1

GAMLA UPSALAFÖRR OCH NU

2001

Gamla Upsala Hembygdsförening

2

Uppsala Kommun, Kommuntryckeriet, 2001ISBN 00-000-0000-0

3

INNEHÅLLSFÖRTECKNING

Inledande ord 7Patricia Eriksson

Ett litet barn kommer till jorden 8Pelle Lithammer

Barndomsår i Gamla Uppsala prästgård 10Ingrid Lyttkens-Aarflot

Gamla Upsala Sportklubbs ungdomsverksamhet 16Stig Granberg

Barn och ungdom på Storgårdsbiblioteket 20Britta Rosling intervjuad av dokumentationsgruppen

Av barn får man lära 24Pelle Lithammer

Barnen är församlingens framtid 31Gun Mases

Vad gör Svenska Missionsförbundets Ungdom 34(SMU) i Gamla Uppsala?

Anders Jonåker

Rädda Barnen i Gamla Uppsala 36Gudrun Roos och Emma Eriksson

Barnbarn 40Pelle Lithammer

4

Uppsala – Gävle järnväg, I 42Utdrag ur ”Uppsala-Gävle järnvägar. Lokomotiven ochdess personal”

Rolf Åkerman

Uppsala – Gävle järnväg, II 47Utdrag ur ”Uppsala-Gäfle Järnvägar 1874-1924”

Rolf Åkerman

RÄTT ELLER ORÄTT , 49hur man blir av med en markockupant

Jarl H Lundin

GAMLA UPPSALA SOCKEN 52Byordning för Gamla Uppsala by 1762

Hembygden och pundet 60Pelle Lithammer

I Gamla Uppsala under tiden juli 2000 – sept. 2001 62Dokumentationsgruppen

Vårtal vid Gamla Uppsala högar 2001 66Birgitta L. Johansson

5

FÖRORD

Som tidigare år innehåller vår skrift ”Gamla Upsala Förr ochNu” material från både svunnen och närvarande tid.

Större delen av innehållet omfattas av samma tema somhembygdsdagens: ”Att vara barn i Gamla Uppsala – förr, nuoch i framtiden”.

Vi tackar artikelförfattarna för bidrag, vars innehåll de självaansvarar för. Dokumentationsgruppen ansvarar för att något ma-terial av utrymmesskäl måst uteslutas, vilket vi beklagar. Vihoppas ändock på en trevlig läsning!

Gamla Uppsala i oktober 2001

Berit Gullberg Björn Haglund Berit Levéven Jarl H. Lundin Inger Tjäder Agneta Wendin-Holmberg

6

7

INLEDANDE ORD

Temat för hembygdsdagen i år gällde barnen i Gamla Uppsala,hur de haft det tidigare, hur de ser på Gamlis idag och vilkaförväntningar de har på framtiden. Det blev en innehållsrik dagmed ett stort och varierande utbud av verksamheter. Årets skriftfrån Gamla Upsala Hembygdsförening har fått sin prägel avhembygdsdagens tema. Det ni kommer att finna blir såledesnågot om att vara barn i Gamla Uppsala idag samt om barnensegen syn på och bidrag till vår bygd. Här finner ni också någraav de verksamheter som man kan finna i Gamlis vilka syftar tillatt ge barn och ungdomar en bygd och miljö som det är kul attväxa upp i.

Som brukligt är det inte enbart föreningens dokumentations-grupp utan också fler utanför denna som bidragit med material.Allt detta har sedan redigerats av gruppen. Jag vill på detta sättrikta ett stort tack till alla författare och till gruppen som genomsitt idoga arbete presterat denna skrift.

Med denna skrift vill jag skicka en hälsning till föreningensmedlemmar med förhoppning om en trivsam läsning om GamlaUppsala!

Gamla Uppsala i oktober 2001Patricia Ericsson

Ordförande

8

Ett litet barn kommer till jordeni sitt väsen helt öppet för livet,dess förväntan och tillit är stor den,och dess öde är ännu oskrivet.

Med mina ljud kan jag trösta detmed mina händer får jag leda deti ord och handling skall jag visa detvägen till livet.

Ett litet barn finns vid min sida,det lever, det växer, det formas,snart skall det mot makterna strida,då det utav utbud bestormas.

Med mina ljud kan jag trösta det...

Ett litet barn längtar att ägaen trygghet och glädje på färden,ty snart skall det självt övervägasin väg genom tiden och världen.

Med mina ljud kan jag trösta det...

ETT LITET BARN KOMMERTILL JORDEN

9

Ett litet barn, o, vilken gåva,som ges oss i levnadens stunder.O, Herre, dig vill vi nu lovaför skapelsens levande under.

Med mina ljud kan jag trösta det...

Pelle Lithammer

10

När Berit Levén ringde och frågade mig, om jag ville skrivanågot om min barndomstid i Gamla Uppsala prästgård, komnågra rader i tankarna av Zackarias Topelius: ”Nu stå alla min-nen upp från längst försvunna dar, och underbart och vemods-fyllt och varmt blir hjärtat då”.

BARNDOMSÅR IGAMLA UPPSALA PRÄSTGÅRD

av Ingrid Lyttkens-Aarflot

Åren 1929-35 bodde familjen Lyttkens i den gamla 1700-tals-prästgården (riven på 1950-talet, uppbyggd i samma format ochstil). Den var helt omodern med endast en kallvattenkran i kö-ket och d:o i övervåningen. Ej vind eller källare. En stor kamin

”Äkta fotografi”av Gamla Uppsala prästgård på 1930-talet.

11

i hallfarstun och ständig brasa i öppna spisen i vardagsrummetstod för värmen. De fina gröna gamla kakelugnarna på övervå-ningen var inte så brandsäkra. Men det gamla huset hade enatmosfär av stor värme och trivsel.

Prästgården flankerades av små röda stugor – mot söder ochhögarna. Bak- och tvättstuga samt ett garage (utan bil) och ”lillaflygeln”, f.d. lantarbetarbostad med en fotskrapa av järn märkt1726! Där hade pappa sin pastorsexpedition. Längst upp motprästgården låg en stor gammal jordkällare (nu riven). Bakomdessa stugor (mot offerlunden) tre förrådshus och toalett (ute-dass). På norra sidan mot Kungsgården fanns ”stora flygeln” –f.d. arrendatorsbostad med 1700-tals stänktapeter (jämför medLinnés Hammarby!). Där växte förresten de blå bussarnas ägare,Sven Gustafsson, upp och hans snälle bror Eskil var chaufför.Längre bort mot Kungsgården fanns hönshus och två vedbodar.

Prästgårdsparken sköttes då för tiden av prästfamiljen. På vå-ren var där ett hav av gullvivor och förgätmigej, körsbärs-, plom-mon- och äppelträd blommade och i alla snår ”vårens glada gäs-ter” – alla fåglarna, även ugglor med ungar. På sommaren cykel-färden till Storvad – midsommar på Disagården, där en tid denblide nyckelharpospelaren August Bohlin var vaktmästare ochspelade fint.

Många kamrater till mig och mina två bröder kom ut till ossoch då ordnades lekar och tävlingar och det blev verkligen trev-ligt – inte minst att gömma sig i gamla almen – då oplomberad.Lite plikter förekom ju – mina bröder skötte våra tiotal höns.Hönsen spatserade fritt på tomten sommartid – de var riktigasprätthöns! Min uppgift var att springa ner för backen till arr-endatorn Göransson, hoppa över ”stättan” och hämta mjölkenoch jagas av de elaka skånska gässen. På hösten klättrade jag i

12

träden och mumsade på all härlig frukt. Vinterfrukten förvara-des sedan i någon stuga och räckte länge. Vintern innebar na-turligtvis kälk- och skidåkning på högarna och skridskoövningför mig på gropen vid offerlunden (nu utfylld) och att få följamed bröderna på skridskofärder på Fyris.

Naturligtvis präglades vårt hem av det kyrkliga livet. Från storahälsingeförsamlingen Bergsjö kom vi till Gamla Uppsala. Pappahade då tidigare varit läroverksadjunkt i Norra realgymnasiet iStockholm och övertalats av Söderblom att bli präst. Han varäven prästvigd. Pappa Elof var en blid och ödmjuk person ochvi barn kände aldrig något religiöst tvång, som många andraprästbarn berättat om. Min mamma var en mycket duktig hus-mor och värdinna och engagerade sig livligt i kyrkligt arbete –vilket var självklart för en prästfru på den tiden. Hon hade aka-demisk examen och hade även kurser i engelska ibland. Pappahade de första åren varje söndag högmässa först i Ärentuna kl.10 och sedan i Gamla Uppsala kl. 11.30. Därefter förekom näs-tan alltid kyrkkaffe och hemma var det oändligt kakbakande.

Kyrkorådet sammanträdde i prästgården och jag kommer välihåg häradsdomare Eriksson där. Han såg ut som en bonde-hövding och hans ord vägde mycket, mycket tungt. Vidläxläsningen på övre våningen kunde man höra syföreningenssnälla damer språka och även deras sång i aftonpsalmen.Ungdomsföreningen hade sina träffar i ”lilla flygeln” – kan änidag förknippa ”Bred dina vida vingar” med dem.

Ett socialt liv – javisst – så många människor som passeradegenom åren. Människor som hade det svårt i arbetslöshetsårenoch inte vågade gå till fattigvården. Människor som hade nå-gon anknytning till prästgården och ville se hur den såg ut nu.Mammas hjälpreda sa till slut: ”Nu tror jag alla som varit här

13

sedan 1700-talet kommit och fått kaffe”. Det fanns ju inte kris-grupper då och där kom många i stor sorg och förtvivlan ochsökte tröst hos sin präst.

Teologistudenter och andra grupper kom ibland på diskussion-saftnar hemma. Då blev det livligt och trångt!

En särskild grupp var de s.k. luffarna, som troget kom och åtav mammas korvkaka och berättade om sina liv. De hade jusina tecken på grindarna till ”kollegerna”. ”Skriv nu att korvka-kan är slut”, sa mamma och mycket riktigt dröjde det ett tag tillnästa besök.

Ett ekipage man häpet beundrade var Slottsenaps chefsfru –spanjorska – som i elegant vagn och d:o häst iklädd spansk dräktkörde runt kyrkan då och då.

Familjen Lyttkens 1931.

14

En vårkväll kom ett par gående upp till lilla kullen mot Dis-gården förbi nytvättade mattor på tork, som de fick vika undan.Tablå! det var blivande Gustav VI Adolf med Louise, som hadearkeologiskt intresse av platsen.

En annan gång meddelades att prinsessan Ingrid i sällskap medprinsen av Wales och hertigen av Kent från England skullekomma och se kyrkan. Det ryktades att de båda prinsarna varäktenskapskandidater. Ung och glad prinsessa satte sig då attspela en profan ”låt” på söndagsskolorgeln i koret. Det gilladeinte pappa Elof, sådan musik förekom ju inte i kyrkan då.

Andra hågkomster

Man handlade hos John Lindström eller Dahlbergs – liten Kon-sumbutik fanns framför Storgårdens baksida. Fiskhandlare Pet-tersson kom på cykel med kärra med fisk. Posten hämtades hosparet Almgren bortom Dahlbergs. Karlssons och Svennbeckshade blommor. Till stan cyklade vi eller tog blå eller röd buss –köpte kuponghäfte – resan kostade 17 öre! Röda bussarna ägdeArtur Johanzon, som byggde pampiga bruna villan nedomÖsterledskyrkan. Från stan startade bussen G:la Torget – ÖstraÅgatan – Linnégatan och ut till Svartbäcksgatan. Ändhållplatsenvar vid Tingshögen, där bussen snurrade runt den gamlafattigsparbössan.

Vid en intressant guidning av Lars Roos för maken och mighärom året på kyrkogården kände man igen många namn ochmindes:

Familjen Levén på Odinsborg, oerhört hjälpsamma och gene-rösa vänner – Mattssons också goda grannar, där bröderna och

15

jag fick nyttja tennisbanan. I grannhuset bodde Marta och Ha-rald Gustavsson samt Oskar Mattssons syster Ester. Harald somjämte Ragnar Gustavsson jobbade för Storvadsbadetsiordningställande. Revyer för detta ändamål förekom i gamlavita skolan. Där bodde kantor Johansson med fru Nina och ävenlärarinnan Sigrid Elvin med systern Olga. De var pionjärer iGamla Uppsala Husmodersförening. Hilda Evert skötte telefon-stationen. Hennes syster Elin var en blid lärarinna.

Så växte jag upp vid ”Svea rikes vagga”, rymmande mäktigforntid med alla goda minnen – ackompanjerade av den gamlakyrkans klockor!

16

Utvecklingen i GUSK när det gäller ungdomsfotbollen har gåttframåt. 1987 hade klubben 15 ungdomslag och cirka 225 spe-lare. Idag, 14 år senare, har GUSK cirka 54 lag och över 1 000spelare. Det är ingen dålig utveckling för en liten klubb, somhar sitt upptagningsområde i Gamla Uppsala och till viss delockså i Svartbäcken.

Det som gjort denna snabba expansion möjligt är bl.a. TeenWork, ett långsiktigt projekt för att få in ungdomarna i GamlaUppsala på rätt spår. Claes Tollinger och Johnny Hasth tog ini-tiativ till Teen Work.

Det som gjorde att detta arbete kom igång var att det i slutet av1980-talet kom mycket kraftiga signaler om ungdomsproblem iGamla Uppsala, Uppsalas största kommundel. Våldet liksomdroganvändandet hade ökat oroväckande och segregationen iskolorna hade blivit allt mer påtaglig.

I GUSK:s ungdomsverksamhet såg man möjligheten att stärkasjälvkänslan hos många av de ungdomar som var i riskzonenoch kunde hamna snett i samhället.

Det största problemet var kommundelens dåliga ekonomi. Föratt motverka segregationsproblemet inrättades s.k. fotbolls-klasser på högstadienivå i Gränby.

GAMLA UPSALA SPORTKLUBBSUNGDOMSVERKSAMHET

av Stig Granberg

17

Fortsättningsvis startade fotbollsskolor i Svartbäcken ochNyby. Meningen med dessa skolor var att skapa möjligheterför barnen att spela fotboll tillsammans med sina skol- ochklasskamrater. Kvarterslag bildades. Det var ett bra initiativ,som flera klubbar i Uppland tagit efter.

Efter några år med dessa fotbollsskolor för pojkar märktesatt många flickor började spela fotboll och därför inrättadesspeciella flickfotbollsklasser. Det har visat sig vara mycketpositivt. Fler och fler flickor har börjat spela fotboll i klubben.

Viktigt med engagemang

En annan positiv effekt av kvartersmodellen var att kontaktenmellan och med föräldrarna blev mycket bra. Det är mycketviktigt att få med föräldrarna i de aktiviteter som GUSK har atterbjuda. Här har klubben lyckats över förväntan. Som tränareoch ledare i de drygt 50 ungdomslagen finns i huvudsak ideelltarbetande föräldrarna. Många tror att det bara är pappor somställer upp, men så är inte fallet. Flera mammor är tränare förlag och flera är engagerade som ledare. Ett exempel på detta äratt ordförande i ungdomssektionen sedan något år tillbaka ärEva Schotte.

Egna talanger

Expansionen av klubbens ungdomsverksamhet har hela tidengått hand i hand med projektet Teen Work. Utvecklingen blirinte bara gynnsam ur sociala synvinkel utan GUSK har ocksåvunnit på den goda ungdomsverksamheten. I dagens A-lag ifotboll, som spelar i div. 3, kommer över 80 % ur GUSK:s egnaled.

18

GUSK är också bra på att slussa talanger vidare till andra klub-bar som spelar i högre divisioner. Bland dessa kan nämnas ConnyAsklöv (Enköping och Gefle), Einar Brekkan (Örebro), JohanMattsson (Öster) och på damsidan Yolanda Odenyo (BälingeIF).

Med andra ord är utvecklingen mycket positiv. Tyvärr finnsdet för få bollplaner i kommundelen för att klubben skall varanöjd. Visserligen har vi Yrsaplanerna att tillgå och dessa ärmycket bra. Med den expansion vi har och kommer att ha kom-mer dessa inte att räcka till.

Klubben har, som tidigare nämnts, över 50 ungdomslag i el-den. Många lag går det riktigt bra för, för andra går det sämre.Klubbens policy är att alla som är med i laget skall få spela likamycket, oavsett om man är bra eller dålig. Det elittänkande somfinns i en del klubbar är helt främmande för GUSK-lagen, menviljan finns att vinna sina matcher och det är mycket viktigt.

Oavsett resultaten på plan blir klubbens ungdomsverksamheten vinnarmodell i ett socialt perspektiv. Det är också viktigt.

Ur verksamhetsberättelsen

Det finns cirka 150 föräldrar som är engagerade som ledare iGUSK. Förutom dessa ledare finns föräldrar som skjutsar tillmatcherna, anordnar spelarträffar, sköter bingolottoförsäljningm.m. Under det gångna året bedrevs fotbollsskolor i Löten,Nyby, Gränby och Svartbäcken. Ungdomarna har ansvarat förverksamheten på planerna. Det viktigaste är att det finns stortintresse från föräldrarna att ställa upp som ledare i klubben.

19

Det är brist på domare. Därför har klubben anordnat en domar-utbildning för ungdomar för att dessa skall kunna döma vårahemmamatcher för pojk- och flicklag. Det har fallit väl ut ochförhoppningsvis fortsätter några av dessa som domare. KanGUSK bidra med denna utbildning är det en insats som klubbenkan vara nöjd med.

En viktig del i ungdomsverksamheten är den sommarfotbolls-skola som klubben anordnar varje år veckorna före midsom-mar. Den är öppen för både nybörjare och ungdomar som spelatnågra år i serielag. Som ledare i denna fotbollsskola ställer ung-domar, som spelar för klubben, upp och de har kanske självatidigare deltagit i fotbollsskolor.

Varje år, i början av augusti, arrangeras ett läger i Älmsta förflickor. Det är ett samarbete mellan dam- och flickfotbollen.Det som lagt grunden för detta läger är det mycket fina samar-bete som ledarna inom flickfotbollen byggt upp med början kringGUC-cupen.

Yrsadagarna, som arrangeras varje år i slutet av augusti, är enannan tradition inom klubben. De brukar vara populära hos gäs-tande lag.

7-manna blir 11-manna

Många av våra lag har lyckats bra i både seriespel och cuper.Styrkan i GUSK är att våra spelare får tid på sig att utvecklas,har en positiv bild av klubben och vill stanna kvar hos oss.

Klubbens målsättning är att bred verksamhet på sikt skaparframgång. Därför är bredden GUSK:s hjärta.

20

Under de 25 år som jag arbetade på Storgården är det arbetetmed barn och ungdom som är det stora glädjeminnet.

De första åren, 1960-63, var utrymmena så begränsade att bok-utlåningen kom i första hand.

1964 fick vi så flytta till den nybyggda Storgården och då kommöjligheterna att också börja med aktiviteter av skilda slag.

Sagostunderna var vad jag började med och barnen kom. Detvar mycket fascinerande att kunna fånga barnens uppmärksam-het och se hur de följde med in i sagans värld. Efter en tid fickjag låna bildband, stillbilder ur sagoböcker, men jag berättadealltid till. Sagor skall helst läsas för en mindre grupp, i synner-het om barnen är under skolådern. Det finaste tack jag fått varbara ett ord, och uttalades av en fyraåring som suttit trygg i sinmammas knä. När jag sa: Och så var sagan slut, då sa gossen:MERA! Jag fick inbjuda till nästa sagostund.

Dockteater blev nästa programpunkt. Jag gjorde dockorna tillstörsta delen själv men fick också några inköpta. Nu började jagfå hjälp. De första var Gunilla Johansson och Helena Larsson.De var goda bokläsare och spelade gärna bakom vår rödadockteaterscen. Då syntes de inte och vågade. Jag skrev manustill pjäserna och händelserna utspelade sig i Gamla Uppsala.Där var hunden Vega, som visste det mesta om människorna i

Britta Rosling berättade 2001för G:la Upsala Hembygdsförening

BARN OCH UNGDOM PÅSTORGÅRDSBIBLIOTEKET

21

Sago

stun

d på

Sto

rgår

dsbi

blio

teke

t i m

itten

på

1960

-tale

t.Fo

to: S

ture

Fot

o

22

byn. Hans bästa vän var Randiga Rudolf. Där fanns också älvorfrån Storvad, Suset och Bruset, samt Våren och Sommaren sombodde vid Tunåsen. Dockorna bor ännu kvar i en gammal spån-korg som jag har och när jag kommer in i garderoben kan jaghöra dem viska! Tråkigt nog sparade jag inte manuskripten ochdet ångrar jag nu. När jag skulle stänga biblioteket nyåret 1985,då jag slutade, tänkte jag: Det blir aldrig dockteater mera.

Lekafton blev nästa samling. Jag skrev lappar med namn påsagofigurer. Barnen, som var 10-12 år gamla, fick dra var sinlapp och sedan försöka gestalta sagofiguren utan att säga ettord. Mycket festligt! En gång stod det Teskedsgumman på lap-pen och Hans Öhman läste och genast, på ett otroligt sätt, ”rann”han ner på golvet. Alla barnen skrek: Teskedsgumman!

Film fick vi möjlighet att låna och det var spännande, men detsom var mest spännande en gång, det var när hjulet för upprull-ning av den spelade filmen inte var med. Jag fick fånga uppfilmbandet i en papplåda och sedan spola baklänges tillbaka.Detta var mycket populärt. Alla satt kvar. De talade ofta omdenna visning vid senare filmer, när allt tekniskt fungerade somdet skulle!

Julgran och julfest - även detta vågade jag mig på och det gavtrivsel och tradition. Böckerna på boksnurran handlade om ju-len både förr och nu.

Filminspelning. Några tonåringar började komma med idéerom att vi skulle göra en film om en viking som kom till GamlaUppsala i nutid och besökte biblioteket. Vi fick köpa en film-rulle, 16 mm, och jag stannade ljusa kvällar för att spela in.Vikingen kom iförd en dräkt från Odinsborg. Den filmen läm-nar jag över till Hembygdsföreningen. Själv har jag inte sett

23

filmen sedan den spelades in 1971.

Ungdomarna frågade om de fick ordna en musikafton och jagsvarade givetvis ja. De kom med trummor, bas, blås och entusi-asm! De öppnade med låten ”Brittas restaurang”! Vilken spel-glädje de visade!

Vilken rolig tid det var! Storgården borde ha byggts ut och fåttfortsätta som kulturcentrum . Biblioteket placerades en trappaupp. Barn och ungdomar kom med fart uppför trappen till bib-lioteket. Det var skönt, inget bråk, aldrig skadegörelse. Vi kändevarandra. Detta var livet: böcker-barn-ungdomar-sagor-teater-musik. Biblioteket blev ett kulturrum för barn och ungdom!

Britta Rosling med låntagare i början av 1970-talet.

24

Som vuxen får man lätt den föreställningen att de äldre alltidhar att lära de yngre. ”Ungarna skall lära sig veta hut”. Nu är detju mycket att resonera om kring detta och livet har åtminstonelärt mig att

1) Barn lär sig inte om de inte vill lära. Den vuxne har ständigt att inspirera den yngre, stimulera och uppmuntra.2) De vuxna har själva mycket att lära av sina egna och andras barn.

Just det sista skulle jag vilja ge exempel på. Säkert kan dusjälv erinra dig en hel del andra.

Eldsvådan

I förvårsgräset smög vi skolpojkar omkring i ladan vid backenintill Lövstaholm. Vi lekte indianer. På den tiden var indian-historia dagsläsning för oss. Uncas, Långa Lassot, Vita rävenoch alla de andra. Vi gjorde en wigwam av grenar och ris. vitäljde pilbågar av en och spetsade pilar till dem. Trätomahawkerhade några, en och annan ägde till och med en kniv. Bisonoxaroch blekansikten månde bäva.

Vi saknade en eld att samlas kring. Ingen av oss fick röra tänd-stickor hemma, såvida de inte togs olovligt. Och det gjorde enav oss. En dag tände vi en eld vid hyddan. Dumdristigt och illaplanerat. Kojan tog förstås eld och skogen började brinna i s k

AV BARN FÅR MAN LÄRA

av Pelle Lithammer

25

toppeld, dvs ovanför marken uppe i träden.

Jag hörde till dem som sprang hem. Ängsligt stod jag på går-den vid Tors väg och undrade över utvecklingen. Plötsligt ljödbrandhornet och en av de äldre grabbarna (jag var faktiskt yngstdå) kom springande utmed gatan ivrigt tutande i hornet. Hanhade slagit sönder rutan till brandskåpet vid Posten och tagitfram hornet, precis som man skall göra. Inom kort visste helabyn vad som hänt. Brandkåren ryckte ut. Elden släcktes innankvällen men äldre personer fick gå brandvakt.

Jag har ofta tänkt på grabben som sprang med hornet. Hanlever inte nu. Han stal lite tändstickor hemma, han tände på isitt oförstånd. Men ett förstånd hade han – han stod för det hangjort. Han lärde oss alla en läxa förutom den, att man inte skallleka med elden. Gör man något dumt skall man stå för det ävenom det kostar på. Bekänna, be om förlåtelse och sedan kunna gåvidare.

Adventsfesten

Hembygdsföreningen hade adventsfest. Inte här på vår ort meni närheten och jag var med som underhållande gäst. Sjöng någrasånger och ledde en tävling. Vi drack kaffe, sjöng allsång ochså skulle det bli dragning på det stora lotteriet.

Föreningen hade samlat många fina vinster: bonader, julkär-var, julgranar, dukar, tavlor, prydnadsföremål, bröd i olika ver-sioner och som toppen på allt en storvinst: gratis resa och entréför att i Globen höra julkonsert med bl.a. Adolf Fredriks kör-sångare. Lottvinnarna skulle själva få ta det som de önskade.

Dragningen blev spännande. Första vinsten gick till en lott som

26

ägdes av en nioårig pojke. Jag satt nära, så jag såg hur överlyck-lig hans mamma var, då hon viskade till pojken: - Nu får vi åkatill Globen! Pojken kom fram till prisbordet, stod där en stundöverblickande, medan den omgivande församlingen ljudlöstinväntade hans beslut. Så beslöt han sig – och tog en julgran.Ett besviket sus runt omkring och en förtvivlad moder som sa: -Du skulle ju ha tagit resan. Varför gjorde du inte det?

Över menigheten hördes pojkens klarläggande svar: - Men mor-mor vill ju ha en julgran och nu får hon ju den här. Vi vuxnaskämdes lite över vår egoism, men pojken tog julgranen och nuinstämde till och med hans mamma. Man skall ge när man fåren möjlighet. Ge till andra som behöver.

Scoutlägret

Vi hade scoutläger på Härjarö. Från Gamla Uppsala kom enstor grupp, både flickor och pojkar. Ett scoutläger är fyllt avdagliga upplevelser. laga mat, bygga lägerarbeten, lära sig omnaturen, träna att göra något tillsammans, ställa upp i olika täv-lingar samt förbereda och delta i lägerbål. Allt detta stod påprogrammet och genomfördes också men under stora besvär-ligheter. Varför då? Jo, det ösregnade under de fyra första da-garna. Naturligtvis var det en del som längtade hem. Och natur-ligtvis kom en del oförståndiga föräldrar och lockade hem sinabarn till varma sängar och torra stunder kring teven.

Onsdagskvällen blev besvärlig. I regnet skulle vi ifrån Gamlisstå för lägerbålet. Vi hade övat och förberett oss. Då dyker enförälder upp och säger: - Jag måste ha Erik med hem, för hanskall spela fotboll i laget ikväll. Klockan fem är det match.

En scoutledare har inte så mycket att sätta emot då. Matchtider

27

och föräldrar är lika bestämda. Att Erik var en viktig person ikvällens lägerbål dög inte som tungt argument. Pappan tog sinson och försvann hem. Men hemma i Gamla Uppsala regnadedet ännu värre och matchen blev inställd. Pappan berättade se-nare för mig: - Jag tyckte Erik skulle stanna hemma och ha detskönt. Om det blev vackert någon dag kunde jag köra honomtill Härjarö och lägret senare.

Nu vägrade Erik. Han skulle absolut till Härjarö. Omedelbart– även om det regnade småspik. Han behövdes ju på lägerbålet.Och han kom dit för pappan var inte svår att övertala. Tänk, vadvi blev glada! Naturligtvis ställer vi ibland unga människor in-för alltför stora val. De vill vara med i allt. Men Erik lärde ossatt solidariteten med gruppen sviker man inte om man kan lösaproblemet. Då kan man t.o.m. ligga i ett vått tält om samhörig-heten så kräver.

Och redan under lägerbålet skingrades molnen och resten avveckan blev solskensdagar på Härjarö.

28

Skorna

Jag kom på besök hos min dotter och hennes barn i Vaksalakyrkby. Dagen hade varit mödosam för mig. Väntjänst påservicehuset, sammanträde med en trafiksäkerhetsgrupp, skriv-arbeten vid datorn och så nu besök hos barnbarn för att ordnanågra släktangelägenheter. Trött och inte särskilt glad hälsar jagalla i huset, släntrar in i familjens vardagsrum. Slår mig ner isoffan, just som en morfar kan förväntas ha rättighet till. Han ärju gammal. Han har inte så lätt att röra sig. Nu får de faktisktkomma med en stärkande kaffetår.

In kommer den glittrande glada Johanna. Ser sin morfar i sof-fan, synar honom från topp till tå och utbrister i en mycket be-rättigad fråga: - Mamma, varför får morfar ha skorna på siginne?

Det behövdes inget svar. En slokörad äldre man lyfte sig ursoffskönheten, gick ut i hallen och tog av sig skorna. Tänk, attdet skall vara ett barn som lär en, att ta sedan dit man kommer!Eller ännu bättre: - tänk, så viktigt det är, att man lever som manlär!

Vykortet

Till sist vill jag berätta något med alldeles särskild destinationtill dig som är eller har varit barn- eller ungdomsledare. Du kom-mer säkert att förstå varför.

Julkort får vi alla. I regel av två slag. Några från personer somvi alltid får ifrån. Moster Karin, farbror Anton, kusiner, syskonoch barn. Men ibland dyker ett kort upp helt oväntat. Från nå-

29

gon vi till och med glömt. Så var det det året, då Estonia hadegått under. Vid jultid fick Birgit och jag ett julkort. Det var kort-fattat, avstämplat utomlands och med några få ord:

God jul och Gott Nytt År önskar Sylvia (fingerat namn)! Ochtack för alla de goda stunderna i scouterna!

Vem var Sylvia? Vi sökte i våra personregister. Till sist ena-des vi om vem det skulle kunna vara. En flicka som förlorat sinmor i Estoniaolyckan och som tidigare var utan far. Bodde ocharbetade i ett grannland. Satt kanske ensam och tänkte på sittliv. Undrade vilka hon skulle kunna sända en hälsning (ett nöd-rop) till. Jo, varför inte de gamla scoutledarna? De hade väl ialla fall en tanke på hennes bästa?

Det är aldrig förgäves att göra insatser för barn och ungdom.De glömmer måhända att tacka dig just nu. Men det fina medett barn är att det minns de goda stunderna och skäms inte föratt påminna om dem, när åren börjar ta ut sin rätt. Ett barn läross att det finns i vår verklighet även när vi tyvärr glömt av det.

30

Foto: Kajsa Nordqvist

31

BARNEN ÄR FÖRSAMLINGENS FRAMTID

av Gun Mases

Gamla Uppsala församlings barn- och ungdomsarbete ingår somen självklar del i församlingens uppgift - att stödja varje män-niska i ett livslångt växande in i dopet och tron.

Vi vill utifrån en kristen människosyn vara lyhörda, se ochstötta barn i deras vardag samt stödja föräldrarna i omsorgenom barnen. Vi vill föra ut evangeliet till barn på deras villkorsamt öka förståelsen för barns situation i olika delar av världen.Vi vill bedriva en verksamhet där varje människa känner sigvälkommen och uppskattad för det hon är och kan.

Vi vill finnas ute bland ungdomar, ge tid för dialog och väckatankar där frågor kring livet och den kristna tron får växa framtill en öppen dialog. (Hämtat ur våra församlingsprogram).

Mycket i vår verksamhet har pågått i många år och är ett väl-känt och välkommet inslag i familjers liv. Jag tänker på Öppnaförskolan där föräldrar/annan vuxen med barn möter andra föratt sjunga, leka, fika och umgås. Babyrytmiken och musiklekenär något nyare verksamheter och där barnen stimuleras till mu-sikaliska upplevelser genom rytminstrument och danslekar.Dessa grupper har blivit mycket positivt mottagna.

Församlingens barn- och ungdomsverksamhet är åldersindeladoch finns från 6 år och uppåt. Samtal, sång, lek, studiebesökoch läger är något av det som ingår i träffarna. Som deltagare ien grupp är du medlem i riksorganisationen Svenska Kyrkans

32

Unga och kan därmed påverka vad som sker i församlingen.Våra barnkörer övar varje vecka för att sedan visa sin sång-glädje i familjegudstjänsten.

I våra Öppna förskolor, Kaplansgården och Lillgården kom-mer det i höst att en gång i månaden finnas distriktssköterskorfrån Nyby barnavårdscentral. Tanken är att samtala och infor-mera föräldrar om frågor som ofta är uppe för diskussion på enÖppen förskola. Träffarna inleds med ett speciellt tema t ex mat,sömn och gränssättningar men utvecklas sedan till det föräld-rarna önskar få ut av mötet.

På olika platser i vårt land finns ”Familjecentraler” där mångasom arbetar i samhället för barnens bästa finns samlade underett ”tak”. Där sker ett nära samarbete för att underlätta för för-äldrar att få just den kompetens som erfordras i en speciell fråga.I Gamla Uppsala arbetar vi på ett liknande sätt men i ålders-indelade områdesgrupper. Ett program är utarbetat där vi somarbetar med barn och ungdomar har varit delaktiga. Program-met innehåller en gemensam värdegrund och ett gemensamtförhållningssätt så att samhällets positiva värderingar som soli-daritet, hänsyn, medkänsla och respekt för varandra förs vidare.

I temat ”Föräldraskap” erbjuds föredrag på kvällstid. Där in-bjuder vi alla i kommundelen som är föräldrar eller arbetar medbarn i åldrarna 0 – 8 år. Höstens föredrag är ”Våga vara förälder& Håll kärleken levande”, Alf B Svensson, och ”Att främjaempati – det viktigaste i uppfostran”, Margareta Öhman, bådaär psykologer och författare. En studiecirkel i temat ”Föräldra-skap,” där syftet är att få föräldrar att träffas och diskutera för-äldraskap utifrån ens egna erfarenheter och med utgångspunktifrån ett material och ett bestämt ämne för varje gång. ”Föräld-raskap” ska ses som ett stöd och en hjälp i föräldrarollen samt

33

visa på vilka resurser som finns i samhället.

Samarbetet med kommundelens förskolor och skolor sker ge-nom närvaro i skolan samt med de påsk- och julspel som vispelar för förskola, skola och kommunala dagbarnvårdares barn.

Som Ni kan se så sker samarbete på många olika nivåer här inärsamhället – kyrkan – skolan – organisationer – studieför-bund och kommundel, dessa nätverk och den kontinuitet somfinns skapar omsorg om de barn och ungdomar som växer upp iGamla Uppsala.

Gamla Uppsala församlingKyrkbyn/NybydistriktetGun MasesFörsamlingsassistentBarn och familj

34

Det lättaste sättet att berätta om vad SMU gör är att se vad somhänder i Österledskyrkans ungdomsarbete. I de lägre åldrarnahar vi bland annat småbarnsmusik för åldrarna 0-3 år. Där träf-fas man på fredagar för sång, musik, rytmer, fika och tillfälletill pratstunder för alla föräldrar. För de lite äldre har vi någotsom kallas för Söndagsfrön, vilket är en söndagsaktivitet somersätter den gamla klassiska söndagsskolan. Där träffas barn från3 år och lite äldre och lyssnar till bibelberättelser, sjunger ochpysslar.

För barngrupper i lågstadieålder (7-9 år) finns det fritidsverk-samhet på eftermiddagarna efter skolan. Verksamheten bedrivsmed egen personal och på uppdrag av Gamla Uppsala kom-mundel. Inom ramen för ”fritis” bedrivs också barnkörenCantamus. Under mellanstadiet finns sedan en fritidsklubb medmånga olika spännande aktiviteter.

Friluftsliv är en viktig del av missionskyrkans verksamhet ochdessa aktiviteter börjar man med redan när barnen är i lågstadie-åldern. Scouting är historiskt sett en av SMU:s äldsta aktivite-ter. De minsta scouterna inbjuds till Nying, som är från 7-9 år.På mellanstadiet får man börja i ”riktiga” scouterna, som är förbarn mellan 10-13 år. Denna SMU-scoutverksamhet är näst in-till legendarisk och har bedrivits i över 50 år. Klassisk scout-verksamhet är knopträning, hantering av kniv och yxa, träning iatt göra eld, lägerverksamhet och mycket mera. För de mer

VAD GÖR SVENSKA MISSIONSFÖRBUNDETSUNGDOM (SMU) I GAMLA UPPSALA?

av Anders Jonåker

35

äventyrslystna erbjuds Tonårsscout som är från 13-19 år. Det ären fortsättning av scouting men med mer avancerad friluftsverk-samhet. En gång scout alltid scout.

Är man intresserad av musik och går i låg-, mellan- eller hög-stadiet finns det många möjligheter i Österledskyrkan. Här kanman lära sig spela flöjt, oboe, klarinett, saxofon, trumpet ochmånga andra instrument. Dessutom finns det inte mindre än fyraorkestrar att välja mellan. Går du i gymnasiet eller känner att duefter många år vill damma av ditt instrument är du välkommenatt vara med i Gamla Upsala Symphonic Band.

Är du 13 år eller äldre är du välkommen till musik- och IT-café. Här finns nätverksspel, surfing, programaktiviteter, musik-caféer, biljard, pingis och mycket mera. Troligtvis kommer caféetockså vara öppet på onsdagskvällar.

Är man intresserad av utbildning för arbete inom SMU ellerannat ungdomsinriktat arbete finns en rad folkhögskolor medolika inriktning.

Allt som allt omfattar SMU i Österledskyrkan idag ungefär250 medlemmar.

Anders JonåkerPastor, föreståndare i Österledskyrkan

36

I Rädda Barnens lokalförening i Gamla Uppsala är vi ca 380medlemmar. Vårt område täcker Uppsalas norra stadsdelar somGamla Uppsala, Löten, Gränby, Svartbäcken, Kvarngärdet ochStorvreta. Varje lokalförening inom Rädda Barnen är självstän-dig och bestämmer sina aktiviteter. Här är några av de aktivite-ter som vi har valt att arbeta med just nu.

Räkna med mig

Idag diskrimineras barn i Sverige på grund av sin sociala ochekonomiska bakgrund, etnisk tillhörighet, kön och funktions-hinder. Rädda Barnen driver under 2001 och 2002 en nationellkampanj mot diskriminering. Denna kampanj och dess temagenomsyrar även vår verksamhet i Gamla Uppsala lokalfören-ing under detta och nästa år.

Påverka och skapa opinion

Barnkonventionen är grunden för allt arbete inom Rädda Bar-nen. I Gamla Uppsala informerar vi om Barnkonventionen, ar-betar för dess efterlevnad och visar på områden där det brister.Detta gör vi i våra kontakter med politiker i KDN och tjänste-män i KDF, i kontakter med våra samarbetspartners och i våraverksamheter.

RÄDDA BARNEN I GAMLA UPPSALA

av Gudrun Roos och Emma Eriksson

37

Skolverksamhet

I Fredrika Bremerskolan och Liljeforsskolan har vi läxhjälp förbarn på mellanstadiet, bl a i samarbete med lärarkandidater frånLärarhögskolan och Svenska kyrkans fritidshem Liljan i Gränby.

Under v 47 pågår Barnrättsveckan i hela Sverige, då RäddaBarnen erbjuder skolor utbildning i och arbete kringBarnkonventionen. Detta erbjuder vi även våra skolor i GamlaUppsala kommundel.

Föräldrastöd

I Gamla Uppsala tycker vi det är extra viktigt att påverka, stärkaoch stödja föräldrar i deras föräldraroll som på lång sikt bidrartill bättre förutsättningar för barnen. På olika sätt vill vi ta uppfrågor som rör barns uppfostran och vägledning. I samarbetemed Gamla Uppsala församling har vi en verksamhet undernamnet Tema Föräldraskap med temasamtal i Öppna förskolan,studiecirkel och kvällsföredrag dit vi inbjuder professionellaföreläsare. I samarbete med förskolorna i Gränby inbjuder vi ihöst områdets föräldrar till föredrag med följande diskussioneroch hoppas kunna starta upp en samtalsgrupp bland föräldrarna.

Samarbete

För att få kunskap, påverka och göra störst nytta bygger arbetetinom Rädda Barnen, lokalt och internationellt, på samarbete. Ide flesta av våra verksamheter samarbetar vi med andra somarbetar lokalt, med och för barn. Vi sitter också med ikommundelens tre områdesgrupper för samarbete i frågor rö-rande barn i åldern 0-18.

38

Insamling

Rädda Barnen är en politisk och religiös obunden organisationsom bygger sitt arbete på insamlade medel. Insamlingen Värl-dens Barn fortsätter även under 2001. Under vår- resp. höst-kampanjen samlas medel in som går till temat diskriminering.

Medlemsvärvning

Rädda Barnen är en frivilligorganisation vars stöd och insatservilar på medlemsavgifter och medlemmars ideella arbete. Idaghar Rädda Barnen ca 85 000 medlemmar i hela landet och ca380 i Gamla Uppsala lokalförening. Men för att kunna göra merför barn i Sverige och internationellt behöver vi ständigt bli fler!

Andra aktiviteter

Rädda Barnens lokalförening i Gamla Uppsala kommer underhösten också att delta iHembygdsdagen, 9 september, Kaplansgården, Hela Sverigesjunger, konsert av musikklasserna i Missionskyrkan, 24 okto-ber, offentligt föredrag om barns diskriminering i november,och julmarknaden, 9 december, Kaplansgården.

Vi behöver bli fler medlemmar! Känner Du ett engagemangoch vill stödja barn i utsatta situationer - gå med i Rädda Bar-nen! Du som redan är medlem i Rädda Barnen och vill bli meraktiv, kanske i någon av våra verksamheter, kontakta gärna oss!

Gudrun Roos, ordförande, tfn 018-32 87 48 ellerEmma Ericsson, styrelseledamot, tfn, 018-32 80 69

39

40

Barnbarn, många längtar efter barnbarn,små söta barnbarn, vill släkter få.Barnbarn, tänk så lugna, fina barnbarn!Men när man fått dem, då får man sjå.

För medfött kan de ju gapa, men måste bäras och rapa,knappt börjar diaretappen, förrän de skriker efter nappen,och var de slängt den någonstans har ju en farfar svårt att se,naturligtvis så har den hamnat under släktens chiffonjé.

Visst är de både gulliga och raraoch räknas in i Herrens barnaskara,men inte ska man tro att man med barnbarn har nån ro,för energi de har de, mycket kraftig må ni tro.

De dreglar ner alla tröjor och måste jämt byta blöjor,de vägrar äta av maten och stänker kring med spenaten,så hushållspapper går det åt av, köp ett jättestort paket,om ni vill hålla rent omkring från alla rapningar och smet.

När de har lärt sig hela kryptekniken,då får en farfar inte bli besvikenom husets dukar ryckes ner och en och annan vas,så ljudet ekar av den dyra Orreforsens kras.

BARNBARN

41

Barnbarn, många längtar efter barnbarn,små söta barnbarn, vill släkter få.Barnbarn, tänk så lugna, fina barnbarn!men när man fått dem, då får man sjå.

Snart kan de hoppa och springa och i ett på dörrklockan ringa.Man borde fjärrskåda kunna, för plötsligt är de försvunna.En farfar springer runt och letar helt förutan sans och vett,fast själva trycker de så ljudlöst uppå husets toalett.

I stället för att ljudligt sig beklaga,man lovar vänligt läsa kvällens sagatills utmattad man somnar in och är helt omedveten,när just den rara ungen ritar gubbar på tapeten.

Knappt har man somnat för natten, förrän de ropar på vatten,sen börjar åter ruljansen med sagoläsningsseansen,och när de äntligt somnat in och ligger änglalikt och sött,då är en farfar klarvaken och ej det minsta trött.

Han ligger där i varma farfarssängenoch formar då i natten slutpoängenför visan, som beskrivit barnvaktsmödans grottekvarn,och den är den: De brås på mig! O, vad jag älskar barn!

Pelle Lithammer

42

Järnvägens tillkomst

Under ett par årtionden debatterades i och utanför riksdagenhur norra stambanan skulle dras. Idag förefaller en sträckningöver Uppsala och Gävle självklar, men ett viktigt argument dåvar att hellre stimulera utvecklingen i inlandet. Riksdagen be-slöt slutligen år 1870, att stambanan i stället skulle dras överSala mot Krylbo.

Enskilda krafter vidtog omedelbart åtgärder för att på privatväg få till stånd en järnväg mellan Uppsala och Gävle. Den 6december 1870 stiftades bolaget, Uppsala-MargretehillsJernvägs-aktiebolag. Järnvägsbolagets stiftare och initiativtagarevar greve Baltzar von Platen på Örbyhus slott.

Tack vare hans energi och målmedvetna arbete kunde detta,på sin tid, betydliga järnvägsbygge förhållandevis snabbt nå sinfullbordan.

Från Gävle stad fick man inte något nämnvärt stöd, mest bero-ende på att den, både i riksdagen och i staden, mycket inflytelse-rike grosshandlare Pehr Murén energiskt motsatte sig banansanslutning till Gävle. Pehr Murén var en av initiativtagarna tillGävle-Dala Järnväg, vilken hade öppnats för trafik år 1859.Enligt hans uppfattning skulle Gävle stad, genom att Uppsala-

UPPSALA – GÄVLE JÄRNVÄG, IUtdrag ur ”Uppsala-Gävle järnvägar. Lokomotiven

och dess personal”, utgiven av Bernt Forsberg.Sammanställt av Rolf Åkerman.

43

banan anslöts till Margretehill station (från 1894 Forsbacka) påGDJ få ett mindre intrång i sitt handelsområde samt Muréns”egen” bana, GDJ, få större inkomster.

Järnvägsbolagets styrelse lät sig emellertid inte nöjas med detta.En anslutning till en mindre station, nära två mil utanför staden,skulle inte vara fördelaktigt. Gävle var den naturliga, norra änd-stationen på banan.

Styrelsen gjorde därför, den 21 september 1871, hos konungenen underdånig framställan, om att den blivande banans norraslutpunkt skulle bli Gävle.

Kungl. Styrelsen för allmänna väg- och vattenbyggnader ytt-rade sig därefter, den 16 november 1871, i ett med tillstyrkan,till konungen tillställt underdånigt memorial, att den planeradejärnvägen skulle ha sin slutstation i Gävle. Därmed var stridenom Uppsala-Gävlebanans slutstation avgjord, och koncessionmeddelades den 12 januari 1872.

Järnvägsbolagets officiella namn kom dock att förbli Uppsala-Margretehills Jernvägs AB, ända fram till år 1913, då namnetändrades till Uppsala-Gävle Järnvägs Aktiebolag.

Enligt de första premisserna skulle banan byggas smalspårig.Efter det att beslut hade fattats om att järnvägens norra slutsta-tion skulle vara Gävle, kom diskussioner upp i styrelsen, omdet med denna nya förutsättning inte vore fördelaktigare attbygga järnvägen normalspårig. Vid en extra bolagsstämma iUppsala den 5 mars 1872 beslöt en enhållig stämma att bananskulle utföras normalspårig, vilket beslut upptogs med störstaglädje i de trakter som berördes av den planerade järnvägen.

44

Den 15 mars samma år förelåg Kungl. Maj:ts tillstånd att ba-nan skulle få utföras normalspårig. Till överingenjör ocharbetschef för banbygget utsågs major Claes Adelsköld.

Gävle stad tecknade därför inga aktier i järnvägsbolaget ochförsökte dessutom, genom förhalningar i drätselkammaren ochstadsfullmäktige, förhindra att Uppsalabanans station anladespå den utsedda platsen, detta genom att förorda en annan platsför stationen, ca 500 m söderut.

Så snart snöförhållandena på våren 1872 det tillät, börjadebanarbetet med anläggandet av en provisorisk träbro över Dal-älven vid Älvkarleö. Arbetet med banan gick i rask takt och idecember 1872 kunde bolagsstyrelsen glädja sig åt att arbetenagått fortare än beräknat.

Banbygget hade emellertid inte endast glädjande framgångar.Svårigheter och hinder uppstod år 1873, med brist på arbets-kraft, i synnerhet vid Gävle och Skutskär, samt med att material-priserna började stiga. Sålunda ökade träpriserna under detta årmed inte mindre än 400 %.

Aktiekapitalet utgjorde 1,5 miljoner, statslån 0,5 miljoner ochobligationslån 3,3 miljoner. Genom de nämnda fördyringarnahöll inte den uppgjorda kostnadskalkylen. Den energiska bo-lagsstyrelsen, med von Platen i spetsen, bemästrade emellertidde stora ekonomiska bekymren. I början av 1874 lyckades sty-relsen anskaffa ytterligare lån på två miljoner genom bankir-firman C.G. Cervin i Stockholm.

Torsdagen den 10 oktober 1874 sammanspikades de sistaskenparen på banan. Detta skedde på Gävle södra bangård, cirka

45

50 m söder om nuvarande Kaserngatan. Den 13 oktober avgickett extratåg från Uppsala, vilket på 5 timmar avverkade heladen 114 km långa bansträckan.

Banans invigning

Uppsala-Gäfle Järnvägar invigdes måndagen den 14 decemberår 1874, en gnistrande kall vinterdag med mycket snö. Invigning-ståget avgick från Uppsala kl. 8.00 fm och ankom till GävleSödra kl. 1.30 em. Det drogs av två lokomotiv av typen A. Detförsta lokomotivet, A nr. 1, var prytt med Upplands och Gäst-riklands landskapsvapen. Tåget bestod av tolv tvåaxliga person-vagnar samt en delvis öppen vagn för den i tåget medföljandemusikkåren från Kungl. Upplands Regemente.

Lokföraren på invigningstågets främsta lok var lokföraren CarlSohlberg från Gävle, Vem som var förare på det andra loket,UGJ nr, 2, har ej gått att forska fram. Vem denne lokförare änvar, så är det helt säkert att till invigningståget insattes endastde främsta bland banans lokmän.

Invigningståget gjorde uppehåll vid tre stationer efter banan:Örbyhus, Orrskog och Harnäs. Ett längre uppehåll gjordes vidbron över Dalälven vid Älvkarleö, där i tåget medföljande ho-noratiores från en speciellt för tillfället uppbyggd plattform kundeta den magnifika bron i beskådande.

Vid ankomsten till Gävle Södra möttes invigningståget av bl.a.landshövdingen i Gävleborgs län, stadens magistrat samt ett fler-tal andra prominenta personer.

Civilminister Bergström, vilken hade medföljt invigningstå-get, höll på stationen i Gävle ett kärnfullt tal och riktades sig

46

därvid i slutet av sitt tal speciellt till järnvägens anställda medorden: ” Måtte denna bana därför bliva löftesrik, ej blott för dentrakt den genomlöper, utan för hela landet.”

Stadsrådets tal avslutades med att banan förklarades öppnadför allmän trafik. Efter talet utbringades ett leve för Konungenoch Fosterlandet, varefter ärkebiskop Sundberg, nedkallade denHögstes välsignelse över den fullbordade järnvägen. Ett tele-gram avsändes till Konung Oscar II, vilket på grund av sjuk-dom ej kunde närvara.

Brevmärke, avsett att sätta på brev som reklam.Från Rolf Åkermans samlingar.

47

Bolagets firmanamn

Allt sedan bolaget bildades den 6 december 1870 till slutet av år1913 har Uppsala – Margretehill järnvägsaktiebolag varit bola-gets firmanamn, vilket bestämdes i samband med planen attbygga en järnväg från Uppsala till Margretehills station vidGäfle-Dala järnväg.

Emellertid ändrades denna plan, och järnvägens sträckning fast-ställdes enligt koncession från Uppsala till Gäfle i stället förMargretehill. Härigenom blev firmanamnet vilseledande ochoegentligt, vartill bidrog att namnet å stationen Margretehill den1 juni 1894 ändrades till Forsbacka.

För att avhjälpa detta missförhållande samt erhålla ett firma-namn, som tydligt angåve bolagets verksamhetsområde, hem-ställde verkställande direktören hos styrelsen om en dylik änd-ring, Denna ändring i bolagets firmanamn beslöts vid bolags-stämmorna den19 mars och 1 juni 1912 samt den 13 juni1913,varefter den fastställdes genom Kungl. Maj:ts resolution av den29 augusti 1913 och registrerades den 22 oktober s.å., från vil-ken dag bolaget benämnes UPPSALA – GÄFLE JÄRNVÄG-SAKTIEBOLAG.—

UPPSALA – GÄVLE JÄRNVÄG, II

Utdrag ur ”Uppsala-Gäfle Järnvägar 1874-1924”,historik utgiven av B. Hagberg, år 1925.

Sammanställt av Rolf Åkerman.

48

Innan järnvägen avsynats och öppnats för allmän trafik, gickett kungl. extratåg å järnvägen, nämligen den 5 oktober 1874 kl.12 middagen, från Uppsala till Gamla Uppsala och åter. Detbestod av ett Uppsala – Gäfle järnvägs lokomotiv, prytt medsvenska, engelska och danska flaggorna, samt tre Uppsala –Gäfle järnvägs första klass personvagnar. Konung Oscar II, prin-sen av Wales och danske kronprinsen skulle nämligen besökaden för arkeologiska kongressen nyligen öppnade Freys ätte-hög. (Västhögen, RÅ:s anm.)

Järnvägens sträckning genom Gamla Uppsala socken var 9,057km.

Från Gamla Uppsala station utgående spår, som ej tillhörajärnvägsbolaget: Röbo tegelbruks spår, anlagt 1919. Längd: 820m.

*****

Rolf Åkerman skulle gärna vilja veta bakgrunden till att järn-vägen drogs genom Gamla Uppsala på nuvarande sätt. Det harinte lyckats, bland annat på grund av, enligt uppgift, arkivetfrån järnvägsbolaget förstörts genom en vindsbrand i Gävle.Enligt hörsägen skulle sträckningen ha varit längre österut. Denskulle då ha gått mellan Berget och Lövstaholm i Gamla Upp-sala. Ägaren till Lövstaholm skulle dock ha slagit näven i bor-det och sagt att någon järnväg inte skulle dras över hans ägor.

49

HANDLANDEN Gustaf Kastengren från Mönsterås köpte, påauktion, den 8 januari 1858 kronoskatte/rusthållarhemmanaStjerna 1 och 2 i Stierna by, Waksala härad, samt kronoskatte-hemmanet No 4 Fjuckby, Ehrentuna socken, Norunda härad.Köpebrevet daterat 13. mars 1858.

Stjerna by bestod fram till laga skiftet av minst 3 gårdar, nr 1,2 och 3 samt ytterligare torp och backstugor. Laga skifte i Stjernaby avslutades 9 december 1854, ändringar tillkom 6 september1855 – 17 oktober samma år. Ägobyten skedde den 15 och 16september 1862 mellan å ena sidan Stjerna 1 och 2 och å andrasidan dels Kjättsta berustade säteri dels Östa by (man växladejord). Stjerna 1 och 2 slogs ihop och blev Stora Stjerna, nr 3flyttades ca 800 m söderut (huset) och blev Lilla Stjerna.

Stora Stjerna (Stjerna 1 och 2) hade under tiden 2 december1837 – 22 november 1862 inte mindre än 6 ägare.

Gustaf Kastengren finner snart att honom ej tillhöriga byggna-der finns uppförda på mark tillhörig Stjerna 1 och 2.

Mål 1

Den 31 mars 1859 inger Kastengren, till Kungl. Majts.befallningshavande, ansökan om avhysning av och från sök-andens ägor borttagande därstädes uppförda byggnader tillhö-

RÄTT ELLER ORÄTThur man blir av med en markockupant

av Jarl H Lundin

50

riga skräddaren J Lindgren. Lindgren går inte i svaromål ochden 17 maj döms målet, tredskodom, målet överklagas ej ochLindgren avflyttar enligt egen uppgift 1 oktober 1862.

Mål 2

Den 7 december 1859 stämmer Gustaf Kastengren (K) drängenMats Hellberg (H ) till tinget, där K yrkar att H måtte åläggasbortaga 3ne honom tillhöriga byggnader, fähus samt ytterligare2 byggnader, belägna i närheten av den så kallade Stierna Bro.K kräver dessutom ersättning för skador och intrång. Man kanfortfarande se grundstenarna till byggnaderna ca 150 m norr omtorpet Skärmansbro efter gamla landsvägen.

H hävdar inför rätten att dessa byggnader undantogs när Johanoch Mats Hellberg till

P Edv Wendblad försålde Stjerna No 2 i april 1854, vilket ävenframgår av pkt 6 i kontraktet.

”H förmenar att då hans fader först började bygga vi StjernaBro, han der till haft tillstånd av öfrige delägare i Stjerna by,hvilket förhållande H dock sade sig icke kunna styrka”

H hade betraktat dessa byggnader som något av en pensions-försäkring för att inte ligga socknen till last på sin ålders höst.

H kräver att annan plats för byggnaderna anvisas honom ochyrkar ersättning för flyttningskostnader.

H kan inte förstå att herr patron skulle kunna ha så stort behovav denna sandbacke. H förstår inte att en ägare av 2 så storarusthåll har hjärta till att ens föreslå, än mindre i laglig väg på-stå att en liten koja utmed landsvägen och som ej står till hinder

51

för någon, men väl mången gång – ja till och med både dagaroch nätter lämnat skydd och härbärge åt mången vägfarare.

H vidhåller sin rätt med ytterligare argument och bestriderkraven från K.

K å sin sida vidhåller sina krav att H måtte åläggas bortförabyggnaderna. Han yrkar dessutom ersättning för marken därhusen står för den tid K ägt marken samt för lagsöknings-kostnader.

K vinner målet, domslut den 21 februari 1860. H blir uppsagdtill avflyttning den 14 mars 1861. H skall till K ”utgifva TreRiksdaler Riksmynt för hvarje år från den 14de Mars 1848 tillden 14de mars 1861, då marken skall af svaranden afträdas”.

I dag förmodar jag att målet av tingsrätten avgjorts på annatsätt, H hade förmodligen fått stanna kvar men fått betala ettrejält arrende.

Källa: protokoll från Waksala häradsrätt

I texten förekommer olika stavningar av Stjerna, ortsnamnsarki-vet föreskriver Skärna vilket skulle härledas ur Skernebo åt-ting, 1349 heter det Skaernem, 1357 Skiarneem.

52

ULA, Vaksala härad A I:10, 18 juni 1762.RA. Svea hovrätts renov.domböcker. Uppsala län vol. 211. Vaksala härad.

Upwistes för Rätten then byordning som samtelige Gl. Upsalabyes Innewånare sig emellan upprättat, hwaröfwer RättensStadsfästelse begärtes; warandes then samma af följande inne-håll:

Gl. Upsala Byes Byordning.Så wäl i anledning af Kongl. Maijts höga befallning ochföordnande, som wår egen sorgfällighet, om förbättring uti Hus-hållningen och Åkerbruket, hafwa wi under tecknade i Gl. Upsalaby, fölljande Byordning oss emellan uprättat.

1.§. I anseende till Byens storlek och the thertill lydandewidsträckta och aflägsna ägor, hafwa wi öfwerenskommit, atåhrligen, och thet uti början af Februarii Månad, tillsättas en Ål-derman och 2ne Bisittiare, hwilke om hela Byens ägor och hägna-der, sig wårda skola, wid alla felagtigheter; hwaraf ellerwharigenom, förmedels Åldermannens eller Bisittiarenaswårslöshet eller försummelse, någon skada sker, böte Åldermanoch Bisittiare dubbelt mot andra Byamän.

2.§. Ålderman, eller i hans frånwaro, Bisittiare äger magt, närhan antingen sielf pröfwar nödigt, eller warder af någon annantillsagd och påmint, at sammankalla Grannarne och byamännen,till at gemensamt med hwarandra öfwerlägga, om hwad hälst thetwara må, som till Hemanens bättre bruk, häfdande och förmonlända kan. Thetta sammankallande sker genom blåsning utur enthertill giord Lur, som alltid hos Åldermammen förwaras. När

GAMLA UPPSALA SOCKEN

Byordning för Gamla Uppsala by 1762

53

således tekn till sammankomst är gifwit, bör Åboen sielf ifrånhwart Hushåll sig infinna. Blifwer någon, utan laga förfall, borta,böte twå öre Smt. Dock ware Comministern härifrån befrijad närnågon av thess tienstefolk är tillstädes. Sker thet oftare af tredskoeller wårdslöshet böte hwarje gång dubbelt. Then som widSammankomsterne är så obetänckt, at med oanständiga ordöfwerfalla Åldermannen, eller ågon annan af Grannarne, eller ockutbrista i Eeder och Swordom böte En dahlr Smt, eller mera,efter omständigheterne.

3.§. På thet hwar och en må niuta fred och hägn böra alla gärdes-gårdar omkring Hagar, Engar och Gärden hållas i godt stånd; tillhwilken ända nödigt är, at Gärdes Gårds Syn warder Höst ochWår, eller ock flere gånger, ther så nödigt pröfwas, af samteligeGrannarne förrättad, hwarefter thet felagtigt är, bör sättias i godtstånd. Then som tå, efter wiss förelagd tid, sådant försummar,plickte Sexton öre Smt för hwar famn, och gälde thessutom ska-dan dubbelt som teraf timar. Ålderman, med bisittiarena, warethess utom skyldige, åtminstone en gång i hwarje weka, se ombyens ägor; giör han thet ey, böte Sexton öre Smt, och gälde ska-dan.

4.§. Enär någon Grind, Led eller Gärdesgård omkring Åker, Eng,Hagar, Täppor eller Betesmarck blåser neder, eller älljes finnasbristfällige, bör then straxt utan drögsmål upprättas och förbätt-ras. Försummar någon thet, Sedan han antingen sielf fått theromkunnskap, eller blifwit af Åldermannen, eller ock någon annan afGrannarne härom tillsagd, böte Sexton öre Smt för hwart Krea-tur, som therigenom inkommer, och fylle therjämte skadan, efterByelagets ompröfwande.

5.§. Som diken oförlikneligen gagna åkerbruket, ty åligger Ålder-mannen, at med samtelige Grannarne Höst och Wåhr efterse, huruhwar och en, så till sin egen, som sine Grannars nytta och fördel,fullgiort thet honom ålegat, såwäl wid Aflops- och Floddiken,som annorstädes, therest han, efter Byalagets samråd, theromblifwit tillsagd, plickte twå öre Smt för hwarje famn, och ware

54

thess utan skyldig, at sedermera, efter förelagd tid, dikat. För-summar han ändå, plickte dubbelt, och betale thess utan dikare-lön särskilt.

6.§. Till förekommande af then skada och olägenhet, om oftatheraf förorsakas, at then ene Grannen, uppå then andras såddaåkrar, förderfwar och nedtrampar hans Säd, böra samtelige Grann-arne göda sina åkrar, samt så sin Säd, af enahanda slag, på entract, så wida giörligit är. Ey må någon giöra sig wäg öfwer an-nars sådde åker. Then thet giör, utan Ägarens tillstånd, böte Sexöre Smt och skadan åter.

7.§. När såningstiden infaller, anten Höst eller Wåhr, bör AllaGärdes-Gårdar i rättan tid upfredas, så at, när Grannarne af Ål-derman therom tillsagde warda, bör Sädesgärdet inom et dygn,wid twå dahlr Smt, wara hägnat.

8.§. Ey må någon, om Höst, Winter eller Wåhr, insläppa lösakreatur på Rågen at beta, innan Åldermannen sammankallatGrannarne, och the tå pröfwat, at thet utan skada ske må. Giörthet någon älljes plickte hwarje gång twå öre Smt för hwart Krea-tur han således insläpt.

9.§. Som thet ey ringa skada förorsakar, at Hästar och andreKreatur warda om Wåhren, sedan Kälen är utur jorden, insläpteuti Engarne till bete: Alltså warder thet, utan högsta nöden ochöfwerenskommelse, aldeles förbudit. Bryter någon häremot,plickte för hwart kreatur, twå öre Smt. Eij må någon inlsäppa sinaKreatur i någon Eng, Byen tillhörig, innan Grannarne therom enseblifwit; giör thet någor, böte en Dahlr Smt för hwart Kreatur;hwilket äfwen bör, gälla sedan Byamännen öfwerenskommit, atom Hösten låta sin Eng wara hägnad.

10.§. När Åldermannen antingen sielf pröfwar nödigt, ellerblifwer af någon annan påmint, at låta ifrån Åkrarne, och i syn-nerhet Sädesgärden, utsläppa thet öfwerflödiga watnet, bör en karlifrån hwart matlag på föresattan stund och tid sig infinna, sammaarbete at förrätta. Försummar någon thet, eller går bort, innan altär fullgiort, böte twå Smt, och betale thessutom, efter byamännens

55

bepröfwande, them, som, uppå Åldermanenns kallelse, ey instäl-ler sig, utom Höst och Wåhr, upköra och rätta fororne emellanåkrarne. Wid hwilket tillfälle, Åldermammen med Grannarnehafwa at noga tillse, att fororne blifwa rätt körde, samt att Råsten-arne wid hwart skifte hafwa sin riktighet.

11.§. Någre dagar innan Slottertiden infaller, skal Åldermannenkalla Grannarne tillsammans, at öfwerlägga om Slotterdagen;börandes nödwändigt Skiften och Tegarne, en eller flera dagarförut, utwadas och utstakas. Then som anten wadar eller slår förr,än öfwerenskommit är, plickte en dahlr Smt första gången, andragången dubbelt. Slår eller skär någon öfwer rätta lineen, uppå singrannes Teg eller Åker, lägge alt Höet och Säden tillbaka dub-belt, och plickte thessutan en dahlr Smt.

12.§. Ingen må afslå sina åkerrenar i Sädesgärdet, innan samteligeGrannarna sig therom förenat och Bytesrenarne först blifwit delte,wid en dahlr Smt plickt, och gälde skadan för thet Gräs han försin Granne bortskurit eller nedtrampat. Broar samt wägar till Engaroch Åkrar, uprättas och hållas wid magt, efter öfwerenskommelse.Hwilken, efter tillsägelse, sådant försummar, plickte Sex öre Smt.

13.§. Ingen ware efterlåtit, at utom samtelige Grannarnesöfwerenskommelse, beta eller tiudra sina Kreatur uti Eng ellerSädesgärde, änskönt thet skedde på hans egne ägor. Giör någonthet, plicke hwarje gång för hwart kreatur, Sexton öre Smt.

14.§. Sedan Engar och Gärden äro afbärgade, böra inga Kreaturtheruti insläppas, innan Åldermannen sammankallat Grannarneoch the sig förenat, så wäl om tiden, när sådant ske må, som ock,om antalet, och hwad slags kreatur the willja ther insläppa. Hwarsom häremot bryter, plickte en dahl. Smt.

15.§. När tiden infaller, at så Ärter och Rofwor, sammankallasGrannarne af Åldermannen, at sig om stället till innstängning för-ena. Eho som efter öfwerenskommelsen eij i rättan tid fullgiörtherwid sin skyldighet, böte för hwarje famn Gärdesgård som bris-ter, twå öre Smt. Sedan så samfäldt stängt och sådt är, bör ingentillåta sina Barn, eller andra, gå at plocka Ärter, eller uptaga Rofwor

56

till Kokning: utan, om sådant må tillåtas, böra samtelige Grann-arne therom tillsägas, eller giöre hwar och en thenna Hushålls-syssla en tima wid Solenes nedergång. Ware älljes utom thennatid, aldeles förbudit at gå i Ärtåkmer eller Rofgård, wid sex öreSmt plickt.

16.§. Skulle sedan Åldermannen sammankallat Grannarne, ochthe sig om thet arbete the tå willja bgynna, thet ware sig antingenSlåtter, Sädesbärgning, eller hwad thet hälst wara må, någon iByalaget theruti finnas efterlåten, tredskas försummelighwarigenom the öfrige uti sitt göromål blefwo hindrade: warenthe tå icke skyldige, at wänta på then tröga, utan hafwa frihet, sittarbete fullända, och han skylle sig sielf, för then skada hantherigenom lider. Men ther någon för åkommen nöd och fattig-dom, elelr annan oförmögenhet, ey hunne med, at fullborda sittarbete, såsom Byens nytta och angelägenhet fordrar, niute han tå,i Sädes. och bärgningstiden, med mera, hielp af Grannarne.Hwaremot han, antingen med annat arbete, eller skälig betalning,efter Åldermannens och bisittiarenas bepröfwande, bör them the-ras beswär ersätta. Wägrar han thet, böte tå, efter Byalagetsgodtfinnande.

17.§. Efter twenne boställen uti Byen äro belägne, skolainnehafwarene eller åboerne theruppå wara förplicktade, at giöraalt samfäldt arbete med sina Grannar, uti alt thet, som kan ländaByen och Hemanen till fördel och nytta; och må han på intet sättsig therifrån undandraga. Sätter han sig theremot, äge Ålder-mannen och Grannarne magt, at Leija för hans arbete, och sedanaf honom uttaga Legan för arbetet, jämte böterne, efteromständigheterne och Byamännens bepröfwande.

18.§. Skulle någon av Byamännen wara borta när the af Ålder-mannen warda sammankallade, bör then samme, wid sin hem-komst hos Åldermannen sig underrätta, om hwad tå beslutit blifwit,eller älljes kan wara befalt och ware han sedan skyldig thet sammai alla delar at efterlefwa, likasom han sielf warit wid Samman-komsten närwarande.

57

19.§. Ingen må inhyseshion, eller annat folk af mindre frägd, påsina ägor intaga, innan grannarne gifwit thertill sitt bifall. Giörthet någor plickte twå dahlr Smt, och ware ändå förbunden, slikapersoner straxt bortskaffa, ther Byamännen sådant begära ochpåstå.

20.§. Som ingen skada tyckes förorsakas, men häldre nytta påwåra Trädes Gärden therigenom at Swin gå oringade, ty må thetock nu förblifwa efter förra wanligheten; dock böra the wara in-stängda eller utur wägen, när Säden inköres. Hwar som häremotbryter, plickte för hwart Swin et öre Smt.

21.§. Ingen må wara tillåtit, at för sin räkning intaga andras Krea-tur till bete i Engar eller gärden, utom Byamännens samtycke,ehuru han mindre Kreatur äger, än thess Grannar. Hwar som hä-remot bryter plickte en dahlr Smt, och ware ändå skyldig, themat uttaga.

22.§. Bar eld må ey bäras Hemmanen emellan ey eller i Stall,Fähus, Lada eller annat uthus; och skal jämwäl i thesse rum altTobaksrökande wara förbudit. Ey må eld lämnas osläckt ellerowårdad i Brygghus, Kölna, Badstufwa, Plåt eller Smidia. Thenannorlunda härmed förfar, plickte tre dahlr Smt. Åldermannen,med Bisittiarena böra 2ne gånger om åhret Höst och Wåhr,besigtiga alla Eldstäder i Byalaget; och the som tå finnas såbofällige, at eldswåda therigenom tima kan, böraBesiktningsmännerna låta nederslå, och ägaren böte, efterbefröfwande.

23.§. På thet thenna Byordning, som åtminstone en gång omåhret, för samtelige Grannarne bör upläsas, må till alla delar, såmycket strängare blifwa efterlefwad; ty skal ingen till ursägt tiena,at hans Barn Legofolck eller Torpare, honom owetande, sig emotByordningen förgripit, utan ware han, som i gården Husbonde är,plicktig at swara till alt thet, som hans Husfolck häremot bryta; tillföllje hwaraf, Husbonden är förbunden, at, efter Åldermannens ochByamännens bepröfwande, böterna straxt utlägga; och må hantherföre taga sin ärsättning igen, af tienstehionets Lön, och arbete

58

eller penningar av sina Husmän och Torpare.24.§. Alla böter, som efter thenna Byordning äro och blifwa ut-

satte, skola Bisittiarene, efter Åldermannens och Byamännensgodtfinnande, af then brotzlige uttaga; och ther then, som till bö-ter förfallen är, skulle wägra, at them straxt betala, hafwen the tåmagt, at af then genstäfwiga taga pant, och läggen honom sedanwiss tid före, inom hwilken han then lösa må. Försummar hanthen warde panten till then mästbiudande försåld, och öfwerskottet,sedan böterne guldne äro, honom återstäldt. Skulle någon waraså obetänkt, at, under en sådan förrättning, med hugg och slag,eller oanständige ord öfwerfalla them, som thenna utmätning för-rätta, plickte tå han, efter Åldermannens och Byamännensgodtfinnande, tre dahlr Smt.

25.§. När någon twistighet emellan Grannarne upkommer, tåbör omröstning ske, och gälle thet slut, som mäste rösterne fallitpå, om thet ey är olagligit.

26.§. Hwad uti thenna Byordning icke är nämdt och dock kan iByen förekomma, therom samråde samtelige Byamännen sig, widsina Sammankomster.

Med ofwanstående byordning äro wi samtelige nögde, hwilketwi med wåre namn och bomärken bekräfte, som skedde i Gl.Upsala by d. 1 april 1762.

Mich. Söderstedt, Lars Mårtensson B, Hans Andersson B, Gl.Anders Andersson B, Lars Ersson B, U. Olofv Ohlsson B, Jannillsson B, Gabr. Jansson B, Staffan Pehrsson B, Pehr Anders-son, Olof Ohlsson, Pehr Pehrsson B, Erich Andersson B, ErickMarkusson B, Anders Pehrsson B, Pehr Nillsson B, Hans ErssonB, Jan Ersson B, Hans Pehrsson B, Jan Larsson B, Erich Ohlssoni Nyby B, Jakob Ersson ibid B.

Efter öfwerenskommelse, åtog sig Tolfman Pehr Andersson, tillat wara Ålderman, samt sig till hielp, såsom Bisittiare, Pehr Pehrs-

59

son och Lars Mårtensson.

Och althenstund thenna Byordning ey annat finnes innehålla, änhwad som till Byamännens gemensamma nytta,Landthushållningens förbättrande, sam oordningars och twistersförekommande Grannarne emellan, länder; ty fant ock Rättenskäligt, at then samma, till oklandrat bestånd och obrotzligefterlefnad nu och i framtiden, härmed gilla och fastställa.

Stadfästelse år 1782 av byordning för Gamla Uppsala by 1762.

ULA, Uppsala länsstyrelses kansli. Koncept för år 1782 nr 1255.

Stadfästelse å den Byordning uti Gaml. Upsala By, som WacksalaHäradsRätt, genom Protocolls Utdrag af d. 18 Julii 1762 till klan-drat bestånd och obråtslig efterlefnad då och för framtiden gillaroch faststält, å hwilcket Protocoll följande stadsfästelse teckna-des neml.

Föregående, uti Waksala lofl. häradsRätts Protocoll intagne ochgillade Byordning, warder härmedelse till wederbörlig efterrät-telse stadfäst.

Upsala slott i Landscancelliet d. 25 Julii 1782.

Efter förordnande Mörner/A. Crælius.

Ur: Byordningar från mälarlänen. Stockholms, Södermanlands,Uppsala och Västmanlands län. Samlade och utgivna av WolterEhn, 1982. Skrifter utgivna genom Dialekt- och folkminnesarki-vet i Uppsala. Ser. B:16.

60

En bygd värd att älskafinns just där jag bor,där finns kvalitéerlångt mer än man tror.Att ta dem till vara,båd stort liksom småttär även en uppgiftvi alla har fått.

Naturen skall vårdas,den är vår miljöi blommande sommaroch gnistrande snö.förvaltar vi dennapå ansvarsfullt sätt,då känns hela livetså meningsfullt rätt.

Omkring oss finns mänskor,som gläds åt vårt stöd,det gäller fördelningav allt överflöd.Att därför försökasitt eget iblandär väg till att räckaden svage sin hand.

HEMBYGDEN OCH PUNDETMel: S och Ps nr 646

61

Vårt samhälle byggesmed hjälp från envar,som inte på insatserkrafterna spar.Tillsammans vi formarden kommande tidoch ger i gemenskapresurser och id.

Och Skapelsens Herresom följer vår dagskall ge oss sin krafttill att bli bärarlag.Han fyller med glädjeoch trygghet vår gångoch ger hela livet visionernas sång.

Kom, Herre, förmeravår villighets skärvoch ge oss signalerför framtida värv,att bygden omkring osslik all jordens rundger ständig impulsatt förvalta vårt pund.

Pelle Lithammer

62

Det traditionella slåttergillet den 2 juli 2000 regnade bort. Någratappra deltagare slog och räfsade som planerat, men spelmännenkunde inte spela och besökarantalet var lågt.

Regnet fortsatte under sommaren som de flesta minns. Sommar-resan i augusti kunde ändå genomföras. Den gick per buss tillFolkärna och Avesta. Besök gjordes på ett myntmuseum ochJularbo-museet och deltagarna var mycket nöjda.

Hembygdsdagen i september 2000 bjöd på bra väder efter densynnerligen regniga sommaren och blev välbesökt.

Förre biskopen Tord Harlin invigde dagen som hade temat”Gamla Uppsala som mötesplats för religioner förr, nu och iframtiden”. Samtliga de kyrkor och samfund, som medverkat ivår skrift förra året, presenterade sin verksamhet genom utställtmaterial och deltog i ett panelsamtal.

Höstpromenaden i oktober genomfördes i samarbete med FolkeEriksson och Greta och Gunnar Carlsson från Björklinge hem-bygdsförening. Efter bussresa till Frossarbo följde en vandringi skogen längs en del av den gamla kyrkstigen till Dansarhälla-rna. I en glänta i skogen inbjuder en plan, delvis mosskläddberghäll, till rast och vila. Folke Eriksson berättade om gamlatiders vandringar längs stigen. Ett nyvaknat intresse för dessakyrkvandringar har lett till att stigen röjts och markerats för bättreframkomlighet. Kaffe med smörgås och kaka avnjöts i den stillaskogen. På hemvägen besökte vi Greta och Gunnar Carlsson i

DETTA HÄNDE I GAMLA UPPSALAunder tiden juli 2000 – september 2001

63

Julmarknaden år 2000 genomfördes som vanligt den tredje sön-dagen i advent. Vår förening hade ansvaret för verksamheten iKaplansgården, dit föreningar inbjudits att delta. Vi stod förkaffeservering jämte traditionell julmarknadsförsäljning ochlotterier. Samtidigt var det kommers i och runt Storgården, ditslöjdare och konsthantverkare inbjudits att sälja sina alster.

Mickelsbo och beundrade deras samling vackra fuchsior – när-mare 350 exemplar!

Höstmötet i Kaplansgården var välbesökt. Medlemmarna kundei ord och bild följa en del av arbetsgruppens för Långhundra-leden arbete. Det presenterades av Gunnar Olsson och Ma ochTage Sundqvist.

Slåtterdeltagarna var vid gott mot, vädret till trots. Foto: Berit Levén

64

På årsmötet i slutet av mars detta år visste Lars-Henrik Arp attberätta om kungar i Gamla Uppsala och om Gamla Uppsalasroll som kungsplats – ett intressant ämne som lockar till fort-satta studier.

Sista-april-firandet vid ”Högarna” var i år extra välbesökt. Detföljde tidigare mönster med inledande fackeltåg, fackelbärarnaständande av brasan, sång, musik, vårtal och avslutande fyrver-keri. Kommundelsnämndens ordförande, Birgitta Johansson,som talade, betonade vikten av samarbete mellan kommunenoch hembygdsföreningen för bygdens bästa. Hennes tal återgesoch får bilda avslutning på årets skrift.

Under vårpromenaden, som i år gick till ”våra högar”, fick viav Örjan Nilsson lära oss om ”gamla växter och nya”. Hurmycket av den gamla torrbacksfloran som klarar anstormningenav det isådda, för platsen nya gräset, får framtiden utvisa.

Runstenen i Hemringe, som föreningen är fadder för, tvätta-des omsorgsfullt och enligt tradition av styrelsen före dess mötei maj.

Slåttergillet vid Disagården gynnades detta år av fint väderoch var mycket välbesökt.

Hembygdsdagen invigdes i år – med hänsyn till temat – av tvåungdomar tillika SMU-scouter. Dessförinnan kunde man njutaav skön Mozart-musik framförd av träblåsarna i Gamla UpsalaSymphonic Band. Ett projektarbete om Gamla Uppsala av elevervid Fredrika Bremer-skolan presenterades genom en skärmut-ställning. För detta arbete tilldelas eleverna av vår förening ettstipendium. Det delas ut – i år för första gången – vid höstmötet2001.

65

I elevernas arbete, liksom vid ett panelsamtal med skolungdo-mar, lett av Kent Ericson, ventilerades vad som är bra eller då-ligt med Gamla Uppsala. Till fördelarna framhölls närheten tillbad, natur och lugn och ro och … närheten till stan! Som nack-delar nämndes: ingen gottkiosk öppen på kvällen, för lite skogoch ingen BMX-bana.

Trots ett rikt program med såväl teater och sagoberättare somboxning och 4H-djurutställning var besökarantalet litet. Kan detha berott på ”dåligt” väder med häftigt regn och blåst?

Gamla Upsala bys jordägande byamäns samfälligheter har i årupphört. Det finns en diger samling dokument med många in-tressanta, historiska uppgifter. Om materialet kan inrymmas ivår skrift ett annat år, formas till en egen bok eller på annat sättgöras tillgängligt för våra medlemmar blir en senare fråga. Ma-terialet överlämnas i höst till landsarkivet i Uppsala för fortsattbevarande.

Intresserade lyssnare vid höstprommenaden. Foto:Berit Levén

66

Tack för inbjudan att få ”hälsa våren” tillsammans med alla ersom kommit ut till Gamla Uppsala högar i kväll!

Kommundelsnämndens medverkan betyder inte att kommu-nen har tagit över arrangemanget. Det är i år, som tidigare, några”eldsjälar” (så kan man väl säga på valborgsmässoafton) urGamla Uppsala Hembygdsförening tillsammans med sångareoch musikanter från Gamla Uppsala församling och Österled-skyrkan som gör detta sista april-firande möjligt. Tack ska niha!

Från kommundelsnämndens sida är samarbetet ett uttryck fören framgångsrik strategi och övertygelse som vi har, att det ärmed gemensamma krafter som vi tillsammans med församlingaroch föreningsliv kan skapa goda uppväxtmiljöer för våra barnoch ungdomar och göra Gamla Uppsala till en trygg hembygdför såväl nya som gamla svenskar.

En kase på sista april betyder för oss som lever på dessa nord-liga breddgrader, att vi går ut i vårkvällen och ropar eller sjungerut vår längtan efter sol och värme och grönska. Värmen frånelden får oss, som annars är tillknäppta och tysta, att börja pratamed varandra, så som man kan göra på sommaren med grannenpå andra sidan häcken eller på balkongen bredvid.

VÅRTAL VID GAMLA UPPSALA HÖGAR,Valborgsmässoafton 2001

Birgitta L. Johansson,kommundelsnämndens ordförande

67

Några av oss deltog i eldfester redan den 13 mars. Det var denya svenskarna från Persien om inledde sitt nyårsfirande medeldfester, en vecka före vårdagjämningen. När man hoppar överde små eldarna säger man ungefär: Ta det bleka, gula, och gemig av det frisk, röda! Eller: Ta mitt sjuka och onda och ge migav det frisk och goda! På de dukade nyårsborden fanns frukteroch kryddor, växande gräs, röda äpplen och hyacinter tillsam-mans med målade ägg, kakor och nötter – allt som symboler förett gott liv.

I fler kulturer än de nordiska hälsar man alltså våren med el-dar. Elden får ta hand om det bleka och sjuka och ge tillbakavärme, hälsa och ett gott liv. Så även för oss på sista april.

I det förindustriella samhället kunde elden ta hand om det somvar förbrukat och skadligt. I det moderna industrisamhället ärsambanden mer komplicerade och vi glömmer lätt bort att vi är

Teckning: Berit Gullberg

68

beroende av balansen i naturen och av årstidernas regelbundnaväxlingar. När vi eldar våra och andras sopor i vårt värmeverkmåste vi vara mycket observanta på vad det är för ämnen visamtidigt släpper ut i den höga skorstenen. I år har vi ocksåblivit påminda om kärnkraftsolyckan i Tjernobyl, som inträf-fade för femton år sedan. Det hände mitt i vårbruket och gjordestora arealer obrukbara för lång tid.

När vi samlas här vid Gamla Uppsala högar på sista april föratt hälsa våren välkommen får vi också påminna varandra omden respekt vi måste visa för jorden och alla människor, storaoch små, som lever av och på den. Vi är alla beroende av detsom jorden ger för ett gott liv! Rent vatten och frisk luft, godaskördar och friska djur.

Ännu en gång bjuder naturen oss till arbete och fest – till sam-arbete för ett gott liv! Jag tror dessutom att det jorden ger skulleräcka åt alla om vi delade det rättvist.

Så välkommen du härliga och efterlängtade vår med nya möj-ligheter till ett got liv! Och låt oss tillsammans utbringa ettfyrfaldigt leve för våren!