Kulturgeografiska Institutionen, Uppsala universitet Geografi B, Miljö och landskap, ht 2014

Från allvar till alvar En undersökning av Lansaområdet på Fårö

Erik S. Plantinger

Jonathan F. Robinson

Ludvig G. Riedel

1

1. INLEDNING ........................................................................................................................ 2

1.1 Disposition ...................................................................................................................... 3

1.2 Syfte och frågeställningar ............................................................................................... 3

2. BAKGRUND ....................................................................................................................... 3

2.1 Berggrund ....................................................................................................................... 3

2.2 Postglaciala processer ..................................................................................................... 4

2.3 Erosion och vittring ........................................................................................................ 5

2.4 Sedimenär transport och deposition ............................................................................... 5

2.5 Mänsklig inverkan .......................................................................................................... 7

3. METOD .............................................................................................................................. 11

3.1 Förstudie ....................................................................................................................... 11

3.2 Datainsamling ............................................................................................................... 12

3.3 Klassificering av landskapet ......................................................................................... 13

3.4 Analys och bedömning ................................................................................................. 13

4. RESULTAT OCH ANALYS ............................................................................................. 14

4.1 Tvärprofil ...................................................................................................................... 14

4.2 Berggrund ..................................................................................................................... 15

4.3 Postglaciala processer ................................................................................................... 18

18

4.5 Sedimentär transport och deposition ............................................................................ 19

4.6 Mänsklig inverkan ........................................................................................................ 19

5. SLUTSATS ........................................................................................................................ 24

Käll- & Litteraturförteckning .................................................................................................. 27

Litteratur ............................................................................................................................. 27

Internetkällor ...................................................................................................................... 27

Intervju ............................................................................................................................... 28

BILAGA 1 Tvärprofil ........................................................................................................ 29

Omslagsbild: Betande får på vall i Lansaområdet i oktober 2014.

Handledare: Karin Nibon och Mikael Wingård

2

1. INLEDNING

På den sydvästra spetsen av Fårö ligger Lansa (se figur 1). Området i sin helhet sträcker

sig från klapperstensfyllda strandlinjer ända in till skogsbeklädda kullar. Med anledning

av detta varierar landskapet beroende på vilken del av Lansaområdet som väljs att

studera. Namnet Lansa är en förkortning av ”Landsnäsa”, som troligtvis kommer från

områdets form. Området har länge figurerat i Fårös historia och de ursprungliga

gårdarna i Lansa byggdes redan under sent 1600-tal (Hamberg, 2014-10-04). I denna

rapport har vi valt att studera det område som utgör Lansas kulturgeografiska hjärta,

nämligen området kring Lansa Gård. Området blev ett naturligt val då det tidigt i

arbetets gång kunde fastställas att Lansa Gård historiskt verkat som en samlingsplats för

det boende på sydvästra Fårö. Här finns den mesta bebyggelsen, de flesta åkermarkerna,

samt spår av andra mänskliga aktiviteter.

Figur 1. Kartan visar var Lansa är beläget på Fårö. Den förstorade bilden är ett flygfoto

över området vi valt att jobba i.

Kartmaterial: Översiktskarta och ortofoto©Lantmäteriet i2014/00601.

Utöver de kulturgeografiska delarna är Lansa ett karaktäristiskt naturlandskap på grund

av dess mångfald av jordarter och skiftande vegetation. Tallskogar, alvar, öppna

beteslandskap, samt en del mindre klintar och raukformationer är några av de

naturfenomen som bildats sedan Fårö först stack upp över havsytan för flera tusen år sen.

3

Ett landskap är i ständig rörelse och förändring över tid och rum. För att förstå dess

komplexa delar är det nödvändigt att studera dess helhet (Swanwick, 2002, s. 2). Vi

vill i denna rapport ge en beskrivande bild av Lansaområdets utveckling från uppkomst

ur havet till nutid samt dess geologiska uppbyggnad. Vilka är egentligen de processer

som ligger bakom de branta klintarna, och varför är det så många får som fritt får beta

omkring? Rapporten ämnar genom geografiska metoder beskriva allt detta och mycket

mer för att slutligen ge en egen analys av det insamlade materialet.

1.1 Disposition

Rapporten är strukturerad i tre huvuddelar. Den första har vi valt att kalla Bakgrund. I

detta avsnitt redogör vi för teoretiska begrepp och resonemang genom att använda

vetenskapliga böcker och texter för att förklara dessa. I Metoddelen visar vi vilka

geografiska metoder som använts under arbetets gång. I avsnittet Resultat och Analys

lyfter vi och analyserar våra resultat. Här går vi igenom egna slutsatsdragningar med stöd

i den teori som beskrivs i bakgrunden. Vi avslutar stycket med en sammanfattning där

vi också spekulerar om framtiden för Lansaområdet. I slutet återfinns bilagor med allt

material och de kartor vi använt i rapportskrivandet. I följande stycke beskriver vi

närmare rapportens syfte och frågeställning.

1.2 Syfte och frågeställningar

Syftet med detta projekt är att genom landskapsanalys få en överblick av Lansas landskap

och förstå hur naturliga processer och mänsklig aktivitet format och omformar landskapet.

För att ha möjlighet att besvara detta syfte används följande frågeställningar:

- Vilka rumsliga förhållanden finns det mellan topografi, landhöjning, bergarter

och mänsklig aktivitet?

- Historiskt sett, hur har topografin, landhöjningen och jordartsfördelningen

påverkat jordbrukets utseende och placering?

- Hur används dagens jordbrukslandskap i förhållande till historisk aktivitet?

- Vad finns det för möjligheter för framtida jordbrukslandskapsutveckling?

2. BAKGRUND

2.1 Berggrund

Berggrunden på Fårö och Gotland bildades under silurperioden för 400-440 miljoner år

sedan. Då var omgivningarna runt Gotland ett grunt, varmt och syrerikt hav vid ekvatorn

där Gotland figurerade som korallrev. Växter och djur som dog i korallrevet föll till

botten och deras skelett och skal bildade organiska lager med kalcium på botten. Denna

pålagring varade i ungefär 40 miljoner år. Under pålagringen blandades skalrester,

skelett och sediment som under stort tryck och lång tid bildat kalksten och märgelsten

(Martinsson, 2001, s. 17, 20; Eliason, 2010, s. 6). Berggrunden på Fårö består av olika

hårda delar såsom revkalksten, lagrad kalksten och märgelsten (Martinsson, 2001, s. 21).

Kalksten får som minst bestå av 50 % kalciumkarbonat; kalcium, kol och syre (CaCO3)

och märgelsten minst 35 % (ne.se sökord: kalksten, märgelsten).

Fårö och Gotland vilar på en siluriska klinten som sträcker sig från innanför Öland

till Hiiumaa utanför Estland. Denna stora klint bildades av trycket från kontinentalplattor i

4

utkanten av den konvergenszon som idag är bäst illustrerad av bergskedjan Skanderna.

Till följd av att kalksten bildats av gamla skelett går det att finna fossil i kalksten.

Djupare i berggrunden finns berg från ordovicium (Eliason, 2010, s.6-8).

Figur 2. Bilden ger ett tidsperspektiv av berggrunden på Öland, Gotland och Hiiumaa

genom ett tvärsnitt av siluriska klinten. Gotland och Hiiumaa utgörs av berggrund från

silur medan Öland består av berggrund från ordovicium. Det lila lagret representerar

berggrund från kambrium och det rosa representerar urberget.

Bildkälla: Eliason, Sara (red.) (2010). Geotourism highlights of Gotland. Tallinn

sid. 8: NGO GEOGuide Baltoscandia

2.2 Postglaciala processer

Senaste istiden försvann från Norden för ungefär 10 000 år sedan. Då hade den

kilometertjocka isen pressat ned marken under dryga 100 000 år (SGU 1, 2014-10-13).

Sedan dess sker en landhöjning i hela Sverige utom Skåne. Den isostatiska effekten är i

norr större än i söder då isen var tjockare på ena sidan. Detta resulterar i en större

landhöjning i norr än i söder. Som utläses i figur 3 har norra Gotland och Fårö höjts

1,75 mm/år. Förutsatt att Lantmäteriets uppskattning av den isostatiska effekten stämmer

skulle det innebära att under de senaste 10 000 åren har landhöjningen på Fårö varit

17,5 m.

Figur 3. Bilden visar inlandsisens utbredning och illustrerar den

isostatiska effekten efter isen smält. Bildkälla: Lantmäteriet, 2014-10-13.

5

Under tiden då isen smälte bröts stora isberg och isblock loss från inlandsisen. I dessa

isblock fanns det fastfrusna stenblock och sediment av olika bergarter. Allt eftersom isen

smälte lossnade dessa block och kom att hamna bland annat på Fårö. Detta resulterade i att

det nu finns moränjordarter på Fårö, där material avlagrats i olika former och storlekar

(Martinsson, 2001, s. 18).

2.3 Erosion och vittring

2.3.1 Klintar

Kalksten har egenskapen att från sidan är den lätteroderad men betydligt mer svåreroderad

uppifrån. Kalkstenen skiljer sig från många andra bergarter både i sin hårdhet och med sin

förmåga att lösas i vatten. Eftersom att berggrunden lutar i sydostlig riktning på Fårö har

stora delar av sand och mer finkorniga sediment hamnat på Fårös östra kust, i form av strand

eller tjockare jordlager. På den västra sidan slår havet mot den blottade berggrunden och

eroderar den från sidan. Detta skapar stora platåer av blottad berggrund, så kallade klintar

(Martinsson, 2001, s. 18, 20).

2.3.2 Raukar

Som nämndes tidigare, under rubriken berg, är berggrunden skapad av olika hårda bergarter

exempelvis kalksten och märgelsten. De mjukare bergarterna eroderas lättare bort och i en

kombination med landhöjning skjuter hårda stammar av hårda bergarter upp i luften, dessa

kallas raukar (SGU, 2).

2.3.3 Vätar

Då kalksten inte enkelt eroderas uppifrån av vatten blir det i flacka områden stora

vattenansamlignar. På vissa ställen runt Fårö finns det inga naturliga avrinningsområden och

det enda sättet för vattnet att försvinna är genom dunstning. Detta ger upphov till vätar som

blir torrare på sommaren och är våta under höst och vår. Dessa vätar ligger på låga höjder

och får tillförsel av vatten och viss näring från högre liggande områden (Martinsson, 2001, s.

30).

2.4 Sedimenär transport och deposition

2.4.1 Strandvallar

Vågor kan transportera material och kraften på vågorna avgör hur stora material som kan

transporteras. När vågor slår in mot stranden deponeras materialet i sorterade kullar eller

vallar av sand och klapper. Vallarna sköljs över med vågor som svallar ut den mer

lättransporterade sanden och kvar blir klapper, dessa kallas för strandvallar. I en kombination

av landhöjningen så blir dessa vallar kvar på land medan strandlinjen flyttas utåt. Det bildas

även nya strandvallar när landet stiger ur havet och skapar på så sätt parallella vallar som

vittnar om tidigare kustlinjer (Getis, 2011, s. 74).

2.4.2 Moränmärgel

På vissa håll på Fårö finns det moränjordar. Moränjordarten bildas av de material som av

isen avlagrats på Gotland. Den är osorterad och kan därför ta form av lera med inslag av

6

större materialbitar (Heijkenskjöld, 2001, s. 46). På Gotland har kalk och märgel blandats ut

med moränleran och bildat moränmärgel som i torra perioder blir hård och under våtare

perioder blir den trög och fast. Moränmarkerna runt Lansa gård utgörs, som man kan se i

figur 4 nedan, av moränmärgel (Martinsson, 2001, s. 18-19).

Figur 4. Kartan visar de olika jordarterna i Lansa. Kartmaterial: Jordartskarta, © SGU, i2014/00601

7

2.4.3 Alvar

Öns flacka områden utgjorde när de låg vid kustlinjen pallkanter och vikar. Dessa svallades

och sediment försvann. Därför har dessa områden nu tunna jordlager. På dessa tunna

jordlager går berggrunden i dagen och det finns vittringsgrus (Martinsson, 2001, s. 19; Getis,

2011, s. 74). Här består vegetationen av enbuskar och gräs. Dessa områden kallas för alvar

och är typisk och utmärkande för Fårös landskapsbild (Martinsson, 2001, s. 40).

2.5 Mänsklig inverkan

När Fårö befolkades under bronsåldern var det ett nytt landskap som på grund av den

isostiska effekten efter istiden reste sig ur Litorinahavet som var dåtidens Östersjön

(Martinsson, 2001, s.18). Sedan dess har öns landskap präglats av människans sätt att bruka

markerna. Alvarmark, tunna jordlager och andra näringsfattiga marker förhindrar att hela

marken används som åker. Därför har djurskötseln blivit en viktig del för Fåröböndernas

överlevnad. Framförallt fåren har haft inverkan på landskapet då de klarar av att beta över

hela ön och äter både mindre enbuskar och tallskott som lett till att Fårö är så öppet som det

är idag (Martinsson, 2001, s. 36). Den historiska användningen av betesmarker samt

djurhållningen på Fårö har påverkat landskapets utseende idag och gett det sina

karakteristiska drag.

2.5.1 Jordbrukets uppbyggnad

Jordbruket på Fårö på 1700-talet skiljde sig från det på fastlandet. På fastlandet arbetade och

bodde bönderna i byar om fem till sex gårdar som samarbetade och marken var uppdelad i

tegar. De bestämde tillsammans vilka grödor som skulle skördas på åkrarna, detta ledde till

att valfriheten för den enskilda bonden var begränsad. Det odlades enbart för eget bruk

(Kungliga Skogs- och Lantbruksakademin 1, 2014). På Fårö fanns inte denna byindelning.

Gårdarna låg utspridda på grund av att de marker som lämpade sig för odling var små till

ytan och utspridda på ön. På Fårö var det istället kvalitén på marken som var begränsande.

Efter den agrara revolutionen och det laga skiftet 1827 splittrades bondebyarna på fastlandet

och även det gamla synsättet på gemensamt jordbruk och uppdelningen av tegar försvann.

Bönder kunde under denna period exportera sina grödor och på så sätt tjäna pengar och

skapa vinst. Det introducerades dessutom nya grödor som det kunde experimenteras med när

bönderna nu själv bestämde över sin mark. Potatisen är en gröda som kom i och med den

agrara revolutionen (Hägerstrand, s. 28-31). På Fårö skedde inte denna bysplittring utan där

märktes laga skiftet och den agrara revolutionen främst genom att bönderna ville utvidga

sina åkermarker för att öka inkomsterna. De gamla ängarna omvandlades till åkermark och

olika utdikningsprojekt för att öka åkerarealen genomfördes på ön (Ohlsson, 2001, s. 90-91).

2.5.3 Åkermarker och ängar

Redan då markerna började brukas var jordarna tunna och näringsfattiga. Åkrarna bestod

till stor del av klapper och gör så än idag och ser för blotta ögat obrukbara ut. Dessa typer

av åkrar begränsade valet av gröda och avkastningen var låg. Klapperstensåkrarna har

trots det en fördel i att bestå av mycket sten då stenarna lätt värms upp och tillför åkern

värme vilket förlänger odlingssäsongen (Ohlsson, 2001, s. 81).

8

De näringsfattiga åkrarna var beroende av gödsel för att ge avkastning. Här fyllde

djuren en viktig funktion. Mängden djur som kunde hållas på gården avgjordes av hur stora

ängar som ägdes och hur mycket hö dessa gav till vinterfoder. Hur många djur och hur

mycket gödsel man fick av dem avgjorde sen hur stora åkrar man kunde odla. Förutom

traditionellt gödsel vlades släke (tång) på åkrarna som samlats upp under sommaren i högar

för att torka under vintern. Mycket av den mylla som idag finns mellan klapperstenarna på

åkrarna har sitt ursprung från gödsling av släke (Ohlsson, 2001, s. 81-86).

Figur 5. Typisk klapperstensåker vid Lansa. Åkern i bilden är den åker som ligger

längst söderut i området (se bilaga 4). Fotograf: Erik Plantinger. 2014-10-7.

På åkrarna odlades främst gotlandsråg. Gotlandsrågen är en lokal rågsort som klarar sig bra i

de steniga, magra jordarna på Fårö (Ohlsson, 2001, s. 88). Ängsmarkerna var det

dominerande inslaget i landskapet innan laga skifte. Där hämtades det foder som gavs till

djuren på vintern. Efter skiftesreformerna förändrades synsättet på hur markerna skulle

brukas och många ängar gjordes om till åkrar. På 100 år försvann 90 % av ängarna, idag

finns bara ett fåtal ängar som inte odlats upp kvar på Fårö (Ohlsson, 2001, s. 90-91).

Figur 6. En av de bäst bevarade ängarna är Michelsänget intill klinten strax söder om

Lansa gård. Marken är ej i bruk och har en blandning av oxel, avarönn och tallar på

tjockare jordlagar.

Fotograf: Erik Plantinger. 2014-10-07

9

2.5.4 Djuren och betesmarken

Historiskt sett var hästar de viktigaste djuren på gården och var en statussymbol för bonden.

De var helt avgörande för jordbruket som dragdjur och fick därför det bästa höet på vintern.

Det hölls även nötkreatur, varje gård hade en handfull mjölkkor och några dragoxar. Det

fanns inte något mejeri på ön utan bönderna fick själv ta vara på mjölken. Det som inte

dracks upp gjordes det grädde av eller kärnades till smör. Allt var för eget bruk, eventuellt

till försäljning till de på ön som inte hade egna mjölkkor. Kalvarna slaktades men det

sparades 2-3 stycken till att bli mjölkkor och även några tjurar som kastrerades och användes

som dragdjur. Det hö som blev över efter att hästarna fodrats blandades ut med halm under

vintern och gavs till korna. Det var inte ovanligt att djuren blev undernärda under

vinterhalvåret för att sedan få äta upp sig under sommarbetet (Ohlsson, 2001, s. 92).

De vanligast förekommande husdjuren var och är fåret, eller lambe som de kallas på ön, som

haft stor inverkan på jordbrukslandskapet. Fåren kunde ströva fritt över ön och klarade av att

livnära sig på den näringsfattiga vegetationen på ön. Fårens betande höll markerna öppna då

de tuggade i sig mindre enbuskar och tallskott. De nyfödda lammen öronmärktes innan de

släpptes ut på bete för att inte blanda ihop dem med de andra gårdarnas får. Fåren fick en

viktig roll på 1920-talet då det blev mode med fårpälsar och plötsligt gavs det mer betalt för

pälsen än köttet på fåret. Innan dess var alla fåren på ön så kallade Gutefår, hornbeklädda

och motståndskraftiga mot kyla och hunger men med en fulare päls i de nya konsumenternas

ögon. Detta ledde till att lamm med finare ull avlades fram och de gamla gutefåren motades

bort och hade helt dött ut om inte några trogna Fåröbor hade räddat rasen (Ohlsson, 2001, s.

92-95).

2.5.5 Bisysslor till jordbruket

Jordbruket räckte inte till för att livnära sig på utan bönerna var beroende av olika bisysslor.

Fisket blev ett viktigt tillskott för de boende på ön, tack vare närheten till havet. Det var

männen som skötte fisket både sommar- och vintertid medans kvinnorna blev kvar på gården

och skötte om åkrar, ängar och djuren. Andra typer av bisysslor som det finns spår av i

Lansa är kalkbränning och framställning av tjära, något som var typiskt för hela

Fåröregionen (Ohlsson, 2001, s. 81; Nyström, 2001, s. 173).

Kalkugnar och kalkbrott

De renare varianterna av Fårös kalkstensberggrund har varit viktiga för öns näringsliv.

Det har exporterats både obearbetad kalksten och bränd (förädlad) kalksten. När stenen

bränns blir produkten osläckt kalk som kallas packsten. När den osläckta kalken blandas ut

med vatten kallas den istället släckt kalk. Det som sker när kalken bränns är att

ursprungsämnet kalciumkarbonat (CaCO2) avger kolsyra (CO2) och kvar blir osläckt kalk

(CaO). När den osläckta kalken blandas ut med vatten (H2O) övergår den under stark

värmeutveckling och volymökning till kalciumhydroxid (Ca(OH)2) eller släckt kalk. Kalken

användes i murbruk, fasadputs och senare exporterades den till fastlandet och till nordtyska

och danska hamnar. Kraftigast var exporten under 1600-talets andra hälft. Det är inte helt

säkert när bränning av kalk började på Fårö men det finns ugnar som dateras till 1200-talet.

Kalken hämtades i brott som låg placerade i närheten av ugnarna för att förenkla transporten

(Nyström, 2001, s. 173- 174).

10

Tjärdalar

Redan i mitten av 1300-talet har det producerats och exporterats tjära från Gotland

(Upplandsmuseet, 2014-10-10). På 1600-talet var det en av de största inkomstkällorna på

ön. Ända fram till slutet på 1800-talet fortsatte exporten och bönderna kunde betala sin

skatt i tjära. Exporten gick till båtvarv runt om Östersjön (Gotlandsmuseum, 2014-10-10).

För att producera tjära ur trä krävs gammalt virke som innehåller mycket kåda, så

kallad tjärved. Vanligast var att använda sig av tall men även ek och björknäver fungerade

(Upplandsmuseet, 2014-10-10). Träden på Fårö stämmer mycket bra in på den

beskrivningen. Tallarna växer glest och har stor konkurens om näringen i marken av de

många betesdjuren som betat på ön (Martinsson, 2001, s. 46). Detta leder till att de växer

långsammare än tallar på fastlandet och innehåller därför mer tjära och är av hög kvalitet

(Gotlandsmuseum, 2014-10-10).

Tjäran framställdes i tjärdalar (kallas sojde på ön) som än idag finns kvar utspridda

på ön. Tjärdalarna placerades oftast i en slänt samt i områden med tillgång till lämplig

skog då transport av virket var komplicerat. Först grävdes en cirkulär grop som täcktes

med näver och takspån för att tjäran skulle rinna ner mot tjärdalens mitt där det fanns ett

hål. Under hålet placerades en ränna i trä som ledde ut från tjärdalen och ner i

förvaringskärlen. Sen staplades tjärveden i lager ovanpå varandra i form av en solfjäder

och täcktes över med torv för att kunna kontrollera tillförseln av syre (se figur 7).

Därefter tändes det yttre lagret av ved på och värmen gjorde så att de inre lagren bröts

ner i olika fasta, flytande och gasformiga ämnen. Vissa av dessa kunde tas till vara som

tjära. (Upplandsmuseet, 2014-10-10).

Figur 7. Profil över en klassisk tjärdals uppbyggnad. Bildkälla: Smaland check in 1, 2014-10-14

11

3. METOD

För att kunna särskilja vad som karaktäriserar ett visst landskap från ett annat behövdes

det göras en geografisk bedömning. Denna bedömning kräver ett tydligt

tillvägagångssätt, en modell över vilka metoder och tekniker som ska användas för att

ge en samlad bedömning över ett visst område (Swanwick, 2002, s. 6). Vi har i detta

projekt valt att strukturera vårt arbete efter Swanwicks modell ur Landscape Character

Assessment Guidebook (2002, s. 13). Modellen är sen anpassad dels efter den tid och det

utrymme vi haft i projektet, och dels för att passa Fårö.

Vår modell bygger på tre olika faser som sedan är uppdelade i steg. Varje fas har var för

sig bidragit till projektets slutprodukt, som är denna rapport:

Fas 1 – Förstudie

- Skrivbordsstudie (teori- och litteraturstudie)

- Skapandet av preliminära kartor

- Syftesformulering

Fas 2 – Datainsamling

- Fältarbete

- Intervju

- Klassificering av landskapet

Fas 3 – Analys och bedömning

- Omarbetande av kartor

- Sammanställande av material

- Rapportskrivning

Under metodavsnittet redogörs steg för steg redogöra för hur vi har gått tillväga vid varje

fas.

3.1 Förstudie

Det första vi gjorde efter att ha blivit tilldelade Lansaområdet var att skaffa oss

tillräcklig information för att kunna få en överblickbar bild av området. Detta gjordes

genom att studera flygbilder och ortofoton. Att göra så är effektiv då det med blotta

ögat lätt kan uppfatta element i landskapet så som vegetation, byggnader, vägar och

vattendrag (Trimble, 2008, s. 14-15). Flygbilder och ortofoton har dock sina begränsningar.

Beroende på bildkvalitet och upplösning, och det faktum att bilderna blir tvådimensionella,

är det svårt att med precision identifiera detaljer och särdrag.

För att göra detta använde vi oss i nästa steg av material från Lantmäteriet och

SGU. Med hjälp av informationen ur materialet skapades digitala kartor i Geografiskt

Informationssystem (GIS). I rapporten visar dessa på höjdskillnader, jordarter och

markanvändning. Parallellt med att skapa dessa ”preliminära kartor” över Lansaområdet

söktes information via böcker, artiklar och dokument. Tidigare forskning kring

naturgeografiska processer bidrog till förståelsen hur landskapet formats, samtidigt som

gamla dokument åskådliggjorde historiska namn och ägare till gården i Lansa (Swanwick,

2002, s. 14; Trimble, 2008, s. 18).

Ett syfte med projektet arbetades slutligen fram mot bakgrund av de förkunskaper vi

skaffat oss. Syftet blev kärnan i projektet då ett tydligt syfte hjälpte att definiera vad som

12

var av vikt i den geografiska bedömningen. Syftet kan jämföras med vad Swanwick (2002,

s. 14) menar är defining the scope. Vårt syfte har med andra ord bestämt de

avgränsningar som gjorts och inom vilket omfång vår geografiska bedömning gjorts.

3.2 Datainsamling

Det huvudsakliga materialet vi använder för att besvara våra frågeställningar har

införskaffats genom arbete i fält. Fältarbetet har i vårt fall bestått av observationer och

intervjuer på plats i Lansaområdet. De kartor och litteratur vi använt oss av i vår förstudie

gav oss en översiktlig uppfattning av områdets fysiska förutsättningar, det vill säga vilka

naturliga processer som skapat förutsättningar för människorna som lever på Fårö. Trots

detta gick det inte på förhand att veta exakt vilka egenskaper landskapet har samt vad som

är, och har varit, av relevans för de som bor och lever i Lansaområdet. Då vårt område varit

relativt lätt att ta sig igenom till fots har fältarbete varit ett effektivt sätt att identifiera

nyckeldrag i landskapet (Swanwick, 2002, s. 30). De observationer som gjorts har hjälpt oss

klassificera samt korrigera eventuella fel som uppstått när vi gjort vår förstudie.

3.2.1 Intervju

Som en del av vår datainsamling, och komplement till de observationer vi gjorde, valde vi att

utföra en samtalsintervju med Christoffer Hamberg, bonden som arrenderar markerna kring

Lansa Gård. Han är inte själv ägare av markerna men hans familj har ägt gården sedan den

uppfördes under sent 1600-tal (Hamberg, 2014-10-04).

Esaiasson m.fl. (2010, s. 283-285) beskriver samtalsintervjuer som en god metod för att

synliggöra detaljer i ett outforskat fält, samt att få djupare förståelse för dessa. De svar som

den intervjuade ger kan därför komplettera och styrka det vi redan vet, samtidigt som de

öppnar för nya infallsvinklar som vi på förhand inte kunnat förutse. Då syftet med denna

rapport är att få en överblick av Lansas landskap blir en samtalsintervju med personer som är

bekanta med området ett användbart verktyg för att få reda på dels hur naturliga förhållanden

ser ut, men också hur den mänskliga aktiviteten påverkats av detta.

För att hitta en intervjuperson valde vi ute i fält att söka upp de boende på Lansa Gård,

den gård vi genom observationer på plats bedömde hade mest med vårt område att göra. Vi

hade inte tagit kontakt innan vi kom till området. Planen var istället att introducera oss på

plats för att hitta ”centralt placerade källor”, det vill säga personer med direkt anknytning till

det vi valt att studera (Esaiasson m.fl., 2010, s. 291).

3.2.2 Intervjuguide

Det finns många olika sätt att göra intervjuer. Hur en intervju väljs att utföras blir direkt

avgörande för vilka svar som ges. En intervjuguide med ett fast frågeschema där frågorna

har hög grad av strukturering ger begränsat utrymme för intervjupersonen att ta ut svängarna

och uttrycka sig nyanserat. En helt ostrukturerad intervju ger dock intervjupersonen helt fria

händer vilket kan leda till att intervjun svävar ifrån det ursprungliga syftet (Teorell &

Svensson, 2012, s. 89).

Vi har valt att göra en intervjuguide som bygger på tematiska frågor, det vill säga att vi ställt

öppna frågor utifrån teman som berör vårt syfte och våra frågeställningar. Intervjupersonen

har då haft möjlighet att svara så utförligt som möjligt samtidigt som han hållit sig inom

13

ramarna får vår studie (Esaiasson, 2010, s. 298). Denna metod gav också möjlighet att ställa

uppföljningsfrågor som dök upp under intervjuns gång.

3.3 Klassificering av landskapet

En central och ständigt återkommande uppgift i en landskapsbedömning är att gruppera

områden av liknande karaktär tillsammans. Att till exempel dela in ett område dominerat av

tallar och klassificera det som tallskog, hjälper till att dra större slutsatser om vilka

förhållanden som råder i landskapet (Swanwick, 2002, s. 37).

I de landskapskartor som återfinns i rapporten har en rad olika klassificeringar gjorts.

Klassificeringen är indelad i två kategorier: landskapsenheter och landskapselement.

- Landskapsenheterna är i sig uppdelade i klasser som beskriver typ av berggrund, jordart

och topografi med underklasserna vegetation och markanvändning. Klasserna visas som

ytor markerat i olika färger och har namnen alvar och enbuskmarker, agrarlandskap på

tunna jordarter, agrarlandskap i topografiska sänkor samt agrarlandskap i topografisk

höga områden.

- Landskapselement markerar antropogena former så som fornlämningar, infrastruktur,

bebyggelse etc. De markerar också topografiska, hydrologiska och geomorfologiska

former som till exempel väter och klintar, dock inte som ytor utan i form av linjer eller

punkter.

Samtliga klassificeringar har skapats i GIS med material från Lantmäteriet och SGU.

3.4 Analys och bedömning

Den tredje och avslutande fasen i vårt projektarbete skiljer sig ifrån de två tidigare. Det är

i denna fas allt material från förstudier och datainsamling sammanställs och analyseras för

att möjliggöra en geografisk bedömning och besvara det syfte som rapporten har. Arbetet

här är alltså inte att objektivt strukturera och klassificera information, utan snarare att ta

ställning och dra slutsatser utifrån vad som framkommit (Swanwick, 2002, s. 52).

Med stöd av våra observationer och intervjuer från fältarbetet har de preliminära kartor

som skapades i förstudien omarbetats i GIS. Slutprodukten har resulterat i tre huvudsakliga

kartor:

Landhöjningskarta (se figur 9 och 10) med information som visar i vilken takt

landhöjningen har skett i Lansaområdet. Något som bör noteras med denna karta är att

landhöjningen ses som endast en effekt av isostasin från inlandsisen. Efter observationer på

plats kunde vi konstatera att så inte är fallet eftersom exempelvis svallsediment bidrar till

att skapa landhöjningar som inte nödvändigtvis följer en viss takt. Med det i åtanke så är

ändå kartan en värdefull fingervisning över landhöjningen.

Jordartskarta (se bilaga 4) som visar vilka typer av jordarter som dominerar området.

Denna karta bygger nästan uteslutande på information från SGU då vi inte haft

möjlighet att närmare studera jordarterna.

Landskapsklassificeringskarta (se figur 13) som i relation till de två andra är den

mest uttömmande. Här förenas naturliga och mänskliga processer i en överblickbar karta

vilket gör det lättare att se hur de båda förhåller sig till varandra.

14

Med hjälp av dessa kartor samt information ur intervjun och de gjorda observationerna

bygger vi följande analysavsnitt. Samtliga kartor finns bifogade under rubriken bilagor

i slutet av rapporten.

4. RESULTAT OCH ANALYS

4.1 Tvärprofil

Vi gjorde en tvärprofil för att illustrera en övergripande bild av området. Profilen är dragen

genom den högsta punkten ner till den lägsta (se figur 9). Linjen går genom samtliga

landskapstyper och ger därför en bra bild av hur jordart och topografi spelar in på

växtligheten samt användningen av marken. Profilen är dragen från höger till vänster och

ska därför läsas på samma sätt.

Figur 8. Tvärprofil genom representativa delar av Lansa, höjdskillnaderna är

överdrivna för att påvisa områdets topografiska variation. Underlag: Lantmäteriet,

höjddata, SGU jordartskartan i2014/00601 samt fältobservationer

Den första punkten är tagen precis innan det högsta läget, därifrån upp på höjden syns

tydliga strandvallar som består av klappersten. De vittnar om hur de tidigare strandlinjerna

gått. Mellan varje strandvall finns en mindre sänka med mossa som huvudsaklig

växtlighet. Mossan vittnar om att det mellan vallarna avlagrats finare sediment samt att

det där är fuktigare. Strandvallarna är inte täckta av någon växtlighet förutom enstaka

enbuskar och tallar. Väl uppe på högsta punkten gick vi i en sänka som gick längs

med profillinjen, precis som i de mindre sänkorna mellan strandvallarna var det en tydlig

skillnad på växtligheten jämfört med strandvallarna på båda sidor. I sänkan fanns det

15

enstaka träd men hela sänkan var täckt med mossa, uppe på vallarna växte tallar och

klappret gick i dagen. I slutet av sänkan fann vi en raukformation av revkalksten (se figur

11) som inte eroderats bort av vattnet.

Från höjden ner till alvarområdet är det återigen tydliga strandvallsformationer. De är

fler än på andra sidan, om än i mindre storlek. Men samma mönster med sänkor mellan

och växtlighet som vittnar om lite tjockare jordlager och våtare förhållanden än uppe på

vallarna. Alvarmarken ligger på en platå som sluttar väldigt lite. Här syns flertalet vätar och

bergrunden går i dagen på flera ställen. Här är jordlagret väldigt tunt och växtligheten

sparsam, ändå används området som betesmark.

Efter alvaret kommer en del husbebyggelse och ett område med lite tjockare

jordlager. Vid tomtgränsernas slut löper en gammal stentun av kalkstenar i blandad form.

Efter det sluttar det lätt utför vilket betyder att det återigen syns strandvallar, skillnaden

här nere är att det är en tätare skog än uppe på höjden. Det är även betesmark vilket ger

det för Fårö typiska landskap med lite växtlighet på marken mellan träden. Betesmarken

bryts av ett staket innan vägen, staketet är relativt nytt. Innan Christoffer Hamberg satte

upp det gick fåren fritt på hans marker, vägen inkluderat. Nu har han valt att hålla fåren

borta från vägen för att de inte ska bli påkörda av turister på väg ner till stranden vid

Norra gattet (Hamberg, 2014-10-04).

Nedanför vägen ligger gårdarna till höger om vår profil. Efter stentunen valde vi att

flytta profilens linje ca 20 m söder ut för att få med klinten samt den myren som kallas

Michelsmyr. Klinten går i dagen på flera ställen och det går att följa dess väg under

marken på höjdkartan (se figur 10). Hela det änget mellan klinten och åkermarken är det

som kallas Michelsänget som vi skriver om i bakgrunden. Här finns diken som vittnar om

försök att dika ur området tidigare.

Efter nästa stentun kommer en åker som när vi var där tjänade som betesmark för får.

Åkern är typisk för Lansaområdet, den ligger på en liten höjning gentemot närområdet och

ligger bredvid ett våtområde (Michelsmyr). Den består liksom de andra åkrarna av

stenklapper. Åkermarken ser ut att ligga på en strandvall. Området efter består av

moränmärgel och fungerar som betesmark. Vi la märke till att det skövlats skog då det

var många stubbar på området, vi tror att det är ett tilltag för att hålla området öppet

och på så sätt få EU-stöd och våra tankar delas med Christoffer Hamberg. I det här

området finns en del mindre strandvallar och några vätar.

4.2 Berggrund

I området runt Lansa finns det två stora klintar. Detta vittnar om en process där

landhöjningen är större än vad vågabrasionen på berggrunden är. Annars skulle vågorna

med sin erosion forma klinten till raukar. Klintarna ligger 800 m från varandra. Under

närmare studier av landhöjningskartan uppmärksammade vi att dessa två klintar verkar ligga

på samma höjd. Det pekar på att de olika klintarna egentligen är samma klint som går i

dagen på olika ställen. Om vi tittar på områdena nedanför klintarna utgjordes de för

4000 år sedan av vikar. Detta visar att berggrunden i vikområdena varit utsatt för

vågabrasion under en längre tid än exempelvis området mellan klintarna, som troligtvis

varit en udde. Om hypotesen att detta är samma klint stämmer, har berggrunden vid

udden skyddats från vågornas eroderande kraft och därför inte formats till en klint.

16

Figur 9. Landhöjningskarta. Det röda strecket i bilden visar var tvärprofilen är dragen.

Kartunderlag: Höjddata © Lantmäteriet,i2014/00601.

17

Figur 10. Heldragen röd linje illustrerar blottad klint och streckade visar höjdlinjen som

binder de två klintarna samman.

Kartunderlag: Höjddata © Lantmäteriet,i2014/00601.

Vid högsta punkten i området går berggrunden i dagen (se figur 11 på nästa sida). Det syns

på landhöjningskartan att berggrunden här sträcker sig norrut. Precis öster om denna

utsträckning av berggrunden finns ett område som är fuktigare och klassat som torv. Torv är

en jordart som består av lagrat organiskt material. (Jänes, 1996, s. 88-89).

Denna utsträckning av berggrunden skulle för 7000 år sedan kunnat stoppat kraftiga

vågor och lämnat bakom sig en vik där växter kunde leva. När dessa växter dog lagrades de

och nu utgörs den gamla viken av jordarten torv. Berggrunden går i dagen här och syns i

form av en rauk.

18

Figur 11. Liten raukformation på högsta punkten i Lansa. Fotagraf: Erik Plantinger, 2014-10-13.

4.3 Postglaciala processer

Den isostatiska effekten är, som det står om under bakgrundsavsnittet om postglaciala

processer, närvarande på Fårö. Detta blir tydligt med de parallella strandvallar som finns

både 10 och 27 meter över havet. Strandvallarnas storlek beror troligtvis på isostasins

hastighet och topografiska skillnader. I brantare områden bildas många små strandvallar

medan de flackare områdena skapar förutsättningar för större strandvallar.

Figur 12. Bilden visar en strandvall med höjden till vänster och sänkan till

höger. Ett tecken på att detta är en strandvall är de karaktäristiska

klapperstenarna som syns till vänster i bilden. Personen i bilden är 188cm

lång. Fotograf: Erik Plantinger

19

4.4 Vittring och erosion

I området runt Lansa gård går berggrunden i dagen på olika ställen. Delvis i de områden

klassade som alvar och delvis vid de utmärkta klintarna. Eftersom kalksten inte eroderas lika

lätt ovanifrån som från sidan kan vi förmoda att de flacka alvarmarkerna som ligger ovanpå

kalkstensgrunden inte förändrats sen de steg ur vattnet. Med samma resonemang på de

ställen där berggrunden går i dagen i from av en klint kan det förmodas att vågornas

abrasionskraft eroderat berggrunden från sidan och på så vis flyttat eller omformat klinten.

Vid observation av klinten är den något vågformad i ett vertikalt läge vilket tyder på att

delar av den mjukare bergarten eroderats bort. De eroderade materialet kan ha transporteras

bort från klinten i form av sediment och bildat en pallkant. Dessa före detta pallkanter finns i

form av flacka områden nedanför båda klintarna i Lansaområdet, se landhöjnings- och

landskapsklassificeringskartan (bilaga 2 och 4).

4.5 Sedimentär transport och deposition

Under vårt fältarbete på Fårö konstaterade vi att alla åkermarker i Lansaområdet ligger i

topografiska högområden. Åkrarna på Fårö består av klappersten. Dessa håller inte vatten

lika bra som mer finkorninga jordarter. På så sätt kan placeringen av åkermarkerna förklaras

av de naturliga dräneringsförhållanden som råder i klapperstensåkrarna.

De topografiska högområden som åkrarna är placerade på utgörs förmodligen av stora

strandvallar med vågsorterat klapper. De mer finkorniga sediment som i sorteringen svallas

bort från åkermakernas strandvallar kommer förmodligen hamna i de topografiska sänkor

som finns runt de topografiska högområdena. Detta på grund av att vattnets bärkraft blir

större ju högre hastighet det har och hastigheten blir större i en sluttning. Detta skulle kunna

förklara de topografiska sänkornas relativt rika partier av lövträd, se skog i topografisk sänka

på landskapsklassificeringskartan (bilaga 4).

De stora strandvallar som utgör grunden för åkermarkerna skapades i flackare områden

där vågorna kunde arbeta under längre tid och inte behövde transportera material lika högt

utan kunde skapa desto bredare vallar.

4.6 Mänsklig inverkan

Landskapsklassificeringskartan (figur 13) visar människans ingrepp på landskapet i

Lansaområdet. Vi valde det här området för att det innehåller en för Fårö stor

höjdskillnad, samt mycket gårdsbebyggelse och jordbruksmark. Vi delar in vårt område i

fem olika landskapsenheter: Alvar och enbuskmarker, Agrarlandskap på tunna jordarter,

Agrarlandskap i topografiska sänkor, Agrarlandskap i topografiskt höga områden och

Akvatiska miljöer. Vi har sen fyra underkategorier: Betesmark, Odlingsmark, Skog och

Inte i bruk. Sen har vi markerat ut olika typer av landskapselement såsom vägar, hus,

klintar, historiska fornlämningar som en kalkugnsruin och en tjärdal.

20

Figur 13. Landskapsklassificeringskarta över Lansa. Kartunderlag: Fastighetskartan © Lantmäteriet

i2014/00601 samt fältobservationer

21

4.6.1 Åkermarker och ängar

Vi har klassat alla våra åkerområden som agrarlandskap i topografiskt höga områden fast

det skiljer 15 höjdmeter mellan den lägst liggande och den högst belägna åkern. Detta beror

på att åkrarna ligger på höjder jämfört med marken runtomkring. Klassificeringen har alltså

inte med meter över havet att göra. Detta framgick inte under förstudien utan upptäcktes

under fältarbetet. Figur 14 nedan visar vår första klassificeringskarta där åkerområdena

är klassade i både topografiska sänkor samt på topografiska höjder, och vår andra som vi

skapade efter fältstudierna där samtliga är klassade på topografiska höjder.

Figur14. Kartan till vänster visar landskapsklassificeringen i förstudien. Kartan till

höger visar den bearbetade klassificeringskartan.

Kartunderlag:,fastighetskartan. Lantmäteriet © i2014/00601 Lantmäteriet samt

fältobservationer

Vanligt för vårt område är att det intill åkrarna ligger vätar eller annan typ av

våtmark. Anledningen till att det är så är troligtvis för att åkermarkens avrinningsområde

inkluderar de närliggande våtmarker som är för blöta för att odla på.

Precis som på övriga Fårö består åkrarna på Lansa av klapper. Vid första anblicken ser

dessa åkrar obrukbara ut. Klapperstenarna har dock en fördel, de värms upp och håller

värme vilket förlänger odlingssäsongen. Åkermarkerna har historiskt sett legat på

samma ställen vilket vittnar om att marken lämpar sig bra för jordbruk (se figur 15).

Historiskt har det framförallt odlats gotlandsråg på Lansa gård men man har även provat

att odla vete. Den väderkvarn som finns på området talar för spannmålsförädling. Idag odlas

det enbart vall på åkrarna då de andra grödorna inte ger tillräcklig avkastning och vinst.

Vallen ges till fåren som vinterfoder (Hamberg, 2014-10-04).

Ängsmarkerna är idag inte speciellt utspridda på Fårö. Många försvann efter laga skiftet

när de gjordes om till åkermark. En äng som är oförändrat är Michels-änget i Lansa. Namnet

kommer från bonden som en gång ägde marken.

22

Figur 15. Den röda markeringen i kartan till vänster visar åkermarken 1940. Den röda

markeringen i kartan till höger visar samma område 1978. I kartan till höger är en del av

åkern inte längre i bruk. Figur 19 längre fram i rapporten visar en framtidsbild av samma

område baserad på Christoffer Hambergs planer att utvidga åkerarealen.

Kartunderlag: Lantmäteriets historiska kartor

Idag är marken inte i bruk men sköts om så den inte växer igen. Här växer en del lövträd som

avarönn och oxel. Ängen ligger i en topografisk sänka och i ängen finns en myr (Michels-

myr). Myren är intressant då det ser ut som att det har gjorts försök för att dika ur den.

Dikena går i raka sträck och bildar små rutor i myren. Christoffer Hamberg tror också att så

är fallet och att det kanske har gjorts försökt att få till odling där.

4.6.2 Betesmarker

Åkrarna används som betesmark för fåren efter att man skördat vallen. Detta görs för att det

vanliga sommarbetet i skogarna och på alvarmarkerna är näringsfattigt. På det här sättet

används all vall på åkrarna och det snabbar på lammens tillväxt. Lansa gård håller endast får

idag, dels för att de klarar sig på de näringsfattiga betesmarkerna men också för att

Christoffers Hamberg föredrar att jobba med får. Historiskt har det funnits kor, hästar och

grisar i Lansa. En av gårdarna har fortfarande hästar, men idag används de endast för nöjes

skull (Hamberg, 2014-10-04).

Fåren har historiskt sett varit viktiga för att landskapet på Lansa ser ut som det gör idag

och har idag en viktig roll för att bevara det landskap som är typiskt för Fårö. För att kunna

hålla landskapet öppet och förhindra att det växer igen med enar och tallar krävs klassisk

djurhållning. Fåren måste ströva fritt i större utsträckning och bönderna får stöd från EU för

att fortsatt hålla betesdjuren på det här sättet. För många av bönderna är det idag en av fler

extrainkomster som håller ekonomin flytande.

För Christoffer Hamberg står EU-stödet för hälften av gårdens inkomster. Av den

anledningen tycker han att han skulle kunna kalla sig för hälften bonde, hälften naturvårdare.

Andra vanliga extrainkomster är uthyrning av turistboenden och försäljning av fårskinn. En

anledning till skövlingen, som vi tar upp i stycke 4.1 tvärprofil, i område 3a (se bilaga 1)

23

skulle kunna vara de EU-stöd som ges ut för att hålla området öppet. Även Christoffer

Hamberg delar våra tankar (Hamberg, 2012-10-04). I det här området finns en del mindre

strandvallar och några vätar.

4.6.3 Bebyggelse

Bebyggelsen i området är till större delen placerad på områden där marken består av

klapper, grus eller på fast berggrund (se bilaga 3) som utgör gynnsamma förhållanden när

man bygger på grund av stabilitet och dränering. Anmärkningsvärt är att husbyggnationen

i Lansaområdet också följer berggrundens topografi (se bilaga 2). Detsamma gäller hur

vägarna är dragna.

Några hus sticker ut då de är byggda på moränmark som borde vara mjukare och

ostadigare. De husen har tillkommit under senare år. Anledningen skulle kunna vara att

man har andra kunskaper inom husbyggande idag och har mindre begränsningar och

därför kan bygga på ostadigare gund.

Väderkvarnen är byggd på en höjd för att kunna fånga upp maximalt med vind. I

Intervjun med Christoffer Hamberg fick vi reda på att väderkvarnen delades mellan de

fyra gårdar som ligger tätt ihop på Lansa. Detta kan bekräftas med placeringen av

kvarnen, den är placerad centralt mellan de olika åkerområdena (se figur 13). Placeringen

av kvarnen stämmer överens med delar av Webers lokaliseringsteori (Getis, s. 301-303,

2008).

Kalkugnen som nu är en ruin är som brukligt byggd i en brant för att underlätta

arbetet. Kalkstenstäkten är placerat uppe på branten i en strandvall i närheten av ugnen.

Härifrån hämtades sten som lades i den övre delen av ugnen. Detta var tungt arbete, därför

var det en fördel att de låg i sluttningar. Underifrån skötte man elden.

Figur 16. Kalkstenstäkt vid Lansa, Fotograf: Ludvig Riedel. 2014-10-07.

24

Tjärdalen på Lansa är i gott skick och finns bland annat på bild i boken Fårö, den

egensinniga ön (Martinsson, 2001, s. 37). Tjärdalen är placerad i en mindre sluttning i ett

område med mycket tallskog. Precis som med kalkugnarna placerades tjärdalarna nära

råvaran och i en sluttning för att underlätta arbetet. Uppe på höjden fyllde man på med ved

och det var här eldningen skedde. I tjärdalen utnyttjades lutningen för att få tjäran att flyta

ner i förvaringskärlen.

Figur 17. Tjärdalslämning på Lansa, fotograf: Erik Plantinger. 2014-10-07

5. SLUTSATS

Gotlands ekvatoriella ursprung samt påverkan av kontinentaldriften står till grund för

de bergartsförhållanden som utgör Gotland och Fårö. Den gotländska

kalkstensberggrundens lätteroderande egenskaper kopplat till den isostatiska effekten, till

följd av inlandsisens smältning, har format landskapet som idag finns i Lansa såväl som på

hela Fårö.

Landhöjning och sedimenttransport har tillsammans skapat de topografiska höjder

som återfinns runt om i det karterade området. Den varierande topografin med höjder och

sänkor har skapat den mångfald av jordarter och vegetation som formar Lansas

25

karaktäristiska utseende. Höjderna blev en förutsättning för mänsklig aktivitet då dessa

platser varit, och fortfarande är de mest gynnsamma att bygga och odla på.

Även erosion i form av vågabrasion har spelat stor roll i formgivningen av landskapet sen

ön steg ur havet. Klintar, raukar och strandvallar hör till de fenomen som skapats av

kraften i vågorna.

På grund av dessa naturliga förhållanden har bönderna på Fårö alltid haft svårt att få

jordbruket att räcka. Fiske var en bisyssla för att producera mat när avkastningen från

jordbruket inte räckte till. Kalkbränning och framställning av tjära har under

århundraden varit en ekonomisk bisyssla för att hålla gårdens ekonomi flytande. I Lansa

finns tecken på att samtliga ovannämnda bisysslor varit i bruk. De landskapselement som

finns i området står ofta i direkt koppling till hur människor nyttjat naturen. Tjärdalen och

kalkugnen är fornlämningar och under intervjun framgick att gården har en fiskebod

nere vid havet i Norra Gattetområdet. Från kalktäkten har det brutits sten för bränning i

den närliggande kalkugnen men troligen också för att bygga stentun runt gårdens marker.

Det finns flertalet välbevarade stentun i Lansa.

Idag är det andra bisysslor som håller Lansabornas inkomster flytande. Allt eftersom

fårhållningen minskat på grund av sjunkande köttpriser och konkurens från företag

med storskalig produktion, har vissa områden på ön växt igen där fåren tidigare betat. Det

visar hur fåren utgjort en stor del av Fårös jordbrukslandskap och har haft betydelse i dess

utformning, idag och historiskt. Det EU-stöd bönderna idag får för att bevara

kulturlandskapet har blivit en viktig extra inkomstkälla, samtidigt som det hjälper att hålla

Fårös traditionella öppna landskap från att växa igen.

Lansa består till större delen fortfarande av det typiska landskap som gjort Fårö

känt och Christoffer Hamberg jobbar aktivt för Fårölandskapets fortsatta bevaring. Planen

är att flera områden som tidigare brukats av människorna på Lansa gård ska öppnas upp

och brukas igen (Se figur 19 på nästa sida). Dels för att få ökade EU-stöd men också för att

kunna dubbla antalet djur. Idag håller han cirka 300 djur på gården. På grund av ovan

nämnda faktorer ser vi en hoppfull framtid för landskapsutvecklingen i det vackra Lansa.

För att slutligen visa hur markerna kring Lansa kan komma att utvecklas inom de

närmsta åren har vi i figur 19 skapat en karta utifrån den information som vi fick i

intervjun med Christoffer Hamberg. Vi har här fokuserat på den nedre delen av kartan då

detta är hans marker.

26

Figur 18. Bilden till vänster visar dagens klassificering. Det markerade området i

bilden till höger visar Christoffer Hambergs utvecklingsplan (Hamberg, 2014-10-04).

Kartunderlag: Lantmäteriet, fastighetskarta samt fältobservationer och intervjumatrial. Skala

1:8 000, © i2014/00601.

27

Käll- & Litteraturförteckning

Litteratur

Eliason, Sara (red.) (2010). Geotourism highlights of Gotland. Tallinn: NGO

GEOGuide Baltoscandia

Esaiasson, Peter (2007). Metodpraktikan: konsten att studera samhälle, individ och

marknad. 3., [rev.] uppl. Stockholm: Norstedts juridik

Fellman, Jerome Donald, Getis, Arthur & Getis, Judith (2008). Human geography:

Landscapes of human activities. 10th

ed., Boston: Mcgraw-Hill Education.

Getis, Arthur, Getis, Judith & Fellmann, Jerome Donald (2011). Introduction to

geography. 13., rev. ed. (Int. student ed.) Boston: McGraw-Hill Education

Heijkenskjöld, Richard (2001). Landskapsutveckling i Uppsalatrakten. Uppsala:

Naturkonsulten

Jänes, Heino (1996). Naturen: dess existens och förändring. [Uppsala]: [H. Jänes]

Martinsson, Magnus (2001). ”Naturen på Fårö”, Fårö del 1, den egensinniga ön. [Fårösund]:

Fårö hembygdsfören:s förl.

Nyström, Osborne (2001). ”Kalkugnar och stenbrott”, Fårö del 1, den egensinniga ön.

[Fårösund]: Fårö hembygdsfören:s förl.

Ohlsson, Erik W (2001) ”Lantbruket”, Fårö del 1, den egensinniga ön. [Fårösund]: Fårö

hembygdsfören:s förl.

Swanwick, Carys (2002). Landscape character assessment: guide for England and

Scotland. Department of Landscape, University of Sheffield.

Teorell, Jan & Svensson, Torsten (2007). Att fråga och att svara: samhällsvetenskaplig

metod. 1. uppl. Stockholm: Liber

Trimble, W. Stanley (2008). Progress in physical geography, “The use of historical

data and artifacts in geomorphology”. Department of Geography, University of

California, Los Angeles.

Internetkällor

SGU 1, sgu.se/om-geologi/jord/fran-istid-till-nutid/ 2014-10-13

SGU 2 http://www.sgu.se/om-geologi/jord/fran-istid-till-nutid/erosion-och-

igenvaxning/erosion/ 2014-10-13

Lantmäteriet ©i2012/921

www.lantmateriet.se

Lantmäteriet, 2014-10-13

http://www.lantmateriet.se/Kartor-och-geografisk-information/GPS-och-

geodetisk- matning/Referenssystem/Landhojning/

Lantmäteriet, 07958 7J5i Lansa.

www.lantmateriet.se

Upplandsmuseet,

http://www.upplandsmuseet.se/upload/646/Rapport%202005_02.pdf 2014-10-10

28

Gotlandsmuseum, http://www.gotlandsmuseum.se/historiskaspar/tjardal.html 2014-10-

10

Smaland check in, http://www.smaland-check-in.se/check-

in2/svenska/aktiviteter/sevardheter/E07_tjardal.htm 2014-10-14

Kungliga Skogs- och Lantbruksakademin 1, band 3, agrara revolutionen - s. 22 - (2014-10-16)

http://www.ksla.se/anh/amnessokning/allmant/fembandsverket/

Intervju

Hamberg, Christoffer (2014-10-04). Bonden som arrenderar markerna vid Lansa gård.

29

BILAGA 1 Tvärprofil