havsbruk som håller i längden - startsida - formas€¦ · innehåll Är eko reko? birgitta...

Havsbruk som håller i längden

vykort_ekoreko_050322_for 05-03-23 17.22 Sida 1

Om ekologiskt lantbruk iSverige

Är eko reko ?

eko_reko_inlaga 07-04-04 23.11 Sida 1

Innehåll

Är eko reko? Birgitta Johansson

Ekologiskt lantbruk – vision och verklighet Karin Höök, Rune Andersson

Ekologiskt lantbruk i backspegeln Erland Mårald

Växtnäring – en fråga om hushållning Lars Bergström, Ulrika Geber

Handelsgödsel är inte den stora boven Lars Bergström

Ointressant ställa handelsgödsel mot stallgödsel Ulrika Geber

Hållbart jordbruk – med eller utan kemiska bekämpningsmedel? Håkan Fogelfors, Maria Wivstad, Lennart Torstensson

Mår djuren bättre i ekologisk produktion? Bo Algers, Vonne Lund

Parasiter – utmaning för ekologisk djurhållning Arvid Uggla

Biologisk mångfald – bonden en nyckelfaktor Janne Bengtsson, Johan Ahnström

Livsmedelskvalitet – är det någon skillnad? Åke Bruce, Pia Lindeskog

Varför väljer vi ekologiskt? Lars Vikinge

Varför ser debatten ut som den gör? Olle Pettersson


3

Forskarna är inte överens om vilken odlingsform som är bäst för hälsa och miljö– konventionell eller ekologisk odling. Vad vet de egentligen om skillnaderna?Den frågan vill den här boken ge svar på.

Är eko reko?

Ekologiskt lantbruk står högt på den jordbrukspolitiska agendan.Svenska regeringen har satt upp målet att 20 procent av åkerarea-len ska vara ekologiskt odlad år 2005. Jordbruksverket har gjorten aktionsplan för ekologiskt lantbruk. Formas har fått öron-märkta forskningsmedel att dela ut till ekologisk produktion.Konsumentverket har i uppdrag av regeringen att få oss att köpamer ekomat.

Men bidrar ekologiskt lantbruk verkligen till bättre hälsa ochmiljö? Är det bättre för den biologiska mångfalden? Eller mårdjuren bättre? Kring de här frågorna pågår en debatt, inte minstmellan jordbruksforskare. Konsumenterna har rätt att få veta vadforskarna i dagsläget faktiskt vet – och vilka olika synsätt som finns.Det är precis vad den här boken innehåller, ett antal texter skrivnaav forskare som är uppdaterade på de senaste forskningsrönen.

Boken behandlar för- och nackdelar med ekologiskt och konven-tionellt lantbruk, i huvudsak i ett svenskt perspektiv. En fråga som


4

alltså inte finns med i boken är hur olika odlingsformer förhållersig till den globala livsmedelsförsörjningen. Genteknikens möj-ligheter och risker tas inte heller upp.

Med konventionellt lantbruk menas i boken allt lantbruk somanvänder handelsgödsel och kemiska bekämpningsmedel. Eko-logiskt kallas det lantbruk som ersätter de här två produk-tionsmedlen med alternativa metoder. Det pågår en hel delforskning för att utveckla det ekologiska lantbruket. Men detpågår också mycket forskning för att komma fram till långsiktigthållbara sätt att bedriva det konventionella lantbruket.

Hett om handelsgödsel

Rune Andersson och Karin Höök har skrivit det inledande kapitletsom bland annat tar upp målen för ekologiskt lantbruk och KRAV:sregler. De visar hur det ekologiska lantbruket har utvecklats ochhur marknaden ser ut. Efter det kommer ett kapitel av ErlandMårald som ger en historisk förklaring till den konflikt som finnsi dag mellan ekologiskt och konventionellt lantbruk. Vilka argu-ment får man använda i debatten? Är det bara vetenskapliga ochekonomiska argument som är gångbara? Eller finns det även andralegitima argument?

Så är det dags för den brännbara frågan: handelsgödsel eller ej –vilket är bäst för miljön? Först kommer en text av Lars Bergströmoch Ulrika Geber tillsammans, en gemensam del som de äröverens om; sedan en text som Lars Bergström ensam står för,och därefter motsvarande text av Ulrika Geber. Handelsgödseln ärinte den stora boven, slår Lars Bergström fast. Han anser att de


5

ekologiska odlarna tar avstånd från ett ändamålsenligt och mil-jömässigt bra produktionsmedel när de förbjuder handelsgödsel.Ulrika Geber kontrar med att det är ointressant att ställa han-delsgödsel mot stallgödsel. Hon skriver att det ekologiska lant-bruket använder växtnäring effektivare än det konventionella,och att utlakningen är lägre per ytenhet.

Håkan Fogelfors, Maria Wivstad och Lennart Torstensson har till-sammans skrivit ett kapitel om olika synsätt på kemiska bekämp-ningsmedel. Deras slutsats är att vi måste arbeta utifrån olikautgångspunkter för att komma närmare ett hållbart jordbruk –med eller utan kemiska bekämpningsmedel. Det är viktigt medpluralism och att utveckla både konventionellt och ekologisktlantbruk mot bättre resurshushållning. Det kan handla om ökadprecision vid användning av kemiska medel eller om att förbättraförebyggande åtgärder och alternativa metoder.

Hur mår djuren egentligen?

Mår djuren bättre i det ekologiska lantbruket? Bo Algers och VonneLund redogör för forskningsresultat för olika djurslag: nötkreatur,grisar, höns och får. Det finns för- och nackdelar med både ekologiskoch konventionell produktion. De målar upp ett antal problem ochdilemman som den ekologiska djurhållningen måste ta itu med.Konsumenternas förväntningar när det gäller djurens välfärd stäm-mer inte alltid med vad som faktiskt är bäst för djuren.

Den svenska forskning som finns pekar inte på att djurhälsan skullevara sämre i ekologisk produktion, snarare tvärtom – utom när detgäller parasitsjukdomar, som Arvid Uggla skriver om. Ekologisk


6

djuruppfödning innebär nämligen större risker för att djuren skadrabbas av parasiter. Ekologiska djurproducenter borde ifrågasättaom det är rätt att kategoriskt ta avstånd från antiparasitära medel,skriver Arvid Uggla. Parasitbekämpning går ut på att minimerahälsoriskerna för både djuren och människorna.

Johan Ahnström och Janne Bengtsson skriver om biologisk mång-fald. Det ekologiska lantbruket har god potential att gynna denbiologiska mångfalden i odlingslandskapet, men det är bara endel av lösningen. De komponenter som gynnar biologisk mångfaldkan finnas på både ekologiska och konventionella gårdar. Det ärdärför viktigare att studera vad som gynnar biologisk mångfaldi allmänhet, oavsett odlingsform, än att jämföra ekologiskt ochkonventionellt lantbruk, skriver de två forskarna.

Kvalitet med många ingredienser

Spelar det någon roll för livsmedlens kvalitet om jordbruket bedrivskonventionellt eller ekologiskt? Åke Bruce och Pia Lindeskogreder ut begreppet livsmedelskvalitet som man kan se ur mångaolika aspekter. När det gäller objektiv kvalitet som näring, hygienoch funktion går det inte att se några entydiga skillnader till det enaeller andra odlingssystemets fördel. Annorlunda är det för aspektersom exempelvis konsumentens inställning till djurhållning ochdjurtransporter.

Varför väljer vi ekologiskt när vi står där framför butikshyllan? LarsVikinge hävdar att vi som konsumenter styrs av andra värderingarän dem vi har som medborgare. Frågan är om konsumenten ska harätt att köpa produkter som han eller hon i sin medborgarroll helst


7

skulle vilja förbjuda. Är det marknaden eller lagstiftaren som skastyra utvecklingen?

Liknar energidebatten

Olle Pettersson skriver det avslutande kapitlet där han letar efterett mönster som ska kunna belysa skillnaderna mellan ekologisk ochkonventionell odling. Det finns för- och nackdelar med bådadera,men något generellt mönster kan han inte hitta. Han skriver attdebatten kring jordbrukets odlingsformer liknar energidebatten.Den handlar inte så mycket om motsättningar kring fakta i olikadelfrågor, men desto mer om föreställningar kring hur helhetenbör vara.

Birgitta Johansson Redaktör

Birgitta Johansson är vetenskapsjournalist och informatör hos Formas.


8

Det finns olika sätt att forska och arbeta mot långsiktig hållbarhet inom jord-bruket. Ekologiskt lantbruk är ett sätt – en odlingsform som inte använderhandelsgödsel och kemiska bekämpningsmedel och som strävar efter attdjuren ska få leva under så naturliga förhållanden som möjligt. När vi hand-lar eko-mat i affären är det oftast KRAV-märket vi tittar efter. Råvarorna tillKRAV-maten är producerade enligt det som kallas ekologiskt lantbruk, ochsom ska presenteras lite närmare i det här första kapitlet.

Karin Höök är agronomie licentiat och föreståndare förCentrum för uthålligt lantbruk (CUL) vid Sveriges lant-bruksuniversitet (SLU). Hon har under många år arbetatmed frågor inom ekologiskt lantbruk och lantbruketsuthållighet.

Rune Andersson är professor och har arbetat med jord-brukets miljöfrågor på länsstyrelsen i Skåne och påNaturvårdsverket. Han är programchef för forsk-ningsprogrammet MAT 21 som handlar om uthållig liv-smedelsproduktion.

Ekologiskt lantbruk – vision och verklighet


9

Det svenska lantbrukets avkastning har fördubblats under desenaste 50 åren. Men medaljen har en baksida. Lantbruket ärberoende av fossil energi och släpper ut växthusgaser. Det förorenargrund- och ytvatten på ett oacceptabelt sätt, och djuren mår intealltid bra. Mycket forskning och rådgivning går i dag ut på atthitta vägar som förenar hög produktion av säkra livsmedel medgod miljö och välfärd för djuren. Det ekologiska lantbruket är enav flera odlingsformer som strävar mot långsiktig hållbarhet.

Ekologi är läran om samspelet mellan organismerna och derasmiljö. Begreppet ekologiskt lantbruk ska uppfattas som att dennaproduktionsform särskilt vill framhålla vikten av att ta tillvaranaturens egna processer och samspel, till exempel kretslopp avorganiskt material, baljväxternas förmåga att fånga in luftkväveoch naturens egna system för bekämpning av skadedjur ochsjukdomar.

Är då det ekologiska lantbruket ekologiskt och det konventionellaicke-ekologiskt? Nej, här är det viktigt att komma ihåg att alltlantbruk, även det konventionella, är beroende av att till exempelorganismer i marken frigör näring från skörderester och djurgödselså att växterna kan ta upp den. Och de flesta konventionella lant-brukare försöker i dag minimera behovet av kemiska bekämp-ningsmedel.

Mål för det ekologiska lantbruket

Ekologiskt lantbruk som begrepp har definierats av EU, och detfinns ett regelverk som styr hur det får användas. Förutom EU:sdefinition har det tagits fram ett antal andra definitioner, bland


10

annat av IFOAM (International Federation of Organic AgricultureMovements), Jordbruksverket och Skogs- och jordbrukets forsk-ningsråd (läs mer på: www.cul.slu.se).

Aktörerna inom det ekologiska lantbruket i Sverige formuleradeför snart tio år sedan en långsiktig målsättning som utgår frånIFOAM:s definition:

”Grunden för det ekologiska lantbruket är en omsorg om naturens grund-läggande funktioner och tanken om global solidaritet. Målsättningen äratt bedriva en långsiktigt hållbar, och ur konsumentens synvinkel förtro-endeingivande produktion av livsmedel och andra produkter av högkvalitet. Strävan skall vara att i alla led (produktion, förädling, distributionetc) visa omsorg om naturliga processer och beteenden, samt utformaverksamheten så att:- markens och de övriga lantbruksekosystemens långsiktiga produktions-

förmåga bevaras och stärks- kulturlandskapets biologiska mångfald skyddas och utvecklas- förbrukningen av fossila bränslen och andra icke-förnyelsebara natur-

resurser, liksom utsläppen av föroreningar, minimeras- användningen av naturfrämmande ämnen undviks- en god hälsa hos husdjuren främjas och att de ges möjlighet till ett natur-

ligt beteende och en värdig tillvaro- lantbrukaren ges en skälig inkomst, en säker arbetsmiljö, glädje och

tillfredsställelse i arbetet- ekologiska livsmedel blir tillgängliga för alla konsumenter till ett

rimligt pris.

Det ekologiska lantbruket strävar efter att stärka banden mellan lands-bygd och tätort, samt mellan producent och konsument, dels genommaximal återcirkulering av näringsämnen och mullråvara, dels genomöppenhet kring verksamheten.”


11

Etik och helhetssyn är centrala begrepp inom det ekologiskalantbruket, som baseras på grundläggande respekt för naturen.Människan är en del av naturen och hon måste samarbeta mednaturen på dess egna villkor för att kunna utveckla ett jordbruksom är uthålligt på lång sikt. Att djuren har rätt till ett värdigtliv är viktigt inom den ekologiska djurhållningen. Man utgår frånarternas specifika behov och beteendemönster för att ge djurenlivskvalitet. Globala hänsyn som rättvis fördelning av produk-tionsresurser och produkter från lantbruket poängteras. Enligtgrundtanken om ekologisk uthållighet utgår det ekologiskalantbruket från försiktighetsprincipen och undviker användningav till exempel kemikalier och genmodifierade organismer.

Vilken garanti har konsumenten?

Utan konsumenter som köper eko-maten skulle det inte gå attdriva ekologiskt lantbruk. Men för att kunna köpa de här livsmed-len måste konsumenten känna igen dem i butiken. Konsumentenska också kunna känna sig säker på att den ekologiska produk-tionen har gått rätt till efter vissa regler. Det är här märkningenkommer in i bilden. Två kontrollföreningar svarar för garantierna:KRAV och Demeterförbundet (biodynamisk odling). Demeter-odling utgör dock bara ett par procent av den certifierade eko-logiska odlingen.

KRAV:s regler är minimiregler. Alla företag som ansluter sig tillKRAV får minst ett besök om året då produktionen kontrolleras.Reglerna utgår från vad som är möjligt att göra utifrån dagenskunskaper och förhållanden, och de utvecklas successivt. Mansträvar efter att närma sig den långsiktiga målsättningen för detekologiska lantbruket.


12

Demeter kontrollerar ett par procent av den certifierade ekologiskaarealen och KRAV resten.

KRAV-regler i korthet (läs mer på: www.krav.se)Gödsling och jordförbättring• Hushållning med växtnäringsämnen; baljväxtrik vall eller gröngödsling

ska ingå i växtföljden; växtnäringsförlusterna ska minimeras.• Syntetiska handelsgödselmedel och kalisalter är inte tillåtna. Tillåtet är

bland annat stallgödsel, växtrester, avfall från hushåll, livsmedels-industrier, livsmedelsbutiker och restauranger, mineraliska gödsel-medel i sina naturliga former (till exempel råfosfat, apatit, stenmjöl ochkalk från kalksten) samt veterinärbesiktigade slaktbiprodukter och livs-medelsgodkända styckningsrester (som benmjöl, köttmjöl och blodmjöl).

• Avloppsslam från gårdens egen trekammarbrunn får spridas om försik-tighetsprincipen iakttas.

• Kravet på 50 procent självförsörjningsgrad vad gäller foder gör att antalet djur per arealenhet begränsas; det bidrar till att minska riskenför växtnäringsläckage på grund av mycket stallgödsel på liten areal.

Bekämpning och växtskydd• Kemiska bekämpnings- och växtskyddsmedel är inte tillåtna. Men det

är tillåtet att använda medel som består av eller är framtagna direkt urej genetiskt modifierade växter, djur, mikroorganismer, insekter medmera.


13

• Förebyggande odlingstekniska åtgärder mot ogräs och skadegörare skaanvändas i största möjliga utsträckning.

Utsäde• Utsäde, plantor eller annat förökningsmaterial får inte härstamma från

genetiskt modifierade organismer (GMO).

Djurmiljö• De olika djurslagen ska kunna få utlopp för sina naturliga behov och

beteendemönster. Grisar ska kunna böka, kor beta, höns och kycklingarsprätta samt ha tillgång till sandbad, sittpinnar och värpreden.

• Djuren ska kunna vistas ute. • Kraven på djurens yta inomhus är i genomsnitt större än i konventionell

djurhållning.

Foder• Djur ska ha fri tillgång till grovfoder (gräs, klöver och andra örter); för

idisslare (grovfoderomvandlare som kor och får) finns regler om högstaandel kraftfoder (bland annat spannmål).

• Animaliska fodermedel (mjölk- och mejeriprodukter samt fisk och andrahavsdjur) är endast tillåtna för grisar och fjäderfä. Köttprodukter är inte tillåtna.

Hälso- och sjukvård• Rutinmässig, förebyggande behandling med läkemedel eller kemiska

bekämpningsmedel får inte förekomma. Sjuka djur ska behandlas av veterinär.

• Den tid som måste passera före slakt efter det att ett djur behandlatsmed antibiotika är dubbelt så lång som den som krävs av Livs-medelsverket.


14

Hur ser marknaden ut?

Världsmarknaden för ekologiska produkter har ökat med cirkatjugo procent per år, och var år 2001 uppe i ungefär 200 miljarderkronor. Störst intresse från konsumenterna finns i Europa, USAoch Japan. Den svenska marknaden uppskattas till drygt 3 miljarderkronor. Av den totala livsmedelsförsäljningen i Sverige år 2000var drygt tre procent ekologiska produkter. Antalet KRAV-märktaprodukter har ökat från cirka 400 stycken år 1995 till dagens drygt3 600 stycken.

Den svenska dagligvaruhandeln satsar på att erbjuda sina kun-der ett brett sortiment av ekologiska produkter. Gröna Konsum,Hemköp och ICA har satt upp mål för försäljningen på mellantio och tolv procent runt år 2003. Produkter som säljs med högandel ekologiskt producerat är exempelvis mjölk, hamburgare,grönsaker, färska kryddor och barnmat.

Konsumentstudier visar att de som köper ekologiska produktergör det för att man anser att eko-maten är hälsosammare ochproduktionen miljövänligare, och att djuren har haft det bättrejämfört med djuren i konventionell matproduktion.Produkterna kostar dock oftast lite mer.

Var finns det ekologiska lantbruket?

Den största andelen ekologisk odling finns i dag i skogs- ochmellanbygderna, utanför våra jordbruksdominerade slättbygder.Högst andel finns i de mellansvenska länen, på Gotland och iJämtlands län, och lägst andel i Skåne, Västra Götaland ochKalmar län. Hittills har många av de gårdar som ställt om varit


15

mjölkkogårdar. Den typen av produktion kräver minst ändringari driften för att godkännas. En konventionell mjölkgård har redanen stor andel miljövänlig vallodling och använder därför till exempelbara små mängder kemiska bekämpningsmedel. Omställning tillekologisk produktion av svin och fjäderfä innebär större föränd-ringar och är därför inte lika vanligt.

Inom EU odlas det ekologiskt på cirka tre procent av arealen, ocharealen har under de senaste åren ökat med 20–30 procent per år.De största arealerna finns i Italien följt av Tyskland, Storbritannien,Spanien och Österrike. Procentuellt sett ligger Sverige bland deländer som har högst andel ekologisk produktion. I Sverige har denekologiska odlingen ökat från någon procent i slutet av 1980-talettill cirka 13 procent år 2002. Ekologiskt lantbruk praktiseras i deflesta länder runt om i världen, och arealerna ökar. Länder med storproduktion är Australien, Brasilien och Argentina, men även fleraafrikanska länder.

Den ekologiskt odlade arealen inom EU ökade under perioden 1993–2001från 800 000 hektar till 4,6 miljoner hektar.


16

Hur ser framtiden ut?

I Sverige har regeringen satt upp målet att 20 procent av densvenska åkerarealen ska vara ekologiskt odlad år 2005 och att 10procent av nöt och lamm ska födas upp enligt ekologiska metodersamma år. För att det här ska bli möjligt har staten delat utpengar till forskning och konsumentinformation.

Av den statligt finansierade jordbruksforskningen (cirka 700miljoner kronor om året) går i dag mellan fem och tio procenttill forskning inom ekologiskt lantbruk. Forskningen handlartill största delen om att utveckla odlingsteknik och djurhåll-ning: hur man bemästrar ogräs, hur växtnäringshushållningenska ske på bästa sätt, hur grisar ska födas upp, och så vidare. Föratt utveckla det ekologiska lantbruket behövs det också forskning

I Sverige ökade den ekologiskt odlade arealen kraftigt under 1990-talet ochutgjorde 2002 cirka 13 procent av hela åkerarealen.


17

där många vetenskaper samverkar och där man undersöker intebara enstaka delar utan också hur hela systemet hänger ihop ochhur delarna påverkar varandra.

Det ekologiska lantbruket kan komma att se annorlunda ut i enframtid med ökade kunskaper om lantbruket och samspelet medekosystem och samhälle. Vad forskningen kommer fram till spelarstor roll för odlingsformens framtida utformning. Detsamma kansägas om det konventionella lantbrukets framtid. Målet är ocksågemensamt – ett uthålligt svenskt lantbruk.


18

Det ekologiska lantbruket har på senare tid fått kritik. Det anklagas blandannat för att bygga på religiöst tänkande snarare än på vetenskapliga resul-tat. Konflikten mellan konventionellt och ekologiskt lantbruk är långtifrån ny.Den handlar till stor del om vilka argument som är ”legitima” att använda idiskussionen om jordbrukets framtid. Är det bara vetenskapliga och ekono-miska argument som är gångbara – eller ska även andra värden tillmätasbetydelse, även om de är svåra att fastställa vetenskapligt?

Erland Mårald är forskare i idé- och miljöhistoria vidUmeå universitet. Han disputerade med avhandlingen”Jordens kretslopp: Lantbruket, staden och den kemiskavetenskapen1840–1910”.

Ekologiskt lantbruk i backspegeln


19

”Jordbruk och skogsbruk ingår som en del i det stora naturförloppet.Ett lyckligt resultat är beroende av samverkan mellan ett oändligtantal krafter av vilka människan endast har de mest iögonfallande isin hand. När hon skaffar sig förbättrade redskap och hittar på nyametoder, borde hon alltid ge akt så att hennes uppfinningar ickestör de omätbara, ovägbara och oköpbara krafterna eller sätter demur funktion. De uppfinningar och metoder som kan gå in i det storasamarbetet är till välsignelse, de som stör det visar sig förr ellersenare vara till omätlig skada.”

Så inledde Elin Wägner och Elisabeth Tamm boken Fred medjorden (1940), som var en uppgörelse med det industrialiseradejordbruket. Wägners och Tamms skrift var ett svenskt uttryck fören internationell rörelse av alternativa jordbruksidéer vid dennatid, om än med en ovanlig feministisk vinkling. Det alternativajordbruket – som så småningom blev det ekologiska jordbruket –har sedan 1960-talet fått en allt mer framträdande position ochutgör i dag en integrerad del av samhället med starka producent-och konsumentintressen.

Det ekologiska jordbruket växte fram under tre skeden. Idéernaformulerades för första gången på 1930- och 40-talen. Under 1960-och 70-talen fick det ekologiska tänkandet sitt genombrott, ochunder 1990-talet institutionaliserades det ekologiska jordbruket.Det kan ge perspektiv på dagens debatt att belysa i vilket samman-hang idéerna växte fram.

Alternativa jordbruksrörelser växer fram

Redan under antiken fanns det tankar om jorden som en levande


20

organism, ömsesidiga beroendeförhållanden, naturens harmoni ochmångfald, samt kretslopp. Men det var först när det konventionellalantbruket fick sitt genombrott under mellankrigstiden som alter-nativa jordbruksrörelser började organiseras. Således har det kon-ventionella och det alternativa jordbruket en gemensam historia,och de har utvecklats i relation till varandra och till det omgivandesamhället.

Gemensamt för reformrörelserna var att de reagerade mot vad desåg som det industriella jordbrukets negativa effekter. Det konven-tionella jordbruket var baserat på vetenskapligt och ekonomiskttänkande, billig fossil energi, konstgödsel, bekämpningsmedel ochmekaniserad drift. Reformrörelserna ställde specialisering mothelhetssyn, vetenskap mot hävdvunnen erfarenhet, storskalighetmot småskalighet, stad mot land, konstgödsel mot levande jordoch artificiella metoder mot naturliga. Allt sågs som ömsesidigtberoende av varandra, och det moderna jordbruket störde dessalivgivande samband med negativa miljömässiga, kvalitetsmässigaoch sociala konsekvenser som följd.

I Tyskland bildades i början av 1900-talet en rörelse som kallades”naturligt jordbruk”, vars idéer och metoder inspirerade denorganisk-biologiska odlingen på 1940-talet. Det var också i dettysktalande området som det biodynamiska jordbruket utveckladesutifrån Rudolf Steiners lantbruksföredrag på 1920-talet. Engels-mannen Albert Howard såg ett samband mellan det modernalantbruket, försämrad jord, näringsmässigt bristfälliga och sjuk-domskänsliga växter och en försämrad hälsa för människor ochhusdjur. Alla dessa delar måste ses som en helhet och han pläderade


21

i stället för ett organiskt kretsloppsjordbruk. Howards synsätt lågtill grund för bildandet av The Soil Association 1946. I USAspelade depressionen och omfattande jordstormar på 1930-talet enavgörande roll för framväxten av ”the permanent agriculture”, enodlingsform för att minska de sociala och miljömässiga problemen.

Alternativa jordbruksföreträdare i Sverige var, förutom de nämndaWägner och Tamm, bland annat vegetarianen och frisksportarenAre Waerland som pläderade för biodynamiskt lantbruk, och 1944bildades en förening för sådan odling. År 1951 grundades ocksåFöreningen Naturenlig Odling. Trots att dessa idéer fick relativtstor spridning vid tiden för andra världskriget, kom intresset attminska under 1950-talet.

Genombrott för ekologiskt tänkande

Det var under 1960-talet som miljömedvetandet fick sittgenombrott och som ekologiska begrepp och synsätt etableradesinom det alternativa jordbruket. En symbol för förändringen varRachel Carsons bok Tyst vår (1962). Carson visade utifrån eko-logiska resonemang att bekämpningsmedel från lantbruketspreds via näringskedjorna till djur och människor. Denna bildav ett förgiftat samhälle fick stor uppmärksamhet i medierna,och miljöfrågan fördes upp på den politiska agendan. De kon-ventionella jordbrukarna blev i debatten utsedda till ”miljöbo-var”, och det alternativa jordbruket fick ett uppsving.

Det var fortfarande frågan om en motrörelse och spridda initiativ,utan något genomslag i den totala produktionen eller i affärernasutbud. Men ur ett bredare perspektiv går det att se en förskjutning


22

mot ett ekologiskt betraktelsesätt i samhället. Resurs- och ener-gifrågor kom i blickpunkten och inom agrarforskningen skeddeen omsvängning mot miljöforskning. Det fanns också en eko-logisk radikalism som genererade initiativ från olika föreningar ochmiljögrupper. Det fanns en tydlig handlingsinriktad hållning –naturens lagar sågs som något absolut som samhället måsteanpassas efter innan en miljökatastrof inträffade. 1970-talet kän-netecknades även av den ”gröna vågens” vision om ett naturligtleverne på landet, med en kritik mot centralismen och specialiser-ingen. Det parti som bäst lyckades fånga upp dessa stämningar varCenterpartiet, som i valet 1973 fick en fjärdedel av rösterna.

Gammal motsättning

Det är under de senaste decennierna som den ekologiska odlingenfått en stark position i samhället. De ekologiska odlarna har orga-niserat sig i Ekologiska lantbrukarna (tidigare AlternativodlarnasRiksförbund, ARF). De såg som sin första viktiga uppgift att bildaett oberoende kontrollorgan. Kontrollföreningen för alternativodling, KRAV, inrättades bara två veckor efter ARF:s bildande1985. Den internationella paraplyorganisationen IFOAM harsedan 1970-talet utformat ett regelverk som i dag framför alltinriktas på rekommendationer och riktlinjer för hur nationellaregelverk ska utformas.

Genom KRAV har regler för ekologisk odling fastställts, ochKRAV-märkningen har inneburit att de ekologiska produkternablivit ”synliga”. Detta har i sin tur medfört större efterfrågan påekologiska varor, vilket har lett till att vissa lantbrukare ställt omtill ekologisk produktion av rena lönsamhetsskäl. Men den eko-


23

logiska odlingens ställning har under senare tid mött kritik. Detekologiska jordbruket anklagas för att bygga på religiöst tänkandeoch obestyrkta förhoppningar snarare än på vetenskap och kon-kreta resultat.

Denna motsättning är inte ny. Alltsedan det konventionella ochalternativa jordbruket etablerades har de positionerat sig motvarandra. Konflikten mellan odlingsformerna handlar i mångtoch mycket om vilka argument som är ”legitima” att använda idiskussionen om jordbrukets framtid. Är det bara vetenskapligaoch ekonomiska argument som är gångbara – eller ska även andravärden som är svåra att vetenskapligt fastställa tillmätas betydelse?Denna fråga ställs i dag på sin spets i debatten om gentekniken.Är det rätt att manipulera med ”livet”, och är det bara vetenskap-liga och ekonomiska riskbedömningar som ska reglera gentek-nikens användning eller ska även etik, känslor och ideologi fåsätta begränsningar? I det ekologiska jordbrukets argument kännerman igen resonemang som liknar Wägners och Tamms ord iinledningen till kapitlet.

Under 1900-talet har det funnits olika skäl till varför man bedrivitekologiskt lantbruk: ideologi, etik, livsstil, miljö och lönsamhet.I dag överlappar de varandra. Bakom en vid definition av ekologiskodling finns en skala av synsätt, från utopiska och ideologiska tillvetenskapliga och pragmatiska. Det är inte heller ett statiskt kom-plex av idéer, utan det fortsätter att förändras. Eftersom jordbrukär en central samhällsangelägenhet är gränsen mellan vetenskapoch politik diffus, och ofta står experter mot experter. Agrar-vetenskapen är handlingsinriktad och syftar till att förändra sina


24

undersökningsobjekt – jordbruket och lantbrukaren. Hur man villatt jordbruket ska bedrivas säger inte bara något om jordbruketi sig, utan även om hur man vill att samhället ska organiseras ochförhålla sig till naturen – och det är en politisk fråga. Det går såle-des inte att med hjälp av enbart vetenskapen finna det perfektajordbruket som alla kan vara överens om. Det kommer alltid attfinnas ”alternativa” synsätt och motstridiga åsikter, och detta måsteses som berikande för debatten om jordbrukets framtid. Det göratt agrarvetenskapen kan få nya frågor att undersöka.


25

Växtnäring i jordbruket är en miljöfråga när det handlar om läckage från åkrartill vatten. Men växtnäring är också en resursfråga. Det ekologiska lantbruketanvänder inte handelsgödsel. Det är den största skillnaden jämfört med detkonventionella när det gäller växtnäringsförsörjning. Dessutom gödslas dettotalt sett mindre i det ekologiska lantbruket. Vad betyder det här för miljön?Frågan reds ut i det här kapitlet och i två följande avsnitt.

Först kommer en text skriven av Lars Bergström och Ulrika Geber tillsam-mans, en gemensam del som de är överens om. Därefter kommer en textsom Lars Bergström har skrivit själv, och sist motsvarande text av UlrikaGeber.

Lars Bergström är professor i vattenvårdslära vid SLU iUppsala. Han forskar på jordbrukets inverkan på mark-och vattenkvalitet, framför allt läckage av kväve, fosforoch bekämpningsmedel till yt- och grundvatten.

Ulrika Geber arbetar som tillförordnad föreståndare förCentrum för ekologiskt lantbruk vid SLU i Uppsala. Honhar undervisat i uthållig utveckling och integrering avavloppsvattenrening i jordbrukets växtproduktion.

Växtnäring – en fråga om hushållning


26

När man jämför ekologiskt och konventionellt lantbruk är detviktigt att veta om resultaten baseras på data från praktiskt lantbrukeller från experiment. Det är också viktigt att notera om jämfö-relsen sker på fältskala, gårdsskala eller regional skala. På alla dehär skalorna finns det tydliga skillnader mellan konventionellt ochekologiskt lantbruk när det gäller hushållning med växtnäring.I ekologisk produktion ska växtnäringsförsörjningen i första handbaseras på lokala resurser. Men den största skillnaden är att maninte får använda handelsgödsel i ekologisk odling. Dessutom ärgödslingsintensiteten i det ekologiska jordbruket i dag ofta lägreän i det konventionella. I ekologisk odling används bland annatstallgödsel, växtrester, mineraliska gödselmedel som råfosfat,apatit och stenmjöl samt veterinärbesiktigade slaktbiprodukter.Kvävefixerande baljväxtrik vall ingår ofta i växtföljden, med ut-gångspunkten att den ska leverera kväve till efterföljande grödor.

Varför läcker åkermarken?

Rent vatten i tillräcklig mängd är en förutsättning för biologiskt livpå jorden. Jordbrukets roll när det gäller negativ inverkan på yt-och grundvatten har varit känd länge. I dag när vi har effektivaavloppsreningsverk runt om i Sverige har debatten alltmer börjatkretsa kring diffusa läckage av kväve från åkrarna.

Risk för läckage kan det bli om bonden systematiskt tillför högagivor stallgödsel till vissa fält eller om det under en längre tid försin mera växtnäring till gården än det förs ut i form av avsa-luprodukter. Ju bättre bonden hushållar med växtnäringen,desto mindre läcker det till vattendragen. Inom forskning och råd-givning används olika metoder för att studera och förbättra växt-


27

näringshushållningen. Man kan till exempel göra växtnäringsba-lanser för att få en uppfattning om flödena in och ut ur det systemman studerar, exempelvis en speciell gård. På det sättet kan manockså identifiera var på gården det finns risk för läckage och vadbonden kan göra för att minska läckaget.

Finns det några ”inbyggda” fördelar i det ekologiska lantbruketsom gör att det läcker mindre kväve? Den ekologiska odlingens kri-tiker hävdar att det är mängden tillfört kväve som är avgörande– och inte produktionsformen i sig. Förespråkarna hävdar att detfinns en ”inbyggd drivkraft” i den ekologiska odlingen att hushållamed växtnäring, till exempel kväve, eftersom kväveförsörjningenhuvudsakligen baseras på platsgivna resurser som stallgödsel ochkvävefixering med baljväxter, och att detta i många fall bidrar tilllägre kvävetillförsel. Djurtätheten och därmed mängden stallgödselregleras genom att den egna gården måste producera minst hälftenav djurens foderbehov.

Forskarna är överens om att mängden kväve som cirkulerar inomsystemet avgör storleken på kväveläckaget, och att en eventuelltökad kvävetillförsel i den ekologiska odlingen kommer att ledatill högre utlakningsnivåer än vad som är fallet i dag.

Nedbrytning av organiskt material avgör kväveläckage

Jordbrukets kvävebidrag till yt- och grundvatten ökade under1900-talet. En allmän uppfattning är att detta beror på jordbruketsdramatiska utveckling. Vallarealen har minskat, jordbearbetningenhar blivit intensivare, handelsgödsel har introducerats och fåttstor spridning, djurintensiteten har ökat i vissa regioner medan


28

spannmålsproduktionen ökat i andra, och så vidare. Kväve-utlakning beror alltså på en mängd samverkande faktorer.

Kväve i marken förekommer huvudsakligen lagrat i markens orga-niska material (humus). Därifrån frigörs det och överförs tillammoniak och ammonium genom mikrobiell nedbrytning. Varjeår motsvarar denna nedbrytning ungefär 1–2 procent av det totalaorganiska kväveförrådet i marken. Det är samma storleksordningsom den mängd kväve vi årligen tillför jordbruksgrödor medhandelsgödsel i Sverige (80 kg kväve per hektar). Ammoniak ochammonium omvandlas sedan med hjälp av mikroorganismer tilloorganiskt nitrat som rör sig lätt i marken och kan utlakas till yt-och grundvatten. Den långsiktiga nedbrytningen av organisktmaterial till nitrat beror på markens egenskaper. Nedbrytningenpå kortare sikt beror på lantbrukarens åtgärder, till exempel valav gröda, jordbearbetning eller stallgödsling. De här åtgärdernahar stor betydelse för hur stor kväveutlakningen blir.

Nedbrytningen av markens organiska kväve till nitrat kommeraldrig att kunna styras exakt av lantbrukaren. Detta får speciell bety-delse i ekologisk odling och på gårdar där organisk kvävegödselär i omlopp. Det kväve som tillförs som handelsgödsel kan tas uppsnabbt av växterna. Det utnyttjas alltså effektivt av grödan och läm-nar under gynnsamma förhållanden bara små restkvävemängderkvar som kan lakas ut.

Man har gjort jämförelser där man har mätt utlakning av kvävei odlingssystem som har tillförts lika mängd handelsgödselkväveoch stallgödselkväve. Studierna visar att förlusterna blev större när


29

stallgödsel användes (se figur) och att grödans kväveupptag varhögre i handelsgödslade led. Det senare beror på att mineralisering-en (omvandlingen till oorganiskt kväve) av markens och stall-gödselns organiska kväve inte räcker till för grödans växtnärings-behov tidigt på växtsäsongen. Däremot kan det bildas för mycketnitratkväve under milda höstar, långt efter det att grödan harslutat ta upp kväve, och det är just detta kväve som ofta bidrar tillstora utlakningsförluster i vårt klimat, eftersom det regnar mycketunder hösten.

De stora riskerna för kväveläckage i praktisk odling finns påareal som får både stallgödsel och handelsgödsel i för höga givor;om man ger lite av båda är det inga problem. Undersökningarvisar att lantbrukarna ofta undervärderar innehållet av framförallt kväve i stallgödseln.

I odlingssystem som tillfördes lika mycket kväve från handelsgödsel och stall-gödsel visade det sig att förlusterna blev större när man använde stallgödsel.


30

Stora fosforlager i marken

Världens fosfortillgångar beräknas räcka i omkring 200 år med denkunskap och teknik vi har i dag. Med ny teknik, som vi inte kännertill än, skulle ytterligare reserver kunna räcka omkring 400 år.Med en mer rättvis global användning av världens fosfortillgångarförändras naturligtvis dessa uppskattningar radikalt. Faktum kvar-står att hushållning med fosfor är nödvändig.

Växten tar upp fosfor framför allt i form av lösliga fosfatjoner.Fosforgödsel i form av lättlösligt superfosfat, som framställs avsvårlösligt råfosfat (apatit), har därför sedan länge använts för attöka skörden av jordbruksgrödor. På grund av fosforgödselmedlenslåga pris har avsevärda fosforförråd byggts upp i marken underårens lopp som följd av övergödsling. I framför allt södra Sverigehar stora lager markfosfor dessutom byggts upp som resultat av högdjurtäthet, eftersom stallgödsel också innehåller mycket fosfor.

I konventionell odling används både lättlösliga fosforgödselmedeloch stallgödsel, medan ekologisk odling förutom stallgödsel ochandra organiska gödselmedel bara tillåter den svårlösliga råfos-faten. Stallgödsel och andra organiska gödselmedel framställdaur exempelvis slaktavfall bidrar i den ekologiska odlingen till atttäcka behovet av lättlöslig fosfor.

De stora mängder fosfor som finns i marken, i kombination medytterligare tillförsel av handelsgödsel och stallgödsel, gör att fosfor-förlusterna från jordbruksmark ibland kan bli höga. Fosforntransporteras från åkrar dels i löst form, dels bunden till partiklar.I det senare fallet sker transporten framför allt genom att vatten


31

rinner på markytan och river loss partiklar som så småningomhamnar i vattendragen. Åtgärder för att förhindra den typen avfosforförluster blir, förutom måttfull fosforgödsling, desammasom används för att minska erosion, det vill säga anläggning avkantzoner med bevuxen mark längs vattendrag, plöjning vinkel-rätt mot marklutning, och så vidare.

Litet flöde av växtnäring från stad till land

Återcirkulering av växtnäring från städerna till jordbruket harbetydelse framför allt för fosforhushållningen. Spridning av slamfrån reningsverken till det konventionella jordbruket har en tidvarit mycket liten på grund av slammets innehåll av oönskadeämnen som tungmetaller, klororganiska föreningar och smittämnen.Om återcirkuleringen ökar minskar nytillförseln av tungmetallenkadmium till jordbruksmarken via handelsgödselfosfor. Haltenav kadmium i fosforgödsel har minskat väsentligt de senaste åren,men dagens fosforgödselmedel tillför ändå jordbruksmarkenungefär 100 kg kadmium totalt per år eller omkring en tiondel avdet årliga nytillskottet.

Det är dock viktigt att komma ihåg att flödet av växtnär-ingsämnen från stad till land bara kan bli marginellt (knappt tioprocent för fosfor) jämfört med de stora flödena av växtnäringsom finns inom jordbruksproduktionen. När djurhållning ochväxtodling på gårdsskala eller lokal skala integreras, kan stallgöd-seln i många fall utnyttjas på ett mer effektivt sätt. Det huvud-sakliga flödet av bland annat fosfor kommer då att cirkulera mel-lan växtproduktion och animalieproduktion. Bara 20–30 procentexporteras till konsumenterna i form av livsmedel.


32

Framställningen av kvävegödselmedel kräver energi motsvarandeen liter olja per kilo kväve. Det kan jämföras med att det behövsungefär 50 kvadratmeter åkermark för att få fram ett kilo kvävefrån kvävefixerande grödor och dessutom tre deciliter olja tilltraktorn för odlingen av den kvävefixerande grödan. Jämförandestudier från Danmark, Tyskland och Sverige visar att ekologisktlantbruk använder mindre energi än konventionellt vid mjölk-och växtproduktion. Det beror främst på att man inte använderhandelsgödsel och bekämpningsmedel samt att mindre mängdfoderkoncentrat används.

Växtnäring i det regionala perspektivet

Sveriges jordbruk har efter andra världskriget utvecklats mot alltstörre specialisering med antingen rena växtodlingsgårdar ellergårdar med animalieproduktion. Utvecklingen var möjlig tackvare tillgången till fossil energi för tillverkning av handelsgödsel,bekämpningsmedel och foder. Det har lett till regional obalansvad gäller fördelningen av djur och därmed obalans när det gällerstallgödsel i förhållande till åkerarealen.

I Mellansverige produceras huvudsakligen foderspannmål. Denexporteras till södra Sverige dit animalieproduktionen är koncent-rerad. Det är bara 20–30 procent av växtnäringen i djurfodretsom sedan finns i mjölk, kött och ägg. Resten går rakt igenomdjuren och hamnar i stallgödseln. Det uppstår därför en netto-import av växtnäring till södra Sverige, medan växtnäringen i detexporterade djurfodret från Mellansverige ersätts med handels-gödsel. Läckage av kväve har gett upphov till negativa effektersom algblomning i bland annat Laholmsbukten. De handels-


33

gödslade spannmålsfälten på växtodlingsgårdar i Mellansverigeläcker relativt lite växtnäring. Däremot är den handelsgödsladespannmålen från dessa gårdar en förutsättning för den ökade stall-gödselproduktionen i södra Sverige. Dessutom importeras protein-foder till djurgårdarna i södra Sverige, exempelvis sojamjöl frånBrasilien, vilket tillför ytterligare växtnäring. Denna nettoimportav växtnäring till södra Sveriges kustområden är speciellt olyckligeftersom milda vintrar i områden med lätta jordar, som är vanligai till exempel Halland, ökar risken för utlakning av framför allt kväve.

När växtnäringen har lakats ut från jordbruksmarken transporterasden genom landskapet, som har förändrats kraftigt de senaste 150åren med torrläggning av många sjöar och våtmarker. Därmedhar landskapet fått sämre förmåga att hålla kvar fosfor och avgekväve tillbaka till atmosfären. Det gör att mer av den utlakadeväxtnäringen når sjöar och hav. I dag kan därför lantbrukare, obe-roende av driftform, få ekonomiskt stöd om de anlägger våtmarker.

Växtnäring på gårdsnivå

Antalet djurbesättningar minskar kontinuerligt medan besätt-ningsstorleken ökar. Allt mer gödsel produceras på allt färre går-dar. Gårdsbalanser av växtnäring visar stora överskott av fram-för allt kväve men till viss del även fosfor på gårdar med hög djur-täthet och stor andel inköpt foder. I Sverige står jordbruket för 90procent av ammoniakförlusterna till luften. Huvuddelen upp-står vid lagring och spridning av stallgödsel.

Variationerna är stora mellan olika gårdar vad gäller överskott ochutnyttjandegrad av kväve, fosfor och kalium. Det gäller både


34

mellan gårdar med olika driftinriktning och mellan gårdar medsamma driftinriktning. Det finns även regionala skillnader. Trotsdet går det att dra vissa slutsatser. Animalieproduktion ger generelltett högre kväveöverskott än växtodling. Mjölkgårdar har ett högreöverskott av kväve och kalium, medan fosforöverskottet är störstpå svingårdar.

En studie av gårdsbalanser för gårdar med olika driftinriktningi södra Sverige visar att överskottet av kväve på mjölkgårdar ärbetydligt större på gårdar där djurtätheten är större än en dju-renhet per hektar. De ekologiska mjölkgårdarna i studien hadeen lägre djurtäthet (0,74 djurenhet/hektar) än de konventionellamjölkgårdarna (0,82–1,15 djurenhet/hektar). Kväveöverskottetbåde per hektar och per ton försåld mjölk på de ekologiska mjöl-kgårdarna var också lägre än på de konventionella mjölkgårdarna.

På ekologiska gårdar förekommer ofta ett underskott av fosfor ochkalium. Risken för utarmning av markens fosforoch kalium-förråd i ett kortsiktigt perspektiv har dock ansetts liten på under-sökta gårdsfall, där underskott förekommit med 1–2 kg per hektarför fosfor och med 2–5 kg per hektar för kalium. I ett längre tid-sperspektiv kan detta dock bli problem, speciellt på fosfor- ochkaliumfattiga sandjordar. Vid framför allt vallodling förs storamängder kalium bort med skörden. Potatisodling kräver ocksåmycket kalium.

Hantering av stallgödsel

Stallgödsel består av träck, urin, strömedel, foderrester och vatten.Beroende på gödselns konsistens delas den in i flyt-, klet-, fast


35

eller djupströgödsel. Totalt i hela hanteringskedjan har flytgödselnmindre kväveförluster än fastgödselhanteringen. Det finns ingastudier som visar eventuella skillnader när det gäller val av gödsel-hanteringssystem i ekologiskt kontra konventionellt jordbruk.Däremot har lägre proteinhalt i fodret till mjölkkor en positiv inver-kan på ammoniakförlusterna i stall. Ekologisk mjölkproduktionbaseras på en mindre mängd foderkoncentrat och kan därmedförmodas ha en positiv inverkan på ammoniakförlusterna.

Det finns en utbredd uppfattning bland ekologiska odlare med djur-hållning att de bättre hushållar med växtnäringen i stallgödseln,genom att de sprider den över hela gårdens areal och där den förtillfället gör mest nytta. Men det finns inga undersökningar därman har studerat hur tillförseln av stallgödseln varierar inom gårdeninom olika driftinriktningar. Vi kan ändå konstatera att det inomden konventionella produktionen saknas tillräckligt starka driv-krafter för att ta tillvara växtnäringen i stallgödseln på bästa sätt,eftersom möjligheten finns att komplettera stallgödselgivan medhandelsgödsel.

Växtnäring på fältnivå

När det gäller kväve är det framför allt utanför vegetations-säsongen som utlakning sker. Därför är det efter skörd på höstensom motåtgärder behöver sättas in. Ett av de mest effektiva sättenär att använda så kallade fånggrödor, som vanligtvis är olika grässom sås samtidigt med eller efter en nyttogröda. De kan ta uppavsevärda kvävemängder under milda höstar. Man har funnit attkvävehalterna i dräneringsvatten som lämnar åkermark kan minskasmed upp till 80 procent om man använder en fånggröda i stråsäd.


36

Ett annat sätt att fånga upp utlakningsbart kväve utanför växt-säsongen är att blanda in ett energirikt och kvävefattigt organisktmaterial i marken, till exempel stråsädeshalm. När mikroorganis-merna bryter ner den kolrika halmen behöver de ta upp oorganisktkväve för att kunna bibehålla balansen mellan kol och kväve i sinbiomassa. Ett ton halm, som innehåller 0,4 procent kväve, binderungefär tio kg oorganiskt kväve när den bryts ned.

Vallen är en av de mest effektiva grödorna när det gäller att ta uppkväve och tömmer i stort sett marken på nitratkväve så länge denväxer, och det kan ske långt in på hösten, speciellt i södra Sverige.Mera vall i växtföljden har därför positiv inverkan på kväveläcka-get. Tidpunkten för nedbrukning av vallen är däremot kritisknär det gäller risken för kväveläckage. Vallbrott tidigt på höstenökar risken för att stora mängder organiskt kväve omvandlas tillnitrat och utlakas. Ur utlakningssynpunkt är därför vallbrott senhöst eller tidig vår att föredra i södra Sverige. Vall i det ekologiskalantbruket innehåller hög andel kvävefixerande grödor, något somytterligare ökar risken för kväveutlakning vid vallbrott.

Både fånggrödor och inblandning av stråsädeshalm och andra energi-rika kolkällor bör sättas in, inte minst på gårdar med animalie-produktion och i ekologisk odling där vi använder organiskakvävegödselmedel och därmed löper större risk för kvävefrigörelseutanför växtsäsongen än om bara handelsgödsel används. Ettproblem är att vi inte känner till vad som händer vid upprepadanvändning av dessa motåtgärder under lång tid. Vi bygger lång-siktigt upp stora humusmängder i marken som kan bidra till attutlakningen av kväve kan öka på sikt. Vi måste alltså skilja mellan


37

kort- och långsiktiga effekter av olika insatser på kväveutlakningfrån åkermark. Men ett är säkert – hur vi än beter oss har markensorganiska material en nyckelroll när det gäller hur mycket kväve somkommer att belasta våra yt- och grundvatten.

Ett sätt att minska nedbrytningen och omsättningen av organisktmaterial i marken är att övergå till så kallad plöjningsfri odling.Minimerad jordbearbetning minskar också risken för erosion ochanvändningen av fossila bränslen samt förbättrar markens struktur.Trots att plöjningsfri odling är positivt ur utlakningssynpunkt,finns det fortfarande vissa frågetecken vad gäller denna bruknings-form, till exempel spridning av växtsjukdomar. Som den är utfor-mad i dag förutsätts ofta användning av kemiska bekämpnings-medel mot ogräs. Dessutom kan man inte odla fånggrödor vidplöjningsfri odling.

Den mest motiverade åtgärden mot kväveutlakning är att anpassagödselgivan till grödans upptag. Det gäller i både konventionellaoch ekologiska odlingssystem.

Gemensamma slutsatser

Bland många forskare finns en samsyn kring följande slutsatser:• För att kunna minska utlakningen på lång sikt kan det bli

nödvändigt att sänka dagens gödslingsrekommendationer något,eftersom överskott av växtnäring under enskilda år kan leda till oacceptabla förluster.

• Handelsgödselkväve ger i sig inte upphov till ökad utlakning, men är en av flera orsaker som leder till ojämn fördelning av animalieproduktionen och därmed ojämn fördelning av stallgöd-seln.


38

• Nedbrytningen av stallgödsel och baljväxtrester är svår att styraoch kan därmed ge upphov till stora kväveförluster.

• Integrering av djurhållning och växtodling bidrar till att minskabehovet av växtnäring utifrån.

• Vintergrön mark och hög andel perenna grödor, med minskad bearbetning, minskar risken för kväveutlakning.


39

Lars Bergström anser att de ekologiska odlarna tar avstånd från ett ända-målsenligt och miljömässigt bra insatsmedel genom att förbjuda handels-gödsel. Handelsgödseln är inte den stora boven när det gäller kväveutlak-ning. Stallgödsel och andra organiska gödselmedel kan vara värre.

Lars Bergström

Handelsgödsel är inte den stora boven

Målen när det gäller bruket av växtnäringsämnen är desamma ikonventionellt och ekologiskt jordbruk, nämligen att få fram livs-medel av hög kvalitet med så lite av växtnäringsförluster till miljönsom möjligt. På den punkten råder det alltså inga skillnader.

Med eller utan handelsgödsel – vilket är bäst för miljön?

Det är följaktligen hur vi vill uppnå målen som skiljer odlings-formerna åt, eller i klartext vilka medel som får användas, och dåtänker jag i första hand på förbudet att använda handelsgödsel iekologisk odling. Om man ska använda handelsgödsel eller ej är utantvekan en berättigad fråga eftersom man inom KRAV, den orga-nisation som förmodligen mest förespråkar miljöfördelar medekologisk odling, säger att ”det känns självklart att miljön mårbra av att det ekologiska jordbruket inte använder konstgödsel”. Ärdet verkligen så?

Att det skulle vara någon fördel ur miljösynpunkt att använda orga-niska gödselmedel, eller till exempel ersätta handelsgödsel med


40

gröngödsel, har redan avfärdats i föregående kapitel. Man har förkvävets del svårt att styra tillgång och grödans behov när mananvänder organiska gödselmedel. Det har flera undersökningarvisat. En annan komplikation när vi använder organiska gödsel-medel kan vara att vi tillför växtnäringsämnen i proportioner sominte är gynnsamma för grödan. När vi exempelvis använderslaktavfall tillförs alldeles för mycket fosfor i förhållande till kväve,vilket på sikt kan leda till stora förluster av fosfor till yt- ochgrundvatten.

Är växtnäringsämnena bättre i organiska gödselmedel än i han-delsgödsel? Nej, i själva verket tar grödan upp samma oorganiskakväveföreningar vare sig vi använder organiska gödselmedel ellerhandelsgödsel. Där är det absolut ingen skillnad, bara det attorganiska kväveföreningar måste brytas ned till oorganiskabeståndsdelar innan kvävet kan tas upp, vilket snarast bidrar tillökade förluster.

Ett annat argument för att inte använda handelsgödselkväve äratt det går åt mycket energi för att industriellt framställa dennaprodukt, motsvarande en liter olja per kilo kväve. Vi ska dockkomma ihåg att för varje insatt energimängd i form av handels-gödsel i jordbrukets växtodling får vi flerfalt tillbaka i form av energii uppbyggnad av kolhydrater. När det gäller till exempel sockerbetorbygger vi upp 10–15 gånger mer energi än vad som går åt till attproducera den mängd handelsgödsel som behövs. Vi har med andraord en mycket positiv energibalans vid konventionell odling.

När vi i dagligt tal pratar om förluster av växtnäringsämnen, till


41

exempel kväveutlakning, anger vi förlusterna i mängd per arealenhet(vanligen kilo per hektar). Med det synsättet blir kväveutlak-ningen ofta något mindre vid ekologisk än vid konventionellodling. Det beror främst på att växtnäringsintensiteten oftast ärlägre i ekologisk odling. Om vi däremot tar den betydligt lägreskörden (ungefär 60–80 procent av motsvarande skörd i konven-tionell odling) med i bilden och uttrycker utlakad mängd i förhål-lande till producerad mängd, till exempel kväveförlust per kilospannmål, blir kväveutlakningen minst lika stor i ekologiska odling-ssystem som i konventionella.

Sammanfattningsvis kan konstateras att trots att handelsgödselofta betraktas som den stora boven när det gäller kväveutlakning,kan stallgödsel och andra organiska gödselmedel till och med geupphov till större kväveförluster än handelsgödsel. I stort settalla de problem som ekologisk odling ser som avgörande för kväve-läckage bör självfallet motarbetas även i konventionell odling.Det gäller till exempel den regionala obalansen i djurhållning ochspannmålsproduktion samt höga kombinerade givor av stall-och handelsgödsel. Det görs också i dag, till exempel genomåtgärdsprogram som ”Greppa Näringen”. Ekologisk odling ärdefinitivt inte enda vägen för sådana strävanden. Att komma till-rätta med miljöproblemet att kväve läcker till våra yt- ochgrundvatten är inte fråga om ekologisk eller konventionellodling. Det handlar snarare om att använda ändamålsenligamotåtgärder, oavsett odlingsform.

Ekologisk växtnäringsförsörjning – hur uthållig är den?

Utöver miljöproblemen knutna till växtnäringsämnen i jordbruket


42

finns det ytterligare en viktig faktor som bör belysas när vi analy-serar skillnader mellan ekologisk och konventionell odling,nämligen odlingssystemens uthållighet vad gäller bördighet ochproduktionsförmåga. Då menar jag inte under ett växtföljdsomlopppå 5–6 år, utan den verkligt långsiktiga uthålligheten. När manletar i litteraturen efter sådana jämförelser finner man att de inästan samtliga fall handlar om studier som utförts under några fåår och efter det att åkermarken tidigare odlats konventionellt.Dessutom ligger försöken ofta på platser med hög mullhalt imarken och därmed en inbyggd förmåga att leverera kväve.

Det är betydligt svårare att hitta resultat från försök genomfördapå mindre bördiga jordar, där skillnaderna i skörd och växtnär-ingstillgång skulle bli tydligare mellan ekologisk och konventio-nell odling. Ett sådant försök från Södra Sverige där man jäm-förde odling med och utan tillförsel av handelsgödselkväveunder flera växtföljdsomlopp, och där man dessutom inte tillförthandelsgödsel sedan 1940-talet, visade stora skillnader på en radpunkter. Om vi inte tillförde handelsgödsel kunde vi se klara teck-en på utarmning, och skörden blev i medeltal drygt hälften jämförtmed om handelsgödsel användes. Det fanns även mer utlaknings-bart kväve kvar i marken efter skörd.

Nu är dock inte uthållighetsproblem i första hand kopplade tillkväve som finns i oändliga mängder i luften. Det gäller bara att fångain det i handelsgödsel eller i en kvävefixerande gröda. Betydligtstörre uthållighetsproblem är förknippade med fosfor, kalium ochmikronäringsämnen. Som nämnts i inledningskapitlet om väx-tnäring används i den ekologiska odlingen förutom organiska göd-


43

selmedel även den svårlösliga råfosfaten som fosforkälla. Mängdenväxttillgänglig fosfor i råfosfat är mycket liten (endast några fåprocent), och användningen av råfosfat i stället för lättlöslig fosforkan därför ses som ett slöseri med en knapp resurs. Fosforns begrän-sade tillgång gäller självfallet även konventionell odling. Vadbeträffar kalium är problemet något annorlunda. Kalium finns istora mängder i marken, framför allt i lerjordar. I sandjordardäremot kan kaliumbrist snabbt uppstå om man som i ekolo-gisk odling inte tillför lättlösliga kaliumsalter. En potatisgröda tarlågt räknat upp 100 kg kalium per hektar medan tillförselngenom vittring är högst fem kilo i en sandjord. Det blir uthållig-hetsbrister redan inom några år, och det gäller även ett flertalmikronäringsämnen.

Av ovanstående beskrivning framgår det klart att man genom attanvända handelsgödsel bidrar till att upprätthålla jordars bördighetoch uthållighet för kommande generationer. Enligt min uppfatt-ning tar man i ekologisk odling avstånd från ett ändamålsenligtoch dessutom miljömässigt bra insatsmedel genom att förbjudahandelsgödsel.


44

Stallgödsel används inom både ekologiskt och konventionellt lantbruk.Därför är det ointressant att ställa handelsgödsel mot stallgödsel när manjämför de två systemen. Däremot är det intressant att stallgödseln användssom en resurs i det ekologiska lantbruket, medan den ofta ses som ett avfalli det konventionella. Det ekologiska lantbruket använder växtnäringsämneneffektivare än det konventionella, och utlakningen är lägre per ytenhet. Det ärper ytenhet man bör räkna och inte per kilo produkt, skriver Ulrika Geber.

Ulrika Geber

Ointressant ställa handelsgödselmot stallgödsel

Hur kan det komma sig att vi forskare har olika syn på hur över-gödningen av haven ska minska? Det beror bland annat på att visätter fokus på olika frågeställningar och har olika uppfattningom var problemen främst bör studeras och lösas. Vissa tittar barapå fältskalan; andra inkluderar även den regionala skalan. Vissforskning är rent naturvetenskaplig; i annan forskning integrerasäven andra vetenskaper i sökandet efter lösningar.

Lägre intensitet ger mindre förluster

En viktig orsak till stora växtnäringsförluster i jordbruket är attintensiteten i jordbruket har ökat. Det betyder att det är störremängder växtnäring som cirkulerar. Den högre intensiteten gör attskillnaden mellan tillförd och bortförd växtnäring ökar och därmedockså risken för växtnäringsförluster. Systematisk överdosering av


45

växtnäring leder till förluster. En minskning av intensiteten – somi det ekologiska lantbruket – kommer att minska avkastningen,men också risken för växtnäringsförluster.

Vi forskare är överens om att det är svårare att styra tillförseln avorganiska gödselmedel eftersom de bygger på mikrobiologiska ned-brytningsprocesser och därför är svårare att dosera än handels-gödsel.

Att ställa stallgödsel mot handelsgödsel i diskussionen om eko-logiskt kontra konventionellt är ointressant; den används i bådasystemen. Den intressanta frågan gäller hur vi kan skapa incita-ment eller ”morötter” att utnyttja stallgödseln som en resurs. Ikonventionell intensiv djurhållning blir stallgödseln ofta ettavfall som lantbrukaren måste bli kvitt i stället för en värdefullresurs som i det ekologiska lantbruket. Handelsgödselkväve geri sig inte upphov till ökad utlakning, men är en av flera orsakersom lett till ojämn fördelning av djurhållningen och därmedojämn fördelning av stallgödseln.

Effektiviteten (kvoten ut/in) av de olika växtnäringsämnena ärhögre i ekologiska odlingssystem än i konventionella. Utlakningenär också lägre per ytenhet i ekologiska driftformer. Utlakningen perkilo produkt kan vara både lägre och högre än i konventionell odlingberoende på vilken produkt man tittar på. Men utlakningen av kväveoch fosfor bör jämföras per ytenhet eftersom den har lokal påverkanpå omgivande ekosystem och är beroende av de lokala förutsätt-ningarna på platsen, som jordart, landskap och klimat.


46

Helhetssyn nyckelord i ekologiskt lantbruk

Inom ekologiskt lantbruk är helhetssyn ett nyckelord för hållbarutveckling. Vad innebär då en helhetssyn på jordbrukets övergöd-ning av haven? Medvetenhet om skalberoende, en tvärvetenskapligansats och täta återkopplingar är viktiga aspekter.

Det behövs åtgärder på flera olika skalor i jordbrukssystemet. Deträcker inte att bara arbeta på fältskalan. På gården får man bättreförutsättningar för god växtnäringshushållning om man integrerardjurhållning och växtodling. I ekologiskt lantbruk finns det enkoppling mellan den areal som producerar foder och den som stall-gödseln kan spridas på. Det minskar behovet av att tillföra väx-tnäring utifrån. På regional skala innebär det bättre fördelningav djurhållningen med exempelvis färre djur på utlakningsbe-nägna jordar i kustområden. Bristen på den ändliga resursen fosforväcker frågor om vi ska exploatera den lokalt eller på global skalai norra Afrika där jordarna är i betydligt större behov av fosfor-gödsling än våra.

De beslut en enskild lantbrukare tar på gården bygger på en radkomplexa överväganden som måste vägas in i miljöarbetet. Vibehöver kunskap om olika odlingsåtgärder som lantbrukaren kanvidta för att minska förlusterna av växtnäring, exempelvis lägreintensitet i gödsling och jordbearbetning samt odling av fång-grödor. Men detta räcker inte. Det ekologiska lantbruket har entvärvetenskaplig ansats på så vis att lantbrukaren tar ställning tillen rad ekologiska, ekonomiska och sociala faktorer vid omlägg-ningen. Lantbrukaren vet att det kommer att bli lägre växtnäring-sintensitet men högre växtnäringseffektivitet på gården, och att


47

skördarna kommer att sjunka. Men han vet också att detta kom-penseras genom ett högre pris på produkterna.

Återkoppling är en viktig aspekt i hållbar växtnäringshushållning.Det innebär dels återkoppling av själva växtnäringen, det vill sägaatt koppla foderproduktion och stallgödselspridning samt att finnahållbara system för återförsel av samhällets restprodukter. Detinnebär också återkoppling av information, exempelvis genom attlantbrukarens åtgärder kopplas till marknaden och konsumenter-nas köpbeteende. Återkopplingen mellan producent och konsu-ment i det svenska livsmedelssystemet är mycket svag. KRAV:sregler återspeglar vad olika aktörer i livsmedelskedjan i dialoghar kommit fram till i relation till de långsiktiga målen för detekologiska jordbruket. Med KRAV:s regler har vi bland annatuppnått att växtnäringsintensiteten är lägre på ekologiska gårdaroch att utlakningen per ytenhet därför är lägre. Detta sätt attbedriva miljöarbete skulle kunna användas av flera aktörer i liv-smedelssystemet.


48

Maria Wivstad är agronomiedoktor och har en bakgrundsom forskare i växtodlingslära,med fördjupning inom områdetväxtnäringshushållning i eko-logiskt lantbruk. På uppdrag avCentrum för uthålligt lantbrukvid SLU i Uppsala har hon gjorten kunskapssammanställningom risker med jordbruketsanvändning av bekämpnings-medel.

Håkan Fogelfors är statsagronomi ogräsens biologi och regleringoch docent i jordbruksekologivid SLU i Uppsala. Sedan 1970-talet är han engagerad i lant-brukets natur- och miljöfrågor.Han driver ett eget ekolantbrukoch har också skrivit fleraläroböcker.

I ekologiskt lantbruk använder man inte naturfrämmande kemiska bekämpnings-medel. De kemiska medlen bidrar till att minska den biologiska mångfalden, och vi vetalldeles för lite om de långsiktiga effekterna för hälsa och miljö, anser de ekologiskalantbrukarna. Ekologisk odling tvingar oss att se alternativ och driver utvecklingenframåt mot långsiktig uthållighet. I konventionellt lantbruk säger man att riskerna ärsmå med dagens bekämpningsmedel jämfört med alla andra kemikalier i samhället.Med bättre teknik och hantering kan vi minska spridningen i miljön – och detta är gottnog. Maten skulle bli för dyr med ett ekologiskt lantbruk.

För att vi ska närma oss ett uthålligt lantbruk där alla är delaktiga är det viktigt att viutvecklar både konventionellt och ekologiskt lantbruk mot bättre hållbarhet. Pluralismär viktig för en framgångsrik utveckling, skriver författarna till det här kapitlet.

Håkan Fogelfors, Maria Wivstad och Lennart Torstensson

Hållbart jordbruk – med eller utankemiska bekämpningsmedel?

Lennart Torstensson är profes-sor i markens mikrobiologi,särskilt biologisk nedbrytningav pesticider, vid Institutionför mikrobiologi vid SLU iUppsala. Han har utvecklattestsystem för markmikro-organismer och har arbetatmed mikrobiell nedbrytningav kemiska ämnen i miljön.


49

Hur kan ett uthålligt växtskydd se ut i svenskt jordbruk? Finnsdär plats för bekämpningsmedel? Svaren skiftar beroende på vilketperspektiv man har och påverkas av både kunskap och värderingar.

Förespråkare för bekämpningsmedel menar att dagens användninginte ger tydliga och allvarliga störningar och skador i miljön ellerpåverkar vår hälsa. I Sverige har vi i ett internationellt perspektivkommit ganska långt med att minska riskerna och vi får en alltsäkrare hantering. Förespråkarna hävdar också att vi har en rationelllivsmedelsproduktion som tack vare bekämpningsmedlen på siktkan bli mer och mer uthållig och som kan klara lönsamhetskraven.

Motståndare hävdar att osäkerheten vad gäller miljö- och hälso-effekter gör att vi inte kan ta risken att fortsätta använda de kemis-ka bekämpningsmedlen. Ett ekologiskt lantbruk utan kemiskabekämpningsmedel skulle innebära ett systemskifte i jordbruket,med incitament för att utveckla alternativ och en möjlighet attsnabbare komma närmare uthållighet. Man tror också att dagensekologiska produktionsmetoder har stor utvecklingspotential.

Ett grundläggande argument mot bekämpningsmedelsanvändningär att jordens ekosystem är noga utprövade och inte anpassadeför att ta hand om naturfrämmande kemikalier eller starkt ökadekoncentrationer av kemiska ämnen. Det kan till exempel ledatill att artsammansättningen förändras, med oanade konsekvensersom följd. Motargumentet är att naturens buffrande förmåga ärstor, och om vi använder de minst farliga bekämpningsmedlenvi känner till kommer konsekvenserna att bli små – eller heltutebli.


Försiktighetsprincipen ska vara vägledande för kemikalieanvänd-ningen. Men hur den ska tillämpas är inte självklart. En nytta–risk-bedömning måste alltid göras. Är vi beredda att betala vad detskulle kosta att exempelvis förbjuda ett bekämpningsmedel somgör stor ekonomisk nytta?

Bekämpningshistoria

För att de kulturväxter vi odlar på åkern ska ge bra avkastning medså hög kvalitet som möjligt måste man kunna kontrollera angreppav ogräs, svamp och insekter. Under de senaste hundra åren harinsatsmedlen ökat kraftigt. Kemiska bekämpningsmedel tillsam-mans med fossil energi, mineralgödsel och modernt sortmaterialhar bidragit till att avkastningen för exempelvis spannmål har ökatfyra till fem gånger.

Tidigare hackades och handrensades ogräsen bort. Svampar ochinsekter hade man däremot mycket små möjligheter att kontrol-lera. Mer systematisk kemisk bekämpning startade i liten skalavid 1900-talets början med enkla bredverkande oorganiska före-ningar som kopparsulfat, svavelsyra, svavel och kvicksilver. Frånmitten av 1900-talet ersattes de här ämnena nästan helt av merspecifika organiska bekämpningsmedel som stör tillväxten ochhämmar fotosyntesen. I och med maskinutvecklingen kundeman nu reglera ogräs och skadegörare i en hastighet av nästan tiokm/tim och med en arbetsbredd av minst tolv meter. Detta sågssom en milstolpe i jordbrukets utveckling. Problemen med ogräsoch skadegörare ansågs nu i stort sett lösta, och framtidstron varstor.


51

Under efterkrigstiden behövdes arbetskraft till den växandeindustrin, och jordbrukets produktion rationaliserades. Lösenordetvar specialisering. Resultatet blev att många gårdar utveckladesmot kreaturslös drift – vallen ersattes av spannmål. Därmed brötskopplingen mellan växtodling och djurhållning och därmedockså den naturliga recirkulationen av näring. Konsument-kraven på billiga livsmedel ledde till allt intensivare produktion.Ensidigheten blev ett faktum, och det gamla mindre lönsammaväxtföljdsjordbruket övergavs. Det hade haft varierade växtföljderoch en god biologisk balans som bidrog till att ogräs och skade-görare i viss utsträckning kunde hållas tillbaka. Vi hade nu skapatett jordbruk som krävde stora insatser av kemiska bekämpnings-medel för att klara kontroll av ogräs och skadegörare.

Under 1960- och 70-talen ökade kunskapen om miljöskadororsakade av bekämpningsmedel, och ett alternativ började ta form:det ekologiska lantbruket. Kemiska bekämpningsmedel användsinte i ekolantbruket. Växtskyddet bygger i stor utsträckning påförebyggande åtgärder i odlingen, till exempel varierad växtföljdoch mekanisk ogräskontroll. Det handlar om att skapa förutsätt-ningar för att jordbruksekosystemet i sig självt kan reglera ogräsoch skadegörare.

Det konventionella jordbruket försöker i dag minska använd-ningen av bekämpningsmedel och deras miljö- och hälsorisker.Uttryckt i mängd verksamt ämne var användningen år 2000 cirka40 procent av genomsnittsanvändningen åren 1981–1985 (figurpå nästa sida). Minskningen beror bland annat på att man gicköver till medel som används i lägre doser, så kallade lågdosmedel.


52

Man blev också duktigare på att anpassa dosen efter behov.Dessutom blev spridningstekniken bättre, och åkerarealenminskade. Däremot har antalet sprutdoser per hektar inte mins-kat, utan ligger på samma nivå som i början av 1980-talet ochhar fram till i dag till och med ökat trendmässigt från de lägstanoteringarna i början av 1990-talet (figur på nästa sida). Detbetyder att det i genomsnitt sprutas lika många gånger per hek-tar som på 1980-talet. Inte heller andelen av åkerarealen sombesprutas har förändrats under perioden; för närvarande är detknappt 50 procent. Så frågan återstår att besvara – i vilkenomfattning har riskerna med bekämpningsmedel minskat?

I dag används mindre mängd verksamt ämne av kemiska bekämpningsmedelän under 1980-talet. Det beror bland annat på att man har gått över till nyamedel som kan spridas i lägre doser. Dessutom sprider man med bättre pre-cision.


53

Med uppgift att skada livDe kemiska bekämpningsmedlen, cirka 140 verksamma sub-stanser, är en liten del av den stora mängd kemiska ämnensom används i vårt samhälle; drygt 11 000 kemiska ämnenfinns i Kemikalieinspektionens register. Det speciella medbekämpningsmedel är att de sprutas direkt på våra grödorsom används till livsmedel och foder, öppet på åkern, medrisk för spridning till den omgivande miljön. Det är de endamiljögifter som sprids aktivt för att skada och kontrolleralevande organismer. Därför måste de förhandsgranskas ochgodkännas av Kemikalieinspektionen.

I dag sprutar bönderna kemiska bekämpningsmedel lika ofta som under1980-talet, om man räknar det genomsnittliga antalet besprutningar somden sålda mängden räcker till. Trenden har varit stigande under 1990-talet från en lägsta nivå 1992. I vissa grödor sprutar man flera gånger omåret, medan andra inte sprutas alls.


54

Kemiska bekämpningsmedel finns i luft och vatten över snartsagt hela vår jord, till exempel DDT i pingviner på Antarktis.Eftersom en del av dessa medel transporteras över världen hjälperdet inte att förbjuda dem i ett land, utan det krävs internationellaöverenskommelser. Vi får hit medlen i importerade livsmedel ellersom luftburen deposition i regn. Användningen av bekämpnings-medel i Sverige är mindre än i många andra europeiska länder.

Problem och lösningar när kemiska bekämpningsmedel används

Vi vet att det finns rester av bekämpningsmedel i mat och drick-svatten. Halterna är dock låga och ligger oftast under gällandegränsvärden. Men okunskapen är stor om de långsiktiga konsek-venserna av att vi människor och miljön exponeras för låga doserav många olika kemiska ämnen. Vi vet väldigt lite om samverkans-effekter mellan ämnena och om egenskaperna hos nedbryt-ningsprodukterna.

Långlivade bekämpningsmedel kan leda till långsiktiga problem.De kan ackumuleras och hinna transporteras långa sträckorinnan de bryts ner. Historien har lärt oss att det kan finnas nega-tiva effekter som är svåra att upptäcka, och när det väl sker kanämnet vara så spritt i samhälle och miljö att det blir mycket kom-plicerat att åtgärda. Bland bekämpningsmedlen som används ijordbruket i dag finns ämnen som klassificeras som långlivade.

Bekämpningsmedel på villovägar

När kemiska bekämpningsmedel används får vi en oönskadspridning utanför åkern. I flera undersökningar både i Sverige


55

och utomlands har man funnit rester av bekämpningsmedel isjöar, vattendrag, sediment, grundvatten och regnvatten, bådemedel som används i dag och sådana som inte längre används.Den största risken för höga koncentrationer i vatten är förore-ningar som orsakas av slarv när sprutan fylls eller rengörs ellernär olyckan är framme. Hanteringen har blivit bättre, blandannat genom LRF:s kampanj ”Säkert växtskydd”.

I provtagningar mellan 1985 och 2001 hittade man rester avbekämpningsmedel i cirka en fjärdedel av de grundvattentäktersom undersöktes. Vid flera tillfällen låg koncentrationerna överEU:s gränsvärde för dricksvatten, som är 0,1 mikrogram per literför ett enskilt bekämpningsmedel. De dricksvattennormer somhar tagits fram av Världshälsoorganisationen WHO baserar sig

Bekämpningsmedel sprids på olika sätt i naturen, både till luft och vatten.


56

på en hälsoriskbedömning och har satts betydligt högre, nämligen5 mikrogram per liter vatten. I enstaka prov överskreds även dettagränsvärde. Största risken för att vattentäkten ska vara förorenadav bekämpningsmedel är om den är en grävd brunn på jordbruks-mark eller om det finns en gårdsplan som behandlats med ogräs-medel i närheten av brunnen. I ytvatten (sjöar och vattendrag)förekom ofta flera substanser och dessutom med högre samman-lagd halt än i grundvatten.

Bekämpningsmedelsrester hittas också i frukt, grönsaker och spann-mål. För livsmedel finns gränsvärden baserade på acceptabelt dag-ligt intag (ADI) under en människas livstid. Det är betydligtvanligare med rester i importerade varor än i svenskodlade, äveni halter över gränsvärdet.

Miljörisker

De bekämpningsmedel vi använder i dag hittar vi i miljön, iblandi halter som är bevisat skadliga för olika organismer. Men fråganvi ställer oss är hur allvarliga de ekologiska konsekvenserna kanbli på sikt.

Slarv och olyckor kan ge upphov till tydliga skador. Exempelviskan lantbrukssprutan ha rengjorts nära ett vattendrag, och det kanha lett till fiskdöd. Exponeringen av flora och fauna i vatten-draget är då kortvarig, men effekterna kan bli långvariga ochstora. Det kan till exempel vara svårt för en utslagen organism attkomma tillbaka till vattendraget.

Användningen av bekämpningsmedel har medfört förändringar


57

av odlingslandskapets flora och fauna och är en av orsakerna till attden biologiska mångfalden minskar. De indirekta effekterna avbekämpningsmedel bedöms i allmänhet som mer omfattande ände direkta. Födotillgången i form av insekter, spindlar och ogräsfrönminskar. Det har gjort att fågellivet har reducerats kraftigt sedan1970-talet. En viktig växtskyddsaspekt är att naturliga fiender tillväxtskadegörare missgynnas av den kemiska bekämpningen, ochdet kan i sin tur leda till ökat behov av bekämpningsmedel. Enfördel är dock att dagens medel ofta är mer specifika för denorganism man vill bekämpa än gårdagens.

Våra tio vanligaste åkerogräs svarar i dag för hela tre fjärdedelarav den totala mängden ogräs på våra åkrar. För bara 30 år sedan varmotsvarande tal cirka 20 arter. Dessutom har ogräsen totalt settminskat i antal och mängd. Huvudorsaken är användningen avogräsmedel. Svårbekämpade ogräsarter har gynnats på de lätt-bekämpades bekostnad. En förskjutning har skett mot mot-ståndskraftiga typer eller mot fullt utbildad resistens. Det är intebara floran på åkern som förändras; åkerrenar runt odlad markkan också påverkas starkt av den kemiska bekämpningen meden artfattigare flora som följd. En återkolonisering av utarmademiljöer tar lång tid och kan kräva särskilt anpassad skötsel.

Hälsorisker

Från djurförsök vet vi att det finns bekämpningsmedel med häl-soskadliga effekter. Men det finns inga bevis för att de medel vianvänder i dag ger långsiktiga hälsoeffekter på människan. Detär mycket svårt att koppla användningen av ett bekämpnings-medel till exempelvis antalet cancerfall inom ett område eller inom


58

en befolkningsgrupp. Det kan ta en livstid innan effekter på hälsan syns. I Sverige försöker vi därför arbeta efter försiktig-hetsprincipen. Bekämpningsmedel ska kunna förbjudas utifråninneboende egenskaper, utan att man ska behöva vänta på bevispå skadliga effekter. Exempelvis har flera cancerframkallandebekämpningsmedel förbjudits under det senaste decenniet.Några finns fortfarande kvar på grund av att de är ekonomisktviktiga. Flera bekämpningsmedel har hormonstörande effekteroch misstänks också vara allergiframkallande. Hur allvarligtproblemet är vet man inte i dag.

Bekämpningsmedelsrester i dricksvattnet ses som ett allvarligtproblem, men ännu finns inga konkreta förslag på hur vi ska nåmiljömålet ”Giftfri miljö” och få ett dricksvatten med halter avnaturfrämmande ämnen som är nära noll. Enligt Livsmedelsverketsberäkningar är det reella intaget av bekämpningsmedelsrestervia mat och dricksvatten sannolikt mindre än några få procent avde värden som anses som acceptabelt dagligt intag. Men kunskaps-bristen är som sagt stor vad gäller kombinationseffekter, ned-brytningsprodukters inverkan och långtidseffekter. Bekämpnings-medel kan vara giftigare om de ingår i en blandning med andrabekämpningsmedel.

Möjligheter

Det finns två huvudvägar för konventionell odling att lösa dagensproblem med kemiska bekämpningsmedel. Man kan minskaanvändningen så mycket som möjligt och öka säkerheten vid självahanteringen. Behovet av kemisk bekämpning skulle kunna minskasgenom en mer extensiv odling med lägre kvävegivor, en komplet-


59

tering med icke-kemiska alternativ och inte minst förändringar avväxtföljden. En ökad precision vad gäller doser och typ av bekämp-ningsmedel skulle kunna minska användningen. Man kan ocksåtänka sig en utveckling mot lågdosmedel med bra miljöprofil.

Hanteringen av bekämpningsmedel har under årens lopp förbätt-rats avsevärt. Genom påfyllning och rengöring av sprutorna påbiobädd förhindras många punktutsläpp, men fortfarande åter-står mycket att göra. Sprutorna kan anpassas bättre till lågadoser. Sprutfria kantzoner och vegetationsbarriärer kan vara enåtgärd för att minska utlakning till vattendrag. En viktig åtgärdför att minska föroreningar med bekämpningsmedel vore att debara fick användas av personer med den specialutbildning somlantbrukare har.

Problem och lösningar när kemiska bekämpningsmedel inte används

Ett huvudproblem i det ekologiska lantbruket är att det är svårtatt snabbt komma tillrätta med ett ogräs eller en skadegörare närkemiska bekämpningsmedel inte används. Man är beroende aven kombination av förebyggande och direkta åtgärder i ett merlångsiktigt åtgärdsprogram där växtföljd, flexibilitet och tajmingär nyckelbegrepp. Fleråriga grödor som vallar är avgörande somförebyggande inslag i växtföljden för att man inte ska få problemmed fleråriga ogräs, framför allt tistel. I den ekologiska odlingenmåste man ha stor beredskap för insatser mot ogräs för att intefå framtida svårbemästrade odlingsproblem.

Det ökade behovet av mekanisk kontroll av ogräsen inom eko-


60

odlingen ökar produktionskostnaderna, i många fall betydligt, meddagens prisnivåer på arbetskraft och drivmedel. Vallbrott medkemiska bekämpningsmedel inför en höstsådd är cirka fyra gångerbilligare än med mekanisk metod, medan en lyckad ogräs-harvning i vårsäd många gånger kostnadsmässigt kan jämförasmed en kemisk bekämpning.

I allmänhet anses det att den viktigaste orsaken till att skördarnaär lägre i ekologisk odling än i konventionell är låg tillgång på främstkväve. Ekologiskt odlad spannmål ger ofta 10–30 procent lägreskörd än konventionellt odlad. Skördeutfallet beror till stor delpå hur växtföljden ser ut. Skördebortfallet kan bli ännu större i deannars kemikalietunga grödorna sockerbetor och potatis. Potatis-bladmöglet har hittills inte kunnat bekämpas utan kemiska medel.I sockerbetor krävs mycket manuellt arbete för att kontrolleraogräsen, och detta är i dag inte lönsamt i större skala. Odling avvåroljeväxter bedöms i dagsläget knappast möjlig utan kemiskamedel mot rapsbagge. En annan svårighet är att få fram frisktekologiskt utsäde.

Den lägre kvävetillgången gör att grödan blir glesare i ekologiskodling. Detta är en fördel eftersom det missgynnar en del svamparoch i viss mån även bladlöss. Undantag är ärtväxterna som ärsjälvförsörjande på kväve genom biologisk kvävefixering.

Möjligheter

För att lösa problemen behöver framför allt de förebyggande åt-gärderna utvecklas och förbättras. Det finns också en potentialatt förbättra direkta bekämpningsåtgärder, både mekaniska och


61

biologiska, där val av tidpunkt är A och O för att nå ett bra resultat.Varje åtgärd som odlaren gör blir en pusselbit i ett helt paket därde sammanlagda effekterna ska förbättra grödans förutsättningar,det vill säga skapa konkurrensfördelar gentemot både ogräs ochskadegörare.

En del förebyggande åtgärder är inte specifikt kopplade till väx-tskydd utan är av allmän betydelse för att den ekologiska odling-en ska fungera och vara produktiv. Det handlar om att upprätt-hålla och förbättra markstruktur och gynna biologiska processer imarken genom att dränera väl, bevara och bygga upp mullhal-ten med organiskt material och genom att undvika markpack-ning. Det är också viktigt att maximalt utnyttja sortegenskapersom vinterhärdighet, stråstyrka, utvecklingsrytm, mognadstidoch torkkänslighet så att de bästa sorterna väljs med tanke pålokala fältförhållanden. Man kan inte nog betona betydelsen avresistenta sorter och en fortsatt satsning på resistensförädling.

En varierande växtföljd är ett av fundamenten för att klara väx-tskyddsproblemen. Den viktigaste komponenten är vallen. Detbör vara balans såväl mellan ettåriga och fleråriga grödor sommellan vårsådda och höstsådda grödor. En växling mellan olikaväxt-familjer är viktigt eftersom vissa skadegörare och ogräsannars kan uppförökas år efter år. Att inte odla vår- och höst-former av samma art är också en pusselbit.

Värderingar och val

I diskussionen om bekämpningsmedel är konsumenters ochlantbrukares värderingar och val mycket viktiga. Dessa val har


62

varit en förutsättning för framväxten av alternativ till det kemi-kalieberoende lantbruket.

För att nå målen med ett uthålligt växtskydd där vi bättre vägerin miljö, fördelningsfrågor och naturresurshushållning, är detviktigt att den framtida utvecklingen sker utifrån flera utgångs-punkter. Både ekologiskt och konventionellt lantbruk behöverutvecklas mot ökad hållbarhet. Inom dessa två odlingsformer finnsdet naturligtvis också olika vägar att gå. Det konventionella lant-bruket kan exempelvis utvecklas genom ökad precision vidanvändning av bekämpningsmedel eller genom ökat inslag avalternativa metoder. Bättre odlingsteknik och nya metoder attkontrollera ogräs, sjukdomar och skadedjur kan bidra till ett säkrareväxtskydd i det ekologiska lantbruket så att odlingssäkerhetenökar. Pluralism är viktigt för en framgångsrik utveckling.


63

Bo Algers är veterinär och professor i husdjurshygien vidinstitutionen för husdjurens miljö och hälsa vid SLU i Skara.Han forskar om hur djurs inhysningsmiljö påverkar derashälsa, beteende och välbefinnande.

Vonne Lund är husdjursagronom och har arbetat mycketmed ekologiskt lantbruk vid SLU i Skara. Hon doktorerademed en avhandling om etik och djurvälfärd i ekologiskdjurhållning i december 2002.

I vilken produktionsform mår djuren bäst – ekologisk eller konventionell?Ekologiskt lantbruk har högt satta mål när det gäller djurvälfärd, och det finnsförutsättningar att målen kan nås. Det har inte gjorts mycket forskning iSverige på djurhälsa i ekologiskt lantbruk. Den forskning som finns pekar intepå att djurhälsan skulle vara sämre i ekologisk produktion, snarare tvärtom –utom när det gäller parasitsjukdomar.

Bo Algers och Vonne Lund

Mår djuren bättre i ekologisk produktion?


64

Ekologisk djurhållning har som målsättning att garantera husdjurengod hälsa och välfärd. KRAV-regler för djur introducerades 1987,två år efter växtodlingsreglerna. Reglerna tar forskning om djurensnaturliga beteende som utgångspunkt. År 1999 antog EU reg-ler för ekologisk djurproduktion, och det svenska regelverket harfått anpassa sig till dessa.

Jämfört med den svenska djurskyddslagstiftningen går KRAV:sregler steget längre och är oftast mer detaljerade. I det ekologiskaregelverket finns flera föreskrifter som inte finns i lagen. Så ärtill exempel kraven på att djuren ska ha en berikad miljö högre ochmer detaljerade i det ekologiska regelverket, och alla ekologiska djurmåste ha möjlighet till utevistelse åtminstone sommartid. Dessutomkrävs att djurens foder ska anpassas till deras fysiologiska förut-sättningar. Exempelvis måste idisslare som nötkreatur och fårutfodras huvudsakligen med grovfoder som hö och ensilage, ochandelen kraftfoder i foderstaten begränsas för alla djurslag. Utfod-ring med höga kraftfodergivor kan orsaka störningar i djurensämnesomsättning och kan i svåra fall yttra sig som problem medklövar, magsår eller svansnekros (vävnaden i toppen på svansen dör).Utfodringen regleras inte i djurskyddslagen.

Man kan alltså konstatera att ekologiskt lantbruk har högt satta målnär det gäller djurvälfärd. Frågan är förstås hur man i praktikenlyckas leva upp till dem.

För- och nackdelar med båda systemen

Djur som får leva i en stimulerande miljö, till exempel utemiljö därde kan utföra ett naturligt beteende, har generellt sett bättre välfärd


65

än djur som hålls i karga miljöer som inte tillåter ett naturligtbeteende. Vissa välfärds- och hälsoproblem uppträder därför intealls eller mindre ofta i ekologiskt lantbruk. Men varje produk-tionssystem dras med sina problem. När det gäller ekolantbru-ket kan vissa välkända sjukdomsproblem uppträda i nya former, tillexempel rödsjuka hos gris; hos utegrisar framträder den oftaresom ledförändringar. Och vissa sjukdomar som försvunnit medkonventionella produktionsmetoder kanske återuppstår, tillexempel parasitsjukdomar som försvann när höns och grisar bör-jade hållas inomhus året runt.

Skillnader i sjukdomsmönster mellan ekologisk och konventionell produktion beror generellt på:1. Skillnader i djurmiljö; ekologiskt lantbruk har bland annat merutomhusproduktion.2. Restriktioner i det ekologiska regelverket när det gäller medici-nanvändning samt förbud mot vissa förebyggande behandlingar,till exempel med antibiotika och avmaskningsmedel.3. Andra attityder och åsikter hos ekologiska lantbrukare.4. Andra utfodringsstrategier och bruk av andra fodermedel äni konventionellt lantbruk.5. Större ekonomiska konsekvenser av medicinsk behandling i eko-logisk produktion kan leda till större tvekan att behandla djuren.KRAV föreskriver nämligen längre karenstider och i vissa fall fårprodukter från behandlade djur inte säljas som ekologiska. (Karens-tid är den tid som måste gå mellan behandling med medicin ochleverans till mejeri eller slakteri.)


66

I ekologiska besättningar blir hälsoplanering ett viktigt instrumentför att förebygga sjukdomar. Danska studier har visat att det ärviktigt att både rådgivare och veterinärer är medvetna om de spe-ciella förutsättningar som gäller för ekologisk djurhållning, ochatt en uttalad, aktiv och målorienterad behandlingsstrategi somutvecklas i samarbete mellan lantbrukare, rådgivare och veterinärkan leda till stora förbättringar.

Vad säger forskningsresultaten?

Forskningsresultaten tyder på att det ekologiska lantbruket är pårätt väg när det gäller att nå målsättningen om god djurhälsa,åtminstone här i Sverige. Men det är svårt att uttala sig tvärsäkerteftersom det hittills har gjorts få studier som rör djurhälsa ochnästan inga med fokus på djurvälfärd generellt i ekologiskt lant-bruk. Den forskning som skett har utförts i olika länder och underolika tidsperioder. Olikheter mellan olika länders regelverk ochhur reglerna tolkas gör det också svårt att jämföra resultaten.Den ekologiska djurhållningen har varit i stark utveckling ochforskning som har några år på nacken kan därför inte utan vidareantas gälla för dagens djurhållning.

En genomgång av publicerade forskningsresultat ger inga generellaindikationer på sämre djurhälsa i ekologiskt lantbruk, snarare tvärt-om. Undantaget är parasitinfektioner och sjukdomar som orsakasav dessa. Inom detta område har det ekologiska lantbruket ännuinte lyckats utveckla metoder som kan kompensera förbudet motrutinmässig avmaskning med kemiska preparat.


67

Större delen av den forskning som utförts hittills har rört mjölkkor.Mjölkproduktion är den största ekologiska produktionsgrenenbåde i Sverige och internationellt, så det är knappast att förvånasöver. Mycket lite forskning har däremot skett när det gäller hälsaoch välfärd hos grisar och fjäderfä, där skillnaderna mellan eko-logiska och konventionella uppfödningsmetoder är störst. Nedanredovisas forskningsresultat för olika djurslag.

Nötkreatur

I Sverige har en större studie utförts som gäller ekologiska mjölk-kor. 26 ekologiska mjölkbesättningar i östra Sverige studeradesunder ett år. Besättningsstorleken varierade mellan 12 och 64 koroch avkastningen mellan 3 772 och 10 334 kg mjölk per ko och år.Gårdarna besöktes av veterinär vid tre olika tillfällen under året,då en tredjedel av djuren slumpvis valdes ut och undersöktes. Ävenungdjur och kalvar ingick i undersökningen. Djuren var generellti gott hull och hade gott hälsotillstånd. Förekomsten av veterinär-behandlade sjukdomar var lägre än genomsnittet i respektive meje-riförening, och undersökningarna på gårdarna stöder antagandetatt djuren var friskare. Det gör även en annan studie som visar pånågot lägre celltal i ekologisk mjölk än i konventionell, vilket ärett tecken på god juverhälsa hos de ekologiska korna. Slutsatsenär att god djurhälsa och djurvälfärd kan upprätthållas i ekologiskmjölkproduktion.

I en stor svensk undersökning jämfördes sjukdomsfynd på slak-tkroppar från samtliga slaktade ekologiska och konventionelltuppfödda djur år 1997. 28 procent av de ekologiska och 27 pro-cent av de konventionella nötkreaturen hade anmärkningar.


68

Hos ekologiska djur berodde anmärkningarna framför allt påparasitinfektioner. Däremot hade de signifikant lägre frekvens avbölder, ledproblem, juverinflammation och leversjukdomar.

Grisar

Ekologisk grishållning skiljer sig från konventionell bland annatgenom kravet på att grisarna ska gå ute åtminstone under en delav året. I en studie av djurhälsan under 1994 i 22 ekologiska och 18konventionella besättningar med utegrisar kunde inga säkra skill-nader i djurhälsa ses när det gäller sjukdomsanmärkningar vid slakt.Anmärkningarna omfattade bölder, olika sjukdomar i andnings-organen samt förekomst av parasitangrepp i levern. Närmedelvärden jämfördes för alla slaktade grisar i Sverige (de flestaär innegrisar) var sjukdomsregistreringarna för utegrisarna lägre försjukdomar i andningsorganen och bölder i slaktkroppen och högreför parasiter i levern. I undersökningen av sjukdomsfynd på slakt-kroppar från 1997 hade däremot 28 procent av de konventionellagrisarna anmärkningar vid slakt, men bara 17 procent av de eko-logiska. Typerna av fynd skilde sig också i denna undersökning.Hos ekologiska grisar berodde anmärkningarna framför allt påparasitinfektioner.

Studien från 1994 visade att skillnaderna mellan besättningarvar stor vilket tyder på att förhållanden på den individuella gårdensamt skötselfaktorer spelar en stor roll för sjukligheten. Alla eko-logiska besättningar tillämpade betesrotation, medan hälften avde konventionella besättningarna använde permanenta beten.De flesta besättningarna vaccinerade inte mot rödsjuka ochanvände inte läkemedel mot skabb. Skabb och svullna leder var


69

de vanligaste sjukdomarna. Samma tendenser för hälsolägetbland ekogrisar återfanns i en undersökning som gjordes 2001.

Höns

Även när det gäller fjäderfäproduktion skiljer sig ekologisk frånkonventionell produktion genom kravet på utevistelse. Underår 2000 gjordes en enkätstudie bland Sveriges ekologiskahönsproducenter, och cirka hälften svarade. Deras svar visar attde flesta hälsoproblem som finns i konventionella golvbesätt-ningar återfinns också i ekologiska besättningar. Ekologiska pro-ducenter är ofta entusiastiska men det finns ett behov av infor-mation kring hur man upptäcker och förhindrar spridning avsjukdomar.

Får

Den enda forskning som skett när det gäller får (förutom någraparasitologiska undersökningar) är den jämförande slaktunder-sökningen från 1997. Den visade få anmärkningar både blandekologiska och konventionella får (9 respektive 10 procent) ochäven här var de parasitrelaterade anmärkningarna fler hos de eko-logiska djuren.

Utfodringens effekter på djurhälsan

Den ökade grovfoderanvändningen i ekologiskt lantbruk är gene-rellt sett bra för djuren, framför allt för idisslarna. Den begränsadekraftfodertilldelningen leder till lägre intensitet i utfodringen, ochdet har funnits farhågor att detta skulle leda till sjukdomar, tillexempel acetonemi (acetonförgiftning) hos mjölkkor under denförsta tiden efter kalvningen när kons behov av näring är högt.


70

Men farhågorna har inte bekräftats av forskningen, som tvärtomhar funnit mindre problem med ämnesomsättningssjukdomarbland ekokor än konventionella kor.

I ekologisk produktion måste grovfoder även utfodras till hönsoch gris. Där fungerar det både som sysselsättningsterapi ochsom ett fibertillskott med positiv effekt på matsmältningen. Hosgrisar kan utfodring med grovfoder bland annat minska risken förinfektion av skadliga tarmbakterier som dysenteri, men också ökaförekomsten av vissa inälvsparasiter som nematoder. När det gällerhönsen skiljer sig ekoutfodringen på flera viktiga punkter frånkonventionell utfodring. Med EU:s regler för ekologisk husdjur-sproduktion följde ett förbud mot tillsats av syntetiska aminosyrortill hönsfoder, samtidigt som utfodring med köttmjöl förbjödsoch den tillåtna andelen icke-ekologiskt foder starkt begränsades.Detta gör det svårt att tillfredsställa hönsens behov av vissa amino-syror, framför allt metionin. Dessbättre tycks farhågorna om högresjuklighet bland hönsen på grund av den nya EU-regeln hittillsinte ha infriats.

Problem och dilemman

KRAV-reglerna är skrivna för att tillgodose många olika intressenutöver djuromsorg, till exempel konsumenternas intresse av tryggoch hälsosam mat, vår gemensamma önskan att skydda miljönoch lantbrukarnas intresse av att överleva ekonomiskt. I vissa fallblir detta en ekvation där djuromsorgen kan komma till korta.

Ett exempel på ett dilemma där flera olika intressen är inblandadeär en KRAV-regel som säger att ”djur som behandlas med kemiskt


71

syntetiska läkemedel mer än två gånger men högst tre gångerunder ett år” måste genomgå en lång karensperiod innan produk-ten får räknas som ekologisk igen. Vid upprepad sjukdom fårdjuret inte alls räknas som ekologiskt, och bonden förlorar allmerbetalning. Regeln är till för att skydda konsumenten mot rest-produkter och för att hindra spridning av oönskade preparat inaturen. Det gäller till exempel antibiotika, där generös behand-ling av djur kan skapa bakteriestammar som är resistenta ävenmot preparat avsedda för mänskligt bruk. Bestämmelsen ökar dockrisken för att lantbrukaren drar sig för att behandla sjuka djurdå detta får så stora negativa ekonomiska konsekvenser, ävenom KRAV:s regler också föreskriver att behandling av sjuka djurmåste ske.

En omdebatterad regel i EU:s regelverk är att djuren i första handska behandlas med alternativa metoder, som exempelvis homeo-pati. Regeln blir extra kontroversiell i vårt land där veterinärerinte får använda homeopati eftersom denna metod inte byggerpå vetenskap och beprövad erfarenhet. Alternativmedicin för djurär ett område där det saknas kunskap, och regeln skulle kunna ledatill att djuren inte får den vård de behöver. I Sverige förordasdärför inte alternativmedicinsk behandling av djuren.

Det finns ibland en tendens att KRAV:s regler styrs av konsu-menternas förväntningar när det gäller djurens välfärd. Tyvärrstämmer inte alltid dessa förväntningar med vad som faktiskt ärbäst för djuren. Därför är det viktigt både med fortsatt forsk-ning kring optimal djurmiljö och skötsel i förhållande till djurens behov, och att konsumenterna får kunskap om vad reell


72

djurvälfärd innebär.Slutsatser

Man kan konstatera att ekologiskt lantbruk har högt ställdamen inte entydiga mål när det gäller djuromsorg. Målkonflikterkan uppkomma mellan till exempel småskalighet och krav påatt kor ska gå i lösdriftsystem. Aktuell forskning är tyvärr intetillräckligt omfattande för att säkert kunna slå fast i vilken gradmålsättningar om god djurhälsa och djuromsorg har uppnåtts,även om det finns tendenser till att förbättringar i djurhälsan upp-nås i välskötta ekologiska produktionssystem, med undantag förparasitsjukdomar.

Fortsatt kunskapsutveckling är viktig, eftersom ekologisk pro-duktion kräver delvis annan kunskap än konventionell. Om sådankunskap fortsätter att utvecklas och tillämpas finns det förut-sättningar att upprätta mycket god djurhälsa och välfärd i eko-logiskt lantbruk. Det är också viktigt att KRAV även fortsätt-ningsvis slår vakt om djurvälfärden i konkurrens med andraintressen.


73

Arvid Uggla är professor i parasitsjukdomar hos djur.Han är verksam vid Sveriges lantbruksuniversitet ochStatens veterinärmedicinska anstalt i Uppsala.

Ekologisk uppfödning medför större risker för att djuren ska drabbas avparasitsjukdomar. Det beror på att de vistas mera utomhus, samtidigt somekologiska djurhållare inte får använda läkemedel mot parasiter i förebyg-gande syfte. Många av parasitsjukdomarna bör dock gå att bemästra medalternativa kontrollstrategier. Men ekologiska djurproducenter borde ändåifrågasätta om det är rätt att i alla situationer ta avstånd från strategiskanvändning av antiparasitära medel, skriver Arvid Uggla. Målet måste varaatt minimera hälsoriskerna både för djuren och för de människor som ska ätamaten som produceras.

Arvid Uggla

Parasiter – utmaning för ekologisk djurhållning


74

Liksom människor utsätts våra husdjur för sjukdomsframkallandeorganismer som kan orsaka lidande och död. Detta är en del i detnaturliga sammanhang där alla levande varelser ingår, och evolu-tionen har gynnat utvecklingen av immunologiska funktioneroch beteenden som minskar risken för att svåra sjukdomar ska upp-stå. Inom husdjursproduktionen har dock många sådana funktio-ner satts ur spel. Aveln har varit inriktad på maximal avkastningi stället för motståndskraft mot sjukdomar, och djurhållningen påbegränsade ytor leder till ökat smittryck. Eftersom infektioner hoshusdjuren vållar både lidande och ekonomiska förluster är detviktigt att begränsa deras inverkan. Detta gäller givetvis de akutasjukdomarna som kan ge dramatiska symtom och dödsfall, menlika mycket de mindre uppenbara, kroniska sjukdomarna somleder till försämrad djurhälsa och produktion utan att man sertydliga sjukdomstecken. Till den senare gruppen hör flertaletparasitinfektioner.

För att begränsa infektionssjukdomarnas skadliga effekter är detviktigt att minska husdjurens kontakt med olika smittämnen. Detkan ske genom att hålla djuren i stallar som fungerar som barriärermot den yttre miljön. De moderna stallmiljöerna kan dock i mångafall i stället öka risken för sjukdomar på grund av överbeläggningoch osund miljö. Sådana inhysningssystem berövar också djurenmöjligheter att utveckla beteenden som skulle kunna minska deraskontakt med smittämnen. Exempelvis får de inga möjligheteratt undvika gödseln från varken sig själva eller sina grannar.

Ekologisk djurproduktion bygger på principen att våra husdjurska ges möjlighet att växa och föröka sig på ett naturligt sätt, och


75

att de genom en måttlig kontakt med smittämnen ges möjlighetatt utveckla motståndskraft (immunitet) mot olika sjukdomar.Därför finns kravet att djuren ska erbjudas betesgång och annanutomhusvistelse under så lång tid som är praktiskt möjligt. Dettagynnar deras välfärd men leder också till att djuren kommer iökad kontakt med smittämnen som sprids via träcken på betes-markerna. Risken för infektioner som kan överföras av insekteroch fästingar eller från vilda däggdjur och fåglar ökar också.

Förebyggande avmaskning inte tillåten

En annan princip inom ekologisk husdjursskötsel är att före-byggande medicinering mot sjukdomar inte ska förekomma. Sjukadjur ska däremot behandlas. De vanligaste infektionerna vid upp-födning inomhus är de som orsakas av virus och bakterier somsprids via luft och närkontakt mellan djuren. Betesgång ochandra lösdriftsystem leder i stället till ökade risker för parasit-sjukdomar. Till parasiter räknar man olika sorters inälvsmaskar,encelliga organismer (protozoer) samt leddjur, till exempel lössoch andra blodsugande insekter, skabbkvalster och fästingar.Rundmaskar (nematoder) är de viktigaste parasiterna i mage ochtarm hos betande djur som nötkreatur, får och häst, men ocksålungmask och tarmprotozoer (koccidier) orsakar sjukdomar ochproduktionsförluster. Blodsugande insekter och fästingar kanförutom det obehag de ger djuren även sprida olika smittämnen.

De parasitmaskar som lever i mage, tarm och lungor avger ägg ochlarver som sprids med träcken och hamnar på betesmarkernadär de kan smitta nya djur. De flesta av dessa larver kan övervintrapå betesmarkerna. Många parasiter kan dessutom överleva i djuren


76

över vintern, vilket medför att äldre djur blir smittkällor för de merkänsliga yngre. För att minska parasittrycket för betande ungdjurär det vanligt att avmaska dem vid vissa strategiska tidpunkterunder betesperioden. Kalvar kan exempelvis ges en medicinkapselsom ligger i vommen och avsöndrar ett avmaskningsmedel underhela betesperioden. Sådana metoder är effektiva, och en färsk svenskstudie visade att kalvar som under betesperioden gått med vomkap-sel växte i medeltal 60 kg bättre än sådana som inte avmaskats.

En del avmaskningsmedel har dock blivit omdiskuterade eftersomde utsöndras med avföringen och kan ha negativa effekter påskalbaggar och andra insekter som lever i träcken. En omfattandeoch felaktig användning av avmaskningsmedel leder också tillatt parasiterna utvecklar motståndskraft (resistens), något som harblivit ett växande internationellt problem. Hos svenska får harden farliga löpmagsmasken Haemonchus fått ökad spridning.Denna mask som är mycket vanlig i tropiska länder är i storutsträckning resistent mot maskmedel. För att om möjligt utrotaparasiten från svenska fårflockar är det därför nödvändigt att ocksåekologiska gårdar på ett strategiskt sätt utnyttjar de avmask-ningsmedel som ännu är verksamma.

Forskning pågår

Då betesdrift alltså är grundläggande på ekologiska gårdar menförebyggande parasitbehandlingar inte är tillåtna krävs andra sättatt kontrollera parasiterna för att undvika produktionsförlusteroch lidande för djuren. I Sverige har under senare år bedrivitsforskning kring alternativa sätt att handskas med parasitproblemi första hand hos nötkreatur, får och fjäderfä. Bland annat studera-


77

des effekterna av beteshygieniska åtgärder som minskar djurenskontakt med de smittsamma parasitlarverna på betesmarkerna.Det visade sig exempelvis att byte till smittfria beten vid mitten avsommaren hos kalvar under vissa förutsättningar kunde ge nästanlika god tillväxt som användningen av vomkapsel med avmask-ningsmedel. En annan metod som studerats är biologisk kontrollmed hjälp av en mikroskopisk svamp som kan döda parasitmaskar-nas larver som utvecklats i träcken från kalvar och lamm. Dennateknik var verksam under vissa förhållanden, men fler studier krävsför att fastställa om den är praktiskt användbar. Andra metodersom föreslagits är insådd i betesvallarna av växter som innehållerämnen med parasithämmande effekter. Ärtväxten käringtandhar lanserats som en sådan gröda, men har i svenska försök hittillsinte visats ha några effekter mot parasiter hos nötkreatur och får.

Överhuvudtaget finns det i dag ett stort intresse att studera omolika växter som har använts inom folkmedicinen skulle kunnautnyttjas som avmaskningsmedel som kan accepteras i ekologiskproduktion. Exempelvis bedrivs ett svenskt projekt i Östafrikadär effekterna av traditionella växtmediciner mot inälvsmaskarhos får utvärderas vetenskapligt. Resultaten har dock hittills varitnedslående. Ingen forskning har heller visat att homeopatiskaläkemedel har effekt mot parasiter.

Det finns ett stort behov av grundläggande kunskap om parasiter-nas spridningsvägar. En fråga som länge diskuterats är om parasi-ter hos vilda idisslare kan överföras till nötkreatur och får. Dettahar nu studerats ingående när det gäller nötkreaturens lungmasksom man tidigare trott kunnat spridas från älg eller rådjur. Inga


78

av de vilda idisslare som undersökts i Sverige har dock burit påsamma art av lungmask som den hos nötkreatur. Det är alltså intesannolikt att de i detta fall utgör en smittkälla för våra husdjur.

Höns i frihet mer utsatta för parasiter

När burhållningen av värphöns förbjöds befarade man ökandeproblem med parasiter. Det gällde i första hand koccidier ochblodsugande kvalster. Koccidier är encelliga parasiter som leveri fåglarnas tarmslemhinna och sprids med träcken för att sedanansamlas i ströbädden eller på marken. De är så vanliga hos fjäder-fä att man rutinmässigt ger alla kommersiellt uppfödda kyck-lingar antibiotika i fodret för att hämma parasiternas tillväxt.Dessa så kallade koccidiostatika är inte tillåtna inom ekologiskproduktion, och då deras användning nu börjar bli ifrågasatt ocksåinom den konventionella produktionen är det viktigt att finnaandra metoder att kontrollera koccidiesmittan. De strategier somstår till buds är antingen vaccination eller mycket strikt hygien.Det senare alternativet är emellertid inte genomförbart vid eko-logisk produktion som ju förutsätter att fåglarna får gå utom-hus. Utvecklingen av vaccin är en komplicerad process bland annateftersom koccidios hos fjäderfä kan orsakas av sju olika parasi-tarter. De vacciner som finns i dag består av levande, försvaga-de stammar av parasiterna och de produceras genom förbrukningav stora mängder kycklingar. I Sverige finns kunskap och bered-skap för att bedriva forskning för utveckling av mer sofistikeradevacciner mot koccidios, men eftersom detta förutsätter ett mån-gårigt åtagande har intresset från producenter och bidragsgivarehittills varit litet.


78

Blodsugande kvalster förekommer främst i anläggningar för vär-phöns där de kan orsaka blodbrist, produktionsförluster och ivärsta fall dödsfall. Kvalstren kan dessutom sprida olika smit-tämnen till hönorna, och de kan också angripa människor somarbetar i hönshusen. Kvalster har blivit ett mycket stort problemi de nya anläggningarna för frigående höns, och problemen harytterligare försvårats av att det inte längre finns något godkäntbekämpningsmedel. Parasiterna lever större delen av sitt liv ihönshusets springor och skrymslen där de söker skydd och fort-plantar sig. Den svenska forskningen har bland annat lett framtill utvecklingen av en kvalsterfälla som kan utnyttjas både för attupptäcka parasiterna i hönsanläggningen och för att bekämpadem. Idén bygger på att kvalstren lockas in i de speciella fällor-na som kan impregneras med ett kvalstergift. De kvalsterfyllda fäl-lorna kan sedan lätt samlas in och oskadliggöras. Detta innebär attman inte behöver bespruta fåglarna eller deras omgivning, utankvalstren kan bekämpas utan att djurens miljö blir förorenad.

Parasiter i vår mat

Att kött och andra livsmedel kan innehålla smittämnen har fått storuppmärksamhet under senare år. Det har bland annat framförtsatt utomhusuppfödning ökar djurens kontakt med smittämnensom i vissa fall kan överföras till konsumenten. Sådana sjukdomarsom kan spridas från djur till människa kallas zoonoser. Blandparasiter är exempelvis trikiner, kryptosporidier och Toxoplasmaaktuella i detta sammanhang. Trikiner är muskelparasiter somförekommer hos djur i vår vilda fauna och därifrån kan spridastill grisar – en risk som ökar vid utomhusdrift. Människor fårtrikinsjuka genom att äta otillräckligt tillagat kött från infekterade


80

grisar eller andra djur. Kryptosporidier är tarmprotozoer som ärvanliga som diarréorsak hos kalvar och som kan spridas till män-niska bland annat via vatten. Också Toxoplasma är en parasitsom är vanlig hos djur. Den kan orsaka fosterskador och medföddainfektioner hos barn. Parasiten kan överföras om man äter otill-räckligt upphettat kött från infekterade grisar eller får, men denkan också spridas via avföringen från smittade katter. Utländskaundersökningar har visat att utomhusuppfödning ökar förekomstenav Toxoplasma hos grisar. Ännu finns dock ingen svensk under-sökning som jämfört förekomst av matburna parasiter i ekologisktoch konventionellt producerade animaliska råvaror.

Vi behöver alltså veta mer om i vad mån ekologiskt produceradelivsmedel kan medföra ökad risk att få i sig livsmedelsburna para-siter. Eftersom mikrober tillhör den naturliga miljön för människoroch djur behövs också ökad medvetenhet om att matråvaror ald-rig är sterila produkter utan faktiskt kan innehålla sjuk-domsframkallande ämnen. För att avdöda skadliga organismer ärupphettning av maten ett effektivt sätt som människan utnytt-jat ända sedan hon lärde sig tämja elden. Trots denna kunskap harhalvrått kött och rå fisk nu blivit högsta mode på restaurangeroch i matlagningsrecept. Om kött alltid upphettades till minst65 grader innan det åts skulle exempelvis trikinkontrollen på våraslakterier bli överflödig och risken för köttburen Toxoplasma-smitta skulle försvinna.

Det behövs strategier mot parasiter

Ekologisk uppfödning av djur medför alltså större potentiella riskerför att de ska drabbas av parasitsjukdomar. Med undantag av


81

koccidios hos slaktkyckling bör dock många av problemen kunnahanteras med hjälp av en eller flera alternativa kontrollstrategier.Ekologiska djurproducenter borde emellertid ifrågasätta om ettkategoriskt avståndstagande gentemot all förebyggande använd-ning av antiparasitära läkemedel är riktigt. Rätt använda är dessapreparat nödvändiga redskap för att skydda våra husdjur mot vissamycket allvarliga parasiter. Forskningens uppgift är att fortsätta attförutsättningslöst utveckla och utvärdera metoder för infektions-kontroll som leder till att hälsoriskerna minimeras både för djurenoch för de människor som ska äta den mat som produceras.


Det ekologiska lantbruket har god potential att gynna den biologiska mång-falden i odlingslandskapet. Men ekologiskt lantbruk är bara en del av lösningen.De komponenter som gynnar biologisk mångfald kan finnas på både ekolo-giska och konventionella gårdar. En nyckelfaktor är bonden och hans inställning.Det är viktigare att studera vad som gynnar biologisk mångfald oavsett odling-sform än att jämföra ekologiskt och konventionellt lantbruk.

Janne Bengtsson och Johan Ahnström

Janne Bengtsson är professor i ekologisk miljövård vidSLU i Uppsala. Han ingår i en forskargrupp som studerarbiologisk mångfald och ekosystemtjänster med stöd frånbland annat Formas.

82

Johan Ahnström är magister i biologi på Centrum föruthålligt lantbruk vid SLU i Uppsala. Han studerar möj-ligheter för naturvård och jordbruksproduktion attsamexistera ur både ekologiskt och samhälleligt per-spektiv. Han finansieras av Ekhagastiftelsen.

Biologisk mångdfald – bonden en nyckelfaktor


83

Den biologiska mångfalden har alltid varit central för naturvården,även om termen biologisk mångfald inte dök upp förrän i slutetav 1980-talet. För naturvårdarna har de ovanliga arterna alltid varithögprioriterade. Begreppet biologisk mångfald lyfter emellertidockså fram alla de vanligare arterna som vi tycker om eller har nyttaav, till exempel i jordbrukslandskapet. Definitioner av biologiskmångfald blir ofta torra och intetsägande. Här använder vi termenför att beteckna variation framför allt på artnivå, det vill säga art-rikedom, men begreppet innefattar även genetisk variation ochlandskapets (ekosystemens) variation.

Det finns många orsaker till att vi ska bry oss om den biologiskamångfalden. Efter Riokonferensen 1992 skrev Sverige på konven-tionen om biologisk mångfald. Därmed har vi förbundit oss attbevara vår mångfald, såväl vild som domesticerad. Detta skagenomsyra all verksamhet i samhällets olika sektorer, oavsett omvi gillar det eller inte. Men det finns förstås andra och bättreanledningar till att bevara mångfalden. Förutom att det finns etiskaoch estetiska skäl har vi på olika sätt nytta av stora delar av mång-falden. Direkt nytta har vi av grödor och mediciner från naturen,medan den del av mångfalden som är viktig för att ekosystemen skafungera och producera nyttigheter för människan har ett indirektvärde. Detta kallas ofta för ekosystemtjänster, till exempel produk-tion av biomassa, kontroll av skadegörare, pollinering, nedbrytningoch omsättning av näringsämnen. En viktig aspekt är att mångaarter kanske inte verkar vara viktiga för ekosystemens funktionjust nu, men kan visa sig bli viktiga i framtiden under nya miljö-och klimatförhållanden. Den biologiska mångfalden har alltsåett försäkringsvärde.


84

Mångfalden har minskat

Den biologiska mångfalden i odlingslandskapet har minskat i taktmed att jordbruket blivit mer storskaligt och specialiserat, utveck-lingstrender som motverkar uppnåendet av miljökvalitetsmålet”Ett rikt odlingslandskap”. Detta kan långsiktigt leda till sämreekosystemtjänster, till exempel biologisk kontroll av skadegörare.Ändå vore det fel att säga att jordbruk i sig leder till minskadmångfald; snarare har det historiskt varit tvärtom. Det är förstunder tiden efter andra världskriget som utvecklingen gått imotsatt riktning.

Varför minskar den biologiska mångfalden i jordbrukslandskapet?Det finns ett antal mekanismer som påverkar mångfalden, ofta påolika sätt för olika organismgrupper och i olika landsdelar. Någraexempel på negativa mekanismer är den ökade användningen avinsekt-, svamp- och ogräsgifter, ett minskat antal betesdjur, han-delsgödsel i stället för stallgödsel, att många småbiotoper som åker-holmar har försvunnit, samt ensidigare växtföljder. Alla organismergynnas eller missgynnas inte av alla odlingsåtgärder. Därför behövsen mångfald av lösningar för att bevara biologisk mångfald. Allapositiva åtgärder för biologisk mångfald kanske inte heller ärmöjliga eftersom jordbruket ändå har som huvudsyfte att pro-ducera livsmedel.

Den genetiska mångfalden inom odlade grödor och husdjur harockså minskat kraftigt under de senaste decennierna. Lokala sorteroch raser har minskande populationer eller har försvunnit. Avelnoch förädlingen har blivit allt mer globaliserad och detta hotaratt ytterligare minska de lokala sorternas och rasernas betydelse.


85

Ökad användning av genmodifierade organismer (GMO) skulleytterligare accelerera denna minskning, öka omvärldsberoendetoch minska möjligheterna för lokala kretslopp. Bland annat därförär GMO förbjudna i det ekologiska lantbruket.

Många pusselbitar

Det fanns tidigt en kraftig tro på det ekologiska lantbrukets posi-tiva påverkan på den biologiska mångfalden. Detta återspegladesbåde i litteraturen och i medierna. En första genomgång av denvetenskapliga litteraturen kring ämnet gjordes 1996. Då kon-staterades att generellt sett verkar ekologiskt lantbruk gynna denbiologiska mångfalden. Men många tidiga jämförelser mellan detekologiska och konventionella lantbrukets påverkan på den bio-logiska mångfalden hade tydliga brister. Detsamma gäller tyvärräven många av dagens studier. Vilka organismer man tittar på, vari världen man gör sin undersökning och vilka metoder mananvänder verkar påverka resultatet.

Jämförelser mellan ekologiska och konventionella gårdar är svåraatt göra. Att dela upp något så komplext och varierat som lantbruki bara två grupper är omöjligt att göra på ett riktigt sätt. Det kanvara större skillnader mellan gårdar inom driftsystemen än mellandriftsystemen. Djurgårdar är ofta mer lika varandra än växt-odlingsgårdar oavsett odlingssystem. Om gården drivs ekologiskteller konventionellt är bara en av många bitar i pusslet kring lant-brukets påverkan på den biologiska mångfalden. Andra viktigabitar är jordbrukets intensitet, landskapets utseende och odlarensinställning och attityd till biologisk mångfald.


86

Vad vet vi om ekoodling och biologisk mångfald?

Ekologiskt lantbruk är en produktionsform för att ta fram livs-medel på ett så skonsamt sätt som möjligt. Men för många arterkommer denna skonsamhet inte att vara tillräcklig, utan de måstebevaras utanför produktionsmarken. Skillnaderna mellan ekolo-giskt och konventionellt jordbruks påverkan på mångfalden hittarvi framför allt på åkermarken. När det gäller marken utanför åkernfinns det få tydliga skillnader i odlingsformernas påverkan påmångfalden.

Vi vet i dag att det ekologiska lantbruket ofta men inte alltidgynnar den biologiska mångfalden i själva åkermarken. Till deorganismgrupper som oftast visat sig gynnas av ekologiskt lant-bruk hör kärlväxter, allätande skalbaggar såsom jordlöpare samtfåglar. När det gäller djuren är artantalet ofta ungefär detsammai de två brukningssystemen, men antalet individer är högre i detekologiska. Floran är oftast både art- och individrikare på ekolo-giskt odlade fält. När det gäller den domesticerade delen av mång-falden är det vanligtvis fler grödor på en ekologisk gård som enföljd av en varierad växtföljd, men djurraserna och deras genetiskamångfald skiljer sig inte mellan systemen.

Skillnaderna i brukningssätt mellan ekologiska och konventionellagårdar är förhållandevis små i de delar av landet som är mindreintensivt brukade, till exempel mellersta och norra Sverige. Denär desto större i mer intensivt odlade landsdelar, som våra slätt-bygder. En ekologisk gård på Skåneslätten är därför mer positiv förden biologiska mångfalden än en motsvarande konventionelltdriven gård. Samtidigt är skillnaden liten mellan en ekologisk


87

gård i mellan- och skogsbygd i Uppland och en konventionelltdriven gård i samma område. I dessa områden är det viktigare förmångfalden att marken brukas och hålls öppen, oavsett bruknings-system. Nya undersökningar av ekologiska och konventionellagårdar i mellersta Sverige har visat att artrikedomen (fjärilar, kär-lväxter och naturliga fiender) inte skiljer sig speciellt mellan odling-ssystemen i ett mosaiklandskap med många biotoper utanföråkern och liten användning av kemiska bekämpningsmedel. I renaslättbygder visar däremot tidigare undersökningar att vi kan förväntaoss positiva effekter av ekologisk odling.

Nycklar till mångfalden

Sammanfattningsvis visar dagens kunskap att de viktigaste kom-ponenterna för att bevara och gynna biologisk mångfald i jord-brukslandskapet är:• ett varierat landskap• en intresserad och kunnig brukare• välhävdade betesmarker • småbiotoper i åkerlandskapet• giftfri odling• varierad växtföljd• hög tillförsel av organiskt material till marken

Det är viktigt att komma ihåg att många av dessa komponenterkan finnas både på ekologiska och konventionella gårdar. Men desom är kopplade till gårdens växtodling är vanligare inom det eko-logiska lantbruket och ovanliga i intensivt uppodlade helåker-slandskap.


88

Det är alltså många komponenter som tillsammans bidrar tillmångfald. Vi vill speciellt lyfta fram den enskilde lantbrukarensom en nyckelfaktor. Eftersom brukaren är så viktig, har man inomdet ekologiska lantbruket beslutat att alla KRAV-anslutna böndersenast 2003 ska ha en skötselplan för gårdens natur- och kul-turvärden. Denna typ av skötselplan är unik i världen och göratt man kan ge gårdsspecifika förslag på hur gården kan producerabåde livsmedel och en rik mångfald. Även om konventionellabönder också utnyttjar detta redskap, visar kravet på en sådanskötselplan att det ekologiska lantbruket i enlighet med konven-tionen om biologisk mångfald arbetar aktivt för att bevara denbiologiska mångfalden.


89

Pia Lindeskog är nutritionist och doktor i medicinskvetenskap. Hon arbetar med hållbar livsmedels-konsumtion på Centrum för tillämpad näringslära hosStockholms läns landsting.

Åke Bruce är läkare, medicine doktor och professor itillämpad näringslära vid Livsmedelsverket. Han arbetarnumera med strategiska vetenskapliga frågor främstinom området kost och hälsa.

Spelar det någon roll för livsmedlens kvalitet om jordbruket bedrivs konven-tionellt eller ekologiskt? Det är svårt att göra jämförelser eftersom odlings-förutsättningar och kvalitet varierar mycket inom respektive odlingsform. Närdet gäller objektiv kvalitet som näring, hygien och funktion går det inte att senågra entydiga skillnader till det ena eller andra odlingssystemets fördel.Annorlunda är det för sådana aspekter som inte går att mäta med traditio-nella metoder, till exempel konsumentens inställning till djurhållning ochdjurtransporter.

Åke Bruce och Pia Lindeskog

Livsmedelskvalitet – är det någon skillnad?


90

Livsmedelskvalitet är ett komplext begrepp och det finns mångaolika definitioner. Här används en indelning som har gjorts inomKungliga Skogs- och Lantbruksakademin, KSLA (se faktaruta).Det är komplicerat, för att inte säga nästan omöjligt, att vägasamman olika egenskaper till en ”totalkvalitet”.

Upplevelsen av kvalitet när det gäller ett speciellt livsmedel kanvariera mycket från person till person, men också mellan olikatillfällen för en och samma person. Ekonomiska resurser samt bristpå tid och kunskaper är faktorer som starkt spelar in. Vad som ärhög kvalitet för en människa kan vara oacceptabelt låg kvalitet fören annan. Vi kan ha skilda kvalitetsaspekter på råvaror till vardags-mat och till en festmåltid. Många konsumenter tycker att en varasfärskhet och fräschör är den viktigaste kvalitetsfaktorn. Närings-kvalitet är en annan viktig egenskap, i synnerhet för dem somkopplar hälsoaspekter till vad de äter.

Produkternas säkerhet – frihet från skadliga ämnen – är viktigför många, liksom beredningskvalitet och ätkvalitet, det vill sägahur man upplever att den färdiga maträtten smakar. Till dessafaktorer kommer också yttre kvalitet, till exempel förpackningoch märkning av varan. Under senare år har faktorer som mil-jöpåverkan vid framställningen och ”etisk kvalitet” blivit alltviktigare, det vill säga det sätt produkten har framställts på.

Några aspekter på livsmedelskvalitet

Objektiv kvalitet• Näringskvalitet • Ätkvalitet • Funktionell kvalitet


91

• Hygienisk kvalitet Mikrobiell kvalitet Förekomst av naturliga gifterFörekomst av miljöföroreningar Rester från råvaruproduktionen Förekomst av allergener

Miljöpåverkan• Produktionens påverkan på inre och yttre miljö

Immateriell kvalitet• Produktionsetiska aspekter, till exempel djurvänliga

uppfödningsmetoder• Etniska och kulinariska aspekter• Företagsimage, nationellt/multinationellt, produktion i andra

länder (tredje världen)

Servicekvalitet • Produkten motsvarar konsumentens förväntningar vad gäller pris,

märkning, tillgänglighet, leveranssäkerhet, med mera

Svårt att jämföra

En jämförelse mellan ekologiska och konventionella livsmedel ärinte alltid lätt att göra eftersom variationen både hos konven-tionellt och ekologiskt odlade varor kan vara stor. Studierna blirdärför svåra att tolka. En del av variationen kan förklaras avskillnader i produktionssätt. En del beror på att man använderolika sorter, till exempel olika morotssorter, och en del beror påvariationer i markegenskaper, klimat och så vidare. Det här är


92

förhållanden som påverkar både konventionellt och ekologisktproducerade varor.

Jämförande studier kan göras på olika sätt med olika för- ochnackdelar. I butiksbaserade studier undersöks det sortiment somkonsumenten vanligen möter, vilket är en fördel. Nackdelen äratt det inte finns uppgifter om till exempel plantsort, djurslag,klimatförhållanden med mera. Faktorer av den typen kan lättarekontrolleras i undersökningar som görs med produkter från kändaproducenter eller i rena forskningsstudier. Nackdelen med desenare studierna är att resultaten inte kan anses vara representativaför det konventionella eller det ekologiska jordbruket i stort ellerför de produkter som når konsumenten.

Näringskvalitet

Innehållet av olika näringsämnen i olika råvaror eller sammansattaprodukter varierar i stor utsträckning. Proteininnehållet i till exem-pel vete kan påverkas av odlingsbetingelserna. Ekologiskt lantbrukmed lägre kvävetillförsel ger lägre proteinhalt. När det gällerdjuren medför hög utfodringsintensitet till nötkreatur och grisarhög fettansättning i kroppen, och det ger i sin tur högt fettinnehålli slaktkroppar och olika produkter. Men samtidigt har produk-tionsförhållanden och kön stor betydelse för hur kroppen utveck-las när det gäller muskel- och fettvävnad. Olika rastyper av nöt-kreatur kan också göra att produkterna varierar i näringskvali-tet.

Det är svårt att visa att produkter från ett visst odlingssystem skullevara avvikande med tanke på näringsinnehåll bara beroende på


93

systemet i sig. Det finns dock ett antal studier som indikerar atthalten av organiska syror, till exempel vitamin C, skulle vara högrei ekologiska produkter. Det beror troligen på lägre tillväxt pågrund av begränsning i kvävegödslingen. Det finns också studiersom visar att halten betakaroten (ett förstadium till vitamin A)är högre i konventionella grödor till följd av mer gödsling.

Ett nytt intressant forskningsområde är så kallade sekundäraämnen och deras påverkan på hälsan. Sekundära ämnen är olikatyper av ämnen som bildas naturligt och som är viktiga för plan-tornas tillväxt och fungerar som skydd mot skadeinsekter. Ettantal studier indikerar att halten av sekundära ämnen är högre i ekologiska livsmedel. Det är oklart om detta kan ha någonbetydelse för hälsan eller rentav kan innebära en hälsorisk. Ettannat område som behöver utforskas är om det kan finnas någonskillnad i biotillgänglighet av näringsämnen mellan ekologiskaoch konventionella livsmedel, det vill säga om vi tillgodogör ossdessa näringsämnen mer eller mindre bra.

Ätkvalitet

Ätkvalitet innefattar de så kallade sensoriska egenskaperna. Inne-börden varierar för olika livsmedel. För de flesta produkter ärutseende, smak, lukt och konsistens de viktigaste. Det finns ingetentydigt underlag för att man ska kunna dra några generella slut-satser när det gäller skillnader i sensoriska egenskaper mellan eko-logiska och konventionella varor. Sortval, mognadsgrad, transport-och lagringsförhållanden är faktorer som i det här samman-


94

hanget spelar stor roll. Funktionell kvalitet

Till funktionell kvalitet hör tekniska egenskaper som produkternasstruktur, form, vattenhållande förmåga och färg. Eftersom produk-tionsförhållanden och sortval skiljer sig mellan ekologisk ochkonventionell produktion finns det förutsättningar för skillnaderi funktionell kvalitet. Generellt kan sägas att ekologiskt produce-rade varor, vanligen på grund av lägre gödselnivåer, har lägrevattenhalt och därmed ett högre innehåll av torrsubstans ochdärför ofta bättre hållbarhet. Ekologisk spannmål med lägreproteinhalt lämpar sig sämre för den teknik som används inomdagens industriella bakning.

Ur ett konsumentperspektiv vore det intressant att studera omköttets funktionella kvalitet påverkas av de skilda regelverken iekologisk och konventionell produktion. Det gäller exempelvisregler för transport till slakt och förhållanden under slakten.

Hygienisk kvalitet

Många har tagit intryck av enstaka larmrapporter om hygieniskamissförhållanden vid konventionell produktion i främmande län-der. Efter inträdet i EU ligger kontrollansvaret hos producentenoch exportören. Flera incidenter under senare tid har gett ossanledning att ifrågasätta om utfärdade intyg i alla avseenden ärkorrekta. Nötkött från Sverige och ekologiskt producerat nötkötthar därför blivit intressant i andra EU-länder. Hos djur somproducerar sådant kött förekommer inte några fall av BSE och


95

man tillåter inte ”kadavermjöl” i fodret. Mikrobiell kvalitet innefattar dels frihet från mikroorganismer(bakterier och svampar) som förändrar och gör livsmedlet otjänligtsom mat, dels frånvaro av mikroorganismer som själva ger upphovtill störningar eller sjukdom när livsmedlet konsumeras. Det härgäller i princip animaliska livsmedel, medan vegetabilierna mersällan innehåller mikroorganismer som kan vara till skada för kon-sumenten. Det finns inget underlag för att dra några generellaslutsatser om skillnader i mikrobiell kvalitet i produkter beroendepå produktionsform. Men en intressant fråga är om antibiotika-resistenta bakterier förekommer mer i konventionella varor.

Kemiska bekämpningsmedel används inte inom det ekologiskalantbruket. Därför finns det inga rester kvar i produkterna till följdav produktionen. Sverige har en gynnsam miljö för vegetabilie-produktion tack vare stränga vintrar och måttligt varma somrar.Det medför en lägre användning av kemiska bekämpningsmedeloch det gör att svenska konventionellt odlade varor sällan innehållerbekämpningsmedelsrester. I stickprovskontrollen januari–mars2002 innehöll 53 procent av frukter och grönsaker (mest importe-rade) bekämpningsmedelsrester, och 22 procent låg över gräns-värden. Vad gäller den konventionella växthusodlingen är dockförhållandena i princip desamma i alla västeuropeiska länder, men här strävar man mer och mer efter att använda biologiskbekämpning.

Tungmetaller som kadmium förekommer naturligt i odlings-marken, men tillförs marken även på andra sätt. Det är storavariationer beroende på var jordarna ligger geografiskt. En stor


96

del av det kadmium som tillförs våra jordar beror på nedfall frånatmosfären (luftföroreningar). En del beror också på föroreningari handelsgödselns fosfor, även om de har minskat under senareår. Jordar med högre kadmiumhalter ökar risken för kadmium-förorening i livsmedlet. Långsamt ökande halter kadmium i spann-mål (främst vete) och vissa andra vegetabilier (till exempel sol-rosfrö) riskerar på lång sikt att bli ett allvarligt folkhälsoproblemom inte problemet uppmärksammas tillräckligt.

Det finns i dag inga bevis för generella skillnader i kadmiumhaltermellan ekologiska och konventionella grödor. En del studier visarpå lägre halter av kadmium i ekologiska produkter, andra på högrehalter – och några studier hittar ingen skillnad.

Legal och illegal användning av bland annat läkemedel och tillväx-tstimulerande ämnen tilldrar sig stor uppmärksamhet. En omfat-tande kontroll pågår för att förhindra att animaliska livsmedelförorenas av läkemedelsrester. Denna kontroll har hittills varitframgångsrik. Varken för svenskproducerade eller importeradeanimaliska livsmedel har man annat än i något enstaka fall kun-nat påvisa rester. Uppfödning utan rutinmässig användning avantibiotika i fodret är också en svensk specialitet. Det är angelä-get att i omvärlden lyfta fram fördelarna med en begränsad antibi-otika-användning och riskerna med alltför generös användning.Regel-verket för användning av läkemedel är mer restriktivtinom den ekologiska produktionen varför det är rimligt att för-vänta sig ännu lägre eller inga halter av läkemedelsrester.

Det är väl känt att flera av våra viktigaste livsmedel innehåller


97

naturliga gifter som kan vara skadliga om produkterna hanteraseller anrättas fel. Välkända exempel är solanin i potatis, psoraleni vissa flockblommor (palsternacka och selleri) och ett antal värme-känsliga skadliga ämnen i baljväxter. Det har framförts farhågor föratt risken skulle öka för naturliga gifter i samband med ekologiskodling, till exempel mögelgifter och dåligt kända ämnen i resistentasorter. En större undersökning utförd av Sveriges lantbruks-universitet och Livsmedelsverket visade dock att KRAV-potatisi många fall hade en lägre halt solanin än konventionellt odladpotatis. Det var ingen skillnad när det gäller förekomst avmögelsvamp och trichotecener (en grupp mögelgifter). Halterav naturliga gifter påverkas dock i hög grad av hantering ochlagring av grödorna efter skörden.

Nitrat är ett naturligt förekommande ämne som kan omvandlastill nitrit och vara skadligt för små barn. Det kan öka bildningenav cancerframkallande nitrosaminer. Halten av nitrat i varor ärtill stor del beroende av gödselnivå, och det medför att ekologiskavaror ofta har lägre halter.

Tillsatser och märkning

Om ett livsmedel i handeln är märkt med uppgift om att det ärekologiskt producerat innebär det att produkten måste följa ett avEU fastställt regelverk. För Sveriges del innebär det att produk-terna ska uppfylla KRAV:s regler. Andra produktionsmetoder,som från miljösynpunkt må vara likvärdiga men som inte upp-fyller villkoren för regelverket, får inte märkas med uttryck somsyftar på ekologisk produktion.


98

En närmare granskning av regelverket visar att en del regler verkarvara utan större betydelse från miljösynpunkt, och dessabestämmelser har införts av andra skäl. Det gäller bland annatreglerna för livsmedelstillsatser. Den ekologiska produktionen haren striktare hållning än den konventionella. KRAV har en detal-jerad lista över vilka tillsatser och processhjälpmedel som fåranvändas. De godkända tillsatserna ska vara nödvändiga för attframställa en viss produkt, dessutom vara av naturligt ursprung ochframställda med av KRAV tillåtna processer. Av den anledningenkan det vara lätt att förstå att livsmedelsfärger och icke naturligaaromämnen inte är tillåtna. Däremot kan det vara svårare att förståvarför man är ytterst restriktiv vad gäller exempelvis antioxidations-och konserveringsmedel som har betydelse för ett livsmedels håll-barhet.

De tillsatser som i dag är tillåtna för vanliga livsmedel bedöms frånrisksynpunkt vara harmlösa. I några fall kan överkänsliga individerfå reaktioner av exempelvis bensoesyra som finns naturligt i hjort-ron och lingon och av vissa azofärgämnen. Det är angeläget attlivsmedelsmärkningen är så fullständig och tydlig att den som villavstå från tillsatser lätt kan se om en produkt är önskvärd eller ej.Men tyvärr har det i vissa kretsar uppstått en felaktig föreställ-ning att maten blir extra hälsosam om den är fri från tillsatser. Detsynsättet har i några EU-länder gett upphov till stora information-sproblem, eftersom det tar bort fokuseringen från de viktiga pro-blemen med maten (för mycket fett respektive för lite frukt ochgrönsaker) och i stället lyfter fram det i det här sammanhangetbetydelselösa förhållandet ”frihet från tillsatser”.


99

Miljökvalitet

Produktionens påverkan på den yttre miljön har för många blivitett viktigt kvalitetskriterium. Frågor om påverkan av gödsling ochbekämpningsmedel behandlas i två tidigare kapitel i boken. Idiskussionen om miljöpåverkan beaktas också bland annat trans-porter, energiförbrukning i övrigt och energiåtgång vid fram-ställningen av insatsvaror. Miljökvalitet innefattar också frågorsom rör arbetsmiljö och arbetarskydd, både i råvaruproduktionenoch inom förädlingen till konsumtionsfärdiga livsmedel. Det kantill exempel röra sig om olycksfallsrisker och hanteringen avbekämpningsmedel.

Immateriell kvalitet

Under rubriken immateriell kvalitet sammanfattas ett antal viktigakvalitetskriterier som i dag är svåra eller omöjliga att mäta, men somkan uttryckas på annat sätt. Här måste konsumenten i stor utsträck-ning lita till den information man kan få från producenter ochhandel respektive genom särskilda märknings- eller certifierings-system, till exempel KRAV. Men detta bör inte hindra att manförsöker att så objektivt som möjligt klassificera de olika aspekternaoch undersöka möjligheterna att i framtiden göra dem mer mätbara.

Produktionsetik är en viktig immateriell aspekt. Det viktigaste förmånga konsumenter är nog djurens välfärd, även om en del kon-sumenter också har synpunkter på hur naturresurser utnyttjas. Denkonventionella produktionen av ägg och uppfödning av kycklingoch grisar sker i dag på delvis olika villkor i Sverige och andraländer. Regler för burhållning av höns och för antalet djur per


100

ytenhet är strängare i Sverige än i praktiskt taget alla andra länder.Skälen för de svenska reglerna är väsentligen etiska djur-skyddshänsyn, och det är uppenbart att många konsumenter avden anledningen uppger att de föredrar svenskproducerade äggoch kycklingar.

Även inom svinproduktionen torde förhållandena ofta vara någotmer positiva från djurskyddssynpunkt i Sverige än i andra länder.Regelverket inom den ekologiska produktionen med högre kravpå att djuren ska få utrymme för sina naturliga beteenden är förmånga konsumenter en viktig kvalitetsaspekt. Förhållanden undertransport och slakt är också viktiga. Även här har den ekologiskaproduktionen ett stramare regelverk.

Inom vegetabilieproduktionen är det snarare frågan om användningav bekämpningsmedel och handelsgödsel som tilldrar sig ett ökan-de intresse, men här är det främst en fråga om miljökvalitet. Sam-spelet mellan växtodling och djurodling kan för en del konsumen-ter vara en viktig produktionsetisk aspekt.

Ofta kan ett visst produktnamn i kombination med ett företagge produkten dess speciella ”image” eller kvalitetsprofil. KRAV-märkningen är ett bra exempel. KRAV-märkningen gör detmöjligt för många konsumenter att enkelt finna produkter somuppfyller ett antal kriterier, även om reglerna för sådan märkningskiljer sig mellan olika länder. Systemet går i första hand ut påatt kontrollera produktionen. En del konsumenter har missup-pfattningen att KRAV-märkningen gäller produkten och inteproduktionen.


101

Konsumenten kan också ha synpunkter på produktion i i-landeller u-land och småskalig eller storskalig odling eller uppfödning.Det kan finnas bestämda uppfattningar vad gäller produkter frånsmå företag kontra produkter från multinationella företag. Intesällan säger sig konsumenter föredra livsmedel som är produceradei Sverige – oavsett om det finns sakskäl eller inte. Vid import av livs-medel kan ekologiska, KRAV-märkta livsmedel i ett konsument-perspektiv ha en fördel då konsumenten har lite mer informationom produktionen än om den ännu mer anonyma konventionellaproduktionen.


102

Lars Vikinge är teologie doktor i etik och universitets-lektor vid Linköpings universitet. Livskvalitet och rättig-heter för människor och andra djur hör till hans forsk-ningsintressen.

Som konsumenter styrs vi av andra värderingar än dem vi har som med-borgare. Frågan är om konsumenten ska ha rätt att köpa produkter somhan eller hon i sin medborgarroll helst skulle vilja förbjuda. Är det markna-den eller lagstiftaren som ska styra utvecklingen?

Lars Vikinge

Varför väljer vi ekologiskt?


103

När vi som konsumenter står framför kyldisken i affären ochväljer mellan en KRAV-märkt fläskkarré och en fläskkarré utanekologisk certifiering och förmodligen med ett lägre pris, då styrsvårt val av värderingar. Den som inte väljer det ekologiska köttetgör det förmodligen utifrån värderingen att ett så lågt pris sommöjligt är det viktigaste där och då, eller att han eller hon inte trorpå att sådana produkter innehåller mervärden. Samtidigt är detfullt möjligt att samma person suttit framför sin tv kvällen föreoch reagerat kraftigt när nyhetssändningen visat något konkretexempel på hur konventionell djurhållning kan gå till, exempelvisbilder från ett slakteri. Kanske tänkte personen då rentav att dennadjurhållning borde förbjudas.

Att vi styrs av värderingar innebär inte alls att vi är konsekventanär vi använder dem. Det som är viktigt framför teven, kan prio-riteras ner på mindre än en sekund framför köttdisken. Den somå andra sidan väljer det ekologiska köttet, gör det förmodligendärför att detta val förkroppsligar principer eller mer djupt liggandeuppfattningar om vem hon eller han vill vara. Denna konsumentkanske också har så bra ekonomi att hon eller han slipper väljamellan ekologiskt certifierad mat och ny cykel till något av barnen.

Mycket reklam vädjar i dag till vilka vi vill vara och uttrycker attom du köper den här produkten så är eller blir du en sådan män-niska. Exempel på det är Pripps ölreklam som säger att om duköper Pripps blå blir eller är du en person med vackra vänneroch mycket pengar som ni spenderar på en ungdomlig livsstil vidhavet. Det är osäkert vilken livsstil och identitetskänsla ekologiskmat kan förstärka hos konsumenten som köper denna mat, och


104

det varierar säkert kraftigt. Tänkbara alternativ är att man är enperson som bryr sig om djurs välfärd, en person som vill leva i sam-klang med naturen eller en person som bryr sig om sin egenhälsa. En fråga är givetvis vad dessa värden egentligen innebär omde konkretiseras. Vad menar exempelvis en person som säger sigvilja leva i samklang med naturen?

I en konsumentenkät frågade forskare om attityder till att köpa ekomat avolika slag. Diagrammet visar hur stor del av konsumenterna som sa att det ärganska eller mycket bra, viktigt och klokt att köpa ekologiskt (fyllda staplar).Det visar också hur stor del som svarade att de ganska ofta, mycket ofta elleralltid köper ekologiskt (vita staplar). Vi handlar inte alltid efter de värder-ingar vi ger uttryck för i attitydundersökningar, kanske därför att dessa ten-derar att främst mäta våra medborgarvärderingar. (Efter M. Magnusson ochP-O Sjödén, Uppsala universitet).


105

Lagstiftning eller marknad?

Etik innebär att på ett problematiserande och analyserande sättfundera kring de värderingar som styr oss. Det kan ske både i formav principer, normer och regler och i form av mer djupliggandedrömmar, ideal och bilder av vilka vi vill vara och tror oss vara.Att moralisera över den till synes inkonsekvente konsumenten, somköper det billigaste köttet samtidigt som hon i sin roll som med-borgare vill ha en hårdare djurskyddslagstiftning, hör möjligenhemma inom etiken. Men frågan är väl om det verkligen är intres-sant med sådana fördömanden. Desto intressantare är fråganom konsumenten verkligen ska kunna köpa sådana produktersom samma konsument i sin medborgarroll helst skulle vilja för-bjuda, till exempel kött. Den ekologiska produktionen och desscertifieringssystem är ett illustrativt exempel på en klassisk politiskdiskussion kring vad som bör regleras med hjälp av medborgaresom via valda ombud lagstiftar och vad som bör styras genomkonsumenters val på marknaden.

Ekologiska certifieringssystem innebär att djur och natur kommeratt behandlas olika beroende på om djur- och markägaren är anslu-ten till certifieringssystemet eller inte. Men det innebär å andrasidan inte att vare sig certifieringsorganisationen eller de enskildaproducenterna nödvändigtvis är förespråkare för synsättet att allaregleringar bör göras på marknaden. Tvärtom finns säkert bådeproducenter och konsumenter som ser ekologiska produkter somett sätt att på sikt ”höja ribban” även i lagstiftningen. Med andra ordkan certifieringen uppfattas som ett instrument att påverkalagstiftningen. Samtidigt finns här ett dilemma för producen-ten; om certifieringen blir så framgångsrik att nästan alla köper


106

dessa produkter försvinner snabbt möjligheten att ta extrabetalt.

Frågan hur det ekologiska lantbruket som marknadsdriven meka-nism ska uppfattas i relation till lagstiftning är spännande, menutan givna svar. Eller kanske är det snarare så att det här finnsen mängd givna svar i form av åsikter, kanske nästan lika många somantalet människor som på ett eller annat sätt kommer i kontaktmed det ekologiska lantbruket.

Lurad?

Hur ser relationen ut mellan konsumenternas och producenternasvärderingar i ekologiskt certifierad produktion?

Betänk för ett ögonblick åter den konsument som väljer ekologisktcertifierade produkter för att dessa uppfattas förkroppsliga en liv-sstil han eller hon vill identifiera sig med, natur- och djurvän-ligt eller vad det nu är och hur det nu än formuleras av honomeller henne. Det är ganska uppenbart att sådana värderingar intekan garanteras överensstämma med de värderingar som produ-centen av varan har. Snarare vore väl en sådan överensstämmel-se högst osannolik. Visserligen är regelverken i mångt och mycketresultatet av förhandlingar mellan producent- och konsumen-tombud. Men den värdegemenskap som finns i dessa dokumentär ”ytlig”, i den meningen att den ligger på princip- och regel-nivån. På en mer ”djupliggande” värderingsnivå, där livsstil,självbild, ideal och så vidare ryms, är dock spännvidden av vär-deringar mellan olika producenter av ekologiska varor rimligtvisstor, och detsamma gäller på konsumentsidan. En tydlig illustra-


107

tion till detta är producenterna som ställt om till ekologisk pro-duktion av rent ekonomiska skäl jämfört med dem som gjortsamma sak av personlig övertygelse om ekoproduktionens hälso-mässiga och miljömässiga fördelar, eller för att man har ”en holis-tisk grundsyn på livet”.

Men innebär det att producenterna genom sin certifierings-organisation lurar konsumenterna att köpa varor med falska före-speglingar om varornas inneboende värdeladdning? Nej, i varjefall inte på något självklart sätt. Att konsumenter läser in värdeni produkter är inte självklart något som producenterna har etttotalt ansvar för, och dessutom är inte konsumenten bara en passivmottagare av skilda budskap. Om certifieringsorganisationernadäremot lovade att alla dess medlemmar hade en grundläggandelivssyn präglad av låt säga en ”holistisk grundsyn på livet”, så skulledet vara lurendrejeri eftersom det uppenbarligen inte är sant.KRAV:s värderingslöften till konsumenterna finns främst formu-lerade i ”Det ekologiska lantbrukets målsättning”, och det handlarhär om ganska allmänt hållna principer. Dessa är förenliga medett tämligen brett spektrum av grundläggande synsätt på livet, ävenom uttryck som ”…omsorg om naturliga processer och beteenden”förekommer i texten.

De konsumenter som vill läsa in en egen livssyn i KRAV-märktaprodukter eller andra ekologiskt certifierade produkter får inteheller betraktas som naiva eller som att de bedrar sig själva. Om envarukategori för en person eller en grupp människor manifesteraren livsstil och en uppfattning utan att producenterna för den


108

Det finns för- och nackdelar med både ekologisk och konventionell odling.Men det är svårt att hitta ett generellt mönster som belyser skillnaderna. Detvå odlingssystemen har många problem gemensamma, och problemen harmånga dimensioner. En viktig skillnad är att den ekologiska odlingen avstår frånatt använda vissa hjälpmedel som bidrar till hög effektivitet i den konventionellaodlingen. De olika graderna av effektivitet förklarar en del av skillnaderna för livs-medlen och miljön.

Debatten kring jordbrukets odlingsformer liknar energidebatten. Den handlarlite om motsättningar kring fakta i delfrågor, men mycket om föreställningar kringhur helheten bör vara. Den ekologiska odlingen framstår som en ”helhets-lösning” och passar därför på den politiska dagordningen. Det kommer alltidatt finnas motstridiga åsikter om hur jordbruk ska bedrivas, och vår värderingav vad som är viktiga problem kommer att ändras även i framtiden, skriverOlle Pettersson.

Olle Pettersson

Varför ser debatten ut som den gör?

Olle Pettersson är agronomie doktor och arbetar vidSLU i Uppsala med frågor om jordbruket och dessomvärld. Han är flitig som skribent i artiklar och anto-logier i frågor om natursyn, jordbrukets miljöpåverkan,kretslopp, matvanor och miljö.


109

Odlingens och djurskötselns funktion är att leda energi och när-ingsämnen till människan. Därför justeras naturens kretslopp ochjämvikter. Nya ekosystem skapas som kräver ständiga medvetnaåtgärder för att fungera. Både jordbrukets fördelar och nackde-lar går att relatera till detta behov att behärska naturen. Alla for-mer av odling kommer därför att påverka naturen på gott ochont.

Bondens utnyttjande av växter och djur påverkar de naturliga eko-systemen i alla skalor. Stora arealer utnyttjas som betesmark. Störredelen av den globala kväveomsättningen hänger samman medgrödor och husdjur. Det mesta av odlingsbar mark och ofta merdärtill utnyttjas redan. Yt- och grundvatten påverkas av jordbruketsnäringsläckage. En del av landskapets nyttjande för livsmedel ochfoder leder som en sidoeffekt till ökad biologisk mångfald eftersomvissa arter hittar sin plats just i åkern, hagen eller på ängen. Till andradelar bidrar jordbruket till att det vilda trängs tillbaka för att genyttoväxterna och husdjuren mer plats.

Människans behärskande av naturen är redan i sina ekologiskadimensioner fyllt av målkonflikter. Åtskilligt som är bra medhänsyn till odlingens och djurskötselns syften är inte bra för natu-ren och husdjuren. Gödsling, jordbearbetning, husdjursförädling,bekämpning av ogräs och skadegörare och andra åtgärder innehållerdärför ständiga avvägningar mellan olika mål. Det gäller produk-tion mot miljö, men också kvalitet mot kvantitet eller djurens väl-befinnande mot deras avkastning och tillväxt. Konflikter finnsockså mellan olika miljö- och uthållighetsmål. Det som kallasekologisk respektive konventionell odling kommer därför att hamånga problem gemensamma.


110

Jordbrukets värden

Jordens brukande är också en samhällelig verksamhet. Som sådanhandlar den om konkurrens, effektivitet och lönsamhet. Denpåverkas av jordbrukspolitik, marknadskrafter och organiseradeintressen. Den är föremål för diskussion, analys och tolkningar.Olika aktörer har ekonomiska och ideologiska intressen att bevaka.Det finns olika värderingar av vad som är vackert, anständigt ochtillåtligt i relation till naturens brukande. Den tidvis intensivadiskussionen och debatten om konventionellt kontra ekologisktjordbruk är en spegling av detta.

Denna vår relation till natur, odling och mat berör samtidigt ange-lägna och existentiella problem. Frågorna är mångdimensionellaoch genererar därigenom ett otal infallsvinklar och konflikter.Ökad kunskap om problemens karaktär och dimensioner kan klar-lägga motsättningarna. Ibland kan kunskap och teknikutvecklingminska eller undanröja målkonflikter och sidoeffekter i det prak-tiska jordbruket. Men ökad kunskap eliminerar inte alla konflikteroch särskilt inte dem som rör värden och intressen. Därför tolkasfakta ofta olika. Vad som är stora och små problem, viktigt ellerförsumbart, får därför aldrig ett enda och absolut värde.

Bra och dålig effektivitet

Just på grund av problemens mångdimensionella karaktär inomodlingen och djurskötseln är det svårt att hitta ett generelltmönster som belyser skillnaderna mellan de olika odlingssystemen.En viktig del av skillnaderna ligger dock i precision och effektiviteti de metoder man utnyttjar. Kraftfulla hjälpmedel gör att mankan lyckas bättre med att gynna grödor och husdjur på bekostnadav naturens avledande och nedbrytande krafter. Ekologisk


111

odling innebär i sin praktiska tillämpning bland annat att manavstår från att utnyttja några av de hjälpmedel som i det konven-tionella jordbruket bidrar till att åstadkomma hög precision ocheffektivitet.

En ofta iakttagen fördel med ekologisk odling är att man finnerstörre biologisk mångfald på gårdar med denna inriktning. Eko-logiskt lantbruk är skonsammare eftersom dess metoder inte ärlika effektiva när det gäller att renodla våra monokulturer. Ju effek-tivare hjälpmedel som präglar jordbruket, desto mindre livsrumblir det över för den vilda floran och faunan. Visserligen kan dettai princip åstadkommas även med försiktigare utnyttjande avkonventionella metoder, men vid en praktisk jämförelse fram-träder ofta dessa skillnader.

Vad gäller matens mängd och kvalitet är det oftast en fördel attkunna styra effektivt. Ibland kan dock denna ambition i praktikenoch på rådande marknad leda till att man prioriterar kvantitetpå kvalitetens bekostnad eller renodlar vissa kvalitetsegenskaperframför andra, till exempel prioriterar teknisk kvalitet före smak.Då kan den ekologiska odlingen ha fördel av att inte utnyttjalika effektiva metoder. Att man ofta har en lägre kvävenivå i praktiskekologisk odling kan ibland ge bättre smak och högre närings- ochenergiinnehåll i grönsaker och rotfrukter. Samma förhållandekan å andra sidan medföra lägre proteinhalt och bakningskvaliteti brödsäd.

Försiktighetens pris och värde

Jordbruket har stor betydelse jämfört med andra samhälleliga


112

aktiviteter när det gäller hushållningen med växtnäring och när-ingsläckagets påverkan på den omgivande miljön. Odlad markläcker mer än skogsmark och naturmark eftersom större mängderväxtnäring finns i lättlöslig form under de delar av året som detrinner vatten från marken.

Eftersom det är svårare att åstadkomma samma precision i tillför-seln om man använder biologiskt fixerat kväve är det lättare attminimera läckaget på ett enskilt fält om man använder handels-gödsel. Om man däremot betraktar näringsflödet på hela gårdarkan resultatet bli annorlunda. Ekologiska gårdar har vanligen färredjur per hektar och har därför större möjligheter och starkare inci-tament att på ett bra sätt utnyttja den stallgödsel som produceras.

Om man inte utnyttjar kemiska bekämpningsmedel undviker mande specifika sidoeffekter som hör samman med användningen.Samtidigt avstår man från de fördelar som medlens effektivitetmedför. Men kemisk bekämpning av ogräs och skadegörare harfördelar utöver att avkastningen blir högre och säkrare. Mekaniskogräsbekämpning kräver mer energi än kemisk.

Vad gäller husdjuren kan några drag i den ekologiska djurhåll-ningen diskuteras enligt samma mall. Den högre andelen grovfoderi ekologisk mjölkproduktion kan innebära lägre effektivitet räknati mjölkavkastning i relation till kornas näringsintag. Detta kansamtidigt medföra ett bättre hälsotillstånd för djuren. Å andrasidan kan minskad medicinsk behandling medföra både sämreeffektivitet och mer lidande för djuren.


113

Alla skillnader mellan ekologiskt och konventionellt kan dockinte sorteras in under denna mall. Alla växter smakar inte bättrevid lägre kvävetillgång. Landskapets utformning kan ha störrebetydelse för den biologiska mångfalden än odlingsmetoderna.Ett ensidigt slättlandskap har mindre plats för en varierande faunaän ett blandat landskap med åker, skog och holmar. En ekologiskgård på slätten kan därför innehålla mindre av biologisk mångfaldän en konventionell gård i skogsbygden. Däremot innehållerden ekologiska gården på slätten troligen större mångfald än sinkonventionella granne.

Politik och marknad

I industriländerna har marknad, teknik och jordbrukspolitik i kom-bination gynnat ett relativt storskaligt intensivt jordbruk. Dettatorde vara en förklaring till den ekologiska odlingens plats i denpolitiska debatten kring jordbruket. Den uppfattas som något meramåttfullt och försiktigt och berör samtidigt flera av jordbruketsmiljö- och resursproblem. Den lägre avkastningen i det ekologiskajordbruket uppfattas inte som något problem inom ramen för enjordbrukspolitik som genererar överproduktion av livsmedel.

Kvalitet, biologisk mångfald, risker med bekämpningsmedel,näringsläckage och djurens välfärd är allt sådant som stått i fokusi industriländernas mat- och miljödebatt under de senaste decenni-erna. Den jordbrukspolitik som förts har stimulerat hög produk-tionsvolym och därmed också en del av jordbrukets sidoeffekter.

De politiska instrumenten för att hantera de olika miljö- och resurs-problemen var för sig är outvecklade. Det finns ett önskemål att


114

lösa många olika problem samtidigt. Den ekologiska odlingenframträder som en ”helhetslösning”. Därför passar den väl in påden politiska dagordningen. Samtidigt har den en tydlig identitetpå marknaden.

Den ekologiska odlingen passar också in i ett annat socialt ochetiskt mönster. Önskan att genom en viss livsstil förverkliga bestäm-da värden har blivit mer framträdande under senare år. Dettafinns det många exempel på som illustreras inte minst av reklamen.Att agera ”rätt” som konsument på marknaden har blivit alltviktigare för allt fler. Den mer traditionella rationalismen därmedborgaren arbetar genom politiken för att förverkliga vissavärden har försvagats.

Fler frågor än svar

Alternativ och ekologisk odling har växt fram i skuggan av att jord-brukets sidoeffekter kartlagts allt mer i detalj. Frågor kring hälsa,miljö, djurskydd och uthållighet har dock varit olika framträdandevid olika tidpunkter. Ett återkommande tema har varit att jämföraekologiskt och konventionellt med avseende på de problem somför tillfället dominerat livsmedels- och jordbruksdebatten.

Men det är inte självklart hur jämförelser ska göras. I populär-debatten jämförs påfallande ofta det ena systemet i dess idealaform med hur det andra ser ut i praktiken. Mera sällan jämförs idealmed ideal och praktik med praktik. Företrädare för det ekologiskajordbruket pekar, helt riktigt, på att ekologiska gårdar ofta harbättre hushållning med växtnäring. Det konventionella jord-


115

brukets företrädare påtalar å andra sidan, helt riktigt, att mankan minska växtnäringsläckaget om man använder mineralgödseli stället för gröngödsling.

En annan komplicerande faktor är att enskilda företag kan varierastort inom ett och samma odlingssystem. Särskilt gäller detta denkonventionella odlingen. Man kan därför komma till en slutsatsom man mäter genomsnitt av olika system. Om man däremot jäm-för företag med liknande innehåll av grödor och djur, men inomolika odlingssystem, blir resultatet ett annat.

Skillnaderna mellan ekologiskt och konventionellt är dessutomvarierande och mångdimensionella, och det genererar osäkerheti slutsatserna som kan tolkas olika av olika aktörer. Debatten kringjordbrukets odlingsformer liknar i det avseendet till exempelenergidebatten. Den handlar lite om motsättningar kring faktai enskilda delfrågor, men mycket om föreställningar kring hur hel-heten bör vara.

Inte bara en vetenskaplig fråga

Många av de frågor som berörs av diskussionen om våra odlings-metoder har endast delvis ett vetenskapligt svar. Det kommeralltid att finnas alternativa synsätt och motstridiga åsikter.Odlingsformer utvecklas i ett teknologiskt, etiskt, politiskt ochkommersiellt sammanhang. Därför kan vi inte förvänta oss attutvecklingen går mot en syntes av olika system. Vi kan inte helleri förväg veta vilka restriktioner som det konventionella jordbruketkommer att innehålla eller vilken ny teknik som kommer attavvisas eller anammas av det ekologiska. Samtidigt skapar sats-


116

ningar på forskning förväntningar att arbetet ska leda fram tillvad som är det ideala odlingssystemet som i förlängningen skaersätta de nuvarande.

En bit på väg kan man komma, men vi kan knappast vänta ossnågra kunskapsmässiga genombrott som i grunden ändrar bedöm-ningen av för- och nackdelarna med olika metoder och system.Dessutom kommer värderingen av vad som är viktiga problemäven framgent att förändras. Mer kunskap fördjupar vår förståelsemen befriar oss inte från konflikter som rör vår relation tillodlingen, husdjuren och naturen.


havsbruk som håller i längden - startsida - formas€¦ · innehåll Är eko reko? birgitta...

Documents