplig för att man ska passain i sin vänskapskrets, på arbetsplatsen eller i olika andrasammanhang.

När  de  diskuterar  fattigdom  intarmånga inte alltid en ståndpunkt som ärbäst  för  de  drabbades möjlighet  attöverleva, de intar en ståndpunkt somgör  det  möjligt  för  dem  själva  attöverleva socialt.

Alltså måste vi kanske börja fun-dera på varför vi tycker som vitycker när det gäller fattiga ochtiggare – och det gör vi  i vårtema del ”De goda, de onda,de fattiga”.

Boris BenulicChefredaktör

Vi lever i en värld av undersökningar. Människor ringerhem till dig och frågar vad du tycker i olika frågor: vemdu ska rösta på, om du äter danskt fläsk, om du kör elbil.

Ibland känns nästan de där snuskgubbarna man iblandhör berättas om som en del i det här informationsinsam-lande industriella komplexet; ni vet de där som ringer tillkvinnor och med flåsande röst frågar om samlagsfrekvens… och det kanske de också är förresten. Numera vill manveta allt om oss.

När du klickar dig in på en webbplats blir du ofta om-bedd att fylla i en nätenkät med frågor om allt från vad dutycker om den sida du besöker till vilket skonummer du har,och om du brukar inta nattvarden.

En del bekymrar sig om vad all denna information skaanvändas till – snart är var och en av oss kartlagd in i min-sta detalj … våra behov och önskemål … fysiska såväl sompsykiska.

Men allt det där är ganska ointressant, och betyder inteså mycket. Om man är så valhänt att man måste fråga folkom vad de tycker och behöver, så lär man inte få så mycketuträttat. Det får man bara om man själv vet vad man villoch vad som behövs.

Vi får ibland frågan om vilka marknadsundersökningarvi gör kring Easy South, och vilka vi gjorde innan vi star-tade magasinet.

Andra skulle väl glatt knäppt på sin laptop, och börjatförevisa 412 olika PowerPoint-bilder.

Inte vi.Vi säger bara: vi vet vad som fattas magasinsmarknaden,

och det är just vad vi skapar.Vare sig det gäller ett magasin för kommers och kultur

på Södermalm, eller andra magasin vi gör: Vin&Bar omvin och måltid, eller Affärsplats om företagande i Hud-dinge, eller Färg, Möbler & Interiör om möbelbranscheneller …

Stora saker och stora – eller små – språng framåt skapasinte av människor som tänker som alla andra, eller somlyssnar på alla andra och gör det de andra säger är rätteller behövs.

Det skapas av människor som vågar tänka nytt, somvågar förverkliga sin vision om en produkt eller tjänst i

VI VET BÄST … OCH DET GÖR DUOCKSÅ … OM DU BARA VERKLIGENVÅGAR LYSSNA PÅ DIG SJÄLV

6 | E A S Y S O U T H | # 2 , 2 0 1 6

LÄR D IG NÅGOT NYT T I DAG !

GÅ EN STADSVANDR ING !

SNUS - OCH TÄNDST ICKSMUSEUM

ARRANGERAR TVÅ OL IKA STADSVANDR INGAR

Bokningsförfrågan:

info@snusochtandsticksmuseum.se

www.snusochtandsticksmuseum.se

1) SödermalmI tobaksarbetarna

s spår – hör

om Södermalms spännande

historia ur ett tobaksarbetar-

perspektiv.

2) CityPå vandring med

Ivar Kreuger

– upptäck Kreugers Stockholm

under 20-talet, med start vid

Tändstickspalatset, Västra

Trädgårdsgatan 15.

Tweedenrätt förSweden

Egentligen borde vialla gå klädda itweed. Följ med osstill någon som kanförklara varför.

Ulf Jansson arbetar somprojektledare för destora nybyggnationernavid Norrtull, och har bararåkat promenera förbiTweed Country Sportsoch tittat in eftersom hanaldrig lagt märke till buti-ken förr, men nu lockatsav skyltningen. En stundsenare lämnar han dennöjd med en ny kostymoch repliken ”Det här ärmin nya favoritbutik.”

1 0 | E A S Y S O U T H | # 2 , 2 0 1 6

Jag har gått förbi den där lilla butiken mångagånger. Stannat till och tittat i skyltfönstren, ochockså genom dem betraktat det som finns därinnepå Tweed Country Sports. Om någon med kun-skap om mina politiska böjelser fått syn på mig vidsådana tillfällen – när jag med drömmande blickstått och studerat tredelade tweedkostymer –såhade de säkert blivit förundrade. Än mer om dehade förstått att jag också spanade in i butiken föratt se om de hade några Trilbyhattar.

”Varför står han och studerar mode som i dagmöjligen bärs av representanter för en utreradengelsk lantadel när de inspekterar ägorna, jagarfasaner eller spelar crocket, cricket eller vad de nuägnar sig åt för att fylla ut sin tid …”, hade de vältänkt.

Men min lilla förälskelse i den typen av kläder berornog på lika delar revolutions- och arbetarromantik.

Under påskhögtiden i år var det 100 år sedan upproreti Dublin då 1 600 medlemmar i IRA ockuperade centraladelar av Dublin för att inledda en ny fas i frihetskampenmot det brittiska imperiet. Den som studerar foton frånden tiden kommer att se en skara – med vår tids mått mätt– synnerligen välskräddade gentlemän.

På bilderna ser man ofta min favorit Michael Collins,alltid i kostym, väst … och en Trilby.

Jag tror vi kan vara rätt säkra på att materialet i kosty-men var tweed från Donegal i norra Irland.

Tweed var ett självklart plagg i breda samhällslager –inte bara på de brittiska öarna.

När vi möter Karl Oskar Källsner, som grundat TweedCountry Sports, berättar han om hur det antagligen varhans farfar, som var stins i Hälsingborg, som väckte in-tresset för tweed, och grundlade hans egen kärlek till dettatyg och dessa plagg. Farfadern verkade alltid bära tweed-kavajer, till vardag som helg, och de som hade börjat blilite förfallna användes när det skulle påtas i trädgården.

”Tweed var ju ursprungligen till för alla, även för po-pulasen”,  förklarar Karl Oskar. ”På de brittiska öarnahade varje gods sitt eget tweedtyg med egna mönster, ochdet använde man för att sy upp kläder till både godsherrenoch dem som i olika former arbetade på ägorna; det varen del av lönen.”

Medan vi går runt i den lilla butiken lotsar Karl Oskaross  mellan  olika  plagg,  samtidigt  som  han  lotsar  ossgenom tweedens historia.

”Sport- och fritidsplaggen från det mer lantliga modetkom efterhand att erövra en plats som ett mer formelltmode, och ersatte ”morning dress” med dess kombinationav jacket, väst och randiga byxor. Modet med kritstrecks-randiga kostymer är också hämtat från och influerat avhur man klädde sig för sport.”

Karl Oskars egen svaghet för detta mode, som alltsåväcktes av farfadern, förstärktes sedan av Karls Oskars in-tresse för jakt, fiske och ridning – vill man vara välklädd isådana sammanhang är tweed en självklarhet.

Han håller med om att hans butik är ganska unik medsin inriktning, och vi diskuterar hur det kommer sig atttweed kommit på undantag. Visst hittar man en och annankavaj i olika affärer eller i jaktbutiker; Karl Oskar kon-staterar bara att tweed antagligen med tiden helt enkeltkom att betraktas  som  lite gubbigt och mossigt,  vilketledde till att vid millenieskiftet var sådana plagg i stort settförsvunnet som företeelse i Sverige.

”För den som vill vara välklädd är det den italienskastilen som kommit att dominera i Sverige. Vilket är ganskaunderligt; i vårt klimat och vår miljö är ju det brittiskamodet mycket mera lämpligt, än de mer tunna plagg somi dag dominerar garderoben hos den som bryr sig om sittutseende.”

Medan han säger det stryker han med handen över ettpar brogues från Tricker’s; skor som är extremt eleganta,men ändå med en helt annan tyngd, för att inte säg krafti  sig än det skomode som är förhärskande  i dag blandmän. Det här är skor som du både kan vandra runt med ihöstrusket och känna dig bekväm och trygg i, och ändåockså kliva in på ett viktigt möte med och fortsatt kännadig bekväm och trygg – men nu av andra skäl.

När jag funderar på fenomenet med tweedens tillbaka-gång som tyg i modet känner jag mig rätt säker på att dethar  att  göra  med  den  moderniseringsiver  som  grepomkring sig i Sverige efter Andra världskriget, och som årför år blev starkare och kom att omfatta allt fler områden.Att ett plagg, en maträtt eller en möbel var en nyhet blevnågot som var bra i sig; det räckte som kvalitetsstämpel.Traditioner var till för att göra upp med.

En sådan syn på liv och tillvaro innebär då också attman  ständigt  måste  förnya  sig.  Möblemang  byts  mednågra års mellanrum … och kläder byts ännu snabbare.Det blir suspekt att ha samma kavaj en stor del av sitt liv– även om den har bibehållen form och funktion.

Det här är ett beteende och förhållningssätt som inteverkar ha påverkats nämnvärt av de senaste årens vur-mande för det ekologiska, hållbara och hantverksmässiga.Men det är just en fråga om svärmande utan djupare kun-skap – bekänner man sig till vikten av gedigna material ärdet nog här man ska ekipera sig. Förvisso kan priset förstverka avskräckande, men ställt mot att många byter vä-sentliga delar av sin garderob två gånger om året är dethär en plats man ska gå till om man vill vara ekonomisk– och välklädd.

Kundkretsen på Tweed Country Sports är tämligen bred,mest är det kanske vad Karl Oskar betecknar som män

Boris Benulic

BO R I S B E N U L I C | T W E E D E N R Ä T T F Ö R S W E D E N

T W E E D E N R Ä T T F Ö R S W E D E N | B O R I S B E N U L I C

E A S Y S O U T H | # 2 , 2 0 1 6 | 1 1

Det klassiska brittiska modetkännetecknas av de gedignamaterialen och hantverksmäs-sigheten i tillverkningen.

Metoder som har långa anorborgar för plagg som håller länge– vare sig det gäller en kostym itweed eller ett par skor.

BO R I S B E N U L I C | T W E E D E N R Ä T T F Ö R S W E D E N

1 2 | E A S Y S O U T H | # 2 , 2 0 1 6

mellan 35 och 45 år med ett aktivt yrkesliv – men också desom är väsentligt yngre – och den äldste är 94 år. Möjligenförenas också många av dem av vissa anglofila böjelser.

Kanske är det så att många som passerar butiken, ochsom fångas upp av det som skyltas i fönstren tvekar att gåin för att de tycker det känns för uppsträckt och formellt.Därinne verkar ett annat förhållningssätt råda till hur manklär sig – regler som man kanske inte har en aning om.

Jag kan dock lugna alla som känt dragningen från butiken,men inte riktigt vågat kliva in: man kan svårligen tänkasig en bättre ciceron in i den världen än Karl Oskar. Hanseget förhållningssätt till hur man klär sig är högst person-ligt, och han betonar vikten av det lekfulla, att man väljerdet man känner att man passar i, och som passar humöretoch tillfället. Han tycker att svenskar kanske är för rädd-hågsna, och pekar på en trave med eleganta rosa skjortor:

”Få vågar ta på sig en sådan numera, i rädsla för att folkska tro att man är börsmäklare. Inte ens börsmäklare törsdet, numera är det vita skjortor som gäller vid Stureplan.”

Han ser lite trött ut vid tanken på alla som väljer bortolika färger och plagg för att de någon gång fått höra aven ”färganalytiker” att den och den färgen klär de absolutinte i.

Det  begränsar  människors  möjlighet  att  utrycka  sigsjälva genom det sätt de klär sig på, och befordrar tråkig-het och slentrian.

Vi har en liten diskussion om huruvida man måste haslips när man iklär sig en tredelad kostym. Karl Oskarhävdar med ett visst saktmodigt eftertryck att det bör manha, det ser inte riktigt bra ut annars. Jag hävdar däremotatt jag nog väldigt gärna vill dra på mig en kostym medväst från Bladen (helst i Donegal-tweed så att jag får denrätta Michael Collins-känslan) … men absolut ingen slips.

Karl Oskar ser lite oförstående ut, men på ett så miltsätt att jag får dåligt samvete, och börjar fundera på var-ifrån min motvilja mot slipsar kommer.

En stund senare ger han mig dock lite rätt, ibland kandet fungera utan slips. En kund har kommit in och är syn-nerligen belåten med den linnekostym med väst han pro-var. Men slips har han inte, men Karl Oskar konstateraratt resultatet ändå är anslående eftersom skjortan är såkraftfullt kornblå.

När vi är på besök märks det att våren är på väg; kun-derna som kommer in är intresserade av att prova linne-kostymer  –  för modet  från  de  brittiska  öarna  är  ju  såmycket mer än kläder i tweed.

Här  finns  förstås  också  kavajer  i  manchester,  samtbyxor i material som mollskin och manchester – den se-nare av den där genuina gedigna kvaliteten som inte om-vandlas till något annat än manchester efter några tvättar.Karl Oskar själv är för dagen iförd ett par Cavalry TwillTrousers skurna som något Sean Connery kan tänkas haftunder inspelningen av ”Goldfinger”.

Själv upptäcker jag dock att mina ögon hela tiden vand-rar bort till något Karl Oskar förevisade i början på besö-ket – en safarijacka i hampa.

Helt oemotståndlig.

När Karl Oskar håller upp jackan påpekar han att detkan ju finnas de som känner ett visst motstånd mot plaggeti dessa tider av post-kolonial kulturkamp, men jag tänkeratt så länge jag inte kompletterar den med en tropikhjälmkan jag nog slippa konstiga diskussioner om mitt klädval.

Och i vilket fall … om man är rädd för att inte vara somalla andra kanske man ska undvika den här butiken …men om man tvärtom kanske vill känna sig själv lite bättregenom att utforska en klädstil med mycket långa, folkligtförankrade anor … då är det nog hit man ska gå. #

T W E E D E N R Ä T T F Ö R S W E D E N | B O R I S B E N U L I C

E A S Y S O U T H | # 2 , 2 0 1 6 | 1 3

Nyss återkomna från ett besök iLondon, där deras dotter bor,har Göran Lannergren och hansfru uppenbarligen utvecklat ensmak för brittiskt herrmode. Sånär det är dags för en ny som-markostym har det antagligenkänts ganska självklart att be-söka Tweed Country Sports.

Att välja kostym kan ju vara enganska omständlig affär, menjag blir smått förundrad över hurenkelt och smidigt utprovningengår – från det att Görans ögondirekt fallit på den tredeladelinne kostymen till hustruns slut-giltiga godkännande nick tar det14 minuter.

Han lyssnarpå materialet

En materialare ska ta hand om allt det spelarna behöver.En förvaltare.Men han är på något sätt lika mycket en eftervaltare.Han ska alltid vara på plats när det behövs … och

innan någon annan inser att det behövs.Birro möte Bitén.Mannen som inte bara lyssnar på spelarna … utan

också på materialet.

1 6 | E A S Y S O U T H | # 2 , 2 0 1 6

När jag bodde i Göteborg hände det ofta att vi ramladein på Pärlan, Gyllene Prag, Solrosen och en del andra kro-gar runt Järntorget, Haga och Skanstorget.

Ofta satt Gunnar Gren där och åt en stilla middag mednågra flaskor rödvin. Ibland vågade vi oss fram (vi tog avoss våra hemska kepsar) och tackade honom för vad hangjort. Nästan alltid log han lite, stammade fram ett tack,och fortsatte dricka. Jag minns hans sorg. Jag minns hanstomma blick. Jag minns att jag tänkte att det är allt ett brauselt land att bo i när en av tidernas största fotbollshjältarsitter och darrar över ett glas vin mitt på blanka eftermid-dagen.

Var är hyllningarna? Var är vännerna? Var är värdigheten?Varför är vi så värdelösa på att hylla våra hjältar?

En annan gång såg jag honom i kön in till Ullevi. Viskulle gå och se ÖIS, och hade väl rullat dit i vår gula Golf.Gunnar släpptes före i (den inte allt för långa) kön. Tillsen vakt på bred göteborgska såg det, stegade fram ochsade: ”Ärligt talat Gunnar, ställ dig längst bak.”

Han log sedan, den där vakten. Gunnar Gren fick ställasig längst bak.

Vilket nederlag. Vilket förbannat tragiskt nederlag fördet här landet.

När den store Liedholm gick bort var jag i Rom. PåOlympiastadion. De hyllade honom under flera minuter medbildspel på storbildskärmen, med sånger, med en tyst minut,med applåderar, med sorgeband och senare på kvällen medflera timmars direktsänd rapportering om hans gärning.

En hjälte. En ambassadör för Sverige.I England fick Svennis (som då var förbundskapten för

England) börja  en presskonferens med att  förklara  förpressen där vem Liedholm var och vad han gjort.

Det krävs en del för att stå emot flykten när applådernatystnar. Vart går man då? Hur gör man med ensamheten?

Nacka Skoglund var bara något år äldre än vad jag ärnu när han dog ensam i sin lägenhet.

Ett stjärna och underhållare som skänkte mening ochvärde åt hundratusentals människor, men som inte kundeskänka värde och mening åt sitt eget liv när de där applåd -erna tystnade. En vemodig man som inte kunde uppväckade där skratten och hurraropen ens i sitt eget inre.

Jag menar att vi degraderar oss själva när vi glömmervåra  hjältar. Det  handlar  om  oss  lika mycket  som  dethandlar om dem.

Vi växer när vi får visa vår kärlek, när vi får visa en föredetta fotbollsspelare exakt hur mycket han betytt, och där-med också fortfarande betyder för oss.

Om vi ser fotbollen som ett hus, så är stjärnan vindsvå-ningen, och materialaren den stackars vaktmästaren som allasura hyresgäster alltid ringer och gnäller hos för att det tjuteri rören, eller för att fläkten ovanför spisen gått sönder …

Han är som domaren, vi ser honom inte. Alla dagar viinte ser honom är en bra dag. Till och med domarna harhögre status. Det finns också en sorts folkhemsk, skim-rande aura runt materialaren.

Vi vill ha honom lite åldrad, arbetarklass, snackandes söder -slang medan han lassar in smutsiga fotbollströjor i en korg,

och drar iväg med den i korridoren mot sitt eget hemlighets -fulla hörn i slutet av den gamla slitna arenans innandömen.

Så vad har superstjärnan och materialaren gemensamt?Jag ser ett sorgligt sammanhang mellan den stora stjär-

nan och fotbollens frontsoldater, fotfolket, vattenbärarna,föräldrarna som kör sina barn,  ställer ut koner, bär utnäten med bollar, fyller flaskorna, kritar linjerna, tvättarkläderna,  städar  omklädningsrummen,  brygger  kaffet,lagar maten, håller ordning i klubblokalen. Vi är dåliga påatt verkligen se varandra i Sverige. Materialaren gör mi-raklen möjliga. Om fotbollen varit en kyrka (vilken denär för vissa av oss), så hade materialaren varit prästen somtagit Guds ord till oss …

Mycket går att härleda tillbaka till frågan: vem äger enklubb? Är det kostymerna i styrelserummen? Är det dennyinköpta stjärnan? Är det den tillfälliga medgångssup-portern? Är det de gamla gubbarna som såg Nacka spela?

Eller är det, förbjudna tanke, firmorna, de så kallade hu-liganerna, de  (oftast) unga männen  som vigt  sitt  liv  åtklubben? Jag tror att man måste se att det finns människorsom står i fronten för sin klubb i alla lägen, människorsom media och andra föraktar, men som faktiskt på sittsätt har tolkningsföreträde till en klubb.

Eller kan en klubb vara materialarens?

En fotbollsklubb är ett demokratiskt projekt som byggsunderifrån. Eller borde vara. Det är därför så många fans(med viss rätt, om ni frågar mig) blir förbannade när ens klubbvänds upp och ner, och när eliten stjäl klubbens DNA.

Hammarby är en av de klubbar som satt en ära i att se män-niskan, alla människor, inte bara stjärnan eller lagkaptenen.

När jag snackade med Nanne Bergstrand inför säsongenkändes det lika mycket som att tala med en gymnasielärareeller poet, som att snacka med en fotbollstränare. Jag ärsvag för det där. Jag älskar människor som ser den någotstörre bilden, som vågar inse att livet faktiskt handlar ommer än vad det enda spåret visar upp. Livet består alltidav flera spår.

Det är därför jag bestämt träff med Anders Bitén. Hanär materialförvaltare i Hammarby, och jag vill veta hurhan tänker om att vara kuggen som alla saknar först närden börjar skruva ur sig själv, om hur det är att vara densom alltid ser till att allting klaffar.

Bitén är en av de där vardagshjältarna som svensk fotbollkretsar kring. Han är ett slags eget solsystem. Han har handom allt från kläder, pumpar bollar, skor, och allt som hör tillträningar som nät, koner, pappgubbarna och allt det där.

Själv minns jag början av 90-talet när GP skrev ralje-rande om de välklädda, diviga spelarna i Milan när dekom för att möta IFK Göteborg. De trodde kostymernavar ett slags hån, när det istället var ett sätt att visa respektför sina motståndare.

Marcus Birro

MA R C U S B I R R O | H A N LY S S N A R PÅ M AT E R I A L E T

MA R C U S B I R R O | H A N LY S S N A R PÅ M AT E R I A L E T

1 8 | E A S Y S O U T H | # 2 , 2 0 1 6

H A N LY S S N A R PÅ M AT E R I A L E T | M A R C U S B I R R O

E A S Y S O U T H | # 2 , 2 0 1 6 | 1 9

Jag har alltid gillat det där. Fotboll är fest, alltså klärman upp sig. Att hasa iväg för att se en match i en skrynk-lig träningsoverall har aldrig varit min grej.

Hur ser dina arbetsuppgifter ut?”Det är ju lite olika beroende på om det är träning eller

matchdag. Men det är alltid mer än folk tror, så mycketkan jag säga … Jag ska hjälpa spelarna med skor, och hittasina kläder, jag ska pumpa bollar, serva laget, pumpa bol-lar, ställa ut koner och så där. Och sedan ska allting tvättasefteråt … Och så är jag ju som en farsa för en del av spel -arna också …”

Herregud …”Ja, jag har en 15-månaders dotter hemma, och så 25

barn till … Dottern är bra mycket enklare än de 25 andra… (skratt) …”

Anders Bitén är från Östersund från början, en stad somockså blivit rikskänd för sitt jordnära, humanistiska sättatt se på lagsammanhållning, träning och på människanbakom spelaren.

Han har varit i Hammarby sedan 2013.

Så när Hammarby möter Östersund, då … Ärligt talat… Var har du hjärtat då? Han är tyst i några sekunder,sedan ler han.

”Jag jobbar ju för Hammarby, så det är klart att jag hål-ler på Hammarby. Sedan vill man ju så klart att det ska gåbra för Östersund, och så där.”

Finns det rivalitet mellan er materialare i de olika klub-barna?

”Nej. Tvärtom. Vi brukar ha möten efter säsongen ochsnacka och så där … Inte ens här i Stockholm finns någonrivalitet mellan oss materialare.”

Hur är det att arbeta som materialare i just Hammarby?”Det klart att det är stor skillnad om man jämför med

Östersund. Det är ju stor skillnad, men det är ju det somär häftigt, att det alltid är sådant surr runt klubben ochså.”

Hur funkar det, tillhör du klubben, eller kommer dumed tränaren och hans stab?

”Nej, jag tillhör Hammarby.”

Det låter som om du arbetar mycket?”Ja, så är det ju … Jag brukar säga att jag arbetar när

alla andra är  lediga, och sedan  jobbar  jag även när deandra jobbar … (skratt) … Det är ju lite läskigt när manräknar ut det … 60 timmars arbetsvecka, tio timmar perdag. Men jag älskar ju detta. Och så har jag ju fått varamed om så mycket fantastiskt. Jag fick vara med om åter-komsten till Allsvenskan, om publikrekordet, om derbynapå Tele2 …”

Hammarbyandan då? Är den på riktigt eller är det en myt?”Den är på riktigt. Här i Hammarby hjälps folk åt. Alla

bär in grejer. Vi hjälps åt i Hammarby. Nanne bär grejer ochhjälper till vid bortamatcher. Det är sympatiskt. Därför

blir det också mer att man har närmare att hjälpa va-randra, man hjälps åt med allt möjligt. Det är en stor skill-nad mot andra klubbar har jag förstått … Det är inte i allaklubbar som tränaren och sportchefer hjälper till att sopagolvet efter träning. Men det gör man här. Det är stort.”

Har du något praktiskt att säga till om när det gällerdet rent estetiska? Hammarby hade ju Kappa tidigare, ochKappa är ju vackrast i världen …

”Ja, jag brukar lyssna på hur materialet fungerar. Nu harvi Puma, och det funkar bra. Det går ju i vågor det där …”

Vilken liga följer du allra helst?”Ska jag vara ärlig såg jag mer fotboll privat tidigare,

innan jag fick barn … Men häromdagen kom jag hem efterett långt pass, och såg Östersund spela … Fast då var detbara  jag  och  dottern  hemma  …  Så  det  var  lättare  då(skratt) …”

Så långt den gode Anders i Hammarby. Skänk honomoch några av hans tusentals nedlagda timmar en tanke närdu ser ditt favoritlag springa in till nästa hemmamatch …

Jag minns när Svennis kom till Lazio. Hela natten föreförsta mötet med spelare och alla andra i klubben lärdehan sig namnet på varenda en av dem. Han tog i hand ochmindes namnet på dem allihop. Både stjärnan RobertoMancini och hela vägen ner till killen som tvättade Man-cinis suspensoar. Så vinner man respekt. Så förtjänar manden. #

DE FEM SNYGGASTEFOTBOLLSTRÖJORNA GENOM TIDERNA

1. Italien, 2002. Kappa. Tight. Paolo Maldini. Snyggare blir det inte.2. Sampdoria. Tidlös. Den är verkligen magiskt snygg. Dessutom

före dömligt oförändrad.3. Tyskland 1974. Vit. Svart krage. Örn. Enda gången en örn är snyggt

på en tröja.4. Milans vita tröjor i finalen mot Barcelona, 1994.5. Juventus 1985. Ariston stod det på bröstet. Som snyggast uppdragen

utanpå byxorna, som Platini hade när han stod runt mittcirkeln och pekadevart han ville att medspelarna skulle spela bollen.

Som du har längtat! Med ett par klick har du snart en egen tysk VM-tröja modell 1974: fanshop.dfb.de/en > Collections > Retro Collection.

VM-jerseyn användes av de västtyska spelarna i grupp B-omgången påDüsseldorfs Rheinstadium, 26 juni 1974. Västtyskland mötte Jugoslavien;matchen började 16.00 denna kvava onsdag, och 67 385 åskådare sågden västtyska 2–0-vinsten. Paul Breitner gjorde 1–0 (sitt andra mål i tur-neringen), och Gerd Müller 2–0 (fyra mål i detta VM). Müller tog senarehand om finalen mot Holland (2–1) genom en lyckosam strumprullare …

Simon ochekrarna

Det är inte lätt att vara cyklist i Stockholm.Lite synd, eftersom cykeln skulle kunna

göra livet bättre för de flesta.Möt Simon Bouloussaa, en man med en

mission.Han vill inte bara förändra hur vi förflyttar

oss, han vill förändra Stockholm.

BO R I S B E N U L I C | S I M O N O C H E K R A R N A

Varje morgon när jag kommer upp ur tunnelba-nan vid Kungsträdgården och ska gå till redaktio-nen vet jag att min adrenalinnivå kommer atthöjas. Ganska mycket till och med, och då är jagändå en av morgonrusningens grinigaste personer.

Under de 500 meter som ska tillryggaläggaskommer jag nämligen ett antal gånger riskera attbli påkörd av en cyklist.

Det har bidragit till min allmänna och ökandemotvilja mot detta släkte.

Men numera ser jag på dem med något störreförståelse. Det är egentligen inte deras fel.

Men adrenalinnivån är dock ändå fortsatt den-samma under morgonpromenaden, men nu berorden istället på att jag tänker på dem som planeratcykelbanorna på ett sådant sätt att krockar, kolli-sioner och påkörningar blir ett nästan självklart in-slag i gatulivet.

Den som fått mig att se med lite blidare ögon på cyklisteri Stockholmstrafiken håller till i en källarverkstad på Närkes -gatan på Söder – Cykelfabriken.

Här bygger numera Simon Bouloussaa cyklar. Men närhan först kom till Sverige var det för att studera på KTH,och därefter jobbade han på olika små och mellanstora fö-retag. Men hans behov av att vilja kunna transportera sinatvå barn på cykel tvingade honom att hitta en lösning –och det blev att börja bygga cyklar.

Det är svårt att inte bli lycklig när man går runt i verk-staden. Färgerna. Alla dessa färger. Klara, liksom sjung-ande plakatfärger. Gula, röda och gröna cyklar.

Och själva känslan av hantverk … av gedigna material… och av att det är människor och inte robotar som skapar,som skruvar och monterar, slipar, putsar och anpassar.

När Simon kom till Sverige efter att ha bott några år iAmsterdam märkte han direkt skillnaden. Här var cykelninte på samma sätt något självklart. I Amsterdam kundehan använda cykeln till det mesta; en gång flyttade han tilloch med med hjälp av en cykel. Det mesta går att göramed en cykel.

Men i Sverige var det annorlunda, det var till och medont om cyklar som var användbara om man hade barneller skulle storhandla – och i vilket fall som helst var detont om cykelbanor.

Simon får något speciellt i rösten när han talar om städersom har en cykelkultur, städer som Amsterdam – eller Köpen -hamn. Där har cykeln alltid varit en självklar del i människorsvardag, och när städerna har växt har den fortsatt att vara engiven del i människors tillvaro och i stadsbilden; planeringenhar utgått från att människor vill – och ska kunna – cykla.

Själv minns jag min barndoms städer i Mellansverige. Detdär mjuka svoschandet som hördes varje morgon när tusen -tals människor cyklade till jobbet, och samma mjuka svo-schande när de åtta timmar senare trampade hemåt. Det gavstaden en rytm, och jag tror det gav människorna en känslaav kontroll över sina liv. I dag är vi beroende av att bussar,tunnel bana och pendeltåg går i tid, och ibland är vi ganskamakt lösa – vissa dagar mer än andra – och vi ska bara inte talaom dem som sitter i bilköer mellan Essingen och Södertälje.

Det är uppenbart att Simon inte är en person som går runtoch grämer sig över att saker och ting saknas, han ser detistället som en möjlighet. Om något saknas, så finns det ettbehov, och då kan man sälja det som tillfredsställer behovet.

Simon blev återförsäljare åt en holländsk cykeltillver-kare, och den första tiden blev marknadsföringen väldigtenkel och påtaglig: ”Jag printade ut bilder på lådcyklaroch gick runt i parker, besökte dagis och visade bilderna.”

Enkelt, men uppenbarligen effektivt, för i dag har Simonkunder i alla kategorier: privatpersoner och familjer, före-tag och daghem och förskolor.

Allt fler upptäcker fördelen med en lådcykel som kananpassas för de flesta behov. Simon visar cyklar som harplats för fyra barn, sex barn och upp till åtta barn. Mankan använda cyklarna när man storhandlar, eller ska flyttaganska stora saker – och han visar upp ett bygge som manhåller på med; en lådcykel som ska utrustas med en spis.

Numera skapar Simon cyklarna själv, han ritar och de-signar dem, vilket ger honom större möjligheter att utveckladem allteftersom han upptäcker nya möjligheter för an-passning. Det gör det möjligt för kunderna att få cyklar somär perfekta för deras behov. Delarna tillverkas sedan fram-förallt i en fabrik i Turkiet – men tekniken gör att avståndetspelar mindre roll. Simon visar i mobilen hur han ständigt ståri kontakt med tillverkningen – han får frågor från fabriken

2 2 | E A S Y S O U T H | # 2 , 2 0 1 6

E A S Y S O U T H | # 2 , 2 0 1 6 | 2 3

med bilder som visar vad frågan gäller – hantverket leveribland tack vare modern teknologi som internet och smart -phones. Men Simon kan mycket väl tänka sig att flytta pro-duktionen till Sverige och bygga en egen fabrik – bara han hittaren investerare som liksom han själv ser ser möjligheterna.

Men kanske krävs det också någon som kan påverkapolitikerna, för precis som jag direkt fångas av Simons en-tusiasm över cykelns möjligheter påverkas jag av hans fru-stration  över  hur  planerare  och  politiker  förstörtrafikmiljön och försvårar för den som vill cykla.

”Människor vill cykla, och det borde ju vara självklartatt man ska kunna låta barnen cykla själva till skolan.Men hur många föräldrar vågar tillåta det? Det måste fin-nas separata cykelbanor, och någonstans att ställa cykeln.Många vill nog ha en lådcykel – men var ska de parkeradem? Den här staden är inte byggd för cyklister, den härstaden är planerad för att försvåra för dem som vill cykla.

Och när man bygger cykelbanor kan man ibland läggadem mitt i vägen, och ibland slutar de helt plötsligt.

Ska det dessutom vara så svårt att förstå det här medatt olika trafikslag måste skiljas åt? Det är ju självklart.Vad skulle vi säga om någon anlade en landningsbana förflyg på Hornsgatan? Alla skulle skaka på huvudet. Det ärju självklart att flyg ska hållas åtskilt från vanlig trafik.Men med samma självklarhet måste vi hålla bilar, cyklister

och gångtrafikanter åtskilda. Först då kan Stockholm blien stad för cyklister.

Visst pratar politiker om att man ska underlätta för cyk-lister, men när de väl får makt uppfyller de väldigt lite avvad de lovat, och när de gör något blir det oftast fel.”

Det mest  fascinerande med Simon är kanske att hantrots sin dystra syn på politiker och planerare kan fortsättavara så entusiastisk för cykeln och cyklandets möjligheter.Jag får en känsla av att han helt enkelt tillämpar en gerilla -taktik. Han vet att hans cyklar är oemotståndliga i sinskönhet och användbarhet, och ju fler som köper dem ochanvänder dem, desto starkare blir trycket på dem som be-stämmer hur staden ska se ut och trafiken fungera.

Att taktiken fungerar kan jag vittna om – jag har redanbörjat min kampanj för att familjen ska förstå att vi abso-lut måste ha en lådcykel till sommarstället – och den skavara plakatröd.

Jag tror Simon och hans entusiasm kommer att bidratill att vi får ett annat Stockholm; han verkar lite svår attstoppa – även när utmaningen är stor, som när han berät-tar om nästa utvecklingsprojekt: ”Jag ska bygga en cykelför en blind person.” När jag undrar hur det överhuvud-taget är möjligt svarar han bara lugnt att det gäller atttänka nytt … och annorlunda … allt går. #

Allt montering av cyklarna sker i verkstaden på Närkesgatan. Det ger närhet till kunderna, och möjlighet att utveckla cyklar som är anpassade tillvarje kunds önskemål.

Bibbi Kringlund – matpersonlighet, kock,sommelier, ger oss mat utan konstigheter

GRILLTRENDERDet mest slående är hur nya styck-

ningsdetaljer etablerat sig i köttdisken.Framförallt när det gäller nötkött finner

vi idag många för oss ovanliga stycknings-detaljer. Njurtapp, rostbiffsspets, högrevs -

hjärta och flankstek är några exempel på möradetaljer med god och köttig smak som vi tidigare

malt ner till färs, eller gjort grytbitar av. Det kan upp-levas förvirrande, eftersom de också har flera namn;

njurtapp kan heta slaktarbiff, flankstek kan kallas flapstek,högrevshjärta och kärna är samma sak, och spetsen på rost-biffen är även en triangelstek eller tri-tip.

Någonstans på förpackningen låter de oss veta att detta ärett kött som gör sig bra över glöd, det kan ju få räcka så föross vanliga konsumenter.

Vi vill fortsätta äta grönt, grönsaksrätterna etablerar sig ävenpå grillen. Man ser en trend kring hela, långgrillade grönsakerdär smakerna intensifieras och kålen har flyttat utomhus.

Vi ser också hur uteköken tar plats och mer avancerade gril-lar, till exempel i keramik eller med extravaganta tillbehörsom rotisseriespett och pizzalucka. Våra kunskaper ökarockså, rökved är vardagsmat och vi har kontroll på tempera-turen.

Sist men inte minst får vi inte glömma glädjen. Att laga matenute ger oss frihetskänsla och det ger ett välmående.

RÄTTA GLÖDENAnvänd tändrör! En mycket bra uppfinning som ger grillarentrygghet och möjlighet till planering. Fyll upp tändröret medkol, placera ett par ark papper under den hålförsedda botten.Placera tändröret på någon yta som inte är brandfarlig, tändpå. 20–25 minuter senare har en jämn glöd spridit sig, baraatt börja grilla!

KOL ELLER BRIKETTER?Briketter har längre brinntid, men jag föredrar ekologisk grillkol.Läs innehållsdeklarationen noga. Briketter kan innehålla binde -medel eller tändvätska. Vid indirekt grillning går ämnena in iråvaran, smaken blir besk och bitter. Inte bra för vare sig miljöeller människa.

DIREKT OCH INDIREKT GRILLNINGAtt grilla rakt ovanför glöden kallas direkt grillning. Så grillasdet som går snabbt; kött i skivor, grönsaker som lök, cham-pinjon, paprika et cetera. Indirekt grillning betyder att manskjuter kolen åt sidan, och grillar bredvid för att få en lägretemperatur. Så grillas större saker och sådan som behöverlängre tillagning som kyckling, kalkon, stekar.

SALT: 30 MINUTERS-REGELNTänd grillen, salta sedan köttet. Där har ni en gyllene grillregel.Saltet hinner på den stunden vandra ut och sedan in tillbakai köttet. Ni får en god sälta en bit in, och ett saftigt kött.

RÖKVEDRåkar du ha ett fruktträd i vedhögen? Använd det till grillen.Placera små vedklampar på glöden för en god röksmak, specielltunder indirekt grillning. På samma sätt kan rökspån användas.Dessa bör blötläggas 30 minuter innan, annars brinner deupp för snabbt.

RÖKSMAK PÅ GASOLGRILLBlötlägg rökspån och packa in dem i foliepaket (perforera medsmå hål på överdelen). Placera på grillgallret. När paketet värmsupp under grillningen sprids en rökig arom som ger grillarom.

Bibbi Kringlund

Grillat doftar sommar på ett förförande sätt. Vi vill inspirera med några nyagrepp och handfasta tips. För er som tycker ni gått ner er i karréträsket, här har

får ni chansen att ta er upp.

Nytändningvid grillen

TORTILLA MED CHÈVRE OCH SPENAT4 portioner

Vegetarisk rätt som funkar lika bra som förrätt. Har nipizzasten kan den användas, men det går också bra direktpå gallret.

4 tortillabröd200 g chèvre125 g mozzarella125 g bladspenatolivolja

Fördela spenaten på halva delen av tortillabröden. Saltaoch peppra litet grand. Strö smulad chévre och mozzarellai bitar över spenaten. Lägg sedan över den andra tortilla -halvan så att den blir dubbel. Pensla utsidorna med oliv -olja.

Grilla direkt över glödbädden på medelhög värme, entill två minuter på varje sida så att osten smälter ner. Omdet känns för varmt så att brödet bränns snabbt, så kanett enkelt knep vara att lägga en aluminiumfolie på gallret,och grilla ovanpå det.

VintipsCollevite, Verdicchio Classico Superiore, 2014 (2421). Ettekologiskt vitt vin från Marche, Verdicchio dei Castelli diJesi, mellersta Italien. 89 kronor.

Aromatiskt, fylligt vitt vin. Nyanserad smak med inslagav fat, röda äpplen, örter, nötter, gråpäron och apelsin.

Marlborough Estate, Reserve Sauvignon Blanc Rosé, 2015(6026). Ett rosévin från Marlborough, Nya Zeeland. 89kronor.

Rosé på vitvinsdruva med några procent Malbec, förden rosa färgens skull. Aromatisk, mycket frisk smak medinslag av röda vinbär, krusbär, passionsfrukt och blod -apelsin. #

KRYDDIGA LAMMFÄRSSPETTOCH TAHINIROSTAD SÖTPOTATIS4 portioner

Färsrätt på lamm med orientaliska förtecken i enspännande kryddsättning.

500 g lammfärs1 msk paprikapulver1 krm cayennepeppar1 tsk grovmalen svartpeppar1 tsk spiskummin1 tsk malen koriander1 tsk oregano1 tsk råsocker1 tsk salt1,5 tsk maizena7,5 cl vatten2 vitlöksklyftorgrillpinnar

Blanda  färsen  med  samtliga  ingredienser  till  enjämn färs. Forma till 8 avlånga järpar, trä ett spettigenom.  Grilla direkt över glödbädd på alla sidor.Rosta under tiden sötpotatis, raitan är bra att haförberett innan.

B IBB I KR INGLUND | N Y TÄNDN ING V I D GR I L L EN

2 6 | E A S Y S O U T H | # 2 , 2 0 1 6

ROSTAD SÖTPOTATIS4 portioner

Tunna skivor och maizena är hemligheten som gör sötpo-tatisen krispig. Är de fortfarande blöta när klockan ringer,sänk ugnstemperaturen något och rosta lite till.

3 sötpotatisar5 cl neutral olja5 cl tahini1 tsk salt2 tsk maizenasvartpeppar70 g ruccola

Skala, halvera och skiva potatisen i 0,5 cm tjocka skivor.Lägg ut dem på bakpappersklädd plåt.

Blanda tahini, olja, maizena och salt. Fördela dressingöver sötpotatisen så de blir täckta av såsen runtom, strösesamfrön över. Rosta i ugn på 200 grader i 35 minutertills  potatisen  har  lätt  gyllene  färg,  och  är  lite  krispig.Blanda med ruccolasallad vid servering.

RAITA4 portioner

En svalkande yoghurtsås som härstammar från det indiskaköket.

2 dl turkisk yoghurt1 dm gurka2–3 msk hackad, färsk mynta1 klyfta vitlök½ granatäpple

Riv gurkan. Salta, låt dra 10–15 minuter. Krama ur väts-kan. Blanda med yoghurt, riven vitlök och mynta. Garneramed kärnor från granatäpple.

VintipsLes Lauzeraies, Tavel, 2014 (2724). Ett rosévin från Rhô-nedalen, Côtes du Rhône, Tavel, Frankrike. 109 kronor.

Rosé av det fylligare slaget. Ungdomlig, fruktig smakmed inslag av granatäpple, mogna jordgubbar, örter ochblodapelsin.

Château Kefraya, Les Bretèches, 2011 (72382). Ett rött vinfrån Bekaa, Libanon. 104 kronor. Beställningsvara.

Rött vin som rimmar med såväl ursprung som tallrikensinnehåll.  Delikat  smak,  medelfyllig  och  örtigt  kryddigkörsbärs- och svartvinbärsfrukt med anings syltig hallon-ton i oekad, mjuk men mycket frisk och elegant stil. #

E A S Y S O U T H | # 2 , 2 0 1 6 | 2 7

DIJONGRILLAD FLANKSTEK,PRIMÖRER OCH HYVLAD PECORINO4 portioner

Köttig rätt med Italien i tanken, dock är det Dijon som görrätten. Köttet får sin goda smak och skorpa från senapsom penslas  på  innan  grillning. Användbart  till  vilkenköttbit som helst.

Flankstek4 portioner

1 flankstek 700 g5 cl dijonsenap

Salta och peppra köttet 30–40 minuter innan grillning.Pensla också dijonsenap på båda sidor, i ett generöst lager.Invänta glödbädd, grilla varje sida 3–5 minuter. När kött-saften börjar tränga upp på ovansidan är det dags att vända,om ni vill ha en rosa kärna. Grilla på samma sätt på andrasidan, ta av köttet, låt vila invirat i bakplåtspapper 10 minuterinnan ni skivar tvärs över fibrerna i smala skivor.

Grillad potatis4 portioner

800 g kokt färskpotatis3 msk neutral olja1 msk soja, Kikkoman1 pressad vitlöksklyfta1 tsk paprikapulver1 tsk oregano1 tsk saltsvartpeppargrillpinnar i trä

Trä upp potatisen på spett. Lägg dem på ett plant under-lag, lägg ett bakplåtspapper över och en plåt. Tryck till lättså de spricker lite på ytan. Detta ger sedan en krispigarepotatis. Blanda resterande ingredienser till oljan, penslapotatisen. Grilla på båda sidor tillsammans med sparrisoch tomater under tiden som flanksteken vilar.

Tips! Om ni har ett fiskgaller för grillning, så kan fleraspett placeras där (lite enklare hantering under grillning).

Grillad sparris och tomat4 portioner

2 buntar sparris250 g små tomater150 g hyvlad pecorino125 g bladgrönsaker1 citronolivoljasalt och peppar

Ansa sparrisen genom att bryta av den nedre, träiga delen.Är sparrisen grov: skala, det är annars inte nödvändigt.Ringla lite olivolja över, grilla sparrisen tillsammans medpotatis. Ringla olja även över tomaterna, grilla dessa i enpanna eller på ett ark av aluminiumfolie. Salta under ellerefter grillning på båda grönsakerna.

Ta upp sparrisen, lägg på fat. Pressa saften från en citronöver, lite mer olja, slutligen bladgrönt och pecorinoost.

VintipsCampogiovanni, Rosso di Montalcino, 2013 (2597). Mustigtrödvin från Toscana, Rosso di Montalcino, Italien. 129 kronor.

Kryddig, nyanserad  smak med  fatkaraktär,  inslag avkörsbär, basilika, nypon, mörk choklad och rosor. #

B I B B I K R I N G L U N D | N Y TÄ N D N I N G V I D G R I L L E N

2 8 | E A S Y S O U T H | # 2 , 2 0 1 6

ENTRECÔTE MED SOMMARENSSÅSER OCH GRILLAD KÅL4 portioner

Entrecôte är ett av alla kött som gör sig godast på grillen.Mamoreringen smälter ner under grillning, och ger ett saf-tigt  resultat.  I  välsorterade  butiker  kan  ni  finna  hög-revshjärta som är förlängningen på entrecôten och, omden är välhängd, lika mör och smakrik. Värt att testa.

800 g entrecote i fyra skivorsalt och peppar

Tänd upp grillen, salta köttet.När du har fin glödbädd grillasköttet direkt, det vill säja ovan-för kolen. 2–3 minuter på var-dera sida.

Du kan använda termometersom skall vara 55–57 grader förmedium. Man kan också se närköttsaften börjar stiga och bil-dar pärlor på köttets ovansida,då är det dags att vända köttetför ett mediumresultat.

Servera  med  barbecuesås,gräslöksemulsion  och  grilladvitkål.

Barbecuesås12–15 portioner

En stor sats sås som kan varabra att ha i kylen under grillsä-songen. Hållbarheten är minsttvå  veckor.  God  kryddighet,lagom styrka och en liten twistfrån lagrat destillat. Såsen kanäven  användas  som  glaze  vidgrillning.

4 vitlöksklyftor2 små gula lökar5 cl lagrad rom eller cognac2 msk chipotlepasta4 dl ketchup1 burk krossade tomater, 400 g22,5 cl äppelcidervinäger3,5 dl farinsocker1 tsk chipotlepasta (efter smak)0,75 tsk spiskummin0,75 tsk malen kryddneljika0,75 tsk malen kryddpeppar1,5 dl mörk sirap1,5 dl dijonsenap1 msk nymald svartpepparsalt

Blanda ingredienserna i en tjockbottnad kastrull. Låt kokaupp, sänk värmen till medelhög, och fortsätt sjuda i 30 mi-nuter. Mixa till en slät sås. Hållbar i kyl minst två veckor.

Gräslöksemulsion4–6 portioner

Blasten på försommarens första lök är mild och fin. Gårbra att variera med ramslök. Lika bra kanske att göra dub-bel sats, en emulsion på det här sättet är också gott att hai kylen. Hållbar i kyl åtminstone en vecka.

1 äggula1,5 dl olja1 tsk dijonsenap1 tsk äppelcidervinäger0,5 tsk saltsvartpeppar1 dl fintskuren gräslök

eller blast från knipplök

Blanda äggula med vinäger ochsenap, vispa ihop. Tillsätt oljanunder  ständig vispning,  till  enkrämig sås. Om du vispar jätte-mycket  blir  såsen  tjock,  spädisåfall  med  vatten  till  önskadkonsistens.

Smaka av med salt, peppar ochlök. Dressingen blir godast omden får stå en dag och sprida lö-kens arom.

Grillad vitkål4–6 portioner

Ett  gott  alternativ  till  potatis,där man kan variera med spets-kål som är något spädare. Gårockså  bra  att  rosta  i  ugn  på200° C, lika lång tid som i re-ceptet.

½ vitkålshuvudolivoljasalt

Putsa kålen från de yttersta bladen, skär i fyra klyftor. Skäri klyftor med stocken kvar, ringla olivolja över.

Grilla på indirekt värme 20–30 minuter, runtom på allasidor. Salta innan servering.

VintipsChâteau Bouscassé, 2010 (2204). Ny årgång av fantastiskatannatvinet från Madiran, Frankrike. 125 kronor.

Fylligt, mörkt, djupt. Smakrikt med fatkaraktär, inslagav svarta vinbär, timjan, plommon, viol, svart te, hallonoch lagerblad.

Girard, Old Vine Zinfandel, 2012 (22337). Zinfandel medbyggstenarna på rätt ställe. 189 kronor.

Fylligt, mörkbärigt, modernt fruktigt. Generöst fruktigsmak med fatkaraktär, inslag av björnbär, jordgubbar, cho-klad, örter och vanilj. #

N Y TÄ N D N I N G V I D G R I L L E N | B I B B I K R I N G L U N D

E A S Y S O U T H | # 2 , 2 0 1 6 | 2 9

HELGRILLAD KALKON MED MANGOGLAZE10–12 portioner

Festligt och lite av ett dagsprojekt men uppskattad, godoch rolig bjudmat. Kalkonen behöver ett dygn i rimlag föratt få en jämn och god sälta.

Långgrillning när den är som bäst, mycket goda smakertack vare att den tillagas på skrovet.

1 hel kalkon, 5 kg

Saltlag

5 liter vatten5 dl salt3 lagerblad3 gula lökar15 svartpepparkorn5–8 stjälkar blekselleri10 vitlöksklyftor

Koka upp en liter av vattnet med lök i klyftor, selleri skureni två centimeter tjocka skivor, skivad vitlök och kryddor.

Drag  åt  sidan,  tillsätt  resterande  4  liter  vatten.  Låtsvalna helt. Lägg ner kalkonen så den helt täcks. Placerakallt, eller åtminstone svalt, i 24 timmar.

Ananasglaze

2 dl krossad ananas2 dl mangochutney2 vitlöksklyftor2 tsk chipotle2 msk soja

Mixa ingredienserna till en slät sås.

Ta upp kalkonen ur rimlagen, torka av den något så attdet inte droppar vätska av den.

Tänd upp grillen för indirekt grillning tills kolen glöder,det vill säga, placera grillkol i två högar på motsatta sidormed plats för kalkonen i mitten. Under kalkonen är detfritt från kol. Fyll på med ny, utbrunnen kol från tändröretvar 45:e minut, så håller sig temperaturen jämn.

Efter två timmars grillning, sätt i en stektermometer i dentjockaste delen på bröstet. Grillningen tar 3,5,  timmar,men lägg till en timme i planeringen för eventuella tempe-raturfall.

Kalkonen grillas hela tiden med bröstsidan uppåt. Närtemperaturen närmar sig 60° C börjar du pensla med gla-zen lite då och då under resterande grillning. Låt kalkonenvila minst 10 minuter täckt av ett bakplåtspapper.

Vid trancheringen: Börja med att skära ut bröstfiléernasom skärs i skivor. Sedan lårbitarna där man delar upp ilämpliga portionsbitar genom att skära runt benet. Ving-arna kan serveras med benet kvar. Servera med potatissal-lad och glaze. Gott till kan vara en enkel tomatsallad.

PotatissalladSomrig sallad där ägg, kapris och lök utgör grundpelarnai smaksättningen.

2 kg kokt potatis, gärna färsk4 hårdkokta ägg1 strut rädisor1 gurka3 msk kapris1 huvud isbergsallad

Sås

1 knippe dill, skuren1 liten purjolök, fint skuren0,5 dijonsenap2 dl majonnäs4 dl crème fraîche4 dl gräddfilsalt och peppar

Koka ägg och potatis. Blanda under tiden såsen och tamed 2 msk av kaprisen. Skär övriga grönsaker i önskadform.

Skär potatisen i bitar, blanda med såsen, gärna när denfortfarande är lite varm. Tänk på att salta ordenligt; detär ofta det som gör en god potatissallad. Arrangera salla-den på fat: Börja med isbergsalladen, sedan krämig potatis.Strössla rädisor, gurka, ägg och kapris över.

VintipsMulderbosch, Chenin Blanc Steen op Hout, 2015 (2701).85 kronor.

Fylligt vitt vin, fruktig smak med fatkaraktär, inslag avgula äpplen, ananas, vanilj, hasselnötter och citrus. #

B I B B I K R I N G L U N D | N Y TÄ N D N I N G V I D G R I L L E N

3 0 | E A S Y S O U T H | # 2 , 2 0 1 6

SABAYONNEGRATINERAD RABARBERDen första späda rabarbern är ljuvlig. Här i en dessert medbåde vårlig fräschör men ändå viss tyngd. Den kan förbe-redas fram till sabayonnens vispning.

250 g rabarber50 g smör7,5 cl socker

Sabayonne

2 äggulor0,5 dl socker7,5 cl vitt vin1 msk pressad citron4 skivor sockerkaka, gärna med nötter

Skär rabarbern i 8 cm långa stavar. Klyv dem på längdeni två halvor. Smält smöret  i en stekpanna på medelhögvärme, lägg ner rabarbern med snittytan nedåt, tillsätt soc-ker och låt både det och rabarbern smälta ner, det tar tvåminuter.

Skaka på pannan då och då under tillagningen, men rörinte i rabarbern. När sockret löst sig och såsen runt omfått en rosa färg är det klart.

Placera en skiva sockerkaka på ugnsfasta fat, pajform pas-sar bra. Fördela rabarber över och såsen som sockerkakansuger i sig.

Vispa äggulor, vitt vin och socker i en tjockbottnad ka-strull på låg värme eller i ett vattenbad. Det ska bli riktigtskummigt och vitaktigt i färgen.

När skummet börjar tjockna drar du kastrullen åt sidan.Fördela över rabarbern så att det täcker helt. Gratinera pågrill 250° C eller med brännare.

VintipsNjut av en ungersk tokajer som rimmar på dessertens bådesöta och friska toner samtidigt som den möter tyngdenfrån kolasås och kaka.

Château Dereszla, Tokaji Aszù 5 Puttonyos, 2009 (2901).179 kronor.

Nyanserad, mycket söt och frisk smak med inslag av fat,aprikoser, apelsin, kokos, saffran och honung. #

E A S Y S O U T H | # 2 , 2 0 1 6 | 3 1

Flankstek

9900/kg

Dalsjöfors Kött, Sverige,marinerad, 1 000g

Priserna gäller Hemköp Skanstull (Ringvägen 100) till och med 5 juni 2016,med reservation för eventuell slutförsäljning och tryckfel. Vi har öppet 06.00–23.47!

29918:-

00/kg

EntrecôteJureskog, Hängmörad i bit (299kr/kg)

MozzarellaFresca D’oro, 2X125g (72kr/kg)

Fryst kalkonDoux, hel (44,95kr/kg)

SötpotatisUSA, klass 1 (19,95kr/kg)

2 för

1995/kg

4495/kg

SKANSTULL, RINGVÄGEN 100

Öppet06.00–23.47.

Vi har samma öppet-tider året runt!Sveriges bästaöppettider!

Get your hair done, trimyour beard, and finallyget that mustache vaxed 1 Barber & Books, Östgötagatan 21 (I22) 2 Honest Al’s Barbershop,

Wollmar Yxkullsgatan 9 (G16)

Book’s always handy! 7 Akademibokhandeln Ringen,

Götgatan 132 (P20) 8 S:t Pauls bok och papper, Sankt Paulsgatan 24 (F17) 11 The English Bookshop, Södermannagatan 22 (L23)

Boring TV? Watch DVD! 9 Filmkedjan Mariatorget, Hornsgatan 52 (E16)

A good gym? Here it is! 12 House of Shapes, Hornsgatan 103 (E7)

Where to find a good car?This one’s not far away! 13 Svenska Bilgruppen, Lignagatan 1 (E5)

It’s always time for teatime. Coffee. And cookies! 14 Friends of Adam,

Hornstulls Strand 13 (F03) 15 Gran Café,

Renstiernas gata 28 (L25) 16 Kungsholmens Glassfabrik,

Bondegatan 75 (N30) 17 La Venezia Glassbar,

Västgötagatan 22 (M19) 18 Larrys Corner, Grindsgatan 35 (O16) 19 Muffinsfabriken, Götgatan 99 (Q21) 20 Naturbageriet Sattva,

Krukmakargatan 27 (F12) 21 Pom & Flora, Bondegatan 64 (M26) 22 Rinos Café & Espressobar,

Hornsgatan 45 (E14) 23 Sophies café, Bysistorget 2 (E13) 24 String, Nytorgsgatan 38 (L24) 25 Tullys Café, Götgatan 42 (I20)161 Tårtan Café, Hornsgatan 30 (E18)

26 Weindels Bageri, Varvsgatan 31 (D07)168 Cykelcafé Le Mond, Folkungagatan 67 (J23)

New clothes, vintage stuff,high fashion: a new you! 27 Beyond Retro, Brännkyrkagatan 82

(D11) 28 Brodyrbutiken, Bondegatan 49 (L28) 29 Cissi och Selma, Bondegatan 7 (L22) 30 Clubs and Spades,

Östgötagatan 49 (L22) 31 Colours of Africa,

Östgötagatan 36 (L22) 32 Details, Götgatan 62 (K20) 33 Edursdotter, Hornsgatan 29 (E17) 34 Ever Blue Jeanshandel,

Swedenborgsgatan 8 (H16) 35 Fröken Söt, Götgatan 9 (F20) 36 Grandpa, Södermannagatan 21 (M24) 37 Kaos by Sthlm, Hornsgatan 29 (E17) 38 King Lily, Södermannagatan 11 (K24) 39 La Popola, Hornsgatan 63 (E12) 40 Lauras Orgánica,

Rutger Fuchsgatan 5 (R21) 41 Mangle Vintage, Götgatan 37 (I21) 42 Maskeradaffären,

Folkungagatan 88 (K24) 43 New Black, Timmermansgatan 14

(E15) 44 Nitty Gritty, Krukmakargatan 26

(E12) 45 Olars Ulla, Hornsgatan 43 (E15) 46 Parella, Ringvägen 89 (O15) 47 Piloo, Högalidsgatan 40 (B05) 48 POP Stockholm, Skånegatan 73

(M24) 49 Samira Underkläder, Götgatan 42

(H20) 50 Screen-Tees, Hornsgatan 151 (E03) 51 Sivletto, Malmgårdsvägen 16 (Q26) 52 Stank Stockholm, Folkungatan 79

(J24) 53 Stockholm Brud & Fest,

Hornsgatan 132 (E07) 54 Stutterheim, Åsögatan 132 (L22) 55 Tommika, Hornsgatan 149 (E03) 56 Tshirt Store, Götgatan 28 (G20) 57 Uniforms for the Dedicated,

Krukmakargatan 24 (F12) 58 Vamlingbolaget, Åsögatan 112 (L21)

Fresh food grocery stores 59 8T8 Ekomat,

Swedenborgsgatan 1 (G16) 60 Androuet, Götgatan 39 (I21) 61 Cajsa Warg, Renstiernas Gata 20 (K25) 62 Chocolate & Pastry,

Heleneborgsgatan 19 (B04) 63 ExtremeFood, Östgötagatan 66 (P22) 64 Gamla Amsterdam,

Hornsgatan 39 (E15) 65 Re-Store, Hornsgatan 170 (E04) 66 Hemköp,

Ringvägen 100 (Q20) 67 Kate’s Organic Market,

Heleneborgsgatan 42 (A05) 68 Olja & Oliv, Bondegatan 59 (M28) 69 Polska Delikatesser,

Brännkyrkagatan 88 (D09) 70 Primör Mat, Timmermansgatan 19 (F15) 71 Pärlans Konfektyr,

Nytorgsgatan 38 (L24) 72 Saltå Kvarn, Renstiernas Gata 27 (L26) 73 The Tea Centre of Stockholm,

Hornsgatan 46 (E17) 74 USA-godis, Götgatan 78 (M20)

Guitar? Coffee? Both! 75 Allegro Violinateljé, Klevgränd 2 (F21) 76 Aulos Musik, Folkungagatan 67 (J22) 77 Gitarrverkstan,

Katarina Bangata 65 (Q26) 78 Guitar People, Renstiernas gata 21 (L26) 79 Halkan’s Rock House,

Noe Arksgränden 2 (I20) 80 Hellstone Music, Götgatan 24 (G20) 81 Tip Top, Katarinavägen 22 (F22) 82 Twang, Katarina Bangata 25 (M22)

Presents galore! 83 Bookbinders Design,

Sankt Paulsgatan 1 (F20) 84 Bric A Brac,

Swedenborgsgatan 5 (G16) 85 Geoart – Mine of Gems,

Hornsgatan 29 (E17) 86 Kristallrummet, Hökens gata 6 (G21) 87 Pen Store, Hornsgatan 98 (E11) 89 Svartkrutskällaren,

Folkungagatan 134 (K28) 90 Tiger Lili, Långholmsgatan 7 (C04)

Din karta till Söder: coolaste delen avStockholm, med sköna människor

Map index to Södermalm: the coolestpart of Stockholm + very nice people

01 02 03 04 04 05 06 07 07 08 09 10 11 12 13 14 15 16 17 18 19 20 21 22 23 24 25 26 27 28 29 30 31 32 33 34 35 36

01 02 03 04 04 05 06 07 07 08 09 10 11 12 13 14 15 16 17 18 19 20 21 22 23 24 25 26 27 28 29 30 31 32 33 34 35 36

A

B

C

D

E

F

G

H

I

J

K

L

M

N

O

P

Q

R

S

T

U

Ringvägen isStockholms2nd longeststreet (2,877meters long).

Södermalmbecame anisland (again)in November14th, 1929.

S

Westof GötgatanWestof Götgatan

What to do, what to do?Go for a walk on the easyside, and discoverSödermalm, thevery coolest partof Stockholm …

Have fun!

0 10 15

Relaxed walking distance (minutes)

2)

1)

Fun and interesting things to do:

18 19 20 21 22 23 24 25 26 27 28 29 30 31 32 33 34 35 36

0 18 19 20 21 22 23 24 25 26 27 28 29 30 31 32 33 34 35 36

A A

B

C

D

E

F

G

H

I

J

K

L

M

N

O

P

Q

R

S

T

U

SoFo comesfrom Southof Folkunga-gatan =very hip …

Skinnarviks-berget isSödermalmshighest point:53 metres!

Eastof GötgatanEastof Götgatan

4)

3)

5)

Time for food, and a drink 91 Á la Crêpe, Katarina Bangata 42 (O23) 92 Bar and Burgers, Erstagatan 21 (L28) 93 Black & Brown Inn,Hornsgatan 50 (E16) 94 Bluesbaren, Hornsgatan 55 (E13) 95 Blå Dörren, Södermalmstorg 6 (E21) 96 Bonden Bar, Bondegatan 1 (M21) 97 Borrwalls Kök, Tjärhovsgatan 5 (J21) 98 Calexico’s, Hornstulls strand 4 (E03) 99 Cantina Real, Lindvallsgatan 11 (C01)100 Danvikstulls Värdshus,

Alsnögatan 11 (O34)101 Delimundo, Ringvägen 145 (P23)102 Därmed Pasta, Långholmsgatan 5 (B04)103 EatwithJonna, Folkungagatan 95 (J25)104 El Clasico, Skånegatan 88 (M24)106 En Ful & En Gul, Erstagatan 22 (L28)107 Frapino Espresso,

Långholmsgatan 3 (B04)108 Fru Erikssons Husmanskost,

Brännkyrkagatan 90 (D09)109 Fåfängan Restaurang,

Klockstapelsbacken 3 (N33)111 Holy Cow Söder, Ringvägen 87 (O15)112 Huset under bron,

Hammarby Slussväg 2 (T20)113 Judit & Bertil, Bergsunds Strand 38 (D03)114 Katarina Ölkafé,

Katarina Bangata 27 (N23)115 Kvarnen, Tjärhovsgatan 4 (J21)116 Lasse i Parken Krog & Kafé,

Högalidsgatan 56 (A03)117 Legumés Vegetariska Matcafé,

Bysistorget 8 (D13)118 Lemongrass, Långholmsgatan 9 (C04)119 Libanesen, Högalidsgatan 40 (B05)120 Loopen, Hornstulls strand 6 (G03)121 Marie Laveau, Hornsgatan 66 (E10)122 Matapoteket, Bondegatan 6 (M21)123 Meatballs, Nytorgsgatan 30 (K24)124 Mix Burger, Långholmsgatan 34 (E04)125 Nostrano, Timmermansgatan 13 (D15)126 Pinnar, Högalidsgatan 52 (C04)127 Prime Burger, Folkungagatan 122 (K27)128 Ringos, Ringvägen 52 (M12)129 Rost Bistro & Mekotek,

Wollmar Yxkullsgatan 52 (G11)130 Southside Pub, Hornsgatan 104 (E09)131 Stage Bar & Kök,

Långholmsgatan 24 (C04)132 Sthlm Raw, Långholmsgatan 11 (D04)133 Svartklubben, Södermannagatan 27

(N24) 10 The Half Way Inn, Swedenborgsgatan 6 (G16)134 Ugglan Boule & Bar, Närkesgatan 6

(N24)135 Wiggo That’s A Wrap, Skånegatan 47

(M21)136 Zinkadus Bar & Café, Zinkens Väg 20

G07)105Nya Carnegiebryggeriet

Ljusslingan 15 (U30)

CDs, vinyl, old stuff andnew music to explore137 El Barrio Latin Music Records,

Södermannagatan 10 (K23)138 Fade Records, Skånegatan 78 (M23)139 Kollaps Records, Hökens Gata 4 (G21)

140 Little Shop Of Records,Hornsgatan 87 (E09)

141 Mickes Serier, CD & Vinyl,Långholmsgatan 20 + 13 (C04)

142 Pet Sounds, Skånegatan 53 (L21)143 Record Mania Store,

Östgötagatan 2 (H21)144 Simon’s Record Shop,

Brännkyrkagatan 71 (D08)145 SkivHögen, Högbergsgatan 32 (H21)146 Söders Serie & Skivhandel,

Katarina Bangata 49 (O25)147 Söders Skivbörs,

Rosenlundsgatan 4 (F13)

Jewelry, bling-bling,gold, silver, trinkets148 Cocoo, Renstiernas Gata 15 (J26)149 Herr & Fru Lohse,

Hornsgatan 43 (E14)150 Hornstulls Smycken,

Långholmsgatan 5 (C04)151 Lars Torvaldsson,

Verkstadsgatan 10 (B03)152 Silversmed Malte Ström,

Heleneborgsgatan 13 (B05)153 Stjärnurmakarna, Söderhallarna

(L20)

Get a bike, play some pool,get a longboard to be cool154 City Biljard, Götgatan 101 (R21)155 Cykelfabriken,

Närkesgatan 6 (M24)156 EcoRide, Hornsgatan 79 (E11)157 Kahalani Longboards,

Östgötagatan 20 (J22)158 Söderbiljarden,

Bondegatan 18 (M22)159 Söderhallen Biljard,

Hornsgatan 61 (D12)160 Tantogårdens Bangolf,

Skarpskyttestigen 6 (G04)

Tattoos – let’s make somenice body art, oh yes!162 Crooked Moon Tattoo,

Malmgårdsvägen 16 (P26)163 DaVinci Tattoo Studio,

Erstagatan 22 (L28)164 Electric Tattoo, Skånegatan 88 (M23)165 Evil Eye Tattoo,

Magnus Ladulåsgatan 27 (K15)166 Finest Tattoo, Hornsgatan 158 (E04)167 House of Pain Tattoo Sthlm,

Verkstadsgatan 7 (C03)169 Kranium Tattoo, Tjärhovsgatan 54 (J26)170 Lat’Ink Tattoo,

Maria Prästgårdsgata 27 (H14)171 Noby’s Tattoo Zone,

Folkungagatan 142 (L29)172 Platinum Ink Piercing Company,

Östgötagatan 79 (P22)173 Siamese 4 Tattoo,

Södermannagatan 53 (Q24)174 Swahili Bob’s Tattoo & Piercing,

Bondegatan 16 (L23)

These theatres gives youfood for thoughts 3 Folkoperan, Hornsgatan 72 (E14)175 Orionteatern,

Katarina Bangata 77 (K27) 5 Södra Teatern, Mosebacke Torg 1

(G22) 4 Teater Tribunalen, Hornsgatan 92

(E11)

Dress up that home ofyours with some greatlooking textiles176 Majas Garn,

Katarina Bangata 49 (P25)177 Södersitsen á la Maison,

Erstagatan 20 (L28)178 Tygverket, Sankt Paulsgatan 19 (G18)

Need something to readwith that cup of coffee?179 PaperCut, Krukmakargatan 24 (E13)180 Press Stop, Götgatan 31 (H21)

Art, interior design,furniture, antiques181 125 Kvadrat, Kocksgatan 17 (K21)182 An Ideal for Living,

Södermannagatan 19 (L24)183 Brandstationen, Hornsgatan 64 (E16)184 Daisy Dapper,

Katarina Bangata 33 (N23)185 Dusty Deco, Hornstullstrand 7 (F03)186 Ergohuset, Hornsgatan 134 (E07)187 Etervåg Radio, Skånegatan 92 (M24)188 Fat Cat House & Garden,

Renstiernas Gata 24 (L25)189 Fru Lotta Diversehandel,

Södermannagatan 22 (L23)190 Grön Interiör, Renstiernas gata 19 (K25) 6 Gubbens Antikhylla, Hornsgatan 30

(E17)191 In The Mood,

Renstiernas gata 14 (J25)192 Judits, Hornsgatan 75 (E11)194 Manos, Renstiernas gata 22 (K25)195 Marlo Market, Kocksgatan 26 (L23)196 Rusty Rose, Skånegatan 53 (M22)197 Ruth & Roul, Hornsgatan 116 (E09)198 Söders Antikhörna,

Ringvägen 141 (Q22)199 Tambur, Folkungagatan 85 (J24)200 The Sofa Store, Hornsgatan 84 (E12)

Take the ferry to explo-rable Vaxholms Kastell193 Djurgårdsfärjan, Slussen (D22)

Go walkabout in a veryexciting world or two110 K. A. Almgrens sidenväveri, Repslagargatan 15 (G20) 88 Spårvägsmuseet

Tegelviksgatan 22 (P31)

Drop in-bröllop11 juni 2016

Glöm inte hindersprövningen!Resten ordnar vi.

3 8 | E A S Y S O U T H | # 2 , 2 0 1 6

Trefaldige Oscarsvinnaren Thelma Schoonmaker är enav mina filmhjältar. Hon har just fyllt 76 år, och klippt allaMartin Scorseses filmer under 40 år. Nu njuter jag av hen-nes perfekta jobb så att inga skarvar märks i hans ”TheWolf of Wall Street” där Leonardo DiCaprio är en påtändbörsmäklare. Själva filmen är, även den, en påtänd historia,en hallucinatorisk berg- och dalbana i tre timmar.

Bilderna blixtrar förbi. Ändå känns det som åskådaretryggt och lugnt att åka med i denna berättelse om utflip-pade börstöntar och deras svinaktiga svindlande affärer.

Filmen är verkligen spektakulär, och soundtracket heltfantastiskt med en parad av blueslegender som Howlin’Wolf, John Lee Hooker, Bo Diddley och Elmore James.Dessutom jazzstjärnorna Cannonball Adderley, CharlesMingus, Ahmad Jamal, Allen Toussaint och  Lambert,Hendricks & Ross. Vi hör också Foo Fighters, Elvis Pres-ley, Cypress Hill, Naughty by Nature, Devo, Ian Dury &The Blockheads, Eartha Kitt, Malcolm McLaren, Joe Cubaoch The Jimmy Castor Bunch. Puh! All denna briljantamusik är som vanligt i Scorseses filmer vald med finger-toppskänsla av Robbie Robertson från The Band. Ävenhan  är  långvarig medarbetare  i  Scorseses  filmer. Derassamarbete inleddes med filmen ”The Last Waltz”, om TheBands sista konsert som Scorsese regisserade 1978.

Jag begriper inte varför andra filmmakare envisas medatt stressa fram halvfärdig nygjord filmmusik, när man,som  Scorsese,  kan  välja  det  bästa  av  befintlig  musik.Musik som fått mogna fram i  lagom takt och visat sinstyrka under lång tid. Det blir ju bäst när man plockar inriktiga låtar och när filmmusiken inte bara är en dekora-tion som slängs på efteråt.

Scorseses ”Shutter Island” är också en riktigt  lyckadsammansmältning av bilder, musik och ljud. Där har Ro-bertson tagit ut svängarna rejält, och helt kompromisslöst valtavantgardemusik för att understryka skräckstämningen.

Filmen är full av beprövade klyschor som en gammalfyr med spiraltrappa, droppande vatten i mörka fängelse-hålor, hemliga grottor och en riktigt livsfarlig storm. Tilldetta hör vi musik av John Cage, Brian Eno, György Ligeti,Krzysztof Penderecki, Ingram Marshall och John Adams.

Helt fantastisk är också soundtracket till Scorseses film”Casino” där en av höjdpunkterna är en låt från 1951.Den låter ännu i dag som ett UFO från framtiden, och inteens av denna världen, ”How High the Moon” med LesPaul och hans fru Mary Ford.

Scorseses filmer är alltid modernare än det mesta på bio.Det är märkvärdigt också med tanke på att så många avfilmernas låtar spelades in för länge sen. Men det är egent-ligen inte så konstigt med tanke på att musikvalet är gjortefter principen ”Det bästa har  inget bäst  före-datum”.Detsamma gäller också för trion bakom filmerna: Scorseseär 73 år, Robertson 72, och Schoonmaker 76. #

PS. Följ Lennart på hans många och långa musikresor –veckofärska spellistor på Spotify: lennartwretlind.com.

Lennart Wretlind

Scorsese …och andranyskapandeveteraner

E A S Y S O U T H | # 2 , 2 0 1 6 | 3 9

Leonardo DiCaprio som dekadentbörsmäklare på Wall Street i MartinScorseses film ”The Wolf of WallStreet” (2013).

”Let me tell you something. There’sno nobility in poverty. I’ve been apoor man, and I’ve been a rich man.And I choose rich every fuckingtime.”

4 0 | E A S Y S O U T H | # 2 , 2 0 1 6

I snart 100 år har Tantolundens kolonilotter klätt kul-larnas sluttningar ned mot Årstaviken. Det var 1917 somStockholms stad gav några av södermalmsborna denna ytajord för att odla potatis. Det var krigstider. Fattigdomenvar utbredd, folk bodde trångt och maten behövdes. Idagär det inte just potatis som dominerar. Om odlandet dåmest var ett sätt att dryga ut matkassan för dem som varmindre bemedlade, så odlas det idag mest för nöjes skull.För njutningen  i  att  få  jord under naglarna och  se detspröda växa.

Samtidigt som båtägarna slipar, målar och hamrar intillEriksdalsbadet kan man se hur folk lämnar sina lägenheterför att påta i jorden. Det gamla slyet ska bort, jorden skagödslas, och drömmarna om den ljuva sommaren lyser iansiktet hos var och en som sätter spaden i jorden. Jag serdet i min väns ansikte när vi möts i blåsten på Västerbron.”Du måste komma bort till lotten på en kopp kaffe.” Detvattnas i munnen på henne vid blotta tanken på att hon,som bor i en tvåa vid Hornstull, ska få sätta på sig de mestslitna byxorna och cykla ner till täppan. Ett litet mått avfrihet på 40 kvadrat utan tak. Inga långa resor till som-marstugan.  Inte  några  större  renoveringsprojekt.  Baranågra kvadratmeter jord att sätta sina fröer och lökar i.

Då och då finns det de som ifrågasätter nyttan med ko-loniområdena: ”Men ärligt talat, är det rimligt att hållastora och vackra arealer öppna för att södermalmsbornaska få odla sina egna morötter? Det finns ju goda got-ländska  i  affärerna.”  Argumenten  fortsätter:  ”Nu  närStockholms innerstad blir trängre kanske det är dags atttänka om?” På Södermalm finns dessa små dockhus påstora ytor i Tantolunden, Eriksdalslunden, Södra Årstalun-den längs vattnet upp mot berget, och på Långholmen.Borde man inte riva hela rasket och bygga bostäder? Denskeptiske undrar: Borde vi inte maximera nyttan av dessautrymmen? Om inte bostäder så åtminstone gemensammagrönområden och parker som alla har tillgång till? Fråndagis och skolor rapporteras att lekplatserna är minimalaoch till och med kan vara en fråga för barnens hälsa ochvälbefinnande. Är det då rimligt att södermalmsbon Veraska få gräva och rensa bland sina odlingar? Det är ju intelängre för potatisen och matens skull som hon behöver sinkolonilott.

Hos mig är det något som vänder sig i magen bara vidtanken på att dessa områden skulle skövlas. Men argumentenligger och skvalpar i tider när bostäder är en ständig fråga

på dagordningen. Att försvara kulturella värden och skön-hetsvärden är därför en minst sagt utmanande uppgift.

Liknande tankar på bebyggelse väcks då och då i NewYork – som ju är mer tättbefolkat än Södermalm. På Man-hattan ligger New Yorks lunga. Den gigantiska CentralPark brer ut sig som ett grönt (eller vitt) täcke mitt på ön.Breda alléer, små sjöar och smala stigar som slingrar sigbland träden och där man inte hör ett ljud från den bull-riga trafiken. Härifrån har man till och med spelat in na-turprogram, och det ryktas om att en varg har setts. MenCentral Park, lungan i kommersialismens högborg, kom-mer inte att bebyggas. Det bestämdes redan 1853 då par-ken  låg  i  stadens  norra  utkanter.  Parken  är  idag  högtälskad av såväl invånare som turister, och har blivit en delav New Yorks identitet. Det är något nästintill heligt medstorstäders grönområden. Som om det är Edens lustgårdsom ska försvaras. Och det är det ju i någon mening.

Går stadsbornas rötter i bondekulturen så djupt att detär värt priset att värna om kolonilotterna, trots att bostä-der behövs? Trots att få personer får tillgång till dem ävenom många vill. Och trots makalösa historier om små in-bördeskrig som drabbar den som inte rensar sitt ogräs. Enföre detta koloniägarfamilj berättade hur de hade blivitmobbade och utfrusna ur gemenskapen. De hade varitiväg ett par veckor på semester, och ogräset hade satt fart.Det är svårt att tro när man ser idyllen från utsidan, menäven i dockskåp kan fruktansvärda saker hända (säger jag,som regisserade en massaker i min barndoms miniatyrhus).

Vi stadsbor vill inte resonera i nyttomaximeringstermernär det kommer till våra grönområden. Då ger vi 1700-talsfilosofen Jean-Jacques Rousseau rätt när han hävdadeprincipen:  ”Tillbaka  till  naturen!”  Vi  söker  något  ur-sprungligt. Kolonilotterna för de sekulära svenskarna blirsom en fetisch för detta. Spaden, jorden och växterna somsakrament om våren. I den romantiska drömmen och sam-tidigt mycket konkreta verksamheten att odla, påminnervarje kolonilott om något existentiellt som ligger mycketdjupare än ekonomiska kalkyler för bostäder och befolk-ningsberäkning för skatteintäkter. #

Susanne Wigorts Yngvesson

Kolonialism somgör oss lyckliga

Ernst Kirchsteiger landsteg aldrig i Rågsveds hamn.Sjörövar-Jenny hade gärna stått väntande på kajen.Om det funnes en kaj. Om det funnes en hamn.I Rågsved finns varken hamn, flygplats eller järnvägs-

station.Så de människor som längtar ut, bort, upp; de som

känner sig som okläckta kosmopoliter – de får inväntaomvärlden vid tricken eller korvmojen.

Grovsoprummet är som enlekfull förgård till helvetet.Dante skulle klappat

dessa gravplundrare vänligtpå skuldran.

Utanför mitt sovrumsfönster finns ett grovsoprum.Ett mycket stort grovsoprum fyllt med starka dofter,

katt pinkade hörnsoffor med för fantasin otäcka skär-märken.

Där finns också rester av mycket dyr elektronik.Porten står ofta öppen.Sent på natten bromsar bilar in och mycket välskräd-

dade herrar letar maniskt efter fynd.Jag har sett dessa människor bli lika lyckliga för ett

par skoblock i trä som för en oskadd datorskärm.De är de sömnlösa sakletarna.Grovsoprummet är som en lekfull förgård till helvetet.Dante skulle klappat dessa gravplundrare vänligt på

skuldran.Och hjälpt dem packa bakluckan full med saker som

någon gång, i ett annat liv, skall komma till användning.

Här var en gång sedan länge odlad mark och bondgår-dar – den sista lades ner på 50-talet.

Visst måste det slutligen ha hänt, i dessa slarvigt di-kade åkermarker, att de nybyggda husen till slut växtesig så stora och flyttade sig allt närmare – att några somgenom en plötslig tyst överenskommelse fått nog.

Att de släppte vad de hade för händer.Lät plogen stanna, släppte hästen fri och lät övriga

redskap ligga där de föll bland ängsklöver, timotej och

andra växter om vilka stadsbarnen bara hört sjungas påradio.

Någon klev helt enkelt ur sina stövlar och gick i sock-lästen över stubben – ännu med ryggen rak.

Man bestämde sig att gå innan man blev bortmotadhelt av den nya staden som skrattade dem rakt i ansiktet.

En matkällare lämnades kvar; en kallmurad grottasom snabbt fylldes av de spöken stadsungarna ansåg sigbehöva.

För en mansålder sedan fanns alltså inte detta Rågs-ved. Som du känner det.

Det kom till inte bara för att det behövdes – utan föratt det var tvunget.

Så här lever vi nu – mitt i hela världen. Från småsvarta barn som lyckliga ser snö för första gången tillskolungar, uppväxande, kvinnor, män och åldringar avalla färger, trosbekännelser och bakgrunder, seder ochvanor. Snälla och respektfulla mot oss äldre. Det är viannars inte så vana vid – och har kanske inte heller alltidförtjänat.

Med viss avundsjuka ser vi också hur vackra mångaav dem är; sådant vi i den äldre ursprungsbefolkningennoterar men inte törs säga. Vi som nu ser ut som påsar iansiktet; såna där man bär hem wienerbröd i, skrynkligaoch med slumpvisa flott fläckar. Vi rakar oss inte heller sånoga längre som då, när arla var morgon vi stodo uppoch tog tricken till jobbet.

Denna lilla by, en småstadett kliv från storstaden.

Rågsved.Denna lilla by, en småstad ett kliv från storstaden.50-talets bekämpande av fattigdomens trångboddhet i

smålägenheter i malmarnas gårdshus. Ett samhällsplane-rat jättekliv från torrdass på vinden och iskallt vatten ikranarna året runt.

Från en platssom var tvungen

Sam Carlquist

4 2 | E A S Y S O U T H | # 2 , 2 0 1 6

F R Å N E N P L A T S S O M VA R T V U N G E N | S A M C A R LQ U I S T

E A S Y S O U T H | # 2 , 2 0 1 6 | 4 3

Illustration:Hilda Tenow Benulic.

S AM C A R LQ U I S T | F R Å N E N P L A T S S O M VA R T V U N G E N

4 4 | E A S Y S O U T H | # 2 , 2 0 1 6

En smältdegel nu för människor från hela världen.Precis som det på 50-talet föddes barn här i arbetarfa-

miljer som för första gången fått en lägenhet med bad-rum, föds nu barn i familjer från Kurdistan, Gambia,Lettland, Eritrea, Ryssland, Turkiet och Syrien.

Deras föräldrar har en fot här i sin nya värld, och enfot kvar i den gamla.

Den världen som svek dem; den värld där våld, kor-ruption och krig gjorde det omöjligt att stanna.

Vi möts på Folkets Hus, i affärer, på pizzerians uteser-vering.

Vi nöter våra kulturer mot varandras, lär av varandra.Lär oss framför allt att det är lätt att umgås.När det sker av egen kraft.För våra barn är detta inget problem – de gick ju på

dagis tillsammans.Precis som deras barn gör nu.De spelar i samma band. Musik suddar ut gränser.Om det nu finns några.Gubbarna inspekterar varandras bilar; sparkar med

kännarmin på däcken.

Denna rituella gest som skall utföras med pannan idjupa veck.

Kvinnorna möts när de diskuterar varandras maträtterpå Ica.

Eller i tvättstugan. Eller på puben.Vi känner varandra precis så mycket som vi gemen-

samt önskar.Vi lär av varandra.Allt är alltid möjligt.”Helsa kerrinken!”På bruten svenska.

Men nog finns det några Sjörövar-Jenny som fortfa-rande i tysthet väntar på ett skepp med åtta segel ochmed femton kanoner; de som råkar leva med någongrottbjörn som inte lärt sig hålla knytnävarna i fickannär han lackar ur. De tjejer som ännu inte rest sig uppoch gått.

Vad hade nu Ernst Kichsteiger med detta att göra?Inte ett jäla någe. #

Privat truckutbildningI dag är det mycket meriterande vid jobbsök attha ett truckkort! Det är även vanligt att mångaungdomar med truckkort söker sig till välbetaldalagerjobb i Norge. Där kan du få jobb på ett pardagar om du lärt dig köra truck!

Då ett truckförarbevis är relativt dyrt i dag drar sigmånga för att utbilda sig privat. Våra utbildningarär bland de billigaste i Sverige, så nu är detta längreinget problem. OBS! För att få ta truckkort behöverdu inte ha bilkörkort!

Trygga, certifierade utbildareAlla kurser för truckkort följer TruckläroplanenTLP10 som arbetsmarknadens parter gemensamthar tagit fram.

Flera orter, många datum, arabiskaVi utbildar i Stockholm, Göteborg, Malmö ochSkara – nya utbildningstillfällen varje vecka. IStockholm har vi också utbildningar på arabiska.

Truckförarutbildning för företagFöretagsanpassade utbildningar på plats hos er.

JOBB? SKAFFA TRUCKKORT!

TRUCKUTBILDARNA.SE

2 750:-TruckutbildningA+B (privat)

EASY SOUTH – DE GODA, DE ONDA, DE FATTIGA

Tema: de goda,de onda,de fattigaVad gör vi med dem som har mycket mindre än vi själva?Hjälper? Stjälper? Låtsas som ingenting?

EASY SOUTH – DE GODA, DE ONDA, DE FATTIGA

EASY SOUTH – DE GODA, DE ONDA, DE FATTIGA

När jag var barn ville jag bli många olika saker.En av de saker jag ville bli var zigenare.*

Inte konstigt alls.Egentligen.Men det känns väldigt konstigt att plötsligt minnas

det den där regniga sommarmorgonen för tre årsedan.

Det hade varit ett helvetes år då jag lagat mat och röktkött på två olika ställen. Allt är elände och misär; om jagnågon gång på väg mellan de olika jobben stött ihop medapokalypsens fyra ryttare skulle jag antagligen inte orkatfundera på vilka de fyra hästburna männen var, och omjag hade insett vilka de var hade jag bara ryckt på axlarnaoch tänkt att … än sen, hur mycket värre kan det bli?

Enda sättet är att arbeta sig ur eländet. Få fast markunder fötterna.

Och det gör jag.När jag den där morgonen kommer upp ur tunnelbanan

vid Medborgarplatsen är klockan knappt sju, men det sit-ter redan en tiggare på post i den vänstra uppgången utmot Folkungagatan.

Den närmaste timmen måste jag ta mig runt på ett Söderdär det hällregnar, och göra inköpen för dagens lunch. Fö-regående kväll har det mesta tagit slut på Twang. För varjekvarter får jag fler och fler kassar och kartonger att bärapå, jag får stanna var hundrade meter och vila. Ungefärsamma avstånd som det är mellan tiggarna på Söder, dethär är uppenbarligen ett område där det lönar sig att vädjaom att få en skärv av dem som går förbi.

När jag passerar tiggarna brukar jag allt som oftast skäm-mas lite eftersom jag mycket sällan ger dem några pengar.Kanske en småslant då och då. Det är liksom inte en periodi mitt liv då jag har några pengar att avvara. Inte ens mynt.

Men denna helvetesmorgon när jag med tre timmarssömn i en ledbruten kropp släpar mig runt på Söder, allt-mer tyngd av det jag köper in, och dessutom vet att detenda som väntar när jag kommer fram till Twang är 14timmars arbete, känner jag hur vreden sakta börjar puttrai mig för varje tiggare jag passerar. De bara sitter där ochler med utsträckta händer och säger ”Hej, hej” och när jagpasserar den sista i raden av dem som sitter utanför IcaBonden är jag nära att börja skrika åt honom att han förfan måste rycka upp sig och göra något, och inte bara sitta

där och tigga. Något arbete måste han väl kunna hitta nå-gonstans i världen? Något som är bättre än det han gör.Jag försöker ju.

Men jag skriker inget. Tyst släpar jag mig förbi honommot mitt nästa egna arbetspass.

Och jag duckar alltid de kommande åren i diskussionernaom romer efter den dagen. Kanske för att jag skäms förvreden jag känt.

Jag känner skam för min ilska och mitt förakt mot dendär leende romen utanför Ica Bonden.

Jag känner att jag inte kan ursäkta mig själv med att jagär trött och utsliten, och jagad på varje upptänkligt sätt.De har det ändå värre.

Men …… när jag står och hackar vitkål senare den där förmid-

dagen flyter det märkliga minnet från barndomen upp, attjag en gång i tiden ville bli zigenare.

Många av barndomens somrar tillbringade jag hemmai det gamla landet. När familjen var i min mors hembygick jag ofta med mina jämnåriga kusiner till ett av de tvåvärdshusen som fanns där. Där satt vi i timmar på uteser-veringen i skuggan av en stor kastanj, och betraktade deäldre när de nästan lite frånvarande läppjade rödvin urtjocka dricksglas – som antagligen var repiga redan vidtiden för Första världskriget, och som lika antagligt intehade diskats sedan strax efter det krigets utbrott … ellerså halsade de alltid orakade männen iskalla Unionöl.

Att vi satt där under kastanjen och studerade männennär de drack, smågrälade och spelade kort eller betraktadede mycket gamla männen när de drack, storgrälade ochspelade den lokala varianten av pétanque berodde inte påatt vi ville förbereda oss för vuxenlivet. Det var inte så attvi såg upp till dem.

Det fanns bara inte så mycket annat att göra.Men ibland …… ibland kom det in en man på bykrogen som var an-

norlunda.Alltid svart kostym … jodå, ibland hade en del av de

andra männen på gostilnan också kostym, samma som dehade haft när de konfirmerades, och den var vid det härlaget … några årtionden senare … lika sliten som den tro

Boris ville zigenarebli, köra ny Mercedes

Boris Benulic

4 8 | E A S Y S O U T H | # 2 , 2 0 1 6

E A S Y S O U T H | # 2 , 2 0 1 6 | 4 9

de kanske haft vid det där tillfället då de bar den för förstagången.

Men den här mannens kostym var inte sliten, den verkadeinte ens kunna bli dammig trots de alltid torra bygatornadär sanden ständigt yrde runt.

Och skorna sken i kapp med den Mercedes han alltidkom åkande i, och som han av någon outgrundlig anledningjämt lämnade med dörren vidöppen på förarsidan.

Han brukade stanna till vid bardisken, alltid få ett litetglas med en mörkbrun dryck som han svepte. Senare i mittliv blev jag vederbörligen imponerad av detta också – atthan svepte glaset – eftersom jag förstod att det han drackvar byns egen brutala hasselnötssprit.

Han såg sig sedan om, nickade åt ett antal personer i lo-kalen, lämnade några vikta sedlar på disken som skulleräcka till en runda åt alla, och gick sedan ut till sin bil igen.

Ibland stannande han till och betraktade oss där vi sattunder trädet, och lät en vikt sedel singla ner till oss också.

Vi fick veta av de äldre att han kom från en gammal rik släktsom blivit förmögna som krutzigenare; en klan som livnärdesig på att under krigen mellan serber och det osmanskariket samla salpeter och sälja till turkarna. Pengarna hadeuppenbarligen förvaltats väl, och ingen visste vad familjengjorde nu utom att de köpte och sålde saker. Oklart dock vad.

Klart var dock att jag vill bli så rik och så självständigsom han var. Och så ville jag få ratta en ny Merca.

Jag ville bli zigenare.

Från beundran till ilska och förakt. Hur gick det till? Vadhände på vägen? Vem förändrades?

Jag brukar ha åsikter om det mesta – men den debattom romer och tiggeri som stundtals dominerat svensk of-fentlig debatt, och definitivt den debatt som inte är så of-fentlig  –  den  har  jag  undvikit.  Inte  bara  på  grund  avobearbetade skamkänslor för det inre vulkanutbrott avförakt och ilska jag fick en regnig morgon på Söder, utanmer för att jag inte förstod mig på rom-frågan. Jag hadeinga verktyg att analysera den med. De var en gåta.

Tiggeri är inget mysterium. Om folk drabbas av krig ochkatastrofer, om de måste lämna sina hem och måste förlitasig på främlingars godhet för att deras barn inte ska svältatill döds – då tigger de; om det finns någon att tigga av.

Men i ett Europa som alltmer fylldes av människor somjust flytt krig och katastrofer verkade det inte finnas specielltmånga tiggare bland flyktingarna – de som tiggde var romer.

Förvisso kan man hävda att de flydde undan förtryckoch ekonomisk misär, men sådana flyktingar  fanns detockså i Europa … och Sverige. Men bara romerna tiggde.

Och förklaringen att romer är lata och ovilliga att arbetakunde jag heller inte riktigt förlika mig med. Jag kännertill personer och grupper och strömningar i olika kulturerdär lathet och ovilja att arbeta är ganska tydliga – men detigger inte.

Jag hade alltså ingen uppfattning om tiggande romer ef-tersom jag inte förstod varför romer tigger.

Så jag teg.Tills en bok landade på mitt bord.Med titeln ”Varför tigger romer?”.Författaren Stanislav Emirov låter mig följa med in i en

helt ny värld, och jag inser under läsningen att det är justdet man måste göra.

Jag har länge försökt förstå romer, och förklara derasbeteende genom att få dem att passa in i min världsbild, i mittsätt att se på livet – betrakta dem genom mitt mikroskop.

Men tänk om de har ett helt annat sätt att se på tillvaron?Emirov är sällsynt skickad att förklara för oss hur den

synen är beskaffad. Han har länge arbetat i Stockholm ochSverige med den uppenbarligen ganska omfattande hjälp-verksamhet  som den  kalvinistiska  Franska ReformertaKyrkan bedriver. Det har gett honom tillgång till både engedigen bas av kollektivt praktiskt förvärvade kunskaperom romer och tiggeri – och det har gett honom en möjlighetatt möta, intervjua och studera romer – även ute i Europa.

Det är under dessa försök att förstå som han till slutinser att han måste sluta betrakta världen genom sina egnaögon; han måste se världen som en rom.

Kulturer brukar utvecklas för att kunna hantera möten medandra kulturer, och att på något sätt interagera med dem.Mötet med de andra kulturerna anses som något naturligt ochsjälvklart – om än inte alltid gott eftersom det kan skapasociala och ekonomiska spänningar, och leda till allt fråndiskriminering till öppna rasförföljelser och krig – och alltdäremellan. En nations kultur utgår från detta – det kan i enaänden av skalan leda till viljan att skapa ett multikulturelltsamhälle – i andra änden till strävan efter ett samhälle därkontakterna mellan olika grupper är strikt reglerat.

Men i vilket fall anses möten som något oundvikligt.Det som utmärker romerna är att deras kultur känneteck-

nas av att man vill minimera kontakten med andra kultureroch samhällen, eftersom man anser att de har en skadliginverkan på romerna och deras sätt att leva – ja, till ochmed på deras möjlighet att överhuvudtaget få behålla livet.

Romernas historia är en berättelse om konstant förtryckoch förföljelse. Alltsedan de tvingades att bli legosoldateri ghaznavidernas muslimska här i Indien under slutet av900-talet, där de formerade sina egna förband som egent-ligen var att betrakta som små samhällen som förflyttadesig med hären under fälttågen.

När seldjukerna 1071 besegrar bysantinerna vid slagetvid Manzikert börjar armésamhällena upplösas – men dåhar den romska identiteten redan börjat ta form, och denkommer att förstärkas under det kommande årtusendet.Romerna kommer att präglas av att de aldrig varit en delav något majoritetssamhälle, de har alltid befunnit sig iminoritet; rättsligt, socialt, politiskt. De har alltid blivitförtryckta av någon, var de än befunnit sig i tid och rum.

Antingen leder detta till utplåning av en folkgrupp ellernation, eller att den utvecklar, formar och skapar en kulturoch mentalitet som möjliggör gruppens överlevnad.

Emirov pekar på centrala begrepp i den romska kulturenoch gruppens värderingar som varit viktiga – ett intressantdrag är att de inte haft som mål att utrota förtrycket, utansom en av dem han intervjuar säger:

”Fokus har varit på att stå ut med det. Vi attackerar inteförtrycket eller förtryckarna, vi bara försvarar oss. Ochframsteg, jo, vi har faktiskt lyckats med ett och annat. Vihar lyckats med att  inte försvinna. Till skillnad från såmånga andra folk genom årtusendena – amoriterna, tra-kerna, skyterna … Historien visar att alla folk som kom-mit bort  från  sitt  land  eller  saknar  eget  land  förr  eller

EASY SOUTH – DE GODA, DE ONDA, DE FATTIGA

5 0 | E A S Y S O U T H | # 2 , 2 0 1 6

senare assimileras och försvinner. Det finns bara två un-dantag: judarna och romerna.”

Romernas strategi för överlevnad har varit att minimerakontakten med andra grupper, och att utverka ett striktregelverk för den inre sammanhållningen. Vi mot dem.

Och  allt  annat  hade  ju  egentligen  varit  irrationellt;”Gadje Gadjensa, Rom Romensa.” Icke-romer med icke-romer, romer med romer.

Två världar. Två världsbilder.De materiella villkor romerna lever under – alltifrån att de

uppstår som grupp och därefter – skapar också en helt egentidsuppfattning, menar Emirov – det viktiga är att leva inuet, det är ingen idé att planera för morgondagen för manvet ändå inte vad som kan hända då, eller vad som väntar.

Denna mentalitet utvecklas parallellt med romernas no-madiserande tillvaro, den ständiga rörligheten – det stän-diga flyttandet från plats till plats.

En vanlig förklaring till detta brukar vara att romernatvingades att konstant befinna sig i rörelse eftersom de alltidvar förtryckta och förföljda. Sant är att de inte hade ettvanligt skäl att slå sig till ro och bli bofasta – de var i de flestasamhällen förbjudna att köpa och äga jord – men parallelltmed detta var det faktiskt synnerligen vanligt att man imånga samhällen införde lagar och regler vars mål var att fåromerna att sluta vandra, och ge upp sin nomadiska tillvaro.

Men de fortsatte att hålla sig i rörelse för att det varekonomiskt rationellt och nödvändigt för dem, som his-torikern David Crowe konstaterar i ”Roma: The Gypsies”(The Encyclopedia of European Social History):

”Vad som gjorde romsk nomadism unik var dess kopp-ling till romernas yrkeskunskaper och färdigheter. Efter attha kommit till Balkan reste romerna runt och försörjde sigsom smeder, hästspecialister och musiker. Romska kvinnoroch barn spelade även en viktig roll i det ekonomiska livet.Barnen bedrev matinsamling, vilket innebar tillfälligt tig-geri, medan kvinnorna sysslade med spådom och småhan-del … Inledningsvis var romerna mycket uppskattade försin kompetens. Städer och byar såg fram mot ankomstenav romska hantverkare.”

Men allteftersom motsättningen mellan turkar och kristnahårdnar i södra Europa och Balkan kommer romerna attbetraktas som en turkisk femtekolonn, och här någonstanskan man utgå från att grunden för den kulturellt betingadeanti-ziganismen finns; något som i sin tur kommer att för -stärka romernas egen kulturella särart med avståndsta-gande från vår, gadjes, värld och våra samhällen.

Men vad har allt detta med alla dessa tiggare att göra i dag?Vi vet väl alla att att romer måste tigga, eftersom det är

deras enda sätt att överleva.Men efter att ha läst Emirovs bok kan man tänka sig en

annan förklaringsmodell; romer tigger inte för att de ärtvingade till det, utan därför att det är ett yrke de kanutöva som gör det möjligt för dem att bibehålla sin kulturoch särart.

Förra sommaren delades en del berättelser på Facebooksom handlade om romer. De handlade om hur berättaren

plötsligt kom på att man ju kunde anlita romer för attgöra det man inte själv hann med; klippa gräset, hjälpa tillmed att få båten i sjön, bygga en brygga, hjälpa till medatt bära tegel och byggnadsmaterial. Vi fick veta att ro-merna var flinka och raska, gjorde ett bra jobb och dessu-tom var billiga.

Jag noterade att alla – oavsett politisk tillhörighet (ochsådant ser man snabbt på Facebook) – uttryckte sin glädjeöver berättelserna. ”Tänk om fler kunde göra på det sättet”,var uppenbarligen den allmänna meningen.

Ingen tog upp de legala aspekterna av berättelserna. Förpå den svenska arbetsmarknaden kan man inte hyra infolk hur som helst för att arbeta. Lagstiftning tillsammansmed hela den ekonomiska, teknologiska och sociala ut-vecklingen har gjort att hela den sektor som förr fanns avtillfällighetsarbeten i stort sett har försvunnit, liksom be-hovet av människor som är hantverksskickliga när det gäl-ler  enklare  reparationer. Allt  detta  har  slagit  hårt motromernas traditionella möjligheter att försörja sig genomarbete och handel. Ett utmärkt exempel är hur handelnmed metallskrot i dag är så genomreglerad att den i prin-cip omöjliggör för romer att få en utkomst genom att varaskrothandlare och samlare.

Vill vi se ett stort antal romer försörja sig på ett annatsätt än genom att tigga måste vi också tänka oss en heltannan arbetsmarknad – och vill vi det? Jag vill det, menjag har en stark känsla av att vi inte är så många.

EASY SOUTH – DE GODA, DE ONDA, DE FATTIGA

E A S Y S O U T H | # 2 , 2 0 1 6 | 5 1

Jag tror att det är det här som är så svårt att förstå förså många – men som Emirov lugnt och metodiskt klargöri sin bok: som samhället ser ut i dag är tiggeri en rationellsysselsättning för romer. Du behöver inte vara en specielltduktig tiggare för att komma upp i en dagsinkomst omkanske 80 kronor per dag i Stockholm. Det kan låta lite,men är uppenbarligen ur många romers synpunkt tillräck-ligt för att de ska utöva tiggeri som ett yrke.

Det märkliga är att när frågor om hur vi ska se på tig-geri diskuteras är den vanliga ståndpunkten att man skagöra något åt romernas ställning i samhället – de ska in-kluderas – ges möjlighet till arbete, skolgång och bostad– men med bibehållen respekt för deras kulturella särart.

Men är det alls möjligt – vad blir kvar av den kulturellasärarten då? Om vi har en kultur där själva utgångspunk-ten är att man ska minimera kontakten med icke-romer,hur ska det gå till?

Hur påverkar det romsk kultur att barnen lär sig ettskriftspråk – romani har inget skriftspråk – eller att de lärsig att planera sin tillvaro? Hur påverkar svenska jäm-ställdhetsideal den romska mycket tydliga och starka pat-riarkala kulturen?

Läser man svenska offentliga ståndpunkter kring dessafrågeställningar verkar man överhuvudtaget inte begripaatt det problemet finns.

Om vi inte utgår från verkligheten och diskuterar densom den är beskaffad, så kommer vi inte heller att kunnaförändra den. Debatten kommer att stå mellan dem som,liksom jag den där regniga morgonen, känner irrationellilska över tiggare – men det kommer då att vara de somkänner en konstant ilska som till exempel kräver förbud,och de som ser romerna som offer som man på alla sättska hjälpa så att de blir som vi … utan att man ställer sigfrågan om de egentligen vill bli som vi.

Den fråga som kanske ska ställas är: är det möjligt attfå ett samhälle där romer kan försörja sig på något annatän tiggeri, utan att de ger upp sina seder, traditioner ochsin kulturella särart?

Jag tror det … men om jag tror också som sagt få är in-tresserade av ett sådant samhälle.

Tyvärr. #

* ZIGENARE & ROMER

Ibland använder jag ordet ”zigenare”, eftersom det var så jag beteck-nade romer vid de tillfällen som återberättas.

Att gå tillbaka i historien och tillrättalägga ord och uttryck för att deska stämma med vad som anses korrekt i dag är en synnerligen märkligövning som jag aldrig riktigt förstått värdet av.

Lika lite som jag förstår värdet av att inte kalla romer för romer i dag,om det är vad de vill bli benämnda som.

EASY SOUTH – DE GODA, DE ONDA, DE FATTIGA

5 2 | E A S Y S O U T H | # 2 , 2 0 1 6

att barn som inte är äldre än sex månader visar tecken påatt vilja hjälpa andra. Dock förtydligar Greene att inte alltsom möjliggör eller rör sig kring samarbete är moraliskt,men inget av det som anses vara moraliskt skulle existeraom våra hjärnor inte var utformade för samarbete.

Vårt intresse för samarbete är dock begränsat. Vi kalky-lerar våra tillgångar, och ser först och främst till att de somär oss närmast har det bra. Att stärka flocken ser vi somen  del  av  vår  självbevarelsedrift,  men  intresset  för  attstärka  andra  flockar  som  vi  upplever  konkurrerar  omsamma tillgångar är inte lika självklart, eftersom det stri-der mot vår instinktiva självbevarelsedrift. Därför söker viockså godtyckliga markörer med vars hjälp vi identifierarandra. Det kan vara allt från hudfärg till klädsel, matvanoreller andra beteendemönster.

I övergången från ”jag och vi” till ”vi och dem” händeralltså något. Greene hävdar att våra instinktiva reaktionerär bättre på att hantera ”jag och vi”-relationer. Våra ”vioch dem”-relationer skulle bli bättre om vi i sådana sam-manhang medvetet skulle ändra hjärnfunktionen från in-stinktivt reflexmässig till eftertänksam.

Istället tenderar vi att göra tvärt om. Greene visar hurvi upprätthåller vår första reaktion, och formulerar det vianser  är  rationella  förklaringar  med  anspråk  på  godmoral, istället för att byta till hjärnans manuella förnuftigasida, lyssna till goda argument och ändra åsikt. Därigenomgörs den andre till exempelvis ett hot mot våra gemen-samma tillgångar eller vår säkerhet. Till det kan läggasvåra instinktiva reaktioner för att anpassa oss till flocken.Många säger hellre det alla andra säger, än att kommamed en avvikande åsikt och skämma ut sig.

Att teorierna kring varför vi eftersträvar att vara godaär mer omfattande än så är nog alla överens om. Mensamtidigt innebär det Green påpekar i sin bok att vi harett behov av att ge, men också att anpassa oss. Behovet in-finner sig visserligen först när vi garanterat vår egen sä-kerhet, men när det är avklarat och vi har mat på bordetdelar vi gärna med oss. För att det ska möjliggöras behö-ver vi naturligtvis någon som är mindre bemedlad än visjälva.

För den som insett att religion är skapt av människan föratt rationalisera tillvaron, och skapa en ordning som går attförstå, blir det också uppenbart att religion tagit vara pådet Green presenterar i sin bok. Därtill kunde de som de-finierade religionens regler utforma en hierarki och ett lön-samt ekonomiskt system som gynnade religiöst ledarskap.

Det är något änglalikt över den uppenbarelsesom närmar sig mig på torget utanför Hornstullst-banestation. Han är högst elva år, med blondalockar och stora blå ögon som vädjande riktas motmig för att jag ska stödja ”Scouter för fred”. Hansträcker fram ett litet fat med bullar och frågar omjag vill ha en.

Jag tackar nej, och svarar att krig både är braoch nödvändigt ibland. När han slår emot väggenav realism sjunker hela hans änglalika uppenba-relse ihop, samtidigt som blicken i de stora blåögonen byts ut från vädjan till gränslös besvikelse.

Någon kan naturligtvis tycka att det är onödigt att taifrån barn deras illusioner, och kanske är det så. Men ef-tersom han lika gärna kunde sprungit runt på en fotbolls-plan svärandes över motståndarlaget var mitt motståndegentligen riktat mot hans sura hipstermamma, som någrameter därifrån med järnhand styrde honom för att få upp-leva tillfredställelsen av att ha en god son som omvändervärlden. Vilket i och för sig också förklarar varför hon blevursinnig när jag hindrade hennes planer.

De flesta som  inte  lider av någon svårartad diagnos,skulle nog hålla med om att det är viktigt att vara en godmänniska. Däremot råder det olika uppfattningar om delsvad det innebär att vara god, dels varför vi överhuvudtagetbryr oss om att vara goda människor. Är det inprogram-merat i vårt DNA, eller är det något vi utvecklat för attkunna samverka med andra människor?

I sin bok ”Moral Tribes: Emotion, Reason, and the GapBetween Us and Them” gör professorn i samhällsveten-skap från Harvard, Joshua Greene, ett försök att förklaraför oss hur vår moral fungerar.

Genom att begripliggöra komplicerad forskning visarhan att vår hjärna är utrustad med en form av moraliskreglering. En del av teorierna är sådant som tidigare pre-senterats av bland annat Frans de Waal, som ägnat myckettid åt att forska på schimpanser, och bevisa förekomstenav en hos primater inbyggd rättskänsla och biologiskt be-tingad moral.

Greene visar att vår hjärna alltid ger oss dubbla signaler.Vi lever således med en ständig ambivalens som ska hjälpaoss att överleva, men också bidra till flocken. Vårt samarbetemed andra möjliggörs genom en uppsättning av psykolo-giska anpassningar som hindrar annars själviska individerfrån att utnyttja samarbetets förmåner. Att vi rodnar ellerkänner oss generade är utslag för en reglering som gör ossanpassningsbara till andra människor. Försök åskådliggör

Eli Göndör

Vårt behov av godhet EASY SOUTH – DE GODA, DE ONDA, DE FATTIGA

E A S Y S O U T H | # 2 , 2 0 1 6 | 5 3

Att betala en del av sin inkomst till behövande är fun-dament i de flesta religioner. Inom islam är det en av defem pelarna som religionen vilar på, och både judendomenoch kristendomen är noga med att ge till fattiga och be-hövande. Gärna genom existerande religiösa institutioner.

Dessutom upplever sannolikt varje människa sin egensituation som något bättre om det finns någon i omedelbarnärhet som har det sämre. En sjuk människa kan få vemsom helst att känna sig friskare, precis som en fattig kan fåvem som helst att känna sig rikare. Därför är det snararemänskligheten som behöver fattigdom än religionen i sig.

Men för att religiösa organisationer skulle kunna defi-niera det goda och de behövande var det nödvändigt attockså peka ut ondskan att definiera sig emot. Motstridig-heten och ambivalensen som Green pekar ut i sin bok be-hövde  få  sin  förklaring.  Satan  blev  därmed  en  fiffigkonstruktion  i  vars  sammanhang  allt  oönskat  kundeinordnas. Samtidigt som armod blev en nödvändighet föratt kunna uppfylla Guds önskan om att ge av sitt överflödtill behövande, kunde Satan anklagas för att göra männi-skor giriga. Religionen bidrog med att definiera den egnagruppen som god och alla andra som onda.

Enkelt  uttryckt  skulle  det  kunna  hävdas  att  religionplockat upp mänskliga behov, och kring dem struktureraten ordning inom vilken både godhet och ondska får plats.

Eftersom behovet av att ge finns inom oss försvinner detinte bara för att samhället blivit mer sekulärt. Visserligenhar de traditionella religionernas ordning skjutits åt sidan.Det har dock inte hindrat människor från att skapa en nystruktur som möjliggör en kombination av möjligheten attgöra gott i ett sammanhang, och samtidigt peka ut de sominte följer den goda massan som Satans lakejer.

Stora galor där översteprästen uppmanar folket att ge tillbehövande tycks vara något av vår tids väckelsemöte. Varesig det är Radiohjälpen eller någon kändisgala blir resul-tatet alltid lika imponerande. Anonym ödmjukhet lysermed sin frånvaro. Summor rullar fram i TV-rutan och be-rättar för allmänheten hur mycket pengar som strömmarin, och ger alla som på något vis bidragit möjligheten attkänna sig lite bättre. Lite godare och lite rikare. Därmedblir också de som inte bidrar lite sämre och lite girigare.

Men just därför anklagas också de som ifrågasätter ga-lornas motiv  för  att  vara påverkade  av  Satan. Att  nyaskällsord som ”rasist” eller ”nationalist” tagits fram istäl-let för begrepp som ”avfälling” eller ”hedning” innebäregentligen ingen större skillnad. Däremot visar det hur be-hovet av att vara god kan få människor att hellre klamrasig fast vid ogenomtänkta föreställningar än att lyssna pårationella argument, och därigenom tvingas inse att enga-gemanget kanske snarare var korkat än gott.

Så länge religiösa auktoriteter inför en obildad massakunde bestämma hur världen såg ut, vad som var rätt ochfel, gott eller ont, var allt mycket enklare.

Det nya tillståndet är en form av Babels torn där förvir-ring råder, och hemsnickrade alternativ till traditionell re-ligiositet försöker tillvarata människans behov av att ge,vara god och peka ut de onda.

Miljö, fred, givmildhet och jämställdhet trängs med va-randra, och gör allt för att fostra en ny generation till attfölja samma religiösa gemenskap och samtidigt peka utoliktänkande som avfällingar.

Och så vänder sig en blond ängel på Hornstull till sinomgivning och predikar fred, medan hans mor saligt be-traktar honom, och inser att de trots allt tillhör en särskildskara goda människor. #

EASY SOUTH – DE GODA, DE ONDA, DE FATTIGA

Vad hände efterGustav Vasas flyttav dårarna tillDanviken?

DEL TVÅ – DANVIKS DÅRHUS

EASY SOUTH – DE GODA, DE ONDA, DE FATTIGA

E A S Y S O U T H | # 2 , 2 0 1 6 | 5 5

Gustav III tröttnar på alla dårar, sinnessvaga,veneriskt smittade och annat böss på Stockholmsgator. Dags att göra något åt det, och nåde densom hamnar på Curhuset!

1785 skänkte Gustav III 5 000 riksdaler ”till uslingarsräddning och hjälp”, så att Danviks hospital kunde för-värva ett tidigare saltbruk och bygga om det. Vården avsinnessjuka och veneriskt smittade flyttades då till dettaannex, ”Danviks dårhus”; ännu en Danviksinstitution, i brukmycket länge, mellan åren 1788–1861, väl dokumenterat somett skräckfyllt och fruktansvärt ställe. I flera litterära verkskildras den omänskliga och direkt skadliga, även livsfarligamiljön. Bengt Lidner skrev en lång dikt, ”De galne”, JonasLove Almqvist i sin ”Amorina – det stora dårhuset tillägnad”,Clas Livijn skriver ”Spader Dame, en berättelse  i brev,funna på Danviken”, Gustav Blanche skildrar ”hemmet förmänsklighetens djupaste elände”, Zacharias Topelius låtersin fältskär berätta om ”de arma dårarnas ohyggliga stall”;hans far var läkare i distriktet: ”De arma dårarna föstesut på gården för att man äntligen måtte rengöra derasohyggliga  stall  och  de  betraktade med  slöa,  slocknadeögon den härliga vårsolen … enris ströddes på alla golv,dårarna skurades rena och kläddes som människor”. Dan-viks dårhus har av Stig ”Slas” Claeson i romanen ”Godnatt, fröken Ann” kallats för ”den svenska socialvårdensvagga”. I ”En bok om Söder” där Per-Anders Fogelströmberättar om Danviken gjorde Stig Claeson teckningarna.

De veneriskt smittade fick ingen särskild vård. Ännu så sentsom i slutet av 1700-talet var metoden endast att ”smörja ochspotta”, enligt en kritisk läkare, i de fall man inte skulle låtaåder på dem. 1788 berättar läkaren Anders Hagström att”de uslingar som på Curhuset inkomma gemenligen havagenom liderlighet och svält så förlorat krafterna, att manej behöver minska bloden hos dem”. Han ansåg att miljöndär närmast gjorde det ”tjänligt att skapa dårar”.

I början av 1800-talet dök nya rön upp, även i Sverige;sinnessjuka skulle behandlas – och botas. Synen på de sin-nessjuka förändrades. Läkarens roll blev viktigare. Ändåvar fortfarande den vanligaste behandlingsformen mot ra-seri – det vill säga psykoser – inlåsning i mörkt rum ochstarka kräkmedel. Andra vanliga metoder, förutom tvångs-tröjor och prygel, var varma eller kalla bad, ibland iskalltvatten ur en hink som överrumplande kastades över denolycklige. Dessutom avföringsmedel och ättika som pati-enterna tvingades svälja.

Skabb inympades i tron på att den skulle bota. I denenorma trängseln på hospitalet smittade skabben iställetväldigt många.

Läkaren von Weigel beskriver 1820 en ”sväng-machine”som skulle lugna de oroligaste patienterna, vilka bandsfast med huvudet utåt och sedan slungades runt, runt, runtmed sådan kraft att blod sprack ut ur näsa och ögon. I 45år, mellan åren 1813–1858 användes också ”provkuren”för att fastställa om en person ägde rätten att hamna på

hospital eller inte. I tre månader spärrades den sjuke in”på prov” i ett mörkt rum, oftast en illa inredd cell. Blevhan bättre fick han åka hem, blev han sämre hamnade hanpå  hospitalet.  Otaliga  läkare  kritiserade  metoden.  Dekrävde att patienten tidigt skulle få vård. ”Provkuren” kanha tillkommit på grund av 1766 års nya förordning. Hos-pitalen fick då en gemensam överstyrelse. Stat, härad ellersocken skulle för varje obotligt psykiskt sjuk person betala100 daler silvermynt, och den sjuke tvingades sedan tillhospitalet på livstid.

De veneriskt sjuka flyttades redan 1813, men dårarnakom att vara kvar i ytterligare 50 år. 1820 hade Danviksdårhus 86 intagna, vilka bodde i 41 rum. Anläggningenvar 1840 totalt drabbad av överbeläggning med 330 in-tagna. På 1850-talet dömdes dårhuset ut helt.

1861 stängdes slutligen Danviks dårhus. De intagna flyt-tades över till det nybyggda Konradsbergs sjukhus i Fred-häll, som var i bruk under 134 år, även det med ”KlassI”-intagna – ”fribröd” – kyrksal, predikningar och ungefärsamma matsedel som på Danviks hospital, men något mo-derniserad och lite uppsnofsad. Metoderna blev ungefärdesamma: tvångströjor, celler och tvångsmatning användesallra mest liksom kräkmedel. Opium tillkom.

Danviks dårhus finns kvar än idag, som bostadshus. Detgula huset ligger på andra sidan Finnbodavägen nedanförradhusen på Västra Henriksborgsvägen.

Danvikens hospitals centrala kyrktorn revs 1894. Dan-vikshems äldreboende och vårdhem, vars arkitektur på-minner om Vasatidens borgar på ett nationalromantisktvis, ritades av arkitekt Aron Johansson. I mellanpartietsutskjutande del finns en kyrksal. Danvikshem blev färdigt1915, och ersatte gamla Danvikens hospital. Danvikshemhade ända till 1960-talet rätt att uppbära så kallde dan-vikspenningar av fartyg som anlöpte Stockholm.

I dag kallas Danvikens hospital av sina nya ägare för”anrikt”, medan  namnet  ”Danvikens  hospital”  är  heltutplånat. Istället heter både huset och platsen sin adress:”Sickla Strand No. 1719”. Namnet ”Danvikens hospital”har alltså suddats ut, raderats bort och nu döpts om helt,allt  för att  slippa de  svåra,  förträngda och nästan heltbortglömda hospitalshistorierna? Allt  för att huset ochplatsen inte längre ska kunna direktkopplas till prygladepatienter, tvångsinspärrningar och sinnessjukdomar? Är intehospitalet längre ett värdefullt minnesmärke? Kan kapita-lismen ta över fullständigt? Mycket rika personer tillfälligti Stockholm – vilka sannolikt vill utnyttja svensk vård ochsom kanske ersätts ekonomiskt av sina företag? – kan nuköpa sig en bostadsrätt: ett rum på ungefär 30 m2 i detgamla dårhuset. De nya ägarna företräder ”ett för Sverigenytt koncept” – 30 luxuöst inredda bostadsrätter. Cellernadöps nu till ”conciergelägenheter”. På  franska betyder,som de flesta vet, ”concierge” helt enkelt ”portvakt”. En

Boel Schenlær

EASY SOUTH – DE GODA, DE ONDA, DE FATTIGA

5 6 | E A S Y S O U T H | # 2 , 2 0 1 6

portvakt kommer således att finnas till hands och hjälpabostadsrättsinnehavarna med att till exempel ”boka re-staurangbesök och limousiner” och ”kopiera dokument”.Mot en extra avgift kan bostadsrättsinnehavaren ocksåbeställa  hem  cateringmat,  och  få  sina  kläder  tvättade.Bäddning och städning ingår i månadsavgiften. På den nyaritningen syns ett mycket stort ”fläktrum” samt ”en mu-seidel”. Kanske står ”sväng-machinen” där nu? Ytterligareinformation saknas. Gamla ”anrika” Danvikens hospitalhar idag ett taxeringsvärde på drygt 94 miljoner kronor.Inflyttning senare i år 2016.

DÅ VAR LIVET I STOCKHOLM INGEN LEK

Stockholm står 1866 inför industrialismens genombrott.Dödligheten är procentuellt sett högre än i någon annanav Europas storstäder, och barnadödligheten fruktansvärtstor. Prästerskapet ansvarade för att anteckna dödsorsa-kerna i storstäderna. Huvudorsakerna fanns i de socialaförhållandena. Männens lastbarhet yttrade sig i drycken-skap och otukt. Kvinnorna klarade inte av att arbeta till-räckligt mycket, varför de tvangs försaka god föda åt bådesig och barnen, tillika brast såväl deras vård som omsorgerom barnen. Just fattigdomen och osunda, dåligt dräneradebostäder byggda på vattensjuk mark framkallade otaligadödsfall. Den kommunala barn- och sjukvården var ytterstbristfällig. Bland de förmögnare bidrog omåttlighet ochett stormande societetsliv till höga dödssiffror.

På Södermalm i Vita bergen öppnas 1876 den förstaslumstationen som ett missionsarbete utfört av Elsa Borg ochhennes bibelsystrar i syföreningen på dåvarande Skånegatan28, intill Borgmästaregatan på bergskanten. Pionjärverk-samheten följdes av ett stort antal barn- och skyddshem.

I ett sannolikt nära sanningen liggande, mycket rörandeoch  gripande  vittnesmål  publicerat  1889,  ”Danwikensmysterier: strödda iakttagelser och intryck under en twå-årig wistelse å Danwikens hospital / af en swensk medbor-gare”,  får  vi  veta  att  så  många  som  300  dårar  och”fribröd” fanns intagna på Danvikens hospital. Författa-ren hade inte för avsikt att skriva hospitalets historia – detskulle bli alltför vidhäftiga skildringar av detta dårhus därman känner konsten att utan läkekonstens kolportörer”gudliga” till hjälp hos sinnessvaga personer utsläcka densista flämtande gnistan av förnuftets ljus.

Med tiden blev Danviken ett slags ”asyl” för brotts-lingar, sjuka och rekonvalescenter. Därpå blev det en in-rättning för hederligt folk som inte betalade för sig, såledesett slags fattighus. Samma disciplin som under hospitals-tiden tillämpades även då, och prygelstraffet fortfor attunder en rå och brutal föreståndare – en avskedad under-officer – vara favoritsystemet. ”Patienterna” som de ännukallades, ”voro rättslösa fångar”. Om födan, den så kal-lade maten, berättar den intagne att endast en ”liten por-tion trådigt och tanigt kött med potatis” – serverats ochdärefter ”soppa, mycket sällan annat, ibland saftsoppa, påkvällen gröt med mjölk, en halv skiva rågbröd varje dagoch på lördagen en klick smör att användas efter behag.”51 gram havre- eller korngryn och 13,5 gram smör på lör-dagen. Kött, ”17 lod”, vilket är 230 gram, kokades dagen

innan och värmdes upp dagen efter. ”Soppan vann därföri kraft”, skriver han. ”4 lod kålrötter” vilket är 68 gram.Mitt i veckan, på onsdagar, serverades sill, 81 gram.

Och med en besynnerligt varm humor fortsätter den in-tagne: ”Man behöver inte vara fysiolog för att  inse attmängden mat var både till kvantitet och kvalitet alldelesotillräcklig. Varje person skulle själv hålla sig med sked,gaffel, kniv, sänglinne, kläder och skodon bäst han gitter.”

Det ålåg alltså på varje enskild dåre att hålla god ord-ning på sina bestick! Man kan föreställa sig ett riktigt stortkaos inför måltider, påklädning och sänggående. Med ettgott språk och outtröttlig entusiasm skriver mannen vi-dare: ”Blinda, döva, puckelryggiga, lama, halta och lytta,bland dem fann jag åtskilliga som ännu inte alldeles för-lorat vad människan bör sätta högt värde på i fysiskt ochpsykiskt avseende. Det hela gjorde dock intryck på migsom en halvt igenmurad grav eller som en liten stoftvärldav atomer. Det fattades uppenbart inom anstalten en liv-givande och sammanhållande ande.”

Mannen  låter  osedvanligt  klok  och  tillförlitlig.  Hansummerar också katastrofala konsekvenser: ”Resultatetblir  följande: Obotlig sjuklighet, ålderdomsbräcklighet,kroppsliga eller psykiska lyten, ett med eller utan självför-vållanden förfelat liv. Denna sorgliga fångenskap, ofta förhela livet, ett förlorat liv, andlig död. Hos dessa eländetsbarn själagnistan inte utsläckts, viljekraften inte utdött.Endast ett ringa antal arbetar utanför anstalten.”

Han är också stark nog att resonera kring styrelseskicket:”Det är viktigt att hitta rätt person som styresman, duglig ochlämplig. Formliga odågor, och så blir befattningen till förmannen, inte tvärtom såsom det ska vara, mannen för be-fattningen. Därför är man redo att knäfalla för ledningen.På de erforderliga egenskaperna som krävs tänker ingen.Förslöade sinnen som ligga  liksom i vinterdvala är dethans åliggande att inblåsa levande ande i dem. Att överalltvara det medlande, försonande och välgörande elementsom mildrar splittrade viljor, nå fram till själarnas nattsida.I vars för viljan närapå oåtkomliga gömslen. Obestämdakänslor, drömmerier och stämningar ännu möjligen kunnaframkallas. Han bör låta individualiteten komma till sinfulla rätt. Man bör inte betrakta de mänskliga föremålensom viljelösa automater hos vilka allt själsliv dött ut.”

Vittnesmålet från 1889 framkallar ren sorg och äkta be-drövelse över detta ofattbara lidande och mänskliga slö-seri. 330 år hade gått, och Gustav Vasas starka vilja till engenomgripande förändring för de sinnessjuka och fattigavar ännu inte förverkligad. De var bara förflyttade och in-låsta långt från slottet.

Planer på att  förbinda Hammarbysjön med Mälarenfanns redan på 1770-talet, men kvarnen och vattentill-gången ansågs då alltför viktiga. Den gamla kvarnen häm-tade sin kraft ur ett några meter brett stensatt avloppsdike.Landsvägen gick där, ut från staden mot Värmdön ochskärgården, och här låg den gamla tullen i en lantlig miljö.Södra varvets alla skjul och längor passerades på vägenför att smyga  in vid foten av Fåfängan,  inte  långt  frånDanvikens klockargård. Folkungagatan hette förr ”Dan-viksgatan”. #

EASY SOUTH – DE GODA, DE ONDA, DE FATTIGA

EASY SOUTH – DE GODA, DE ONDA, DE FATTIGA

Stort tack till Kon-stantin C Irina, som ioktober 2014 tog entjuvtitt genom Danvi-ken hospitals fönster,i samband med om-byggnaden till lång-tidshotell, serveringoch minimuseum.

Det är MindhousePark som gör om dentidigare vårdinrätt-ningen med kyrkafrån 1700-talet till ettföretagshotell, QvarnResidence.

Besök gärna Kon-stantins webbplatsvastrasicklao.se förmer information omVästra Sicklaön.

Konstantin hållertvå gånger om åretvälbesökta natur-och kulturvandringarpå Västra Sicklaön, isamarbete med Na-turskyddsföreningenNacka och NackaHembygdsförening.

5 8 | E A S Y S O U T H | # 2 , 2 0 1 6

Under 1800-talet bar svenska kvinnor i alla sam-hällsskikt silkesdukar av något slag. En sidensjalöver axlarna, ett halskläde över bröstet eller en dukvid midjan på allmogedräkter och brudklänningar.Och kvinnor bar också sidensjalar som huvudduk.

De ”Almgrenska sidenschaletterna” var bådesvarta, släta och mönstrade dukar i färg eller svart.När sidensjalen var som mest på modet var den enmassmarknadsprodukt, som även de fattiga skaf-fade sig, trots att en sjal slukade en månadslön.Många av sjalarna tillverkades mitt på Södermalmi ett kluster av 28 sidenväverier. I centrum fördenna tillverkning var K. A. Almgrens sidenväveri.

Sidentillverkningen hade startats 1833 på Söder av KnutAugust Almgren.Drygt tio år senare köpte han tomten ochfastigheten i kvarteret Västergötland, mellan Repslagar -gatan och Götgatan, där han byggde upp sin sidenfabrik.Numera är huset i början av Repslagargatan ett färgstarktmuseum. Här berättas och gestaltas sidenväveriets hant-verk och historia. Det är Stockholms enda fullt bevaradeindustriminne från 1800-talet. Och sidenväveriet är detenda i sitt slag i norra Europa med originalmaskiner somfortfarande är i bruk.

Här väver man siden med hjälp av maskiner som är likaståtliga som de är värdefulla för bevarandet av Stockholmskvinnliga yrkeshistoria. Under några decennier på 1800-taletvar Almgrens sidenväveri Skandinaviens största kvinno -arbetsplats. 1874 arbetade mer än 200 personer i siden -tillverkarens tre fabriker på Söder. Då hade verksamheten196 vävstolar. Sammanlagt har 900 personer arbetat hossidentillverkaren mellan åren 1833 och 1974.

I en monter  får vi  ta del av Jenny Amalia Lindbergsgamla sparade tygbitar av siden, och betyget från folksko-lan. Hon arbetade på sidenfabriken i sextio år. Nästan enhel livstid. Ljuden från de taktfasta slagen från den gamlavävstolen för besökaren tillbaka till väverskornas tid. Ar-betets puls gör det till ett levande rum. Den gamla indu-strin blev efter 17 års dvala ett museum, som idag drivs aven stiftelse med anslag från kommun och landsting.

Jan Lindo är museichef på Almgrens sidenväveri. Dethar han varit i femton år. Han är inte så lite ståtligt klädd

i kostym. Den är dock inte i siden. Han parerar med lugnoch vänlig elegans kaoset omkring sig. Entrén byggs om,en utställning håller på att arrangeras och museet ska straxstänga för dagen på grund av sjukdom. I övrigt pågår ar-betet som vanligt. Det är inte utan stolthet han berättaratt museet snart ska premieras för sin verksamhet:

”På Sveriges museers vårmöte tilldelas vi Årets guldtråd2015, inte minst för vårt samarbete med Fiber Art Sweden. Viär nu mitt inne i vårt treåriga samarbete med konstnärs-gruppen. Textil konst har svårt att få en plats idag, och vivill ge konstformen det utrymme den förtjänar”, säger Jan.

Vårens utställning, som arrangeras av Fiber Art Swedeni samarbete med museet och FAS, heter ”Samtidigt på enannan plats”. Här finns också plats för samtida konstmu-sik. I höst ges tre uruppföranden, bland annat framförs ettnytt verk av tonsättaren Marie Samuelsson. Jan vill attmuseet ska vara ett gränsöverskridande rum med plats förkonstformer som inte har någon given plattform i Stock-holm, ett gränsöverskridande rum som verkligen behövspå Söder.

Almgrens sidenväveri  lockar också design- och hant-verkselever från hela landet. De unga eleverna ställer uthär, men de kommer också till sidenväveriet för att få in-spiration av miljön, hantverket och vårt historiska minnesom finns bevarat i materialet och utrustningen. På vindenfinns också en permanent utställning om sidenets historia.Det är ett praktfullt rum. I de gamla industrilokalerna kanman bekanta sig med en mekanisk jacquardvävstol från1870-talet, som var en tidig tillämpning av binär digital-teknik, tekniken med ettor och nollor som datorer bygger på.

På K. A. Almgrens sidenväveri tillverkades siden, mad-rassvävnader, sidenband och sysilke. Än idag väver manpå de gamla vävstolarna, och som besökare kan man semönster  växa  fram på  sidentygerna och ordensbandensom tillverkas som förr, fast i betydligt mindre skala. Mu-seet har också till uppgift att bevara mönsterteckningaroch andra föremål, samt att vårda den 170-åriga maskin-parken. Samlingarna ger också forskare och andra intres-serade tillgång till unik mönsterdesign:

Sidenmuseet väverin andra konstformer

Anders Ström

A N D E R S S T R ÖM | S I D E NM U S É E T VÄV E R I N A N D R A K O N S T FO RM E R

6 0 | E A S Y S O U T H | # 2 , 2 0 1 6

”Vi har bland annat ett fantastiskt mönster av Anna Bo-berg, från  tiden kring 1900. Hon var  chefsdesigner påGustavsberg. Kvinnliga formgivare är alltför bortglömda,och vi vill lyfta fram dem i ljuset”, säger Jan.

Monica Nilsson från konstnärsgruppen Fiber Art Swe-den, som har ett 40-tal medlemmar, är tillsammans medAnna Tegeström Wolgers producent för den nya utställ-ningen som pågår under våren till den 4 juni. Hon omnågon är medveten om svårigheterna att ställa ut konst-verk i de gamla industrilokalerna, som är så uttrycksfullai sig själva att allt som visas där påverkas. Men hon upp-skattar att miljön gör motstånd:

”Jag gillar utmaningen att arrangera utställningar här.Som konstnär är det bra att tvingas ta sig i håret så attman måste tänka nytt”, säger Monica.

I utställningen visas verk av fem konstnärer som arbetarmed ett berättande  som med humor och allvar  formariakttagelser från världspolitiken och vardagen. I tidigareutställningar har konstnärerna spelat med rummet och ut-rustningen i sidenväveriet, men den här gången har pro-ducenterna  tagit  med  sig  en  bit  av  den  samtidaverkligheten in i lokalerna. På ett lekfullt sätt använder desig av konstrummets vita väggar i form av vitmålade trä -skivor. I hantverkskontexten blir de till ett slags pratbubb-lor  där  det  uppstår  scener  för  möten  mellan  olikakonstnärliga uttryck. I utställningarna ingår både konst-närer  från  gruppen  och  inbjudna  konstnärer.  Den  här

gången ingår ready-mades av textilkonstnären och före-gångaren Raine Navin, som är drygt åttio år, bildberättel-ser i broderi av Nina Bondeson, keramiska figurer mednåldyna av Eleonor Boström, collage av Carina Marklundoch tygobjekt av illustratören Sara Olausson, som är te-rapileksaker för vuxna med titlar som ”Aorta” och ”Fo-biträning mot blodskräck”.

I samband med utställningen arrangeras också ett semi-narium om konst, återbruk och politik. Det kommer ocksåatt ges visuella visningar i form av dans producerad avLotta Gahrton. Det ligger väl i linje med museets vilja attinte vara ett mausoleum över en svunnen tid. #

God ingångtill WeingutKünstlerGunter Künstler hargjort sig känd för attmed säker känsla kunnafå fram tydliga känne-tecknande karaktärerför var och en av sinaolika vingårdar. Resul-tatet är en mängdunika viner från deolika vingårdarna,och de tenderar att– av naturliga skäl– bli relativt dyra.

Den som vill fåen känsla för– och prova på –vad som är det ut-märkande gemen-samma draget iKünstlers vinerkan med fördelöppna en buteljKünstler RieslingTrocken, ochkliva in i en världav rena aromer,lång eftersmak,tydlig fruktighetoch frisk syra.Vinet är en cuvéepå en blandning av

de viner som avnågon anledning inte platsar blandde mer exklusiva vinerna.

Årgången kännetecknas av doftav päron och mineral, med

en fruktig smak av citrus,persika och päron. •

Künstler RieslingTrocken, 2014

Nr 5375119 kronor

Perfekt förpicknickkorgenSnart börjar det bli dags att packapicknickkorgen, och ett alternativ videfinitivt kan tänka oss är VictoriaRiesling 2013 med sin friska smak avfläder och äpple, samt stråk av päronoch honung.

Passar utmärkt, väl kylt, till enliten buffé med fisk och skaldjur –eller varför inte testa till asiatiskmat? •

Victoria,Riesling, 2013Nr 5340,69 kronor

Tokara tar tätenMiles Mossop fick för 15 år sedanansvaret – och fria händer – på To-kara Winery i Sydafrika. Hans upp-drag var att skapa ett vin som höllinternationell mästarklass.

Det är många som redan anser atthan är på god väg att lyckas.

Efter lanseringen 2005 – de förstavinstockarna planterades 1994 – fickTokaras viner direkt en mycket starkställning.

Tokara Cabernet Sauvignon 2011kommer nog ytterligare att stärkapositionerna.

En lätt doft av körsbär, eucalyptusoch kanske litekokos.

Fruktig smakmed inslag av cho-klad och kaffe.

Uppenbarligen ettvin skapat för attstå sig till en riktigsydafrikansk bar-beque – ochjust därför ärden ett givetval till engrillad ox-filé, eller enredig bithängmöradentrecôte.

Eller var-för inte envitlöksspäc-kad lamms-tek?

Och du kanlugnt fort-sätta medsamma vinom du följerupp målti-den med attserverasmakrikaostar. •

Tokara CabernetSauvignon , 2011Nr 649379 kronor

Sommarens coolaste picknick-korg, Picnic Time Verona, finnsatt köpa på amazon.com.

6 2 | E A S Y S O U T H | # 2 , 2 0 1 6

Vin&Bar – så mycket mer än bara ett magasinför dig som är intresserad av vin och dryck

Umgänget med våra nära, käraoch vänner är en viktig, ja,kanske den viktigaste delen ivåra liv. Egentligen är det pre-cis vad Vin&Bar handlar om.Vi berättar om dryckerna,

maten och miljöerna som beri-kar detta umgänge. Vi gör det

njutningsfullt med långa berät-tande reportage, likaväl sommed många små, spännandenyheter.Vi vill att du som läsare ska

få veta mer om det du redankänner till – och upptäcka så-dant som var okänt för dig.

Prenumerera: e-posta gärna tillvinochbar@pressdata.se ellerring dem på 08-799 63 97.

Senaste numret av Vin&Bar läser du gratis på:issuu.com/formatpublishing/docs/vin_bar_2016_02

Vin&Bar kommerut med sex nummer per år.

Ett år medVin&Bar för bara

318 kronor!

… den goda maten som passartill den goda drycken …

… långa njutningsfullt berättandereportage du aldrig sett förut …

… och berikar din värld med kändaoch okända platser och människor.

Vi ger dig många små,spännande nyheter …

Öppet mån–fre 12–17, lör 12–16 Gamla stan, Stora nygatan 10–12www.levandehistoria.se

En utställning om identitet, fördomar och synen på den andre. Guidad visning lördagar 13.00.

Utställningen är producerad av Anne Frank House.

ANNE FRANK– ”OM JAG BARA FÅR VARA MIG SJÄLV”

FRI ENTRÉ

Frukost, lunch, och rekorderlig go�ka!Vi har samlat det bästa från Italien, och kombinerat detmed ett simpelt, elegant och modernt �k. Välkommen!

Bakverk från ECLAIRFrukost vardagar 07–10 (49 kronor)

Renstiernas gata 28Måndag–fredag 07–19, lördag 10–19, söndag 11–17

08-122 90 775

Svenskahandtillverkade kristallkronorKärlek till tradition sedan 1895www.kn-chandeliers.se | Segersbyvägen 4, Norsborg | 08-744 39 83

E A S Y S O U T H | # 2 , 2 0 1 6 | 6 5

Annons

Annons

I höst har vi flera spännandekurser som handlar om alltfrån Stockholm till Afrika.

Vi tar upp aktuella frågor,spanar in nya trender ochtar del av stadens kulturellautbud.

Våra kurser passar digsom avslutat ditt yrkes-verksamma liv, är nyfikenoch vill lära nytt tillsammansmed andra människor.

Skolan finns i ljusa fräschalokaler i Solna, bara 10minuter med tunnelbanafrån T-Centralen!

Kursstart: 22 augusti. Duläser 2–3 dagar i veckan i15 veckor.

Vi har även flera kortaveckokurser:

Vecka 20: engelska, bild-behandling och italienskaför nybörjare

Vecka 21: skrivarkurs,ekologiskt och närodlat,Stockholms skärgård

Vecka 22: data för ovana,konst för nyfikna, Qigong

Telefon: 0291-212 23eller 0291-212 20

E-post: kurser@pros.fhsk.se

Webb: www.pros.fhsk.se

Är du nyfiken? Vill du träffa nya människor? Vill du lära dig mer?

Gå då en kurs hos oss!

butik

för ett rörligare livwww.teamolmed.se

Stockholm Söder Fatburs Kvarng. 10 Tel: 08-658 00 58Mån - fre: 8.00 - 18.00Lör: 11.00 - 15.00

Akut hjälp vid ont i foten

Vi kan avlasta och och minska smärtan

SoftWalk skoinlägg

Vi är specialister på skor, inlägg & ortoser

Stockholm Torsplan Solnavägen 2 D Vid nya Karolinska Tel: 08-690 25 53Mån - fre: 8.00 - 18.00

MalleoTrain fotortos

GR

AN

D P

UB

LIC

PH

OT

O S

AM

SY

LVÉ

N

30 YEARS OF TRANSCENDING TIME

UTC SKYDIVER––

DEPARTURES IN TIME

SÖDERHALLARNA

WWW.STJARNURMAKARNA.SE