EXAMENSARBETE

Ett plagg säger mer än 1000 ord?En kvalitativ analys om kläder som icke- verbal kommunikation

Petra Gülich2016

Filosofie kandidatexamenMedie- och kommunikationsvetenskap

Luleå tekniska universitetInstitutionen för konst, kommunikation och lärande

!!

!

LULEÅ TEKNISKA UNIVERSITETInstitutionen för konst, kommunikation och lärande

Examensarbete, V0012F

Ett plagg säger mer än 1000 ord?EN KVALITATIV ANALYS OM KLÄDER SOM ICKE-VERBAL KOMMUNIKATION

Petra Gülich

petragulich@gmail.com

2016-05-25

ABSTRACTThis study examines the clothes from a communications perspective. In which extent we dress

ourselves with the purpose of expressing our identity. What information can be read out of

someone's clothing and the consumer consider that the market allows everyone to

communicate through clothing to the same extent? To get an answer to this, focus groups with

a total of 12 people discussed questions based on an interview guide designed for the purpose.

The discussions have been stood for for the empirical material and analyzed based on

qualitative analysis. The main theories are used as the basis for analysis; Pierre Bourdieu's

theory of habitus, tastes and field, Anthony Giddens's theory of self-identity and Roland

Barthes' theory of clothing that communication.

The result showed that we communicate some traits of our identity and attitude both

consciously and unconsciously through the clothes we wear. For those interested in fashion, it

turned out that not everyone had the same opportunity to consume and wear clothes in order

to follow or communicate through fashion. This because of that the fashion was not suitable

for all bodies and shapes.

!Title: A garment says more than 1,000 words

- A qualitative analysis of clothing that non-verbal communication

Author: Petra Gülich

Course: Examination paper, Media communication science, Bachelor's degree, V0012F

University: Lulea University of Technology, Institution for art, communication and

education

Tutor: Kristina Widestedt

Examiner: Anna Edin

Pages: 46

Keyword: clothing , identity , communication, qualitative analysis , focus groups , non-

verbal communication

!� 1

!

SAMMANFATTNINGDenna studie undersöker kläder ur ett kommunikationsperspektiv. I vilken utsträckning klär vi

oss med syfte att uttrycka vår identitet. Vilken information kan man läsa av utifrån någons

klädsel och anser man som konsument att marknaden tillåter alla att kommunicera genom

kläder i samma utsträckning? För att få svar på detta har fokusgrupper om totalt 12 personer

fått diskutera kring frågor utifrån en intervjuguide utformad för syftet. Diskussionerna har

sedan stått för det empiriska material som sedan analyserats utifrån en kvalitativ analys. De

huvudsakliga teorierna som använts som grund vid analysen är; Pierre Bourdieus teori om

habitus, smak och fält, Anthony Giddens teori om självidentitet och Roland Barthes teori om

kläder som kommunikation.

Resultatet föll att vi kommunicerar både medvetet och omedvetet vissa drag av vår identitet

och attityd genom de kläder vi bär. För de modeintresserade visade det sig att inte alla hade

samma möjlighet att konsumera och bära kläder i syfte att följa eller kommunicera genom

modet. Detta eftersom modet inte var anpassat för alla kroppar och former.

Titel: Ett plagg säger mer än 1000 ord

-En kvalitativ analys om kläder som icke- verbal kommunikation

Författare: Petra Gülich

Kurs: Examensarbete MKV kandidat, V0012F

Universitet:Luleå tekniska Universitet, institutionen för konst, kommunikation och lärande

Handledare: Kristina Widestedt

Examinator: Anna Edin

Sidor: 46

Nyckelord: kläder, identitet, kommunikation, kvalitativ analys, fokusgrupp, icke- verbal kommunikation

!� 2

!INNEHÅLLSFÖRTECKNING! ABSTRACT 1

SAMMANFATTNING 2

1. INLEDNING 5

1.1 PROBLEMFORMULERING 6

1.2 SYFTE 6

1.3 FRÅGESTÄLLNINGAR 6

1.4 AVGRÄNSNINGAR 7

1.5 KONTEXTUALISERING 7

2. TIDIGARE FORSKNING 8

3. TEORI 11

3.1 ICKE VERBAL KOMMUNIKATION 11

3.2 STÖRNINGAR I KOMMUNIKATIONEN 12

3.3 KLÄDER SÄNDER UT SIGNALER OM VILKA VI ÄR 12

3.4 PIERRE BOURDIUE- HABITUS, SMAK OCH FÄLT 13

3.5 GIDDENS OCH BARTHES- SÅ PÅVERKAS VÅRA KLÄDVAL 14

4. METOD OCH MATERIAL 15

4.1 FOKUSGRUPPER 16

4.1.1 URVAL 17

4.1.2 ANONYMITET 18

4.1.3 INTERVJUGUIDE 18

4.1.4 BILDERNA 19

� 3

4.2 GENOMFÖRANDE 19

4.3 VALIDITET OCH RELIABILITET 20

5. EMPIRI OCH ANALYS 20

5.1 FOKUSGRUPP 1, RESPONDENTERNA 21

5.1.1 MEDVETEN ELLER OMEDVETEN KOMMUNIKATION 21

5.1.2 INFORMATION OCH FÖRUTFATTADE MENINGAR 23

5.1.3 KOMMUNIKATION GENOM KLÄDER- LIKA FÖR ALLA? 24

5.1.4 SAMMANFATTNING 27

5.2 FOKUSGRUPP 2, RESPONDENTERNA 28

5.2.1 MEDVETEN ELLER OMEDVETEN KOMMUNIKATION 28

5.2.2 INFORMATION OCH FÖRUTFATTADE MENINGAR 30

5.2.3 KOMMUNIKATION GENOM KLÄDER- LIKA FÖR ALLA? 31

5.2.4 SAMMANFATTNING 34

5.3 FOKUSGRUPP 3, RESPONDENTERNA 34

5.3.1 MEDVETEN ELLER OMEDVETEN KOMMUNIKATION 34

5.3.2 INFORMATION OCH FÖRUTFATTADE MENINGAR 35

5.3.3 KOMMUNIKATION GENOM KLÄDER- LIKA FÖR ALLA? 37

5.3.4 SAMMANFATTNING 39

!6. RESULTAT 40

7 DISKUSSION OCH SLUTSATSER 41

8. VIDARE FORSKNING 43

9. LITTERATURFÖRTECKNING 44

!BILAGA

� 4

!1. INLEDNINGDet har genom tiderna forskats om mode, kläder och identitet i stor utsträckning samt genom

olika synvinklar. Vi vet därmed att vi klär oss olika beroende på vilket fält vi rör oss inom.

Exempelvis på ett affärsmöte är en designer kostym något som symboliserar framgång. Det

skulle alltså inte passa lika bra om man kom iklädd t-shirt och mjukisbyxor. Det finns med

andra ord vissa klädkoder att följa för att vi ska passa in i sammanhanget. Genom att klä sig

efter klädkoden skapar vi samhörighet med de övriga inom samma sociala fält och blir

accepterade av vår omgivning.

Det är alltså inget nytt att man klär efter position. Men vilken vikt har egentligen kläder när

det kommer till att handla om kommunikation, vad är det man kommunicerar och har alla lika

villkor när det kommer till utbud?

Jag kommer i min studie att undersöka i vilken utsträckning vi till vardags gör aktiva och

genomtänkta val över vilka kläder vi ska bära över dagen. Hur mycket vi i grund och botten

vid vårt klädval funderar över vad vi vill kommunicera, det vill säga vilken information vi vill

sända ut. Men även hur vi uppfattar andra vid första mötet utifrån deras klädsel. Jag kommer

även att se till om man som konsument anser att marknadens utbud tillåter alla att

kommunicera i samma grad.

!

!

!

!

!

� 5

1.1 PROBLEMFORMULERINGDet sägs att de kläder vi bär är ett sätt att kommunicera på. Kläderna sänder ut information

och mottagaren läser av meddelandet. Men hur mycket tänker man på budskapet när man klär

på sig på morgonen. Vad är det vi kommunicerar med våra kläder och har man som mottagare

förförståelse för alla typer av kläder för att kunna tolka budskapet korrekt?

Vad gäller utbudet av kläder är det stort på marknaden. Det finns alltså utrymme och

möjlighet att kommunicera på det sätt man önskar. Men anses det bland konsumenterna att

marknaden förser alla med lika möjlighet att uttrycka sig kommunikativt genom kläder?

1.2 SYFTE Syftet med studien är att se på kläder utifrån ett kommunikationsperspektiv. Vad är det

egentligen man kommunicerar med de kläder man bär till vardags, har man som mottagare

den kunskap som krävs för att tolka budskapet korrekt och har alla samma möjlighet att

kommunicera med hjälp av kläder.

1.3 FRÅGESTÄLLNINGARFör att få svar på detta använder jag mig av följande huvudsakliga frågor.

I vilken utsträckning används kläder i syfte att uttrycka vår identitet?

Vilken information kan man avläsa utifrån någons klädsel?

Har man som mottagare förförståelse och kunskap för alla typer av kläder för att

kunna avkoda budskapet korrekt?

Finns det något plagg som inte är okej att bära efter en viss ålder?

Anses det att marknaden tillåter alla att till samma grad kommunicera med hjälp

av kläder?

� 6

1.4 AVGRÄNSNINGARJag har i min undersökning valt att avgränsa min studie till enbart kvinnor. Undersökningen är

fokuserad på hur vi använder kläder som kommunikationsmedel men även om de anses att

alla accepteras och tillåts kommunicera i samma utsträckning. Då jag anser det viktigt för

studien att både unga och äldre får uttrycka sin åsikt består de empiriska materialet av

kvinnliga respondenter inom ålderspannet 25-70 år. Anledningen till detta är att jag tycker att

det är intressant att få med åsikter i från både de yngre och äldre. Detta för att se om utfallet

skiljer sig åldersmässigt. Samtidigt som de äldre en gång varit yngre anser jag det intressant

att se om deras klädvanor har förändrats med åldern.

Vad gäller det empiriska materialet och de resultat som framkommer efter analysen

representerar det alltså inte allmänheten utan endast respondenternas erfarenheter och åsikter.

1.5 KONTEXTUALISERINGJag anser att min studie är viktig då det tidigare forskats och fastställts att kläder används som

uttryckssymboler för vår identitet i olika sammanhang. Dock anser jag att det råder brist på

tidigare forskningar kring just i vilken utsträckning vi till vardags medvetet klär oss i syfte att

kommunicera, samt om konsumenter anser att marknaden tillåter kommunikation genom

kläder i lika stor utsträckning för alla åldrar.

Jag ser att min undersökning kan bidra till kunskapstillväxten inom området mode, identitet

och kommunikation, detta då jag anser att den inomvetenskapliga relevansen är hög eftersom

det råder relativ brist på forskningar inom det område jag ämnar att undersöka. Jag ser även

att det finns utomvetenskaplig relevans med studien, då beroende på resultatet kan bidra till

ytterligare information och kunskap om vilka som tillåts kommunicera på detta och till vilken

grad vi faktiskt har det som syfte.

!

!

� 7

2. TIDIGARE FORSKNINGDet har forskats om kläder i stor utsträckning inom mode- och kommunikationsvetenskap.

Nedan följer tidigare forskningar och studier som jag anser vara relevanta att ha med i

studien. Dels för att se vad som tidigare framkommit, dels då jag anser att de kan bidra till

min egen studie.

I Maja Jacobson´s (1994) avhandling Kläder som språk & handling nämner hon hur kläder

fungerar som kommunikation. Hon utgår från den semiotiska och klassiska

kommunikationsmodellen, där all kommunikation består utav ett budskap från en sändare

skickat till mottagaren. Budskapet ska i sin tur alltid kodas till det språk, medium eller kanal

som skall användas. Med kläder som kommunikation är det alltså kläderna vi bär som är

meddelandet men även kanalen. För att mottagaren sedan ska kunna koda meddelandet så

som sändaren hade tänkt sig krävs det att mottagaren behärskar samma kod och kontext som

sändaren har använt. Det är först vid möte med en mottagare och dennes förutsättningar, det

vill säga dennes kunskap om kulturellt betingade koder som meddelandet fylls med innehåll.

På så sätt skulle alltså kommunikationen genom vårt sätt att klä oss delas upp i två faktorer;

(…) nämligen språk, som här skulle motsvaras av koder, dvs regler och konventioner

för hur man klär sig i olika grupper för olika situationer, platser och tider och

handling, dvs den enskilda individens sätt att klä sig (Jacobson, 1994, s.24).

Maja Jacobson (2009) tar i sin forskning om kläder, identitet och mode upp färgsymbolik

inom området. Där benämner hon färgen beige som pensionärsbeige då färgen är förknippad

med äldre människor. Detta då äldre människor ofta klär sig i beige färger då den åldrade

huden inte längre tåls att exponeras mot starka kulörer. Starka färger mot blekhet och rynkor

gör att dessa framträder tydligare på grund av färginduktion. Färgen beige symboliserar och

betyder i huvudsak utslätning och försiktighet. När det kommer till vilka färgval vi gör vad

gäller kläder menar Jacobson (2009) är beroende på samhället och den tid vi lever i. Det vill

säga vilka färger som är modernt just nu men vi går även efter smak. Dock styrs klädernas

färgutbud av tillverkarna utefter mode. Jacobsons forskning visade att blå i olika nyanser var

den mest uppskattade färgen på kläder genom århundraden och trots det är det inte alls blått

som står på modet och säljs i butikerna (Jacobson, 2009).

Philip Warkander som är filosofie doktor i modevetenskap gjorde på begäran från Åhléns en

studie om identitet, klädstil och åldrande. Utifrån Åhléns kundregister valde Warkander ut 40

� 8

deltagare, främst kvinnor men även ett par män i ålder från 30-70 år i syfte att undersöka;

”Varför klär vi oss som vi gör i takt med att vi åldras? Varför känner vi som

medelålders att det inte längre är lika okej att köpa kulörta kläder och färgglada

sneakers? När slutar vi egentligen med korta kjolar och höga klackar?”

(Warkander, Philip ”Vaddå klä sig i enlighet med sin ålder, vad är det?!”. 2016)

Detta är en studie som i stor utsträckning innehåller delar utav det jag ämnar att undersöka

dock ser jag fortfarande min studie som högst relevant då det är ett område som saknar större

omfång utav tidigare studier på.

Warkanders (2016) studie påvisade att de flesta av deltagarna menade på att klädstilen

förändras genom åren dock handlade förändringen mest om att man skulle vara representativ

för sina barn eller på jobbet. De flesta över 50 år ansåg sig även bry sig mindre om vad andra

tyckte om vad de hade på sig och tillade att det var otroligt skönt att kunna ta på sig vad man

tycker är snyggt utan att behöva bry sig om andras åsikter.

De som var över 50 år ansåg även att bekvämlighet spelade roll, exempelvis var det någon

utav deltagarna som hade bytt ut den snäva kjolen hon var tvungen att ha på arbetet mot byxor

nu när hon var pensionär.

Deltagarna var överlag också överens om att man inte ville klä sig mindre moderiktigt med

takt att man blev äldre. Snarare tvärtom, nu fanns ekonomin för en del att inhandla de lite

dyrare plaggen.

Sammanfattningsvis var det viktigast att kläderna satt bekvämt och var anpassade för

individens kropp. Vissa saker som urringning eller tajta byxor användes mindre sällan med

åldern men det berodde på kroppsliga förändringar eller att man ville representera sig själv på

ett annat sätt.

!Doris Francis (2011) skriver i sin artikelstudie att presentationen av oss själva genom val av

kläder är ett sätt att visa vår identitet men även en källa som visar vår status och sociala

kapital.

� 9

Studien handlar om hur kvinnor som åldras lättare accepterar detta genom att med kläder

framhäva sin identitet.

Francis (2011) undersöker i sin studie om hur äldre kvinnors klädvanor återskapar och förnyar

deras identitet i förhållande och acceptens mot sitt åldrande. I sin studie intervjuade Francis

(2011) 25 kvinnor i åldern 63-99 i Santa Fe, New Mexico. Samtliga av dessa hade ekonomi

att köpa dyrare designerplagg. Anledningen till att Francis (2011) gjort det urvalet var för att

se utifrån de som har möjlighet att uttrycka sin identitet med kläder kunde göra det inom

samma preferenser.

Resultatet visade att det viktigaste för kvinnorna var att plaggen de bar skulle vara bekväma

och inte för åtsittande. Samt att kläders makt med åldern minskas i den utsträckningen att de

inte längre uttrycker identitet som en pågående självförverkligande process. Detta i och med

den biologiska och fysiska kroppsförändringen (Francis, 2011).

Författarna Chan, Berger och Van Boven (2012) utförde en studie som undersökte hur

människans sociala identitet speglar klädkonsumtionen. Hur man genom kläder kan

kombinera den sociala identiteten med egen stil, vilket menas att man kan klä sig enligt

klädkoden men på ett unikt sätt för att framhäva sin identitet. Syftet med undersökningen var

att få fram hur vår identitet påverkar vårt val vid klädkonsumtion. Författarna Chan, Berger

och Van Boven, (2012) menar på att människor vill passa in och för att göra det tar de efter

varandra. Samtidigt vill människan också vara olik och egen, vilket kan yppa sig i att man

exempelvis köper en designerkavaj istället för på en lågpriskedja där de flesta handlar. Detta

för att visa en viss status vid exempelvis en viktig intervju.

För att ur ett integrerat perspektiv se hur likheter och skillnader kombineras för att styra

konsumentens val.

För att få ett resultat delade Chan, Berger och Van Boven (2012) upp sin undersökning i fyra

delar. Den första berör om människan genom vardagskläder kan klä sig så att man visar sin

sociala identitet samtidigt som man visar sig unik inom sin umgängeskrets. Undersökningen

bestod av en enkät som 63 studenter svarade på och med resultatet att människors klädval

kommunicerar med deras sociala identiteter. Den andra undersökte hur man i grupp påverkas

av andra vid konsumtion. Här deltog 132 studenter genom ett strukturerat experiment. Tredje

bestod av ett manipulerande test där 170 studenter deltog för att se hur vår identitet och

� 10

konsumtion påverkas av andra.

Fjärde delen av studien deltog 163 studenter i ett datoriserat experiment för att undersöka hur

om man i grupp påverkas av andra, då studie 2 och 3 var baserat på märkeskonsumtion

baserades testet nu på själva produkten.

Resultatet visade att genom att använda olika dimensioner av klädval skapar man en

simultanförmåga som på ett behagat sätt signalerar människans sociala identitet samtidigt som

man visar sig unik. Dock påvisade undersökningen i två av studierna att människor som i

högre utsträckning har ett behov av att uttrycka sin identitet på ett unikt sätt, har lättare att

inom sin umgängeskrets sticka ut i sina klädval samt att dessa personer även i sin konsumtion

av kläder har lättare att gå emot modet och köpa ett mindre populärt plagg. Det framkom även

att klädval kommunicerade begär av att vara unik (Chan et al., 2012).

3. TEORINedan presenteras de teorier som kommer att ligga till grund för min studie och analys.

3.1 ICKE VERBAL KOMMUNIKATIONAtt kommunicera genom kläder och kroppsspråk, dvs utan att tala, menar Nilsson och

Waldemarson (2007) är en viktig del utav vår kommunikation. Det sänder ut icke verbala

signaler som tolkas av dess mottagare. Dessa signaler kan exempelvis vara; känslor, attityd,

identitet och värderingar. Vad gäller vår person och vår identitet så kommunicerar vi den

främst genom icke verbala uttryck. Kläder och kroppsspråk speglar vårt inre liv, det vi

upplever, känner och tänker. Den icke- verbala kommunikationen förstärker även den verbala

(Nilsson & Waldemarson, 2007).

3.2 STÖRNINGAR I KOMMUNIKATIONEN

”Kläder och kroppsspråk kan ses som medier som används av en avsändare för att sända budskap till

omgivningen. Samtidigt är de föremål för olika mediers intensiva intresse (Hurd & Olsson, 2005, s

22)”

!� 11

Med detta menar Hurd och Olsson (2005) att vi människor utifrån ett kommunikationssyfte

kan ses som medier då vi genom de kläder vi bär och de kroppsspråk vi använder sänder ett

budskap. Detta kan alltså ske både utanför och innanför de digitaliserade och redaktionella

medierna. När kommunikationen sker innanför blir kläderna och kroppsspråket ett föremål

som kommuniceras genom exempelvis ett modemagasin för att nå ut till en större omgivning

av intressenter (Hurd & Olsson, 2005).

Det kan även uppstå problem inom kommunikation oavsett om den sker verbalt eller icke-

verbalt. De problemen kan exempelvis yppa sig genom elektroniska störningar eller

missförstånd (Nilsson & Waldemarson, 2007). Modellen för filter- och brus presenteras i

Nilsson och Waldemarson (2007) och rymmer tre faktorer som berör de störningar som kan

ske vid kommunikation. Den första faktorn är; kanalen. Den står för vägen som budskapet tar.

Vid elektronisk kommunikation kan det röra sig om telefon, mail eller chatt. Vid ansikte mot

ansikte utgörs kanalen istället av våra sinnesorgan. Den andra faktorn är filtret. Den består av

förutfattade meningar, förväntningar och kulturella skillnader.

Sista faktorn är det som utgör själva störningen i kommunikationen och benämns som brus

eller störning. Denna faktorn innefattar allt som försvårar informationen från sändaren till

mottagaren. Man kan dela upp brus i tre olika typer: fysiskt, semantiskt och psykologiskt

brus. Det fysiska innebär exempelvis störningar i form av dålig telefonlinje, nedsatt hörsel.

Det handlar alltså om att ljudet inte når fram så som avsändaren skickade.

De semantiska bruset handlar om när sändare och mottagare inte tolkar det budskapet som

förmedlas på samma sätt på grund av skilda språkvanor eller mångtydighet. Sista typen av

brus, det psykologiska, innefattar konsekvenser av fördomar, psykologiska försvar och

misstänksamhet. Dessa störningar är oundvikliga i kommunikationen och försvårar

budskapen. Men genom exempelvis kunskaper och träning i kommunikation går de

psykologiska störningarna att reducera (Nilsson & Waldemarson, 2007).

!

3.3 KLÄDER SÄNDER UT SIGNALER OM VILKA VI ÄRBarthes (2013) anser att kläder och klädmode liknar det talade och skrivna språket i den

bemärkelse att det på samma sätt är en kollektiv aktivitet. Han menar på att kläder precis som

språket är ett universellt fenomen och därmed är bärandet av kläder en definition på att vara

människa och modet liksom språket ett resultat av kollektiv vilja. Precis som i språket finns

� 12

det vissa normativa ramar som vi klär oss efter beroende på inom vilka vi rör oss. Barthes

menar alltså på att kläder är en slags kommunikation som gör att vi sänder ut och tar emot

meddelanden. Vilket då även betyder att vi avkodar olika meddelanden. Hurd och Olsson

(2005) skriver att det är kroppen och klädernas retorik som ger oss koder för hur vi ska kunna

tolka och förstå varandra. Att avläsa och förstå dessa koder är i regel relativt lätt inom en och

samma kultur.

Enligt Barthes (2013) finns det tre aspekter av kläder: det konkreta och verkliga plagg som

tillverkats, det representerade plagget det som visas upp i exempelvis modemagasin och

slutligen det använda plagget, alltså det plagget man köper och använder (Barthes, 2013).

Precis som Barthes (2013) menar Hurd och Olsson (2005) på att förutom att visa upp ett pass,

legitimation eller tala om vårt namn sänder vår klädsel ut signaler om vem vi är. Dessa

signaler kan vara noggrant uttänkta eller sakna tanke och kontroll. Med kläderna i klär vi oss

alltså en identitet både omedvetet och medvetet. Vår kropp och kläderna vi bär talar om vilka

vi är och vilken ställning vi har i samhället. Men det är inte endast vår egna identitet vi skapar

utan vi tillskriver även andra en identitet, oftast utan att reflektera över vilka signaler eller

tecken deras kläder utgör (Hurd & Olsson, 2005).

3.4 PIERRE BOURDIEU- HABITUS, SMAK OCH FÄLTLars Holmberg (2008) har i sin bok Stil som historiskt och teoretiskt objekt, samlat teorier om

mode ifrån välkända teoretiker, där i bland annat Pierre Bourdieus teori om habitus, smak och

de olika fälten. Något som absolut sammanhör inom modevetenskapen. Med begreppet

habitus menar Bourdieu kortfattat det system av dispositioner som tillåter människor att

tänka, handla och orientera sig i det sociala. Bourdieu menar på att vi alla föds med ett habitus

och en smak, ren eller barbarisk, beroende på i vilken social miljö vi är uppväxt i. Den sociala

miljö en person är uppväxt i speglar individens handlande, tänkande och till grunden

individens livsstil. Genom att bruka och identifiera sig med vissa speciella ting, exempelvis

kläder så uttrycker individen både implicit och explicit, det habitus och dess sociala

klasstillhörighet som individen tillhör eller vill tillhöra (Gripsrud, 2011). Vårt habitus är alltså

något mer än de regler och normer vi har inne i huvudet, det utvecklas till något fysiskt. Det

är resultatet av vårt hittillsvarande liv och styr våra val i livet från såväl utbildning till klädval.

Beroende på olika uppväxtförhållanden har vi därmed olika smak. Bourdieu menar dock även

� 13

på att en människas habitus är trögt, dvs att om det ens är möjligt att ändra ett, tankesätt,

värdering, norm eller smak så tar det lång tid, något som i sin tur bidrar till att samhället är

trögt (Bourdieu, 1999).

Utifrån tidigare erfarenheter har vi alltså lärt oss att tycka om vissa saker och andra inte.

Ett annat och viktigt begrepp som Bourdieu använder är fält. Med fält menar Bourdieu en

avgränsad grupp människor och institutioner som strider om något som dem har gemensamt,

exempelvis modefältet. De människor som rör sig inom fältet kallar Bourdieu för agenter och

kan bestå av modejournalister, kläddesigners, modeller, fotografer och så vidare.

Institutionerna inom fältet kan då exempelvis vara utbildningar inom mode, modemagasin, tv-

program och bloggar. Den kamp som råder på fältet handlar om vad som är bra mode det vill

säga vad som är inne och ute samt vem som har rätt att uttala sig om detta. När man rör sig

inom ett viss fält är man tvungen att acceptera vissa grundförutsättningar och förhålla sig till

de normer och regler (Holmberg, 2008).

”Fältbegreppet kan alltså ses som ett sätt att avgränsa, konstruera och analysera de

skilda områden som (i ett givet samhälle vid en given tidpunkt) vart och ett lyder under

sin egen logik” (Holmberg, 2008, s.212).

Habitus och de fält vi rör oss inom påverkar alltså vår identitet och vårt sätt att kommunicera

den genom kläder.

3.5 GIDDENS OCH BARTHES- SÅ PÅVERKAS VÅRA KLÄDVAL Anthony Giddens (1999) skriver att kroppen är det objekt som vi alla är hänvisade till. Den är

en källa till såväl glädje och njutning men även sjukdomar och påfrestningar. Förutom att den

är en fysisk entitet är den även ett handlingssystem vars praktiska deltagande i sociala

interaktioner är en betydande del av bibehållandet av en sammanhängande känsla av

självidentitet. Det finns flera aspekter av kroppen som är betydande för självet och

självidentiteten. Ett utav av dessa aspekter är framträdandet, vilket omfattar kroppens alla

ytliga drag men även hur man klär, smyckar och sminkar sig. Något som blir synligt för

individen själv och för andra, och som sedan vanligtvis används som hjälpmedel när det

kommer till att tolka handlingar. Giddens (1999) menar på att kläder och smink till viss mån

alltid har varit ett redskap för individualiseringen, dock med mycket snäva gränser för vad

som är möjligt och önskvärt. Istället uttryckte framträdandet primärt den sociala identiteten

� 14

och inte den personliga. Det vill säga att man med hjälp av kläder och smink främst klär sig

utefter en viss klädkod för att passa in i ett socialt fält. Kläder signalerar fortfarande

klassposition, yrkesstatus och könstillhörighet. Giddens (1999) menar på att klädstilar

påverkas av bland annat grupptryck och reklam vilket i sin tur utgör en standardisering

snarare än individuell skillnad.

Barthes (2013) menar på att det oftast är kvinnan som står i centrum i modemagasinen. Även

om mannen finns med så cirkulerar han oftast som en marginell figur och det är kvinnor som

till större del syns både i text och på bild. På detta sätt menar Barthes (2013) på att det

naturaliserar tidskriften och reklamen däri till en föreställning om att mode är något som är till

för kvinnor. Detta menar Barthes (2013) på varken är sant eller falsk men genom reproduktion

av detta slag framställs det till slut som naturligt, självklart och fritt ifrån konflikter eller

motsättningar.

4. METOD OCH MATERIALJag kommer att analysera det empiriska materialet utifrån en kvalitativ metod. Denna metod

av analys går att utföra på flera sätt beroende på vad det är man ämnar att undersöka. Jag

kommer därmed kortfattat enbart beskriva hur man går tillväga för att utföra den modell jag

valt och anser lämpar sig bäst för min studie.

Det första steget är att ställa upp en ram för analysen. Att se till det empiriska materialets

karaktär och tillämpa en grundande teori. Detta för att skapa en övergripande struktur

(Boolsen, 2007). Här har jag utifrån mitt syfte med studien utformat en intervjuguide och

sedan sett på teorin inom området och tagit ut de begrepp och teoretiker jag anser tillföra min

studie och analys en stadig grund.

Nästa steg enligt Boolsen, (2007) är att koda materialet, dvs att göra en mindre analys av det

empiriska materialet för att se om det finns några mönster. Följt av att sortera ut det viktigaste

begreppen i texten för att avslutningsvis genomföra analysen, vilket man gör genom att med

hjälp av teorin och problemformuleringen hitta mönster och svar.

Det som jag sorterat ut från det empiriska materialet är alltså de citat jag anser ha betydelse

för min studie och därmed analyseras för att finna de svar jag söker.

� 15

4.1 FOKUSGRUPPERFör att få fram det empiriska materialet som sedan ska analyseras och resultera i svar på mina

frågor, har jag valt att använda mig av fokusgrupper. Jag anser att denna insamling av material

är bäst lämpad för vad jag ämnar att undersöka samt inom den tidsram jag har till förfogande.

Skulle tidsramen och resurserna varit större hade man kunnat samla in material från både

fokusgrupper och enkäter samt studerat olika reklambilder och modemagasin. På så sätt hade

man kunnat få en djupare och tydligare bild om hur kommunikationen genom kläder

framträder och fungerar.

Att använda sig av fokusgrupper har precis som alla andra forskningsmetoder för- och

nackdelar. Om syftet som i mitt fall är att studera hur samtalet kring ett givet ämne kan

framföra sig inom en viss grupp människor är fokusgrupper en bra metod enligt Wibeck

(2010). Genom fokusgrupper kan man få djup i sitt material i och med den information

respondenterna delar med sig av. Informationen ger en inblick i människors tankar och

erfarenhet inom ämnet, något som på annat håll kan vara svårt att få tag på om ämnet inte

tidigare är omskrivet i stor utsträckning. Dessutom när människor möts i en grupp ökar även

deras möjligheter att uttrycka känslor och berätta om sina erfarenheter som motsätter sig

normerna i den rådande dominerande kulturen. Det blir med andra ord effekt av att någon i

gruppen börjar dela med sig av åsikter och erfarenheter. Ett problem som kan uppstå i en

fokusgrupp är att gruppen istället censurerar sig, då de inte vill uttrycka något som går emot

gruppnormen. Vilket kan bidra till att det empiriska material man sedan får ut från

fokusgrupperna inte helt och riktigt speglar verkligheten (Wibeck, 2010).

När det kommer till svagheterna med att använda sig av fokusgrupper har det för det mesta

med moderatorns roll att göra. För att få ut det material man vill ha från sina fokusgrupper

gäller det att man noga och omsorgsfullt valt ut deltagare, har en bra intervjuguide och samt

att man under mötet med fokusgrupperna får respondenterna att hålla sig till ämnet, låta alla

prata och uttrycka sina åsikter. Om moderatorns arbete någonstans brister kan det bli lidande

för hela studien (Wibeck, 2010).

När det kommer till hur många respondenter och grupper som anses lämpligt råder delade

meningar. Risken med att använda sig av för många fokusgrupper är att det inte tillkommer så

mycket ny information efter varje och man blir istället sittandes med ett alldeles för stort

material som blir nära inpå ohanterligt (Wibeck, 2010). Jag har därmed avgränsat mig till tre

� 16

fokusgrupper då jag anser att det blir ett tillräckligt stort material för det jag ämnar att

undersöka samt den tid tidsramen jag har. När det kommer till hur många respondenter varje

grupp ska innehålla har jag valt fyra personer i varje eftersom gränsen för hur många som kan

vara inbegripna i ett samtal utan att uppmärksamheten blir lidande går just där (Wibeck,

2010).

Fokusgruppintervjuerna delas upp i två olika metoder, strukturerade och ostrukturerade

(Wibeck, 2010). Jag kommer att använda mig av den strukturerade metoden, vilket innebär att

jag kommer att utgå från planerade och öppna frågor som respondenterna sedan får samtala

och diskutera kring. Jag kommer även se till så att alla kommer till tals då varje persons åsikt

är viktig för resultatet. Precis som med allt annat finns det för- och nackdelar med att välja

den strukturerade metoden. Fördelen är precis som ovan nämnt att genom att se till att

repondenterna håller sig till ämnet får man ut ett bra material. Nackdelen är att om

moderatorn i stor utsträckning styr samtalet finns det risk att dennes förförståelse och

föreställning fortplantas till respondenternas (Wibeck, 2010).

Eftersom min studie fokuserar på hur vi kommunicerar, vad vi kommunicerar och vem som

tillåts kommunicera med kläder har jag i urvalet av fokusgrupper gått efter den mall jag anser

passar mitt syfte bäst.

4.1.1 URVALNär det kommer till urval av respondenter i fokusgrupperna har jag valt att använda mig utav

redan existerande grupper, dvs personer som redan känner varandra. Detta då det är till stor

fördel för diskussionen. Vid fokusgrupper sammansatta av personer som aldrig tidigare

träffats finns risken att de som i vanliga fall är blyga, tenderar att bli ännu mer tystlåtna och de

som har lätt att prata tar en större roll i diskussionen. Nackdelen med att använda sig av

existerande grupper, dvs personer som känner varandra sedan tidigare är att vissa ämnen inte

kommer upp då de kan tas föregivet inom gruppen. Vissa åsikter som man vet om att de

övriga känner till kan helt enkelt kännas onödiga att ta upp (Wibeck, 2010). Dock ser jag inte

det som ett problem som kan uppstå om jag som moderator ser till att frågor besvaras utefter

den intervjuguide som jag konstruerat. Det finns även risker att respondenterna faller in i sina

vardagliga roller, men Wibeck (2010) menar på att det saknas tillräckligt starka skäl till att

man inte ska använda sig av redan existerade grupper.

� 17

Vid rekrytering av de respondenter som kommer att delta i studien har jag valt att använda

mig av snöbollsurval, dvs att jag har rekryterat en person i varje grupp som jag känner sedan

tidigare och dessa har i sin tur fått rekrytera ytterligare tre personer vardera (Larsen, 2009).

4.1.2 ANONYMITETSamtliga deltagare har blivit tilldelade anonymitet. Detta då jag anser att det kan hjälpa

studien samt påverka respondenterna positivt i den bemärkelsen att dem vågar vara mer öppna

med sina åsikter. Jag ser heller ingen nytta för studien att nämna respondenterna vid namn då

det inte tillför studien något mer än risken att läsarens fokus kan hamna på personerna istället

för deras åsikter och svar. Respondenterna kommer därav i empirin att benämnas efter en

bokstav. Fokusgrupp 1 består då utav A, B, C och D. Grupp 2 består utav E, F, G, H och

fokusgrupp 3 utav I, J, K och L.

De bandupptagningar och anteckningar som förts under intervjuerna skyddas noggrant och

kommer när de inte längre är nödvändiga att kasseras.

4.1.3 INTERVJUGUIDEWibeck (2010) tar upp fem olika typer av frågor som bör ingå om man ska utföra en

strukturerad intervjuguide. Dessa är i följande ordning: öppningsfrågor, introduktionsfrågor,

övergångsfrågor, nyckelfrågor och avslutande frågor. Det är viktigt att frågorna är många och

öppna så att diskussion uppstår. Den avslutande frågan är mest till för att sammanfatta

diskussionen och för att se över om det stämmer överens med vad som sagts, om något

behöver tonas ner eller betonas.

För att respondenterna i så stor utsträckning som möjligt ska få diskutera med varandra har

jag utformat min intervjuguide med så mycket öppna frågor som möjligt. I de fall där en fråga

är stängd det vill säga att man endast kan svara ja eller nej finns det en öppen följdfråga som

skiljer sig beroende på om svaret är ja eller nej.

Min roll under gruppintervjuerna har varit att se till att alla kommit till tals samt ställt de

frågor som jag tidigare utformat i intervjuguiden (se bilaga).

4.1.4 BILDERNA� 18

De två bilderna som används vid gruppintervjuerna står jag själv som fotograf bakom.

Modellen ville dock inte att bilderna skulle finnas tillgängliga för allmänheten och därav har

bilderna endast visats för respondenterna utifrån syftet. Jag kommer därmed förklara hur

bilderna ser ut och börjar med bild ett.

Kvinnan som är i 60-års åldern sitter på en stol. Hon har långt grått hår som når ner till

brösten och lugg. På denna bilden är håret endast stylat i den bemärkelse att det endast är

borstat. Hon bär heller inget smink och är iklädd gröna linnebyxor, svart bomulls t-shirt och

vita strumpor.

På den andra bilden ser man samma kvinna som på bild ett. Hon sitter på samma stol men nu

med smink och andra kläder. Håret är stylat genom tupering för att få lite lyft och volym.

Sminket är vardagligt i naturfärger för att förstärka de ansiktsdrag hon har. Kläderna hon bär

är ett par svart/vit mönstrade kostymbyxor, svarta boots med klack, en marinblå topp med

korta ärmar och över det en uppknäppt röd skinnjacka med detaljer av dragkedjor och ett bälte

ner till.

4.2 GENOMFÖRANDESamtliga intervjuer ägde rum hemma hos en av respondenterna i respektive grupp. Hos vem

fick de själva bestämma. Eftersom att personerna inom samma grupp känner varandra sedan

tidigare såg jag detta som en bra lösning, då det skulle vara en miljö de tidigare hade vistats

inom och kände sig bekväma i. Något jag anser ligger till fördel för diskussionen och

resultatet. Jag hade i förväg bett samtliga respondenter avsätta en timma för mötet vilket även

blev utfallet i alla grupperna. Vid alla tillfällen hade jag med kaffe jag köpt på vägen.

Anledningen till det var för att jag ville att den vi var hemma hos skulle kunna slappna av och

inte behöva stöka i köket, något jag tror skulle kunna resultera i mindre koncentration från

dennes sida. Innan jag började med frågorna, presenterade jag mig själv och förklarade

upplägget och min studie. Jag berättade även för deltagarna att de kommer behandlas

anonymt. Dessutom påpekade jag att alla åsikter var av stor vikt och att ingen utav de frågor

jag skulle ställa hade några rätt eller fel.

� 19

Vid alla tillfällen spelade jag in samtalen på min telefon. Att använda sig av ljudinspelning är

bra då respondenterna lätt tänker bort den och talar som om den inte fanns där. Problemet med

att endast använda sig av ljudupptagning är att det inte går att se vem som talar (Wibeck,

2010). Detta löste jag genom att för mig själv bestämma vilken bokstav respondenten var

tilldelad samt föra en inledande anteckning.

När samtliga gruppintervjuer var avklarade transkriberade jag ordagrant de inspelade

materialet. Sedan jämförde jag materialen med varandra och värderade vad som var viktigt att

lyfta fram i empirin.

4.3 VALIDITET OCH RELIABILITETLarsen (2009) förklarar att validitet är något som handlar om relevans eller giltighet. Det

handlar alltså om att samla in material som är relevant utifrån den frågeställning man har. I

kvalitativa undersökningar menar Larsen (2009) på att det är enklare att försäkra sig om att

validiteten är hög. Detta då frågorna kan styras i form av följdfrågor under intervjuernas gång.

Även de ljudinspelningar som är gjorda under intervjuerna stärker validiteten.

Reliabiliteten menar Wibeck (2010) ökar om det är som i mitt fall samma moderator som

leder samtliga fokusgrupper under intervjun.

5. EMPIRI OCH ANALYSHär presenteras det empiriska material jag värderat vara viktigt att ha med från

gruppintervjuerna. Det empiriska materialet analyseras genomgående och vävs in i empirin.

För att disponera struktur i analysen har jag valt att presentera och analysera fokusgrupperna

var för sig. För att slutligen komma till en sammanställning av samtliga i resultatet.

5.1 FOKUSGRUPP 1: RESPONDENTERNA Respondenterna i fokusgrupp 1 består ut av fyra deltagare A, B, C och D. Respondent A är en

bekant till mig och resterande är arbetskollegor och vänninor till henne, vilka jag aldrig

tidigare träffat. Samtliga deltagare är inom ålder 55-70 år och konsumerar kläder regelbundet.

Med regelbundet menas ett eller flera plagg per månad.

� 20

5.1.1 MEDVETEN ELLER OMEDVETEN KOMMUNIKATIONInledningsvis började vi diskussionen om klädval och identitet. Hur stor vikt man lägger på

valet av kläder till vardags samt i vilken mån detta val är kopplat till viljan att uttrycka sin

identitet med hjälp av de klädesplagg man valt. Det vill säga om de kommunicerar genom

kläder medvetet eller omedvetet. Respondenterna uttryckte här delade meningar om hur stor

vikt av eftertanke man la ner på klädval till vardags. Respondent A uttryckte sig följande:

”Jag anser mig lägga relativt stor eftertanke när det gäller vad jag ska ta på mig

för kläder. Jag gillar att matcha och är mån om att de plagg jag tar på mig ska

passa ihop. (…) men det beror ju helt klart på vad jag ska göra under dagen.”

Respondent C delade A:s åsikt men tillade även att:

”Om jag bara ska vara hemma och inte väntar besök, lägger jag inte någon

vidare tanke på vad jag ska ha på mig. Då är det komforten som är viktigast.”

Här ser man tydligt vad Hurd och Olsson (2005) tagit upp om hur kommunikationen genom

kläder kan ske både medvetet och omedvetet. Även om respondent A här inte har uttryckt att

hon ämnar att visa upp någon speciell känsla eller liknande med sina kläder, så lägger hon ner

tid på sitt klädval. Hon är alltså mer eller mindre medveten i sitt klädval. Hon vet vad hon vill

ha på sig och det är viktigt för henne att kläderna matchar, något som i sin tur påvisar en del

utav hennes identitet. Vad gäller respondent C kan hemmet ses som en trygghets- och

avslappnings zon, eller om man drar det till Bourdieu (1999), fält. Precis som Holmberg

(2008) redovisat Pierre Bourdieu fältteori passar den in på respondent C, då hon menar på att

innanför hemmets väggar är det komforten på kläderna som är viktigast. Skulle hon röra sig

mot ett annat fält anpassar hon sig efter det i sitt klädval.

Respondenterna B och D uttryckte båda att de inte la något större engagemang på sina klädval

till vardags. B sa sig ha ett litet utbud av olika typer av kläder då hon mest konsumerat

liknande plagg för att underlätta klädvalen i hemmet. Respondent D sade sig vid yngre dagar

ha lagt ner mycket tid på klädval då det under den perioden var viktigt för henne, i dag känns

det inte lika angeläget menade hon på:

”Jag är nöjd som jag är med de kläder jag har. (…) det är skönt att slippa lägga

ner en massa tid på morgonen på att prova sig fram en outfit”

� 21

Även om engagemanget vid klädval inte är så omfattande för respondent B och D kan man

ändå spegla en identitet utifrån kläderna. Precis som Hurd och Olsson (2005) tog upp utgör de

kläder vi bär att vi i klär oss en identitet medvetet eller omedvetet. Här sker det mestadels

omedvetet i varje fall från respondent D som tycker att det är skönt att slippa lägga ner tid på

morgonen för att prova kläder. Vad gäller respondent C är det mer medveten då hon har

anpassat sin garderob efter liknande kläder så att klädvalet inte ska ta någon tid till vardags. I

båda fallen går det att skymta bekvämlighet som identitetsdrag.

När det kom till hur stor kopplingen mellan klädvalet och viljan att uttrycka sin identitet, var

samtliga respondenter överens om att det omedvetet hörde samman med klädvalet.

Respondent A uttryckte sig följande:

”Jag lägger ingen direkt tanke på att kläderna jag har på mig ska visa min identitet, men

på något vis visar dem väl vem jag är som person”

A menar att genom de kläder hon har på sig så speglar dessa till viss mån hennes identitet

eller i alla fall delar av den då det faktiskt är hon som köpt kläderna och bär dessa efter

hennes personliga smak.

Respondent C fyllde i:

” Precis, det är inget man lägger energi på för att spegla, men på något vis syns

nog humöret eller en del av ens identitet.”

Här styrks återigen Hurd och Olsson (2005) teori om huruvida kläderna medvetet eller

omedvetet visar en del av vår identitet. Att dessa kan vara noggrant uttänkta eller sakna tanke

och kontroll. Vilket är precis vad respondenterna uttrycker här. Samtliga klär sig alltså utan

tanke att påvisa någon identitet men samtidigt är de medvetna om att det speglar en del av

deras identitet. Något respondenterna menar på beror på att det är kläder de själva valt ut och

därmed antagligen säger något om dem.

Genom att se på hur kläderna visar en del utav respondenternas identitet kan man utgå från

det som Bourdieu (1999) kallar habitus och smak. Genom vårt habitus som Bourdieu (1999)

menar på är något som styr våra val i livet, så tillika klädval. Kan man säga att de val

respondenterna gör vid sina inköp av kläder styrs av habitus, vilket i sin tur är något som styr

individens smak, som Bourdieu (1999) menar på är olika beroende på våra

uppväxtförhållanden och vårt habitus. Genom att sedan medvetet välja ut dessa kläder ur

� 22

garderoben att bära under dagen, visas en del av i detta fallet respondenternas identitet och

framförallt smak upp omedvetet.

5.1.2 INFORMATION OCH FÖRUTFATTADE MENINGARNär diskussionen mellan respondenterna sedan ledde vidare till hur vi bedömer andra genom

de kläder andra människor har på sig samt vilken information man kan läsa av genom att

studera andras klädval, inleder B:

”Det är lätt att få fel uppfattning av en person om denne klär sig annorlunda än

andra”

C håller med och tillägger:

” Ja precis, som till exempel om någon har sådana där rock kläder eller smutsiga

kläder. Då kan man tro att de personerna håller på med massa konstiga saker och

så kanske de egentligen är precis som jag”

Samtliga respondenter är eniga om att man lätt kan få fel uppfattning av andra människor på

grund av de kläder de bär om det går emot den klädkod som förväntas inom ett visst fält. Här

går det tydligt att koppla till vad Nilsson och Waldemarson (2007) kallar psykologiskt brus,

dvs förutfattade meningar om en person, pga okunskap om kulturen och dess kläd- och

kommunikationskod. Dessa störningar är enligt Nilsson och Waldemarson (2007) oundvikliga

i kommunikationen och försvårar budskapen, men går att reducera genom exempelvis

kunskaper och träning i kommunikation.

Respondet B och C uttrycker alltså att om någon inte klär sig som de själva eller som dem de

umgås med, kan det skapas förutfattade meningar om denne. Då de inte kände att dessa

psykologiska störningar framträdde vid möte med någon som klädde sig inom samma kod

som de själva styrks även vad Hurd och Olsson (2005) menade på att det är lättare att avläsa

och förstå de koder som håller sig inom samma kultur som en själv.

När det kom till vilken information man kan läsa av utifrån någon annans klädsel ansåg

respondent B, C och D att det handlade mest om färgval på kläder som utgjorde den tydligaste

informationen. De menade på att genom att en person bär färgstarka kläder visar det att

personen i sig är färgstark eller glad. A höll med om de övriga respondenternas tankar men

ansåg sig kunna läsa av mer information än så:

� 23

” Det går ju även att läsa av hur en person är i sättet just för dagen, kanske inte

identiteten men dagsformen”

A menade på att om man exempelvis visar mera hud och är i ett socialt sammanhang kan man

läsa av sensualitet eller om man har alldeles för stora kläder kan det bero på att man är

obekväm med sin kropp och inte vill visa upp den.

Precis som Nilsson och Waldemarson (2007) menar att kläder och kroppsspråk kommunicerar

våra känslor, tankar och attityder ser man utifrån respondenternas svar att så är fallet.

Respondent B, C och D anser sig kunna läsa av känslor utifrån vad för färger de är personen

bär. Respondent A ansåg sig kunna läsa av mer än så, att utifrån vilket typ av plagg personen

bär även kunna se en attityd.

Dock tillades en enigheten respondenterna emellan att all information man fick fram genom

kläder även kunde vara falsk information och vilseleda till förutfattade meningar om en

person. Vilket är något som återgår till vad som tidigare talats om vad gäller brus. Den

information som är menat att sändas ut uppfattas inte av mottagaren korrekt. Något som kan

bero på att sändaren inte har gjort klädvalet medvetet eller att mottagaren inte känner till

klädkommunikationen inom den kulturen. Vilket då leder till förutfattade meningar om en

person.

5.1.3 KOMMUNIKATION GENOM KLÄDER- LIKA FÖR ALLA?Då samtliga respondenter är över 55 år började diskussionen om det finns åldersgräns för

vissa plagg med att respondenterna själva pratade om vad de känner sig bekväma i och vad

det fanns för plagg de absolut inte skulle använda. D inleder:

” Jag använder till vardags mest basplagg exempel tröja och byxa. Jag är nöjd

med min kropp och det gör mig inget om kläderna är tajta, men magtröjor

använder jag absolut inte längre det är något för tonåringarna”

A: ”Jag tycker om att variera min klädsel och använder de mesta typer av plagg

jag använt i yngre dagar men magtröja det skulle jag aldrig använda och har

heller aldrig gjort.”

� 24

B: ”För mig har det med åldern blivit viktigt med att kläderna ska sitta skönt.

När man var yngre var det viktigast att det skulle vara snyggt och då gjorde det

inte så mycket om kläderna var trånga eller obekväma.”

Om man här jämför med studien som Philip Warkander (2016) gjorde för varuhuset Åhléns

visas ett tydligt mönster, vilket är att med åldern blir komforten vad gäller kläder viktig,

framförallt vad gäller respondent B. Sedan när det kommer till vilket plagg som inte längre är

okej att bära går det återigen att koppla till Warkanders (2016) studieresultat om att när man

blir äldre är det viktigare att se representativ ut för sin omgivning. Magtröjan anses alltså i det

här fallet inte vara ett representativt plagg att bära om man inte är tonåring enligt respondent

A och D. Komforten och att känna sig representativ skulle jag vilja hävda är känslor som hör

samman i detta fallet. Om en kvinna inte känner sig representativ i ett plagg exempelvis

magtröja då kommer magtröjan inte heller vara komfortabel.

Vidare in i diskussionen visade jag två bilder på en kvinna i 60 års ålder. På den första bilden

var kvinnan iklädd gröna linnebyxor och svart t-shirt. Hon bar på bilden heller inget smink.

På den andra bilden var kvinnan klädd i röd skinnjacka, marinblå topp och svart/vita

mönstrade kostymbyxor av utsvängd modell. På denna bilden var även hennes långa hår stylat

lite grann och hon bar även lite färg på ögon, läppar och kinder i form av lite smink. Såhär

tänkte deltagarna om bilderna, respondent A inleder:

”Jag tycker att hon ser mer levande ut i de mer moderna kläderna med färg”

C: ”Ja jag tycker också det. Det får henne att se gladare och yngre ut”

B: ”De vanliga kläderna är det inget fel på men hon passar bra med lite färg på

ansiktet och på kläderna.”

D: ” Jag håller med hon ser yngre och fräschare ut i de kläderna med den röda

skinnjackan .”

Samtliga respondenter ansåg att den andra bilden var den som representerade kvinnan bäst.

De mer moderna kläderna och lite smink tyckte respondenterna gjorde att kvinnan både såg

yngre och gladare ut.

Utifrån vad D svarat kan man alltså tolka det som att genom att använda smink och moderna

kläder kan en kvinna i 60 års åldern vilseleda och förvirra andra att tro att man är yngre än ens

egentliga ålder. Kläderna och sminket utgör alltså precis som Nilsson och Waldemarson

� 25

(2007) nämt ett brus. Bruset i from att kläder och smink gör det svårare att tolka

informationen korrekt vilket här skulle yppa sig till att vara yngre än sin faktiska ålder.

!De flesta respondenterna ansåg dock att det var sämre utbud anpassat för deras kroppar och att

när man blir vuxen och handlar på de stora klädkedjorna var utbudet anpassat mer för de

yngre. Respondent B menade på att de kläder som kvinnan bar på första bilden oftast var de

som fanns till utbud vad gällde komfort. D höll med om att modeutbudet för de äldre var

snävt och uttryckte sig såhär:

”Ja, det har faktiskt hänt att jag köpt byxor på gravidavdelningen. (…) finbyxor med

resår i midjan. Dom har jag kvar än och använder ofta för att dom är så sköna”

C: ”Ibland kan det kännas fånigt när man står och kollar på samma plagg som en 20

åring”

A: ”Men det är värre med de små butikerna som ska vara inriktade på äldre, där är

utbudet litet och kläderna oftast stickade och byxorna med pressveck”

Enligt respondenterna så är inte marknaden och utbudet för kläder lika stort längre när man

blir äldre. De moderiktiga kläderna har alltså inte komfort som första prioritet varpå

respondent D istället vid ett par tillfällen handlat kläder på gravid avdelningen för att finna

byxor som både är snygga och sköna. Om man ser till Giddens (1999) som menar på att

klädstilar påverkas av bland annat grupptryck och reklam, vilket i sin tur utgör en

standardisering snarare än individuell skillnad, kan man se det som att marknaden och de

stora klädkedjorna inte gör någon större skillnad på vuxna och äldre, de anses kunna bära i

stort sätt samma kläder. Detta gäller även vid reklam då det i större omfång är de vuxna

kvinnorna som bär kläderna för att marknadsföra i säljande syfte. Dock är de enligt

respondenterna inte alltid anpassade rent praktiskt efter de äldre kropparna. Vilket i sin tur

resulterar i att marknaden inte tillåter äldre att kommunicera i samma utsträckning som de

yngre vuxna.

Diskussionen följde sedan in på att vissa plagg förutom magtröjan som tidigare nämnts, kunde

ses som olämpliga när man blir äldre. C inleder:

� 26

”Jag kan ibland känna om jag har kjol som slutar över knäna tillsammans med

klackskor att folk kollar och ger en blickar som; att jag inte borde ha på mig det.

Men jag kan även få beröm för att jag klär mig med stil trots min höga ålder.”

A: ”Ja jag får mest höra positiva kommentarer, folk brukar säga att dom blir

glada att se att man inte förfaller för att man blir gammal”

B: ”De ända plagget jag skulle se som olämpligt är väl plagg som visar för

mycket hud, såsom jättekort kjol eller djup urringning”

Återigen ser man att det återkommer till vad man är bekväm i, men i C:s fall även fördomar.

Att hon möts av blickar som ger henne känslan att när hon bär klackskor tillsammans med

kjol är något hon inte borde ha på sig på grund av sin ålder. Det visar på det psykologiska brus

som Nilsson och Waldemarson (2007) tar upp. Ett psykologiskt brus som beror på okunskap

eller svårtydlighet. I C:s fall om vi antar att de blickar C läser av faktiskt är sanna, yppar sig

bruset hos mottagaren genom att denna saknar okunskap om åldrande vilket leder till

fördomar men även mottagarens habitus och smak som Bourdieu (1999) tar upp kan spela

roll. Att mottagaren är uppväxt i en miljö där exempelvis äldre kvinnor inte bär kort kjol och

klackskor och därmed utvecklat sin smak till att tycka att det är opassande.

Samtidigt menar C och A på att det för det mesta uppskattas av andra att de fortfarande håller

upp och klär sig representativt efter modet.

5.1.4 SAMMANFATTNINGDiskussionen tog totalt cirka en timme, vilket även var den tiden som jag meddelat

respondenterna att gruppintervjun skulle ta. Samtalen tog snabbt fart och respondenterna var

duktiga på att låta samtliga komma till tals. Respondenterna lade ner olika mycket tid på

klädval. A och C ansåg sig lägga ner relativt stor eftertanke på sina klädval till vardags medan

B och D en relativt liten.

Samtliga var enade om att det inte fanns någon åldersgräns på olika plagg utan att det

handlade om i vilket skick och vilken form kroppen var i. Det var helt enkelt individuellt från

person till person. Något som absolut inte passade på en 65 åring kunde vara helt rätt på en 75

åring, eftersom vi åldras i olika takt och på olika sätt. Dock var kläder som visade för mycket

hud inget de själva kände sig bekväma i. Att kläderna var bekväma och att man såg

� 27

representativ ut visade sig överlag vara det viktigaste när det kom till val av kläder. Ingen utav

respondenterna sade sig heller lägga någon tanke på vad för information man sände ut genom

sina kläder men var samtidigt enade om att de förmodligen visade en del av sin identitet

genom kläderna eftersom att det är personen i fråga som valt just de plaggen från början.

Däremot ansåg sig respondenterna kunna läsa av information om än lite, om en person utifrån

vad denna har på sig, dock menade de på att om denne klär sig utanför sin egna klädkod

kunde det leda till förutfattade meningar om personen på grund av okunskap. Avslutningsvis

menade respondenterna på att de kläder som de vill bära och som finns på de stora

klädkedjorna inte alltid var anpassade efter deras kroppar och därmed minskades

respondendernas utbud och kommunikation genom kläder.

5.2 FOKUSGRUPP 2: RESPONDENTERNADe fyra deltagarna som innefattar fokusgrupp 2 består utav respondenterna E, F, G och H.

Respondent E känner jag sedan tidigare då vi studerade på komvux tillsammans, resterande

respondenter är vänninor till henne som jag tidigare aldrig träffat. Samtliga deltagare är inom

åldern 25-35 och konsumerar kläder regelbundet.

5.2.1 MEDVETEN ELLER OMEDVETEN KOMMUNIKATIONÄven i denna grupp inleddes diskussionen med hur stor vikt vi lägger på valet av kläder man

bär till vardags samt i vilken utsträckning detta val är kopplat till viljan att uttrycka sin

identitet. Här var samtliga respondenter eniga om att man klär sig ganska likt de man umgås

med. E inleder:

” Ja om man ser på vad vi som sitter här här på oss så är det ganska likt till stilen

även om det inte är exakt likadana plagg”

F: ” Precis, så är det ju, men inget man direkt har i åtanke när man klär på sig på

morgonen”

Man klär sig alltså oftast ganska likt till stilen med de man umgås med. Något som Giddens

(1999) menar på kan bero på grupptryck och reklam. Men även om man utgår från Bourdieu

(1999) och hans teori om habitus och smak anser jag att det är den som ligger till grund för att

vi klär oss likt de vi umgås med. Detta då habitus styr våra intressen och val i livet. Vi har

� 28

även kunskap och smak inom de fält vi är kunniga, vilket kan relatera till att om vi rör oss

inom samma sociala fält är det rimligt att vi delar smak inom fältet. Vilket kan resultera i att

vi klär oss likt de vi umgås med då vi befinner oss inom samma fält och delar smak inom

detta. Vilket i respondenternas fall blir modefältet och deras smak gällande vad som är snyggt

och inte.

Samtliga respondenter ansåg att de lade ner relativt stor tanke när de gjorde sina klädval.

H: ” Man slänger ju liksom inte på sig vad som helst och går hemifrån”

G: ” Nä det är viktigt att det man har på sig passar ihop”

E: ”Ja så är det ju”

När sedan frågan kom upp i hur stor utsträckning de klädde sig med syfte att uttrycka sin

identitet blev det till en början tyst. Respondenterna behövde tid att tänka, G uttryckte att hon

aldrig reflekterat över det och de andra höll med.

E: ”Förmodligen så gör man det omedvetet”

G: ”Ja det tror jag med, man tänker inte på det konkret men på något vis tycker

jag ändå att kläderna man bär till viss del speglar identiteten”

F: ” Ja precis, man skulle ju aldrig ta på sig något som man inte stod för eller

kände sig bekväm i, och det borde väl ha med identitet att göra”

Samtidigt som respondenterna lägger ner tid på sina klädval och är medvetna i sina val

kommunicerar de enligt vad Hurd och Olsson (2005) tar upp som omedveten kommunikation.

Detta då samtliga respondenter medgav att de lade ner stor omtanke på vad de skulle ta på sig

till vardags i bemärkelse att det skulle se bra ut och matcha men inte hade någon agenda att

uttrycka något speciellt med kläderna såsom känslor, attityd eller liknande. De kommunicerar

alltså omedvetet delar av sin identitet. Vilket samtliga respondenter efter eftertanke är

införstådda i. När F uttrycker sig att man inte skulle ta på sig något man inte står för eller

känner sig bekväm i vill jag koppla det till Bourdieu (1999) teori om habitus som till stor del

utgör ens identitet. Som Gripsrud (2011) beskriver vad Bourdieu menar med habitus är den

präglad av den sociala miljön en person är uppväxt som sedan speglar individens handlande,

tänkande och till grunden dennes livsstil. Genom att respondent F indentifierar sig med vissa

plagg och andra inte så uttrycker hon alltså delar av sin identitet genom de kläder hon bär. Det

� 29

vill säga att hennes habitus ligger till grund för hennes val av kläder och ger mottagaren

därmed information om hennes identitet.

Vilket sedan återgår till den medvetna och omedvetna kommunikationen. Det vill säga att

respondenterna genom sina medvetna val genom att välja kläder, sedan delvis omedvetet

kommunicerar delar av sin identitet.

5.2.2 INFORMATION OCH FÖRUTFATTADE MENINGARNär diskussionen mellan respondenterna kom till hur vi bedömer och läser av andra genom de

kläder denne har på sig är alla eniga om att kläderna tillsammans med andra saker som har

med utseendet att göra utgör ett första intryck och skapar en viss bild av hur och vem

personen är. G inleder:

” Absolut skapar man sig en bild om en person utefter vad hon eller han har på

sig och jag tycker ofta att den bilden i de flesta fall stämmer ganska bra när man

sen lärt känna personen.”

E: ”Ja det tycker jag med, men det händer ju att man får helt fel bild av någon

också, att man på grund av deras stil får en viss bild som sedan visas inte alls

stämma.”

F: ”Ja, genom kläder får man faktiskt ganska mycket information om en person

som i de flesta fall visar sig stämma överens”

H: ”Men det är ju såklart lättast att läsa av någon som har liknande stil som en

själv”

Respondenterna E, F och G instämmer med H och E tillägger att det gånger man får fel bild

och förutfattade meningar om någon oftast är när det är en klädstil man själv aldrig skulle

bära. H flikar in :

”Fast då det handlar nog mest om okunskap.”

Överlag menar samtliga på att man till viss del kan läsa av vad för typ av person någon är

utifrån dennes kläder. Men samtliga respondenter är eniga om att det endast är ytlig

information man får ut av plagg någon bär. Det kan handla om vilken position eller vilket

socialt fält man rör sig inom. Samtliga deltagare är även eniga om att det är lättare att skåda

� 30

glimtar av någons identitet om man har en starkt utstickande klädstil. Här påpekar de dock att

den identiteten står för socialt fält eller intresse. Dock att det även vid dessa tillfällen kan

skapa fördomar om någon har en utstickande stil som strider mot sin egna.

När respondent G uttrycker att den bild man får av någon utifrån dess klädsel oftast stämmer

ganska bra när man lärt känna någon styrker vad Nilsson och Waldemarson (2007) menar när

de säger att den icke verbala kommunikationen förstärker den verbala. I detta fall får

respondent G en bild av någon utifrån den information hon kan läsa av ifrån sändarens

klädsel. När sändaren och respondent G sedan börjar prata och den bilden G fått i från de

första intycket tycks stämma förstärker den icke- verbala kommunikationen den verbala. Att

respondent H menar på att det är lättare att läsa av någon som klär sig någorlunda likt sin egen

stil beror som sagt på att det i regel är lättare att läsa av koder man redan förhåller sig till.

Precis som Hurd och Olsson (2005) menar på att har relativt lätt att förstå och avkoda

information inom samma kultur. Att det blir lättare att avkoda och förstå någon som klär sig

liknande en själv beror återigen om man väljer att se på det utifrån Bourdieu (1999) på vårt

habitus och smak. Beroende på våra uppväxtförhållanden och sociala miljö utvecklas en viss

typ av smak, vilket i detta fallet kan ses som smak av kläder. Klär vi oss relativt lika delar vi

den smaken och har därmed lättare att läsa av information om personen utifrån dessa plagg.

De gånger då stilen på plaggen skiljer sig från sin egna blir det alltså svårare att läsa av och

både semantiskt och psykologiskt brus som Nilsson och Waldemarson (2007) tidigare

förklarat kan uppstå i form av fördomar, förutfattade meningar eller helt enkelt svårigheter att

tyda på grund av okunskap.

5.2.3 KOMMUNIKATION GENOM KLÄDER- LIKA FÖR ALLA?Diskussionen fortsatte sedan mot om huruvida det finns plagg som innehar en åldersgräns, det

vill säga plagg som inte längre är legitima att bära efter en viss ålder. Här var det H som

inledde:

”Nej det skulle jag inte vilja påstå, inte efter vuxen ålder och uppåt i alla fall.

Det handlar nog mer om kroppsform och vad som passar för ens egen kropp.”

G: ”Ja oavsett ålder så finns det ju olika typer av plagg som passar olika typer av

kroppar. Så jag tycker mer att det är individuellt.”

� 31

E: ”Precis, det handlar om att hitta kläder som framhäver det man är nöjd med. (…) för

mig som är lite större till storleken tycker jag att det ibland kan vara svårt att hitta

snygga kläder som passar.”

Det fanns enligt respondenterna inget plagg med åldersgräns utan det handlade istället om

kropp och form. Att anpassa sina klädinköp efter sin kropp, något som respondent E menade

på ibland var svårt om man som hon var lite större till storleken och ändå ville följa modet.

Hon menade helt enkelt på att det ibland saknades moderiktiga kläder i hennes storlek. Men

även när utbudet fanns i hennes storlek menade E på att det inte alltid var anpassade ändå:

”(…) Att ta på sig en tröja när man är storlek XL som är menad att vara tajt

överallt är inget jag varken känner mig bekväm i eller tycker är snyggt”

Att E på grund av sin kroppsstorlek inte känner sig bekväm i kläder som är genomgående tajta

bidrar till att utbudet av kläder blir mindre.

Likt svaret om det fanns någon åldersgräns fanns det inte heller någon färg som inte var okej

att bära efter en viss ålder. Samtliga respondenter inom gruppen ansåg att det helt beror på

vilka färger man passar i. När frågan om när man anses vara tant ställdes blev svaret att det

inte går att sätta en siffra utan man blir det när man är över 65år och inte längre lever livet på

samma sätt som förr.

Även för denna grupp visade jag de två bilderna på kvinnan i 60 års åldern varpå den första

bilden poserade hon i gröna linnebyxor, svart t-shirt och var osminkad. Medan på den andra

bilden var hon sminkad och iklädd marinblå topp, röd skinnjacka och mönstrade svart/vita

kostymbyxor. Respondent E utbrast direkt efter att ha sett den andra bilden med den röda

skinnjackan:

”Wow, vilken power woman! Så där pigg och fräsch vill jag också se ut när jag är

60år.”

G: ”Ja verkligen den andra bilden är ju mer en vanlig ”tant” outfit och inget fel

med den men den här kvinnan ser ju 10 år yngre ut med lite smink och de

färgstarka kläderna som hon dessutom passar otroligt bra.”

H: ”Så som hon är klädd på den här bilden (bild 2 med skinnjackan), sån stil skulle jag

också vilja ha när jag blir äldre”

� 32

F: ”Jag tror att fler äldre som är pigga skulle vilja klä sig mer moderiktigt men

att dom kanske inte riktigt vågar.”

Precis som i den tidigare gruppen framkommer det hur smink och kläder kan förvirra och

vilseleda informationen man läser av till att kvinnan skulle vara yngre än sin faktiska ålder.

Det vill säga att det utgör det som Nilsson och Waldemarson (2007) kallar för filter. Dock är

det inget som respondenterna tycker är till nackdel utan snarare tvärtom. Respondenterna var

dessutom eniga om att fortsätta klä sig moderiktigt trots att man blir äldre är något att sträva

efter. Vilket även var vad Warkander (2016) kom fram till i sin studie, dvs att modeintresset

avtar inte för att man blir äldre.

När det avslutningsvis kom till huruvida respondenterna inte vågat köpa ett plagg på grund av

rädsla för vad andra ska tycka höll alla med om att det hade hänt. E inleder:

”Absolut har det hänt att man stått i provrummet och provat något nytt modeplagg och

känt att det vart snyggt men undrat om det verkligt varit jag. Då har jag struntat i att

köpa det med rädsla för att andra ska säga att det inte är min stil”

F: ”Ja det har hänt för mig med men inte i samma utsträckning längre, brydde

mig mer om vad andra tyckte när jag var yngre.”

E: ”Men det har oftast slutat med att jag köpt liknande plagg någon månad

senare när modet slagit ut och alla har samma stil.”

!Att samtliga respondenter medgav att de väntat eller helt enkelt struntat i att köpa ett plagg på

grund av vad andra ska tycka kan starkt kopplas till vad Giddens (1999) menar att klädstilar

påverkas av bland annat grupptryck och reklam. Något som gör sig extra tydligt i vad

respondent E uttrycker när hon säger att hon köper plagget först när trenden slagit ut och

många andra bär liknande plagg. Grupptrycket, i det här fallet blir att tillräckligt många anser

att modet snyggt och bär kläder utefter det. Tillräckligt många för att E ska känna sig bekväm

att köpa plagget utan att sticka ut utan i stället som en moderiktig person som följer trender.

!!

� 33

5.2.4 SAMMANFATTNING: Samtliga respondenter i gruppen var eniga om det mesta men trots det diskuterades det

mycket och många exempel kom upp. Det pratades om minnen som kommer du ihåg när vi

hade de här byxorna osv. Alla sade sig även lägga ner stor vikt på vilka kläder dem skulle bära

under dagen och var eniga om att dessa kläder omedvetet speglade en del av deras identitet.

De var även eniga om när det kom till att läsa av information från andra att det var lättare om

det var någon som klädde sig i samma stil som de själva. Men ur intervjun framkom att det

inte finns någon åldersgräns vad gäller klädesplagg utan att det istället finns vissa plagg som

lämpar sig bättre eller sämre till olika typer av kroppar. Dock menade en av respondenterna på

att det inom vissa moden var svårt att hitta kläder som passade de med större kroppsstorlek.

Det framkom även att respondenterna någon gång undvikit att köpa ett plagg på grund av

rädsla över andras åsikter. Dock var det något som samtliga var eniga om hade minskats i takt

med att man blev äldre. Samtliga ansåg även att klä sig modernt vid över 60 års ålder, var

något positivt och eftersträvande.

5.3 FOKUSGRUPP 3: RESPONDENTRENAI denna fokusgrupp består deltagarna av respondenterna I, J, K och L. I är en tidigare kollega

till mig. J och K är kollegor till henne som jag varken arbetat med eller träffat tidigare och L

är en vännina till I. Samtliga respondenter är inom åldersspannet 40-50 år. I, J och K

konsumerar kläder varierande efter behov. Med varierande efter behov menas ej regelbundet

utan vid behov då något tidigare plagg gått sönder, ny årstid eller inför speciella tillställningar.

L konsumerar kläder regelbundet.

5.3.1 MEDVETEN ELLER OMEDVETEN KOMMUNIKATIONÄven här inleddes diskussionen kring hur stor eftertanke man lägger på valet av klädsel till

vardags samt i vilken utsträckning man gör det med avsikt att spegla sin identitet.

Respondenterna började med att uttrycka sina åsikter och tankar som rådde delade meningar,

K inleder:

”Jag tycker om att lägga ner tid på morgonen när jag väljer ut kläder för dagen,

men att jag gör det för att spegla min identitet. Det tror jag inte.”

� 34

J: ”Jag lägger knappt någon tid alls på morgonen utan tar det som ligger överst i

garderoben, men självklart ska det ju passa ihop.”

I: ”(…) jag tänker inte att jag ska ta på mig ett visst plagg för att visa vem jag

är. Det anser jag att man gör först när man möts och pratar med varandra”

L: ”Jag lägger också ner ganska mycket tid på morgonen för att bestämma vad

jag ska ha på mig och även om jag inte har i tanke att det jag bär ska visa min

identitet så tror jag att viss nyans av den omedvetet syns genom kläderna jag

bär. Det är ju trots allt jag som köpt dom.”

Respondent K och L tycker om att ta tid på sig vid valet av kläder men menar på att det inte

finns något syfte eller samband med det att uttrycka sin identitet. Om man ser till Hurd och

Olsson (2005) kommunicerar K alltså omedvetet genom sina kläder trots att hon gjort ett

medvetet och omsorgsfullt val, detta eftersom hon inte är medveten om vilken information

hon sänder ut genom sina kläder. L däremot är mer medveten om den information hon sänder

ut eftersom hon anser att kläderna visar nyanser av hennes identitet då det är hon som valt ut

och köpt kläderna från början. Vilket om man ser till Bourdieu (1999) har med smaken och

habitus att göra. Vår smak präglas av vårt habitus och utifrån vår smak väljer vi vilka kläder

vi gillar eller inte gillar. L är alltså mer medveten i sin klädkommunikation än vad K är.

Respondent I anser att den identitet och information kommer fram först vid en verbal

kommunikation. För J är det viktigast att kläderna ska passa ihop och hon lägger därmed

ingen vikt på att medvetet kommunicera sin identitet genom sina kläder.

5.3.2 INFORMATION OCH FÖRUTFATTADE MENINGARSamtalet kom sedan in på hur mycket information om en person man kan läsa av utifrån de

kläder denne bär. Respondenterna var efter en stunds betänketid relativt eniga om att man till

viss del kan läsa av andras identitetsdrag utifrån den information man får från klädseln, L

inleder:

”Man kan ju läsa av information om status, jag menar om någon har exempelvis

lite mer vårdade och dyrare kläder har den personen förmodligen bra ekonomi.”

K flikar in: ”Ja det behöver inte vara så men oftast tycker jag att det brukar stämma.”

I: ”Man kan även få ut information om hur mode intresserad någon är”

� 35

Med information uppfattade respondenterna att man kunde läsa av viss information av

kläderna, exempelvis om någon klär sig moderiktigt är denne person förmodligen intresserad

av mode till skillnad från någon som går klädd i mjukisbyxor och t-shirt. Vilket är precis vad

Giddens (1999) menar att kläder av olika typer och priser signalerar klassposition, yrkesstatus

och könstillhörighet. Men precis som K tillägger behöver den informationen inte stämma. Att

man är klädd i exempelvis en designerkostym är inte ett bevis på att man tillhör en högre

klassposition eller viss yrkesstatus utan kan även vara utgöra vad Nilsson och Waldemarson

(2007) benämner som brus. Om fallet är så att personen signalerar något den inte tillhör, dvs i

exemplet om designer kostymen. Om personen endast äger en kostym som den har vid olika

tillfällen anpassade efter vissa sociala fält men arbetar på posten, då kan kostymen utgöra

svårighet att tyda detta.

Diskussionen fortsatte och ledde över till om den information man sänder ut via kläder kan

skapa förutfattade meningar om en person. J inleder:

”Absolut utan tvekan. Det tycker jag sker ofta vid ett nytt möte.”

K: ”Jag håller med, sen om det enbart har med kläderna att göra vet jag inte.

Men man får ju alltid en första bild av en person, en bild som inte alltid stämmer

överens med verkligheten. ”

I: ”Ja men det tycker jag oftast sker de gånger man möter någon för första

gången som är väldigt olik en själv.”

Respondenterna är eniga om att man alltid får ett första intryck av en person utifrån deras

klädsel. Ett intryck som yppar sig i förutfattade meningar och fördomar om personen de möter

för första gången om denne klär sig olikt en själv. Vilket återgår som i de tidigare grupperna

inom ämnet till Hurd och Olsson (2005) som menar att det i regel är svårare att avläsa och

förstå koder utanför sin egen kultur. Vilket Nilsson och Waldemarson (2007) menar på beror

på det psykologiska bruset. Respondenterna skapar alltså förutfattade meningar på grund av

okunskap och oförmåga att förstå och avläsa den informationen den andres kläder uttrycker

då klädstilen är totalt olik sin egna.

!

� 36

5.3.3 KOMMUNIKATION GENOM KLÄDER- LIKA FÖR ALLA?På frågan om det fanns något plagg man inte längre kunde bära efter en viss ålder inledde

resondent L:

”Jag tror inte att det finns någon åldersgräns för olika plagg, snarare handlar det

om att med tiden man blir äldre ökar pressen för att vara representativ.”

K fortsätter: ”Ja precis det handlar om att man måste ha stil, och det vill man ju

upprätthålla.”

L: ”Ja exakt när man var yngre kunde man klä sig för att få uppmärksamhet på

helt fel sätt. Det går helt bort nu när man blivit äldre och fått en annan typ av

självförtroende.”

Samtliga respondenter ansåg att det inte fanns någon åldersgräns på diverse plagg dock

menade de på att olika stilar har en åldersgräns. När man blir äldre handlar det om att se

representativ ut. Utifrån vad respondent L uttrycker ökar självförtroendet med åldern och

kläderna har inte samma syfte som förr. Något som även kan ha att göra med vad Bourdieu

(1999) benämner som fält och smak. Det beror helt enkelt på att när man blir äldre vanligtvis

rör sig inom andra sociala fält än vad man gjorde när man var yngre. Man har dessutom i

många fall fått både barn och barnbarn som man vill ska se upp till en, eller i varje fall se på

en med respekt. Som Bourdieu (1999) menar på är vårt habitus trögt men med åldern har vi

haft tid på oss, och våra uppväxtförhållanden ändrats mer eller mindre genom livet, vilket

även bidrar till att bland annat våra värderingar och smak ändras. Vilket hos L visar sig i form

av vilken typ av stil hon vill klä sig i.

Jag visade sedan de två bilderna med kvinnan i 60 års åldern varpå första bilden var hon klädd

i gröna linnebyxor, svart t-shirt och var osminkad. På andra bilden röd skinnjacka, marinblå

topp och svart/vit mönstrade kostymbyxor. På frågan om vad respondenterna tänkte när de såg

dessa, inledde I:

”Jag tycker att båda kläderna funkar, men självklart ser hon både yngre och piggare ut

med färg på kläderna och lite smink”

K: ”Ja jag håller med hon passar superbra i dom kläderna. (…) de andra kläderna

tycker jag inte gör henne rättvisa, de är tråkiga och hon ser äldre ut.”

� 37

L: ”Ja jag håller med. (…) och trots att de är ”ungdomliga” kläder tycker jag att

dom passar henne. Det ser inte konstigt ut. Det är stil och eftertanke”

I: ” Den ena outfiten är ju mer; vara hemma och slappa medan den där hon är sminkad

är om man går ut”

Utifrån respondenternas diskussion har kläder alltså ingen åldersgräns utan det handlar om stil

med eftertanke. Att se representativ ut, vilket de menar på att kvinnan gör på den bilden där

hon är sminkad och bär moderiktiga kläder. Ingen av respondenterna anser att det är något fel

på den vanliga klädseln men menar på att den passar inom hemmets väggar, det vill säga inom

ett annat fält. Vilka kläder vi har på oss beror helt enkelt på inom vilket fält vi ska figurera.

Såsom Barthes (2013) tar upp finns det precis som i den verbala kommunikationen vissa

normativa ramar som vi klär oss efter beroende på inom vilka fält vi rör oss. Man anpassar sig

helt enkelt efter de ramar av klädkoder som finns inom fältet.

Samtliga respondenter menade dock på att det var mer sällan man såg kvinnor i 60 års åldern

och uppåt som klädde sig moderiktigt. Något de trodde berodde på flera faktorer; att utbudet

inte var anpassat efter deras kroppar, att de inte kände sig bekväma i att klä sig efter modet på

grund av vad andra skulle tycka, eller att de affärer som de handlade sina kläder i helt enkelt

saknade den typen av klädstil. Vilket är om man ser till vad de tidigare repondenterna uttryckt

stämmer relativt bra in. Om man ser till Barthes (2013) som menar på att det oftast är kvinnan

som står i centrum i modemagasinen, och genom att den bilden och typen av marknadsföring

reproduceras blir den verklig och naturlig. Det är sällan man ser äldre kvinnor poserande i

modemagasin och reklamer i moderiktiga kläder, än mer sällan förr. Vid bilder på äldre inom

media är det till större del inte i egenskap av mode utan inom andra områden. Något jag

menar på kan påverka tron om att mode främst är till för de kvinnor som känner att de kan

identifiera sig med kvinnan i modemagasinet eller det plagg som Barthes (2013) benämner

som det representativa.

Avslutningsvis när det kom till frågan huruvida respondenterna inte vågat köpa ett plagg för

rädsla av vad andra ska tycka höll alla med om att det hade hänt. J inleder:

” Ja det har hänt flera gånger speciellt om plagget sitter tight, då kan jag känna

mig obekväm och oroa mig för vad andra kan tycka.”

� 38

K: ”Jag kunde känna så när jag var yngre och mer osäker. Nu är det mer för min

egen skull jag tvekar. Att jag inte köper ett plagg på grund av att jag känner mig

obekväm i det trots att jag tycker att det är snyggt.”

L håller med: ” Ja när man tycker att något som man inte brukar ha är snyggt, då kan det

kännas som att det inte är jag i provrummet”

Här styrks Giddens (1999) teori om att klädstilar påverkas av grupptryck och reklam. Att som

i repondent J:s fall inte köpa ett plagg man tycker är snyggt på grund av osäkerhet om vad

andra ska tycka. Skulle hon haft med sig vänner vars åsikter hon ansåg vara uppriktiga, hade

hon förmodligen köpt plagget om dessa uttryckt att det passade henne. Lika så i L:s fall skulle

grupptryck kunna ändra henne till att köpa plagget om de hävdade att hon passade bra i det.

Dock om det skulle vara i början av en trend kan det ta längre tid att anpassa sin smak till sin

identitet. Vad jag menar är att precis som Bourdieu (1999) nämner att vårt habitus är trögt kan

det ta tid för oss att anpassa oss efter vår smak vid en ny trend.

Respondenterna kom fram till att tant inte har någon siffra utan det handlar om när man själv

och omgivningen ser en som det. Vid frågan om det fanns någon färg som man inte kan bära

efter en viss ålder var alla eniga om att det inte fanns det, utan att det istället var kopplat till

vilken färg man passade- och kände sig bekväm i.

5.3.4 SAMMANFATTNINGIngen utav respondenterna klädde sig medvetet till vardags för att visa sin identitet dock

menade respondeterna J, K och L att man genom kläderna visar en del av sin identitet genom

kläderna, något som respondent I ansåg visade sig först när man aktivt talade med någon.

När det kom till vilken information man kunde läsa av utifrån kläder var samtliga enade om

att kläder kunde ge ut information om hur modeintresserad man är samt vilken status man har.

Dock menade de på att denna information kunde vara missvisande och förutfattade meningar

om en person kunde uppstå, speciellt om klädstilen helt stred mot sin egna. Något som enligt

Nilsson och Waldemarson (2007) beror på grund av filter och det psykologiska bruset man

kan alltså helt enkelt sakna kunskap att avkoda någons klädsel om denne klär sig utanför sin

egen kultur. Vilket i sin tur utgör det psykologiska bruset och fördomar och förutfattade

meningar om det mer eller mindre okända uppstår.

� 39

Enligt respondenterna fanns det heller ingen åldersgräns för några kläder utan handlade

istället om stilar. Med åldern menade de på att man har större press från samhället att vara

representativ men det var även något man i högre ålder själv ville uppnå med sin klädsel.

6. RESULTATI vilken utsträckning används kläder i syfte att uttrycka vår identitet?

Studiens resultat visar att oberoende på om vi lägger ner stor tanke på våra klädval eller inte

så kommunicerar och uttrycker vi utifrån dessa plagg en del utav vår identitet. Något som sker

både medvetet och omedvetet.

De faktorer som var avgörande för vilka kläder vi ville bära var olika beroende på ålder. Inom

åldersspannet 25-35 år var det i huvudsak viktigast att plaggen skulle matcha och vara

tilltalande. Vid 35 år och uppåt framkom det precis som i Warkanders (2016) studie att

komforten på kläderna var en av de viktigaste faktorerna vad gäller val av kläder.

Det visade sig alltså att valet av vår vardagliga klädsel inte hade att göra med en önskan om

att uttrycka sin identitet utan istället en stil. Dock menade de flesta respondenterna på att de

kläderna man bär uttrycker ens identitet omedvetet eftersom att det är en själv som valt dessa

plagg från början utefter tycke och smak.

Vilken information kan man avläsa utifrån någons klädsel?

Den information som respondenterna ansåg sig kunna avläsa genom att beskåda andras

klädsel var främst känslor och attityd, men även nyanser av någons identitet. Lättast att

avkoda information utifrån någons klädsel var det om denne klädde sig likt en själv. Dock

kunde den informationen man avläste ibland misstämma med verkligheten, orsaken till det

ges det svar på under nästa fråga.

Har man som mottagare förförståelse och kunskap för alla typer av kläder för att kunna

avkoda budskapet korrekt?

Det visade sig även vara relativt enklare att läsa av information utifrån någons klädsel om

denne förhöll sig inom samma smak, fält och kultur. Detta eftersom man då utifrån sitt habitus

har en förförståelse inom klädkoden och det sociala fält man befinner sig i. När det kom till

fördomar och förutfattade meningar yppade sig dessa i form av brus vid nya möten med en

� 40

person som inte klädde sig likt en själv. Det visade sig alltså vara svårare att tyda och avkoda

information utifrån plagg man själv inte använder. Vilket då kan leda till förutfattade

meningar om hur en person som klär sig på ett visst sätt är eller vilken livsstil denne har.

Vilket styrker vad Hurd och Olsson (2005) menar på att avläsa och förstå koder är i regel

relativt lätt inom en och samma kultur.

Finns det något plagg som inte är okej att bära efter en viss ålder?

Studien visar att det inte följer åldersgräns med plagg men att det däremot gör det med stilar.

Med åldern ökar begäret att se representativ ut, men även vikten av komforten på kläderna.

Vilket även visade sig i Warkanders (2016) studie.

Anses det att marknaden tillåter alla att till samma grad kommunicera med hjälp av

kläder?

Det påvisades i studien att flera respondenter ansåg att producenter och marknad inte tillät alla

individer att med hjälpa av kläder kommunicera på lika villkor. Det uppenbarade sig att det

representerade plagget reproducerade en verklighet av att mode är till för kvinnor som

identifiera sig eller vill identifiera sig med vad som visas i reklamer och modemagasin. Vilket

även var vad flera respondenter indirekt uttryckte. En utav respondenterna menade på att trots

att man som ung vuxen och modeintresserad kan ha det svårt att följa eftersom plagget inte är

tillverkade i åtanke att passa en person större än idealet. En annan menade på att när man blir

äldre är modekläderna heller inte anpassade efter komfort som påvisades vara en viktig faktor

vad gäller klädval när man är äldre. Något som ansågs tråkigt då de påvisades såväl i denna

studien som i Warkanders (2016) att modeintresset inte avtar i takt med att man blir äldre.

7. DISKUSSION OCH SLUTSATSERJag anser att min studie har varit nyttig inom kunskapen om hur vi kommunicerar icke

verbalt. Utifrån de svar och diskussioner jag tagit del av från respondenterna anser jag mig ha

fått svar på de frågor jag inledde min studie med. Jag anser att metoden att analysera det

empiriska materialet genom en kvalitativ analys berikade studien och gjorde det relativt lätt

för mig att analysera det materialet jag fick ut av respondenterna. Jag kan därmed blicka

tillbaka på min studie och det resultat som framkommit att det var helt rätt metod att använda.

� 41

Vad gäller den tidigare forskningen känner jag att den speglar min egen studie till viss del i de

resultat jag har fått, vilket i sin tur bekräftar att respondenternas åsikter även visas hos andra.

Exempelvis som att det framkom att modeintresset inte minskas i takt med åldern samt att i

Philip Warkanders (2016) studie utan att det istället handlade om att man i takt med att man

åldrades ändrade sin stil till att vilja vara mer representativ. Även att komforten på kläderna

blir viktigare med ålder, ett resultat så påvisades hos såväl Francis (2011), Warkander (2016)

och i denna studie.

När det kommer till de teorier jag använt mig av vid analysen känner jag att varit till stor hjälp

och berikat mitt resultat. Jag har använt mig av de teorier jag presenterat och de har hjälpt mig

att förstå och analysera det empiriska materialet.

Att använda mig av fokusgrupper i olika åldrar känner jag i efterhand var bra. Jag var till en

början orolig över att det skulle bli för spretigt när avgränsningen var bred, men det är i

efterhand ett beslut jag är glad över att jag fattade. Detta eftersom jag tydligt märkte att de

flesta som höll sig inom samma ålder hade liknande åsikter även vid andra studier. Något som

hade kunnat resultera i ett för tunt material. Nu fick jag istället se hur diskussionerna skilde

sig utefter ålder, vilket jag anser intressant och mer informativt för en helhetsbild, om än

resultatet endast står för respondenternas diskussion och analys över det.

Utöver frågeställningarna framkom det att oron över andras åsikter, kunde hindra en från att

köpa eller bära ett plagg om trenden var ny. Detta visade sig dock främst hos de under 40 år.

Även här stämmer det med Warkanders (2016) studie som påvisade att med självförtroendet

ökar med åldern och man lägger därmed mindre tanke på vad andra ska tycka. Vilket

resulterar i att man till storutsträckning klär sig som man vill efter sitt eget tycke och sin egen

smak.

Validiteten och relabiliteten anser jag varit hög då jag känner att respondenterna vågat

uttrycka sina åsikter. Detta påvisas då de inte alltid varit eniga i diskussionerna. Även vad

gäller intervjuguiden som jag på plats vid intervjuerna endast använde som en guide och fler

frågor och diskussioner kom upp utefter vad respondenterna uttryckte.

!

!� 42

8. VIDARE FORSKNINGDå min studie endast är utförd i en relativt liten omfattning och forskningsområdet inom icke

verbal kommunikation är stort ser jag vidare forskning som en ytterst samhällelig relevans.

Mycket som framkom i min studie stöds av tidigare forskningar och med teorier inom ämnet

men att det framkom i studien att respondenterna ansåg att marknadens klädutbud inte fanns i

samma utsträckning för alla. De ansåg alltså att marknaden var mer eller mindre anpassad

efter idealet. Vilket i sin tur gjorde att äldre och de personer som hade en större kroppsstorlek

ansåg sig ha svårare att hitta plagg som passade deras kroppar och uttryckte deras identitet.

Det gör att jag anser att en vidare forskning inom området är relevant. Ett exempel på vidare

forskning skulle då kunna vara att se det utifrån ett marknadsperspektiv, hur marknaden

anpassar sig efter konsumenterna, i vilken utsträckning de ser till allas lika oberoende på

storlek och ålder att kunna kommunicera på ett icke verbalt sätt genom kläder.

!!!

!

!

!

!

!

!� 43

9. LITTERATURFÖRTECKNINGBarthes, R. (2013). The Language of Fashion [Elektronisk resurs]. / Roland Barthes. London: Bloomsbury Publishing. !Bourdieu, P. (1999). Praktiskt förnuft: bidrag till en handlingsteori. Göteborg: Daidalos. !Giddens, A. (1999). Modernitet och självidentitet: självet och samhället i den senmoderna epoken. Göteborg: Daidalos.

Gripsrud, J. (2011). Mediekultur, mediesamhälle. (3., [bearb.] uppl.) Göteborg: Daidalos.

!Holmberg, L. (2008). Teorier om mode: stil som historiskt och teoretiskt objekt. Stockholm: Carlsson. !Hurd, M., Olsson, T. & Öberg, L. (red.) (2005). Iklädd identitet: historiska studier av kropp och kläder. Stockholm: Carlsson. !Jacobson, M. (2009). Färgen gör människan: om färg, kläder och identitet från antiken till våra dagar. Stockholm: Carlsson !Jacobson, M. (1994). Kläder som språk och handling: om unga kvinnors användning av klädseln som kommunikations- och identitetsskapande medel = [Clothes, speech and action] : [about young women's use of clothing as a means of communication and identity creation]. Diss. Umeå : Univ.. Stockholm. !Larsen, A.K. (2009). Metod helt enkelt: en introduktion till samhällsvetenskaplig metod. (1. uppl.) Malmö: Gleerup !Nilsson, B. & Waldemarson, A. (2007). Kommunikation: samspel mellan människor. (3., [omarb.] uppl.) Lund: Studentlitteratur. !Watt Boolsen, M. (2007). Kvalitativa analyser: [forskningsprocess, människa, samhälle]. (1. uppl.) Malmö: Gleerup. !Wibeck, V. (2010). Fokusgrupper: om fokuserade gruppintervjuer som undersökningsmetod. (2., uppdaterade och utök. uppl.) Lund: Studentlitteratur.

VETENSKAPLIGA ARTIKLAR:Chan, C., Berger, J., & Van Boven, L. (2013). Identifiable but Not Identical: Combining Social Identity and Uniqueness Motives in Choice. Journal Of Consumer Research, S288-S300. doi: 10.1086/664804

� 44

Francis, D. (2011). Daily Rituals of Dress: Women Re-Creating Themselves Over Time. Generations, 35(3), 64-70 7p.

ELEKTRONISKA KÄLLOR:!https://www.ahlens.se/INTERSHOP/static/WFS/Ahlens-AhlensSE-Site/-/Ahlens-AhlensSE-b2c-web-shop/sv_SE/vt16/v2/Gränslöst%20mode/Philip_Warkander_undersokning.pdf

MUNTLIGA KÄLLOR:Fokusgrupp 1: 2016-04-15

Fokusgrupp 2: 2016-04-20

Fokusgrupp 3: 2016-04-21

!

!

!

!

!

!

!� 45

BILAGA INTERVJUGUIDE 1Hur ofta konsumerar du kläder?

!Hur stor tanke lägger du på ditt klädval?

Använder du kläder för att visa din identitet?

I vilken mån bedömer du andra efter deras kläder?

Vad eller vem är det som bestämmer vad som är okej att ha på sig?

Finns det något plagg som inte är okej att bära efter en viss ålder?

Finns det någon färg du anser vara mindre lämplig att bära efter en viss ålder?

När är man tant?

Vad tänker ni när ni ser denna bilden? ( äldre kvinna i 60 års åldern klädd i gröna linnebyxor, svart t-shirt och osminkad)

Vad tänker ni när ni ser denna bilden? (äldre kvinna i 60 års åldern klädd i marinblå topp, rödskinnjacka, svart/vit mönstrade kostymbyxor och sminkad)

Har det hänt att ni känt att ni provat eller köpt ett plagg som ni känt suttit snyggt på er men inte vågat använda det för att ni varit rädda för vad andra ska tycka?

Om ja, förklara händelsen och varför känslan om att inte våga uppstod.

Om nej, låter ni bli att prova kläder trots att ni tycker att de ser snygga ut pga att ni tror att ni inte passar i de eller att någon annan ska tycka det?

Förutom att modet har ändrats med tiden finns det något typ av plagg ni hade för 10 år sedan som ni inte skulle använda idag pga att ni blivit äldre?

Om ja, varför?

Finns det något ni vill tillägga?

Sammanfatta det respondenterna svarat och se om det stämmer.

!!

� 46