Växtnäringsstyrning

Ekologisk odling i växthus

Foto: Johan Ascard

Vid en enzymatisk reaktion är enzymets uppgiftatt underlätta och påskynda reaktionen utan att självförbrukas.

De olika formerna av ett växtnäringsämne stårofta i jämvikt med varandra. En jämviktsreaktioninnebär att då form A minskar, t.ex. genom upptag iväxten, övergår form B till form A så att jämviktenbibehålls. Var jämviktspunkten mellan de olika for-merna av ett näringsämne ligger är starkt pH bero-ende.

Symptomet nekros som ofta uppstår vid närings-brist innebär att fläckar med död vävnad uppstår påt.ex. bladskivan. Ett annat vanligt symptom vid

näringsbrist är kloros som betyder att delar av väx-ten gulnar.

Ett osmotiskt tryck uppstår när en vävnad äruppdelad av en delvis genomsläpplig vägg t.ex. ettcellmembran, och vätskan på olika sidor om mem-branet har olika salthalt. Trycket gör att vattenvandrar, genom osmos, genom cellväggen frånutrymmet med låg salthalt till utrymmet med högsalthalt.

När en metalljon binds till en organisk molekylpå två eller flera ställen och en ringformad strukturbildas, kallas det kelat. Växten kan ta upp vissanäringsämnen i kelatform.

2

Växtnäringsstyrning i ekologisk odling i växthusText: Birgitta Båth, Inst. för Växtproduktionsekologi, SLU, UppsalaAvsnittet om regler och ”Tips från praktiken”: Christina Winter, Jordbruksverket, Uppsala

I växthus hanteras stora mängder växtnäring som omsätts i snabb takt. Eftersom utlakning-en av näring samtidigt är liten i växthus kan den höga näringstillförseln leda till höga salthal-ter, ledningstal, i jorden. Höga ledningstal, obalansen mellan näringsämnen i organiska göd-selmedel och höga pH-värden kan i förlängningen medföra obalanser i både jord och gröda.Möjligheten att upprätta en växtföljd för att minska problemen är liten, men jorden i växt-hus kan delvis eller helt bytas ut om odlingen sker i avgränsade bäddar.

I detta avsnitt finns förklaringar till de obalanser som ofta uppstår och hur man motverkardem. Avsnittet börjar med en genomgång av de olika växtnäringsämnena, hur de förekom-mer i marken samt upptag och funktion i växten. Texten kan användas som en uppslagsbokom du vill fördjupa dig inom ett visst område. I de gula rutorna finns tips för hur man kanarbeta med de här frågorna i praktiken.

Figur 1. I växthus är produktionen stor i förhållande till jordvolymen. Det ställer höga krav på markens och gödselmedlens förmå-ga att leverera växtnäring. (Foto: Johan Ascard)

Förklaringar till några ord som förekommer i texten

Växtnäring i olika formerI jordenEn stor del av växtnäringen i jorden är inte direktupptagbar för växterna. Den är bunden antingen iorganiska eller oorganiska föreningar men stårgenom jämviktsreaktioner i kontakt med markväts-kan. Det är i huvudsak växtnäringen som finns löst imarkvätskan som växten utnyttjar. Hur mycketnäring en jord innehåller och hur mycket av denbundna näringen som frigörs till markvätskan berorpå jordart och mullhalt. För växtens näringsupptagär även jordens struktur och dränering viktiga fakto-rer eftersom rottillväxten underlättas i en jord medgod struktur.

Tillförsel av organiskt material viktigtVid tillförsel av organiskt material ökar jordensinnehåll av lättomsättbart organiskt material vilketförbättrar jordens struktur på kort sikt. I ett längreperspektiv ökar jordens mullhalt vilket påverkar denlångsiktiga, stabila, strukturuppbyggnaden. Orga -niskt material är också en viktig energi- och närings-källa för mikroorganismer och markdjur. När orga-niskt material tillförs bryter markorganismerna nermaterialet för att komma åt energi och näring.Näring som inte går åt för den egna uppförökningen,frigörs till markvätskan. När mängden markorganis-mer ökar, ökar också växtnäringsfrigörelsen frånjordens egna lager av organiskt bunden växtnäring.

Genom att utsöndra syror påverkar mikroorganis-merna även frigörelsen av kemiskt bundna växtnä-ringsämnen och vittringen från mineral. Hur fortväxtnäring frigörs beror bl.a. på mängden markorga-nismer, deras sammansättning och aktivitet som i sintur styrs av omgivningsfaktorer som pH, syretill-gång, temperatur och fuktighet. Dessa faktorer ärlättare att styra i växthus jämfört med på friland. Demöjligheter som står till buds är bevattning för attskapa en gynnsam fuktighet för växter och mikroliv,tillförsel av strukturhöjande material samt styrningav temperatur och ljusinstrålning.

I växtenVäxten består till största delen av vatten (80–90 %)och kolhydrater som huvudsakligen består av kol,syre och väte. Resten av växten består av mineral -ämnen (1–2 %). Beroende på i vilken mängd deförekommer, delas de in i makronäringsämnen:kväve, fosfor, kalium, svavel, kalcium och magne-sium, och mikronäringsämnen: bor, klor, molybden,koppar, järn, mangan, nickel och zink. Ämnen sominte är nödvändiga (essentiella) för växten men somunder vissa förhållanden eller i vissa växter, stimule-rar tillväxten, kallas funktionella mineralämnen. Hithör natrium, kisel, selen och aluminium. Koboltutgör ett gränsfall då detta ämne är essentiellt förkvävefixerande bakterier och därmed också för väx-ters förmåga att i symbios med dessa bakterier, fix-era kväve. Troligen kommer fler grundämnen atträknas som nödvändiga när kunskapen inom dettaområde ökar.

De flesta mineralämnen ingår i växtens organiskastrukturer. Kväve, svavel och fosfor ingår i proteineroch aminosyror medan magnesium och mikronä-ringsämnena, med undantag för klor, till övervägan-de del ingår i enzymatiska strukturer. Kalium ocheventuellt klor är de enda mineralnäringsämnenasom inte ingår i organiska föreningar. De verkar iprocesser som reglerar det osmotiska trycket i växt -en, upprätthåller jämvikten mellan positiva ochnegativa joner och reglerar enzymatiska reaktioner.

3

Figur 2. Det är svårt att få en varierad växtföljd i växthus. Idetta företag har gurkodlingen flyttat in där tomater tidigareodlades. På den överblivna ytan odlas störbönor. (Foto: Christina Winter)

Tips från praktikenFörbättra strukturen Jordens struktur är viktigt för att plantorna ska utveckla ettstort och väl fungerande rotsystem. Åtgärder som bibehålleroch förbättrar strukturen är:• Bäddodling• Tillförsel av organiskt material som torv, halm, vass och

kompostTorv kan tillföras med upp till 3 m3 per 100 m2 växthus. Störremängder kan vara svårt att bruka ner och ger en för luftigstruktur. Tänk på att organiskt material förbrukas och måstedärför ständigt tillföras. Som grundgödsling använder manofta gödselmedel som tillför mycket organiskt material somfast stallgödsel från nöt, får, häst eller gris.

Tabell 1a–b visar i vilka koncentrationer olikanäringsämnen normalt förekommer och vid vilkakoncentrationer som brist kan uppstå i växten.Värdena är medeltal över ett stort antal växtslag.

Transport av näringsämnenI växtens stam och grenar finns två typer av trans-portsystem för vatten och näring. I det ena systemetgår transporten uppåt och drivs av växtensvattenupptag och avdunstning. Närings transporten idet andra systemet kan ske både uppåt och neråt ochdrivs av växtens behov. De flesta näringsämnentransporteras i båda systemen. För många, specielltmikronäringsämnen, är rörligheten låg, främst pågrund av den låga koncentrationen i växten. Dettagör att transporten från äldre till yngre delar av väx-ten blir låg i bristsituationer. Omfördelningen avmikronäringsämnen inom växten sjunker i följandeordning: Mo>Zn>Fe>Cu>B>Mn.

MakronäringsämnenKväve (N)

Förekomst i jorden samt upptag i växtenKväve förekommer i olika former i marken, se figur3. Den övervägande delen av kvävet är organisktbundet medan en mindre del återfinns i mineralform,huvudsakligen som ammonium (NH4

+) och nitrat(NO3

–). Nitratkväve är relativt rörligt i markenmedan ammoniumkväve binds till markens lermine-ral och till nedbrutet organiskt material. Oorganisktkväve förekommer också i form av gaser bl.a. somammoniak och lustgas.

Kväve tas upp i växtens rötter framför allt i formav de oorganiska jonerna ammonium och nitrat.Även organiskt kväve tas upp, speciellt undernäringsfattiga förhållanden. Genom kvävefixeringtillgodogör sig vissa växter också elementärt kväve(N2).

Förekomst i växten och symptom vid obalanserSom beståndsdel av proteiner, amino- och nuklein-syror samt i enzymer spelar kväve en viktig roll vidöverföring av genetisk information och i växtensenergiomsättning. Inget annat ämne kan ersättakväve i dessa funktioner och kvävebrist visar sigdärför snabbt som försämrad tillväxt.

När kväve saknas avstannar syntesen av klorofylloch växten bleknar och gulnar så småningom. Dåkväve är lättrörligt i växten uppstår symptomen förstpå äldre blad. Slutligen vissnar växten med början ibladspets och bladkanter. Beroende på överskottetav kolhydrater som uppstår vid kvävebrist kan plan-tan få rödaktiga missfärgningar. Bladens huvudner-ver skiftar i rödviolett och bladen blir mindre ochupprättstående. Rödfärgning förekommer också vidbrist på t.ex. fosfor men kvävebrist ger dessutom all-tid bleka plantor. Vid kvävebrist blommar plantornatidigt men blommorna är svagt färgade och fruktsätt-ningen dålig. Hos gurka ser blommorna stora ut ijämförelse med övriga plantdelar. Rötterna hosplantor med kvävebrist blir vita och långa med fåförgreningar.

Vid överskott av kväve antar växten en mörkgrönfärg som stöter i blått. Växten blir lös vilket gör attden lättare angrips av skadegörare. I växthus är detrisk för överfrodighet d.v.s. att den vegetativa till-växten stimuleras på bekostnad av fruktsättningen.Överfrodiga plantor ökar också avdunstningen vil-ket ökar risken för bruna kärlsträngar i frukterna. Vidstort kväveöverskott blir tomatbladen kortare ännormalt, ser styva ut, och både i tomat och i gurkauppstår till sist vattniga, efterhand vitgrå fläckar påbladskivorna. Vid överskott av kväve sker dessutom,speciellt vid ljusunderskott, en ansamling av nitratoch amider i växten vilket ger en smaklösare pro-dukt.

4

Tabell 1a–b. Koncentrationen av näringsämnen i växten. För makronäringsämnena anges det koncentrationsintervall inom vilket ämnet förekom-mer i växten och gränsen för när brist kan uppstå. Observera dock att symptom inte behöver framträda trots att denna gräns överskridits. Förmikronäringsämnena anges det intervall inom vilket koncentrationen anses vara tillräcklig för de flesta växter samt gränsen för bristsymptom.(Källor: Bergmann, 1992; Dock-Gustavsson et al., 2004 och Ascard & Rehnstedt, 2003.)

Koncentrationsintervall inom vilket ämnet förekommer i växten

% av torrsubstanshalten

N P K Mg S Ca1–5 0,1–0,5 1–6 0,1–0,5 0,1–1,5 0,1–5,0

Intervall inom vilket koncentrationen anses vara tillräcklig för de flesta växter

ppm av torrsubstanshalten (mg/kg)

Mn Fe B Cu Zn30–300 70–200 30–100 5–15 30–200

Gräns för när brist kan uppstå

% av torrsubstanshalten

N P K Mg S Ca1,5 0,2 2,0 0,2 0,5 0,8

Gräns för bristsymptom

ppm av torrsubstanshalten (mg/kg)

Mn Fe B Cu Zn10 40 5 2 10

Fosfor (P)

Förekomst i jorden samt upptag i växtenLiksom kväve kan fosfor förekomma både i oorga-niska former och bundet i jordens organiska fraktio-ner. I odlade jordar dominerar de oorganiska fosfor -fraktionerna. Både de organiska och oorganiska fos-forfraktionerna i jorden kan delas upp i en lätt- ochen svårtillgänglig del (>90 %).

Lättillgänglig fosfor kan frigöras och bli tillgäng-ligt för växterna under loppet av en odlingssäsong.Det utgörs av fosfor löst bundet till lermineral, oftasttill järn eller aluminium, av fosfor bundet i lättom-sättbara organiska föreningar och oorganiskt fosforlöst i markvätskan. Växter tar huvudsakligen uppfosfor i form av divätefosfat (H2PO4

-). I jordar därmarkvattnet har ett pH över 7,2 förekommer fosforockså i form av vätefosfat (HPO4

2-). De svårtill-gängligare fosforpoolerna utgörs av fosfor bundet iorganiska föreningar med låg omsättningshastighetoch fosfor bundet i mineral som apatit och fosforit.Svårtillgänglig, oorganisk fosfor förekommer ocksåmed bindningar till aluminium- och järnoxider, bun-det till kalcium liksom fixerat inuti mineralpartiklar.

Andelen vattenlöslig fosfor är liten och står i jäm-vikt med övriga former av fosfor. Tillgången på fos-for för växterna är därför starkt beroende av jäm-viktsreaktionernas hastighet. På våren när tempera-turen är låg är också hastigheten låg vilket medför attdet kan uppstå fosforbrist på jordar med normal fos-forstatus tidigt på säsongen och under plantuppdrag-ningen. I temperaturintervallet 12–18 ºC innebär entemperaturhöjning på två grader en fördubbling avfosforupptagningen. Upptaget av fosfor kan ocksåbegränsas av transporten fram till rotytan.

Mikroorganismer och växtrötter kan även öka fri-görelsen av fosfor genom att utsöndra fosfataser,enzymer som bidrar till frigörelsen av organiskt bun-den fosfor. Tillgängligheten av den fosfor som finns

bunden i jorden ökar också då en jord genom göds-ling går mot ett högre fosfortillstånd. Detta beror påatt ju mer fosfor som binds på mineralytorna destosvagare blir den genomsnittliga bindningsstyrkan.Effekten blir därför mer uttalad på en lättare jordsom har färre bindningsställen än på en lerjord.Slutligen påverkas frigörelsen av fosfor av pH-vär-det i markvätskan. Fosfor har högst tillgänglighetvid ett pH kring 6,5. Vid lägre pH bildas föreningarmed aluminium och järn, vid högt pH föreningarmed kalcium.

Förekomst i växten och symptom vid obalanserI likhet med kväve kan fosfor inte bytas ut mot någotannat växtnäringsämne. I växten förekommer fosfori olika cellmembran och som beståndsdel av nukle-insyror är fosfor en viktig bärare av genetisk infor-mation. Vissa fosforföreningar är också viktiga förtransport och lagring av den energi som växten till-godogör sig via fotosyntesen.

Fosfor är lättrörligt i växten och omfördelas vidbrist från äldre till yngre delar. Symptomen blir där-för tydligast på äldre blad. I de tidiga stadierna avbrist är symtomen svaga, tillväxten i tomat avtar ochstammen tunnar ut. Då växten har förmåga att recir-kulera och återanvända det fosfor som används ienergirika föreningar tar det emellertid långt tidinnan tillväxten avstannar helt. På grund av en ökadkoncentration av klorofyll blir bladen mörkt gröna,styva och böjs nedåt. Undersidan av bladen liksomstjälk och stam kan få en rödviolett anstrykning,ibland med bruna kanter. I gurka uppträder vattnigafläckar på och mellan bladnerverna. Frukterna hostomat kan få mörkgröna nackar vilket ökar risken för”gröna nackar” när frukterna mognar. Vid allvarliga-re brist bleknar växten och tillväxten avtar kraftigt(dvärgväxt). Blomningen försenas och antalet blom-mor minskar liksom frukt- och fröbildningen. Ävenrotutvecklingen påverkas negativt. Rötterna blirdåligt förgrenade och i vissa fall rödbruna.

Överskott av fosfor ger sällan upphov till symp-tom då överskottet binds upp i jorden vilket i sin turdäremot kan ge upphov till brist på exempelvis järn.

Kalium (K)

Förekomst i jorden samt upptag i växtenI mineraljordar är kalium ett av de vanligast före-kommande makronäringsämnena. Kalium återfinnsi mineral (99 %) som illit, montmorillonit, fältspatoch biotit. Genom vittring från mineralen tillförskalium till jordens fraktioner av svår- och lättlösligtkalium. Fixerat mellan skikten som bygger upp ler-mineral (illit och montmorillonit) finns det svårlösli-ga kaliumet (K-HCl) och associerat till ler och orga-niska föreningar samt löst i markvätskan finns lätt-lösligt kalium (K-AL). I motsats till kväve och fos-for ingår kalium inte i några organiska föreningar. Imarkvätskan förekommer kalium som K+, den jon

5

Figur 3. Kväve förekommer i olika fraktioner i jorden.Källa: Jerkebring, 2001/Kim Gutekunst

som växten tar upp. Andelen löst kalium är liten mennär växten tar upp kalium förskjuts jämviktsreaktio-nerna och mer kalium frigörs till markvätskan.

Växten behöver ofta större mängd kalium än vadsom finns tillgång till i markvätskan. Vissa växter,speciellt enhjärtbladiga, ”lyxkonsumerar” därförkalium vid god tillgång i markvätskan. Detta kanleda till brist på andra positiva joner. Även om kon-centrationen av magnesium, kalcium och natrium imarkvätskan är högre än kaliumkoncentrationen tasdessa ämnen upp i mindre mängd än kalium.Bakgrunden är inte helt utredd men en orsak kanvara att magnesium, kalcium och natrium tas upppassivt och därmed konkurrerar med andra positivajoner, medan kaliumupptaget är en aktiv process. Jurikligare tillgång på kalium desto bättre måste därförtillgången på magnesium, kalcium och natrium varaför att växten inte ska lida brist på dessa ämnen.

Förekomst i växten och symptom vid obalanserDå kalium inte ingår i några organiska föreningar ärdetta växtnäringsämne det mest lättrörliga i växtenoch en viktig transportör av andra joner genom växt -ens olika membran. Detta har stor betydelse förnäringssammansättningen i frukter och upplagsor-gan och behovet är också extra stort vid rikligfruktsättning. Kalium reglerar växtens pH, balansenmellan positivt och negativt laddade joner samtsaftspänningen som styrs av balansen mellan salteroch vatten. Kalium är även viktigt för syntesen avproteiner och stärkelse. Vid brist på kalium ackumu-leras därför enkla kolhydrater och kväveföreningarvilket minskar växtens motståndskraft mot svamp-angrepp medan god tillgång stärker motståndskraf-ten genom att växtens stödjevävnader och cellväg-gar stärks.

Eftersom kalium reglerar saftspänningen i växtenkan det första tecknet på kaliumbrist vara att växtenlätt slokar varma dagar. På bladen uppträder symp-tom först på äldre och halvgamla blad eftersom kali-um vid brist transporteras till yngre blad med stormetabolisk aktivitet. Bladfärgen är ofta mörkare ännormalt och bladkanterna något vågiga och gul-gröna. Bladkanter och spetsar torkar efterhand inoch döda fläckar uppträder ibland på bladskivanlängs nerverna. Till sist gulnar hela bladet men ner-verna, förblir gröna. Knoppbildning och blomfärgförsämras och frukterna, som får en lägre syrahaltoch sämre hållbarhet, mognar ojämnt. Rötterna blirlånga och ogrenade med en dragning åt gult.

Överskott av kalium kan orsaka skador på rötteroch blad samt ökar risken för vikta klasar hos tomat.

Magnesium (Mg)

Förekomst i jorden samt upptag i växtenMagnesium i jorden finns bundet i mineral som bio-tit, hornblände och montmorillonit. Genom vittringtillförs magnesium till de olika fraktionerna i jorden.En mindre fraktion utgörs av magnesium associerat

till organiskt material medans storleksordningen påfraktionen lättlöslig magnesium är 5 % av markenstotala förråd. I markvätskan återfinns magnesiumsom den växttillgängliga jonen Mg2+. Ett högtammonium- och kaliumtal, lågt pH värde, högt led-ningstal och låg jordtemperatur är faktorer sombidrar till magnesiumbrist.

Förekomst i växten och symptom vid obalanserSom central atom i klorofyllmolekylen spelar mag-nesium en viktig roll vid fotosyntesen. Huvuddelenav magnesiumet finns dock löst i cellvätskan där det,liksom kalium, påverkar och deltar i enzymatiskareaktioner samt reglerar växtens vattenbudget ochjonbalans. Då magnesium är viktigt för transportoch överföring av energi i växten är magnesiumindirekt nödvändigt för syntesen av de flesta av väx-tens byggstenar som proteiner och kolhydrater.Magnesiumbrist kan därför liksom kaliumbrist ledatill ansamling av enklare föreningar i bladen.Magnesium är lättrörligt i växten och brist framträ-der först på äldre blad. Med början från kanternagulnar bladen mellan nerverna. Nerverna, utom deallra minsta, förblir gröna vilket ger upphov till entypisk marmorering, ibland med röda inslag. På degulnande bladen kan döda fläckar uppträda, ibland iform av band längs nerverna. Svag magnesiumbrist,som uppträder i nästan alla växthusodlingar, harliten inverkan på fruktproduktionen. När tomatplan-torna är hårt belastade kan akut brist uppstå somvisar sig i form av gula blad mitt på plantan.Rötterna blir vid brist korta och ”slemmiga”.

6

Figur 4. Magnesiumbrist i tomat. Bristsymptomen uppträdervanligtvis på äldre blad. (Foto: Torbjörn Hansson)

Svavel (S)

Förekomst i jorden samt upptag i växtenHuvuddelen av svavlet i jorden är bundet i organiskaföreningar (95–99 %). Genom omsättning av detorganiska materialet och genom vittring av svavelri-ka mineral (t.ex. pyrit) frigörs svavel som sulfat(SO4

2-). Sulfatjonen som är den dominerande oorga-niska formen av svavel i jorden är den form av sva-vel som växterna lättast tar upp. Sulfat förekommerfritt i markvätskan samt i vissa jordar associerat tillmineralpartiklar och i oxider av järn och aluminium.Sulfatjonen är liksom nitrat lättrörlig i marken ochlakas därför lätt ut. Växter kan också ta upp svavel iform av svaveldioxid genom bladen där det omvand-las till sulfat.

Förekomst i växten och symptom vid obalanserDet svavel som växten inte har nytta av direkt lagrasi växten som sulfat. Upp till 60 % av svavlet kan fin-nas lagrat på detta sätt. Av det omsatta sulfatet finnsomkring 90 % bundet i aminosyror och proteinersamt i vitaminer, hormoner och enzymer.

Brist på svavel ger tillväxthämning, plantorna blirsmå och styva. Då en stor del av bladproteinernaingår i kloroplasterna gulnar bladen mellan nervernamed början hos de yngre bladen. Bladen kan bli merupprättstående än vanligt, i vissa fall med neråtböjdbladskiva, smala och buckliga. Stammar och nerverkan få en violett anstrykning. I gurka är bladkanter-na hos unga blad tydligt sågkantade. Då svavel före-kommer i enzym som styr omvandlingen av nitrat,kan svavelbrist hämma proteinsyntesen och medföraen ansamling av nitrat i växten. Svavelbrist förväx-las på grund av hämningen av proteinsyntesen oftamed kvävebrist men i motsats till svavelbrist uppträ-der kvävebrist först på äldre blad och normalt böjsinte heller bladen nedåt. Rötterna blir vid svavelbristmånga och rikt förgrenade.

Vid överskott kan äldre blad bli blekgröna medrödvioletta fläckar.

Kalcium (Ca)

Förekomst i jorden samt upptag i växtenI jorden finns kalcium främst bundet i mineral t.ex.fältspat och kalcit. Detta förråd av kalcium är störreän förrådet av kalium, i synnerhet på kalkrika jordar.Kalcium finns också i stor mängd associerat till ler-partiklarna i jorden och löst i markvätskan. Kalciumtas upp som Ca2+ och transporteras med transpira-tionsströmmen upp i växten. Det är sällan brist påkalcium i jorden som utlöser kalciumbrist. Ofta ärdet istället obalanser mellan olika näringsämnent.ex. riklig förekomst av andra positiva joner i jordensom ligger bakom kalciumbrist i växten. Kalcium -transporten är beroende av transpirationsströmmar-na och brist kan uppstå om transpirationen i växtenbegränsas på grund av låg eller ojämn vattentillgång,

låg ljusintensitet eller hög luftfuktighet. Vidsyrebrist orsakad av t.ex. jordpackning eller ned-brukning av stora mängder färskt organiskt materialminskar rötternas aktiva upptagningsyta vilketockså kan vara en orsak till brist.

Förekomst i växten och symptom vid obalanserKalcium är viktigt för växtens strukturella och fysis-ka stabilitet och en hög andel av kalciumet är bundeti cellväggarna. Brist på kalcium medför därför oftakollaps av cellerna vilket yttrar sig som döda fläckareller mjuka, blöta partier. Kalcium är också viktigtför transportprocesser genom vävnader och i celler.

Kalcium är svårrörligt i växten eftersom det trans-porteras nästan uteslutande med transpirations-strömmen och binds till fasta strukturer i växten.Hög vegetativ tillväxt kan därför bidra till att bristuppstår i frukter. Att låg kalciumnivå är en förutsätt-ning för att kunna upprätthålla en hög celldelningoch därmed tillväxt bidrar också till att det lätt upp-står brist i tillväxtpunkter och i yngre blad samt ifrukter där tillväxttakten är hög.

Vid brist avtar tillväxten och växten får ett buskigtutseende. Bladen blir mindre, bladkanterna hosyngre blad böjs uppåt och bladnerverna blir bruna.Ljusa och med tiden döda fläckar uppstår längs blad-nerverna, speciellt i området kring bladspetsen, ochundersidan av bladen skiftar i violett. I gurka förblirde yngsta bladen små med djupt tandade bladkanteroch böjs uppåt. Om kalciumbrist uppstår på grund

7

Figur 5. Kalciumbrist visar sig ofta som pistillröta i tomat. (Foto: Torbjörn Hansson)

av minskad transpiration kan plantan böjas kringmjuka, vattniga partier på stammen. I tomat är detovanligt att symptom uppstår på vegetativa plantde-lar men däremot orsakar kalciumbrist ofta pistillrö-ta, både ut- och invändig. I gurka blir blommornasmå och bleka, frukterna små, träiga och smaklösa.Rötterna blir korta och mörkbruna eller svarta samtfår ett risigt och slemmigt utseende.

MikronäringsämnenMangan (Mn)

Förekomst i jorden samt upptag i växtenMineraljordar innehåller mycket mangan men påjordar med hög mullhalt är innehållet lågt och riskenför brist större. Växterna tar upp mangan från mark-vätskan, huvudsakligen i form av Mn2+. Eftersommangan har mycket låg rörlighet i marken är rotut-veckling och rotvolym avgörande för hur mycketmangan växten kan tillgodogöra sig. Eftersom rot-aktiviteten minskar under kalla och våta perioderuppstår ofta manganbrist när sådana perioder följsav varmare väder då behovet av näring ökar. Högahalter av kalcium och magnesium hämmar upptagetav mangan. Risken för manganbrist ökar ocksåsnabbt med stigande pH.

Förekomst i växten och symptom vid obalanserMangan ingår i växtens enzymsystem och har bl.a.en viktig funktion i fotosyntesen. Mangan behövsockså för syntesen av lignin och vid brist minskarrötternas motståndskraft mot skadegörare. Vid bristbildar bleka fläckar ett karakteristiskt rutmönstermellan bladnerverna. Symptomen uppträder på demellersta och yngsta bladen. Klorosen är mindreframträdande än vid järnbrist och förekommer inteheller enbart på yngre blad.

Vid överskott av mangan, som bland annat kanuppstå vid jorddesinfektion genom ångning, kanklorotiska fläckar uppträda på äldre blad. Senare dörbladens mittnerv och andra större nerver. I gurka blirnerverna röda till rödbruna och gröna eller transpa-renta fläckar framträder mellan nerverna.

Järn (Fe)

Förekomst i jorden samt upptag i växtenMineraljordar innehåller mycket järn men i mulljor-dar är innehållet lågt och risken för brist större.Koncentrationen av fritt järn i jorden är låg eftersomden som positiv jon binds till lerpartiklar och till jor-dens organiska fraktion samt på grund av att järn bil-dar kelater tillsammans med organiska föreningar.Växter kan ta upp järn både i jon- (Fe2+ och Fe3+)och kelatform. Eftersom järn enbart kan omfördelasi transpirationsströmmen är växtens järnförsörjningberoende av en god vattenförsörjning och transpira-tion. Risken för järnbrist ökar med stigande pH,

torka och syrebrist i marken. Brist kan också uppståvid för höga fosfor-, molybden- och manganvärden.

Förekomst i växten och symptom vid obalanserJärn i växter återfinns främst i kloroplasterna ochjärn brist förhindrar därmed bildningen av klorofylloch i förlängningen fotosyntesen. Symptom på järn-brist är kloros mellan bladnerverna på unga blad (lik-nar manganbrist). Vid stark brist kan bladen bli heltvita. I gurka är klorosen citrongul och förekommeräven på stammar och frukter. Vid järnbrist blir blom-morna små och bleka, rötterna brunaktiga och kortamed många korta sidorötter. Vid överskott av järnantar hela växten en mörkare grön färg än normalt.

Bor (B)

Förekomst i jorden samt upptag i växtenInnehållet av bor är ofta lågt, både i mineral- ochmulljordar. Växterna tar upp bor antingen som bor-syra (B(OH)3) eller som boratjon (B(OH)4

-).Eftersom bor enbart transporteras i transpirations-strömmen har en god vattenförsörjning och transpi-ration stort inflytande på växtens förmåga att ta uppbor. Eftersom bor är lättrörligt i jorden ökar riskenför brist vid förhållanden som gynnar utlakning frånjorden. Risken för borbrist ökar också vid kalkningoch vid kraftig kvävegödsling.

8

Figur 6. Borbrist i tomat. Bladskivan bryts, oftast på det ytter sta bladet, och spetsen på bladet blir nekrotiskt. (Foto: Torbjörn Hansson)

Förekomst i växten och symptom vid obalanserBor stabiliserar cellväggarna i växten, mer än 95 %av det bor som tas upp i växten finns bundet i cellväg-gar och cellmembran. Symptom på borbrist uppträ-der först i tillväxtpunkterna som mörkfärgas och kandö samt på de yngsta bladen. I gurka framträdersymptom även på äldre blad med kloroser och vattni-ga fläckar. I tomat är ett typiskt symptom gula- tillorangefärgade bladskivor som böjs nedåt. Bladenljusnar från basen, blir vridna och dvärgartade, sedanbrun- eller svartfärgade. Ett typiskt symptom är ävenatt plantorna blir sköra och att blad och bladnerverdärför lätt bryts. Brist på bor ger också försämrad till-växt, ett ”buskigt” utseende, samt försämrad blom-ning, fruktsättning och fruktutveckling. Ibland upp-träder korkbildning på frukterna. I gurka blir frukter-na missformade med vita, längsgående strimmor.Rötterna blir korta, tjocka och brunfärgade.

Det är lätt att överdosera bor vid gödsling.Symptomen vid överskott uppträder först på äldreblad och liknar dem vid kaliumbrist. Bladkanternagulnar och rullas inåt. I ett senare stadium uppträderdöda fläckar mitt på bladen och bladfall. I gurka blirbladen rundare än normalt.

Koppar (Cu)

Förekomst i jorden samt upptag i växtenInnehållet av koppar är vanligen relativt högt i mine-raljordar men lågt på mulljordar. Den övervägandedelen (98 %) av kopparn är hårt bundet till organiskaföreningar i jorden. Tillförsel av organiskt materialkan därför minska tillgängligheten av koppar.Koppar tas upp av växten i form av Cu2+ och troli-gen också i kelatform. Risken för kopparbrist ökarvid högt pH men det förekommer rapporter om attkalkning ökar tillgängligheten på jordar med hög

mullhalt eftersom omsättningen av det organiskamaterialet ökar vid tillförsel av kalcium. Kraftigkväve och/eller fosforgödsling kan också öka riskenför att brist uppstår.

Förekomst i växten och symptom vid obalanserKoppar medverkar bland annat i fotosyntesen, i syn-tesen av protein och i förvedningsprocesser i växten.Då koppar är nära knuten till proteinsyntesen är för-hållandet mellan koppar och kväve viktigt.

Symptomen på kopparbrist är många och varierarberoende på växtslag. Gemensamt är att bristsymp-tomen först uppträder på unga blad eftersom kopparhar låg rörlighet i växten. På grund av sämre förved-ning, vrids de unga bladen och vissnar och dör efter-hand. Den försämrade förvedningen påverkar ävenståndarna med försämrad blom- och fruktbildningsom följd. Vid kopparbrist kan bladen bli blågröna,kloroser förekommer sällan men i senare stadier kannekroser uppträda längs och på större nerver. I gurkablir bladen smutsgröna eller bronsfärgade och påäldre blad kan kloroser uppträda. I tomat böjs blad-skivorna hos de yngre och mellersta bladen uppåt såde bildar ett ”rör” och bladstammen, petiolen, böjsnedåt.

Zink (Zn)

Förekomst i jorden samt upptag i växtenDe flesta mineraljordar innehåller relativt mycketzink medan innehållet är lågt på mulljordar. Växtertar främst upp zink som Zn2+, en jon med mycket lågrörlighet i jorden. Faktorer som ökar risken för bristär högt pH, kraftig fosforgödsling och låga tempera-turer i kombination med låg solinstrålning. Fosfor -inducerad zinkbrist beror på att transporten av zinkfrån roten upp i plantan avtar vid högt fosforupptag.Zinkbrist kan också uppstå vid stor tillgänglighet avjärn och koppar.

9

Figur 7. Tillväxtpunkten och de yngsta bladen är skadade san-nolikt på grund av borbrist. Även kalciumbrist kan ge liknandesymptom, båda ämnena är svårrörliga i växten. (Foto: Christina Winter)

Figur 8. Zinkbrist i tomat. (Foto: Torbjörn Hansson)

Förekomst i växten och symptom vid obalanserZink medverkar i fotosyntesen och i syntesen avprotein samt medverkar till att upprätthålla balansenmellan tillväxthormoner. Vid zinkbrist får bladen engröngul färg men bladnerverna förblir gröna. Deyngsta bladen förblir små och nekroser förekommerspeciellt på bladstammen, petiolen. I tomat böjsbladstammen inåt och till sist är hela bladet inrullat.Överskott av zink kan förekomma i växthus medgalvaniserade detaljer. Symptomen vid överskottliknar dem vid järnbrist, kloros på yngre blad.

Gödselmedel I ekologisk odling används framför allt organiskagödselmedel men även vissa oorganiska gödselme-del är tillåtna.

Organiska gödselmedelFlera olika typer av organiska gödselmedel användsi ekologisk odling. De vanligaste är stallgödsel frånolika djurslag och gröngödsling men även olikatyper av restprodukter från livsmedelstillverkninganvänds. Definitionen på ett organiskt gödselmedelär att det innehåller kol (C) och har sitt ursprung iväxt- eller djurriket. Att ett gödselmedel är organisktbetyder däremot inte att all näring i gödselmedlet ärbundet i organiska föreningar. Tabell 2 visar fördel-ningen mellan oorganiskt kväve (mineralkväve) ochorganiskt kväve i några gödselmedel.

Oorganiska gödselmedelOorganiska gödselmedel, mineralgödselmedel, harsitt ursprung i berggrunden. Berggrunden består avolika bergarter som i sin tur är uppbyggda av ett ellerflera olika mineral. Mineralen består i sin tur av

olika oxider eller salter. Mineralen kan bearbetas påolika sätt för att näringen ska bli mer tillgänglig förväxterna. I de mineralgödselmedel som användsinom det konventionella jordbruket är mineralenbehandlade med koncentrerade syror för att göraväxtnäringsämnena lättillgängliga. De mineralgöd-selmedel som används i ekologisk odling är mindrebearbetade och näringen frigörs därför i en långsam-mare takt. Fosforn i obearbetade mineral, råfosfat,har mycket låg växttillgänglighet. Kalium i finmaltstenmjöl av kaliumrika mineral är lättillgängligareän fosforn i råfosfat.

Genom att endast använda svårlösliga mineral-gödselmedel begränsas tillgången till näring i mark-vätskan. Tanken är att detta främjar uppförökningenav vissa mikroorganismer t.ex. mykorrhiza, vilket iförlängningen ger ett bättre utnyttjande av jordenseget näringsförråd. I växthus är dock tillförsel avnäring via organiska gödselmedel så stor att dennaeffekt är försumbar.

Växtnäringsfrigörelse

Växtnäringsämnena i organiska gödselmedel frigörsinte proportionellt. Därför säger inte gödselmedletsväxtnäringsbalans särskilt mycket om hur förhållan-det mellan de näringsämnen som frigörs kommer attstämma överens med grödans behov i mängd ochöver tiden. I ett rent organiskt gödselmedel frigörs iprincip allt kalium eftersom kalium inte är bundet inågra organiska föreningar. Kväve och fosfor däre-mot förekommer både i organiska och oorganiskaformer vilket komplicerar frigörelseprocessen.

I tabell 3 visas frigörelsen av kväve från någragödselmedel i ett laboratorieförsök. Observera dockatt försöket utförts vid 10 ºC vilket mer representerarfrilands- än växthusförhållanden. Omsättningen avorganiskt material ökar med temperaturen vilketinnebär att siffrorna i tabell 3 troligen skulle varahögre om försökets genomförts vid en högre tempe-ratur. Förhållandet emellan siffrorna skulle dock tro-ligen vara detsamma.

10

Organiskt N Oorganiskt N% %

Gröngödslingfärsk >99 <1komposterad 95–99 1–5rötad 30–50 50–70

Nötgödselfast färsk 99 1fast lagrad

aerobt 99 1anaerobt 50 50

flyt 10–50 50–90urin 0–30 70–100

Hönsgödseltorkad, pelleterad 80–90 10–20

Källa: Omarbetning av material från olika källor

Tips från praktikenPåskynda näringsfrigörelsen Börja tillskottsgödslingen i tid eftersom det tar en tid innan näringenblir tillgänglig för växterna. Olika åtgärder kan påskynda näringsfri-görelsen.• Mylla ner gödseln i jorden. Blodmjöl bör alltid myllas då det

annars kan bilda en hård kaka på jordytan som inte bryts ner. Ettarbetsbesparande alternativ är att täcka blodmjölet med ett tuntlager torv.

• Fukta gödseln. Gödseln kan placeras i anslutning till dropp.Droppinnar kan flyttas och tillskottsgödseln kan då placeras påolika ställen vid olika gödslingstillfällen.

• Finfördela grönmassa och vattna på den, välj ungt material.• Sprinklers som bevattnar hela jordytan används ibland för att

fukta grönmassa och kompost.• Värme i odlingsbäddarna påskyndar också frigörelsen.

Tabell 2. Exempel på fördelning mellan organiskt och oorga-niskt kväve i några organiska gödselmedel.

Tabell 3. Kvävefrigörelsen efter 1, 4 respektive 8 veckor från någraorganiska gödselmedel under laboratorieförhållanden (utan växt, temp10 °C).

Kol/kväve-kvoten har betydelseEftersom det är mikroorganismer och markdjur sombryter ned och frigör den organiskt bundna näringenär proportionen mellan kol (C) och övriga närings-ämnen i gödselmedlet viktigt. Nedbrytarna behöverbåde energi i form av kol och näring i form av kväve,kalium, fosfor osv. I organiskt material med högC:N-kvot t.ex. i äldre växtmaterial, är mängden kolhög i förhållande till mängden kväve. Detta medföratt det behövs extra kväve för omsättningen. Ominget kväve tillförs används istället det kväve somfrigörs från jordens egna förråd och temporär kvä-vebrist kan uppstå. Detta är viktigt att tänka på vidtillförsel av organisk jordförbättring till växthusbäd-darna. Figur 9 visar omsättningen av två gröngöds-lingsgrödor med olika C:N-kvot. Som framgår avfiguren når frigörelsen av kväve från en gröngöds-lingsgröda med högre C:N kvot aldrig upp till denlättomsättbara grödans högre procentuella kvävefri-görelse.

Figur 9. Andelen frigjort kväve vid nedbrukning i jorden från två grön-gödslingsgrödor med låg respektive hög C:N kvot. (Källa: Omarbetning av material från olika källor)

Tillgängligheten för markorganismerHur mycket och hur snabbt kvävet frigörs vid tillför-sel av organiskt material beror inte bara på kvotenmellan kol och kväve. Ett växtmaterial med högC/N-kvot är oftast äldre och kolet och kvävet är bun-

det i föreningar som tar längre tid att bryta ned. I enkompost däremot kan kvävet vara svårtillgängligttrots en låg C/N-kvot. Detta beror på att både kol ochkväve förloras under komposteringsprocessen.Samtidigt innebär kompostering att kol och kvävebyggs in i svåromsättbara föreningar. I material somomsätts utan syre, rötas, sker motsvarande process.Om omsättningen sker i ett slutet system där kolettas tillvara i form av biogas, finns kvävet dock kvar ivätskefasen i form av ammonium. I tabell 5 visasskillnaden i C/N-kvot och i innehåll av mineralkvä-ve mellan färska skott av rödklöver och skott somantingen komposterats eller rötats. I det färska mate-rialet och i komposten förkommer mineralkvävetfrämst som nitrat (NO3

-) medan mineral kvävet i röt-resten främst består av ammonium (NH4

+).I figur 10 jämförs kvävefrigörelsen från två orga-

niska gödselmedel med samma proportion mellanoorganiskt och organiskt kväve.

11

% N-frigörelse av tillsatt mängd med respektive gödselmedel efter1 vecka 4 veckor 8 veckor

Binadan* 62 68 73BioVinass 48 60 70Hornmjöl 29 48 56BioKomb** 26 38 39Rödklöver marktäckning 0 20 29Källa: Jerkebring, 2000

* Binadan heter numera Bina-Blå resp. Bina-Röd** BioKomb finns inte längre på marknaden.

-15

0

15

30

45

60

Tid

Låg C:N

Hög C:N

Mineral- C:Nkväve, % Totalt I organiska fraktionen

Färska skott <1 15 15Kompost 7 8 9Rötrest 57 7 16(Källa: Båth, 2006)

Tabell 5. Kvoten mellan kväve och kol i färsk, komposterad och rötadrödklöver.

Material C/N

Urin 0,5–1Mikroorganismer 5–15Rötslam (toalettavfall) 5–15Humus 10–15Gröngödsling 10–25Skörderester efter odling av trindsäd och gröngödslingsgrödor 10–25Stallgödsel 10–25Tomatblad 15–20Ensilage 20–25Tomatrötter 25–30Tomatstammar 40–50Löv 40-60Skörderester efter odling av spannmål 60–80Bark 70–100Torv 75–125Halm 80–140Skogsavfall 150–500Sågspån 200-500

C/N < 20 C/N 20-30 C/N > 30Frigörelse av Ingen effekt på Extra kväve mineralkväve tillgången av kväve behöver tillföras

Källor: Stevenson, 1986, Havlin et al., 1999, Germundsson, 2006

Tabell 4. C/N-kvoter hos några organiska material.

Den procentuellt låga frigörelsen från BioKombjämfört med från Binadan tyder på att det organiskakvävet i BioKomb är svårtillgängligt för markorga-nismerna.

Organiskt material ökar fosforfrigörelseOberoende av fosforhalt ökar nedbrukning av orga-niskt material i jorden tillgängligheten av fosfor. Vidden mikrobiella nedbrytningen av organiskt materi-al bildas ämnen, kelatbildare, som har förmågan attbinda starkt till bland annat järn, aluminium och kal-cium. Därmed kan fosfor som är bundet till dessaämnen frigöras. Mängden frigjord fosfor är beroen-de av hur lättomsättbart det tillförda materialet är förmikroorganismerna. Lignin, som är svårnedbryt-bart, ger lägre fosforfrigörelse än humus som bestårav både lätt- och svårnedbrytbara föreningar. Kelat -bildare kan även utsöndras av växtrötter och avmikro organismerna själva. Växtrötter och mikro -orga n ismer kan också utsöndra syror som sänkerpH-värdet varvid det kalciumbundna fosfatets lös-lighet ökar.

pH har betydelseJordens pH har stor betydelse för om den frigjordanäringen ska förbli växttillgänglig eller bindas tilljordens organiska och oorganiska fraktioner. Enanledning till att frigörelsehastigheten är låg i för-hållande till plantornas behov är fastläggning pågrund av höga pH värden. Högt pH (> 6) försämrar

tillgängligheten av fosfor och av alla mikronärings-ämnen med undantag för molybden medan lågt pHminskar tillgängligheten av molybden och fosfor.Figur 11 visar tillgängligheten av växtnäringsämnenvid olika pH.

I många ekologiska växthusodlingar är pH högt.Både stallgödsel och grönmassa som tillförs odling-en höjer pH i jorden. Att sänka pH är svårt. Någrakraftigt surgörande organiska gödselmedel finnsinte men mineraliskt svavel kan ha viss pH sänkandeeffekt liksom att använda okalkad torv som jordför-bättringsmedel.

Balanser mellan växtnäringsämnen Växtens upptag av växtnäring är beroende av balan-sen i jorden även om växten till viss del kan kompen-sera för obalansen genom ett aktivt upptag avnäringsämnen. Växtnäringsämnen som tas upp iväxten som positiva joner, t.ex. ammonium, natri-um, kalium, magnesium och kalcium, konkurrerarmed varandra liksom växtnäringsämnen som tas uppsom negativa joner, t.ex. nitrat, klorid, svavel ochfosfor. I vilken form ett växtnäringsämne förekom-mer och dess mobilitet i marken har också betydelseför balansen mellan växtnäringsämnen. Fosfor ochsvavel är båda negativa joner men sulfatjonen är imotsats till fosfatjonen lättrörlig i jorden.

Obalanser kan också uppstå genom förluster avväxtnäring. I växthus är det framför allt förluster igasform som är aktuella eftersom avdunstningen avvatten är större än transporten nedåt i jordprofilen.

12

Tips från praktikenFör högt pH-värde? När jordens pH stiger över 6 minskar tillgängligheten av månganäringsämnen. Tillförsel av okalkad låghumifierad torv 3-6 kubikme-ter per 100 m2, kan förhindra att pH-värdet stiger eller t.o.m. sänkadet. I praktiken tillförs upp till 3 m3 per 100 m2 eftersom det annarsblir svårt att bruka ner. Vid problem med för höga pH-värden börockså bevattningsvattnet analyseras eftersom det kan vara en orsak.I ett nytt växthus behöver jorden sällan kalkas eftersom pH stigerändå med tiden.

4,5 5,0 5,5 6,0 6,5 7,0 7,5 8,0 8,5 pH

4,5 5,0 5,5 6,0 6,5 7,0 7,5 8,0 8,5 pH

Molybden

Zink

Koppar

Bor

Mangan

Järn

Kalcium

Svavel

Kalium

Fosfor

Kväve

Magnesium

Figur 11. Tillgängligheten av växtnäringsämnen vid olika pH(Källa: Dock Gustavsson, 2004)

0

20

40

60

80

1 2 3 4 8

Veckor

BioVinass

BioKomb

% N-frigjort av tillsatt

Figur 10. Kvävefrigörelsen från två gödselmedel med sammaproportion mellan organiskt och oorganiskt kväve. (Källa: Jerkebring, 2000)

Balansen av växtnäringsämnen i organiska göd-selmedel överensstämmer sällan med grödornasbehov. Obalansen orsakas av näringsförluster närväxtmaterial konsumeras av djur eller omsätts viat.ex. rötning och kompostering. Obalansen förstärksytterligare genom förluster vid lagring ochprocessning av gödseln. Kväveför lusterna är oftastörre än förlusterna av andra näringsämnen vilketleder till att kvävehalten i organiska gödselmedelofta är låg i förhållande till framför allt fosforkon-centrationen. Tabell 6 visar ett exempel på närings-förlusterna vid kompostering av färsk stallgödsel.

På grund av obalansen mellan olika växtnärings-ämnen måste stora mängder organiska gödselmedeltillföras för att tillfredställa grödornas kvävebehov.Detta kan leda till obalanser både i växten och i jor-den och på sikt till växtnäringsförluster. Tabell 7

visar balansen mellan kväve, fosfor och kalium medutgångspunkt från en tomatgrödas kvävebehov. Föratt hålla nere fosfortillförseln kan gödselmedel medmycket kväve i förhållande till fosfor användas. Föratt uppnå balans kan det också vara nödvändigt attkombinera olika gödselmedel.

13

Tips från praktikenFattas något näringsämne? Ofta uppstår obalanser mellan växtnäringsämnena i förhållande tillvad växten behöver. Då kan man behöva tillföra ett gödselmedelsom innehåller mycket av ett speciellt ämne eller ett gödselmedeldär man undviker ett visst näringsämne. Här är några förslag:

Överskott fosfor: Gödselmedel som tillför kväve eller kalium utanatt tillföra mycket fosfor: blodmjöl, urin, vinass, grönmassa, kalimag-nesia. De pelleterade gödselmedlen finns med olika innehåll avkväve, fosfor och kalium och man kan välja en produkt som bästmotsvarar det plantorna behöver utifrån grundgödsling och analyser.

Underskott kalcium: Apatit, benmjöl, dolomit, gips. Gips höjer intepH, vilket är en fördel, men ger ofta för mycket svavel. Dolomit höjerpH-värdet.

Underskott svavel: Gips, kieserit.

Underskott magnesium: Kieserit, dolomit

Förluster i % av Total N Oorganiskt N P K51 % 95 % 13 % 65 %Källa: Omarbetning av material från olika källor

Tabell 6. Förluster av näring vid kompostering av färsk nötgödsel.

N P K

Behov Tomat 7 1 13Biofer 10-3-1 7 2 1Biofer 4-1-20 7 2 35Biofer 6-3-12 7 3 14Nötgödsel fast 7 2 8Hönsgödesl fast 7 2 3Hästgödsel fast 7 2 15Fårgödsel fast 7 1 15Svingödsel fast 7 4 3Vinass 7 – 8Benmjöl 7 9 –Blodmjöl 7 – –Grönmassa (rödklöver) 7 1 7Komposterat hushållsavfall 7 2 4Rötat hushållsavfall 7 2 5Källa: Omarbetning av material från olika källor

Tabell 7. Balansen mellan kväve, fosfor och kalium i olika typer avgödsel relativt det genomsnittliga behovet för tomat. Siffrorna är rela-tionstal med utgångspunkt från grödans kvävebehov. Avrundade vär-den, värden under 1 markeras med –.

Figur 12. En droppbevattningsslang vattnar här två rader.Droppinnarna kan flyttas runt och placeras vid utlagd tilläggs-gödsling för att påskynda nedbrytningen. (Foto: Christina Winter)

Tips från praktikenUndvik ammoniakskadorKväve som frigörs i form av ammoniakgas från hönsgödsel ochgrönmassa kan orsaka bladskador som liknar brännskador.Spridning av denna typ av gödselmedel bör därför undvikas då detär extra varmt i växthuset eller då ventilationen är dålig.Ammoniumkväve kan även orsaka groningsstörningar och brändarötter. Plantjord för sådd och uppkrukning bör därför alltid luftasinnan användning. Att blada hönsgödsel med torv minskar risken förammoniakavgång.

GödslingRegler för växtnäringsstyrningFör att få marknadsföra produkter som ekologiskakrävs att odlingen är certifierad enligt EG:s regler(EEG 2092/91). Reglerna utgör minimiregler somalla aktörer på marknaden måste följa. Här behand-las endast de regler som berör växtnäring (2007).Om man känner sig tveksam om en åtgärd eller pro-dukt är tillåten bör man kontakta sin kontrollorgani-sation för besked.

Karenstiden vid omläggning av befintliga växt-hus är två år. Under den tiden ska odlingen bedrivasenligt reglerna för ekologisk produktion men pro-dukterna får inte marknadsföras som ekologiska.Om ett växthus byggs på redan godkänd åkermarkkrävs ingen karenstid.

Bevara markens bördighetMarkens bördighet och biologiska aktivitet skabibehållas eller höjas. Det kan uppnås genom recir-kulering av stallgödsel och växtrester från ekologiskproduktion, odling av gröngödslingsgrödor och till-försel av grönmassa från vallar. Om grödans växtnä-ringsbehov inte täcks genom dessa åtgärder är dettillåtet att föra in vissa gödsel- och jordförbättrings-medel efter att behov konstaterats av kontrollorga-net. Dessa gödsel- och jordförbättringsmedel finnslistade i EG:s förordning, bilaga 2A.

Exempel på tillåtna organiska jordförbättrings- ochgödselmedel är• färsk eller torkad stallgödsel från konventionell

djurhållning (inklusive strömaterial), endast frånextensiv djurhållning (se även nedan)

• komposterad stallgödsel samt flytgödsel och urinfrån konventionell djurhållning, inte från intensivdjurproduktion (se även nedan)

• torv• guano• produkter och biprodukter av animaliskt ursprung

t.ex. blodmjöl, benmjöl, fiskmjöl• produkter och biprodukter av vegetabiliskt

ursprung t.ex. halm och avslagen grönmassa frånvall

• alger och tång• vinass.

För närmare upplysning om vad som räknas somintensiv djurproduktion respektive extensiv djur-hållning hänvisas till kontrollorganen. För närvaran-de är inte stallgödsel från nöt uppfödda i spaltgolvs-boxar, slaktsvin, burhöns och pälsdjur i bur tillåtna.

Gödsel- och jordförbättringsmedel som innehål-ler genetiskt modifierade organismer (GMO) ellersom härletts ur sådana organismer får inte användasi ekologisk odling.

Mineraler tillåtna i naturlig formMineralgödselmedel får tillföras i sina naturliga for-mer, t.ex. kieserit, mineraliskt svavel och kalk i formav kalksten eller dolomit. Även kalciumsulfat (gips)är tillåtet liksom oraffinerade kaliumsalter, t.ex.Kalimagnesia. Kalimagnesia är granulerad ochinnehåller kaliumsulfat och magnesiumsulfat.

Mikronäringsämnen får tillföras till jorden i enmer processad form (som konstgödsel) men förstefter att behovet konstaterats av kontrollorganet.Kontrollorganen kan lämna besked om vilken doku-mentation av behovet som krävs.

14

Tips från praktikenKompost som jordförbättringsmedel Saknas stallgödsel kan man tillverka en ekologisk grönmas-sekompost att använda som jordförbättring och grundgöds-ling. Med komposten tillförs jorden dessutom nyttiga mikro -organismer.

En grönmassekompost kan blandas av fem delar (baserat påvikt) grönmassa, t.ex. nyslagen, finhackad gräsklövervall, ochen del hackad halm. Komposten bör ha 65–70 % vattenhaltoch halmens uppgift i komposten är att sänka vattenhaltenoch höja andelen kol. Eftersom vattenhalten i grönmassansnabbt sjunker efter avslagning kan mängden halm vid torrväderlek minskas rejält. Börja med att blanda in knappt hälf tenav halmen. Efter några dagar kontrolleras om processen kom-mit igång genom att mäta temperaturen i ytan. Om kompostenfortfarande är kall och känns blöt blandas mer halm in.

Täck komposten med Top-Tex väv för att förhindra vattenav-dunstning. Kontrollera sedan vattenhalten i komposten regel-bundet genom att krama blandningen i handen, den ska dåvara så fuktig att vätska tränger fram mellan fingrarna mendet ska inte rinna vätska. Komposten blandas om regelbun-det, en gång per vecka första månaden och därefter var fjor-tonde dag t.ex. med en gödselspridare. Ett alternativ till hack-ad halm kan vara hästgödsel med spån. Mängden kompostsom tillförs odlingen bör anpassas efter analyser, tidigaregödsling och grödans behov.

KRAVs reglerPrivata regelverk kan innehålla ytterligare regler utöver EGsregler. Här är några exempel ur KRAVs regelverk som berörväxtnäring:

• Guano är inte tillåtet.

• Det finns speciella krav på den hygieniska kvaliteten förgödselmedel som innehåller animaliska biprodukter, t.ex.blod- och benmjöl. Dessa gödselmedel måste därför varaKRAV-godkända produktionshjälpmedel.

• För att dokumentera sin växnäringstillförsel ska alla KRAV-anslutna producenter fr.o.m. 2009 ha ett redovisningssys-tem för växtnäring. En årlig växtnäringsbalans för kväve,fosfor och kalium ska upprättas för varje hus/avdelning. Vidodling i avgränsat substrat ska en redovisning upprättasper kultur. Vilka regler som kommer att gälla vid bedöm-ningen av växtnäringsbalansen är ännu inte fastställt(2007).

Exempel på gödselprodukterI tabell 8 på sidan 16 finns en del av de gödselmedelsom är tillåtna att använda i ekologisk växthusodlingidag (2007). Observera att tabellen anger det totalainnehållet av ett växtnäringsämne i gödselmedletinte hur mycket av ämnet som frigörs och blir till-gängligt för grödan. Observera också att innehållet istallgödsel kan variera mycket. Dels varierar inne-hållet av de olika näringsämnena och dels varierarvattenhalten. Stallgödsel som ska tillföras den en -skilda odlingen bör därför analyseras. Att vissa rutori tabellen är tomma betyder inte att gödselmedletinte innehåller detta näringsämne. Uppgifter ominnehållet har inte gått att få fram.

VäxtnäringsbalansI en växtnäringsbalans beräknas skillnaden mellanmängden tillförd och bortförd växtnäring. Växt -näringsbalansen ger en uppfattning om, om odlingensom helhet har ett över- eller underskott av växtnä-ring. Resultatet av en växtnäringsbalansberäkningblir sällan en fullständig balans mellan till- och bort-försel och flera faktorer påverkar balansens tillförlit-lighet. Om schablonvärden för växtnäringsinnehålleti gödselmedlen används och om de verkliga värdenaskiljer sig mycket från dessa kan balansen slå fel.

Vid användning av organiska gödselmedel, speci-ellt gödsel från idisslare och komposterade produk-

ter, bör balansen beräknas över flera år eftersomorganiskt bunden växtnäring som kväve och fosfor iorganiska gödselmedel inte frigörs under loppet aven odlingssäsong. Även växtnäring tillförd i en formsom växterna kan tillgodogöra sig direkt kan fastläg-gas, både i organiska och oorganiska föreningar.Förutom att mycket tillförd näring är organiskt bun-den och att fastläggningen av oorganisk näring kanvara stor, kan förluster av växtnäring vid spridningsamt under och mellan odlingsperioderna påverkabalansen. Trots alla eventuella fel är växtnäringsba-lanser ett bra redskap för att följa trenden i odlingen.

JordförbättringEn förutsättning för att skördarna ska bli stora och avgod kvalitet är att plantornas rötter är så välutveckla-de och arbetsdugliga, att de även när behovet är somstörst klarar plantans vatten- och näringsförsörjning.Stora mängder vatten och snabb nedbrytningshas-tighet av organiskt material utsätter bäddstrukturenoch därmed rötterna för påfrestningar. Tillförsel avorganiskt material bidrar till att upprätthålla en godstruktur.

Lågförmultnad växttorv (sphagnumtorv) har storporvolym och ökar därför vatten- och luftinnehålleti jorden. Torven ska ha grov struktur för att inte bäd-dens yta ska slamma igen med syrebrist som följd.Bark som jordförbättringsmedel har fördelen att deninte bryts ned lika snabbt som torv. Halm däremotomsätts snabbare än både torv och bark vilket inne-bär att den strukturhöjande effekten blir kortvariga-re. Både torv, bark och halm har låg kvävehalt vilketinnebär att kväve förbrukas under omsättningen.Halmens snabbare omsättningshastighet gör dockatt näringsbalansen kortsiktigt påverkas mer vid till-försel av halm än vid tillförsel av torv och bark vil-ket man bör ta hänsyn till vid gödslingen i nyanlag-da odlingar.

15

Figur 13. I ekologisk odling används ofta större jordvolym föratt säkra växtnäringstillgången till kryddväxter. (Foto: Christina Winter)

Tips från praktikenFlytande gödselmedelFlytande organiska gödselmedel kan tillföras via droppbe-vattning. För att undvika igensättning och algtillväxt i dropps-langarna bör urin och lakvatten från hönsgödsel spädas ochfiltreras. Vinass bör också filtreras (t.ex. i lamellfilter) och ges ilåga koncentrationer (1–2 %) för att undvika igensättning.Ofta ges vinass under en begränsad tid (några dagar) ochdärefter vattnas med rent vatten. Efter avslutad säsong börslangarna spolas rena med vatten under högt tryck.

Blodmjöl kan inte lösas i vatten men det kan slammas uppoch vattnas ut för hand om man rör om regelbundet. En odla-re har provat att tillföra blodmjöl i droppbevattningen med braresultat. Blodmjölet blandades då med vatten under kraftigomrörning. Via en gödselblandare (Dosatron) späddes vätskan ytterligare innan den gick ut i droppbevattningen.Blodmjöl kan dock lätt sätta igen slangar, dropp och filter ochdet är viktigt att mycket vatten tillsätts.

16

Tabe

ll 8.

Tota

la m

ängd

en v

äxtn

ärin

g i g

ödse

lmed

len.

NN

H4-N

PK

Mg

SC

aN

aB

Mn

Fe

Cu

Ni

Zn

% a

v v

åtv

ikt

pp

m (

mg

/kg

) av

våt

vik

t

Biofer

10-3

-19,6

3,0

0,9

00,1

00,6

05,3

0,7

022,0

19,0

780

12,0

2,2

5110,0

9-3

-48,8

2,7

3,5

0,1

42,1

35,0

1,1

521,1

17,2

702

11,6

2,1

7105,2

6-3

-12

6,1

3,0

11,8

0,1

06,9

06,0

2,6

022,2

9,0

349

7,9

1,5

784,1

4-1

-20

4,3

1,1

20,1

0,1

111,7

93,1

04,1

721,8

7,1

263

7,7

1,5

864,8

2-1

-15

2,5

0,9

15,0

0,3

58,4

02,9

02,8

610,5

0,6

4,1

622,8

2,4

1175,1

7-9

-0 (

ben

mjö

l)7,2

8,9

0,4

0,2

0,2

15,4

0,6

25,0

2,2

58,0

1,4

0,5

5100,0

Hem

oglo

bin

(blo

dm

jöl)

14,4

0,2

0,7

0,0

0,3

0,0

0,4

25,0

1,9

2600

1,6

0,2

515,0

Bina-produkter

Bin

a-R

öd 5

-2-4

5,0

1,8

3,8

0,6

3,8

0,3

158

5,1

355

Bin

a-B

lå 6

-3-1

26,0

2,8

12,0

0,3

2,0

39,2

3,5

133

Bin

a-G

rön 1

0-1

-310,3

1,0

2,8

38

2218

Vinass

4,0

-4,6

< 0

,15,1

-5,3

0,1

2,0

-3,5

0,4

10,0

34,0

64,0

2,1

06,5

0<

0,9

0

Kieserit

15,0

20,0

Kalimagnesia

24,9

6,0

18,0

BioRika

31

4

Nötgödsel

dju

pst

rö0,5

40,0

54

0,1

51,0

40,1

10,0

9

fast

0,5

20,1

30,1

40,4

50,0

97

0,0

78

0,2

50,0

38

39,1

5,3

0,6

028,7

flyt

9%

ts

0,4

00,2

00,0

61

0,4

00,0

61

0,0

49

0,1

40,0

32

20,3

3,4

0,2

715,7

uri

n0,3

50,3

10,0

059

0,5

60,0

19

0,0

25

0,0

22

0,0

30

2,4

0,4

12,1

Hönsgödsel

dju

pst

rö h

öns

50%

ts

2,1

80,8

70,7

61,0

20,5

dju

pst

rö s

laktk

yck

ling 7

0%

ts

3,2

90,6

60,8

11,5

40,6

4

fast

höns

30%

ts

1,1

80,7

10,3

70,5

00,5

flyt

höns

11 %

ts

0,4

70,3

50,1

40,1

80,1

3

Hästgödsel

fast

0,4

90,0

50

0,1

61,0

60,1

Får

gödse

l

fast

0,9

50,0

95

0,1

82,1

90,1

Svingödsel

dju

pst

rö0,4

80,0

48

0,2

60,4

60,1

20,1

1

flyt

6%

ts

(sla

kts

vin

)0,3

40,2

40,1

00,1

60,0

41

0,0

42

0,1

50,0

49

17,5

10,3

0,1

836,8

fast

(su

gga)

0,6

60,1

60,3

90,2

50,1

40,1

40,5

90,0

85

63

30,8

1,0

4187,5

uri

n (

sugga)

0,1

80,1

60,0

26

0,1

30,0

075

0,0

20

0,0

36

0,0

70

1,7

0,9

24,6

5

Käl

la:

Lan

tmän

nen

(2

00

6)

och

Gar

ta p

rod

uk

ter

(20

06

).

Fö

r st

allg

öd

sel:

Sta

nk

in

min

d,

Jord

bru

ksv

erk

et 2

00

6.

Uto

m f

ör

kal

ciu

m,

mag

nes

ium

, sv

avel

och

mik

ron

ärin

gsä

mn

en f

ör

nö

tgö

dse

l: f

ast,

fly

t o

chu

rin

sam

t fö

r sv

ing

öd

sel:

fas

t, f

lyt

och

uri

n d

är k

älla

n ä

r N

atu

rvår

dsv

erk

ets

rap

po

rt 4

97

4,

Sta

llg

öd

seln

s in

neh

åll

av v

äxtn

ärin

g o

ch s

pår

elem

ent.

Tän

k p

å at

t in

neh

ålle

t i

stal

lgö

dse

l v

arie

rar

my

cket

, d

els

för

att

torr

sub

stan

shal

ten

var

iera

r o

ch d

els

för

att

väx

tnär

ing

sin

neh

ålle

t v

arie

rar.

GrundgödslingDet är svårt att särskilja jordförbättring och grund-gödsling eftersom allt organiskt material bidrar tillatt bygga upp jordens struktur. Stallgödsel har t.ex.bättre strukturhöjande effekt än halm eftersommaterialet har stabiliserats (omsatts) först i djuretsmage och därefter eventuellt också genom kompos-tering (figur 14). Ett gödselmedel bör dock ävenkunna bidra med näring till grödan under sammaodlingssäsong som det tillförs, ett krav som stall-gödsel uppfyller. Det bör dock inte tillföras förmycket näring med jordförbättringsmedel ochgrundgödsling. Risken är att plantorna blir överfro-diga. Senare, när omsättningshastigheten avtar ochnäringsfrigörelsen inte längre ligger på samma nivåsom plantornas behov, tunnas plantorna ut.

TillskottsgödslingNär plantorna etablerat sig är det dags för tillskotts-gödsling. De gödselmedel som används för tillskott-gödsling kan med fördel vara mer lättomsättbara ängödselmedlen som används för grundgödsling. Omgrödan visar bristsymptom är det speciellt viktigt attnäringen frigörs snabbt. Gödselmedel med en storandel mineralkväve är då effektiva (tabell 2). Omgödselmedlet är flytande eller fast, om det är fin -malet eller pelleterat och om det myllas ned i jordeneller inte har också stor betydelse för hur snabbtnäringen blir tillgänglig för växten. Några odlarelöser upp fasta gödselmedel i vatten för att kunnatillföra näringen via odlingens bevattningssystem.Organ iska gödselmedel som tillförs med bevatt-ningsvattnet kan dock sätta igen fina slangar och detär därför viktigt att undvika att det näringsberikadevattnet blir stående i bevattningssystemet.

Analyser

JordanalyserSom grund för beräkningen av gödslingsgivan bören förråds- (HCl) och tillgänglighets- (AL) analysligga. Tolkningen av värdena i en tillgänglighetsana-lys kompliceras när växtnäringen i gödselmedleninte är vattenlösliga utan är bundna i organiska ochoorganiska föreningar. Analysvätskan som användslöser exempelvis lättare ut fosfater än vad växtenförmår och analysen kan därför ge en överdrivenbild av mängden växttillgängligt fosfor.

För att få en vägledning om hur mycket näringsom ska tillföras vid tillskottsgödslingarna görs endriftanalys, en s.k. Spurwayanalys, innan planteringoch därefter upprepade gånger under odlingsperio-den. Spurwaymetoden försöker efterlikna de förhål-landen som råder i rotens absoluta närhet.

Spurwayanalysens riktvärden har tagits fram förförhållanden som råder vid konventionell odling där

2,5

2.0

1,5

1,0

0,50 5 10 15 20 25 30 35 40

C h

alt i

jord

, %

Tid, år

Stallgödsel

Halm + NGröngödsl.Halm

Ca(NO3 )2Utan N

Träda

Figur 14. Förändringar avkolhalten i marken.Resultat från ett 35-årigtfältförsök på lerjord,Ultuna. (Källa: Kirchmann et al.,1994 omarbetat av Båthet al., 1999)

17

Tips från praktikenTillskottsgödsling, hur och vad? Vid tillskottsgödsling önskar man ett gödselmedel som gårsnabbt att sprida och ger en snabb leverans av framföralltkväve. Lämpliga gödselmedel kan då vara:• blodmjöl• finfördelad grönmassa med klöver, ungt material,

C/N-kvot < 20• lusernmjöl• nöturin• vinass• hönsgödsel• pelleterade gödselmedel baserade på restprodukter från

slakteri eller kycklinggödsel.

18

substratvolymen per planta är lägre än i ekologiskodling och substratet ofta är inert dvs. mycket litenäring frigörs från substratet under odlingssäsong-en. Denna skillnad mellan odlingssystemen är viktigvid bedömningen av analyssvaren. Spurwayvärdenaför kväve, fosfor och svavel i ekologisk växthusod-ling ligger t.ex. ibland under de rekommenderadetrots att inga bristsymptom observerats i odlingen.Förklaringen till detta är troligen den större substrat-volymen per planta och den transport av växtnäringsom ständigt pågår mellan de olika näringsfraktio-nerna i marken i ett ”levande” substrat. Kalium iorganiska gödselmedel är i motsats till kväve, fosforoch svavel inte organiskt bundet och analysvärdenaär därför troligen tillförlitligare när det gäller dettaväxtnäringsämne. Spurwayanalysen innefattar ävenmätning av ledningstalet som ger ett grovt mått påmängden tillgänglig växtnäring i jorden. Blir led-ningstalet för högt får plantan svårt att ta upp vatten

och därmed näring. Växtnäringsämnen påverkardock ledningstalet i olika hög grad. Nitrat, kloridoch sulfat ger en stark påverkan medan kalium, fos-for och kalcium påverkar mindre.

VäxtanalyserVäxtnäringsbrist kan bero på många olika faktoreroch Spurwayanalysen kan därför kompletteras meden analys av plantans växtnäringsstatus, en blad-eller växtsaftanalys. Tillsammans kan de båda ana-lyserna ge en uppfattning om huruvida brister i plan-tan beror på låga växtnäringsnivåer i jorden eller omupptaget försvåras av andra faktorer som t.ex. oba-lans mellan växtnäringsämnen eller på att jordenspH förhindrar frigörelsen från övriga växtnärings-fraktioner i jorden. För att få en bra bild av närings-upptaget i växten bör analyser tas regelbundet underodlingssäsongen.

Figur 15. En odlare provar att lägga tillskottsgödseln i vertikala dräneringsrör för att gödseln ska komma ner i bädden. (Foto: Johan Ascard)

LitteraturAlbertsson, B. (2005). Riktlinjer för gödsling och kalkning 2006. Rapport 2005:21, Jordbruksverket.Ascard, J. & Rehnstedt, C. (red.) 2003. Ekologisk odling av grönsaker på friland, flik 13. Kurspärm

Jordbruksverket.Bergmann, W. (1992). Nutritional disorders of plants - development, visual and analytical diagnosis.

Gustav Fischer Verlag, Jena. Båth, B. & Ögren, E. (1995). Växtföljden och odlingssystemet vid ekologisk odling av frilandsgrönsaker.

Jordbruksverket.Båth, B. (1996). Ekologisk odling av växthustomat – substrat, gödsling och växtskydd.

Jordbrukinformation 2, Jordbruksverket.Båth, B. (1997). Gröngödsling och hushållsavfall i frilandsodlade grönsaker. Jordbruksinformation 10,

Jordbruksverket.Båth, B. et al. (1999). Växtföljden och odlingssystemet vid ekologisk odling av frilandsgrönsaker.

Jordbruksinformation 20, Jordbruksverket.Båth, B., Elfstrand, S., Lundegårdh, B. Rämert, B. & Ögren, E. (2006). Gröngödsling i köksväxter – inte

lätt att välja metod. Ekologiskt lantbruk 9, 18-21.Dock Gustavsson, A.; Flink, M.; Hamnér, K.; Holstmark, K.& Rahbek Pedersen, T. (reds.) (2004).

Ekologisk växtodling, flik 3. Kurspärm Jordbruksverket.Garta produkter (2006). Personligt meddelande C. Munke, Binadan A/S.Germundsson, C. (2006). Ströanvändning i djurstallar - en litteraturgenomgång. Projektrapport nr 6,

Institutionen för jordbrukets biosystem och teknologi, SLU.Havlin, J. L., Beaton, J.D., Tisdale, S.L. & Nelson, W. L. (1999). Soil fertility and fertilizers – an introduc-

tion to nutrient management. Prentice-Hall, Inc.Jerkebring, K. (2000). Anpassad kvävegödsling i ekologisk odling av frilandsgrönsaker – ett kunskapsun-

derlag för delad kvävegiva. Examensarbeten/Seminarieuppsatser 16, SLU, Uppsala.Jerkebring, K. et al. (2001). Anpassad kvävegödsling i ekologisk odling av frilandgrönsaker,

Jordbruksinformation 6, Jordbruksverket.KRAV ekonomisk förening (2007). Regler för KRAV certifierad produktion.Lantmännens hemsida, 2006. http://www.lantmannen.com/Default.aspxMarschner, H. (1995). Mineral nutrition of higher plants. Academic Press, Cambridge.STANKs schablonsiffror för växtnäringsbalansberäkningar (2006). Personligt meddelande J. Linder,

Jordbruksverket, Uppsala. Steineck, S., Gustafson, G., Andersson, A., Tersmeden, M., & Bergström, J. Stallgödselns innehåll av växt-

näring och spårelement. Rapport 4974. Naturvårdsverket.Stevenson, F.J. (1986). Cycles of soil: carbon, nitrogen, phosphorus, sulfur, micronutrients. John Wiley &

Sons Inc, New York.Tisdale, S.L. et al. (1999). Soil fertility and fertilizers – an introduction to nutrient management. Prentice

Hall, New Yersey.van Eysinga, R. & Smilde, K.W. (1981). Nutritional disorders in glasshouse tomatoes, cucumbers and let-

tuce. Center for agricultural publishing and documentation, Wageningen, the Netherlands.Växtodlingslära, del 1 marken (ed. Hammar, O.). Svenska Lantbruksskolornas Lärareförening, LTs förlag,

Borås 1970.Växtnäringsutnyttjande i ekologisk tomatodling (eds. Ögren, E. & Homman, K.) (2000). Länsstyrelsen i

Västmanlands län, Lantbruks- och fiskeenheten.Växtnäringsutnyttjande i ekologisk tomatodling (eds. Ögren, E. & Homman, K.) (2001). Länsstyrelsen i

Västmanlands län, Lantbruks- och fiskeenheten.Växtnäringsutnyttjande i ekologisk tomatodling (eds. Ögren, E. & Homman, K.) (2002). Länsstyrelsen i

Västmanlands län, Lantbruks- och fiskeenheten.Växtnäringsutnyttjande i ekologisk tomatodling (eds. Ögren, E. & Homman, K.) (2003). Länsstyrelsen i

Västmanlands län, Lantbruks- och fiskeenheten.Växtnäringsutnyttjande i ekologisk tomatodling (eds. Ögren, E. & Homman, K.) (2004). Länsstyrelsen i

Västmanlands län, Lantbruks- och fiskeenheten.Växtnäringsutnyttjande i ekologisk tomatodling (eds. Hanson, M. & Ryberg, A.) (2005).

Hushållningssällskapet i Västra Götaland.

19

Jordbruksverket551 82 JönköpingTfn 036-15 50 00 (vx)E-post: jordbruksverket@sjv.seWebbplats: www.sjv.se P9:6

Broschyren är en del i kurspärmen ”Ekologisk odling i växthus” 2007/2008.