En reseskildring från Graubünden, Schweiz

Linnea Berg, LTH 2015

källa: http://en.18dao.net/images/6/69/Map-Switzerland.jpg

Resrutt dag för dagDag 1 - LuzerneDag 2 - ValsDag 3 - Flims, Paspels, SharansDag 4 - Chur, SumvitqDag 5 - LuzerneDag 6 - Zürich

Resan till Schweiz var en inspirationsresa jag gjorde i början av mitt examensarbete om en oreligiös begravningsbygg-nad. Ambitionen var att besöka ett antal projekt som berör sakralitet och undersöka mina fenemenoligiska upplevelser av rummen i och kring dessa platser.

Kanske är det den spektakulära omgivningen som odlat fram den Schweiziska arkitekturens finkänslighet i fogarna mellan människa, rum och landskap. En naturlig känsla för den inti-ma upplevelsen i kontrast till det storslagna rummet utanför. Dessutom har schweiz en lång tradition av hantverksskick-

lighet och omsorg av arkitekturens materialitet. Inte minst Therme Vals som är ett pilgrimsmål i sig om man vill upple-va arkitekturens sinnliga påverkan. Därför kändes det som en bra tidpunkt att åka just hit.

I Schweiz hade jag min vän Cornelia som för tillfället gjorde praktik i Lucerne. Därför valde jag Lucerne som utgång-spunkt varifrån vi tillsammans gjorde en roadtrip till Grau-bunden. Två dagar spenderades i Lucerne och under min sista dag innan tillbakaresan utforskade jag Zurich.

1

56

2

4

3

Jag och Cornelia strosade runt Lucerne, tog takeaway från en indisk restaurang och åt lunch nere vid vattnet. Utsikten som tagen från ett pusselmotiv. Vi tog spårvagnen mot Kreuzbuchstrasse och besökte Katolska St Johanneskyrkan av Walter Förderer. Kyrkan, en brutalistisk betongskulptur byggd 1970, är en intrikat skapelse av kontraster, ljus och hålrum. Lager på lager av rum längs en passage genom byggnadskomplexet förbinder de omkringliggande gatornas olika nivåer. Själva kyrksalen är som en grotta urgröpt ur ett mas-sivt betongblock med olika ljusinsläpp som letar sig in genom osynliga hål i kolossen. Tyvärr har kyrkosalen senare blivit målad i olika starka färger, vilket döljer den råa betongens olika uttryck genom lagren av rymd, ljus och mörker. Åk hit om du kan!

Dag 1 - Luzerne

Dag 2 - Vals

Vi lämnar Lucerne tidigt på morgonen för att hinna i tid till vår reservation på Therme-Vals. Vi beräknar till ca 3 timmars bilfärd från Lucerne, med förhoppningen om att stanna och tit-ta på några byggnader längs vägen. Första pit-stoppet; en drive-by kyrka längs motorvägen. Efter någon timma insåg vi att vi var påväg mot bergsmassivet i Andermatt. Vi hade blint förlitat oss på gps-navigatorn vilken angav en annan resrutt än planerat. Lätt panikslagna när vi nådde avspärrningarna där vägen slutade i meterhög snö insåg vi att vi måste vända om och köra runt bergsmassivet – en 4 timmars omväg. Alla andra besök den dagen fick slopas. Som tur var lyckades vi säkra vår reservation och dagen var räddad.

All denna stress var som bortblåst sekunden vi klev in i badet. Lugnet slöt sig om kroppen när vi med mjuka handdukar klev genom varm sten genom det dunkla, smala rum som leder en från omklädningsrum till duschar. Eftermiddagen bjöd på 4 timmar av fysisk och mental lyx. Förväntningarna var såklart höga, men det var så otroligt lätt att släppa efter och låta sig omfamnas av alla lugnande medel som badet ger. Varje rum koncentrerar sig på en specifik sinnlig upplevelse. Fokus på känsla, temperatur, doft, kyla, ljud, ljus, smak. En bassäng fylld med rosenblad, en rum med en enkel bädd med mantralikt gongande klockor i en hypno-tiserande melodi av starka och svaga slag. Ångbastun med tre rum uteftervarande som blir varmare och varmare. Dushar med vattenstrålen på olika avstånd från kroppen. En brunn med kallt källvatten. Vilplatser med små utsiktspunkter mot den snötäckta bergssluttnin-gen. Man rör sig in och ut genom de olika rummen utan specifik ordning. Medvetande av rummet, materialen och sinnerna höjer sig till en helt ny nivå. En upplevelse alla borde göra mins en gång i sina liv.

Dag 3 - Flims, Paspels,Sharans

Då vi befinner oss i Graubunden blir resan fokuserad på Zumthor och Olgiatti. Dag fyra tar vi bilen och kör upp och ner längs olika bergsbyar för att spana in deras byggnader. Tyvärr få vi kunde komma in i. Vi börjar med att fortsätta från Vals upp till Leis, en liten koloni av fjällstugor, bla av Peter Zumthor. Där finns en del ombyggda äldre stenstugor som är ganska intressanta att se. Välgjorda detaljer mellan gammalt och nytt och intressanta tolk-ningar på traditionella material och byggtekniker.

Efter Leis, tar vi bilen tillbaka mot Flims där man kan besöka Gelbes Haus, ritat av Olgiati 1999. Tyvärr var denna stängd för säsongen, så vi fick nöja oss med att se byggnaden från utsidan. En besvikelse i och med att det var den byggnad vi hade störst hopp om att få komma in i idag. I Flims ligger även Olgiatis studio. Eftersom det var söndag så var kon-toret tomt, men det var ändå värt att stanna till för att kolla in denna extremt stringenta lilla byggnad. Vidare fortsatte vi mot Olgiatis House for a Musician. Jag förvånas över hur ett hus sådant speciellt hus finner sin plats upp bland smala, slingrande branta gator i denna lilla bergsby. Man ser inte byggnaden förrän man är allderles tätt inpå. Jag förvånas ofta när jag besöker ett hus i verkligheten som jag är väl bekant med på bild, att det för mig landar när jag ser det i sin verkliga sammanhang. Det finns ett sammanhang man aldrig ser på bild. Även här hade vi otur med tiden, eftersom man på fredagar kan få en visning av huset, och idag var det ju söndag.

I nästliggande by, Paspels, gjorde vi ett stopp vid skolan, även den ritat av Olgiati. Av alla byggnader vi besökte under dagen var detta det jag var mest besviken på att inte kunna komma in i. Såklart är söndag en dålig dag för ett skolbesök. Trots det ligger byggnaden så otroligt vackert placerat, så jag är ändå nöjd med att ha åkt hit. Efter Schoolhaus paspels körde vi vidare till det lilla betongkapell i Obberealta som Christian Kerez har ritat. Återi-gen, en liten byggnad ritat av en stjärnarkitekt i en vanlig liten Schweizisk besgsby. Kapellet är nästan så enkelt det kan bli. En solid betonggestalt på några få kvadratmeter med sadeltak som har en livsviktig liten detalj; en tumm slits i den bakre väggen som släpper igenom en smal strimma av ljus.

Vi avslutade dagen i Chur, där jag och Cornelia skildes åt. Hon körde tillbaka till Luzern, och jag tog in på hostel för att fortsätta morgondagen på egen hand.

Dag 4 - Chur, Sumvitq

För att besöka Shelter for roman ruins måste man först hämta en nyckel på stadsmuseet. Det känns extra speciellt att kliva in i en byggnad man aldrig har besökt förut genom att vrida upp låset på en tung dörr. Entretrappan är dessutom den mest karakteristiska detaljen på Huset. Byggnaden är i stort sett bara ett skalskydd över några ruinlämningar, en relativt enkel konstruktion där ljuset silas mellan träribborna. En byggnad som mer än väl uppfyller sitt syfte.

Efteråt begav jag mig åt kyrkogården Furstenwald, vilken ligger i utkanten av Chur, på gränsen mellan stad och landskap. Det man slås av är utsikten mot bergen mitt emot dalen. En mur går längs med branten där bänkar riktade mot utsikten ger plats för kontemplation.

Det stora målet för dagen var dock Calputta sogn Benedetg / Sankt Benedikt kapelll i Sum-vitq. När jag klev av tåget strax efter lunch var det så dimmigt att jag inte såg bergen ovanför dalen. Det var rått och kallt, fukten trängde verkligen innanför kläderna.

Kapellet ligger en ca 25 minuters promenad från tågstationen, en vandrig uppför berget längs en slingrande bilväg. Strax innan man är framme vid den lilla samling av hus där ka-pellet ligger passerar man ruinen av det ursprungliga kapellet från 1500-talet som förstördes av en lavin 1984. I vattenkruset vid altaret låg en liten snus – en annan svensk måste ha varit här nyss.

Väl inne i det nya kapellet satt jag ganska länge och bara lyssnade. Jag är inte troende, men jag kan lätt bli spirituell i sådana här situationer. Lika delar på grund av omständigheter-na som arkitekturen, var man befinner sig och vandringen dit. Det är så värmande att få komma in till ett rum som detta, trots att man befinner sig i en liten by mitt i ingenstans i ett främmande land. Att dörren är öppen och att alla är välkomna att kliva in och få lov att stanna så länge man själv vill. Kapellet i sig är såklart även det väldigt vackert. Efter att ha besökt badet i Vals med sin tyngd och kontraster känns denna byggnad så ren, nästan naken.

Utdrag ur anteckningsboken:

”En lång vandring uppför bergssluttningen genom dimma och duggregn. Ryggsäcken tynger och svetten droppar längsmed ryggraden. Det ligger snö på marken, men gräset är ännu grönt. Vägen slingrar sig upp. Kurva, raksträcka, kurv, raksträcka... Jag har gått mycket idag. Jag kliver in i det ursprungliga kapellet när jag just nått byn. Den stenkyrka som för fyrtio år sedan förstördes av en lavin. Nu står bara en ruin kvar. Längre upp ser jag det nya kapellet sticka fram som en liten kotte framför grön barrskog. Fyra trappsteg upp, en tung massiv trädörr vars handtag måste tryckas djupt ner för att öppnas. Jag är ensam i kapellet. Det smattrar bakom mig, regnet faller mot plåttaket över entrén. Riktningarna på golvplankorna avspeglar den lövformade takkonstruktionen. Golvet ligger som ett flytande löv på stommen. Det avskalade rummet har ändå så mycket detaljer att studera. Fotstödet är sammanfogat med räcket framför bänken, vilket bildar ryggstöd åt raden framför. Lamellerna i fönsterbandet avskärmar ljuset bakåt, där formen, stjälken på bladet smalnar av. Jag kan inte se ut, endast höra regnets smatter mot taket. Det känns som att befinna sig innanför ett skyddande skelett.”

Tågfärden tillbaka till Lucerne var även det en upplevelse. Den gick över det bergspass som tvingat oss att vända om med bilen två dagar tidigare. Det stod klart att det inte gick att passera här med bil. Det var alderles vitt.

Dag 5 - Luzerne

Eftersom budgeten sinade, Schweiz är dyrt, valde jag att stanna i Luzerne den här dagen. Utan att riktigt veta vad som fanns att se blev det ändå ett par bra besök. Biblioteket där jag satt en stund och läste och arbetade, samt en yrkesskola ritad av Lussi + Halter Architekten. Skolan var värd ett besök, en anmärkningsvärd byggnad i betong, med en nedgrävd, helt öp-pen gymnastiksal som central del. I ena änden av korridorerna som löper längs med klass-rummet finns studienicher med ljusschakt som klyver genom våningsplanen. Den motsatta änden av korridorerna avslutas med våningshöga förnster med utsikt över staden.

Påväg hemåt snannade jag till vid Neubad, ett före detta badhus ombyggt till kultur och klubblokal som ofta arrangerar konserter och andra event. Där finns även ett trevligt café och bar innanför entén. Väl hemma hos Cornelia avslutade vi dagen med ostfondue!

Dag 6 - Zürich

Sista dagen på resan. Flyget hem gick sent på kvällen så jag hade jag tid att spendera dagen i Zurich. Jag låste in väskan på centralstationen och tog mig runt stan med spårvagn. Jag började med Bostadshus av Gigon & Guyer. Här skall man ta sig in på gården. Det är rått och avskalat, men på gårdenssidan har fasaderna starka färger, men framförallt är gården häftig med stora korgar med planterade träd.

I samma del av staden ligger tågstationen Zurich Stadelhofen av Calatrava. Den möter den omkringliggande topografin med olika nivåer, halvt nedgrävd, halvt ovan jord och spåren sammankoplas av ett underjordiskt skulpturalt rum med ljusinsläpp från glasblock inbäd-dade i plattformarna ovanför.

Sedan åkte jag mot stadsdelen Paul-Clairmont-Strasse, nära sjukhuset Triemli. Där ligger ett bostadsområde ritat av Gmür & Steib, med stora lägenheter tillsammans med bland annat förskola och verkstäder i bottenplan. Det speciella med huset är de 25 kvm stora balkonger-na som växelvis skjuter ut mot ena sidan i sydväst.

Efter detta tog jag mig till kvartercentrumet ritat av EM2N, en bönformad multufunktions-byggnad vars budget var hårt tillstramad och byggt av kalksandstegel, det billigaste mate-rialet att bygga organiska former med. De råa innerväggarna är målade i starka färger som limegrönt och orange och konstrasterar mot den mossgröna träfasaden vilken smälter in i parken. Bottenvåningen består av en restaurang, en perfekt ställe att äta lunch.

Efter detta tog jag mig till ytterligare ett par projekt av EM2N. Det första, Bullingerstrasse Yrkesskola. vars äldre del är ritat på 60-talet av Otto Glaus och är en kulturminnesmärkt byggnad. Den är tillbyggd först på 80-talet men senast 2005 av EM2N. Den befintliga bygg-nadens klosterlika logik med rå betong som omringar interna trium och intressanta lager av rum och ljusinsläpp är utvecklade i tillbyggnaden som också förser byggnaden med en ny entré. Man kan gå in i de publika delarna av skolan.

Härifrån gick jag via kraftverket Vorbahnhof av Gigon & Guyer, över bron till Toni-Areal, en föredetta mjölfabrik som är ombyggd till en gigantisk platform för utbildning, kultur och boende. Byggnaden är en egen koncentrerad urban textil med en intressant sektion av visuellt sammankopplade nivåer och interna atrium. På taket finns en stor takterass med utblick över staden. Fasaden av vågformade paneler av metallnät ger huset en nästan textil beklädnad.

Ett par spårvagnshålplatser bort ligger Viadukt, även det ett EM2N projekt. Ett långt stråk av kommersiella butiker har installerats under en upplyft tågbro, som nu blivit ett publikt gångstråk. Vad som en gång varit en barriär har nu blivit en länk som sammankopplar en lång sträcka av staden både ovan mark och i gatunivå. De karakteristiska bågarna framhävs av de små lokalerna som strikt snpassats efter den befintliga strukturen. Detta är även ett bra shoppingställe. En liten avstickare från Viadukt ligger även Freitag butiken - fyra våningar container med en utsiktplatform på toppen.

Mitt sista besök var Kunstmuseum av Gigon & Guyer och Atelier WW, en ombyggnad och tillbyggnad av ett bryggeri från 1800-talet. Ett av de mindre museirummen har gratis inträde. Museet har en ganska intressant foajé som däremot ligger gömd på gården. Genom långa ramper sammanlänkas de gamla och nya delarna av byggnaden.

Detta var allt för den här gången. Jag tar tunnelbanan tillbaka till flygplatsen laddad med in-spiration. Jag tror jag får åka tillbaka till Schweiz snart för att utforska mer.