Gräs, träd och stenar

KonstpedaGoGiK och Konst i det oFFentLiGa rUMMet

2

regionalt konstpedagogiskt forum är ett samarbete mellan konst-konsulenterna och konstinstitutio-nerna i Västra Götaland. syftet är att skapa förutsättningar för att ge Västra Götalands invånare för-djupade upplevelser av konst och bättre tillgänglighet till konst och konstinstitutioner.

Under åren 2007–2011 arrangeras fem seminarier som ska ses som en helhet. det första hölls på nord-iska akvarellmuseet i skärhamn i november 2007. där samlades konstnärer och företrädare för både regionala och kommunala konstinstitutioner för att diskutera utvecklingsfrågor kring konsten och dess publik.

det andra seminariet hölls i okto-ber 2008 på röda sten i Göteborg.

rubriken var Frontpersonalen, chefen och krögaren. Under dagen behandlades frågor om hur man marknadsför en konstinstitution så att den känns öppen och väl-komnande, hur restaurangen kan samverka med resten av museet och vilken roll arkitekten har för att skapa en helhet i upplevelsen.

nästa seminarium i serien ägde rum i Borås i september 2009. do-kumentationen håller du i nu.

Göteborgs Konsthall och Gull-spångs kommun planerar nästa seminarium på temat värdskap, tilltal och delaktighet.

tillsammans ska seminarierna bidra till att samla, stärka och utveckla det publika arbetet och det konst-pedagogiska förhållningssättet.

dokumentation från de tidigare seminarierna finns tillgänglig på www.konstkonsulenterna.se/vgregion.

I september 2009 bjöd Regionalt konstpedagogiskt forum in till ett seminarium som ville inspirera till att arbeta socialt, pedagogiskt och konceptuellt i det offent-liga rummet och med den offentliga konsten. Begreppen gräs (sociala projekt och

gräsrotssatsningar), träd (strukturer) och stenar (skulpturer, samlingar och kulturarv) var utgångspunkten och gav seminariet dess rubrik.

Seminariet började på Borås konstmuseum men största delen av dagen bestod av workshops ute på stan under ledning av konstnärer som arbetar med eller i det offentliga rummet, som söker nya utrymmen och vill påverka, synliggöra och hitta andra vägar. Det konceptuella förhållningssättet som många konstnärer arbetar uti-från inbjuder på ett självklart sätt till delaktighet och driver på flera sätt utvecklingen inom konstpedagogiken idag.

Ambitionen med den här dokumentationen är både att vara en minnesbärare för de som deltog men också att tjäna som inspiration för andra som är intresserade av att utveckla aktiviteter och möten med konst i det offentliga rummet.

Regionalt konstpedagogiskt forum 2009 anordnades av Konstmuseet, Skövde Kulturhus och Borås konstmuseum tillsammans med Konst- och kulturutveckling i Västra Götaland.

2009 års arbetsgrupp:

Maria Carlgren, Konst- och kulturutveckling • Petra Johansson, Kristina Mell-ström, och Medeia Sogor Ekner, Borås konstmuseum • Tomas Asplund Gustafs-son, Anna Castor och Filippa De Vos, Konstmuseet, Skövde kulturhus • Elenor Noble (koordinator för seminariet), Noble&Haag – konst, media och kulturarv.

Gräs, träd och stenardokumentation från ett seminarium om konstpedagogik och konst i det offentliga rummet den 9 september 2009 i Borås.

Om Regionalt konstpedagogiskt forum – att utveckla det publika arbetet

3

innehåLLKAJSA G EriKSSoN Fokus på performance! .................................................................................................................4

ToMAS ASPluND GuSTAFSSoN Vidgade perspektiv på gatukonst ...........................................................................6

MAGNuS HAGluND Workshop 1. staden är hemligare än vi tror ..............................................................................8

ANNA ASPliND Workshop 2. dancewalks – en dans och upplevelsepromenad .......................................................10

ViNCENT TruTEr cascoland – adventures in public space ........................................................................................12

ViNCENT TruTEr Workshop 3. interventions: bending the rules of public space ...................................................14

ANDErS liNDGrEN Workshop 4. en skulptur i minuten ............................................................................................16

PETrA JoHANSSoN om den rörliga bildens möjligheter ..........................................................................................18

ProDuKTioNUtgivare: Konst- och kulturutveckling/Kultur i Väst, Västra Götalandsregionen, regionens hus, 405 44 Göteborg.

text, foto och layout: staffan Melin där inget annat anges.

redaktör: Maria carlgren, Konst- och kulturutveckling/Kultur i Väst, Västra Götalandsregionen.

omslag: Kajsa G erikssons spegelbrosch.

Logotyp »regionalt konstpedagogiskt forum«: elisabeth sivertsson/Mera text & form.

tryck: Majornas Grafiska aB, Göteborg, 2010.

4

Kajsa G eriKsson FoKUs på perForManceKajsa G eriksson arbetar i sitt konstnärliga arbete med relationer och möten i det offentliga rummet. som doktorand i modedesign vid textilhögskolan och hdK disputerade hon med avhandlingen reflective Fashion: dress, art and engagement in public space.

5

Under incheckningen till regionalt konstpedagogiskt forum 2009 satte Kajsa G eriksson broscher i form av små runda speglar på deltagarnas tröjor och kavajer. spegelbroschen blev därigenom ett verktyg för peformance i offentliga rum. Med spegelbroschen kan man ta med sig spegelväggen på sin egen kropp och bäraren blir därmed en del av det offentliga rummet.

När Kajsa G Eriksson besökte konstbiennalen i Venedig bestämde hon sig för att fotografera de människor som såg på konsten. Hon var säker på att ingen såg henne göra det, men när hon hemma i Sverige studerade bilderna blev

hon förvånad: någon hade visst gjort det! På en av bilderna syntes en kvinna stirra rakt in i kameran.

Vem var hon? Kajsa G Eriksson bestämde sig för att återskapa mötet senare i tiden. Hon skulle bli kvinnan hon såg i Venedig. Platsen fick bli spegelväggen vid Harry Hjörnes plats i Göteborg, som hon besökte tillsammans med en fotograf.

Foto

: Kaj

sa G

eri

ksso

nFo

to: U

lrik

a G

un

nar

sdo

tter

Från Kajsa G Erikssons avhandling Concrete Fashion: Dress, Art and Engagement in Public Space.

6

toMas aspLUnd GUstaFssonVidGade perspeKtiV på GatUKonst tomas asplund Gustafsson är intendent vid Konstmuseet, skövde Kulturhus, och har lång erfarenhet av arbete med olika typer av offentlig konst som ryms inom begreppet gatukonst.

År 1856 kom en skrift, Pompejis graffiti, skriven av arkeologen Raphael Gar-rucci. Grafitti var då en arkeologisk term för att beskriva vanliga människors ristade och målade bilder och texter i det offentliga rummet.

Det finns tre kategorier av »gammal« grafitti: politiska och religiösa budskap, toa-lettskvaller och »jag var här« markeringar. Precis som det ser ut idag. Och i många fanns en konstnärlig ambition.

Därefter kan man göra nedslag var som helst i världen. I till exempel Sverige är vi väldigt stolta över våra runstenar. Deras budskap har olika innebörd, men många är rena skrytstenar. De har också en konstnärlig kvalitet.

På Pireus-lejonet, som stod i Atens hamn Pireus, inristades runt 1066 ett budskap. På 1800-talet upptäcktes det att någon hade skrivit runor på det. Det påminner om det som ungdomar med sprejburkar gör idag. Och i Linköpings domkyrka har ut-tråkade människor ristat i kyrkbänkarna sedan 1500-talet.

På 50-talet dök frasen »Kilroy was here« upp. Den kommer från de amerikanska soldaterna som började leken ombord på skeppen som var på väg över Atlanten. Upphovsmannen var en sjöfartsinspektör, James Kilroy, som inspekterade skeppen och skrev med vit krita på skeppsplåten. En mytbildning uppstod – vem var Kilroy? Efter kriget blev även vanligt folk »Kilroy« över hela världen.

Ett samtida exempel är rondellhundarna. Företeelsen uppstod under första halvår-et 2006 i Linköping efter att konstverket Cirkulation II av Stina Opitz vandaliserats. Vandaliseringen startade en debatt om offentlig konst. Då dök en trähund upp på samma plats. Varför? Var det ett inlägg om att hunden skulle komma tillbaka? Tack vare internet spreds fenomenet och några månader senare fanns rondellhundar över hela världen.

Ursprunget för det som vi nu menar med grafitti är kriminella ungdomsgäng i USA som använde sprejburk och spritpenna för att markera sina revir. Men det fanns också ungdomar som inte ville vara med i gängen med ändå använda verktygen. De hittade på sina »enmansgäng«. Först skrev de sina smeknamn och sin gatuadress inne i tunnelbanan i New York. Men det blev snart något mer. För att synas måste man arbeta med logotyper och formge namnet. Då räckte platsen inne i vagnarna inte längre till och de började spreja på utsidan. Detta var i början av 70-talet och samhäl-let slöt upp bakom konsten och tyckte att det var häftigt. Det anordnades tävlingar och grafittin sågs som en slags fortsättning på popkonsten.

Konstvärlden förhöll sig först sval. Utövarna var främst fattiga ungdomar, och det var en enbart folklig konst. Men på slutet på 70-talet lanserades termen »street art«. En del av de klottrande ungdomarna blev så duktiga att galleristerna fick upp ögonen för dem. När de kom in i konstvärlden mötte de sina jämnåriga som gått konstnär-liga utbildningar. De började då i sin tur att använda gatan som ett offentligt galleri. Keith Haring var en av dem. Ganska snabbt sögs de tillbaka in i konstvärlden – målet var inte att bli gatukonstnär, utan att visa upp sig.

Vid skiftet mellan 1980- och 90-tal kom en ny våg. Anledningen var att det of-fentliga rummet hade kommersialiserats allt mer och en motståndsrörelse skapades. Den attackerade reklamen genom att göra om den och förändra dess budskap. Två

Foto

: ian a

You

ng

/Wikip

edia

Foto

: jason

co

yne/

jason

coyn

e.smu

gm

ug

.com

Pireus-lejonet (ovan) med sin vikingagrafitti (ovanför skuldran). Nedan i renritad form.

»Kilroy was here« på ett monument från andra världskriget i USA.

7

Naken man av Banksy, i park street, Bristol, england. efter stort folkligt stöd beslutade stadsfullmäktige att låta den vara kvar.

Foto: Adrian Pingstone/w

ikipedia

företrädare, som fortfarande är ak-tiva, var Shepard Fairey i USA och Akay i Sverige.

Rörelsen utgav sig nästan för att vara politisk, men budskapet var tomt – förutom att försöka väcka folk ur slummer. Akay var dess-utom en av de som introducerade grafittin i Sverige på 80-talet.

På 1990-talet började konstnä-rer arbeta med andra typ av mate-rial, exempelvis kakelplattor. Brit-ten Banksy kärleksförklarade det offentliga rummet med sina verk.

Idag fortsätter grafittin att ut-vecklas. Vissa av verken är sådana att de inte skulle fungera någon an-nanstans än i det offentliga rum-met. Och nya material och tekni-ker tillkommer hela tiden: virkat, stickat, pärlplattor – idag används vad som helst.

Ett verk av Masquerade, en svensk grupp som arbetar med stickning och virkning.

Foto: Masquerade

8

MaGnUs haGLUnd WorKshop 1. staden är heMLiGare än Vi trorMagnus haglund är kulturskribent och författare. han har publicerat boken Den nakna staden, en alternativ kulturhistoria om Göteborg, och utkom i september 2009 med en bok om piloten, konstnären och författaren åke hodell.

En psykogeografisk promenad genom Borås som konst- och musikstad inklu-sive en väggmålning från 1973 som inte längre finns. Med Magnus Haglund som guide vandrade en grupp seminariedeltagare runt i Borås och fick ta del

av intryck och pusselbitar om staden, historien, samhället och inte minst Magnus Haglund själv.

Som inspiration till denna typ av stadsvandring framhåller Magnus Haglund si-tuationismen, en konstnärlig och politisk rörelse startad i Paris i mitten av 1950-talet. Dessa aktivister och avantgardekonstnärer funderade bland annat över hur man und-viker att bli ett offer för stadens auktoritära strukturer.

I Magnus Haglunds bok Den nakna staden tar han de situationistiska idéerna och lägger dem som ett raster över Göteborg. Ansatsen till denna vandring var: Vad händer om vi lägger dem över Borås?

Ett tidigt projekt som situationisterna ägnade sig åt kallades »dérive«, vilket kan översättas med driva omkring. Det experimentella omkringdrivandet i stadslandska-pet handlar bland annat om att undersöka hur olika stadsmiljöer påverkar sinnes-stämningar och känsloliv.

Under sin promentad genom Borås använde sig Magnus Haglund av både of-fentliga konstverk och adresser med privata innebörder, alltifrån Richard Nonas tolv stenstolar på Stora torget till Wäfveribolagets gamla och numera rivna industribygg-nad, mittemot Borås Tidnings tidigare fastighet vid Yxhammarsgatan, avmålad av konstnären Örjan Wallert i en fotorealistisk tavla 1975 som ett minne över textilindu-strins betydelse i Borås historia. Magnus Haglund tog också upp Örjan Wallerts och konstnärskollegan Hans Gothlins väggmålning på den gamla musikskolans fasad, intill motorleden på Kungsgatan, som ett exempel på hur det som en gång skett fort-farande kan finnas kvar som levande minnesmaterial, trots att det inte längre går att se. Det viktiga med situationernas teknik är just betoningen av alternativa förståelser av det som utgör stadens identitet.

Vid ett av stoppen under sin promenad genom centrala Borås läste Magnus Haglund upp följande citat ur situationisten Guy Debords text Teori om la dérive: »Den väsentligen urbana karaktären hos la dérive, när den träder i kontakt med de centra för möjligheter och betydelser som utgörs av de stora städer som förvandlats av industrin, svarar mot Karl Marx ord ›Människorna är oförmögna att se någonting runt dem som inte är deras eget ansikte, allting talar om dem själva. Själva deras landskap ges liv.‹«

Magnus Haglund betonade betydelsen av att man själv använder sig av stadens olika tecken och betydelser, om det så är i form av tillfälliga papperslappar, fragment av samtal, olika former av störningar och koder som strömmar emot en, och menade att alla människor, med konstens hjälp, kan agera som en sorts hemliga agenter i den egna stadsmiljön och tänka revolutionära, omstörtande tankar, mitt i det som förefal-ler vara en händelselös och tråkig vardag.

Hej Brita Bahlenberg, Konstenheten på Västra Götalandsregionen!

Vad tyckte du?– Det var både spännan-

de och underhållande. Ro-ligt att han delade med sig av personliga upplevelser och placerade dem i ett större sammanhang.

Vad tar du med dig till din egen verksamhet?

– Jag arbetar med rums-liga projekt, och tar med mig värdet av att samtala med konstnärer om rumslig ge-staltning.

9

plats 1: Kungsgatan 32 – hemvist för ett par skor.

plats 4: tidningen paletten – om gåendets pedagogik.

plats 3. Lunchrestaurangen – platsen för ett dödsbesked.

plats 2. Musikskolan – väggmålningen som försvann.

plats 6. Budda – kortleken Oblique Strategies.

plats 5. ett email – med ett citat av konstnären Francis alÿs.

plats 7. hallbergsbron – den hotade miljön.

plats 8. antikvariatet – Beatles då och nu.

plats 9. stortorget – en text skriven under dagen.

10

anna aspLindWorKshop 2. danceWaLKs – en dans och UppLeVeLseproMenadanna asplind är dansare och koreograf bosatt i Berlin.

Foto: erik Berglin

»...en bit längre fram finns en trappa ner mot vattnet...hoppa i trappan...upp och ner på de olika nivåerna...hoppa jämfota...på ett ben...snurra runt i luften...hoppa zick-zack...använd

händerna och ta fart mot kanten...«Ur »676 meter i Borås«

11

Dansaren Anna Asplind har utvecklat ett nytt koncept med serien Dancewalks. Med hjälp av instruktioner från en mp3-spelare och staden som inspirations-källa och verktyg blir en enkel promenad en dansupplevelse. På ett nytt och

spännande sätt kan man uppleva staden, en utmaning både fysiskt och psykiskt, där deltagaren leds in i en värld av former, strukturer, berättelser och bilder.

Verket hade premiär med 1656 m of Berlin i våras och fortsatte under kulturkala-set i Göteborg med 959 m i Göteborg.

»i workshopen fick alla varsin mp3-spelare. Vi gick till en utvald plats, sen fick alla trycka

på play samtidigt. på vägen inspirerades deltagarna till olika sätt att röra sig på,

interagera med arkitekturen med mera.«anna asplind

Hej Philippa Nanfeldt, Göteborgs konstmuseum!

Vad tyckte du?– Det var kvickt, lekfullt och fantasifullt. Man fick släppa loss

och göra närmast förbjudna saker, som att klättra på en staty. Sånt som barn gör.

Vad tar du med dig till din egen verksamhet?– Det inspirerar till att tänka i nya banor. Att använda alla

sinnen vid en guidad tur i staden.

12

Vincent trUter cascoLand – adVentUres in pUBLic spaceVincent truter är producent för projektet cascoland i sydafrika.

13

Cascoland är ett ämnesöverskridande projekt för forskning och offentlig konst i Sydafrika. Det involverar internationella konstnärer, arkitekter och desig-ners samt lokala talanger och initiativ, såväl som urbana samhällsgrupper,

boende och andra aktörer.Projektet rör sig kring ämnen som:• Hur vi skapar medvetenhet kring urbana frågor på ett positivt och kreativt

sätt.• Hur vi kan återuppfinna de städer vi bor i och de band som finns mellan våra

samhällsgrupper.• Hur vi kan sammanföra flerdisciplinära grupper i skapandet av offentliga ut-

rymmen.• Hur vi gör de offentliga utrymmena mer tillgängliga och bättre speglande de-

ras användares identiteter.• Hur vi överbrygger de osynliga skiljelinjer som existerar i våra urbana land-

skap.Casco är en nederländsk term för ett slags byggblock, och Cascoland ser sig också

som ett konceptuellt byggnadsmaterial till en scen för händelser. Det knyter i sin tur an till tre begrepp som är viktiga för det sydafrikanska projektet: DIY, public space och interventions.

DiY (Gör DET SJälV)DIY står för Do It Yourself, gör det själv. I Sydafrika, med sina 49 miljoner invånare och 11 språk, har de flesta städer omkringliggande townships, segregerade områden där det sociala samspelet fungerar dåligt. Cascoland vill hjälpa invånarna att ta makt-en över sin egen vardag genom att aktiviteterna i projekten utgår från invånarnas önskemål och behov. De deltar därför aktivt i projekten med stöd från de deltagande konstnärerna.

PuBliC SPACE (oFFENTliG PlATS)I projektens startskede sätter Cascoland ihop internationella lag av professionella ut-övare inom olika yrken. För att hjälpa till att genomföra projekten söker Cascoland i första hand människor och konstnärer som kan tänka sig att »få smuts på händerna«. De samarbetar med människor som bor och verkar på platsen. Dessa två grupper lever tillsammans under sex veckor på en offentlig plats – en del av Cascolands över-tygelse att det är viktigt att göra saker med de bofasta, inte för dem.

iNTErVENTioNS (iNGriPANDEN)Genom interventions, ingripanden, där deltagarna aktiverar sig själva och publiken i det offentliga rummet, ifrågasätts vanor och beteenden. Det konstverk som skapas är inte (bara) föremålet i sig, utan framförallt själva processen där publikens uppfatt-ning förändras. Allt material som använts lämnas kvar och faller lokalsamhället till godo. Denna fas håller på i två veckor.

Projekten avslutas sedan med en två veckor lång festival.

i ett av cascolands projekt skapades tillfälliga övergångsställen för att människor skulle våga sig ut på och över de livsfarliga gatorna. det är ett bra exempel på hur casco engagerar de boende för att inte bara visa på samhällsproblem utan även aktivera dem för en förändring.

Vincent truter, cascoland.

Vad är Cascoland?cascoland startade 2004 som ett pilotprojekt i nederlän-derna. Mellan 2006 och 2008 tog cascoland initiativ till tre proj ekt i stora städer i sydaf-rika: cape town, johannesburg och durban. Laboratoriefasen för projekten sträckte sig över två månader. alla dessa projekt presenterades under en tio dagar lång manifestation som ibland tog formen av en festi-val eller utställning, eller som i fallet med durban, som en daglig gatuparad som mobilise-rade publiken att bli en del av interventionen.

cascoland leder workshops och masterclasses både utomlands och i nederländerna. en typisk workshop startar med en teore-tisk introduktion/presentation av metoden, härstammande från en tradition av att akti-vera offentliga platser genom konsten med deltagande av publiken.

cascoland finanseras till tio procent av lokala medel, resten genom nederländska/utländska bidrag.

casco ser sig själva som mobi-liserande konstnärer: konstnär > publik > konstverk. det är i detta mobiliserande som det slutgiltiga konstverket inte bara är ett objekt, utan en förändrad uppfattning av om-givningen.

Läs mer på www.cascoland.com.

14

Vincent trUter WorKshop 3. interVentions: BendinG the rULes oF pUBLic space

»Vi utforskade beteenden i det offentliga rummet. tanken var att hitta ett föremål som kan röra sig, byta ut dess funktion, och sedan

dra in publiken i verket.«Vincent truter

15

Denna workshop introducerade deltagarna till Cascolands metodik för offent-lig konst och samhällsgruppsengagemang. Syftet var att inspirera till nya sätt att se på utrymmen omkring oss och stimulera deltagarna till att konceptua-

lisera kreativa interventioner i det offentliga rummet.Cascos recept, och workshopen, gick ut på att förändra allmänhetens uppfatt-

ningar genom att använda sig av två verktyg:1. Vad gör människorna, och hur gör de det?2. Hitta objekt som vi kommer att justera/flytta.

en grupp hittade nya sätt att använda dansbanans bänkar (vänster), en annan grupp ordnade ett rum för samtal och möten (ovan). en tredje grupp tog byggmaterial till hjälp och påverkade bilarnas körstil (nedan vänster) medan en annan försökte framkalla reaktioner när bilägarna kom för att hämta sina fordon (nedan höger).

Hej Jeanette Pettersson-Ek, Stadsbyggnads-kontoret, Borås!

Vad tyckte du?– Väldigt spännande.

Man tvingas ändra sin syn på saker och ting och se dem i ett nytt sammanhang.

16

anders LindGren WorKshop 4. en sKULptUr i MinUtenanders Lindgren är konstnär, pedagog, föreläsare och organisationsutvecklare .

Konstnären Anders Lindgren ledde en praktisk workshop med »en skulptur i minu-

ten-övningar« med inspiration från konstnärskollegan Erwin Wurm. Med ledning av enkla och kon-kreta instruktioner skapades skulp-turer som uppstod och försvann i samma ögonblick. Den skapande handlingen sattes i fokus och doku-menterades genom foto för senare reflektioner.

»skulpturen är ett ögonblick och det gäller att göra innan tanken hinner ikapp. Värderandet kan komma långt senare. digitalkameran gör

att vi har en stor mängd möjligheter.«anders Lindgren

instruktionerna gick ut på att bygga skulpturer av kroppen och saker deltagarna hittade runt omkring sig. Ytterligare en variant var att använda sig själv eller andra som stöd.

Foto

: an

ders Lin

dg

ren/d

eltagarn

a

17

PoSiTioNEr

oändliga sätt att göra skulptur av kropp och kläder.

MaterialKläder och människa.

Instruktion

sätt kläderna på kroppen på så många olika sätt som möjligt. Foto-

grafera!

Tid10 minuter.

Syfteatt undersöka hur man kan göra skulptur med kläder på olika sätt.

Målatt ta foto på så många skulpturer som möjligt

Faktaen skulptur från latinets sculptura, »gravering, bildhuggeri, snideri«,

är ett konstverk i tre dimensioner. skulptur är också skapandet

av sådana verk. skulptur har i motsats till övriga bildkonstarter

en kropp – det vill säga en materiell volym i det verkliga rummet.

(Wikipedia)

oNE MiNuTE SCulPTurE

Gör skulptur av saker som finns omkring dig.

Materialdet du hittar.

InstruktionKombinera saker och människor på så många olika sätt som möjligt. Fotografera!

Tid10 minuter.

Syfteatt undersöka hur man kan skulptera med saker som finns omkring en.

Målatt ta foto på så många skulpturer som möjligt

två exempel på instruktioner som deltagarna fick.

18

petra johanssonoM den rörLiGa BiLdens MöjLiGheterpetra johansson är sveriges första intendent för rörlig bild på ett konstmuseum.

Petra Johansson arbetar som intendent för rörlig bild på Borås konstmuseum. Hon arbetade tidigare som tv-producent med SVT:s första digitala kanaler som då var lokala. Då fanns rörlig bild nästan enbart i tv och på bio och man kunde

se videokonst på museer.Som kulturreporter på SVT besökte hon museer och teatrar i Göteborg och tan-

kar väcktes om att kulturinstitutionerna själva skulle kunna producera rörliga bilder på samma sätt som pressbilder. Därefter började hon arbeta för Nordiska Akvarell-museet där hon gjorde filmer som visades på museet.

Nu har dammluckan öppnats och det finns väldigt mycket rörlig bild på internet. Genom tjänster som exempelvis SVT Play håller rörlig bild samtidigt på att lämna tv-kanalerna och flytta till internet.

Borås konstmuseum direktsände museets återinvigning den 21 mars 2009. Denna pilotsändning kostade ca 75 000 kr. För bara några år sedan hade denna siffra behövt mångdubblas. Idag lägger museet pengarna på tryckta medier, kataloger och andra trycksaker som kostar massor av pengar. Petra Johansson tror att man skulle kunna frigöra en del pengar från det tryckta för att satsa på rörligt. Hon menar att den rör-liga bilden ger stora möjligheter att berätta vem man är som kulturinstitution och det är också ett bra sätt att dokumentera sin verksamhet.

Museet har en kamera, redigeringsmöjligheter, ett hus fullt med innehåll samt någon som kan filma och redigera. Och även om det kan finnas ekonomiska fördelar med att producera allt under samma tak (inhouse) så är det så klart möjligt att lägga ut hela eller delar av arbetet.

En egen produktion kan också vara ett sätt att ta kontroll över sitt innehåll. SVT har tidigare gjort program på museets innehåll men då äger SVT materialet och mu-seet har fått betala 10 000 kr för två reportage som nu visas på museets hemsida.

Alla institutioner som har samlingar har också skatter i källaren, och alla som arbetar som intendenter och pedagoger har åtråvärd kunskap om innehåll. Möjlig-heterna att använda rörlig bild som ett pedagogiskt verktyg är många och vi har bara skrapat på ytan.

Exempel 1.Borås konstmuseum visar filmer om utställningar och konstnärsintervjuer (www.boras.se/kultur/boraskonstmuseum).

petra johansson, Borås konstmuseum.

19

Exempel 2La Biennale channel (/www.labiennalechannel.org), Venedigbiennalens filmkanal.

Exempel 3Grevskapet Kent i sydöstra storbritannien lägger ut en stor del av sin samhällsinformation i form av rörlig bild (www.kenttv.com) och når på så sätt nya grupper.

Exempel 4tate Modern (www.tate.org.uk/learnonline), där du kan se verk och gå kurser.

dokumentation från regionalt konstpedagogiskt forum 2009: Gräs, träd och stenar den 9 september 2009 i Borås. Bakom seminariet stod konstkonsulenterna på Konst- och kulturutveckling/Kultur i Väst, Västra Götalandsregionen, i samarbete med Konstmuseet, skövde Kulturhus, och Borås konstmuseum. regionalt konstpedagogiskt forum har utvecklats av konstkonsulenterna.