Karlstads universitet 651 88 Karlstad

Tfn 054-700 10 00 Fax 054-700 14 60

Information@kau.se www.kau.se

Fakulteten för samhälls- och livsvetenskaper

Socialt arbete/Avdelning för sociala studier

Lisa Hassellund Josefina Klevbrant

”Det är bra som det är”

- En studie om hur ungdomar konstruerar kön på en

fritidsgård.

”It’s fine like this”

- A study of how young people construct gender in a youth center.

Examensarbete 15 hp

Socionomprogrammet

Termin: VT 2010

Handledare: Ulla Rantakeisu

Examinerande lärare: Mona Sundh

Sammanfattning

Syftet med studien var att utifrån en grupp tjejers och killars beskrivningar av och

uppfattningar om samspelet med andra ungdomar, personal och fritidsgårdens miljö belysa

hur det sociala könet konstrueras och upprätthålls vid en fritidsgård. I vår studie har vi valt att

analysera fenomenet utifrån ett intersektionellt perspektiv. Förutom kön, har vi också använt

social klass som analytisk kategori.

Vår teoretiska utgångspunkt har varit socialkonstruktivism. Att kön inte enbart är en biologisk

konstruktion utan också något socialt konstruerat av människor. Vi gör kön!

Ungdomarna i studien förklarade skillnaderna mellan tjejer och killar ur ett essentialistiskt

perspektiv. Till exempel att killar är mer omogna än tjejer och att tjejer är mer lydiga än killar.

Ungdomarna förklarade också att tjejer och killar var jämställda på fritidsgården. Tjejerna

upplever att de gör samma saker på fritidsgården, som vad killarna gör. Killarna tycker att

”det är roligt när tjejer vill göra det vi vill göra”. Samtidigt som killarna säger att de inte vill

göra det tjejerna vill göra. Vår tolkning är att fritidsgården är en arena konstruerad för killar

där tjejer gärna får vara med under förutsättningen att de vill göra det killarna vill göra.

Nyckelord: Kön, ungdomar, fritidsgård, socialkonstruktivism, normativ femininitet och

hegemonisk maskulinitet, maktrelationer

Abstract The aim of this study was; from a group of boys and girls description and interpretation of

interaction with other young people, personnel and the environment of the youth centre

illuminate how the social gender are constructed and maintained at the youth centre. In this

study we have tried to analyse the phenomena from an intersectionalistic perspective. Except

gender, the analytic category social class have been tried to capture.

Our theoretical standing point is social constructivism. Institutionalized structures in our

society are constructed by humans, gender is not only a biological construction it is also a

man created construction. We are “doing gender”.

The young people in our study tend to explain the differences between boys and girls through

an essentialistic point of view. For example they explain that boys are more immature and

girls are more obedient by cause of nature.

The young people also experience that boys and girls are equal at the youth centre. The girls

express that they do the same things that boys do in the youth centre. The boys tell it like this;

“It’s nice when girls want to do what we like to do”. At the same time they say that they are

not interested in joining the girls in what they like to do. Our comprehension of the young

peoples statements are that the youth centres are arenas for boys which girls are allowed to

join on the condition that they do what the boys want to do.

Keywords: Gender, adolescence, social constructivism, normative femininity, hegemonic

masculinity, power relations

Innehållsförteckning 1. Inledning.........................................................................................................................................1

1.1 Syfte/frågeställningar ................................................................................................................1

1.2 Begreppsdefinitioner. ................................................................................................................2

2. Tidigare studier inom området .........................................................................................................3

2.1 Könsskillnader i tidigt stadium ..................................................................................................3

2.2 Klass och kön ............................................................................................................................3

2.3 Uppförande och kön ..................................................................................................................4

3. Teoretiska utgångspunkter...............................................................................................................5

3.1 Kategorisering och maktrelationer .........................................................................................5

3.2 Intersektionalitet ....................................................................................................................6

3.3 Normativitet ..........................................................................................................................6

3.4 Heteronormativitet.................................................................................................................7

3.6 Homosocialitet ......................................................................................................................8

4. Metod ............................................................................................................................................9

4.1 Intervjuguide och enkät .............................................................................................................9

4.2 Informanter och urval ................................................................................................................9

4.3 Datainsamling ......................................................................................................................... 10

4.4 Bearbetning och dataanalys ..................................................................................................... 11

4.5 Trovärdighet............................................................................................................................ 11

4.6 Etiska överväganden ............................................................................................................... 12

5. Resultat och analys...................................................................................................................... 13

5.1 Kontextuell information om fritidsgården ................................................................................ 13

5.2 Ungdomarnas bakgrund ........................................................................................................... 14

5.3 Ungdomarnas beskrivningar av fritidsgården ........................................................................... 14

6. Diskussion .................................................................................................................................... 26

6.1 Resultatdiskussion ................................................................................................................... 26

6.2 Metoddiskussion ..................................................................................................................... 27

REFERENSER ................................................................................................................................. 29

Bilaga 1 ............................................................................................................................................ 31

Bilaga 2 ............................................................................................................................................ 32

Förord

Vi vill tacka alla ni som gjort vår uppsats möjlig. Tack till alla ungdomar som medverkat vid

våra intervjuer, även ett tack till personalen på ungdomsgården för ett gott bemötande och stor

hjälp vad gäller kontakten med ungdomarna. Vi är mycket tacksamma för att ni ställt upp i vår

uppsats. Vi vill också rikta ett stort tack till vår handledare Ulla som varit till ett mycket stort

stöd under vårt uppsatsskrivande. Du har varit guldvärd!

Tack!

Lisa Hassellund och Josefina Klevbrant

Karlstads universitet 2010

1

1. Inledning – I går åkte Eva och Marcus in till BB och i morse kom barnet!

– Vad blev det?

– En pojke

Samtalet, som ovan, är förmodligen att samtal som många av oss har liknande erfarenhet av.

Kanske har vi deltagit i det eller lyssnat till det. Frågan om barnets kön är primär, det är bland

det första vi förhör oss om. Vilket kön barnet har vid födseln är avgörande för hur det bemöts

och kommer att bemötas genom olika stadier i livet (se Connell, 2003). Vi föds med olika

biologiska kön men skapandet av vårt sociala kön är en pågående process och vår sociala

omgivning är avgörande för den. Kön är något som skapas från det vi föds till det vi dör

(Elvin-Nowak & Thomsson, 2003).

Det sociala konstruerandet sker på flera arenor. Till exempel i en politisk arena där debatten

formar beslut som rör kvinnor/män eller tjejer/killar. En annan arena är en officiell-

professionell arena där organisationer påverkar varandra vilket i sin tur producerar vad som är

”kvinnligt” och ”manligt”. Detta gäller de mer specifika delarna av hur socialt arbete bedrivs

samt i mötet mellan den professionella och klienten (Payne, 2008). Som socialarbetare kan

våra egna föreställningar om ”manligt” och ”kvinnligt” påverka hur socialt arbete ska

bedrivas. Till exempel så ses oftare tjejer som är sexuellt aktiva som innehavare av ett

riskbeteende än sexuellt aktiva pojkar (se Socialstyrelsen, 2006-110-7).

Genom hela vår utbildning har de analytiska kategorierna kön eller genus varit ett

återkommande tema. Vi har vid flertalet tillfällen analyserat könets betydelse utifrån olika

aspekter och många gånger diskuterat könets betydelse i relation till andra analytiska

kategorier, till exempel ålder, etnicitet och klass. När vi kom ut på praktik var en av oss vid

socialtjänsten i en mindre kommun utanför Karlstad. Vid praktikterminens slut fortsatte

denne, det vill säga Lisa, att arbeta extra vid fritidsgården i kommunen. Här väcktes intresset

för hur fritidsgården som arena är delaktig i reproducerandet och transformerandet av kön.

Ungdomar är en grupp som vi socionomer kan möta i yrket. Vi kan möta dem inom till

exempel skolan, socialtjänsten eller kanske på fritidsgården. De olika arenorna erbjuder olika

resurser och dessa resurser kan tilldelas ojämlikt beroende på vilket kön ungdomen har (se

Wester, 2003; Socialstyrelsen, 2006-110-7; Forsberg, 2002; Ambjörnsson; 2004).

Ser man till forskningen om ungdomar och kön finns det mycket som berör ungdomar och

skolan varför vi ser det som intressant att se hur ungdomar gör kön på en fritidsgård. Två

avgörande skillnader mellan fritidsgård och skola är att fritidsgården saknar skolans fasta

ramar och deltagande i verksamheten är baserad på frivillighet.

1.1 Syfte/frågeställningar Studiens syfte är att utifrån en grupp tjejer och killars beskrivningar av och uppfattningar om

samspelet med andra ungdomar, personal och fritidsgårdens miljö belysa hur det sociala könet

konstrueras och upprätthålls vid en fritidsgård.

Syftet kan preciseras i följande frågeställningar:

Hur beskriver, uppfattar och därmed reproducerar eller förändrar ungdomar kön i samspel

med varandra i tillvaron på fritidsgården?

2

Finns det skillnader och likheter i hur tjejer respektive killar beskriver samspelet med

varandra genom aktiviteter och handlingar på fritidsgården/ungdomsgården?

Finns det skillnader och likheter i hur tjejer respektive killar beskriver fritidsledarna och

miljön?

1.2 Begreppsdefinitioner I socialt arbete används klientbegreppet i stor utsträckning för att beskriva den person som

socialarbetare möter. Att använda ordet klient för att benämna de ungdomar som vistas på

fritidsgård är inte befogat. Fritidsgårdar är inte behandlande och myndighetsutövande

organisationer i den mening att man går dit i syfte att få hjälp med något. Det är en frivillig

service och tjänst. Av denna anledning kommer ungdomarna som besöker fritidsgård

benämnas som just ungdomar. Detta inte minst för att de själva ser sig som ungdomar.

Fritidspersonal benämner dem förvisso även som besökare men det är inte den term de själva

använder. Vår utgångspunkt är dessutom ungdomarnas perspektiv vilket ytterligare motiverar

valet av termen ungdomar. Vi väljer också att kalla de ungdomar vi studerar för killar respektive tjejer. Det är också den terminologi de själva använder om sig själva.

Med fritidsgård avser vi kommundrivna anläggningar dit ungdomar frivilligt kan gå för att

umgås med varandra eller bara för att ha någonstans att vara.

När vi talar om ”att göra kön” menar vi det förlopp som tjejer och killar ingår i när

reproducerar kön i samspel med varandra i sociala sammanhang (Davies, 2003). För en

utförligare beskrivning av vår analytiska utgångspunkt se kap.3. teoretiska utgångspunkter.

3

2. Tidigare studier inom området

Att hitta tidigare forskning kring ”görandet av kön” är inte svårt. Det finns en hel del

vetenskapliga artiklar och böcker som behandlar ämnet. Dock har vi valt att inrikta oss på

ungdomar på fritidsgård i kombination med konstruktion av kön och att hitta den typ av

empirisk forskning är däremot inte lika lätt. Därför har vi i sökandet av tidigare forskning

riktat in oss på hur ungdomar i skolmiljö gör kön då fritidsgård och skola ligger relativt nära

varandra verksamhetsmässigt. Även forskning rörande yngre barn är intressant för att förstå

hur människor gör och upprätthåller kön.

2.1 Könsskillnader i tidigt stadium

Davies (2003) studie handlar om hur barn i förskoleåldern förhåller sig till feministiska sagor.

Sagor där flickor är hjältar och räddar prinsar och pojkarna dansar och bär kjolar. Hon ville

genom denna forskning ta reda på hur barn tog emot och tolkade dessa sagor. Sagan

”Prinsessan papperspåse” handlar om prinsessan Elisabeth som, när hennes prins blir

kidnappad av en drake, klär sig i en papperspåse för att ge sig ut och rädda sin kärlek. När hon

till slut kommer fram och lyckas utmanövrera draken vill inte prinsen bli räddad av en

smutsig prinsessa i papperspåse. Prinsessan Elisabeth tackar då helt sonika för sig och vandrar

ensam iväg. Davies (2003) uppskattade denna berättelse och Elisabeths handlingskraft. När

hon läste denna saga för barnen mottog de den inte på samma sätt, de tyckte till och med att

prinsessan fick elaka drag när hon iklädde sig papperspåsen. Likadant kunde de tolka sagor

om pojkar som dansar och drömmer om att få bära klänning. Davies (2003) menar att detta

var deras sätt att förhålla sig till normbrytare. Pojken som dansar kan till och med förtjäna att

bli retad. För att uppnå ”rätt” status är det viktigt för barn att inte ertappas med att göra ”fel”.

Personer som inte förhåller sig ”normalt” till sitt eget kön skall straffas och retas.

Vid en observation när pojkarna leker att det brinner och de är brandmän som skall släcka

elden, springer flickorna därifrån för att inte brinna upp (Davies, 2003). En fröken föreslår att

de själva skall vara med och släcka branden, flickorna klär sig då i brandmannahjälm och ger

sig in i lågorna för att släcka elden. Pojkarna tar då till våld mot flickorna och skrämmer dem

så att de återgår till att gömma sig. Davies (2003) skriver om hur pojkar, genom att

kategorisera en flicka som just ”en flicka” gör att ”flickan” blir skyldig att identifiera sig så

som en flicka ”ska vara”. Flickan underkastar sig pojken genom att gå med på detta villkor.

Gör hon inte detta löper hon risk att bli skyldig till att inte följa normen (Davies, 2003).

2.2 Klass och kön Enligt Ambjörnssons (2004) studie finns en föreställning om vad som är ”normalt” bland

ungdomar. En föreställning om hur en normal tjej beter sig, en föreställning om hur en normal

kille beter sig. Ungdomar är ofta helt på det klara med vad de anser är manligt respektive

kvinnligt. En tjej ska exempelvis bete sig behärskat, vara omvårdande och känsliga.

Ambjörnsson (2004) skriver om hur normalitet är en blandning av hur människan är men

också en beskrivning av hur de ska vara utifrån samhället sett. Ambjörnssons studie handlar

om hur tjejer i ungdomsåren förhåller sig till normativ femininitet. Ambjörnssons slutsats är

att strävan efter att ses som ”normal” krockar med att vara både helt unik men samt idigt

precis som alla andra.

Ambjörnsson (2004) lyfter även fram vilken roll klassperspektivet har i görandet av kön.

Karakteristiska feminina egenskaper som måttfullhet, omhändertagande, att vara hänsynsfull

är inte i sig typiskt feminint utan snarare medelklasskvinnligt. Att vara tjej och arbetarklass

4

innebär att man förhåller sig till den feminina normen genom att ta avstånd från den. Ofta är

arbetarklasstjejerna medvetna om hur de bör vara för att anses som normativt feminina men

då de inte vill eller kan identifiera sig med ”normala” tjejer tar de tydligt avstånd från det

”normala” genom att bland annat vara motsatser till måttfullhet, omhändertagande och

hänsynsfulla. De tjejerna som läste Barn- och fritidsprogrammet (BF-tjejerna), företrädesvis

arbetarklasstjejer, menade att tjejerna som läste Samhällsinriktat program (S-tjejerna),

företrädesvis medelklasstjejer, var tråkiga och högfärdiga och de ansåg sig själva vara mer

”äkta” än S-tjejerna. S-tjejerna ansåg att BF-tjejerna var vulgära, sexuellt lössläppta och

omogna. S-tjejerna tog starkt avstånd från ord som ”hora”, de använde det sällan själva och

blev sällan själva kallade det. BF-tjejerna däremot fick ofta höra ”hora” om sig själva och

hanterade stigmatiseringen genom att göra ordet till sitt. De engagerade sig inte i skolaktioner

som ”Vägra kallas hora” vilket S-tjejerna gjorde (Ambjörnsson, 2004).

2.3 Uppförande och kön

Wester (2008) skriver i sin avhandling om uppförandenormer i skolan utifrån ett kön- och

maktperspektiv och menar utifrån detta att kön är något som konstrueras på olika arenor och

som ges olika uttryck. Intressant är att i studien beskrivs vissa accepterade beteenden som

elever i ett klassrum kommer undan med på grund av deras kön. Exempel på detta menar

Wester (2008) är att i skolan har killar och tjejer olika sätt de ska uppföra sig på. Killar

uppfattade sig som orättvist behandlade i studien i en mycket större grad än vad tjejerna

gjorde. I studien framgår också tydligt hur lärare behandlar tjejer och killar olika. En tydlig

sak är i en argumentation då lärare oftare tycks säga till killar i högre grad än tjejer och säger

de till en kille så skriker de högre. Även hur killar och tjejer pratar när de pratar med varandra

i skolan är en intressant iakttagelse om skillnaderna mellan kön. Tjejer har en lägre

samtalston, mildare uttryck och har färre som de samtalar med. Även hur tjejer och killar

umgås på skolan tydliggör Wester (2008) i sin studie. Killar knuffas och bråkar med varandra

medan flickorna gör mer stillsamma saker såsom sitter och pratar med varandra. Eleverna

själva håller med om detta och uttrycker att om det någon gång blir bråk i skolan så är det

killarna som bråkar och att killar i större utsträckning bryter mot regler i skolan än tjejer gör

(Wester, 2008).

Vidare menar Wester (2008) att pojkar uppfattas som störande och genom förväntan från

personal och kamrater skapar och återskapas en traditionell maskulinitet som pojkarna lever

upp till. Pojkar förväntas agera på ett visst sätt, ofta som störande och högljudda. Pojkar

kommer i och med detta undan med ett sådant beteende för att de förväntas vara på ett visst

sätt medan om flickor skulle utöva ett sådant beteende skulle en betydligt mindre förståelse

för det finnas.

5

3. Teoretiska utgångspunkter Vi kommer att utgå från att kön är något som är socialt konstruerat, vilket även framgår av

inledningsavsnittet. Här avser vi att fördjupa vårt resonemang. Med socialt konstruerat menar

vi att det inte är individens biologiska egenskaper som ligger till grund för skapandet av vad

som är manligt och kvinnligt, utan att det föränderliga sociala samspelet mellan grupper blir

avgörande för vad som anses manligt respektive kvinnligt. Människan förstår och ser sig själv

genom andra (Magnusson, 2002). Vi har alltid ett kön, inte bara det biologiska könet utan

även det sociala könet, vilket vi aldrig kan ”lägga undan” och alltid kommer att kategoriseras

utifrån. Görandet av kön sker i olika sammanhang, som familj, dagis, skola, arbetsliv,

äldreomsorg och så vidare (Elvin-Nowak & Thomson, 2003). Vår utgångspunkt kommer

således vara ”doing gender” och socialkonstruktivismen.

Varför och hur det kommer sig att ”man blir” man eller kvinna finns det olika sorters

forskning kring. Att se kön ur ett socialkonstruktivistiskt perspektiv är att se och uppleva det

som något socialt konstruerat. Att se sitt kön skapas i ett socialt samspel med andra. Du

upplever och identifierar dig genom andra människor (Barlebo – Wenneberg, 2001).

”Den sociala ordning vi alla till vardags uppfattar som naturlig och oproblematisk kan problematiseras genom att vi frågar oss hur den är

möjlig. En social ordning är inte något som bara finns där utan den är

skapad och den skapas ständigt på nytt igen”

(Barlebo - Wenneberg, 2001, s. 69)

En person kan ha både manliga och kvinnliga sidor och intressera sig för aktiviteter som

traditionellt sett ses som en aktivitet endast ena könet bör ägna sig åt. Det är den sociala

ordningen som avgör om en person blir betraktad som till exempel ”kvinnlig” eller

”okvinnlig”. Detta beroende på om personen handlar på ett sätt som överensstämmer med den

sociala ordningen (Barlebo - Wenneberg, 2001).

3.1 Kategorisering och maktrelationer

Enligt Eriksson-Zetterquist och Styhre (2006) innebär kategorisering att placera in

upplevelser, intryck, människor eller objekt i olika fack vilka hjälper oss i skapandet av

mönster som vi därefter kan agera utefter. Att kategorisera hjälper oss att skapa trygghet i

form av att känna igen oss i andra. Detta gör även att olikheter och skillnader kan påvisas

gentemot andra människor och kan skapa föreställningar om olikheter, i detta fall mellan kön.

Genom kategorisering upprätthåller vi våra stereotyper om kön (Eriksson - Zetterquist &

Styhre, 2006).

Genom att vi kategoriserar gör vi även skillnader, vi skapar olikheter. Dessa olikheter används

även för att göra ojämlikhet (Schwalbe, 2008). Schwalbe (2008) menar att kategorisering och

kategoriseringsprocesser finns för att förklara maktrelationer. Genom kategoriseringen

namnger vi, till exempel kvinna-man, och drar gränser, vi-dem. Genom tiderna har ojämlikhet

skapats och skapas genom stöld, utpressning och utsugning. De som vinner på ojämlikheten

vill även dölja den, därför kan det vara svårt att upptäcka ojämlikhet, men skapandet och

upprätthållandet sker i vardagen där alla är med och skapar ojämlikhet genom triviala rutiner.

När vi kategoriserar för att skapa ojämlikhet, skapar vi även en norm. Vi avgör vilket kapital

som anses vara det rätta (Schwalbe, 2008).

6

Karlsson (2003) anser att dessa skillnader inte på något sätt förklarar eller försvarar den över-

och underordning som faktiskt finns mellan könen och att den sociala konstruktionen av kön

är en bidragande del i detta.

Hirdman (2003) menar att det finns tre renodlade ingångspunkter för att förklara kvinnors

positioner. Kvinnan som ”icke existerade”, något som till jämförelse med mannen är formlös,

endast en skugga som existerar vid sidan av mannen. Denna ingångspunkt ligger som grund

för de övriga. Den handlar om osynliggörandet av kvinnan. Den andra ingången förklarar

kvinnan som en ofullgången man, där mannen är normen och kvinnan är avvikaren. Mannen

är idealet och innehavaren av det rätta kapitalet vilket kvinnan saknar. Den tredje

ingångspunkten handlar om kvinnan som motsats till mannen. Till exempel; mannen som den

starke och kvinnan som den svage. Ingångspunkten, med kvinnan som en ofullgången man,

får även en ytterligare dimension där kvinnan inte bara är ofullgången utan dessutom

annorlunda. Med denna ingångspunkt kan rollfördelningar synliggöras, i och med att kvinnor

och män är olika så tillskrivs de olika egenskaper och olika uppgifter. Till utgångspunkten att

kvinna och man är olika finns även uppfattningen att de borde vara olika (Hirdman, 2003).

Dessa tre ingångspunkter, menar Hirdman, att man kan lyssna efter när man vill studera kön.

Kvinnan som jämte mannen är osynlig. Kvinnan, som för att existera, måste efterlikna

mannen, samt kvinnan som är motsats till mannen. Vi finner dessa, som Hirdman kallar dem,

tre ackord intressanta analytiska aspekter att anlägga i vår studie.

Föreställningen om hur en kvinna/man borde vara för oss tillbaka till Schwalbes (2003)

resonemang om norm och avvikare. Genom att vi har en föreställning om hur det borde vara

så identifierar vi även det som avviker. Föreställningen om hur en kvinna/man ska vara ger

oss inte bara föreställningen om att kvinnan ses som avvikare till mannen utan även som

avvikare inom det egna könet vilket leder oss över till begreppet intersektionalitet.

3.2 Intersektionalitet

Begreppet intersektionalitet är centralt i studier av kön då det synliggör behovet av att ta fasta

på att kvinnor och män inte är homogena och därmed inte kan kategoriseras utifrån en enda

analytisk kategori. Människors olikheter kan bero på en rad olika faktorer som samspelar med

och kan påverka varandra (Eriksson-Zetterquist & Styhre, 2007).

Även om vi i vår intervjusituation skapat ganska homogena grupper, med tanke på ålder och

kön, kan vi inte enbart luta vår analys emot att de är tjejer respektive killar. Olikheter och

även likheter i intervjupersonernas svar måste analyseras med en intersektionell ambition. Vi

måste ta hänsyn till att flera faktorer samspelar och påverkar varandra, i vårt arbete avser vi

främst att beakta kön och social klass.

3.3 Normativ femininitet och maskulinitet

Normer är beroende av sammanhang, plats och tid. De konkurrerar, samverkar eller existerar

parallellt med varandra. Normerna är beroende av kategorier, olika normer gäller för hur en

kille skall uppföra sig jämfört med hur en tjej skall uppföra sig. Även klasskillnader, etniska

skillnader med mera förekommer inom könen. Därför kan en hierarki inom normerna existera

(Ambjörnsson, 2004).

Ambjörnsson (2004) försöker ringa in normativ femininitet genom att belysa egenskaper som

måttfullhet, kontroll, inlevelseförmåga, tolerans, försiktighet, omhändertagande och empati.

Vidare menar även Ambjörnsson att dessa egenskaper även skall kombineras med

självständighet, att vara aktiv och intelligent, då kvinnans roll som hemmafru förändrats till

7

att även innefatta arbetsliv och karriär. Självständigheten skall dock alltid ställas i relation till

mannen, mannen i parrelationen skall vara den som ”lyckas bäst”.

Intressant är även Ambjörnssons (2004) iakttagelse att dessa normer förstärks ytterligare i

närvaro av killar. Då tjejerna, när de var själva med varandra, kunde vara högljudda, skratta

högt och så vidare, intog de en betydligt passivare roll i närvaron av killar (Ambjörnsson,

2004).

Normativ manlighet har en annan innebörd än mannen som norm. Normativ manlighet

innebär förhållningssätt till hur man bör och skall vara för att uppfattas som manlig

(Johansson, 2005).

Connell (2003) har introducerat begreppet hegemonisk maskulinitet vilket han menar är det

dominanta sättet att vara man på. Ett annat ord för hegemonisk kan vara ”ledande”. I

samhällets könsmaktsordning spelar den hegemoniska maskuliniteten en avgörande roll. Den

hegemoniska maskuliniteten innebär inte en grupp killar som uppnått en större fysisk styrka

än andra killar. Det avgörande för vad som ses som hegemonisk manlighet växer fram ur

samhället som en social form av hur mannen ska bete sig och se ut för att ses som en ”riktig

man”. Hur det framställts ur media kan vara en avgörande faktor och exempelvis på

hegemonisk maskulinitet kan vara en idrottsman, eller en skådespelare. Connell (2003) menar

att den hegemoniska manligheten inte en gång för alla given utan står hela tiden i förändring

beroende på samhällstrukturer och andra faktorer som kan påverka. Makten är ojämnt

fördelad bland killar. Den hegemoniska maskuliniteten bidrar till att män som uppnått den är

överordnade andra män och kvinnor. En annan kategori manlighet som Connell (2003) tar

upp är den underordnande med vilken han menar är killar som dömts ut som feminina eller

otillräckligt manliga, det vill säga alla uppnår inte den hegemoniska maskuliniteten (jmf

Ambjörnsson, (2004) om medelklasstjejer som den kategori tjejer som står närmast den

normativa femininiteten). De olika formerna av maskulinitet kan användas för att förstå hur

makt och könsaspekter påverkar varandra i ett samhälles könsordning. Som tidigare nämnt

behöver det inte vara den starka fysiska kroppen som mannen ska ha för att uppnå den

hegemoniska manligheten utan det är samhällets sociala strukturer som är avgörande för den

(Connell, 2003).

Johansson (2005) skriver liksom Connell också om den ”hegemoniska maskuliniteten” och

menar att genom skapandet av maskulinitet skaffar sig pojkar en överordnad position

gentemot flickorna, en anledning tycks vara pojkarnas kontrollbehov. Kontrollbehovet ska

innefatta dels att känna en överlägsenhet och kontroll över flickorna, men också för att själva

känna kontroll över sina egna känslor och att hålla in med exempelvis smärta. Att därför inte

gråta när pojkar gör sig illa blir en symbol för tuffhet, andra egenskaper som kännetecknas

som manliga är styrka, mod och atletisk skicklighet. Den normativa maskuliniteten skapas

alltså genom en förförståelse för hur en man bör vara men ger också uttryck för den

maktordning som är skapat utefter kön där mannen ses som den överordnade och kvinnan

som den underordnade (Johansson, 2005).

3.4 Heteronormativitet Heteronormativitet är en underförstådd ordning där kvinna - man är varandras motpoler och

antas existera i förhållande till varandra. Att vara kvinnlig innebär att inte vara man och

tvärtom (Ambjörnsson, 2004). Samhället är uppbyggt på föreställningen om

hetronormativiteten, en familj består av mamma, pappa och barn. Verkligheten ser förstås

annorlunda ut men bilden av ”hetrofamiljen” lever som ett ideal. Det heterosexuella

8

förhållandet kan tjäna som förstärkare till maskulinitet och femininitet. Genom att utföra

handlingar som stämmer överens med föreställningar om maskulinitet och femininitet stärks

föreställningar om man och kvinna (Johansson, 2005).

3.6 Homosocialitet Killars umgänge med andra killar sker i största utsträckning i ett eller flera gäng eller

gruppbildningar. I dessa grupper sker killars könssocialisation till stor del. Gruppernas eller

gängens strukturer påminner om samhällsinstitutioners uppbyggnad med tydliga

maktfördelningar, konkurrens, specifik rollfördelning samt krav på individens rationella

handlande och känslomässiga maskerande (Lalander & Johansson, 2008).

Lalander och Johansson (2008) menar att killgruppernas gränser för intimitet är oftare

starkare reglerad än tjejernas. Till skillnad mot tjejerna så är det endast i speciella situationer

som fysisk kontakt, i form av till exempel kramar tillåts inom gruppen. Dessa tillfällen kan till

exempel vara vid sportsliga evenemang. Killgruppens intimitet är en strikt reglerad form av

intimitet som kan beskrivas som homosocialitet. Inom killgruppen söker man i första hand

bekräftelse av varandra. Homosocialiteten syftar till att skapa gemenskap inom gruppen, att

dra en tydlig gräns mot omgivningen. Det blir en balansakt att skapa intimitet i gruppen,

samtidigt som killarna värjer sig mot en allt för intim samvaro med varandra. Intimitet är

starkt förknippat med femininitet (Lalander & Johansson, 2008). Tjejers, till skillnad från

killars, umgänge sker oftast i par. Tjejernas homosociala samvaro tar sig ofta uttryck genom

intim bekräftelse. Tjejernas samvaro med varandra saknar de samhällsinstitutionella

strukturerna som förekommer hos killar (Lalander & Johansson, 2008).

9

4. Metod Studiens syfte är att utifrån en grupp tjejer och killars beskrivningar av och uppfattningar om

samspelet med andra ungdomar, personal och fritidsgårdens miljö belysa hur det sociala könet

konstrueras och upprätthålls vid en fritidsgård. Utifrån vårt syfte kommer vi i detta avsnitt att

klarlägga och motivera valet av metod och de redskap som vi använt för att bygga upp

studien. I detta avsnitt redovisas även vilka som deltagit i studien, hur insamlingen av empirin

genomfördes samt vilka tillvägagångssätt som ligger till grund för analysen och bearbetningen

av det insamlade materialet.

Vi har valt att studera fenomenet genom en kvalitativ metod. Vår avsikt var att utgå från

ungdomarnas egna beskrivningar. Ungdomarnas beskrivningar ansåg vi bäst kunna fånga

genom en kvalitativ metod. Som tidigare nämns växte vår uppsats fram i och med att vi hade

en förförståelse kring görandet av kön på fritidsgård. Därför har vi i metoden delvis antagit ett

hermeneutiskt inspirerat tillvägagångssätt. Kvale (2009) skriver om vikten av författarens

tidigare kunskap och erfarenheter då texten enligt ett hermeneutiskt tillvägagångssätt ska

förstås utifrån egna erfarenheter och egna referensramen.

Vi hade många tankar och funderingar kring görande av kön på en fritidsgård innan vi

påbörjade uppsatsen. Vår förförståelse kring hur kön konstrueras på en fritidsgård är att killar

och tjejer utövar aktiviteter på olika sätt, uppträder olika och använder fritidsgården på olika

sätt. Vi har även haft tankar kring hur personal omedvetet beter sig och tilltalar tjejer och

killar olika beroende av kön. Personal kanske oftast väljer att inte säga till en tjej som brutit mot någon regel på samma sätt som de skulle ha sagt till en kille.

4.1 Intervjuguide och enkät

Halvstrukturerade intervjuer innefattar olika teman och förslag till frågor. Frågorna kan

omformuleras eller byta ordningsföljd för att på ett flexibelt sätt följa med i

intervjupersonernas berättelse (Kvale, 2009). Vårt val av en halvstrukturerad intervju har två

skäl. Vi ville ha styrning i vilka områden som skulle beröras under intervjun samtidigt som vi

ville vara flexibla att följa upp det som sades av intervjupersonerna.

Vi arbetade tillsammans fram en intervjuguide (se bilaga 2). Intervjuguiden formades efter

teman som vi utgick från i intervjusituationen. De teman vi strukturerade vår intervjuguide

utefter var miljö/lokaler, fritidsgårdens sociala miljön aktiviteter och personal.

Då vi har utgått från fler perspektiv såsom social klass och kön var det av vikt att ta reda på

vad ungdomarnas föräldrar arbetade med samt vilket gymnasieprogram ungdomarna gick.

Detta för att i analysen kunna ställa dessa faktorer i relation till intervjusvaren. Vi tog hänsyn

till att det kan vara känsligt att svara på frågan om föräldrars arbete inför en grupp med andra

ungdomar, därför valde vi att ställa den frågan i en enkät. I enkäten hade vi sex frågor rörande

ungdomars bakgrund (se bilaga 1).

4.2 Informanter och urval

Som ett första steg i urvalet valde vi ut en fritidsgård i Värmland. Fritidsgården är belägen i

en kommun med ca 15 000 invånare. Kommunen är vad man kan kalla en bruksort.

Fritidsgården vänder sig till unga människor i åldern 11-19 år. Vi har valt att studera

ungdomar i åldern 15 – 17 år genom att göra fokusgruppsintervjuer.

10

I ett andra steg beslöt vi oss att genomföra två fokusgruppsintervjuer. För att lättare upptäcka

skillnader och likheter i svaren från tjejer och killar valde vi att intervjua tjejer och killar var

för sig. För att upptäcka skillnader och fokusera på gemensamma erfarenheter inom gruppen

är det viktigt att forma så homogena fokusgrupper som möjligt, detta avser förstås kön men

även ålder, klass, etnicitet och så vidare (Malterud, 2009). Vi försökte således skapa ålder och

könsmässigt homogena grupper.

I ett tredje och sista steg gick vi själva runt på fritidsgården och tillfrågade unga killar och

tjejer. Det var svårt att få ihop ungdomar villiga att ställa upp samt att de dagar vi spenderade

på fritidsgården var det väldigt få ungdomar där. Vi märkte ganska fort att intresset för att

delta var litet, nästan obefintligt från tjejernas håll medan killarna var lätta att få kontakt med

och villiga att delta. Samma dag som vi var på fritidsgården bestämde vi intervju med killarna

och med tjejerna bestämde vi träff veckan efter. När vi väl hade fått kontakt med ungdomarna

berättade vi vårt syfte med uppsatsen, vad den skulle handla om samt att ett deltagande var

frivilligt. Intervjuerna med ungdomarna genomförde vi på fritidsgården där de delgav oss

deras beskrivningar av och uppfattningar om samspelet med andra ungdomar, personal och

fritidsgårdens miljö.

Inför intervjun pratade vi med fritidsledarna. Vi fick grundläggande information om

fritidsgården, bland annat om organisationen och personalgruppen men också om öppettider,

antalet ungdomar som besöker fritidsgården, deras ålder, social klass samt könsfördelning.

Fritidsledarnas perspektiv på ungdomarna fann vi intressant och relevant. Därför beslutade vi

oss även för att delvis inkludera deras beskrivningar av verksamheten som en kontextuell

information om fritidsgården (se 5.1).

4.3 Datainsamling

Då vi båda närvarade vid intervjuerna så utsåg vi en av oss till moderator, det vill säga den

som ledde intervjun, och en av oss satt bredvid och dokumenterade. Då fokusgruppintervjuer

kan medföra att moderatorn tappar kontroll över intervjuns förlopp (Kvale, 2009) ansåg vi att

det var bra en av oss hade fokus på vad som verkligen blev sagt. Vi valde också att spela in

hela intervjuerna med en bandspelare som vi sedan transkriberade, det vill säga överförde tal

till text.

I fokusgruppsintervjuer är sammansättningen vanligen 5-8 informanter, där de samtalar med

varandra i en till två timmar under ledning av en moderator. Moderatorns uppgift är att

”styra” samtalet så att de förutbestämda temana belyses samt att se till att alla får komma till

tals. Fokusgrupper är lämpliga när vi vill lära oss mer om erfarenheter, förhållningssätt eller

få synpunkter i en miljö där många människor interagerar (Malterud, 2009).

Innan själva intervjusituationen valde vi att genomföra enkäten. Vid vår första intervju deltog

fyra stycken killar från fritidsgården. De var mellan 15-17 år. Vid vår andra intervju deltog tre

stycken tjejer som var 16 och 17 år.

Fokusgruppintervju har valts då vi menar att ungdomarna lättare kan prata om de kan ”spinna

vidare” på varandras tankar. Samtidigt kan vi inte utgå från att de har så mycket att säga om

våra valda samtalsteman. De kanske inte har reflekterat över ungdomsgården på det sättet som

vi ville prata med dem om. En halvstrukturerad fokusgruppintervju ger oss mer möjlighet att

styra samtalet (Kvale, 2007).

Vi valde att genomföra intervjuerna i ett lugnt rum inne på fritidsgården. Enligt Kvale (2009)

är det bra om intervjupersonerna känner sig trygga och hemma på den plats de blir

11

intervjuade. Vi informerade killarna om de fyra etiska huvudkraven på forskningen samt vilka

vi var och varför vi var där innan vi startade upp. Det kändes naturligt att utföra intervjuer på

en plats där ungdomar kände igen sig och kände sig trygga. Intervjuerna genomfördes under

en timma med respektive grupp.

När det sedan var dags att intervjua tjejerna stötte vi på en svårighet vad gäller antalet. Från

början var fem tjejer intresserade att delta i intervjun men när vi väl skulle genomföra

intervjuerna så var tre tjejer på plats på fritidsgården och ville ställa upp. Tjejerna fick, liksom

killarna, svara på enkäten innan intervjun och vi berättade om de fyra etiska huvudkraven

samt varför vi var där.

Vi träffade de fyra fritidsledarna som arbetar vid fritidsgården. De presenterade sig, visade oss

runt och delgav oss viss information utifrån vårt ämne. Det vi fann intressant för vår studie

skrev vi minnesanteckningar om direkt efter våra samtal med fritidsledarna. Utifrån dessa

anteckningar har vi valt att delvis inkludera fritidsledarnas perspektiv i en kontextuell

information om fritidsgården vilket redovisas i resultatdelen.

4.4 Bearbetning och dataanalys

Efter datainsamlingen avlyssnades banden med intervjuerna varpå vi transkriberade

materialet. Det transkriberade materialet lästes igenom några gånger och vi tog ut teman efter

hur informanterna svarade. Vi systematiserade informanternas svar utifrån valda teman för att

kunna urskilja mönster för när våra informanter svarade på ett visst sätt (jmf Malterud, 1998).

De teman vi valde utifrån intervjumaterialet var miljö i lokaler, aktiviteter, regler och

personal. Utifrån dessa teman valde vi sedan citat som kunde visa exempel på hur

informanterna svarat utifrån temat. Att vi använde oss av många citat var för att illustrera

informanternas beskrivningar av och uppfattningar om samspelet med andra ungdomar,

personal och fritidsgårdens miljö. Vi hade i tankarna vikten av att vi genom intervjuerna

skulle få med mycket material så att vi sedan kunde analysera detta utifrån olika aspekter och

därför valde vi tidigt en stadig teorigrund. Kvale (2009) menar att risken om man inte väljer

teoretisk utgångspunkt förrän man ska analysera sitt textmaterial är att det blir svårt att göra

relevanta tolkningar av materialet. Vi arbetade även aktivt för att inneha ett objektivt

förhållningssätt gentemot intervjupersonerna, så att vi inte skulle påverka dem av våra egna

åsikter eller dylikt. Det finns en risk att detta i så fall speglas i intervjuerna, men vår

förhoppning är att vi lyckats.

4.5 Trovärdighet Att studien innehar validitet innebär att man i studien undersökte det som det var tänkt att

man skulle undersöka från början och att den genomförts så som det var tänkt innan (Kvale,

2009). Vi har hela tiden gått tillbaka och kontrollerat att vårt syfte stämmer överens med det

som vi i intervjuer fått fram. Syftet har hela tiden hängt med oss i bakhuvudet så att vi inte på

något sätt skulle sväva iväg från ämnet vilket är lätt att göra om man inte hela tiden är på det

klara med vad som ska undersökas. Även i val av våra teorier har vi varit noggranna för att de så väl som möjligt ska ge svar på vårt syfte så att vi undersöker det som var tänkt.

Reliabilitet handlar om informanternas talan framförts på det sätt som de ursprungligen var

tänkt som. Att forskaren använder informanternas berättelser precis som de var på det

ursprungliga sättet. För att säkerställa reliabiliteten har vi noggrant valt att beskriva

informanternas berättelser i form av citat istället för att med våra egna ord återberätta vad som

sades. Man bör även ha med i åtanke hur mycket material man har i sin studie. Vi anser oss ha

fått tillräckligt med information från ungdomarna för att på ett gott sätt kunna försvara vår

uppsats och våra valda teorier (Kvale, 2009).

12

Att en studie har generaliserbarhet innebär att studien går att överföra på hur det generellt ser

ut i samhället, det vill säga, hur väl materialet stämmer överens med majoriteten. Vanlig kritik

mot intervjuer som metod är att det är för få personer som är inblandade för att kunna

generalisera. Men vår avsikt var inte att generalisera utan att genom beskrivningar och

uppfattningar från ungdomar försöka förstå hur enskilda människor kan vara med i görandet

av kön. Vårt material är inte tänkt att kunna gälla för fritidsgårdar generellt utan vi är bara

intresserade av intervjupersonernas beskrivningar och uppfattningar. Då tiden är begränsad

kan inte studien vara så omfattande att vi med hjälp av intervjuer kan hinna med alla personer

som finns på fritidsgården, således kan resultaten inte ens generaliseras till att gälla denna

specifika fritidsgård.

4.6 Etiska överväganden

Vi har under hela studiens gång haft forskningsetiska rådets (2002) krav med oss att jobba

utefter. Det finns fyra huvudkrav när det gäller forskning. Dessa fyra är informationskravet,

samtyckeskravet, konfidentialitetskravet och nyttjandekravet (Vetenskapsrådet, 2002).

En rekommendation från forskningsetiska rådet är även att de studerade skall få tillgång till

studien. Vi har informerat deltagarna att uppsatsen kommer att publiceras elektroniskt och har

även som ambition att besöka fritidsgården när uppsatsen är klar för att överlämna ett

exemplar eller alternativt skicka den till fritidsgården så att alla får tillgång till den.

Det första vi gjorde när vi träffade ungdomarna var att informera dem om vilka vi var, vad vi

skulle göra och varför. Vi informerade dem även enligt informationskravet om att deltagandet

är helt frivilligt, att de när som helst har rätt till att avbryta sin medverkan och att de inte

behövde svara på alla frågor utan hade rätt att sitta tysta.

Vi har gjort en ålderavgränsning av etiska skäl, ungdomarna i vår studie är över 15 år. Detta

för att inte behöva gå till målsman och be om godkännande för att deras barn ska få delta i

studien. Är ungdomar över 15 år anses de som mogna nog att själva fatta ett sådant beslut.

Samtycket till medverkan inhämtades alltså ifrån ungdomarna själva. Vi klargjorde även att

ungdomarna bestämmer själva om hur länge och på vilka villkor de ska medverka i intervjun.

Det fjärde kravet innebär att de uppgifter vi fick av ungdomarna endast kommer användas i

denna uppsats och kommer inte vara tillgängliga för någon annan enligt nyttjandekravet.

Vi har under hela skrivandets gång haft i åtanke att materialet ska inneha konfidentialitet

vilket innebär att all information som kan röja deltagarnas identitet inte kommer blottas.

Deltagarnas identiteter kommer att vara omöjliga att röja för allmänheten.

Bandinspelningen som gjordes har, som vi även informerade om, endast avlyssnats av oss. Vi

informerade ungdomarna om att den som eventuellt, förutom oss, skulle lyssna på

inspelningen var vår handledare. Ingen av ungdomarna hade några invändningar emot detta.

Förutom vi är det bara ungdomarna själva som vet vad som har sagts i intervjun. Det är upp

till dem om de väljer att röja sina identiteter när studien är klar. Vi bedömer det dock som att

de hela tiden varit medvetna om att denna risk har existerat och att de själva har kunnat

”censurera” sina svar inför gruppen. Samtidigt så uppfattar vi att de områden vi berört i

intervjun inte har varit personligt exponerande, utan både tjejerna och killarna har gett svar

som av oss uppfattats som om de vore allmänt vedertagna och relativt giltiga för hela

gruppen.

13

5. Resultat och analys Att upptäcka vilka genusmönster och strukturer vi själva är med och upprätthåller kan vara

svårt. Att tolka det som ligger en nära och som man står mitt i kräver en hel del. Det är lättare

att studera på håll. Schwalbes (2008) resonemang, där avvikaren också accepterar sin position

som avvikare i en ojämlik relation, att normen kan behålla sin maktposition då mönster och

handlingar osynliggörs och institutionaliseras i vardagliga rutiner och görande, kan vara en

del av förklaringen till varför det är svårt att upptäcka ojämlikhet i mönster man själv är med

och skapar. Kulturer som man själv inte deltar i kan vara lättare att studera och upptäcka

ojämlikhet i då man själv inte deltar för att upprätthålla mönster. För att syna sina egna

mönster krävs att man inte ser saker som självklara utan att man ständigt ifrågasätter sådant

som man tidigare sett som självklara. Detta innebär för vår studie att ungdomarna själva inte

har tillgång till de teoretiska glasögonen som krävs för att upptäcka görandet av kön i

vardagen. På frågan om de tycker att det är skillnad mellan tjejer och killar blir svaret i

huvudsak nej. Att det visserligen finns skillnader men att de i så fall mest handlar om att man

är olika, inte om att man gör olika.

5.1 Kontextuell information om fritidsgården

På fritidsgården för personalen statistik över hur många tjejer respektive killar som besöker

fritidsgården. Fritidsledarna uppger att det inte förs så frekvent utan när de kommer ihåg att

göra det. Könsfördelningen är ungefär att 40 procent av besökarna på fritidsgården är tjejer.

Detta är enligt fritidsledarna en ganska hög andel med tjejer som besökare om de jämförde

mot andra fritidsgårdar. Detta är nästan identiskt med vad Lisa fick höra när hon gjorde sin

praktik på en annan fritidsgård i en annan kommun. Som vi uppfattar fritidsledarna i frågan

om könsfördelning är att de anser att den är relativt jämn. Att tjejer är i minoritet försvarar de

med att denna fritidsgård i jämförelse med andra fritidsgårdar har mer besökare som är tjejer.

I stället för att reflektera över varför de har mindre tjejer som besöker fritidsgården håller de

detta faktum ifrån sig genom att jämföra sig med andra som har en ännu mer ojämn

fördelning. Att det sedan finns två fritidsgårdar i Värmland där fritidsledarna uttrycker sig på

samma sätt, ”vi har en jämnare och bättre fördelning än andra även om den är ojämn”, ger

oss tankar om det finns kanske ännu fler som försvarar fördelningen på samma sätt. Vi

kommer längre fram i resultatet se hur killarna försvarar den ojämna fördelningen genom att

ge uttryck för att det tycker att ”det är bra som det är” och kanske tycker även fritidsledarna

något liknande om fördelningen, ”det är bra som det är då vi har en jämnare och därmed

bättre fördelning av kön än andra fritidsgårdar”. Något som är bra som det är engagerar inte

till förändring.

En fritidsledare delger oss även en intressant iakttagelse av klassperspektivet på fritidsgård.

Han uppger att det förekommer ungdomar av så väl arbetarklassbakgrund som

medelklassbakgrund men att medelklassungdomar besökte fritidsgården oftast på helger

medan arbetarklassungdomar besökte fritidsgården alla veckans dagar. På veckodagarna hade

medelklassungdomarna ofta andra aktiviteter. Fritidsledarna var även noga med att påpeka att

de bemöter ungdomarna på samma sätt och att de inte gör skillnad mellan killar och tjejer.

Vid fritidsgården finns det bland annat en lokal där ungdomarna kan spela instrument och

repetera låtar tillsammans, replokalen var belägen i en intilliggande byggnad.

14

5.2 Ungdomarnas bakgrund Killarnas mammor arbetar som lärare, sekreterare, vårdbiträde och frisör. Deras pappor

arbetar som svetsare, sjukskötare, kyrkogårdsvaktmästare och driver eget företag. Två av

killarna läser industriprogrammet på gymnasiet, en går det individuella programmet och den

fjärde går på högstadiet. Alla killarna besöker ofta fritidsgården. I intervjun uppger dem att

anledningen till att de besöker fritidsgården är i huvudsak för att träffa andra och umgås.

Tjejernas mammor arbetar inom industri, som undersköterska och på behandlingshem. En

pappa är idrottslärare, en annan arbetar utomlands och den tredje besvarade inte frågan.

Tjejerna gick på gymnasiet och läser yrkesprogram så som handel, omvårdnad och barn och

fritid. En av tjejerna uppger att hon ofta besöker fritidsgården, en svarar att hon 0-2 gånger i

veckan besöker fritidsgården och den tredje tjejen att hon någon dag varje vecka besöker

fritidsgården. Vår slutsats är att de regelbundet besöker fritidsgården. Tjejerna uppgav i

intervjun att anledningen till att de besöker fritidsgården är för att umgås, träffa kompisar och

spela biljard.

5.3 Ungdomarnas beskrivningar av fritidsgården

Den fysiska miljöns betydelse

Killarna beskriver den fysiska miljön på följande sätt:

De flesta rummen fyller ju lite mer en funktion. Köket, där är ju datorerna. Men det är ju ett biljardbord, du har en filmhörna. Du har tv-spelshörnan. Men tv-

spelshörnan är ju inte så jävla rolig va. Men alltså, när den är igång så.

Killarna menar att det som är bra med fritidsgården är att alla rum har en funktion. De nämner

tv-spelshörnan, biljardbordet, filmhörnan och köket för där finns det datorer. De kommenterar

alla lokalerna men har inga större invändningar. Dock påpekar de att tv-spelshörnan inte är

rolig då tv-spelet är trasigt. De upplever att fritidsgården var en lugn och skön plats, men

också att de är nöjda med fritidsgården som den är. När de ombads att fantisera fritt om hur de

ville ha deras fritidsgård var de alla eniga om det svar som en av killarna snabbt gav:

Nej, men jag tycker det är bra. Man kan inte ha för höga förväntningar heller.

På frågan om hur de upplevde den fysiska miljön på fritidsgården svarade tjejerna såhär:

Jag tycker det är ganska bra. Alltså det är ju inte så jättestort, med det är ju ganska

stora rum. Alla får ju plats.

Tjejerna tycker att det som är bra med lokalerna är att alla får plats och att det finns ganska

mycket att göra. De tycker också att det är trevliga och mysiga lokaler. Vidare nämner de att

de är nöjda med fritidsgården. Något alla tjejer påpekar är att det är viktigt på en fritidsgård

att alla får plats. Det är något som alla tre tjejer betonar som en viktig punkt.

Det som framgår av killarnas respektive tjejernas berättelser om den fysiska miljön är att

killarna poängterar funktioner och aktiviteter som viktiga för fritidsgården. Detta medan

tjejerna poängterar fritidsgårdens funktion för att upprätthålla den sociala samvaron som

viktigast. Tjejerna nämner att fritidsgården är bra då det finns ganska mycket att göra där.

Däremot framgår det inte om det är aktiviteter som de syftar på eller att det finns många att

umgås med där.

15

Westers (2003) studie om uppförandenormer i skolan, där tjejerna är stillsamma och samtalar

med varandra och killarna rör sig genom rummet genom att skoja och bråka med varandra

visar på liknande mönster om vad tjejer respektive killar uppmärksammar och sätter värde på.

Tjejernas sociala samvaro upprätthålls genom att till stor del samtala, medan killarnas sociala

samvaro sker genom aktiviteter.

”Har man ingen idrott så går man hit”

Alla killarna är överens om att de går till fritidsgården för att ha något socialt att göra, för att

ha ett socialt umgänge där. Killarna menar att om man inte har någon idrott eller ett

fritidsintresse att sysselsätta sig med är det till fritidsgården som man går. Killarna ser

fritidsgården som en trygg plats att vända sig till, exempelvis om de bråkat med föräldrar så är

det till gården de går för att få prata ut eller bara vara.

Finns kanske inte mycket mer här [på fritidsgården] men. Finns ändå nått att göra.

Det är idrotta, ja det håller en lite mer sysselsatt men har man ingen idrott eller inte gör någonting blir det att man går hit. Alla andra är här så man är social mot andra,

du känner att du gör nånting i alla fall än att bara sitta inne. Det blir som ett andra

hem liksom.

Killarna tror att tjejerna går till fritidsgården av samma anledning som dem. Killarna upplever

att det är få tjejer på fritidsgården och anledningen till det tror de är att tjejerna gör annat och

att många tjejer tycker att det är ungdomar ”utan liv” som går till fritidsgården.

Killarna säger vidare att de tjejer som inte är på fritidsgården tycker illa om fritidsgården och

om dem som är där. De tjejer som är på fritidsgården är oftast där när de inte har pengar till att

göra något annat. Fritidsgården är tjejernas andrahandsval menar killarna:

Det är många [tjejer] som tycker illa om fritidsgården. De tycker det är dräggigt att

hänga här . Ja det är ”no-lifeare” som är här, de [vi] har inge att göra. Bara för att

de [tjejerna] inte är här, och aldrig har varit här. För att deras [tjejernas] föräldrar

typ snackar skit eller nånting. Ja men de säger typ, alltså mina kompisar säger typ att det är knarkställe här och så.

Men tjejerna är ju ute och röjer. När de inte har några pengar så går de hit. De [tjejerna] är ute och super. Som ni [intervjuarna] gör på krogen liksom, fast sitter

och umgås.

När vi ställer frågor till tjejerna om när de går till fritidsgården säger de precis som killarna,

att tjejerna oftast går till fritidsgården på vardagar. Vi frågar tjejerna varför de inte väljer att

gå till fritidsgården på helger.

Jag brukar gå på veckodagarna, onsdag, torsdag. Ja, efter skolan. Det kanske är för att vi ska ut på fest på fredagar och sånt och om vi är här på fredagar så kanske vi

åker vid sex-sju för att vi ska på fest.

Den övervägande delen av killarna och tjejerna tillhör arbetarklass. Samtliga går ett

yrkesinriktat program, med undantag från en av killarna som går på högstadiet. Att

majoriteten av ungdomarna läser ett yrkesinriktat gymnasieprogram är vår främsta indikator

på att de kan räknas som arbetarklass. Fritidsledarna uppger även att övervägande delen av

tjejer och killar på fritidsgård kommer från arbetarklass. Killarna uttrycker i intervjun att de

som inte går till fritidsgården idrottar och de som går till fritidsgården går dit i brist på annat. Vår tolkning av detta är att fritidsgården är en ”reservaktivitet” med inte särskilt hög status.

16

Killarna berättar hur det finns tjejer som inte väljer att gå till fritidsgården då de tycker att det

är ”de utan liv” som tillbringar sina dagar där. Kanske är det medelsklasstjejerna som väljer

annat framför att gå till fritidsgården? Detta för att fritidsgården, killarna och tjejerna där, inte

lever upp till samma normer som de själva? De tjejer som väljer att gå på fritidsgården går

oftast på vardagar. Helger kommer de bara om de inte har några pengar, menar killarna.

Kanske är aktiviteterna och de killar som hänger där inte nog attraktiva ur ett tjejperspektiv oavsett klass?

”Det är roligt när tjejer vill göra det vi vill göra”

Vi frågar killarna vad de brukar göra på fritidsgården och en av dem svarar att det är datorerna

som de flesta sitter vid när de är på fritidsgården. De andra killarna instämmer. Vidare berättar

de att tjejerna också använder datorerna mycket, fast att killarna och tjejerna använder

datorerna i olika syften. Killarna säger att tjejerna mest sitter och kollar bilddagboken (en sida

på internet där man lägger upp bilder som beskriver sin vardag) eller att tjejerna bloggar

(skriver dagbok på internet). Vi frågar killarna om killar inte kan blogga och då utbrister en av

dem att det finns killar som gör det men att det bara är en viss typ av kille.

Det är mest tjejer som bloggar, det finns killar, men det är fjortiskillar. Typ Partille

Johnny, sådana som fått elchocker i huvudet och har snoddar kring byxbenen

Vad killarna upplever att tjejerna gör mest när de kommer till fritidsgården beror på vilken typ

av tjej det är och vilket gäng som tjejerna tillhör. Vissa sitter i soffan och pratar, de tjejer som

de själva umgås med sätter sig oftast vid dem och tittar på när de spelar kort. De tycker att det

är roligt att tjejerna mer och mer vill göra det som killar mest gör, till exempel spela biljard.

Det beror ju lite. Det är ju lite beroende på vilket tjejgäng vi pratar om, vissa sitter bara och tittar på tv när dom är här. Våra tjejkompisar kommer ju och sätter sig vid

oss såklart då. De sitter och kollar på när vi spelar kort.

Det är väl roligt om tjejer kan vara med oss ibland. Så vi inte bara måste springa efter dom när dom är i affärer

Intervjuare: Men det är roligt att tjejer vill göra det ni vill?

Ja Intervjuare: Men ni vill inte göra det tjejer vill göra?

Nej

Tjejerna säger att de inte upplever så stor skillnad i vad killar och tjejer gör på fritidsgården.

De tycker att alla gör samma saker och att det inte finns några saker som är specifikt för vad

killar gör på fritidsgården. Samtidigt så säger de också att de kan uppleva att tjejerna gör

samma saker som killarna för att det inte finns något annat att göra.

Och det här med biljard och så, jag tycker att det är lika många tjejer som killar

som spelar biljard och så där. Jag tycker inte att det är någon speciell aktivitet som tjejer eller killar dras till tycker jag. Inte som jag har sett i alla fall.

Intervjuare: Är det någon skillnad på hur man spelar biljard då om man är tjej eller

kille, alltså är det mer bollar som åker utanför? Ja det är klart, att så är det mest killar [som skjuter utanför] men tjejer är mer

försiktiga överlag.

Det är väl snarare att biljard, det är väl inte så mycket tjejer som tycker om det.

Tjejer jag känner tycker inte om biljard, det är mer killar. Har jag inget annat att

göra så brukar jag spela biljard.

17

Killarna uttrycker att det finns en ”viss typ av kille” som benämns Partille-Jonny. Denna kille

gör saker som tjejerna gör, klär sig annorlunda och följer inte alls den rådande normen bland

killar. Connell (2003) beskriver pojkars ständiga strävan att uppnå den hegemoniska

maskuliniteten. Med den menar han att killar ska vara dominanta och manliga i den meningen

att de ska vara starka och stora. Connell menar också att det inte är alla pojkar som uppnår

den hegemoniska manligheten. ”Partille-Jonny” bryter normen och gör att killarna blir

tvungna att identifiera honom som något annat. I detta fall ”Partille-Jonny” som man menar

att det är en som inte är ”normal”. De underkastar och gör honom eller bilden av honom

ojämlik i förhållande till dem själva.

Vi har tidigare inte stött på begreppet ”Partille-Johnny”. Men vid förfrågningar bland bekanta

och vänner visar det sig att detta ändå är en ganska känd benämning av en kille som är

solbränd, sminkar sig, stajlar håret och sätter gummisnoddar runt byxbenen och givetvis

bloggar. Det finns även hemsidor om och för Partille-Johnny (www.partillejohnny.se, 2010). I

intervjusituationen beskriver killarna vad tjejerna gör mest vid datorn, en kille som gör

samma sak kallas på ett hånfullt sätt ”Partille-Johnny”. Att som kille göra ”tjejgrejer” är inte

riktigt okej och kan liknas vid Davies (2003) studie om hur normbrytare bemöts med hån som

försök att skrämma tillbaka dem till normen.

Killarna uppger att en tjej som närmar sig deras sfär, att tjejerna deltar vid sidan om dem på

”killgrejer”, är uppskattat. Emellertid får en tjej inte får gå för långt in i killarnas sfär. Killarna

berättar i intervjun om en yngre tjej som enligt dem är kaxig, uppkäftig och dryg när hon

uppför sig på samma sätt som många andra killar på fritidsgården. Att vara tjej och accepteras

av killarna och erbjudas tillträde till deras gemenskap innebär att man som tjej inte får ha, vad

de anser, för typiska tjejegenskaper, som att gå i affärer med mera, men heller inte komma för

nära den typiska manliga uppförandenormen (jmf Davies, 2003). Även liknande uppfattning

kan vi se hos tjejerna när de berättar hur de har svårt för tjejer som beter sig allt för ”tjejigt”

(se en tjej-tjejig tjej).

Killarna nämner ingenting om att de helst eller mest är med tjejer utan att det inte brydde sig

om tjejerna var där eller ej men att det kunde vara kul om ”de kan var med ibland”. Kanske är

det som Hirdman(2003) skriver att killarna själva omedvetet ser tjejerna som endast

existerande vid deras sida, en skugga som kan bekräfta dem som killar. Detta illustreras

tydligt när killarna beskriver hur de spelar kort och tjejerna tittar på. Hirdmans (2003) andra

ingångspunkt kan även tillämpas för att analysera denna del av killarnas berättelse. Killarna

innehar det rätta kapitalet, det som är eftersträvansvärt. Tjejerna gör något bra i killarnas ögon

när de väljer att vara med på deras aktiviteter. Tjejerna däremot, som innehar det felaktiga

kapitalet, gör saker som inte är åtråvärda för killarna.

Tjejerna nämner att de spelar biljard, inte för att de helst av allt vill, utan för att det inte finns

annat att göra. Först då blir biljard ett alternativ. Kanske är det här är ett exempel på

fritidsgården som konstruerad för killar. Det killarna vill ha finns för att tjejerna inte tycker att

det spelar någon roll. De gör det killar gör. Kanske för att det alltid varit så?

”Det är bra som det är”

Killarna upplever att det är mest killar på fritidsgården. Vi frågar killarna hur de ställer sig till

denna fördelning och får följande svar.

18

Nej det får räcka [med tjejer] Spelar inte så stor roll. Det är bra som det är.

Tjejerna upplever att det är något mindre tjejer än killar på fritidsgården men det spelade

ingen större roll för dem om det kom fler eller inte. Däremot hade de alla lite förslag på vad

fritidsgården skulle kunna göra för att locka tjejer dit.

Det kanske inte är något man kan göra så men bara att mer tjejer går hit. Så att de

känner att det är ungefär lika. Och kanske att det är lite mer aktiviteter. Kanske

bakning. Mer tjejgrejer. Kanske lite mer film.

Detta kan förstås mot bakgrund av Schwalbes (2008) resonemang om att upprätthålla

ojämlikhet (se även fritidsledarnas resonemang 5.2). En ojämlik fördelning av resurser

försvaras genom att osynliggöra problematiken. Även tjejerna accepterar sina positioner som

avvikare genom att de dels inte tycker sig uppleva fördelningen som speciellt ojämn samtidigt

som de inte heller är speciellt engagerade för att få till en förändring. Uttalandet ”Det är bra

som det är” är ett centralt argument för att försvara fritidsgården som en arena för killar.

Något som är bra som det är kräver ingen förändring. Killarna som vinner på att ha det så här

kräver ingen förändring. Tjejerna som förlorar på att viktiga resurser inte tilldelas dem på

samma sätt, ser inte detta och kommer därigenom att acceptera sin avvikarposition.

Vi frågar tjejerna om replokalen och vilka det är som brukar den. Tjejerna tror inte att det är

en enda tjej som använder sig av den, utan replokalen är det bara killarna som använder.

Det är bara killar [som använder replokalen] det är väl så med killar, att vissa är

mer utåt och vågar. Tjejer är mer försiktiga

Karlsson (2003) beskriver föreställningar om kvinnan som den omvårdande, försiktiga och

lydiga. Precis så beskriver killarna tjejerna och tjejerna varandra. Dessa föreställningar utgör

även det normala för dessa ungdomar. Tjejer använder inte replokalen för att de är mer

försiktiga. Tidigare har killarna berättat att de tycker att det är kul när tjejerna vill göra det

som de vill göra (se ”det är roligt när tjejer vill göra det vi vill”), men replokalen nämner de

inte. Kanske ses den mer som att där är killarnas arena. Tjejerna sade att de inte var helt säkra

på var nyckeln till replokalen fanns. Trots att tjejerna tycker att det inte finns några typiska

aktiviteter för killar så väljer de att inte nyttja replokalen för att de är mer försiktiga och

tycker att det ändå bara är killar där.

Tjej - tjejiga tjejer

Tjejerna uppger att de mest umgås med killar. Detta för att de alla tycker att tjejer kan bli för

pratiga och att de hela tiden tävlar om att vara bäst, vilket tjejerna upplever som jobbigt.

Jag har lite svårt för det här tjej - tjejiga jag. Det blir så mycket prat

Det blir så här, alla ska vara bäst och hit och dit. Tjejer är så, allt ska vara tävling.

Jag umgås mest med min pojkvän och hans kompisar, ja, men det är ju så, för det

känns lättare att prata med dem. Alltså, jag vet inte hur jag ska uttrycka mig.

Intervjuaren: Men vad är tjejtjejigt? Lite för mycket smink och ska gå i affärer varje dag.

Tjejerna uttrycker att de helst inte spenderar tid med tjejer som är ”tjej-tjejiga” utan att de alla

19

föredrar att umgås med det motsatta könet. Ambjörnsson (2004) skriver om en normativ

femininitet och vi menar att dessa tjejer kanske aldrig uppnått den i och med deras känsla av

att de väljer att helst inte umgås med andra tjejer utan finner mer identitet och glädje i att

umgås med killar. Föreställningar om att tjejer ska bete sig på ett visst sätt, till exempel att

vara måttfulla och behagliga, har dessa tjejer svårt att leva efter och misslyckas med vilket

försvårar en identifiering med andra tjejer. De står utanför normen. Den klasskillnad som

Ambjörnsson (2004) belyser i sin studie stämmer in på dessa arbetarklasstjejer. Kanske är det

just därför som tjejerna väljer att ta ett steg bort från tjejerna och umgås med killarna just för

att de inte kan identifiera sig med det som anses vara ”kvinnligt”. Man förhåller sig till en

feminina normativitet genom att ta avstånd från den.

Schwalbe (2003) menar att de som vinner på ojämlikheten vill även dölja att ojämlikheten

finns varför det ibland kan vara svårt att själv inse när ett ojämlikt förhållande har uppstått.

Det är svårt att upptäcka ojämlikhet i mönster man själv är med och skapar. För att syna sina

egna mönster krävs att man inte ser saker som självklara utan att man ständigt ifrågasätter

saker som man tidigare sett som självklara (Schwalbe, 2003). Upprätthållandet av tjejerna och

döljandet av killarna blir tillsammans faktorer för hur både dessa tjejer och killar är delaktiga i

görandet av kön och olikheter.

Tjejer i par, killar i grupp

Killarna är alla överens om att tjejerna som går till fritidsgården alltid kommer i par.

Det ju inte så jävla ofta som de är mycket tjejer här heller, det är ju typ helgerna

ibland det kan va några tjejer här. Tjejerna går alltid två och två liksom, tjejer

måste ha med någon hela tiden. Ja för jag drar alltid hit själv.

Tjejerna upplever att det är precis tvärtom. Att det är killarna som kommer i grupp. En tjej uppger att

hon oftast går hit ensam eller i sällskap med sin pojkvän eller killkompisar:

Oftast så tycker jag att de kommer så här tre fyra personer. Jag tycker att de

kommer i grupp oftast. Jag kommer oftast hit själv.

Killarna uppger att de kan gå ensamma till fritidsgården men att tjejerna aldrig kommer

ensamma ”Tjejer måste ha med någon hela tiden”. Tjejerna upplever att det är tvärtom, att de

kan gå själva dit, de träffar alltid någon de känner där, att det är killarna som alltid går dit med

någon. Det som skiljer killarnas utsago från tjejernas är att killarna uppger att tjejerna kommer

i par och tjejerna uppger att killarna kommer i grupp (jmf Lalander och Johansson, 2008).

Lalander och Johansson (2008) menar att killarna söker sin bekräftelse till största del av

gruppen. Tjejerna blir dock aldrig fullvärdiga medlemmar i gruppen med några centrala

positioner utan betraktas som gäster. Tjejerna säger att de inte umgås så mycket med andra

tjejer, de har mest killkompisar.

Här motsäger killarna även sig själva. De säger att det är på helger det kan vara tjejer här, när

de tidigare sagt att tjejerna ofta gör något annat på helgerna. Vår tolkning är att det kan vara

medelklasstjejerna som killarna menar när de pratar om tjejerna som är där på helgen. De

tjejer som vi pratade med uppgav att de oftast gick till fritidsgården på vardagar.

”Man ska vara snäll mot tjejer”

När det gäller fritidsgårdens regler så uppger killarna att förutom Sveriges rikes lag så är det

förbud mot droger och energidryck. När de pratar om att bryta regler, som till exempel att

vissa personer kommit till fritidsgården fulla och druckit alkohol så säger de att det bara är

20

killar som gör det, att de aldrig tror en tjej skulle göra samma sak vilket bland annat illustrerar

nedan.

Jag tycker att tjejerna håller reglerna mer. Jag menar, det är ingen tjej vad jag vet

som kommit hit full. Javisst dom står och röker men det är inte ofta dom blir

tillsagda heller av någon anledning. Jag tror att det är lättare att säga till en kille än tvärtom.

Man ska vara snäll mot tjejer, för att killar är tuffare och starkare som nån kommit

på // Ja nu är vi där igen, att killar är tuffare och starkare som nån kommit på. Ja

men någon har ju kommit på det, att man ska vara tjock vit och amerikan och man.

Vi frågar vidare om hur reglerna följs och hur killar beter sig på fritidsgården. Killarna

berättar för oss om hur killarna på fritidsgården brukar bråka och stoja. Med bråka och stoja

menar de att vara högljudda och knuffas exempelvis. Killarna uppger att de inte upplever att

tjejer stojar på samma sätt som killarna När vi frågar varför tjejerna inte stojar får vi till svar:

En tjej som vill se fin ut stollar sig inte.

Killar har sin roll och tjejer har sin roll så har det alltid varit och så kommer det

alltid vara. Jag vet inte varför. Det är bara så samhället har byggt upp det. Man tänker ju… killar och tjejer tänker ju olika

Dom [killar] kan vara lite mer grova i mun då. Tjejerna är mer duktiga på att vårda sitt språk tror jag

Killarna menar att tjejer uppför sig bättre och lyssnar mer på auktoriteter vilket stämmer

överens med Westers (2008) uppförandenormer. Tjejers roll är att vara måttfull och behaglig

(jmf Ambjörnsson, 2004), killarnas roll är att vara högljuddare, starkare och tuffare. En tjej

som vill uppfattas som fin kan inte bete sig på samma sätt som en kille. En kille däremot

uppfattas som normal, som en kille ska vara. Att tjejerna är de mer försiktiga som lyssnar till

regler och inte bryter dessa samt använder ett mer vårdat språk medan killen ”ska vara”

tvärtom visar detta exempel. Skulle en tjej mot förmodan bryta mot detta skulle det

förmodligen inte vara okej. Däremot om en kille beter sig odrägligt så är det kanske okej

”bara för att han är kille”.

Wester (2008) för oss tillbaka till diskussionen kring aktiviteter. Tjejerna uttryckte att de

upplevde att de gör det killarna gör. Exemplet då var biljard. En av tjejerna uppgav att

anledningen till att hon spelade biljard var inte för att hon tyckte att det var så roligt utanför

att det inte fanns något annat att göra. Möjligen kan det vara så att det är det den som skriker

högst som får som den vill. Westers (2008) teori kan tänkas ha en poäng här. Killarna upplevs

som högljudda och tuffare, medan tjejer är mer tillbakadragna och tysta. Killarna berättar högt

och tydligt vad de vill göra och ha på en fritidsgård medan tjejerna väljer att sitta tysta.

Kanske väljer man då som personal att lyssna på killarna då man inte uppfattar att tjejerna

skulle vara av någon annan åsikt.

Att upprätthålla normer är något som alltid funnits och som troligen alltid kommer finnas, mer

eller mindre. Att kategorisera och tilldela varandra egenskaper för hur man ska bete sig som

tjej eller kille är det vi alla gör, varje dag. Det första du gör när du träffar en person är att

kategorisera och ”döma” personen utefter vad ditt öga skådar (Chancer & Watkins, 2009).

Kanske är det första man tänker på när man ser en kille är att det är en kille. Genast dyker hela

21

tankebanan kring hur en kille ska vara redan vid första anblicken. Om personen du möter inte

lever upp till de förväntningar som du omedvetet ställer på personen för att han ska ses som

”kille” ser du honom som avvikare eftersom han inte faller in i din mall du skapat för vad som

anses som manligt (Chancer & Watkins, 2009). När killarna svarar: ”man ska vara vit, man

och amerikan” är det precis detta de gör. De sätter ord och kategoriserar in det som ska anses

som normalt. De vet inte varför de gör detta eller vem som bestämt det utan det är ett led i

samhällets struktur och något som vi dagligen kommer att reproducera.

”Killar vill vara barn och tjejer vill vara vuxna”

I vårt samtal med killarna om regler säger killarna vid upprepade tillfällen att många olikheter

de tycker sig se mellan könen beror på mognad. De menar på att tjejer mognar snabbare än

killar. Ingen av killarna har någon uppfattning om varför det är så men de är alla lika säkra på

att det är så.

Det har lite med mognad också då att göra anser jag på ett sätt. En del [killar] bara

har tendens att bli lite såhär omogna och stojiga ibland

En tjej mognar ju snabbare än en kille. Det gör dem. Jag vet inte varför.

Tjejerna uttrycker också flera gånger i intervjun att de tror att vissa olikheter mellan killar och

tjejer beror på mognad. Att tjejer är mognare än killar och att det ligger till grund för att killar

är mer stökiga och bråkiga. Dock tror tjejerna även att killarnas stökiga och bråkiga

uppförande kan beror på att killarna ibland vill visa sig coola inför tjejer.

Men tjejer är mer utvecklade, alltså, man ligger två år före. Jag vet inte varför men

jag har i alla fall hört att det skulle vara så att, tjejer är typ två år före i

utvecklingen. Omogna liksom [killarna], bara busa och hålla på och skojbråka bara för att liksom.

Tjejer vill bli vuxna och killar vågar väl inte riktigt. Ja men de flesta killar vill ju typ vara barn, jag vet inte varför men.

Intervjuare: Varför tar killar i så mycket då?

De ska kanske visa sig coola inför tjejen eller något. Ja, det är väl så, de ska visa sig starka.

Tjejerna och killarna är bägge överens om att många skillnader mellan könen har sin grund i

att tjejer är mognare än killar. Intressant är att båda parter är övertygade om detta men att de

inte vet var de hört det eller var det kommer ifrån, utan att det bara är ett faktum. Tjejerna är

mognare än killar. Deras uppfattning om skillnaderna är djupt grundade i och med att det har

med den naturliga gången i ens liv att göra. När något är djupt rotat i ett beteende och man är

omedveten om upprätthållandet kan det tänkas att man osynliggör att det skulle vara ett

problem att tjejer och killar gör olika, man försvarar olikheten med att man faktiskt är olika

(jmf Lalander & Johansson, 2008 essentialistiskt perspektiv). Mognad blir ett uttryck för

könsskillnader. Man ställer sig bakom fenomenet mognad i ett försök att beskriva olikheterna mellan man och kvinna.

Tjejernas uttalande om att killar ska visa sig coola inför tjejer bottnar någonstans i

föreställningen om heteronormativitet. Vår tolkning är att tjejerna anser att killar vill uppvisa styrka inför tjejer, en normativ manlighet, för att fånga tjejernas intresse.

22

”De fattar väl lite mer om man pratar som en kille”

Vi kommer in på hur tjejerna upplever språket på fritidsgården och om de tycker att det är ett

ovårdat språk i form av svordomar och fula ord, vilket inte är helt accepterat på en fritidsgård.

Tjejerna tycker att killar och tjejer pratar olika inom könen. Vilket illustreras nedan;

Jag kan tycka att mina killkompisar är, ja, hårdare i orden eller om man säger. Man

är väl lite mer finare i orden mot tjejer. De fattar väl lite mer om man pratar lite mer som en kille. Som de brukar prata.

Alltså när man ser en kille här eller när de pratar med varandra så är de så här tuffa bara ’Tja vad gör du’... ’Tjenare’ liksom men sen vet ju inte jag hur de pratar med

varandra när de är själva. Då kanske det är lite mera att de pratar mer som tjejer.

Det vet jag ju inte men de är lite så här hårda i orden och sen tjejer, det är svårt att förklara men när de pratar med en tjej här så blir det väl lite mer att de lyssnar och

så här än när de pratar med en kille. Jag vet inte hur jag ska förklara.

Intervjuare: Så man kan säga att ibland kan tjejerna anpassa språket till killarnas nivå. När man pratar?

Ja, och samma även med killar. Att de anpassar sig till tjejer.

Intressant är att Wester (2008) beskriver skillnaderna i hur killarna pratar med varandra och

med andra tjejer samt hur tjejer pratar med varandra och med andra killar. Wester (2008)

finner tydliga skillnader mellan könen. Exempelvis påvisas hur tjejerna använder en lägre

samtalston än killarna och att killarna använder ett hårdare språk. Även att killarna ofta

känner sig orättvist behandlade av andra vuxna då de oftare får tillsägelser än tjejer. När vi

pratade med killarna om hur det var att följa regler sa de att killar är sämre än tjejer på att

hålla regler. Och att de oftare får tillsägelser från de vuxna. Detta håller tjejerna med om då de

upplever att killarna oftare bryter mot reglerna och är allmänt mer stökiga. Tjejerna förklarade

detta genom att hänvisa till att killarna inte är lika mogna som tjejerna. Kanske är det deras

sätt att sätta ord på något de själva inte riktigt ser. Att de gör kön. Genom att sätta etiketten

”killar bryter regler” gör de redan här en omedveten handling till att upprätthålla görandet.

Tjejerna säger även att killar inte kan förstå allt som händer i deras liv, det kan då vara lättare

att prata med en tjej om det:

De [killar] förstår väl inte allt som händer i mitt liv, det förstår en tjej lättare. Det

känns väl inte som om de lyssnar på samma sätt som en tjej gör.

Även detta exempel illustrerar hur föreställningen om manligt och kvinnligt spelar som

varandras motsatser (se Hirdman, 2003). Tjejerna har empatiska förmågor som killarna

saknar. Uttalandet kan också illustrera att killar inte är benägna att träda in i tjejernas sfär för

att skapa sig en förståelse.

”En kille kan ta det, en tjej kanske reagerar och blir skitledsen”

När vi pratar med killarna om personalen så säger de att de upplever en större skillnad i hur

personalen tillrättavisar en kille visavi hur de tillrättavisar en tjej. Alla killar menar att

personalen blir ofta mer upprörd om det är en kille som bryter mot reglerna än om det är tjej.

Men de säger också att de tror att tjejerna håller reglerna bättre än vad de själva gör.

23

Ifall en kille har sönder en grej så blir Lasse [fingerat namn] skitförbannad men sen

om det är en söt liten tjej som har sönder det så blir det inte samma sak

Intervjuare : Så ledarna här är oftast lite snällare mot tjejerna än mot killarna menar

du?

Nej jag tror de [tjejerna] sköter sig bättre bara.

Ifall Pontus [fingerat namn] ska skälla ut någon [en kille] så skäller han hårt, men

säger han till en tjej så kanske han inte skriker åt henne. Men att det är för att han vet att en kille kan ta det. En tjej kanske reagerar och blir skitledsen.

Även en av tjejerna nämner att det kan vara skillnad på hur fritidsledarna säger till en tjej

respektive en kille. Hon säger även att könet på fritidsledaren kan ha betydelse för hur

kommunikationen ser ut.

Det beror väl på om personalen, vad de har för kön eller vad man ska säga. En tjej

kanske pratar till en kille som, ja i fall han inte lyssnar så kanske de höjer rösten och till en tjej så säger de bara till att sluta så.

När vi pratar om reglerna med tjejerna så säger de att de oftast lyder reglerna. På fritidsgården

finns ordningsregler såsom att man inte får ha skor på sig inomhus. Tjejerna säger att de följer

denna regel, undantag om de bara snabbt ska gå in och hämta något. När det kommer till

rökningen däremot är tjejerna sämre på att hålla reglerna. Vi frågar dem vad som händer när

de bryter reglerna och de svarar att personalen säger till dem att gå bort till stället där man får

röka. Tjejerna menar att de har det lättare att lyssna när personalen säger till dem om

rökningen men att killarna däremot inte lyssnar lika bra.

När de säger att vi ska gå bort dit så går ju de flesta tjejerna bort dit men, ja, de

[killarna] lyssnar inte lika bra, men oftast gör de det Intervjuaren: Hur kan de komma sig?

Det är väl mognaden kanske.

Killarna säger att fritidspersonalen reagerar annorlunda om en tjej respektive en kille bryter

mot reglerna, samtidigt som att de menar att anledningen till att en fritidsledare inte reagerar

lika mycket beror dels på att tjejer kan bli ledsna och inte ”tål” att bli tillsagd på samma sätt

som en kille gör samt att tjejer ”sköter” sig bättre och inte bryter mot reglerna. Tjejerna

styrker delvis killarnas utsagor om att personalen inte säger åt killar respektive tjejer på

samma sätt. Däremot så uppger tjejerna inte att det skulle bero på att tjejer inte ”tål” att bli

tillsagda utan att det beror på att ledarna vet att tjejer lyssnar bättre. Intressant är även att

tjejerna nämner att könet på fritidsledaren kan spela in. Det är troligare att om fritidsledaren

själv är tjej så bemöter hon en kille som bryter mot reglerna genom att höja rösten medan hon

bemöter en tjej som brutit mot reglerna genom att bara be dem att sluta. Anledningen till detta

kan vara att förväntningen hos fritidsledaren är att hon måste bemöta en kille genom en

”hårdare” tillsägning för att få gehör. En normativ manlighet innebär ett hårdare yttre med

styrka och mod (se Connell, 2003). Den hegemoniska manligheten innebär även en

överordnad position över kvinnan, vilket kan innebära att det kräver mer av en kvinnlig

personal att säga till en kille att sluta än vad det gör för en fritidsledare som är man för att få

en ungdom av samma kön att sluta.

Killarna uttrycker att tjejerna är känsligare än killar och därför inte tål att bli tillsagda.

Killarna är starka och tål hårda ord, tjejerna är svaga och reagerar och blir ledsna på hårda

ord. Tjejerna är motsatser till killarna (jmf Hirdmans 2003 tredje ingångspunkt).

24

”Hej tjejer, Tjenare killar!”

I intervjuerna framkommer att fritidsledarna ”anpassar” samtalsämnena beroende på om de

pratar med en kille respektive en tjej. Utgångspunkten är att beroende på vilket kön man har

så finns det några samtalsämnen som faller sig mer naturliga att prata om.

Konny [fingerat namn] till exempel sätter sig ju inte direkt och pratar med en tjej

om bilar. Nej och så Sandra [fingerat namn] sätter sig ju inte och frågar mig och Stefan [fingerat namn] om jag sett det nya sminket på reklamen.

Killarna berättar att de känner stort förtroende för ledarna och att de kan prata om vad som

helst med dem. Två av killarna uppger att de känner stort förtroende för ledarna och att de

pratar privata problem med dem medan de andra två killarna inte gör det. Detta beror på,

enligt dem, att de inte tycker om att prata om det. Alla killarna är överens om att de inte sett

en enda tjej prata med ledarna på samma sätt som de gör.

Nej, jag har inte sett nån tjej suttit och gråtit inför personalen liksom. Jag har inte sett dom suttit och gråta ut och säga idag mår jag så dåligt. Jag tror faktiskt inte

heller jag har sett någon faktiskt, någon tjej som suttit så nära och pratat med

ledarna.

Samtidigt som att killarna uppger att de själva inte gråter inför fritidsledarna när de pratar om

problem så finns det en slags förståelse för att det är så tjejer gör när de har det jobbigt. De har

inte sett någon tjej bete sig så samtidigt som deras förståelse är att det är så det skulle gå till

om tjejerna pratade problem på samma sätt som killarna gör.

I intervjun med tjejerna upplever de också en viss skillnad i hur ledarna pratar med killarna

och tjejerna. Exempelvis i hur de väljer samtalsämne men också med vilket tonfall och hur de

säger vissa saker.

Till exempel Sandra [fingerat namn], med henne kan jag ju prata om tjej - tjejiga

saker som kläder och hår...// men så gör hon inte med killar kanske// Så kan hon [Sandra] vara så här...’Heej’ [ljust tonläge] och så kommer det en kille och då är

det mer ’Tjeenare’ [normalt tonläge].

Intervjuare: Du sa att du inte pratar om kläder och smink med Lars[fingerat namn]? Det är väl för att det inte känns lika kul att prata med honom [Lars] kanske än med

Sandra. Eftersom Sandra är mer insatt på något sätt, alltså jag menar hon är ju tjej

och hon är ju intresserad av det och då känns det mer roligt också att prata med henne [Sandra].

Tjejerna upplever att de kan prata med ledarna om det mesta. De tycker att personalen är som

kompisar till dem och att de är öppna och sociala. Tjejerna känner att personalen lyssnar på

dem när de vill prata. Två av tjejerna berättar vidare att de kan prata om vad som helst med

ledarna. En tjej pratar hellre med kompisar om privata saker än med ledarna.

Jag har verkligen en sån bra relation med dem så jag kan verkligen prata om allt

möjligt liksom. Det känns som om man kan prata om allt möjligt och de lyssnar

liksom.

Jag pratar nog hellre med mina kompisar om typ privata grejer i alla fall

tjejkompisarna. De pratar jag mer om privata grejer med . Jag gör väl inte det så

mycket [pratar med ledarna] men jag känner att jag skulle kunna göra det om jag ville. De skulle ju lyssna.

25

Av ungdomarna att döma använder personalen olika språk och samtalsämnen beroende på

vilket kön som ungdomarna har. Intressant är personalens syn på detta. De uttrycker att de är

extremt noga med att tala med tjejerna och killarna på samma sätt och om samma saker. Samt

att de själva upplever sig bra på detta. Vad detta kan bero på kan vara olika saker. Kanske kan

det vara så att fritidsledarna själva vet om att de ”behandlar” tjejer och killar olika men att de

utåt inte vill stå upp och säga detta, vilket inte är konstigt. Man vet att man inte ska behandla

könen olika men ändå så gör man det. Det finns antagligen inte många som ställer sig rakt upp

och säger ”jag behandlar killar och tjejer olika” även fast vi alla är medvetna om att vi gör

detta. Det kan även tänkas att det finns en stark omedvetenhet hos personalen. Att de säger att

de behandlar alla lika i situationer som när de berättar att alla ska få vara med och spela

biljard. Däremot, i praktiken så kan utfallet bli ett annat. Att tala om eller beskriva hur något

är behöver inte vara detsamma som hur det faktiskt är och görs.

26

6. Diskussion 6.1 Resultatdiskussion Resultatet av denna studie visar att killarna, och till viss mån även tjejerna, uttrycker att ”Det

är bra som det är” på fritidsgården. Detta uttalande visar väl hur könsstrukturer upprätthålls

och reproduceras. Vår tolkning av ungdomarnas berättelser är att det är obalans mellan könen.

Fritidsgården är en arena främst för killar. Varför väljer ungdomar, i en fri arena, att

upprätthålla i stället för att transformera kön?

Vårt syfte med studien var att utifrån en grupp tjejers och killars beskrivningar av och

uppfattningar om samspelet med andra ungdomar, personal och fritidsgårdens miljö belysa

hur det sociala könet konstrueras och upprätthålls vid en fritidsgård. Kön och klasstrukturer

ger ungdomarna begränsningar men också möjligheter till att agera. Ungdomarna

reproducerar och upprätthåller strukturerna. I vissa fall finns det också möjlighet att

transformera strukturerna, det vill säga förändra. Resultatet av vår studie pekar på att killar

och tjejer på en fritidsgård reproducerar kön. Reproduktionen försvaras enligt vår tolkning av

ett essentialistiskt perspektiv. Det vill säga att killar och tjejer är i grunden olika. Så länge

man upprätthåller görandet genom att förklara könens olikheter essentialistiskt så är det svårt

att komma ifrån ojämlikheterna mellan man och kvinna.

I olikhetens konstaterande, det vill säga den fysiska olikheten, föreligger även konstruerandet

av olika egenskaper. Vi ser inte bara olika ut utan vi har även olika egenskaper. Vanliga

föreställningar är kvinnan som omsorgsgivaren för familjen och hemmet med egenskaper som

omhändertagande och mannen som familjeförsörjaren med egenskaper som auktoritet (jmf

Connell, 2003). Forskning på olikheter i egenskaper visar inte på att det finns några

egenskaper som kan ses som generellt manliga/kvinnliga (Connell, 2003). Ändå beter vi oss

olika, vi gör olika! Kvinnor är de som i störst utsträckning stannar hemma och tar hand om

barnen, män är de som i störst utsträckning sitter på ledande positioner, vi klär oss olika, vi

bemöter varandra olika. Om våra egenskaper inte är medfödda så måste dessa olikheter

skapas. Ibland förklaras könet som något som man socialiseras in i, detta ger dock individen

en passiv roll. Att passivt socialiseras in i ett kön förklarar inte gränsöverskridande aktörer.

Om man i stället ser individen som delaktig i könsskapande, det vill säga något som vi alla

gör, vi är alla delaktiga i skapandet och upprätthållandet av kön (Connell, 2003) finns även

här möjligheter till förändring. Vi kan göra annorlunda, bryta mot mönster och vara

gränsöverskridare.

Fritidsgården som arena innehåller inte skolans fasta ramar. Detta gör ungdomarna fria att

göra egna val i större utsträckning. Kanske är det så att lösare strukturer och frivillighet

medverkar till skapandet av kön och snarare förstärker och konserverar ”manligt” och

”kvinnligt”? Eller är det möjligen tvärtom, att det förändrar gränser för vad som anses som

manligt respektive kvinnligt? Vår tolkning är att fritidsgårdens friare utrymme endast

reproducerar kön. Skolan har förmodligen större möjligheter att använda dessa fasta ramar till

att förändra könsmönster, till exempel i undervisningen. I Karlstad kommun finns det inom

ramen för skolans verksamhet bland annat genuspedagoger, det vill säga lärare med

specialkunskaper om socialt kön.

Killar är den dominerande gruppen på fritidsgården, och arbetarklasskillar förefaller

dominera. Killarna uttrycker att det är bra när tjejerna vill vara med dem och göra det de vill

göra, de vill dock inte göra det tjejerna vill göra. Tjejerna säger att det inte är någon skillnad i

vad tjejer och killar gör på en fritidsgård, de gör det killarna gör. Vare sig killarna eller

27

tjejerna anser att någon förändring av fritidsgården är motiverad utan att det är bra som det är.

Men varför är det då så att det är övervägande mest killar på en fritidsgård? Och varför är inte

detta motiverande nog för att arbeta för en förändring? Fritidsledarna verkar även de nöjda

över könsfördelningen. Är det så att fritidsgården i sig är en arena skapad efter killarnas

behov där tjejerna får delta under förutsättningen att de vill göra det killarna vill göra?

Vi har båda erfarenheter av att när till exempel personal ska skapa aktiviteter inom en arena

där tjejer och killar interagerar så formas ofta tjej och kill- grupper. Killgruppen har ofta en

bas bestående av fysiska aktiviteter. För tjejerna anordnas oftast tjejgrupper i form av

samtalsgrupper. Att göra på detta sätt är ytterligare att förstärka och upprätthålla

könsskillnader. Vi har inte funnit tidigare forskning som exakt rör vårt empiriska fält -

fritidsgården. Däremot så överensstämmer den forskning som finns om hur ungdomar

konstruerar kön inom skolan och på fritiden. Det vill säga att ungdomar konstruerar kön på

liknande sätt inom fritidsgårdens ramar. Ambjörnssons (2004) studie om normativ femininitet

och hur arbetarklasstjejer förhåller sig till den överensstämmer med ”våra” tjejers

förhållningssätt till den normativa femininiteten. Westers (2008) studie om uppförandenormer

är också i överensstämmande med delar av vårt resultat.

För att studien skulle ha gett en mer allsidig bild av hur kön konstrueras på en fritidsgård så

skulle vi givetvis ha gjort intervjuer med fritidsledare, intervjuat fler ungdomar och kanske

även observerat verksamheten under en längre tid. För att begränsa studien har vi valt att

endast belysa ungdomarnas perspektiv vilket gör att bilden inte är komplett. Personalen har

förvisso inkluderats i en kontextuell skiss men ungdomarna är de som stått i fokus. Vi anser

att ungdomarnas perspektiv är centralt då fritidsgården är en plats skapad för och till stor del

av ungdomar, eller kanske till och med för och av killar.

Förklaringen som ungdomarna i denna studie ger till könskillnader inom fritidsgårdsarenan är

i huvudsak; vi gör olika för att vi i botten är olika. Vi som författare till denna uppsats vill

visa skillnaderna på fritidsgården i ett omvänt perspektiv; vi är olika för att vi gör olika. Just

denna tanke blir viktig att ta med oss och förmedla vidare till de ungdomar vi i framtiden

kommer att träffa på genom vårt yrke som socionomer.

6.2 Metoddiskussion

Studien har en intersektionell ambition. Det vill säga att vi inte bara har valt att analysera och

studera görandet av kön enbart utifrån kön som analytisk kategori utan vi har hela tiden haft

ett intersektionellt perspektiv. Dock har vi främst koncentrerat oss på två kategorier, kön och

social klass. Ålder har dock även varit en underförstådd kategori då vi studerat just ungdomar,

däremot så har vi inte direkt analyserat utifrån åldern. Social klass gick inte att frångå då den

ingick i vår förförståelse om att arbetarklassens ungdomar dominerar på fritidsgården. Detta

är en förförståelse som bekräftades av studien och som vi tror har haft betydelse för deras

beskrivningar och uppfattningar. Hade vi fått tag i ungdomar med en annan kultur som

bakgrund hade vi antagligen ytterligare sett faktorer som spelat in i vårt resultat. Alla

intervjupersoner var från en bruksort i Värmland, vilket också är viktigt att beakta. I

intervjusituationen valde vi att genomföra en mindre enkät för att ge oss information om

ungdomarnas bakgrund och för att kunna beakta social klass som analytisk kategori. Däremot

mätte vi inte social klass bakgrund helt korrekt i enkätfrågan då en fråga inte var optimalt

formulerad: ”Vad jobbar din mamma/pappa med?”. Denna borde ha formulerats som ”Vilket

yrke har din mamma/pappa?”. En betydligt öppnare fråga som ”jobbar med” innebar att vi

fick ganska oprecisa svar som ”utomlands”. Då frågan om yrke fick en låg validitet valde vi

28

att förlita oss på gymnasieprogram som den viktigaste indikatorn för social klass. Även

Ambjörnsson (2004) använder sig av gymnasieprogram som indikator av social klass.

En svårighet i att intervjua ungdomar är att bli ”insläppt” i deras sfär som vuxen. Om vi träffat

dem under en längre tid så kanske de delgett oss ytterligare information om hur det är att vara

kille eller tjej på en fritidsgård. Vi tror inte att resultatet hade blivit annorlunda men att det

kanske kunnat innehålla fler nyanser.

Vår föreställning innan intervjusituationerna var att tjejerna skulle vara lätta att prata med och

ha mycket att säga medan killarna skulle bli mer svårintervjuade. När vi kom till fritidsgården

var det lätt att få kontakt med killarna där. Det var många av killarna ställde sig positiva till en

intervju. Tjejerna däremot var svåra att få tag på. Det var få tjejer på fritidsgården och av de få

som var där ville några inte delta. I intervjusituationen hade killarna många åsikter och

förklaringar till skillnaderna mellan kön. Tjejerna hade svårare att se skillnader samt att ge

förklaringar till de skillnader de kunde se. Kanske var våra föreställningar om tjejerna

grundade på en normativ femininitet. Våra föreställningar om killarna var att de skulle vara

svår-intervjuade. Vi var inställda på att behöva ”dra” orden ur munnen på dem. Är det vår

föreställning om en manlig norm?

Vårt val av fokusgruppsintervju motiverades bland annat av att vi initialt ansåg att ungdomar

lättare kunde uttrycka sig i grupp. Valet av fokusgrupp som metod kanske gav oss

begränsningar i och med att vissa ungdomar kanske inte vågade tala öppet och ocensurerat

inför gruppen. Hade vi istället valt enskilda intervjuer kanske vi hade fått ytterligare

information. Det som talar emot detta är vår föreställning att en sådan situation kanske

upplevs som stel och pressande för ungdomen att sitta ensam med två intervjuare. Vi

upplevde grupperna bra sammansatta i och med att de var homogena och alla ungdomar hade

liknande bakgrund, liknande ålder och var av samma kön (jmf Malterud, 2008). En ytterligare

aspekt är också att killar respektive tjejer tenderar att ändra beteende i närvaro av det motsatta

könet (jmf Ambjörnsson, 2004).

De ungdomarna som vi intervjuade bestod i störst del av arbetarklassungdomar, en förklaring

till att det var just arbetarklassungdomar som deltog i intervjuerna kan vara att vi utförde

intervjuerna på vardagar. Vardagar är just de dagar som personalen uppgav att fritidsgården

mest besöktes av arbetarklassungdomar, medelklassungdomarna hade andra aktiviteter att

ägna sig åt då.

Valet av analysmetod kan kopplas samman med vår ringa erfarenhet. Enligt Malterud (2008)

krävs ingen gedigen forskningsutbildning för att genomföra en systematisk textkondensering

på ett försvarbart sätt. Ett annat val av analysmetod skulle kanske ha gett oss andra resultat.

Att utföra denna studie har varit intressant och lärorikt. Ämnet vi valt, görandet av kön, är

aktuellt och välstuderat av andra. Med detta i ryggen gav vi oss in i en relativt outforskad

arena, fritidsgården. Med en ordentligt packad ryggsäck, och alla de verktyg vi kunde tänka

oss behöva kunde vi med trygghet ge oss ut i det okända. Vi hoppas och tror att denna uppsats

kan ge underlag för vidare studier kring kön, ungdomar och fritidsgårdar då det fortfarande

finns mycket intressant och ostuderat på fritidsgårdens arena.

29

REFERENSER

Ambjörnsson, F.(2004) I en klass för sig – om genus, klass och sexualitet bland

gymnasietjejer. Stockholm: Ordfront förlag (dokt.avh)

Barlebo - Wenneberg, S. (2001) Socialkonstruktivism – positioner, problem och perspektiv.

Malmö: Liber.

Chancer, L&Watkins, B. (2009). Sociala positioner – en översikt. Lund: Studentlitteratur

Connell, R (2003). Om genus. Göteborg: Daidalos

Davies, B. (2003) Hur flickor och pojkar gör kön. Stockholm: Liber.

Elvin-Nowak, Y & Thomsson, H. (2003) Att göra kön. Om vårt våldsamma behov av att vara

kvinnor och män. Stockholm: Bonniers förlag

Eriksson-Zetterquist, U. & Styhre, A. (2007). Organisering och intersektionalitet. Malmö:

Liber.

Forsberg, U. (2002). Är det någon ”könsordning” i skolan? Umeå: Umeå universitet.

Hirdman, Y. (2003). Genus – om det stabilas föränderliga former. Malmö: Liber.

Johansson, T (red.). (2005). Manlighetens omvandlingar. Ungdom, sexualitet och kön i

heteronormativitetens gränstrakter. Göteborg: Daidalos.

Karlsson, I (2003). Könsgestaltningar i skolan. Linköping: Filosofiska fakulteten (dokt.avh).

Kvale, S. & Brinkmann, S. (2009). Den kvalitativa forskningsintervjun. Lund:

Studentlitteratur.

Lalander, P. & Johansson, T. (2008). Ungdomsgrupper i teori och praktik. Lund:

Studentlitteratur.

Magnusson, E. (2002). Psykologi och kön. Från könsskillnader till

genusperspektiv.Stockholm: Natur och kultur.

Malterud, K. (1998). Kvalitativa metoder i medicinsk forskning. Lund: Studentlitteratur.

Payne, M. (2008). Modern teoribildning i socialt arbete. Falun: ScandBook.

Schwalbe, M. (2008) Rigging the game: How inequality is reproduced in everyday life. New

York: Oxford University Press.

Socialstyrelsen. Barn och unga i socialtjänsten; Utreda, planera och följa upp beslutade

insatser. Artikelnr 2006-101-6.

Vetenskapsrådet, Forskningsetiska principer för humanistisk-samhällsvtenskaplig

Forskning. http://www.codex.vr.se/texts/HSFR.pdf (2010-05-12).

30

Wester, M. (2008). ”Hålla ordning, men inte överordning”. Köns-och maktperspektiv på

uppförandenormer i svenska klassrumskulturer. Umeå: Umeå universitet (dokt.avh).

www.partillejohnny.se, 2010-05-12.

31

Bilaga 1

Enkät

Enkäten är helt anonym och kommer endast användas i forskningssyfte.

Om dig:

Hur gammal är du?

Hur många syskon har du?

Vad jobbar dina föräldrar med?

Mamma:

Pappa:

Vilken skola går du på?

Om du går på gymnasiet, vilket program läser du?

Om fritidsgården:

Hur ofta går du till fritidsgården?

32

Bilaga 2

Intervjuguide

Miljö/lokaler

- Hur upplever ni lokalen?

- Vad är bra med lokalen?

- Hur skulle ni vilja att lokalen var?

Fritidsgårdens sociala miljö

Regler

- Vad finns det för regler här?

- Hur förhåller ni er till dem?

- Hur förhåller sig killarna/tjejerna till dem? Varför? När?

- Får tjejer göra något som inte killar får, och tvärtom?

Stämning

- Hur är stämningen här?

- Hur är en bra stämning?

- Är det skillnad om det är mest killar/tjejer här?

Språk

- Hur pratar ni med varandra?

- Hur pratar ni med personalen?

- Vad pratar ni om?

- Hur pratar tjejerna med killarna? Och vise versa

- Hur är språket? Hårt? Trevligt?

Personal

- Hur är personalen på fritidsgården?

- Vilka förväntningar tror ni personalen har på er?

- Hur ska ni uppträda här enligt personalen?

- Hur ska en bra fritidsledare vara?

- Vad är ett bra bemötande?

- Finns det skillnader i hur ni tycker personalen är mot killarna/tjejerna?

- Upplever ni att ni kan prata med personalen om vad som helst?

- Hur påkallar ni uppmärksamhet från personal?

Aktiviteter

- Vad brukar ni göra på fritidsgården? När? När gör ni inte? Hur? Varför?

- Vad får ni inte göra? Varför?

- Vad gör killar/tjejer mest när de är på fritidsgården? Hur? När? Varför?

- Gör killar och tjejer olika saker?

- Är fritidledaren med när ni gör saker?

- Vad händer om en kille/tjej inte vill göra det som alla andra vill göra?