SKÅNSKA DAGBLADET ! SÖNDAG 17 OKTOBER 2010 C19C18 SKÅNSKA DAGBLADET ! SÖNDAG 17 OKTOBER 2010

Europas historiaPolensframtidLODZ är industristaden somväxte fram på rekordtid. Dåvar den tsarrikets textilmetro-pol. I dag ligger Lodz mitt i detnya Polen och storindustrintillhör det förgångna, liksomgettot som under kriget upp-tog stadens norra del. En besö-kare möter både Europas his-toria och Polens framtid. TEXT GABRIEL STILLE

FOTO RADOSLAW JOSWIAK

Vid staketet till det som engång var Izrael Poznanskis

textilimperium, en stad istaden. Bakom spinnerifa-brikens fasad finns nu ettlyxhotell, helt nära konst-

museets nya lokaler.

C20 SKÅNSKA DAGBLADET ! SÖNDAG 17 OKTOBER 2010

kommunistiska Polen hölls här. I dagär Lodz också känt bland regissörerfrån hela världen för sina skickligafilmfotografer.

Min fotograf har varit student påskolan, som utbildar regissörer, skå-despelare, manusförfattare och foto-grafer av olika slag. Han tar mig in påområdet, och efteren kort lunch i dengamla kantinen gårvi upp i byggnadenpå knarrande trappsteg därWajda el-ler Kieœlowski en gång suttit.

Efter lite övertalning lyckas jag haffavicerektorn för internationella relatio-ner, professor Bednarek. Han är myc-ket upptagen, men tar sig tid att berät-ta om grundförutsättningarna försko-lan, och för filmen i Polen i allmänhet.Polens frihet innebaratt allt ställdes påända. Då – censur och självcensur,men kom man igenom fanns det fi-nansiering. Nu – total konstnärlig fri-het, men krassa ekonomiska villkor.

Många sidor av Polen och Lodz harvisats på filmduken. Lika grå ochmolntyngd som någonsin var staden iden svenska dokumentären ”Necro-business” (2008). Den handlar om enstor härva som började rullas upp2001. Stadens allt rikare begravnings-entreprenörer betalade ambulansper-sonal för tips om var de nyligen dödabodde, för att få del av det nya statligabegravningsbidraget. Snart börjadeden härhandeln med döda också ta li-vet av patienter.

Korruptionshärvan, som tog fartefter Polens frigörelse, visar på ytter-ligare ett lager i stadens historia: nit-tiotalet. Men det nya Polen, det hårtarbetande, den ekonomiska motornsom kommit igång, visar sig faktiskttydligare i dag. Polen har mitt underden ekonomiska krisen haft positivtillväxt, bland den högsta i Europa.

Den starka hemmamarknadenmed ständig efterfrågan nämns oftasom orsak. Lodz är inget undantag.Just i textilmagnaten Poznañskisgamla fabriksområde, norr omstadskärnan och sydväst om gettot,finns nu ett gigantiskt köpcenter,Manufaktura. En arbetarstad i tegelsom återfötts som köptempel.

Manufaktura är fullt av shopping,skridskoåkning, bio och disko, precissom en äkta shopping mall. Till skill-nad från deamerikanska förebildernakan man nå området med spårvagneller till fots från centrum. Dessutomär det här Lodz nya kulturella ambi-tioner syns tydligast.

Jag kryssar in på en vernissage sominviger ett lyxhotell, alldeles bredvidkonstmuseets nya lokaler. Här ser jagdet nya Polen jag kännerfrån Warsza-wa. Jag brukar fråga, lite försiktigt, omdet intefinns optimism, framtidstro pågrund avden goda ekonomin. Förhål-landevis ofta får jag undvikande, liteurskuldande svar: ”I Polen ärvi bra påatt klaga.”Jag frågar mig då om jag skaräkna degråa fasaderna som väntarpåatt lagas, eller allt det som putsats uppde senaste tjugo åren?

Jag tarden tillfälligebesökarens möj-lighet att kosta på mig hopp, och gläd-jas åt hur allt förändras förvarje gång.

Att stå på taket av ett hyreshus ochblicka ut över Lodz kan tyckas ge synför sägen. Det är grått åt alla håll.Jämnhögt. Likadana gråa hus brederut sig åt alla håll. Inga skyskrapor, ingaandra högresta tecken på den nya eko-nomin, som man kan se i Warszawa.

För tre år sedan var jag i Lodz förförsta gången, och stod där på ett tak.Innan jag åkte en andra gång, för attskriva den härartikeln, varreaktioner-na blandade från polska bekanta iSverige: ”Vad ska du skriva om? Attdet ären tråkig industristad?”sa en, enannan berättade om de museer ochgallerier jag borde se, och det var merdet jag var ute efter.

Jag vet att blicken inte säger allt ochhadehört att stadens kulturlivblomst-rar. Filmskolan har länge dragit till sigmänniskor från hela världen, ochsamlingarna av modern konst är för-nämliga. Nu avlöser kulturfestivaler-na varandra, när staden kraftsamlarför att få bli kulturhuvudstad 2016.När den här artikeln går i tryck, pågårbåde Fashion Week Poland och LodzDesign Festival.

Rent fysiskt visar Polens tredjestörsta stad inte sin särart på höjden,men på bredden. Här mitt i centrumfinns en avEuropas längsta shopping-gator. Den raka Piotrkowska är överfyra kilometerlång från norrtill söder.

Förra sekelskiftets industriboomförde med sig en kavalkad av stilar,och det var här fasaderna sattes uppför att imponera. I mitten trängs re-staurangerna och kaféerna.

Med utgångspunkt från det bedaga-de Grand Hotel finns en egen starwalkmed filmens storheterhyllade påtrottoaren, som Krzysztof Kieœlows-ki, Roman Polañski, Andrzej Wajdaoch Agnieszka Holland.

Piotrkowska är den axel man navi-gerar efter i staden. Söderut får manbege sig om man ska till filmskolan. Inorr börjar boulevarden vid Frihets-platsen, Plac Wolnoœci. Längre bortfinns de stora fabriksområdena i tegeloch magnaten Izrael Poznanskis över-dådiga palats. Och där fanns också,under kriget, gettot.

När jag reser till Lodz har jag SteveSem-Sandbergs ”De fattiga i Lodz”,den prisbelönta skildringen av sta-dens getto, i färskt minne. Underand-ra världskriget samlades stadens ju-diska befolkning där. Från början vardet endast tänkt som en anhalt förvi-dare deportation, men gettot blev enhögproduktiv industriort – enligt destyrandes hopp om att med arbetetsäkra sin överlevnad.

Gettot varmerslutet än något annati Polen, smugglingen minimal och in-get uppror förekom heller som i War-szawa. Chaim Rumkowski, ordföran-den i det judiska äldsterådet, troddesig kunna rädda sitt folk med ordningoch disciplin, men fick själv upplevahurgettot till slut tömdes närhan skic-kades till Auschwitz.

Efter att ha läst boken vill jag se dedär gatorna. Romanen ger en levandebild av den värld som var gettot – heltskild från sin omgivning. Just därförärdet intressant att komma hit, och låtadenna historia på något sätt sjunka ini sin omgivning.

Förintelsen pågickunderett fåtal år,men mitt i Europa. Offeroch förövarebodde i hyreshus, tog spårvagnen tillarbetet som stadsbor i dag. Det somverkar omöjligt att förstå kan kanskebli mer verkligt när man ser platsendär det hände, tänker jag.

Föratt komma dit vandrar jag norr-ut från Plac Wolnoœci, och där gettot

började ligger i dag en park. Jag fort-sätter upp mot bebyggelsen på andrasidan. På gatan bredvid mig häver sigen spårvagn upp mot Gamla stan, påsamma linje som då delade gettot i tvådelar. Då var gränserna bevakade ochdragna med stängsel och plank, i dagkan vi sedem markerademed vitt i ga-tan. Annars är det så att även om endel av husen står kvar, så är gettot,fem år som ändrade allt, helt borta.Med det följde det judiska Lodz.

Det som i dag minnerom det judis-ka Lodz är just minnesmärken. FrånRadegaststationen norr om gettotskickades större delen avgettots invå-nare ut mot en mestadels säker död.Endast niohundra fanns kvar då rys-sarna gick in i Lodz. I dag har ett mo-nument uppförts vid stationen, ochbakom det stårperrongen kvar. Det äröppet till vagnarna som står upprada-de som för avfart.

En bit innanförjärnvägen liggerdenjudiska begravningsplatsen, som ärEuropas största. Det är en överväldi-gande plats. Att följa huvudvägen inoch vandra mellan träden är som attgå in i en skog. Trots åratal avvanvårdär det inte bara ruiner som möter oss.De stora industrialisternas mausoleerhar börjat renoveras.

Just i Lodz hardet gjorts många bilderav det förflutna och samtida Polen.

Filmskolan i Lodz etablerades, till-fälligt var det tänkt, 1948 då Warszawafortfarande låg i ruiner. Men skolanblevkvar. Den kom att bli en samlings-punkt för fritänkare – och när de välhade lärt sig att uttrycka sig i bilder,fanns möjligheten att komma ut medförtäckta budskap.

Också konstnärer och musiker hit-tadehit, och en omhuldad historia be-rättaratt den första jazzkonserten i det

Textilindustrin gick, efter lång tillbakagång, i konkurs 1991. Hela området, som ansågs vara ett mycket viktigt minnesmärke, återinvigdes efter ett omfattande förnyelsearbete 2006. Idagär Manufaktura-området ett shopping-, kultur- och rekreationscenter.

(uttalas som engelskt”wootsh”)Staden har 745 000 invå-nare (2009), och är Polenstredje största stad (efterWarszawa och Krakow).Var en småstad fram tillbörjan av artonhundrata-let. Befolkningsmängdenökade kraftigt när stadenblev viktigt textilcentrum idet ryska tsarriket. Arbetare

och hantverkare strömma-de till från många olikaländer.Före andra världskrigethade staden en blandadbefolkning bestående avpolacker, judar och tyskar.233 000 personer, över entredjedel befolkningen, varjudar.Under kriget var Lodzockuperat av Nazityskland,som kallade stadenLitzmannstadt efter Karl

Litzmann, befälhavarensom erövrade Lodz underförsta världskriget. Sta-dens judar stängdes in i ettgetto (se separat faktaru-ta). Efter kriget fortsatte Lodzatt vara ett viktigt industri-ellt centrum, och var underen period landets andrastörsta stad.Sedan 1948 är staden säteför Polens mest berömdafilmskola, som har utbildat

det stora flertalet avPolens kända filmmakare.Lodz har i dag en ökandelogistisk betydelse. Storaföretag har lokaliserats hitpå grund av det centralaläget. 2012 öppnar två nyamotorvägsförbindelser.Nås från Warszawa medtåg på under 1,5 timme.En av de polska städersom tävlar om att bli euro-peisk kulturhuvudstad2016.

h Lodz

Vid sextioårsminnet av gettots befrielse påbörjades arbetet med att upprätta ett monument och ett museum vid Radegaststationen. Från Radegaststationen utgick transporterna frångettot till förintelselägren. Spårvagn 46 på väg söderut från det forna gettot, längs Ziegierskagatan. Linjen delade gettot i två halvor.

Inrättades i april1940 av tyska ocku-pationsmakten. Förstsom en tillfällig an-halt för vidare depor-tation, sedan som enindustriort för slav-arbete för den tyskakrigsmakten.Var det första storagettot för Polensjudiska befolkning. In-hyste judar i stadensnorra del som striktavskiljdes från restenav staden. Leddes avett äldsteråd, underordföranden ChaimRumkowski. Under kri-get mottogs ocksådeporterade judarfrån andra delar avCentraleuropa. Fanns kvar till 1944,då de kvarvarande in-vånarna deporteradestill Auschwitz. Endast900 personer fannskvar då ryssarna an-lände i januari 1945.204 000 judar pas-serade genom gettot,endast 10 000 över-levde kriget.Gettots historia ned-tecknades i “Getto-krönikan”, en slagskollektiv dagbok, somligger till grund förSteve Sem-SandbergsAugustprisbelönaderoman ”De fattiga iLodz” (2009).KÄLLOR: DE FATTIGA I LODZ,

WIKIPEDIA, NE

h Gettot

Lodz omkring1944. Vid grin-darna till ghet-tot i Lodz underandra världskri-get. FOTO: PRESSENS

BILD / SCANPIX

Chaim Rum-kowski, judiskledare för gettoti Lodz.

Agnieszka Holland, Andrzej Wajda, Roman Polanski och KrzysztofKieslowski har alla fått sin filmutbildning i Lodz.

FOTO

: SC

AN

PIX

TJECKIEN

TYSK

LAN

D

SLOVAKIEN

UK

RA

INA

VIT-

RYSS-

LAND

LITAUENSVERIGE Östersjön

100 km

Warszawa

P O L E N

SGB/TT

LODZWARSZAWA

Överst: Vid sextioårsminnet av gettots befrielse påbörjades arbetet med att upprätta ett monument och ett museum vidRadegaststationen. Från Radegaststationen utgick transporterna från gettot till förintelselägren. Boskapsvagnar ståruppställda som för avgång, som en del av museet. Ovan mitten: Det forna gettots gränser markeras med vitt. Ovan t h:Den judiska begravningsplatsen i Lodz är den största i Europa. Ungefär 160 000 människor beräknas vara begravda här.