examensarbete 15 hp socionomprogrammetkau.diva-portal.org/smash/get/diva2:343264/fulltext01.pdf ·...
TRANSCRIPT
Karlstads universitet 651 88 Karlstad
Tfn 054-700 10 00 Fax 054-700 14 60
[email protected] www.kau.se
Fakulteten för samhälls- och livsvetenskaper
Socialt arbete/Avdelning för sociala studier
Lisa Hassellund Josefina Klevbrant
”Det är bra som det är”
- En studie om hur ungdomar konstruerar kön på en
fritidsgård.
”It’s fine like this”
- A study of how young people construct gender in a youth center.
Examensarbete 15 hp
Socionomprogrammet
Termin: VT 2010
Handledare: Ulla Rantakeisu
Examinerande lärare: Mona Sundh
Sammanfattning
Syftet med studien var att utifrån en grupp tjejers och killars beskrivningar av och
uppfattningar om samspelet med andra ungdomar, personal och fritidsgårdens miljö belysa
hur det sociala könet konstrueras och upprätthålls vid en fritidsgård. I vår studie har vi valt att
analysera fenomenet utifrån ett intersektionellt perspektiv. Förutom kön, har vi också använt
social klass som analytisk kategori.
Vår teoretiska utgångspunkt har varit socialkonstruktivism. Att kön inte enbart är en biologisk
konstruktion utan också något socialt konstruerat av människor. Vi gör kön!
Ungdomarna i studien förklarade skillnaderna mellan tjejer och killar ur ett essentialistiskt
perspektiv. Till exempel att killar är mer omogna än tjejer och att tjejer är mer lydiga än killar.
Ungdomarna förklarade också att tjejer och killar var jämställda på fritidsgården. Tjejerna
upplever att de gör samma saker på fritidsgården, som vad killarna gör. Killarna tycker att
”det är roligt när tjejer vill göra det vi vill göra”. Samtidigt som killarna säger att de inte vill
göra det tjejerna vill göra. Vår tolkning är att fritidsgården är en arena konstruerad för killar
där tjejer gärna får vara med under förutsättningen att de vill göra det killarna vill göra.
Nyckelord: Kön, ungdomar, fritidsgård, socialkonstruktivism, normativ femininitet och
hegemonisk maskulinitet, maktrelationer
Abstract The aim of this study was; from a group of boys and girls description and interpretation of
interaction with other young people, personnel and the environment of the youth centre
illuminate how the social gender are constructed and maintained at the youth centre. In this
study we have tried to analyse the phenomena from an intersectionalistic perspective. Except
gender, the analytic category social class have been tried to capture.
Our theoretical standing point is social constructivism. Institutionalized structures in our
society are constructed by humans, gender is not only a biological construction it is also a
man created construction. We are “doing gender”.
The young people in our study tend to explain the differences between boys and girls through
an essentialistic point of view. For example they explain that boys are more immature and
girls are more obedient by cause of nature.
The young people also experience that boys and girls are equal at the youth centre. The girls
express that they do the same things that boys do in the youth centre. The boys tell it like this;
“It’s nice when girls want to do what we like to do”. At the same time they say that they are
not interested in joining the girls in what they like to do. Our comprehension of the young
peoples statements are that the youth centres are arenas for boys which girls are allowed to
join on the condition that they do what the boys want to do.
Keywords: Gender, adolescence, social constructivism, normative femininity, hegemonic
masculinity, power relations
Innehållsförteckning 1. Inledning.........................................................................................................................................1
1.1 Syfte/frågeställningar ................................................................................................................1
1.2 Begreppsdefinitioner. ................................................................................................................2
2. Tidigare studier inom området .........................................................................................................3
2.1 Könsskillnader i tidigt stadium ..................................................................................................3
2.2 Klass och kön ............................................................................................................................3
2.3 Uppförande och kön ..................................................................................................................4
3. Teoretiska utgångspunkter...............................................................................................................5
3.1 Kategorisering och maktrelationer .........................................................................................5
3.2 Intersektionalitet ....................................................................................................................6
3.3 Normativitet ..........................................................................................................................6
3.4 Heteronormativitet.................................................................................................................7
3.6 Homosocialitet ......................................................................................................................8
4. Metod ............................................................................................................................................9
4.1 Intervjuguide och enkät .............................................................................................................9
4.2 Informanter och urval ................................................................................................................9
4.3 Datainsamling ......................................................................................................................... 10
4.4 Bearbetning och dataanalys ..................................................................................................... 11
4.5 Trovärdighet............................................................................................................................ 11
4.6 Etiska överväganden ............................................................................................................... 12
5. Resultat och analys...................................................................................................................... 13
5.1 Kontextuell information om fritidsgården ................................................................................ 13
5.2 Ungdomarnas bakgrund ........................................................................................................... 14
5.3 Ungdomarnas beskrivningar av fritidsgården ........................................................................... 14
6. Diskussion .................................................................................................................................... 26
6.1 Resultatdiskussion ................................................................................................................... 26
6.2 Metoddiskussion ..................................................................................................................... 27
REFERENSER ................................................................................................................................. 29
Bilaga 1 ............................................................................................................................................ 31
Bilaga 2 ............................................................................................................................................ 32
Förord
Vi vill tacka alla ni som gjort vår uppsats möjlig. Tack till alla ungdomar som medverkat vid
våra intervjuer, även ett tack till personalen på ungdomsgården för ett gott bemötande och stor
hjälp vad gäller kontakten med ungdomarna. Vi är mycket tacksamma för att ni ställt upp i vår
uppsats. Vi vill också rikta ett stort tack till vår handledare Ulla som varit till ett mycket stort
stöd under vårt uppsatsskrivande. Du har varit guldvärd!
Tack!
Lisa Hassellund och Josefina Klevbrant
Karlstads universitet 2010
1
1. Inledning – I går åkte Eva och Marcus in till BB och i morse kom barnet!
– Vad blev det?
– En pojke
Samtalet, som ovan, är förmodligen att samtal som många av oss har liknande erfarenhet av.
Kanske har vi deltagit i det eller lyssnat till det. Frågan om barnets kön är primär, det är bland
det första vi förhör oss om. Vilket kön barnet har vid födseln är avgörande för hur det bemöts
och kommer att bemötas genom olika stadier i livet (se Connell, 2003). Vi föds med olika
biologiska kön men skapandet av vårt sociala kön är en pågående process och vår sociala
omgivning är avgörande för den. Kön är något som skapas från det vi föds till det vi dör
(Elvin-Nowak & Thomsson, 2003).
Det sociala konstruerandet sker på flera arenor. Till exempel i en politisk arena där debatten
formar beslut som rör kvinnor/män eller tjejer/killar. En annan arena är en officiell-
professionell arena där organisationer påverkar varandra vilket i sin tur producerar vad som är
”kvinnligt” och ”manligt”. Detta gäller de mer specifika delarna av hur socialt arbete bedrivs
samt i mötet mellan den professionella och klienten (Payne, 2008). Som socialarbetare kan
våra egna föreställningar om ”manligt” och ”kvinnligt” påverka hur socialt arbete ska
bedrivas. Till exempel så ses oftare tjejer som är sexuellt aktiva som innehavare av ett
riskbeteende än sexuellt aktiva pojkar (se Socialstyrelsen, 2006-110-7).
Genom hela vår utbildning har de analytiska kategorierna kön eller genus varit ett
återkommande tema. Vi har vid flertalet tillfällen analyserat könets betydelse utifrån olika
aspekter och många gånger diskuterat könets betydelse i relation till andra analytiska
kategorier, till exempel ålder, etnicitet och klass. När vi kom ut på praktik var en av oss vid
socialtjänsten i en mindre kommun utanför Karlstad. Vid praktikterminens slut fortsatte
denne, det vill säga Lisa, att arbeta extra vid fritidsgården i kommunen. Här väcktes intresset
för hur fritidsgården som arena är delaktig i reproducerandet och transformerandet av kön.
Ungdomar är en grupp som vi socionomer kan möta i yrket. Vi kan möta dem inom till
exempel skolan, socialtjänsten eller kanske på fritidsgården. De olika arenorna erbjuder olika
resurser och dessa resurser kan tilldelas ojämlikt beroende på vilket kön ungdomen har (se
Wester, 2003; Socialstyrelsen, 2006-110-7; Forsberg, 2002; Ambjörnsson; 2004).
Ser man till forskningen om ungdomar och kön finns det mycket som berör ungdomar och
skolan varför vi ser det som intressant att se hur ungdomar gör kön på en fritidsgård. Två
avgörande skillnader mellan fritidsgård och skola är att fritidsgården saknar skolans fasta
ramar och deltagande i verksamheten är baserad på frivillighet.
1.1 Syfte/frågeställningar Studiens syfte är att utifrån en grupp tjejer och killars beskrivningar av och uppfattningar om
samspelet med andra ungdomar, personal och fritidsgårdens miljö belysa hur det sociala könet
konstrueras och upprätthålls vid en fritidsgård.
Syftet kan preciseras i följande frågeställningar:
Hur beskriver, uppfattar och därmed reproducerar eller förändrar ungdomar kön i samspel
med varandra i tillvaron på fritidsgården?
2
Finns det skillnader och likheter i hur tjejer respektive killar beskriver samspelet med
varandra genom aktiviteter och handlingar på fritidsgården/ungdomsgården?
Finns det skillnader och likheter i hur tjejer respektive killar beskriver fritidsledarna och
miljön?
1.2 Begreppsdefinitioner I socialt arbete används klientbegreppet i stor utsträckning för att beskriva den person som
socialarbetare möter. Att använda ordet klient för att benämna de ungdomar som vistas på
fritidsgård är inte befogat. Fritidsgårdar är inte behandlande och myndighetsutövande
organisationer i den mening att man går dit i syfte att få hjälp med något. Det är en frivillig
service och tjänst. Av denna anledning kommer ungdomarna som besöker fritidsgård
benämnas som just ungdomar. Detta inte minst för att de själva ser sig som ungdomar.
Fritidspersonal benämner dem förvisso även som besökare men det är inte den term de själva
använder. Vår utgångspunkt är dessutom ungdomarnas perspektiv vilket ytterligare motiverar
valet av termen ungdomar. Vi väljer också att kalla de ungdomar vi studerar för killar respektive tjejer. Det är också den terminologi de själva använder om sig själva.
Med fritidsgård avser vi kommundrivna anläggningar dit ungdomar frivilligt kan gå för att
umgås med varandra eller bara för att ha någonstans att vara.
När vi talar om ”att göra kön” menar vi det förlopp som tjejer och killar ingår i när
reproducerar kön i samspel med varandra i sociala sammanhang (Davies, 2003). För en
utförligare beskrivning av vår analytiska utgångspunkt se kap.3. teoretiska utgångspunkter.
3
2. Tidigare studier inom området
Att hitta tidigare forskning kring ”görandet av kön” är inte svårt. Det finns en hel del
vetenskapliga artiklar och böcker som behandlar ämnet. Dock har vi valt att inrikta oss på
ungdomar på fritidsgård i kombination med konstruktion av kön och att hitta den typ av
empirisk forskning är däremot inte lika lätt. Därför har vi i sökandet av tidigare forskning
riktat in oss på hur ungdomar i skolmiljö gör kön då fritidsgård och skola ligger relativt nära
varandra verksamhetsmässigt. Även forskning rörande yngre barn är intressant för att förstå
hur människor gör och upprätthåller kön.
2.1 Könsskillnader i tidigt stadium
Davies (2003) studie handlar om hur barn i förskoleåldern förhåller sig till feministiska sagor.
Sagor där flickor är hjältar och räddar prinsar och pojkarna dansar och bär kjolar. Hon ville
genom denna forskning ta reda på hur barn tog emot och tolkade dessa sagor. Sagan
”Prinsessan papperspåse” handlar om prinsessan Elisabeth som, när hennes prins blir
kidnappad av en drake, klär sig i en papperspåse för att ge sig ut och rädda sin kärlek. När hon
till slut kommer fram och lyckas utmanövrera draken vill inte prinsen bli räddad av en
smutsig prinsessa i papperspåse. Prinsessan Elisabeth tackar då helt sonika för sig och vandrar
ensam iväg. Davies (2003) uppskattade denna berättelse och Elisabeths handlingskraft. När
hon läste denna saga för barnen mottog de den inte på samma sätt, de tyckte till och med att
prinsessan fick elaka drag när hon iklädde sig papperspåsen. Likadant kunde de tolka sagor
om pojkar som dansar och drömmer om att få bära klänning. Davies (2003) menar att detta
var deras sätt att förhålla sig till normbrytare. Pojken som dansar kan till och med förtjäna att
bli retad. För att uppnå ”rätt” status är det viktigt för barn att inte ertappas med att göra ”fel”.
Personer som inte förhåller sig ”normalt” till sitt eget kön skall straffas och retas.
Vid en observation när pojkarna leker att det brinner och de är brandmän som skall släcka
elden, springer flickorna därifrån för att inte brinna upp (Davies, 2003). En fröken föreslår att
de själva skall vara med och släcka branden, flickorna klär sig då i brandmannahjälm och ger
sig in i lågorna för att släcka elden. Pojkarna tar då till våld mot flickorna och skrämmer dem
så att de återgår till att gömma sig. Davies (2003) skriver om hur pojkar, genom att
kategorisera en flicka som just ”en flicka” gör att ”flickan” blir skyldig att identifiera sig så
som en flicka ”ska vara”. Flickan underkastar sig pojken genom att gå med på detta villkor.
Gör hon inte detta löper hon risk att bli skyldig till att inte följa normen (Davies, 2003).
2.2 Klass och kön Enligt Ambjörnssons (2004) studie finns en föreställning om vad som är ”normalt” bland
ungdomar. En föreställning om hur en normal tjej beter sig, en föreställning om hur en normal
kille beter sig. Ungdomar är ofta helt på det klara med vad de anser är manligt respektive
kvinnligt. En tjej ska exempelvis bete sig behärskat, vara omvårdande och känsliga.
Ambjörnsson (2004) skriver om hur normalitet är en blandning av hur människan är men
också en beskrivning av hur de ska vara utifrån samhället sett. Ambjörnssons studie handlar
om hur tjejer i ungdomsåren förhåller sig till normativ femininitet. Ambjörnssons slutsats är
att strävan efter att ses som ”normal” krockar med att vara både helt unik men samt idigt
precis som alla andra.
Ambjörnsson (2004) lyfter även fram vilken roll klassperspektivet har i görandet av kön.
Karakteristiska feminina egenskaper som måttfullhet, omhändertagande, att vara hänsynsfull
är inte i sig typiskt feminint utan snarare medelklasskvinnligt. Att vara tjej och arbetarklass
4
innebär att man förhåller sig till den feminina normen genom att ta avstånd från den. Ofta är
arbetarklasstjejerna medvetna om hur de bör vara för att anses som normativt feminina men
då de inte vill eller kan identifiera sig med ”normala” tjejer tar de tydligt avstånd från det
”normala” genom att bland annat vara motsatser till måttfullhet, omhändertagande och
hänsynsfulla. De tjejerna som läste Barn- och fritidsprogrammet (BF-tjejerna), företrädesvis
arbetarklasstjejer, menade att tjejerna som läste Samhällsinriktat program (S-tjejerna),
företrädesvis medelklasstjejer, var tråkiga och högfärdiga och de ansåg sig själva vara mer
”äkta” än S-tjejerna. S-tjejerna ansåg att BF-tjejerna var vulgära, sexuellt lössläppta och
omogna. S-tjejerna tog starkt avstånd från ord som ”hora”, de använde det sällan själva och
blev sällan själva kallade det. BF-tjejerna däremot fick ofta höra ”hora” om sig själva och
hanterade stigmatiseringen genom att göra ordet till sitt. De engagerade sig inte i skolaktioner
som ”Vägra kallas hora” vilket S-tjejerna gjorde (Ambjörnsson, 2004).
2.3 Uppförande och kön
Wester (2008) skriver i sin avhandling om uppförandenormer i skolan utifrån ett kön- och
maktperspektiv och menar utifrån detta att kön är något som konstrueras på olika arenor och
som ges olika uttryck. Intressant är att i studien beskrivs vissa accepterade beteenden som
elever i ett klassrum kommer undan med på grund av deras kön. Exempel på detta menar
Wester (2008) är att i skolan har killar och tjejer olika sätt de ska uppföra sig på. Killar
uppfattade sig som orättvist behandlade i studien i en mycket större grad än vad tjejerna
gjorde. I studien framgår också tydligt hur lärare behandlar tjejer och killar olika. En tydlig
sak är i en argumentation då lärare oftare tycks säga till killar i högre grad än tjejer och säger
de till en kille så skriker de högre. Även hur killar och tjejer pratar när de pratar med varandra
i skolan är en intressant iakttagelse om skillnaderna mellan kön. Tjejer har en lägre
samtalston, mildare uttryck och har färre som de samtalar med. Även hur tjejer och killar
umgås på skolan tydliggör Wester (2008) i sin studie. Killar knuffas och bråkar med varandra
medan flickorna gör mer stillsamma saker såsom sitter och pratar med varandra. Eleverna
själva håller med om detta och uttrycker att om det någon gång blir bråk i skolan så är det
killarna som bråkar och att killar i större utsträckning bryter mot regler i skolan än tjejer gör
(Wester, 2008).
Vidare menar Wester (2008) att pojkar uppfattas som störande och genom förväntan från
personal och kamrater skapar och återskapas en traditionell maskulinitet som pojkarna lever
upp till. Pojkar förväntas agera på ett visst sätt, ofta som störande och högljudda. Pojkar
kommer i och med detta undan med ett sådant beteende för att de förväntas vara på ett visst
sätt medan om flickor skulle utöva ett sådant beteende skulle en betydligt mindre förståelse
för det finnas.
5
3. Teoretiska utgångspunkter Vi kommer att utgå från att kön är något som är socialt konstruerat, vilket även framgår av
inledningsavsnittet. Här avser vi att fördjupa vårt resonemang. Med socialt konstruerat menar
vi att det inte är individens biologiska egenskaper som ligger till grund för skapandet av vad
som är manligt och kvinnligt, utan att det föränderliga sociala samspelet mellan grupper blir
avgörande för vad som anses manligt respektive kvinnligt. Människan förstår och ser sig själv
genom andra (Magnusson, 2002). Vi har alltid ett kön, inte bara det biologiska könet utan
även det sociala könet, vilket vi aldrig kan ”lägga undan” och alltid kommer att kategoriseras
utifrån. Görandet av kön sker i olika sammanhang, som familj, dagis, skola, arbetsliv,
äldreomsorg och så vidare (Elvin-Nowak & Thomson, 2003). Vår utgångspunkt kommer
således vara ”doing gender” och socialkonstruktivismen.
Varför och hur det kommer sig att ”man blir” man eller kvinna finns det olika sorters
forskning kring. Att se kön ur ett socialkonstruktivistiskt perspektiv är att se och uppleva det
som något socialt konstruerat. Att se sitt kön skapas i ett socialt samspel med andra. Du
upplever och identifierar dig genom andra människor (Barlebo – Wenneberg, 2001).
”Den sociala ordning vi alla till vardags uppfattar som naturlig och oproblematisk kan problematiseras genom att vi frågar oss hur den är
möjlig. En social ordning är inte något som bara finns där utan den är
skapad och den skapas ständigt på nytt igen”
(Barlebo - Wenneberg, 2001, s. 69)
En person kan ha både manliga och kvinnliga sidor och intressera sig för aktiviteter som
traditionellt sett ses som en aktivitet endast ena könet bör ägna sig åt. Det är den sociala
ordningen som avgör om en person blir betraktad som till exempel ”kvinnlig” eller
”okvinnlig”. Detta beroende på om personen handlar på ett sätt som överensstämmer med den
sociala ordningen (Barlebo - Wenneberg, 2001).
3.1 Kategorisering och maktrelationer
Enligt Eriksson-Zetterquist och Styhre (2006) innebär kategorisering att placera in
upplevelser, intryck, människor eller objekt i olika fack vilka hjälper oss i skapandet av
mönster som vi därefter kan agera utefter. Att kategorisera hjälper oss att skapa trygghet i
form av att känna igen oss i andra. Detta gör även att olikheter och skillnader kan påvisas
gentemot andra människor och kan skapa föreställningar om olikheter, i detta fall mellan kön.
Genom kategorisering upprätthåller vi våra stereotyper om kön (Eriksson - Zetterquist &
Styhre, 2006).
Genom att vi kategoriserar gör vi även skillnader, vi skapar olikheter. Dessa olikheter används
även för att göra ojämlikhet (Schwalbe, 2008). Schwalbe (2008) menar att kategorisering och
kategoriseringsprocesser finns för att förklara maktrelationer. Genom kategoriseringen
namnger vi, till exempel kvinna-man, och drar gränser, vi-dem. Genom tiderna har ojämlikhet
skapats och skapas genom stöld, utpressning och utsugning. De som vinner på ojämlikheten
vill även dölja den, därför kan det vara svårt att upptäcka ojämlikhet, men skapandet och
upprätthållandet sker i vardagen där alla är med och skapar ojämlikhet genom triviala rutiner.
När vi kategoriserar för att skapa ojämlikhet, skapar vi även en norm. Vi avgör vilket kapital
som anses vara det rätta (Schwalbe, 2008).
6
Karlsson (2003) anser att dessa skillnader inte på något sätt förklarar eller försvarar den över-
och underordning som faktiskt finns mellan könen och att den sociala konstruktionen av kön
är en bidragande del i detta.
Hirdman (2003) menar att det finns tre renodlade ingångspunkter för att förklara kvinnors
positioner. Kvinnan som ”icke existerade”, något som till jämförelse med mannen är formlös,
endast en skugga som existerar vid sidan av mannen. Denna ingångspunkt ligger som grund
för de övriga. Den handlar om osynliggörandet av kvinnan. Den andra ingången förklarar
kvinnan som en ofullgången man, där mannen är normen och kvinnan är avvikaren. Mannen
är idealet och innehavaren av det rätta kapitalet vilket kvinnan saknar. Den tredje
ingångspunkten handlar om kvinnan som motsats till mannen. Till exempel; mannen som den
starke och kvinnan som den svage. Ingångspunkten, med kvinnan som en ofullgången man,
får även en ytterligare dimension där kvinnan inte bara är ofullgången utan dessutom
annorlunda. Med denna ingångspunkt kan rollfördelningar synliggöras, i och med att kvinnor
och män är olika så tillskrivs de olika egenskaper och olika uppgifter. Till utgångspunkten att
kvinna och man är olika finns även uppfattningen att de borde vara olika (Hirdman, 2003).
Dessa tre ingångspunkter, menar Hirdman, att man kan lyssna efter när man vill studera kön.
Kvinnan som jämte mannen är osynlig. Kvinnan, som för att existera, måste efterlikna
mannen, samt kvinnan som är motsats till mannen. Vi finner dessa, som Hirdman kallar dem,
tre ackord intressanta analytiska aspekter att anlägga i vår studie.
Föreställningen om hur en kvinna/man borde vara för oss tillbaka till Schwalbes (2003)
resonemang om norm och avvikare. Genom att vi har en föreställning om hur det borde vara
så identifierar vi även det som avviker. Föreställningen om hur en kvinna/man ska vara ger
oss inte bara föreställningen om att kvinnan ses som avvikare till mannen utan även som
avvikare inom det egna könet vilket leder oss över till begreppet intersektionalitet.
3.2 Intersektionalitet
Begreppet intersektionalitet är centralt i studier av kön då det synliggör behovet av att ta fasta
på att kvinnor och män inte är homogena och därmed inte kan kategoriseras utifrån en enda
analytisk kategori. Människors olikheter kan bero på en rad olika faktorer som samspelar med
och kan påverka varandra (Eriksson-Zetterquist & Styhre, 2007).
Även om vi i vår intervjusituation skapat ganska homogena grupper, med tanke på ålder och
kön, kan vi inte enbart luta vår analys emot att de är tjejer respektive killar. Olikheter och
även likheter i intervjupersonernas svar måste analyseras med en intersektionell ambition. Vi
måste ta hänsyn till att flera faktorer samspelar och påverkar varandra, i vårt arbete avser vi
främst att beakta kön och social klass.
3.3 Normativ femininitet och maskulinitet
Normer är beroende av sammanhang, plats och tid. De konkurrerar, samverkar eller existerar
parallellt med varandra. Normerna är beroende av kategorier, olika normer gäller för hur en
kille skall uppföra sig jämfört med hur en tjej skall uppföra sig. Även klasskillnader, etniska
skillnader med mera förekommer inom könen. Därför kan en hierarki inom normerna existera
(Ambjörnsson, 2004).
Ambjörnsson (2004) försöker ringa in normativ femininitet genom att belysa egenskaper som
måttfullhet, kontroll, inlevelseförmåga, tolerans, försiktighet, omhändertagande och empati.
Vidare menar även Ambjörnsson att dessa egenskaper även skall kombineras med
självständighet, att vara aktiv och intelligent, då kvinnans roll som hemmafru förändrats till
7
att även innefatta arbetsliv och karriär. Självständigheten skall dock alltid ställas i relation till
mannen, mannen i parrelationen skall vara den som ”lyckas bäst”.
Intressant är även Ambjörnssons (2004) iakttagelse att dessa normer förstärks ytterligare i
närvaro av killar. Då tjejerna, när de var själva med varandra, kunde vara högljudda, skratta
högt och så vidare, intog de en betydligt passivare roll i närvaron av killar (Ambjörnsson,
2004).
Normativ manlighet har en annan innebörd än mannen som norm. Normativ manlighet
innebär förhållningssätt till hur man bör och skall vara för att uppfattas som manlig
(Johansson, 2005).
Connell (2003) har introducerat begreppet hegemonisk maskulinitet vilket han menar är det
dominanta sättet att vara man på. Ett annat ord för hegemonisk kan vara ”ledande”. I
samhällets könsmaktsordning spelar den hegemoniska maskuliniteten en avgörande roll. Den
hegemoniska maskuliniteten innebär inte en grupp killar som uppnått en större fysisk styrka
än andra killar. Det avgörande för vad som ses som hegemonisk manlighet växer fram ur
samhället som en social form av hur mannen ska bete sig och se ut för att ses som en ”riktig
man”. Hur det framställts ur media kan vara en avgörande faktor och exempelvis på
hegemonisk maskulinitet kan vara en idrottsman, eller en skådespelare. Connell (2003) menar
att den hegemoniska manligheten inte en gång för alla given utan står hela tiden i förändring
beroende på samhällstrukturer och andra faktorer som kan påverka. Makten är ojämnt
fördelad bland killar. Den hegemoniska maskuliniteten bidrar till att män som uppnått den är
överordnade andra män och kvinnor. En annan kategori manlighet som Connell (2003) tar
upp är den underordnande med vilken han menar är killar som dömts ut som feminina eller
otillräckligt manliga, det vill säga alla uppnår inte den hegemoniska maskuliniteten (jmf
Ambjörnsson, (2004) om medelklasstjejer som den kategori tjejer som står närmast den
normativa femininiteten). De olika formerna av maskulinitet kan användas för att förstå hur
makt och könsaspekter påverkar varandra i ett samhälles könsordning. Som tidigare nämnt
behöver det inte vara den starka fysiska kroppen som mannen ska ha för att uppnå den
hegemoniska manligheten utan det är samhällets sociala strukturer som är avgörande för den
(Connell, 2003).
Johansson (2005) skriver liksom Connell också om den ”hegemoniska maskuliniteten” och
menar att genom skapandet av maskulinitet skaffar sig pojkar en överordnad position
gentemot flickorna, en anledning tycks vara pojkarnas kontrollbehov. Kontrollbehovet ska
innefatta dels att känna en överlägsenhet och kontroll över flickorna, men också för att själva
känna kontroll över sina egna känslor och att hålla in med exempelvis smärta. Att därför inte
gråta när pojkar gör sig illa blir en symbol för tuffhet, andra egenskaper som kännetecknas
som manliga är styrka, mod och atletisk skicklighet. Den normativa maskuliniteten skapas
alltså genom en förförståelse för hur en man bör vara men ger också uttryck för den
maktordning som är skapat utefter kön där mannen ses som den överordnade och kvinnan
som den underordnade (Johansson, 2005).
3.4 Heteronormativitet Heteronormativitet är en underförstådd ordning där kvinna - man är varandras motpoler och
antas existera i förhållande till varandra. Att vara kvinnlig innebär att inte vara man och
tvärtom (Ambjörnsson, 2004). Samhället är uppbyggt på föreställningen om
hetronormativiteten, en familj består av mamma, pappa och barn. Verkligheten ser förstås
annorlunda ut men bilden av ”hetrofamiljen” lever som ett ideal. Det heterosexuella
8
förhållandet kan tjäna som förstärkare till maskulinitet och femininitet. Genom att utföra
handlingar som stämmer överens med föreställningar om maskulinitet och femininitet stärks
föreställningar om man och kvinna (Johansson, 2005).
3.6 Homosocialitet Killars umgänge med andra killar sker i största utsträckning i ett eller flera gäng eller
gruppbildningar. I dessa grupper sker killars könssocialisation till stor del. Gruppernas eller
gängens strukturer påminner om samhällsinstitutioners uppbyggnad med tydliga
maktfördelningar, konkurrens, specifik rollfördelning samt krav på individens rationella
handlande och känslomässiga maskerande (Lalander & Johansson, 2008).
Lalander och Johansson (2008) menar att killgruppernas gränser för intimitet är oftare
starkare reglerad än tjejernas. Till skillnad mot tjejerna så är det endast i speciella situationer
som fysisk kontakt, i form av till exempel kramar tillåts inom gruppen. Dessa tillfällen kan till
exempel vara vid sportsliga evenemang. Killgruppens intimitet är en strikt reglerad form av
intimitet som kan beskrivas som homosocialitet. Inom killgruppen söker man i första hand
bekräftelse av varandra. Homosocialiteten syftar till att skapa gemenskap inom gruppen, att
dra en tydlig gräns mot omgivningen. Det blir en balansakt att skapa intimitet i gruppen,
samtidigt som killarna värjer sig mot en allt för intim samvaro med varandra. Intimitet är
starkt förknippat med femininitet (Lalander & Johansson, 2008). Tjejers, till skillnad från
killars, umgänge sker oftast i par. Tjejernas homosociala samvaro tar sig ofta uttryck genom
intim bekräftelse. Tjejernas samvaro med varandra saknar de samhällsinstitutionella
strukturerna som förekommer hos killar (Lalander & Johansson, 2008).
9
4. Metod Studiens syfte är att utifrån en grupp tjejer och killars beskrivningar av och uppfattningar om
samspelet med andra ungdomar, personal och fritidsgårdens miljö belysa hur det sociala könet
konstrueras och upprätthålls vid en fritidsgård. Utifrån vårt syfte kommer vi i detta avsnitt att
klarlägga och motivera valet av metod och de redskap som vi använt för att bygga upp
studien. I detta avsnitt redovisas även vilka som deltagit i studien, hur insamlingen av empirin
genomfördes samt vilka tillvägagångssätt som ligger till grund för analysen och bearbetningen
av det insamlade materialet.
Vi har valt att studera fenomenet genom en kvalitativ metod. Vår avsikt var att utgå från
ungdomarnas egna beskrivningar. Ungdomarnas beskrivningar ansåg vi bäst kunna fånga
genom en kvalitativ metod. Som tidigare nämns växte vår uppsats fram i och med att vi hade
en förförståelse kring görandet av kön på fritidsgård. Därför har vi i metoden delvis antagit ett
hermeneutiskt inspirerat tillvägagångssätt. Kvale (2009) skriver om vikten av författarens
tidigare kunskap och erfarenheter då texten enligt ett hermeneutiskt tillvägagångssätt ska
förstås utifrån egna erfarenheter och egna referensramen.
Vi hade många tankar och funderingar kring görande av kön på en fritidsgård innan vi
påbörjade uppsatsen. Vår förförståelse kring hur kön konstrueras på en fritidsgård är att killar
och tjejer utövar aktiviteter på olika sätt, uppträder olika och använder fritidsgården på olika
sätt. Vi har även haft tankar kring hur personal omedvetet beter sig och tilltalar tjejer och
killar olika beroende av kön. Personal kanske oftast väljer att inte säga till en tjej som brutit mot någon regel på samma sätt som de skulle ha sagt till en kille.
4.1 Intervjuguide och enkät
Halvstrukturerade intervjuer innefattar olika teman och förslag till frågor. Frågorna kan
omformuleras eller byta ordningsföljd för att på ett flexibelt sätt följa med i
intervjupersonernas berättelse (Kvale, 2009). Vårt val av en halvstrukturerad intervju har två
skäl. Vi ville ha styrning i vilka områden som skulle beröras under intervjun samtidigt som vi
ville vara flexibla att följa upp det som sades av intervjupersonerna.
Vi arbetade tillsammans fram en intervjuguide (se bilaga 2). Intervjuguiden formades efter
teman som vi utgick från i intervjusituationen. De teman vi strukturerade vår intervjuguide
utefter var miljö/lokaler, fritidsgårdens sociala miljön aktiviteter och personal.
Då vi har utgått från fler perspektiv såsom social klass och kön var det av vikt att ta reda på
vad ungdomarnas föräldrar arbetade med samt vilket gymnasieprogram ungdomarna gick.
Detta för att i analysen kunna ställa dessa faktorer i relation till intervjusvaren. Vi tog hänsyn
till att det kan vara känsligt att svara på frågan om föräldrars arbete inför en grupp med andra
ungdomar, därför valde vi att ställa den frågan i en enkät. I enkäten hade vi sex frågor rörande
ungdomars bakgrund (se bilaga 1).
4.2 Informanter och urval
Som ett första steg i urvalet valde vi ut en fritidsgård i Värmland. Fritidsgården är belägen i
en kommun med ca 15 000 invånare. Kommunen är vad man kan kalla en bruksort.
Fritidsgården vänder sig till unga människor i åldern 11-19 år. Vi har valt att studera
ungdomar i åldern 15 – 17 år genom att göra fokusgruppsintervjuer.
10
I ett andra steg beslöt vi oss att genomföra två fokusgruppsintervjuer. För att lättare upptäcka
skillnader och likheter i svaren från tjejer och killar valde vi att intervjua tjejer och killar var
för sig. För att upptäcka skillnader och fokusera på gemensamma erfarenheter inom gruppen
är det viktigt att forma så homogena fokusgrupper som möjligt, detta avser förstås kön men
även ålder, klass, etnicitet och så vidare (Malterud, 2009). Vi försökte således skapa ålder och
könsmässigt homogena grupper.
I ett tredje och sista steg gick vi själva runt på fritidsgården och tillfrågade unga killar och
tjejer. Det var svårt att få ihop ungdomar villiga att ställa upp samt att de dagar vi spenderade
på fritidsgården var det väldigt få ungdomar där. Vi märkte ganska fort att intresset för att
delta var litet, nästan obefintligt från tjejernas håll medan killarna var lätta att få kontakt med
och villiga att delta. Samma dag som vi var på fritidsgården bestämde vi intervju med killarna
och med tjejerna bestämde vi träff veckan efter. När vi väl hade fått kontakt med ungdomarna
berättade vi vårt syfte med uppsatsen, vad den skulle handla om samt att ett deltagande var
frivilligt. Intervjuerna med ungdomarna genomförde vi på fritidsgården där de delgav oss
deras beskrivningar av och uppfattningar om samspelet med andra ungdomar, personal och
fritidsgårdens miljö.
Inför intervjun pratade vi med fritidsledarna. Vi fick grundläggande information om
fritidsgården, bland annat om organisationen och personalgruppen men också om öppettider,
antalet ungdomar som besöker fritidsgården, deras ålder, social klass samt könsfördelning.
Fritidsledarnas perspektiv på ungdomarna fann vi intressant och relevant. Därför beslutade vi
oss även för att delvis inkludera deras beskrivningar av verksamheten som en kontextuell
information om fritidsgården (se 5.1).
4.3 Datainsamling
Då vi båda närvarade vid intervjuerna så utsåg vi en av oss till moderator, det vill säga den
som ledde intervjun, och en av oss satt bredvid och dokumenterade. Då fokusgruppintervjuer
kan medföra att moderatorn tappar kontroll över intervjuns förlopp (Kvale, 2009) ansåg vi att
det var bra en av oss hade fokus på vad som verkligen blev sagt. Vi valde också att spela in
hela intervjuerna med en bandspelare som vi sedan transkriberade, det vill säga överförde tal
till text.
I fokusgruppsintervjuer är sammansättningen vanligen 5-8 informanter, där de samtalar med
varandra i en till två timmar under ledning av en moderator. Moderatorns uppgift är att
”styra” samtalet så att de förutbestämda temana belyses samt att se till att alla får komma till
tals. Fokusgrupper är lämpliga när vi vill lära oss mer om erfarenheter, förhållningssätt eller
få synpunkter i en miljö där många människor interagerar (Malterud, 2009).
Innan själva intervjusituationen valde vi att genomföra enkäten. Vid vår första intervju deltog
fyra stycken killar från fritidsgården. De var mellan 15-17 år. Vid vår andra intervju deltog tre
stycken tjejer som var 16 och 17 år.
Fokusgruppintervju har valts då vi menar att ungdomarna lättare kan prata om de kan ”spinna
vidare” på varandras tankar. Samtidigt kan vi inte utgå från att de har så mycket att säga om
våra valda samtalsteman. De kanske inte har reflekterat över ungdomsgården på det sättet som
vi ville prata med dem om. En halvstrukturerad fokusgruppintervju ger oss mer möjlighet att
styra samtalet (Kvale, 2007).
Vi valde att genomföra intervjuerna i ett lugnt rum inne på fritidsgården. Enligt Kvale (2009)
är det bra om intervjupersonerna känner sig trygga och hemma på den plats de blir
11
intervjuade. Vi informerade killarna om de fyra etiska huvudkraven på forskningen samt vilka
vi var och varför vi var där innan vi startade upp. Det kändes naturligt att utföra intervjuer på
en plats där ungdomar kände igen sig och kände sig trygga. Intervjuerna genomfördes under
en timma med respektive grupp.
När det sedan var dags att intervjua tjejerna stötte vi på en svårighet vad gäller antalet. Från
början var fem tjejer intresserade att delta i intervjun men när vi väl skulle genomföra
intervjuerna så var tre tjejer på plats på fritidsgården och ville ställa upp. Tjejerna fick, liksom
killarna, svara på enkäten innan intervjun och vi berättade om de fyra etiska huvudkraven
samt varför vi var där.
Vi träffade de fyra fritidsledarna som arbetar vid fritidsgården. De presenterade sig, visade oss
runt och delgav oss viss information utifrån vårt ämne. Det vi fann intressant för vår studie
skrev vi minnesanteckningar om direkt efter våra samtal med fritidsledarna. Utifrån dessa
anteckningar har vi valt att delvis inkludera fritidsledarnas perspektiv i en kontextuell
information om fritidsgården vilket redovisas i resultatdelen.
4.4 Bearbetning och dataanalys
Efter datainsamlingen avlyssnades banden med intervjuerna varpå vi transkriberade
materialet. Det transkriberade materialet lästes igenom några gånger och vi tog ut teman efter
hur informanterna svarade. Vi systematiserade informanternas svar utifrån valda teman för att
kunna urskilja mönster för när våra informanter svarade på ett visst sätt (jmf Malterud, 1998).
De teman vi valde utifrån intervjumaterialet var miljö i lokaler, aktiviteter, regler och
personal. Utifrån dessa teman valde vi sedan citat som kunde visa exempel på hur
informanterna svarat utifrån temat. Att vi använde oss av många citat var för att illustrera
informanternas beskrivningar av och uppfattningar om samspelet med andra ungdomar,
personal och fritidsgårdens miljö. Vi hade i tankarna vikten av att vi genom intervjuerna
skulle få med mycket material så att vi sedan kunde analysera detta utifrån olika aspekter och
därför valde vi tidigt en stadig teorigrund. Kvale (2009) menar att risken om man inte väljer
teoretisk utgångspunkt förrän man ska analysera sitt textmaterial är att det blir svårt att göra
relevanta tolkningar av materialet. Vi arbetade även aktivt för att inneha ett objektivt
förhållningssätt gentemot intervjupersonerna, så att vi inte skulle påverka dem av våra egna
åsikter eller dylikt. Det finns en risk att detta i så fall speglas i intervjuerna, men vår
förhoppning är att vi lyckats.
4.5 Trovärdighet Att studien innehar validitet innebär att man i studien undersökte det som det var tänkt att
man skulle undersöka från början och att den genomförts så som det var tänkt innan (Kvale,
2009). Vi har hela tiden gått tillbaka och kontrollerat att vårt syfte stämmer överens med det
som vi i intervjuer fått fram. Syftet har hela tiden hängt med oss i bakhuvudet så att vi inte på
något sätt skulle sväva iväg från ämnet vilket är lätt att göra om man inte hela tiden är på det
klara med vad som ska undersökas. Även i val av våra teorier har vi varit noggranna för att de så väl som möjligt ska ge svar på vårt syfte så att vi undersöker det som var tänkt.
Reliabilitet handlar om informanternas talan framförts på det sätt som de ursprungligen var
tänkt som. Att forskaren använder informanternas berättelser precis som de var på det
ursprungliga sättet. För att säkerställa reliabiliteten har vi noggrant valt att beskriva
informanternas berättelser i form av citat istället för att med våra egna ord återberätta vad som
sades. Man bör även ha med i åtanke hur mycket material man har i sin studie. Vi anser oss ha
fått tillräckligt med information från ungdomarna för att på ett gott sätt kunna försvara vår
uppsats och våra valda teorier (Kvale, 2009).
12
Att en studie har generaliserbarhet innebär att studien går att överföra på hur det generellt ser
ut i samhället, det vill säga, hur väl materialet stämmer överens med majoriteten. Vanlig kritik
mot intervjuer som metod är att det är för få personer som är inblandade för att kunna
generalisera. Men vår avsikt var inte att generalisera utan att genom beskrivningar och
uppfattningar från ungdomar försöka förstå hur enskilda människor kan vara med i görandet
av kön. Vårt material är inte tänkt att kunna gälla för fritidsgårdar generellt utan vi är bara
intresserade av intervjupersonernas beskrivningar och uppfattningar. Då tiden är begränsad
kan inte studien vara så omfattande att vi med hjälp av intervjuer kan hinna med alla personer
som finns på fritidsgården, således kan resultaten inte ens generaliseras till att gälla denna
specifika fritidsgård.
4.6 Etiska överväganden
Vi har under hela studiens gång haft forskningsetiska rådets (2002) krav med oss att jobba
utefter. Det finns fyra huvudkrav när det gäller forskning. Dessa fyra är informationskravet,
samtyckeskravet, konfidentialitetskravet och nyttjandekravet (Vetenskapsrådet, 2002).
En rekommendation från forskningsetiska rådet är även att de studerade skall få tillgång till
studien. Vi har informerat deltagarna att uppsatsen kommer att publiceras elektroniskt och har
även som ambition att besöka fritidsgården när uppsatsen är klar för att överlämna ett
exemplar eller alternativt skicka den till fritidsgården så att alla får tillgång till den.
Det första vi gjorde när vi träffade ungdomarna var att informera dem om vilka vi var, vad vi
skulle göra och varför. Vi informerade dem även enligt informationskravet om att deltagandet
är helt frivilligt, att de när som helst har rätt till att avbryta sin medverkan och att de inte
behövde svara på alla frågor utan hade rätt att sitta tysta.
Vi har gjort en ålderavgränsning av etiska skäl, ungdomarna i vår studie är över 15 år. Detta
för att inte behöva gå till målsman och be om godkännande för att deras barn ska få delta i
studien. Är ungdomar över 15 år anses de som mogna nog att själva fatta ett sådant beslut.
Samtycket till medverkan inhämtades alltså ifrån ungdomarna själva. Vi klargjorde även att
ungdomarna bestämmer själva om hur länge och på vilka villkor de ska medverka i intervjun.
Det fjärde kravet innebär att de uppgifter vi fick av ungdomarna endast kommer användas i
denna uppsats och kommer inte vara tillgängliga för någon annan enligt nyttjandekravet.
Vi har under hela skrivandets gång haft i åtanke att materialet ska inneha konfidentialitet
vilket innebär att all information som kan röja deltagarnas identitet inte kommer blottas.
Deltagarnas identiteter kommer att vara omöjliga att röja för allmänheten.
Bandinspelningen som gjordes har, som vi även informerade om, endast avlyssnats av oss. Vi
informerade ungdomarna om att den som eventuellt, förutom oss, skulle lyssna på
inspelningen var vår handledare. Ingen av ungdomarna hade några invändningar emot detta.
Förutom vi är det bara ungdomarna själva som vet vad som har sagts i intervjun. Det är upp
till dem om de väljer att röja sina identiteter när studien är klar. Vi bedömer det dock som att
de hela tiden varit medvetna om att denna risk har existerat och att de själva har kunnat
”censurera” sina svar inför gruppen. Samtidigt så uppfattar vi att de områden vi berört i
intervjun inte har varit personligt exponerande, utan både tjejerna och killarna har gett svar
som av oss uppfattats som om de vore allmänt vedertagna och relativt giltiga för hela
gruppen.
13
5. Resultat och analys Att upptäcka vilka genusmönster och strukturer vi själva är med och upprätthåller kan vara
svårt. Att tolka det som ligger en nära och som man står mitt i kräver en hel del. Det är lättare
att studera på håll. Schwalbes (2008) resonemang, där avvikaren också accepterar sin position
som avvikare i en ojämlik relation, att normen kan behålla sin maktposition då mönster och
handlingar osynliggörs och institutionaliseras i vardagliga rutiner och görande, kan vara en
del av förklaringen till varför det är svårt att upptäcka ojämlikhet i mönster man själv är med
och skapar. Kulturer som man själv inte deltar i kan vara lättare att studera och upptäcka
ojämlikhet i då man själv inte deltar för att upprätthålla mönster. För att syna sina egna
mönster krävs att man inte ser saker som självklara utan att man ständigt ifrågasätter sådant
som man tidigare sett som självklara. Detta innebär för vår studie att ungdomarna själva inte
har tillgång till de teoretiska glasögonen som krävs för att upptäcka görandet av kön i
vardagen. På frågan om de tycker att det är skillnad mellan tjejer och killar blir svaret i
huvudsak nej. Att det visserligen finns skillnader men att de i så fall mest handlar om att man
är olika, inte om att man gör olika.
5.1 Kontextuell information om fritidsgården
På fritidsgården för personalen statistik över hur många tjejer respektive killar som besöker
fritidsgården. Fritidsledarna uppger att det inte förs så frekvent utan när de kommer ihåg att
göra det. Könsfördelningen är ungefär att 40 procent av besökarna på fritidsgården är tjejer.
Detta är enligt fritidsledarna en ganska hög andel med tjejer som besökare om de jämförde
mot andra fritidsgårdar. Detta är nästan identiskt med vad Lisa fick höra när hon gjorde sin
praktik på en annan fritidsgård i en annan kommun. Som vi uppfattar fritidsledarna i frågan
om könsfördelning är att de anser att den är relativt jämn. Att tjejer är i minoritet försvarar de
med att denna fritidsgård i jämförelse med andra fritidsgårdar har mer besökare som är tjejer.
I stället för att reflektera över varför de har mindre tjejer som besöker fritidsgården håller de
detta faktum ifrån sig genom att jämföra sig med andra som har en ännu mer ojämn
fördelning. Att det sedan finns två fritidsgårdar i Värmland där fritidsledarna uttrycker sig på
samma sätt, ”vi har en jämnare och bättre fördelning än andra även om den är ojämn”, ger
oss tankar om det finns kanske ännu fler som försvarar fördelningen på samma sätt. Vi
kommer längre fram i resultatet se hur killarna försvarar den ojämna fördelningen genom att
ge uttryck för att det tycker att ”det är bra som det är” och kanske tycker även fritidsledarna
något liknande om fördelningen, ”det är bra som det är då vi har en jämnare och därmed
bättre fördelning av kön än andra fritidsgårdar”. Något som är bra som det är engagerar inte
till förändring.
En fritidsledare delger oss även en intressant iakttagelse av klassperspektivet på fritidsgård.
Han uppger att det förekommer ungdomar av så väl arbetarklassbakgrund som
medelklassbakgrund men att medelklassungdomar besökte fritidsgården oftast på helger
medan arbetarklassungdomar besökte fritidsgården alla veckans dagar. På veckodagarna hade
medelklassungdomarna ofta andra aktiviteter. Fritidsledarna var även noga med att påpeka att
de bemöter ungdomarna på samma sätt och att de inte gör skillnad mellan killar och tjejer.
Vid fritidsgården finns det bland annat en lokal där ungdomarna kan spela instrument och
repetera låtar tillsammans, replokalen var belägen i en intilliggande byggnad.
14
5.2 Ungdomarnas bakgrund Killarnas mammor arbetar som lärare, sekreterare, vårdbiträde och frisör. Deras pappor
arbetar som svetsare, sjukskötare, kyrkogårdsvaktmästare och driver eget företag. Två av
killarna läser industriprogrammet på gymnasiet, en går det individuella programmet och den
fjärde går på högstadiet. Alla killarna besöker ofta fritidsgården. I intervjun uppger dem att
anledningen till att de besöker fritidsgården är i huvudsak för att träffa andra och umgås.
Tjejernas mammor arbetar inom industri, som undersköterska och på behandlingshem. En
pappa är idrottslärare, en annan arbetar utomlands och den tredje besvarade inte frågan.
Tjejerna gick på gymnasiet och läser yrkesprogram så som handel, omvårdnad och barn och
fritid. En av tjejerna uppger att hon ofta besöker fritidsgården, en svarar att hon 0-2 gånger i
veckan besöker fritidsgården och den tredje tjejen att hon någon dag varje vecka besöker
fritidsgården. Vår slutsats är att de regelbundet besöker fritidsgården. Tjejerna uppgav i
intervjun att anledningen till att de besöker fritidsgården är för att umgås, träffa kompisar och
spela biljard.
5.3 Ungdomarnas beskrivningar av fritidsgården
Den fysiska miljöns betydelse
Killarna beskriver den fysiska miljön på följande sätt:
De flesta rummen fyller ju lite mer en funktion. Köket, där är ju datorerna. Men det är ju ett biljardbord, du har en filmhörna. Du har tv-spelshörnan. Men tv-
spelshörnan är ju inte så jävla rolig va. Men alltså, när den är igång så.
Killarna menar att det som är bra med fritidsgården är att alla rum har en funktion. De nämner
tv-spelshörnan, biljardbordet, filmhörnan och köket för där finns det datorer. De kommenterar
alla lokalerna men har inga större invändningar. Dock påpekar de att tv-spelshörnan inte är
rolig då tv-spelet är trasigt. De upplever att fritidsgården var en lugn och skön plats, men
också att de är nöjda med fritidsgården som den är. När de ombads att fantisera fritt om hur de
ville ha deras fritidsgård var de alla eniga om det svar som en av killarna snabbt gav:
Nej, men jag tycker det är bra. Man kan inte ha för höga förväntningar heller.
På frågan om hur de upplevde den fysiska miljön på fritidsgården svarade tjejerna såhär:
Jag tycker det är ganska bra. Alltså det är ju inte så jättestort, med det är ju ganska
stora rum. Alla får ju plats.
Tjejerna tycker att det som är bra med lokalerna är att alla får plats och att det finns ganska
mycket att göra. De tycker också att det är trevliga och mysiga lokaler. Vidare nämner de att
de är nöjda med fritidsgården. Något alla tjejer påpekar är att det är viktigt på en fritidsgård
att alla får plats. Det är något som alla tre tjejer betonar som en viktig punkt.
Det som framgår av killarnas respektive tjejernas berättelser om den fysiska miljön är att
killarna poängterar funktioner och aktiviteter som viktiga för fritidsgården. Detta medan
tjejerna poängterar fritidsgårdens funktion för att upprätthålla den sociala samvaron som
viktigast. Tjejerna nämner att fritidsgården är bra då det finns ganska mycket att göra där.
Däremot framgår det inte om det är aktiviteter som de syftar på eller att det finns många att
umgås med där.
15
Westers (2003) studie om uppförandenormer i skolan, där tjejerna är stillsamma och samtalar
med varandra och killarna rör sig genom rummet genom att skoja och bråka med varandra
visar på liknande mönster om vad tjejer respektive killar uppmärksammar och sätter värde på.
Tjejernas sociala samvaro upprätthålls genom att till stor del samtala, medan killarnas sociala
samvaro sker genom aktiviteter.
”Har man ingen idrott så går man hit”
Alla killarna är överens om att de går till fritidsgården för att ha något socialt att göra, för att
ha ett socialt umgänge där. Killarna menar att om man inte har någon idrott eller ett
fritidsintresse att sysselsätta sig med är det till fritidsgården som man går. Killarna ser
fritidsgården som en trygg plats att vända sig till, exempelvis om de bråkat med föräldrar så är
det till gården de går för att få prata ut eller bara vara.
Finns kanske inte mycket mer här [på fritidsgården] men. Finns ändå nått att göra.
Det är idrotta, ja det håller en lite mer sysselsatt men har man ingen idrott eller inte gör någonting blir det att man går hit. Alla andra är här så man är social mot andra,
du känner att du gör nånting i alla fall än att bara sitta inne. Det blir som ett andra
hem liksom.
Killarna tror att tjejerna går till fritidsgården av samma anledning som dem. Killarna upplever
att det är få tjejer på fritidsgården och anledningen till det tror de är att tjejerna gör annat och
att många tjejer tycker att det är ungdomar ”utan liv” som går till fritidsgården.
Killarna säger vidare att de tjejer som inte är på fritidsgården tycker illa om fritidsgården och
om dem som är där. De tjejer som är på fritidsgården är oftast där när de inte har pengar till att
göra något annat. Fritidsgården är tjejernas andrahandsval menar killarna:
Det är många [tjejer] som tycker illa om fritidsgården. De tycker det är dräggigt att
hänga här . Ja det är ”no-lifeare” som är här, de [vi] har inge att göra. Bara för att
de [tjejerna] inte är här, och aldrig har varit här. För att deras [tjejernas] föräldrar
typ snackar skit eller nånting. Ja men de säger typ, alltså mina kompisar säger typ att det är knarkställe här och så.
Men tjejerna är ju ute och röjer. När de inte har några pengar så går de hit. De [tjejerna] är ute och super. Som ni [intervjuarna] gör på krogen liksom, fast sitter
och umgås.
När vi ställer frågor till tjejerna om när de går till fritidsgården säger de precis som killarna,
att tjejerna oftast går till fritidsgården på vardagar. Vi frågar tjejerna varför de inte väljer att
gå till fritidsgården på helger.
Jag brukar gå på veckodagarna, onsdag, torsdag. Ja, efter skolan. Det kanske är för att vi ska ut på fest på fredagar och sånt och om vi är här på fredagar så kanske vi
åker vid sex-sju för att vi ska på fest.
Den övervägande delen av killarna och tjejerna tillhör arbetarklass. Samtliga går ett
yrkesinriktat program, med undantag från en av killarna som går på högstadiet. Att
majoriteten av ungdomarna läser ett yrkesinriktat gymnasieprogram är vår främsta indikator
på att de kan räknas som arbetarklass. Fritidsledarna uppger även att övervägande delen av
tjejer och killar på fritidsgård kommer från arbetarklass. Killarna uttrycker i intervjun att de
som inte går till fritidsgården idrottar och de som går till fritidsgården går dit i brist på annat. Vår tolkning av detta är att fritidsgården är en ”reservaktivitet” med inte särskilt hög status.
16
Killarna berättar hur det finns tjejer som inte väljer att gå till fritidsgården då de tycker att det
är ”de utan liv” som tillbringar sina dagar där. Kanske är det medelsklasstjejerna som väljer
annat framför att gå till fritidsgården? Detta för att fritidsgården, killarna och tjejerna där, inte
lever upp till samma normer som de själva? De tjejer som väljer att gå på fritidsgården går
oftast på vardagar. Helger kommer de bara om de inte har några pengar, menar killarna.
Kanske är aktiviteterna och de killar som hänger där inte nog attraktiva ur ett tjejperspektiv oavsett klass?
”Det är roligt när tjejer vill göra det vi vill göra”
Vi frågar killarna vad de brukar göra på fritidsgården och en av dem svarar att det är datorerna
som de flesta sitter vid när de är på fritidsgården. De andra killarna instämmer. Vidare berättar
de att tjejerna också använder datorerna mycket, fast att killarna och tjejerna använder
datorerna i olika syften. Killarna säger att tjejerna mest sitter och kollar bilddagboken (en sida
på internet där man lägger upp bilder som beskriver sin vardag) eller att tjejerna bloggar
(skriver dagbok på internet). Vi frågar killarna om killar inte kan blogga och då utbrister en av
dem att det finns killar som gör det men att det bara är en viss typ av kille.
Det är mest tjejer som bloggar, det finns killar, men det är fjortiskillar. Typ Partille
Johnny, sådana som fått elchocker i huvudet och har snoddar kring byxbenen
Vad killarna upplever att tjejerna gör mest när de kommer till fritidsgården beror på vilken typ
av tjej det är och vilket gäng som tjejerna tillhör. Vissa sitter i soffan och pratar, de tjejer som
de själva umgås med sätter sig oftast vid dem och tittar på när de spelar kort. De tycker att det
är roligt att tjejerna mer och mer vill göra det som killar mest gör, till exempel spela biljard.
Det beror ju lite. Det är ju lite beroende på vilket tjejgäng vi pratar om, vissa sitter bara och tittar på tv när dom är här. Våra tjejkompisar kommer ju och sätter sig vid
oss såklart då. De sitter och kollar på när vi spelar kort.
Det är väl roligt om tjejer kan vara med oss ibland. Så vi inte bara måste springa efter dom när dom är i affärer
Intervjuare: Men det är roligt att tjejer vill göra det ni vill?
Ja Intervjuare: Men ni vill inte göra det tjejer vill göra?
Nej
Tjejerna säger att de inte upplever så stor skillnad i vad killar och tjejer gör på fritidsgården.
De tycker att alla gör samma saker och att det inte finns några saker som är specifikt för vad
killar gör på fritidsgården. Samtidigt så säger de också att de kan uppleva att tjejerna gör
samma saker som killarna för att det inte finns något annat att göra.
Och det här med biljard och så, jag tycker att det är lika många tjejer som killar
som spelar biljard och så där. Jag tycker inte att det är någon speciell aktivitet som tjejer eller killar dras till tycker jag. Inte som jag har sett i alla fall.
Intervjuare: Är det någon skillnad på hur man spelar biljard då om man är tjej eller
kille, alltså är det mer bollar som åker utanför? Ja det är klart, att så är det mest killar [som skjuter utanför] men tjejer är mer
försiktiga överlag.
Det är väl snarare att biljard, det är väl inte så mycket tjejer som tycker om det.
Tjejer jag känner tycker inte om biljard, det är mer killar. Har jag inget annat att
göra så brukar jag spela biljard.
17
Killarna uttrycker att det finns en ”viss typ av kille” som benämns Partille-Jonny. Denna kille
gör saker som tjejerna gör, klär sig annorlunda och följer inte alls den rådande normen bland
killar. Connell (2003) beskriver pojkars ständiga strävan att uppnå den hegemoniska
maskuliniteten. Med den menar han att killar ska vara dominanta och manliga i den meningen
att de ska vara starka och stora. Connell menar också att det inte är alla pojkar som uppnår
den hegemoniska manligheten. ”Partille-Jonny” bryter normen och gör att killarna blir
tvungna att identifiera honom som något annat. I detta fall ”Partille-Jonny” som man menar
att det är en som inte är ”normal”. De underkastar och gör honom eller bilden av honom
ojämlik i förhållande till dem själva.
Vi har tidigare inte stött på begreppet ”Partille-Johnny”. Men vid förfrågningar bland bekanta
och vänner visar det sig att detta ändå är en ganska känd benämning av en kille som är
solbränd, sminkar sig, stajlar håret och sätter gummisnoddar runt byxbenen och givetvis
bloggar. Det finns även hemsidor om och för Partille-Johnny (www.partillejohnny.se, 2010). I
intervjusituationen beskriver killarna vad tjejerna gör mest vid datorn, en kille som gör
samma sak kallas på ett hånfullt sätt ”Partille-Johnny”. Att som kille göra ”tjejgrejer” är inte
riktigt okej och kan liknas vid Davies (2003) studie om hur normbrytare bemöts med hån som
försök att skrämma tillbaka dem till normen.
Killarna uppger att en tjej som närmar sig deras sfär, att tjejerna deltar vid sidan om dem på
”killgrejer”, är uppskattat. Emellertid får en tjej inte får gå för långt in i killarnas sfär. Killarna
berättar i intervjun om en yngre tjej som enligt dem är kaxig, uppkäftig och dryg när hon
uppför sig på samma sätt som många andra killar på fritidsgården. Att vara tjej och accepteras
av killarna och erbjudas tillträde till deras gemenskap innebär att man som tjej inte får ha, vad
de anser, för typiska tjejegenskaper, som att gå i affärer med mera, men heller inte komma för
nära den typiska manliga uppförandenormen (jmf Davies, 2003). Även liknande uppfattning
kan vi se hos tjejerna när de berättar hur de har svårt för tjejer som beter sig allt för ”tjejigt”
(se en tjej-tjejig tjej).
Killarna nämner ingenting om att de helst eller mest är med tjejer utan att det inte brydde sig
om tjejerna var där eller ej men att det kunde vara kul om ”de kan var med ibland”. Kanske är
det som Hirdman(2003) skriver att killarna själva omedvetet ser tjejerna som endast
existerande vid deras sida, en skugga som kan bekräfta dem som killar. Detta illustreras
tydligt när killarna beskriver hur de spelar kort och tjejerna tittar på. Hirdmans (2003) andra
ingångspunkt kan även tillämpas för att analysera denna del av killarnas berättelse. Killarna
innehar det rätta kapitalet, det som är eftersträvansvärt. Tjejerna gör något bra i killarnas ögon
när de väljer att vara med på deras aktiviteter. Tjejerna däremot, som innehar det felaktiga
kapitalet, gör saker som inte är åtråvärda för killarna.
Tjejerna nämner att de spelar biljard, inte för att de helst av allt vill, utan för att det inte finns
annat att göra. Först då blir biljard ett alternativ. Kanske är det här är ett exempel på
fritidsgården som konstruerad för killar. Det killarna vill ha finns för att tjejerna inte tycker att
det spelar någon roll. De gör det killar gör. Kanske för att det alltid varit så?
”Det är bra som det är”
Killarna upplever att det är mest killar på fritidsgården. Vi frågar killarna hur de ställer sig till
denna fördelning och får följande svar.
18
Nej det får räcka [med tjejer] Spelar inte så stor roll. Det är bra som det är.
Tjejerna upplever att det är något mindre tjejer än killar på fritidsgården men det spelade
ingen större roll för dem om det kom fler eller inte. Däremot hade de alla lite förslag på vad
fritidsgården skulle kunna göra för att locka tjejer dit.
Det kanske inte är något man kan göra så men bara att mer tjejer går hit. Så att de
känner att det är ungefär lika. Och kanske att det är lite mer aktiviteter. Kanske
bakning. Mer tjejgrejer. Kanske lite mer film.
Detta kan förstås mot bakgrund av Schwalbes (2008) resonemang om att upprätthålla
ojämlikhet (se även fritidsledarnas resonemang 5.2). En ojämlik fördelning av resurser
försvaras genom att osynliggöra problematiken. Även tjejerna accepterar sina positioner som
avvikare genom att de dels inte tycker sig uppleva fördelningen som speciellt ojämn samtidigt
som de inte heller är speciellt engagerade för att få till en förändring. Uttalandet ”Det är bra
som det är” är ett centralt argument för att försvara fritidsgården som en arena för killar.
Något som är bra som det är kräver ingen förändring. Killarna som vinner på att ha det så här
kräver ingen förändring. Tjejerna som förlorar på att viktiga resurser inte tilldelas dem på
samma sätt, ser inte detta och kommer därigenom att acceptera sin avvikarposition.
Vi frågar tjejerna om replokalen och vilka det är som brukar den. Tjejerna tror inte att det är
en enda tjej som använder sig av den, utan replokalen är det bara killarna som använder.
Det är bara killar [som använder replokalen] det är väl så med killar, att vissa är
mer utåt och vågar. Tjejer är mer försiktiga
Karlsson (2003) beskriver föreställningar om kvinnan som den omvårdande, försiktiga och
lydiga. Precis så beskriver killarna tjejerna och tjejerna varandra. Dessa föreställningar utgör
även det normala för dessa ungdomar. Tjejer använder inte replokalen för att de är mer
försiktiga. Tidigare har killarna berättat att de tycker att det är kul när tjejerna vill göra det
som de vill göra (se ”det är roligt när tjejer vill göra det vi vill”), men replokalen nämner de
inte. Kanske ses den mer som att där är killarnas arena. Tjejerna sade att de inte var helt säkra
på var nyckeln till replokalen fanns. Trots att tjejerna tycker att det inte finns några typiska
aktiviteter för killar så väljer de att inte nyttja replokalen för att de är mer försiktiga och
tycker att det ändå bara är killar där.
Tjej - tjejiga tjejer
Tjejerna uppger att de mest umgås med killar. Detta för att de alla tycker att tjejer kan bli för
pratiga och att de hela tiden tävlar om att vara bäst, vilket tjejerna upplever som jobbigt.
Jag har lite svårt för det här tjej - tjejiga jag. Det blir så mycket prat
Det blir så här, alla ska vara bäst och hit och dit. Tjejer är så, allt ska vara tävling.
Jag umgås mest med min pojkvän och hans kompisar, ja, men det är ju så, för det
känns lättare att prata med dem. Alltså, jag vet inte hur jag ska uttrycka mig.
Intervjuaren: Men vad är tjejtjejigt? Lite för mycket smink och ska gå i affärer varje dag.
Tjejerna uttrycker att de helst inte spenderar tid med tjejer som är ”tjej-tjejiga” utan att de alla
19
föredrar att umgås med det motsatta könet. Ambjörnsson (2004) skriver om en normativ
femininitet och vi menar att dessa tjejer kanske aldrig uppnått den i och med deras känsla av
att de väljer att helst inte umgås med andra tjejer utan finner mer identitet och glädje i att
umgås med killar. Föreställningar om att tjejer ska bete sig på ett visst sätt, till exempel att
vara måttfulla och behagliga, har dessa tjejer svårt att leva efter och misslyckas med vilket
försvårar en identifiering med andra tjejer. De står utanför normen. Den klasskillnad som
Ambjörnsson (2004) belyser i sin studie stämmer in på dessa arbetarklasstjejer. Kanske är det
just därför som tjejerna väljer att ta ett steg bort från tjejerna och umgås med killarna just för
att de inte kan identifiera sig med det som anses vara ”kvinnligt”. Man förhåller sig till en
feminina normativitet genom att ta avstånd från den.
Schwalbe (2003) menar att de som vinner på ojämlikheten vill även dölja att ojämlikheten
finns varför det ibland kan vara svårt att själv inse när ett ojämlikt förhållande har uppstått.
Det är svårt att upptäcka ojämlikhet i mönster man själv är med och skapar. För att syna sina
egna mönster krävs att man inte ser saker som självklara utan att man ständigt ifrågasätter
saker som man tidigare sett som självklara (Schwalbe, 2003). Upprätthållandet av tjejerna och
döljandet av killarna blir tillsammans faktorer för hur både dessa tjejer och killar är delaktiga i
görandet av kön och olikheter.
Tjejer i par, killar i grupp
Killarna är alla överens om att tjejerna som går till fritidsgården alltid kommer i par.
Det ju inte så jävla ofta som de är mycket tjejer här heller, det är ju typ helgerna
ibland det kan va några tjejer här. Tjejerna går alltid två och två liksom, tjejer
måste ha med någon hela tiden. Ja för jag drar alltid hit själv.
Tjejerna upplever att det är precis tvärtom. Att det är killarna som kommer i grupp. En tjej uppger att
hon oftast går hit ensam eller i sällskap med sin pojkvän eller killkompisar:
Oftast så tycker jag att de kommer så här tre fyra personer. Jag tycker att de
kommer i grupp oftast. Jag kommer oftast hit själv.
Killarna uppger att de kan gå ensamma till fritidsgården men att tjejerna aldrig kommer
ensamma ”Tjejer måste ha med någon hela tiden”. Tjejerna upplever att det är tvärtom, att de
kan gå själva dit, de träffar alltid någon de känner där, att det är killarna som alltid går dit med
någon. Det som skiljer killarnas utsago från tjejernas är att killarna uppger att tjejerna kommer
i par och tjejerna uppger att killarna kommer i grupp (jmf Lalander och Johansson, 2008).
Lalander och Johansson (2008) menar att killarna söker sin bekräftelse till största del av
gruppen. Tjejerna blir dock aldrig fullvärdiga medlemmar i gruppen med några centrala
positioner utan betraktas som gäster. Tjejerna säger att de inte umgås så mycket med andra
tjejer, de har mest killkompisar.
Här motsäger killarna även sig själva. De säger att det är på helger det kan vara tjejer här, när
de tidigare sagt att tjejerna ofta gör något annat på helgerna. Vår tolkning är att det kan vara
medelklasstjejerna som killarna menar när de pratar om tjejerna som är där på helgen. De
tjejer som vi pratade med uppgav att de oftast gick till fritidsgården på vardagar.
”Man ska vara snäll mot tjejer”
När det gäller fritidsgårdens regler så uppger killarna att förutom Sveriges rikes lag så är det
förbud mot droger och energidryck. När de pratar om att bryta regler, som till exempel att
vissa personer kommit till fritidsgården fulla och druckit alkohol så säger de att det bara är
20
killar som gör det, att de aldrig tror en tjej skulle göra samma sak vilket bland annat illustrerar
nedan.
Jag tycker att tjejerna håller reglerna mer. Jag menar, det är ingen tjej vad jag vet
som kommit hit full. Javisst dom står och röker men det är inte ofta dom blir
tillsagda heller av någon anledning. Jag tror att det är lättare att säga till en kille än tvärtom.
Man ska vara snäll mot tjejer, för att killar är tuffare och starkare som nån kommit
på // Ja nu är vi där igen, att killar är tuffare och starkare som nån kommit på. Ja
men någon har ju kommit på det, att man ska vara tjock vit och amerikan och man.
Vi frågar vidare om hur reglerna följs och hur killar beter sig på fritidsgården. Killarna
berättar för oss om hur killarna på fritidsgården brukar bråka och stoja. Med bråka och stoja
menar de att vara högljudda och knuffas exempelvis. Killarna uppger att de inte upplever att
tjejer stojar på samma sätt som killarna När vi frågar varför tjejerna inte stojar får vi till svar:
En tjej som vill se fin ut stollar sig inte.
Killar har sin roll och tjejer har sin roll så har det alltid varit och så kommer det
alltid vara. Jag vet inte varför. Det är bara så samhället har byggt upp det. Man tänker ju… killar och tjejer tänker ju olika
Dom [killar] kan vara lite mer grova i mun då. Tjejerna är mer duktiga på att vårda sitt språk tror jag
Killarna menar att tjejer uppför sig bättre och lyssnar mer på auktoriteter vilket stämmer
överens med Westers (2008) uppförandenormer. Tjejers roll är att vara måttfull och behaglig
(jmf Ambjörnsson, 2004), killarnas roll är att vara högljuddare, starkare och tuffare. En tjej
som vill uppfattas som fin kan inte bete sig på samma sätt som en kille. En kille däremot
uppfattas som normal, som en kille ska vara. Att tjejerna är de mer försiktiga som lyssnar till
regler och inte bryter dessa samt använder ett mer vårdat språk medan killen ”ska vara”
tvärtom visar detta exempel. Skulle en tjej mot förmodan bryta mot detta skulle det
förmodligen inte vara okej. Däremot om en kille beter sig odrägligt så är det kanske okej
”bara för att han är kille”.
Wester (2008) för oss tillbaka till diskussionen kring aktiviteter. Tjejerna uttryckte att de
upplevde att de gör det killarna gör. Exemplet då var biljard. En av tjejerna uppgav att
anledningen till att hon spelade biljard var inte för att hon tyckte att det var så roligt utanför
att det inte fanns något annat att göra. Möjligen kan det vara så att det är det den som skriker
högst som får som den vill. Westers (2008) teori kan tänkas ha en poäng här. Killarna upplevs
som högljudda och tuffare, medan tjejer är mer tillbakadragna och tysta. Killarna berättar högt
och tydligt vad de vill göra och ha på en fritidsgård medan tjejerna väljer att sitta tysta.
Kanske väljer man då som personal att lyssna på killarna då man inte uppfattar att tjejerna
skulle vara av någon annan åsikt.
Att upprätthålla normer är något som alltid funnits och som troligen alltid kommer finnas, mer
eller mindre. Att kategorisera och tilldela varandra egenskaper för hur man ska bete sig som
tjej eller kille är det vi alla gör, varje dag. Det första du gör när du träffar en person är att
kategorisera och ”döma” personen utefter vad ditt öga skådar (Chancer & Watkins, 2009).
Kanske är det första man tänker på när man ser en kille är att det är en kille. Genast dyker hela
21
tankebanan kring hur en kille ska vara redan vid första anblicken. Om personen du möter inte
lever upp till de förväntningar som du omedvetet ställer på personen för att han ska ses som
”kille” ser du honom som avvikare eftersom han inte faller in i din mall du skapat för vad som
anses som manligt (Chancer & Watkins, 2009). När killarna svarar: ”man ska vara vit, man
och amerikan” är det precis detta de gör. De sätter ord och kategoriserar in det som ska anses
som normalt. De vet inte varför de gör detta eller vem som bestämt det utan det är ett led i
samhällets struktur och något som vi dagligen kommer att reproducera.
”Killar vill vara barn och tjejer vill vara vuxna”
I vårt samtal med killarna om regler säger killarna vid upprepade tillfällen att många olikheter
de tycker sig se mellan könen beror på mognad. De menar på att tjejer mognar snabbare än
killar. Ingen av killarna har någon uppfattning om varför det är så men de är alla lika säkra på
att det är så.
Det har lite med mognad också då att göra anser jag på ett sätt. En del [killar] bara
har tendens att bli lite såhär omogna och stojiga ibland
En tjej mognar ju snabbare än en kille. Det gör dem. Jag vet inte varför.
Tjejerna uttrycker också flera gånger i intervjun att de tror att vissa olikheter mellan killar och
tjejer beror på mognad. Att tjejer är mognare än killar och att det ligger till grund för att killar
är mer stökiga och bråkiga. Dock tror tjejerna även att killarnas stökiga och bråkiga
uppförande kan beror på att killarna ibland vill visa sig coola inför tjejer.
Men tjejer är mer utvecklade, alltså, man ligger två år före. Jag vet inte varför men
jag har i alla fall hört att det skulle vara så att, tjejer är typ två år före i
utvecklingen. Omogna liksom [killarna], bara busa och hålla på och skojbråka bara för att liksom.
Tjejer vill bli vuxna och killar vågar väl inte riktigt. Ja men de flesta killar vill ju typ vara barn, jag vet inte varför men.
Intervjuare: Varför tar killar i så mycket då?
De ska kanske visa sig coola inför tjejen eller något. Ja, det är väl så, de ska visa sig starka.
Tjejerna och killarna är bägge överens om att många skillnader mellan könen har sin grund i
att tjejer är mognare än killar. Intressant är att båda parter är övertygade om detta men att de
inte vet var de hört det eller var det kommer ifrån, utan att det bara är ett faktum. Tjejerna är
mognare än killar. Deras uppfattning om skillnaderna är djupt grundade i och med att det har
med den naturliga gången i ens liv att göra. När något är djupt rotat i ett beteende och man är
omedveten om upprätthållandet kan det tänkas att man osynliggör att det skulle vara ett
problem att tjejer och killar gör olika, man försvarar olikheten med att man faktiskt är olika
(jmf Lalander & Johansson, 2008 essentialistiskt perspektiv). Mognad blir ett uttryck för
könsskillnader. Man ställer sig bakom fenomenet mognad i ett försök att beskriva olikheterna mellan man och kvinna.
Tjejernas uttalande om att killar ska visa sig coola inför tjejer bottnar någonstans i
föreställningen om heteronormativitet. Vår tolkning är att tjejerna anser att killar vill uppvisa styrka inför tjejer, en normativ manlighet, för att fånga tjejernas intresse.
22
”De fattar väl lite mer om man pratar som en kille”
Vi kommer in på hur tjejerna upplever språket på fritidsgården och om de tycker att det är ett
ovårdat språk i form av svordomar och fula ord, vilket inte är helt accepterat på en fritidsgård.
Tjejerna tycker att killar och tjejer pratar olika inom könen. Vilket illustreras nedan;
Jag kan tycka att mina killkompisar är, ja, hårdare i orden eller om man säger. Man
är väl lite mer finare i orden mot tjejer. De fattar väl lite mer om man pratar lite mer som en kille. Som de brukar prata.
Alltså när man ser en kille här eller när de pratar med varandra så är de så här tuffa bara ’Tja vad gör du’... ’Tjenare’ liksom men sen vet ju inte jag hur de pratar med
varandra när de är själva. Då kanske det är lite mera att de pratar mer som tjejer.
Det vet jag ju inte men de är lite så här hårda i orden och sen tjejer, det är svårt att förklara men när de pratar med en tjej här så blir det väl lite mer att de lyssnar och
så här än när de pratar med en kille. Jag vet inte hur jag ska förklara.
Intervjuare: Så man kan säga att ibland kan tjejerna anpassa språket till killarnas nivå. När man pratar?
Ja, och samma även med killar. Att de anpassar sig till tjejer.
Intressant är att Wester (2008) beskriver skillnaderna i hur killarna pratar med varandra och
med andra tjejer samt hur tjejer pratar med varandra och med andra killar. Wester (2008)
finner tydliga skillnader mellan könen. Exempelvis påvisas hur tjejerna använder en lägre
samtalston än killarna och att killarna använder ett hårdare språk. Även att killarna ofta
känner sig orättvist behandlade av andra vuxna då de oftare får tillsägelser än tjejer. När vi
pratade med killarna om hur det var att följa regler sa de att killar är sämre än tjejer på att
hålla regler. Och att de oftare får tillsägelser från de vuxna. Detta håller tjejerna med om då de
upplever att killarna oftare bryter mot reglerna och är allmänt mer stökiga. Tjejerna förklarade
detta genom att hänvisa till att killarna inte är lika mogna som tjejerna. Kanske är det deras
sätt att sätta ord på något de själva inte riktigt ser. Att de gör kön. Genom att sätta etiketten
”killar bryter regler” gör de redan här en omedveten handling till att upprätthålla görandet.
Tjejerna säger även att killar inte kan förstå allt som händer i deras liv, det kan då vara lättare
att prata med en tjej om det:
De [killar] förstår väl inte allt som händer i mitt liv, det förstår en tjej lättare. Det
känns väl inte som om de lyssnar på samma sätt som en tjej gör.
Även detta exempel illustrerar hur föreställningen om manligt och kvinnligt spelar som
varandras motsatser (se Hirdman, 2003). Tjejerna har empatiska förmågor som killarna
saknar. Uttalandet kan också illustrera att killar inte är benägna att träda in i tjejernas sfär för
att skapa sig en förståelse.
”En kille kan ta det, en tjej kanske reagerar och blir skitledsen”
När vi pratar med killarna om personalen så säger de att de upplever en större skillnad i hur
personalen tillrättavisar en kille visavi hur de tillrättavisar en tjej. Alla killar menar att
personalen blir ofta mer upprörd om det är en kille som bryter mot reglerna än om det är tjej.
Men de säger också att de tror att tjejerna håller reglerna bättre än vad de själva gör.
23
Ifall en kille har sönder en grej så blir Lasse [fingerat namn] skitförbannad men sen
om det är en söt liten tjej som har sönder det så blir det inte samma sak
Intervjuare : Så ledarna här är oftast lite snällare mot tjejerna än mot killarna menar
du?
Nej jag tror de [tjejerna] sköter sig bättre bara.
Ifall Pontus [fingerat namn] ska skälla ut någon [en kille] så skäller han hårt, men
säger han till en tjej så kanske han inte skriker åt henne. Men att det är för att han vet att en kille kan ta det. En tjej kanske reagerar och blir skitledsen.
Även en av tjejerna nämner att det kan vara skillnad på hur fritidsledarna säger till en tjej
respektive en kille. Hon säger även att könet på fritidsledaren kan ha betydelse för hur
kommunikationen ser ut.
Det beror väl på om personalen, vad de har för kön eller vad man ska säga. En tjej
kanske pratar till en kille som, ja i fall han inte lyssnar så kanske de höjer rösten och till en tjej så säger de bara till att sluta så.
När vi pratar om reglerna med tjejerna så säger de att de oftast lyder reglerna. På fritidsgården
finns ordningsregler såsom att man inte får ha skor på sig inomhus. Tjejerna säger att de följer
denna regel, undantag om de bara snabbt ska gå in och hämta något. När det kommer till
rökningen däremot är tjejerna sämre på att hålla reglerna. Vi frågar dem vad som händer när
de bryter reglerna och de svarar att personalen säger till dem att gå bort till stället där man får
röka. Tjejerna menar att de har det lättare att lyssna när personalen säger till dem om
rökningen men att killarna däremot inte lyssnar lika bra.
När de säger att vi ska gå bort dit så går ju de flesta tjejerna bort dit men, ja, de
[killarna] lyssnar inte lika bra, men oftast gör de det Intervjuaren: Hur kan de komma sig?
Det är väl mognaden kanske.
Killarna säger att fritidspersonalen reagerar annorlunda om en tjej respektive en kille bryter
mot reglerna, samtidigt som att de menar att anledningen till att en fritidsledare inte reagerar
lika mycket beror dels på att tjejer kan bli ledsna och inte ”tål” att bli tillsagd på samma sätt
som en kille gör samt att tjejer ”sköter” sig bättre och inte bryter mot reglerna. Tjejerna
styrker delvis killarnas utsagor om att personalen inte säger åt killar respektive tjejer på
samma sätt. Däremot så uppger tjejerna inte att det skulle bero på att tjejer inte ”tål” att bli
tillsagda utan att det beror på att ledarna vet att tjejer lyssnar bättre. Intressant är även att
tjejerna nämner att könet på fritidsledaren kan spela in. Det är troligare att om fritidsledaren
själv är tjej så bemöter hon en kille som bryter mot reglerna genom att höja rösten medan hon
bemöter en tjej som brutit mot reglerna genom att bara be dem att sluta. Anledningen till detta
kan vara att förväntningen hos fritidsledaren är att hon måste bemöta en kille genom en
”hårdare” tillsägning för att få gehör. En normativ manlighet innebär ett hårdare yttre med
styrka och mod (se Connell, 2003). Den hegemoniska manligheten innebär även en
överordnad position över kvinnan, vilket kan innebära att det kräver mer av en kvinnlig
personal att säga till en kille att sluta än vad det gör för en fritidsledare som är man för att få
en ungdom av samma kön att sluta.
Killarna uttrycker att tjejerna är känsligare än killar och därför inte tål att bli tillsagda.
Killarna är starka och tål hårda ord, tjejerna är svaga och reagerar och blir ledsna på hårda
ord. Tjejerna är motsatser till killarna (jmf Hirdmans 2003 tredje ingångspunkt).
24
”Hej tjejer, Tjenare killar!”
I intervjuerna framkommer att fritidsledarna ”anpassar” samtalsämnena beroende på om de
pratar med en kille respektive en tjej. Utgångspunkten är att beroende på vilket kön man har
så finns det några samtalsämnen som faller sig mer naturliga att prata om.
Konny [fingerat namn] till exempel sätter sig ju inte direkt och pratar med en tjej
om bilar. Nej och så Sandra [fingerat namn] sätter sig ju inte och frågar mig och Stefan [fingerat namn] om jag sett det nya sminket på reklamen.
Killarna berättar att de känner stort förtroende för ledarna och att de kan prata om vad som
helst med dem. Två av killarna uppger att de känner stort förtroende för ledarna och att de
pratar privata problem med dem medan de andra två killarna inte gör det. Detta beror på,
enligt dem, att de inte tycker om att prata om det. Alla killarna är överens om att de inte sett
en enda tjej prata med ledarna på samma sätt som de gör.
Nej, jag har inte sett nån tjej suttit och gråtit inför personalen liksom. Jag har inte sett dom suttit och gråta ut och säga idag mår jag så dåligt. Jag tror faktiskt inte
heller jag har sett någon faktiskt, någon tjej som suttit så nära och pratat med
ledarna.
Samtidigt som att killarna uppger att de själva inte gråter inför fritidsledarna när de pratar om
problem så finns det en slags förståelse för att det är så tjejer gör när de har det jobbigt. De har
inte sett någon tjej bete sig så samtidigt som deras förståelse är att det är så det skulle gå till
om tjejerna pratade problem på samma sätt som killarna gör.
I intervjun med tjejerna upplever de också en viss skillnad i hur ledarna pratar med killarna
och tjejerna. Exempelvis i hur de väljer samtalsämne men också med vilket tonfall och hur de
säger vissa saker.
Till exempel Sandra [fingerat namn], med henne kan jag ju prata om tjej - tjejiga
saker som kläder och hår...// men så gör hon inte med killar kanske// Så kan hon [Sandra] vara så här...’Heej’ [ljust tonläge] och så kommer det en kille och då är
det mer ’Tjeenare’ [normalt tonläge].
Intervjuare: Du sa att du inte pratar om kläder och smink med Lars[fingerat namn]? Det är väl för att det inte känns lika kul att prata med honom [Lars] kanske än med
Sandra. Eftersom Sandra är mer insatt på något sätt, alltså jag menar hon är ju tjej
och hon är ju intresserad av det och då känns det mer roligt också att prata med henne [Sandra].
Tjejerna upplever att de kan prata med ledarna om det mesta. De tycker att personalen är som
kompisar till dem och att de är öppna och sociala. Tjejerna känner att personalen lyssnar på
dem när de vill prata. Två av tjejerna berättar vidare att de kan prata om vad som helst med
ledarna. En tjej pratar hellre med kompisar om privata saker än med ledarna.
Jag har verkligen en sån bra relation med dem så jag kan verkligen prata om allt
möjligt liksom. Det känns som om man kan prata om allt möjligt och de lyssnar
liksom.
Jag pratar nog hellre med mina kompisar om typ privata grejer i alla fall
tjejkompisarna. De pratar jag mer om privata grejer med . Jag gör väl inte det så
mycket [pratar med ledarna] men jag känner att jag skulle kunna göra det om jag ville. De skulle ju lyssna.
25
Av ungdomarna att döma använder personalen olika språk och samtalsämnen beroende på
vilket kön som ungdomarna har. Intressant är personalens syn på detta. De uttrycker att de är
extremt noga med att tala med tjejerna och killarna på samma sätt och om samma saker. Samt
att de själva upplever sig bra på detta. Vad detta kan bero på kan vara olika saker. Kanske kan
det vara så att fritidsledarna själva vet om att de ”behandlar” tjejer och killar olika men att de
utåt inte vill stå upp och säga detta, vilket inte är konstigt. Man vet att man inte ska behandla
könen olika men ändå så gör man det. Det finns antagligen inte många som ställer sig rakt upp
och säger ”jag behandlar killar och tjejer olika” även fast vi alla är medvetna om att vi gör
detta. Det kan även tänkas att det finns en stark omedvetenhet hos personalen. Att de säger att
de behandlar alla lika i situationer som när de berättar att alla ska få vara med och spela
biljard. Däremot, i praktiken så kan utfallet bli ett annat. Att tala om eller beskriva hur något
är behöver inte vara detsamma som hur det faktiskt är och görs.
26
6. Diskussion 6.1 Resultatdiskussion Resultatet av denna studie visar att killarna, och till viss mån även tjejerna, uttrycker att ”Det
är bra som det är” på fritidsgården. Detta uttalande visar väl hur könsstrukturer upprätthålls
och reproduceras. Vår tolkning av ungdomarnas berättelser är att det är obalans mellan könen.
Fritidsgården är en arena främst för killar. Varför väljer ungdomar, i en fri arena, att
upprätthålla i stället för att transformera kön?
Vårt syfte med studien var att utifrån en grupp tjejers och killars beskrivningar av och
uppfattningar om samspelet med andra ungdomar, personal och fritidsgårdens miljö belysa
hur det sociala könet konstrueras och upprätthålls vid en fritidsgård. Kön och klasstrukturer
ger ungdomarna begränsningar men också möjligheter till att agera. Ungdomarna
reproducerar och upprätthåller strukturerna. I vissa fall finns det också möjlighet att
transformera strukturerna, det vill säga förändra. Resultatet av vår studie pekar på att killar
och tjejer på en fritidsgård reproducerar kön. Reproduktionen försvaras enligt vår tolkning av
ett essentialistiskt perspektiv. Det vill säga att killar och tjejer är i grunden olika. Så länge
man upprätthåller görandet genom att förklara könens olikheter essentialistiskt så är det svårt
att komma ifrån ojämlikheterna mellan man och kvinna.
I olikhetens konstaterande, det vill säga den fysiska olikheten, föreligger även konstruerandet
av olika egenskaper. Vi ser inte bara olika ut utan vi har även olika egenskaper. Vanliga
föreställningar är kvinnan som omsorgsgivaren för familjen och hemmet med egenskaper som
omhändertagande och mannen som familjeförsörjaren med egenskaper som auktoritet (jmf
Connell, 2003). Forskning på olikheter i egenskaper visar inte på att det finns några
egenskaper som kan ses som generellt manliga/kvinnliga (Connell, 2003). Ändå beter vi oss
olika, vi gör olika! Kvinnor är de som i störst utsträckning stannar hemma och tar hand om
barnen, män är de som i störst utsträckning sitter på ledande positioner, vi klär oss olika, vi
bemöter varandra olika. Om våra egenskaper inte är medfödda så måste dessa olikheter
skapas. Ibland förklaras könet som något som man socialiseras in i, detta ger dock individen
en passiv roll. Att passivt socialiseras in i ett kön förklarar inte gränsöverskridande aktörer.
Om man i stället ser individen som delaktig i könsskapande, det vill säga något som vi alla
gör, vi är alla delaktiga i skapandet och upprätthållandet av kön (Connell, 2003) finns även
här möjligheter till förändring. Vi kan göra annorlunda, bryta mot mönster och vara
gränsöverskridare.
Fritidsgården som arena innehåller inte skolans fasta ramar. Detta gör ungdomarna fria att
göra egna val i större utsträckning. Kanske är det så att lösare strukturer och frivillighet
medverkar till skapandet av kön och snarare förstärker och konserverar ”manligt” och
”kvinnligt”? Eller är det möjligen tvärtom, att det förändrar gränser för vad som anses som
manligt respektive kvinnligt? Vår tolkning är att fritidsgårdens friare utrymme endast
reproducerar kön. Skolan har förmodligen större möjligheter att använda dessa fasta ramar till
att förändra könsmönster, till exempel i undervisningen. I Karlstad kommun finns det inom
ramen för skolans verksamhet bland annat genuspedagoger, det vill säga lärare med
specialkunskaper om socialt kön.
Killar är den dominerande gruppen på fritidsgården, och arbetarklasskillar förefaller
dominera. Killarna uttrycker att det är bra när tjejerna vill vara med dem och göra det de vill
göra, de vill dock inte göra det tjejerna vill göra. Tjejerna säger att det inte är någon skillnad i
vad tjejer och killar gör på en fritidsgård, de gör det killarna gör. Vare sig killarna eller
27
tjejerna anser att någon förändring av fritidsgården är motiverad utan att det är bra som det är.
Men varför är det då så att det är övervägande mest killar på en fritidsgård? Och varför är inte
detta motiverande nog för att arbeta för en förändring? Fritidsledarna verkar även de nöjda
över könsfördelningen. Är det så att fritidsgården i sig är en arena skapad efter killarnas
behov där tjejerna får delta under förutsättningen att de vill göra det killarna vill göra?
Vi har båda erfarenheter av att när till exempel personal ska skapa aktiviteter inom en arena
där tjejer och killar interagerar så formas ofta tjej och kill- grupper. Killgruppen har ofta en
bas bestående av fysiska aktiviteter. För tjejerna anordnas oftast tjejgrupper i form av
samtalsgrupper. Att göra på detta sätt är ytterligare att förstärka och upprätthålla
könsskillnader. Vi har inte funnit tidigare forskning som exakt rör vårt empiriska fält -
fritidsgården. Däremot så överensstämmer den forskning som finns om hur ungdomar
konstruerar kön inom skolan och på fritiden. Det vill säga att ungdomar konstruerar kön på
liknande sätt inom fritidsgårdens ramar. Ambjörnssons (2004) studie om normativ femininitet
och hur arbetarklasstjejer förhåller sig till den överensstämmer med ”våra” tjejers
förhållningssätt till den normativa femininiteten. Westers (2008) studie om uppförandenormer
är också i överensstämmande med delar av vårt resultat.
För att studien skulle ha gett en mer allsidig bild av hur kön konstrueras på en fritidsgård så
skulle vi givetvis ha gjort intervjuer med fritidsledare, intervjuat fler ungdomar och kanske
även observerat verksamheten under en längre tid. För att begränsa studien har vi valt att
endast belysa ungdomarnas perspektiv vilket gör att bilden inte är komplett. Personalen har
förvisso inkluderats i en kontextuell skiss men ungdomarna är de som stått i fokus. Vi anser
att ungdomarnas perspektiv är centralt då fritidsgården är en plats skapad för och till stor del
av ungdomar, eller kanske till och med för och av killar.
Förklaringen som ungdomarna i denna studie ger till könskillnader inom fritidsgårdsarenan är
i huvudsak; vi gör olika för att vi i botten är olika. Vi som författare till denna uppsats vill
visa skillnaderna på fritidsgården i ett omvänt perspektiv; vi är olika för att vi gör olika. Just
denna tanke blir viktig att ta med oss och förmedla vidare till de ungdomar vi i framtiden
kommer att träffa på genom vårt yrke som socionomer.
6.2 Metoddiskussion
Studien har en intersektionell ambition. Det vill säga att vi inte bara har valt att analysera och
studera görandet av kön enbart utifrån kön som analytisk kategori utan vi har hela tiden haft
ett intersektionellt perspektiv. Dock har vi främst koncentrerat oss på två kategorier, kön och
social klass. Ålder har dock även varit en underförstådd kategori då vi studerat just ungdomar,
däremot så har vi inte direkt analyserat utifrån åldern. Social klass gick inte att frångå då den
ingick i vår förförståelse om att arbetarklassens ungdomar dominerar på fritidsgården. Detta
är en förförståelse som bekräftades av studien och som vi tror har haft betydelse för deras
beskrivningar och uppfattningar. Hade vi fått tag i ungdomar med en annan kultur som
bakgrund hade vi antagligen ytterligare sett faktorer som spelat in i vårt resultat. Alla
intervjupersoner var från en bruksort i Värmland, vilket också är viktigt att beakta. I
intervjusituationen valde vi att genomföra en mindre enkät för att ge oss information om
ungdomarnas bakgrund och för att kunna beakta social klass som analytisk kategori. Däremot
mätte vi inte social klass bakgrund helt korrekt i enkätfrågan då en fråga inte var optimalt
formulerad: ”Vad jobbar din mamma/pappa med?”. Denna borde ha formulerats som ”Vilket
yrke har din mamma/pappa?”. En betydligt öppnare fråga som ”jobbar med” innebar att vi
fick ganska oprecisa svar som ”utomlands”. Då frågan om yrke fick en låg validitet valde vi
28
att förlita oss på gymnasieprogram som den viktigaste indikatorn för social klass. Även
Ambjörnsson (2004) använder sig av gymnasieprogram som indikator av social klass.
En svårighet i att intervjua ungdomar är att bli ”insläppt” i deras sfär som vuxen. Om vi träffat
dem under en längre tid så kanske de delgett oss ytterligare information om hur det är att vara
kille eller tjej på en fritidsgård. Vi tror inte att resultatet hade blivit annorlunda men att det
kanske kunnat innehålla fler nyanser.
Vår föreställning innan intervjusituationerna var att tjejerna skulle vara lätta att prata med och
ha mycket att säga medan killarna skulle bli mer svårintervjuade. När vi kom till fritidsgården
var det lätt att få kontakt med killarna där. Det var många av killarna ställde sig positiva till en
intervju. Tjejerna däremot var svåra att få tag på. Det var få tjejer på fritidsgården och av de få
som var där ville några inte delta. I intervjusituationen hade killarna många åsikter och
förklaringar till skillnaderna mellan kön. Tjejerna hade svårare att se skillnader samt att ge
förklaringar till de skillnader de kunde se. Kanske var våra föreställningar om tjejerna
grundade på en normativ femininitet. Våra föreställningar om killarna var att de skulle vara
svår-intervjuade. Vi var inställda på att behöva ”dra” orden ur munnen på dem. Är det vår
föreställning om en manlig norm?
Vårt val av fokusgruppsintervju motiverades bland annat av att vi initialt ansåg att ungdomar
lättare kunde uttrycka sig i grupp. Valet av fokusgrupp som metod kanske gav oss
begränsningar i och med att vissa ungdomar kanske inte vågade tala öppet och ocensurerat
inför gruppen. Hade vi istället valt enskilda intervjuer kanske vi hade fått ytterligare
information. Det som talar emot detta är vår föreställning att en sådan situation kanske
upplevs som stel och pressande för ungdomen att sitta ensam med två intervjuare. Vi
upplevde grupperna bra sammansatta i och med att de var homogena och alla ungdomar hade
liknande bakgrund, liknande ålder och var av samma kön (jmf Malterud, 2008). En ytterligare
aspekt är också att killar respektive tjejer tenderar att ändra beteende i närvaro av det motsatta
könet (jmf Ambjörnsson, 2004).
De ungdomarna som vi intervjuade bestod i störst del av arbetarklassungdomar, en förklaring
till att det var just arbetarklassungdomar som deltog i intervjuerna kan vara att vi utförde
intervjuerna på vardagar. Vardagar är just de dagar som personalen uppgav att fritidsgården
mest besöktes av arbetarklassungdomar, medelklassungdomarna hade andra aktiviteter att
ägna sig åt då.
Valet av analysmetod kan kopplas samman med vår ringa erfarenhet. Enligt Malterud (2008)
krävs ingen gedigen forskningsutbildning för att genomföra en systematisk textkondensering
på ett försvarbart sätt. Ett annat val av analysmetod skulle kanske ha gett oss andra resultat.
Att utföra denna studie har varit intressant och lärorikt. Ämnet vi valt, görandet av kön, är
aktuellt och välstuderat av andra. Med detta i ryggen gav vi oss in i en relativt outforskad
arena, fritidsgården. Med en ordentligt packad ryggsäck, och alla de verktyg vi kunde tänka
oss behöva kunde vi med trygghet ge oss ut i det okända. Vi hoppas och tror att denna uppsats
kan ge underlag för vidare studier kring kön, ungdomar och fritidsgårdar då det fortfarande
finns mycket intressant och ostuderat på fritidsgårdens arena.
29
REFERENSER
Ambjörnsson, F.(2004) I en klass för sig – om genus, klass och sexualitet bland
gymnasietjejer. Stockholm: Ordfront förlag (dokt.avh)
Barlebo - Wenneberg, S. (2001) Socialkonstruktivism – positioner, problem och perspektiv.
Malmö: Liber.
Chancer, L&Watkins, B. (2009). Sociala positioner – en översikt. Lund: Studentlitteratur
Connell, R (2003). Om genus. Göteborg: Daidalos
Davies, B. (2003) Hur flickor och pojkar gör kön. Stockholm: Liber.
Elvin-Nowak, Y & Thomsson, H. (2003) Att göra kön. Om vårt våldsamma behov av att vara
kvinnor och män. Stockholm: Bonniers förlag
Eriksson-Zetterquist, U. & Styhre, A. (2007). Organisering och intersektionalitet. Malmö:
Liber.
Forsberg, U. (2002). Är det någon ”könsordning” i skolan? Umeå: Umeå universitet.
Hirdman, Y. (2003). Genus – om det stabilas föränderliga former. Malmö: Liber.
Johansson, T (red.). (2005). Manlighetens omvandlingar. Ungdom, sexualitet och kön i
heteronormativitetens gränstrakter. Göteborg: Daidalos.
Karlsson, I (2003). Könsgestaltningar i skolan. Linköping: Filosofiska fakulteten (dokt.avh).
Kvale, S. & Brinkmann, S. (2009). Den kvalitativa forskningsintervjun. Lund:
Studentlitteratur.
Lalander, P. & Johansson, T. (2008). Ungdomsgrupper i teori och praktik. Lund:
Studentlitteratur.
Magnusson, E. (2002). Psykologi och kön. Från könsskillnader till
genusperspektiv.Stockholm: Natur och kultur.
Malterud, K. (1998). Kvalitativa metoder i medicinsk forskning. Lund: Studentlitteratur.
Payne, M. (2008). Modern teoribildning i socialt arbete. Falun: ScandBook.
Schwalbe, M. (2008) Rigging the game: How inequality is reproduced in everyday life. New
York: Oxford University Press.
Socialstyrelsen. Barn och unga i socialtjänsten; Utreda, planera och följa upp beslutade
insatser. Artikelnr 2006-101-6.
Vetenskapsrådet, Forskningsetiska principer för humanistisk-samhällsvtenskaplig
Forskning. http://www.codex.vr.se/texts/HSFR.pdf (2010-05-12).
30
Wester, M. (2008). ”Hålla ordning, men inte överordning”. Köns-och maktperspektiv på
uppförandenormer i svenska klassrumskulturer. Umeå: Umeå universitet (dokt.avh).
www.partillejohnny.se, 2010-05-12.
31
Bilaga 1
Enkät
Enkäten är helt anonym och kommer endast användas i forskningssyfte.
Om dig:
Hur gammal är du?
Hur många syskon har du?
Vad jobbar dina föräldrar med?
Mamma:
Pappa:
Vilken skola går du på?
Om du går på gymnasiet, vilket program läser du?
Om fritidsgården:
Hur ofta går du till fritidsgården?
32
Bilaga 2
Intervjuguide
Miljö/lokaler
- Hur upplever ni lokalen?
- Vad är bra med lokalen?
- Hur skulle ni vilja att lokalen var?
Fritidsgårdens sociala miljö
Regler
- Vad finns det för regler här?
- Hur förhåller ni er till dem?
- Hur förhåller sig killarna/tjejerna till dem? Varför? När?
- Får tjejer göra något som inte killar får, och tvärtom?
Stämning
- Hur är stämningen här?
- Hur är en bra stämning?
- Är det skillnad om det är mest killar/tjejer här?
Språk
- Hur pratar ni med varandra?
- Hur pratar ni med personalen?
- Vad pratar ni om?
- Hur pratar tjejerna med killarna? Och vise versa
- Hur är språket? Hårt? Trevligt?
Personal
- Hur är personalen på fritidsgården?
- Vilka förväntningar tror ni personalen har på er?
- Hur ska ni uppträda här enligt personalen?
- Hur ska en bra fritidsledare vara?
- Vad är ett bra bemötande?
- Finns det skillnader i hur ni tycker personalen är mot killarna/tjejerna?
- Upplever ni att ni kan prata med personalen om vad som helst?
- Hur påkallar ni uppmärksamhet från personal?
Aktiviteter
- Vad brukar ni göra på fritidsgården? När? När gör ni inte? Hur? Varför?
- Vad får ni inte göra? Varför?
- Vad gör killar/tjejer mest när de är på fritidsgården? Hur? När? Varför?
- Gör killar och tjejer olika saker?
- Är fritidledaren med när ni gör saker?
- Vad händer om en kille/tjej inte vill göra det som alla andra vill göra?