Ekomimesis i Fredrik Nybergs Offerzonerna

Erik Bovin

Institutionen för kultur och estetik

Kandidatuppsats i litteraturvetenskap, 15 hp

Termin: VT 2021

Litteraturvetenskaplig kandidatkurs 30 hp

Handledare: Anna Cullhed

English title: Ecomimesis in Fredrik Nybergʹs Offerzonerna

Abstract

Denna uppsats undersöker ekopoetiken i Fredrik Nybergs diktsamling Offerzonerna (2018).

Analysen utgår från Timothy Mortons teori om mörk ekologi. Utifrån en tematisk, retorisk och

ekokritisk läsning av Offerzonerna – som diskuteras tillsammans med texter av bland annat Kate

Rigby, William Cronon och Sofia Roberg – dras slutsatserna att Nybergs ekopoetik kan beskrivas

som anti-dualistisk, språkmaterialistisk, fragmentarisk och collageartad. En ödslig och utarmad

natur präglad av klimatförändringar gestaltas, samt mötet mellan natur och kultur. Form och

innehåll återspeglar varandra och gestaltar ett ekologiskt och anti-antropocentriskt tema.

Nyckelord: Ekomimesis, ekopoesi, språkmaterialism, ekopoesi, ekokritik, mörk ekologi, Fredrik

Nyberg, Timothy Morton, Kate Rigby, William Cronon, Sofia Roberg, Peter Degerman

Innehållsförteckning

1. Inledning.........................................................................................................1

1.1 Syfte och frågeställning............................................................................2

2. Teori och metod..............................................................................................2

2.1 Från grönt till svart....................................................................................3

2.2 Första, andra och tredje vågens ekokritik.................................................4

2.3 Natur och naturdiskurser...........................................................................5

2.4 Naturlyrik, ekopoesi och ekomimesis.......................................................6

2.5 Främmandegöring.....................................................................................7

3. Tidigare forskning........................................................................................8

4. Disposition.....................................................................................................9

5. Offerzonernas ekopoetik.............................................................................10

5.1 Natur................................................................................................,......10

5.2 Naturdiskurser........................................................................................16

5.3 Form.......................................................................................................18

6. Avslutning...................................................................................................25

7. Litteraturförteckning................................................................................27

1. Inledning

Ekopoesin i Sverige har blomstrat under de senaste två decennierna. Hur litteratur läses och skrivs

påverkas givetvis av den tid och den kontext den verkar i. Idag lever vi en värld som präglas

påtagligt av klimatförändringar. I förordet till den första svenska litteraturvetenskapliga antologin

om ekokritik, Ekokritik. Naturen i litteraturen. En antologi (2007), skriver antologins redaktör Sven

Lars Schulz: ”Under 1900-talet har miljön förändrats i en aldrig tidigare skådad och alltmer

accelerande grad. Människans användning av allehanda slags naturresurser har lett till (för

mänskliga tidsmått) irreversibla förändringar av jordens terrestriska och marina ekosystem.”1

Sedan dess har klimathotet i än högre grad blivit en del av vår vardag. Behovet av att

reflektera över dessa orostider, inom- och utanför litteraturen, är således större än någonsin. Poesin

rymmer, som bekant, en lång tradition av naturlyrik. Man kan beskriva det som att ekopoesin

förhåller sig till naturlyriken men har även ett klimatmedvetet förhållningssätt till naturen och

skrivandet.

I denna uppsats avser jag studera poeten Fredrik Nybergs diktsamling Offerzonerna (2018).2

Brinnande skogar skildras i diktsamlingen. Kusligt nog, som kritikern Björn Kohlström nämner i

sin recension (Jönköpings-Posten), utkom Offerzonerna kort efter den sommarens omfattande

skogsbränder i Sverige.3

Fredrik Nyberg benämns emellanåt för ekopoet. Han satt tidigare i redaktionskommittén för

tidskriften OEI, och är även verksam som lektor i litterär gestaltning vid Akademin Valand i

Göteborg. Med ett tiotal böcker i bagaget har han seglat upp som en tongivande röst inom

samtidspoesin. Med denna uppsats vill jag undersöka Nybergs poesi utifrån ett ekokritiskt

perspektiv. En tematisk genomlysning av Nybergs författarskap låter sig inte göras inom ramarna

för denna studie. I föreliggande uppsats intresserar jag mig för att undersöka Nybergs ekopoesi

sådan den ser ut idag. Det är därför ett medvetet val att utgå ifrån ett relativt färskt verk i

författarskapets produktion. Nyberg är för närvarande aktuell med Ruiner men då detta verk ingår i

en ännu ej färdigställd bokserie föll valet istället på Offerzonerna.

1 Sven Lars Schulz, ”Att läsa för en hållbarare värld. En introduktion till ekokritik”, Ekokritik. Naturen i litteraturen. En antologi, red. Sven Lars Schulz (Uppsala 2007), s. ix.

2 Fredrik Nyberg, Offerzonerna (Stockholm 2018).3 Björn Kohlström, ”Fredrik Nyberg skrev om bränderna innan de inträffade – riktiga poeter är visionärer”,

Jönköpings-Posten 2018-09-28.

1

1.1 Syfte och frågeställning

Syftet med denna studie är att få förståelse för vad som är Nybergs bidrag till den inhemska samtida

ekopoesin. Ekopoesi är, i mitt tycke, en svårdefinierad genre. Jag skall senare återkomma med en

definition som jag finner användbar för denna undersökning. Jag anser att en ekokritisk läsning av

Nyberg är ett välkommet bidrag till den litteraturvetenskapliga forskningen om ekopoesi, med tanke

på den sparsamma forskning som för närvarande finns om Nyberg som ekopoet.

Genom att karakterisera Nybergs ekopoetik hoppas jag tillägna mig kunskap om hur Nyberg

reflekterar eller utmanar vår samtida natursyn, samt hur hans poesi förhåller sig till en äldre

antropocentrisk natursyn och äldre naturlyrik. Jag avser analysera Nybergs poesi utifrån ett mörk-

ekologiskt perspektiv. Min undersökning tar avstamp i följande frågeställning: Hur ser

Offerzonernas ekopoetik ut? En poetik består dock av flera beståndsdelar, tillräckligt många för att

jag ska finna det nödvändigt att ställa ytterligare frågor som anknyter till ovannämnda

frågeställning. Dessa frågor relaterar till analysdelens tre avsnitt och formuleras på följande vis:

1. Hur gestaltas naturen i Offerzonerna?

2. Hur förhåller sig Offerzonerna till olika natursyner?

3. På vilket sätt samspelar diktsamlingens form och innehåll?

Genom att besvara dessa frågor urskiljs även diktsamlingens ekomimesis, ett begrepp som jag får

tillfälle att återkomma till.

2. Teori och metod

Jag avser göra en litterär analys av Offerzonerna utifrån ett ekokritiskt perspektiv. Min läsning kan

beskrivas som tematisk och retorisk, enligt den definition som ges i Lyrikens liv (2003) med

Christian Janss, Arne Melberg och Christian Refsum som redaktörer.4 Tematisk och retorisk läsning

definieras här annorlunda än hos Georges Poulet och andra inom den nykritiska skolan. Enligt

ovannämnda handbok intresserar sig en tematisk läsning för vad i texten som tematiseras, rättare

sagt – vad den handlar om. En retorisk läsning intresserar sig istället för textens konstruktion, det

vill säga hur texten är uppbyggd, hur representation skapas.5 I min analys kombineras en tematisk

och retorisk läsning, där diktsamlingen även diskuteras utifrån ett mörk-ekologiskt perspektiv. Jag

gör inget anspråk på att komma med en heltäckande läsning utan det är de teman, motiv och de

formmässiga kvaliteter som är av ekokritisk relevans som jag redovisar och diskuterar i analysen.

4 Christian Janss, Arne Melberg, Christian Refsum, Lyrikens liv (2003), övers. Enel Melberg, red. Christian Janss, Arne Melberg, Christian Refsum (Göteborg 2004).

5 Ibid., s. 125.

2

Ekokritiken inom det litterära fältet intresserar sig för förhållandet mellan litteratur och

miljö.6 Ekokritiken har utvecklats utifrån intresset för ekologi. I ”Lyssna till jordens sång.

Ekokritiska och ekofeministiska ståndpunkter i den litteraturteoretiska diskussionen” (TFL, 2002:2)

belyser Håkan Sandgren, lektor i litteraturvetenskap, ekologins koppling till oikos – vilket betyder

hem på grekiska.7 Hem är även synonymt med plats. Moder jord är som bekant allas vårat hem. Eko

återkommer likaså i ordet ekonomi. I detta sammanhang vill jag inte bara betona ordets

pengamässiga innebörd utan även ekonomi i bemärkelse: ekonomiskt system, samt ekonomi

synonymt med hushållning. Jag vill hävda att ekokritiken intresserar sig för själva sambandet

mellan plats, ekologi och ekonomi. Inom litteraturvetenskapen blir det således av vikt att undersöka

hur detta samband gestaltar sig i litteraturen.

2.1 Från grönt till svart

I ”Introduktion till den svarta ekologin” (Aiolos, 2017:56) tecknar Erik van Ooijen, lektor i

litteraturvetenskap, ett panorama över hur ekologin och ekokritiken har utvecklats med särskilt

fokus på den mörka ekologin.8 Olika nyanser av grönt får illustrera den utveckling som skett från en

ljusgrön hållning till en mörkgrön som slutligen övergår i svart ekologi.9 Färgen grön, liksom ordet

grönska ger konnotioner till en vacker, harmonisk och inbjudande natur. En natur som finns till för

människan och inbjuder till rekreation.10 Frågan är om denna natur är lika relevant att lyfta fram i

klimatkatastrofens tidevarv av extremväder, skogsbränder och andra naturkatastrofer? Enligt den

mörkgröna och mörka ekologin finns inte naturen till för människan. Naturen och alla levande

varelser har, enligt detta synsätt, ett egenvärde oberoende av om de är till gagn för människan eller

inte.11 Men även om allt liv är självständigt såtillvida att det har ett egenvärde så är alla levande

varelser och objekt tätt sammankopplade.

Van Ooijen beskriver ekofilosofen Timothy Morton som en tongivande tänkare inom samtida

ekokritik.12 Morton har bland annat myntat begreppet the mesh för att understryka att alla objekt är

sammantvinnade i ett nätverk.13 Som van Ooijen nämner, bygger Mortons teori om mörk ekologi på

filosofen Graham Harmans objektorienterade filosofi. Harmans tes går ut på att alla objekt, även de

6 Peter Mortensen, ”Natur”, Litteratur. Introduktion till teori och analys, red. Lasse Horne Kjaeldgaard m.fl. (Lund 2015), s. 289.

7 Håkan Sandgren, ”Lyssna till jordens sång. Ekokritiska och ekofeministiska ståndpunkter i den litteraturteoretiska diskussionen”, Tidskrift för litteraturvetenskap 2002:2, s. 5.

8 Erik van Ooijen, ”Introduktion till den svarta ekologin”, Aiolos, 2017:57.

9 Ibid., s. 84ff.

10 Ibid., s. 83.11 Ibid., s. 85.12 Ibid., s 85.13 Timothy Morton, Dark Ecology. For a Logic of Future Coexistence (New York 2016), s. 81.

3

som relaterar till varandra, är främmande för varandra.14 Morton har myntat begreppet märkliga

främlingar för att belysa denna ambivalenta relation där kroppar och andra objekt både är

sammankopplade och samtidigt främmande för varandra.15 Jag uppfattar det som att den mörka

ekologins betoning på naturens mörka och kusliga sidor är ett sätt att ta avstånd från äldre

natursyner där naturen objektifieras av människor och blir föremål för deras rekreation och visuella

njutning. Men det mörka och kusliga som denna teoribildning betonar hänger även samman med

den depressiva insikt Harmans filosofi ger upphov till, samt den alienation som finns inom alla

relationer.

Även om Mortons tänkande emellanåt tangerar ett svart ekologiskt synsätt, menar van Ooijen

att en distinktion kan dras mellan den mörka och den svarta ekologin.16 Jag kommer inte att använda

mig av den svarta ekologin i denna studie. Det kan likväl vara på sin plats att belysa skillnaden dem

emellan. Den svarta ekologin bygger vidare på mörk ekologi men är än mer nihilistisk och

pessimistisk. Den mörka ekologin vill trots allt hitta vägar för samexistens med det främmande. Den

mörka ekologin försöker således tänka nytt kring allt livs samvaro, vilket öppnar för omsorgsfulla

relationer trots alienationen. Den svarta ekologin förefaller istället hänge sig åt ett närmast suicidalt

bejakande av destruktion och melankoli.17

2.2 Första, andra och tredje vågens ekokritik

Som Sandgren belyser har ekokritiken utvecklats till att dela poststrukturalismens fokus på

dekonstruktion av diverse dikotomier i det västerländska tänkandet.18 Ekokritiken går dock bortom

poststrukturalismen och den språkliga vändningen inom humaniora. Ekokritiken närmar sig allt som

oftast ett tvärvetenskapligt förhållningssätt – mellan humaniora och naturvetenskap.19

Peter Degerman, lektor i litteraturvetenskap, delar in ekokritiken i tre vågor i sin översikt över

forskningsfältet i Tala för det gröna i lövet. Ekopoesi som estetik och aktivism (2018).20 Inom den

första vågen intresserade man sig främst för att koppla samman litteratur om miljö med den verkliga

miljön. I den andra vågen sker en breddning inom fältet, sett till relevanta ämnen och studieobjekt,

samt ett problematiserande av dualismen natur och kultur. Därefter följer en tredje våg av

posthumanism, nymaterialism, mörk och svart ekologi som vidareutvecklar den andra vågens kritik

av det dualistiska tänkandet.21 Degerman ser språkmaterialismen och black metal-estetiken som

14 Van Ooijen, s. 86.15 Ibid.16 Ibid.17 Ibid., s. 86f.18 Sandgren, s. 8.19 Ibid., s. 9.20 Peter Degerman, Tala för det gröna i lövet: Ekopoesi som estetik och aktivism (Lund 2018).21 Degerman, s. 68f.

4

posthumanismens ”ekopoetiska uttryck”.22 En inte oviktig aspekt i sammanhanget är att Nybergs

ekopoesi ofta klassas som just språkmaterialistisk. Denna koppling mellan tredje vågens ekokritik

och språkmaterialistisk ekopoesi gör det relevant för mig att undersöka Nybergs poesi i ljuset av

den tredje vågens ekokritiska teorier.

I recensionerna av Offerzonerna framgår att Nyberg skriver fram ett apokalyptiskt landskap.

Därför finner jag det av relevans att analysera Offerzonerna utifrån ett mörk-ekologiskt perspektiv. I

min analys av Offerzonerna kommer jag utgå ifrån Mortons teori om mörk ekologi såsom den

formuleras i boken Dark Ecology. For a Logic of Future Coexistence (2016).

2.3 Natur och naturdiskurser

Natur som begrepp problematiseras inom den tredje vågens ekokritik. I synnerhet inom den mörka

ekologin där man vill göra sig av med begreppet helt och hållet.23 Det är förståeligt med tanke på att

ordet natur är så tätt förknippat med en antropocentrisk natursyn. Det finns emellertid inget begrepp

som ersätter naturbegreppet som fått tillräckligt stort genomslag för att jag ska vilja använda mig av

det. Av pedagogiska skäl väljer jag därför att använda mig av naturbegreppet.

För att få förståelse för hur Nybergs poesi förhåller sig till äldre naturdiskurser har jag valt att

använda mig av miljöhistorikern William Cronons essä ”The Trouble with Wilderness; Or, Getting

Back to the Wrong Nature” som bland annat belyser utmärkande drag inom såväl upplysningens

som romantikens syn på naturen och hur dessa diskurser reproducerats inom naturlyriken.24

Hur skriver man ekopoesi idag i en tid när vi ställer oss allt mer frågande kring den

västerländska diskursen kring natur liksom uppdelningen natur och kultur? Den frågan avser jag ta

med mig in i analysen och diskutera tillsammans med Kate Rigbys, professor i miljövetenskap, essä

”Writing after Nature” som reflekterar kring mimesis utifrån ett ekokritiskt perspektiv.25 Varje

författare som skriver om naturen riskerar att reproducera den antropocentriska diskursen om natur.

I ovannämnda text problematiserar Rigby begreppet natur och stödjer sig på filosofen Jacques

Derrida när hon menar att varje språkligt yttrande om naturen är en akt av våld – genom att namnge

den lägger vi, på sätt och vis, beslag på den.26 Naturdiskurserna ingår och pågår inom det Rigby

kallar den metafysiska konstruktionen: natur. Detta avser en intertextuell, historiskt och socialt

konstituerad natur med stort N som fyller en projicerande funktion.27 Och som Cronon belyser

22 Sandgren, s. 75.23 Van Ooijen, s. 85.24 William Cronon, ”The Trouble with Wilderness; Or, Getting Back to the Wrong Nature”, Ecocriticism. The

Essential Reader, red. Ken Hiltner (London/New York 2015).25 Kate Rigby, ”Writing after Nature”, Ecocriticism. The Essential Reader.26 Ibid., s. 360.27 Ibid.

5

reproducerar diskurser kring naturen, inklusive naturdikter, ofta naturen som projektionsyta för våra

känslor och begär.28 Samtidigt är vi tvungna att artikulera oss kring den, särskilt i dessa tider

präglade av global uppvärmning vore det närmast oansvarigt att inte tala och skriva om naturen.

Rigby föreslår att forskare och författare bör förhålla sig anti-dualistiskt och anti-kolonialistiskt till

naturen.29 Ekokritiker problematiserar ofta vedertagna binära motsatspar, såsom de mellan vild,

orörd natur och kultiverad natur (i form av exempelvis parker och slottsträdgårdar), likaså mellan

stad och landsbygd, natur och kultur.30 Dessa dikotomier, menar Rigby, är inte längre önskvärda att

upprätthålla idag, när vi vet att ingen plats på jorden undgår mänsklig och teknologisk påverkan.31

Detta ställer den romantiska naturlyriken i annan dager och i den ekopoesi jag tagit del av speglas

ofta detta epistemologiska skifte.

2.4 Naturlyrik, ekopoesi och ekomimesis

Ofta skiljer ekokritiker mellan naturlyrik och ekopoesi. Naturlyrik behöver, i mitt tycke, inte

definieras. Som en av poesins subgenrer är den så pass etablerad att det går att tala om en

naturlyrisk tradition. Med ekopoesi är det annorlunda. Att våga sig på en genredefinition är allt som

oftast ett vanskligt företag. Genre är, vilket litteraturkritikern Alastair Fowler poängterat, ett rörligt

fenomen som utvecklas över tid.32 I masterstudenten Vera Maria Olssons masteruppsats ”Natursyn i

antropocen. En ekokritisk läsning av dikter av Ingela Strandberg och Gunnar D Hansson” (2020),

finner jag dock en rikt facetterad definition av ekopoesi.33 Den rymmer, enligt Olsson, en ekologisk

medvetenhet. I linje med ekokritiken förhåller den sig kritiskt till olika föreställningar om naturen.

Den vänder sig mot antropocentrism och är, enligt Olsson, såväl politisk som didaktisk.34 Jag

instämmer, till stora delar, med Olsson. Jag skulle dock hellre benämna ekopoesin som

samhällskritisk och civilisationskritisk än politisk och didaktisk. I essän ”Poesin är farlig för den

som inte vågar dansa” (Populär Poesi, 2021:48) kommer litteraturvetaren Linda Boodh med en

målande definition. Enligt Boodh sträcker sig ekopoesin ”igenom och över alla delar av samhället,

färgar alla områden på den poetiska kartan, och bildar en väv som får oss att lokalisera oss själva

och varandra som en del av samma kämpande, flämtande ekosystem”.35 En vidare definition där en

28 Cronon, s. 102.29 Rigby, s. 363. 30 Ibid., s. 361.31 Ibid., s. 359.32 Alastair Fowler, ”Genrebegrepp”, övers. Mikael Askander och Marie Jacobsson, Genreteori, red. Eva Hættner

Aurelius, Thomas Götselius, (Lund 1997), s. 264f.33 Vera Maria Olsson, ”Natursyn i antropocen. En ekokritisk läsning av dikter av Ingela Strandberg och Gunnar D

Hansson”, masteruppsats, ventilerad höstterminen 2019 (Uppsala universitet, 2020).34 Olsson, s. 14.35 Linda Boodh, ”Poesin är farlig för den som inte vågar dansa (Alternativ titel: Sjung, eller för all del, skrik systrar,

skrik)”, Populär Poesi 2021:48, s. 74f.

6

mängd olika sorters poetiker kan rymmas, men som i linje med Olssons definition understryker

subgenrens kritiska funktion och dess ekologiska förankring.

I Mortons essä ”Imagining Ecology without Nature” diskuterar han ekomimesis, utifrån hur

den har sett ut tidigare och hur den skulle kunna se ut fortsättningsvis.36 Ekomimesis kan ses som en

metod författare använder sig av för att skildra eller på olika vis artikulera sig om naturen i skrift.37

Ekomimesis närvarar således i varje litterär gestaltning av naturen, och kan således identifieras i

verkets form. Morton som till stora delar är skeptisk mot ekomimesis reflekterar i ovannämnda essä

över möjliga alternativ för en kritisk ekomimesis.38

2.5 Främmandegöring

I avsnittet om form avser jag analysera Offerzonernas poetik utifrån litteraturteoretikern Viktor

Sklovskijs teori om främmandegöring. I Sklovskijs uppsats ”Konsten som grepp” (1917) beskrivs

hur vanan präglar individens varseblivning. Vanan, menar Sklovskij, automatiserar våra handlingar,

upplevelsen av den miljö vi befinner oss i och de föremål vi möter.39 Detta är onekligen

igenkännligt. Vi har exempelvis uttrycket ʼhemmablindʼ som exemplifierar vanans förblindande

inverkan. Enligt Sklovskij infinner sig denna blindhet inte bara i hemmamiljön utan i vardagslivet i

stort. För att motverka denna vanemässighet och väcka liv i människan använder sig konsten, enligt

Sklovskij, av främmandegöring som grepp.40

Främmandegöring kan ske på olika sätt – gemensamt för författarens/konstnärens olika

främmandegörande grepp är dock att de bidrar till en förhöjning i den konstnärliga gestaltningen.41

Sklovskij talar också om att försvåra.42 Jag uppfattar jag det som att främmandegörande grepp

skärper läsarens perception i läsakten.

Intressant i sammanhanget är att Sklovskij ser poesin som ett särskilt främmandegjort språk.

Ett språk som är avsiktligt försvårat.43 Han kallar rentav poesin för ett ”bromsat, avigt språk”.44 All

poesi är, som jag förstår Sklovskij, främmandegjord. I denna uppsats blir det av relevans att

undersöka vilka främmandegörande grepp Nyberg använder sig av. Främmandegöringen avspeglar

sig, som sagt, i verkets form. Med detta i åtanke avser jag undersöka hur Nybergs främmandegöring

uttrycks visuellt i diktsamlingen genom dess form. All poesi talar både till örat och ögat. Dikternas

36 Morton, ”Imagining Ecology without Nature”, Ecocriticism. The Essential Reader.37 Olsson, s. 12.38 Morton, 2015, s. 238.39 Viktor Sklovskij, ”Viktor Sklovskij: Konst som grepp”, övers. Bengt A. Lundberg, Modern litteraturteori. Från rysk

formalism till dekonstruktion Del 1, red. Claes Entzenberg, Cecilia Hansson (Lund 1993), s. 19f.40 Ibid., s. 21.41 Ibid., s. 22.42 Ibid., s. 21.43 Ibid., s. 30.44 Ibid., s. 31.

7

visuella uppbyggnad samt dess klang inverkar givetvis på läsaren. Kanhända står dock dikternas

visuella dimensioner ännu mer i centrum inom den språkmaterialistiska poesin. Jag får tillfälle att

återkomma till detta i min analys.

3. Tidigare forskning

Det urval jag redovisar här avser forskning som är av relevans för min studie. Nyberg har själv

skrivit om sin poetik i sin doktorsavhandling Hur låter dikten? Att bli ved II (2013).45 En avhandling

som undersöker, som titeln antyder, diktens auditiva dimension och dess inverkan vid såväl

poesiuppläsningar som hos läsaren i läsakten. Jag kommer inte använda mig av denna avhandling,

då den dels undersöker ett annat verk i Nybergs produktion, och inte relaterar till uppsatsens syfte.

Mycket lite har skrivits om Nybergs poesi utifrån ett ekokritiskt perspektiv. Av relevans är

Sofia Robergs, doktorand i litteraturvetenskap, masteruppsats ”Språkets alstrande energi: om

ekopoetiska strategier hos Bengt Emil Johnson, Fredrik Nyberg och Anna Hallberg” (2015).46 I

denna masteruppats återfinns en analys av Nybergs Att bli ved-svit där Roberg urskiljer utmärkande

drag i Nybergs poesi som återkommer i Offerzonerna – exempelvis Nybergs användning av

intertexter och nya ordsammansättningar.47 Av detta skäl kommer jag referera till hennes uppsats.

Det finns överhuvudtaget väldigt lite skrivet om svensk ekopoesi på akademisk nivå.

Degerman belyser ekopoesins framväxt i Sverige i Tala för det gröna i lövet. Ekopoesi som estetik

och aktivism (2018), där han spårar dess uppkomst i 70-talets politiska kontext och miljörörelsens

framväxt. Därefter analyserar han samtida ekopoeter som David Vikgren och Aase Berg. Denna bok

ger en god översikt över hur såväl ekokritiken som ekopoesin har utvecklats från en

klimatengagerad beatpoesi med tydliga rötter i 60- och 70-talets hippieestetik till en konkretistisk

poesi inspirerad av nymaterialism till en neokonkretistisk, eller som jag väljer att benämna den,

språkmaterialistisk ekopoesi.

Av intresse är också Vera Maria Olssons tidigare nämnda masteruppsats ”Natursyn i

antropocen. En ekokritisk läsning av dikter av Ingela Strandberg och Gunnar D Hansson” (2020).

Olsson gör här en komparativ analys av två poeter samtida med Nyberg, men av en äldre

generation. Jag utgår ifrån Olssons tidigare nämnda definition av ekopoesi. I likhet med Olsson

väljer jag att skilja på naturlyrik och ekopoesi. Jag kommer även diskutera Olssons analys av poeten

Gunnar D Hanssons diktsamling Tapeshavet i avsnittet om Offerzonernas form.

Det finns onekligen fler ekokritiska studier om prosa än om lyrik. Inte särskilt märkligt med

45 Fredrik Nyberg, Hur låter dikten? Att bli ved II (diss. Göteborg 2013). 46 Sofia Roberg, ”Språkets alstrande energi: om ekopoetiska strategier hos Bengt Emil Johnsson, Fredrik Nyberg och

Anna Hallberg”, masteruppsats, ventilerad vårterminen 2015 (Lunds universitet 2015).47 Ibid., s. 70.

8

tanke på lyrikens marginella status i vår tid. Samtidigt har prosan ingen subgenre som motsvarar

lyrikens ekopoesi. En av de första inhemska exemplen på ekokritiska läsningar av skönlitteratur är

antologin Ekokritik. Naturen i litteraturen. En antologi (2007) med Sven Lars Schulz som redaktör.

Antologin gavs ut av CEMUS, Centrum för miljö- och utvecklingsstudier (Uppsala universitet).48

Där ingår en ekokritisk läsning av bland annat Johannes Anyurus diktsamling Det är bara gudarna

som är nya (2003). Ett senare exempel av relevans är antologin Perspectives on Ecocriticism. Local

Beginnings, Global Echoes (2019) med Ingemar Haag, Karin Molander Danielsson, Marie Öhman

och Thorsten Päplow som redaktörer. I den kommer jag använda mig av Robergs bidrag: ”The

Overwhelming Indifference of Ingen. On the Dark Ecopoetics of Aase Berg och Johannes

Heldén”.49 I likhet med hennes ovannämnda masteruppsats anlägger hon ett mörk-ekologiskt

perspektiv i sin analys. Det finns dessutom gemensamma drag hos Heldén, Berg och Nyberg som

jag skall belysa i min studie.

I kritikerkårens reception av Offerzonerna kallades verket antingen för ekopoesi eller

naturlyrik. Magnus Ringgren kallar Nybergs poesi för naturpoesi, i Aftonbladet, men med tillägget

att Nyberg skriver fram en natur i förändring.50 Johannes Björk (Göteborgs-Posten) menar att

Nyberg skriver i en ekopoetisk tradition där en natur präglad av klimatförändringar skrivs fram.51

Björn Kohlström (Jönköpings-Posten) betonar, som jag tidigare nämnt, Offerzonernas aktualitet.52 I

Sverige är vi som bekant vanligtvis förskonade från extremväder och naturkatastrofer. När

Offerzonerna gavs ut, hösten 2018, hade Nybergs läsekrets troligtvis den sommarens skogsbränder

någorlunda färskt i minnet. Filip Lindberg avstår förvisso från att genrebestämma Offerzonerna i sin

recension av verket i Ord&Bild (2018:5). Han menar emellertid att verkets titel ger associationer till

klimatkatastrofen. Han tolkar det som att titeln anspelar på klimatflyktingar: de som är offer för en

hotfull zon.53 Med andra ord en plats där det på grund av klimatförändringar blivit nästintill

omöjligt att leva.

4. Disposition

Uppsatsen består av en litterär analys av Offerzonerna som diskuteras tillsammans med

48 Schulz, s. xxi.49 Sofia Roberg, ”ʼThe Overwhelming Indifference of Ingen:ʼ On the Dark Ecopoetics of Aase Berg and Johannes

Heldén”, Perspectives on Ecocriticism. Local Beginnings, Global Echoes, red. Ingemar Haag, Karin Molander Danielsson, Marie Öhman, Thorsten Päplow (Newcastle 2019).

50 Magnus Ringgren, ”Språk som dör och återuppstår”, Aftonbladet, 2018-10-18.51 Johannes Björk, ”Med språket i samklang med luftens förtunning”, Göteborgs-Posten, 2018-09-21.

52 Kohlström, ”Fredrik Nyberg skrev om bränderna innan de inträffade – riktiga poeter är visionärer”.53 Filip Lindberg, ”Fredrik Nybergs Offerzonerna – språkkritisk samtidspoesi när den är som bäst”, Ord&Bild, 2018:5,

http://www.tidskriftenordobild.se/ordoblogg/category/kritik-fredrik-nybergs-offerzonerna-sprkkritisk-samtidspoesi-nr-den-r-som-bst (2021-06-09).

9

ovannämnda texter. Diktsamlingen analyseras i tre avsnitt betitlade: natur, naturdiskurser och form.

Undersökningen flätas sedan samman med en avslutning där min frågeställning besvaras utifrån vad

som framkommit i studien. Avslutningsvis återfinns en kort reflektion över frågor som väckts men

dessvärre inte varit möjliga att besvara inom ramen för denna uppsats, men som kan vara av

relevans för vidare forskning.

5. Offerzonernas ekopoetik

5.1 Natur

Nybergs ekopoetik utmanar dikotomier såsom natur och kultur. Det menar Roberg i sin

masteruppsats. Naturen i denna diktsvit benämner Roberg naturkultur.54 Den natur diktsviten

gestaltar är tätt sammankopplad med teknologi, mänskligt liv och vårt ekonomiska system.

Begreppet är troligtvis en försvenskad variant av Bruno Latours begrepp culture-nature som sätter

fingret på den hybridiserade samvaro som utmärker postmoderniteten.55

Naturkultur är ett adekvat begrepp även för att beskriva Offerzonernas natur.

Förutsättningarna för en vild, orörd natur opåverkad av människan finns inte när vi befinner oss mitt

i en klimatkris. På sidan 61 är dikotomier mellan människa natur, natur och kultur upplösta:

Mitt Hö-hjärta flammar

aldrig upp.

Hur djup är gropen

dit solen inte längre når?

Inget liknar Djurens oro.

I Skogs-palatsets väldiga salar

samlar Hundarna

in sina Trådar.

Som om det fanns ett träd för varje låga.56

Nyordet: ʼHö-hjärtaʼ binder samman naturen med kroppen. Att beskriva skogen som ett Skogs-

palats med väldiga salar är att förbinda den med en mänskligt konstruerad miljö – som om denna

54 Roberg, 2015, s. 50.55 Rigby, s. 363.56 Fredrik Nyberg, s. 61. Hädanefter kommer jag huvudsakligen referera till Offerzonerna i brödtexten. Endast

undantagsvis hänvisar jag till Offerzonerna i fotnoter, och då för att samla hänvisningar till upprepningar av fraser eller ord i en not. Vissa dikter eller delar av dikter kommer citeras genom blockcitat, trots att det rör sig om kortare citat. Det rör sig om dikter och diktsekvenser där typografin är av vikt. Jag vill mena att diktens visuella kvalitéter blir än synligare som blockcitat.

10

skog vore en byggnad. Nyberg skapar närmast en antromorfisering av hundarna när han skriver att

de samlar in sina trådar. Genom ett nyord som väver samman, samt beskrivningen av skogen som

ett skogspalats och hundarnas aktivitet, framhäver Nyberg sammansmältningen mellan natur och

kultur.

I Dark Ecology belyser Morton problemet med det dualistiska västerländska tänkandet. Han tar

Aristoteles motsägelselag som exempel på en logik som präglat det västerländska tänkandet och

fortfarande dominerar. Morton menar att motsägelselagen baserar sig på följande logik: för att vara

sann bör man inte motsäga sig själv. Enligt Morton är dock allt liv motsägelsefullt. Ängen är inte

bara äng utan består även av fåglar och gräs, människan är mer än människa. Att basera sin

förståelse av världen och allt som befolkar denna värld på Aristoteles lag blir ensidigt, menar

Morton.57 Detta synsätt angränsar till den svarta ekologin. Van Ooijen visar hur denna tes leder till

en alternativ syn på människan och i synnerhet människokroppen än den gängse:

”Människokroppen som sådan framträder som en egendomlig biotop, härbärgerande otaliga

märkliga främlingar.”58 Både Morton och Ooijen har onekligen en poäng. Motsägelselagen leder till

en syn på varelser som isolerade, självständiga objekt. Nyberg tar spjärn mot denna logik genom att

gestalta hur det icke-mänskliga sammantvinnas med det mänskliga (Nyberg, s. 117):

Det Icke-mänskliga stiger i mig.Extraktivism är Bara mörker. Mitt hjärta fylls av Vassa stenar.

Nyberg skriver därmed uttalat anti-dualistiskt på det sätt som Rigby föreslår som tänkbar strategi

för en modern ekokritik och ekopoetik.59

Som tidigare nämnt menade kritikerna att Offerzonerna tecknar ett apokalyptiskt landskap.

Hur kan vi då förstå titelns pluralform? Jag vill mena att Nybergs lyrik skiljer sig gentemot den

lyrik som går under beteckningen platsens poesi, en term som introducerades i Sverige 1958 av

litteraturprofessorn och översättaren Göran Printz-Påhlson.60 Platsen i denna diktsamling är vagt

skildrad. Zonerna är geografiskt ospecificerade i diktsamlingen, därtill likartade såsom varianter på

ett och samma vagt tecknade landskap. Nybergs ekopoesi skiljer sig således från den svenska

ekopoetiska fåran som ofta utgår ifrån, och hämtar sin näring från en specifik geografisk plats.

Bengt Emil Johnsons poesi anknyter allt som oftast till västra Bergslagen medan Aase Bergs poesi

är förankrad i Hälsingland, som Degerman nämner.61 Det faktum att zonerna hos Nyberg är

57 Morton, 2016, s. 74ff.58 Van Ooijen, s. 88.59 Rigby, s. 363.60 Åsa Beckman, ”Landlös ser han platsens poesi”, Dagens Nyheter, 1995-10-20.61 Degerman, s. 23.

11

ospecifika har emellertid sina fördelar. Zonerna kan ses som troper för katastrofen. Ett annat sätt att

förstå diktsamlingens enigmatiska zoner är att den vaghet som utmärker dem får läsaren att uppleva

naturen som främmande – och delvis oläsbar. Det är också så naturen förstås enligt ett mörk-

ekologiskt synsätt. Diktsamlingens zoner är delvis tömda på betydelser; på allt det som ger en plats

sin unika prägel. Detta förstärker diktsamlingens ödsliga stämning. En utarmad natur skildras även:

”I Offerzonen / växer Bara lupiner.” (Nyberg, s. 116.)

Betyder detta att Offerzonerna är en dystopisk diktsamling? Om man med dystopi avser en mörk

framtidsvision eller en litterär genre av verk vars handling eller motiv utspelar sig i framtiden – är

svaret nej. Diktsamlingens olika sviter är nämligen daterade 2016-2017.

Offerzonerna skildrar en natur präglad av översvämningar, skogsbränder, sönderplöjda

marker, smältande isar, artundergångar och utarmade regnskogar. I sin masteruppsats skriver

Roberg om den monokultur som avtecknar sig i Nybergs Att bli ved-svit.62 Ordet monokultur

återfinns även i Offerzonerna. Nyberg skriver om ”monokulturens / monofyllor.” (Nyberg, s. 113.)

Lupinerna blir här till en symbol för denna monokultur. Som Roberg nämner i sin masteruppsats är

lupinerna ”en invasiv art som förökar sig på bekostnad av andra arter.”63 I en av Offerzonernas

zoner blommar således enbart monokulturens blomma. Denna ödsliga miljö står i kontrast mot den

vilda, orörda naturen i romantisk litteratur. En kontrast diktjaget reflekterar över: ”Det öde är inte

orört.” (Nyberg, s. 132.)

Den mörka ekologin har, som jag tidigare nämnt, betonat behovet av att erkänna katastrofen

istället för att betrakta den som något som hör till framtiden. Det senare synsättet leder inte sällan

till prokrastinering. Det som gör Nybergs ekopoesi angelägen är att den identifierar vår samtids

apokalyps och reflekterar över den i poesiform. Apokalyps är aldrig eftersträvansvärt. Klimatångest

kan givetvis också leda till att man ger upp. Denna uppgivenhet gestaltas genom ett diktjag med

alkoholproblem. Fyllor och vinboxar som töms återkommer i Offerzonerna: ”Ikväll skall jag hälla i

mig en massa Box-vin / och försöka minnas / något annat.” (Nyberg, s. 114.) När katastrofen blir

alltför påtaglig går diktjaget ner till vinkällaren: ”Källar-boxen står gömd Någonstans / i källaren. /

Vinet får inte börja brinna som Gräs.” (Nyberg, s. 121.) Diktjaget är själv medveten om att

alkoholkonsumtionen gått över styr: ”Jag dricker alldeles för mycket.” (Nyberg, s. 46.) Hur ska

supandet förstås annat än som ett uttryck för spleen och klimatångest? Kanske är drickandet i

Offerzonerna framförallt en eskapistisk aktivitet? Det heter att man flyr in i festandet, flyr in i

alkoholen, bedövar sig med sprit. Sedan har vi uttrycket vi möts i dimman, där dimman avser: i

vimlet bland berusade. I ljuset av en klimatkatastrof blir drickandet i Offerzonerna framförallt ett

62 Roberg, 2015, s. 51.63 Ibid., s. 56.

12

uttryck för eskapism, ett destruktivt sätt att hantera klimatångesten. Erkännandet av katastrofen

behöver dock inte resultera i uppgivenhet. Nybergs ekopoesi öppnar upp för att se möjligheterna i

sönderfallet. Något måste dö för att något nytt skall kunna födas, heter det. Eller som Nyberg

skriver: ”Tänk om allt gick sönder / och blev rättvist” (Nyberg, s. 19.) Katastrofen tvingar

människan att ge upp den kapitalistiska världsordningen och konsumismen som leder till en brutal

exploatering av naturen. Ur sönderfallet föds således behovet av en hållbarare och rättvisare

ordning, tycks diktjaget mena.

Låt oss påminna oss om ekologins ursprung i oikos, som jag tidigare nämnt. Eko finns, som

bekant, även i ordet ekonomi. Hem och hushållning är onekligen centrala ledord i kampen mot

klimatkatastrofen. Människan behöver vårda jorden som ett hem, och givetvis kommer hen alltid att

i någon mån behöva använda sig av naturen. Naturresurserna är dock inte obegränsade. Att hushålla

med naturresurser innebär också ett varsammare konsumtionsbeteende än flertalet har idag.

Ekonomi och ekologi är sammanlänkade. I Offerzonerna återfinns denna ekologiska insikt: ”ʼDra

inte i tråden. Den ska räcka hela natten.ʼ” (Nyberg, s. 46.)

Den reflektion som diktjaget emellanåt låter sippra fram är kritisk och rannsakande: ”På vems

bekostnad lever jag / mitt liv?” frågar sig diktjaget. (Nyberg, s. 45.) Och längre ner: ”Är begäret en

vän eller en fiende?” (Nyberg, s. 45.) Offerzonerna väcker således frågor om ansvar och

självdisciplin. Begäret kan i sammanhanget kopplas till ha-begäret. Diktjagets alkoholkonsumtion

har här redan belysts. Diktjaget är själv medveten om att hen dricker för mycket. Men inte bara

alkohol föder ett beroende. Konsumtionssamhället spelar på individens begär efter fler kläder,

krämer, accessoarer och annat konsumerbart. I vår tid där allt är lättillgängligare än någonsin,

utbudet närmast oändligt blir det av vikt att fråga sig om begäret verkligen är en vän. Å ena sidan

lever vi en kapitalistisk ordning som bygger på självförverkligande via konsumtion. Huruvida det är

hållbart i längden kan man dock fråga sig. I diktsamlingen speglas även hur ekologi och ekonomi

är avhängiga varandra (Nyberg, s. 114):

Bikupa brinner Undergångsfrekvens surrar allt starkare över vit- sippa Över lupinslinga Över hyperkapitalism

Hyperkapitalismen tänker vi sällan på i den stund vi betraktar en vitsippa eller, för den delen, några

lupiner. Och det är detta som är Nybergs styrka som ekopoet – han förmår vidga läsarens seende

som inte bara blir kritiskt utan tvådimensionellt. Läsaren får således syn på förbindelsen mellan

natur och ekonomi.

13

Diktsamlingens zoner är, som jag tidigare nämnt, inte geografiskt specificerade. Endast tre

geografiskt utskrivna platser nämns. På sidan 124 skriver Nyberg: ”Extremväder i Skopje. / Och i

dom omkringliggande byarna.” (Nyberg, s. 124.) På nästa sida: ”Extremväder i hela Mexico.”

(Nyberg, s. 125.) och längre ner: ”Ytterligare elva särskilt oroande brandhärdar / hotar att ödelägga

Portugals nordvästra hörn.” (Nyberg, s. 125.) Ingenting tyder på att diktsamlingen utspelar sig på

dessa tre platser. Raderna liknar lösryckta dagboksanteckningar, som om de vore skrivna utifrån ett

jag som tar del av nyhetsnotiser och nedtecknat dessa. Skopje, Mexico, Portugal. Jag tolkar det som

att dessa sidor betecknar globaliseringens och medialiseringens natur. Här poängteras hur påtagligt

olika miljöer är sammankopplade med varandra över landsgränserna.

Naturen i Offerzonerna är både främmande och ger upphov till oro: ”Jag har aldrig varit Orm.

/ Jag har aldrig varit Hund. / Hur långt ut på isen / vågar vi gå?”. (Nyberg, s. 107.) Detta kan förstås

utifrån Mortons begrepp: märkliga främlingar. Orm, hund, människa. Dessa hör ihop och är på

samma gång åtskilda. Vikten av att erkänna och respektera den andres annanhet understryks i

Offerzonerna genom att anspela på en tes av Derrida som skrivs ut i versaler:

”ʼHOMOGENISERING ÄR LIKA MED VÅLDʼ” (Nyberg, s. 115.) Som van Ooijen belyser finns

denna tanke hos Derrida att om vi försöker sudda ut skillnader i syfte att leva i harmoni begår vi ett

livsfarligt misstag.64 Samma insikt speglas i en annan dikt (Nyberg, s. 19):

Ser ni Fjärilen som lyfter ifrån grenenSom fladdrar tillför att inte likna Stenen Vem försvinner först in i Dimman Färgar språkets lampa alla lika

Observera att dikten innehåller flera rader som är uppbyggda som frågor. Ändå saknar de

frågetecken. Detta är ett främmandegörande grepp som skärper läsarens uppmärksamhet. Frågor

framställs som konstateranden. Särskilt slutraden är uppbyggd som en fråga som redan besvarat sig

själv. Färgar språkets lampa alla lika? Ja, onekligen, inom vissa kontexter. Den mörka ekologin har

exempelvis kritiserat djupekologin för dess holistiska hållning, som bland annat utmärks av en

övertro på att alla varelser och objekt harmonierar med varandra.65 Den mörka ekologin är, som jag

tidigare nämnt, lika kritisk mot det dualistiska tänkandet och vill åt en pragmatisk nyansering av

dessa två poler. Nybergs poesi tycks instämma i denna kritik och öppna för en nyansering som

erkänner allt livs sammanblandning, och på samma gång varje enskilt objekts särart. Genom att

skapa en slutrad som är både en fråga och ett konstaterande belyser Nyberg hur invanda vissa

64 Van Ooijen, s. 86.65 Ibid.

14

synsätt är, men att de samtidigt rymmer ett osynligt frågetecken som gör dem allt annat än statiska

och orubbliga.

Människan hör med andra ord samman med ormen men varje närmande från vår sida medför

risken att bli biten och förgiftad. Det är som om diktjaget behöver påminna sig själv om denna

åtskillnad: ”Jag har aldrig varit orm.” (Nyberg, s. 107.) Ovannämnda dikt sätter även fingret på den

oro som uppstår på grund av naturens oberäknelighet: ”Hur långt ut på isen / vågar vi gå?” (Nyberg,

s. 107.) När vi ger oss ut på svag is bär vi denna oro med oss. Kommer isen hålla för vår vikt?

Naturen som både främmande och skrämmande betonas som sagt ofta inom den mörka ekologin.

1900-talets naturdiskurs har exempelvis skymt blicken för såväl miljöproblem som mindre

smickrande sidor av naturen, som Cronon nämner.66 Detta har lett till en natursyn där naturen

objektifieras, naturen blir någonting vackert för oss att vila blicken på vilket reproducerar tanken

om att naturen finns till för människan. Men det är inte enbart på grund av denna bortträngning som

modern ekopoesi, i linje med tredje vågens mörka ekokritik, betonar en främmande och

oroväckande natur. Litteraturvetaren Emmanouil Aretoulakis kommer med en intressant slutsats i

sin recension av Mortons bok Ecology without Nature. Rethinking Environmental Aesthetics (2008).

Enligt honom utgår Mortons tänkande från premissen om att människans respekt inför naturen

delvis är avhängig hennes rädsla inför den.67 Denna läsning av Morton blottlägger, enligt min

mening, teorins aktivistiska anslag. Teorin vill uppmuntra till en respektfull hållning till naturen.

Det finns likaså en vagt betonad aktivistisk ådra i Nybergs ekopoesi. Han undviker dock att bli

plakat-politisk eller moralistisk: ”Idéer genererar inte dikt. Dikt genererar ibland idéer.” (Nyberg, s.

113.) Även om hans poetik framförallt är experimentell, i ordets bokstavliga betydelse som

undersökande, skriver han likväl en poesi som tar ställning och vill medvetandegöra läsaren om

naturen och motverka en idealiserad bild av den.

66 Cronon, s 113.67 Emmanouil Aretoulakis, ”Morton, Timothy, Ecology: Without Nature. Rethinking Environmental Aesthetics,

Synthesis. An Anglophone Journal of Comparative Literary Studies, 2008:1, s. 73.

15

5.2 Naturdiskurser

I Offerzonerna återfinns ett par prosalyriska partier som till form och innehåll är förbundna med

varandra. De följer efter ett citat från filosofen Hans-Georg Gadamer från boken Konst som spel,

symbol och fest: ”...var och en som betraktar en lek är oundvikligen medspelare.” (Nyberg, s. 23.)

Varje parti inleds med ett ord som slutar på lek: skuggleken, skogsleken, barnleken, riddarleken och

ängsleken. Det är lätt att förstå leken som ett uttryck för frihet. Skolgårdens lekar upplever vi som

friare än undervisningen i klassrummet. Vi glömmer lätt bort att leken inte vore en lek utan sitt

ramverk, sin uppsättning regler och begränsningar. Detta tänker vi emellertid inte alltid på när vi är

inne i spelet/leken. När vi lever oss in som mest glömmer vi stundom bort att vi leker. Ett exempel

på detta är de bråk, inte sällan våldsamma, som uppstår i hockeymatcher. Hockeyspelarna leker en,

på distans betraktad, lite fånig lek – men som de och publiken, i stundens hetta, tar på blodigt allvar.

Denna tendens reflekteras i Offerzonerna: ”Ty leken övermannar också oss som leker.” (Nyberg, s.

28.) Med detta i åtanke blir lekarna i Offerzonerna utmärkta bilder för det diskursiva spel som pågår

inom ett fält. Nybergs poesi belyser den enskilda lekens uppsättning regler och lekens aktörer som

emellanåt förblindas av leken (Nyberg, s. 25):

Skuggleken har skuggregler. Om Theodor omgående ställer sig till höger, inne bland dom väldiga träden på spelplanens bortre yta, måste Amanda ropa ett i förväg bestämt kommando då 20 sekunder har förlöpt. Alla som deltar i skuggleken måste då och då blunda.

I skuggleken ingår rentav blundandet som regel. En parallell kan dras till äldre västerländska

natursyners bortträngning av all den natur som inte var vacker och tjänade människans syften. I

detta prosalyriska parti nämns även ordet: ”skuggvärlden” (Nyberg, s. 25.) Detta ord anspelar, som

bekant, på Platons grottliknelse. Skuggan kan ses som en etablerad bild för okunskap och

förblindelse. Ljusmetaforer har genom historien på motsatt vis använts för att beteckna klarhet och

visshet. Upplysningstänkandet stödjer sig, som bekant, på förnuftets ljus som bild. Denna funktion

har mörker- och ljusmetaforerna även hos Nyberg. Skuggmetaforen poängterar, i ovannämnda

stycke, hur lekens deltagare blivit blinda för det diskursiva spel de bedriver. Naturen närvarar i detta

prosaparti ”inom spelplanen” i egenskap av de väldiga träden, vilka döljer en av deltagarna:

Theodor. Denna skugglek utmärks paradoxalt nog av sin avsaknad av en frigörande lekfullhet.

Ordval som ”måste” och ”omgående” återkommer i detta stycke, samt ett exakt tidsspann om 20

sekunder. Vad jag utläser är en lek som stelnat till konvention. Detta för tankarna till sätt att se och

artikulera sig kring naturen som upprepats under så lång tid att det blivit normativa och

”naturgivna”. Men ”blundandet” tycks också vara en del av leken. En bortträngning, kanhända av

den natur som inte passar in naturdiskursen eller en bortträngning av andra perspektiv, andra sätt att

16

förhålla sig till naturen ”bortom spelplanen”. Eller, varför inte, andra förhållningssätt som skulle

vidga spelplanen. Stycket är tillräckligt tvetydigt för att min läsning ska bli något associativ. Det

som emellertid är uppenbart är att dessa partier väcker läsarens kritiska sinne. Leken är hos Nyberg

inte så mycket en akt av frihet som ett inordnande enligt en strängt utformad praxis (Nyberg, s. 28):

I riddarlekens praxis uppstår stök och töcken. Också andra – än allvarligare – lekar leks i leken. Först måste spelplanen nogsamt dikas ur. Stora stenar slängs åter höger. Vassa stenar slängs åt vänster. Lek är lika med skyndsamma rörelser. I tröskelleken ska man snubbla. Bestäm först var jungfrun ska stå. Bara där kan gräset gro. Bara där kan himlen åter skymtas. Svärd och dolk brukas bäst av dom som dubbats.

Genom att betona de strikta reglerna i riddarleken sätter Nyberg fingret på den begränsning en

diskurs eller en norm kan utgöra.

Ett främmandegörande grepp hos Nyberg är att användandet av ny-ord som poängterar att de

anspelar på en naturdiskurs. Exempelvis: ”I Carl von Linné-skogen trängs Dom riktiga arterna.”

(Nyberg s. 65.) Här uppfattar jag det som att Nyberg ironiserar över 1700-talets antropocentriska

naturdiskurs. I den diskursen är det människan, närmare bestämt det manliga vetenskapsgeniet, som

bestämmer vilka arter som är ”de riktiga”. Frasen sätter fingret på att inordnandet i arter också

innebär en exkludering där vetenskapsmannen bestämmer vad som ska betraktas som natur. En

rangordning sker, där vissa delar av naturen anses vara betydelsefullare än andra. Märk väl – det är

människan, och i synnerhet det manliga vetenskapsgeniet, som bestämmer denna ordning och

genom att bestämma har han redan markerat sin egen position i hierarkin som överherre.

I en annan dikt refererar Nyberg till teosofen och filosofen Emanuel Swedenborg: ”Ur

Emanuel Swedenborg-skogen stiger rök och siffror.” (Nyberg s. 76.) Swedenborgs andliga syn på

naturen är välkänd från det som framkommer exempelvis i korrespondensläran. Swedenborgs

andliga natursyn föregår romantikens syn på naturen som besjälad. Cronon nämner bland annat

Immanuel Kant och William Gilpin som exempel på tänkare som menade att Guds närvaro kunde

skönjas i de så kallade sublima landskap vars grandiosa skepnad ansågs påminna människan om

hennes dödlighet.68 Nyberg anspelar på denna föreställning om en besjälad natur: ”ʼGUD ÄR I

GUDSGRÄSETʼ” (Nyberg s. 116.) Versalerna och upprepningen av ”Gud” medför att jag upplever

enradingen som överlastad och pretentiös, vilket skapar en ironiserande effekt.

Förutom Emanuel Swedenborg-skogen och Carl von Linné-skogen återfinns även ”Rilke-

natten”. (Nyberg, s. 123.) Bara manliga auktoriteter. Nyberg belyser således att 1700-talets- och

1800-talets naturdiskurser, som det finns spår av än idag i vårt tänkande, är manligt kodad och ingår

i en patriarkal struktur. Vad Nyberg sannolikt vill säga med dessa ovannämnda fraser är

68 Cronon, s. 104f.

17

naturdiskurser från olika tider liksom alla diskurser påverkade hur människor betraktade naturen.

Det skall dock nämnas, att det bland 1700-talets- och 1800-talets författare även fanns dem som, i

sitt skrivande, bröt mot rådande naturdiskurs. Morton nämner författare som Samuel Taylor

Coleridge, William Blake och Mary Shelley som exempel.69

5.3 Form

Offerzonernas form kan kortfattat beskrivas som collageartad och fragmentarisk. Morton tar den

marxistiska tänkaren Theodor Adorno som ett exempel på en teoretiker som belyst hur konsten

kommodifieras under senkapitalismen. Detta medför att konst blir en vara som konsumeras som

vilken vara som helst. Kommodifieringen leder även till att konsten riskerar att hemfalla, och ofta

hemfaller, åt kitsch.70 Detta leder till passiva konsumenter som oreflekterat konsumerar naturessäer

och naturlyrik där naturen estetiseras. En fragmentarisk och collageartad form är svårare att ta till

sig, att läsa och konsumera och har således en kritisk potential som bland annat återfinns hos den

avantgardistiska konstens vurm för collaget.71

Här kan det vara på sin plats att påminna om Sklovskijs teori om främmandegöring. Grepp

som försvårar läsarens perception och syftar till att skärpa dennes sinnen. På så sätt kan den aura

som Adorno menar gått förlorad i och med konstens kommodifiering återupprättas, enligt Morton:

”[E]comimesis is a ʼnew and improvedʼ version of the aesthetic aura. By collapsing the distance, by

making us feel ʼembeddedʼ in a world at our fingertips, it somehow paradoxically returns aura to art

with a vengeance.”72

Något som bidrar till Offerzonernas tuggmotstånd är dess icke-linjära kronologi.

Diktsamlingen består delvis av daterade stycken som sträcker sig från 2016 till 2017. Men de är inte

kronologiskt strukturerade. Lindberg benämner narrativets icke-linjäritet för en ”omvänd

kronologi”.73 Offerzonerna tematiserar på olika vis apokalypsen och närmare bestämt

klimatkatastrofen. Därför är det av intresse hur formen vid en första anblick skaver mot innehållet.

Denna omvända kronologi kontrasterar mot hur vi tänker oss katastrofen. Diktsamlingen börjar

2017 och rör sig sedan bakåt. Lindberg menar vidare att den ”omvända kronologin komplicerar

katastrofens konventionella narrativ”.74 Detta är onekligen ett främmandegörande medel, för att tala

med Sklovskij, som syftar till att göra det svårare för läsaren att orientera sig i läsningen. Detta

grepp får läsaren att uppleva katastrofen annorlunda genom att Nyberg inte följer dess traditionella

69 Morton, 2015, s. 247ff.70 Ibid., s. 245ff.71 Ibid., s. 239.72 Ibid., s. 255.73 Lindberg, 2018.74 Ibid.

18

narrativ från början till det ödesdigra slutet.

Det hela blir inte mindre komplicerat av att Offerzonerna inleds med en säregen dedikation.

Förutom att, sedvanligt tillägna boken till nära och kära, dedicerar Nyberg även diktsamlingen på

sidan fem: ”till fortsättningen.” (Nyberg, s. 5.) Det finns alltså en fortsättning? Trots den

undergångsstämning som går att skönja i diktsamlingen. Kanske är apokalypsen trots allt inte slutet

utan början på något nytt, eller varför inte – en ständig fortsättning. Istället för att dra ner

persiennerna måste vi kanhända förhålla oss till detta nya skede; denna nya situation.

Mänskligheten befinner sig i en civilisatorisk och planetarisk brytpunkt. Det behöver emellertid inte

betyda jordens undergång, eller för den delen människans, men vi måste utan tvekan ompröva vår

plats i världen och i the mesh.

Diktsamlingens delar är dessutom ojämna till omfånget. Del I är bara fyra sidor. Del III utgör

bara en sida och en enda rad. Detta stärker intrycket av att text undanhålls från läsaren, att det

läsaren får ta del av är fragment. Det jag menar med collageartat är Nybergs grepp att fylla sidor

med förvanskade citat och vardagsuttryck.

Offerzonernas ekopoetik rymmer främmandegörande grepp: ”ʼHär i deltat kan vi inte längre

boʼ, säger Pasolini-blomman som dränks och drunknar. Som slits sönder i stora stycken.” (Nyberg,

s. 75.) Ordet Pasolini-blomma är av en tvetydig karaktär. Dels är Dahlia Pasolini namnet på en

näckrosdahlia. Men då Nybergs ekopoesi i övrigt är full av intertextuella referenser associerar

läsaren troligtvis till filmregissören och poeten Pier Paolo Pasolini, detta får möjligen läsaren att

erinra sig blommorna och naturen i Pasolinis poesi. Den talande blomman gör diktens tilltal aningen

barnsligt. Denna kontrast mellan ett våldsamt innehåll (i det här fallet en blomma som massakreras)

som skildras med ett lekfullt och distanserande tilltal finns genomgående i Offerzonerna.

Denna sorts främmandegörande grepp är vanlig i nutida ekopoesi. I ”ʼThe Overwhelming

Indifference of Ingen:ʼ On the Dark Ecopoetics of Aase Berg and Johannes Heldén” belyser Roberg

hur dessa två poeter, samtida med Nyberg, utmanar gränsen mellan naturligt och onaturligt i sin

poesi.75 Detsamma gör Nyberg i sin främmandegörande poetik. Denna dikotomis koppling till

naturen är, mig veterligen, välkänd där det naturliga blivit synonymt med någonting ursprungligt

som anses ha ett objektivt värde bortom mänsklig påverkan. Ordet naturlig rymmer likaledes

innebörden i enlighet med naturen. Den mörk-ekologiska ekokritiken vänder ut och in på denna

dualism. Morton benämner exempelvis mörk ekologi som märklig/udda.76 Utifrån detta perspektiv

blir naturen således onaturlig: i bemärkelsen gåtfull, skrämmande och delvis oläsbar för människan.

Ekopoetikens utsuddande av dikotomin naturligt och onaturligt skulle kunna ses som ännu ett

75 Roberg, 2019, s. 130. 76 Morton, 2016, s. 4ff.

19

exempel på hur den samtida ekopoesin knyter an till det teoretiska (mörk-ekologiska) perspektivet.

Även Nybergs främmandegöring av naturen kan i likhet med Johannes Heldéns ekopoesi syfta till

att få läsaren att se naturen på ett annorlunda sätt. Kanhända får läsaren syn på naturen som just

främmande, märklig och delvis oläsbar – något som människan inte helt och hållet kan härbärgera.

Ett exempel på ett främmandegörande grepp hos Nyberg är fraser som innehåller nyord som

är självreflexiva på så vis att de för tankarna till språket som sådant: ”Substantiv-ljuset är ännu inte

tänt.” (Nyberg, s. 60.) Roberg belyser att det är vanligt förekommande inom nutida ekopoesi att

synliggöra glappet mellan det litterärt representerande språket och verkligheten.77 Ovannämnda citat

visar hur Nyberg bidrar med detta i sin poetik. Det är inte ljuset som ännu inte är tänt utan ett

substantiv-ljus. Man kan också tolka det som ett diskursivt ljus, ett ljus i bemärkelsen perspektiv.

Diktraden poängterar således att möjligheten till att betrakta världen med andra ögon ännu inte

”tänts”. Därigenom gör Nyberg läsaren uppmärksam på språket istället för de poetiska bilder poesin

normalt sätt genererar. Genom att låta en självreflexivitet närvara jämte miljöskildringar belyser

Nyberg hur språkligt konstruerade konventioner och diskurser styr hur vi upplever och uppfattar

naturen: ”I det redan uppgrävda / tumult-språket finns / rim och rosor. / Den rostiga tumult-spikens

spets / är mycket rostig. / Låt 1000 blommor kastas / Rakt upp i luften.” (Nyberg, s. 12.)

Det språkmaterialistiska hos Nybergs poesi utmärks, som Roberg skriver, av ett ”oscillerande

mellan textens materialitet och referentialitet.”78 Även i Offerzonerna försöker Nyberg delvis

undvika en direkt avbildning av naturen genom detta stildrag. Som Roberg skriver: ”Dikten

presenterar, snarare än representerar.”79

Att undvika poetisk representation syftar sannolikt inte enbart till att åstadkomma en

främmandegörande effekt. Den traditionella naturlyrikens metaforer och målande

naturbeskrivningar placerar läsaren i diktjagets skor – som subjektet / betraktaren av naturen.

Därigenom reproduceras relationen människa (subjekt) och natur (objekt). Vi har vant oss vid att se

betraktaren som passiv. Vi föreställer oss cineasten som en som lutar sig tillbaka i biostolen när vita

duken lyses upp. En föreställning om det betraktande subjektet som Nyberg inte verkar dela. Detta

blir tydligt i och med Nybergs val att citera Gadamer: ”...var och en som betraktar en lek är

oundvikligen medspelare.”(Nyberg, s. 23.) Det problematiska med den dualistiska relationen

subjekt–objekt, utifrån ett mörk-ekologiskt synsätt , är således att läsaren identifierar sig med

diktjaget – ser naturen med dennes ögon, och är därigenom mer än en passiv betraktare av naturen,

utan att alltid erkänna det för sig själv. Med detta i åtanke blir det förståeligt varför Nyberg splittrar

subjektet och förhindrar en direkt avbildning av naturen. Istället för naturskildring staplar Nyberg

77 Roberg, 2019, s. 116.78 Roberg, 2015, s. 45.79 Ibid., s. 46.

20

ofta varnande ord, påståenden, förvanskade uttryck och citat (Nyberg, s. 93):

Rör inte StenenDET SOM FINNS FÖRSVINNER och Det som försvinner är Inte råttorInget här är orört Slarva inte med elden Det kan brinna i skogen miljontals gånger Detta fält saknar gräs

På sidan 108 återfinns en betydelsebärande interext: ”ʼVi kan inte längre öppna porten / för Alla

dom som knackar / och vill inʼ” (Nyberg, s. 108.) En travestering av väckelsepsalmen ”Pärleporten”

(skriven av Fredrik Arvid Bloom, tonsatt av Alfred Dulin) som skapar en kontrasterande betydelse.

Några sidorna senare heter det: ”ʼNÄSTA INGEN AV ER KOMMER ATT FÅ STANNA HÄRʼ”

(Nyberg, s. 126.) Och: ”ʼNU KANTRAR DEN BRÄCKLIGA BÅTENʼ” (Nyberg, s. 130.) Dessa

rader för tankarna till klimatflyktingar som flyr med båtar över Medelhavet till länder som ogärna

tar emot dem. Även de som får stanna, riskerar att få vända tillbaka. I ljuset av dessa rader framstår

travesteringen av ”Pärleporten” som en kommentar till Europas strama flyktingpolitik. Denna

referens är av betydelse då klimatflyktingar, och de zoner dessa människor flytt ifrån, tematiseras i

Offerzonerna.

Roberg belyser hur Nybergs ekopoetik splittrar subjektet:

Som vi sett undersöker Nyberg ordens relation till tingen, vilket ständigt tar sig uttryck i att han byter ut namnmot beskrivningar ˗ ”De som alltid sover i skogen” fungerar som ett subjekt i texten, och referenten är inte helt klar men verkar åtminstone ibland peka mot barn som mördades under balkankriget.”80

Samma stilgrepp återfinns i Offerzonerna: ”Att Aldrig börja blöda / försvinner plötsligt in i

skogen.” (Nyberg, s. 122.) Enligt Roberg syftar detta stildrag till att luckra upp det humanistiska

subjektet. Degerman belyser detta stildrag som utmärkande för språkmaterialistisk poesi vars

strävan är att ”nå det fysiskt opersonliga, naturvetenskapligt exakta, ett det bortanför ett jag och ett

du”.81 Detta utmanar också subjekt- och objekt-relationen. I sitt förslag till en ekomimesis nämner

Morton dylika strategier för att nå bortom dualismen subjekt och objekt.82

I ”ʼThe Overwhelming Indifference of Ingenʼ. On the Dark Ecopoetics of Aase Berg och

Johannes Heldén” hävdar Roberg att nutida ekopoetikers collageartade och fragmentariska form

utmanar subjektets autonomitet.83 Mot bakgrund av detta går Nybergs fragmentariska och

80 Roberg, 2015, s. 58.81 Degerman, s. 220.82 Morton, 2015, s. 244. 83 Roberg, 2019, s. 130.

21

collageartade ekopoesi att förstå utifrån de kriterier Morton ställer upp för en kritisk ekomimesis.

Detta är av intresse då det sätter fingret på vilka konsekvenser Nybergs språkmaterialism får för hur

vi kan förstå hans bidrag till den samtida ekopoesin. Språkmaterialismen har annars ofta fått utstå

kritik för att vara alltför svårtillgänglig. I Sverige är den främst förknippad med de poeter som var

knutna till tidskriften OEI och förlaget OEI-editör. (Nyberg var en av dem.) Jag tänker framförallt

på den debatt som fördes på kultursidorna 2007, känd som OEI-debatten.84 Sedan dess har

språkmaterialismen, mig veterligen, närmast blivit synonym med ett elitistiskt och cyniskt

formexperimenterande som främst talar till de redan invigda. Hos Nyberg tycks formexperimentet

och ordvrängeriet vara av en mer raffinerad kaliber, och jag tycker mig skönja dess kritiska

funktion.

Som Roberg skriver, utgår samtida ekopoesi ofta från ett postmodernistiskt förhållningssätt

till språket, som bland annat utmärks av en artikulerad medvetenhet om språkets begränsningar.85

Denna medvetenhet, menar jag, återfinns hos Nyberg och avspeglar sig bland annat genom

diktsamlingens självreflexivitet, men också genom Nybergs flitiga uppfinnande av nyord. Jag

tycker mig finna samma behov av att skapa nyord hos ekopoeter som Aase Berg och David Vikgren.

Kanske speglar denna tendens en kris, inte bara i Nybergs ekopoesi utan i den samtida ekopoesin i

gemen. Hur ska man gestalta klimatkatastrofens tid och en utarmad natur om man uppfattar det som

att ett konventionellt vokabulär inte räcker till? Om inte en kris så är det i vart fall något av en

brytpunkt. En brytpunkt som, intressant nog, sammanfaller med en civilisatorisk och planetarisk

brytpunkt. En omställning behövs för att klara klimatmålen. Men hur den ska se ut, vilka åtgärder

som behövs och hur det ska gå till är vi långt ifrån ense om. Därför blir Nybergs experimentella

ekopoetik relevant. Ovannämnda stildrag är åter ett exempel på hur Nybergs ekopoesi är medvetet

anti-antropocentrisk. I Offerzonerna värderas således människan inte högre än annat liv på jorden.

I Olssons masteruppsats belyser hon, i sin analys av Gunnar D Hanssons diktsamling

Tapeshavet (2017), hur en temporal cirkularitet och linjäritet gestaltas. Människans cykel är ett med

naturens i Hanssons poesi. Utifrån ett makroperspektiv skrivs naturen fram enligt en cyklisk process

som också kan förstås som en geologisk process. Enligt Olsson gestaltar Tapeshavet detta cirkulära

tema där den enskilda varelsen lever och dör enligt ett linjärt narrativ samtidigt som naturen

ständigt pågår.86 I detta avseende påminner Nybergs poesi om Hansson. Även hans ekopoesi

rymmer såväl en linjär tidsuppfattning som en cirkulär. Å ena sidan är dikterna daterade från 2016

till 2017, även om den omvända kronologin, som sagt, kastar om katastrofens narrativa

temporalitet. Men det som framförallt får läsaren att uppleva tiden på tvärs mot en antropocentrisk

84 Torbjörn Ivarsson, ”A och O med OEI”, Dagens Nyheter 2007-07-01.85 Roberg, 2015, s. 123.86 Olsson, s. 50ff.

22

tidsuppfattning är Nybergs upprepningar. Fraser ur stycken daterade 2016 återkommer fram till

2017. Läsaren får således svårt att uppleva tiden linjärt. På sista sidan, i slutet som egentligen inte är

ett slut, återfinns frasen (Nyberg, s. 137):

I Träsket trängs fortfarande O ron

Det cirkulära temat uttrycks även visuellt genom den klyvnad som sker av ordet ”oron”, tack vare

diktradens stora O:s cirkelformade skepnad. Oron återfinns även i diktsamlingens första dikter:

”Sjukdom är tumult. / Som någonting ur marken / plötsligt uppgrävt.” (Nyberg, s. 11.) Den

tumultartade och därigenom oroväckande sjukdomen kommer från marken i Offerzonernas öppning

analogt med den oro som trängs i träsket. Oron återkommer några rader senare i diktsamlingens

andra dikt: ”Vädret är kusligt. / Såhär snett och vint borde inte träden / i skogen få växa.” (Nyberg,

s. 11.) Oron löper således genom hela diktsamlingen, från de första dikterna till de sista. Och bidrar

därmed till ett cirkulärt tema. Jag skriver bidrar, eftersom denna aspekt inte är tillräcklig för att

urskilja ett cirkulärt tema. Fler komponenter behövs. Jag finner dem i Nybergs upprepningar av

fraser, förvanskade uttryck och citat. Kanhända hade det varit på sin plats att här redogöra för en

kvantitativ uppräkning. För läsbarhetens skull nöjer jag mig dock med några exempel. Frasen: ”Jag

backar in bilen i skuggan” återkommer fyra gånger.87 Första gången som titel till ett stycke. I

diktsamlingen återfinns även en fras som klingar likartat som ovannämnda fras: ”Jag dricker upp

och hinner undan.” (Nyberg, s. 51.) Båda dessa fraser innehåller nio stavelser och deras slutord

skapar en likartad ljudbild genom att bestå av samma vokaler. De återfinns dock i olika dikter, på

olika sidor. Den effekt som därigenom skapas är delvis jämförbar med ledmotivets (utan att äga

ledmotivets symboliska eller tematiska tyngd). ”Jag dricker upp och hinner undan” skapar en

genklang hos läsaren, ett erinrande eko av den fras som klingat fyra gånger innan i diktsamlingen.

Detta för tankarna till fugans variationer av melodislingor. Roberg belyser hur Nyberg arbetar med

dessa ”poetiska slingor” som ett repetitivt grepp i sin Att bli ved-svit.88 Ord som bo, grop och

slukhål återkommer genom hela diktsamlingen.89 Det icke-linjära och fragmentariska narrativet

tillsammans med upprepningarna och den oroliga stämningen som gör sig gällande genom hela

verket bildar ett cirkulärt tema.

Nyberg upprepar sig även på så vis att han att han låter motiv, ord och stildrag från tidigare

verk återkomma i Offerzonerna. Lupinerna och den monokultur dessa växter konnoterar återfinns

87 Nyberg, s. 43, 45, 49 och 132.88 Roberg, 2015, s. 54. 89 Nyberg, s. 20, 21, 40, 41, 61, återfinns ord som grop, gropen, boet. S. 39, 40, 42, 121, 137, återfinns ord som

slukhål, slukhålet och slukhålen.

23

även i Nybergs Att bli ved-svit. I Robergs analys av poeten Bengt Emil Johnson finner jag

gemensamma drag för Johnsons och Nybergs poesi. Hos Johnson utgör texten, som Roberg påvisar,

ett ekosystem.90 Det är en grundtanke inom den språkmaterialistiska riktning såväl Johnson som

Nyberg tillhör. Johnsons poesi har även beskrivits som språkekologisk.91 Ett mindre etablerat

begrepp, men i sammanhanget intressant. Roberg tar Johnsons diktsamling Rötmånad (1976) som

exempel på en diktsamling som gestaltar ett av sina teman (närmare bestämt pollinering, diffusion

och matsmältning) utan att skildra det med konventionella mimetiska medel. Istället iscensätts

pollineringen, diffusionen och dess omvandling i matsmältningsprocessen konkret i poesin genom

ordval, upprepningar, variationer samt genom det sätt orden struktureras och återvinns. Ord från

Johnsons tidigare verk återfinns i Rötmånad. Johnsons poetik knyter således an till återvinningens

estetik.92

Nybergs poetik är inte helt olik Johnsons. Förutom upprepningarna, den språkmaterialistiska

metoden (att skriva utifrån tanken på språket som ett ekosystem) återvinner Nyberg ord från tidigare

verk. Men han går längre än så och återvinner även andras ord. Intertexterna är centrala för

Nybergs språkekologi. Han för inte bara in citat, kända namn (Linné, Rilke, Swedenborg) och andra

referenser i texten – han omvandlar dem. Mot bakgrund av detta skulle även hans poetik kunna

beskrivas som språkekologisk. Hans travestering av väckelsepsalmen ”Pärleporten” har denna

funktion: ”ʼVi kan inte längre öppna porten / för Alla dom som knackar / och vill in.ʼ” (Nyberg, s.

108.) I denna travestering ekar psalmens innebörd invid travesteringens konstraterande mening.

Läsaren identifierar således intertexten och erinrar sig dess varma och öppenhjärtliga budskap och

på samma gång travesteringens stängda port. Eftersom det refereras till klimatflyktningar ekar en

annan oartikulerad intertext intill denna intertext. Nämligen den ofta citerade meningen ur Fredrik

Reinfeldts tal där han vädjar till svenska folket att öppna sina hjärtan. På så vis återvinns referenser

som transformeras och placeras i ett nytt sammanhang. Nya betydelser alstras samtidigt som

intertextens färg/ursprung bibehålls. Somliga av Nybergs dikter liknar på så vis textuella,

språkekologiska traslöpare. Denna språkekologi och återvinningens estetik får, kanske i synnerhet

när den, som hos Nyberg, sammanflätas med diktsamlingens ekologiska tema, läsaren att tänka

ekologiskt, att förnimma vad ekologi innebär. På så vis får Nybergs språkmaterialism en ekopoetisk

relevans.

Johnsons och Nybergs språkekologiska komposition anknyter till en modernistisk estetik. Jag

har tidigare belyst Offerzonernas collageartade och fragmentariska form som ett exempel på ett

modernistiskt stildrag. I L-ngta hem, l-ngta bort (2020) nämner Kristoffer Leandoer ett utmärkande

90 Roberg, 2015, s. 35. 91 Ibid., s. 34. 92 Ibid., s. 35f.

24

drag hos poeten Mallarmés poetik sådan den tar sig uttryck i dikten ”Ett tärningskast” (1897):

Plötsligt var typografin och sidbrytningen – som ditills hört till det Gérard Genette senare döpt till paratexten – en del av själva dikten. För det typografiska arrangemanget var allt annat än slumpartat, förklarade Mallarmé i brev till André Gide: det var strängt organiserat för att göra det diktens ord sade – en stjärnbild, ettfartyg på väg att sjunka, en vinge, en fjäder.93

Detta är också ett bra exempel på en språkmaterialistisk metod som åskådliggör hur ett tema

iscensätts i dikten. I Johnsons och Nybergs fall är det inte stjärnbilder eller fartyg som gestaltas utan

ekologi. Eller annorlunda uttryckt: hos denna språkekologi är formen sitt innehåll, innehållet sin

form.

6. Avslutning

I denna uppsats har jag analyserat och diskuterat Nybergs ekopoetik i avsnitten natur, naturdiskurser

och form utifrån ett mörk-ekologiskt perspektiv. Syftet har varit att undersöka Offerzonernas

ekopoetik för att urskilja utmärkande drag. Av den anledningen har jag genom en tematisk och

retorisk läsning analyserat diktsamlingens form och innehåll. För att besvara min primära

frågeställning har jag ställt tre frågor som relaterar till analysens olika avsnitt, och som jag härmed

väljer att besvara i följande summering.

I avsnittet om natur har jag redogjort och argumenterat för hur natur och kultur möts i denna

diktsamling. Landskapet, där olika vagt skildrade zoner ingår, är alltjämt ödsligt och apokalyptiskt,

dock inte dystopiskt. Zonerna kan ses som troper för katastrofen eller zoner som är offer för

omvälvande klimatförändringar. Vissa dikter anspelar på en medialiserad natur och visar på hur

olika varelser och miljöer är intrasslade i varandra bortom nationella gränser.

I avsnittet betitlat naturdiskurser har jag i min tolkning och analys argumenterat för att

Nyberg anspelar på olika socialt konstruerade föreställningar om natur och naturdiskurser.

Intertextuella ironiska blinkningar till 1700-talet- och 1800-talet återkommer. Nyberg plockar isär

diskurser och håller upp dem för läsaren; de blottläggs med andra ord i ett satiriskt ljus. Nybergs

ekopoetik är även anti-dualistisk och anti-antropocentrisk.

I analysens sista avsnitt har jag urskiljt olika främmandegörande grepp i Offerzonerna. I

diktsamlingen utmanar Nyberg det humanistiska subjektet genom formmässiga strategier. Liksom i

Nybergs Att bli ved-svit undviker ofta Nyberg direkt representation med sin poetik. Detta kan ses

som en främmandegörande strategi i syfte att uppmuntra läsarens kritiska sinne.

Jag har identifierat ett cirkulärt tema som gestaltas genom diktsamlingens form. Fraser

93 Kristoffer Leandoer, L-ngta hem, l-ngta bort. En essä om litteratur på flykt (Stockholm 2020), s. 136.

25

upprepas och varieras och liknar poetiska slingor som återkommer. Diktsamlingens omvända

temporala kronologi utmanar en antropocentrisk linjär tidsuppfattning. Nybergs återanvändande av

ord och stildrag från tidigare diktsamlingar tillsammans med hans intertexter gör att poetiken även

kan betraktas som språkekologisk. Nyberg får således läsaren att uppleva texten och språket som ett

ekosystem. I en neokonkretistisk anda kan man skönja en ekologisk tematik och en ekologisk

iscensättning i diktsamlingens form. På så vis återspeglar formen sitt innehåll.

Ett större fokus på auditiva aspekter i Nybergs poesi kunde utgöra föremål för vidare

forskning. Han har själv skrivit om dikters ljudbild i sin avhandling. En ekokritisk läsning med ett

större fokus, än denna uppsats haft, på språket som materia vore onekligen välkommet. Där en

större betoning läggs vid poesins visuella och auditiva dimensioner och de eventuella effekter dessa

inger, samt vad detta adderar till Nybergs språkekologi. Avslutningsvis vill jag hävda att

Offerzonernas ekopoetik lever upp till Boodhs tidigare citerade definition. Formen och innehållet

påminner läsaren om hens del i ett ”kämpande, flämtande ekosystem”.94

94 Boodh, s. 74f.

26

7. Litteraturförteckning

Aretoulakis, Emmanouil, ”Morton, Timothy, Ecology: Without Nature. Rethinking Environmental

Aesthetics”, Synthesis. An Anglophone Journal of Comparative Literary Studies, 2008:1, s. 72–75

Beckman, Åsa, ”Landlös ser han platsens poesi”, Dagens Nyheter, 1995-10-20

Boodh, Linda, ”Poesin är farlig för den som inte vågar dansa (Alternativ titel: Sjung, eller för all

del, skrik systrar, skrik)”, Populär Poesi, 2021:48, s. 70–75

Björk, Johannes, ”Med språket i samklang med luftens förtunning”, Göteborgs-Posten, 2018-09-21

Cronon, William, ”The Trouble with Wilderness; Or, Getting Back to The Wrong Nature”,

Ecocriticism. The Essential Reader, red. Ken Hiltner (London/New York 2015), 102–119

Degerman, Peter, Tala för det i gröna lövet. Ekopoesi som estetik och aktivism (Lund 2018)

Fowler, Alastair, ”Genrebegrepp”, övers. Mikael Askander och Marie Jacobsson, Genreteori, red.

Eva Hættner Aurelius, Thomas Götselius (Lund 1997), 254–273

Ivarsson, Torbjörn, ”A och O med OEI”, Dagens Nyheter, 2007-07-01

Janns, Christian, Melberg, Arne, Refsum, Christian, ”Tematisk och retorisk läsning”, Lyrikens liv

(2003), övers. Enel Melberg, red. Christian Janss, Arne Melberg, Christian Refsum (Göteborg

2004), s. 125–145

Kohlström, Björn, ”Fredrik Nyberg skrev om bränderna innan de inträffade – riktiga poeter är

visionärer”, Jönköpings-Posten, 2018-09-28

Leandoer, Kristoffer, L-ngta hem, l-ngta bort. En essä om litteratur på flykt (Stockholm 2020)

Lindberg, Filip, ”Fredrik Nybergs Offerzonerna – språkkritisk samtidspoesi när den är som bäst”,

Ord&Bild, 2018:5, http://www.tidskriftenordobild.se/ordoblogg/category/kritik-fredrik-nybergs-

offerzonerna-sprkkritisk-samtidspoesi-nr-den-r-som-bst , 2021-06-09

27

Mortensen, Peter, ”Natur”, Litteratur: Introduktion till teori och analys, red. Lasse Horne

Kjaeldgaard m.fl. (Lund 2015), s. 289–299

Morton, Timothy, Dark Ecology: For a Logic of Future Coexistence (New York 2016)

Morton, Timothy, ”Imagining Ecology without Nature”, Ecocriticism. The Essential Reader, red.

Ken Hiltner (London/New York 2015), s. 237–258

Nyberg, Fredrik, Hur låter dikten? Att bli ved II (diss. Göteborg 2013)

Nyberg, Fredrik, Offerzonerna (Stockholm 2018)

Olsson, Maria, Vera, ”Natursyn i antropocen. En ekokritisk läsning av dikter av Ingela Strandberg

och Gunnar D Hansson”, masteruppsats, litteraturvetenskap, (Uppsala universitet 2020)

Rigby, Kate, ”Writing after Nature”, Ecocriticism. The Essential Reader, red. Ken Hiltner

(London/New York 2015), s. 357–367

Ringgren, Magnus, ”Språk som dör och återuppstår”, Aftonbladet, 2018-10-18

Roberg, Sofia, ”Språkets alstrande energi. Om ekopoetiska strategier hos Bengt Emil Johnson,

Fredrik Nyberg och Anna Hallberg”, masteruppsats, litteraturvetenskap. (Lunds universitet 2015)

Roberg, Sofia, ”ʼThe Overwhelming Indifference of Ingen:ʼ On the Dark Ecopoetics of Aase Berg

and Johannes Heldén”, Perspectives on Ecocriticism: Local Beginnings, Global Echoes, red.

Ingemar Haag, Karin Molander Danielsson, Marie Öhman, Thorsten Päplow (Newcastle 2019), s.

113–132

Sandgren, Håkan, ”Lyssna till jordens sång. Ekokritiska och ekofeministiska ståndpunkter i den

litteraturteoretiska diskussionen”, Tidskrift för litteraturvetenskap 2002:2, s. 3–18

Schulz, Lars, Sven, ”Att läsa för en hållbarare värld. En introduktion till ekokritik”, Ekokritik.

Naturen i litteraturen. En antologi, red. Sven Lars Schulz (Uppsala 2007), s. ix–3.

28

Sklovskij, Viktor, ”Viktor Sklovskij: Konst som grepp”, övers. Bengt A. Lundberg, Modern

litteraturteori. Från rysk formalism till dekonstruktion Del 1, red. Claes Entzenberg, Cecilia

Hansson (Lund 1993), s. 15–32

van Ooijen, Erik, ”Introduktion till den svarta ekologin”, Aiolos, 2017:56, s. 83–89

29