fÖr alla som vill veta mer om …livhusarernaskamratforening.se/wp-content/uploads/sites/...knyter...

livhusarernaskamratforening.se - forsvarsmakten.se/k3 - facebook.com/livregementetshusarerK3 - youtube.com/k3webb

2012

LIVHUSAREN

F Ö R A L L A S O M V I L L V E T A M E R O M L I V R E G E M E N T E T S H U S A R E R

I SKUGGAN AV HINDU KUSHAv och med Miguel Guerrero

COLD RESPONS Snöskor med kaka

DÄ Ä BAR Å ÅKSlut på ledighet och skinka

BEVISA ATT JAG HAR FELLärdomar, erfarenheter och minnen

FALLSKÄRMSJÄGARNAFYLLER 60 ÅR

SVERIGES MEST VÄLTRÄNADE SOLDATER

804641 Livhusaren2012_CS4.indd 1 2012-12-07 13:01:42

LIVHUSAREN

Adress:

Tidningen Livhusaren

Pl 37

546 81 Karlsborg

Telefon 0505-45 10 00

Ansvarig utgivare: Per Ingemarson K 3 och

Uno Bohman Kamratföreningen

Chefredaktörer: Per Ingemarson, Ronnie Hammar

Kamratföreningen Chefredaktör: Jens Ramhöj

Creative Director och layout: Ronnie Hammar

Kamratföreningen layout: Jens Ramhöj

Lokalredaktör: Jennie Cagner, Isabelle Larson, Therese

Jandeberg, Eva Härnqvist

[email protected]

forsvarsmakten.se/k3

youtube.com/k3webb

youtube.com/omjohnkarlsson

facebook.com/livregementetshusarerK3

livhusarernaskamratforening.se

Reportage/foto: Personal, anhöriga till Livregementets

husarer och medlemmar i kamratföreningen samt

bilder från Erik Berglund, Försvarsmakten, och Combat

Camera.

Vid fel adress eller utebliven tidning kontaktar du kam-

ratföreningen som ansvarar utdelningen. Johan Thorp,

[email protected].

Övriga friexemplar som myndigheter, organisationer

och personer vars arbete rör Försvarsmakten och Livre-

gementets husarer har möjlighet att få gratis - Kontakta

redaktionen.

Omslagsbild: FS22, Erik Berglund

Typsnitt: Gunplay, Myriad Pro, Warnock Pro, Gill Sans och

Garamond Pro

Tryck: NRS tryckeriet i Huskvarna

Bäste Läsare!Kamratföreningen glädjer sig åt att ånyo kunna ge ut tidningen ”Livhusaren” tryckt på papper, precis som det gått till sedan tidningen startade 1963, för 49 år sedan. Det innebär att nästa års tidning blir ett jubileumsnum-mer!

Tidningen, som vår ordförande Uno Bohman skriver, är en viktig del i föreningens syfte att - verka för att bibehålla och utveckla medlemmarnas kontakt med regementet, - informera om regementets och Försvars-maktens verksamhet och att - verka för att bibehålla medlemmarnas intresse för regementets historia, tradi-tioner och utveckling.

Pappersutgåvan av Livhusaren har också den fördelen att den kan ligga framme och intressera andra för vad K3 gör och står för. Den trä�ar där andra grupper än de som aktivt söker på Internet efter information. Den sänds också ut till ett antal bibliotek där den bidrager till Försvarsinformationen. På detta sätt är tidningen ett bra sätt att skapa förtroende och intresse för Försvaret och för vårt förband.

Tidningen är som vanligt en blandning mellan vad som händer idag och vad som har hänt, precis som förening-ens medlemmar. Det är tjänsten vid regementet som knyter oss samman, som har format oss till den vi är idag - det är det många som vittnat om - Framåtanda, med en glimt i ögat och viljan att alltid nå målet.

Läs och högakta de som idag företräder Livregementets husarer, både på hemmaplan och utomlands, i fredens tjänst. /Jens Ramhöj

Denna tryckta utgåva av tidningen Livhusaren ges ut av Livhusarernas kamratförening till i första hand kamratföreningens medlemmar där den ingår i medlemsavgiften.

Papperstidningen skiljer sig något från rege-mentets nätupplaga som kan laddas ner från nätet.

Ett antal exemplar disponeras av regementet för utskick till olika målgrupper.


BLAND ANNAT INNEHÅLLER DETTA NUMMER FÖLJANDE:

Sid 6-13Livhusarernas kamratförening berättar om aktiviteter under året. Ordföranden Uno Bohman inleder med att slå ett slag för att ge �er möjligheten att ha kontakt med sitt regemente genom kamratför-eningen. Därefter berättelser ifrån föreningens möte på Axevalla hed och resa till Uppsala/Stockholm under våren.

Sid 30 - 31Soldater ur Undbat berättar om kyla, snö och umbäranden i samband med Cold respons i Nord Norge

Sid 40 - 41 Om vad det innebär att vara tidvis tjänsttgörande soldat vid regementet berättar Therése Janderberg.

Sid 14-17Miguel Guerrero berättar om hur det var att som ”icke K 3 áre” delta i FS 22 tillsammans med de riktiga krigarna.

Sid 24-28 Kom inte med 5,56 till en 7,62 fajt! - Läs den spännande berättelsen om striden vid N Sar e Pul när 1.Pluton egngagerades i en strid och ammunitionen började att ta slut...

Sid 44 - 47Regementeschefen gör en tillbakablick på K 3 verksamhet under de senaste 20 åren. De förmågor och den anda som kännetecknade regementet för 400 år sedan är fortfarande aktuell - vi är pro�essio-nella i det vi gör, ständigt på väg och tar alltid initiativ - Sveriges mest insatta förband!

Sid 62-63 ”Släkten var värst” är berättelsen om Livhusaren Johan Skogman som släktforskar och kommer under-fund med att en av hans förfäder var med under Bjelke vid Slaget vid Lund 1676!!

Sid 64-65 Här berättar Livhusarenn Hugo Odelberg om några speciella dagar i början av maj 1940 då ingen visste om också Sverige skulle bli anfallet eller ej. K 3 soldater �ck uppgiften att snabbt ta sig till Varbergs hamn för att vara först på plats för att kunna ta upp striden.

Sid 66-69MINNS DU? Under rubriken ”Minns du?” tittar vi jämna år bakåt i tiden och hamnar på 1972 där MP sol-dater berättar om när de var med och höll ordning i samband med FJS dag samma år. På den tiden kom det ca 10 000 människor till Flugebyn! MP av årgång 1982 får också berätta lite om sina första dagar på regementet. En rolig berättelse från Spaningsskvadronens övning mot I 15 1972 �nns också med där plutonerna spanade och gjorde eldöverfall om vart annat.

Sid 70 - 71Det sista i tidningen detta nummer är en debattartikel av livhusaren mm öv 1 Per Blomqvist under rubriken ”Yrkesmännen bör delta i den försvars- och säkerhetspolitiska debatten!” Var med och framför din åsikt!


CHEFEN HAR ORDETUnder drygt ett år har regementet varit delat med en större del än vanligt på

väg till och insatt i Afghanistan och en del hemma i Karlsborg. Det har varit ett ansträngande år för många.

TEXT: ANDERS LÖFBERG FOTO: FÖRSVARSMAKTEN


LIVHUSAREN 2012 5

Jag vill så här i början rikta ett stort tack till er alla som varit hemma det gångna året och med betydan-de vakanser löst regementets alla ordinarie uppgifter. Rekrytering, utbildning och träning är grunden i vår professionalism. Utan kvalité inom dessa områden kan vi inte fullfölja de insatser vi gjort.

En stor kraft här hemma har lagts på det vi kallat omstruktu-reringen. Att beskriva det som genomförs och konsekvenserna av omstruktureringen låter sig inte göras kortfattat. Hela FM är under omstrukturering, ja det är inte slutfört ännu, där grundprincipen har varit att öka tillgängligheten på alla insatsförband genom att bemanna dem med rätt antal och kompetens.

Samtidigt så skall vi fullfölja beslu-tet om ett ”två-befälssystem” med specialisto�cerare och taktiska of-�cerare. Två-befälssystemet skall ge en ökad professionalism och kontinuitet i verksamheten. Ny-gamla grader såsom fanjunkare och förvaltare införs. En konse-kvens av omstruktureringen är att stödorganisationen minskas till förmån för våra insatsförband. Ett exempel på detta är att Gar-nisonsenheten avvecklas efter årsskiftet och enhetens uppgifter fördelas på regementsstaben och bataljonerna. Den nya organisa-tionen skall vara intagen vid års-skiftet.

För många av oss har året domi-nerats av FS 22 insats i Afghanis-tan. Intrycken och erfarenheterna är många och varierande. För vissa var det den första insatsen för an-dra var det en i en rad av insatser. Att som regementschef få förmå-nen att leda sitt regemente i insats är en stor upplevelse och jag kan nu se tillbaka på en mycket lyckad insats där förbandet gjorde det vi sa – vi gjorde skillnad. Detta är inte mina ord utan det är de tyska och amerikanska cheferna vi haft och inte minst viktigt det är även våra afghanska partners uppfattning.

Vi kan med rätta vara stolta över de förband och staber vi sät-ter upp på regementet. Vår vision – Sveriges främsta soldater – är nu även bekräftad av o�cerare från andra förband. Förbandet har haft

en inneboende kraft att göra nyt-ta. En kraft som vi skapar hemma genom vår utbildning och träning. Uppgiften att genom våra stabs- och förbandsförmågor coacha de afghanska säkerhetsförbanden till taktisk och operativ framgång är en utmaning. Att inte ”ta befälet” och lösa uppgiften på vårt sätt utan med betydande tålamod pla-nera, mentorera och genomföra operationer sida vid sida med de afghanska cheferna och solda-terna var något nytt för många av oss.

FS 22 bestod av enheter och per-sonal från ett �ertal olika förband och staber vilka har gjort ett bra jobb och så här i vår egen tidning kan jag ärligt och med stolthet säga att den majoritet av o�cerare och soldater ur 31.Luftburna batal-jonen och 32.Underrättelsebatal-jonen som jag tjänstgjort med har gjort det med den äran.

Mina luftburna jägare har gjort en fantastisk insats i Afghanistan med en stabil stab och riktiga jägare i leden och med attityden att varje dag inne på campen är en förlorad dag. Med den kvalitén och den at-tityden är det lätt att vara chef.

Stödet hemifrån K3 har fungerat klanderfritt under insatsen vilket bland annat möjliggjorde att vi kunde få en förstärkning till insats-området på kort tid och det visar att regementet har ett tydligt in-satsfokus. Jag skrev i förra Livhusaren, strax före nerresan, att jag hoppades kunna landa in på Insatsbas Karls-borg efter att uppgiften var löst. Genom ett idogt arbete både från K3 och FS 22 kunde vi landa på K3 �ygplats i ett vårgrönt Karlsborg med blommande kastanjeträd. Det är något som jag och många med mig kommer minnas. Att se-dan regementet gjort hemkom-sten i sin helhet till en upplevelse som visade att K3 kan annat än att leverera Sveriges bästa förband gjorde många glada.

Nu är ju inte regementets insats klar bara för att FS 22 avslutat sitt uppdrag. Många insatser har ge-nomförts innan, många genom-förs just nu och �er kommer att genomföras. Vi fortsätter att sända

ut personal och förband. Under-rättelsebataljonen jämte enskilda är ständigt insatta bland annat ge-nom ansvaret för ISR-skvadronen i det svenska förbandet. Det är hela tiden stora och små familjer som skall få vardagen att gå ihop. Allas insatser är lika viktiga. Vi måste bry oss om alla anhörigträ�ar och allas hemkomst. Vi måste fortsätta att stödja de som skall iväg och deras familjer.

Jag nämnde i förra Livhusaren att vi fått uppgiften att leda det svenska förbandets underrättelse-sensorer i Afghanistan. Redan för ett år sedan började vi se positiva förändringar och det är med glädje jag kan konstatera att utveckling drivits vidare där ett kombinerat insats- och underrättelsearbetet lett till tydliga operativa e�ekter. Etableringen av våra UAV system har fortsatt att utveckla vår förmå-ga. Alla vet att bra underrättelser är en förutsättning för framgång i strid, men du har bara nytta av bra underrättelser om du är beredd att agera när du får informationen. Här har vi ett område där Försvars-makten fortsatt kan utvecklas.

K 3 hemvärnsbataljoner har un-der våren genomfört sina årligen återkommande krigsförbandsöv-ningar. 2012 var ett s.k. ”befatt-ningsår” där båda bataljonerna med gott resultat övade sig på att skydda ”objekt”. Under hösten genomfördes ledningsträningsöv-ningen ”Geltic Bear” med syfte att öva grundläggande stabstjänstru-tiner och ensa metoder inom ba-taljonsstaberna.

Här samövades Värmlands och Sannaheds hemvärnsbataljoner inom en gemensam taktisk ram och på att lösa en gemensam upp-gift i anslutning till en �ygplats. Även denna övning resulterade i ett gott resultat men nyttiga lär-domar att föra med sig in i 2013. Tyvärr förlorade vi hemvärnsman Bengt-Åke Bengtsson från Värm-lands hemvärnsbataljon som om-kom i en tra�kolycka under hem-färd från en övning.

Såväl våra politiker som Försvars-maktens högkvarter betona allt mer den så kallad nationell dimen-sionen. Utvecklingen i vår om-värld med bland annat den ryska

militärreformen har återigen satt fokus på det nationella försvaret. En del i detta är tydligare natio-nella operativa uppgifter till våra krigsförband men också igångsät-tandet av ett nytt mobiliseringsar-bete. Detta är välkommet och ger återigen en nationell grund att stå på. För några av oss är det ett kärt återseende, för andra något helt nytt efter år av internationella in-satser. Det bör dock poängteras att detta inte innebär att kraven på internationell insats minskats.

Jag vill avsluta med en uppma-ning. Historien skapas nu och du var med och skapade den. Var stolt över din insats och förminska inte din roll. Berätta din historia. Exercerandet med jägarbataljoner och andra härliga minnen måste ibland få ge plats för mer närtida historia. Oavsett vilka erfarenhe-ter du draget måste du berätta din historia – beskriva din verklig-het. Hur är det att leda en pluton i strid? Kn Åkesson vet – han har gjort det. Genom dina berättelser skapar vi en förståelse för vad det är vi gör för de som ännu inte har haft upplevelse inom regementet och Försvarsmakten.

Vi konkurrerar idag med andra ar-betsgivare om våra svenska ung-domar. Utan dina beskrivningar och historier kan vi inte locka till oss de o�cers-, gruppchefs- och soldataspiranter vi behöver. Det du gör, det sätt du uppfattas på och din professionella inställning till yrket påverkar direkt vårt re-gementes och våra krigsförbands rekrytering. Här har vi varje dag och alltid ett ansvar som Livhusa-rer. Alla har inte det som krävs men alla har rätt att få försöka. Har man det som krävs har man också råd att vara ödmjuk.

December är, som traditionen bjuder på Livregementet, en tid för re�ektion och eftertanke. Låt oss sända en tanke till de som är i tjänst – hemma och borta – eller varför inte höra av sig. Din omtan-ke betyder mycket.

Vill avsluta med att önska er alla en god jul och ett gott nytt år. Tack för din insats – hemma och borta!


6 LIVHUSAREN 2012 - Livhusarernas Kamratförening

LIVHUSARERNAS KAMRATFÖRENING

av kamratföreningens ordförande Uno Bohman

Livhusarer! Då är ännu ett är snart till ända och vi ser tillbaka på ett antal aktiviteter där livhusarer träffats och umgåtts under trevliga former. Om detta vill föreningen naturligtvis berätta i tidningen som du just nu håller i handen.

Vi har glädjen att kunna sprida information om regementet idag och berätta minnen från förr som knyter oss samman och som gör att vi står upp för vårt regemente i den föränderliga tid som vi lever i.

Mycket av det skrivna ordet och dess bevarande har starkt förändrats de senaste åren. Tidigare källor för författare och forskare, d.v.s. breven och vykorten, blir allt sällsyntare. Jag tillhör den ´gamla stammen´ som gläds mer över ett brev eller kort, som kommer på posten då och då, än otaliga mejl varje dag.

Styrelsen vet att många av våra medlemmar fortfarande vill ha ´Livhusaren´ i pappersutgåva och så kommer det att förbli de närmaste åren.

Tidningen är synnerligen viktig för vår förening anser jag, då den är en viktig del i föreningens syfte att - verka för att bibehålla och utveckla medlemmarnas kontakt med regementet, - informera om regementets och Försvarsmaktens verksamhet och att - verka för att bibehålla medlemmarnas intresse för regementets historia, traditioner och utveckling.

För några veckor sedan, i samband med en stor konsthelg, kåserade jag kring ”Hästmålare från Skara”. Naturligtvis kom jag in på Skaradjäknen, livhusaren, officeren m.m. John Arsenius.

I hans bok ´Minnesanteckningar´ från 1924, beskriver John hur han redan under skoltiden tecknade och

målade hästar. Boken är ur många synpunkter en underhållande källa att ösa ur. Vi livhusarer vet att han med hjälp av penseln och de därmed avbildade hästarnas uppträdande beskriver de olika sekundchefernas ledarstil.

De fyra chefsporträtten av Arsenius fanns inledningsvis i repektive familjs ägo men skänktes snart till regementet och hängdes upp på K3 mäss på Sanna hed.

De följde sedan regementet via Skövdemässen till Vanäs mäss i Karlsborg där de idag pryder den så kallade Generalssalen.

De utgör en konstskatt och berättar en historia vilket inte alla tavlor gör. De kom till mellan 1875 och 1888 och porträtten målades, med ett undantag, under tiden som sekundchefen verkade som chef. Som ni inser så är de idag drygt 125 år gamla!

Jag träffar ofta gamla livhusarer på mina resor runt om i landet som på ett positivt sätt gärna berättar om sin utbildning på K 3.

När jag berättar om kamrat-föreningen och dess ändamål så är det inte svårt att få dem att ta steget

och gå med i föreningen.

Men, det räcker naturligtvis inte med att jag och styrelsen informerar om detta utan vi behöver allas hjälp med att sprida information så att fler får möjligheten att bli en del av den gemenskap som finns i Livhusarernas kamratförening.

På det sättet når informationen om Försvarsmakten och regementet av idag ut till en större del av befolkningen.

Bästa medlemsvärvare är alla ni

som ute i landet träffar kamrater från utbildningstiden på K 3.

Vi kan glädjas åt att vårt regemente fortfarande finns kvar i dessa förändringarnas tider. Det gör de genom att svara för en kvalitét, vilja och förmåga som är unik i sann livhusaranda. Då är det också viktigt att vi, bl.a. genom tidningen, håller kontakten och vet vad som händer vid regementet.

Kamratföreningen och regement-et står varandra mycket nära. Föreningen får ett gott stöd av regementet och dess ledning.

Tack vare detta stöd och förståelse hoppas styrelsen kunna erbjuda medlemmarna inte bara tidningen ´Livhusaren´ utan även mötestillfällen och resor som lockar många att delta.

Vi ses i ”salongerna” och ute i fält


LIVHUSAREN 2012 - Livhusarernas Kamratförening 7

KAMRATFÖRENINGENS AKTIVITETER UNDER ÅRET

”4 december” 2011

Regementets högtidsdag högtidlig-hölls i sann traditionsanda av kamratföreningen med samling, inkvartering, konsert och middag, dagen före dagen ”D”, detta år den 1 december.

Drygt 60 medlemmar hade hörsammat kallelsen och deltog under både torsdagskvällen och fredagens aktiviteter.

På fredagseftermiddagen anlände medlemmarna efter hand och precis som vid inryckningen för mer eller mindre antal år sedan,

vidtog sängbäddning och ombyte för middag.

Efter en som vanligt mycket uppskattad konsert av Marinens musikkår blev det en fantastisk kväll på mässen med sång, god mat, massor av historier och i övrigt trevligt umgänge.

Till slut var det i alla fall dags att dra sig till förläggningen i slutvärnet där man efterhand kröp till kojs.

Själva högtidsdagen inleddes med frukost i korridoren innan det var dags att ställa upp framför västra befälsbyggnaden för att hälsa regementet, när det efter att ha

marscherat genom Karlsborg den tidiga decemberdagen anlände fästningen. Erik Wigholm hade som vanligt arrangerat mogonsamlingen och värmt glöggen.

I täten för regementet gick tjf regch övlt Andersson då regementschefen själv, just denna morgon, gjorde exakt samma sak, fast på en annan plats på jorden, nämligen i Afghanistan.

Efter sedvanlig ceremoni i kyrkan blev det kaffe med tårta i generalssalen. Övlt Andersson gästade kamratföreningen under kaffet och passade på att informera föreningen om läget vid förbandet.

Efter kaffet hölls sedvanliga

årsmötesförhandlingar där bland annat styrelse valdes och inriktning för nästa års aktviteter bestämdes. Högtidslunchen i MR Kastanjen där de hemmavarande delarna av regementet hade samlats, avslutade kamratföreningens aktivitet för denna gång.

J Ramhöj



Sture Rapp pekar ut var samhället Axvall ligger och berättar målande om hur det var en gång i tiden.

Ärtsoppa på Axvalla hedav Jens Ramhöj

Livhusarövning 1, 2012 Kamratföreningens

ärtsoppa på Axvalla hed den 12 april.

Denna gång var det anbefallt samling vid Garnisonsmuseet i Skaraborgslägret Axvalla hed. När alla samlats skickades spaningspatrull ut för att eventuellt uppfånga någon som missuppfattat mötesplatsen.

Sture Eilerz, som upprymd av att det skulle serveras punsch tagit cykeln från Skara, anslöt efter en kort stund med glad min. Någon spaningspatrull skickades dock inte till Skövde stad där en av husarerna väntade vid Garnisonsmuseet vid P4. Det var ju rätt plats han kom till men meningen var ju det blivande Garnisonsmuseet. Han tog sig dock ut till Axvall och anslöt till övriga i god husaranda.

UppropVår ordförande höll upprop och indelning i skvadroner under det att han i vanlig ordning berättade om hur Skaradjäknarna översvämmat jorden. I varje händelse som inträffat i världen, nog var det en Skaradjäkne som varit inblandad. Uno berättade också om ett höstmöte vid Axvallahed då kungen var på besök och ville få se lite riktig exercis. Han hänvisades naturligtvis till Livhusarerna som fanns på plats.

Ett nytt GarnisonsmuseumBjörn Lippold berättade om hur Garnisonsmuseet kommer att gestalta sig på Axvalla hed från och med nästa år.

Garnisonsmuseet har ju verkat i motvind under ett antal år med deras lokalproblem. Skövde stad har inte förmått att stödja museet och nuvarande lokalhyror i Skövde garnison är alldeles för höga.

Lösningen blev ett flytt till Axvalloch där kommer verksamheten att behöva delas upp i olika lokaler

på området. Kamratföreningen var välkomna nästa år för att med egna ögon kunna se hur det blev.

Förbered terrängorientering!

Efter den genomgången förflyttade vi oss till ett öppet parti i närheten där skvadronerna fick i uppgift att förbereda en terrängorientering.

Sture Rapp, ingående i ”Skvadron Paulsson” fick uppgiften och genomförde en mycket bra och utförlig terrängorientering, axvalla-bo som han var. Vi fick bland annat veta att det i Axvall samhälle en gång fanns ett bryggeri, tre konditorier, ett mejeri, pressbyrå, blomsteraffär, hotell och gästgivaregård. Som underlag för terrängorienteringen hade vi en karta över Axvall från 1903.

Det svenska arméflygets vagga

I samband med detta kom vi osökt in på den flygverksamhet som genomförts på heden från 1912. Uno berättade om Porat, Ljungner med flera som var pionjärer inom det området och vad som hände med dem. Det svenska arméflyget löd en tid under Västgöta regemente innan Flygvapnet kom till 1916.

Soldatundervisning Nästa punkt på programmet var soldatundervisning. Varje skvadron fick ett antal frågor att besvara som bland annat hur mycket det rymdes i en jungfru brännvin (8 cl), när punchen kom till Sverige (1735) och när Västgöta regemente flyttade till Vänersborg (1916). När det gäller brännvin så berättade Uno att varje soldat kunde få en ranson av Kronan som kunde uppgå till 40 cl brännvin per dag! Men så ingår det också ett antal kalorier i brännvin som troligen förbrukades under dagens övningar.

Det var också frågor om Skaraborgs regemente som flyttade till Skövde 1913, vad som ingick i minnesramsan 5 S och sedermera 7 S + I. Det berättades om hunden Mona som blev begravd vid Skaraborgs regementes minnessten på heden. Johan Thorp, specialist på årtalet 1858, fick i vanlig ordning Uppställning på ”Hea”



också bevara ett antal frågor - alla med samma svar -1858!

Dags för ärtsoppa!Efter den omgången ute i det fria var det dags att bege sig till Axvalls idrottförenings lokaler i likhet med förra året för att konstera att ärtsoppan var lika fantastisk som förra årets (om inte bättre) och att punchen fortfarande var lika kall. Våra kockar lovade att se till att den sistnämnda skulle vara varm nästa år, om vi kom tillbaka.

Ordföranden upplyste under middagen, som åts under ett ivrigt pratande och skrattande, om att dagens namn var ”Liv” vilket naturligtvis kopplades till oss själva nämligen Livhusarerna och snapsvisan - ni kommer ihåg - ”För Liv, för Liv, för Livregementets husarer”.

Uno visade bilder, gamla vykort med mera från Axvallahed och berättade om olika personer och händelser med anknytning till ”hea” och Skara. Lite historik om vad som tilldragit sig på heden allt från 1682 till 1945 hanns också med.

Uno överlämnade som tack från kamratföreningen en bild från gamla vakten vid Skaraborgs regemente som tack till de duktiga ärtsoppekokarna ur Axvalls idrottsförening som applåderades livligt.

Framstående prestationerNågra livhusarer i församlingen fick också pris för framstående prestationer under kvällen, bland annat Sture Rapp, Mats Svenningsson, Per Erik Wrang.

En husar av årgång 1973 vid namn Per Magnusson, vittnade om hur det var på 3 skv det året där Uno Bohman var skvadronchef och berättade bland annat historier om ”Ping” Pettersson som också tjänstgjorde där. Mycket trevligt och uppskattat!

Med det så avslutades årets första husarmöte och alla begav sig hem till sitt fyllda av glädje och stolthet över att vara Livhusarer och fått uppleva detta. Nästa möte är resan till Uppsala/Stockholm i maj.

Jens Ramhöj



Vårresa till Uppsala och Stockholm

Kamratföreningen på vårresa – Livhusarövning 2Solen sken över de tappra livhusarer som tidigt på lördagsmorgonen den 5 maj gjorde uppsittning i bussen vid K 3 gymnastiksal. Kamratföreningens ständige chaufför Mats Svenningsson, tog emot och hälsade välkomna. Det fina vädret skulle vara oss nådigt även om väderleksprognoserna tidigare i veckan hade utlovat allt från snö till hällregn.

I Skövde blev vi fler bland annat Roland Johansson, som i stället för vår ordförande Uno som hade förhinder, förde befälet under resan. ”Vad skall vi fira i år då”, frågade Roland Johan Thorp som också klev på bussen. Om ni kommer ihåg så firade de förra året 50 år efter inryckning. ”Vi firar 50 år efter anställningen vid K 3”, tyckte Johan.

Men resan var ju inte enbart avsedd för detta. Det var som vanligt en resa i husarernas fotspår som var avsikten. I år var det ett besök på FMUndSäkC d.v.s.

Försvarsmaktens Underrättelse och säkerhetscentrum som var första anhalten.

Om ni drar er till minnet så startade Sveriges och Arméns underrättelseutbildning i Uppsala efter det att Stig Synnergren gått underrättelsekurs i England. Denna underrättelseutbildning flyttade snart till sin rätta hemvist, nämligen K 3 år 1964, och fick namnet ”K 3 Und”.

Detta K 3 Und växte med tiden och blev sedermera Arméns underrättelseskola (UndS), då förlagd till Karlsborg. Så, 1998, slogs Flygvapnets underrättelseskola och UndS i Karlsborg samman under namnet Försvarsmaktens Underrättelse och säkerhetscentrum och fick sin fysiska placering i Uppsala.

Många är de livhusarer som jobbat på UndS i Skövde och Karlsborg som lärare och chefer i olika befattningar och förr var det i stort sett kutym att husarofficerarna gick underrättelsekurser på skolan.



Den siste chefen i Karlsborg, livhusar Mats Göransson, följde också med till Uppsala och blev där den förste utbildningschefen.

I dag så jobbar bland annat Peter Sandberg där och han var vår kontaktperson och ”fixare” på plats. Vid infarten till Uppsala blev tekniken lite oense. Det var dels bussens GPS system och dels Philip Segells medförda GPS som hade olika meningar om vägen till målet. Vi kom fram naturligtvis men detta resulterade i att vi också fick en liten oplanerad guidetur i Uppsalas omgivningar och fick se de berömda ”högarna”.

Inkvarteringen och praktiska detaljer löstes av husaren Torsten Revahl. Vi vill redan nu rikta ett tack till både Peter och Torsten för att ni ställde upp och möjliggjorde besöket!

Vi träffade också på Bert-Ola Norddahl som jobbar på utbildningsenheten. Alla livhusarer som jobbar i centrumet håller som vanligt flaggan (standaret) högt och företräder både UndSäkC och regementet på ett utmärkt sätt.

Peter Sandberg mötte upp i vakten och lotsade oss till rätt plats. Efter inkvartering så var det samling i foajén på UndSäkC där det bjöds på fika. Stf chefen för centrat, Leif Kagg, tillika stabschef, hälsade oss välkomna och presenterade skolans verksamhet. Skolan är organiserad i en Utbildningsenhet, en Funktionsenhet och Tolkskolan.

Cirka 700 elever per år genomför någon av de inte mindre än 60 olika kurser som erbjuds, allt från två dagar till tre terminer långa. Vi

fick bland annat lära oss ett nytt ord ”Arena” som är detsamma som ”Försvarsgren”.

Efter denna första briefing var det besök på F 16 museum som innehöll allt från bilder, föremål från flottiljens historia, till

Delar ur styrelsen samlade i främre delen av bussen för möte.

Roland Johansson har flugit mycket Hercules men dock inte på förarplats vilket kanske var tur...

flygsimulatorer som väckte stort intresse hos husarerna.

Roland Johansson försökte, med ivrigt stöd av Mats Svenningsson, få en Hercules i luften ivrigt påhejad av Mats Göransson under tiden som Yngve Persson flög JAS.

Till slut lyckades Roland få upp planet i luften och lyckades till allas förvåning att flyga lodrätt, vilket det inte är många som klarar av. Men så har ju Roland i sin egenskap av hoppmästare fluget en del i detta

plan, dock i de bakre delarna av planet och inte på förarplats (och tur var väl det…). Ett stort tack till F 16 kamratförening som ställde upp och visade samlingarna.

Efter detta pass var det information om Tolkskolan också denna med stark K 3 anknytning. I alla år, utom på senare tid, har nämligen tolkeleverna gått sin grundläggande militära utbildning på K 3 och många är de husarofficerare som har minnen från detta. För närvarande sker denna GMU i Boden.

En av de legendariska cheferna för tolkarnas grundutbildning på K 3 var ”Roth i reserven” och i tidigare nummer i tidningen Livhusaren så finns det många historier om kontakten mellan tolkarna och den tuffa utbildningen på K 3.

Majoren Rickard Bohman (chef för Tolkskolan) tog emot oss i Tolkskolans lokaler och berättade om utbildningen.

I dag så gör de som blir uttagna fyra års tjänst som anställda soldater” på raken” till skillnad från förr, och tjänstgör i de olika uppdrag som det svenska försvaret har i världen.

Detta har resulterat i att språk-utbildningen också har breddats

från att i stort sett enbart handla om ryska till att nu också omfatta arabiska och Dari. Tolkarna får utöver utbildning att tolka också utbildning i översättning, samtalsteknik och förhörsteknik. Man har på skolan ett bra samarbete med övriga nordiska länder främst med Danmark.De som blir uttagna och utbildade vid Tolkskolan får en mycket gedigen utbildning och goda språkkunskaper på ett främmande språk som de kan ha med sig i hela livet.

Efter det att vi fräschat upp oss så var det dags för en gemensam middag på Ärnamässen.

Förrätten bestod av sill mtbh som naturligtvis gav upphov till klassiska husarsnapsvisor. Under middagen avtackades Sven Oscarsson, under

lång tid aktiv i styrelsen, av Roland Johansson med en bok skriven av John Arsenius, Livhusaren och konstnären som har målat ett antal tavlor som hänger på mässen iKarlsborg.

Efter hand som kvällen blev sen drogs sig livhusarerna tillbaka till sitt kvarter i en kasern på området för en stunds vila innan resan till Stockholm dagen därpå.



Kamratföreningens resa till Uppsala/Stockholm -

dag 2

Söndagens mål var Kungliga Hovstallet i huvudstaden där förre arméchefen och nuvarande chefen för Hovstallet Mertil Merlin tog emot.

Mertil Merlin berättade entusiastiskt om verksamheten, bjöd på fika och tillsammans med en kavaljerskusk blev vi guidade runt på hovstallet.

Det var en väldigt trevlig atmosfär innanför porten som döljer Hovstallet från bruset av storstaden strax utanför. Vi blev visade både hästar (enhästars) och automobiler (200 hästars) samt vagnar, sadlar, betsel av allehanda sorter.

Hovstallet har 15 anställda och ca 20 hästar. Förutom att ta hand om hästarna och träna dem så sköter personalen om vagnar och bilar som tillhör hovet.

Hästarna används i samband med audienser, statsbesök och national-

dagen med mera. Det innebär mellan 35 – 50 hästuppdrag.

Bilarna körs ca 5000 mil per år. Hästarna arbetar på Hovstallet mellan 6-7 års ålder fram till ca 20

års ålder då de pensioneras. Det krävs starka och uthålliga, tåliga hästar för att klara av det tunga, tuffa jobbet.

Efter att ha tackat hovstallmästaren

för besöket ställde vi kosan mot Västergötland igen och alla var säkert hemma på söndagskvällen, fyllda av upplevelser i kretsen av livhusarkamrater.

Jens Ramhöj

Chefen för Hovstallet Mertil Merlin hälsar välkomna och visar runt i anläggningen.


LIVHUSARERNAS KAMRATFÖRENINGKamratföreningens syfte är:

- att informera om regementets och Försvarsmaktens verksamhet, historia och utveckling

- att underlätta för den enskilde att hålla kontakten med sitt regemente

- att verka för att bibehålla medlemmarnas intresse för regementet dess historia och traditioner

- att utgöra ett enande band mellan medlemmarna samt

- att sammanföra medlemmarna till kamratlig samvaro under enkla och värdiga former

Medlemmar och verksamhet

Vi är idag ungefär 800 medlemmar mellan 20 och +90 år. Under året kommer du att inbjudas till följan-de aktiviteter:

• Vårresa - under en helg i början av maj åker vi någonstans i regementets ”fotspår”. Resan genomförs under en eller två dagar.

• Husarträ� - dags- eller kvällsträ� med något aktuellt tema.

• Nationaldags�rande med försvarsutställning i Karlsborg den 6 juni

• Regementets besöksdag.

• Kamratföreningens högtidsmiddag och årsmöte (genomförs alltid i anslutning till regementets högtidsdag den 4 december).

Medlemskap och medlemsavgift

Du som är medlem betalar in din avgift 100:- senast 31 januari aktuellt år.

Du som vill bli medlem betalar in årsavgiften på fören-ingens PlusGirokonto (PG) 9 72 59-6 och anger Livhusa-rernas Kamratförening som betalningsmottagare. Upp-ge namn, adress, person-, telefonnummer samt e- post-adress. Ansökan kan också göras via vår hemsida.

Medlemsavgiften är 100 kronor per år.

Medlemskapet innebär att Du blir registrerad med per-sonuppgifter i Kamratföreningens medlemsregister en-ligt Personuppgiftslagen. Har du frågor så kontakta se-kreteraren, kassören eller gå in på föreningens hemsida www.livhusarernaskamratforening.se

Glöm inte att till kassören anmäla adress-, telefon- eller e- postförändringar.

Som medlem får du också en pappersutgåva av tidning-en ”Livhusaren” som bl.a innehåller valda delar av rege-mentets nätutgåva. Vill du ta del av denna utgåva �nner du den på www.forsvarsmakten.se/k3

Kamratföreningens styrelse 2012 har utgjorts av:Ordförande Uno Bohman, Annilsbo, 532 94 Skara, tfn 0511- 61048, [email protected]

Vice ordförande Roland Johansson, Fredriksbergsvägen 169, 541 62 Skövde, tfn 0500- 436577 [email protected]

Sekreterare Jens Ramhöj, Parkvägen 15, 546 33 Karlsborg, tfn 0505- 12855, [email protected]

Kassör Johan Thorp, Forslunds väg 4 E, 541 53 Skövde, tfn 0500- 483969, [email protected]

samt ledamöterna Rick Johansson, Assar Lidén,

Gunnar Larsson, Stefan Petterzon och Eric Wigholm.



Det �nns vägar i livet där målet tydligt skymtar i slutet av raksträck-an och så �nns det vägar där du inte har någon aning om hur vad

som ska hända bakom nästa skarpa krök.

I SKUGGAN AV HINDU KUSHAv och med Miguel Guerrero

TEXT: MIGUEL GUERRERO FOTO: JOHAN LUNDAHL


16 LIVHUSAREN 2012

För varje gång jag trillar ner i nå-got av de i mörkret osynliga diken som präglar fälten i det oroliga området väster om Mazar-e-Sha-rif i Afghanistan undrar jag vilket av mina val som förde mig hit. Jag hade inte behövt vara här, det ska ni veta, för kapten Johansson, plutonchef för Bravo Quebec frå-gade ett par timmar tidigare om jag ville stanna kvar vid fordons-avställningsplatsen istället för att följa med plutonerna Bravo och Charlie när de nattetid skulle in-�ltrera området till fots för att inte varna misstänkta upprorsmakare i onödan. Jag sade nej.

Det var ju därför jag hade kommit till Afghanistan: för att se och göra det där man aldrig får göra hem-ma. Och att framrycka till fots tre kilometer i den svarta afghanska natten i vetskap om att ett trettio-tal motståndare sagt att de är ute och letar efter oss skiljer sig från den övade verkligheten där hem-ma. Varje gång ställföreträdande plutonchef löjtnant Jeppsson går ner på knä är jag övertygad om att det ska smälla; att nattens tystnad som förvisso är full av skällande hundar, nattarbetande bönder och en och annan bil, ska slitas

sönder av skottsalvor. Trots att natten bjuder på �er stjärnor än jag någonsin sett kan jag inte rik-tigt urskilja någonting. Till skillnad från jägarna omkring mig har jag ännu inte vant mig vid att röra mig med mörkerhjälpmedlen och får därför lita till min svaga nattsyn. Då och då fäller jag ändå ner mo-novaren och tittar mig omkring bara för att bekräfta att jag inte är ensam. Mycket riktigt kryllar fäl-ten av jägare vars hjälmar tydligt lyser av tillfälligt ditsatta lysstavar. Genast blir jag lugnare. Om det värsta skulle inträ�a och att det faktiskt visar sig vara ett trettiotal �ender i området (erfarenheten gör annars gällande att man ska ta antalet uppgivna insurgenter och dividera med tio) så har de ändå inte en chans mot den totalt överlägsna styrkan om cirka åttio svenska jägare med �era års erfa-renhet, bra utrustning och NATO i ryggen. Det hjälper naturligtvis inte om jag råkar stå i vägen för en

förlupen kula, men förste sergeant Söderberg som natten till ära fått den föga avundsvärda positionen som min stridsparskamrat har lo-vat att hålla ett öga på mig och är det något jag lärt mig är det att K3:s soldater håller vad de lovar.

Afghanistan – här kommer vi. Min och FS22:s insats började inte där och då, på något lerigt fält i den afghanska obygden. Nej, den bör-jade nästan ett och ett halvt år ti-digare. När jag först �ck frågan om att åka till Afghanistan sju veckor in i min anställning i Försvars-makten efter ett långt, och jäm-förelsevis bekvämt liv utan militär inblandning, visste jag inte riktigt vad det innebar. Jag hade läst ny-heterna, sett dokumentärerna och lyssnat på bekantas historier, men det är lite som att släcka törsten en varm sommardag med ett par droppar regn. Nåväl, jag tackade ja. Lite senare �ck jag information om att uppsättande förband var K3, det mytomspunna förband som till och med penetrerat det civila mörker jag befann mig i, inte minst genom ett reportage jag tidigare gjort om den sista kul-len värnpliktiga fallskärmsjägare (Kapten Lundgren och övrig per-

sonal på FJS: Om ni läser det här, vet att jag (och min fru) helt och hållet lastar er för att jag hamnade i Afghanistan. Hade inte ni gjort ett så gott intryck på mig hade jag aldrig fallit i fällan…). På ett sätt var jag överlycklig. Om man nu ska tillbringa låt säga ett halvår av sitt liv i ett land där väldigt många vill döda dig är det väl lika bra att åka med Sveriges bästa soldater. Fast skulle jag, med mitt rörliga intellekt och kulturella bas formad av ett liv i journalistikens �nrum, och dessutom begåvad med ett visst machokomplex, stå ut att hänga med alfahannar, klipptroll och fysfenomen i ett halvår?

När jag ryckte in på Livgardet för-väntade jag att mötas av idel ra-kade skallar, kraftiga bringor och mycket attityd. Alla förväntningar infriades. Det var som om jag tagit steget in i Generation Kill. De grö-na baskrarna, och en och annan vinröd, var överallt. Snabbt och

snärtigt ställde de upp för avläm-ning vid varje tillfälle och sjöng nationalsången när vi släpptes fria inför helgen. Ibland blev det lite för mycket för mig som var van vid en helt annan form av disciplin. För en del av soldaterna var jägar-bågen den yttersta symbolen för manlighet; saknade du den var du inte riktigt värdig i deras ögon. För mig som dels jobbade med en ny och tämligen okänd förmåga, dels bar vita gradbeteckningar kändes uppförsbacken lång och brant. Men det visade sig att jag hade fel. Kanske beror det på själva na-turen i jägartjänsten, att kunna improvisera och tänka okonven-tionellt, men både jag som indi-vid och funktionsföreträdare kom snabbt att accepteras i staben där jag för övrigt inte var ensam om att bära svart basker. Nej, stabens saliga blandning hämtade från många olika ställen, till och med �ottan, var en heterogen skara med otaliga års erfarenhet och där alla snart kunde hitta sin plats. Soldaterna var svårare att vinna över. Det krävdes blod, svett och nästan tårar under en gemensam vecka med personlig färdighet för att visa att jag kanske inte satt min fot i kommandoborgen, men att jag för den skull inte var en belast-ning. I alla fall inte en särskilt stor. När den isen var bruten lärde jag känna människor som jag troligt-vis aldrig skulle pratat med om det inte var för att vi hade en sak gemensamt: Vi skulle tillbringa ett halvår i ett av världens farligaste länder. Nu var vi kollegor och �era av dem faktiskt på väg att bli goda vänner.

Insatsutbildning har ett oförtjänt dåligt rykte om sig att vara allt från långtråkig till rent ut sagt kass. Jag delar inte den uppfattningen. Under veckorna lärde jag känna mina medarbetare, deras styrkor och svagheter. Varje dag lärde jag mig något nytt. Major Felldén förklarade militära strukturer och orderverk på ett sätt som �ck pus-selbitarna att falla på plats. Kap-ten Pütsep lärde mig de där små sakerna som skiljer agnarna från vetet och kapten Westerberg såg till att jag visste min plats. Alltef-tersom min vanliga verklighet �ck stryka på foten när insatsfokuset växte kom K3:s rötter att växa sig djupare inte bara i min militära roll utan i den jag var. Och när jag väl brutit genom de där neandertal-

tjocka pannbenen upptäckte jag skarpa sinnen och stora, varma hjärtan.

I krig med eliten. En förmiddag i slutet av november var det dags att ta ett tårfyllt farväl av min bli-vande hustru och ge mig av på mitt livs största äventyr. Hur skulle jag då veta vad som väntade mig? Den första tiden var jobbigare än jag kunde föreställa mig. Jag läng-tade hem, inte minst under högti-derna då jag visste att min sambo satt ensam hemma, och jag käm-pade för att hitta min plats i ett krig jag inte riktigt förstod. Många kvällar tillbringade jag i kontors-containern tillsammans med mina kollegor där vi talade om allt mel-lan den mörka himlen och den smutsbruna jorden runt omkring oss. Till slut ramlade polletten ner och den där klumpen i magen försvann. Under den första leaven insåg jag att jag faktiskt saknade min sektion och att jag såg fram emot att komma ner igen. Resten är historia…

Alla regementen har sin histo-rik och sina, i brist på andra ord, original. Som tämligen ny i För-svarsmakten och så ointresserad av historia att inte ens min egen gårdag sätter några spår blev det en chock för mig när överstelöjt-nant Magnus Julihn tvingade upp kontingenten i svinottan på en kall och ogästvänlig camp bara en vecka efter att jag satt min fot i Afghanistan för första gången. Anledningen var som alla K3:are vet och alla andra skiter i, det be-ryktade slaget vid Lund 1676. För mig innebar �randet bland annat att historieintresserade jägare (löjtnant Hantoft med �era) stolt skulle dela med sig av detta och jag förutsågs vara lika intresserad. Som tur är har livet begåvat mig med förmågan att lyssna med ett halvt öra medan jag spelar upp senaste avsnittet av Game of th-rones i huvudet, men kontentan kvarstår: K3:s traditioner sitter så djupt att de nästan är präglade på kromosomerna. Hur många av dessa som krävs för att bli jägare är jag inte helt säker på…

Original ja, även där briljerar K3. Mer än en kväll tillbringades på kontoret där de äldre o�cerarna berättade historier från förr om legendarer som på ett eller annat sätt bidragit till att cementera K3 i

Är det något jag lärt mig är det att K3:s soldater håller vad de lovar. ”


LIVHUSAREN 2012 17

den svenska militärhistorien. Från �ygande apelsiner på kungapor-trätt till ”vänskapliga” skallningar. När K3 leker går det vilt till.

Den kanske starkast lysande stjärnan för mig som inte hunnit ska�a mig någon större erfaren-het av den ibland märkliga fau-nan som präglar Försvarsmakten måste ändå ha varit överstelöjt-nant Skiöld. Lång, reslig och vågar jag påstå, nästan brittiskt stilig har han en så stark karisma som bara övertrumfas av hans kärlek till sig själv. I perioder när intensiteten i operationerna gick ner till följd av väder, tysk hierarki eller afghansk lynnighet var dagens höjdpunkt orderbriefen på kvällen. Som tred-jeman i den svenska kontingenten var det den gode överstelöjtnan-ten som avslutade varje ordergiv-ning såvida översten eller den �n-ske ställföreträdande var där och som stabso�cer var det mitt privi-legium att få lyssna till Skiöld, ett nöje jag delade med mina andra kollegor på G3. Det som gjorde kvällssamlingarna så spännande

var att jag aldrig riktigt visste vad jag skulle få höra. Ibland �ck vi ett boktips, någon litterär upptäckt som kanske eller kanske inte hade med Afghanistan att göra, ibland �ck vi ta del av en nyandlig re-�ektion som syftade till att göra oss till mer medvetna och bättre människor. Och en gång �ck vi ta del av Skiölds känsliga hud. Ett test som genomfördes på campen visade att vi hade ett mycket bra, jag tror till och med att ordet som användes var ”perfekt”, vatten.

Överstelöjtnant Skiöld inledde då till åhörarnas förtjusning, och förvåning, en anekdot om hur detta vatten sin perfektion till trots hade problem med att tvätta bort den ”lubricant” som han an-

vände. Jag, som vän av både ord och ordning, höll på att bryta ihop över det mycket märkliga ordvalet (lubricant är engelska för glidmedel), inte minst när chefen fortsatte att till den förstummade församlingen ställa frågan: ”Eller vadå, är det bara min hud som är konstig…?”

Att göra insats med riktiga kri-gare har sina för- och nackdelar. Vi kom dit redo att strida men mötte en osynlig �ende bestående av

fattiga bönder, idéer och ilska. I värme och kyla, regn och torka trampade våra tappra krigare den afghanska jorden på jakt efter krigets själ men allt vi såg var fat-tigdom, misär och traditioner vi

inte riktigt förstod. Med tiden gick frustrationen över till en accep-tans, att Afghanistan förändrar oss mer än vi förändrar landet. Gjorde vi någon skillnad? Ja, säkerligen. Kanske inte på det stora sätt som politiker hoppas med stora ord. Men för mig, och säkert för många andra, var inte det viktigt.

Det som betydde något var för-bandet, kompanierna, plutonerna och grupperna. FS22 var en inten-sivutbildning i allt från soldatliv till diplomati och politik. Vännerna jag �ck, kunskaperna och skratten – i efterhand kan jag konstatera att tiden med FS22 inte går att be-skriva för den som inte var där. En kollega på mitt förband hemma brukade alltid avsluta våra diskus-sioner med att säga: ”Har du inte varit i Afghanistan fattar du inte ett skit!” Nå, nu har jag varit i Af-ghanistan och jag vågar påstå att nu fattar jag. Och jag kommer all-tid vara tacksam mot FS22 och K3 för att jag �ck vara en del av er.

Om man nu ska tillbringa låt säga ett halvår av sitt liv i ett land där

väldigt många vill döda dig är det väl lika bra att åka med Sveriges bästa soldater.”


TEXT: JOHN KARLSSON FOTO: RONNIE HAMMAR

SVERIGES MEST VÄLTRÄNADE SOLDATER!Vi sökte Sveriges mest vältränade soldater. På förbandet K3 i Karlsborg hittade vi svaret. Deras ledord är ”Sveriges Främsta soldater” men hur vältränade är de egentligen? Efter lite sökande hittade vi tre fysiska föredömen som klarar av att

kombinera en mycket aktiv livsstil med yrket som soldat.


66 st147 st03:2956 ml/min/kg

FÖR ATT TESTA DERAS STYRKA ANVÄNDE VI NÅGRA AV FÖRSVARSMAKTENS STANDARDTESTER.

Push-upsSit-ups

Statisk ryggövningTestvärde

Push-upsSit-ups


Push-upsSit-ups


31 st70 st05:1049 ml/min/kg

58 st82 st04:2272 ml/min/kg

Försvarsmaktens kombinationstest inne-håller olika övningar som skall motsvara de fysiska krav som ställs på en soldat. Testerna genomförs normalt så att man får poäng per repetition på varje övning. Varje övning har även en max poäng så du måste vara bra på � era övningar, där sedan total-summan utgör om man är godkänd eller inte. Under våra tester valde vi att utmana soldaterna lite extra genom att ta bort an-talet maximala repetitioner. Här skulle det testas till bristningsgränsen.

Testdagen - Under en och samma dag testade vi soldaternas kondition och styr-keuthållighet. För att inte ge soldaterna någon möjlighet till extra uppladdning bestämde vi tid för fotografering inför ar-tikeln, väl på plats väntade som överrask-ning en dag full av stenhårda tester.

Vi testade: Push-ups, sit-ups, statisk rygg-övning och ett max test.

Konditionstest - Vi valde att skippa de klassiska omvandlingstabellerna och för-

beredde soldaterna på att fylla upp maga-sinen inför ett max test som de sent skulle glömma.

Testet är utformat så att man springer på ett löpband där farten och lutningen höjs till dess att den testande når sin maximala kapacitet eller helt enkelt ramlar av ban-det. Testvärdet anges i ml/min/kg.

Vem var mest vältränad: Det får ni själva bedömma! Resultaten ser ni ovan.


CimmieVem är du och vad har du för idrottsbakgrund? Cimmie Wignell 25 år gammal och kommer från värmländska Forshaga. Jag har hållit på med fotboll, hockey och judo i yngre dagar. På senare tid har fokus gått över mer och mer från fotboll och hockey till militär femkamp, multisport och innebandy.

Vad arbetar du med, beskriv din vardag? Jag arbetar som soldat på 323. Fallskärmsjä-garkompaniet och har gjort så sedan hösten år 2010. Jag ägnar mig åt allt från fallskärms-hoppning till mörkerskjutning. Ute i fält, på övningar, ligger jag i ett tält och spanar. Peri-odvis är mitt jobb mycket krävande och peri-odvis är det lugnt.

Vad är det mest fysiskt krävande du varit med om som soldat?Testperioden till fa l lsk ärmsjägar-kompaniet är det mest fysiskt krä-vande jag har gjort som person. Mer speci� kt skulle jag säga den avslu-tande 24-timmars

testmarschen var det allra jobbigaste.

Berätta om ditt roligaste träningsminne? Träningslägret på Fuerteventura år 2010 med det militära femkampslaget är nog mitt roli-gaste träningsminne. En vecka med minst tre träningspass per dag, strålande solsken och behaglig februaritemperatur. Att jag � ck möjlighet till att delta på ett utlandsläger arrangerat och bekostat av Försvarsmakten gjorde att jag kunde lägga all focus på trä-ningen.

Hur lyckas du vara så vältränad? vad är nyckeln? Jag tränar med kvalitet och vilar mycket.Nyckeln, tror jag, är att tro på sin träning. Att träna bara ”för att”, är slöseri med tid. Vidare är det nog väldigt individuellt hur mycket man behöver träna för att uppnå bra resultat.

MartinVem är du och vad har du för idrottsbakgrund?Martin Tunhag, 22 år gammal och kommer ifrån Halmstad. Jag har i mina yngre år pro-vat på fotboll, handboll, simning, judo m.m. I tonåren fastnade jag för friidrott, vilket jag tränade ett par år fram till dagen då jag pro-vade amerikansk fotboll. Amerikansk fotboll passar mig mycket bra och jag har under ca 3 år tränat samt spelat tillsammans med mitt hemmalag, Halmstad Eagles. På senaste tiden har jag även tränat MMA, som ett gedi-get komplement till min övriga träning.

Vad arbetar du med, beskriv din vardag?Jag är anställd som soldat på 311. luftburna skvadronen. Min vardag på jobbet är mycket varierande. En ”helt vanlig dag” kan innebära att träna personlig färdighet på skjutbana, spränga sönder vägar, lyfta tunga vikter på gymmet, vårda materiel, eller framförallt trä-na strid inom grupp, pluton, skvadron.

Vad är det mest fy-siskt krävande du varit med om som solat?Baskerprovet. Fram-förallt på grund av att baskerprovet genomfördes i ett mycket tidigt skede i min militära karriär, då man fortfarande var väldigt ovan vid att för� ytta sig

långa sträckor till fots.

Berätta om ditt roligaste träningsminne?Mitt roligaste träningsminne har jag svårt att sätta � ngret på. Men mitt roligaste tävlings-minne är helt klart min första match i ameri-kansk fotboll då jag lyckades göra två touch-downs, vilket ledde till en stabil vinst.

Hur lyckas du vara så vältränad vad är nyckeln?Viljan att hela tiden bli bättre är den viktigas-te faktorn för att bli vältränad. Nyckeln till att vara vältränad och att upprätthålla sin fysiska form är att ha tydliga mål som du alltid strä-var efter att uppnå.

ThereseVem är du och vad har du för idrottsbakgrund? Therese, 24 år från Uppsala. Jag började träna redan i tidig ålder och höll på med ridning, löpning, innebandy och fotboll. Jag har bara blivit mer och mer intresserad av träning men gör det mest för att må bra och för att det är kul. Jag försöker fortfarande hinna med lite ridning men nu blir det mer löpning, gym, cy-kel och har börjat prova på lite triathlon.

Vad arbetar du med, beskriv din vardag? Jag arbetar med det taktiska UAV-systemet. Det innebär att i tjäns-ten får jag hålla på med mycket modern teknik och spännande uppgif-ter. Självklart blir även en del vanlig

soldattjänst utöver den verksamhet som är kopplad till � ygandet. UAV står för Unmanned Aerial Vehicle och är en avancerad � ygande farkost. Den kan spanar av stora områden, sända bildmaterial i realtid och � ärrstyrs från marken.

Vad är det mest fysiskt krävande du varit med om som soldat? Under värnplikten då vi var ute i fält 10 dygn varav de tre sista � ck vi ingen mat, samtidigt som det var 1 meter snö och marschprov.

Berätta om ditt roligaste träningsminne? Mitt roligaste träningsminne var när jag och tre kompisar ställde upp i ett litet triathlon-lopp i Knivsta. Ingen av oss hade tränat nått för just triathlon. Det fanns alla kategorier i startfältet, allt från vana triathleter till pen-sionärer och så vi nybörjare. Löpningen gick dessutom i bostadsområdet och många stod längs vägen och hejjade på. Det var en härlig stämmning bland deltagare och publik. Det roligaste var att jag vann U21 klassen.

Hur lyckas du vara så vältränad vad är nyckeln? Träna sånt som du tycker är kul!

66 st147 st03:2956 ml/min/kg

Testar enkelt hur vältränad du är!Med en variant på det klassiska Cooper-test får du ett uppskattat testvärde på din kondition. Testet är enkelt att utföra och går ut på att springa så fort som möjligt i 3000m på en platt bana. Totaltiden görs

om till ett testvärde som motsvarar din nu-varande kapacitet.

Lågt Under 35, Under medel 35-39, Medel 40-47, Bra 48-51, Utmärkt 52 eller mer.

Tabell 3000 meter tid/testvärde.15:45 ger 3915:30 ger 4014:00 ger 47

13:45 ger 4813:00 ger 5112:45 ger 52


Fallskärmsjägarna har ur ett historiskt perspektiv en förhållandevis kort historia – blott 60 år. Förbandet har dock på denna korta tid genomgått en imponerande resa och utveckling. Allt kan inte be-rättas på bara detta uppslag men ett antal milstolpar är tydliga och avgörande. För den intresserade �nns mera att läsa i boken Arméns Fallskärmsjägarskola Del 1 1952-1991.

TEXT: DANIEL BOSTRÖM FOTO: RONNIE HAMMAR

MILSTOLPAR I FJS HISTORIA

1948SkapelsenVåren 1948 blev Kapten Nils-Ivar Carlborg, detaljchef på arméinspek-tionen, tilldelad uppgiften att utreda hur ett försvar mot �entlig lufttrupp skulle se ut. Carlborg samlade er-farenheter från andra världskrigets fallskärmsoperationer över Kreta, Rhenövergången och Normandie.

För att till fullo förstå en motstån-darens styrkor och svagheter vid en luftlandsättning föreslog han att en delegation skulle sändas till Fort Ben-ning i USA. Förslaget godtogs och kapten Carlborg kommenderades tillsammans med löjtnant Tor Back-lund från I 15 till USA.

Utbildningen beskrevs som tämligen hård, fysiskt som psykiskt. Svensk-arna tog dock i hand varje morgon på att inte ge upp och till sist var kursens prövningar över. Det hade tidigare gjorts utredningar på hur resurskrävande en svensk förmåga i fallskärmstjänst skulle bli, med slut-satsen att det var alldeles för kost-samt.

Nyss hemkommen från USA och stärkt av sina erfarenheter beslöt sig dock Carlborg att granska denna. Hans slutsats blev att en svensk fall-skärmsförmåga inte alls behövde bli så dyr som tidigare utretts och före-slog att en försökskurs för befäl skulle genomföras. Så blev det och datumet sattes till mars 1951.

1965C-130 Hercules

Fram till mitten 60-talet hade FJS, Fallskärmsjägarskola, i huvudsak an-vänt sig av transportplanet Douglas DC-3. Planet begränsades dock till att endast kunna ta med ca 20 jägare, samt att skidbuntar och pulkor inte kunde fällas inifrån �ygplanskroppen. Istället improviserades ett fällnings-system längs planets bombställ.

Ett kanadensiskt plan, de Havilland Canada Caribou, hade testats under en längre tid men ansågs till slut för litet – planet skulle inte enbart an-vändas av FJS utan även �ygvapnet och övriga armén hade intressen vad gällde lastkapacitet och räckvidd. Valet vid nyanska�ning föll därför på Lockheed C-130 Hercules, som �er-dubblade kapaciteten per lift. I mars 1965 landade det första planet.

1971Fungerar teorin

I slutet av 60-talet skedde en för-skjutning i förbandets uppgifter från anfallsstrid mot prioriterade mål på djupet till underrättelseinhämtning för den högsta ledningens behov. Detta gjorde att det normala upp-trädandet ändrades under 1970 talet från pluton till grupp/patrull.

Eftersom fallskärmsjägarna som för-band ännu inte hade använts vid en skarp insats men betydelsen av strategiska underrättelser och lyck-ade sabotage lätt kunde förutses, beslutades det av Militärbefälhava-ren i övre Norrland att ett tillämpat fältprov skulle genomföras. En test-patrull togs ut och agerade isolerat i Norrland under tre vinterveckor. Efter att ha löst sina spanings- och strids-uppgifter samt för�yttat sig ca 30 mil gick patrullen till sist i mål i Boden. Försöket var en framgång för FJS och �ärrjägarkonceptet inom Försvars-makten. Ett motsvarande prov med mer modern materiell genomfördes senare på 90-talet, kallat ”Projekt 4/8”, även detta blev en framgång.

1952De första fallskärsms-jägar kompanietEfter att försökskursen med särskilt uttagna befäl genomförts 1951, då för övrigt Fallskärmsjägarklubben bildades på kursens avslutningsmid-dag på Kanalhotellet den 24 maj, anställdes de utbildade befälen1952 och Arméns fallskärmsjägarskola bil-dades.

Huvuduppgiften var inledningsvis överfall på strategiskt viktiga mål. 1952 ryckte även de första värnplik-tiga in – och redan från start sattes höga krav. Av de 135 inryckande skulle 45 gallras bort före första hop-pet.

Fallskärmsjägarnas förläggning var det som idag kallas Gamla lägret, vid jägarbryggan strax utanför Karls-borgs fästning. Där fanns då tre plu-tonsbaracker, en befälsbarack samt värdshuset Vita skärmen. Idag åter-står enbart befälsbaracken samt Vita skärmen.


1985Arméns Örnar

Det hade länge funnits en idé om att organisera en uppvisningsgrupp med personal ur FJS. Det var vid den här tiden vanligt att utländska förband förfogade över dylika upp-visningsgrupper och i Sverige hade konceptet Arméns Lejon, med upp-visning av avancerad körning av mo-torcykel, redan tagits fram. Eftersom FJS tidigare hade bidragit med olika typer av fallskärmsuppvisningar togs i maj 1985 beslutet att Arméns Örnar skulle organiseras. Gruppen bidrog positivt till att marknadsföra både Försvarsmakten och Fallskärmsjägar-na genom sina djärva luftmanövrar.

1991Vingfallskärm

Från FJS start användes fallskärmar av rundkalottyp. Alternativa desig-ner prövades även, bland annat fyr-kantsskärmar. Gemensamt var dock att styrbarheten var begränsad. I den civila världen och hos motsvarande förband utomlands hade vingfall-skärmar funnits tillgängliga en tid.

Eftersom en vingfallskärm har framåt-drift och är styrbar kan den använ-das vid tu�are vindförhållanden än rundkalotter. Med utgångspunkt i detta utbildade man 1991 för första gången en värnpliktskull i vingfall-skärm, utfallet blev gott och efter-följande kullar utbildades även de på vingfallskärm.

2000 taletSpecialförband och Om-organisationÅren omkring millennieskiftet ut-vecklade FJS sitt insatskompani. Syftet var att med anställd personal kunna lösa uppgifter av specialför-bandskaraktär, med fokus på under-rättelseinhämtning. Efter genomförd värnplikt på fallskärmsjägarskolan kunde den värnpliktige söka till In-satskompaniet. Han �ck då genomgå ytterligare en testperiod som om den klarades ledde till anställning och yt-terligare utbildning och kompetens. Återigen hade FJS ytterligare höjt rib-ban och professionalismen.

Med start i år 2006 påbörjades en omorganisering inom Försvarsmak-ten som innebar att insatskompa-niet bröts loss från Fallskärmsjägarna och övergick till att inledningsvis bli Särskilda Inhämtningsgruppen och senare en del av Särskilda Opera-tionsgruppen – SOG. Fallskärmsjä-garskolan med de kvarvarande Fall-skärmsjägarna omorganiserades till att bilda ett Fallskärmsjägarkompani ingående i 32. Underrättelsebataljo-nen i Karlsborg.

2012FJS befälskurs – även för soldaterEfter att värnplikten förklarats vi-lande och anställda soldater tagit deras plats behövdes en utveckling av ett nytt rekryteringskoncept till Fallskärmsjägare. Tidigare hade värn-pliktiga tagits ut genom noggranna tester. Förtest för att gallra, den inle-dande testperioden för att kvalitets-säkra och sedan hela grundutbild-ningen som var ett uthållighetstest i sig självt. Nu behövdes ett nytt sätt. Parallellt med värnpliktsutbildningen vid FJS fanns hela tiden en befälskurs, 0231 som testade, utbildade och re-kryterade befäl till FJS med samma hårda krav.

För att säkra framtida rekrytering av soldater och befäl till dagens Fall-skärmsjägare öppnades kurs 0231 från hösten 2012 upp även för er-farna soldater.


”KOM INTE MED 5,56 TILL EN 7,62 FAJT”

En berättelse om striden i N Sar e Pul

TEXT: KLAS ÅKESSON FOTO: LIVHUSAR GRANLUND

Jag blev ombedd av Livhusaren att berätta om en av de strider jag och min pluton utkämpade i Afghanistan 2012. Jag var länge tvek-sam till detta av olika skäl. Ett av skälen var att, även om det var den intensivaste striden som den svenska kontingenten var inblandad i

under FS22 så var den med historiska mått och i ett större sammanhang ganska blygsam.


26 LIVHUSAREN 2012

Jag är i det sammanhanget ödmjuk inför de stri-der som svenskar utkämpat i andra krig där förlustsi�rorna varit betydligt högre. Jag har all-tid sett med skepsis på de som vill hävda aukto-ritet på grund av deltagande i någon mer eller mindre obskyr beskjutning. Denna historia är en ögonblicksskildring av något som hände där och då med de förutsättningar som gällde, där och då. Erfarenheterna och hur vi gick tillväga är på intet sätt allmängiltiga. Jag anser det är viktigt för läsarna att förstå den utgångspunkten i min historia.

Jag har dock kommit fram till att berättandet kan ha ett stort värde för att bevara en skildring av en tidsepok. Dessutom �ck jag order av min skvadronchef att skriva artikeln och då blir det enkelt för en livhusar, det är bara att agera! Jag har dessutom åsikten att fotsoldaternas historia från insatsområdet inte har berättats ordentligt, utgångspunkterna i de �esta andra mediaskild-ringar av Afghanistaninsatsen är den civila do-kumentärskaparen som berättar för den civila lyssnaren.

Nu får ni historien berättad av en livhusar för andra livhusarer: 1.pluton, vilken jag i skrivande stund fortfarande är chef över, var en yrkesan-ställd luftburen pluton ingåendes i 311.skva-dron, vilken löste 1.skyttekompaniets uppgifter under FS22. Vår huvudbas var Camp Northern Light (CNL) i Mazar e Sharif och huvuddelen av våra operationer genomfördes väster om Mazar e Sharif. Vid denna tidpunkt, i slutet av april, så var vi mycket varma i kläderna. Vi hade redan va-rit i strid, hittat IEDer (vägbomber), åkt på IEDer och jagat talibaner i en ständig katt och råtta-lek. Huvuddelen av våra operationer genomfördes tillsammans med afghanska armén (ANA) och polisen (ANP) men ibland kunde självklart en-skilda manövrar i större operationer genomföras självständigt med plutoner utan att ANA eller ANP var med.

I slutet på april så �ck skvadronen order om att avlösa 2.skyttekompaniet på Camp Monitor i Sheberghan. De skulle på leave och vi var tvung-na att ta över bevakning och övriga uppgifter under denna tid. Det upplevdes vid tillfället som en riktig ”bajsmacka” av plutonen. Jag och mina soldater var oroliga att missa någon spännande operation som övriga skvadronen skulle genom-föra under vår frånvaro. När man re�ekterar så här i efterhand så fanns på skvadronen en framå-tanda och vilja att lösa uppgift som nästan var löjligt stor. Vi kunde inte slappna av med campliv, då gnagde det bak i kroppen tankar om att nu tar talibanerna tillbaka terräng när vi sitter på cam-pen och häckar och även tankar om att svenska folket inte skickat oss hit för att vi ska vila bakom campens trygga murar.

Under de dagar vi tjänstgjorde på Monitor så hade vi ständigt en grupp som löste bevaknings-tjänsten på campen tillsammans med en grupp ur 32.underättelsebataljon, vilka var nere och förstärkte förbandet. Det är alltid lika trevligt att samarbeta med andra livhusarer i insatsområdet. Plutonsledningen och två grupper var därför

gripbara för att genomföra verksamhet utanför campen. Vår uppgift under vistelsen på Monitor var att genomföra patruller som syftade till att få bättre underrättelseläge kring den väg som går mellan Sheberghan och Sar e Pul, en av få asfal-terade vägar i Afghanistan. Det är en väg som användes mycket av svenska enheter och att ha en väl uppdaterad bild av säkerhetsläget var av stor vikt för förbandet. Talibaner hade tidigare genomfört otaliga eldöverfall mot svenska enhe-ter som framryckt på vägen, men av olika skäl var lägesbilden nu dåligt uppdaterad.

Valborgsmässoafton 2012 framryckte vi mot några byar nordöst om staden Sar e Pul. En pa-trull som så många andra. Vi stannade först och samverkade med ANP på vägen, de rapporte-rade inget speciellt men de patrullerade inte hel-ler mer än någon kilometer öster om vägen. De namngav vissa byar som potentiella oroshärdar, men vid tillfället tog vi ingen större notis om det-ta, det var lite av normalbilden att pashtunbyar var oroshärdar.

Landskapet var mycket vattensjukt efter kraftiga vårregn, men denna dag var det strålande sol. I de första byarna vi besökte gick skolbarnen hand

i hand till skolan, bönderna hälsade på oss och stämningen var god. Men när vi samtalade när-mare med byborna så vittnade de om att taliba-ner terroriserade området. De for runt på motor-cyklar på nätterna och tog ut religiös skatt och de som inte kunde betala blev slagna med på-kar. Jag mötte en ung man som var orolig för att tvingas stänga byns skola på grund av hot från talibanerna. Efter samverkan i �era byar så pekar alla mot ett område ca 4 km öster om asfaltsvä-gen. Vi framryckte självklart mot denna plats för att kontrollera om byn ifråga hade någon infor-mation om �endens verksamhet.

Att framrycka med tunga pansarbilar i den vat-tensjuka afghanska terrängen är en konst. Vid ett litet misstag så har du kört fast och den 11 ton tunga Galten är ingen lek att bärga om den kör fast ordentligt. Därför var vi mycket försiktiga när vi framryckte, att köra utanför vägarna var helt uteslutet och många vägar var helt borta i områ-det. Till slut när vi är ca 3 km öster om den asfal-terade huvudvägen så tar jag beslutet att övergå till tjänst till fots, i varje fall tills fotstyrkan rekat framryckningsvägen. Fordonen avlämnas i runt-omkringförsvar på en lättförsvarad plats. Jag tar beslutet att kvarlämna minimalt med soldater vid fordonen, mycket på grund av att vi bara var två grupper och styrkan till fots skulle annars skulle blivit för liten. I Galtarnas ringlavetter hade vi 12,7 mm tunga kulsprutor som skulle kunna besvara elden mycket väl om de �ck sammanstöt i fordonsavlämningsplatsen (FAP).

Chef i FAP var 1.serg Edentoft, mitt jägarbefäl, och med honom en man per fordon. I fordonen hade vi kortvågssamband till högre chef (TOC)

och mellan grupperna till fots och FAP hade vi RA180. Denna radio på dryga 15 kg med tillbehör släpade min plutonssignalist, kallad Baloo, runt på med stolthet under 6 månader och i ur och skur. Han gick ner 15 kg under missionen!

Plutonen hade en avsevärd vapenarsenal till vårt förfogande. Tunga-, medeltunga och lätta kulsprutor, granatgevär och granattillsatser och prickskyttegevär. Dessa väger dock väldigt myck-et och när man genomför en fotpatrull syftande till samverkan i byar så brukar man ej ta med sig alla understödsvapen, om inte underrättelserna pekar på hög risk för sammanstöt. Ksp 90 och 40 mm granattillsatser är dock alltid med. Jag gav även order att 3.grupp skulle ta med sig ett psg 90, detta bars av den förtjänstfulle skarpskytten Granlund.

När man framrycker till fots så är man inte bero-ende av de dåliga vägarna utan kan framrycka mer fritt, nyttja stigar och stråk, och därmed und-vika det största hotet vilket är IEDer nergrävda i vägbanan. Dessutom är vi från den luftburna bataljonen och strid till fots är det vi är bäst på. Jag personligen känner ingen trygghet bakom pansar utan enbart en instängdhet och en frus-

tration över att behöva betrakta terrängen genom ett pansarglas och att vara vägbunden. I och med att 311.skvadrons naturliga

tillstånd är avsutten så genomförde vi betydligt mer operationer till fots än tidigare kontingen-ter. Afghanerna med sina opansrade fordon och utrustning tvekade aldrig att framrycka till fots med oss. Det skall sägas att fordonen självklart har fördelar också med sin eldkraft och faktumet att man inte vill bengå miltals från campen till operationsområdet.

I byn Qosh Teppah, mitt i det område som an-dra byar pekat ut som oroselement, var allt frid och fröjd. Det var mycket folk på gatorna och vid samverkan med byäldste så framgick det att i denna by var allt mycket bra. Absolut inga tali-baner hade någonsin setts och dessutom var det bara hazarer och turkmener i byn och inga pash-tuner. Efter samverkan så hävdade vår tolk att gubben ljög, hans dialekt avslöjade honom. Bara detaljen att denna by var den enda som hävdade att inga talibaner någonsin hade varit här var nog med information för att vi skulle börja ana ugglor i mossen.

Vi fortsatte vår framryckning i byns östra ut-kant, jag ville kunna få observation mot byarna ytterligare öster om denna, för att kunna faststäl-la vägarnas kvalitét i östlig riktning mot bergen. Det var mycket folk i byn och vi hälsade på bön-derna där de slet i sitt anletes svett på åkrarna.

Plutonen framryckte på kolonn, jag gick i mit-ten med min signalist. Jag ställer mig på en mur för att med kikare observera i östlig riktning. Då kommer först några bogvågsknallar över hu-vudet med sin karakteristiska ”tschooiing” och sen slår kulorna ner i marken runt omkring oss i mängder. Jag kastar mig i skydd men kan obser-

Jag tänker ”helvete vad nära de är” och besvarar elden. ”


LIVHUSAREN 2012 27

vera att ca 100 m framför mig på en vall så kastas damm upp. Det såg precis ut som de dammupp-kast vi tidigare sett under strid när �enden från låg skjutställning öppnar eld. Jag tänker ”helvete vad nära de är” och besvarar elden. Jag tömmer 3-4 magasin längs med vallen i syfte att försöka nedhålla �endens stridsställning tills grupperna får igång sin eldgivning.

Det visar sig senare att det jag observerade var �endens kulspruteeld som slog ner i vallen fram-för mig, så det var något av ett misstag att tömma min ammunition i en vall där ingen �ende fanns. Men det var så jag och �era soldater uppfat-tade situationen inledningsvis och i verkligheten �nns inga tydliga målspel eller känd övningster-räng, därtill kan man lägga adrenalinpåslag och känslan av att vi slogs för våra liv. Jag får skylla på avsaknaden av övningsmoment i fredstid där du blir beskjuten av kulspruteeld, kanske fanns det syfte med de gamla hederliga övningarna från förr där soldater ålade under kontrollerad kulspruteeld för tillvänjningens skull.

Nu ser jag att plutonen är på linje bakom muren och besvarar elden, målangivningar kommer ut, ”höjden, avstånd 700m”, plutonens lätta kulspru-tor kommer igång och börjar trä�a rätt. Det är inget bra skjutavstånd för ksp 90 men det gick med god eldreglering från omgångscheferna. Fiendens eldgivning gick i vågor, bitvis var den mycket intensiv och kulor slog ner mitt i strids-ställningen och i väggarna på husen bakom oss. Jag ser kulor slå ner 10 cm från soldaters huvu-den, men de är så inne i sin egen eldgivning att de inte bryr sig. Jag hör även soldaterna anmäla ”RPG” och ta skydd, lyckligtvis trä�ar inte grana-terna i närheten av oss utan �enden bommar grovt.

En rolig detalj var att en soldat var på fel sida om

muren, den genuine västgöten ”ICA” Johansson hade oturen att ha hoppat över muren precis innan sammanstöten. Det dröjde �era minuter innan han �ck mod och kraft att med understöd av kamraterna hoppa till rätt sida.

I FAPen har rapporter gått till högre chef att vi är i strid och då vet jag att vi kommer få �ygunder-stöd och att larmstyrka omedelbart skickas. Men det kommer ta lång tid innan understödet är på plats. I plutonens förra strid så vann vi eldöver-lägsenhet direkt och påbörjade motanfall nästan

omedelbart, drev �enden på �ykten och stod i �endens eldställningar bara 10 minuter efter sammanstöten. Då var det lättare, stridsavstån-det var kortare och vi hade en ksp 58 och gra-nattillsatsen var inom räckvidd. Då tog �enden till �ykten så fort ksp 58an började arbeta och 40 mm granaterna slog ner i deras eldställningar.

Nu hade vi ca 500 m öppen åker mellan oss och �enden. Vi hade bara lätta kulsprutor och granat-tillsatserna var utom räckvidd. Så fort vår eldgiv-ning minskade i intensitet på grund av att ksp 90-skyttarna laddade om kassetterna så ökade �endens eldgivning. Jag hör mycket bra målan-givningar och eldregleringar av skarpskytten Granlund, som nu har plutonens viktigaste va-pensystem. Men det är huvudmål på 700m han skall trä�a och om man uttrycker det milt så är det inga skjutbaneförhållanden på platsen. Jag

hör honom skrika ”Fan jag missade!”, då bom-made han med bara centimetrar. Ingen skugga skall falla över Granlund för bommarna, de få skotten han sköt med sitt prickskyttegevär hade mer nedhållande e�ekt än alla de tusentals 5,56 vi andra sköt.

Jag frågar ksp 90-skytten Lindgren om hur myck-et ammunition han har kvar och han svarar ”en halv kassett”, alla ksp 90-skyttar har tre kassetter med sig buret så nu är det kris. Jag får nästan samtidigt rapporten från den eminente ställföre-trädande gruppchefen i 3.grupp korpral Muhrén att ”vi måste fan ta oss till bilarna – ammunitio-nen tar slut”.

Jag kollar snabbt med 1.grupp och de har lika lite ammunition kvar. Jag ger då den lustiga or-dern vars ord jag aldrig uttalat innan under min 13-åriga militära karriär: ”Konservera ammunitio-nen!”. Detta var något vi har haft mycket roligt åt efteråt. Jag får skylla på adrenalinnivåerna. Alla förstod dock vad jag menade – spara på kulorna!

Det har nu gått 6-7 minuter från första strids-kontakt. Jag får en riktigt olustig känsla. Vi har förlorat eldöverlägsenheten, �enden vinner, vi har ingen ammunition kvar och det är bara en tidsfråga tills vi får egna skadade. Det är nedslag överallt i vår stridsställning hela tiden. Jag har aldrig i mitt liv längtat efter ett granatgevär med spränggranater så mycket som den dagen. Som en parantes kan sägas att vi genomförde aldrig mer en fotpatrull utan granatgeväret med oss resterande delen av insatsen, men det hjälpte oss knappast nu.

Jag ger order till 1.grupp att understödja 3.grupps tillbakaryckning. Vi kastar rökgranater och springer i hög hastighet och med nedhållan-de eld från 1.grupp in mellan husen i byn, på en

Men alla hade samma känsla, vi har 20% am-munition kvar och vi är omringade – detta är inte bra!”


28 LIVHUSAREN 2012

väg vi inte tidigare framryckt på. Jag ger order till 3.grupp att framrycka till FAPen. Plutonen fram-rycker på stridskolonn genom en fullständigt övergiven by. Fienden fortsätter sin eldgivning in i byn när vi försvunnit in i den. Vi får här käns-lan av att �enden har börjat omringa oss. Vi hör eldgivning från gränder som är väldigt nära. Med facit i hand så var det �endens kulor som slagit ner i väggar i gränderna, detta gav så höga knal-lar att det lät som de sköt ur gränderna. Men alla hade samma känsla, vi har 20% ammunition kvar och vi är omringade – detta är inte bra!

Vi framrycker i byn ca 500m från stridskontakten och jag ser att det �nns en bra väg bakåt till FAP, som är 500m från den plats vi nu är. Den platsen vi är på nu kan lätt försvaras så jag ger ordern till 3.grupp att försvara platsen och 1.grupp att hämta och visa in fordonen. Fienden öppnar fortfarande sporadisk eld mot platsen. Även FA-Pen får sig några ströskott som slår ner mellan bilarna.

Nu rapporterar jag till högre chef även på satellit-telefon men det får avbrytas mitt i för eldgivning-en startar igen. Från den plats vi är nu har vi svårt att observera �enden, dock ser de bedömt oss. Civila har dessutom gömt sig i dikena och det är mycket svårt att urskilja om det är �enden eller civila. Här gör skarpskytten Granlund återigen ett bra jobb när han identi�erar civila där de �yttar sig från dike till dike. Fordonen ansluter efter ca 15 minuter och fyller upp grupperna på ammu-nition och grupperar tunga vapen.

Jag får nu reda på att vi har �ygunderstöd från, hör och häpna, Förenade Arabemiraten, två F16 som �yger så långt upp i luften att de bara kan observeras med kikare. De kan dessutom inte kommunicera med våra radioapparater. Jag skickar ett meddelande till TOCen där jag despe-rat försöker få de att �yga lägre och 2 km öster om vår gruppering för att i varje fall visa �enden att vi har �yg. Detta funkar inte alls.

Efter ca 45 minuter från första sammanstöten slutar �endens eldgivning och minuter senare ansluter min 2.grupp från Monitor så jag nu har fulltalig pluton. Jag får reda på att amerikanska AH64, dvs Apache attackhelikoptrar kommer om ca 10 minuter för att understödja. Jag beslutar att när vi nu har full pluton och attackhelikoptrar som understöd så skall vi påbörja motanfall. En snabb order ges till grupperna och vi är redo. Då kommer helikoptrarna �ygande över oss, en underbar känsla, amerikanska helikopterpiloter är hårda män, de �yger lågt för de vill ha �entlig eldgivning mot sig så de kan skjuta tillbaka. Vi får även ett meddelande om att ANA och ANP samt TF PANTHER (amerikanskt lokalpolismentore-ringsförband) är på väg för att understödja oss.

Baloo står och �pplar med radion och anmäler att han inte får samband. Vi har ingen �ygradio på plutonen utan RA180, den skall kunna prata med en AH64 men då krävs det att de nyttjar rätt radio med rätt inställningar i helikoptern. Vi får helt enkelt inte samband!

Jag skriker åt honom att �xa sambandet annars jävlar. Stackars Baloo hade ju gjort allt rätt, det var ju TOCen som inte hade givit rätt ingångsvärden till �ygande förbandet. Jag sitter då förbannad och med en djup frustration och skickar med-delande till TOCen i ett försök att �xa sambandet från två håll. Då hör Baloo brus i radion! Piloten kan höra oss men vi kan knappt höra honom. Jag förklarar plutonens avsikt att påbörja motanfall med deras understöd och skickar roten i östlig riktning mot höjden. Då byter piloten radio och nu hör vi honom kristallklart. Äntligen!

Med fulltalig pluton, med alla fordon och med understöd av två AH64 påbörjar vi motanfallet mot tidigare stridsställning för att där vänta på ANA, ANP samt amerikanerna. Nu längtade jag efter att få stridskontakt igen, då hade de fått smaka på attackhelikoptrarnas eldgivning och då hade det varit färdigskojat för de herrarna.

Under anfallet kommer ANP och TF PANTHER ikapp oss bakifrån. Efter kort samverkan enas vi om att ta höjden. Jag nämner risken för IEDer och fastkörningar men den amerikanska chefen lyss-nar inte på det örat utan kör förbi oss. Jag tänker då att vill han agera minvält så får han göra det. Poliserna påbörjar med sitt sedvanliga afghanska mod anfall direkt ur marschgruppering, jag med tre grupper avsuttna omedelbart bakom och med mina fordon som ett massivt understöd vid den mur vi tidigare stred.

Halvägs ut över åkern mot höjden öppnar ANP eld, vi går ner i skydd för att observera men kan inte se �entlig eldgivning. Från mitt fordonsun-derstöd öppnas då eld med tunga kulsprutor. Jag försöker avbryta eldgivningen då jag befarar att de inte sett hur långt ANP hade framryckt. Jag hade oroat mig i onödan, understödet hade god observation på både oss och ANP. Elden hade utgått mot observerade mynnings�ammor på mycket långt avstånd. Detta var sista kontakten med �enden vi hade den dagen. Attackhelikop-trarna kan inte observera �enden när de �yger dit.

ANP tar höjden tillsammans med oss och bör-jar genomsöka den omgivande byn. På höjden hittar vi �era eldställningar med tusentals PKM-hylsor (rysk 7,62 mm kulspruta) och detta var bara en av �endens stridsställningar. Inte konstigt att vi upplevde att vi hade eldunderlägsenhet!

Amerikanerna har självklart kört fast och bärgat och försöker köra med de tunga pan-sarbilarna fram till höjden, men det tar lång tid. Vädret börjar bli sämre och det är bara en timma dagsljus kvar. Då kommer ett fullt ANA-kompani fram till platsen. Det är nu samlade styrkor mot-svarande en halvbataljon, mer trupp har jag inte sett på samma plats under hela insatsen. Då får vi underrättelser delgivna från TOC att den kände talibanledaren Baghdisi med sitt rövarpack göm-de sig i en moské bara 2 km från vår gruppering. De vågade inte röra sig mot bergen på grund av attackhelikoptrarna. Nästan exakt samtidigt kommer en gammal gubbe uppspringande på höjden och säger att 40 talibaner har gömt sig

i en moské och pekar åt exakt samma plats, tyd-ligare underrättelser kan man inte få. Jag, ANA-kompanichefen och ANP-chefen samverkar om fortsatt verksamhet på höjden. Flygtiden på at-tackhelikoptrarna närmar sig sitt slut och om vi skall kunna nyttja den uppkomna situationen och agera mot �enden så måste det göras nu omedelbart innan det blir mörkt. Amerikanen håller fortfarande på och bökar med sina 10 ko-losser till pansarbilar och försöker få de över ett dike.

Jag försöker övertala ANA-kompanichefen att omedelbart påbörja ett anfall, halvt om halvt lovar jag honom att vi kommer få mer �ygun-derstöd, utan att ha torrt på fötterna. Men han vill inte. Det går inte att övertyga honom. Jag hänvisar till vår stora numerär och �ygunderstöd men han hänvisar till det annalkande mörkret och svårigheten att använda fordon. Jag försöker övertyga honom om att anfalla avsuttet och att det bara är 2 km bort. Han försöker övertyga mig om att hans uppgift är löst när han hjälpt oss så här långt och att agera på underrättelserna inte ryms inom hans uppgift.

ANP tar det som signal att allt är klart och drar som en avlöning. Amerikanen möter nu upp oss, på klassisk amerikanskt vis när det är som bäst, en burdus kapten från Special Forces. När jag meddelar ANA-chefens beslut blir han fullstän-digt tröstlös. Han hoppar och gestikulerar. ”This is why! This is why you can’t win this fucking war!”, jag tror inte tolken översatte allt han sa. Men inte heller han kan övertyga ANA-kompanichefen. Nu hänvisar dessutom ANA till att ANP har för-svunnit och de måste vara med om de skulle an-falla. Vi står i ett moment 22. Det är inte i varken TF PANTHERs eller våra riktlinjer att genomföra egna anfall utan afghansk närvaro. Det är deras land och deras krig. Då tillbakarycker ANA och amerikanarna.

Kvar sist på höjden är 1:a luftburna pluton från K3 Karlsborg. Först in sist ut! Nu får vi dessut-om att på grund av vädret reda på att helikoptrar inte kan nyttjas för skadetransport. Ett snabbt och snärtigt husarnanfall mot herr Baghdisi är därmed ännu mer uteslutet. Frustrerade lämnar vi höjden och tillbakarycker mot Monitor. När vi är ute på asfaltsvägen kommer dock en stor lätt-nad över mig och plutonen. Alla är oskadda…..

Till nuvarande och blivande livhusarer så vill jag delge tre viktiga erfarenheter:1. Kom inte med 5,56 till en 7,62 fajt. Granatelden är det viktigaste medlet för strid.2. Sköt om era vapen och er ammunition. Vägra eldavbrott.3. Ta varje paus till att förbättra er förmåga att lösa uppgift. Ni är aldrig fullärda.


LIVHUSAREN 2012 29

TEXT: JOHAN SKIÖLD FOTO: MIGUEL GUERERRO

BEVISA ATT JAG HAR FELÅterigen närmar sig ett händelserikt år sitt slut. Vår Bataljon har lämnat Afghanistan och FS 22 bakom sig med otaliga erfarenheter i bagaget. Många av oss � ck också sitt skarpa elddop där. Lärdomar, erfarenheter och minnen som � nns

kvar hos oss för resten av livet. Vår starka förbandsanda lever kvar sedan år 2000 då vi förändrade ut-bildningen från klassiska jägarupp-gifter som våra jägarbataljoner då hade till de svåra och utmanande uppgifter vi nu har idag. Att fost-ras in i den andan tar tid och är kraftödande med mycket svett och smärta som betalning. Men då du står där som full� ädrad soldat med den gröna baskern på huvudet och ser dig själv i spegeln, ska du känna stolthet, en stolthet att få tillhöra de bästa av vad de reguljära för-banden i Sverige kan leverera. Vi är det förband som har den största internationella erfarenheten och � est soldater och o� cerare med stridserfarenhet. Sådant märks och sätter sin prägel på den verk-samhet som vi bedriver i stort och smått.

Vad innebär då livet som soldat och o� cer vid bataljonen? Jobbet är mångfasetterat och innehåller en stor variation i det dagliga arbe-tet. Jag och mina o� cerare kräver

en god ordning och reda oavsett vilken verksamhet vi genomför. Disciplinen är hög och bygger på en otvivelaktig respekt för varan-dras olika uppgifter. Som soldat och o� cer gäller det att alltid göra sitt yttersta och aldrig ge upp när du löser din uppgift. Att se till sa-kens bästa och med obändig vilja sträva efter att alltid göra ett bra och professionellt jobb. Det kan vara att, trots extrem trötthet och utmattning, inte lämna sina kam-rater i sticket genom att somna på din post, till att sköta om din materiel en lugn hemmakväll med kollegorna. Du sköter om din fy-siska träning så att du klarar av tjänstens krav men också når ett bra personligt välbe� nnande. Det � nns också tillfällen då tempot och tjänsten inte kräver maximalt av dig och dessa tillfällen skall tas till vara, utan att för den skull förlora din skärpa.

Genom att skapa denna hårdhet har jag som chef möjligheten att

bygga och underhålla det bästa krigsförbandet i Sverige. Ett för-band som kan lösa alla de uppgif-ter vi har för försvaret av vårt land men också att kunna bidra till in-ternationell säkerhet och stabilitet i de oroshärdar som � nns runtom-kring oss i världen. Att säkerställa att vi alltid håller en hög kvalitet främst på det personella planet är för mig oerhört viktigt. Att ha en professionell inställning till detta jobb är också en garant för att få vara och bli efterfrågad. Min perso-nal är konstant efterfrågad, i stort och smått, och det är alltid ett mått på bra kvalitet.

Du som soldat får ett omväx-lande arbete som kommer att vara fullt av variation och som ger dig erfarenheter du aldrig kan ska� a någon annan stans i samhället. Ett kamratskap som är mycket starkt och som inte kan utvecklas på an-nat sätt än genom att genomföra den verksamhet vi gör. Minnen för livet som ingen kan ta ifrån dig. Är

du av det rätta virket? Jag är stolt över att få vara chef över 31. Luft-burna bataljonen. Jag genomförde min grundutbildning 1985 på K 3 och har levt hela mitt vuxna liv i det militära och det har givit mig erfarenheter och minnen som jag idag inte skulle vilja vara utan.

För att utmana Försvarsmaktens devis ”har du det som krävs?”, vill jag som chef spetsa till det och att utmana dig som funderar över att söka anställning hos oss ”välkom-men till oss men jag tror inte du har det som krävs, bevisa att jag har fel”.

PERGITE

Överstelöjtnant Johan SkiöldC31. Luftburna bataljonen


Jag vred undan bildförstärkaren. Snubblade till. Snöskon lossnade och fastnade i den meterdjupa snön. I det ordnade kaoset som uppstod när vi hade fått vår or-der om att lämna vår observa-tionsplats hade jag lyckats få två stycken högerskor. Inte för att snöskorna satt särskilt bra innan, men de satt om möjligt ännu sämre med en högersko på min vänsterfot.

Nästan två dygn tidigare hade vi nästlat oss in till vår obser-vationsplats, uppgiften var att spana mot en �ord efter �entlig aktivitet. Och på nästan två dygn hade det knappt hänt någonting. Vi hade observerat ett par skepp i �orden, men det mest spännan-

de fram tills nu hade väl varit när tövädret spelade oss ett spratt och smälte bort förankringarna till kamou�agenätet, och istället för maskering �ck vi ett segel. Efter att ha väckt hela patrullen lyckades vi dock snabbt få mas-keringen på plats igen. Nordnor-ge bjöd för övrigt på en helt ny typ av väderupplevelse. Under förberedelserna så hade vi fått smaka på kalla, vindstilla nätter, snöstorm på nätterna där man på postpassen �ck sitta med skidglasögon, töväder på da-garna som gjorde att en bas där vi tidigare haft ståhöjd blev till knähöjd av all tyngd av vatten-full snö som tryckte ner maske-ringsnäten. Vi hade fått uppleva kal�ället och kyle�ekter på ner

COLD RESPONS Snöskor med kaka

Ljuskäglan från motståndarens fordon låg ovanför våra huvuden och lyste upp den mör-

ka, kalla och fuktiga luften i den nordnorska �orden. I nattens mörker kunde jag bara skönja mina gruppkamrater som mörka skuggor. Jag

vred ner bildförstärkaren, och kunde nu urskilja hur resten av min patrull trevade sig fram längs sluttningen i mörkret. Sen immade bildförstär-

karen igen.

TEXT/FOTO: JOHAN LUNDIN


till minus sextiofem grader. Och när vi trodde att vi upplevt alla varianter så bjöd nord Norge på mera, som till exempel underkylt regn som frös fast på uniformen.

Men när vi började närma oss slutet på vårt uppdrag så bör-jade en annan �ende än vädret rulla in på vägen nedanför oss. Fienden hade landstigit längre ut i �orden, och längs med vägen stod nu olika former av �entliga fordon. Alternativen var att an-tingen ligga kvar i ett dygn eller försöka smyga sig igenom kolon-nen av �endens fordon. När det var fyrtiofem minuter kvar till att vår upphämtningsplats skulle öppna så �ck vi ordern. Det här var vår enda möjlighet att ta oss ut, det var nu eller aldrig. Vi hade förberett oss på det här, och vi tempoväxlade så tyst det gick, �ck på oss våra snöskor och bör-jade försiktigt att ta oss ner för sluttningen, ner mot vattnet.

Tidigare under dagen hade �en-den patrullerat området ordent-

ligt, och de hade haft poster ute. Men när mörkret började falla så hade patrulleringen avtagit, och det enda vi kunde urskilja var nå-gon enstaka röst. Vi hade en väg-sträcka på ungefär hundra meter som skulle kunna göra vår �ykt möjligt. Det första fordonet i ko-lonnen stod i en liten kurva, efter kurvan fanns det en raksträcka på ett par hundra meter innan en tunnel. Vi hade haft tunneln under uppsikt, och vi hade inte upptäckt någon aktivitet utanför den. Så förhoppningsvis skulle det inte stå någon obehaglig överraskning inne i tunneln. Med klumpiga snöskosteg hade vi tagit oss så tyst och snabbt som möjligt över vägen innan vi vek av åt höger och parallellt längs en sluttning, bort mot vår upphämtningsplats, men också närmare �endestyrkan, deras postslingor och fordon.

Min snösko satt fast i den tunga snön. Jag slet loss den. Ingen idé att sätta fast den igen eftersom vi gick parallellt med en sluttning

spelade det ingen större roll. Vi fortsatte framåt, fortfarande med ljuskäglan ovanför våra hu-vuden. Några minuter tidigare hade vår patrullchef signalerat till de mörklagda båtarna ute i �orden som skulle plocka upp oss, de hade svarat tillbaka och var nu på väg in till land. Vi hade bara hundra meter kvar.

När vi kom längs ut på udden möttes vi av ett ännu kompakta-re mörker, en hal klippa och inga båtar. Tankar på vart de tagit vä-gen, om vi misslyckats med sig-naleringen for genom huvudet när de helt plötsligt bara fanns där. Två meter ut låg en av bå-tarna som en mörk koloss i vatt-net. Andra omgång grupperade i ett igelkottsförsvar som skydd medan första omgång började lasta på båten. I våra tankar hade vi sett något i stil med att vi lätt och ledigt hoppade ombord på båtarna och försvann bort i mörkret, men den hala klippan och mörkret gjorde att vi, en och en, försiktigt hasade ner på

rumpan mot fören innan besätt-ningen tog ett stadigt tag om oss och hjälpte oss upp i båten. När första omgång var ombord gled den första båten ut i mörk-ret igen, men ersattes snabbt av nästa båt.

När det var min tur att hasa ner längs klippan tänkte jag bara en sak. Inte ner i vattnet. Inte ner i vattnet. Sen kände jag hur be-sättningen slet ombord mig, och jag klättrade ner i båten och in i värmen. Och samtidigt som den trevliga norska besättningen började bjuda på ka�e och ka-kor började även min omgång fundera på varför vi inte sökt till �ottan. Dessa tankar gällde alla förutom en av oss, och han var upptagen att sitta med ett krampaktigt tag kring sin spypå-se hela den skumpiga båtfärden. Och vad är då svaret på varför vi andra inte sökt �ottan?

För att ka�e och kakor smakar så mycket bättre efteråt.


32 LIVHUSAREN 2012


LIVHUSAREN 2012 33

Utbildningsanvisningen för GMU kan jämfö-ras med en läroplan för en vanlig skolklass. Det vill säga att den beskriver vilken kunskap eleverna skall ha lärt sig efter genomförd ut-bildning samt på vilket sätt. Befälslaget be-stod både av nyexaminerade o�cerare och o�cerare med �era år i tjänst såväl nationellt som internationellt. Skvadronen var under GMU skedet organiserat i två plutonslag som jobbade nära varandra för att maximera ef-fekten av utbildningen för rekryterna.

De nya soldaternaDen 2 Maj ryckte 72 stycken lyckligt ovetande rekryter in på skvadronen i samma anda som tidigare soldater gjort under värnpliktstiden. Precis som med värnpliktiga på regementet slutade ett �ertal rekryter sin utbildning de första veckorna på grund av gamla skador, personliga skäl, samt att de saknade den rät-ta motivationen för att genomföra den krä-vande utbildningen på K 3 i Karlsborg.

Vid utbildningens slut hade 55 av inryck-ande 72 rekryter klarat av utbildningen, utav dessa har sedan 48 tagit anställning vid för-bandet. Min uppfattning som chef för GMU skvadron på K 3 är att rekryteringscentrum, före detta pliktverket, levererar nu som då jägaruttagna rekryter som håller mycket hög standard. De rekryter som slutfört och klarat av utbildningen håller fortfarande samma höga fysiska standard, samt har den rätta motivationen och viljan att tjänstgöra på ett

jägarförband. Likt tidigare vill rekryterna ha en krävande och utmanande utbildning som K 3 är känt för att leverera. Det innebar en svår balansgång för både befäl och soldater när motivation och viljan överstiger den av Försvarsmakten fastställda planen som har ”nolltolerans”.

Grundläggande militär utbildning/grund-läggande soldatutbildningDen grundläggande militära utbildningen är indelad i strimmor och projekt, vilket kan härledas till tidigare genomförda block un-der den grundläggande soldatutbildningen, varför måste vi alltid byta namn och krångla till det som egentligen är enkelt, klart och tydligt?

Rekryterna får redan första inryckningsveck-an ut programmet, samt ett instuderings-häfte inför kommande utbildning där det framgår vad som skall göras och vad som förväntas av dem. Under hela utbildningen kan soldaterna själva förbereda sig inför kommande projekt och strimmor, samt re-petera tidigare genomförd utbildning. Detta medför att rekryterna har en större insyn och förståelse för sin utbildning. Strimmorna lö-per genom hela utbildningen, projekten är block som sträcker sig över en till �era veckor. Strimmorna avhandlar Fysisk prestationsför-måga, Demokratin, Försvarsmakten och jag, Uppgiften gruppen och jag, Verksamhetssä-kerhet samt Fortsatt engagemang. Projekten

är Koll på läget, Patrull, Försvara, Skyddsvak-ten bevakar, Individuell vecka, Aldrig ge upp, samt Avslutning. Detta kan jämföras med tidigare genomförd soldatutbildning med block som innefattade utbildningspaket Kall väder, vapenutbildning, fältvana och fysisk träning. Den stora skillnaden mellan nuva-rande GMU och dåtidens soldatutbildning är att soldaterna vid utbildningens slut endast nått upp till en nivå av stridsparsstrid. Dock så har soldaterna erhållit en bredare teore-tisk förståelse gällande Försvarsmaktens roll i samhället och sin roll inom organisationen.

Avslutande ordJag vill peka på att den grundläggande mili-tära utbildningen är en bra grund för solda-terna att stå på för en längre tids tjänstgö-ring inom Försvarsmakten. De kanske inte har samma kompetens inom området strid efter avslutad GMU men de vet istället vad som förväntas av dem och hur detta skall uppnås. Soldaterna på K 3 håller fortfarande den samma fysiska standard, vilja och moti-vation som krävs för att bli en jägare. Avslut-ningsvis vill jag lyfta fram att GMU koncep-tet skapar en gemensam utbildningsgrund i hela Försvarsmakten vilket är bra. I och med detta ökas våra möjligheter till rekryteringen från och om�yttningar mellan olika förband. Detta är något som visat sig redan nu på K 3 när 29 stycken soldater från andra förband påbörjat sin befattningsutbildning vid 311:e skvadron.

GMU, 72 som blev 48 nya husarer

Under första kvartalet 2012 påbörjades förberedelserna för GMU, Grundläg-gande Militär Utbildning, omgång 2 på 313:e skvadron i Karlsborg. Förbere-

delserna inleddes med att läsa in sig på utgiven utbildningsanvisning, samt att ta tillvara på tidigare erfarenheter från genomförda GMU.

TEXT: JOACHIM AXELSSON FOTO: RONNIE HAMMAR


WASP III = UAV05A Svalan


Den Svenska Försvarsmaktens beteckning på Wasp III är UAV O5A Svalan. Den lilla obemannade �yg-farkosten ger i realtid situationsuppfattning i form av rörlig bild (Line of sight). Systemet, �ygplanet består av en markstation och själva �ygfarkosten. Svalan kan lätt monteras isär och bäras med av operatörerna. Flygfarkosten drivs av en liten elek-triskt motor och kan styras antingen av operatören med den handhållna markkontrollen eller via för-programmerade ”way points”. Systemet används av ett �ertal länder. Mer information på internet.

Speci�kationerPrimär funktion: spaning och övervakning på låg höjdLeverantör: AeroVironment, Inc.Internationell beteckning: Wasp IIIKraft: ElmotorRäckvidd: ca 5 km Uthållighet: ca 45 minSpännvidd: 72,3 cmLängd: 25,4 cmVikt (farkost): 453 gramVikt (system): 6,53 kgHastighet: 30 till 60 km/hFlyghöjd: max 1.000 meterSensorer: EO- eller IR-videokamera


36 LIVHUSAREN 2012

Om vi för ett ögonblick antar att just de för-mågorna är en förutsättning för framgång i militära operationer så tror vi att vi har ett viktigt uppdrag. Uppdraget att förse chefer med underrättelser skall kunna lösas �exi-belt i hela kon�iktsskalan, sommar som vin-ter. Strid är inte vår huvuduppgift men våra soldater och o�cerare har god förmåga till strid på djupet och kan leda in artilleri och �ygstridskrafter för att störa motståndaren.Till vår hjälp har vi ett antal tekniska hjälpme-del, obemannade �ygfarkoster, jägarpatrul-ler med avancerade kameror och sensorer, fallskärmsjägare för att kunna verka på dju-pet av motståndarens gruppering. Vi för�yt-

tar oss till fots, med helikopter eller patrull-fordon, samt med fallskärm. Alldeles oavsett de tekniska hjälpmedlen är det dock solda-ten-människan längst fram som kommer att avgöra om vi lyckas eller inte.

Eftersom det inte �nns några andra förband som kan lösa våra uppgifter så måste vi lyck-as. Vi förväntar oss ingen hjälp när vi börjat lösa vår uppgift. Därför ställer vi också höga fysiska och psykiska krav på oss själva. Inte sällan är vårt arbete hårt, enformigt och in-tellektuellt krävande. Vi vet det för vi har gjort det sedan 2007 i Kosovo och Afghanistan och vi tränar för att kunna göra det i Sverige eller i

ett nytt operationsområde om riksdagen fat-tar beslut om insats.

Vi förvandlar civilister till några av de bästa soldaterna som �nns i armén. Välkommen att söka till landets enda underrättelsebataljon! Vi behöver vara �er som arbetar, kontinuer-ligt eller tidvis, med att vara arméns ögon och öron.

Överstelöjtnant Carl-Magnus R SvenssonC 32.Underrättelsebataljon

TEXT: CARL-MAGNUS R SVENSSON FOTO: GEORGE KATSOULIS

ARMENS ÖGON OCH ÖRONVi har ett viktigt uppdrag!

Det �nns bara en underrättelsebataljon. Allt vi gör är unikt, trots att det i grunden bygger på den tämligen enkla och grundläggande principen om att hitta och

lägesbestämma motståndaren innan han hittar oss.


LIVHUSAREN 2012 37

Alla tre böckerna är bra skrivna, intressanta och handlar om de senaste internationella kon�ik-terna i Iran och Afghanistan ur olika perspektiv. Det som gör de två första böckerna är mer intres-santa att läsa är att de båda handlar om samma enhet ur två vinklar. I Generation Kill är huvud-personerna gruppchefen ”Iceman” och hans grupp. Boken One Bullet Away är skriven av Ice-mans plutonchef kaptenen N Fick. Man får alltså ”samma historia” skriven ur två ledningsnivåer och perspektiv. Det är inte alltid de uppfattar samma händelse på samma sätt.

Decent into Chaos är skriven av Ahmed Rashid, av många ansedd som en av de främsta kännarna av kon�ikterna i Afghanistan och Pakistan. Boken ger en mycket bra bakgrund och insikt om histo-rien och dagens problematik och politiska skeen-den i denna ”krutdurksdel” av världen. Läs dem gärna på engelska och passa på att förbättra dina språkkunskaper och öka din interoperabilitet.

Generation Kill av Evan Wright ISBN10: 0552158933”Generation Kill ”handlar om de unga män som USA skickade att slåss för sin nation i det andra Irakkriget. Trots en uppsjö av reportage om de senaste krigen i Afghanistan och Irak, är det bara ett fåtal som ger en så bra skildring av soldatens vardag. Evan Wright som var den enda inbäd-dade reporter med First Recon Batalion, berättar

i ”Generation Kill” deras historia med deras egna ord. Berättelsen fokuserar på en spaningspluton med 23 marinsoldater och är inte bara en krönika utan ger en inblick i hur människor som kämpar i krig verkligen upplever det. Det är inte en bok du kommer att glömma i första taget.

One Bullet Away av Nathaniel FickISBN10: 0753821877Tills en vinterkväll 1998 var Nathaniel bara en collegeelev på väg mot en bekväm civil karriär. Sedan gick han på en föreläsning av en reporter från Wall Street Journal som just hade publicerat en bok om den amerikanska marinkåren. Där föddes en önskan att bryta sig loss från den ”säk-ra utstakade framtiden” och välja ”krigarbanan”. Han passerade uttagningarnas och blev o�cer i Marinkåren strax före 9/11,tog del i invasionen av Afghanistan, för att sedan leda en pluton vid divisionens elitenhet, Recon Battalion under in-vasionen av Irak. Detta är en väl berättad och en djupt tankeväckande berättelse där han avslöjar några av de fruktansvärda dilemman kriget stäl-ler chefer inför, problem där det inte �nns någon ”rätt” svar. Men ett beslut måste fattas snabbt - av chefen ensam. I strid är du bara en kula från döden - eller befordran. ”Nate” tog 65 män i krig och kom hem med alla 65. Han visade sig vara en

utmärkt o�cer och hans erfarenheter och tankar är något som varje livhusar borde ta del av.

Descent into Chaos av Ahmed RashidISBN10: 0141020865I ”Descent Into Chaos: Pakistan, Afghanistan och hotet mot den globala säkerheten” utforskar Ah-med Rashid den mest volatila och farliga regio-nen i världen. Ahmed Rashid är en av världens främsta journalister och expert på Centralasien, på jihad och muslimska extremistiska rörelser, ta-libaner och al-Qaida. Han har rapporterat från re-gionen i 25 år och skrivit ett �ertal kritikerrosade böcker i ämnet. Hans tes är att väst håller på att förlora ”Kriget mot terrorismen” inte bara i Irak. Den här boken visar att mycket av ursprunget lig-ger i Centralasien. Ahmed Rashid har enastående kunskap av regionen och känner dess ledande aktörer från presidenter till krigsherrar. Här do-kumenterar han hur nära Pakistans USA-stödda regering är kopplad till extremister, hur brutna löften i Afghanistan har lett till ett växande stöd för talibanerna i regionen och hur den största landmassan i världen nu är en grogrund för ter-rorism.

TEXT: PER INGEMARSON FOTO: BOKFÖRLAGEN

BOKTIPS Livhusaren rekommenderar!

Livhusaren tipsar här om tre mycket läsvärda böcker: Generation Kill, boken bakom den prisbelönta Tv-serien. One Bullet Away, hur en amerikansk marinkårso�cer utbildas och Descent into Chaos som ger bakgrunden till kon�ikten i Afghanistan.


Personnel Recovery är när en eller � era män-niskor hamnat i en nödsituation, som skulle kunna innebära att personen eller gruppen blivit på något sätt övergiven eller isolerad, från sitt eget förband, kanske genom något så enkelt som att de fått punktering på sin bil på fel, mindre lämplig plats. Första steget i Personnel Recovery är att det kommer in en rapport om händelsen, en nödsignal. Någon annan måste veta och förstå situationen.

Med denna rapportering som grund börjar arbetet med att försöka lokalisera den eller de nödställda eller isolerade. Beroende av vil-ken slags situation den nödställde be� nner sig i kommer det ta olika lång tid att säkert komma på plats för det fortsatta räddnings-arbetet.

Under denna period av passivitet, väntan för den, eller de, isolerade kan det vara aktuellt med ett visst slags understöd. Det kan vara

allt från att det släpps ned nödproviant till att säkra området med hjälp av beskjutning. Tar det hela riktigt lång tid kan det även � nnas behov av understöd till familjer eller nära och kära, för att hjälpa med att klara av att sköta och stödja dem i vardagen under en mycket svår tid.

Undsättningen är den konkreta räddnings-aktionen, där den/de isolerade blir räddad/e. Det kan vara allt från att de blir upphämtade med hjälp av ett annat fordon som kommer till platsen där punkteringen har skett, till att en stor samordnad räddningsinsats genom-förs med säkring och beskjutning och där en helikopter snabbt sätts ned för att identi� era och plocka upp de drabbade.

Det slutar inte här, utan nu följer en utar-betad handlingsplan som syftar till att över-levarna kan komma hem till familj, vänner och kära, och dessutom kanske fortsätta sin

insats med sin enhet. Det här arbetet handlar om att man tar sig an de drabbade vad avser sjukvård och hälsa, inte minst mentalt för att undvika utveckling av posttraumatisk stress. Dessutom sker en särskild intervju, en s.k. SERE-debrie� ng, där frågor ställs för att kun-na lära av situationen och undvika att andra hamnar i samma sits, eller lära sig vad man eventuellt kan vänta sig händer i en motsva-rande kommande situation!

Målet är att få återse sina anhöriga och kolle-gor och veta att det � nns hjälp och stöttning i olika skeden, för att sedan leva vidare/över-leva i en trygg och harmonisk vardag!

PERSONNEL RECOVERY, PRPersonnel Recovery är summan av de militära, diplomatiska och civila åtgärder

Försvarsmakten vidtar för att säkerställa att svensk personal undsätts och återförs i händelse av en nödsituation

TEXT: JOHANNA SUNDBERG SJÖBERG BILD: FÖRSVARSMAKTEN


”EN GÅNG LIVHUSAR ALLTID LIVHUSAR”

GSS/T En möjlighet för dig som inte vill släppa taget.

40 LIVHUSAREN 2012

TEXT: THERÉSE JANDERBERG FOTO: PER INGEMARSON


LIVHUSAREN 2012 41

Det kommer inte som en överraskning att Försvarsmakten och regementet under de senaste åren genomgått stora förändringar. Regementet har sedan sommaren 2007 haft stående förband med anställda soldater. Se-dan den sista värnpliktskullen 2009/2010 har antal anställda soldater vid regementet ökat i större omfattning till idag ca 250 medarbe-tare. Den kategori medarbetare som till var-dags tjänstgör vid regementet som anställda soldater benämns GSS/K, Gruppbefäl, Soldat eller Sjöman kontinuerligt tjänstgörande. Denna kategori medarbetare anställs med ett kontrakt om 6 år som kan förlängs upp till 12 år.

Samtidigt som vi rekryterar kontinuerligt anställda medarbetare till regementet på-går arbetet även med att rekrytera och an-ställa GSS/T, Gruppbefäl Soldat eller Sjöman/ tidvis tjänstgörande. Detta är ett av de vik-tigaste arbetena vi gör för att på bästa sätt förvalta de utbildningar som genomfördes under värnpliktstiden. Det gäller att anställa så många som möjligt i syfte att bädda för de förband som skall byggas upp med GSS/T.

Detta nya system är något som den 31 Luft-burna bataljonen samt den 32 Underrättelse bataljonen under 2012 jobbat allt mer med, i syfte att fylla upp våra krigsförband. Det krävs även mycket kraft och engagemang

från enskilda, plutonchefer, ställföreträdande plutonchefer, skvadronsledningar samt ba-taljonsstaber.

För att våra krigsförband skall vara uppfyllda och insatsberedda krävs att båda dessa kate-gorier soldater är rekryterade – tränade och insatsberedda.

Ni som läsare undrar säkert vad innebär ”Tidvistjänstgörande”? Den som är anställd vid någon av bataljonerna som GSS/T inne-bär detta att du tjänstgör vid regementet ca 4 veckor per år. Inom ramen för dessa veckor genomförs repetition-befattning-pluton-skvadron-bataljonsövningar, vilket benämns KFÖ (Krigsförbandsövning), vilket ni äldre läsare kanske känner igen. Dessa KFÖ: er ge-nomförs på motsvarande sätt som de som vi genomförde med våra krigsförband under den allmänna värnpliktens tid. KFÖ är hu-vudsakligen instrumentet för att öva förban-den utifrån de krav som framgår av krigsför-bandsspeci� kation. En krigsförbandsövning kan dessutom användas för att höja krigs-dugligheten.

I skrivande stund har den 31 Luftburna ba-taljonen genomfört sin första KFÖ med ca 50 soldater. Där den 313 Luftburna skvadronen genomförde tester och repetitionsutbild-ning med en avslutande jägarövning, vilket

för några var ett välbehövligt uppvaknande.När jag även skriver denna artikel skall vi vid den 32 Underrättelse bataljonen genomföra en större övning i bataljonsram. Inom ramen för denna övning får vi första gången öva våra båda kategorier GSS/T och GSS/K för-måga till inhämtning och bearbetning, där hela kedjan får övas från enskild o-plats till att informationen bearbetas vid bataljons-staben.

Att vara GSS/T är ett bra sätt för dig som vill fortsätta jobba vid någon av bataljonerna el-ler för dig som återigen vill vara en del av den 31 Luftburna bataljonen eller den 32 Under-rättelsebataljonen. Oavsett vilken kategori du tillhör så bidrar du till att bygga upp våra krigsförband vid Livregementets husarer.


42 LIVHUSAREN 2012


LIVHUSAREN 2012 43

Målet är nu att överleva, vi har minimalt med re-surser. Tiden, klimatet och miljön arbetar emot oss. Stora vita hajar cirkulerar runt vår gummi�otte, jag söker i minnet efter kunskap om vilket hot hajar ut-gör vid en överlevnadssituation. Omedelbart inser jag att den kunskapen inte prioriteras under utbild-ningen till överlevnadsinstruktör i Sverige, istället kommer minnesfragment från �lmen “Hajen” upp på näthinnan.

Knappt ett dygn senare börjar tröttheten, tristes-sen och den ständiga stressen av den kontinuerligt läckande �otten att ta överhanden. Långt borta i horisonten ser vi en helikopter komma mot oss, men det är inte förrens vi hör dånet och känner det kraftiga vindraget från rotorbladen som vi inser att vi kommer bli undsatta.

All energi går till att säkra selen och bekräfta att vinschningen sker på ett säkert sätt, i periferin upp-fattar jag rop från mina kollegor. Väl säkert i heli-koptern inser jag att hajarna simmat förbi mig på en halvmeters avstånd. Tur är alltid bra att ha med sig.

Jag är en del av en patrull på fyra personer med tre olika nationaliteter. Inget sammansvetsar en patrull som när man inser att samarbete är enda nyckeln till överlevnad.

Jag stod initialt inför ett vägval. Göra det som för-väntas av mig: Vara en del av patrullen och svara på de förväntningar som tycks ställas på kvinnor inom australiensiska försvaret. Alternativt den job-

biga vägen, välja att agera så som förväntas av en svensk o�cer. Valet var givetvis enkelt.

I Australien anpassas de fysiska kraven som ställs på individer inom försvaret på ålder och kön, inte befattning. En gängse uppfattning är att vi ald-rig blir bättre än de krav som ställs på oss, men jag vill hävda att en gedigen utbildning som syftar till att bygga upp starka och handlingskraftiga indivi-der resulterar i att vi ställer tillräckligt höga krav på oss själva för att nå upp och förbi det som förväntas av oss.

Mina prestationer i Australien resulterade i kom-mentarer som “We could use some of your DNA in our girls.. and some of the boys as well.” Detta tror jag är ett direkt resultat av att man som kvinna i svenska försvaret inte begränsas av sitt kön, det är snarare fysiska förutsättningar och ambitionsnivå som sätter gränsen.

Min uppfattning är att vår svenska överlevnads-utbildning står sig väl internationellt och är app-licerbar i många situationer. Speci�k miljöträning och erfarenhet är dock en grundförutsättning för att med självförtroende och kraft kunna lita på sin överlevnadsförmåga.

Därför vill jag avslutningsvis visa min tacksamhet till kursen i regi av Combat Survival Training School eftersom den bidrar till att ytterligare bredda min personliga och Överlevnadsskolans kunskapsbas.

PÅ UPPDRAG I AUSTRALIENDet salta vattnet stänker upp i ansiktet, det är 35 grader varmt i luften och solen skiner. Det låter kanske som en solsemester, i själva ver-

ket har min patrull precis kraschlandat i havet.

TEXT: LIVHUSAR LIRIDONA FOTO: U.S. AIRFORCE


44 LIVHUSAREN 2012


LIVHUSAREN 2012 45

FRÅN JÄGARBATALJONER TILL INSATSBAS KARLSBORG

När man ser tillbaka på K 3 senaste 20 år, kan man bara konstatera hur rätt Henry Peyron hade. Livregementets Husarer är inte vad det var för 20 år sedan. Mycket har förändrats men en hel del är sig också likt. Som enda kvarva-rande Kavalleriregemente kan jag med stolt-het konstatera att Livhusarer även de senaste 20 åren arbetat framsynt och anpassat våra förband till det som är efterfrågat. Alltså alltid på väg framåt, med vår stolta historia i färskt minne, lever vi devisen - ”Pergite!”.

Mycket har förändrats men mycket är sig också likt – ja det kan man fundera över. Är det mycket som är sig likt? Ja det beror ju på vad man utgår ifrån i sin betraktelse. De förändringar vi sett under de senaste 20 åren är ju av synnerligen stor omfattning. För att beskriva hur de senaste 20 årens utveckling på regementet måste man se till den förändring som skett i Försvarsmak-ten från den tiden då vi utbildade Jägarbatal-joner, Fördelningsunderrättelsekompanier och Militärpolisskvadroner.

Den synnerligen stora nedläggning av krigs-förband som genomförts i modern tid är det få som upplevt tidigare. De över 30 brigader och 150 fristående bataljoner vi räknade till 1977 blev i rask takt 21 brigader och 200 fristående bataljoner tio år senare för att 1997 vara nere i 13 brigader 120 fristående bataljoner. Vid millennieskiftet hade vi fortfarande ansvar för bland annat sex jägarbataljoner och två fall-

skärmjägarbataljoner och huvuddelen av tre divisionsunderrättelsebataljoner. I och med Försvarsbeslutet 2004 förändrades armén i grunden - brigadstrukturen i armén radera-des, alla jägarbataljoner utom två lades ner, fallskärmsjägarbataljonerna reducerades med hälften och divisionsunderrättelseförmågan reducerades med 30 %. De MP-skvadroner, som vi bland annat utbildat några år, samlades i nya Säkerhetsbataljoner och den Luftburna bataljonen lämnade försöksstadiet och blev en del av krigsorganisationen.

Reduceringen av krigsförbandens numerär skulle till del kompenseras med högre materiell kvalité och inte minst rörlighet. Vi hade ju redan 1991 sett att förband med låg materiell kvalité, begränsat skydd i öppen terräng i kombination med låg rörlighet �ck förödande förluster mot en modern motståndare.

Hur såg denna resa ut på regementet? 1993 hade K 3 varit på sin nya garnisonsort Karlsborg i nära nog10 år, muren hade fallit och kraven på våra förband började förändras.

Jägarna blev luftburnaJägarbataljonerna hade inspirerats av viet-namesernas ihärdiga kamp mot en stormakt, där de med okonventionella metoder nådde framgångar som ingen trodde var möjliga. Att Sverige behövde förband, som kunde verka över ytan i ett ockuperat land, blev självklart i

den tidens militärpolitiska situation i Europa. Med en förändrad omvärld och med obe�ntligt invasionshot av traditionellt slag förändrades Jägarbataljonernas uppgifter snabbt.

Jägarbataljonerna utvecklades mot större rör-lighet och högre eldkraft och �ck samtidigt an-dra uppgifter att lösa i takt med att krigsplan-läggningen justerades. Den ökade eldkraften och kraven på rörlighet ledde till att �er fordon krävdes. Mer tid lades på strid och mindre på underrättelsetjänst för annat än egna behov. Disponibel värnpliktstid krävde prioriteringar. Utvecklingen av det som skulle komma att bli en Luftburen bataljon gick över en motorise-ring av Jägarbataljonerna till att mer och mer utnyttja helikoptrar och �ygplan för rörelse. En ny typ av förband uppstod, ett förband som var snabbt, lätt och rörligt, som kunde verka var som helst, hemma och utomlands. Vi hade slut-ligen skapat ett förband med förmåga att över-raska vår motståndare taktiskt och operativt. En förmåga vår motståndare haft i många år.

Nyttan av lättrörliga förband såg vi interna-tionellt där snabba insatser med lätta förband skapade förutsättningar för kommande enhe-ter genom att snabbt vara på plats. Snabba lätt-ta förband som alla kännetecknades av en sak – kravet på rörlighet. Detta krav krävde tillgång till helikoptrar och �yg. Ett fruktbart samarbete med Helikopter�ottiljen i Linköping inleddes.

”Vi kavallerister lystra aldrig till eld upphör när det gäller truppsla-gets framtid och utveckling och ingen troppsignal har någonsin

kunnat hejda de snabba truppernas frammarsch”Henry Peyron, Sekundchef för Livregementets Husarer 1935-37, Generalmajor och Kavalleriinspektör 1940-43

TEXT: ANDERS LÖFBERG FOTO: LARS SJÖGREN, ERIK BERGLUND, FÖRSVARSMAKTEN


46 LIVHUSAREN 2012

Känslan av att regementet hade slutit cirkeln fanns där då jag, sittande i högkvarteret, kunde se att vi nu återigen var först på plats, hade hög mobilitet och hög eldkraft. Vi var på sätt och vis tillbaka där Livhusarerna var på slagfälten under 1600- och 1700-talet - först på plats och ständigt skapande oreda hos motståndaren genom vår höga rörlighet och överraskande uppträdande. Det sistnämnda var ju lite av ett adelsmärke även under jägarbataljonstiden.Den Luftburna bataljonen har idag förmågor som är unika i Försvarsmakten och som genom detta skapar just den �exibilitet som militära operationer kräver. Alla förband bör inte ha samma förmågor lika lite som alla tangenter på ett piano bör låta lika – det blir lätt entonigt. Den Luftburna bataljonen är idag det enda lätta manöverbataljonen i armén och ger möjlighet till snabba insatser utan omfattande transport- och logistikförberedelser. Just denna förmåga har gjort att bataljonen varit en del i den nord-iska stridsgruppen vid �era tillfällen och också utgjort den nationella reserven, strategisk re-serv, för att snabbt kunna förstärka pågående internationella insatser eller lösa nationella uppgifter. Bataljonen är gjord för denna typ av uppgifter – att snabbt vara först på plats, und-sätta andra förband eller lösa uppkomna behov av förstärkning.

Bataljonen har under det gångna året utgjort stommen för K 3 ansvar för Afghanistan insat-sen, FS 22, och där visat att regementets devis de�nitivt lever vidare. Den Luftburna bataljo-nen vill man inte ha som motståndare.

Från Spaningsskvadron till Underrättelse-bataljon med ISTAR och ISR förmågaMed de lätta beridna husarförbanden som historisk koppling kan det synas naturligt att vi gick över 1960 och -70 talets Spaningsskva-droner, underrättelsetjänst på djupet genom Jägarbataljonerna och sedan i början av 1990-talet till uppsättandet av Fördelningsunder-rättelsekompanier. Jag har alltid slagits av den för hela Armén så självklara naturlagen att en K 3 o�cer kan sin underrättelsetjänst, men vår bakgrund förpliktigar.

Fördelningsunderrättelsekompanier blev bra men var en för liten enhet för att kunna svara mot de behov som fanns inom en fördelning. Utvecklingen av fördelningsunderrättelse-kompanierna var ett steg i arbetet att skapa ett bra beslutsunderlag för chefer. Detta var i sig inget nytt på regementet. Under många år hade Arméns underrättelseskola, UndS, verkat för ett underrättelseförband där man samlade olika inhämtningsförmågor, ställda under en och samma chef. UndS kurser hade ett mycket gott renommé och var ett högklassigt innehåll baserad på en hjärtlig kavalleristisk utbild-ningsmetod också synnerligen trevliga.

Allt snabbare rörelser på stridsfältet, mas-keringsmetoder och ökande bekämpnings-avstånd ställde allt högre krav på underrät-telsetjänsten. Teknikutvecklingen skapade

möjligheter med andra sensorer än bara ner-grävda jägarsoldater med kikare, även om krig runt i världen visade på kravet att med human-baserade sensorer kunna bekräfta det de tek-niska sensorerna visade.

De krav som ställdes på tidskritiskt besluts-underlag innebar att inhämtningsförmågor måste samordnas och bearbetningen koordi-neras. Denna utveckling lade grunden för den moderna Underrättelsebataljonen. Bataljonen innehåller idag, förutom truppspaning i olika former, de senaste tekniska sensorerna, bear-betningsförmåga och det senaste inhämtande-verktyget – obemannad luftfarkost – UAV. Vår förmåga, men också arméns förståelse för vik-ten av en kvali�cerad underrättelsetjänst, blev under insatserna på Balkan allt tydligare. Det internationella samarbetet vi hade inom ramen för ISR task force under insatsen i Kosovo ut-vecklade vår förmåga. Många var de som under KFOR tiden började förstå vikten av en meto-disk inhämtning i kombination med en vilja hos chefer att agera på presenterat underlag. Det multinationella arbetet inom ISR task force visade att vi var på rätt väg och den struktur som Underrättelsebataljonen hade var rätt.

Nästa utmaning kom i och med Afghanista-ninsatsen. Den svenska styrkan växte i om-fattning i takt med att hotbilden förändrades. Skyddet förstärktes successivt genom tyngre fordon men också genom en utvecklad under-rättelsefunktion. De tidigare ”löshästarna” på sensorsidan har sedan ett par år samordnats i ISR-kompaniet inom det som kallades PRT, idag benämnd Task Force Northern Lights. Uppgif-ten att sätta upp och bemanna bland annat ISR-kompaniets ledning och bearbetningsfunk-tion gavs till K 3 och Underrättelsebataljonen. Vi kunde nu fortsätta att utveckla den grund vi lagt i Kosovo och nu samordna även sensorer som vi normalt inte har på regementet. E�ek-ten av denna samlade ledning är påtaglig och också erkänd inom ISAF.

Till del parallellt med de internationella insat-serna har vi haft ansvar för underrättelsefunk-

tionen inom den nordiska stridsgruppen, NBG. Detta arbete har varit utvecklande och till och från kryddats av multinationalitetens friktioner. Många områden lämpar sig väl för omfattande internationellt samarbete på låg nivå, min upp-fattning är att underrättelsetjänsten inte gör det. Underrättelsebataljonen är idag det naturliga valet av förband för att skapa en fungerande underrättelsefunktion vid insatser nationellt och internationellt.

Ögon i skynArméns underrättelseskola, UndS, bedrev en omfattande utvecklingsverksamhet fram till nedläggningen 1998, då UndS inkorporerades i Försvarsmaktens Underrättelse- och säkerhets-centrum i Uppsala. Skolan tog fram ett UAV-sys-tem som dock lades ner när chefen för Armén beslutade att köpa en UAV från Frankrike, i Sve-rige kallad Ugglan. Med Ugglan som provbänk påbörjades ett mångårigt arbete att i olika om-gångar ta fram underlag för att anska�a en tak-tisk obemannad �ygande spaningsplattform.

Utvecklingen inom UAV-området har varit snabb och vi kan idag glädjas åt att idag har två operativa UAV-system, vilka idag stödjer våra soldater och chefer i Afghanistan. Den större av våra UAV, TUAV 03 Örnen, har på rekordtid gått från beslut och anska�ning till internationell in-sats i Afghanistan. Vår mindre UAV, SUAV 02, är sedan �era år operativ i Afghanistan. Våra UAV:er kompletterar varandra och förutom i direkt inhämtning mot chefens underrättelsebehov och därmed den operativa e�ekten som fusio-nen av olika sensorer ger till understödd chef har vi visat på nyttan av UAV:er i det direkta understödet till våra enheter på marken. Möj-ligheten för en skvadronchef att ”se på andra sidan kullen” eller få information om lämpliga framryckningsstråk är ett fantastiskt stöd och höjer tempot i striden. UAV är idag en del av Underrättelsebataljonen sensorgarderob och har nu internationellt bevisad förmåga att fu-sionera olika sensorer och dess information till beslutsunderlag. Vi går nu vidare och utbildar även de mekaniserade bataljonerna i hante-


LIVHUSAREN 2012 47

ringen av stridstekniska, bataljons, UAV:er. Vi är nu i praktiken svenska Försvarsmaktens UAV centrum. Vi har kommit långt sedan vi hade en major med kamera i skärm bakom en terräng-bil, men det var där det började.

Militärpoliser mot SpetnazI början på 1990-talet �ck vi tillbaka militärpo-lisutbildning till regementet. Tidigare under 60- och 70-talet hade K 3 ansvarat för utbildning av militärpoliser. Nu återkom detta uppdrag men det var en annan inriktning på förbandet. Un-der kalla-kriget-perioden förelåg en hotbild från det sovjetiska specialförband – Spetnaz. Det fanns ett tydligt uppfattat hot mot såväl ledande politiker, höga o�cerare och våra stridspiloter. K1 i Stockholm hade börjat ut-veckla förbandstypen men behovet av förband översteg produktionsmöjligheterna i Mälarda-len. Att det sedan var en tydlig fördel att ha ut-bildningen på ett förband med jägarerfarenhet visade sig tydligt. MP-skvadroner var ett så kall-lat anti sabotageförband som skulle verka i ett skede i övergången mellan fred, kris och krig. Denna gråzon ställde särskilda krav på taktik och stridsteknik och militärpolis befogenheter utgjorde en väsentlig grund. MP-skvadronerna �yttade tillbaka till K1 1997 och är idag en del i Säkerhetsbataljonen som Livgardet sätter upp.

Från tallbarrste till internationellt erkänd Överlevnadsskola. I början av 80-talet startade Överlevnadsskolan sin verksamhet på K 3 och då under Fallskärms-jägarskolans vingar. Målet var att lära inneslut-na förband och soldater som kommit från sina enheter att överleva med små medel i skog och mark så att de kunde klara sig tillbaka till egna linjer. Under 1990- och 2000-talet har utveck-lingen inom detta område medfört att Försvars-maktens Överlevnadsskolan, FÖS, i dag är ett internationellt erkänt kompetenscentrum när det gäller personlig överlevnad samt sök- och räddningsoperationer i olika klimat och miljöer. Behovet av överlevnadskunskap baserat på na-tionella förutsättningar var tydligt under det kalla kriget men i takt med att de internationel-

la uppdragen ökat har det blivit lika intressant med god kunskap inom områden som tropiska sjukdomar som överlevnad i ökenmiljö. FÖS utbildningar håller hög kvalité och skolans kur-ser är eftertraktade även internationellt. Skolan stödjer kontinuerligt utbildning och träning av de förband och individer som vi sänder ut i internationell tjänst samt bemannar personnel recovery (PR), befattningar i internationella sta-ber. En fungerande PR-funktion är en självklar-het för chefer i skarpa insatser. Det är i mångt och mycket en förtroendefråga mellan chefen och soldaterna längst ut. Mottot är därför na-turligt - ”Alla skall med hem”.

Jägarsjukvård med hög kvalitetMed gedigna kunskaper från sjukvårstjäns-ten vid Jägarbataljonerna i bagaget har K 3 sjukvårdsskola under 90-talet och 2000-talet utvecklat materiel och utbildat personal som i hög grad bidragit till att våra soldater kunnat förlita sig på att de kommer att tas om hand med högsta kvalitét, även om de be�nner sig i en stridsituation i främmande land. Detta för-troende skapar de förutsättningar som krävs för att våra soldater skall kunna göra en pro-fessionell insats och den materiel och metoder som utvecklats vid K 3 har kommit alla andra förband till godo.

K 3 sjukvårdsskola har i samarbete med special förbanden utvecklat en unik sjukvårdsförmåga som idag utgör en kvali�cerad sjukvårdsresurs för våra enheter i Afghanistan. Sjukvårdstjäns-ten längst fram, närmast soldaten, har varit viktig för oss i många år. Att den utbildning vi bedriver är av högsta kvalité har vi fått kvitto på under det gångna året nere i Afghanistan när en av mina soldater blev svårt skadad i båda benen av en vägladdning så kallade IED. Den tyske läkaren på fältsjukhuset i Mazar E Sharif sa när soldaten kom in att det är bara svenskar som överlever så svåra skador och det beror på den sjukvårdskunskap ni har långt fram hos soldaterna. Ett bättre kvitto är svårt att få. K 3 är genom sjukvårdsskolan en etablerad aktör som har rönt stor uppskattning.

Insatsbas Karlsborg Begreppet myntades för några år sedan och är i allra högsta grad fortfarande gångbart. De förband och förmågor vi har är i allra högsta grad efterfrågade och vi har fantastiska förut-sättningar för vår verksamhet. De infrastruk-turella förutsättningarna som skapats genom ett långsiktigt arbete lägger grunden för den utbildning och träning vi är så beroende av. Genom vår egen �ygplats skapas möjligheter för högre chef att sätta in våra förband där be-hoven �nns - nationellt eller internationellt. Vi lever upp till de krav som ställs och fortsätter leverera unika förband och kompetenser. Re-gementets personal har under de senaste åren gjort en imponerande insats internationellt. För någon vecka sedan �ck jag si�ror på det vi känt länge – Livregementets husarer är det mest internationellt insatta reguljära förbandet i Försvarsmakten.

Jag kan, som så många gånger förut, återigen notera att vårt regemente är en fascinerande arbetsplats på många sätt. Ständig förändring och utveckling, hög kvalité i det som levereras och en mycket diversi�erad verksamhetspalett som har ett militärt sammanhang i regementet och i Karlsborg.

Med den kompott av förband, kunskaper och färdigheter som jag beskrivit ovan är det natur-ligt att Livregementets husarer idag är en del i alla typer av operationer som Försvarsmakten genomför. Det gör vi med en anda och traditio-ner som går 350 år tillbaka i tiden. De förmågor som då var aktuella; snabbhet, överraskning, handlingskraft och initiativförmåga gäller fort-farande. Tillsammans med våra grannar, special förbandet SOG, har vi en garnison som är unik - Insatsbas Karlsborg.

ISR task force: Intelligence, surveillance and reconnaissance. En för uppgiften skräddarsydd underrättelseenhet för koordinering av sensorut-nyttjandet och bearbetning.



Bäste Livhusar!Sedan drygt två år har jag tjänstgjort i befattningen som försvarsattaché statio-nerad i Islamabad med sidoackreditering i Kabul. Det återstår för mig knappt två år i en otroligt spännande kulturell, säkerhetspolitisk och dynamisk omgivning, där man pendlar mellan hopp och förtvivlan och ond bråd död så gott som dagligen.

Igår inträ�ade Ashura Muharram - den största högtiden för shiamuslimer. En procession har gått genom staden, i vilken man för egen hand gisslat sina huvuden blodiga. Såhär frampå

kvällen här i Kabul kan jag genom mitt öppna fönster höra rogivande sång från en nära belägen moské.

Förra året då jag besökte Kabul i samband med Muharram och var på väg från bilen över gården in på hotellet, genomfördes en fruktansvärd självmordsattack mot Muharram-processionen på en gata strax intill. I ett ögonblick utsuddades ca 50 människors liv och drygt 150 skadades.

Efterhand steg antalet döda mot närmare hundratalet, om jag minns rätt. Det fanns uppgifter om att man lyckats förhindra tre-fyra andra planerade samtidiga

attacker i städer ute i landet. Shia-mullorna insåg att detta var ett försök från talibankrigare med annan kulturell bakgrund att dra igång en för afghaner främmande rivalitet och skyndade att förmedla återhållsamhet samt att försäkra Sunni-mullorna att man inte avsåg att hämnas. Det hela kunde därmed sjunka undan utan att eskalera till ändlösa hämndaktioner.

I år har betydande åtgärder vidtagits för att förhindra en upprepning och det hela verkar ha förlöpt utan större konsekvenser, även om en konfrontation med sekteristiska förtecken på ett av

Kabuls universitet ledde till att en ung student dödades.

Det islamistiska proxikriget mellan Saudi och Iran skördar ideligen oskyldiga liv, huvudsakligen shia, i synnerhet i Pakistan.

Sekteristisk terror liksom den mesta laglösheten i landet förefaller befriad från o�ciellt motstånd och ordningsmakten gör sällan några allvarliga försök att ta reda på vilka som genomfört morden eller attentaten, än mindre att föra dem till doms. Det uppfattas som lönlöst då man sällan lyckas

REFLEKTIONER FRÅN ETT KONFLIKTOMRÅDE

av Livhusaren öv Anders Waldén



producera bindande bevis och alltför farligt att utmana de tongivande religiösa krafterna.

Många här i Kabul diskuterar f n hur det skall gå när huvuddelen av den utländska truppen lämnar landet? Pessimisterna är övervägande och det är ju enkelt att bara se till problemen, i synnerhet med de sista 30-40 årens historik.

I Kapisa, en provins strax öster om Kabul, lämnade för en tid sedan den franska kontingenten över ansvaret till ANSF, (Afghan National Security Forces), på ett vad som uppges av sakkunniga väl strukturerat sätt och skickade för några veckor sedan hem truppen i god ordning. I en pampig, televiserad ceremoni förklarades att man löst uppgiften. En talesman för talibanerna kommenterade det hela i positiva ordalag och menade att �era länder borde göra som fransmännen.

Läget i Kapisa är ännu så länge lugnt, men det �nns uppgifter som gör gällande att talibaner, i större mängd �yttat in och använder området som en skyddad hub för ledning och logistik som kan vara ämnat för attacker bl a mot huvudstaden. I den ”norska” provinsen Faryab, väster om de ”svenska” genomfördes en med militärt mått mätt en exemplarisk urdragning i månadsskiftet september-oktober.

Man lämnade över en �n camp, en hel del materiel och förnödenheter till den afghanska brigad som stationerats i provinshuvudstaden Maymane. Blott en vecka senare valde dock talibanerna visa musklerna och inledde en rad stridigheter i området.

En e�ekt av att den främmande truppen lämnar områden är naturligtvis att det blir färre konfrontationer och färre mål att rikta sig mot och en del av talibanernas motivation att strida avtar. Emellertid, så länge polischefer och andra ledande personer tillsatta av centralregeringen ägnar sig åt vad

som uppfattas som maktmissbruk mot lokalbefolkningen, fortsätter troligen kampen.

Samtidigt kan man konstatera att det råder viss krigströtthet bland befolkningen som ofta, oskyldigt drabbas av attacker och som förlorar sina söner i sold hos armén, polisen och i talibanrörelsen.

Även om propagandan talar om seger mot de otrogna, har trots allt talibanerna lidit svåra förluster. De �esta bedömare

Marknad

tror inte att de har kapacitet att inta större befolkningscentra på det sätt som man lyckades under 1990-talet. Var och en inser lätt att det är svårt att inta områden som försvaras av arméförband genom IED- och bombattentat och eldöverfall med raketer och granater.

Mycken energi har lagts ner av USA, det internationella samfundet, president Karzai med sitt fredsråd, samt på olika håll i Pakistan för att komma framåt i freds-och återföreningsprocessen och att upprätta en fruktbar dialog med

företrädare för talibanrörelsen. Hittills har resultaten lyst med sin frånvaro.

Emellertid skedde något i mitten av november som kan bedömas som en injektion och ny dynamik i processen, då företrädare för pakistanska UD under en överläggning med ordföranden för det afghanska fredsrådet kom överens om några bilaterala förtroendeskapande åtgärder och där Pakistan beslutade att frige i landet tillfångatagna talibanledare.

E�ekten av detta skall inte överdrivas, men bedöms ändå som ett framsteg att bygga vidare på.

Det är värt att nämnas att det senaste halvåret, har jag och många andra sett en rad tecken som tyder på att afghanerna till skillnad mot tidigare, på allvar insett att en ny tid stundar med minskad främmande militär närvaro och att ansvaret för verksamheten och utvecklingen är deras eget.

Även om landet idag inte klarar sig utan fortsatt utländskt

bistånd, har de miljarder dollar som spenderats de senaste 5-7 åren på olika utvecklingsprojekt trots allt inneburit en rad för landet viktiga förändringar till det bättre inför framtiden.

Utbyggd infrastruktur, vägar och skolor, sjukvårdsanläggningar, etablerade institutioner och strukturer modern informations-teknik och en relativt utvecklad media mm.

Inte minst viktigt är grundläggande och skol- och

yrkesutbildning av en stor mängd människor som förmedlats på kort tid. Skolutbildning har också givits till en rad vuxna, t ex armén och polisen som kan räknas till totalt närmare ½ miljon från det att man började programmet.

I Afghanistan stundar val till president och parlament 2014. Däri ligger naturligtvis en rad svårigheter, då valrörelsen riskerar att bedrivas i ett land som fortfarande delvis be�nner sig i ett inbördeskrig.

Hur skapa förutsättningar för befolkningen att rösta i söder



och öster, dvs i de områden där talibanerna är starkast?

Den allmänna insikten bland afghanska makthavare, medel-klass och några tongivande talibanföreträdare, förefaller vara en strävan att förse landet med en president och regering som inte bara duger på hemmafronten utan också kan accepteras av grannländer och framförallt av USA och västerlandet, inte minst för att det avgörande utländska ekonomiska stödet skall fortsätta också efter 2014.

Flera signaler från Taliban-ledningen tyder på att man efterhand modererat sina förhållningssätt i enlighet med vad vanligt folk vill ha, t ex skolutbildning och yrkesförberedande utbildning också för �ickor, t o m yrkesutövande kvinnor.

Detta är något som man numera insett är viktigt för att landet skall kunna fungera och utvecklas på egen hand. Man argumenterar i kommunikéer mot bombattacker som leder till att oskyldiga civila kommer till skada. Det uppges att man är beredd att ta avstånd från al Qaida och verkar inse att Afghanistan i ett kortsiktigt perspektiv inte kan omformas till en sharijastat.

I avsaknad av etablerade partistrukturer med en stabil kader av sympatisörer, �nns många varianter på hur de avgörande stegen i den informella process som leder till o�ciell presidentkandidatur kommer att gå till. Det gäller bl a att inte blotta sig för tidigt, samt att säkerställa tillräcklig uppbackning av personer med tillräcklig tyngd. Bedömningen är att det mesta kommer att förefalla oklart långt

in i det sista.

Eftersom parlamentet har givits en för västliga mått begränsad roll, fördelas den egentliga makten genom presidentens utnämningar till vice presidenter ministerposter, provinsguvernörs-, generals- och polischefsbefattningar, m�. Detta sker i stor utsträckning bak lyckta dörrar genom en rad överenskommelser med och mellan dem som anses åtnjuta den största makten och in�ytandet i olika läger.

Detta är naturligtvis en komplicerad process där det gäller att förstå lojaliteterna och underliggande bindningar. Vilka e�ekter uppstår när en viss person placeras i viss befattning? Hur neutralisera oönskade kon�iktungar?

Hur skapa fungerande

kombinationer och pant för att kompensera de som inte valts i första rummet? Allt detta i syfte att balansera makten till fördel för de målsättningar som eftersträvas. I Afghanistan, liksom i de �esta länder, är lösningen inte med nödvändighet alltid till landets bästa.

Sedan Pakistans tillkomst, efter delningen från Indien 1947, har den första demokratiskt valda civila pakistanska regeringen i landets historia suttit kvar hela mandatperioden i och med februari månads utgång år 2013.

Pakistan slits sedan en tid med inrikespolitiska och interna maktkamper. Dessa begränsar bl a möjligheterna till genomgripande beslut för att komma tillrätta med svåra problem avseende energiförsörjning, ekonomi,

Manar till eftertanke



föråldrad eller bristande infrastruktur, stigande arbets-löshet och fattigdom, minskande utbildning av en mycket ung befolkning där nu närmare 60 % saknar läs- och skrivkunnighet, samt inte minst det bristande säkerhetsläget, med bl a kopplingar till kon�ikten i Afghanistan.

Den tidigare totalt dominerande militära inblandningen i politiken, har under senare år modererats en del till förmån för civilt ledarskap.

De frostiga pakistanska relationerna med arv�enden Indien töar för närvarande, bl a tack vare en önskan om ökat handelsutbyte. De pakistanska militära ledarna och politiker försöker med reviderad, modererad inställning att hitta en fungerande samtalston och relation med Afghanistan.

Det är också positivt att Pakistan och USA börjat hitta tillbaka till en mera realistisk ambition bilateralt, som under två år av berg- och dalbana, tangerat en lågvattennivå på gränsen till ebb.

Även om misstroendet är inetsat på båda sidor, �nns en uppenbar vilja att hålla ihop relationen.

Under våren 2013, förväntas nytt val till parlament och presidentpost i Pakistan. Det är dock inte många som bedömer att den nyvalda förmodade koalitionsregeringen kan driva igenom nödvändiga, genomgripande förändringar.

Samtidigt påpekas att det tar tid för det i relativ bemärkelse otränade politiska etablissemanget att lära sig regera och administrera. Förhoppningen ligger i en kontinuitet av civilt ledarskap där ansvarstagandet för landets bästa efterhand inträder.

I all till synes hopplöshet �nns dock en rad ljuspunkter att ta fasta på.

Jag besökte nyligen Syd Waziristan, den södra provinsen i vad som benämns Federal Administrative Tribal Area och som gränsar till Afghanistan i väster. Där kunde man konstatera att efter våldsamma och ödeläggande militära

operationer 2009-10, har livet i stor utsträckning återgått till ett mera normalt och fredligt läge.

Armén har under de gångna två åren genomfört en rad infrastrukturprojekt med stöd framförallt av amerikanska medel, vilket möjliggjort att de närmare 300 000 interna �yktingarna kunnat återvända till sina hemtrakter.

Nu vittnas om att jordbruket och boskapsskötseln har återupptagits och delvis utvecklats. Det �nns ett starkt intresse för utbildning och sysselsättning bland de unga, och man söker på olika sätt motverka att talibaner från Punjab och Afghanistan återetablerar sig i området.

De �esta människor man möter i Pakistan är oerhört artiga, vänliga och gästfria. Pashtuner eller Punjabi, Sindhier, Balucher eller de från norra området Gilgit-Baltistan är normalt öppna, intresserade och ivriga att interagera.

Många är uttalat positiva till

Sverige och Europa. Den vanliga kriminaliteten är oerhört låg i jämförelse med t ex städer i Sverige, vilket bidrar till viss trygghetskänsla.

Den absolut överväldigande delen av befolkningen i Pakistan är fredliga och vill inte ha taliban eller banditgäng som under pretexter av vantolkad islam begår de grövsta brott mot sina landsmän.

Det �nns en imponerande och hyggligt in�ytelserik intelligentsia och framgångsrika entreprenörer i Pakistan, vilka bedömningsvis kommer att bidra till att landet i framtiden kommer upp till ytan igen, några demokratiskt valda regeringar längre fram.

Hälsningar från en region där man inte givit upp hoppet om en bättre framtid, Pergite!

Anders WaldénLivhusar, överste och försvars-attaché i Islamabad och Kabul

Pergite!


52 LIVHUSAREN 2012

FAKTA 31. LUFTBURNA BATALJONEN

31. Luftburna bataljonen består av en bataljons-ledning med stab & fem skvadroner.

Bataljonen kan lösa uppgifter både nationellt och internationellt. Det som utmärker den luftburna bataljonen är dess rörlighet kombi-nerad med stor eldkraft. Rörligheten i terräng och olika miljöer skapas genom att all perso-nal och dess utrustning inklusive alla vapen-system med ammunition medförs buret. Ba-taljonens fordon är också anpassade så att de kan � yg transporteras, del av dessa kan även transporteras med helikopter. Detta ställer mycket höga krav på fysik och uthållighet för bataljonens personal.

Bataljonen består av två olika kategorier av soldater. De kontinuerligt tjänstgörande sol-daterna (GSS/K) som dagligdags � nns vid bataljonen, medans de tidvis tjänstgörande soldaterna (GSS/T) är knutna till bataljonen via ett avtal och kallas in vid behov samt för repetitionsutbildning efter ett planerat schema.

Stabs- & understödsskvadronens uppgift är stödja bataljonsstaben. Skvadronen består av en ledningspluton, en spaningspluton & en undsättningspluton.

Skytteskvadronernas (tre stycken) uppgift är främst väpnad strid. Skvadronerna består av tre stycken skytteplutoner, en granatkas-tarpluton & en stab- & trosspluton.

Trosskvadronens skapar bataljonens uthål-lighet. Skvadronen består av en pionjärplu-ton, en trosspluton & en sjukvårdspluton.

Bataljonen är delad mellan K 3 i Karlsborg & Livgardet i Kungsängen med ungefär hälften av bataljonen på respektive ort.


LIVHUSAREN 2012 53

FAKTA 32. UNDERRÄTTELSEBATALJONEN

32. Underrättelsebataljon består av en batal-jonsledning med stab, tre skvadroner

och ett kompani.

Det som utmärker 32. underrättelsebatal-jon är dess förmåga till att självständigt leda underrättelseoperationer samt kapaciteten med inhämtning i olika discipliner som kom-pletterar varandra. Bataljonens rörlighet i ter-räng och miljö skapas genom egna fordon eller genom att fällas med fallskärm.

Bataljonen består av två olika kategorier av soldater. Hälften av soldaterna är kontinuer-ligt tjänstgörande (GSS/K) medan den andra hälften är tidvis tjänstgörande soldaterna (GSS/T) som är knutna till bataljonen via ett avtal och kallas in vid behov eller för övning.

Lednings- & underhållsskvadronen uppgift är stödja bataljonen och bataljonsstaben.Skvadronen består av en ledningspluton, en underhållspluton, en inhämtningspluton och två TUAV plutoner samt en hoppmästar-grupp.

Underrättelseskvadronernas (två stycken) uppgift är främst spaning och övervakning. Skvadronerna består av tre stycken under-rättelseplutoner med SUAV, en prickskytte-grupp och en skvadronsledning med under-rättelsebearbetningskapacitet.

Fallskärmsjägarkompaniets uppgift är att spana samt utöva strid bakom �endens linjer. Kompaniet består av två fallskärmsjägarplu-toner, en prickskyttegrupp samt en kompa-niledning.

Bataljonsstaben Bataljonsstaben har god kapacitet till led-ning, underrättelsebearbetning och sam-verkan. Bataljonen kan verka i två riktningar med ISR/ISTAR TF förmåga.

(ISR/ISTAR task force: Intelligence, surveillance and reconnaissance. En för uppgiften skräddarsydd underrättelseenhet för koordinering av sensorutnytt-jandet och bearbetning)


Vår utvecklingskurva i skidteknik var av revolutionerande natur och karaktär, vilket inledningsvis utsatte befälet för många tillfäl-len att tappa såväl ansikte som tjänstemin. Som sig bör, så bet sig då vederbörande befäl i läp-pen och uppbringade en inre bild av Uralbergen. Befälet kun-de följaktligen med viss svårig-het utstöta torra, uppmuntrande ord genom hårt sammanbitna tänder till gagn för truppen. Utbildning som vi genomförde omfattade bland annat. skid-teknik, skidmarsch, isvaksbad, vinter-PEK, liggrop, tillfällig och fullständig bas samt grupps eld-

överfall. Perioden i Älvdalen av-slutades med Björnrännet 15km klassisk skidåkning, vilket är en nystartad tradition på 320. skva-dron. Tävlingen kostade en stav och en skida då all teknik som plutonen lärt sig och visat prov på under utbildningen, var med startskottet som bortblåst denna dag då tekniken �ck stå tillbaka för viljan och kraften.

Kung Bore visade sig från sin allra bästa sida och agerade helt i enlighet med vad övningsled-ningen har planerat. Tempera-turen sjönk från -5 i början av perioden till -37 under en strids-skjutning i slutet av perioden.

Snömängden varierade mellan 30-60cm beroende på vart på fältet man befann sig.

Jag avslutar med ett citat som får sammanfatta den vilja och attityd som alla uppvisade un-der vinterutbildningen. Ingemar Stenmark svarade ”dä ä bar å åk” på lugn och sävlig Tärnabydialekt när en journalist frågade honom om det är svårt att åka skidor.

Till alla soldater och befäl som deltog på vinterutbildningen i Älvdalen, kom ihåg: Dä ä bar å åk! Pergite!

”DÄ Ä BAR Å ÅK” Januari 2012, slut på ledighet och skinka. Nu var det dags att lära soldater och o�cerare från 320. skvadron förmågan att uppträda och överleva i subarktiskt klimat. Vi lämnade förväntansfulla ett grått, kargt och kulet Karlsborg för att genomföra en fyra veckor

lång vinterutbildning på Älvdalens skjutfält.

TEXT: KAJ ROSÖ FOTO: RONNIE HAMMAR


56 LIVHUSAREN 2012


LIVHUSAREN 2012 57

TEXT: DANIEL BOSTRÖM FOTO: RONNIE HAMMAR

Att hoppa fallskärm är ett transportsätt. Punkt. Fysiskt krävs det inte mer än vad skol-gymnastiken erbjöd i motstånd för att rulla ut från en ramp och landa utan att bli bragt om livet. Att vara fallskärmsjägare är däremot en livsstil som inte är förutsättningslös. Under värnpliktstiden togs endast någon procent av alla sökande ut för att utbildas till Fallskärms-jägare i Karlsborg vid dåvarande FJS. Utöver mycket hårda fysiska krav kontrollerades as-piranterna ständigt också utifrån psykisk och social lämplighet.

Viljan, förmågan och utbildningsbarheten prövades och utvärderades kontinuerligt hos individen. Dessa upplevelser under förtest, testperiod och senare grundutbildning kom att knytas ihop till en bas och gemensam näm -nare hos dessa soldater från hela Sverige. Från norr till söder och med olika erfarenheter och bakgrunder till en stark gemenskap och anda, som sträckte sig över utbildningskullarnas gränser och kom att kallas fallskärmsjägaran-dan. Grunden i detta broderskap kom av sko-lans valspråk VILJA – MOD – UTHÅLLIGET.

Samtidigt med värnpliktsutbildningen ex-isterade en grundkurs i fallskärmsjägartjänst, kurs 0231. Denna kurs var sökbar för Försvars-maktens o�cerare och syftade till att testa och rekrytera befäl från andra förband till Fall-skärmsjägarna. Lika viktigt mål med kursen var att utbilda och sprida den kunskap som fanns vid Fallskärmsjägarna om att verka, stri-da samt överleva i små enheter under svåra förhållanden till övriga förband i Sverige.

Kursen löpte jämte värnpliktsplutonerna och genomfördes med motsvarande tester, krav samt med samma kraftprov och utmaningar som för den vanlige fallskärmsjägarsoldaten.

Det fanns alltså en tydlig särprägel på bli-vande fallskärmsjägare och dåvarande Fall-skärmsjägarskolan. Soldaterna befann sig där för att de själva önskade det och för att de lyckats mobilisera en tillräckligt stor vilja för att klara antagning och utbildning. Trots det goda soldatmaterialet var fallskärmsjä-garförband dock inte till för att utdela det avgörande slaget mot �enden, istället var

huvuduppgiften att dolt inhämta den infor-mation som är helt avgörande för våra chefer att fatta rätt beslut om var, när och hur våra anfallförband skall sättas in. Denna uppgifts-ställning innebar ett uppträdande med högt risktagande i isolerade patruller långt bakom �endes linjer. Detta motiverade att större krav ställdes på en fallskärmsjägare gentemot an-dra jägarsoldater.

När Försvarsmakten nu gått från värnpliktiga soldater till anställda yrkessoldater försvinner inte denna särprägel, den snarare förstärks. Tjänsten och därmed uttagningarna kommer fortsätta att ställa samma höga krav som är nödvändiga för att fungera i en fallskärmsjä-garpatrull. Nytt är däremot nu att även sol-

daterna grundutbildas till fallskärmsjägare genom kurs 0231.

Kursen som föregås av en uttagningsvecka omfattar för närvarande nio veckor och ger en grundläggande färdighet i patrulltjänst, spaning och fallskärmstjänst. Som anställd fallskärmsjägare fortbildas man sedan över tiden i områden som vinter- och marin miljö, fallskärmstjänst samt överlevnad. Den an-ställde erhåller dessutom en befattning i pa-trullen, exempelvis patrullchef, sjukvårdare eller prickskytt. Som färdig fallskärmsjägare behärskar individen in�ltration från luft, vat-ten och mark.Uppgifterna löses med tyngd-punkt på patrullens förmåga att verka enskilt och isolerat under en längre tid. Den enskilde jägarens duglighet bygger på en av Försvars-maktens främsta soldatutbildningar, men han präglas framförallt av att vara utrustad med rätt karaktärsdrag. Det förväntas att alla fall-skärmsjägare är beredda att gå i täten och att ständigt vara föregångsmän - i som utanför tjänsten.

Så även om fallskärmshoppet är enkelt rent fysiskt ställs de höga kraven på jägaren för att fallskärmsjägarkompaniet även i fortsätt-ningen skall kunna leverera rätt underlag, i rätt tid, från otillgänglig och riskfylld terräng till högre chef. Överstelöjtnanten skall även i framtiden kunna svara avslappnat på frågan om vilka hans soldater är – ”No, they’re just among the best.”

Nästa kurs 0231 genomförs under 2013.

Varumärket JÄGARE är starkt i Sverige. Det beskriver en självstän-dig, duglig och vältränad, noga utvald och hårt testad soldat. Men

vad skiljer då en Fallskärmsjägare från övriga jägare i Sverige? Senast vid en internationell övning �ck chefen för 32. Underrättel-sebataljonen i Karlsborg en fråga om de svenska fallskärmsjägarna efter att de visat prov på sina färdigheter: ”Are they special forces?”.

Chefen 32. C-M Svensson svarade avslappnat: ”No, they’re just among the best”

”NO, THEY’RE JUST AMONG THE BEST”

Konkurrenskraftiga meriter för antagning till kurs 0231• Tjänstgjort som soldat eller befäl under minst 1 år.• 10 km löpning < 48 min• 20 km snabbmarsch < 140 min• FM FysS tilläggskrav D• God orienteringsförmåga, dager och mörker• Inga fobier, kroniska sjukdomar, allergier.Ovan är enbart riktvärden.

Vilja - Mod - Uthållighet. Fallskärmsjägarens valspråk”


58 LIVHUSAREN 2012

Ny Chef för Örebro VärmlandsgruppenÖrebro-Värmlandsgruppen �ck den 1 juli 2012 en ny chef när Överstelöjtnant Bengt Fransson tog över efter Anders Domhagen. Bengt kommer närmast från jobbet som stabschef på K 3 i Karlsborg. Han är ursprung-ligen från Kil i Värmland och började sin mili-tära bana där som hemvärnspojke.

20e förbandsövningÅrets övning var utan tvekan den bästa öv-ningen som bataljonen genomfört. Allting har fungerat bra och de saker som det tidiga-re år varit problem med fungerade i år utan anmärkning. Alla var mycket nöjda, saker och ting fungerade och det fanns ett lugn över området som tidigare inte skymtats i samband med stora övningar.

Målet med årets övning var att bataljonen efter övningen skulle vara bra förberedd att inför kommande års förbands KFÖ då 20:e hemvärnsbataljonens förmåga ska prövas i att lösa uppgiften skydda. Kompanierna �ck här öva sina förmågor mot sin målbild 2013.

För att övningarna skulle ge soldaterna mer kompetens än tidigare år valde övningsled-ningen att låta plutonerna börja en bit in i övningsmomenten i stället för att, än en gång, börja övningsmomenten från start och

inte hinna slutföra alla moment på grund av tidsbrist. Så nu �ck de känna på att genom-föra uppgifterna i ett vidare perspektiv och få uthållighet i momenten- vilket var både givande och uppskattat bland soldaterna.

Det som blev framgångsfaktorer för den mycket väl genomförda KFÖ:n var �era men framförallt till en stark utveckling och för-bättring av stab och trossdelarna. Funktio-nerna hade i år ett mycket väl strukturerat schema där de �ck bra utbildning och många övningsmoment under sina avtalsdagar vil-ket höjde kvaliteten på ett mycket glädjande sätt. Stab och trosstroppens hade som mål att efter övningen kunna upprätta och be-tjäna en underhållsplats och ledningsplats. Funktionerna har hunnit med att öva alla sina specialuppgifter till en helhet så att de kan lösa sina viktiga uppgifterna till nästa års förbands KFÖ

Årets lyckade KFÖ glädjer naturligtvis Mi-chael Rylander, bataljonschef för Sannaheds hemvärnsbataljon, som tog tillfället i akt un-der avslutningsceremonin att framföra sina lovord och riktade uppmärksamheten till alla som bidragit till den lyckade övningen.

– Vi vill rikta ett stort tack till alla som på ett eller annat sätt deltagit i övningen. Soldater, övningsledning, B-styrka, �guranter och alla andra inblandade. Vi har genomfört den hit-tills bästa KFÖ någonsin och allt har fungerat på ett mycket bra sätt. Det ligger ett omfat-tande arbete bakom för att en övning ska bli så lyckad som denna. Tack.

Hemvärnsbataljonerna får det hett om öronenVid ledningsträningsövningen Geltic Bear i Enköping �ck K 3:s hemvärnsbataljoner träna på en spelad insats vid Örebro �ygplats. Öv-ningens övergripande scenario innebar att Nordic Battle Group (NBG) skulle transporte-ras till ett �ngerat land för att genomföra ett EU uppdrag.

Under övningen spelades upp att det hade förekommit sabotage och andra aktioner

mot svensk personal både i det �ngerade landet och hemma i Sverige. De grupper som opererade i Sverige sades vara beväpnade med bärbara robotar och handeldvapen.

I samband med avtransport av stridsgrup-pens personal och materiel var man rädd för att sabotage och angrepp skulle kunna ske mot transporter, hamnar och �ygplatser. Hemvärnet gavs uppgiften att skydda strids-gruppens transport i Sverige.

För K3:s hemvärnsbataljoner innebar led-ningsträningsövningen att man �ck planera och spela på att man under fyra veckor skulle skydda och bevaka Örebro �ygplats varvid tillfartsvägar, in- och ut�ygningszoner skulle ytövervakas. För denna uppgift användes bland annat förbandets egen �yggrupp för spanings�ygningar.

Uppgiften ställde stora krav på förbanden då man skulle ansvara för ett stort område och ställdes mot en motståndare som hade till-gång till bärbara robotsystem. Vidare rådde det fred i Sverige varför den civila livet och �ygtra�ken fortsätter som vanligt. Något som innebar att man �ck träna på problema-tiken att hantera ett stort antal civila som av naturliga anledningar normalt �nns i inom området.

Förutom risken för sabotage var man också tvungen att ta hänsyn till de grupper som av olika anledningar uttryckte sitt motstånd till EU:s inblandning i de �ngerande ländernas angelägenheter och som genomförde de-monstrationer och aktioner med civil olyd-nad. Det var som bäddat för en hektisk tid för de bägge bataljonsstaberna med många problem att sätta tänderna i.

– Övningen var mycket bra, säger Major Hen-rik Larsson, stf bataljonschef för Värmlands hemvärnsbataljon. Speciellt uppskattar jag möjligheten att samverka med Sannaheds hemvärnsbataljon kring en gemensam tak-tisk uppgift. Vi �ck också mycket träning i att samverka med andra civila aktörer samt att hantera media vilket är jätteviktigt och gav många lärdomar.

ÅRET VID ÖVG Några axplock

TEXT/FOTO: LARS-ERIK SUNDIN, MARIE WILHELMSSON, BENGT FRANSSON


LIVHUSAREN 2012 59


ÖVG stödjer även avtalsorganisationerna i våra län vars uppgift är att utbilda specialist-kompetenser för hemvärnets behov. Vi har i dag 2 bataljoner, en i respektive län, med totalt 7 kompanier, sammanlagt cirka 1200 personer.

KrigsförbandHemvärnet är ett modernt krigsförband i Försvarsmaktens insatsorganisation med uppgifter i Sverige. Vid händelse av krig el-ler krigsrisk ska Hemvärnet - De Nationella Skyddsstyrkorna bl.a. kunna skydda och be-vaka anläggningar och knutpunkter som är viktiga för totalförsvaret.

Stöd till samhälletHemvärnet är dessutom redo att dygnet runt

- året om, biträda polis och räddningstjänst enligt Lagen om skydd för olyckor (LSO) främst gällande efterforskning av försvunnen person och skogsbrandsbekämpning. Och är även beredda att efter order stödja samhället vid svåra påfrestningar.

Allt �er med internationell erfarenhetMedelåldern i våra insatsförband i dag ligger på cirka 30 år. Och vi har många soldater med internationell erfarenhet från olika missioner. Vi har idag modern och anpassad utrustning och vårt huvudvapen är AK4B med rödpunkt-sikte. Exempel på övriga vapen som används är granatgevär, kulspruta och pansarskott.

Varför bli HemvärnssoldatVarför man väljer att bli hemvärnssoldat �nns

�era anledningar till. Men de främsta är att man efter värnplikt eller internationell tjänst vill behålla kontakten och engagemanget i Försvarsmakten, om än i mindre utsträck-ning. Som Hemvärnssoldat har man stora möjligheter till att underhålla och förkovra sin soldatkompetens både genom regel-bundna övningar och genom att vidareutbil-da sig till högre befattningar på HVSS (Hem-värnets stridsskola). Det �nns en mängd olika befattningar i Hemvärnet vilket gör att vi har någonting att erbjuda för alla. Alternativt kan man bli specialistsoldat och teckna avtal med någon av våra frivilligorganisationer. Sist men inte minst, är det många som drivs av att få vara med och göra en insats för sitt land och hjälpa till att stödja samhället vid svåra påfrestningar.

ÖREBRO-VÄRMLANDSGRUPPENÖrebro-Värmlandsgruppen, ÖVG, är en del av Livregementets Husarer och har sin placering i Örebro. Vår främsta uppgift är att utbilda, organisera och

administrera Hemvärnet, de nationella skyddsstyrkorna, i Örebro och Värmlands län.

LIVHUSAREN 2012 61


När Johan Skogman hade gjort värnplikten vid K 3 och således blivit Livhusar, så tyckte han med all rätt att han var ”en av de främsta” soldaterna i släkten eftersom han nu var en del av det anrika Livregementets husarer. Men, när han började släktforska upptäckte han något som fick honom att baxna – det visade sig att släkten var värre ändå!

SLÄKTEN VAR VÄRST!av Livhusar Johan Skogman

K 3 86-88, Jägarbataljon, 4 skv

Det enda alternativetNär jag skulle mönstra vå-ren 1984 så fanns det bara ett val. Jag skulle till K 3. Jag sökte och fick vänta i 2 år till sommaren 1986 då jag ryckte in på GBS hos Lars Kroon som pluton-chef.

Jag tillbringade tre somrar i Karlsborg, KADS, FOK och fick anställning som instruktör med furirs grad. Det är ju en egen historia i sig själv det, men vi lämnar det åtsidan.

Jag vet nämligen varför jag absolut skulle till Livrege-mentets Husarer, K 3. Mina förfäder har talat till mig. Nu låter ju det som jag har blivit lite snurrig, men jag skall förklara det närmare.

SläktforskningHösten 2010 kom min dotter hem med en skoluppgift som innebar att vi skulle göra lite släktforskning. Vi började söka på internet och hittade en del. Hon redovisade sin uppgift men jag fortsatte att forska och har inte slutat än.

Alla kyrkböckerna finns inskannan-de i färg på internet och framför allt så finns GMR (generalmönster-rullorna) där. Man tecknar några abonnemang och blir medlem i några släktforskarförningar och kommer då åt alla databaser - så är man igång.

Jag och min bror (KJS 91) var över-tygade att vi skulle hitta soldater i släkten för vi har ju aldrig riktigt muckat, även om vi har varit i det” civila mörkret” i över 20 år nu. Jag forskade bakåt i släktleden och un-der större delen av 1800-talet hit-tade jag inga soldater, bara bönder, torpare och annat löst folk. Nam-net Skogman hittade jag för en tor-pare, Carl Gustaf Gustafsson som fick jobb som skogsvaktare norr om Västerås på 1860 talet och tog namnet Skogman.

SoldaternaDen första soldaten jag hittade var Jan Kraft, soldat nr 72 i Bergs komp Västmanlands regemente som tjänstgjorde 1806-09. När man hittar ett soldatnamn så brukar det dyka upp flera i samma släkt. Och, mycket riktigt så hittade jag Anders Närlund (1775-1813) nr 27 i Livre-gementets Grenadjärer som tjänst-gjorde i Livregementesbrigadens Lätta infanteribataljon, och det var ju där dagens K 3 bildades.

Han bodde på Närlunda ryttartorp och var soldat mellan 1794 till han dog i strid i Tyskland hösten 1813 (slaget vid Leipzig) i andra Napo-leonkriget.

Jag hittade även en hovsmed vid Östra Nerikes Skvadron Livrege-mentets Husarer, Johan Bergström, som tjänstgjorde mellan 1791-1811. Han skodde 125 hästar i fält. Det var min första koppling till K 3 men det kommer mera.

RyttarnaNär man hittar en ryttare i kyrk-böckerna så är det som tiden står stilla. Man glömmer tid och rum och sitter framför datorn i timmar trots omgivningens höga protester. För man vill hitta honom i rullan och följa honom vidare där. Få reda

på hur länge han tjänstgjorde, vil-ken häst han red och vilka slag han bevistade.

Den första ryttaren jag hittade var Peter Apalberg (1715-1794) på min farfars sida. Han var ryttare nr 91 vid Överstelöjtnantens kompani, Livregementet till Häst. Han tjänst-gjorde mellan 1741-1758 (17 år). Sina sista år levde han på Ridön mitt i Mälaren, där farfar hade som-marstuga i 30 år.

Sean hittade jag ryttaren Johan Ski-älberg (1722 -86) nr 99 i övlt kom-pani, Livregementet till Häst, där han tjänstgjorde mellan 1742-1777 (35 år) och ryttare Erik Skålberg nr 87 (1700-1763) på min morfars sida. Han tjänstgjorde mellan 1724-1757 (33 år), Hästen var 1736 en mörkgrå valack utan tecken.

Ibland så skrev prästen en livsbe-rättelse om människorna i försam-lingen när de gick bort.

”Erik Skålberg från Nybyn. Född år 1700 den 29:e maj och döpt. Fa-dern var fjärdingsman Lars Nilsson och modern hustrun Barbro Nils-dotter.

Enfaldigt undervisats i kristen-domskunskap. Tjänte först hos gamle rådman Wulf i Västerås 4 år. Gick vid Norska fejden ut för tross

dräng och kom som ryttare för Skållby rusthåll i Skultuna. Bevis-tade finska kampajen (1740-41) och fick vid hemkomsten avsked.

Antogs ånyo till ryttare för Wahl-bricke rusthåll, red därför i 14 år och var med till Skåne. Fick andra gången avsked vid Kungsör 1757 25:e juni. Levat fromt och stilla.

Varit skröplig i många år och legat mest till sängs i tvenne år. Mattad av bröstvärk och topp. Låtit sig be-spisas med herrans heliga nattvard sista gången den 26:e juli avled 10:e augusti. levat 63 år 2 månader och 11 dagar”

Jag har alltså ryttare både på farfars och morfars sida som stred tillsam-mans och kände varandra. Inte konstigt att man sökte till Livrege-mentets Husarer 250 år senare.

Äntligen!En dag hittade jag ryttaren som jag har letat efter i 1.5 år - Johan Larsson (1614-1698). Jag satt och forskade på min morfarsida och fann att prästen i Hallstahammars församling i början av 1700 talet skrev utförliga levnadshistorier i dödsböckerna.

Alla präster gjorde inte det utan skrev bara namn och hur gamla de var osv. Johan Larson är ju inget soldatnamn så först verkade de som han var en bonde som levde på Rallsta gård inte långt ifrån där min morfar bodde.

Om Johan skrevs:” Johan Larsson född i Rallsta, 1614 uti denna för-samling af ärlige och kristne föräld-rar”. Jag har hittat honom i GMR från 1648 till 1683 som ryttare och till 1698 som rusthållare. När man läser i historieböckerna eller läser på Livregementets Husarers Stan-dar så ser man vilka slag han var med om och överlevde!

Upplands ryttare

I generalmönsterrullan år 1648 tillhörde han Upplands ryttare under generalmajor Johan Mauritz Wrangels (1639-1657) likaså under slaget vid Warszawa 1656. Han deltog även i slaget vid Fredriksodde 1657.



1658 var han med vid Tåget över Bält och blev tillfångatagen i Danmark (1658-60).

Slaget vid Halmstad och Lund

1673 utnämndes Nils Bielke till överste för Lifregementet till häst och under honom deltog Johan Larsson i slaget vid Halmstad 1676. Blev placerad på Ryttmästare Gustaf Ribbings skvadron den 28 januari 1676 och deltog i slaget vid Lund 1676. Han var då ungefär 62 år gammal!!

I historie böckerna står det om slaget vid Lund 4:e dec

1676 på eftermiddagen:

”I dessa brydsamma ögonblick blef Bjelke varse några sqvadroner på afstånd, hvilka närmade sig i raskt traf mot hans venstra flank. Snart trodde han sig igenkänna dem såsom svenska. Men det förundrade honom, att de kommo från venster och icke från höger, som de borde hafva gjort, om de kommo från Lund.

Han red derför fram ett stycke på höjden, som låg mellan honom och fienden. Nu igenkände han

tydligt konungen på hans hvita häst i spetsen för två sqvadroner af Baranoffs ryttare, och strax derpå upptäckte han äfven Ascheberg i spetsen för Lichtons, Hjertas och Mellins sqvadroner i färd med att anfalla danskarne från sidan. Vid denna syn skållade höga glädjerop från Bjelkes ryttare. Nu, skreko de, skulle det blifva danskarnes tur att

lida.

När Bjelke gjorde sitt andra anfall mot det danska rytteriet och dref det in ibland fotfolket, hade drabantsqvadronen, i spetsen för hvilken konungen red, kommit så nära högra flygeln af danska fotfolket, att några drabanter jämte en och annan ryttare af lifregementet trängde sig förbi den samma.

Bland dessa ryttare befann sig äfven konungen. Kulorna föllo »hoptals och häftigt» omkring honom på alla sidor. Slutligen hade han endast med sig i följe Dahlberg och ett par ryttare af Gustaf Ribbings sqvadron af lifregementet.

De förföljdes af fiendtliga ryttare,

hvilka skreko af alla krafter: »See der de Hunde, de Hunde!», och stötte med värjan efter dem. Men de närmaste nedskötos af Ribbings ryttare, och konungen var räddad.

Han spanade åt alla sidor, för att få syn på den qvarlemnade delen af sin armé. Då fick han, när han kom upp på en liten kulle, till sin stora glädje se hela den svenska slagordningen uppställd framför

Så här ser Generalmönsterrullan ut

stadsmurarna.

Han skyndade dit, så fort hans häst kunde bära honom, tog med sig två af Baranoffs sqvadroner och återvände till striden. Ascheberg, som under tiden satt sig i spetsen för rytteriet på venstra flygeln, följde snart hans föredöme…”

Slaget vid Landskrona

1677 tillhörde han ryttmästare Carl Nieroths kompani vid slaget vid Landskrona. 1683 var han ryttare nr 94, Ryttmästare Nicolaus Goes kompani och fick avsked 1683-11-16 ( ca 70 år gammal) och blev där-efter Rusthållare för Överby. Man kan läsa i rullan: ”Sedan han av hans H majt konung Carl XI ett nå-digt avsked bekom vid mönstrings-platsen Kungsör d.16 nov 1683 för sin alles 50 år under militären.”

Hans andra fru Anna Pehrsdotter (död 1696) fick ta hand om ruststället och sköta gården när han

var borta i åratal. Inte nog med det så gifter han om sig när hans hon dör och får ett sista barn när han var 80+!! ”Den 30 okt 1696 ingick han tredje resan ett åkt förbund med välborna och gudfruktiga Kerstin Peders dotter Felenia. Har med henne enigt sammanlevat uti 2 år och avlat med henne en dotter som ännu tillika med modern efterlever och för sin späda ålder skull faderns död icke kan beklaga”

På sin kropp åtskillige tegn av skått och värja vederlagt

haver...

Vid hans död 1698 skriver prästen följande; ”Åtskilliga travailer färdats och på sin kropp som blesserad är åtskillige tegn till sin härdighet både av skått och värja vederlagt haver dem han nu med största heder med sig uti i jorden underlägger.

Var hjälpsam emot de fattige, oförfärad för sina fiender, och sedesam mot sina lärare. Har i detta år nog varit besvärad av en häftig bröstvärk och avsomnade saktmodigt den 10 nov sistlidne då han ungefär 81 år här i W levat ”.

Johan Larsson är en direkt stamfader till mig, 10 generationer tidigare. Min släkthistoria är inte unik. Det finns liknande historier om alla Livhusarer idag, det gäller bara att hitta dem. Regementets dag 4 december och halmkransen i baskermärket har fått annan betydelse för mig nu.

Min släktforskningsresa är inte slut, bara på börjad. Mycket arbete återstår för att finna de andra ryttarna i GMR och om de var med i armén i Skåne. Det blir att läsa i historieböckerna om slagen och hitta ryttmästarna.

Jag kan bara konstatera att släkten var värst!

Johan Skogman



DE FÖRSTA MOBILISERINGSDAGARNA

av Hugo Odelberg

3.Kavalleribataljonen, 9.Bilskvadronen, 1940

Läget den 9 april

Tisdagen den 9 april 1940 meddelades i tidiga radionyhetssändningar att tyska trupper invaderat Danmark. Den danska regeringen hade klockan 07.00 beordrat all dansk trupp att avbryta de pågående striderna. Danmark kapitulerade. Samtidigt rapporterade Radiotjänst att strider pågick i Norge. Tysk trupp hade landstigit vid �era orter i landet, från Narvik i norr till Oslo i söder.

I Sverige var denna morgon spänningen stor. Skulle vi dras in i kriget? Skulle tysk trupp invadera under kommande timmar? I Skåne, och särskilt vid Öresundskusten, var nervositeten stark. Det var dock det enda, som var starkt den gången – av militär styrka fanns i Skåne ingenting. I Helsingborg fruktade man under morgonen, att tyskarna när som helst skulle stå i hamnen för att fortsätta norrut genom ett oförberett Skåne. Då spreds plötsligt under förmiddagstimmarna över hela Helsingborg ryktet att ”främmande trupp” hade landstigit i färjeläget!

När ordinarie färja från Helsingör anlände 10.30, marscherade 170 man i land, fullt fältutrustade och medförande även tunga vapen. Paniken var nära, men tullmännen insåg ögonblickligen, att det inte var tysk trupp. Det var danska soldater under egen ledning. Snabbt och väldrillat ställde de upp på hamnplanen, några kommandorop, gevären kopplades på kontinentalt sätt i pyramider och rast anbefalldes bredvid vapnen. Därpå inväntade befäl och manskap händelsernas utveckling.

Ja, detta var det allmänna läget den 9 april 1940 som det står i historieböckerna. Men hjälpen var på väg i form av 1. Kavalleribataljonen som hade fått order om att bege sig söderut från sina mobiliseringsplatser vid Skövde. En av dem som var med i täten var Livhusaren Hugo Odelberg som här skildrar sina upplevelser från dessa första två oroliga dagar när man inte visste om Sverige också skulle attackeras eller ej. /Red J Ramhöj



De första mobiliseringsdagarna 9-10

april 1940 av Hugo Odelberg

Tisdagen den 9 april, Mobilisering

På morgonen, fredagen den 9:e april, fick vår skvadron ordar att infinna oss till mobiliseringsplatsen Axtorp som ligger utanför Skövde. Vi var fyra volontärer som brukade hänga ihop i ur och skur som gick de fem kilometrarna till mobiliseringsplatsen. Vad vi tyckte var lite märkligt, var att vi skulle ta oss dit enskilt. Den enda utrustning vi hade med oss var en tandborste, tvål och lite rakgrejor. Vid ankomsten till Axtorp blev vi utrustade med allt vi kunde tänkas behöva och vi bytte ut våra m/ä uniformer mot uniform m/39. Vår skvadron fick nu numret 9:e

Hugo Odelbergs Terminslönebok. Så här såg ”lönebeskedet” ut förr i tiden

Bilskvadron i 1:a Kavalleribrigaden. Vår skvadronchef hette ryttmästare Littorin. Personalen i skvadronen bestod av värnpliktiga och stamanställda och var organiserad med tre karbinplutoner, en tungpluton (granatkastare och kulspruta), en kokavdelning samt en pionjärgrupp. Jag ingick i tungplutonen som kulspruteskytt.

Överlevnadstid – 6 sekunder!Kulsprutan var av modell 14 och var vattenkyld. Den hade en slang på två meter avsedd för kylvattnet och vid mynningen av slangen bildades det alltid en pelare av vattenånga. Det sades att en kulspruteskytt med detta vapen hade en levnadstid på ca 6 sekunder efter att

ha avlossat sin första salva, eftersom fienden visste att skytten befann sig inom två meter från ångpelaren.

Resten av fredagen ägnades åt vapenvård, där kulsprutan fick av sig all armol så att vi kunde provskjuta den på ett säkert sätt. När den 9:e april led mot sitt slut var det bara att leta upp en plats där vi kunde försöka sova, men så mycket sömn blev det inte – det var mycket att tänka på.

Onsdagen den 10 april -- Förflyttning mot okänt mål. Revelj 0530 och därefter uppställning och dagens ordergivning tog sin början. Vi fick reda på att vi skulle förflytta oss per lastbil under ett presenningsskydd, men någon plats dit vi skulle fick vi inte reda på.

Vi kunde se genom sprickorna i presenningen att vår rutt gick söderut

och vi gissade på att Göteborg var den plats vart vi var på väg. Mörkret sänkte sig över landskapet och snart hade vi ingen aning om var vi befann oss.

Till slut stannade bilarna och vi fick stiga av. Det vi såg då var att vi befann oss utanför Varbergs fästning. Karbinplutonerna beor-drades in i fästningen för att få en natts sömn men vår tunga pluton (grk och ksp) fick order om att inta stridsställningar. Vart grk tog vägen vet jag inte men jag kan berätta om vad ksp skulle göra.

Försvara hamnen!Vi blev beordrade ner till Varbergs hamn där vi skulle utse en plats som låg så till att vi hade utsikt över hamninloppet. Det var beckmörkt ute så vi hade inte en chans att se var inloppet till hamnen låg. Pionjärgruppen fick order om att minera två handelsfartyg som placerats i hamsinloppet för att försvåra för eventuella tyska fartyg att komma in. Tack vare pionjärgruppen som kunde visa oss var hamninloppet var kunde vi börja gräva det värn som vi fått order om att göra.

Våra skyttevärn var 9 m2 med ett djup på 1 meter. Vi hade tur och fann ett upplag av järnvägsräls som vi växelvis la kors och tvärs tills vi hade fyra lager järnvägsräls som tak.

Under tiden som vi arbetade med detta, kom en ordonnans och

meddelade att den som ville, kunde få ta nattvarden. Jag var den ende av oss som gick till den plats där prästen befann sig. En puka och ett nattvardskärl var det enda som fanns där. Det var en gripande ceremoni som jag upplevde och jag kände mig faktiskt lite tryggare när jag åter begav mig ner till hamnen – fast någon sömn blev det inte.

Som vi alla vet hände det inget denna natt, men vår beredskap fortsatte och på morgonen den 11 april fortsatte färden söderut.

Hugo Odelberg



MINNS DU?Tidningen Livhusarens nummer genom åren innehåller en fantastisk skatt av upplevelser, minnen och historier. Det som skildras där är upplevelser som knyter oss alla samman till Livhusarer. Förutom det som händer idag är det därför na-turligt att berätta regementets historia på detta viset - saxat ur Livhusaren! Förutom regementschefens artikel om hur K 3 utvecklats under de senaste 20 åren tidigare i tidningen kan du här läsa tre artiklar från 1972, 1982 och 1992. Låt dig imponeras av allt som K 3 genomfört med högsta kvalitet och med Livhusaranda - Pergite! Stå inte still! Gå i täten!

Lös uppgiften!

Ett antal befäl som jobbat på MP får illustrera 1972 års militärpoliser, även om bilden är tagen 1984 i samband med marschen genom Skövde inför K 3 flytt till Karlsborg

PBS-MP på FJS dag 1972

Av befälselev Ralph Andersson

Varje år har Fallskärmsjägar-skolan en uppvisning i de färdigheter som åldersklassen tillägnat sig under den tid de legat inne. I år hölls denna uppvisning på Flugebyn den 20 augusti.

Inbjudna denna gång var PBS MP, som FJS aldrig hade klarat sig utan, diverse högra militärer och alla de som utbildades på Fjs 1952. Fjs firade nämligen 20 årsjubileum. Det var således lite extra festligt i år.

Att påpeka att MP har sin givna plats vid sådana här tillfällen är tvivelsutan snudd på tautologi.

Det faktum att även årsklassen från 1952 var inbjudna torde ha inneburit något tyngre belastning på den vägsträcka som löper utmed fältet. För att ge den läsare som inte sett vägen ifråga en uppfattning om dess dimensioner, kan sägas att i förhållande till den trafik som där förekom sökte man förgäves efter dem – dimensionerna alltså – inte trafiken. Något publikfiasko kan man verkligen inte tala om.

Tidigt på plats

Själva uppvisningen började kl 1330. Inne i Karlsborg började man redan kl 1000 att förevisa materiel etc. PBS MP var på plats kl 0800. Detta naturligtvis för att förbereda verksamheten men också för att hinna få i oss en bit mat innan det började.

Rek på FlugebynMaten intogs under livligt spekulerande i matsalen på S 2 och därefter åkte vi ut till Flugebyn för att rekognosera. Det hela var upplagt så att verksamheten skulle

delas upp på tre fasta stationer plus en patrullerande patrull.

UppgiftDe fasta stationerna utgjordes av tre infarter till lika många parkeringsplatser och den patrullerande patrullens område utgjordes av vägsträckan utmed Flugebyn. Uppgiften för denna patrull var att se så att ingen parkerade längs med fältet, en uppgift som var nog så viktig, ty något parkerande tillät varken vägens bredd eller vi.

De tre fasta stationernas uppgift var att leda in trafiken på de tre parkeringsplatser som stod till buds. För dessa stationer försvårades arbetet genom att det bara fanns en väg att komma dit på och det uppstod mycket lätt trafikstockningar, speciellt när publiken skull hem igen.

Detta gjorde det nödvändigt

att upprätta ytterligare en fast station. Platsen för denna var ett vägkors på vägen från Flugebyn mot Karlsborg. Det var en viktig och arbetssam station, de flesta besökarna skulle nämligen denna väg efter förevisningens slut.

Dessutom stod denna patrull sist och fick således ta emot alla de bilister som suttit och svurit över de eländiga köerna som, de facto, rörde sig framåt. Detta klarade de utan några komplikationer vilket jag tycker bör nämnas med hänsyn till vår utbildningsståndpunkt.

Förutom den lilla MP tjänst som skolchefen, rm Paulsson, lyckats smyga in i AMU skedet hade vi endast en lektion gällande trafikutbildning (given av samme man) att ”stå på”.

Ökad respekt

Efter omväxlande hot och förmaningar från vår skolchef

var utbildningen klar. Här gällde det att inte skämma ut vare sig militärpolisen eller K 3. Huruvida utbildningen var tillräcklig eller ej får läsarna avgöra, om de var där. Vi på skolan tyckte det. Kanske var det uniformen, kanske inte.

Den ökade i alla fall respekten väldeliga. Som exempel kan nämnas befälselev Rehns bragd, när han ensam skingrade en folkmassa enbart med hjälp av vänliga uppmaningar.

Fjs dag blev överhuvudtaget en positiv erfarenhet. Tack vare den kom vi att se trafikutbildningen i ett mer positivt perspektiv. Alla bilister svor nämligen inte. De flesta var mycket vänliga och till synes tacksamma för att vi var där.

Om FJS förnämliga uppvisning kan jag endast säga: ”Though this is madness, yet there is method in it”.



Nedan stående artikel är saxad ur Livhusaren 1982. Den är skriven av Livhusaren Owe Jansson som tyvärr var tvungen att lämna husarerna ett tag för att sedan få återvända när personalläget i Karlsborg klarnat något. K 3 personalram skulle nämligen behövas skäras ner i samband med flytten till Karlsborg några år senare. Owe kom således tillbaka till regementet efter några år och det gladdes vi alla åt. I dag tjänstgör Owe som utbildningschef på Försvarsmak-

tens överlevnadsskola. Jag tycker att det är roligt att läsa Owes rader som visar på

hans känslor för regementet efter så kort tid/Red

2.MP-plutons första tid som Livhusarer

Av vpl Daniel Moström (1992)Vi var en brokig skara civilister som den 3:e augusti färdades med det gemensamma målet – K 3 i Karlsborg. Nu har vi lämnat det civila mörkret och inträtt i Hans Majestät Konungens tjänst som blivande militärpoliser vid Livregementets husarer.

Omställningen till det militära livet kom nog som en smärre chock när disciplin, ordning på kalsongerna, skoputs och sängbäddning plötsligt fick högsta prioritet. Nu, när ett antal veckor har gått, har vi lärt oss att skjuta så smått, ålning medelst hasning samt att marschera till musik från fk Elofssons bergsprängare.

Fältveckan var en upplevelse för alla tre MP-plutonerna men mest för oss i 2.MP-pluton då vi vann dragkampen mot första och tredje pluton. Välförtjänt, tyckte både vi och våra befäl.

Livet i fält blev ett radikalt byte från det lyxiga kasernlivet till en sardinburksbostad bestående av ett tält. En del friktioner uppstod naturligtvis men i det stora hela förblev vi vid gott mod

allesammans. En sak som hjälpte oss med det var fältbastun.

Nu är högvakten i Stockholm genomförd och utbildningen börjar komma igång på allvar. MP-grupperna är fyra till antalet med åtta man i varje grupp samt staben vars syfte är att serva grupperna under jakt. Tillsammans bildar vi en slagkraftig pluton med gott förtroende för oss själva och vår förmåga att lösa uppgifter. Vi har börjat komma in i rutinerna och den rätta kamratandan, som från början varit god, består och befästs ytterligare hela tiden genom de prövningar vi ställs inför till att svetsa samman oss alla till ett lag.

För de allra flesta är det nog detta som är den mest odelade positiva sidan med att göra värnplikten, och att sedan göra den som MP på anrika K 3 gör ju inte saken sämre.

Framför oss ligger nu att plöja igenom all den litteratur som skall ligga till grund för vårt uppdrag som militärpoliser. Det kommer att bli mycket lagar, krumelurer och paragrafer i ämnena straffrätt och polislära. Men, med det goda råmaterial som finns och med de kompetenta instruktörer som gives kan väl inte slutresultatet bli annat än gott.

MPJ i på övning

Jägarkamrater!I förra numret av Livhusaren lovade jag att återkomma med mer material till tidningen.

Tyvärr blir det troligtvis sista gången jag har nöjet att vara medarbetare i tidningen för när jag skriver detta har jag snöpligt fått avsluta min tänkta yrkesofficersutbildning på K 3 på grund av att riksdagen den 1 juni beslutade om att Livregementets husarer skall flytta till Karlsborg och i och med detta har chefen för Armén senare beslutat om nedskärning av K 3 personalram. Jag vill med denna artikel tacka K 3 och dess befäl, speciellt befälet på 4.skvadron eftersom jag var jägargruppbefäl där. Samtidigt vill jag tacka mina jägarkamrater för en mycket givande GBS tid.

Det är inte utan det känns vemodigt att lämna detta underbara gäng som under hårda påfrestningar verkligen svetsats samman och ställde upp till 100% för varandra , speciellt under patrullfälttävlan, baskerprovet och den efterföljande övningen i Tiveden. När jag träffar er från 4:e på stan ibland pratar vi om befälets otroliga bestämdhet, vilja, uthållighet och övertalningsförmåga.

Vi pratar om hur lt Hanby riktigt vred ur allt civilt i oss minst två gånger per vecka, hur sergeant Philipsson lyckades med den otroliga bedriften att få ”Tjadden” (GB Hadén)långa hår klippt. Och varje gång öfu Falk tog sig en prilla snus förundrades man över hur stort utrymme det kunde finnas under denne mans överläpp. Otroligt!

Man glömmer heller inte i första taget hur fk Källströms ögon tindrade när han utbildade oss i sprängtjänst.

Jag har nu tillsammans med PB Melin flyttat över heden vilken fj Johansson fått oss att syna in i minsta detaljunder övning i förflyttningssätten - ”Det är väl härligt att vara jägare?” ”JA, fanjunkare!” – och bytt min ”älskade” ryggsäck mot en varm PBV 302.

På P 4 utbildas jag nu på PBS pansarskyttetjänst. Jag lovar att vinka åt er när vi i rask takt susar förbi era grå racercyklar med kronisk broms. Vi ses!

Owe Jansson, 1 plut, 7 komp, P 4



Samövning med I 15 1972Tisdagen den 15 februari gick 123:e spaningsskvadronen ut på samövning med I 15. Övningen för skvadronen började som vanligt på kaserngården där soldaterna visiterades enligt stående order. Efter en kort genomgång av övningens avsedda förlopp och fiendens läge kunde post nr: 2 höja bommen och förpatrullen ur T-sons gäng ge sig iväg.

I trakten av Herrljunga-Borås gick skvadronens plutoner i bas där det restes tält och gjordes förberedande åtgärder inför spaning och eldöverfall. Vidare sattes lyssnar- och dubbelposter ut i alla möjliga riktningar. I eldställningarna som bestod av is, snö och granris lagade varje spanare till ”sin egen välsmakande VA-middag”.

1.pluton - fast spaning1. pluton låg på fast spaning under första natten. På onsdagen rev man förläggningen och gjorde klart för fordonsmarsch till skvadronsförläggningen.

Efter några mils körning på och bredvid de små, isiga och igensnöade vägarna närmade vi oss förläggningsplatsen.

Då började det till plutonchefens,

sergeant Ternerts, stora fasa hända otrevliga saker. En fordonskolonn följde efter plutonen på ca 200 meters avstånd. Då kolonnen även följde efter plutonen in på ingångsspåret beslutade sig plutonchefen för att undanröja hotet.

Skvadronsstaben ligger illa till

Efter en skarp kurva gjorde plutonen avsittning och grupperade sig, utom bilförarna som fortsatte framåt. Den fientliga kolonnen kom runt kurvan och skulle just bekämpas då man fick syn på fordonens markering – en vit skylt med ett blått kors. Skvadronsstaben hade klarat sig än en gång.

2.plut - eldöverfall2. plutons första uppgift blev att utföra eldöverfall på en fordons-kolonn. Framryckningsvägen för 2.pluton till eldöverfallsplatsen gick över en mindre sjö vilken visserligen var isbelagd men vid denna tiden på året befann sig isen cirka 200mm under vattenytan.

Efter att ha vadat/marscherat över sjön fick grupperna order om att enskilt och dolt ta sig fram till platsen för eldöverfallet. Klockan 1600 var vi klara att utföra eldöverfall mot, enligt skvadronens förvarning, två motoriserade skyttekompanier.

Några timmar senare kl 2230 framryckte längs väg ”Bertil” tre stycken bandvagnar och två lastbilar. Det kommenderades anläggning och grupperna gjorde ett samtidigt eldöppnande. Välbehållna tillbaka i basen ca 30 minuter senare undrade väl kanske en och annan spanare vart alla infanterister tagit vägen (eller rättare sagt vilken väg de tagit).

3.plut - eldöverfall3. pluton (K 3 Tigers) började lika som T-sons boys med eldöverfall. Framryckningen, som leddes av Walle, gick delvis genom djup snö, på hala skogsvägar och över mindre vattendrag. Plutonen var i god tid framme vid väg ”Cesar” där eldöverfallet skulle slås ut. Första och andra grupp tilldelades

eldställningar på var sin sida om vägen. Det delades ut noggranna eldområden för att undvika att beskjuta egna. Därefter kommenderade rustmästare Ping (tillika stridsdomare) ”vindrock på” för att inte sänka kroppstemperaturen under vår väntan.

”På mindre än en biljondels sekund”

Efter några timmar inrapporterade

förvarningen att ett antal 903:or var i antågande. Vindrock upphör och besättande av eldställningarna gick enligt Ping-läran på ”mindre än en biljondels sekund”. Första 903:an släpptes igenom men sedan öppnade båda grupperna eld mot den efterkommande kolonnen.

Lyckat eldöverfallDet blev en intensiv eldgivning och en snabb tillbakaryckning. Efter ytterligare en halvtimme smög vi tillbaka för att konstarera fiendens reträtt. Vi kunde då, genom stridsdomarnas försorg, konstatera att vår pluton slagit ut såväl I 15´s bataljonchef som hela fordonskolonnen.

Hemåt igenVeckan bjöd fortsättningsvis inte på några större händelser, därtill var I 15 soldater alltför väl uppsuttna i sina fordon. På fredagen vändes kylarna hem igen mot K 3 och därtill hörande åtgärder efter övning, som inte var någon av de större.

Skrivet av tre Livhusarer på 3:e skvadron

På 3:e skvadron tjänstgjorde detta år på 1:a pluton fk Tannerheim (plutch) tillsammans med öfu Edqvist, fu Andersson och fu Nilsson. På 2:a pluton var fk Granqvist chef tillsammans med öfu Ekfeldt, öfu Nordström och fu Fredén. Illustration - Uno Bohman /



Några bildminnen...

Fj Sven ”Ping” Pettersson, som omnäms i artikeln ”Samövning med I 15” på sitt befälsrum i Skövdekasernen. En fin människa och legendar!

Bertil Karlsson, även benämnd ”Kalle myr”, tillsam-mans med Hans Ignell (?) och Roland Johansson

Det var bättre förr...och var det inte det, så var det i alla fall roligare...Grkutbildning på Kråk under ledning av kn Englund InfSS 75 eller 76. Fr v. ”Gonzales” Norström, Johan Thorp,

Thorsten Lövgren, Stig Läth och Anders Nilsson.



DEBATTUppgiften i den komplicerade

försvarsfråganYrkesmännen bör delta i den försvars- och säkerhetspolitiska debatten!

av Livhusar öv 1 Per Blomqvist

”Lös uppgiften!” är en upp-maning som alla Livhusarer har hört, tagit till sig, gillat och villigt sökt uppfylla - i det lilla laget, för Livregementet och Försvarsmakten. Det krävs analys av uppgiften och insikt i dess förutsättningar, hävdades alltid. Detta gäller särskilt för Livhusarer. De ska lösa uppgifter med hög grad av självständighet, till tid och rum, och då krävs klarhet inom helhetens ram.

Genom åren har Livhusarernas uppgifter präglats av självständigt uppträdande i små enheter inom geografiskt vidsträckta områden för att tjäna högre förband främst inom underrättelsetjänst, störande verksamhet och i militärpolistjänst. Bröts sambandet till högre chef gällde det att lösa uppgiften i högre chefs anda. Friheten var stor - även ansvaret.

Våra chefer har genom åren uppmuntrat och tränat oss Livhusarer i självständigt tänkande och uppträdande.

Själv minns jag, som ung löjtnant, vår sekundchefs, Magnus Bruzelius, genomgångar på 50-talet. Då infördes spaningsskvadronerna i Krigsmaktens och kavalleriets organisation. Kriget i stort kunde drabba hela Sveriges yta, hette det. Var och när var frågan. Angriparen kunde använda kärnladdningar.

Under arméövning år 1960 övades krig över ytan i Västergötland. Brigadernas strid fördes inom ett relativt begränsat område i förhållande till hela det svenska territoriet. En viktig uppgift för spaningsskvadronerna var att kunna kontrollera de fria svenska områdena eller ta kontakt med eventuella nya fientliga insatser – landstigningar, luftlandsättningar och/eller kärnladdningar.

Spaningsskvadronens enheter skulle på stor bred och under snabb framryckning fastställa fiendens front, flank eller utbredningen av kärnladdningars radioaktiva strålning. Även om angriparen inledningsvis hade lyckats ta del av vårt territorium fanns stora fria områden som Sverige alltjämt behärskade, hette det.

Dessa områden kunde vara och bli viktiga under lång tid och utgöra en betydelsefull svensk handlingsfrihet. Angriparen skulle redan i planeringen inse att vårt försvarade territorium kunde ge honom tidsförluster, tvinga honom binda stridskrafter för bevakning och försvar även i för honom sekundära riktningar. Vid för våra stridskrafter lägliga tillfällen kunde angriparen tillfogas förluster. Ett försvarat svenskt territorium skulle ge hög grad av krigsavhållande effekt, hette det.

Skvadronens materiel modernise-rades efter hand och vid 60-talets slut var skvadronerna väl skickade att lösa sina uppgifter. Dock var förbandets skyddsnivå inte anpas-sad till uppgifterna ”Tag och håll känning” och ”Tag känning och spana på djupet”. Dessa uppgifter innebar att risken för ”stridskon-takt” var för stor.

Spaningsskvadronerna var utrustade med Volkswagenbilar, jeepar och enkla vapen. Detta var att betrakta som en försöksorganisation. Livhusarerna liksom alla förband inom Krigsmakten såg fram emot bättre försvarsekonomi och utrustning.

Men Krigsmaktens ekonomi försämrades återkommande vägt mot tilldelade uppgifter och

angriparens ökande anfallsförmåga. Småningom insåg arméchefen att spaningsskvadronerna skulle bli för dyra att utrustas på ett för uppgiften relevant sätt.

Därför skapades jägarbataljoner, som kunde verka med enkla effektiva medel inom stora geografiska områden både i norra och södra Sverige. Jägarbataljonerna blev viktiga krigsförband i Sveriges folkförsvar. De kunde inge angriparen stor osäkerhet i hans planering och därigenom verka krigsavhållande.

Överstelöjtnant Magnus Fornell var en Livhusar som återkommande gav oss goda tankar för att lösa ”Uppgiften”, inför eventuellt kommande krig.

I olika befattningar vid rege-mentet och under rubriken Försvarsupplysning fick vi ta del av hans intresseväckande föreläsningar. Ämnena berörde det internationella läget men också utvecklingen inom Krigsmakten. Det var viktigt att förstå hela försvarets krigsavhållande betydelse, menade han.

Framåtanda och sammanhållning var kännetecknande för Livhus-arerna, framhöll många, som värderade Livhusarernas insatser. Bra, men förståelsen för helheten fick inte försummas. Territoriets betydelse både för en angripare och för egna trupper belystes inom ramen för den i krig viktiga tidsfaktorn. Varning för statiskt tänkande!

Vi fick också förståelse för strategins övriga faktorer t ex. Handlingsfrihet, Kraftsamling och Överraskning. Sverige kunde överraskas genom ”överrumpling”, hette det på 60-talet. Angiparen hade dock behov av snabba framgångar över vidsträckta områden.

Detta gällde inte bara operativt utan även strategiskt i förhållande till angriparens huvudmotståndare. Angriparens svårighet låg därför i att snabbt kunna behärska hela vårt territorium. I territoriet och folkförsvaret skulle Sverige söka sin Handlingsfrihet.

Det svenska folkförsvaret hade en inneboende god beredskap både på kort också lång sikt genom stor kvantitet och trupp över hela ytan. Efter ett krigsutbrott kunde mobilisering fortgå inom områden som inte - eller till mindre del - berördes av kriget.

I denna beredskap låg en viktig del av svensk Handlingsfrihet. Sverige kunde inledningsvis överraskas men mobiliseringen av försvaret skulle fortsätta, hette det. Angriparen måste räkna med att Sverige kunde få hjälp av tredje part. Magnus Fornells föreläsningar väckte stort intresse.

En mästare att betona överraskning och handlingskraftsmoment var överstelöjtnant Bengt Ljungquist. Detta fick många pröva på i praktiska övningar med trupp och i muntliga stridsövningar under hans tid som chef för Kavalleriets kadettskola och senare som Sekundchef vid Livhusarerna.

Kopplat till begreppet ”Handlings-frihet” fick vi lära oss att Överraskning hör till krigets vardag men en Livhusar får aldrig stå handfallen, hette det. Handlingsfrihet ska finnas i sinnets beredskap och skapas i praktisk handling då överraskning inträffar. I strid – stridsteknik, taktik,operation – gäller det att överleva och behärska första sammanstöt – överraskad eller inte - och ha beredskap för nästa steg. Läs terrängens möjligheter kontinuerligt och tänk i tid och



DEBATT

I den frustration som rådde inom ledande kretsar i en ständigt krym-pande försvarsekonomi yttrade CA, Carl Eric Almgren, återkomman-de med hänvisning till arméns krigsorganisation: ”Kapa svansen och skärp bettet” och vidare vid något tillfälle, menade han, att underrät-telsetjänsten kunde lösas med strid.

Vid denna tid var jag ansvarig på arméns underrättelseavdelning. Det var inte svårt att inse att kavalleriets förband i krigsorganisationen var hotade. I denna situation bestämde jag mig för att ta ett initiativ. Detta utmynnade i att jag år 1969? Föredrog en förändring av kaval-leriets organisation. Jag väntade mig en drabbning - men CA gillade Jägarbataljonerna.

möjligheter. Kort sagt, lär er handla i olika tids- och rumsperspektiv. Är Du själv svag vidtag då åtgärder som binder och splittrar angriparens kraft.

Möjligheterna till försvarsstrid för svensk trupp upplevdes som näst intill outtömliga i vår gynnsamma terräng. Livhusarerna glömmer inte Bengt Ljungquist, som lärde oss att verka krigsavhållande inom vår del av den nationella försvarsstriden.

När detta skrivs har Livhusarerna och övriga förband inom Försvarsmakten fokus på utlands-tjänst i olika former - främst i

Afghanistan. Dessa uppgifter ligger i linje med Livhusarernas traditionella sätt att tänka och handla. Uppgifterna löses med stor framgång.

En försvarsberedning har tillsats under ledning av riksdagsledamoten Cecilia Widegren. Det svenska territoriet ska försvaras, heter det.

Mot detta står att Sverige har ett insatsförsvar d v s anfallsstridskrafter, som är ett stormaktskoncept. Båda kärnvapenmakterna USA/Nato och Ryssland har utvecklat och rustar för att kunna genomföra anfallskrig – förekommande anfall – om deras säkerhet eller vitala intressen hotas. Sverige har hittills följt USA/Nato anfallskoncept medan Finland har valt ett försvar av sitt territorium.

Av tradition brukar försvars-beredningar arbeta utan någon egentlig och meningsfull debatt som når medborgarna. Denna vana bör brytas, enligt mitt förmenande, ty Sverige står inför ett viktigt vägval.Starka krafter inom regerings-alliansen förordar

en anslutning till Nato. Dessutom förordar de en fortsatt satsning på anfallsstridskrafter – nu senast anskaffning av JAS-flygplan. Det finns inte ens ett försvar av dessa stridskrafters utgångsgruppering.

Mot detta står ett klart alternativ som borde kunna bilda opinion. Generallöjtnant Carl Björeman har i boken: ”År av uppgång år av nedgång” tydligt visat att Sverige borde ha en defensiv strategi med defensiva försvarsmetoder. Han klargör med förkrossande saklighet att en småstats ekonomi inte klarar av ett försvar med offensiva stridkrafter och han deltog inte

i de sjutton generalernas artikel i Dagens Nyheter – DN debatt år 2004 – då dessa förordade en stående armé på bekostnad av den allmänna värnplikten.

Själv har jag skrivit en avhandling: ”Modern svensk strategi behövs!” utgiven i samarbete med Kungl. Krigsvetenskapsakademien, där jag belyser hur Sverige genom felaktiga politiska doktriner under det kalla kriget ”hamnade” i en felaktig krigsplanläggning och hur detta menligt påverkar dagens försvarspolitik.

Som exempel angav politikerna att ”Sverige skulle ha ett försvar utan luckor”. Sveriges stridskrafter skulle slå supermaktens anfallsstridskrafter ”gräns- och kustnära”, som det hette. Supermakten skulle mötas i luften, på öppna havet och på markterritoriet där angriparen valde tid och område.

I avhandlingen tillät jag mig kalla detta för hybris för att få debatt t ex med någon av de sjutton generalerna. Men det förblev tyst. Även regeringens företrädare är tysta när frågan gäller reellt försvar.

Varför är det tyst när det gäller försvar av svenskt territorium? Sverige centralt militärstrategiskt beläget i Norden och försvarat är defensivt till fördel för båda kärnvapenmakterna USA/Nato och Ryssland. Om någon av dessa intressenter skulle välja att planera för anfall där Sverige berörs är svenskt försvarat territorium till

stor nackdel inte minst för Ryssland med sitt marin- och flygstrategiska instängda utgångsläge.

Beror tystnaden på att företrädarna för Natoanslutning vill smyga in Sverige i Nato och därigenom tvinga in Sverige i en strategi som innebär att Ryssland ska hotas med anfallskrig?

Det råder ett klart demokratiskt underskott i Sverige i den komplicerade Försvarsfrågan och därmed också i säkerhetspolitiken. Politikerna i och utanför den till-satta Försvarsberedningen måste nås av debatt för att medborgarna äntligen ska få insyn i denna viktiga kärnfråga, som det heter.

En insiktsfull politiker, f d Tal-mannen och Försvarsministern Björn von Sydow, framhöll i ett tal under Sälen konferensen år 2009 att man i svensk krigsplanläggning borde ta plats vid respektive kärnvapenmakts planeringsbord – Moskva och Bryssel? – och värdera det svenska territoriets militärstrategiska betydelse för respektive part. Säkert skulle många goda och olika slutsatser dras av en sådan värdering.

Dessa slutsatser skulle kunna vara en bra inledning på en meningsfull debatt i avsaknad på - en Regeringens strategiska analys.



YouTube

youtube.com/k3webb - träningstips (på gång), intervjuer och reportage om vår verksamhet i Karlsborg

forsvarsmakten.se/k3- den o�ciella sidan för vår verksamhet på internet.

facebook.com/livregementetshusarerK3- den o�ciella sidan för oss på Facebook med de senaste nyheterna och uppdateringar.

Avsändare: Livregementets husarer, Pl37, 546 81 Karlsborg Fel adress? Om din tidning kommer till fel adress, uteblir eller skickas till dig, trots att du inte längre önskar ett exemplar ska du i första hand vända dig till Livregementets husarers kamratförening för rättelse (Johan Thorp, [email protected]), inte till tidningens redaktion. Detta gäller alla medlemmar i kamratföreningen. Övrig personal, både Försvarsmakts anställda och intressenter som av andra anled-ningar erhåller ett exemplar kan höra av sig till tidningens redaktion. Med fördel mail: [email protected] för rättelse. Glöm inte att anmäla �ytt till Skatteverkets folkbokföring. Följ oss på nätet - Se till att du inte missar några spännande nyheter, �lmer eller någon aktuell diskussion. På internet kan du följa oss Livregementets husarer på en rad kanaler och du kan ställa frågor.

Livregementets husarer, K 3, har lätta, snabba och slagkraftiga förband samt en lång erfarenhet inom underrättelseområdet. K 3 utbildar en luftburen bataljon och en underrättelsebataljon. Den luftburna ba-taljonen är ett snabbinsatsförband med hög rörlighet som ska kunna vara först på plats vid en insats. Underrättelsebataljonen levererar underrättelser med stöd av avancerad teknik, förband på marken och obemannade luftfarkoster, UAV. Vid K 3 �nns dessutom Försvarsmak-tens överlevnadsskola, FÖS, samt Örebro/Värmlandsgruppen som ansvarar för utbildning av hemvärnsförband i Örebro och Värmlands län. K 3 har ansvar för �ygningar med UAV, obemannade luftfarkoster och all militär fallskärmstjänst.

Försvarsmakten är en av Sveriges största myndigheter med mer än 50 000 medarbetare och frivilliga. Försvarsmakten är ständigt beredd att hävda Sveriges territorium, genomföra internationella insatser samt stödja samhället vid större kriser. Försvarsmaktens unika förmåga är den väpnade striden och är därmed Sveriges yttersta säkerhets-politiska instrument. Ytterst är Försvarsmaktens uppgift att värna demokrati och mänskliga rättigheter. För att Sverige ska kunna bibe-hålla sin säkerhetspolitiska handlingsfrihet utvecklar Försvarsmakten kontinuerligt förmågor som kan möta framtidens krav. Vill du arbeta inom Försvarsmakten �nns det en väg in som är gemensam för alla, grundläggande militär utbildning (GMU). Du ansöker på www.rekry-teringsmyndigheten.se. Har du redan gjort din värnplikt kan du i stäl-let söka anställning direkt. På Försvarsmaktens webbplats ser du vilka förband som söker personal.

livhusarernaskamratforening.se- den o�ciella sidan för Livhusarernas kamratfören-ing internet.


fÖr alla som vill veta mer om …livhusarernaskamratforening.se/wp-content/uploads/sites/...knyter...

Documents