humanekologiska perspektiv på hållbar produktion och ... · det har varit en intensiv men...

Humanekologiska perspektiv på hållbar produktion och konsumtionHelhetssyn på integrerad produktpolicy (IPP)

R a p p o r t 5 3 5 4 a p r i l 2 0 0 4

Humanekologiska perspektiv på hållbar produktion och konsumtion

Helhetssyn på integrerad produktpolicy (IPP)

Sabina Andrén Madeleine Arderup Red. Alf Hornborg

Humanekologiska avdelningen

Lunds universitet

NATURVÅRDSVERKET

BESTÄLLNINGAR

Ordertelefon: 08-505 933 40 Orderfax: 08-505 933 99 E-post: [email protected] Postadress: CM Gruppen Box 110 93 161 11 Bromma Internet: www.naturvardsverket.se/bokhandeln

NATURVÅRDSVERKET

Tel: 08-698 10 00 (växel) Internet: www.naturvardsverket.se Postadress: Naturvårdsverket,106 48 Stockholm ISBN 91-620-5354-X.pdf ISSN 0282-7298

Omslagsfoto: Elisabeth Vogelia Arderup Elektronisk publikation

© Naturvårdsverket 2004

HUMANEKOLOGISKA PERSPEKTIV PÅ HÅLLBAR PRODUKTION OCH KONSUMTION Helhetssyn på integrerad produktpolicy (IPP)

3

Förord För att uppnå en hållbar utveckling på global nivå är det nödvändigt att åstadkomma genomgripande förändringar av samhällets produktions- och konsumtionsmönster. Bland annat måste sambanden mellan ekonomisk utveckling och miljöförstöring brytas. Strävan efter ökad livskvalitet, som tillfaller alla människor, måste möjliggöras samtidigt som konsumtionsmönstren ändras. Ett samhälle med en hållbar konsumtion och produktion ska främja både social och ekonomisk utveckling inom ramen för ekosystemens bärkraft. För att åstadkomma detta krävs deltagande av beslutsfattare i såväl offentlig som privat verksamhet och enskilda medborgare. Det krävs också att våra normer och värderingar förändras och att effektivare styrmedel utvecklas. Naturvårdsverket deltar sedan flera år i arbetet med en hållbar produktion och konsum-tion och med att utveckla IPP, den integrerade produktpolitiken. Den senare är en förebyggande strategi som med produktens livscykel som bas � �från vaggan till graven� � ska leda till minskad miljöbelastning för varor och tjänster som marknaden erbjuder. Med produktens livscykel avses alla förädlingsled från råvaruutvinning, materialförädling och tillverkning till handel, användning och sluthantering, inklusive transporter mellan alla led. I syfte att bredda perspektiven och tillföra ny kunskap inbjöd Naturvårdsverket företrädare för ett humanekologiskt perspektiv att belysa och diskutera hållbar produktion och konsumtion och IPP. Denna rapport ger ett humanekologiskt perspektiv på hållbar produktion och konsumtion. Utgångspunkt för arbetet är begreppsbildningen kring och förutsättningarna för den integrerade produktpolitiken (IPP). Rapporten innehåller dels en sammanställning av befintlig kunskap på området, dels en kritisk granskning av dess premisser och möjlighe-ter. Bland frågor som diskuteras är hur policyresonemangen överensstämmer med kunskaper om produktionsprocessernas fysiska och ekologiska dimensioner, globala fördelningsaspekter och drivkrafterna bakom den moderna människans konsumtions-mönster. Humanekologi är ett tvärvetenskapligt forskningsfält som bland annat studerar det ömsesidiga samspelet mellan natur, samhälle och person i relation till frågor om en hållbar utveckling. Inbjudan att diskutera ämnet riktades till Humanekologiska avdel-ningen vid Lunds universitet. Författare till rapporten är agronom Sabina Andrén och fil. mag. Madeleine Arderup. För projektledning och det övergripande redaktionella ansvaret står professor Alf Hornborg. Författarna och redaktören svarar själva för rapportens innehåll, varför detta inte kan åberopas som Naturvårdsverkets ståndpunkt. Stockholm i april 2004 Naturvårdsverket


4

Författarnas tackord Det har varit en intensiv men spännande process att ta fram denna rapport och vi är tacksamma för det stöd och den hjälp vi fått längs vägen av våra kollegor och vänner, varav några vi här speciellt vill framföra ett tack till. Först och främst vill vi tacka Alf Hornborg för tålmodig och god korrekturläsning samt handledning. För värdefulla språkliga och innehållsliga synpunkter på texterna tackar vi även Bo Ljungqvist, Martin Jacobson, Folke Günther och Bo Arderup. Vi vill också tacka vår kollega Göran Sjögård som sett till att bilder och figurer blivit fina och som varit god hjälp vid problem med datorerna. Vidare tackar vi Inger Schörling för granskning av kapitel 1 innehållande fakta och historik av den integrerade produktpolitiken (IPP). Tack också till våra kontaktpersoner vid Naturvårdsverket Bengt Davidsson och Kristina Erikson som har varit mycket behjälpliga under rapportframställningens gång. Ett stort tack även till Elisabeth Vogelia Arderup för upplåtelsen av bilder till såväl omslag som inuti rapporten och tack Bo och Elisabeth Arderup för det otvetydiga och ständiga stöd ni ger. För Jacquelines, Johannas och alla världens barns skull hoppas vi att rapporten kommer att läsas med öppet sinneslag och med en önskan om att söka och finna en väg mot �hållbar utveckling�.

Madeleine Arderup Sabina Andrén Fil.mag Agronom


5

Innehållsförteckning Förord ................................................................................................................... 3 Författarnas tackord.............................................................................................. 4 Sammanfattning ................................................................................................� 7 Summary............................................................................................................... 9 Introduktion...........................................................................................................11

DEL I � IPP sedd "inifrån": Förespråkarnas perspektiv

1. Integrerad produktpolicy (IPP) � en sammanfattning...................................... 15

IPP � Bakgrund ................................................................................................... 16 1.1 Miljön på dagordningen .............................................................................................. 16 1.2 Miljöfrågor i ett internationellt perspektiv .................................................................. 18 1.3 Framväxten av EU:s miljöpolitik ................................................................................ 23 1.4 Miljöpolitiken i Sverige .............................................................................................. 26

IPP � Faktainventering........................................................................................ 30 1.5 Utvecklingen av IPP inom EU .................................................................................... 30 1.6 IPP i ett svenskt och nordiskt perspektiv .................................................................... 32 1.7 Motiven till införande av IPP...................................................................................... 34 1.8 Syfte och mål med IPP................................................................................................ 35 1.9 Definition och avgränsning av IPP ............................................................................. 37 1.10 Generell strategi ........................................................................................................ 38 1.11 Roller och aktörer...................................................................................................... 40 1.12 Modeller för genomförande ...................................................................................... 44 1.13 Verktyg och styrmedel .............................................................................................. 48 1.14 Integrerad produktpolicy (IPP) � lägesbeskrivning och utvecklingstendenser ......... 66

DEL II � IPP sedd "utifrån": En kritisk granskning

2. Naturvetenskapliga utgångspunkter .......................................................................73 2.1 Systemteoretiska utgångspunkter................................................................................ 74 2.2 Systemekologins grunder ............................................................................................ 79 2.3 Hållbarhet i ett ekologiskt perspektiv ......................................................................... 91 2.4 Hållbar produktion och konsumtion ur ett systemteoretiskt och systemekologiskt perspektiv .......................................................................................................................... 99

3. Samhällsvetenskapliga utgångspunkter........................................................ 113 3.1 En �människokris� .................................................................................................... 114 3.2 Nya begrepp inom miljödebatten .............................................................................. 114 3.3 Ymnighetshorn kontra nollsummespel ..................................................................... 125 3.4 Hållbar produktion och konsumtion i det globala världssystemet ............................ 126 3.5 Miljöekonomi kontra ekologisk ekonomi ................................................................. 136


6

3.6 �Avmaterialisering� eller miljöbelastningsförskjutning?.......................................... 141 3.7 De industrialiserade länderna som förebild � en problematisk lösning .................... 147 3.8 Etiska och sociala aspekter........................................................................................ 151 3.9 IPP och den globala miljöproblematiken - en sammanfattning ............................... 154

4. Personen som utgångspunkt ........................................................................ 155 4.1 Personen och miljön.................................................................................................. 156 4.2 Människosyn ............................................................................................................. 157 4.3 Det moderna paradigmet ........................................................................................... 162 4.4 Den moderna människans värld ................................................................................ 167 4.5 Postmodernitet och en hållbar utveckling ................................................................. 175 4.6 Förändringsprocesser för en hållbar utveckling ........................................................ 178 4.7 IPP som strategi för hållbar produktion och konsumtion.......................................... 186

Slutord............................................................................................................... 191

Referenser ........................................................................................................ 193


7

Sammanfattning Helhetssyn på hållbar produktion och konsumtion

Denna rapport ger ett humanekologiskt perspektiv på hållbar produktion och konsumtion, med speciell uppmärksamhet på begreppsbildningen kring och förutsättningarna för den integrerade produktpolitiken (IPP). Rapporten summerar några kritiska perspektiv som är fundamentala för det tvärvetenskapliga forskningsfältet humanekologi. Utgångspunkten för arbetet är den så kallade �humanekologiska triangeln�: övertygelsen att förhållandet mellan miljö och människa bäst kan förstås genom att beakta det ömsesidiga samspelet mellan de tre verklighetsnivåerna natur, samhälle och person. Detta tvärvetenskapliga perspektiv inrymmer begrepp och resonemang från såväl naturvetenskap som samhällsve-tenskap och humaniora, t.ex. fysisk resursteori, systemekologi, ekologisk ekonomi, världssystemteori, sociologi, antropologi, psykologi och vetenskapsteori. De humaneko-logiska perspektiven på hållbar produktion och konsumtion presenteras i tre kapitel (2 till 4) som kritiskt granskar IPP från ett naturvetenskapligt, ett samhällsvetenskapligt respektive ett personfokuserat perspektiv. I kapitel 1 presenteras IPP-förespråkarnas egen världsbild, präglad av en stark tilltro till marknadsekonomins och teknikens möjligheter att förverkliga en �hållbar utveckling�. Författarna noterar att dessa policyresonemang uppvisar påfallande litet av den tvekan � vare sig inför hur målsättningen skall definieras eller inför hur den skall förverkligas � som präglar såväl den allmänna debatten som den akademiska forskningen på området. I första delen av kapitel 3 föreslås att detta kan förstås utifrån ett vetenskapsteoretiskt och vetenskapssociologiskt perspektiv. IPP-förespråkarna har utkristalliserat en egen diskurs med specifika avnämarintressen och därför också specifika gränser för vad som får/kan sägas/tänkas. Ett diskursanalytiskt perspektiv innebär att det analyserade språkbruket betraktas som en form av disciplinering eller maktutövning, vars främsta grund är uteslutandet av kritiska invändningar. Makt handlar i stor utsträckning om undermedvet-na försanthållanden. Denna tolkning skall inte ses som en konspirationsteori, utan som en saklig iakttagelse av hur politik och kunskapsproduktion är sammanvävda i vår tid, som i alla mänskliga samhällen. I kapitlen 2 till 4 utforskas flera möjliga invändningar mot IPP-förespråkarnas grundanta-ganden om marknadsekonomins och teknikens möjligheter. Utifrån resursteoretiska och systemekologiska principer visas i kapitel 2 att hållbarhetsproblematiken är betydligt allvarligare, mera djupgående och mera svårlöst än vad IPP-resonemangen ger sken av. Den miljöekonomiska begreppsapparaten ger ofta intryck av att uppfatta de ekologiska systemen som underordnade ekonomin, snarare än tvärtom, och ekonomiska processer som generativa och cirkulära snarare än dissipativa, linjära och irreversibla. I den senare delen av kapitel 3 vidareutvecklas det maktanalytiska perspektivet genom att tolka IPP:s världsbild som ett lokalt perspektiv, som liksom miljöekonomin och nationalekonomin i stort utgår från det enskilda företagets eller den enskilda nationens intressen. Endast genom att utesluta världssystemets periferi ur blickfånget är det möjligt att dra slutsatsen att IPP-förespråkarnas recept kan förverkliga en �hållbar utveckling�. Utifrån en


8

kombination av argument från fysisk resursteori, världssystemteori och ekologisk ekonomi föreslås att ekonomisk tillväxt och teknikutveckling inom en sektor av världssystemet torde implicera ökad resursutarmning och miljöbelastning i andra. Vad som lokalt i världssystemets centrum kan uppfattas som �avmaterialisering� av ekonomin kan i själva verket vara uttryck för en global miljöbelastningsförskjutning. I kapitel 4, slutligen, kontrasteras IPP-strategins implicita och i författarnas ögon förenklade människosyn med den betydligt mera komplexa bild som sociologi och psykologi kan erbjuda. Med hänvisning till de många olika faktorer som påverkar moderna människors val av livsstil och konsumtionsmönster är det svårt att tro att information och förnuftsargument i någon nämnvärd utsträckning skall lyckas förändra grunderna för dessa val. Det moderna samhället erbjuder varje ny individ ett existentiellt tomrum och imperativet att fylla det; så länge konsumtion förblir den främsta strategin för att fylla livet med mening kommer köpkraft och resursförbrukning att gå hand i hand. Dessa synpunkter kan verka nedslående och pessimistiska, men kan betraktas som mera förenliga med intellektuell hederlighet än de grundantaganden som genomsyrar befintliga dokument om en �integrerad produktpolitik�. Den fria akademiska grundforskningen kan inte annat än prioritera sådan intellektuell ärlighet, oavsett konsekvenserna för samtida samhällsdebatt. Det måste vara möjligt att kunna presentera en analys av ett omfattande samhällsproblem utan att omedelbart avkrävas en �lösning�. Den mänskliga historien ger oss hittills faktiskt inget större hopp vad gäller vår förmåga att med samhällelig eller ekologisk ingenjörskonst �lösa� civilisationernas återkommande �hållbarhetsproblem�. För att till slut ändå anslå en mera optimistisk ton hänvisar författarna till den globala informationsspridningens långsiktiga möjligheter. För första gången i historien föreligger nu möjligheter för en majoritet av världsbefolkningen att hålla sig underrättad om världens tillstånd, såväl vad gäller miljöproblem som globala fördelningsfrågor. Den politiska viljan att förverkliga en reellt långsiktig och rättvis �hållbar utveckling� kommer att utkristalliseras i dessa breda lager av världens befolkning, snarare än hos EU:s ekonomiska och teknologiska rådgivare. Hur denna framtida, globala hållbarhets-diskurs kommer att gestalta sig kan vi endast spekulera kring, men det är ju inte omöjligt att delar av EU:s �integrerade produktpolitik� kan visa sig överleva och kunna användas även i ett globalt perspektiv. I så fall bör ju inte arbetet med IPP � sina diskursiva begränsningar till trots � betraktas som förgäves, utan som en idébank bland vars komponenter framtidens miljöpolitik kan hitta några frön till en �hållbar utveckling�.


9

Summary An integrated perspective on sustainable production and consumption

This report has attempted to summarize the implications of some critical perspectives, which are fundamental to the trans-disciplinary field of Human Ecology, for the presently burgeoning discourse on Integrated Product Policy (IPP). The point of departure is the so-called �human ecological triangle�: the conviction that human-environmental relations can be comprehensively understood only if the three analytically distinct levels of Nature, Society and Person are all taken into account. This conviction has led the authors to range freely across the academic landscape, testing a wide spectrum of perspectives from e.g. physical resource theory, systems ecology, ecological economics, world system theory, sociology, anthropology, psychology, and the sociology of science. These perspectives have been organized into three chapters (2 to 4) which critically scrutinize the IPP strategy from a natural science, a social science, and a person-focused perspective, respectively.

Chapter 1 presents the world view of the proponents of IPP in their own terms, character-ized by a strong confidence in the capacity of the market and new technologies to achieve a �sustainable development�. The authors note that these policy discussions show little sign of the doubts � both with regard to how �sustainable development� is to be defined and to how it is to be implemented � that are so widespread in both public debate and academic research on the topic.

In the first part of chapter 3, it is suggested that this omission can be understood from the perspective of the sociology of science. The proponents of IPP have delineated a discourse of their own, oriented toward specific interests and thus also constrained by specific limits as to what can be said or thought. The perspective of discourse analysis implies that the terminology in question is viewed as a form of control or power, the basic rationale of which is the exclusion of critical objections. Power is largely a matter of subconscious assumptions codified in language. This interpretation should not be perceived as a conspiration theory, but as a reasonable observation on how politics and knowledge production are interwoven in our society, as in any other.

Chapters 2 to 4 outline several well-founded objections to the basic assumptions of IPP proponents on the problem-solving potential of the market and technology. Using arguments from physical resource theory and systems ecology, chapter 2 shows that the problem of sustainability is considerably more serious, complex and difficult to solve than is suggested by the IPP strategy. The conceptual tool kit of environmental econom-ics, on which IPP rests, often give the impression that ecological systems are subservient to the economy, rather than vice versa, and that economic processes are generative and circular, rather than dissipative, linear, and irreversible.

The bulk of chapter 3 elaborates on the power dimension by interpreting the IPP cosmology as a local perspective, which like environmental economics and economics in general takes the interests of the individual corporation or nation as its point of departure. Only by excluding the periphery of the world system from the field of vision is it possible


10

to draw the conclusion that the IPP recipe can achieve a �sustainable development�. Using a combination of arguments from physical resource theory, world system theory, and ecological economics, the chapter observes that economic and technological growth within one sector of the world system may imply increasing resource exhaustion and environmental loads in others. What is locally perceived as a �dematerialization� of the economy in the center of the system may actually only represent a global environmental load displacement.

Chapter 4, finally, contrasts IPP:s implicit and simplified image of human behavior with the vastly more complex picture provided by sociology and psychology. In consideration of the many different factors that influence modern people�s choices of lifestyle and consumption patterns, it is difficult to believe that information and rational arguments alone will have a noticeable effect on these choices. Modern society offers each new individual an existential vacuum and the imperative to fill it with meanings; as long as consumption remains the primary strategy to do this, purchasing power and resource depletion will go hand in hand.

These conclusions may seem disappointing and pessimistic, but I believe that they are indeed more compatible with intellectual honesty than the assumptions which lie at the foundation of the documents on Integrated Product Policy. It is incumbent on academic research to prioritize such intellectual honesty, irrespective of the consequences for contemporary debate. It must remain feasible to present an analysis of an extensive, societal problem, without immediately being requested to come up with a �solution�. Human history, in fact, does not give us much hope regarding our capacity to apply social or ecological engineering to �solve� the recurrent problems of �sustainability� in the development and decline of civilizations.

If, finally, we would prefer to end on a more optimistic note, we would choose to refer to the possibilities inherent in the new technologies for global communication. For the first time in history, it is now technically possible for a majority of the world�s population to keep itself informed about the state of the world, with respect to both environmental problems and global inequalities. The political determination to achieve a really long-term and just �sustainable development� will no doubt materialize at this global scale, rather than at the level of economic and technical advisors to the European Union. We can only speculate about the thrust of this future, global discourse on sustainability, but it is not impossible that part of the EU:s �Integrated Product Policy� may be able to survive and remain applicable even in a global context. If so, the contemporary work with IPP � its discursive limitations notwithstanding � is not being conducted in vain, but is in the process of generating a store of ideas that may include some seeds for future policies for �sustainable development�.


11

Introduktion Helhetssyn och den �humanekologiska triangeln�

I november 2002 kontaktade Naturvårdsverket mig och uttryckte intresse för en utredning kring humanekologiska perspektiv på hållbar produktion och konsumtion, med utgångs-punkt särskilt i arbetet med en s.k. �integrerad produktpolicy� (IPP). Då en av humaneko-logins hörnstenar är ambitionen att erbjuda en tvärvetenskaplig �helhetssyn� på miljöproblematiken tvekade vi inte att åta oss uppdraget. Jag bad således två av mina medarbetare, agronom Sabina Andrén och fil. mag. Madeleine Arderup, att försöka sammanfatta några av de perspektiv på ämnet som humanekologin har att erbjuda. Föreliggande rapport är resultatet av deras arbete. Själv har jag bidragit med en del inledande förslag och med det övergripande redaktionella ansvaret.

Humanekologi är enligt UHÄ:s ämnesdefinition från 1991 ett tvärvetenskapligt forskningsfält som tillämpar metoder från flera discipliner för att nå en mera integrerad kunskap om förhållandet mellan människan och hennes miljö. Utgångspunkten för vårt arbete har varit att försöka belysa förutsättningarna för hållbar produktion och konsum-tion utifrån flera olika vetenskapliga begreppsapparater. Denna tematiska snarare än metodologiska ämnesavgränsning fordrar naturligtvis att vi inte låtit oss avskräckas av akademiska revirgränser. I kapitel 2 � 4 kommer läsaren således att stifta bekantskap med grundläggande begrepp och synsätt från så skilda vetenskapsområden som termodynamik (fysisk resursteori), systemekologi, ekologisk ekonomi, världssystemteori, sociologi, antropologi, psykologi och vetenskapsteori.

Om tvärvetenskapens förtjänster och begränsningar har ordats mycket, men �helhetssyn� har i alla händelser förblivit ett honnörsord för de flesta. För att så långt det är möjligt försöka förverkliga UHÄ:s ambitioner med ämnet har vi på Humanekologiska avdelning-en vid Lunds universitet sedan starten 1994 byggt upp ett tvärvetenskapligt lärarlag och ett omfattande samarbete med andra institutioner. Även våra forskningsprojekt bygger utan undantag på tvärvetenskapligt samarbete. Jag brukar åberopa Gregory Bateson, en av 1900-talets främste �tvärvetare�, som noterade att anledningen till att vi har två ögon i stället för ett är att två perspektiv är bättre än ett. Genom att sammanställa information från höger- resp. vänsterögats perspektiv kan vi utveckla en kvalitativt ny kunskap, nämligen djupseende. På samma sätt är jag övertygad om att den tvärvetenskapliga integrationen av olika inomvetenskapliga perspektiv kan erbjuda ny - och �djupare�- kunskap. Efter att ha beklagat sig över den vetenskapliga specialiseringens fragmenterade världsbild konstaterade Bateson på 70-talet att det ännu inte existerade någon vetenskap som specialiserat sig just på att föra samman perspektiv från andra vetenskaper. Det vore trevligt att tänka sig att humanekologin i någon liten mån skulle kunna lyckas fylla det tomrummet.

En i sin enkelhet användbar modell för humanekologisk kunskapsuppbyggnad är vad Dieter Steiner (1993) kallar den �humanekologiska triangeln�. Han föreslår att vi människor lever i spänningsfältet mellan tre olika men ömsesidigt samspelande verklighetsnivåer, nämligen natur, samhälle respektive person. De mönster och företeelser som utvecklas på någon av dessa tre nivåer kan aldrig reduceras till enkla


12

avspeglingar av mönster eller företeelser på någon annan nivå, men däremot kan man alltid hitta strukturella kopplingar mellan vad som sker på de olika nivåerna. Förhållandet mellan processer hos natur, samhälle och person är rekursivt � ömsesidigt förstärkande � och en uttömmande, humanekologisk förklaring måste således alltid rymma komponenter från alla tre. Det är själva samspelet mellan de tre typerna av processer som har drivit människans historia och som numera också kan sägas driva hela biosfärens utveckling.

Det är med denna enkla modell som bakgrund som vi har organiserat resonemangen i denna rapport. Efter ett inledande kapitel som sammanfattar tankarna kring en �integre-rad produktpolicy� sedda ur dess förespråkares perspektiv följer tre kapitel som kritiskt granskar dessa tankar ur ett naturvetenskapligt, samhällsvetenskapligt respektive personfokuserat perspektiv. Bland de frågor som diskuteras kan nämnas:

• Hur stämmer IPP:s ekonomiska och tekniska policyresonemang överens med grundläggande kunskaper om produktionsprocessernas fysiska och ekologiska di-mensioner?

• Hur sker systemavgränsningen i förhållande dels till övriga biosfären, dels till övriga delar av världssamhället?

• Hur kan IPP värderas utifrån de senaste decenniernas internationella teori- och metodutveckling inom ekologisk ekonomi?

• Hur har vetenskapsteoretiska och vetenskapssociologiska faktorer och begränsningar bidragit till IPP:s specifika formuleringar och grundantaganden?

• Hur beaktar IPP de sociologiska, kulturella och psykologiska drivkrafterna bakom olika konsumtionsmönster?

Med tanke på att författarna har haft en begränsad tid på sig att genomföra uppgiften � närmare bestämt endast tre heltidsmånadsekvivalenter � har de lyckats inkludera en imponerande mängd aspekter ur ett humanekologiskt idéförråd som givetvis rymmer ytterligare infallsvinklar. Utan att föregripa de mångfacetterade resonemang och slutsatser som Andrén och Arderup erbjuder som svar på ovannämnda frågor överlämnar jag nu ordet till dem, men återkommer längre fram med ett kort slutord för att försöka sammanfatta vad vi menar med en humanekologisk helhetssyn på hållbar produktion och konsumtion. Alf Hornborg Professor Humanekologiska avdelningen Lunds universitet


13

DEL I IPP sedd �inifrån�: Förespråkarnas perspektiv


14


15

Källa: EU-parlamentets Sverigekontor

Kapitel 1

Integrerad produktpolicy (IPP) � en sammanfattning

Sabina Andrén och Madeleine Arderup


16

IPP � Bakgrund 1.1 Miljön på dagordningen Under efterkrigstiden har många länder upplevt en stark ekonomisk tillväxt och välståndsutveckling. Denna har dock ackompanjerats av en miljö- och naturresursexploa-tering som alltmer problematiserats. En allmänt stärkt miljöopinion och ökad miljömed-vetenhet har givit sig tillkänna. Näringslivet har påbörjat en miljöanpassning med integrering av miljöhänsyn i produktion och företagande. Miljöfrågorna har tagits upp i den politiska sfären och en miljöpolitik och offentlig miljöförvaltning har utvecklats.

Miljö- och naturresursproblematiken har alltmer ändrat karaktär, från en relativt enkel till en komplex problem- och åtgärdsbild. Utvecklingen av miljöproblematiken och dess åtgärder speglar såväl problemens reella karaktär som samhällets uppfattningar om dem. Figur 1:1 sammanfattar denna förändring.

Förändringen av miljöproblemens karaktär och åtgärder

Förr Nu

PROBLEM Lokala Närliggande Enkla Synliga - Punktproblem Akuta

Globala Fjärran Diffusa Komplexa Kroniska

ÅTGÄRDER Enkla Specifika punktinsatser Omedelbar effekt Individuell nytta Billiga

Komplexa Långsiktig effekt Kollektiv nytta Dyrbara

Figur 1:1. Efter: Nitsch 1996.

Det står klart att samhällsutvecklingen inneburit en reellt ökad resursförbrukning och miljöbelastning. Med ökad produktion, konsumtion och ökade transporter följer miljöproblem av såväl kvantitativ som kvalitativ karaktär. Som exempel kan nämnas att med nuvarande trend beräknas den totala energianvändningen i Sverige att öka med 35% och råvaruanvändningen med 20-40% till år 2030.1 Transporter av gods förväntas inom Europa öka med hela 50% de kommande tio åren. Förbrukningen av ändliga resurser ökar och takten i uttaget av förnyelsebara resurser riskerar att överskrida ekosystemens kapacitet att återskapa dem. Även kvalitativa miljöaspekter uppmärksammas alltmer. Dagens produktion och konsumtion ingår i sammansatta och komplexa system av insatsvaror, produktionsenheter, handel och slutanvändare. En stor mängd främmande och farliga kemikalier är exempelvis i omlopp och riskerar att ge negativa miljö- och

1 Naturvårdsverket 2002. Rapport 5225: 6-7.


17

hälsoeffekter. Antalet kemiska produkter på marknaden uppskattas idag till mellan 20 000 � 70 000 st och trenden är ökande.2

Nyckelorden i figur 1:1 beskriver även hur samhällets uppfattning om miljöproblemen förändrats, vilket återspeglas i hur miljöpolitik och miljöförvaltning utvecklats. Miljöpoli-tik kan ofta anta formen av ett kollektivt dilemma, där ingen enskild aktör har möjlighet till överblick eller incitament att ta ansvar för åtgärdsbehoven. Åtgärderna måste med nödvändighet vara kollektiva och samordnade för att dels ge önskad effekt, dels vara ekonomiskt och praktiskt genomförbara. Incitamenten för de enskilda aktörerna är inte självklara, eftersom åtgärderna är komplexa, ofta dyrbara och inte alltid ger mer än en osäker och långsiktig effekt.

Förändringen i miljöpolitiska synsätt och metoder sammanfattas i figur 1:2. Den traditionella miljöpolitiken kallas här processorienterad policy, eftersom den främst fokuserade på produktionsenheterna och produktionsprocesserna; på �end-of-pipe lösningar� och �middle-of-pipe tekniker� såsom utsläppsrening, slutna produktionssystem samt material- och energieffektivisering. Åtgärdsstrategin har kallats �command and control�, eftersom den med hjälp av �hårda styrmedel� såsom lagar och kontrollsystem sökte övervaka och styra aktörerna.3

Utvecklingen av miljöpolitikens synsätt och metoder

PROCESSORIENTERAD POLICY PRODUKT- OCH KONSUMENT- ORIENTERAD POLICY

Problemfokus Producentfokus Produktionsenheter Enskilda företag

Produktionssystem Livscykelperspektiv Konsumentperspektiv - Livsstil Marknadsorientering - Efterfrågan

Åtgärdsfokus Punktinsatser Precisa och kända åtgärder End-of-pipe och middle-of-pipe tekniker

Komplexa och delvis osäkra åtgärder Åtgärder som omfattar många aktörer Front-of-pipe lösningar Miljöanpassad produktutveckling

Policy Myndighetsstyrda åtgärder Command - and - control Hårda styrmedel Avvägning mellan miljö och ekonomi

Marknadsbaserade åtgärder Frivilliga åtaganden Mjuka styrmedel Synergi mellan miljö och ekonomi Partnerskap och samverkan Delat ansvar Medborgerligt deltagande Konsumentdriven miljöanpassning

Figur 1:2. Efter: Berkhout och Smith 1999, Charter 2001.

Vad som skett de senaste åren är en mera integrerad och systemorienterad policyutveck-ling. Denna produkt- och konsumentorienterade policy yttrar sig i ökat fokus på �front-of-pipe lösningar� och miljöanpassning hos alla aktörer i alla led av produktions- och konsumtionskedjan. Policyn har vuxit fram dels hos de offentliga aktörerna, politiska organ och myndigheter, dels genom initiativ från andra samhällsaktörer såsom näringsli-vet och intresseorganisationer. Åtgärdsstrategin för den produkt- och konsumentoriente-rade policyn karaktäriseras av �mjuka styrmedel� såsom frivilliga åtaganden, partnerskap 2 Naturvårdsverket 2002. Rapport 5225: 6; Azar et al. 2002:46. 3 Berkhout och Smith 1999:177, Charter 2001: 673.


18

och gemensamt ansvar. Även informations- och utbildningsinsatser liksom ekonomiska styrmedel betonas.

Riktningen mot en mera produkt- och konsumentorienterad policy har brett stöd hos såväl näringslivet som politiska organ och andra samhällsaktörer. Exempelvis uppger den internationella och näringslivsanknutna WBCSD, World Business Council for Sustainab-le Development, att det mest effektiva sättet att åstadkomma miljöförbättringar är genom gemensamma ansträngningar och aktörssamverkan.4 Policyorienteringen är tydlig i svensk och europeisk miljöpolitik, exempelvis i den svenska regeringens skrivelse �En miljöorienterad produktpolitik� och i EU-kommissionens �Grönbok om integrerad produktpolicy�.5

Sammantaget kan denna utveckling karaktäriseras med begreppet ekologisk modernise-ring. Termen används dels som en sammanfattande beskrivning av västerländsk miljöpolitik och miljöförvaltning sedan 1980-talet, dels är den en beteckning för en samhällsvetenskaplig teoribildning kring dessa processer. Teoribildningen analyserar kritiskt hur miljöfrågorna alltmer integrerats i samhällets allmänna och etablerade diskurser, institutioner och strukturer. Nyckelord för denna utveckling är normalisering, indefiniering, institutionalisering och professionalisering. Miljöfrågorna är inte längre marginaliserade, separata och stridbara frågor, företrädda av �gröna�, radikala och smala medborgarskikt, utan allmänt accepterade, erkända och integrerade problemområden; en �vanlig� politisk fråga. (Se vidare avsnitt 3.2).6

1.2 Miljöfrågor i ett internationellt perspektiv Sedan 1970-talet har miljö- och naturresursfrågor intagit en större plats på den internatio-nella politiska arenan. I samband med att enskilda nationer utvecklat en nationell miljöpolitik har behovet av ett internationellt samarbete för att råda bot på problemens gränsöverskridande karaktär uppmärksammats. Under efterkrigstiden har även en allmänt förstärkt utveckling av internationella fora skett, vilka bland annat bevakar och driver på samarbetet kring miljö- och resursproblematiken i ett globalt perspektiv. Det främsta exemplet på området är FN, men även andra internationella organisationer och samarbets-forum såsom OECD, Europarådet, GATT och Nato har tagit upp miljöfrågor.7 Exempel-vis har OECD, med sin Environmental Committee grundad 1970, visat sig på arenan för den internationella miljöpolitiken. Under senare år har OECD bl.a. lagt fram en �Hållbarhetsstrategi� (2001) och ett underlag för en integrerad produktpolitik: �Prelimi-nary Results of Product Policy Survey�, 1995.8

4 Naturvårdsverket 2002. Rapport 5225:115. 5 Regeringens skr 1999/2000:114; EUC 2001. 6 Om ekologisk modernisering se bl.a. Duit 2002; Hajer 1995. 7 Bennulf och Johnsson 1993:56. 8 Rubik och Scholl 1999:187.


19

Tidig internationell miljöpolitik

Ett tidigt exempel på ett initiativ till internationella miljöpolitiska diskussioner är Romklubben och dess rapport �Limits to Growth� från 1970-talet.9 Romklubben var en sammanslutning som initierades och finansierades av främst storindustrins representanter, men dess sammansättning och policyarbete var ett resultat av samverkan mellan näringslivet, vetenskapssektorn och internationella politiska organ. �Limits to growth� skrevs av experter inom Massachusetts Institute of Technology (MIT) och publicerades 1972. Den kan ses som ett tidigt inlägg i debatten om vikten av att beakta begränsningar i resurstillgångar, miljöns bärkraft och därmed möjligheten för befolkning och konsumtion att tillväxa. Men den är även modern i sitt anslag av ett globalt managementperspektiv och genom sin betoning på (natur)vetenskapliga metoder för att modellera problematiken. Exempelvis försökte experterna utveckla en �World Model�, en dynamisk datormodell över miljö- och resursproblemen i global skala. Lösningarna som förespråkades var av karaktären teknokratisk, storskalig och expertinfluerad global politik. Bland de konkreta åtgärdsförslagen fanns befolkningsprogram, liberaliserad och ökad världshandel samt teknisk utveckling och social ingenjörskonst.

FN som drivkraft för internationell miljöpolitik

FN spelar en viktig roll som ett samarbets- och förhandlingsforum för internationella miljöfrågor. Sedan 1970-talet har miljö och utveckling fått en allt starkare ställning inom FN, exemplifierat med följande händelser och årtal: • Miljökonferensen i Stockholm, 1972. • Brundtlandrapporten �Our Common Future�, 1987. • Riokonferensen UNCED, 1992. • Johannesburgkonferensen WSSD, 2002.

FN:s miljöarbete sker inom ramen för ett femtiotal organ och program, mer eller mindre associerade till FN:s generalförsamling och det Ekonomiska och sociala rådet (ECO-SOC). 10 Exempel är FN:s miljöprogram, United Nations Environmental Program (UNEP), grundad vid Stockholmskonferensen år 1972. UNEP arbetar bland annat med att följa upp internationella miljökonventioner och att övervaka det globala och regionala miljötillståndet. Sedan Riokonferensen 1992 är FN:s kommission för hållbar utveckling, United Nations Commission on Sustainable Development, UNCSD, ett viktigt organ för uppföljning, övervakning och initiativtagande inom global miljöpolitik

Den första större internationella miljökonferensen i FN:s regi, Stockholm 1972, har gått till historien som en viktig startpunkt för en mera samordnad internationell miljöpolitik. Men det var också här som viktiga skiljelinjer och konflikter blev tydliga. Bland annat misstänkte representanter från tredje världen att detta nya fokus på miljöfrågor var ett sätt för den rika världen att undvika ansvaret för rättvis utveckling och fördelningsfrågor.11

9 Avsnittet om Romklubben hämtat ur Hajer 1995: 80 ff. 10 Avsnittet om FN från Utrikespolitiska Institutet 1999; Lafferty och Meadowcroft 2000:14. 11 Hajer 1995:79 not 24.


20

Brundtlandrapporten �Vår gemensamma framtid�

Först på 1980-talet kan man tala om den internationella miljöpolitikens definitiva genombrott. Många betraktar den år 1987 publicerade Brundtlandrapporten �Vår gemensamma framtid� som �den moderna miljöpolitikens födelse�.12 Brundtlandrappor-ten tillkom på initiativ av FN:s generalförsamling, som 1983 tillsatte World Commission on Environment and Development (WCED). Kommissionen bestod av representanter från samhällets olika sektorer och från länder i alla delar av världen och ordförande var norska statsministern Gro Harlem Brundtland.

Huvudsyftet med Brundtlandkommissionens uppdrag var att dra fram riktlinjerna för en global agenda inom miljö och utveckling. Följande övergripande mål formulerades:13 • Miljö och utveckling. Att studera globala miljö- och utvecklingsproblem och att

formulera realistiska åtgärdsförslag. • Internationellt samarbete. Att föreslå nya former för internationell samverkan i syfte

att genomföra åtgärderna. • Medvetandehöjning. Att bidra till en ökad miljömedvetenhet och handlingsberedskap

hos individer, organisationer, näringsliv och politiska organ.

Det är genom Brundtlandrapporten som begreppet �hållbar utveckling� (sustainable development) får sitt allmänna genomslag. Den vid det här laget berömda definitionen av hållbar utveckling lyder: �development that meets the needs of the present without compromising the ability of future generations to meet their own needs.� Därefter anges två nyckelbegrepp, att hållbar utveckling: �contains within it two key concepts: the concept of `needs´, in particular the essential needs of the world´s poor, to which overriding priority should be given; and the idea of limitations imposed by the state of technology and social organization on the environment´s ability to meet present and future needs.� 14

Ett centralt tema i Brundtlandrapporten är kopplingen mellan miljö, fattigdom och utveckling. Miljöproblematiken ses som både en orsak till, och en effekt av, den ojämna utvecklingsnivån i världen. Det tveeggade problemkomplexet beskrivs sålunda: �Todays´s environmental challenges arise both from the lack of development and from the unintended consequences of some forms of economic growth�.15

Ett viktigt kännetecken för rapporten, som fått avgörande betydelse för kommande dagordningar, är den i grunden optimistiska hållningen. Speciellt gäller detta hur man ser på kopplingen mellan ekonomi och miljö. Ekonomisk utveckling och ekologisk hållbarhet är inte bara möjlig menar man, utan ger ömsesidigt positiva effekter. Ekonomi och miljö är inte en fråga om avvägning, ett nollsummespel, utan om en �win-win-situation�, ett plussummespel. Den klassiska konflikten mellan ekonomisk tillväxt och ekologisk hållbarhet ansågs härmed kraftigt avväpnad. Uttryck som �hållbar tillväxt� och �miljödri-ven affärsutveckling� började vinna terräng.

12 Duit 2002:121. 13 De la Court 1990:10. 14 Lafferty och Meadowcroft 2000:11 hänvisande till WCED 1987 (Brundtlandrapporten). 15 De la Court 1990:23.


21

Brundtlandrapporten föreslår i huvudsak följande övergripande åtgärdsprogram för en hållbar utveckling:16 • Integration av miljö och utveckling i allt beslutsfattande på alla samhällsnivåer.

Exempelvis ska nationella och internationella organ, såsom regeringar, FN, WTO och Världsbanken integrera frågorna. Detta innebär bland annat att finansieringsbeslut ska tas med miljöhänsyn.

• Utveckling av det institutionella ramverket för hållbar utveckling. Det juridiska regelverket på nationell och internationell nivå måste utvecklas. Exempelvis föreslås ett organ för global riskhantering (Global Risk Assessment Programme) samt en universell deklaration, i analogi med deklarationen om mänskliga rättigheter, om rätten till miljöskydd och hållbar utveckling (Universal Declaration on Environmental Protection and Sustainable Development).

• Ökat finansiellt stöd till organisationer som verkar för en hållbar utveckling, bl.a. NGO:s i tredje världen17.

Sammantaget framställs färdriktningen mot en hållbar utveckling som en �kontinuerlig social process under ständig förbättring�, en �gemensam utmaning� med gemensamt men differentierat ansvar för länder på olika utvecklingsnivåer, där speciell prioritet ska ges för de mest utsatta. Och alltsammans under ledstjärnan att integrerad hänsyn ska tas till miljöns bärkraft samt till nuvarande och kommande generationer.18

Även om Brundtlandrapporten mött mycket kritik, så står det klart att den var en kraftfull injektion i miljödiskursens och miljöpolitikens fortsatta utveckling. En avgörande egenskap var att rapporten lyckades attrahera så många samhällssektorer, beslutsnivåer och medborgargrupper. Som William Lafferty och James Meadowcroft sammanfattar det:19

It appealed to established notions of progress, equity, prudence and stewardship, but combined and extended these in novel ways. The basic idea that human socie-ties should continue their quest for a better life, but do so in a manner that gave precedence to the needs of the poor while protecting the basic sustenance capabili-ties of natural systems on which the livelihoods of future generations depended, was intutitively appealing. [...] In short, sustainable development was about dy-namic balance; about providing a framework within which to reconcile different sorts of interest and consideration: economy and environment, conservation and progress, efficiency and equity, the pre-occupations of North and South.

16 De la Court 1990:108-118. 17 NGO = Non Governmental Organization. Exempel miljö-, solidaritets- och fredsrörelser. 18 Lafferty och Meadowcroft 2000:11. 19 Lafferty och Meadowcroft 2000:12.


22

Riokonferensen och Johannesburg

Nästa milstolpe är FN:s konferens om miljö och utveckling, UNCED, i Rio de Janeiro 1992. Bakgrunden fanns redan i Brundtlandarbetet, som bland sina åtgärdsförslag hade upprättandet av ett �Globalt handlingsprogram för hållbar utveckling�, i vilket bland annat ingick anordnandet av en större internationell konferens. Beslutet att anordna UNCED togs formellt av FN:s generalförsamling 1989. Konferensens syfte angavs vara:

[T]o `elaborate strategies to halt and reverse the effects of environmental degrada-tion in the context of increased national and international efforts to promote sus-tainable and environmentally sound development in all countries´.20

Riokonferensen kom att gå till historien som en mycket stor och välbevakad miljö- och utvecklingskonferens. Representerade fanns 181 stater, ofta med stats- och regeringsche-fer, men på plats fanns också en mängd representanter för näringsliv, media, intresseor-ganisationer, forskarvärlden etc. Resultatet av konferensen blev de �fem Riodokumenten�, varav två legalt bindande konventioner och tre icke-bindande, s.k. �frivilliga överens-kommelser�:

• Konventionen om biologisk mångfald • Konventionen om globala klimatförändringar • Riodeklarationen om miljö och utveckling: 27 övergripande principer och riktlinjer • Skogsprinciperna : övergripande principer och riktlinjer för hållbart skogsbruk • Agenda 21: Handlingsprogram för hållbar utveckling under det 21:a århundradet

Innehållet i Riodokumenten kan i stort sett ses som en fortsättning i Brundtlandrapportens anda. Begreppet �hållbar utveckling� är exempelvis central i alla dokumenten men definieras ingenstans utan faller tillbaka på WCED-arbetet. Enligt Lafferty och Mea-dowcroft kan man se Riokonferensen som ett befästande och viss konkretisering av Brundtlandrapportens analys och åtgärdsförslag. Riodokumenten går ibland ett steg längre i detaljnivå och konkretisering av åtgärdsbehov. Dessutom betonas ytterligare vikten av deltagande från alla samhällsgrupper, bland annat kommuner, ungdomar och NGO:s inom miljö och lokal utveckling, fred och solidaritet, jämställdhet, kultur osv.

I och med Riokonferensen hade miljö- och utvecklingsfrågor definitivt intagit en central plats på den internationella politiska arenan. Under 90-talet bevakades och utvecklades arbetet genom FN:s kommission för hållbar utveckling, UNCSD. Fem år efter Rio, 1997, anordnades ett uppföljningsmöte i form av ett extra möte med generalförsamlingen, UNGASS �Rio + 5�. Trots att församlingen slog fast att den fortsatta trenden visar ett allvarligt och försämrat miljötillstånd, kunde inga nya löften eller tidsplaner för gamla åtaganden antas. Istället enades man om ett sex-punkts �Statement of commitment� till stöd för Riodokumenten, samt granskades det omfattande implementerings- och utvärderingsarbetet efter UNCED. Riktlinjer och prioriteringar för FN:s fortsatta arbete lades upp, där anordnandet av en internationell miljökonferens tio år efter Rio ingick. 21

20 Avsnittet från Lafferty och Meadowcroft 2000:12ff om ej annat anges. Citatet hänvisar till UNGA (General

Assembly) 1989. 21 Romare 2001.


23

Det senaste i raden av internationella toppmöten om miljö och utveckling är sålunda Johannesburgskonferensen (WSSD) år 2002. Även denna kan ses som en uppföljning och fortsättning på Brundtlandrapportens och Riokonferensens arbete. Tonvikt läggs på att följa upp och stödja genomförandet av Riodokumenten och övriga större internationella överenskommelser de senaste tio åren, bl.a FN:s �Millenniedeklaration� om globala utvecklingsmål.

Genomförandeplanen från Johannesburg lägger fortsatt tonvikt på integrationen mellan ekonomisk, social och ekologiskt hållbar utveckling. En kombination av �god samhälls-styrning� i de enskilda länderna och på internationell nivå, demokratiska och öppna institutioner, fred, säkerhet och stabilitet, ökad rättsäkerhet och jämställdhet samt �ett dynamiskt och gynnsamt internationellt ekonomiskt klimat� är faktorer som ska bidra till att �upprätthålla eller öka takten i de globala framstegen mot hållbar utveckling�.22

Principen om gemensamt men differentierat ansvar betonas, där grunden är att varje nation bär det primära ansvaret för sin egen utveckling, men där de utvecklade länderna bör gå i täten på ett sätt som gynnar alla länder. Den pågående globaliseringen innebär såväl �möjligheter som utmaningar� och på det internationella planet behövs fortsatt utveckling och förstärkning av det institutionella ramverket. Särskild uppmärksamhet ägnas hållbara produktions- och konsumtionsmönster, där en tioårig programram till stöd för genomförande på nationell och regional nivå antogs. 23

1.3 Framväxten av EU:s miljöpolitik

Under de senaste decennierna har europeiska länder utvecklat ett miljöpolitiskt samarbete inom ramen för Europeiska Unionen, EU24. Detta avsnitt syftar till att kortfattat redogöra för den generella kontext i vilken EU:s miljöpolitik vuxit fram.

Sedan tillkomsten av EU i form av Kol- och stålgemenskapen 1951 och Romfördraget 1957 har samarbetet främst präglats av målet att säkerhetsställa fred och stabilitet och en stark ekonomisk utveckling. Den inre marknaden med kraven på fri rörlighet för varor, tjänster, kapital och arbetskraft har, tillsammans med en gemensam jordbrukspolitik och handelspolitik, varit dominerande arbetsområden.25 Först i början av 1970-talet kom miljöfrågorna upp på dagordningen, vilket ska ses i ljuset av FN:s miljökonferens i Stockholm och en växande allmän miljöopinion.26 De första formella stegen mot en miljöpolitik inom EU tas 1972 på ministermötet i Paris och genom upprättandet av det första miljöpolitiska handlingsprogrammet (EAP) 1973. Följande händelser kan illustrera EU:s framväxande miljöpolitik: 22 WSSD 2002: art I, punkt 4. 23 WSSD 2002: art III, V, X. 24 Här används beteckningen EU genomgående, trots att det europeiska samarbetet antagit olika beteckningar

under åren; EEC, EG, EU. 25 Europaparlamentets Sverigekontor 2002. 26 Weale et al. 2000:441 ff.


24

Några nedslag i utvecklingen av EU:s miljöpolitik

• Ministermöte i Paris 1972. Formellt erkännande av vikten av en europeisk miljöpolitik.

• Första miljöpolitiska handlingsprogrammet (1th EAP) 1973.

• Generaldirektorat för miljöfrågor (DG XI) 1981. EU-kommissionen inrättar ett generaldirektorat för miljöfrågor, arbetsmiljö och konsumentskydd.

• Enhetsakten 1987. Arbetet med den fria inre marknaden intensifieras på 80-talet och EU-fördragen revideras. Miljöfrågornas rättsliga ställning stärks genom att de skrivs in i fördragen (artikel 130 r-t, 100 a). Förutom allmänna principer om EU:s miljöpoli-tik, innehåller artiklarna bestämmelser om beslutsformer. En viktig reform är att beslut med kvalificerad majoritet i vissa fall kan tillämpas.

• Maastrichtfördraget 1993. Målet att skapa en ekonomisk och politisk union intensifie-ras. I fördraget om den Europeiska unionen slås EU:s främsta samarbetsområden fast i form av tre pelare: 1. Tidigare EG-samarbete och regler för den ekonomiska och monetära unionen 2. Gemensam utrikes- och säkerhetspolitik 3. Polisiärt och juridiskt samarbete. Ett antal arbetsområden som ligger utanför pelarna, bland annat konsu-mentfrågor, hälsovård och miljöskydd, inordnas under området för mellanstatligt samarbete27. Det överstatliga samarbetet återfinns främst inom första pelaren.

• Femte miljöpolitiska handlingsprogrammet (5th EAP) 1993-2000. �Towards Sustainability: A European Programme of Policy and Action in relation to the Envi-ronment and Sustainable Development� utarbetades i anslutning till FN:s miljökonfer-ens i Rio 1992. Programmet är ambitiöst och integrerar miljöpolitiken med det över-gripande målet om hållbar utveckling. Programmets principer och riktlinjer har många likheter med Riodokumenten. Exempelvis betonas integrationen av miljöfrågor i övriga politikområden, hållbara produktions- och konsumtionsmönster, delat ansvar och samverkan samt vikten av internationellt samarbete.

• European Environment Agency (EEA)1993. Inrättandet av ett oberoende organ för information och beslutsunderlag i miljöfrågor riktade till såväl politiska organ som andra samhällssektorer och allmänhet.

• Amsterdamfördraget 1999. Miljöfrågorna lyfts fram som en väsentlig ambition för det europeiska samarbetet. Målet om en hållbar utveckling genom en hög nivå av miljö-skydd slås fast (Artikel 2). Principen om integrering av miljöfrågorna i alla EU:s politiska beslut (Artikel 6). Försiktighetsprincipen, principen om förebyggande åtgär-der samt principen att förorenaren ska betala uppkomna miljöskador (Artikel 130).

• EU-kommissionens strategi för att förbättra den inre marknadens funktion 1999. Förutom de klassiska målen om de fria rörligheterna, tillförs fyra strategiska mål som ska säkerställa att den inre marknaden är till nytta för samtliga medborgare, bl.a. genom att ge konsumenter större valfrihet samt ett starkt skydd för hälsa, säkerhet och miljö.

• EU:s strategi för hållbar utveckling 2001. Framarbetas 1997-2001. Ministerrådet enas om ett gemensamt ställningstagande för hållbar utveckling, �Common position to-wards sustainability�, 1997. I en deklaration från ministermötet på Rhodos 1998 slås

27 Mellanstatligt samarbete innebär att beslutsmakten stannar hos medlemslandet, medan överstatligt

samarbete innebär att de enskilda länderna är skyldiga att följa beslut tagna av gemensamma organ.


25

fast att hållbar utveckling måste vara ett övergripande och prioriterat mål för gemen-skapens politik.

� Cardiffprocessen 1998. Vid Europeiska rådets toppmöte fastslås betydelsen av integration av hänsyn till miljö och hållbar utveckling i alla samhällssektorer. Uppdrag ges till viktiga aktörer inom EU:s politikområden (transport, jordbruk, energi) att utarbeta program för hur integrationen ska implementeras.

� Lissabonstrategin 2000-2001. Antas vid Europeiska rådets toppmöten i Lissabon år 2000 samt under det svenska ordförandeskapet i Stockholm och Göteborg 2001. Strategin innebär en tioårig ambition och handlingsplan för att integrera ekonomiska, sociala och ekologiska dimensioner för en hållbar utveckling i Europa. Målet är att EU inom tio år ska vara världsbäst på att kombinera hållbar tillväxt och full sysselsättning med sociala välfärdssystem och miljöhänsyn. Från början var strategin endast inriktad mot integrationen av den ekonomiska och sociala dimensionen. Under svenskt infly-tande vid ordförandeskapet våren 2001 tillades dock miljödimensionen i strategin. Metoden för att genomföra Lissabonstrategin går under namnet �Öppna samord-ningsmetoden�, eftersom den inte omfattar några bindande avtal.

� EU:s strategi för hållbar utveckling antas slutligen vid toppmötet i Göteborg juni 2001. Strategin syftar till att anpassa EU:s politik till en långsiktigt ekologiskt, eko-nomiskt och socialt hållbar utveckling. Förutom de ekonomiska och sociala mål som tidigare antogs inom Lissabonstrategin, innehåller den prioriterade arbetsområden, mål och tidsplaner för miljövård, hälsa och naturresurshushållning. Strategin låg bland annat till grund för EU:s förberedelser inför Johannesburgskonferensen 2002.

• Sjätte miljöpolitiska handlingsprogrammet 2001- 2010. Den övergripande inriktning-en från det femte programmet, hållbar utveckling och sektorintegrering, fortsätter. Fyra prioriterade områden anges:

1. Klimatförändringar 2. Natur och biologisk mångfald 3. Miljö och hälsa 4. Naturresurser Viktiga tematiska arbetsområden är bland annat resurseffektivisering, kemikalie- och

avfallsfrågor. En integrerad produktpolicy anges som ett viktigt redskap för att uppnå hållbara produktions- och konsumtionsmönster. Allmänt understryks i programmet vikten av att involvera aktörer inom alla samhällssektorer bl.a. genom informations-spridning, utbildning och partssamverkan.

Fakta hämtad från: Naturvårdsverket 2002 Rapport 5225; Regeringens skr. 1999/2000:114; EUC 2003; Lafferty och Meadowcroft 2000; Rubik och Scholl 1999; Finandsdepartementet 2002; Rubik och Scholl 2002; Ministerrrådet 2001; Bennulf och Johnsson 1993.

Informationsmaterial från: Europaparlamentets Sverigekontor 2002; EU-kommissionen 2002; Europainformation Utrikesdepartementet 1993; EU-upplysningen Sveriges Riksdag 2002. En grundläggande förutsättning för den europeiska miljöpolitiken är medlemsstaternas egna ambitioner inom den nationella miljöpolitiken samt i vilken mån de är beredda till samarbete. Enligt Weale m.fl. karaktäriseras EU:s miljöpolitik i hög grad av instabilitet och diskontinuitet. Detta förhållande hänför sig delvis till medlemsnationernas balans-gång mellan behovet av att inordna sig i överstatlig politik och viljan att agera nationellt


26

självständigt. Samarbetsklimatet kan även sättas i samband med andra omvärldsfaktorer såsom den ekonomiska konjunkturen och det säkerhetspolitiska läget.28

En annan viktig gemensam karaktär för EU:s miljöpolitik är, att frågorna om den inre marknadens funktion och rörlighet ofta i praktiken har fått företräde. Weale m.fl. menar dock att det finns en �spillover-effect�, som innebär att EU:s primära samarbetsområden indirekt har skapat förutsättningar för utvidgade arbetsområden, bl.a. miljöfrågorna. Ett närliggande synsätt som beskriver EU:s integration går under namnet �the Monnet method of integration�, efter en nyckelperson i grundandet av det europeiska samarbe-tet.29 Monnetmetoden innebär en �integration i smyg�, �integration by stealth�, att från konkreta, ofta tekniska och ekonomiskt motiverade samarbetsförslag, stegvis och underifrån utvidga integrationsramen till att slutligen omfatta övergripande och konstituerande policyområden och institutionella organ.30

Sammantaget beskriver Weale m.fl. hur den europeiska miljöpolitiken kan karaktäriseras med begreppen �multilevel, complex, incomplete and evolving�. Miljöpolitiken är ett resultat av såväl vertikala som horisontella, parallella och samtidiga beslutsprocesser, exempelvis inom EU-organ, nationella regeringar, regionala och lokala beslutsnivåer. Miljöpolitiken blir därmed både komplex och inkomplett. På vissa områden finns tydliga regelverk, medan andra är diffust påbörjade eller helt lyser med sin frånvaro. Ett exempel är att EU de senaste åren framträtt som en ambitiös aktör på miljöområdet i internationel-la sammanhang, men likväl har svårigheter att genomföra en internt effektiv implemente-ringspolitik. Trots detta, menar författarna, sker en utveckling med potential att utgöra grunden för en enhetlig och övergripande, ambitiös och effektiv europeisk miljöpolitik.31

1.4 Miljöpolitiken i Sverige

I Sverige har de senaste decennierna en modern miljöpolitik och miljöförvaltning utvecklats och detta avsnitt syftar till att kortfattat redogöra för dess bakgrund och framväxt. Rötterna till den svenska miljöpolitiken kan spåras i den allmänna svenska traditionen av en stark offentlig politik och blandekonomi: �den svenska modellen�. Skyddet av miljön inkorporerades från och med 1960-talet som ett av statens politikom-råden i en allmän modernisering av landet och skapandet av en välfärdsstat.32 Exempelvis inrättas under slutet av 1960-talet ett antal viktiga institutioner och regelverk, bl.a. Naturvårdsverket (1967) och Miljöskyddslagen med tillhörande koncessionsnämnd (1969). Utvecklingen av den svenska miljöpolitiken och miljöförvaltningen kan sammanfattas med nyckelorden i figur 1:3:

28 Weale et al. 2000: 3, 437, 462 ff. 29 Jean Monnet, fransk handelsresande, aktiv under europasamarbetets uppbyggnad efter andra världskriget

och bland annat en av drivkrafterna bakom Kol- och stålunionen 1951 och Euroatom-fördraget 1957. 30 Weale et al. 2000:3, 441 ff, 462 ff, 488 ff. 31 Weale et al. 2000:437, 492 ff; Baker 2000:303 ff. 32 Eckerberg 2000: 209 ff, Duit 2002:124 ff.


27

Utvecklingen av svensk miljöpolitik

TIDIG KARAKTÄR (1960-tal till mitten av 1980-tal) Rätlinjig stabil utveckling: Rationell � Avvägningspolitik � Praktiskt lösningsorienterad Professionell � Lågt brukarinflytande � Korporativa inslag

SENARE KARAKTÄR (från mitten av 1980-tal) Ekologisk modernisering: Integration � Sektorisering � Homogenisering Decentralisering � �Diffusering� Ekonomisering � Internationalisering

Figur 1:3. Efter: Duit 2002; Eckerberg 2000.

Den tidiga svenska miljöpolitiken och miljöförvaltningen präglades av den keynesianska, blandekonomiska och allmänt starka svenska förvaltningstraditionen. Den sökte genom ett rationellt angreppssätt avväga nytta mot kostnader och därmed finna den �objektivt� bästa lösningen. Den kan även beskrivas som en blandtyp mellan en professionell och korporativ förvaltningsmodell. Dels ansågs miljöförvaltningen representera den vetenskapliga sakkunskapen, dels beredde man plats för stora intressenter, främst industrin, i beslutsprocessen. Dock kännetecknas den svenska traditionen av ett i övrigt lågt brukarinflytande, exempelvis när det gäller att engagera konsumenter och boende i miljöpolitiska åtgärder. Här spelar även den jämförelsevis låga organiseringsgraden hos svenska konsumenter en roll.33

Den ekologiska moderniseringen får alltmer genomslag i Sverige från och med mitten av 1980-talet (Jfr avsnitt 1.1 och 3.2). Ett exempel är hur det socialdemokratiska partiet tar till sig miljöfrågorna och inkorporerar dem som centrala för välfärdsstatens politik. Redan partiets �90-talsprogram� från 1989 innehöll jämförelsevis tidiga tankar om modernise-ring av miljöpolitiken. Men det var framför allt från och med mitten av 1990-talet som det svenska folket fick höra talas om �det gröna folkhemmet�, framför allt förknippat med statsminister Göran Persson och dennes miljörådgivare Stefan Edman. Intressant är hur den traditionella svenska modellen fortfarande fanns representerad i tankegångarna. Exempelvis skulle en stark miljöpolitik gå hand i hand med fler arbetstillfällen och en miljöinnovativ och konkurrenskraftig industri.34

Den svenska ekologiska moderniseringen som sker under 1990-talet har beskrivits med begreppen sektorisering, integration, homogenisering, decentralisering, diffusering, ekonomisering och internationalisering.35 Ambitionen är att vara representerad och integrerad inom alla samhällssektorer, vilket innebär att miljöhänsyn ska genomsyra alla beslutsnivåer och samhällsområden. Samtidigt som miljödebatten och miljöpolitiken beskrivs som alltmer homogen, har en allmän decentralisering av såväl miljöpolitiska beslut som förvaltning skett. Alltmer av miljöfrågorna behandlas nu på lokal och regional

33 Duit 2002:136 ff. 34 Duit 2002:124 ff. 35 Duit 2002:124 ff; Eckerberg 2000:212 ff.


28

nivå. Diffusering innebär att problemen ses som orsakade inte så mycket av specifika punktkällor utan mera som generella �livsstilsproblem�. Synen på åtgärder förändras i riktning mot ekonomiska, informativa och frivilliga �mjuka styrmedel�, där ekonomise-ring står för en betoning av marknadskrafterna och ekonomiska incitament. En stark internationalisering kännetecknar även miljöpolitiken. Följande händelser och årtal belyser och exemplifierar den moderna svenska miljöpolitikens utveckling:

Några nedslag i utvecklingen av modern svensk miljöpolitik

Miljö- och energidepartementet inrättas 1987. Miljöfrågorna som tidigare låg under jordbruksdepartementet lyfts fram. En offensiv, koordinerande och sektorsövergripande inriktning betonas.

Miljöpartiet kommer in i riksdagen 1988. Valrörelsen präglas av miljöfrågor.

Riokonferensen och Agenda 21 1992. Åtskilliga initiativ och uppföljningar på svensk nivå. Exempel: Guiden �Vår uppgift efter Rio� av Miljödepartementet 1992. Rapporten �Ett hållbart Sverige� publicerad av Naturvårdsverket 1993. Lokala och regionala Agenda 21-planer i stor omfattning. Nationell Agenda 21-kommitté 1995. Fond för lokala Agenda 21 projekt. Proposition om genomförandet av hållbar utveckling utifrån Riodokumenten 1993/94.

Kretsloppspropositionen 1992/93. Riktlinjer för ett kretsloppssamhälle och hållbar utveckling. Genom myndigheters samhällsplanering samt åtgärder från producenter och konsumenter såsom återvinning och återanvändning ska kretsloppen slutas. Producentansvar introduceras.

Sverige går med i EU 1995. I debatten förekommer bland annat argumentet att miljöpolitiken kan vinna på att samordnas på europeisk nivå.

Kommissionen för hållbar utveckling lägger fram en handlingsplan för Sverige 1997. Uppdraget härrörde från den socialdemokratiska regeringsdeklarationen 1996.

Lokalt investeringsprogram (LIP) 1997. Drygt 6 mldr kr avsätts för ekologiskt hållbara investeringsprogram 1998-2003. Sysselsättningsaspekten, �gröna jobb�, betonas.

Miljöbalken 1999. En �paraplylag� som syftar till breddning och samordning av tidigare miljölagar och undvikande av luckor i lagstiftningen. Allmänna hänsynsregler. Förtydli-gande och viss skärpning av ansvarsfrågor, övervakning och straff. Nya regionala miljödomstolar.

Femton nationella miljökvalitetsmål 1999. Beslut av riksdagen om samordning av ett större antal miljömål och indikatorer till femton övergripande miljökvalitetsmål. Miljömålskommittén fortsätter arbetet med en strategi för att nå flertalet av miljömålen inom en generation.

Svenska ordförandeskapet i EU våren 2001. Lissabonstrategin fastslås. Miljödimensionen ska, tillsammans med den ekonomiska och sociala, ingå i en integrerad strategi för hållbar utveckling i Europa.


29

Nationell strategi för hållbar utveckling 2002. Regeringens skrivelse 2001/02:172. Svenskt inlägg inför Johannesburgskonferensen om implementeringen av en hållbar utveckling i Sverige. Beskriver en långsiktig viljeinriktning samt anger ett antal kärnområden. Betonar den sektorsövergripande karaktären för hållbar utveckling: ekonomiska, ekologiska och sociala dimensioner.

Källor: Naturvårdsverket 2002 Rapport 5225; Regeringens skr. 1999/2000:114; Eckerberg 2000; Finansdepartementet 2002; Miljödepartementet 2002.


30

IPP � Faktainventering 1.5 Utvecklingen av IPP inom EU

Produktrelaterade miljöfrågor är inget nytt policyområde, utan har utvecklats inom nationell miljöpolitik sedan 1970-talet.36 Den integrerade produktpolicyn, IPP, uppkom-mer som begrepp och strategi i europeiska miljöpolicysammanhang under 1990-talet. Det sker genom bidrag från forskarhåll, politisk policyutveckling samt under inflytande av aktörer från näringsliv, intresseorganisationer och miljövårdssektorn.37 Vad gäller den politiska sfären sker utvecklingen dels på EU-nivå, dels utvecklas liknande begrepp och policyer inom enskilda länder som ligger långt framme inom miljöpolitiken, däribland Danmark, Nederländerna och Sverige. Ett antal konsult- och forskarbidrag har även inflytande på begreppets utveckling och innehåll. Dessa studier inriktar sig dels mot en generell och begreppslig policyutveckling, dels mot specifika och avgränsade delområden inom IPP, t.ex. effektiviteten av olika styrmedel, vissa produktgrupper etc.38

Karaktäristiskt för IPP-utvecklingen är även en samrådsprocess mellan berörda aktörer, �stakeholder participation�, såsom nätverk och konferenser eller de svenska �IPP-dialogerna�. Exempelvis följs kommissionens grönbok om IPP för närvarande upp av ett omfattande samråd i form av möten och möjlighet att lämna in synpunkter.39 I tabellen nedan sammanfattas några nedslag i IPP-begreppets utveckling och etablering:

Kortfattad redogörelse för utvecklingen av IPP som begrepp och strategi

• EU:s femte miljöhandlingsprogram (5th EAP) från 1992 inbegriper implicit delar av IPP-strategin. Begreppet produktpolicy introduceras dock först i en uppföljningsrap-port till femte EAP från EU-kommissionen 1995.

• Inledande utredningar. Ett tidigt initiativ till utredning av europeisk produktpolitik sker inom ramen för miljö- och klimatprogrammet vid kommissionens generaldirekto-rat för miljöfrågor i mitten på 90-talet. Detta var en inledande inventering av produkt-orienterade policyer inom EU:s medlemsländer samt på en övergripande EU-nivå. Ett antal delstudier gjordes även gällande miljömärkning, offentlig upphandling, batterier och färger.40 Under 1997 initeras ännu en övergripande studie kring IPP av EU-kommissionens generaldirektorat för miljöfrågor.

36 Rubik och Scholl 2002:509. 37 Rubik och Scholl 1999:186. 38 Rubik och Scholl 2002:507. 39 Se t.ex. EUC:s och NV:s hemsidor om IPP: www.europa.eu.int/comm/environment/ipp/home.htm,

www.naturvardsverket.se/dokument/hallbar/ipp/ipp.htm. 40 Resultatet av studien finns publicerat i Oosterhuis, F. Rubik, F. Scholl, G. 1996. Product Policy in Europe.

New Environmental Perspectives. Dordrecht: Kluwer.


31

Uppdraget ges till konsultfirman Ernst & Young i samarbete med enheten SPRU (Science and Technology Policy Research) vid universitetet i Sussex, Brighton. Rapporten �Integrated Product Policy� publicerades 1998.41 Utredningen fokuse-rar bl.a. fem grundläggande strategiska initiativ: innovation, information, mark-nader, ansvar och avfall. Utredningen tar även upp EU:s roll för IPP och föreslår att inriktningen bör vara att skapa en gemensam IPP-strategi, förankra och im-plementera denna på EU-nivå, samt att stödja spridningen av bästa praxis.

• Fortsatt och fördjupad utredning. Uppdraget ovan resulterar i en uppföljningsrapport från år 2000 med rubriken �Developing the Foundation for Integrated Product Policy in the EU�. Denna följer upp nationella och internationella IPP-strategier och konsta-terar en splittrad bild av varierande nationella ambitioner och i många fall bristande eller icke-existerande sådana. Det påpekas att IPP-begreppet lider brist på gemen-samma definitioner och samordnade implementeringsstrategier. Vikten av att EU tar ledningen och sätter ramar liksom stödjer utvecklingen betonas.

• Parallellt med en generell policyutveckling sker specifika utredningar och projekt kring delområden av IPP såsom utveckling av verktyg och styrmedel. Exempel är miljömärkning, ekonomiska styrmedel, miljöanpassad offentlig upphandling, livscy-kelanalyser och producentansvar.

• Informellt miljöministermöte i Weimar 1999. Under det tyska ordförandeskapet våren 1999 förs IPP upp på gemenskapens politiska dagordning. Bakgrundsdokumentet till ministermötet blir ett av underlagen för fortsatt IPP-utveckling inom EU.

• EU-kommissionens Grönbok om Integrerad Produktpolicy februari 200142. Kommis-sionens första större inventering och diskussionsdokument kring IPP. Grönboken beskriver bakgrund och sammanhang, föreslår principer och riktlinjer samt strategier för genomförandet av en europeisk IPP. Bland annat betonas öppenhet och samråd som fortsatt viktiga principer för genomförandet.

• Ministerrådets slutsatser om kommissionens IPP-arbete juni 2001. Grönboken välkomnas i huvudsak. Uppmaning om fortsatt utveckling av IPP, bland annat genom att tydliggöra en gemensam vision med särskilda och prioriterade åtgärdsområden, samt beskrivning av vilka mervärden som förväntas. Anger kommissionen som en viktig instans för att utveckla, genomföra och övervaka IPP på europeisk nivå.

• EU-parlamentets synpunkter på kommissionens IPP-arbete januari 2002. En resolution som är försiktigt positiv men relativt kritisk. Bland annat efterlyses en mer sammanhållen och precis IPP-strategi och en bättre konkretisering av policyn mot specifika sektorer, branscher och produkter. Vidare efterlyses bättre koppling till konkreta miljömål, klargörande och utveckling av IPP:s verktyg och metoder för bl.a. mätning och uppföljning samt tydligare tidsplaner.

41 Rapporterna från Ernst & Young / SPRU 1998 resp 2000 finns sammanfattade på EU-kommissionens

hemsida: www.europa.eu.int/comm/environment/ipp/home.htm. 42 En �grönbok� är en beteckning för hur EU-kommissionen kan formulera och diskutera ett relevant men

kontroversiellt problemområde. En eventuell senare �vitbok� innebär att analysen och lösningarna konkretiseras, såsom förslag till nya regler eller åtgärdsprogram.


32

• Sjätte miljöhandlingsprogrammet (6th EAP) 2001-2010. IPP finns upptagen som ett av redskapen för hållbara produktions- och konsumtionsmönster, vilket är en av förut-sättningarna för att nå målsättningarna i programmets prioriterade arbetsområden klimat, naturskydd och biologisk mångfald, hälsa och livskvalitet samt naturresurs-hushållning och avfall.

• Uppföljning till Grönboken � Meddelande från kommissionen. Under sommaren 2003 släpptes ett nytt meddelande från kommissionen om utvecklingen av IPP. Denna bygger på grönboken, men är reviderad efter bl.a. inkomna synpunkter under samrå-det. I dokumentet betonas fortsatt IPP:s grundläggande principer såsom livscykelper-spektivet, partssamverkan och den stegvisa förbättringsprocessen. Kommissionen anger att dess fortsatta strategi för att implementera IPP ska koncentrera sig på att dels utveckla och stärka ett generellt ramverk, dels identifiera och prioritera ett antal specifika miljöproblem och produktområden, bl.a. genom att initiera konkreta pilot-projekt. Betydelsen av EU-baserade politiska prioriteringar och beslut för att förverk-liga en kraftfull integrerad produktpolitik framhålles, liksom betydelsen av att driva frågorna på global nivå.

Fakta hämtad från: Naturvårdsverket 2002 Rapport 5225; Regeringens skr. 1999/2000:114; EUC 2003;

Lafferty och Meadowcroft 2000; Rubik och Scholl 1999; Finandsdepartementet 2002; Rubik och Scholl 2002; Ministerrrådet 2001; Bennulf och Johnsson 1993.

Informationsmaterial från: Europaparlamentets Sverigekontor 2002; EU-kommissionen 2002; Europainformation Utrikesdepartementet 1993; EU-upplysningen Sveriges Riksdag 2002.

1.6 IPP i ett svenskt och nordiskt perspektiv

Begreppet integrerad produktpolicy (IPP), i Sverige även kallat �miljöorienterad produktpolitik�, lanserades bland annat genom regeringens skrivelse 1999/2000:114. Naturvårdsverket fick därefter i uppdrag att under 2001 ta fram underlag för utvecklingen av en integrerad produktpolitik. Underlaget skulle fokusera på styrmedel och verktyg, hur de kan samverka och effektiviseras, lokalisera eventuella motverkande tendenser hos styrmedlen samt identifiera kunskapsbehoven på området. Utredningen finns publicerad i Naturvårdsverkets rapport �På väg mot miljöanpassade produkter�.43

Utvecklingen av en integrerad produktpolitik på svensk nivå kan ses som en samverkan-de process mellan å ena sidan en nationell miljöpolitik, å andra sidan influenser från ett internationellt miljöpolitiskt sammanhang framför allt på EU-nivå. Det står klart att Sverige måste betecknas som en pådrivande och aktiv part i den internationella processen. Exempelvis tog Sverige, i samband med EU-ordförandeskapet våren 2001, initiativ till ett informellt IPP-nätverk på europeisk nivå samt drev igenom kompletteringen av miljödimensionen i Lissabonstrategin (Jfr avsnitt 1.3). Även på nationell nivå har IPP-nätverk inrättats samt ett flertal s.k. IPP-dialoger anordnats.44

43 Naturvårdsverket 2002 Rapport 5225. 44 För det svenska IPP-arbetet se t.ex NV:s hemsida: www.naturvardsverket.se.


33

Utvecklingen av IPP har i Sverige pågått ett antal år, men kan fortfarande inte sägas vara en tydlig och implementerad policy. Detta förhållande sammanhänger delvis med den långsamma politiska processen inom EU. I avvaktan på initiativ från EU-kommissionen sker i Sverige ett antal aktiviteter, varav kan nämnas:45

• Forskningsprogram för utveckling av IPP. Kunskapsutveckling bland annat kring livscykelperspektivet inom IPP.

• �Hållbar konsumtion�. Utredning på regeringens uppdrag. • �Miljödriven näringslivsutveckling.� Utvecklingsarbete inom NUTEK. • Ekonomiska styrmedel. Utredning om skatt på råvaror. • Utvecklingsarbete om miljöanpassad offentlig upphandling och miljöledningssystem. • Frivilliga samarbetsformer och nätverk såsom �IPP-dialoger� och �IPP-plattformar�.

I sammanhanget bör också nämnas det miljöpolitiska samarbete som sker på nordisk nivå, främst inom Nordiska Rådet och Nordiska Ministerrådet. Redan 1998 undertecknade de nordiska statsministrarna en �Deklaration om ett hållbart Norden�, vilken sedan följts av en �Strategi för ett hållbart Norden� från 2001.46 En produktorienterad miljöstrategi är ett av samarbetsområdena, vilket bl.a. skett inom ramen för den tvärsektoriella POMS-gruppen (Product Oriented Environmental Strategy)47. Denna grupp representerar tre sektorer - näringslivet, konsument- och miljösektorn - samt fem länder (Sverige, Norge, Finland, Danmark, Island). Sedan 1998 arbetar gruppen med att stödja och koordinera utvecklingen av en integrerad produktpolitik i Norden.48 Flera möten, bland annat 1998 och 2000, har anordnats för att utveckla och stärka en gemensam nordisk IPP-strategi.

Förutsättningarna för det nordiska IPP-samarbetet anses som goda, eftersom länderna har en likartad miljöpolitisk tradition och ett flertal av de i IPP ingående verktygen redan är i användning. Dessutom präglas de nordiska länderna av en allmänpolitisk tradition av samarbete och aktörssamverkan. Exempel på områden där IPP-samarbete diskuteras är:49 • Standardisering och samordning av verktygen inom IPP såsom livscykelanalyser,

miljömärkningssystem, miljöinformation. • Utveckling av produktpaneler efter bl.a. danska erfarenheter. • Miljöanpassad offentlig upphandling. • Fortsatt samråd och erfarenhetsutbyte i form av sektorsövergripande nätverk och

arbetsgrupper med nyckelaktörer.

Även om behovet av samordning med EU:s utveckling av en integrerad produktpolitik betonas, anförs att Norden skulle kunna utgöra en förebild. Genom att ta ledningen internationellt kan Norden statuera exempel samt även ligga i frontlinjen med miljöanpas-sade, innovativa och konkurrenskraftiga ekonomier.50

45 Muntlig kommunikation Bengt Davidsson Naturvårdsverket. 46 Naturvårdsverket 2002 Rapport 5225:31; Miljödepartementet 2002:17. 47 POMS-gruppen kallas numera NMR-IPP (Nordiska Ministerrådets IPP-grupp). 48 Nordiska ministerrådet 2000:5; Lynge Sörenssen 2000:7-10. 49 Nordiska ministerrådet 2000:17 ff (del 1). 50 Lynge Sörenssen 2000:9-10.


34

1.7 Motiven till införande av IPP Behovet av en integrerad produktpolitik blir alltmer tydlig på såväl nationell som internationell nivå. Motiven som framförs är av både ekologisk, ekonomisk och politisk karaktär och gör gällande, att en integrerad produktpolicy inte bara bör ses som nödvändig, utan även som önskvärd. Följande motiv och argument märks:

• Ekologiska argument Miljöproblemen sammanhänger alltmer med globala och komplexa produktionssystem och konsumtionsmönster, vilket kräver nya åtgärdsstrategier. Även frågor om produkters farlighet, såsom toxicitet och hälsorisker, blir alltmer aktuella. Inom den övergripande målsättningen om en hållbar utveckling utgör IPP som vi sett en av de viktiga strategier-na. Den integrerade produktpolicyn är ur ett miljöperspektiv lämplig genom att vara:51 - Systemorienterad. Anlägger en helhetssyn genom livscykelperspektivet. - Förebyggande. �Pro-aktiv� snarare än �re-aktiv� policy. - Långsiktig och flexibel strategi. Stegvis och kontinuerlig förbättring. - Delat ansvar och brett deltagande. Bred aktörsamverkan och ömsesidigt lärande. - Marknadsorienterad. Involverar producenter och konsumenter inom ramen för marknadsekonomins etablerade spelregler. Näringslivstillvänd.

• Ekonomiska och politiska argument Dagens produktionssystem och konsumtionsmönster har global omfattning. Nationella policyer är i det sammanhanget ineffektiva, otillräckliga och kan utgöra handelshinder. Det finns därför ett starkt behov av samordning och harmonisering på internationell nivå. Harmonisering framförs ofta som närmast en nödvändighet, och detta på grund av den pågående harmoniseringen av EU:s inre marknad samt de internationella förhandlingarna inom WTO och med dem ingångna handelsavtal.52 Men det argumenteras även att införandet av IPP innebär stora möjligheter till �value-added benefits� och �win-win solutions�. En harmonisering bidrar till utvecklingen av en väl fungerande inre marknad, minskade handelshinder samt på sikt ett innovativt och miljöanpassat näringsliv som ger konkurrensmässiga fördelar för Europa. Diverse positiva externa effekter av huvudsakli-gen ekonomisk karaktär är sannolika, exempelvis samordningsvinster och synergieffekter av förenklade och effektiviserade system. Det påpekas även att processen visserligen nu inriktar sig på integrationen mellan nationella system och EU-nivå, men att ambitionen i förlängningen bör vara en globalt samordnad policy.53 Ytterligare ett vanligt argument till förmån för IPP är dess förmåga att interagera med existerande ekonomiska och politiska system och traditioner. Exempelvis skriver EU-kommissionen i grönboken att IPP ger aktörerna möjlighet att �utgående från sina erfarenheter främja en företagsinriktad strategi för miljövänligare marknader som samtidigt främjar nyskapande och ekonomisk tillväxt�.54 Även styrmedlen som presenteras i avsnitt 1.13 visar på intentionen att katalysera och främja en miljöanpassning inom ramen för rådande blandekonomiska system.

51 EUC 2001 (konferens); Berkhout och Smith 1999; Charter 2001:677. 52 Regeringens skr. 1999/2000:114 sid:5-6. 53 EUC 2001:4-7, Berkhout och Smith 1999:183. 54 EUC 2001:7.


35

1.8 Syfte och mål med IPP

På ett övergripande plan kan IPP ses som en del i begrepps- och policybildningen inom arbetet för en hållbar utveckling. En integrerad produktpolicy syftar till miljöanpassning av produktions- och konsumtionsmönster, vilket interagerar med samtliga dimensioner av hållbarhetsbegreppet. Denna egenskap hos IPP utgör, enligt den nordiska POMS-gruppen, en nödvändig förutsättning för en verklig hållbarhetsstrategi:55

IPP is a true sustainable development strategy as the lifecycle perspective consti-tutes the environmental dimension, the market orientation the economic dimension and the coordination/integration and participation of stakeholders the social di-mension, as long as the stakeholders represent all three dimensions.

Kopplingen till begreppet hållbar utveckling med dess ekologiska, ekonomiska och sociala dimensioner kan även illustreras såsom i figur 1:4. Inom ramen för den övergri-pande målsättningen om en hållbar utveckling utgör IPP en av åtgärdsstrategierna. Kompletterande åtgärdsstrategier är exempelvis globala miljökonventioner, ekonomiska styrmedel, naturskyddsprojekt och fattigdomsbekämpning.

Samband mellan hållbar utveckling och IPP

Exempel

Övergripande mål HÅLLBAR UTVECKLING Dimensioner Ekologiska

Ekonomiska

Sociala

Miljövård, landskapsplanering och resurshushållning Biologisk mångfald och naturskydd

Ekonomisk utveckling och tillväxt Konkurrenskraftigt näringsliv och frihandel

Hälsa, livskvalitet, boende och utbildning Sysselsättning och jämställdhet

Strategier Strategi A Strategi B Strategi C Strategi D Strategi E osv�.

Globala konventioner om t.ex. klimatpåverkan Ekonomiska styrmedel t.ex. miljöskatter Handelsavtal Biståndspolitik Integrerad produktpolicy - IPP

Figur 1:4. Efter: Ernst & Young 2000:7; Nordiska Ministerrådet 2000:9 (del 1)

Även det svenska naturvårdsverkets hållning är att den integrerade produktpolicyn (IPP) utgör en del i arbetet för en långsiktigt hållbar utveckling:56

Det långsiktiga övergripande målet med IPP kan snarare ses som en vision om att uppnå ett samhälle med effektiva och hållbara produktions- och konsumtions-mönster, där förändring av konsumtionen är en kärnfråga för utveckling av strate-gier för hållbar utveckling.

55 Nordiska Ministerrådet 2000:9 (del 1). 56 Naturvårdsverket 2002 Rapport 5225:34-5.


36

Mera konkretiserade och operationella definitioner av syfte och mål med IPP kan utläsas ur EU-kommissionens grönbok respektive den svenska regeringens skrivelse om en miljöorienterad produktpolitik:

Integrerad produktpolicy syftar till att minska produkters miljöinverkan genom hela livscykeln, från utvinning av råvaror till tillverkning, distribution, användning och avfallshantering. Idén bakom detta är att miljöaspekterna måste integreras i varje stadium av en produkts liv, och att detta måste ta sig uttryck i alla berörda parters beteende.57

Målet med en miljöorienterad produktpolitik är att få fram varor och tjänster som leder till minsta möjliga negativa påverkan på människors hälsa eller på miljön i varje led under produkternas livscykel. Produkter bör vara material- och energief-fektiva, samtidigt som de inte bör innehålla eller kräva användning av ämnen som kan ge negativa effekter på människors hälsa eller på miljön.58

Med tanke på den omfattande och komplexa miljöproblematiken kan målsättningen med IPP inte annat är beskrivas som ambitiös. Det handlar om en genomgripande transforma-tion av miljöpolitikens omfattning, roller och räckvidd. Några av konsulterna inom Ernst & Young och SPRU sammanfattar utmaningen såsom:59

These problems need to be considered in the development of product-oriented environmental policies. They imply a transition from intervening directly in the frequently local environmental impacts of single sites with well known techno-logical and environmental characteristics operated by single industrial firms, to influencing indirectly the imprecisely known frequently regional and global envi-ronmental impacts of globally spread productsystems involving many stake-holders distributed across many countries. The full implications of this transition are enormous.

IPP-strategin karaktäriseras dock enligt många källor samtidigt av en brist på tydliga och specifika målsättningar. Exempelvis är kopplingen till konkreta miljömål svag och konkretisering till en operationell nivå, till specifika produkter, produktgrupper och branscher, kvarstår.60

57 EUC 2001:5. 58 Regeringens skr. 1999/2000:114 sid 4. 59 Berkhout och Smith 1999:177. 60 Rubik och Scholl 2002:509,514-5; EU-parlamentet 2001.


37

1.9 Definition och avgränsning av IPP

IPP är fortfarande inget entydigt definierat begrepp, men genom bl.a. EU-kommissionens arbete fortskrider en process av formulering och etablering av en gemensam definition. I det inledande utvecklingsarbetet av IPP, bland annat konsultuppdraget från Ernst & Young och SPRU 1998, föreslogs definitionen:61

Public policy which explicitly aims to modify and improve the environmental performance of product systems.

Definitionen omfattade initialt endast produkter i form av fysiska varor samt ett fokus på främst produktionsledet i livscykeln. Inför miljöministermötet i Weimar 1999 breddades dock förslaget till definition såsom:

Integrated Product Policy is public policy which aims at or is suitable for continu-ous improvement in the environmental performance of products and services within a life cycle context.

De definitioner som vid denna tidpunkt dominerar följer i stort sett ovanstående formulering. Viktiga fokus och avgränsningar som framkommer av definitionen är:

• Public policy. IPP är en policy ämnad inte bara för politiska organ och offentlig förvaltning, utan som syftar till att engagera alla berörda aktörer och samhällssektorer. Detta kan jämföras med exempelvis begreppet LCM, Life Cycle Management, som fokuserar på näringslivets strategier för att integrera miljöhänsyn i produktionen i ett livscykelperspektiv.

• Product Policy. Med produkter avses en bred definition, där såväl alla slags fysiska varor som immateriella tjänster, varor med kort livslängd och långtidsinvesteringar, innefattas. Diskussionen kring denna avgränsningsfråga är livlig, men de flesta tyngre instanser, vari EU-kommissionen och ministerrådet ingår, lutar åt denna bredare definition.

• Integration och helhetssyn. De återkommande nyckelorden integration och helhetssyn avser flera olika aspekter av IPP:s innebörd och innehåll:

1. Livscykelperspektiv - Integrerad förändringsprocess. IPP har ambitionen att stegvis och kontinuerligt integrera och omfatta miljöaspekter genom en ökad helhetssyn och ett livscykelperspektiv på system av produktion och konsumtion.

2. Samverkan - Plattform. Integrationen avser en samordning mellan aktörer på olika beslutsnivåer och i olika samhällssektorer. Den nordiska POMS-gruppen62 definierar exempelvis IPP som ett ramverk för samarbete: �a framework for co-operation be-tween producers, consumers and authorities across industries and sectors to create cleaner products�.63

61 Charter 2001:674. Källan gäller två följande citaten. 62 POMS-gruppen: Product Oriented Environmental Strategy, numera kallad NMR-IPP. Samarbete inom

ramen för Nordiska Ministerrådet. Jfr avsnitt 1.6. 63 Lynge Sörenssen 2000:9.


38

3. Ramverk. Integration avser även intentionen att utgöra en �paraplypolicy�, ett övergripande ramverk under vilken en mångfald policyer kring produkter och miljö samlas. IPP innebär ingen radikal nyorientering av miljöpolitiken, utan i huvudsak en samordning och harmonisering av redan existerande begrepp och metoder. Syftet är att reducera den fragmenterade karaktären på nuvarande miljörelaterad produktpolitik samt att erhålla effektiviserings- och synergieffekter. Detta synsätt framförs såväl från konsulthåll som i ministerrådets slutsatser angående IPP-utvecklingen.64

1.10 Generell strategi

Den integrerade produktpolitiken är ingen smal och entydig policy, utan ett brett orienterat policytänkande kring miljöanpassning av produktion och konsumtion. Det följer naturligt att den generella strategin för genomförande därför får samma karaktär. I svenska sammanhang finns följande förslag till beskrivning av IPP-strategins grundele-ment:65

• Helhetssyn Genom information, kunskap och samordning ska förutsättningar för en helhetssyn stärkas. Åtgärder som rekommenderas är exempelvis förbättrade och standardiserade system för miljöinformation, märkning och miljöledning samt insatser inom miljöutbild-ning och forskning.

• Förutsättningar för marknadens aktörer Tydliga spelregler på marknaden och ekonomiska styrmedel som stärker utbudet och efterfrågan på miljöanpassade produkter. Exempel på åtgärder som strategin syftar till: - Internationellt harmoniserad produktlagstiftning och samordning med handelsavtal. - Miljölagstiftning som innefattar IPP:s grundtankar såsom livscykelperspektivet. - Ekonomiska styrmedel t.ex skatter och avgifter som internaliserar miljökostnader.

• Aktörssamverkan Förutsättningarna för kommunikation och samordning längs produktkedjan behöver stärkas. Utvecklingsarbetet bör präglas av frivilligt deltagande och hög grad av involve-ring av berörda aktörer. Plattformar för dialog, erfarenhetsutbyte, kunskapsöverföring och samarbete behöver utvecklas. Staten kan här spela en viktig roll genom att initiera och stödja branschanknutna och sektorsövergripande nätverk och arbetsgrupper. Konkreta förslag som lagts fram är finansiellt stöd till utvecklingsorgan för miljömärkningssystem, miljöinformation och verktyg för offentlig upphandling samt inrättandet av ett nationellt övergripande IPP-samordningsorgan. En offentlig utredning och en handlingsplan för hållbar konsumtion föreslås även.

64 Ernst & Young 2000:4 ff; Rubik och Scholl 2002:514; Ministerrådet 2001. 65 Naturvårdsverket 2002 Rapport 5225:8-15, 120.


39

Ett annat sätt att karaktärisera IPP:s generella strategi är att utgå från perspektivet marknaden och dess aktörer. Inom EU-sammanhang kallas det IPP:s �tre pelare�:66

• Marknaden. Marknadsekonomins funktion och mekanismer fokuseras, speciellt prisbildningsmekanismen. Centralt för IPP blir att verka för internalisering av miljö-kostnader i marknadens prissättning, att �priserna är korrekta� med avseende på miljöbelastning. Exempel på styrmedel är differentierade skatter, producentansvar och överlåtelsebara utsläppsrättigheter.

• Konsumtion - Efterfrågan. En stark betoning av konsumenternas betydelse för omställningen mot miljöanpassade produktions- och konsumtionsmönster. Stärkt efterfrågan av miljöanpassade produkter är en avgörande drivkraft för producenterna. Exempel på åtgärder är pedagogisk och kvalitetssäkrad miljöinformation och miljö-märkning. Även miljöanpassad offentlig upphandling betonas.

• Produktion - Utbud. En miljöanpassad produktion skapas dels genom förstärkt efterfrågan, dels genom hårda och mjuka styrmedel från myndigheters sida. Förutom en utvecklad lagstiftning, lägger IPP stor vikt vid mjuka styrmedel såsom stöd till utvecklingen av livscykelanalyser, produktpaneler och förbättrade miljöledningssy-stem. En miljöanpassad produktutveckling bör stödjas exempelvis genom �Eco-design guidelines� i EU:s standarder och rekommendationer.

Betoningen på marknadens aktörer och mekanismer är ett återkommande inslag. Exempelvis skriver Rubik m.fl. att IPP:s strategi går ut på att styra och stödja en allmän transformation av marknaden mot miljöanpassning:67

The strategy of an IPP is to stimulate an environmental market transformation; but this market transformation is not restricted to some niches but to the whole market.

Ett annat sätt att beskriva grundstrategin för IPP är att ta fasta på begreppet integration. Konsulter inom Ernst & Young anger IPP:s �guiding principles� såsom:68 - Analytisk integration - Integration vid implementering - Vertikal integration - Horisontell integration

En integrerad produktpolicy handlar om att såväl i analys som implementering integrera begrepp och metoder så att samordning och effektivitet erhålls. Exempelvis betonas behovet av att integrera IPP med övriga miljöpolicyer och strategier för hållbar utveck-ling. Vinsten av att kombinera instrument och verktyg för optimalt resultat framhålls. Ytterligare ett viktigt integrationsområde är det stora behov av harmonisering mellan en mängd system inom exempelvis miljöinformation, standarder och produktlagstiftning. En vertikal respektive horisontell integration avser enligt Ernst & Young hur IPP:s strategi syftar till kommunikation och samordning mellan vertikala strukturer såsom politiska nivåer inom EU, samt horisontella såsom branscher och samhällssektorer.

66 EUC 2001 (konferens), EUC 2001:10 ff. 67 Rubik och Scholl 2002: 514. 68 Ernst & Young 2000:5-11.


40

Att beskriva IPP:s strategi som ett sätt att underlätta och fördela ansvar förekommer även. Återkommande nyckelord är �shared responsibility� och �stakeholder participation�, vilka kan ställas i kontrast till begrepp och strategier såsom �producer responsibility� och �command-and-control�. Med ansvarsbegreppet kan avses såväl praktiskt och fysiskt som ekonomiskt ansvar samt skyldighet att inhämta och avlämna information.69

1.11 Roller och aktörer

En av de grundläggande tankarna med IPP är att alla har en roll, ett ansvar och en egenskap som aktör. Vi tillhör alla mer eller mindre kategorierna konsumenter, boende, medborgare med rösträtt, arbetstagare eller företagare, föreningsmedlemmar, kapitalinne-havare etc. IPP har ambitionen att omfatta alla dessa roller och deras relation till en miljöanpassad produktion och konsumtion. Regeringens skrivelse slår fast detta grundläggande delade ansvar:70

Ansvaret för att förbättra miljön vilar på var och en av oss. Alla delar av samhäl-let, den offentliga sektorn, näringslivet, ideella organisationer och enskilda med-borgare måste därför medverka. [�] Det är således ett gemensamt ansvar för alla och envar att söka uppnå målen för en ekologiskt hållbar utveckling, de övergri-pande miljöpolitiska målen samt de nya miljökvalitetsmålen.

I figur 1:5 och avsnittet som följer sammanfattas de roller och aktörer som IPP omfattar:71 Roller och aktörer för genomförandet av IPP

• Staten Myndigheter Offentlig sektor • Forskning Utbildning • Producenter Tillverkare � Utbud • Handeln � importörer, exportörer, distributörer, försäljare • Konsumenter � Efterfrågan • Avfallsaktörer • Finanssektorn • Media • Allmänhet � Medborgare � Organisationer

Figur 1:5. Källa: Regeringens skr.1999/2000:114 sid 33-41.

Staten, myndigheter, offentlig sektor

De politiska organen, myndigheterna och den offentliga sektorn tillmäts en stor betydelse. Politiska beslut och myndighetsutövande utgör viktiga förutsättningar för implemente-ringen av IPP. En integrerad och flexibel strategi av såväl �hårda� som �mjuka�

69 EUC 2001 (konferens); Charter 2001: 677. 70 Regeringens skr. 1999/2000:114:33. 71 Avsnittets fakta hämtade ur Regeringens skr. 1999/2000:114:33-41 om ej annat anges.


41

styrmedel ingår, varav lagstiftning, ekonomiska styrmedel, informationsinsatser, forsknings- och utbildningspolitik är viktiga exempel. Den svenska regeringen anger att:72

Samhällsorganens uppgift är att skapa ett gynnsamt ramverk för omställningen till en ekologiskt hållbar utveckling. Detta kan ske genom utformning av strategier, lagstiftning och andra styrmedel. Inom ramen för en miljöorienterad produktpoli-tik avser regeringen att fortsätta att stimulera utvecklingen av frivilliga och mark-nadsdrivna verktyg och i övrigt att skapa tydliga spelregler och goda förutsätt-ningar för aktörer att bedriva ett aktivt miljöarbete.

Den offentliga sektorn har en särskild möjlighet att bidra genom att miljöanpassa den stora offentliga upphandlingen som sker inom statliga, regionala och kommunala verksamheter. Denna utgör en stor andel av total konsumtion i många av Europas länder, för Sverige ca 15% av BNP. Staten spelar även en viktig roll som ägare och förvaltare av egendomar såsom skog, fastigheter, företag och som kapitalförvaltare.

Förutom att ett generellt miljöansvar slagits fast för myndighetsutövning inom olika samhällssektorer, har riksdagen tilldelat ett särskilt sektorsansvar för ett antal myndighe-ter och offentliga organ. Detta innebär ett förtydligat ansvar för att bevaka och utveckla miljöanpassningen i sina respektive sektorer och gäller bland andra verk för trafik, areella näringar samt forskning och utveckling. Exempel är Vägverket, Luftfartsverket, Jordbruksverket och NUTEK.73

Forskning och utbildning

Kunskap är en avgörande förutsättning för omställningen mot miljöanpassade produk-tions- och konsumtionsmönster. IPP betonar i hög grad information, utbildning och forskning som grundbultar i genomförandestrategin. Utbildning och forskning sker i en mängd sammanhang och former och i såväl offentlig som privat regi. Miljöaspekter bör integreras inom all form av utbildning, från förskola och grundskola, universitet och högskola till specialsektorer såsom upphandling, företagsledning och politiska organ. En innovationspolitik som integrerar miljöaspekter kan katalysera övergången till miljöan-passad produktutveckling.74

Producenter och tillverkare - Utbud

Producenterna har en avgörande betydelse för miljöanpassningen både i sitt eget livscykelled och för möjligheterna i konsument- och avfallsled. Det är producenterna som i huvudsak beslutar om val av produktdesign, insatsvaror, tillverkningsmetoder, material- och energiförbrukning samt om transporter och försäljningsvägar. De utgör också en viktig länk vad gäller insamling och förmedling av information och kunskap om produkten.

Samtidigt sker produktion som ett svar på marknadens efterfrågan och inom ramar för det regelverk som politiska organ och myndigheter sätter. Idag möter producenterna en konkurrensutsatt och global arena. Det finns en positiv möjlighet i att producenterna 72 Regeringens skr. 1999/2000:114 sid 34. 73 Miljödepartementet 1996:7 ff. 74 Naturvårdsverket 2002 Rapport 5225:89-97.


42

genom en miljöanpassning av produktionen skaffar sig en stark och konkurrenskraftig marknadsposition. Likväl kan det i många fall uppfattas som en grundläggande konflikt mellan krävande miljöanpassningar och att överleva och utvecklas som affärsverksamhet.

IPP:s strategi syftar till att involvera och påverka producenter med olika förutsättningar och ambitioner. Det sker genom att producenterna möter omvärldsaktörer vars krav och intressen utgör en kombination av hårda och mjuka styrmedel. Exempel är kundernas efterfrågan, myndigheters lagstiftning, produktstandarder samt frivilliga åtaganden såsom miljömärkning och miljöledningssystem.

Handeln � Importörer, exportörer, distributörer, försäljare

Aktörer inom handel och distribution har en viktig roll att spela genom att de utgör en länk mellan producenter och konsumenter. De kan aktivt påverka producenterna genom sin efterfrågan och på samma sätt konsumenter genom hur utbud och marknadsföring utformas. Framför allt betonas i IPP den informationsbärande och förmedlande funktio-nen. Försäljare och distributörer bör förmedla information i dubbla riktningar: miljöin-formation till slutanvändarna, konsumenterna, samt krav och önskemål till producenterna. Transporter är en annan viktig verksamhet inom sektorn som behöver miljöanpassas.

Konsumenter - Efterfrågan

Konsumenternas efterfrågan av miljöanpassade produkter är en avgörande länk i kedjan. Det finns redan i dag en stigande efterfrågan på miljömärkta varor, men fortfarande är volymen relativt liten, i Sverige drygt 2% av den privata konsumtionen.75 Det finns många hinder för att konsumenter ska miljöanpassa sin konsumtion, såsom pris och tillgång, brist på information och kunskap samt svagt intresse och motivation.

Inom IPP betonas starkt hur miljöanpassade konsumtionsmönster är avgörande för om omställningen lyckas. Det läggs således ett stort ansvar på konsumenterna, men samtidigt betonas att det måste utvecklas stödjande förutsättningar. I Sverige har regeringen slagit fast att dess avsikt är �att verka för att konsumenterna ges goda förutsättningar för och stimuleras att agera miljöanpassat inom ramen för en miljöorienterad produktpolitik�.76 Exempel på sådana åtgärder är utveckling av lättillgänglig miljöinformation av god kvalitet samt marknadsdrivna styrmedel som gör miljöanpassad konsumtion till ett realistiskt och ekonomiskt attraktivt val.

Avfallsaktörer

I dag återanvänds eller återvinns endast en mindre del av samhällets totala avfallsmäng-der. En annan viktig aspekt är avfallets farlighet, som utgör ett växande problem i samband med en alltmer sammansatt och global produktion. Enligt den svenska avfallspolitiken är det övergripande målet att varje avfallsslag bör behandlas utifrån dess

75 Naturvårdsverket 2002 Rapport 5225:106. Avser konsumtion av varor märkta med de största miljömärke-

na: Svanen, Bra Miljöval, KRAV, EU-blomman. Ur: �Sustainable Development Indicators for Sweden � a first set 2001�. Naturvårdsverket / SCB.

76 Regeringens skr. 1999/2000:114 sid 38.


43

inneboende egenskaper och användningsmöjligheter. Det pågår också en uppbyggnad av miljöanpassade avfallshanteringssystem. Samtidigt är avfallsledet i hög grad beroende av hur tidigare led har agerat. Den svenska strategin är en kombination av att sätta tydliga spelregler och att skapa förutsättningar och incitament för samtliga aktörer. Exempel är ett utvidgat producentansvar, avfallsskatter och informationskampanjer.

Finanssektorn

Den finansiella sektorn utgör en blandning av aktörer såsom statlig och offentlig kapitalförvaltning, storföretag och övrigt näringsliv, banker och försäkringsbolag där mycket av allmänhetens kapitalplacering sker. Många anser att det finns en potential för finanssektorn att styra finansiella strömmar i en riktning som gynnar miljö och etiska hänsyn. Placeringar med sådana hänsyn kan dels vara attraktiva ur traditionell ekonomisk synpunkt, dels kan de motiveras utifrån krav från kunder och politisk styrning. Det finns ett ökat intresse för miljö- och etiska hänsyn i finanssektorn men volymen är ännu relativt liten. Exempelvis motsvarar de s.k. miljöfonderna ca 0,4% av det totala svenska fondsparandet.

Media

Media har ett stort inflytande över förutsättningar och arenor för det offentliga samtalet och den allmänna opinionen. Mediaaktörer är såväl offentliga som privata aktörer, t.ex. TV, radio, tidningar, bokförlag osv. Det finns både möjligheter och begränsningar i hur media kan bidra till att frågor kring hållbar utveckling behandlas och ges utrymme. Exempel på balanserande faktorer är marknadens efterfrågan, ägarkrav och ekonomiska krav samt vad �mediakulturen� sätter för normer och trender, men dock även en stor del individuell och journalistisk frihet.

Allmänhet - Medborgare - Organisationer

Liksom i Agenda 21 betonar IPP-strategin betydelsen av �gräsrotsnivån�: av medborger-ligt deltagande, ideella organisationer och allmänhetens opinionsyttringar. EU-kommissionens grönbok beskriver lokala initiativ som en av �grundstenarna i gemenska-pens politik, eftersom de medför praktikinriktade insatser, utgående från initiativ från gräsrötterna�. Man framför betydelsen av att koppla samman lokala initiativ så att en effektiv kommunikation, ett erfarenhetsutbyte och spridning av goda exempel möjliggörs. Grönboken slår vidare fast att NGO:s kommer att få tillträde till de samarbetsformer och organ som IPP-processen innefattar.77

77 EUC 2001:6 ff, citat s 8.


44

1.12 Modeller för genomförande

Utifrån den allmänna beskrivningen av IPP:s syfte och generella strategi, har ett antal modeller för implementeringen framlagts. Modellerna gäller två nivåer: - Makronivå. Implementeringen på nationell och internationell policynivå. - Mikronivå. Implementeringen för enskilda aktörer såsom organisationer och företag.

Makronivå

Utvecklingen av en integrerad produktpolitik sker som en gradvis och parallell process inom och mellan olika politiska organ och myndigheter. Rubik m.fl. beskriver en utvecklingsmodell för denna process som sammanfattas i figur 1:6.78

Genomförandemodell på makronivå Utvecklingsmodell för implementeringen av IPP Fas 1. Produktpolitik utan direkt uttalad miljöpolitisk koppling. Fas 2. Produktpolitik med direkt uttalad miljöpolitisk koppling. Fas 3. Det generella ramverket för en integrerad produktpolitik utformas. Fas 4. En integrerad produktpolitik implementeras. Fas 5. ? Figur 1:6. Källa: Rubik och Scholl 2002.

Fas 1 karaktäriserar de inledande förhållanden under vilken en miljöpolitik och en produktpolitik utvecklas. Sedan åtminstone 70-talet har flertalet av Europas länder ägnat sig åt såväl miljöpolitik som produktpolitik, men detta har skett relativt separat och kopplingen har varit av tillfällig och indirekt karaktär. Produktpolitiska åtgärder har inte haft någon systematisk eller uttalad miljöpolicy utan har endast tillfälligtvis haft en implicit eller indirekt miljökoppling.

Ett andra steg i modellen karaktäriseras av att kopplingen mellan miljö- och produktpoli-tik uppmärksammas och uttalas. Fas 2 innebär att produktrelaterade politiska åtgärder sker med en explicit referens till miljöfrågor. Dessa fortfarande relativt separata åtgärder leder i sin tur till en växande medvetenhet om behovet av en samordnad syn på produkt- och miljöpolitik.

Fas 3 innebär första utvecklingsfasen för en generell och miljöorienterad produktpolicy, en integrerad produktpolitik. Här börjar processen med att formulera det övergripande ramverket för IPP: definitioner, syfte och målsättningar, roller och aktörer, strategier och metoder etc. Det viktiga med denna fas är det systematiska och integrerade synsättet som nu anläggs, samt att problematiken konceptualiseras och blir möjlig att kommunicera; den blir �officiell�. Under denna fas läggs grunderna för IPP, men det sker fortfarande på ett mycket generellt och abstrakt plan. Ofta är policydokumenten vaga och allmänna, varför den reella och konkreta implementeringen brister.

78 Rubik och Scholl 2002:509-515.


45

Fas 4 kännetecknas av att den integrerade produktpolitiken förmår omvandla ett generellt och övergripande ramverk till konkret och effektiv implementering. Områden inom IPP tolkas och anpassas här för specifika branscher, produkter, aktörer och samhällssektorer osv.

Det är egentligen först i fas 4 som man kan tala om en reellt existerande integrerad produktpolitik. Ingen av Europas länder har enligt Rubik m.fl. nått längre är till fas tre, och han anger dessa som Nederländerna, Danmark, Finland, Storbritannien och Sverige. De flesta av EU:s medlemsländer befinner sig i fas 2 eller i en övergång till fas 3, medan bland andra Portugal, Irland och Spanien, samt inte minst de nu medlemsansökande länderna, befinner sig i fas 1.

Det finns ingen anledning att tro att utvecklingen avstannar i och med fas 4, menar Rubik m.fl., men vad fas 5 kan innehålla är osäkert. De spekulerar bl.a. kring möjligheten att IPP på ett tydligare sätt kan kopplas till strategier för en hållbar utveckling, att integratio-nen av ekonomiska, sociala och ekologiska dimensioner förbättras. Likaså diskuteras en förstärkning av processen mot �avmaterialisering� och utvecklingen av funktionsoriente-rade synsätt och produktservicesystem (Se avsnitt 1.13 under �Produktutveckling och innovationspolitik�).

Mikronivå

Genomförandet av en miljöorienterad produktpolitik kommer att innebära en omfattande omställningsprocess för många aktörer och organisationer t.ex. företag, myndigheter och offentlig förvaltning. Implementeringsmodellen för IPP, som bland andra Ernst & Young presenterar, faller tillbaka på en allmän modell för utvecklingsprocesser som återfinns inom managementteori och organisationslära.79 (Se även avsnitt 1.13 under �Miljöled-ningssystem�).

Genomförandemodell på mikronivå - Implementeringsmodell för IPP

ANALYS Utredning - Inhämtning av information och kunskap Problemformulering Definitioner Avgränsningar

KONSULTATION Samråd Förankring

POLICY HANDLINGSPROGRAM

Policyer på övergripande nivå och detaljnivå Mål Syfte Strategier Resursbehov Ansvar Arbetsfördelning Tidsplaner

IMPLEMENTERING Genomförande med kontinuerlig avstämning mot policy och handlingsprogram

UPPFÖLJNING Systematisk utvärdering och uppföljning Stegvis och kontinuerlig förbättring

Figur 1:7. Källa: Ernst & Young 2000:12-21; Miljödepartementet 1996:25-27.

79 Ernst & Young 2000:12-21.


46

Införande av miljörelaterade policys inom en organisation sker enligt modellen i en stegvis och cyklisk utvecklingsprocess, vilket framgår av figur 1:7. Faserna ska inte ses som enstaka och separata arbetsmoment, utan som interdependenta och kontinuerliga aspekter i en förändringsprocess:

• Analys och utredning. Inledande sondering och formulering av problemområden, definitioner och avgränsningar, inhämtning av information och kunskap. Denna fas är nödvändig för att utveckla kompetensen, kunna göra rätt bedömningar och priorite-ringar samt för att kunna motivera och kommunicera miljöarbetet.

• Konsultation. Förankring och samråd med berörda aktörer inom organisationen såsom anställda, företagsledning, ägare samt omvärldsintressenter. Genom denna process skapas förutsättningar för konsensus, ansvarstagande och aktivt deltagande från olika berörda parter.

• Policy och genomförandeprogram. Formulering av övergripande policy, målsättning-ar, genomförandestrategi, resursbehov, ansvarsfördelning och utvärderingsmetoder etc. Såväl övergripande principer och riktlinjer som konkretiserade och detaljerade mål och tidsplaner ska utarbetas. Enligt principen om kontinuerlig förbättring utveck-las efterhand förnyade målsättningar och program.

• Implementering. Genomförande av programmen på olika nivåer och i olika sektorer av verksamheten med kontinuerlig avstämning mot policy och målsättningar i ovanståen-de fas.

• Utvärdering och uppföljning. Systematisk utvärdering av implementeringen i förhållande till policy och program, varefter processen fortgår med förbättring och utveckling av tidigare faser och i form av nya �cykler�. Principen om uppföljning och kontinuerlig förbättring sluter cirkeln och ger förutsättningar för processens dynamis-ka karaktär av lärande och utveckling.

Kopplingen mellan makro- och mikronivå

Naturligtvis är det i verkligheten svårt att dra några definitiva gränser mellan implemente-ringen på makro- respektive mikronivå. Processen sker som en ömsesidigt påverkande process mellan aktörer inom olika vertikala och horisontella positioner, t.ex. politiska nivåer, myndighetssektorer, produktbranscher och enskilda företag.

Frans Berkhout och Derek Smith, från SPRU respektive Ernst & Young80, tar fasta på detta ömsesidiga samspel genom att istället fokusera implementeringen av IPP utifrån ett livscykelperspektiv. Modellen, som kallas �Reverse chain management model�, visar hur policyer och strategier ofta visat sig �utvecklas baklänges� sett ur ett produktsystem- och livscykelperspektiv (Figur 1:8).81

80 Samarbete mellan konsultfirman Ernst & Young i London och enheten SPRU (Science and Technology

Policy Research) vid universitetet i Sussex, Brighton. 81 Berkhout och Smith 1999:179.


47

Utvecklingen av IPP i ett produktsystemperspektiv Reverse chain management model Tidig fas Avfallsled: Avfallshantering, retursystem, producentansvar

Konsumentled och försäljningsled: Produktmärkning och miljöinformation. Stimulering av marknadens efterfrågan.

Mellanfas Producentled och tillverkarled: Miljöanpassad produktutveckling. Insatsvaror och råvaruindustri. Materialval samt material- och energieffektivitet.

Mogen fas Integrerad produktpolicy: Alla faser beaktas så att miljöhänsyn är integrerat med hela produktsystem och livscykler.

Figur 1:8. Källa: Berkhout och Smith 1999:179.

Produktpolitiska åtgärder tenderar att börja med de mest synliga och lättåtkomliga problemen, ofta i systemens slutled, såsom källsortering, retursystem och återvinnings-tekniker. Vanliga tidiga åtgärder är även informations- och utbildningsinsatser gentemot konsumenter eller inom producentleden, exempelvis miljömärkning och produktinforma-tion. Först senare utvecklas policyer som tar sig an tidigare och ofta viktiga led i produktkedjan. Exempel är ekonomiska styrmedel som skapar incitament för miljöanpas-sad produktutveckling och val av insatsvaror, material- och energieffektivitet etc. Först i denna slutfas kan man enligt författarna börja tala om en integrerad produktpolitik, vilken förmår omfatta en helhetssyn och integrera strategier för livscykelns alla faser.


48

1.13 Verktyg och styrmedel För att genomföra den integrerade produktpolitiken föreslås olika former av styrmedel, verktyg och instrument. Skillnaden mellan begreppet styrmedel och verktyg är, att det förstnämnda i första hand avser en styrande effekt medan det sistnämnda har en hjälpande och underlättande karaktär. Här väljer vi att beskriva och exemplifiera styrmedel och verktyg enligt figur 1:9 i följande övergripande kategorier:82 • Administrativa styrmedel • Ekonomiska styrmedel • Informativa styrmedel • Övriga styrmedel

IPP- Styrmedel och verktyg Exempel Administrativa Obligatoriska: Juridiska styrmedel Lagstiftning Standarder

Producentansvar Tillståndsgivning Förbud Rapporteringsansvar Produktstandarder

Frivilliga: Standarder Styr- och ledningssystem Managementsystem

Organisationsorienterade standarder: Miljöledningssystem Livscykelanalyser Life Cycle Management

Ekonomiska Styrning av marknaden Ekonomiska incitament

Miljöskatter och avgifter Överlåtelsebara utsläppsrättigheter Pantsystem Offentlig upphandling Subventioner och bidrag

Informativa Obligatoriska: Krav på information Standarder

Krav på olika typer av miljöinformation såsom - Miljöaspekter i innehållsdeklaration t.ex. energiförbrukning, miljöbelastning, giftighet. - Miljörapportering och miljöräkenskaper.

Frivilliga: Märkning och rekommendationer Miljöinformation

Miljömärkning Miljöuttalanden Miljövarudeklarationer Rekommendationer för miljöanpassad konsumtion, offentlig upphandling etc.

Övriga Frivilliga samarbetsformer och överenskommelser Stöd till miljöanpassad forskning och utveckling Innovationspolitik Miljöaspekter inom utbildningsväsendet

Miljööverenskommelser Produktpaneler, nätverk inom olika arbetsområden Pilotprojekt och spridning av goda exempel Miljöanpassad produktutveckling och innovation Miljöutbildning på grundskolenivå och högskolenivå.

Figur 1:9. Efter: Naturvårdsverket 2002 Rapport 5225:64-121; Nordiska Ministerrådet 2000:15 (del 1). Ernst & Young 2000:9.

82 Efter Naturvårdsverket 2002 Rapport 5225:64 ff.


49

Administrativa styrmedel innebär att politiska eller andra styrande organ formulerar regler eller rekommendationer för agerandet. Ekonomiska incitament och marknadsstyr-ning mot en miljöanpassning kan skapas genom ekonomiska styrmedel. Informations- och utbildningsinsatser är tänkta att höja kunskapsnivån och handlingsberedskapen samt att påverka attityder. Till övriga styrmedel kan man räkna en mängd frivilliga arbetsfor-mer t.ex. producentsamverkan, nätverk och �miljööverenskommelser�. Dessa övergripan-de kategorier kan i sin tur delas upp i obligatoriska respektive frivilliga styrmedel. Gränsdragningen är i samtliga fall diffus. Exempelvis ingår ofta informativa inslag i såväl ekonomiska som juridiska styrmedel. Frivilliga styrmedel kan innehålla en miniminivå som är av obligatorisk karaktär. Standardisering är ett exempel på styrmedel som utgör en blandning av i stort sett alla kategorierna.

Frågan infinner sig om det egentligen finns några avgränsningar för vad som inte kan utgöra ett verktyg inom IPP. Enligt den nordiska POMS-gruppen finns det inte någon sådan definitiv gräns: �A specific initiative becomes an IPP component as soon as it is implemented on the basis of lifecycle considerations, market orientation and co-ordination with other policies via stakeholder involvement�.83

Följande avsnitt under 1.13 syftar till att översiktligt beskriva, exemplifiera och diskutera olika styrmedel och verktyg inom IPP. Redogörelsen fokuserar främst den svenska IPP-utvecklingen. Kapitlet avslutas därefter med en sammanfattande lägesbeskrivning och diskussion kring IPP:s utvecklingstendenser (Avsnitt 1.14).

Administrativa styrmedel Juridiska styrmedel

Även om IPP kännetecknas av strävan att bygga på frivilliga åtaganden och arbetsformer, så spelar ändå traditionella juridiska styrmedel en grundläggande roll. Det ömsesidigt förstärkande samspelet mellan tvingande och frivilliga styrmedel betonas. Exempelvis kan lagstiftningens roll vara att sätta minimigränser, medan frivilliga verktyg såsom miljömärkning och miljöledning kan stimulera ytterligare åtgärder.

Det finns enligt studier ett antal faktorer som pekar på behovet av lagstiftning för att genomföra en miljöanpassad produktpolitik:84 • Efterfrågan på marknaden förändras endast långsamt, samt innebär stora osäkerhets-

moment och variationer. Lagstiftning behövs för att skapa stabilitet och en grund för den ständiga förbättringsprocess som IPP innefattar.

• Lagstiftning behövs för att klargöra miniminivån och driva på aktörer och branscher som saknar incitament, har dåligt innovationsklimat eller på annat sätt är obenägna att utvecklas. Även små och medelstora företag behöver lagstiftningen som stöd.

• Lagstiftning har visat sig vara en viktig drivkraft för produktutveckling.

Samtidigt påpekas att juridiska styrmedel har begränsningar såsom att ibland vara ineffektiva och svåra att kontrollera efterlevnaden av. Regleringar kan innebära ökade kostnader för någon part och påverka branschers lönsamhet och konkurrensförmåga. 83 Nordiska Ministerrrådet 2000:14 (del 1). 84 Naturvårdsverket 2002 Rapport 5225:78ff.


50

Traditionellt anses även att lagstiftningen inte ska ingripa för mycket i vissa av mark-nadsekonomins friheter och grundprinciper såsom frågor om vilka produkter som utvecklas och efterfrågas.85 En växande begränsning för nationell lagstiftning är att dagens produktionssystem, handel och konsumtionsmönster i så hög grad har en internationell prägel. Exempelvis är det svårt att kontrollera och ställa livscykelrelaterade miljökrav på importerade produkter. Betydelsen av internationella förhandlingar och avtal inom t.ex. EU och WTO ökar.86

I Sverige har studier genomförts om hur lagstiftningen kan användas för att förbättra varors miljöprestanda ur ett livscykelperspektiv, samt hur lagstiftningen kan samverka med andra styrmedel och verktyg inom IPP.87 Det föreslås bland annat att miljöbalkens mål klarare ska relateras till produkters miljöpåverkan. Exempelvis föreslås att miljöbal-kens portalparagraf ska kompletteras för att förtydliga att produkters miljöpåverkan ska minimeras med beaktande av hela livscykeln. Utvecklingen av ett utökat producentansvar som bättre omfattar produkters miljöbelastning under hela livscykeln diskuteras även.

Standardisering

Standardisering innebär att det utarbetas detaljerade regler för egenskaper hos produkter eller hur procedurer ska utformas inom organisationer och företag.88 Exempel är produktstandarder med regler och rekommendationer för exempelvis design, materialval, energiförbrukning, säkerhet och återvinning. Även procedur- och organisationsrelatera-de standarder finns, såsom kvalitetssäkringssystem, miljöledningssystem och livscykel-analyser. Miljömärkning och miljöinformation utgör andra exempel på områden som ingår i standardiseringsarbetet. (Se följande avsnitt).

Standardisering är i princip frivilligt, men oftast finns starka och närmast tvingande argument eftersom de inbegriper gällande lagstiftning, följer forskning och teknisk utveckling samt tar hänsyn till marknadskrav och den allmänna opinionen. Bland de mera frivilliga standardformerna kan nämnas miljöledningssystem och miljömärkning, medan standarder med stora inslag av juridiskt bindande regler återfinns inom produktstandarder, framför allt vad gäller säkerhet och hälsofarlighet. Standardisering innebär även att certifiering, revision och kontroll av produkten eller verksamheten systematiseras. Beroende på standard sker denna kontroll internt och under eget ansvar eller av oberoende och offentligt godkända s.k. ackrediterade organ.

Ett omfattande standardiseringsarbete pågår idag på nationell, europeisk och internatio-nell nivå. Även om varje nation har egna standardiseringsorgan går riktningen mot allt starkare internationella standarder. Exempelvis sker ca 95% av all ny svensk standardise-ring inom ramen för europeiska eller internationella organ.89 De viktigare standardise-ringsorganen anges i figur 1:10.

85 Naturvårdsverket 2002 Rapport 5225:68,72; Berkhout och Smith 1999:175 ff. 86 Naturvårdsverket 2002 Rapport 5225:80. 87 Naturvårdsverket 2002 Rapport 5225:67 ff hänvisande till Dalhammar, C. 2002. Lagstiftningens roll inom

ramen för en integrerad produktpolitik. IIIEE, Lunds Universitet. 88 Avsnittet om standardisering från SIS Hemsida om standardisering: www.sis.se om ej annat anges. 89 Regeringens skr. 1999/2000:114 sid 29.


51

Standardisering i Sverige, Europa och internationellt Sverige SSR � Sveriges Standardiseringsråd. Huvudman för standardiseringsverksam-

heten i Sverige. SIS - Swedish Standards Institute. Det största svenska organet för utveckling och samordning av standardiseringsarbetet. Ingår i det europeiska och globala nätverk som utarbetar internationella standarder.

Europa CEN � European Committe for Standardization. Det europeiska standardise-ringsarbetet sker för inom ramen för CEN, utom för telekommunikation och elektronik som omfattas av CENELEC och ETSI. EN � Sammanfattande benämning för ovanstående Europastandarder.

Globalt ISO � International Organization for Standardization, grundad 1946. Även anknuten till FN:s organisation. Utarbetar globala standarder på alla områden utom telekommunikation och elektronik, vilka ligger under den elektrotekniska kommissionen IEC.

Figur 1:10. Källor: SIS Hemsida om standardisering: www.sis.se.

I ett försök att effektivisera harmoniseringsarbetet inom den inre marknaden, har EU lanserat den sk �Nya metoden� (�New approach�). Denna innebär att endast väsentliga grundkrav beslutas politiskt i form av juridiskt bindande direktiv, medan de detaljerade och tekniska specifikationerna överlåts till fristående standardiseringsorgan.90 Den nya metoden har inneburit att antalet standarder ökat kraftigt. Vid slutet av 1999 fanns över 8000 standarder inom EU och varje år tillkommer ca 1000 st.91

Det pågår en diskussion och ett utvecklingsarbete kring hur miljöaspekter bättre ska kunna integreras och etableras i standardiseringsarbetet inom Sverige och EU. Bland annat har CEN upprättat en servicefunktion, Environmental Help Desk (EHD), som ger stöd och råd till tekniska kommittéer och arbetsgrupper.92

Miljöledningssystem

Bland frivilliga administrativa styrmedel inom IPP märks olika former av miljöstyrnings- och ledningssystem. De tar ofta sin utgångspunkt i generell managementteori och syftar till att integrera ett systematiskt och standardiserat miljöarbete i organisationer. Systemen utgör en organisatorisk mall som underlättar kontroll över miljöaspekter i verksamheten, samt förbättrar möjligheter till intern och extern miljökommunikation. Miljöledningssy-stemen har utvecklats under 1990-talet som ett svar på såväl interna som externa krav på ett förbättrat miljöarbete inom organisationer och företag.93 Viktiga drivkrafter är marknadens efterfrågan, myndigheters krav, engagemang hos anställda samt en allmän opinion i media och samhällsdebatt. Det fanns även ett behov av standardiserade system för miljöarbete, system vilka är jämförbara, offentliga, kommunicerbara och uppfattas som legitima samt inger förtroende. Det ansågs även fördelaktigt att utforma dem efter redan existerande system för kvalitetssäkring och organisationsutveckling, t.ex ISO 9000. 90 Naturvårdsverket 2002 Rapport 5225:76 ff. 91 Lynge Sörenssen 2000:34. 92 Regeringens skr. 1999/2000:114 sid 29. 93 Allmänna fakta om miljöledningssystem ur Andersson 1998:35ff.


52

På initiativ av den internationella standardiseringsorganisationen ISO, samt inom ramen för EU:s femte miljöhandlingsprogram, har två dominerande standarder utvecklats (figurer 1:11 � 1:12): • EMAS � Eco Management and Audit Scheme. EU:s miljöstyrnings- och revisionsord-

ning. Ingår som en frivillig förordning inom EU-kommissionens aktionsprogram �Mot en bärkraftig utveckling� från 1995.

• ISO 14 001 - Internationella standardiseringsorganisationens miljöledningssystem. Standarden ingår i ISO 14000-serien, i vilken även ingår produktorienterade standar-der för bl.a. miljömärkning och livscykelanalys.

Figur 1:11. EMAS � Eco Management and Audit Scheme Källa: Miljöstyrningsrådet.

Figur 1:12. ISO 14 000-serien. Miljöledningssystemet heter ISO 14 001. Källa: Allmänna Standardiseringsgruppen, Material och mekanstandardiseringen.1996.

Produktrelaterade standarder

Organisationsrelaterade standarder

Miljöledning Miljörevision Miljöprestanda Livscykelanalys Miljömärkning


53

Figur 1:13. Miljöledningssystemens grundstruktur Källa: Andersson 1998:21.

Systemen är mycket lika till sin grundstruktur (figur 1:13). De kan i stort karaktäriseras som en �verktygslåda� som syftar till ett systematiskt, integrerat och kontinuerligt miljöarbete i organisationen. De bygger på principen om målstyrning där mål och ambitionsnivå sätts av organisationen, men där krav på ständig förbättring ingår. Införandet av systemen är frivilligt, men tillämpningen måste följa respektive standard. Oberoende certifieringsorgan utför revisioner av verksamheterna enligt en viss standard och revisionscykel. Standarden utgör en beskrivning av hur miljöarbetet ska planeras, genomföras, kontrolleras och följas upp. Som figur 1:13 visar, är viktiga moment miljöutredning, miljöpolicy, miljömål, handlingsprogram och metoder för redovisning och uppföljning. Modellen följer den allmänna och traditionella modell för organisations-utveckling och kvalitetsarbete som känns igen från IPP-genomförandemodellen på mikronivå (Jfr avsnitt 1.12).


54

EMAS är något mer omfattande än ISO 14001 på bland annat följande områden: - Certifieringsorganet måste vara ackrediterat. - Krav på offentlig och godkänd miljöredovisning - Större betoning på kontinuerlig förbättring av miljöprestanda, att miljöledningssy-

stemen ska ge verkliga förbättringar i den yttre miljön. - Betoning av de anställdas aktiva deltagande. I den reviderade förordningen för EMAS läggs också större vikt vid den miljöpåverkan som varor och tjänster ger upphov till samt ges större möjlighet att använda logotypen i information och marknadsföring. För närvarande sker en revidering och samordning av miljöledningsstandarder, varefter ISO 14001 ska utgöra den grundstandard som systemen utgår ifrån.94

Miljöledningssystem används såväl i privat som offentlig regi, i stora som mindre organisationer och företag. I Sverige var år 2002 antalet enligt ISO 14 001 certifierade organisationer ca 2200 st och enligt EMAS 200 st. Antalet har varit under stark tillväxt sedan mitten av 90-talet och bland annat pågår införande av miljöledningssystem inom statsförvaltningen, varav ingår regeringskansliet och ca 240 statliga myndigheter.95

Miljöledningssystemen har fått gehör och genomslagskraft eftersom de passar väl in i organisationers traditionella ledningssystem och utvecklingsarbete. Företag uppger i studier att de genom ett standardiserat och offentligt miljöarbete fått förstärkta marknads-positioner.96 Kritiken mot miljöledningssystemen gäller främst följande:

• Leder miljöledningssystem till yttre och reella miljöförbättringar? Eftersom ambi-tionsnivå och mål sätts av organisationen själv, förutom krav på lagefterlevnad, finns inga absoluta kravnivåer för miljöförbättringar. Enligt en svensk studie med namnet �Miljöledningssystem � papperstiger eller kraftfullt verktyg� påvisas dock positiva samband mellan miljöledning och miljöprestanda. Andra studier har konstaterat att det åtminstone på kort sikt råder osäkerhet om detta.97

• Variationer i tillämpning och svårigheter att jämföra. Förutom att systemen i sin uppbyggnad tillåter variation i tillämpningen, förstärks denna effekt av att minimini-vån på miljölagstiftningen varierar från land till land. Även variationer i certifierings-organens och de enskilda revisionsledarnas arbetssätt spelar in. Detta leder till svårig-heter att göra jämförelser mellan företag, branscher och länder. I värsta fall kan det även leda till konkurrensfördelar för certifierade företag i länder med bristande miljö-lagstiftning och svaga revisionsorgan.98

94 Regeringens skr. 1999/2000:114 sid 23-4. 95 Naturvårdsverket 2002 Rapport 5225:98. 96 Regeringens skr. 1999/2000:114 sid 23. 97 Regeringens skr. 1999/2000:114 sid 23 hänvisande till IVF skriften 99830: �Miljöledningssystem �

papperstiger eller kraftfullt verktyg�; Naturvårdsverket 2002 Rapport 5225:98 hänvisande bl.a. till Ryding S-0. 2001. �ISO 14001 ingen bra miljöindikator�. Se även Gillberg, M. 1999. �From green image to green practice � Normative action and self-regulation�. Sociologiska Institutionen, Lunds Universitet.

98 Naturvårdsverket 2002 Rapport 5225:99, Regeringens skr. 1999/2000:114 sid 24.


55

• Svag koppling till produktpolitik och livscykelperspektiv samt till kärnverksamhet och affärsnytta. Val av fokus inom miljöledningssystemen har visat sig bli knutna främst till organisationens interna aktiviteter och produktionsprocesser såsom utsläpp, avfall och energifrågor. Frågor om produktval, produktutveckling, tjänsters miljöpåverkan samt ett livscykelperspektiv saknas ofta. Likaså gäller detta integrationen av miljöar-betet till organisationens kärnverksamhet och affärsstrategier. Trots att miljölednings-systemen syftar till integrering av miljöaspekter inom organisationers totala verksam-het, är detta något som visat sig vara svårgenomförbart i praktiken.99

• Införande att miljöledningssystem kräver ekonomiska och administrativa resurser som bland annat små och medelstora företag har svårt att klara.100

Sammantaget finns ett behov av samordning och utveckling av systemen. Det behövs en starkare koppling till organisationernas kärnverksamhet och affärsstrategier, så att miljöanpassningen integreras i hela organisationen och i ett livscykelperspektiv. Exempelvis gäller detta områden som produktutveckling, marknadsföring och miljöeffek-ter vid konsumtion och omhändertagande. Modeller för värdering och jämförelse behöver stärkas, exempelvis gällande yttre miljöprestanda och offentlig redovisning. En ökad spridning och förbättrad implementering av systemen behöver stimuleras.101

Livscykelanalyser

Livscykelperspektivet är som vi sett ett så centralt begrepp inom IPP att det ingår i själva definitionen (Se avsnitt 1.9). Den integrerade produktpolitiken syftar till att minimera negativa miljö- och hälsoeffekter under produktens hela livscykel. Figur 1:14 sammanfat-tar livscykelperspektivet och de viktigaste momenten i en produkts livscykel.102 Figur 1:15 illustrerar hur EU-kommissionen ser på produkters livscykelschema enligt grönboken om IPP.

Livscykelperspektivet

• Produktutveckling � Innovation

• Råvaror och insatsmaterial

• Produktens tillverkningsprocess

• Försäljning - Distribution - Marknadsföring

• Produktens användning - Konsumtion

• Omhändertagande � Återvinning - Avfallshantering

Figur 1:14 Källa: Regeringens skr. 1999/2000:114 sid 15-18.

99 Naturvårdsverket 2002 Rapport 5225:99 ff. 100 Regeringens skr. 1999/2000:114 sid 24. 101 Naturvårdsverket 2002 Rapport 5225:99-101. 102 Avsnittets fakta från Regeringens skr. 1999/2000:114 sid 15-18 om ej annat anges.

Transporter


56

Figur 1:15. Livscykelschema för produkter enligt EU-kommissionens grönbok om IPP. Källa: EUC 2001.

I fokus för traditionell miljöpolitik har främst varit de mellersta leden av livscykeln, framför allt miljöeffekterna vid produktionsenheten. Även avfallshantering har varit ett viktigt arbetsområde, men det har i regel bedrivits utan närmare koppling till produkter-nas tidigare livscykelmoment. Genom IPP sker en orientering mot att integrera miljö-aspekterna över produkternas hela livscykel, vilket även inbegriper led såsom produktut-veckling, försäljning och konsumtion. En återkommande och viktig aspekt längs hela produktionskedjan är transporter.

För att hantera det komplexa systemtänkande som livscykelperspektivet innebär, har livscykelanalysen (LCA Life Cycle Assessment) utvecklats. Den finns liksom miljöled-ningssystemen beskriven som standarder i ISO-serien under Internationella standardise-ringsorganisationen samt som tekniska rapporter och specifikationer (ISO 14040-43,14 048 samt SIO 14047,49) (Jfr avsnitt om standardisering). Livscykelanalysen är en procedurstandard som anger en modell för hur miljöaspekter ska identifieras, struktureras och beskrivas för en produkt i dess hela livscykel. Den kan sedan utgöra stöd för beslutsfattande, miljöåtgärder eller för informationssyften såsom miljörapportering och miljömärkning.103

103 Naturvårdsverket 2002 Rapport 5225:102-4.


57

Det pågår en diskussion om livscykelanalysen och dess utveckling. De viktigaste kritiska synpunkterna som framförs om LCA är:104

• Ambitionen att anlägga ett totalt helhetsperspektiv brister. Exempelvis gäller det förmågan att hantera kemiska ämnen och toxicitet eller att väga in värdet av en allmän resurshushållning. LCA garanterar inte heller att perspektiven vidgas kring frågor om mänskliga behov, produkters funktionalitet och motiv eller kopplingen till ekonomiska aspekter såsom affärsstrategier, konkurrensaspekter och internationell handel.

• Brist på data och stora osäkerheter. Analysmetoden inbegriper ett mycket komplext problemområde och avvägningar av systemgränser och innehåll måste göras. Följden är att LCA blir svåra att ta till sig för icke-specialister, svåra att kommunicera och jämföra. Det har visat sig att dagens användning av LCA, exempelvis som underlag för upphandling, i praktiken är relativt begränsad.

• Livscykelanalysen behöver samordnas med övriga styrmedel och verktyg inom IPP såsom miljöledningssystem och miljömärkning. Tillgängligheten på offentliga livscy-keldata och LCA-metodiken behöver stärkas.

Övriga miljömanagement system

Det förekommer en mängd begrepp, system och verktyg inom miljömanagementlitteratu-ren. Förutom miljöledningssystem och livscykelanalys märks följande:

• Life Cycle Management (LCM)

Life Cycle Management innebär integration av miljöfrågor och livscykelperspektivet i företagens strategiska ledning och affärsstrategi. LCM betonar möjligheten till affärsnytta i kombination med miljöarbete, exempelvis genom samarbete längs produktkedjan, miljöinformationssystem och strategisk produktutveckling.105 Product Chain Manage-ment och Systematic Tool Environmental Progress (STEP) är exempel på liknande managementbegrepp.106

• Eco Efficiency och Faktor 4/10

Begreppet eko-effektivitet har utvecklats av det internationella näringslivet och presenterades av World Business Council for Sustainable Development (WBCSD) inför Riokonferensen 1992.107 Begreppet eko-effektivitet innefattar en strategi för utvecklingen mot en hållbar produktion och konsumtion. Strategin går ut på att naturresurser ska användas så effektivt som möjligt och med hänsyn till ekosystemens bärkraft:

Eco-efficiency is reached by the delivery of competitively priced products and services that satisfy human needs and bring quality of life, while progressively reducing ecological impacts and the resource intensity throughout the life cycle, to a level at least in line with the earth´s estimated carrying capacity.

104 Naturvårdsverket 2002 Rapport 5225:102-4; EUC 2001 (konferens). 105 Naturvårdsverket 2002 Rapport 5225:99-101. 106 Lynge Sörenssen 2000:26. 107 Om eko-effektivitet från Honkasalo 2001:110 ff. Citat sid 110 från WBCSD 1993.


58

Eko-effektivitet innebär att kraftigt effektivisera produktionsprocesserna, så att material- och energiförbrukning optimeras med hänsyn till miljö och mänskliga behov. Här ingår metoder som material- och energiflödesanalyser (Material Flow Analyses) och en stark betoning på miljöstrategisk produktutveckling, såsom anläggandet av ett funktionsorien-terat synsätt och utveckling mot immateriella produkter. Men det anläggs även ett bredare ekonomiskt och socialt perspektiv. Eko-effektivitet kan endast förverkligas i kombination med förändrade attityder, livsstilar och konsumtionsmönster samt sociala innovationer och ett stödjande juridiskt regelverk.

Eko-effektivitet ligger nära begreppen faktor 4 och 10 som utvecklades under 1990-talet av aktörer från näringsliv, forskarvärlden och internationella politiska organ såsom FN och OECD.108 Faktor 4 och faktor 10 anger den grad av resurseffektivisering som har bedömts som nödvändig för en hållbar utveckling. För att täcka mänsklighetens framtida behov inom ramen för ekosystemens bärkraft behöver effektiviteten i naturresursanvänd-ningen öka med 4 respektive 10 gånger ur ett femton-tjugo respektive fyrtio-femtioårsperspektiv. Faktorbegreppen syftar inte till att ange specifika eller detaljerade målsättningar, utan ska ses som sammanfattande riktmärken för magnituden av föränd-ringsbehoven.

Ekonomiska styrmedel Ekonomiska och marknadsorienterade styrmedel är ett centralt inslag inom IPP.109 Produktion och konsumtion av varor och tjänster sker ofta utan att priset avspeglar alla samhällets kostnader för miljöförstöring och resursutnyttjande. Detta anses kunna korrigeras genom införandet av ekonomiska styrmedel såsom skatter, avgifter, subventio-ner och överlåtelsebara utsläppsrättigheter. Aktörerna i ekonomin, både producenter och konsumenter, får på så sätt själva bära kostnaderna för den miljöbelastning de förorsakar. Incitament skapas härmed för miljöanpassade produktions- och konsumtionsmönster. En allmänt viktig förutsättning för att ekonomiska styrmedel ska fungera är att det finns en acceptans och en legitimitet för dem. Därför bör de kombineras med andra styrmedel såsom miljöinformation och utbildningsinsatser.

Fördelar med ekonomiska styrmedel som brukar framföras är att de är effektiva, flexibla och att de administrativa kostnaderna är låga. Nackdelar är att det är förenat med svårigheter att fastställa nivåer på styrmedlen för att nå vissa miljömål. Dessutom finns en grundläggande svårighet att värdera miljö och naturvärden monetärt. Kritiker har framfört att ekonomiska styrmedel innebär stora kostnader och konkurrensnackdelar för utsatta aktörer, såsom exportindustrin, men detta är omtvistat. Dessutom är det möjligt att återföra intäkter till utsatta branscher och sektorer och samtidigt styra dem mot miljöan-passande åtgärder.

108 Kretsloppsdelegationen 1998:4. 109 Om ekonomiska styrmedel ur Naturvårdsverket 2002 Rapport 5225:81-5.


59

Subventioner definieras oftast som ett politiskt styrt marknadspåverkande ingrepp som reducerar kostnaden eller ökar priset som tas ut för en produkt eller tjänst. Exempel är skattelättnader och skattebefrielse samt direkta bidrag till miljöprojekt eller produktut-veckling. Subventioner anses ha fördelen att de ger en direkt stimulans till berörda aktörer. Svagheten är att de inte bidrar till internalisering av externa kostnader och att de strider mot principen att föreorenaren betalar. De har mött mycket kritik för att snedvrida konkurrensen och att de innebär höga kostnader för staten. Dessutom förekommer idag i hög grad subventioner som snarare kan kallas miljöskadliga, exempelvis delar av EU:s jordbruksstöd, kol- och fiskesubventioner.

Miljöanpassad offentlig upphandling kan ses som ett kraftfullt ekonomiskt styrmedel eftersom den står för en relativt stor andel av den totala konsumtionen, inom EU ca 15% av BNP.110 Den innebär såväl en direkt kravbild till leverantörerna, som en mera indirekt och långsiktig påverkan på producenternas produktutveckling och val av utbud samt konsumenters attityder och efterfrågan. För att den offentliga upphandlingen ska kunna miljöanpassas behövs idag enligt studier tydligare upphandlingsdirektiv samt allmänt ökade miljökunskaper hos berörda aktörer.

Informativa styrmedel Inom IPP finns en stark betoning av information, kommunikation och kunskap för omställningen till hållbara produktions- och konsumtionsmönster. Eftersom IPP i hög grad syftar till frivilligt deltagande, öppenhet och aktiv dialog mellan många berörda parter är information av god kvalitet samt stöd till konstruktiva kommunikationsformer viktiga förutsättningar. Viktiga styrmedel för ökad miljökunskap och miljömedvetenhet är olika former av miljömärknings- och miljöinformationssystem samt integrering av miljöaspekter inom forskning, produktutveckling och utbildningsväsendet. Gränsdrag-ningen mellan informativa och andra styrmedel är ofta diffus. Här väljer vi att lägga in forskning, utveckling och utbildning under avsnittet �övriga styrmedel�. Obligatoriska informativa styrmedel finns presenterade under �administrativa styrmedel� ovan. Detta avsnitt fokuserar på frivilliga system för miljöinformation.

Inom den svenska diskussionen om styrmedel framkommer en medvetenhet om att information och utbildning i sig inte garanterar vare sig förändrade attityder, värderingar eller handlingsmönster.111 Men det dominerande synsättet inom IPP-diskursen är ändå att miljöinformation och miljöutbildning är kraftfulla bidrag till en höjd kunskapsnivå, förändrade attityder och en ökad miljömedvetenhet, vilket anses bädda för miljöriktiga beslut och handlingsmönster.

110 Om offentlig upphandling ur Naturvårdsverket 2002 Rapport 5225:85-9. 111 Se t.ex. Naturvårdsverket 2002 Rapport 5225 och Rapport 5226. Se även kapitel 4.


60

Miljöinformation och miljömärkning

Det förekommer en mängd olika typer av miljöinformation på marknaden.112 Ett exempel är den rika flora av miljömärken, varav några finns illustrerade i figur 1:16. Enligt en rapport till EU-kommissionens generaldirektorat för miljöfrågor, karaktäriseras den nuvarande situationen vad gäller miljökommunikation på marknaden av heterogenitet och polarisering. Å ena sidan finns ett antal formella och kontrollerade miljömärken såsom EU-blomman och Nordiska Svanen medan det å den andra finns en uppsjö icke-kontrollerade och självutnämnda miljölogotyper och miljöuttalanden.

Exempel på miljömärken Överst från vänster: Bra miljöval � Svenska Naturskyddsföreningen. Den nordiska svanen � Nordiska ministerrådet. TCO-märkning � TCO. Märkning av kontorsmaskiner. EU-blomman - SIS miljömärkning leder det svenska arbetet. KRAV � Kontrollföreningen för ekologisk odling. FSC � Forest Stewardship Council. Märkning av skogsbruk. Demeter � Demeterförbundet. Biodynamisk odling.

Figur 1:16. Exempel på miljömärken. Källa: Svenska Naturskyddsföreningen.

Den internationella standardiseringsorganisationen ISO har utvecklat tre typer av standarder för miljömärkning och produktrelaterade miljöuttalanden: • Miljömärkning för konsumentprodukter. Typ I (ISO 14 024). Den mest välkända typen

av miljömärkning. Tredje part, som kan vara en offentlig eller en icke-statlig organisa-tion, kontrollerar och godkänner produkter utifrån ett antal uppsatta miljökriteria. Exempel är EU-blomman, Nordiska svanen, KRAV och Naturskyddsföreningens Bra Miljöval.

• Egna miljöuttalanden. Typ II (ISO 14 021). Självdeklarerad miljörelaterad produktin-formation från producenten eller försäljaren. Inga krav på oberoende kontroll och certifiering, utan avsändaren är själv ansvarig för informationen. Generella rekom-mendationer inom standarden anger bland annat att uttalanden inte får vara allmänt

112 Avsnittet främst från Allison och Carter 2000; Naturvårdsverket 2002 Rapport 5225:104-111.


61

vaga och ospecifika såsom �miljövänlig� och �grön� etc. Exempel på typ II-uttalanden är: �Biologiskt nedbrytbart� och �Återvunnet material�.

• Miljövarudeklaration. Typ III (ISO/TR 14 025). Kvantifierad produktinformation baserad på miljöhänsyn i ett livscykelperspektiv. Deklarationen syftar till att presente-ra ett urval miljöfakta i ett format som medger översikt och jämförelsemöjligheter. Det finns idag få välutvecklade exempel men vissa av Volvos produktprofiler för bilmär-ken kan nämnas i sammanhanget.

Förutom ISO-standarder finns ett antal enskilda och icke-standardiserade miljömärken och miljöinformationssystem på marknaden. Exempel är den privata Forest Stewardship Council (FSC) för skogsbruk samt vissa miljömärken för ekologiska livsmedel. Dessa är dock delvis täckta av de generella riktlinjerna inom ISO´s �General Guidelines for Environmental Claims and Declarations� (ISO 14020). Den viktigaste skillnaden mellan systemen är dels den standardiserade formen som typ I och III innebär, till skillnad från typ II och ovannämnda specialfall. Dels finns en kunskapsaspekt i det att miljövarudekla-rationer kräver mer kunskap och en aktiv bedömning från mottagarens sida, medan miljömärkning typ I innebär ett förenklat budskap eftersom miljöbedömningen redan är gjord av en tredje part.

I Sverige domineras miljömärkningen av konsumentprodukter av det nordiska märket Svanen, Naturskyddsföreningens Bra Miljöval samt KRAV för ekologiska livsmedel. Exempel på egna miljöuttalanden och miljömärken på den svenska marknaden är COOP´s Änglamark och ICA´s Skona/Sunda. Det finns idag över 3500 miljömärkta produkter av typ I i Sverige, men långt fler egna miljöuttalanden av typ II. Totalt utgjorde den miljömärkta konsumtionen i slutet av 1990-talet drygt 2% av den totala privata svenska konsumtionen (Se fotnot 75).

Miljövarudeklarationer syftar till att ge kvalitetssäkrad och jämförbar information om produkters och tjänsters miljöpåverkan. Det är en mera neutral och teknisk typ av information som passar för exempelvis miljökommunikation mellan aktörer i produk-tionskedjans led samt som verktyg vid upphandling. Eftersom miljövarudeklarationer kräver större kunskap och intresse hos mottagaren, samt att dess spridning fortfarande är svag, har den ännu inte fått något större genomslag. Idag finns drygt 30 certifierade miljövarudeklarationer i Sverige. Miljövarudeklarationer är som begrepp och metodik fortfarande under utveckling, varför det råder stor okunskap och en viss begreppsförvir-ring på området.

Utvecklingen av miljömärken och miljöinformation har varit snabb och på många sätt framgångsrik. Systemen underlättar att på ett enkelt sätt kommunicera komplexa miljöbudskap. Det har också funnits en stark efterfrågan på förbättrad miljöinformation. Dock visar statistiken att det verkliga genomslaget för miljömärken och miljöinformation fortfarande är begränsat och därmed även miljövinsterna. Det pågår en intensiv diskus-sion om samordnings- och förbättringsmöjligheter. Vanliga synpunkter som framförs är:

• Synlighet och spridning. Legitimitet och förtroende. Verifikation och kontroll För att miljömärken och standarder för miljöinformation ska vinna gehör måste de blir tillräckligt kända och uppfattas som legitima. För detta krävs att systemen är synliga och


62

väl spridda samt tydliga, lättförståeliga och pedagogiska. Oberoende organ måste garantera tillförlitligheten.

• Samordning och harmonisering Det finns ett stort behov av att samordna och harmonisera systemen för miljöinformation och miljömärkning. Nuvarande situation leder till ineffektivitet, svåröverskådlighet, bristande förtroende, jämförelsesvårigheter samt höga kostnader. Samordningen och standardiseringen behöver dels ske på en metod- och genomförandenivå, exempelvis vad gäller datainsamling, analys- och bedömningsmetodik, presentationsformat, mängden miljömärken etc. Dels behöver de övergripande systemen för miljöinformation interagera och samverka bättre. Många menar att det övergripande målet måste vara att samordna systemen inom ramen för en integrerad �produktinformationsstrategi� som ska täcka in alla viktiga informationsaspekter såsom miljö, hälsa, säkerhet och övrig produktinforma-tion. Även kopplingen till andra styrmedel och verktyg inom IPP behöver uppmärksam-mas. Exempelvis bör miljöledningssystem, livscykelanalyser och miljömärkning fås att samspela bättre inom ramen för organisationers miljöarbete.

• Kompletterande strategier Miljömärkning och miljöinformation är en strategi för miljöanpassad produktion och konsumtion, men de är inte lämpliga för att täcka in alla former av miljöeffekter eller produkttyper. Det krävs kompletterande styrmedel och verktyg, såsom ekonomiska styrmedel, forsknings- och utbildningsinsatser.

• Höga kostnader och andra begränsningar Kritiker har framfört att det krävs stora ekonomiska och administrativa resurser att utveckla och hantera systemen. Exempelvis har små företag ibland svårt att klara de kostnader som är förenade med standardiseringskraven. Nationella och regionala miljömärken och standarder kan uppfattas som handelshinder. Länder i Syd kan ha begränsade möjligheter att leva upp till standardernas krav och att bekosta systemen.

Övriga styrmedel Gränsdragningen mellan administrativa, ekonomiska och informativa styrmedel är som vi har sett diffus. Det finns exempel på områden och typer av verktyg som utgör blandningar av kategorierna, liksom det ofta finns en intim koppling mellan formerna. Till kategorin övriga styrmedel har vi räknat följande: • Frivilliga samarbetsformer och överenskommelser • Stöd till miljöanpassad forskning och utveckling • Integrering av miljöaspekter i utbildningsväsendet

Frivilliga samarbetsformer och överenskommelser

IPP betonar frivilligt samarbete och dialog mellan olika aktörer som en metod för miljöanpassningen av produktion och konsumtion. Dessa samarbetsformer kan vara initierade av såväl myndigheter, näringsliv som ideella organisationer. De kan syfta till miljöanpassning av en viss produktgrupp, till att öka kunskapen eller förbättra miljöpres-tandan inom ett specifikt område. Men det kan också röra sig om en mera allmän strävan


63

efter erfarenhetsutbyte, dialog och gemensamt lärande, att skapa en mötesplats för aktörer från olika samhällssektorer såsom producenter, konsumenter, forskare och miljövårdssek-torn.113

Exempel på frivilliga samarbetsformer som kan verka i formella eller informella sammanhang är olika former av arbetsgrupper och nätverk för produkter, branscher eller någon viss miljöfrågeställning. I Holland och Danmark har man exempelvis rapporterat framgång i miljöarbetet med s.k. �produktpaneler� inom bl.a. textil, godstransport- och elektroniksektorn.114 Med �miljööverenskommelser� avses olika former av frivilligt ingångna miljöavtal som kan vara av bindande eller icke-bindande karaktär. Exempel är enskilda åtaganden från industrins sida om förbättrad miljöprestanda på något område. I Sverige förekommer inte miljööverenskommelser i någon större omfattning. Anledningen kan vara att det finns vissa konstitutionella begränsningar samt en allmänt svag tradition för sådana samarbetsformer.

Erfarenheten av aktörssamverkan i olika former visar att det kan vara ett viktigt komplement till traditionella styrmedel såsom juridiska och ekonomiska. Dels är i många fall problematiken så komplex att en frivillig samverkan från många aktörer är nödvän-dig. Dels innebär ansatsen till frivillighet, öppenhet och ömsesidighet ett konstruktivt klimat för kommunikation, engagemang och förändringsbenägenhet.

Forskning och utveckling

Behovet av kunskapsutveckling på en rad områden betonas inom IPP. Regeringen sammanfattar målsättningen och inriktningen såsom:115

Forskningen för ett resurseffektivt och hållbart samhälle bör främst inriktas på att lägga grunden för ett nytt tänkande, nytt handlande och nya strukturer. Fokus bör ligga på att visa vägar att nå en förändring, identifiera hinder samt på att utveckla verktyg och metoder. En forskning med betoning på helhetssyn och systemtän-kande måste bygga på samverkan mellan teknisk, naturvetenskaplig, samhällsve-tenskaplig och humanistisk forskning. En ökad samverkan mellan forskare måste stimuleras. [�] Det är också viktigt att forskningen i en aktiv dialog med samhäl-let i övrigt tar till vara och utvecklar kunskaper och erfarenheter inom olika delar av näringsliv och samhälle. Resultaten från forskningen måste också föras ut, prövas och utvärderas i praktiska försök eller demonstrationer innan de kan till-lämpas mer generellt.

Målsättningen är således ambitiös och har breda perspektiv. Det kännetecknande för ansatsen är betoningen på mångdisciplinär forskning och forskningssamverkan, praktisk tillämpning samt kommunikation och erfarenhetsutbyte med samhället. För att genomföra IPP krävs dels traditionell naturvetenskaplig och teknisk forskning exempelvis kring miljöanpassning av produktionen i ett livscykelperspektiv, dels bättre förståelse och kunskaper kring människors tänkesätt, beteenden och roller för att bidra till miljöanpas-

113 Avsnittet från Naturvårdsverket 2002 Rapport 5225: 115-6 om ej annat anges. 114 Lynge Sörenssen 2000:23. 115 Regeringens skr 1999/2000:114 sid 27.


64

sade produktions- och konsumtionsmönster. Konkret föreslås bland andra följande områden för kunskapsutveckling knuten till IPP:116

- Naturvetenskaplig forskning och teknisk utveckling. Exempel: Miljöanpassad produktut-veckling, materialanvändning och konstruktion. Resurseffektivisering såsom material-återvinning och energihushållning. Miljöanpassad avfallshantering.

- Forskning på metod- och policyområdet. Exempel: Analyser av olika styrmedel och metodutveckling, exempelvis livscykelanalyser och system för miljöinformation och miljömärkning. Utvärderingsmetoder samt studier av möjligheter till samordning av styrmedel och verktyg inom IPP.

- Humanistisk och samhällsinriktad forskning. Exempel: Miljörelaterad forskning inom ämnen såsom statsvetenskap, företagsekonomi och nationalekonomi. Beteende- och livsstilsforskning inom t.ex psykologi, sociologi, pedagogik, informations- och kommu-nikationslära. Exempel på forskningsområden är drivkrafter, incitament och hinder för olika samhällsaktörers miljöanpassning, utformningen av ekonomiska styrmedel, miljöinformation och utbildningsinsatser etc.

Slutligen betonas forskarsamhällets �tredje uppgift�, att nå ut till och interagera med övriga samhället. För att förverkliga IPP behövs en ökad kommunikation och samverkan mellan forskare och exempelvis företagare, politiker och allmänheten. Det behövs forskning som ligger �nära användaren�, som har stark anknytning till praktisk tillämp-ning och som är en lärande och utvärderande forskning .

Det finns en rad olika forskningsfinansiärer som har koppling till IPP. Till dessa hör såväl offentliga som privata aktörer, exempelvis myndigheter och forskningsråd, stiftelser och privata företag. Regeringen anser att IPP bör ingå i kommande forskningspolitiska program inom Sverige och EU.

Produktutveckling och Innovationspolitik

Livscykelperspektivet inom IPP innebär att innovationer och produktutveckling uppmärksammas. En förutsättning för miljöanpassad produktion och konsumtion är att tidiga länkar i en produkts livscykel sker med miljöhänsyn. I sammanhanget har begrepp som �miljöanpassad produktutveckling� och �Eco-Product Development� lanserats. Undersökningar visar att det idag ofta saknas metoder för att integrera miljöaspekter i produktutveckling och design.117 Innovationer och produktutveckling ingår i sammansatta processer av ömsesidigt lärande mellan olika aktörer. Rubik m.fl. identifierar fyra generella faktorer som påverkar innovationsklimatet:118 - Tekniska faktorer. Technology push. - Marknadsfaktorer. Market pull. - Regleringar. Policy push and pull. - Interna faktorer. Business-internal characteristics.

116 Om forskning från Regeringens skr 1999/2000:114 sid 27 ff; Naturvårdsverket 2002 Rapport 5225:94 ff. 117 Naturvårdsverket 2002 Rapport 5225:111-15; Charter 2001. 118 Rubik och Scholl 2002:514.


65

En innovationspolitik inom IPP bör, enligt författarna, kombinera ett grundläggande gott innovationsklimat med incitament och förutsättningar för en miljöanpassad produktut-veckling. I Sverige har begreppen �innovationssystem� och �innovationspolitik� sedan slutet av 1990-talet vunnit terräng. Detta återspeglar en mera integrerad systemsyn samt ett växande intresse för innovationers betydelse för samhällsutvecklingen. Enligt Naturvårdsverket behövs en ökad samordning mellan innovationspolitiken och miljöpoli-tiken inom ramen för en integrerad produktpolitik.119

Ett exempel på ett intressant forsknings- och utvecklingsområde är funktionsorienterade synsätt och �produktservicesystem�.120 Detta innebär ett fokus på nyttan och det behov som ska tillfredsställas hos kunden till skillnad från ett traditionellt perspektiv på leverans av specifika varor och tjänster. Exempelvis kan behovet av transporter och kommunika-tion tillgodoses genom leasingsystem eller former av informationsteknologi. Affärsstrate-gin bygger på fördelen med att bygga upp varaktiga relationer med kunden samtidigt som producenten ofta äger och kontrollerar produktservicesystemet. Miljövinster kan vara möjliga eftersom det sker en ökad resurseffektivisering och samordning samt ofta inbegriper fler immateriella serviceinslag. Det funktionsorienterade synsättet är redan en etablerad men liten del av näringslivets strategier. Miljöaspekterna är heller inte uppmärksammade eller integrerade i nämnvärd utsträckning.

Miljöaspekter inom utbildningsväsendet

Kunskap anses inom IPP som en avgörande förutsättning för miljöanpassad produktion och konsumtion. Utbildning, folkbildning och ett livslångt lärande inom ramen för en hållbar utveckling är nödvändig. Därför behöver miljöaspekter integreras inom alla samhällssektorer, allt från förskola och grundskola, universitet och högskola till specialinriktade insatser för yrkesmän, upphandlare, företagsledning och politiker.121

I Sverige har utredningar och policydokument framtagits för att stärka miljöundervis-ningen i grundskolan. Målet att miljöaspekten ska genomsyra all undervisning i svensk skola är dock enligt studier inte realiserad. Fortfarande har den faktabaserade miljöun-dervisningen stor tyngd, i vilken miljöproblematiken anläggs ett separat, sakkunskapsfo-kuserat och främst naturvetenskapligt perspektiv. Efter hand har samhälls- och humanve-tenskapliga aspekter fått större genomslag genom den s.k. normerande miljöundervis-ningen med större inslag av diskussion kring moral och värdeproblematik.

För att åstadkomma en verklig integration av frågor kring hållbar utveckling inom skolan behövs dock mer av tvärvetenskapliga och problematiserande perspektiv. Exempelvis behöver motstridiga intressen och konflikter på individ- och samhällsnivå samt kulturella och sociala perspektiv lyftas fram, för att belysa komplexiteten i frågorna och möjligheter och svårigheter att uppnå en hållbar utveckling. Betydelsen av individens förhållningssätt och kritiska reflekterande, ansvartagande och aktiva medverkan behöver stärkas. Kopplingen mellan problem och åtgärder såväl på samhällsnivå som på individnivå

119 Naturvårdsverket 2002 Rapport 5225:61-2. 120 Se t.ex. Mont och Lindqvist. 2002. IIIEE / Naturvårdsverket Rapport 5230. 121 Avsnittet om utbildning främst från Naturvårdsverket 2002 Rapport 5225:89-93 och Wickenberg, P. 2002.

Naturvårdsverket Rapport 5226:159-171.


66

behöver både problematiseras och konkretiseras. Miljöundervisningen behöver även integreras med frågor om mänskliga rättigheter, demokrati, etnicitet, genus och jämställd-het, värden och moral.

Inom högskolevärlden sker idag inom ramen för miljöledningssystem ett utvecklingsarbe-te att på olika sätt integrera miljöaspekter i pedagogik och kursutbud. Det kan handla om dels att utveckla helt nya kurser och program av miljövetenskaplig karaktär, dels om att integrera miljöaspekter i existerande utbildningar inom t.ex. teknik, ekonomi och design. Enligt undersökningar sker detta integrationsarbete inte utan problem, vilka bland annat gäller konkurrens och avvägning av ekonomiska resurser samt avsaknad av en tvärveten-skaplig tradition. Frågor kring miljö och hållbarhet är också ett relativt nytt kunskapsom-råde, vilket gör att de saknar vetenskaplig tradition och tyngd.

1.14 Integrerad produktpolicy (IPP) � lägesbeskrivning och utvecklingstendenser Den integrerade produktpolicyn är som kapitlet visat ett resultat av utvecklingen av miljöpolitiken i ett antal industriländer och inom EU. Under 1990-talet växte IPP fram som politiskt begrepp och grunden lades för dess tillämpning som strategi. De senaste åren har inneburit intensifierade ansträngningar från framför allt EU-håll att utveckla och realisera IPP. Efter EU-kommissionens framlagda �Grönbok om integrerad produktpoli-cy� har synpunkter inkommit från ministerrådet och EU-parlamentet liksom enskilda medlemsländer och aktörer från olika samhällssektorer såsom näringsliv, miljöförvaltning och NGO:s. Inom medlemsländerna fortgår utvecklingen av en miljöorienterad produkt-politik delvis självständigt, delvis avvaktande i väntan på initiativ från EU-nivån.

Under sommaren 2003 släpptes ett nytt meddelande från EU-kommissionen: �Communi-cation from the Commission to the Council and the European Parliament - Integrated Product Policy�.122 Detta dokument är en uppföljning av grönboken utifrån bland annat inkomna synpunkter från EU-parlamentet och ministerrådet. Det är för närvarande oklart vilken betydelse meddelandet kommer att få för den konkreta utvecklingen av IPP.123 Den politiska processen tar normalt sett lång tid inom EU och IPP-utvecklingen utgör inget undantag. Medan parallella miljöpolitiska processer fortskrider på internationell och regional nivå, t.ex. programmet för hållbar produktion och konsumtion från Johannes-burgskonferensen samt EU:s tematiska strategier om avfall och hållbar naturresursan-vändning, så hävdar kritiska röster att utvecklingen av IPP präglas av passivitet och �svaga formuleringar�, brist på konkreta aktiviteter, tidsplaner och samarbetsmetoder.

I den aktuella diskussionen om utvecklingen och implementeringen av IPP framförs ett antal viktiga synpunkter och förslag till förbättringar:

• Behov av konkretisering. På generell policynivå har IPP lyckats väl med att formulera ett övergripande ramverk, med begrepp och metoder som kan omfatta

122 EUC 2003. 123 Muntlig kommunikation Bengt Davidsson Naturvårdsverket.


67

och kommunicera den komplexa problematik som IPP innefattar. Men på specifik och konkret nivå brister enligt många bedömare IPP. Även om det också finns kontroverser kring tolkningen och tillämpningen av generella definitioner och in-nebörder, så gäller kritiken främst svårigheter att applicera den övergripande och ofta vaga policynivån till prioriterade och konkretiserade handlingsprogram, till specifika branscher, produktgrupper och samhällssektorer.124

• Målkonflikter. Inom all politik finns risk för intressekonflikter och motstridiga mål. Det kan handla om att mål inom miljöområdet står i konflikt med mål inom ekonomi eller arbetsmarknad. En del målkonflikter beror på dålig kommunika-tion eller bristande politik och många är ekonomiskt, socialt eller tekniskt lösba-ra. Men det finns även olösliga, vad som kallas �äkta målkonflikter�, vilka inne-bär att avvägningar mellan intressen och mål är nödvändiga.125 Inom IPP finns ett antal tydliga risker för motstridiga mål till exempel:

1. Potentiella konflikter mellan miljö-, produkt- och handelspolitik. Exempelvis kan IPP:s principer strida mot internationella överenskommelser framför allt vad gäller handelsavtal inom WTO. Även EU:s inre politiska dagordning innebär po-tentiella spänningar, t.ex. vad gäller avvägningen mellan fri rörlighet på den inre marknaden och miljömål.

2. Potentiella konflikter mellan miljöanpassning och ekonomi. Exempelvis kan miljöanpassning av upphandlingsdirektiven inom EU innebära konflikter med ekonomiska målsättningar. Implementeringen av IPP inom små företag och orga-nisationer kan kräva stora ekonomiska och administrativa resurser.

• IPP kan uppfattas inkräkta på traditionella begrepp inom västerländsk demokrati och marknadsekonomi. Genom IPP skärps fokus på samtliga aktörer inom pro-dukternas livscykel, vilket innebär att exempelvis rollen som konsument och medborgare också problematiseras. Men att applicera miljöanpassningskrav på alla samhällssektorer och roller kan uppfattas stå i strid med traditionella begrepp såsom personlig frihet och konsumentens suveränitet. I gränsdragningen mellan det offentliga och privata omhuldas ofta individers autonomi och privata frihets-sfär.126 Inom den västerländska marknadsekonomin ingår också en tradition av att problematisera politiska ingrepp som alltför hårdhänt eller detaljerat styr produ-centernas val av utbud, produktutveckling, diversiteten på marknaden samt kon-kurrens- och handelsaspekter.127

• Behov av samordning och harmonisering. Idag sker utvecklingen av IPP på flera olika politiska nivåer och inom olika samhällssektorer, vilket leder till stora va-riationer och heterogenitet. Samtidigt finns en strävan, framför allt från EU-håll, att samordna en integrerad policy på europeisk nivå. Detta integreringsbehov mo-tiveras ur såväl ett vertikalt som horisontellt perspektiv. För att skapa en övergri-pande och effektiv policy, behöver IPP integreras vertikalt, det vill säga mellan

124 Rubik och Scholl 2002:512; EU-parlamentet 2001. 125 Naturvårdsverket 2002 Rapport 5225:53,63. 126 Naturvårdsverket 2002 Rapport 5225:40 refererande Duit 2002. 127 Berkhout och Smith 1999:176; Naturvårdsverket 2002 Rapport 5225: 66 ff, 72.


68

olika politiska organ alltifrån lokal och regional till nationell och internationell nivå. Det behövs även en integration på horisontell nivå, vilken inbegriper alla berörda aktörer och samhällssektorer såsom innovatörer, tillverkare, försäljare, konsumenter och forskare.128

Det finns dock en risk att IPP genom sitt breda och ambitiösa helhetsgrepp blir alltför komplex och svåröverskådlig, vilket leder till bristande handlingskraft och konkretiseringsförmåga.129 Dels griper IPP över ett enormt problemområde vad gäller att omfatta miljöanpassning av produktions- och konsumtionsmönster i ett livscykelperspektiv, dels innefattas en stor mängd aktörer och samhällssektorer med olika funktioner, intressen och förutsättningar att deltaga. En viktig förut-sättning för en effektiv och realiserbar IPP är att dess policyer och strategier är tydliga och samordnade. Detta behov av att samordna information och kunskap, strategier och styrmedel är ett grundläggande och återkommande tema. Exempel-vis visar avsnittet om administrativa och informativa styrmedel att samordnings-vinster kan förväntas av att koordinera olika former av miljölednings- och miljö-informationssystem.

I förlängningen ser många IPP som början på ett övergripande, internationellt harmoniserat och kvalitetssäkrat system för hur företag och andra samhällsaktörer ska hantera sitt miljöarbete. Exempelvis skulle det i en sådan generell strategi finnas internationellt tillgängliga och tillförlitliga miljödata samt standardiserade och kommunicerbara miljöindikatorer och metoder för livscykelanalyser, miljö-rapportering etc. Ett närliggande resonemang är att IPP bör vara ett steg på vägen mot en övergripande och integrerad produktpolicy på europeisk eller helst global nivå; en produktpolicy som integrerar alla relevanta produktområden och där samtliga krav och hänsynsaspekter ingår: kvalitet, säkerhet, hälsa, miljö, arbets-miljö, jämställdhet, etiska hänsyn, etc.130

• Behov av en stabil och långsiktig institutionell struktur. En strategi att förankra och realisera en långsiktig miljöorienterad produktpolitik är att ge den en hållbar institutionell struktur. Dels innebär institutionaliseringen av IPP på ett direkt plan att miljöanpassningen ges strukturella och ekonomiska resurser. Dels visar forsk-ning att en framgångsrik institutionalisering innebär en indirekt och långsiktig påverkan på normer och beteenden inom samhället. Denna �institutionella ef-fekt� innebär att människors attityder och beteenden interagerar med institutio-nella normer och praktiker. En viktig förutsättning är därför att institutionerna konstrueras med tanke på dess normsättande karaktär, att förutsättningar ges för stabilitet och långsiktighet samt att de uppfattas som legitima av medborgarna.131

• Kopplingen till hållbar utveckling. Även om IPP har ambitionen att omfatta en helhetssyn menar många att det fortfarande saknas viktiga perspektiv. Inom arbe-tet för en hållbar utveckling bör ingå såväl ekologiska, ekonomiska som sociala

128 Ernst & Young 2000:25. 129 Charter 2001:674. 130 Se t.ex. Naturvårdsverket 2002 Rapport 5225:141 ff, 34. 131 Duit 2002:148 ff.


69

dimensioner. Det finns dock en uppenbar risk att den miljöanpassade produkt-politiken inbegriper målkonflikter mellan dessa dimensioner, t.ex. avvägningar mellan långsiktiga miljömål och kortsiktiga ekonomiska mål. Kritiker inom bland annat miljörörelsen anser också att IPP har svårt att ställa globala frågor om för-delning, rättvisa och etik, om totala konsumtionsnivåer och ekosystemens globala bärkraft.132

132 Rubik och Scholl 2002:514; Lynge Sörenssen 2000:38.


70


71

DEL II IPP sedd �utifrån�: En kritisk granskning


72


73

Kapitel 2

Naturvetenskapliga utgångspunkter

Sabina Andrén

Foto: Elisabeth Vogelia Arderup


74

2.1 Systemteoretiska utgångspunkter System: av gre. systema, helhet sammansatt av flera delar. (Nationalencyklopedien)

Vi lever i ett �systemsamhälle� sägs det. Teknik, ekonomi, politik, människa och miljö; allt verkar vara invävt i ett system av samband och beroenden. För att förstå dagens samhällsproblem, såsom frågor kring hållbar utveckling, kan det därför vara fruktbart att ta del av grunderna för systemteorins och systemanalysens synsätt. I boken System � att tänka över samhälle och teknik presenterar Lars Ingelstam grunderna för systemteorin och dess tillämpningar i såväl naturvetenskapliga och tekniska som humanvetenskapliga sammanhang.133

Systemteorin har, liksom humanekologin, som en grundläggande ambition att anlägga ett helhetsperspektiv för att förstå fenomen och processer i natur och samhälle. Det handlar, menar Ingelstam, om att försöka förstå systemen som helhet, uppifrån och utifrån, snarare än nedifrån och inifrån. Viktigt är också det tvärvetenskapliga förhållningssättet. Teorier och metoder från olika områden tillåts komplettera och befrukta varandra. Exempel på kombinationer av ämnen är biologi och teknik för medicinska tillämpningar respektive matematik och fysik för modeller inom nationalekonomin.

Den moderna systemteorin och systemanalysen utvecklades som vetenskap under 1900-talet.134 Det skedde i en tid då den klassiska naturvetenskapen utmanades av bland andra Einsteins relativitetsteori, Schrödingers, Bohrs och Heisenbergs kvantteorier samt Gibbs sannolikhetstänkande inom fysiken. Grunden var, som Ingelstam uttrycker det, lagd för en �probabilistisk� värld, där det faller sig naturligt att beskriva fenomen i form av system och processer snarare än exakta tillstånd och kvantiteter. En förgrundsgestalt inom systemteorin är Norbert Wiener, grundare av cybernetiken, �styrmansvetenskapen�, vars syfte var att formulera generella matematiska principer för att beskriva system (Cyberne-tics 1948). En annan är Ludwig von Bertalanffy, som bland annat i boken General Systems Theory försökte skapa en övergripande och generell teori för system och därvid kompletterade matematiska beskrivningar med verbala modeller (General Systems Theory 1968).

Vad är ett system? En definition ur General Systems Yearbook 1964 lyder: �A system is a set of objects together with relationships between the objects and between their attrib-utes�.135 Ibland används även begreppen �nätverk� och �organisation� som något mindre teoretiskt krävande synonymer till �system�. Karaktäristiskt för ett system är följande egenskaper:

133 Ingelstam 2002. 134 Stycket från Ingelstam 2002: 29-92. 135 Ingelstam 2002: 18 ff, citat Young, OR. 1964. A survey of general systems theory. General Systems, vol

IX.


75

• Komponenter och samband. Ett system består av två slags storheter: någon form av komponenter och samband mellan dessa.

• Helhet. Det finns skäl att betrakta dessa komponenter och samband som någon form av helhet.

• System och delsystem. Ofta kan man urskilja delsystem inom systemen. Det större systemet bildar omgivning till det mindre delsystemet. Man talar om en hierarki av system.136

• Avgränsning och omgivning. En systemgräns kan urskiljas mellan systemet och dess omgivning.

• Kommunikation. Någon form av informationsutbyte äger rum inom systemet samt ofta även gentemot dess omgivning.

Viktiga frågor för systemvetenskapen är: Vilka inbördes samband och relationer har systemen? Vilka gränser och relationer med omgivningen har systemen? Hur påverkas och utvecklas system? Vilken form av information utbyts inom systemen och med dess omgivning? Ett relevant exempel på studieobjekt skulle kunna vara hur det politiska och ekonomiska systemet interagerar med det ekologiska inom ramen för exempelvis IPP-strategin.

Frågeställningar kring information och kommunikation inom och mellan systemen tillhör de mer centrala inom systemteorin. System upprätthålls och regleras genom någon form av återkoppling eller regleringsmekanismer. Återkoppling innebär att någon form av signaler från ett system förs tillbaka och i sin tur påverkar systemet. Inom biologin och ekologin rör det sig ofta om biokemiska processer, inom meteorologin om fysikaliska 136 Med uttrycket hierarki inom systemtänkandet avses ingen koppling till �rang�, �makt� eller liknande, utan

enbart att delsystemen logiskt sett är relaterade till och ingår i varandra likt ryska dockor. (Se även begreppet �holarki� under avsnitt 2.2 ).

SYSTEM

Avgränsning Omgivning

System Delsystem

Komponenter Samband

Helhet

Kommunikation


76

processer i de globala vädersystemen, medan det inom ekonomin talas om regleringsme-kanismer på �marknaden�. Principiellt kan man tala om två huvudtyper av återkoppling: negativ respektive positiv återkoppling, även kallad �feedback�. Som uttrycken antyder, leder den negativa återkopplingen till en dämpande eller stabiliserande effekt, medan en positiv feedback förstärker en viss tendens i systemet. I allt från den encelliga bakterien eller människokroppen till insjön eller de globala väderlekssystemen upprätthålls en dynamisk balans med hjälp av sådan positiva och negativa återkopplingsmekanismer.

Kurva 1. Avklingande utveckling � exponentiellt avtagande kurva.

Kurva 2. Linjär utveckling � linjärt ökande funktion.

Kurva 3. Exponentiell utveckling � exponentiellt ökande kurva.

Kurva 4 � 5. Balanserande utveckling - sigmoid eller logistisk kurva.

Figur 2:1. Utvecklingstyper för system - Skisser Källa: Hubendick 2001:39-52. Lundberg och Olsson 1992.

Olika former av återkoppling och regleringsmekanismer bidrar såväl till systemets förändring och utveckling som till dess stabilitet och integritet. I figur 2:1 illustreras några olika utvecklingstyper som vi kan kalla avklingande, linjärt resp. exponentiellt ökande samt stationär eller balanserande utveckling. I både naturen och samhället hittar vi exempel på processer som antingen avklingar, förstärks eller balanserar i en dynamisk jämvikt. Ibland kan processen betraktas som en störning som kan vara allt från oansenlig och tillfällig till genomgripande och långsiktig. Exempel är sjukdomsförlopp och epidemier, kraftiga populationsrubbningar i ekosystem eller galopperande inflation. Vanligt i naturliga system är dock, att regleringsmekanismerna sammantaget bidrar till att systemet upprätthåller en dynamisk balans, illustrerat av kurva 4-5 i figur 2:1. Ett konkret


77

exempel är då en population långsiktigt stabiliseras i förhållande till det omgivande ekosystemets bärkraft.

Enligt systemteorin kan man beskriva de flesta fenomen och processer i både natur och samhälle i termer av system. För att klargöra systemgränser och systemens inbördes relationer, behöver man ofta kategorisera system i förhållande till varandra. Figur 2:2 illustrerar hur en sådan generell kategorisering av systemtyper kan se ut. Under någon form av överordnad systemnivå har inordnats delsystem eller �systemfamiljer�, som sedan ytterligare kan delas upp. Inom systemekologin, som snart ska introduceras, talar man om systemnivåer i form av subsystem inordnade i omgivande supersystem.

Ovan: Principen för systemnivåer � systemfamiljer Höger: Principen för supersystem och subsystem.

Figur 2:2. Kategorisering av system i systemnivåer och systemfamiljer Källa: Ingelstam 2002: 26 ff.

Systemens komplexitet kan variera från �enkla� system med få komponenter och enkla samband, till �komplexa� system med många komponenter och komplexa samband, skisserat i figur 2:3. Exempel på relativt �enkla� system återfinns inom fysiska och kemiska experiment, såsom gaser i slutna behållare eller enkla kemiska reaktioner. Exempel på mycket �komplexa� system är levande organismer, ekosystem eller sociala, ekonomiska och politiska system. Det torde inte komma som någon överraskning att miljöproblematiken handlar om företeelser inom de sistnämnda, komplexa systemen.

Komponenter Samband

Få komponenter

Många komponenter

Enkla samband

Komplexa samband

Figur 2:3. Kategorisering av system utifrån deras komponenter och samband Källa: Ingelstam 2002: 24 ff.

System

A B C

A1 A2 A3 C1 C2 C3

Supersystem Subsystem

Subsystem


78

Studier av levande och komplexa system har utvecklats av bland andra Heinz von Foerster genom den s.k. �andra ordningens cybernetik�: cybernetiken för observerande system.137 Nämnas kan även Francisco Varela och Humberto Maturana som med begreppet autopoiesis syftar på hur levande organismer själva skapar och återskapar sin struktur.138 Visserligen är levande system alltid beroende av sin omgivning, men de utvecklar och upprätthåller också en egen intern struktur, vilket bidrar till det som kan kallas �identitet� eller �egenart�.139 Dessa självrefererande egenskaper är viktiga att beakta om vi vill förstå mänskliga och samhälleliga system. Vi kan aldrig, hävdar Foerster, borste från att den verklighet som människan observerar innehåller henne själv. Det räcker inte med en klassisk objektivitetsprincip: att observatörens egenskaper inte får inverka på hur observationen beskrivs. Den måste kompletteras med en post-objektiv princip: beskrivningen av observationen skall avslöja observatörens egenskaper. Här ansluter resonemangen till humanvetenskapernas centrala frågeställning huruvida verkligheten är socialt konstruerad.

En kritisk röst hävdar kanske gentemot systemteorin att en verklig helhetssyn borde leda till ett ifrågasättande av möjligheten att överhuvudtaget urskilja avgränsade system i verkligheten. �Allting hänger ihop� är ett vanligt uttalande inte minst inom humanekolo-gin. Systemteorin förnekar inte verklighetens enhet på ett ontologiskt plan, men hävdar att det är nödvändigt och fruktbart att analytiskt skilja på olika typer av system och systemnivåer.140

Gemensamt för flera av systemteorins upphovsmän är att de har ambitionen att skapa generella och övergripande teorier för alla system, ett slags �överteorier�. Detta är också en av de mer kontroversiella frågorna inom systemtänkandet. Det är exempelvis inte utan kritik som naturvetenskapliga teorier och metoder har tillämpats inom humanvetenska-perna, såsom när man inom nationalekonomi, företagsekonomi och sociologi har tillämpat modeller från matematik och fysik för att förstå människors beteende. 141

137 Ingelstam 2002:75 ff. Hänvisn till bl.a. Foerster, H. 1984. Observing Systems 1982, 2:a uppl. Seaside

Calif. 138 Ingelstam 2002. Hänvisning till Varela, F. Maturana, H. 1992. The Tree of Knowledge: The Biological

Roots of Human Understanding. Boston. 139 Ingelstam 2002:162 f. 140 Ingelstam 2002: 23. 141 Ingelstam 2002:149-181.


79

2.2 Systemekologins grunder

För att förstå komplexa system och processer såsom samband mellan natur och samhälle är det, förutom det allmänna systemtänkande som presenterats i avsnittet ovan, väsentligt att förstå ett antal naturvetenskapliga och ekologiska grundvillkor. Dessa gäller dels fundamentala egenskaper hos materia och energi, dels hur dessa grundläggande beståndsdelar förmår organisera sig till komplexa system som levande organismer och ekosystem. I detta avsnitt introduceras därför översiktligt tre områden: grundläggande resursteori, livets principer och processer samt levande system som ömsesidigt beroende nätverk.

Liten Ordlista och Etymologi Termodynamik: av gre. therme = värme och dynamikos = kraft, rörelse. Läran om energins natur och energiformernas omvandlingar.

Biologi: av gre. bios = liv och logos = förnuft, kunskap. Läran om livet.

Ekologi: av gre. oikos = hus och logos = förnuft, kunskap. Läran om (naturens) hushållning.

Resurs: av lat. resurgere = återuppstå. Tillgång som är känd och åtkomlig. �Naturresurs�: ett medel för att underlätta uppnående av ett visst mål för en viss aktör.

Energi: av gre. en = i och ergeia = arbete. Fysikalisk storhet som är en gemensam nämnare för alla energiformer. Även abstrakt begrepp avseende förmåga att uträtta arbete.

Exergi: av gre. ex = ut och ergeia = arbete. Måttet på en viss energimängds förmåga att uträtta någon form av arbete.

Entropi: av gre. in = i och tropé = förändring, eg. vändning . Mått på organisation, struktur kontrast. Låg entropi = hög grad av organisation (motsvarat av begreppet negentropi)

Materia: av lat. materia = ämne. Material: materia för tillverkning, råvara.

Konsumera: av lat. consumere = lägga beslag på.

Producera: av lat. produco = föra fram, sätta i rörelse. Källa: Lundberg och Olsson 1992: 20 ff; Tiberg 1993: 61 ff.

Grundläggande resursteori

Termodynamiken, läran om värmens natur och energiformernas förhållande till varandra, grundlades av Carnot och Clausius på 1800-talet i deras studier av relationen mellan värme och arbete i bland annat ångmaskiner.142 Den klassiska termodynamikens berömda

142 Kay och Scheider 1994: 27 ff.


80

första och andra huvudsatser har visat sig vara kraftfulla förklaringsmodeller för att förstå såväl fysiska och kemiska som biologiska och ekologiska grundvillkor.

Figur 2:4 definierar kortfattat dessa huvudsatser, vilka sammanfattningsvis kan sägas beskriva de grundläggande villkoren för planetens och livets processer. �Ingenting försvinner � Allting sprids� är populariserade uttryck för dessa den fysiska resursteorins �grundlagar�, vilka som vi ska se har en avgörande betydelse för diskussionen om �hållbar utveckling�.

Klassisk termodynamik Kortfattad förklaring Första huvudsatsen �Law of conservation�

Energi kan varken nyskapas eller förintas, endast överföras mellan olika former. Den totala mängden energi i ett slutet system är alltid konstant.

Andra huvudsatsen �Entropilagen�

Entropin ökar i ett slutet system. Exergi förbrukas i alla reella processer. I fysiska och kemiska processer degraderas kvaliteten hos energin, exergin, det vill säga förmågan att uträtta arbete. Entropin, ett mått på �oordningen� i systemet, ökar. System tenderar spontant att utvecklas i riktning mot ett tillstånd av utjämning och utspridning.

Figur 2:4. Källa: Kay och Scheider 1994:27 ff; Folke och Kåberger (red) 1991: 63 ff.

I den första huvudsatsen fastläggs energins oförstörbarhet, �the law of conservation�, vilket bland annat innebär att det inte är energi som bör stå i fokus för samhällets energihushållning, utan exergi, energins förmåga att uträtta arbete. Energins exergiinne-håll varierar kraftigt, från högkvalitativa energiformer såsom strålning från solen, kemiska bränslen och elektricitet till utspridda och lågkvalitativa som olika former av �spillvärme� och värmeutstrålning från jordytan och atmosfären till rymden. I termody-namikens andra huvudsats fastslås den obönhörliga lagen om energins degradering: att alla reella processer innebär en förbrukning av energins arbetsförmåga, exergi, med en åtföljande ökning av entropi, oordning och utspriddhet. Denna andra huvudsats förklarar också fenomenet irreversibilitet, vilket även anknyter till tidsbegreppet:

This universal increase in entropy draws the `arrow of time´ in nature and repre-sents the extent to which nature becomes more disordered or random. All natural processes can be viewed in light of the second law and in all cases this one-sided aspect of nature is observed. 143

Termodynamikens huvudsatser kan användas för att beskriva fenomen på både makro- och mikronivåer, allt från storskaliga kosmiska fenomen till molekylers egenskaper i behållare. Ludwig Boltzmann, som grundlade den statistiska termodynamiken, förenade på ett elegant sätt dessa nivåer genom att formulera entropi såsom ett matematiskt uttryck för sannolikheten att finna en given fördelning hos partiklarna i ett betraktat system:

In this context, entropy reflects the number of different ways microstates can be com-bined to give a particular macrostate. The larger the number of microstates for a given

143 Kay och Scheider 1994:28. Citat från Eddington , A. 1958. The Nature of the Physical World. University

of Michigan Press. Ann Arbor, MI.


81

macrostate, the larger the entropy [...] Systems will tend to the macrostate which has the largest number of corresponding accessible microstates.144

Det kan visas att samma egenskaper som gäller för energi i termodynamikens huvudsat-ser, också gäller för materia.145 Sambandet mellan energi och materia har formulerats i den berömda formeln e=mc2. Enligt första huvudsatsen är det alltså summan av energi och massa som bevaras vid alla omvandlingar. Överföringar mellan energi och materia sker hela tiden både i ett mikroskopiskt och makroskopiskt perspektiv. Exempel är kvantfenomen på partikelnivå eller kärnreaktioner i jordens inre och i solens och stjärnornas förbränningsprocesser. I ett mänskligt perspektiv kan man dock tala om �materiens oförstörbarhet�. Mängden materia inom biosfären är i princip konstant och atomerna bibehåller i stort sett sin karaktär som olika grundämnen. Även den andra huvudsatsen kan tillämpas på materien. Vid spontana processer tenderar sammansatta ämnen att brytas ner till enklare beståndsdelar och koncentrationsskillnader att utjämnas. Det långsiktiga resultatet är en materiens utjämning och spridning: entropin ökar.

Termodynamiken anger flera fundamentala och grundläggande villkor för biosfären, planetens levande system. Såsom figur 2:5 illustrerar, kan jorden betraktas som ett för energi öppet system, där högkvalitativ exergirik energi instrålar från solen och där lågkvalitativ exergifattig energi lämnar systemet. Vad gäller materia kan biosfären emellertid betraktas som ett slutet system. Endast en försumbar mängd materia utbyts mellan planeten och dess omgivning - exempelvis genom asteroider � eller omvandlas till energi, såsom genom kärnreaktioner i jordens inre. De termodynamiska lagarna är också grundläggande systemvillkor till vilka samhälleliga system är obönhörligt hänvisade. De blir därför viktiga att hålla i minnet när vi diskuterar exempelvis �kretsloppsprincipen�, samhällets energi- och materialomsättning samt IPP-strategin för hållbara produktions- och konsumtionsmönster.

Figur 2:5. Jorden som ett öppet system för energi och slutet system för materia Källa: Günther och Folke 1993; Hubendick 2001: 46-50.

144 Kay och Scheider 1994:28 145 Lundberg och Olsson 1992:30 ff.

ENERGI FLÖDE MATERIA

KRETSLOPP Biologiska och geologiska kretslopp

Exergifattig utstrålning

Solen

Jorden

Exergirik instrålning


82

Livets grundläggande principer �Ingenting försvinner � allting sprids� må vara begripligt för kemiexperimentets gasbehållare, men intuitivt verkar liv och levande organismer vara något helt annat. Levande system kännetecknas snarare av hög grad av organisation och struktur: de skapar, behåller och utvecklar en �kontrast� gentemot omgivningen. Kan livets principer förklaras utifrån ett grundläggande fysikaliskt perspektiv? I en artikel benämnd �Life as a Manifestation of the Second Law of Thermodynamics� sammanfattar E.D. Schneider och J.J. Kay ett termodynamiskt perspektiv på livets grundläggande principer. 146

Under 1900-talet utvecklades den klassiska termodynamiken till studier av mera komplexa termodynamiska system. Bland andra Carathéodory, Hatsopoulus, Keenan och Kestin kunde visa, att den generella lagen om att �entropin ökar� inte behöver gälla tillfälligt och lokalt. Till skillnad från den klassiska termodynamiken kunde de förklara hur system, under vissa omständigheter, stabiliseras till lokala och unika jämviktstill-stånd.147 Studierna vidareutvecklades av Prigogine med kollegor, som blev berömda för sin tillämpning av termodynamiken på öppna system i icke-jämviktstillstånd. De beskrev hur öppna system kan �drivas� bort från ett klassikt termodynamiskt jämviktstillstånd när de utsätts för utbyte av materia och energi med omgivningen. I ett sådant instabilt tillstånd kan små fluktuationer hos materien under olika energitillstånd leda till irreversib-la �tröskelhändelser�, bifurcations, som leder subsystemet till ett lokalt och unikt jämviktstillstånd.

Fenomenet brukar hänvisas till i termer av självorganisation och dissipativa strukturer (figur 2:6). Genom kontinuerlig dissipation av inflödande energi och degradering av energins kvalitet (exergi) kan systemen uppnå lokalt stabila tillstånd med hög grad av organisation. Sådana förhållanden kan i princip förklara allt från fysiska fenomen som tornados, konvektionsceller och lasrar, till kemiska och biologiska system såsom celler, organismer och ekosystem. Exempel på viktiga dissipativa processer i biosfären är de globala vädersystemen, växternas fotosyntes och evapotranspiration samt mikroorganis-mernas nedbrytningsprocesser.

Denna �livets termodynamik� har sedan ytterligare utvecklats och förfinats av bland andra Kestin och Schrödinger för att bättre kunnas tillämpas på öppna system långt från jämvikt, vilket gäller för levande system.148 Sådana system utvecklas och upprätthålls i ett ömsesidigt samspel mellan systemets egna processer och omgivningen. Systemen stabiliseras av �lokala jämviktsattraktorer� (local equilibrium attractors) och tenderar mot lokala och unika jämviktstillstånd (�emergent attractor states� eller �optimum operating points�).149

146 Kay och Scheider 1994. 147 Kay och Scheider 1994:28 ff. 148 Kay och Scheider 1994:29, 35. 149 Günther och Folke 1993:7.


83

Självorganiserande system -Dissipativa strukturer Dissipation = omvandling från kvalitativt högre till kvalitativt lägre energiformer: förbrukning av exergi. Dissipativa strukturer = strukturer som dissiperar energi. Figur vänster: Principen för självorganiserande system och dissipativa strukturer. Exempel på dissipativa strukturer. Figurer nedan från vänster: 1. Strömvirvel 2. Bénard celler- Värmekonvektion i vätska 3. Havsalg med kalkskal- Coccolithophore

Figur 2:6. Självorganiserande system � Dissipativa strukturer Källa: Günther och Folke 1993:7; Capra 1996: 87, 105, 165.

Hur kan detta ske? Att planetens livsformer utvecklar och upprätthåller en hög grad av organisation och att denna komplexitet spontant verka öka genom evolutionen, kan i den �utvidgade termodynamiken� förklaras av de systemförhållanden som solen och jordens biosfär ingår i. Det kan som nämnts ovan visas, att ett system som utsätts för en stark exergigradient kommer att drivas från det ursprungliga jämviktstillståndet, men samtidigt kommer det spontant att tillvarata möjligheter att dissipera och degradera energin, det vill säga att förbruka exergin. Med en så kraftfull exergiinput som planeten jorden erhåller


84

från solen, kan dissipativa strukturer och självorganiserande system därför enligt detta synsätt nästan ses som ett �förväntat� resultat:

Life can be viewed as a far-from-equilibrium dissipative structure that maintains its local level of organization, at the expense of producing entropy in the larger system of which it is part. If we view the earth as an open thermodynamic sys-tem with a large gradient impressed on it by the sun, the thermodynamic impera-tive of the restated second law is that the system will strive to reduce this gradi-ent by using all physical and chemical processes available to it [...] We suggest that life exists on earth as another means of dissipating the solar induced gradient and, as such, is a manifestation of the restated second law.150

Detta �termodynamiska imperativ� är sålunda en grundförutsättning för livets uppkomst och utveckling. Men även planetens övriga gynnsamma omgivningsbetingelser samt livets egna självskapade principer och processer såsom evolution och ekosystemens succession har betydelse. Tillsammans utgör de nödvändiga pusselbitar när vi vill förstå den mångfald och rikedom som biosfären erbjuder. Livets alla former och dess organise-ring i allt mer komplexa ekosystem sammanfattas vackert av Schneider och Kay: �Life represents a balance between the imperatives of survival and energy degradation�.151

Beskrivningen av dissipativa strukturer kan även anknytas till begreppet autopoiesis: självskapande och självrefererande system (jfr avsnitt 2.1). Levande system, menar Varela och Maturana, kännetecknas av att de skapar och upprätthåller en intern struktur, vad man skulle kunna kalla deras identitet eller egenart gentemot omgivningen:

Autopoiesis [is] the recursive cybernetic processes occurring in living systems at all hierarchical levels [...] mutually shaping each other to a metabolic network. In an autopoietic system, the system boundaries and the components necessary for its transformations are endogenously generated. [...] This means that the system is both self-reliant and self-referential. It is produced by itself. 152

Det självorganiserande systemet upprätthåller och utvecklar sin struktur och organisation genom kommunikation och utbyte av både intern och extern karaktär. För att beskriva förhållandet mellan exergiförbrukning, materialomsättning och organisation kan termen regenerativ cykel användas.153 Principerna för denna återfinns i figur 2:7 och beskriver en generell process som återfinns i levande system på alla nivåer, d.v.s. inom såväl den encelliga bakterien eller människokroppen som i regnskogen. De levande systemen importerar materia och energi, vars exergiinnehåll driver systemets ämnesomsättning samt �byggs in� i systemets strukturer exempelvis som biomassa eller genetisk informa-tion. Den regenerativa cykeln kan ses som grundprincipen för hur kretslopp fungerar i biosfären. Systemen är öppna för energiflöden men relativt slutna när det gäller materia som vissa mineraler, fosfor- och kväveföreningar.

150 Kay och Scheider 1994:35-6. 151 Kay och Scheider 1994:46. 152 Günther och Folke 1993: 6 refererande bl.a. Varela FJ, Maturana HR, Uribe R. 1974. �Autopoiesis: the

organisation of living systems, characterization and a model�. Biosystems, 5:187-196. 153 Günther och Folke 1993:12.


85

Principen för regenerativa cykeln inom levande system: Exergiförbrukning: Exergirik energiimport � Exergifattig energiexport. (Entropiökning). Materialomsättning: Kretslopp av materia: värdefulla resurser och byggnadsmaterial. Organisation och struktur. Exergi förbrukas och materia organiseras inom systemens strukturer.

Figur 2:7. Den regenerativa cykeln Källa: Günther och Folke 1993:12.

Den regenerativa cykeln hos levande system kan även knytas till frågor om sambanden mellan exergi, information och organisation. Levande organismer är som konstaterats öppna dissipativa strukturer, beroende av energi- och materialutbyte med omgivningen. Den exergi som förbrukas används dels till systemets upprätthållande och ämnesomsätt-ning (värmealstrande transformationer), dels till uppbyggnad och utveckling av systemets massa eller struktur (konserverande transformationer). 154 Som illustreras i figur 2:8, kan man se de konserverande transformationerna som en �ackumulering av exergi� i olika biologiska strukturer såsom biomassa eller genetisk information; det sistnämnda benämnt �instructional information�. Denna �instruerande information� lagras som genetisk diversitet inom och mellan organismer, arter och ekosystem. Man kan således betrakta inte bara genotyper på individnivå, utan även relationerna inom ekosystemen som makrostrukturer uppbärande genetisk information (�organisatorisk exergi�). En viktig komponent i sammanhanget är de olika former av kommunikation

154 Günther och Folke 1993:4-6 refererande bl.a. Brooks DR, Collier J, et al. 1989. �Entropy and information

in evolving biological systems�. Biology & Philosophy, 4: 407-432.


86

som sker inom och mellan systemen. Man kan exempelvis betrakta evolutionen � den genetiska informationspoolens utveckling � i samspel med ekosystemens succession som en form av kommunikation.

Figur 2:8. Förbrukning av exergi i levande system. �Ackumulering av exergi� i olika former av biologiska strukturer och �organisatorisk exergi�. Källa: efter Günther och Folke 1993: 4-6.

Resonemangen ovan illustrerar den ofantliga komplexiteten i livets olika former och de levande systemens förmåga att skapa organisation och struktur, vilket bidrar till att bygga upp och bibehålla jordens rika biosfär. De levande systemens förmåga att lagra informa-tion är exempelvis förutsättningen inte bara för de enskilda organismerna och arterna, utan även för ekosystemens upprätthållande och utveckling. Den i miljöpolitiska sammanhang omhuldade �biologiska mångfalden� skall förstås i dessa termer.

Levande system - nätverk och interdependens

�Allting hänger ihop� är inte bara ett populärt ekologiskt uttryck, utan återspeglar en fundamental och grundläggande princip inom systemekologin. Vårt samhälle med dess tekniska och ekonomiska system beror av, men påverkar också, de omgivande ekosyste-men. Detta avsnitt introducerar ett vidgat systemperspektiv på liv och levande system, vilket syftar till att klarlägga den starka interdependens (ömsesidiga beroendeförhållande) som råder mellan biosfärens olika subsystem.

Vi har ovan konstaterat att levande system självorganiserar sig såsom öppna och dissipativa strukturer i ständig växelverkan med omgivningens material- och energiflö-den. Sådana processer sker i olika former på olika nivåer. Allt från enskilda celler, organ och organismer till ekosystem kan betraktas som subsystem inordnade i mera omfattande supersystem (jfr avsnitt 2.1). Som figur 2:9 illustrerar, kan de levande systemen beskrivas som inbördes interagerande och av varandra beroende hierarkier av system, ibland benämnda holoner organiserade i holarkier. Varje �holon� representerar en urskiljbar enhet, ett subsystem inom systemet, medan begreppet �holarki� betecknar principerna för

Exergiförbrukning hos levande system

Värmealstrande transformationer

Instruerande information

Konserverande transformationer

Biomassa

Makronivå Genetisk diversitet

�Organisatorisk exergi�

Mikronivå Genotyper


87

det övergripande supersystemet. Tillsammans bildar de vad som kan kallas �infogade självorganiserande system� (nested autopoietic systems). Folke Günther och Carl Folke skriver:155

We argue that cells, organisms and ecosystems, even the entire ecosphere, are autopoietic far-from-equilibrium dissipative systems [...] They are nested within each other, and from this view inseparable, since they, though clearly individual, consist of each other. The nested system consists of identifiable, self-organising parts or holons. [...] It is itself a whole composed of parts, but at the same time a part of some greater whole. Holons are open subsystems of systems of higher order, with a continuum from the cell to the ecosphere. The hierarchy of holons we prefer to call holarchy.

Figur 2:9. Principen för holon � holarki. Inbördes inordnade och ömsesidigt beroende subsystem inom supersystem. Här exemplifierat med holoner på cell-, organism- och ekosystemnivå inom supersystemet (ekosfären). Källa: Günther och Folke 1993:13.

Om vi tillämpar tanken på holoner och holarkier på planetens levande system i sin helhet följer, att detta ytterst kan ses som en sammanhängande helhet. Under 70-talet utvecklade också den brittiske kemisten James Lovelock den s.k. Gaiateorin, som betraktar jordens levande system som en �superorganism�. Den levande biosfären, Gaia, tillskrivs 155 Günther och Folke 1993:9 hänvisande till bl.a. Prigogine, I. Stengers, E. 1984. Order out of Chaos. New

York: Bantam Books; Koestler A. 1967. The Ghost in the Machine. London: Hutchinson. Se även: www.holon.se/folke/kurs/Bilder/holarchy2.shtml


88

förmågan att skapa och bibehålla en för systemet gynnsam livsmiljö. Exempelvis gäller det atmosfärens sammansättning av koldioxid och syre, jordens temperaturreglering genom växthuseffekten och reflektionen från jordytan samt havsvattnets salthalt. Teorin är radikal eftersom den på ett så konkret sätt hävdar de levande systemens självskapande och självreglerande förmåga. Vanligt är annars att man utgår ifrån hur levande organis-mer anpassar sig till yttre och givna förutsättningar, men här betonas alltså det levande systemens förmåga att påverka och kontrollera sina miljöbetingelser och livsvillkor.

Holarkin med dess ingående holoner representerar å ena sidan självständighet och oberoende, å andra sidan en närmast total interdependens och ömsesidighet. Varje subsystem har en egen lokal jämvikt, men är samtidigt starkt beroende av omgivande subsystem och det överordnade supersystemets processer och utveckling. Detta förhållande är viktigt att förstå när vi diskuterar hur levande system reagerar på störningar.

Som vi har sett tenderar självorganiserande system att uppnå lokalt stabila jämviktstill-stånd. Ur ett övergripande och långsiktigt perspektiv visar detta sig i form av mognande och mera stabila ekosystem. Resiliens är ett begrepp som används för att beskriva ekosystemens integritet och stabilitet, deras buffertkapacitet och förmåga att tåla störningar.156 Samtidigt vet vi att levande system, såväl arter som ekosystem, förändras över tid. Det kan ske genom långsamma processer, såsom arternas evolution och ekosystemens succession. Men det kan också röra sig om plötsliga störningar i form av naturkatastrofer såsom bränder, torka eller översvämningar, eller i form av människans påverkan genom exempelvis artutrotning, ändrad markanvändning eller föroreningar. Hur systemen svarar på störningar är en komplex fråga som beror på en lång rad faktorer och varierar från fall till fall. Principiellt kan man tänka sig följande reaktioner (figur 2:10):

Resiliens hos levande system � Störningars effekter på system Hög resiliens

Mycket stabilt � Marginell effekt. Systemet rubbas ej av störningen. Stabilt � Återgår. Systemet reagerar på störningen men återfinner sin ursprungliga jämvikt. Känsligt � Omorganisation. Systemet reagerar kraftigt på störningen och det ursprungliga jämviktstillståndet bryts. Systemet omorganiseras mot nytt, okänt jämviktstillstånd. Mycket känsligt � Katastrof. Systemet bryter ihop. Låg resiliens

Figur 2:10. Källa: efter Günther och Folke 1993: 8.

Om vi anammar ovanstående systemperspektiv, kan vi lättare diskutera människan och de samhälleliga systemen i relation till ekosystemen. Som vi inledningsvis konstaterade kan vi intuitivt ana att �allting hänger ihop�, men frågan är om vi riktigt förstår de samhälleli-

156 Odum 1993:59.


89

ga systemens fundamentala beroende av ekosystemen. Ekologen Eugene Odum kallar dessa övergripande supersystem för �livsunderstödjande ekosystem�:157

The life-support environment has been defined as that part of the earth that pro-vides the physiological necessities of life, namely food and other energies, min-eral, nutrients, air and water. The life-support ecosystem is the functional term for the environment, organisms, processes, and resources interacting to provide these physical necessities.

Ett otal för människan avgörande funktioner upprätthålls av dessa livsunderstödjande ekosystem. Funktionerna kan delas upp i producerande, reglerande, bärande och informerande funktioner. Exempel är växternas nettoproduktion genom fotosyntesen, vilken möjliggör djurlivet (inklusive människans födotillgång), atmosfärens gassamman-sättning och klimatets reglering, vattnets kretslopp (inklusive tillgång till sötvatten), mikroorganismernas nedbrytning och omsättning av näringsämnen samt, sist men inte minst, den lagrade genetiska diversiteten.

Det är på sin plats att här understryka betydelsen av autotroferna, de fotosyntetiserande organismerna. Växtriket, blågröna alger och vissa andra mikroorganismer är de enda som ur ett biosfärperspektiv förmår producera, i bemärkelsen �nyskapa� värdefulla resurser som mat, syre och byggnadsmaterial. Detta sker främst i fotosyntesen, där koldioxid och vatten med hjälp av exergirik solstrålning omvandlas till kemisk energi i form av organiska byggstenar (kolhydrater) och fritt syre. Fotosyntesen bidrar, förutom till det livsviktiga syret och kolhydraterna, även till klimatets reglering och ozonbildningen i stratosfären. Denna grupp av organismer kallas ibland producenter och deras nettopro-duktion utgör förutsättning för att övriga organismer såsom djur och människor, s.k. konsumenter, ska kunna existera.158

Vi kan med Odum urskilja tre övergripande kategorier av ekosystem:159

1. Naturliga system � �Natural Solar-powered Ecosystems�. Självförsörjande naturliga ekosystem som utgör basen för de övriga två. Exempel är oceaner, deltan, floder, sjöar, våtmarker, större sammanhängande växtekosystem såsom barrskogar och regnskogar.

2. Domesticerade system � �Man-subsidized Solar-powered Ecosystems�. Delvis naturliga, delvis mänskligt påverkade ekosystem. Viktiga exempel är jord- och skogs-brukssystemen, i vilka människan importerar och exporterar exergi och material samt åstadkommer kvalitativa ingrepp såsom växturval, markbearbetning och förändringar i landskapsstrukturen.

3. Urbana system � �Fuel-powered Urban-industrial Systems�. Mänskligt dominerade system där solen har ersatts av fossila bränslen som främsta energikälla och där landskap och miljö är helt dominerade av mänskliga artefakter och aktiviteter. Exempel är städer, förorter, industriområden, vägar, hamnar och flygfält.

157 Folke och Kåberger (red) 1991: 78-81 refererande Odum EP. 1989. Ecology and Our Endangered Life-

Support Systems. Sinauer Associates, Inc., Publishers. 158 Tiberg 1993:12. 159 Folke och Kåberger (red) 1991: 78-81 refererande Odum EP. 1989. Ecology and Our Endangered Life-

Support Systems. Sinauer Associates, Inc., Publishers.


90

Det är tydligt att mänskliga och samhälleliga system aldrig kan vara reellt självförsörjan-de. De flesta mänskligt dominerade system, såsom städer, bebyggelse och industrier, är beroende av ytor från naturliga och domesticerade system, vars sammanlagda yta inte sällan överskrider det subventionerade systemet. De samhälleliga systemen måste därför betraktas som subsystem till de livsuppehållande ekosystemen. Detta gäller även det ekonomiska systemet, ett i sammanhanget viktigt exempel, sammanfattat av Carl Folke såsom: �The economic system, like any ecological sub-system, is an open dynamic system of the overall finite global ecosystem�.160

160 Folke och Kåberger (red)1991:85.


91

2.3 Hållbarhet i ett ekologiskt perspektiv

Begreppet �hållbar� förekommer i många sammanhang numera; det talas om hållbar utveckling, hållbar tillväxt och hållbara samhällen. Det torde inte råda något tvivel om att det finns starkt skilda uppfattningar om vad �hållbarhet� bör innefatta vad gäller sociala och samhälleliga system. Men kan man utifrån naturvetenskapen slå fast några grundläg-gande principer för vad begreppet �hållbarhet� måste inbegripa?

Av beskrivningen av levande system ovan förstår vi, att �ekologisk hållbarhet� inte kan syfta på ett statiskt eller absolut �sluttillstånd�. Arter och ekosystem förändras kontinuer-ligt och störningar av systemen har alltid förekommit. Snarare bör vi förstå ekologisk hållbarhet som ett relativt och processorienterat begrepp, som innebär att systemen och subsystemen interagerar i en dynamisk balans men samtidigt besitter en stabilitet och buffertkapacitet, som vi tidigare hänvisat till som resiliens. Om begreppet �ekologisk hållbarhet� sålunda kan relativiseras, är det därmed inte sagt att det inte skulle finnas vissa fundamentala principer som måste vara uppfyllda.

En annan övergripande princip som systemsynen utmynnar i, är att ekologisk hållbarhet måste innefatta �hållbara relationer� mellan system och subsystem. Närmare bestämt: subsystemen måste interagera på ett �klokt� sätt i förhållande till det omgivande och övergripande supersystemet av vilket det beror och är en del. Detta är en central princip beaktat samhälleliga system, vilka inte sällan uppfattas och agerar som vore de i förhållande till ekosystemen separata eller överordnade system. På lång sikt måste subsystem alltid bete sig som subsystem, både för sin egen och för supersystemets överlevnad (jfr. avsnitt 2.1-2.2). Som Eco-Eco gruppen161 uttrycker det: �In the ecological economic perspective development is sustainable when the economic systems are adjusted within the framework of the overall finite global system�.162

Utifrån ovanstående allmänna resonemang kan vi urskilja ett antal övergripande principer för �ekologisk hållbarhet�. Dessa kan sammanfattas med följande minnesvänliga nyckelord:

Nyckelord � �Ekologiskt hållbar utveckling�

Source � Sink Surface � Scale - Stock maintenance System � Subsystem Safety margin Supportive

Källor: efter bl.a. Lundberg och Olsson 1992; Folke och Kåberger (red) 1991; Odum 1993; Günther och Folke 1993.

161 Eco-Eco gruppen, grundad 1984 i Stockholm, syftar till tvärvetenskaplig forskning i gränslandet mellan

ekonomi och ekologi. Se bl.a. hemsidan för Beijer international institute of Ecological Economics: www.beijer.kva.se/index.html.

162 Folke och Kåberger (red) 1991:90.


92

Source � Sink: Ekologiska �handelsregler�

De samhälleliga subsystemen är som vi sett beroende av ett ständigt utbyte av materia och exergi med omgivningen. Detta utbyte sker i form av införsel av olika resurser (bränsle, mat, sötvatten, etc.) och utförsel till omgivningen (avloppsvatten, �molekylso-por�, avfall). De naturresurser som samhället gör anspråk på kan delas in i följande kategorier:163

• FLÖDESRESURSER. Genom solinstrålningen direkt och ständigt nybildande resurser. Dessa kan i sin tur delas in i två kategorier, bland annat baserat på hastighe-ten i nybildningen:

Direkta flödesresurser. Dessa utgörs av resurser som är relativt direkt kopplade till solinstrålningen. Exempel: solljus, vindenergi, vattenkraft, vågkraft, jordvärme.

Indirekta flödesresurser. Resurser från olika former av levande bestånd som alstras av och därmed utgör omvandlingar av solinstrålningen. Exempel: ved, spannmål, kött, energiskog. Kallas även beståndsresurser eftersom de är förbundna med produk-tionen i biologiska system.

• LAGERRESURSER. Resurser som endast finns i begränsade mängder och som nybildas mycket långsamt i ett mänskligt perspektiv. Exempel: fossila bränslen, mineraler, malmer, kärnbränsle.

Utifrån denna resurskategorisering och ett långsiktigt systemekologiskt perspektiv kan vi dra några viktiga implikationer, ett antal generella utbytesvillkor eller �handelsregler� för samhällelig resursanvändning:

Source � Källa � Uttag

Uttag av resurser från omgivningen måste ske på ett sätt som är kvantitativt och kvalitativt hållbart. För de olika resurstyperna innebär det:

Uttag av lagerresurser kan endast ske sparsamt och måste på lång sikt i princip upphöra. Resursanvändningen måste organiseras i kretslopp som är så slutna som möjligt.

Uttag av flödesresurser måste ske i en takt och omfattning som möjliggör nyproduktion i systemen, samt på ett sätt som inte skadar ekosystemen i övrigt. Detta innebär, för indirekta flödesresurser, att samhället måste anpassa uttaget � �skörden� � till beståndens långsiktiga produktionsförmåga samt att denna inte får undergrävas genom ohållbara brukningsmetoder.

Uttag av direkta flödesresurser är mindre utsatta för kvantitativa begränsningar, emedan dessa är rikt förekommande och snabbt nyskapande. Emellertid måste även här resursut-taget ske på ett sätt som inte skadar ekosystemets förmåga att tillhandahålla den önskvärda resursen eller i övrigt innebär störningar med negativa effekter.

163 Lundberg och Olsson 1992: 46.


93

Sink � Assimilering � Återförande

Enligt termodynamikens principer motsvaras samhällets resursimport i ett långsiktigt perspektiv av en stor mängd exporterad energi och materia, men i former där energins kvalitet är degraderad och materian ofta i en mera utspridd och otillgänglig form. Exempel på detta är bilavgaser, hushållssopor, spillvärme och avloppsvatten.

Lika viktigt som det är att anpassa uttaget av resurser, är det därför att anpassa återföran-det. Ekosystemens förmåga att assimilera de mänskliga systemens restprodukter är begränsade i både kvantitativa och kvalitativa avseenden. Således måste de kvantitativa mängderna ligga inom ramen för systemens assimileringskapacitet och återförandet ske på ett sätt som systemen inte kvalitativt skadas av.

�Rätt sak på rätt plats� är ett talspråkligt uttryck, som med tillägget �rätt mängd på rätt sätt� kan sägas illustrera dessa viktiga grundprinciper. På samma sätt som �naturresurser� är värdefulla för att de representerar koncentration, ordning och kontrast, är �förorening-ar� och �miljöproblem� problematiska för att de ofta innebär att ämnen hamnat i skadliga mängder på olämpliga platser i naturen.164 Sammanfattningsvis är det inte bara fråga om att anpassa typen av och storleken på resursuttagen, utan dessutom om att ta hänsyn till systemens förmåga att omhänderta och assimilera samhällets restprodukter, samt att beakta risken för negativ kvalitativ påverkan på ekosystemen.

Kretsloppsprincipen

Kretsloppsprincipen utgör en förenande länk mellan source- och sinkproblematiken i ett samhälleligt perspektiv. Denna princip framställs ofta som den slutgiltiga lösningen på naturresursexploatering och miljöproblem: visionen om �kretsloppssamhället�, illustrerad i figur 2:11.165 Några absoluta och perfekta kretslopp existerar emellertid inte i naturen, än mindre i samhället. Detta blir uppenbart när vi beaktar fysikens lagar som beskriver hur energins kvalitet degraderas samt hur även materiens oordning tenderar att öka. När det gäller kretslopp av materia i natur och samhälle har vi sålunda inga exempel på hundraprocentiga kretslopp. Däremot uppvisar många ekosystem, särskilt efter en långvarig succession och mognad, en imponerande förmåga att närma sig slutna materialkretslopp. Detsamma kan tyvärr inte sägas gälla för det moderna samhällets resursanvändning. Visserligen cirkuleras en del ämnen och material, men generellt präglas samhället av linjär resurshushållning (se figur 2:12). Exempel på hur värdefulla naturresurser infogas i logistiska system som ömsom utarmar, ömsom ackumulerar eller läcker resursen i fråga, är tyvärr alltför vanliga. Ett exempel är den i hög grad linjära hanteringen av kväve och fosfor inom jordbruk, livsmedelsindustri, distribution, konsumtion samt avlopps- och avfallshantering.166

164 Lundberg och Olsson 1992:31. 165 Om kretsloppsprincipen i ekosystem och samhällssystem se t.ex. Odum 1993; Tiberg 1993; Kretsloppsde-

legationen 1997. 166 Se t.ex. Günther, F. 1997. �Hampered effluent accumulation process: Phosphorous management and

societal structure�. Ecological Economics, 21:159-174.


94

Figur 2:11. Resursomsättningssystem för ett samhälle - Kretsloppsprincipen Källa: Kretsloppsdelegationen 1997:30.


95

Figur 2:12. Resursomsättningssystem för ett samhälle - Linjär resurshantering Källa: Kretsloppsdelegationen 1997: 29.


96

En viktig aspekt i resonemang kring kretsloppsprincipen, är den ackumulation av produkter, material och ämnen som representeras av samhälleliga strukturer och �förråd� som byggnader, infrastruktur, inventarier och lager. Från denna �teknomassa� sker alltid, i högre eller lägre grad och på olika lång sikt, olika former av läckage och utsläpp, om inte annat i form av restprodukter och avfall i livscykelns slutled. Dessutom är ett visst mått av exergiförbrukning förknippad med dessa processers samtliga led.167

Sammanfattningsvis kan vi konstatera att samhället för att uppnå ekologisk hållbarhet måste närma sig kretsloppsprincipen genom att beakta alla aspekter av resursomsättning-en: från import till systemet, via användning till den slutliga exporten till omgivande supersystem. En jämförelse kan göras med livscykeltänkandet inom den integrerade produktpolitiken (jfr avsnitt 1.13 under �Livscykelanalyser�). Det räcker inte att beakta kvantitativa och kvalitativa aspekter av import och export, utan lika viktigt är att granska mellanliggande led, såsom användningens former och effekter.

Surface � Scale � Stock

Om vi ovan har fokuserat på hur uttag, användning och återförsel av resurser bör organiseras, är ett annat viktigt perspektiv att beakta resursanvändningens skala. �Vi har bara en jord� är lätt sagt, men vad implicerar det för ett ekologiskt hållbart samhälle? Begreppen scale och surface är nyckelord som antyder dessa övergripande begränsning-ar: att planeten Jorden måste betraktas som ett ändligt och i vissa avseenden slutet system, inte bara i betydelsen ändliga resurser och begränsad förmåga att assimilera samhällets restprodukter, utan också i betydelsen en begränsad yta.

Att planeten har en begränsad yta må vara ett trivialt påstående, men människans anspråk på jordytan är idag inte försumbar. Tvärtom utgör �the scale issue� en central problema-tik i diskussionerna om en globalt hållbar utveckling. Enligt vissa beräkningar är mellan 20 och 40% av den globala nettoproduktionen från landekosystemen idag ianspråktagna för mänskliga aktiviteter.168 Dessa aktiviteter inbegriper allt från storstäder, bostadsområ-den, industriell produktion och vägar till jordbruk, skogsbruk och råvaruutvinning. Till detta ska läggas exploateringen av vattenekosystemen som aktualiserats av diskussionen om fiskekvoter och fiskemetoder.

Även här måste vi beakta kvalitativa aspekter. Exempelvis räcker det inte med att de areella näringarna kvantitativt balanserar uttag och återförsel, utan det måste även tas kvalitativ hänsyn, så att brukandet sker med metoder som inte skadar systemens kvalitativa egenskaper och långsiktiga produktionsförmåga. Konkreta exempel på detta är återförsel av näringsämnen och upprätthållandet av god jordstruktur i jordbruket, vård av sötvattenresurserna samt bevarandet av den biologiska mångfalden.

167 Azar et al. 2002 sid 57 ff. 168 Folke och Kåberger (red) 1991:288 hänvisande till bl.a. Vitousek, PM. Ehrlich, PR. et al. 1986. �Human

Appropriation of the Products of Photosynthesis�. BioScience, 36:368-373; Wright, DH. 1990. �Human Impacts on Energy Flow through Natural Systems, and Implications for Species Endangerment�. Ambio, 19:189-194.


97

Dessa principer för ekologisk hållbarhet kan även uttryckas i termer av �stock maintenan-ce� eller �maintenance of the natural capital�.169 Om vi med den s.k. ekologiska ekonomin betraktar ekosystemen som ett naturens kapital, vars avkastning vi åtnjuter i form av naturresurser och de livsuppehållande ekosystemens tjänster, följer att villkoret för hållbarhet är att detta naturkapital inte systematiskt degraderas, vare sig kvantitativt eller kvalitativt, utan bibehålls eller rentav utvidgas/utvecklas jämfört med nuvarande tillstånd.

Sammantaget står mänskligheten inför den fundamentala begränsning som sammanfattas i begreppet �global carrying capacity�. I biologiska sammanhang definieras bärkraft (carrying capacity) såsom antalet organismer eller mängden biomassa som ett givet ekosystem kan försörja.170 För människan är begreppet något mer komplicerat, eftersom det inte bara utgår från volymen av resurser respektive individer. Dels kan människan påverka bärkraften, åtminstone i ett lokalt eller regionalt perspektiv, genom exempelvis jordbruk, djurhållning och industri. Dels varierar intensiteten i resursförbrukningen och rumsanspråken kraftigt mellan olika samhällsgrupper, alltför tydligt exemplifierat av skillnaden mellan den rika och fattiga världens levnadsstandard. För människan som art definierar därför William Catton bärkraftsbegreppet i termer av: �the volume and intensity of use that can be sustained without degrading the environment´s future suitability for that use.�

Även om bärkraft i ett mänskligt perspektiv således inte utgör en exakt och statisk konstant, så står hon dock inför en �global carrying capacity� som i det långsiktiga perspektivet måste betraktas som begränsad. Även om människan i det kortsiktiga och lokala perspektivet kan påverka bärkraften, så står hon inför det obestridliga faktum att planeten Jorden är ett kvantitativt begränsat och dessutom kvalitativt känsligt system. Kärnfullt sammanfattas detta av Herman Daly och J.B Cobb: �Hence, it is impossible for any sub-system, the human included, to expand indefinitely in a finite world�.171

System � Safety� Supportive

Med tanke på de komplexa och interdependenta egenskaper som präglar både samhälleli-ga system och ekosystem, samt på de känsliga �optimeringsproblem� som ovanstående �sink-source-scale�- resonemang föranleder, är det naturligt att vi bland ytterligare nyckelord för ekologisk hållbarhet återfinner: försiktighet, säkerhetsmarginaler samt en attityd som vi kan kalla �supportive�. Den så kallade försiktighetsprincipen är numera flitigt åberopad i miljöpolitiska sammanhang. Resurs- och miljöproblematiken karaktäri-seras av globala och komplexa samband, i vilka det föreligger stora risker för irreversibla skador på de livsuppehållande systemen. Vår kunskap om ekosystemens resiliens är behäftad med stor osäkerhet. Därför måste en �ekologiskt hållbar utveckling� inbegripa

169 Folke och Kåberger (red) 1991:286 ff. 170 Stycke om bärkraft från Odum 1993:158-60. Citat från Catton, WR. 1987. �The worlds most polymorphic

species: Carrying capacity transgressed two ways�. Bioscience, 37: 413-419. 171 Folke och Kåberger (red) 1991:86 citerande Daly, HE. Cobb, JB. 1989. For the Common Good:

Redirecting the Economy Toward Community, the Environment and a Sustainable Future. Boston: Beacon Press.


98

försiktighet och säkerhetsmarginaler. Samhällen måste således anpassa karaktären och skalan på deras aktiviteter så att de säkerställer tillräckligt säkerhetsutrymme och buffertkapacitet i relation till omgivande supersystem.

Det sista nyckelordet, supportive, står för något som många skulle hävda snarast är en etisk och moralisk ståndpunkt: att människan måste agera med en �samarbetande attityd�, snarare än en konkurrerande eller exploaterande, i förhållande till andra arter och omgivande ekosystem. Andra hävdar att upprätthållandet av �supportive relations� inte bara ska ses som en moraliskt förpliktigande inställning, utan som en grundläggande egenskap hos de arter och system som lyckas överleva och utvecklas. Exempelvis menar James Lovelock � välkänd för sin �Gaia-teori�� och Frank Golley att:172

Sustainable development calls for maintenance of the dynamic capacity to respond adaptively, which is a property of all successful species and societies. Life contin-ues to exist since life has always adapted successfully to and modified the envi-ronmental conditions of the planets´s surface (Lovelock 1979, 1988). Thus, it is the vigor and creativity of life that maintains the planet, and our ethical position would be to support this capacity in every way possible. It is directly in our self interest to do so (Golley 1990).

Utifrån dessa tankegångar skulle vi kunna säga att de livsuppehållande ekosystemen i sig utgör kraftfulla modeller för ekologisk hållbarhet. De samhälleliga systemen har alltså möjlighet att lära av och härma ekosystemens principer och processer, något som också tillämpas inom exempelvis ekoteknik och ekologisk ekonomi. Som Robert Costanza, ekologisk ekonom, uttrycker det:173

Ecological systems are our best current models of sustainable systems. Better understanding of ecological systems and how they function and maintain them-selves can yield insights into designing and managing sustainable economic sys-tems.

172 Folke och Kåberger (red) 1991: 289 refererande Lovelock, J. 1979. Gaia: A New Look at Life on Earth.

Oxford University Press; Golley, FB. 1990. �The Ecological Context of a National Policy of Sustainabil-ity�. Ur: Aniansson, B. Svedin, S. 1990. Towards an Ecologically Sustainable Economy. Report from a Policy Seminar. Stockholm: FRN. Sid 15-25. Om Gaiateorin se avsnitt 2.2 under �Levande system�.

173 Folke och Kåberger (red) 1991:283 refererande Costanza, R. 1989. �What is Ecological Economics?� Ecological Economics, 1:1-7.


99

2.4 Hållbar produktion och konsumtion ur ett systemteoretiskt och systemekologiskt perspektiv

CENTRALA TEMA inom IPP Helhetssyn och integration Hållbar produktion Hållbar konsumtion Ekonomisk tillväxt Styrmedel för genomförande av IPP

Utifrån de naturvetenskapliga komponenterna i ett humanekologiskt perspektiv kan vi dra följande generella slutsatser om IPP och hållbar produktion och konsumtion:

Helhetssyn och integration

Inom IPP återkommer begreppen �helhetssyn� och �integration� i många sammanhang. Ambitionen är uppenbart god, när det talas om att miljöanpassningen ska omfatta hela livscykeln och inbegripa alla berörda aktörer. Frågan som måste ställas är, om denna helhetssyn och integration rimmar med de synsätt kring system, subsystem och inbördes beroenden, som introducerats i föregående avsnitt. Om vi är beredda att acceptera denna beskrivning av människan och samhället som subsystem till överordnade livsuppehållan-de ekosystem, kan följande slutsatser dras:

• Tidsperspektiv. Även om ekologiska system inte är statiska eller för evigt bestående, är dock långsiktighet en framträdande egenskap i systemen. Om vi exempelvis be-traktar Nordens landskap, så kan vi konstatera att dagens skogar, slättland, bergsom-råden, sjöar och vattendrag är ekosystem utvecklade under långa tidsperioder. När vi i samhälleliga sammanhang använder begreppet �långsiktighet� är det ofta oklart vilken sikt som egentligen avses. Nästa valperiod, längden på ett miljöhandlingspro-gram eller nästa lågkonjunktur? Vad som krävs är ett perspektiv som tar hänsyn till de samhälleliga subsystemens beroende av överordnade ekologiska system. Då är 10 000 år en bra början, med tanke på att denna tidsperiod ändå bara är ett kort ögon-blick i biosfärens mångmiljonåriga utvecklingshistoria.

• Rumsperspektiv. Ekologiska system kan urskiljas på både lokal, regional och global nivå. Den lilla skogstjärnen, barrskogsbältet och den globala atmosfären är alla ex-empel på ekologiska system inordnade i holarkier (jfr avsnitt 2.1-2.2). Det är således viktigt att relatera samhälleliga strategier, såsom naturresurshushållning och miljöpo-litik, till alla relevanta ekosystemnivåer. Ofta sker miljöpåverkan, inte minst från produktion och konsumtion av varor och tjänster, på flera nivåer. Det kan röra sig om allt från lokal påverkan på mark, luft och vatten till den sammantagna effekten på globala biosfäriska system såsom det hydrogeologiska kretsloppet, klimatet och atmosfärens sammansättning. Det står idag alltmer klart att mänskliga aktiviteter har en förmåga att påverka storskaliga, globala och för biosfären livsuppehållande funk-tioner. Således är den enda rimliga slutsatsen att strategier för en hållbar produktion och konsumtion ytterst måste anlägga ett biosfärövergripande, det vill säga ett globalt


100

perspektiv. Detta innebär att det är viktigt att tydliggöra ett sådant globalt perspektiv inom exempelvis IPP-strategin, där ofta en nationell eller europeisk systemavgräns-ning dominerar. Det kan tilläggas att kravet på ett globalt � och långsiktigt/historiskt � perspektiv givetvis även kan grundas i samhällsvetenskapliga argument, vilket framgår av kapitel 3.

• Hierarkiska beroenderelationer. Uppfattningen att det inte går att skapa ekologiskt hållbara samhällen utan att ta hänsyn till ekonomiska och sociala förhållanden blir alltmer etablerad. Detta synsätt anser vi å ena sidan är berättigad, eftersom det inklu-derar samhällsvetenskapliga makt- och fördelningsfrågor. Å andra sidan är det nöd-vändigt att beakta hierarkin mellan systemnivåerna, i den meningen att de samhälle-liga systemen ovillkorligen måste betraktas som beroende av överordnade livsuppe-hållande ekosystem.

Dessa slutsatser om tids- och rumsperspektiv samt om hierarkiska beroenderelationer mellan systemnivåer har viktiga implikationer för strategier för hållbar produktion och konsumtion, inklusive den integrerade produktpolitiken. Vad gäller IPP:s allmänna policy, kan vi exempelvis med systemperspektivet ovan kritiskt granska vad EU-kommissionens grönbok om IPP respektive den svenska regeringens skrivelse om en miljöorienterad produktpolitik anser utgöra grundläggande utgångspunkter:

Våra samhällens välfärd och den livskvalitet vi åtnjuter grundar sig i hög grad på produkter. 174

Miljöanpassade varor och tjänster är nyckeln till en ekologiskt hållbar utveckling såväl nationellt som globalt. 175

Utifrån en helhetssyn med ett systemtänkande på ekologiska grunder kan följande invändningar mot dessa teser göras:

1. Våra samhällens välfärd och livskvalitet grundar sig i ett övergripande och långsiktigt perspektiv på de lokala, regionala och globala livsuppehållande ekosystemens funk-tioner.

2. Den samhälleliga �produktionen� utgör utifrån en global och ekologisk systemsyn i själva verket endast konsumtion. Produktion, i bemärkelsen �nyskapande� inom biosfären, sker endast genom växternas fotosyntetiska produktion. �Naturresurser� härstammar i flertalet fall mer eller mindre direkt från solen och dess tillförsel av exergi till biosfären. Människan förmår endast bearbeta och omvandla dessa �resur-ser�. Resurserna är som vi sett behäftade med kvantitativa och kvalitativa begräns-ningar. Lagerresurser såsom fossila bränslen och malmer är absolut och kvantitativt begränsade. Indirekta flödesresurser, såsom skogs- och jordbruksproduktion, begrän-sas av biosfärens ytareal och produktionskapacitet. �Produktionen� av varor och tjänster inom samhälleliga system måste således betraktas som konsumtion av de ekologiska systemens produkter.

3. Nyckeln till en ekologiskt hållbar utveckling, såväl nationellt som globalt, ligger i de mänskliga samhällssystemens förmåga att anpassa sig till de överordnade ekologiska

174 EUC 2001:3. 175 Regeringens skr. 1999/2000:114 sid 5.


101

systemens ramar. Även om en hållbar utveckling måste inbegripa både ekologiska, ekonomiska och sociala dimensioner, bör dessa relateras till varandra utifrån insikter om deras inbördes holarkiska ordning. I detta perspektiv kommer den ekologiska dimensionen med nödvändighet att få en särställning såsom en grundläggande förut-sättning för de samhälleliga och sociala dimensionerna

Ekonomisk tillväxt

Inom diskussionen om hållbar utveckling, inklusive IPP-strategin, utgör den ekonomiska tillväxten en central komponent. I såväl FN-dokument från Rio och Johannesburg som EU:s Lissabonstrategi och den svenska regeringens hållbarhetsstrategi, framhålls den ekonomiska utvecklingen i form av fortsatt tillväxt både i Nord och Syd som avgörande. EU-kommissionens Grönbok om IPP hävdar att ett viktigt bidrag till lösningen av miljö- och utvecklingsproblematiken består i att �utveckla nya tillväxtparadigman och bättre livskvalitet genom ökad välfärd och konkurrenskraft, utgående från `grönare´ produk-ter�.176 I Johannesburgkonferensens genomförandeplan framhålls att ett �dynamiskt och gynnsamt internationellt ekonomiskt klimat� är en viktig förutsättning, speciellt för utvecklingsländerna, för att �upprätthålla eller öka takten i de globala framstegen mot hållbar utveckling�.177

Hur väl rimmar detta synsätt med långsiktiga och övergripande systemekologiska perspektiv? Kännetecknande för långsiktigt framgångsrika system är att de närmat sig om inte ett stationärt tillstånd, så en dynamisk balans eller jämvikt. Således är det kurva 5 i figur 2:1 som får stå modell för �hållbarhet� i ett ekologiskt perspektiv. Denna grundläg-gande �ekologiska utvecklingsmodell� står i stark kontrast till den ekonomiska tillväxtens logik, vilken illustreras av figurens kurva 3, som beskriver principen för exponentiell tillväxt, d.v.s. en självförstärkande och accelererande utveckling. Sådan accelererad tillväxt återfinns inom naturen i huvudsak då det är fråga om störningar, tillfälliga avvikelser eller då ett subsystem håller på att justera sig till omgivande systemvillkor. Exempel är störningar i arternas populationsdynamik, som när rovdjur av någon anledning kraftigt minskar, med följden att bytesdjuren ökar explosionsartat. Andra exempel är epidemier såsom parasitangrepp och virussjukdomar, eller principen för hur cancer angriper en organism. Ingen av dessa naturens exempel på exponentiell tillväxt representerar långsiktigt hållbara systemegenskaper.

Även om det är kontroversiellt att ifrågasätta den ekonomiska tillväxtens imperativ, är det inte desto mindre nödvändigt ur ett systemperspektiv och ett mera generellt humanekolo-giskt perspektiv. Frågan om ekonomisk tillväxt är förenlig med en ekologiskt hållbar utveckling kan av utrymmesskäl här endast beröras i korthet. Vi kan relativt enkelt slå fast att en ekonomisk tillväxt som innebär ständigt ökad exergi- och materialförbrukning inte kan vara långsiktigt hållbar. Oändlig tillväxt i en ändlig värld är omöjlig. Om vi som exempel tar en tillväxttakt som idag betraktas som �normal�, en årlig BNP-ökning om 2%, kan vi konstatera att ett sådant ekonomiskt system fördubblar sin volym vart 35:e år

176 EUC 2001:3 177 WSSD 2002: art I punkt 4 (Johannesburgskonferensen).


102

eller blir drygt 7 gånger större på hundra år.178 Att en sådan expansionstakt i längden är ohållbar kan enkelt härledas ur de termodynamiska och ekologiska grundvillkor som presenterats ovan. Som humanekologen Bengt Hubendick utrycker det: �Verkligheten kan inte hänga med denna matematiska idé�.179

Det har föreslagits att man skulle kunna tänka sig en ekonomisk tillväxt som är �frikopp-lad� från ohållbara produktions- och konsumtionsmönster, vad som har kallats �decoup-ling�.180 Ekonomen Herman Daly skiljer på sådan ohållbar respektive hållbar tillväxt i termer av �growth� och �development�:181

By growth I mean quantitative increase in the scale of the physical dimension of the economy; i.e. the rate of flow of matter and energy through the economy, and the stock of human bodies and artifacts. By development I mean the qualitative improvement in the structure, design, and composition of physical stocks and flows, that result from greater knowledge, both of technique and of purpose.

Detta resonemang kan jämföras med hur J.J. Kay och E.D. Schneider diskuterar skillnaden mellan �growth� och �development� ur ett termodynamiskt och systemekolo-giskt perspektiv:182

Biological growth occurs when the system adds more of the same types of path-ways for degrading imposed gradients. Biological development occurs when new types of pathways for degrading imposed gradients emerge in the system.

Denna typ av tillväxt skulle alltså baseras på kvalitativa och immateriella aspekter av ekonomin, till exempel kunskap och utbildning, vård och omsorg samt delar av service-sektorn såsom ekoturism, rekreation och sociala aktiviteter. Dessa resonemang må vara tilltalande, men det är viktigt att påminna om den starka kopplingen till resursförbrukning och ianspråktagande av ytor och funktioner hos de livsuppehållande ekosystemen, som samtliga dessa aktiviteter likväl innefattar. Även om utbildning eller vård och omsorg i sig kan betraktas som i huvudsak immateriella och kvalitativa fenomen, förutsätter de infrastrukturer och välståndsnivåer med stora resursanspråk. Den från termodynamiska och ekologiska systemvillkor �frikopplade� ekonomiska tillväxten måste tyvärr betraktas som en utopi. Därmed inte sagt att nuvarande strategier för hållbar utveckling, inbegripet IPP, är värdelösa. Det är givetvis både nödvändigt och önskvärt att det ekonomiska systemet i högre grad frikopplas från ohållbara tillväxtformer genom bland annat den miljöanpassningsprocess som IPP-strategin syftar till. Dock är det viktigt att hålla i minnet de övergripande systemvillkoren och att fråga sig om de �frikopplade� sektorerna inte i själva verket som bakgrund förutsätter en allt mer resurskrävande samhällelig infrastruktur. För att återigen citera Hubendick:183

178 Ytterberg C-B 2001: 29. 179 Hubendick 2001: 44. 180 Azar et al. 2002. 181 Folke, Kåberger (red) 1991: 88 fr Daly, EH. 1987. �The Economic Growth Debate: What some

Economists have learned but Many have not�. Journal of Environmental Economics and Management. 14:323-336.

182 Kay och Schneider 1994:37. 183 Hubendick 2001: 51-52.


103

Uthållig utveckling kan inte baseras på tillväxt i en värld som inte växer fysiskt utan på kvalitativ utveckling, d.v.s. ökad effektivitet genom kvalitativa förbättringar av alla slag intill vad som är termodynamiskt och ekologiskt möjligt. Mer och snabbare behöver bytas mot bättre och med mer omsorg. BNP-måttet som ledstjärna för vägen mot fram-steg behöver bytas mot eller åtminstone kompletteras med ett kvalitets- eller effektivi-tetsmått som inbegriper alla poster, även negativa såsom energi- och materialdegrade-ring och miljöskuld. Måttet måste spegla optimering, inte maximering. [�] Tillväxt är ett naturligt fenomen men resursförbrukande kontinuerlig tillväxt som en förutsättning för ett system kan inte vara uthålligt i längden. Gäller den förutsättningen är det något fel på systemet.

Hållbar produktion och konsumtion

Miljö- och naturresursproblematiken erkänns idag alltmer som i hög grad kopplad till den industrialiserade världens produktions- och konsumtionsmönster. Inom IPP och strategier för hållbar utveckling är därför hållbar produktion och konsumtion ett viktigt fokus. I avsnitt 2.3 har vi studerat några naturvetenskapligt grundade principer och förhållnings-sätt som kan vara vägledande för ekologisk hållbarhet. De sammanfattande nyckelorden, som återges i figuren nedan, ska nu relateras till strategier för hållbar produktion och konsumtion, särskilt den integrerade produktpolitiken.

Ekologisk hållbarhet Sammanfattande nyckelord Source � Sink Surface � Scale - Stock System � Safety - Supportive

Det relativa och det absoluta

I miljösammanhang talas ofta om procentuella minskningar för att komma tillrätta med utsläpp eller resursslöseri. Dessa procentsatser har emellertid sällan en grund i naturve-tenskapliga resonemang. Vid en tillförsel av ämnet X kan en störning Y inom systemet vara ett faktum, oavsett om tillförseln av ämnet reduceras med en viss procentsats. Detta förhållande är betydelsefullt när vi ska relatera miljöpolitik och inte minst miljöekonomi till ekologiska realiteter. Ett vanligt resonemang är att hänvisa till hur utsläpp eller naturresursuttag per enhet BNP har minskat under en tidsperiod, vilket illustreras av vänstra kurvan i figur 2:13. Frågan som emellertid alltid måste ställas är vilken absolut belastning som systemet utsätts för samt vilken belastning det tål. Den högra kurvan visar att den totala miljöbelastningen mycket väl kan kvarstå, trots att den i förhållande till BNP relativa belastningen har minskat (jfr. avsnitt 3.6). Den kritiska belastningen (critical load) anknyter även till begreppet bärkraft (carrying capacity) (jfr. avsnitt 2.3).

Ett konkret exempel på denna problematik är energianvändningen (exergiförbrukningen) i de industrialiserade länderna. Även om energihushållningen ser ut att ha förbättrats i form av en minskad energitillförsel per BNP ökning, kan den totala energitillförseln likväl fortfarande öka. Statistik visar också att tillförseln av primärenergi inom OECD-länderna


104

var ca 50 % högre 1999 än 1971.184 Den viktiga slutsatsen är att det inte räcker med en BNP-relativ definition av hållbar produktion och konsumtion, utan det avgörande måste vara absoluta och kritiska nivåer i relation till ekosystemens funktioner och kapacitet. Denna princip betonas bland annat av forskare i fysisk resursteori vid Chalmers tekniska högskola, vilka för Miljövårdsberedningen utfört studien �Decoupling � past trends and prospects for the future�, en lägesrapport om sambandet mellan tillväxt och miljöpåver-kan i samband med den svenska regeringens förberedelser inför Johannesburgkonferen-sen. Samma resonemang förs även i en svensk offentlig utredning om effektiv använd-ning av naturresurser. 185

Miljöbelastning per enhet BNP

BNP per capita

Miljöbelastning

Tidsenhet Figur 2:13. Skillnaden mellan relativa och absoluta förhållanden � Skisser Vänstra kurvan: Relativ miljöbelastning. Högra kurvan: Total miljöbelastning. Källa: efter Hermele 2002:120 ff ; Azar et al. 2002.

Det generella och det specifika

I ekosystem förbrukas exergi och omsätts materia enligt ytterst specifika och finstämda mönster. Ett visst enzym katalyserar en viss biokemisk reaktion under en viss exergiförb-rukning inom ett specifikt självorganiserande system. Fel molekyler på fel plats kan leda till toxiska effekter och störningar av ekologiska jämvikter. Denna finstämda specificitet är viktig att ha i minnet när vi diskuterar omsättningen av olika ämnen i samhället, såsom metaller, koldioxid samt en mängd kemikalier som produceras för industriellt bruk och konsumentmarknaden.

Omsättningen av material och ämnen i samhället är ytterst komplicerad, inte bara för att den inbegriper en mängd olika slags produkter och processer, utan för att miljöeffekterna sker i alla led av livscykeln på sätt som är mycket svåra att kontrollera och åtgärda (jfr figur 1:15). Trenden är dessutom att allt fler nya material och ämnen introduceras i samhället, samt att miljöpåverkan allt mindre är kopplad till punktutsläpp i produktions-ledet och allt mera till diffusa effekter i användnings- och avfallsleden.186 Exempel är 184 Azar et al. 2002:2 sid 7-9. 185 Azar et al. 2002:2. Hänvisar bl.a. till SOU:2001. Efficient use of natural resources. 186 Azar et al. 2002:2.


105

bränsleförbrukning vid transporter, näringsläckage från jordbruket och restprodukter från hushållen.

Sammanfattningsvis pekar dessa förhållanden på vikten av att kunna specificera, konkretisera och prioritera insatser inom naturresurshushållning och miljövård. För att stävja ett antal allvarliga miljö- och hälsorisker måste specifika material och ämnen, produkter och processer fokuseras. Exempel på särskilt riskfyllda problemområden är ackumuleringen av metaller i mark, vatten och biologiska system samt utsläppen till luft av koldioxid och försurande och hälsofarliga ämnen som svaveldioxid och kväveoxider. Speciell uppmärksamhet bör ägnas kemikaliefrågan, då den inom EU ökande omsättning-en och nyframställningen av sådana ämnen och produkter ofta handlar om substanser som är främmande och farliga för naturliga system.187

Skalproblemet

Mänskliga och samhälleliga aktiviteter tar allt större resurser och utrymmen i anspråk. Som vi har nämnt i avsnitt 2.3 gäller anspråken inte bara ekosystemens kapacitet att tillhandahålla resurser och assimilera restprodukter, utan även i allt högre grad det fysiska rummet, planetens yta. Under industrialismen, och framför allt under efterkrigstiden, har resurs- och miljöproblematikens omfattning antagit en global karaktär. Detta gäller exempelvis växthuseffekten, nedbrytningen av ozonskiktet samt hushållningen med sötvattenresurser och odlingsbara jordar.188 Skalproblemet innebär naturligtvis en oroande trend. Ekologen Eugene Odum och ekonomen Herman Daly beskriver problematiken som en bristande anpassningsförmåga hos de mänskliga och samhälleliga subsystemen, främst det ekonomiska, i relation till de övergripande livsuppehållande ekosystemen: 189

From this ecological economic perspective, the expansion of the economic subsys-tem is limited by the size of the overall finite global ecosystem, by its dependence on the life-support sustained by intricate ecological connections which are more easily disrupted as the scale of the economic sub-system grows relative to the overall system.

Av resonemanget förstår vi att problematiken har såväl en kvantitativ som en kvalitativ aspekt. För att beskriva den kvantitativa, kan ovannämnde Herman Dalys tänkvärda variant av �Ett skepp kommer lastat� användas som metafor. Daly beskriver hur en båt, aldrig så väl och effektivt lastad, slutligen sjunker om den totala lastkapaciteten överstigs. Lärdomen är att det ekonomiska subsystemet visserligen internt kan framstå som funktionellt och effektivt, med marknadens förmåga att reglera utbud och efterfrågan via prisbildningsmekanismen, men ur ett övergripande systemperspektiv kan resultatet ändå vara inte bara ineffektivt, utan rent av katastrofalt: 190 187 Azar et al: 2002:2 sid 46. 188 Folke och Kåberger (red) 1991:89. 189 Folke och Kåberger (red) 1991:85 refererande Odum, HT. 1971. Environment, Power and Society. New

York: John Wiley and Sons; Daly, EH. 1987. �The Economic Growth Debate: What some Economists have learned but Many have not�. Journal of Environmental Economics and Management. 14: 323-336.

190 Folke och Kåberger (red) 1991: 288 refererande Daly, EH. �Alternative Strategies for Integrating Economics ans Ecology�. Ur: Jansson, AM (red). 1984. Integration of Economy and Ecology: An Outlook for the Eighties. Proceedings from the Wallenberg Symposia. Stockholms Universitet. Sid 19-29.


106

This pricing rule is an allocative mechanism only, a very useful but unintelligent computer that sees no reason not to keep on adding weight and distributing it equally until the optimally loaded boat sinks, optimally, to the bottom of the sea. Hence, the price is only a tool for finding the optimal allocation. The optimal scale is something else.

Sammantaget förstår vi att strategier för hållbar produktion och konsumtion står inför slutgiltiga och övergripande kvantitativa begränsningar. Men även de kvalitativa aspekterna är viktiga i sammanhanget. Exempelvis innebär det förstås en avgörande skillnad vad gäller miljöeffekter, om en yta tas i anspråk för stadsbebyggelse och industrier eller om den används för gles bebyggelse, grönområden och småskaligt jordbruk.

Komplexitet � Osäkerhet � Försiktighet

Som påpekades i avsnitt 2.3 är dagens globala miljöproblematik behäftad med stora kunskapsluckor och stor osäkerhet. Det är inte bara frågan om att vi ännu inte har inhämtat kunskaperna, utan om den begränsade möjligheten att över huvud taget nå fullständig kunskap. Många processer och samband i naturen är helt enkelt så komplice-rade och oförutsägbara att vi inte kan skaffa oss total överblick, än mindre kontroll. Detta förhållande är som vi sett i själva verket en inneboende egenskap hos självorganiserande system, och gäller förstås i högsta grad för samhälleliga system (jfr avsnitt 2.1).

Konkreta exempel på hur människan misslyckats med att förutse och hindra skador och störningar i miljön är tyvärr inte sällsynta; gifteffekterna av DDT, återkommande olyckor med oljetankers och övergödningen längs våra kuster är alla allvarliga exempel. Ett av hindren för ett effektivt miljöskydd är de avsevärda bromssträckor som ofta gäller för miljöeffekter och åtgärderna mot dem. Exempelvis medför en kraftig reduktion av koldioxid respektive ozonnedbrytande ämnen inte att växthuseffekten eller ozonhålen svarar med en motsvarade och snabb återhämtning.

Ekosystemens egen �lösning� på denna generella problematik vad gäller imperfekt och ofullständig information, är deras utveckling av en intern �buffertförmåga�, en kapacitet att tåla och anpassa sig till störningar, en förmåga som vi beskrivit som resiliens (avsnitt 2.2). Buffertkapaciteten består bland annat i att systemen innehåller stora mängder information, som lagras och reproduceras i relationerna mellan enskilda celler, organis-mer, arter och ekosystem. Sålunda är begreppet resiliens nära besläktat med begrepp som variation, differentiering, diversitet och mångfald. Denna naturens egenskap är ovärderlig som en fundamental �buffert� hos de livsuppehållande ekosystemen, av vilka de samhälleliga subsystemen är beroende.

I miljöpolitiska sammanhang talar vi om försiktighetsprincipen, som skulle kunna ses som en samhällelig motsvarighet till naturens �buffertstrategi�. Eftersom det står klart att vi inte kan skaffa oss fullständig och säker information och överblick, måste åtgärder inom samhället som riskerar att negativt påverka omgivande ekosystem inbegripa rejäla säkerhetsmarginaler. För IPP och andra strategier för hållbar utveckling måste en väl tilltagen försiktighetsprincip vara av yttersta vikt.


107

Exempelområde - Avfallsfrågan

För att illustrera och något konkretisera den mera generella diskussionen om strategier för hållbar produktion och konsumtion, följer ett resonemang om ett relevant och viktigt problemområde, nämligen avfallsfrågan. Denna problematik är inte bara högaktuell inom EU utan är också ett lämpligt exempel därför att den på ett tydligt sätt illustrerar inbyggda och ohållbara strukturer i dagens produktions- och konsumtionsmönster.

Det moderna samhället importerar en stor mängd material för att driva, upprätthålla och utveckla sin �ämnesomsättning� och sin infrastruktur (�teknomassa�). Baksidan av myntet är en stor mängd restprodukter och avfall, exempelvis �molekylsopor�, avlopps-vatten, hushållssopor, industriavfall och degraderad infrastruktur. Såsom skisseras i figur 2:14 importerades i början av 90-talet närmare 200 miljoner ton material per år till det svenska samhället, varav ca 75% bestod av icke förnyelsebara naturresurser.191 Bilden illustrerar på ett slående vis att �avfallsfrågan� knappast bara handlar om soporna i köket. Som synes omhändertas endast en mindre del av materialflödet genom traditionell �avfallshantering�, det mesta till deponi, och bara någon dryg procent återvinns och återcirkuleras i någon form. Det mest påfallande är snarare hur stor mängd � över halva importen � som ackumuleras i samhälleliga strukturer såsom infrastruktur, produkter och ämnen. När, var och hur läckage, utsläpp och restprodukter exporteras från detta samhällets �förråd� har vi mycket lite kunskap om, men vi kan vara helt förvissade om att det kommer att ske.

Det ska dock påpekas att den svenska trenden under 1990-talet uppvisar en förbättrad återvinningsgrad och miljöanpassning av avfallshanteringen. Återvinningsgraden vad gäller den totala materialtillförseln är stigande och idag över 5%, vilket å ena sidan kan ses som en kraftig förbättring och å den andra som en försvinnande låg andel.192 För EU-regionen som helhet gäller en liknande om inte ännu dystrare bild. Statistik från European Environmental Agency (EEA) visar att den totala mängden avfall under 1990-talet har ökat med ca 15%, vilket är mer än både folkökningen och ökningen av BNP.193 Ökningen gäller både �vanligt� kommunalt avfall och �farligt avfall�.

191 Kretsloppsdelegationen 1997:14 sid 65 ff. 192 Hermele 2002:38. 193 Azar et al. 2002:2 sid 53-4.


108

Figur 2:14. Materialbalans för Sverige 1991.

(Ungefärliga siffror � miljoner ton. Vatten och gruvavfall ej inräknat.) Källa: Kretsloppsdelegationen 1997:14 sid 66.

Kvantitativa hänsyn

En grundläggande princip för ekologisk hållbarhet är som nämnts, att de samhälleliga subsystemens uttag och återförsel av naturresurser respektive restprodukter till de ekologiska supersystemen är kvantitativt hållbara. Exakt vilka kvantiteter och skalor som är hållbara varierar beroende bland annat på vilken resurs och vilka ekologiska hänsyn det gäller. Det kan emellertid enkelt konstateras att en systematisk ökning av uttagen, ackompanjerad av bristande återförsel, inte kan vara långsiktigt hållbar. Vidare kan man på goda grunder antaga att den mäktiga och ökande ackumuleringen av material och ämnen i samhället innebär en �fördröjd� miljö- och naturresursproblematik.

Kvalitativa hänsyn

Avfallsfrågan illustrerar väl den mångfacetterade resurs- och miljöproblematiken såtillvida att det kvantitativa synsättet måste kompletteras med ett kvalitativt perspektiv. En aldrig så försumbar mängd avfall kan i ett ekologiskt perspektiv vara ytterst bekym-mersam om innehållet visar sig vara starkt uppblandat, svårnedbrytbart eller till och med toxiskt. Det är sålunda fråga om kvaliteten på avfallet: dess �renhet� samt innehåll av specifika ämnen och material. Naturligtvis är det stor skillnad mellan avfall som är separerat respektive kraftigt uppblandat, på samma sätt som det är en avgörande skillnad mellan avfall som endast innehåller biologiskt nedbrytbart material och sådant som innehåller metaller, plaster eller skadliga kemikalier.


109

Kretsloppsprincipen - Försiktighetsprincipen

Vi har tidigare kunnat visa att samhälleliga åtgärder för att cirkulera material och ämnen i kretslopp inte kommer att kunna ske med hundraprocentig noggrannhet. Inte bara termodynamiska och ekologiska samband, utan även samhälleliga och mänskliga egenskaper, säger oss att kretsloppen alltid kommer att vara förenade med läckage, misstag, olyckor och kvalitativ degradering av resursen. Även om kretsloppsprincipen kvarstår som den kraftfulla modell vi bör eftersträva för samhällelig materialomsättning, måste vi komplettera den med dessa insikter. Ytterst gäller frågeställningen återigen beaktandet av de begränsningar av systemkaraktär som samhälleliga subsystem måste iakttaga gentemot livsuppehållande ekologiska supersystem (jfr avsnitt 2.3). Dessa riktlinjer och restriktioner visar sig vara av så fundamental karaktär, att de i ett samhälle-ligt sammanhang, präglat av ofullständig kunskap och den s.k. mänskliga faktorn, måste kompletteras med säkerhetsmarginaler, varför vi återigen får anledning att betona försiktighetsprincipen. Exempelvis bör produktionen av för ekosystemen misstänkt farliga ämnen och produkter helt fasas ut tills fakta kan bevisa motsatsen.

Styrmedel för genomförande av IPP

Utifrån ovanstående mera allmänna diskussion kring hållbar produktion och konsumtion baserad på ett ekologiskt och systemorienterat perspektiv, följer i detta avsnitt en mera specifik diskussion om IPP-strategin och dess genomförande.

Systemorienterat perspektiv

Vi har hittills i generella termer betonat vikten av att anlägga ett systemperspektiv, uttryckt som en medvetenhet om såväl tids- och rumsperspektiv, som de interaktioner och beroendeförhållanden som finns inom och mellan systemen. IPP-strategin uttrycker ambitionen att anlägga en helhetssyn och sträva mot integration ur olika aspekter. Dess utformning syftar till att skapa en bred och övergripande policy som samtidigt är flexibel och processorienterad.

För att börja med IPP:s positiva sidor, så menar vi att den uppvisar en ambitiös och konstruktiv intention. Dess förtjänster kan utvärderas på rent ekologiska grunder. Exempelvis kan den flexibilitet och �paraplykaraktär� som karaktäriserar IPP bidra till en förmåga att täcka in komplexa och interdependenta resurshushållnings- och miljöpro-blem. I stället för att bli statisk och smalspårig har den förutsättningar att kunna utvecklas och förbättras i takt med att samhället och problematiken förändras. Förmågan att omfatta såväl en övergripande och generell policy som en konkret och specifik implementering kvarstår dock att demonstrera.

Ur ett systemorienterat och ekologiskt perspektiv finns emellertid ett antal iakttagelser och synpunkter på hur IPP:s strategier och styrmedel bör utformas:

• Optimering utifrån ett globalt och långsiktigt systemperspektiv. Även om det på ett kortsiktigt och pragmatiskt plan kan vara nödvändigt att anlägga begränsade perspek-tiv � med fokus exempelvis på �Sverige�, �EU� eller �10-årigt miljöprogram� � bör medvetenheten om ett vidare rums- och tidsperspektiv förtydligas i policyuttalanden


110

och strategier. Specifika strategier och åtgärdsprogram bör således anpassas till övergripande ekologiska systemvillkor.

Livscykeltänkandet är exempelvis en fruktbar tankefigur med potential att bidra till ett förbättrat helhetstänkande för hållbara produktions- och konsumtionsmönster. Det är dock viktigt att beakta dess möjligheter och begränsningar när det gäller att anlägga verkligt övergripande och långsiktiga perspektiv. Med nödvändighet måste livscykel-tänkandet i varje enskilt fall begränsas och en hanterbar och relevant systemgräns anläggas. Men i samma stund som detta görs, är det viktigt att man påminner sig på vilka grunder valet av system och systemgräns gjordes och hur dess interaktion med övergripande supersystem ser ut. Det är naturligtvis omöjligt att i alla sammanhang ha de stora perspektiven i fokus, men det vore å andra sidan vilseledande att systema-tiskt utestänga dem. Om detta görs riskerar man att utforma en politik som kommer att visa sig kontraproduktiv i ett globalt och långsiktigt perspektiv. Vi bör således vara medvetna om när och varför vi anlägger snäva systemavgränsningar såsom �företag�, �nation� eller �region�. Inte minst bör vi undvika att IPP-åtgärder på euro-peisk nivå förskjuter naturresursexploatering och miljöförstörande verksamheter till andra länder eller andra generationer (se vidare kapitel 3).

• Strategier som beaktar absoluta och kritiska belastningsnivåer samt skalproblemati-ken. Den integrerade produktpolitiken betonar frivillighet och stegvis förbättring. Denna strategi må vara lämplig ur ett politiskt och socialt perspektiv, men det är av stor vikt att ekologiska hållbarhetsprinciper åtminstone på längre sikt beaktas på ett effektivt sätt. En aldrig så förankrad och frivillig förbättringsprocess förblir ett slag i luften, om inte absoluta och kritiska belastningsnivåer i ekosystemen beaktas. Huvud-saken är förmågan att ta sig an problematikens systemkaraktär och att hantera relatio-nerna mellan de omfattande målsättningarna och de små åtgärderna. Även om de enskilda �stegen� utgör små förflyttningar längs en slingrig och delvis okänd vand-ring, måste vi hålla en långsiktigt genomtänkt kurs och en rimlig takt. Det räcker inte att gå lite långsammare åt fel håll; utmaningen måste vara att vända och gå åt rätt håll.

De livsuppehållande systemen tar tyvärr inte hänsyn till politiska löften om procentu-ella eller BNP-relativa reduktioner och stegvisa åtgärdsprogram. De reagerar på den faktiska belastningen av specifika substanser och koncentrationer. Inom den pågåen-de IPP-diskussionen förekommer dessa synpunkter i form av önskemålet att ta steget från generella och övergripande policyfrågor till en specifik och konkret nivå (jfr avsnitt 1.14). Det har exempelvis föreslagits att strategier inom IPP på ett tydligare sätt måste anknyta till konkreta och fysiska miljömål på nationell och regional nivå. 194 Likaså har vikten av att operationalisera IPP-anknutna strategier i relation till specifika branscher, produkter och ämnen framhållits. En effektivt driven integrerad produktpolitik måste förmå språnget från en �generell grund� till en �specifik spjut-spets�. Den måste både vara ett övergripande paraply och samtidigt förmå angripa specifika och brådskande problemområden, en förmåga som har kallats �acupunctu-

194 För exempel se Sveriges 15 nationella miljökvalitetsmål: www.miljomal.nu.


111

ral strategy�.195 Exempel på prioriterade arbetsområden är en rad hälso- och miljöfar-liga ämnen såsom vissa metaller, koldioxid, försurande ämnen och toxiska kemikali-er.

Sammantaget måste därför effektiva kvantitativa restriktioner som tar hänsyn till kritiska nivåer och skalfrågor kombineras med en lika ambitiös och effektiv kvalitativ resurshushållning och miljöanpassning som förmår skilja mellan det generella och det specifika. Det behövs exempelvis förbättrade metoder för kvalitetshänsyn i produk-tions- och avfallshanteringsled, bland annat benämnt �material flow quality manage-ment�.196

Försiktighetsprincipen

Det räcker inte med att en allmän försiktighet vid beslut som riskerar att påverka miljö och hälsa numera finns upptagen som en generell princip inom ett stort antal strategier och dokument angående en hållbar utveckling. Försiktighetsprincipen behöver förstärkas och operationaliseras för att kunna integreras i det vardagliga beslutsfattandet på ett stort antal nivåer och inom många samhällssektorer.

�Att tänka före� är en allmän klokskap som kan komma till nytta inte bara hos företags-ledningar och politiska beslutsfattare, utan även för den enskilde konsumenten och medborgaren. Hur denna �internalisering� av försiktighetsprincipen konkret låter sig göras är en komplex fråga, väl värd att uppmärksammas inom IPP-strategin. Det är uppenbart att den inte låter sig besvaras utifrån ett snävt naturvetenskapligt eller tekniskt perspektiv, utan snarare utgör en politisk, ekonomisk, social och kulturell problematik, varför fokus nu förflyttas till dessa samhällsvetenskapliga aspekter.

195 Azar et al. 2002:2 sid 57. 196 Azar et al. 2002:2 sid 57-8.


112


113

Kapitel 3

Samhällsvetenskapliga utgångspunkter

Madeleine Arderup



114

3.1 En �människokris� IPP är som beskrivits i kapitel 1 inte ett nytt fenomen utan snarare ett nytt begrepp för en strategi som ska implementeras för att på ett mer övergripande sätt nå en hållbar utveckling. Det är en strategi utarbetad för att anpassas till den förändring av miljöpro-blemens karaktär som vi sett under de senaste decennierna. Miljöproblemens ökade komplexitet och globalitet innebär att åtgärdsprogram ser annorlunda ut idag än vid mitten av förra seklet, varför �end-of-pipe� lösningar inte längre är tillräckliga.

Dieter Steiner skriver att det handlar om en �människokris� snarare än en miljökris; det är människans förhållningssätt till naturen som skapat miljökrisen av idag.197 Ser vi tillbaka bara några hundra år så har förvisso människans förhållningssätt gentemot naturen förändrats. Industrialismens snabba framväxt har onekligen ökat belastningen på naturen och gjort att den enskilda människan inte nödvändigtvis har behövt ha någon direkt förståelse för utnyttjandet av naturresurser eller återkoppling till naturen för att överleva. Det har gått bra att köpa fisken rensad och frusen i block och aldrig bekymra sig om var den egentligen kommer ifrån eller hur tillståndet i haven är. Sopor stoppas i påsar och ner i tunnan utan att man nödvändigtvis funderar över vart de tar vägen. Kläder köps från fjärran länder och inte för en stund behöver tankarna gå till kemikalieförorenat vatten eller exploatering av naturresurserna i tillverkningsländerna. Miljöeffekterna börjar dock bli så tydliga att få kan undgå att bli varse exempelvis hoten mot torskbeståndet. Inte heller kan vi slå ifrån oss det ökade antalet naturkatastrofer som de flesta forskare idag är eniga om är en följd av växthuseffekten, som förstärkts av människans stora förbrukning av fossila bränslen. År 2001 innebar ett rekordutsläpp av 6.55 miljarder ton koldioxid: �den högsta nivå som nåtts under minst 420.000 år och förmodligen under 20 miljoner år�.198

3.2 Nya begrepp inom miljödebatten Industrialismen har naturligtvis inte expanderat utan kritik. Oliktänkande har alltid försökt göra sin stämma hörd. Det fanns författare som kritiserade människans förhåll-ningssätt till naturen långt före själva industrialismens intåg och under den senare romantiken fortsatte kritiken mot människans ökande alienation från naturen. Kritiken blev tydligare efterhand, i takt med det snabbt växande industrisamhället och på 1800-talet märks bl.a. George Perkins Marsh som med sin bok Man and Nature (1864) riktade stark kritik mot människans sätt att försöka behärska naturen. När miljöpåverkan blev alltmer uppenbar i början av 1900-talet ökade också intresset för miljöbevarande åtgärder. Visserligen var avsikten hos tidiga miljöbevarare, som exempelvis Gifford Pinchot i USA, inte att bevara miljön för naturens egen skull utan snarare för att säkra tillgången till resurser åt människan. I början av 1960-talet växte sig kritiken mot moderniseringen och industrialismen ånyo stark. Rachel Carson �inviger den ekologiska apokalyptiska

197 Steiner 1993:49 198 Bright 2003:5, min översättning


115

litteraturen�199 med sin bok Silent Spring i vilken hon kritiserar människans användning av bekämpningsmedel genom att lyfta fram dess skrämmande effekter längs de ekologis-ka näringskedjorna. Med 1960-talets samhällskritiska miljörörelse utvecklas visioner om ett hållbart samhälle och hållbart utnyttjande av naturresurser. Carson m.fl. väckte miljödebatten och frågan om miljöproblemens vara försvann och ersattes med en fråga om omfattning och möjlighet till lösning. Maarten Hajer menar att miljökonflikterna har förändrats och blivit diskursiva och till stor del handlar om tolkningar.200

I kapitel 1 har framväxten av miljödebatten och IPP som en hållbarhetsstrategi presente-rats utifrån dess förespråkares perspektiv. Här i kapitel 3 görs en granskning av detta förhållningssätt utifrån ett humanekologiskt perspektiv och med samhällsvetenskapliga utgångspunkter. Flertalet av de problem som vi ser hos IPP-strategin kan sägas tillhöra vad Terrvik och Hellsmark benämner, i rapporten Att handla rätt från början, som �infrastrukturella barriärer� för en �hållbar utveckling�.201 Barriärer som delvis syftar på hur det ekonomiska och politiska systemet är uppbyggt:

De övergripande infrastrukturella hinder som försvårar för företagen att agera hållbart kan sammanfattas med att samhällsutvecklingen i stort inte strävar mot en hållbar utveckling. Detta är en omfattande och politiskt känslig diskussion som faller utanför ramen för vår studie.202

Vi ser det som en lämplig humanekologisk uppgift att engagera oss i just denna �politiskt känsliga fråga�, eftersom vi anser att avsaknaden av sådana diskussioner ligger till grund för att så få förbättringar inom miljöarbetet sker. Konsekvenser inom den globala miljö- och fördelningsproblematiken kommer att lyftas fram tillsammans med tankar kring hur dessa barriärer ska kunna överstigas för att strategier som exempelvis IPP ska fungera kraftfullt.

Inledningsvis följs hållbarhetsdiskussionens utveckling återigen men här som en diskurs, d.v.s. utifrån en kritisk, extern granskares perspektiv. I fokus kommer det välkända och idogt använda begreppet �hållbar utveckling� att ligga. Det är ett grundläggande begrepp inom miljödiskursen och används såväl av politiker, akademiker och NGO:s, som av industrin och affärsvärlden. Definitionerna är många och variationen stor. Den ekologiska ekonomen Herman Daly skriver att �hållbar utveckling är ett begrepp som alla tycker om, men vars betydelse ingen är säker på�.203

I diskursanalysen belyses de väsentliga skillnaderna mellan olika aktörers definitioner och hur de har vuxit fram ur deras respektive referensramar, motiv, förhållningssätt och kognitiva agerande. Dessutom belyses vad som kan ses som en maktkamp mellan olika aktörer i samhället, både nationellt och internationellt, en kamp som handlar om att försöka ge sin definition av �hållbar utveckling� och sina lösningar legitimitet och chans att bli hörda.

199 Worster 1994:2 200 Hajer 1995 201 Terrvik och Hellsmark 2002:83 202 Ibid 203 Daly 1996:1, min översättning


116

Diskursen i samhället

En diskurs beskriver Hajer som en �specifik samling av idéer, begrepp och kategorier som produceras, reproduceras och omvandlas med speciella metoder genom vilka mening ges åt fysiska och samhälleliga realiteter�204. En diskurs utvecklas alltid, menar Hajer, och den får en inramning som är subjektiv och beroende av sin användare. Likt ett kraftigt vattenflöde som delar sig i biflöden utvecklas diskursen således till vad Hajer benämner �story-lines�, ett begrepp som han hämtat från Davies och Harré och tolkat som �en alstrande form av berättelse som ger olika aktörer möjligheten att ge mening åt specifika fysiska och samhälleliga fenomen�.205 En �story-line� är enligt denna definition en skildring av en samhällelig verklighet utifrån vissa aktörers ståndpunkt i sammanhang-et. Exempelvis har begreppet �hållbar utveckling� inom miljödiskursen efterhand tillskrivits nya innebörder av olika aktörer och på så vis utvecklats till olika �story-lines�.

Oundvikligen utspelar sig mellan olika �story-lines� en medveten eller omedveten kamp om att vinna diskursiv hegemoni, eller vad som mera allmänt kallas tolkningsföreträde. Diskussionerna är många kring hur medveten denna kamp är vad det gäller miljödebatten. John S. Dryzek menar att det inte ens längre finns en kamp om en diskursiv hegemoni, utan att miljödebatten faktiskt har undanröjt industrialismens hegemoni och att det idag snarare är miljödiskursens olika varianter som dominerar.206 Vi hänvisar dock till Hajers argumentative approach och menar att en viss form av kamp kan urskiljas där skilda intressen och avsikter har betydelse och där tid och plats även avgör vilken �story-line� som blir allmänt rådande.

Diskursens utveckling påverkas bl.a. av sociokulturella strukturer som kanske inte alltid är så tydliga, men dock har en stark inverkan. Foucault diskuterar ingående vad han kallar för �principles of exclusion� som han menar alltid återfinns i ett samhälle och formar diskursen.207 Foucault nämner tre olika principer. Med förbud avser han att en del ämnen inte är socialt accepterade att tala om medan andra är accepterade att tala om under speciella omständigheter eller av vissa specifika människor. Sexualiteten och politiken hävdar Foucault är de ämnen där restriktionerna är som starkast. När det gäller miljödis-kursen verkar det vid mitten av förra århundradet inte ha varit riktigt socialt accepterat att ifrågasätta det moderna samhällets eller industrialismens negativa inverkan på miljön, framför allt inte av en kvinna. När Rachel Carson med sin bok Tyst Vår (1962) kritiserade det framväxande kemikaliesamhället och den moderna människans manipulation av naturen, togs hon från början inte på allvar utan utsattes för häftig kritik. Worster menar att en hel del av kritiken dessutom var nedsättande mot henne som kvinna.208 Motsätt-ningen mellan förnuft och vansinne är en andra utestängningsprincip som Foucault lyfter fram. Han noterar att �[ä]nda sedan djupaste medeltid är dåren den vars diskurs inte får

204 Hajer, min översättning, 1995:44 205 Ibid:54 206 Dryzek 1997:20 207 Foucault 1993 208 Worster 1994:350


117

cirkulera som andras�.209 Det är som nämnts inte så länge sedan kvinnornas diskurs inte tilläts �cirkulera som andras� och inte heller var det så länge sedan hudfärg eller etnicitet avgjorde om diskursen accepterades eller ej. Idag kan vi kanske tänka oss att den motsättningen inte är så stark längre, men förmodligen skulle det höjas på ögonbrynen om exempelvis ämbetsmän i EU-kommissionen skulle använda sig av uttryck som �Moder jord� i sina miljöpolitiska förhandlingar. Viljan till sanningen är den tredje principen Foucault diskuterar. Att basera sin åsikt eller politik på vad som är sant eller falskt har alltid varit en strävan. Men vad är då sant? För vem är det sant? När är det sant? Sanningen modifieras under historiens gång. Diskursiva element tillkommer och nya koalitioner bildas; sanningen förändras. Sanningen är och förblir alltid till viss del kontextberoende och inte ens experten kan säga sig vara helt objektiv. Tid, plats och aktör har betydelse för vad som anses vara sant och, som Boström observerar är inte kunskapen �immun mot förhandling� utan får �politisk betydelse�.210

Detta innebär inte att miljökrisen skall ses uteslutande som en sociokulturell konstruktion. Faktum kvarstår att vi har en verklig miljöpåverkan till följd av vårt sätt att leva. Exempelvis frigjordes i mars 2002 ett isblock med en yta av 3.250 kvadratkilometer i Antarktis på grund av den globala uppvärmningen och i maj samma år rapporterades en markant uppgång av miljöpåverkan på Australiens Stora Barriärrev, där 60% av korallrevet är skadat.211 Dessa är bara ett par exempel omnämnda för att varna för den s.k. �autonomiprincipen� som Andreas Duit diskuterar i Naturvårdsverkets rapport 5226. Autonomiprincipen �innebär att varje medborgare har rätt att själv besluta om sina, som det heter, livsplaner�.212 Staten ska förhålla sig neutral och inte försöka styra individerna i riktning mot något speciellt levnadssätt. Även om detta skulle kunna ses som demokrati i sin renaste form så finns det en risk, som Duit påpekar, att det leder till ett demokratiteo-retiskt dödläge. Autonomiprincipen, som är central inom liberaldemokratin, påminner starkt om de post-modernistiska tankarna att det inte finns några generella eller eviga sanningar. Dessa tankegångar skulle kunna användas för att göra oss okänsliga inför hoten mot den globala miljön, som utan tvekan är allvarligt påverkad av vårt sätt att leva. Klimatförändringarna, bl.a. till följd av utsläpp av växthusgaser, är ett av våra största miljöproblem som inte längre går att blunda för. Det är inte bara de renodlat ekologiska förändringarna som måste ses som en generell sanning, utan även det faktum att det är de industrialiserade länderna som utgör det viktigaste upphovet till problemet. Inom miljödebatten är det således lika viktigt att uppmärksamma miljöfrågornas etiska aspekter. Länderna i Nord måste ta ansvar för miljöproblemen och de bör varken förringas eller förnekas.

Diskussionen ovan visar hur diskursen bär på principer som kan vara begränsande, men den bär även på �möjliggörande� egenskaper. Hajer talar om begränsning och möjliggö-rande och refererar till Giddens �duality of structure�. 213 Foucaults utestängningsprinci-per exemplifierar de begränsande lagarna, medan de möjliggörande principerna

209 Foucault 1993:8 210 Boström 2001:15 211 Starke 2003:xxii 212 Duit 2002:143 213 Hajer 1995:48


118

inkluderar interaktion och diskurskoalition. Genom diskursiv interaktion mellan olika element sker förändringar och nya betydelser skapas genom diskurskoalitioner och deras �story-lines�. Antalet �story-lines� kring en diskurs, exempelvis �hållbar utveckling�, kan således vara lika många som antalet aktörer, men oftast finner man några mer framträ-dande �story-lines� till vilka fler och fler aktörer ansluter sig. Hur olika �story-lines� ser ut beror på aktörens referensramar, förkunskaper, motiv och kognitiva agerande. Dryzeks diskussion om hur nyckelmetaforer används för att illustrera en �story-line�, kan ses som en form av kognitivt agerande. Metaforerna används, menar Dryzek, som retoriska hjälpmedel för att övertyga sina åhörare och läsare. Inom miljödiskursen jämförs naturen bl.a. med en maskin, en organism eller en rymdfarkost, beroende på aktör och tidpunkt.214 Boström talar om det kognitiva agerandet som en övertygandepraktik, som används för att vinna legitimitet och stöd.215

Miljödiskursen kan säkerligen delas in i ett antal olika �story-lines�, vilket Dryzek har gjort. Diskussionen nedan begränsas dock till två framträdande �story-lines�, varav �industrialismen� är en och �stabiliseringsförespråkarna�, som vi valt att benämna den, är en andra story-line. Dessa har vuxit fram ur miljödiskursen, med sina respektive referensramar, motiv och kognitiva praktik. Genom att analysera hur begreppet �hållbar utveckling� används av respektive �story-line�, ser vi hur det erhållit nya betydelser som i sin tur lett till en framväxt av nya diskurskoalitioner och begrepp inom miljödebatten.

Hållbar utveckling

Industrialismens modernistiska framstegsberättelse har varit dominerande i västvärlden under ett par århundraden och miljöfrågorna rann länge som ett relativt litet biflöde vid sidan om industrialismens växande strömfåra. Grundläggande diskursiva element för industrialismen är bl.a. �ekonomisk tillväxt� och �välståndsutveckling�. Industrialismens aktörer har under flera generationer byggt upp diskursiva ramar för sin ståndpunkt, vilka kan spåras tillbaka till Upplysningstiden, då människan på allvar föresatte sig att behärska naturen och dess resurser genom teknologisk utveckling och vetenskap. Det var en tid då en helt ny världsbild växte fram genom vetenskapsmän som Newton och Descartes. Den Cartesianska världsbilden med sitt antropocentriska perspektiv är grundläggande för industrialismen. Motiven för industrialisering var bland annat en önskan att förbättra välståndet och bygga upp en välfärdsstat. Dryzek skriver:

Industrialism may be characterized in terms of its overarching commitment to growth in the quantity of goods and services produced and to the material well-being which that growth brings.216

En nyckelmetafor som används inom denna diskurs är hämtad från människans egen artefaktvärld, nämligen maskinen. Både naturen och människan liknas vid maskiner som är möjliga att experimentera med, förbättra och reparera med hjälp av mänskligt intellekt och uppfinningsrikedom.

214 Dryzek 1997:17 215 Boström 2001:32 216 Dryzek 1997:12


119

Tillväxten och det materiella välståndet ökade i västvärlden med industrialiseringen. Bevisen för att detta skulle vara den rätta och �enda� vägen tycktes så självklara att president Harry Truman i sitt invigningstal myntade begreppet �underdeveloped� när han hänvisade till de fattiga länderna. Med idén om att de fattiga ländernas grundläggande problem var deras �underutveckling� följde tanken att lösningen var att bistå dem till att följa de industrialiserade ländernas utveckling.217 Ännu idag talas det om I-länder och U-länder, även om motståndare till detta i stället försökt införa begreppen Nord och Syd.

Inte förrän i mitten av förra seklet fick industrisamhällets miljöproblem någon större uppmärksamhet. I den tidiga miljödebatten anslöt sig ofta industrialismens kritiker till den �story-line� som Dryzek benämner �survivalism�.218 Vi skulle också kunna kalla dessa kritiker för stabiliseringsförespråkare för att inkorporera fler aktörer med de gemensamma ståndpunkter som vi vill belysa. Till denna �story-line� anslöt sig bland andra Romklubben som betonade vikten av en begränsad tillväxt. Jordens bärkraft debatterades och exponentiell ekonomisk tillväxt ifrågasattes. De referensramar som formade denna �story-line� kom inte sällan från biologer och ekologer. Populationsbiolo-ger överförde sina perspektiv från andra arter till människans situation och varnade för den kraftiga befolkningsökningen som tillsammans med den ekonomiska tillväxten skulle utarma jordens resurser. Ekologernas bidrag var att människan bör ses som en del i det globala ekosystemet snarare än som stående utanför eller ovanför. Även inom national-ekonomin dök �stabiliseringsförespråkare� upp och grunderna för en �ekologisk ekonomi� lades av pionjärerna Nicholas Georgescu-Roegen och Herman Daly under 1970-talet. Med hjälp av termodynamikens andra lag analyserade Georgescu-Roegen den klassiska ekonomin och Daly skisserade en form av �steady-state� ekonomi, vilken kommer att granskas närmare längre fram. Här räcker det att nämna att Daly förespråkade en begränsning av tillväxten och kontrasterade industrialismens syn på ekonomin som ett självständigt system med ekologiska ekonomers syn på ekonomin som ett öppet subsystem inom ekosystemet.219

Till de nyckelmetaforer som enligt Dryzek dominerade denna �story-line� hör bl.a. sammanbrott, cancertillväxt och jorden som en rymdfarkost. Förutom risken för en överbelastning av ekosystemen, diskuterade och varnade kritikerna för de orättvisa förhållandena i världen. Redan under 1960- och 1970-talet analyserade Georg Borgström konsumtionen av naturens resurser i termer av �spökarealer�. De industrialiserade länderna utnyttjar naturresurser från avlägsna områden genom sin import av jordbruks-produkter. Rees och Wackernagel har senare utarbetat det mer välkända mätinstrumentet �ekologiska fotavtryck� för att beräkna miljöbelastning per person (se avsnitt 3.8).

Diskussionerna kring människans allt kraftigare inverkan på miljön under 1960-talet kretsade bl.a. kring det ökade kemikalieanvändandet. Klorerade kolväten som exempelvis DDT och föreningar såsom dieldrin och aldrin m.fl. var några av de kemikalier som stod i fokus. Deras långlivade effekter i naturen och spridning genom det globala ekosystemet uppmärksammades. Pilgrimsfalkens öde är kanske det mest kända, då arten nästan

217 Sachs 1999:25 218 Dryzek 1997 219 Daly 1996:49


120

utrotades. Det rapporterades att biologer fann DDT t.o.m. bland pingvinerna på Antarktis. Miljöproblematiken kunde inte längre förnekas och debatten försköts till bedömningar av omfattning och till definitionsfrågor. Inom politiken inkorporerades miljöfrågorna allt mer och i samband med FNs miljökonferens i Stockholm 1972 lades grunderna för ett internationellt miljöarbete. DDT fasades så småningom ut, men tillverkningen av nya kemikalier accelererade och Rachel Carson varnade för att det lanserades mer än 500 nya preparat varje år. Idag är ökningen ännu snabbare och det finns över 100.000 kemiska preparat registrerade.220

Myndighetsstyrda direktåtgärder och �end-of-pipe� lösningar sattes in utifrån en strategi som ofta benämns �command and control�. Miljödebatten fick en framträdande roll inom politiken, men moderniseringens och industrialismens försvarare stod inte svarslösa, utan hävdade med hänvisning till människans uppfinningsrikedom att tillväxten och välstånds-utvecklingen inte behöver upphöra. När en resurs tar slut uppfinns en ersättning och produktionen kan effektiviseras och göras miljövänligare. Utifrån sina referensramar, intressen och motiv förlitade sig industrialismens aktörer mer än någonsin på teknologin och vetenskapen, men tog samtidigt till sig delar av miljödiskursen och började forma dem efter sina önskemål. Den radikala miljödebatten normaliserades till en �vanlig� politisk fråga. I stället för s.k. hårda styrmedel förespråkades mjuka styrmedel som skulle baseras på frivilliga insatser. Detta har kommit att benämnas �ekologisk modernisering�. Hajer sammanfattar:

In the most general terms ecological modernization can be defined as the dis-course that recognizes the structural character of the environmental problematique but none the less assumes that existing political, economic, and social institutions can internalize the care for the environment.221

Den ekologiska moderniseringen vann fotfäste och fick sitt absoluta genombrott i samband med utgivningen av den s.k. Brundtlandrapporten Our Common Future 222, sammanställd av FN:s världskommission för miljö och utveckling. Genom en hälsosam ekonomisk tillväxt menade kommissionen att både miljö- och fattigdomsproblematiken skulle lösas. Tillväxten var inte längre ett hinder utan en möjlighet. Miljöproblemen skulle kalkyleras och kostnaderna internaliseras. Internationellt samarbete och en inkorporering av samhällets alla aktörer i miljöarbetet betonades.

Förutom en stark tilltro till teknologin och vetenskapen så ökade också åter tron på marknadskrafterna. Istället för en hårt reglerad världsmarknad skulle liberaliseringar genomföras för att ge alla möjlighet till handel på lika villkor. De stora internationella institutionerna IMF och Världsbanken, som skapades efter andra världskriget för att säkra välfärdsutveckling och ekonomisk tillväxt genom en liberaliserad handelspolitik och ett internationellt monetärt samarbete, behövde således inte ändra kurs. Begreppet �hållbar utveckling� spred sig enligt Daly som en form av mantra. Lafferty & Meadowcroft beskriver strategin:

What the report of the WCED accomplished was to �relaunch� sustainable development by casting it in a form which could appeal to a wide range of political actors, and which

220 SNF 2001 221 Hajer 1995:25 222 WCED 1987


121

derived legitimacy from the consultative and UN-sponsored process through which it had been formulated. 223

Kommissionens rapport och beskrivning av hållbar utveckling tilltalade många eftersom den förespråkade fattigdomsbekämpning, välståndsutveckling, jämlikhet och omvårdnad av naturen och naturens resurser på ett sätt som skulle ge framtida generationer och behövande företräde, utan att för den skull de industrialiserade länderna skulle behöva sänka sin levnadsstandard.224 En minskning av fattigdomen ansågs av kommissionen vara ett av de viktigaste målen för att kunna uppnå en hållbar utveckling. Kapitalflödet till de s.k. utvecklingsländerna skulle ökas och miljövänlig teknik överföras. Exempelvis förklaras miljöproblemen i Afrika med att de afrikanska ländernas ekonomier hindrats av nationell och internationell politik från �att utnyttja sina fulla tillväxtmöjligheter för att på så vis kunna lindra fattigdomen och det tryck på miljö och resurser som denna för med sig�.225 Ekonomisk tillväxt, mätt i en växande BNP i varje land, anförs som medel att bekämpa fattigdomen och därmed i förlängningen lösa miljöproblematiken. Brundtlan-drapportens ofta citerade definition av hållbar utveckling lyder: �development that meets the needs of the present without compromising the ability of future generations to meet their own needs�. Trots kritik för sin vaghet har definitionen fått en framträdande plats i de internationella miljödiskussionerna.

Definitionerna av �hållbar utveckling� varierar således kraftigt mellan olika aktörer och tydliga målkonflikter kan urskiljas mellan olika �story-lines�. Var betoningen läggs i begreppet �hållbar utveckling� skulle kunna illustrera målkonflikterna. Inom den ekologiska moderniseringen betonas �utveckling�, vilket bl.a. ska ske genom en stadig ekonomisk tillväxt, medan �stabiliseringsförespråkarna� betonar �hållbar�, en stabilise-ring av ekonomin och en rättvis fördelning.

Hållbar utveckling efter Brundtlandrapporten [E]cological modernisation might well be the proverbial wolf in sheep�s clothing.226

Den mest radikala kritiken mot industrialismen hade fått ett visst gehör för sina protester, men efter Brundtlandrapporten betraktades denna �story-line� som bakåtsträvande och marginaliserades allt mer. Industrialismens starka strömfåra rann vidare i en något ny beklädnad efter att vissa element från miljödiskursen integrerats. Den ekologiska moderniseringen vann terräng, men oroliga kritiker lät sig inte tystas utan varnade, som Hajer uttrycker det, för en �ulv i fårakläder�.

I Thijs de La Court�s bok Beyond Brundtland 227 återges reaktioner på Brundtlandrappor-ten från miljö-, freds- och Tredje världen-grupper. Dessa rörelser kan ses som aktörer inom miljödiskursen, vars motiv är fokuserade på naturskydd, miljörättvisa och global

223 Lafferty & Meadowcroft 2000:10 224 Ibid:12 225 WCED 1988:87 226 Hajer 1995:31 227 De La Court 1990


122

jämlikhet. Den starkaste kritiken riktades mot kommissionens grundläggande antagande att miljöproblemen är orsakade av fattigdom och att industriländerna bör utgöra en förebild för utvecklingsländerna. Den indiske miljöaktivisten Anupam Mishra hävdar i stället att: �the real cause of environmental destruction, increasing poverty and a growing world population lies in their own prescription of a Western standard of living for everybody, and not vice versa�.228 Utnyttjandet av fattiga länders naturresurser för att tillgodose och vidmakthålla de rikas levnadsstandard är således ur detta perspektiv grundorsaken till miljöförstöring och ökad fattigdom. Vi finner alltså två helt motsatta förklaringar till ett och samma problem. Oundvikligen uppstår en konflikt mellan detta perspektiv och det synsätt som försvaras av förespråkarna för ekologisk modernisering.

Tidigare diskuterades Afrikas ekonomi utifrån Brundtlandrapportens och den ekologiska moderniseringens perspektiv. Ser vi samma problematik från kritikernas perspektiv är grundproblemet den ökade skuldbördan som innebär att det i vissa fall kan krävas mer än 100% av exportinkomsten för att betala räntor och amorteringar. Många afrikanska länder tvingas därför att öka råvaruuttaget i en redan exploaterad miljö, samtidigt som priserna för råvarorna sjunker på världsmarknaden. Att öka den exportinriktade handeln utgör enligt detta synsätt inte en hållbar utveckling eftersom det redan i världshandelssystemet ligger en inneboende ojämlikhet (se vidare avsnitt 3.4). Vidare ifrågasätter denna �story-line� mera allmänt idén om ekonomisk tillväxt som lösning till miljöproblem och fattigdom, genom att belysa hur de globala miljöförstöringarna ökar och klyftan mellan fattiga och rika växer, trots att BNP i många länder ökar:

After forty years of development, the state of affairs is dismal. The gap between frontrunners and stragglers has not been bridged; on the contrary it has widened to the extent that it has become unimaginable that it could ever be closed.[�] Since 1960, according to the 1996 Human Development Report, the distance between industrial and developing countries with regard to per capita income has tri-pled.[�] It has become evident that the racetrack leads in the wrong direction. While Truman could still take for granted that the North was at the head of social evolution, this premise of superiority has today been completely shaken � if not shattered � by the ecological predicament. For instance, much of the glorious rise in productivity is fuelled by a gigantic thoughput of fossil energy which requires mining the earth on the one hand and covering her with waste on the other.229

I Svenska Naturskyddsföreningens rapport Hur många svenskar tål världen? inleder författaren med lika nedslående statistik :

Den rikaste femtedelen av jordens befolkning står för 86 procent av den privata konsumtionen � den fattigaste femtedelen endast för 1,3 procent. 225 miljardärer äger lika mycket som hela den fattigaste hälften av jordens befolkning. Världens två rikaste personer har tillsammans mer pengar än de 48 fattigaste länderna i världen. Vi håller på att för all framtid förstöra våra hav, skogar, jordar och den biologiska mångfalden. En sjättedel av jordens landyta � nära två miljarder hektar � är förstörda på grund av felaktiga jordbruksmetoder. 60 procent av världens fiskevatten är utfiskade eller löper stor risk att bli det.230

228 Ibid:15 229 Sachs 1999:25f 230 Gregow 2000:5


123

Flera rapporter från FN:s olika organ och från internationella NGOs åberopar liknande fakta. Dessa tragiska fakta om det globala samhället kanske kan förstås utifrån Becks resonemang om �världsrisksamhället�, som fastslår att �det inte längre är möjligt att externalisera bieffekterna av och farorna med högutvecklade industrisamhällen�.231 Vi kan dock inte längre ifrågasätta industrisamhällets vara eller icke vara, menar Beck, utan det handlar snarare om vilka risker vi är beredda att ta.

Inte minst efter Riokonferensen 1992 har många länder uppmärksammat miljöproblemens ökade omfattning och komplexitet genom att etablera en omfattande miljöpolitik. Ett viktigt element som tillförts på senare år är kravet på en integrering och inkorporering av alla samhällets aktörer i miljöarbetet. Inom EU har en uppmaning om sektorsintegrering av ekologiska, sociala och ekonomiska frågor lyfts fram genom bland annat Cardiffpro-cessen (1998), Amsterdamfördraget (1999) och Lissabonstrategin (2001). Ett sjätte miljöpolitiskt handlingsprogram har utarbetats där den integrerade produktpolitiken (IPP) framhålls som en central strategi för att nå en hållbar utveckling. I Sverige har regeringen utarbetat dokument om en nationell strategi för hållbar utveckling samt ett särskilt dokument om miljöorienterad produktpolitik232.

IPP � en integrerad produktpolicy

�Hållbar utveckling� fortsätter att vara ett centralt begrepp inom miljödiskursen och ekologisk modernisering är det dominerande perspektivet. Både inom den nationella och internationella miljöpolitiken utarbetas nya strategier för att uppnå en hållbar utveckling, varav den integrerade produktpolitiken (IPP) är en. Idéhistoriskt måste begrepps-bildningen kring IPP betraktas som ett uttryck för ekologisk modernisering, som i sin tur utgör en fortsättning på industrialismens modernistiska �story-line�.

Brundtlandrapporten och den ekologiska moderniseringen innebar en normalisering av miljöfrågorna, vilket gav industrialismens företrädare en möjlighet att fortsätta på den inslagna vägen efter en viss diskursiv justering. Resultatet var ett djupgående avväpnande av miljörörelsens radikalare delar under 80-talet. Det upplevdes inte längre som välmotiverat och accepterat att tvivla på �utvecklingen�. Människans intelligens och teknologi skulle lösa de miljöproblem som dök upp. IPP bör således förstås inte enbart som en teknologisk och administrativ problemlösningsstrategi, utan på ett djupare plan även som en ideologisk och existentiell sådan.

Att utsätta diskussionen om IPP för en diskursanalys innebär att belysa vilka intressen, motiv, aktörer, referensramar och kognitiva handlande som utgör dess grund och vad detta innebär för IPP:s möjligheter inom miljöarbetet. IPP:s aktörer återfinns bl.a. inom politik, förvaltning, forskning och affärsvärlden. Gemensamt har de motivet att på ett praktiskt och konkret plan förena ekonomisk tillväxt och miljöhänsyn, eller åtminstone att upprätthålla uppfattningen att detta är möjligt. Detta har allt mer kommit att framstå som en nödvändig uppgift, mot bakgrund av de stadigt växande och allmänt uppmärksammade globala miljöproblemen. Nya grepp är nödvändiga inom miljöpolitiken och IPP:s strävan efter ett helhetsperspektiv är tilltalande när det gäller de komplexa miljöfrågorna. Det 231 Beck 1998:61 232 Regeringens skr 2001/02:172, regeringens skr 1999/2000:114


124

grundläggande syftet med IPP är att �uppnå ett samhälle med effektiva och hållbara produktions- och konsumtionsmönster�233. Genom livscykelanalyser och aktörsamverkan ska produktionen göras miljövänligare och resurseffektivare i varje led. Dessutom ska konsumtionen styras till val av �grönare� produkter, genom information, miljömärkning och kunskapsspridning. Tanken är således att nå en hållbar utveckling genom en övergång till en miljöanpassad produktion och konsumtion. IPP har utvecklats både på EU-nivå och i de enskilda medlemsländerna. I Sverige har regeringen utarbetat en nationell strategi för hållbar utveckling som sammanfattats i en text, i vilken regeringen bl.a. hävdar att miljöanpassade produkter och tjänster är �nyckeln till en ekologiskt hållbar utveckling såväl nationellt som globalt� 234.

IPP:s referensramar härstammar från industrialismens modernistiska diskurs som alltjämt genomsyrar den s.k. ekologiska moderniseringen. I Grönboken om IPP kan flertalet av de centrala idéerna härledas tillbaka till detta idéarv. Ett exempel är tanken att miljöproble-matikens lösning finns i en utveckling av �nya tillväxtparadigman och bättre livskvalitet genom ökad välfärd och konkurrenskraft, utgående från �grönare� produkter�235. Genom en användning av marknadskrafterna, korrekt prissättning och differentierad beskattning ska grönare produkter främjas. När marknaden inte räcker till ska principen att förorena-ren betalar åberopas. Efter kritiken från näringslivet av de hårdare styrmedel som infördes under 60- och 70-talet, betonar IPP nu mjuka styrmedel och aktörsamverkan. Frivillighet är centralt inom IPP även om inte lagstiftning helt avskrivs.

Ambitionen att genom IPP skapa en miljövänligare produktion och konsumtion är onekligen tilltalande och att uppmuntra ett tillverkaransvar genom hela produktens livscykel är också en välbehövlig strategi. Vidare kan differentierad beskattning och internalisering av externa kostnader säkerligen vara effektiva och användbara. Men är detta tillräckligt för att vi globalt ska lyckas nå en hållbar utveckling? Att IPP som strategi kan vara behjälplig för att lokalt eller nationellt bidra till att miljöanpassa produktionen och konsumtionen är det nog ingen tvekan om, men om strategin kan ses som �nyckeln till en hållbar utveckling� är en annan fråga, som vi kommer att ägna särskild uppmärksamhet åt nedan.

I rapporten Funktionsperspektiv på varor och tjänster drar författarna slutsatsen att �den nuvarande formuleringen [av IPP] har ett alltför begränsat fokus på produkter och gör ingen systematisk ansats till att adressera konsumtionsnivåer�.236 Detta är utifrån ett humanekologiskt perspektiv en av de största bristerna hos IPP. Den totala konsumtions-nivån måste beaktas och den ständiga ekonomiska tillväxten ifrågasättas.

233 Naturvårdsverket 2002:34 234 Regeringens skr 1999/2000:114, s5 235 EUC 2001:3 236 Lindhqvist och Mont 5230:6


125

3.3 Ymnighetshorn kontra nollsummespel Is the growth of capital of bene-

fit to everybody, or only to a few at the expense of others?237

Frågan om en ekonomisk tillväxt är till fördel för alla, har ställts upprepade gånger under industrialismens utveckling och kanske inte minst under 60- och 70-talet då tillväxtkriti-kernas �story-line� växte sig särskilt stark. I sin bok The Power of the Machine diskuterar Alf Hornborg (2001) de globala orättvisorna genom att utifrån världssystemteori anlägga ett fördelningsperspektiv på ekonomi, teknologi och miljö. Hornborg kontrasterar två huvudperspektiv på tillväxt och utveckling som han kallar �nollsummespels-� kontra �ymnighetshornsteorier�. De sistnämnda har idag diskursiv hegemoni (tolkningsföreträ-de) och känns igen i förespråkandet av ekonomisk tillväxt för att lösa miljöproblemen, menar Hornborg. Kuznetskurvan, som illustrerar hur miljöproblemen per enhet BNP minskar i samband med att BNP i en nation ökar, används ofta som argument (se vidare avsnitt 3.5-3.7). Ekonomisk tillväxt och kapitalackumulation i centrum betraktas i detta perspektiv som oskyldig vad det gäller miljö- och fattigdomsproblematiken i Syd.238 Den ekologiska moderniseringen ansluter till detta perspektiv. Nollsummespelsteorin har däremot sin grund i beroendeskolans teorier och Wallersteins världssystemteori genom att betona de ojämna utbytesrelationerna mellan industrialiserade och råvaruexporterande länder. �Stabiliseringsförespråkarna� ansluter till detta perspektiv i sitt ifrågasättande av fortsatt ekonomisk tillväxt.

Hornborg menar att hotet om arbetslöshet och en försvagad tillit till framtiden gjorde att många av industrikapitalismens kritiker resignerade under 80-talet, men med miljöpro-blemens växande omfattning och komplexitet är frågan om en kapitaltillväxt gagnar alla åter i allra högsta grad befogad:

�Environmental justice� is merely an aspect of the more general problem of justice within the framework of world system theory.239

För att nå en verklig förståelse av den globala miljöproblematiken måste enligt Hornborg den nu dominerande utvecklingsteorins grundläggande antaganden granskas och omvärderas. Dessutom måste världen förstås som ett system av interagerande och ömsesidigt beroende sektorer i stället för en samling autonoma nationer. Genom att bortom analyser av monetära flöden urskilja bakomliggande flöden av konkreta resurser som energi, arbetstid, och produktiv mark kan vi identifiera asymmetrier i de globala handelsrelationerna, som inte är förenliga med en långsiktigt hållbar utveckling menar Hornborg.240

237 Hornborg 2001:25 238 Ibid:29 239 Ibid 240 Ibid:33


126

3.4 Hållbar produktion och konsumtion i det globala världssystemet


I kapitel 2 diskuterades systembegreppet och några av de centrala idéerna inom IPP problematiserades främst utifrån ett naturvetenskapligt perspektiv. Systemdiskussionen kommer här vidareutvecklas genom att anlägga ett sociokulturellt perspektiv och därmed belysa problematiken från en annan infallsvinkel. Syftet är att identifiera svagheter och styrkor hos IPP-strategin och särskilt uppmärksamma de hinder vi anser föreligga för att förverkliga en hållbar produktion och konsumtion. Det ekologiska systemets grundförut-sättningar, som enligt ett humanekologiskt perspektiv utgör de mest övergripande ramarna för mänsklig verksamhet, belystes i föregående kapitel. Vi kommer här att diskutera dess samspel med de sociokulturella och ekonomiska delsystemen.

Flertalet av de problem som vi ser hos IPP-strategin kan sägas tillhöra, som tidigare nämnts, vad Terrvik och Hellsmark kallar �infrastrukturella barriärer�.241 De infrastruk-turella barriärerna definieras som �givna förutsättningar på makronivå som påverkar företags handlingsutrymme�.242 Världssystemets historiska utveckling ligger till grund för dessa �givna förutsättningar�, vilka idag av många anses vara hinder för en hållbar utveckling. Därför vill vi belysa framväxten av det moderna världssystemet för att ge en grund till den fortsatta granskningen. Avsnittet med en historisk tillbakablick kan verka inaktuellt eller oväsentligt i diskussionen kring dagens hållbarhetsdilemma, men är av stor betydelse för att åskådliggöra de globala strukturer som miljöpolitiken måste ta hänsyn till.

Även i Naturvårdsverkets rapport om den integrerade produktpolitiken fastslår man att utvecklingen i stort inte går mot ekologisk hållbarhet och att Västvärldens konsumtions-nivå är en viktig orsak.243 I rapporten förespråkas en effektivisering av användningen av jordens resurser och att produkternas negativa inverkan på miljön reduceras. Rapporten belyser de tre grundelement inom IPP-strategin som har formulerats såväl på EU-nivå som nationellt: • Ökad helhetssyn • Bättre förutsättningar för marknadens aktörer • Ökad aktörsamverkan

Tilliten till marknadskrafterna är stor inom det synsätt som kallats �ekologisk modernise-ring� och inom IPP vill man i �möjligaste mån använda marknadskrafterna för att främja

241 Terrvik och Hellsmark 2002 242 Ibid:83 243 Naturvårdsverket 2002:6


127

produkter med goda miljöegenskaper�.244 Genom en internalisering av externa kostnader ska en korrekt prissättning nås, vilket ska leda till en avveckling av miljöbelastande produkter. I EU-kommissionens grönbok menar man att:

Produkters miljöprestanda låter sig lättast påverkas av marknaden om alla priser speglar produkternas verkliga miljökostnader under hela livscykeln.245

Vidare betonar man inom IPP-strategin vikten av att utveckla en miljömedveten efterfrågan, eftersom det anses att �[k]onsumenternas val av gröna produkter är den viktigaste drivkraften för att få företagen att överväga att göra sina produkter miljövänli-gare�.246 Genom information och incitament för en �grönare� konsumtion ska efterfrågan på miljöanpassade varor och tjänster ökas:

Ju större efterfrågan blir, desto snabbare och fullständigare kommer övergången till hållbarare konsumtionsmönster att kunna äga rum.247

Tanken är således att IPP med marknadskrafternas hjälp ska driva fram en miljöanpassad produktion och konsumtion som i sin tur ska leda till en socialt och ekologiskt hållbar utveckling. Från ett humanekologiskt perspektiv kan dock invändningar riktas mot flera för IPP grundläggande begrepp och föreställningar:

• Helhetssyn och integration. Begrepp som �globalt� och �alla berörda aktörer� förespeglar en helhetssyn som i själva verket ligger utom räckvidd för till buds stående policyinstrument.

• Miljöanpassad produktion. Idén att �externa kostnader för miljöbelastning� skall kunna internaliseras i produktionskostnaderna bygger på illusionen att biofysisk degradering kan mätas i � och kompenseras med � pengar (se vidare Ekonomiska styrmedel nedan).

• Miljöanpassad konsumtion. Tanken att problemen löses om konsumenterna �informeras och ges incitament� till en �grön� konsumtion bortser ifrån att det är en mycket liten del av världsbefolkningen som är beredd eller förmögen att ta de ökade kostnader som detta torde innebära.

• Ekonomisk tillväxt. Begreppet �hållbar utveckling� innebär, som många påpekat, en inbyggd självmotsägelse så länge �utveckling� sammankopplas med ekono-misk tillväxt, som trots alla förhoppningar om motsatsen ännu aldrig har visat sig kunna kombineras med ett minskat miljöslitage i absoluta mått.

• Juridiska styrmedel. Avsikten att �harmonisera internationella spelregler� ter sig orealistisk i en värld som tvärtom präglas av djupa skillnader i handelspolitiska förutsättningar mellan Nord och Syd; en harmonisering inom EU eller Nordame-rika är inte �internationell� i egentlig mening.

• Ekonomiska styrmedel. Idéer om en �korrekt prissättning� för att �internalisera miljökostnaden� bygger på den missvisande förutsättningen att miljöförstörelse

244 EUC 2001:10 245 EUC 2001:11 246 Ibid:13 247 Ibid


128

kan värderas i � och repareras med � pengar (se Miljöanpassad produktion ovan), som om det skulle gå att fastställa en �korrekt� proportion i utbytet av ändliga na-turresurser mot avfall. I själva verket skulle man kunna hävda att förutsättningen för industrisamhällets existens är just att det slipper kompensera sin omgivning för den oordning det tillfogar den, något som snart skulle bli tydligt om ett allvar-ligt försök att �internalisera miljökostnaderna� verkligen iscensattes.

• Administrativa, informativa och övriga frivilliga styrmedel. Begrepp som �miljö-kommunikation�, �miljöinformation� och �miljööverenskommelser� förespeglar en konsensus och harmoni som inte gör rättvisa åt miljöproblematikens komplex-itet som ett i högsta grad konfliktfyllt politikområde, särskilt om vi betraktar det ur ett globalt perspektiv. �Miljökommunikation� försvåras eller omöjliggörs i många sammanhang systematiskt av motstridiga intressen och därmed förknippa-de tolkningar av verkligheten. Nu existerande �miljömärkning� uppvisar stora brister såtillvida att viktiga faktorer utelämnas, såsom miljöbelastning till följd av stora transportavstånd. Att hoppas att sådan �miljömärkning� skall samordnas in-ternationellt (d.v.s. inte enbart inom EU) är orealistiskt av samma skäl som angi-vits under Juridiska styrmedel ovan.

Dessa är några av de frågeställningar som vi kommer att belysa i föreliggande avsnitt. Till vår hjälp kommer vi bl.a. att använda den s.k. världssystemteori som Immanuel Wallerstein och Andre Gunder Frank lade grunden till under 1970-talet, en teori som vidareutvecklats av många, inte minst under senare tid. Efter denna historiska tillbaka-blick kommer diskussionen att fokuseras på de globala och strukturella hinder som vi idag ser för en hållbar utveckling.

Helhetssyn ur ett världssystemperspektiv

Diskussionerna i föregående kapitel visade hur ett system ingår i ett nätverk av andra system, vilka interagerar och utvecklas på olika sätt. Enkla system och mer komplexa system är alla inkorporerade i någon form av hierarkisk organisation, där kommunikation sker och information utbyts. Inom systemens hierarki skulle vi kunna tala om olika nivåer av �helhetssyn�. Eftersom �helhetssyn� är ett av IPP:s centrala begrepp anser vi det betydelsefullt att diskutera närmare. Det är inte slutsatsen i sig som är det stora bekymret, nämligen att en miljöanpassning ska ske genom hela produktens livscykel, från �vaggan till graven�. När vi emellertid talar om en �helhetssyn� på de globala miljöproblemen och en hållbar utveckling, måste definitionen lyftas upp till en annan nivå och omfatta betydligt mer än enbart produktens livscykel.

Eftersom IPP:s syfte med användningen av begreppet �helhetssyn�, som vi förstår det, inte enbart är att nå en miljöanpassad produktion och konsumtion regionalt, utan även att bidra till en hållbar utveckling globalt, så måste definitionen av �helhetssyn� gälla för det mer övergripande systemet. På denna nivå bör perspektivet lyftas från den enskilda produkten till ett beaktande av alla länders konsumtion och produktion som ett integrerat system i vilket såväl ekologiska och ekonomiska som sociokulturella aspekter samspelar.

Världssystemteorin växte fram som en kritik av teorier om en universell utveckling, i vilken alla samhällen ansågs gå igenom samma sekvens av stadier i moderniseringspro-


129

cessen. Benämningar som �utvecklingsländerna� illustrerar moderniseringsteorins tanke att dessa länder helt enkelt ännu inte nått de industrialiserade ländernas utvecklingsstadi-um. Thomas R. Shannon menar att:

According to this view, such Third World societies needed to overcome the �tradi-tionalism� of their social structures, cultural values, and political institutions (that is, the characteristics that marked all societies prior to modernization). Then these societies would be in a position to take advantage of transfers of industrial tech-nology from the West and to begin improving their economies.248

Denna ståndpunkt kritiseras starkt av världssystemteorin, som menar att dessa samhällen långt ifrån kan anses som traditionella, utan att de snarare har formats av århundraden av handel, kolonisation, och sociokulturell interaktion. Inte minst har Europas och sedermera USA:s agerande påverkat alla världens länder från 1400-talet och framåt. Att de fattiga länderna skulle vara underutvecklade på grund av sin �historiska efterblivenhet� är något världssystemteoretikerna starkt protesterar emot. Om man ska tala om �efterblivenhet�, så menar de att det handlar om en ��framtvingad efterblivenhet� orsakad av exploatering och förtryck�.249 Genom ojämbördigt utbyte har dessa länder snarare tvingats till ett underläge.

Shannon räknar upp fyra anledningar till varför de s.k. utvecklingsländerna inte kan sägas representera ett �förstadium� till moderna industrisamhällen:250

1) De industriländer som utvecklades först, gjorde så utan någon konkurrens eller

påtryckning från länder med bättre teknologi och mera kapital. 2) De politiska, ekonomiska och sociala förhållandena i länderna i periferin ser idag helt

annorlunda ut än exempelvis Storbritanniens situation för två hundra år sedan. 3) Länderna i periferin skiljer sig markant vad gäller deras historia, vilket påverkar deras

modernisering. 4) Att industrialisering av västerländsk modell anses som önskvärd, är inte självklart för

länderna i periferin, där andra kulturer ofta har annorlunda värderingar.

Det är dessutom viktigt att komma ihåg att de flesta s.k. utvecklingsländer med endast några undantag (t.ex. Thailand, Iran, Etiopien) tidigare har varit kolonier.251 Den tidigare relationen mellan länderna har alltså stor betydelse för förhållandena idag, vilket måste beaktas. Ett alternativt perspektiv skulle istället se till periferins historia, ta hänsyn till skillnader i utvecklingsmöjligheter nu och förr, samt beakta maktstrukturer och exploatering.252

Det moderna världssystemets ålder har debatterats. Wallerstein253 och Amin254 insisterar på att övergången från ett tributbaserat till ett kapitalistiskt produktionssätt i slutet av 1400-talet utgör det moderna världssystemets början. Andra menar däremot att ursprunget

248 Shannon 1996:6 249 Ibid:8, min översättning 250 Ibid:7 251 Smekal 1991 252 Shannon 1996:8 253 Wallerstein 1993 254 Amin 1993


130

kan spåras långt tidigare. Världssystemet skulle kunna spåras långt tillbaka som ett antal mindre biflöden, men Gills och Frank menar att en avgörande punkt där flera flöden möts återfinns omkring 2.700-2.400 f.Kr.255 vid Medelhavets östra kustområde.

Vad initierade framväxten av ett världssystem? Människor i områden ekologiskt lämpade för jordbruksproduktion fann det lönsamt att byta sitt överskott mot produkter från områden med andra ekologiska förutsättningar, som exempelvis metaller och virke. Befolkningstillväxt drev fram en intensifiering av jordbruket och ökad specialisering. Ekologisk instabilitet och osäkerhet var och är fortfarande incitament för starkare styrning och konkurrens om naturresurser. Urbanisering ökade kravet på organisation och handel, vilket ledde till en mer komplex ekonomisk och politisk struktur med centrum/periferi-relationer mellan olika regioner. I centrum återfanns den ekonomiska och politiska dominansen, kapitalackumulationen och den mest avancerade teknologin. Billiga råvaror och arbetskraft hämtades däremot från den s.k. periferin.

En form av �kapitalism� med centrum/periferi-förhållanden existerade enligt Ekholm och Friedman redan under perioden efter 3.000 f.Kr. i södra Mesopotamien. I stället för att som exempelvis Wallerstein identifiera världssystemets början med förändringar av produktionssätt (modes of production) menar ett flertal världssystemteoretiker av idag att fokus snarare borde ligga på olika ackumulationssätt (modes of accumulation).256 De olika ackumulationssätten kan ses som �tillvägagångssätt för att öka sin tillgång till resurser�.257 Hornborg talar om fem kategorier av ackumulationssätt:

• Plundring � En urgammal form använd för att tillskansa sig tillgångar. Exempel: brudrov, hästräder, slavräder och kolonialkrig.

• Köpmannakapitalism � En strategi som går att spåra flera tusen år tillbaka och vars grundidé är att köpa billigt och sälja dyrt.

• Finanskapitalism � Ett ackumulationssätt som grundas på skuldsättning, där ränta begärs på utlånat kapital. Strategin kan spåras tillbaka till 3.000 f.Kr. i det gamla Sumerien, och kan idag �betraktas som det främsta institutionella medel genom vilket resurser från det �underutvecklade� Syd överförs till ackumulationscentra i Nord�.258

• Underkompensation av arbetskraft � Strategin bygger på att tillägna sig skillna-den mellan värdet av vad en arbetare producerar och vad han/hon erhåller i er-sättning. Hornborg skiljer mellan ett antal olika kulturella strategier: - Slaveri: Här är �underkompensationen� som mest uppenbar. - Reciprocitet: Även i enkelt gåvoutbyte kan underkompensation förekomma då �det direkta utbytet av enkla hantverksprodukter mellan angränsande lokalgrup-per kan innebära en asymmetrisk överföring av investerad arbetstid�.259

255 Gills och Frank 1993:81-82 256 Ekholm & Friedman 1993; Gills & Frank 1993; Hornborg 2001 257 Hornborg 2001:57, min översättning 258 Hornborg 1998:108 259 Ibid:109


131

- Redistribution: Skatte- och tributindrivning inom exempelvis imperier, höv-dingadömen och stater innebär undantagslöst en nettoöverföring av resurser till centrala grupper. - Lönearbete: Här baseras kapitalackumulation på �skillnaden mellan värdet av vad en arbetare producerar och den lön som han eller hon erhåller för sitt arbe-te�.260

• Underkompensation av resurser � Analogt med föregående strategi bygger denna på att tillägna sig skillnaden mellan bytesvärdet på råvarorna och energin (eller snarare exergin) som krävs för produktion och bytesvärdet på den slutliga pro-dukten.

Det asymmetriska utbytet ger upphov till en polarisering mellan centrum och periferi, där en exploatering av periferins naturresurser är en förutsättning för en ständig tillväxt i centrum. Det skapas således en form av beroende mellan centrum och periferin, där utvecklingen i centrum är beroende av billiga råvaror och energi från periferin, medan periferins ekonomi snävt anpassas till behoven i centrum.

Världssystemteorin har vuxit fram bl.a. ur beroendeskolans försök att utveckla en alternativ tolkning av den ojämna utvecklingen i världen. Andre Gunder Frank och Samir Amin ville belysa varför den ekonomiska utvecklingen i u-länderna i så stor utsträckning har stagnerat eller uteblivit. Frank menar att exploatering är ett grundläggande element i förhållandet mellan centrum och periferi. Två former av exploatering har enligt Frank ägt rum under senare tid:261

• Kolonialtiden: den äldre formen av exploatering, där länderna i periferin tillhan-dahöll råvaror och jordbruksprodukter åt länderna i centrum. För att modernisera och förbättra infrastrukturen tvingades periferin att köpa dyra produkter av cent-rum: �vilket resulterade i att länderna i periferin erhöll låg ersättning för sina ex-porterade varor och tvingades betala höga priser för vad de importerade�.262 Ge-nom bidrag och lån styr länderna i centrum sedan ytterligare vad som produceras i periferin.

• Industrialismen: billig arbetskraft och råmaterial utnyttjas i periferin för att till-godose behoven hos industriproduktionen i centrum. Vinsterna går till fabriks-ägarna som i stor utsträckning befinner sig i centrum. Även om fabrikerna som sådana återfinns i periferin investeras sällan vinsterna i landet utan går till ut-ländska ägare. Dessutom tvingas exportindustrin i periferin att importera dyra maskiner, maskindelar och kemikalier från centrum.

Den ekonomiska utvecklingen och de s.k. �trickle down�-effekterna som moderniserings-teorins förespråkare talade om har i stor utsträckning uteblivit. I stället har de flesta länderna i periferin fastnat i en beroendesituation som är svår att ta sig ur. Frank kallar denna utveckling för �the development of underdevelopment�. Det är idag många som ifrågasätter �utvecklingen� och menar att den snarare har ökat polariseringen:

260 Ibid 261 Frank och Gills 1993: 16-17 262 Ibid:16


132

[T]he growing polarization of income and wealth in the world has not benefited most men (and still less women). Today, roughly speaking, 20 per cent of the population get 80 per cent of the world�s goods, and 80 per cent have to share the poverty of the remaining 20 per cent of the goods.263

Skuldtyngda länder i Syd har fastnat i finanskapitalismens onda cirkel, i vilken exporten måste öka för att betala räntorna på lånen från Nord. Med rörliga räntor lånade Världs-banken frikostigt ut pengar till länder i �Tredje världen� under 1970-talet, då råvarupri-serna var höga på marknaden och räntorna låga.264 När råvarupriserna på världsmarkna-den sedan sjönk och räntorna steg, försattes länderna i periferin i en �skuldfällekris� och många länder tvingades ställa in sina betalningar under 1980-talet.

Med sin världssystemteori lyfter Wallerstein (1974) fram de inneboende orättvisorna i det handelssystem som utvecklades under 1400- och 1500-talen och som ligger till grund för vår moderna världshandel. Ett ojämnbördigt utbyte mellan centrum, semi-periferi och periferi är grundläggande för världshandeln, menar Wallerstein och hans efterföljare. I centrum återfinns den mest avancerade teknologin, merparten av kapitalet och den militära makten. Förutsättningarna för skapandet av ett centrum med avancerad teknologi ligger i möjligheten att tillägna sig energi.265 Tillgången till energi kräver kapital och makt. Industrialismen byggdes upp genom att länder med makt tillägnade sig energi i form av råvaror och arbetskraft genom ett ojämnt utbyte. Hornborg summerar:

Unequal exchange in the world system is what reproduces machines, and ma-chines are what reproduce unequal exchange.266

Tack vare en stärkt köpkraft har länderna i centrum kunnat investera i utvecklingen av teknologi och på så vis kunnat ytterligare öka produktionen och höja sin ekonomiska tillväxt. För att illustrera denna process kan vi nämna något om hur industrisamhället växte fram i Storbritannien på 1700- och 1800-talen.

Ursprunget till vår globala världsmarknad

Det är ingen avgörande principiell skillnad mellan kapitalackumulationen i exempelvis Englands tidiga textilindustri och inkahärskarens ackumulation av jordbruksöverskottet i det förkolumbianska Peru.267 Liksom vid tidigare former av kapitalackumulation �omvandlas avkastningen från en materiell infrastruktur (terasser respektive fabriker) på kulturellt vedertagna sätt (redistribution respektive marknad) i mera infrastruktur.� Hornborg menar således att:

De engelska industrimaskinerna var endast den senaste versionen av infrastruktur, och lönearbetet endast den senaste versionen av kulturell �övertalning�.268

263 Frank & Gills 1993:38 264 Hermele 2001 265 Hornborg 2001:44 266 Ibid 267 Ibid 2001:65ff 268 Hornborg 2001:113


133

Den rika tillgången till ull i England under slutet av 1400-talet utgjorde grunden för en omfattande handel i ylletextilier, en produkt som kom att stimulera en genomgripande förändring av den socioekonomiska strukturen. Köpmän och markägare tog kontrollen över produktionen och jordbruken omvandlades till marknadsinriktade fårrancher. Vinsterna investerades i mera mark och teknologiska innovationer. År 1733 uppfanns �the Flying Shuttle�, vilket gjorde det möjligt att närmare fördubbla vävarens kapacitet. Några decennier senare (1770) togs ytterligare en innovation i bruk för att kunna tillgodose vävaren ökade behov av garn, nämligen �the Spinning Jenny�.269 Produktionen ökade nu markant och en omorganisation av industrin genomfördes under 1800-talets första hälft för att säkerställa kvaliteten, reducera transporterna och ytterligare öka produktionen.

Bomull och silke, som importerades billigt från kolonierna, blev allt vanligare råvaror inom textilindustrin. Storbritanniens forna koloni USA tillhandahöll vid början av 1800-talet 60% av bomullsbehovet. För USA blev den omfattande bomullsexporten en av drivkrafterna bakom expansionen västerut och en kraftig ekonomisk tillväxt. Tobaksplan-tager omvandlades till bomullsplantage och ursprungsbefolkningen fråntogs ytterligare mark för att anlägga vidsträckta cash crop-odlingar. 1830 lät president Jackson en lag om tvångsförflyttning träda i kraft som medförde att mer än 100.000 indianer förvisades från sin mark. Marken togs snabbt i anspråk för den växande bomullsexporten.

�Trail of Tears�, som tvångsförflyttningen av de 100.000 indianerna kom att benämnas, är enligt de flesta en horribel historia. Vi försöker trösta oss själva med att det utspelade sig för länge sedan då vi inte hade den respekt för andra folkgrupper som vi har idag. Tyvärr är emellertid �Trail of Tears� inte en engångsföreteelse i det förgångna utan liknande förflyttningar av människor fortgår ständigt i �utvecklingens� namn. Arundhati Roy beräknar exempelvis att 33 miljoner människor under de senaste femtio åren har tvångsförflyttats i Indien p.g.a. stora dammbyggen.270 Worldwatch Institute hänvisar till en beräkning utförd av World Commission on Dams år 2000, som uppskattar att mellan 40 och 80 miljoner människor har tvingats flytta p.g.a. dammbyggen världen över.271

Förutom mark och råvaror till låga priser var och är en annan grundförutsättning för industrikapitalism tillgången till billig arbetskraft. Den omfattande handeln med slavar från Afrika försåg USA med billig arbetskraft, som har fortsatt att användas som sådan långt efter att den faktiska slavhandeln förbjöds år 1807. Inte heller detta är något vi kan lägga till historien, eftersom lågavlönad arbetskraft utnyttjas även idag, inte minst i �utvecklingsländerna�.

Uppbyggnaden av världssystemet med dess centra och periferier har således varit beroende av en exploatering av både arbetskraft och naturresurser. Triangelhandeln mellan Afrika, Amerika och Europa är ett tydligt exempel. Denna historiska bakgrund går inte att radera utan måste beaktas vid analyser av dagens situation. Man kan tala om en �ekologisk skuld� uppkommen under kolonialismen:

269 Wolf 1982:273 270 Roy 2001:60f 271 Gardner 2002:7


134

Många länder i tredje världen, framför allt i Latinamerika, anser att de rika indu-striländerna står i en ekologisk skuld till dem. Under kolonialismen exploaterade kolonialmakterna tredje världen på dess naturtillgångar, vilket på många håll fått allvarliga konsekvenser för miljön i dessa länder.[�] Den ekologiska skulden har sitt ursprung i kolonialismen, men den ökas på alltjämt med den fortsatta utvin-ningen och exporten av naturresurser på ojämlika handelsvillkor.272

Världssystemets utvidgning har lett till vad vi idag kallar en globalisering av världseko-nomin. Kapitalet har blivit rörligare och kan fly undan enskilda nationers strävan efter samhällelig kontroll genom förflyttningar till platser där styrning och reglering är svag.273 Motpoler till marknadskrafterna förlorar sin kraft. Exempelvis ser vi hur arbetarrörelsen tappar styrka när företagens platsbundenhet minskar i den globaliserade världsekonomin. Världens mer än 60.000 transnationella företag utgör starka maktfaktorer i samhället. Stora TNC:s274 har ofta betydligt högre intäkter än staterna i de länder i vilka de investerar och producerar (se Tabell 3:1). Företag/Land Intäkt/år

(milj.USD) Wal-Mart Stores General Motors Exxon Mobil Ford Motor Malaysia Thailand

246,5 186,7 182,5 163,6 23,3 20,1

Tabell 3:1 Källa: www.fortune.com (22/5-2003)

272 Gregow 2000:23 273 Beck 1998 274 TNC är den engelska förkortningen av Transnational Corporations.


135

Globalitet � Globalism � Globalisering

In advanced modernity the social production of wealth is systematically accompanied by the social production of risks.275

Sociologen Ulrich Beck gör en distinktion mellan globalism och globalitet, i vilken han med �globalism� menar världsmarknadens herravälde och med �globalitet� de urgamla sociokulturella interaktionerna mellan världens länder.276 Globalismen innebär att politiken har fått en underordnad ställning gentemot ekonomin och Beck säger att �[i] denna mening handlar det om en det ekonomiskas imperialism, inom vilken företagen frankt kräver de ramvillkor under vilka de kan optimera sina mål�.277 Globalitet däremot hindrade inte att länderna fortfarande hade politisk autonomi. Med globalismen lämnar vi också enligt Beck det industrialiserade samhället och går in i vad han benämner �risksamhället�:278

We are therefore concerned no longer exclusively with making nature useful, or with releasing mankind from traditional constraints, but also and essentially with problems resulting from techno-economic development itself.279

Risker är inte längre främst personliga eller lokala, utan ofta globala. Produktionen genererar riskavfall som exempelvis radioaktiva ämnen, vilka utgör en global risk. Utsläppen av växthusgaser är ett annat exempel på avfall som inte bryr sig om några nationella gränser. Förr, menar Beck, var riskerna lokala och dessutom mera påtagliga, medan: �risks of civilization today typically escape perception and are localized in the sphere of physical and chemical formulas (e.g toxins in foodstuffs or the nuclear threat)�.280

Vid mötet i Rio de Janeiro 1992 kom världens politiska ledare överens om att arbeta för en �hållbar utveckling�. Även inom EU har en �hållbar utveckling� blivit ett grundläg-gande mål som medlemsländerna uppmanas att förverkliga. För att nå en mer �ansvarsfull förvaltning av naturresurser� har Europeiska rådet enats om att �EU:s integrerade produktpolitik, som syftar till att minska resursanvändningen och avfallets påverkan på miljön, bör genomföras i samarbete med näringslivet�.281

En politik där regeringar och näringsliv gemensamt försöker nå lösningar för mera miljöanpassade produkter är onekligen tilltalande, men om det är en realistisk strategi för att nå en globalt �hållbar utveckling� är tveksamt. För att förstå de hinder som föreligger måste vi beakta samhälleliga strukturer såväl som ekologiska principer.

275 Beck 1992:19 276 Beck 1998:23ff 277 Ibid:23 278 Beck 1992,1998 279 Beck 1992:19 280 Ibid:21 281 EUC 2003:2


136

Även om kolonialismen som sådan tillhör historien och trots att begreppet �imperialism� alltmer sällan används för att karaktärisera relationen mellan Nord och Syd, så består de globalt ojämnbördiga strukturerna. Köpstarka aktörer i centrum inhandlar fortfarande råvaror billigt i periferin för att kunna tillgodose sin produktion. De stora transnationella företagen med bas i de industrialiserade länderna fungerar som centra för kapitalackumu-lation. Mer än 70% av världshandeln och 80% av utlandsinvesteringarna kontrolleras idag av de 500 största företagen i världen.

I nästa avsnitt vill vi knyta samman diskussionerna i diskursanalysen (avsnitt 3:2) med de s.k. �ekologiska handelsreglerna� (avsnitt 2:3) för att fokusera på begreppsbildningen inom miljöekonomi och s.k. ekologisk ekonomi. Då den miljöekonomiska diskursen kan betraktas som skräddarsydd för ekologisk modernisering � inklusive IPP � har den på senare år intagit en allt mer central ställning i diskussionerna om hållbar produktion och konsumtion. Jämförelsen med det alternativa perspektiv som erbjuds av den ekologiska ekonomin är avsedd att tydliggöra miljöekonomins diskursiva grundantaganden.

3.5 Miljöekonomi kontra ekologisk ekonomi De övergripande infrastrukturella hin-der som försvårar för företagen att age-ra hållbart kan sammanfattas med att samhällsutvecklingen i stort inte strä-var mot en hållbar utveckling.282

Den ekologiska moderniseringens grundtanke, att välfärden skall sprida sig och miljöproblemen minska i takt med den ekonomiska tillväxten, är långt ifrån självklar. Vi har snarare sett en ökad klyfta mellan fattiga och rika och en snabbare degradering av miljön. Trots dessa signaler som indikerar att utvecklingen varken går mot en social eller ekologisk hållbarhet förlitar vi oss i hög grad på den invanda ekonomiska modellen.

Miljöekonomi som ämne föddes för att integrera miljöaspekter i det neoklassiska ekonomiska tänkande som dominerar det moderna samhället. Den fria marknaden och konkurrens utgör således grundelement även inom miljöekonomin. Det är konkurrensen och därmed förknippade incitament för en miljöanpassad produktion och konsumtion som ska främja �gröna� produkter. Dessa miljöanpassade produkter betraktas som �nyckeln till en hållbar utveckling�.283 I grunden finns David Ricardos teori om �komparativa fördelar�, vilket betyder att om nationerna specialiserar sig på det som är billigast att producera inom landet och importerar övriga varor, så tjänar alla på det. Ekonomen Herman Daly använder sig av Ricardos klassiska exempel från handeln mellan England och Portugal under 1700-talet för att illustrera denna teori:

It was cheaper to produce both wine and cloth in Portugal, in absolute terms, than in England. But it was also true that England�s cloth industry was � relative to its

282 Terrvik och Hellsmark 2002:83 283 Regeringens skr 1999/2000:114


137

wine industry � significantly more efficient. England�s disadvantage relative to Portugal in cloth production was less than its disadvantage relative to Portugal in wine production.284

Enligt Daly är teorins tillämpbarhet idag begränsad, eftersom den utgår ifrån att kapital inte kan flyttas mellan nationerna. Daly hävdar att �om Ricardo levt idag, skulle han inte stödja den fria handeln och den globala integrationen som den ser ut idag�.285 När kapital blir flyttbart mellan länder ersätts teorin om �komparativa� fördelar med teorin om �absoluta� fördelar, vilket innebär att inhemsk produktion avvecklas om billigare alternativ går att finna någon annanstans. I vår globaliserade värld där kapitalet snabbt förflyttar sig mellan nationerna är det de �absoluta� fördelarna som gäller. Med en fortsatt specialisering, menar Daly, kan ekonomer fortfarande försvara den fria handeln eftersom den ökar tillväxten, även om den inte är fördelaktig för alla.286

Ekonomerna menar att den ökade handeln ska generera en ekonomisk tillväxt inom såväl export- som importlandet, vilket ökar båda ländernas förmåga att utveckla och importera teknologi som kan leda till en mer miljöanpassad produktion. Genom sådana �win-win�-lösningar, genom vilka alla aktörer ska få fördelarna av en miljöanpassad produktion, avser man att uppnå en högre grad av �eco-efficiency� och en hållbar utveckling. IPP-strategin bygger på dessa grundtankar inom miljöekonomin och man menar att �[d]en integrerade produktpolicyn ger industrin och återförsäljarna möjlighet att utgående från sina erfarenheter främja en företagsinriktad strategi för miljövänligare marknader som samtidigt främjar nyskapande och ekonomisk tillväxt�.287 Den ekonomiska tillväxten förväntas medföra en �avmaterialisering� (�dematerialization�), vilket innebär att landets ekonomiska tillväxt inte är lika starkt beroende av förbrukning av material och energi. För att stärka dessa teorier används ofta Kuznetskurvan: en inverterad U-kurva som illustrerar hur miljöbelastningen per enhet BNP först stiger vid en ökning av BNP för att sedan åter sjunka (se vidare diskussion 3.5).

Ekonomen Joan Martinez-Alier menar att den ekologiska moderniseringen �går på två ben�, varav ett är ekonomiskt och återfinns inom miljöekonomin och det andra är teknologiskt och kan spåras bl.a. till den nya disciplinen industriell ekologi, som studerar industrins metabolism.288 Viktiga element inom miljöekonomin är internalisering av miljökostnader (t.ex. genom miljöskatter) och en grundtanke om att förebyggande åtgärder mot miljöförstöringar ska vara lönsamma. Material- och energisparande innovationer, återvinning och livscykelanalyser som ska följa produkten från �vaggan till graven� är lösningar som ska ge en effektivisering av material- och energiförbrukningen. Daly skriver:

Environmental economics, as it is taught in universities and practiced in govern-ment agencies and development banks, is overwhelmingly microeconomics. The theoretical focus is on prices, and the big issue is how to internalize external envi-ronmental costs to arrive at prices that reflect full social marginal opportunity costs. Once prices are right, the environmental problem is �solved� � there is no

284 Daly 1996:152 285 Ibid, min översättning 286 Ibid:153 287 EUC 2001:7 288 Martinez-Alier 2002:6


138

macroeconomic dimension. Cost-benefit analysis in its various permutations is the major tool for estimating full-cost prices. 289

En av de viktigaste grundtankarna inom miljöekonomin är som sagt att de externa kostnaderna för miljömässiga och samhälleliga konsekvenser ska kunna internaliseras i priset. Allt ifrån habitatförstöring och en minskning av den biologiska mångfalden till klimatförändring och samhällseffekter ska värderas och prissättas för att kunna inkluderas i lönsamhetsberäkningarna.

Inom miljöekonomin betraktas det ekonomiska systemet som övergripande, vilket bl.a. innebär att naturkapital kan ersättas med humankapital. Utifrån detta synsätt är ekonomin relativt oberoende av tillgången till naturresurser eller naturens förmåga att ta emot avfall (se fig.3:1). En ständig ekonomisk tillväxt blir därför också försvarbar.

Figuren nedan (3:1) illustrerar hur det ekonomiska systemet oftast presenteras inom den neoklassiska ekonomin och miljöekonomin som ett isolerat och oberoende system. Fig. 3:1. Ekonomin som ett isolerat system Källa: Daly 1996:47

289 Daly 1996:45f


139

Miljöekonomi - Sammanfattning • Den neoklassiska ekonomin som grund • Ekonomin är ett överordnat system där människoskapat kapital är utbytbart mot

naturkapital • Produktionsfokuserat perspektiv (industriell metabolism) • Monetära analyser (värderingar, t.ex. utifrån uppskattning av betalningsvilja) • Avreglerade marknadskrafter och win-win-lösningar ska leda till en miljöanpas-

sad produktion och konsumtion • Ökad BNP leder till �avmaterialisering� • Olika typer av styrmedel (skatter, subventioner, lagar, miljöinformation, m.m.) • Eco-efficiency: genom teknologiska innovationer ska resursåtgången minska

Ett alternativ till miljöekonomin och industriell ekologi är den ekologiska ekonomin. Inom den ekologiska ekonomin ses ekonomin som ett underordnat subsystem i det globala ekosystem som den är beroende av (se fig.3:2).

Fig. 3:2 Ekonomin som ett öppet system underordnat det globala ekosystemet Källa: Daly 1996:49


140

Samhällets och ekonomins underordnade position medför vissa restriktioner som enligt den ekologiska ekonomin inte går att bortse ifrån. Relationen mellan ekonomi och ekologi måste ständigt beaktas för att inte balansen i det övergripande systemet ska rubbas eller dess belastningsgränser överskridas. Liksom humanekologin vill den ekologiska ekonomin sammanfoga flera ämnesområden för att få en helhet som kan säga mer än �summan av delarna�.

Icke-monetära biofysiska och sociala indikatorer används för att bedöma om naturens bärkraft överskrids eller ej (se avsnitt 3.7-3.8). Vidare analyseras de samhällsstrukturer som styr ekonomin och dess belastning av ekosystemet. Martinez-Alier påpekar att ekonomin bör relateras inte enbart till ekosystemet, utan även till maktstrukturer inom samhället:

In ecological economics the economy is seen as embedded in the ecosystem (or, more accurately, in the historically changing social perception of the ecosystem). The economy is also embedded in a structure of property rights on environmental resources and services, in a social distribution of power and income, in social structures of gender, social class or caste. 290

Ekologisk ekonomi är därför besläktad med politisk ekonomi och politisk ekologi.291

Ekologisk ekonomi - Sammanfattning • Ekonomin är integrerad i ekosystemet • Ekonomin har en underordnad ställning och begränsas av ekosystemets bärkraft • Tvärvetenskapligt perspektiv • Icke-monetära analyser som komplement till monetära, där en bedömning av

flera olika värden görs • �Efficiency without sufficiency�: Effektiv resursanvändning eller utsläppsrening

utan tillräcklig minskning av förbrukningen eller utsläppen leder inte till ett håll-bart samhälle

• Ökad BNP innebär risk för miljöbelastningsförskjutning • Styrmedel måste få internationell räckvidd för att förhindra globala miljöproblem

290 Martinez-Alier 2002:21 291 Ibid


141

3.6 �Avmaterialisering� eller miljöbelastnings-förskjutning? Det diskuteras flitigt huruvida industriländernas utveckling verkligen går mot en �avmaterialisering�, där utsläpp och miljöbelastning minskar i takt med att inkomsten ökar. Många miljöekonomer har hävdat att så är fallet och använt den s.k. MiljöKuznets-kurvan för att stärka sina resonemang (se fig.3:3).

Fig. 3:3 MiljöKuznetskurvan Källa: Hermele 2002:118

MiljöKuznetskurvan illustrerar hur miljöbelastning per enhet BNP först stiger vid en ökning av BNP för att därefter sjunka. Denna nedgång är enligt ekonomerna uttryck för en �avmaterialisering� eller en �frikoppling� av miljöbelastningar från den ekonomiska tillväxten. Flera förklaringar till den förmodade �avmaterialiseringen� presenteras:292

1. Ersättningen av ett material med ett annat har minskat behovet av vissa specifika material.

2. Designförändringar har inneburit ett effektivare användande av resurser. 3. Övergången från resursintensiv industri till ett kunskapsintensivt servicesamhälle

medför mindre materialåtgång.

I rapporten �Decoupling� från Institutionen för fysisk resursteori vid Chalmers tekniska högskola i Göteborg har författarna sammanfattat utvecklingen av material- och energianvändningen i några utvecklings- respektive industriländer för att utreda om MiljöKuznetskurvan verkligen stämmer med empiriska fakta. Författarna till rapporten summerar sina slutsatser på följande vis:293

• Den absoluta mängden utsläpp av koldioxid har ökat i de flesta länder. USA:s utsläpp år 1998 var 225 Mton C/år högre än 1990, en ökning som motsvarar hela

292 Muradian & Martinez-Alier 2001:174 293 Azar et al 2002:7ff


142

Afrikas utsläpp. Vissa länder har haft en konstant eller t.o.m. reducerad ut-släppsmängd under någon period, till följd av oljekriser eller lågkonjunkturer.

• En viss relativ minskning av koldioxidutsläppen i förhållande till landets BNP kunde ses i några länder mellan 1970 till 1998, exempelvis i EU (2,1 procent/år) och i Japan och USA (1,8 procent/år). Den ökande användningen av kärnkraft och naturgas förklarar en del av denna minskning.

• Genom effektivisering har energianvändningen inom industrin i de industrialise-rade länderna minskat något per capita (EU 0,4 procent/år, Japan 0,2 procent/år och USA 1,4 procent/år) under de senaste 40 åren. Trots detta har det totala ener-gibehovet ökat med ungefär 50 procent i OECD länderna, inte minst p.g.a den snabba ökningen av transportvolymer. Befolkningsökningen och en ökad elan-vändning i samband med förbättrade inkomster, är ytterligare förklaringar till det-ta.

• Ingen klar indikation finns huruvida materialåtgången har en relativ minskning eller ökning i de industrialiserade länderna i samband med ekonomisk tillväxt. Stora skillnader ses mellan enskilda grupper av material. Exempelvis ökar åt-gången av plast och aluminium snabbare än BNP, medan andra material ökar un-gefär i samma takt som BNP.

• Den ackumulerade mängden material ökar ständigt i de industrialiserade länder-na.

• Vissa miljö- och hälsovådliga utsläpp (freoner, svaveldioxid) från produktionen har minskat betydligt medan utsläppen orsakade av konsumtion ökar.

• Det finns ingen tendens till att användningen av farliga kemikalier och mängden avfall skulle minska med en ökad tillväxt.

Generellt ökar således den absoluta mängden materialåtgång och utsläpp, vilket i miljöanalyser bör vara det som har betydelse. Det relativa måttet innebär att vår materialförbrukning eller våra utsläpp sätts i relation till något annat, vanligtvis landets BNP. En ökning av den totala mängden utsläpp eller materialåtgång kan på så vis förekomma, trots att det föreligger en relativ minskning. Det ekologiska systemet är inte betjänt av en relativ minskning om den absoluta belastningen ändå ökar. Vi får vad Sachs kallar en �efficiency without sufficiency�.294 Exempelvis effektiviserades Sveriges energianvändning med 25-30 procent per BNP under 1970-89, men i absoluta tal var ökningen ungefär lika stor.295 Det är de absoluta talen som måste beaktas, liksom de specifika material och ämnen som innebär stor miljöbelastning. Muradian och Martinez-Alier betonar det senare och menar att �ur potentiell miljöskadesynpunkt kan inte ett kilo radioaktivt avfall jämställas med utsläpp av ett kilo olja�.296 Därför är det viktigt att en miljöpolicy börjar med att försöka minska flödet av de mest skadliga ämnena.

EU-kommissionären Margot Wallströms förslag om att sträva efter både ett horisontellt och ett vertikalt tillvägagångssätt inom IPP-strategin utgör ett steg i denna riktning.297 Wallström menar att den horisontella strategin omfattar alla de verktyg som utarbetats för 294 Sachs 1993 295 Hermele 2002:99 296 Muradian & Martinez-Alier 2001:174, min översättning 297 Wallström 2002


143

att användas på många olika produkter. Den vertikala strategin beskriver Wallström som en �spjutspetsning� av de produkter som orsakar störst miljöbelastning.

Även Muradian och Martinez-Alier har gjort en studie av MiljöKuznetskurvans tillförlitlighet, men fokuserad på flödet av råvaror och halvfabrikat från Syd till Nord. Slutsatserna överensstämmer väl med dem som redogjorts i rapporten �Decoupling�. Att industriländerna skulle gå emot en �avmaterialisering� finns det enligt dessa författare inga tecken på (se tab.3:2). Endast ett fåtal av de undersökta ämnena följer den invertera-de U-kurvan, och detta kan då ofta förklaras med att materialet ersatts. Dessutom verkar denna utveckling ha en kortsiktig karaktär och övergår till en N-kurva, i vilken en tillfällig minskning sker upp till en viss inkomstnivå för att därefter åter öka. Flertalet ämnen visar dock en kontinuerlig ökning sedan 70-talet, och i ungefär hälften av fallen har resursflödet ökat med mellan 30 och 660%.

Förändring av resursflöde från Syd till Nord mellan 1971-76 och 1991-96 Resurs Procentuell

förändring Aluminium Tackjärn Järn och stålformar Petroleum produkter Nickel (legering) Gas, natur och tillverkad Zink Kopparmalm Koppar (legering) Bauxit Tenn (legering) Bly (legering) Zinkmalm Nickelmalm Järnmalm Blymalm Råolja Konstgödsel Tennmalm

660 306 238 230 196 128 87 70 32 30 12 9 8 -3 -10 -10 -12 -51 -97

Tabell: 3:2 Källa: Muradian and Martinez-Alier 2001:182

En tydlig trend kan sålunda urskiljas i vilken importen av halvfabrikat från Syd till Nord har ökat. Den totala materialimporten inom EU steg från 13 till 20 ton per capita från 1983 till 1997.298 Med stor sannolikhet har utvinningen och förädlingen av dessa ämnen inneburit en ökad miljöbelastning i Syd. Gruvdriften medför exempelvis stora habitatfö-rändringar och utsläpp av giftiga slaggprodukter. Enligt Svenska Naturskyddsföreningen kan gruvdriften tillskrivas några av dagens mest allvarliga miljöproblem, då exempelvis

298 Illge et al 2001:184


144

�mer svaveldioxid bildas av gruvdrift än av alla industriella förbränningsprocesser tillsammans�.299

Hänsyn måste också tas till vad som har kommit att kallas materialets �ekologiska ryggsäck� eller �dolda resursflöden�.300 Begreppen syftar på den totala massan som har flyttats och omvandlats till avfall vid utvinningen och förädlingen av en råvara. För att utvinna 1 kg guld flyttas exempelvis 350 ton gruvråvara, som därmed utgör guldets �ekologiska ryggsäck� eller �dolda resursflöden�. Koppar har en ryggsäck som är 800 gånger tyngre än sin vikt som slutråvara.301 Hänsyn till denna dolda materialåtgång bör vara av stor vikt vid bedömning av miljöbelastningen.

Den omfattande importen av råvaror innebär att bilden av ett lands miljöbelastning blir skev om vi endast utgår från den miljöbelastning som sker till följd landets egen produktion. Inget tyder på en reell �avmaterialisering� inom EU, utan snarare en miljöbelastningsförskjutning. Eftersom den faktiska konsumtionen av resurser inte sjunker trots att industrialiserade länder som exempelvis Sverige går mot ett service- och informationssamhälle, innebär det att miljöbelastningen inte har försvunnit utan endast flyttats till andra delar av världen. Denna förskjutningtyp har också beskrivits som ekologisk dumpning.302 Muradian och Martinez-Alier menar att många ekonomer inte ser denna negativa koppling mellan konsumtionsnivå och miljökvalitet utan att de snarare utifrån Kuznetskurvans antaganden hävdar att länder med högre inkomst per capita har en lägre miljöbelastning:

This notion is supported by the fact that in the industrialized world, where the largest levels of consumption occur, services and low material-intensity activities increasingly account for most of the GDP. However, our results show that, at least for semi-manufactured metals, the North seems to have an increasing dependency on foreign resources (in physical terms).303

En tillväxt i BNP kan således vara positiv för att minska lokala miljöproblem, som föroreningar i städer och vattendrag, men innebär däremot en ökning av de globala miljöproblemen. Koldioxidutsläppen ökar och beroendet av råvaruutvinning i andra länder blir större (se fig. 3:4).

299 Gregow 2000:69 300 Giljum & Eisenmenger 2002 301 Gregow 2000:21 302 Martinez-Alier 2003:54 303 Ibid:183


145

Fig. 3.4. Samband mellan miljöbelastning och ekonomisk tillväxt Källa: Azar et al. 2002

Med flödesanalyser för material samt beaktande av konsumtionen kan den totala samhälleliga metabolismen � inte enbart den industriella � analyseras och en bedömning göras huruvida det föreligger ett ekologiskt ojämnt utbyte av resurser. Studier har visat att även om EU:s import och export är i någorlunda balans rent monetärt, så överstiger importen exporten markant vad gäller fysisk volym (se fig.3:5).304

Fig. 3:5. EU-15s externa handelsförhållanden i monetära och fysiska mått, 1999 Källa: Giljum och Eisenmenger 2002

304 Giljum & Eisenmenger 2002


146

Giljum och Eisenmenger påpekar att nettoimporten till stor del beror på industriländernas behov av fossila bränslen, vilka uppgår till 60% av den totala importen i vikt räknat. Råvaror och halvfabrikat uppgår till 20% av all import inom EU.305 En viktig iakttagelse är att två tredjedelar av nettoimporten räknad i vikt importeras från länder utanför OECD, medan EU:s export till stor del går till OECD länderna.306 Med de �ekologiska handels-reglerna� i minnet innebär det att stora mängder material och exergi flyttas från länderna i Syd till länderna i Nord medan en mindre mängd material och exergi flyttas i motsatt riktning. Lägger vi därtill det s.k. Prebisch-Singer-teoremet, som belyser hur råvarupri-serna har en tendens att sjunka i relation till tillverkade produkter, så betyder det att länderna i Syd exporterar allt mer varor och exergi till Nord utan att få högre ersätt-ning.307 Utifrån ett monetärt perspektiv kan utbyteshandeln verka rättvis, men utifrån ett biofysiskt perspektiv inser vi att det föreligger mycket stora ojämnheter i det globala handelssystemet:

The Western, industrial �technomass� feeds on distant ecosystems by means of world trade, and by shifting its tentacles, it can afford to remain insensitive to their degradation, leaving large surfaces of the earth increasingly degraded.308

Den ökande nettoöverföringen av exergi till Nord innebär att de industrialiserade länderna kan bibehålla eller förbättra sin miljökvalitet medan Syd riskerar en degradering av sin. Att flera svåra miljöproblem i huvudsak drabbar Syd är de flesta eniga om, men att detta sker till följd av Nords konsumtionsmönster är däremot inte lika välkänt. De globala miljöproblemen och miljöförstöringen i Syd måste emellertid ingå i våra miljöstrategier om vi ska sträva efter en hållbar utveckling. Fler dylika studier utifrån ett sådant globalt perspektiv är angelägna.

Med insikt om den dolda miljöbelastningsförskjutningen är det svårare att acceptera IPP-policyns �platsbundenhet�. Ambitionen att integrera �alla aktörer� ligger i själva verket utom räckvidd för de policyinstrument som står till buds eftersom IPP främst är en nationell och EU-baserad strategi. Ett stort antal aktörer från länderna i Syd är reellt integrerade i industriländernas produktion genom den omfattande importen av råvaror och halvfabrikat från utanför EU:s gränser, men de lär knappast kunna integreras i IPP-arbetet inom EU. Strävan måste således vara att nå en internationell räckvidd för de styrmedel som utvecklas. Likaså måste den horisontella integrationen som omfattar aktörer inom produktionssystemet och konsumentledet också sträcka sig utanför EU:s gränser.

Ett av IPP-strategins verktyg är att genom livscykelanalyser för produkter analysera deras eventuella miljöbelastningar. Syftet är att komma åt miljöbelastningen vid källan och på så vis undvika att behöva reparera skadan efter att den redan är ett faktum. Om nästan hälften av den totala materialåtgången tillhandahålls genom import från länder utanför EU309 och vi vet att råvaruutvinning och tillverkning av halvfabrikat är starkt miljöbelas-

305 Illge et al. 2001 306 Ibid:11 307 Muradian et al.2002:55 308 Hornborg 2001:123 309 Illge et al. 2001:184


147

tande, så är det naturligtvis viktigt att vår miljöpolicy når internationell räckvidd om vi ska ha en möjlighet att komma till rätta med de globala miljöproblemen.

Den integrerade produktpolicyns avsikt att försöka förhindra miljöproblemen redan vid källan är lovvärd. Svårigheten är dock att många källor återfinns bortom nationens gräns eller EU:s gränser. För att kunna följa en produkt från �vaggan till graven� bör man beakta utvinning av material och transporter, såväl som produktion, konsumtion och avfallshantering. Befintliga livscykelanalyser börjar i regel vid produktionen av varan inom nationen. En livscykelanalys av en konservburk i Sverige börjar t.ex. i bästa fall vid tillverkningen i Gränges Aluminiumfabrik, medan brytningen av bauxit och dess följder i exempelvis Brasilien inte medräknas.

3.7 De industrialiserade länderna som förebild � en problematisk lösning Det förhärskande receptet på hur miljöproblemen i Syd skall lösas går ut på att de s.k. �underutvecklade� länderna bör öka sin tillväxt till en nivå som möjliggör att de kan miljöanpassa sin produktion och effektivisera energi- och materialåtgången. Genom att följa de industrialiserade ländernas utveckling ska de bli lika �framgångsrika� vad gäller miljöhänsyn som de. Denna lösning framstår dock som högst problematisk. För det första innebär det ett stort risktagande. Enligt �Living Planet�-indexet har exempelvis bestånden av djur i de naturliga ekosystemen (inklusive sjöar och hav) sjunkit med totalt 37% på enbart 30 år till följd av människans ökade belastning på miljön.310 Medan länderna i Syd närmar sig MiljöKuznetskurvans hypotetiska vändpunkt kan effekterna av deras tillväxt hinna bli förödande: �When economic growth has made people wealthy enough (to clean up the damage done by growth) it may be �too late to be green��.311 Dessutom måste vi komma ihåg att materialanvändning i de flesta fall inte ens uppvisar den inverterade U-kurva som förväntas, samt att de material som möjligen gör det efter ytterligare tillväxt kan uppvisa en N-kurva. Vi kan tillägga att någon med all säkerhet måste fortsätta att utvinna råvaror om den exponentiella tillväxten skall fortgå. Vi kan inte räkna med en hundraprocentig återvinning av material eftersom en degradering av materialet enligt fysikens lagar är oundviklig. Om länderna i den nuvarande periferin blir kapitalstarka nog kommer förmodligen även de att välja att importera miljöbelastande råvaror istället för att utvinna dem själva. Periferin fortsätter att förskjutas, på samma sätt som den gjort under hela industrialismens utveckling. Men det är uppenbart att en sådan utveckling inom en begränsad biosfär till slut möter absoluta gränser, som, beroende på politiska reaktioner, antingen låser fast mänskligheten i befintliga välståndsklyftor eller leder till sammanbrott och omstrukturering av världssystemet. Vi har redan under 90-talet hunnit bevittna hur en av världens mäktigaste industrinationer i stor utsträckning har reducerats till periferi. Visionen om en tillväxtbaserad �hållbar utveckling� för alla kan upprätthållas endast så länge vi blundar för hållbarhetsproblematikens makt- och fördelningsaspekter.

310 Världsnaturfonden 2002 311 Muradian och Martinez-Alier 2001:284


148

Vidare måste BNP-måttet som en indikator på vår välfärd ifrågasättas. BNP-måttet har kritiserats på många sätt, varav Kenneth Hermele sammanfattar de vanligaste:312

• Endast betalda tjänster och inköp på den officiella marknaden räknas med i BNP-måttet. Obetald omvårdnad och service som sker inom familjen och samhället räknas inte in. I de industrialiserade länderna har det blivit allt vanligare att dessa flyttas till den officiella marknaden, vilket medför en ökad ekonomisk tillväxt men inte nödvändigtvis en höjd levnadsstandard.

• �BNP mäter gott och ont med samma måttstock�.313 Här skulle vi som exempel kunna ta hur ett stort oljeutsläpp ökar tillväxten p.g.a. saneringsarbetet, samtidigt som vi får en faktisk miljödegradering.

• �BNP bryr sig inte om vilken inkomstfördelning som gäller�.314 De ökande klyf-torna mellan fattiga och rika syns inte i BNP-måttet.

• Att räkna BNP i procent medför att dess tillväxt innebär en exponentiell ökning, vilket i naturliga system kan vara tecken på obalans och störningar (jfr. avsnitt 2.1 och 2.4).

• BNP är ett bruttomått som inkluderar återinvesteringar, vilket innebär att även att återställa förslitningar och förbrukat material räknas som ekonomisk tillväxt.

• Med BNP-måttet reduceras verkligheten till en enda måttstock som aldrig kan göra rättvisa åt den mångfacetterade värld vi lever i.

En måttstock eller flera? �Svaga� och �starka� kriterier på hållbarhet

I konsekvens med det endimensionella BNP-måttet föreslår miljöekonomerna en monetär måttstock för miljöbelastningar, ett marknadsvärde på miljöskador som ska kunna internaliseras i produktionskostnaderna. För att belysa problemen med att sätta ett pris på miljöförstöring kan den biologiska mångfalden i Indonesiens tropiska skogar få tjäna som exempel.315

För att ta sig ur den finanskris som drabbade stora delar av Asien under mitten av 90-talet, följde Indonesien den Internationella valutafondens råd och öppnade upp markna-den för export av obearbetat timmer. Effekten blev som väntat en ökad avverkningstakt och timmerexport. En ökad export av palmolja, som används i margarin, glass, tvål, m.m. har också uppmuntrats, vilket ytterligare har bidragit till den snabba avverkningen av tropikskogen i landet. Palmoljeplantagerna förväntas expandera med 330.000 hektar årligen, vilket oftast sker genom kalhuggning och bränning. Metoden har orsakat förödande skogsbränder som lett till mycket omfattande habitatförstöring och även ohälsa bland befolkningen. 1997 lades 40.000 människor in på sjukhus för andningsbesvär.316

312 Hermele 2000:37ff 313 Ibid 314 Ibid 315 Tockmans 2003 316 Ibid:49


149

Exportinkomsterna ökade och således även den monetära tillväxten, även om delar av inkomsterna följde de utländska investerarna ut ur landet. Däremot minskade naturkapita-let markant och landet fick ökade kostnader för hälsovård. Genom en internalisering av dessa externa kostnader, menar ekonomerna att det totala kapitalet skulle förbli intakt. Detta skulle kunna ske på två sätt:

1. Genom skatter, m.m. höjs priset till en nivå som sänker exportflödet till nivån för ett hållbart uttag, d.v.s. ett uttag som inte överskrider naturens förmåga att åter-hämta sig. Naturkapitalet förblir i balans, men de monetära inkomsterna minskar.

2. Exportvolymen förblir på dagens nivå, men det höjda priset gör det möjligt att med humankapital (arbete) och fysiskt kapital (teknologi) ersätta minskningen av naturkapital.

Alternativ ett är orealistiskt i en ekonomi som kräver en ständig ekonomisk tillväxt. Alternativ två förutsätter en utbytbarhet mellan människoskapat kapital och naturkapital. Teknologi och pengar skulle enligt detta synsätt kunna ersätta det minskade naturkapitalet genom att skapa nya försörjningsmöjligheter. Prishöjningen förmodas ge incitament för teknologiska innovationer som ska leda till ett effektivare användande av naturresurserna. Mot bakgrund av sjunkande råvarupriser och en allt mer försvagad förhandlingsposition ter sig en sådan utveckling dock högst osannolik i Syd. Dessutom måste vi inse att det människoskapade kapitalet alltid har sitt ursprung i naturkapital:

Man-made capital is itself a physical transformation of natural resources which come from natural capital. Therefore, producing more of the alleged substitute (man-made capital), physically requires more of the very thing being substituted for (natural capital) � the defining condition of complementarity!317

En tillväxt av människoskapat kapital kräver ett ökat uttag av naturkapital någonstans i världen. Alternativ två är därför en illusorisk lösning som utgår från ett geografiskt avgränsat perspektiv. Vi kommer inte ifrån att vi är beroende av ekosystemens globala förmåga att tillhandahålla en materiell grund för den mänskliga ekonomin. Wackernagel och Rees belyser problematiken genom ett illustrativt exempel:318

To put a fish on our dinner plates, both a fish stock and fishing boats are needed. Thus, even though the fishing fleet and canning factories may be worth as much in dollars as the fish stock, all the fishing equipment and processing plants in the world will not generate a single fish if the natural stock is destroyed. In short, more often than not, natural capital is a prerequisiste for human-made goods, while the opposite is not the case.

De två alternativen ovan utgår ifrån skilda synsätt som brukar benämnas �svag� respektive �stark� definition av hållbarhet. Den svaga definitionen accepterar en utbytbarhet (substituerbarhet) mellan mänskligt och naturligt kapital, medan den starka definitionen kräver ett bevarat naturkapital i absoluta tal. För en �svag� definition av hållbarhet är det tillräckligt att summan av humankapitalet och naturkapitalet inte sjunker. Flertalet företrädare för ekologisk ekonomi utgår i stället från den �starka� definitionen, enligt vilken en minskning av naturkapitalet under inga omständigheter är acceptabel.

317 Daly 1996:76 318 Wackernagel och Rees 1996:47


150

Företrädare för det �svaga� hållbarhetskriteriet förordar att flera olika typer av värden översätts i marknadsvärden (priser) för att kunna jämföras. Företrädare för det �starka� kriteriet hävdar i stället att flera olika typer av värden bör beaktas utan att reduceras till en gemensam måttstock. Martinez-Alier talar om en �flerkriterievärdering� (multi-criteria evaluation), enligt vilken exempelvis sociala och biofysiska indikatorer skall tas med i beräkningen utan att för den skull tillskrivas ett monetärt värde.

Vid en renodlat monetär bedömning eftersträvas ett �objektivt� pris som höjer sig över specifika sammanhang och de värderingar som utgår från dessa. Detta tillvägagångssätt har flera problematiska aspekter. Dels är det tveksamt om den optimala bedömningsgrun-den verkligen är ett värde frikopplat från kontextuella faktorer. Dels bortser det ifrån det faktum att ett pris alltid är en social konstruktion. Exempelvis betyder naturen för många ursprungsbefolkningar mycket mera än vad ett marknadsbaserat värde kan fånga. Att inkludera sådana lokala sociokulturella faktorer i en lönsamhetsberäkning är inte möjligt. Ekonomer fortsätter dock att hävda att marknadsbaserade beräkningar bör utgöra grunden för en �effektiv� miljö- och resurspolitik. Dessutom uppstår frågor om äganderätten till ekosystemets naturkapital. Vem har rätten till vattnet, mineralfyndigheterna, regnskogar-na, o.s.v.? Vidare måste man fråga sig av vem och hur marknadsvärdet ska fastställas. Om nu en viss summa pengar obönhörligen måste ha olika betydelse för olika parter beroende på deras respektive köpkraft kan man ifrågasätta vems betalningsvilja (läs: betalningsförmåga) som ligger till grund för beräkningen. Att svaret systematiskt torde vara de mest köpstarka parternas, antyder en inneboende skevhet i metoden som helt enkelt avspeglar marknadens ojämnbördiga logik. För att belysa denna problematik kan vi kort nämna något om exemplen aluminium och guld:

1. Användningen av aluminium har ökat stadigt under de senaste decennierna. Flödet av råvara från Syd till Nord har ökat med 660% från 1970-talet till 1990-talet (se tab.3:2). Sverige importerar sedan mitten av förra seklet all aluminiumråvara från bl.a. Venezuela, Brasilien, Egypten och Kamerun. Förutom råvaran importerar Sverige stora mängder färdig metall och produkter av aluminium. En fjärdedel av aluminiumet inom den svenska produktionen kommer från återvunnet material. Risken för att råvaran ska ta slut är inte överhängande, utan det stora bekymret är den energikrävande smältningsprocessen. Utsläppen av växthusgaser och andra flyktiga organiska ämnen innebär en avsevärd miljöbelastning och gruvdriften orsakar stor habitatförstöring. Vilket pris ska atmosfärpå-verkan och de förstörda landskapen tillskrivas och vem ska fastställa priset?

2. Guld är en av de mest miljöbelastande metaller som utvinns. Av den utvunna mängden guld går mer än 80% till smycken, vilket betyder att denna miljöbelastning till största delen orsakas av ren lyxkonsumtion hos den köpstarkaste delen av befolkningen. Vid gruvdriften förorenas grundvattnet av kemikalierester som cyanid, bly, zink, svavelsyra och kvicksilver. Förorenat vatten används för att bevattna jordbruket, vilket har förödande konsekvenser för både människor och miljö. Stora högar av giftiga slaggprodukter omger många fattiga människors bosättningar exempelvis i Sydafrika.319

För att kunna internalisera de �externa kostnaderna� för ett kilo guld enligt miljöekono-mernas principer måste ovan beskrivna miljöbelastning och dess medicinska och sociala 319 Gregow 2000:73


151

konsekvenser prissättas. Hur ska detta göras och vem ska göra det? Det är uppenbart inte de fattiga själva som lär få fastställa vad deras hälsa är värd/får kosta, utan det är snarare ledare i centrum som beslutar detta efter egna konstruerade regler och normer. Om nu ett marknadsvärde trots allt fastställs blir kampen om miljön och hälsan onekligen en ojämn kamp. Hur ska de fattiga människorna kunna konkurrera med storföretagens och rika konsumenters betalningsvilja? Det ingår i marknadens och nationalekonomins grundläg-gande logik att fattiga människors hälsa kan köpas billigt.320 Detta för oss in på etiska och sociala aspekter som måste uppmärksammas i våra diskussioner kring de globala miljöproblemen.

3.8 Etiska och sociala aspekter Ekologiskt hållbar utveckling handlar inte enbart om utrotningshot, utarmning av resurser eller överskridande av bärkraft, det handlar också om rättvisa och resursfördelning. Daly nämner flera etiskt problematiska aspekter hos de strategier för en hållbar utveckling som förespråkas av den neoklassiska ekonomin och miljöekonomin. En av dessa är s.k. diskontering av framtiden (�a discounting of the future�). En ständig minskning av den totala mängden naturresurser innebär att vår konsumtionsnivå upprätthålls på bekostnad av framtida generationer. Om stora delar av befolkningen i Nord konsumerar mera än vad som regenereras innebär det att framtidens generationer kommer att ha mindre resurser att tillgå. När man betänker att det till stor del handlar om lyxkonsumtion finns grund för allvarliga etiska invändningar:

Perhaps a more discriminating [�] principle for balancing the present and the future would be that the basic needs of the present should always take precedence over the basic needs of the future but that the basic needs of the future should take precedence over the extravagant luxury of the present. 321

Ur ett etiskt perspektiv sätt borde lyxkonsumtion inte få utgöra ett hot mot vare sig framtida eller nuvarande människors möjlighet att tillgodose sina grundläggande behov, men verkligheten ser annorlunda ut. Miljöekonomernas optimistiska tillit den teknologis-ka utvecklingen leder till vad man kan kalla en diskontering (undervärdering) av framtiden.322

Vidare måste vi inse att en �ekonomisk tillväxt är bra för de fattiga endast i proportion till deras ursprungsposition�.323 Även om länderna i Syd skulle uppleva en stark tillväxt, så kan de inte �komma ifatt� de industrialiserade länderna. Eftersom Nord erfar samma exponentiella ekonomiska tillväxt, innebär det att skillnaderna ökar i absoluta tal. Den historia som utgör grunden för vårt globala samhälle måste beaktas i sammanhanget. De handelspolitiska förutsättningarna utgår från en ojämlik grund, som dessutom förstärks av

320 Chefsekonomen Lawrence Summers vid Världsbanken � sedemera USA:s finansminister under president

Clinton � föreslog 1991 att det vore kristallklar ekonomisk logik att uppmuntra en utflyttning av de smutsigaste industrierna till fattiga länder i exempelvis Afrika.

321 Daly 1996:36 322 Martinez-Alier 2002:46 323 Ibid:16, min översättning


152

rådande internationella handelsregler. I sin nuvarande utformning kan inte WTO:s handelsregler betecknas som demokratiska, då de är skräddarsydda för de industrialisera-de ländernas förutsättningar. Dessutom har de stora transnationella företagen ett inflytande som påverkar WTO:s och nationella regeringars beslut. Exempelvis pressas länderna i Syd att avreglera och öppna sin nationella marknad för internationell handel genom s.k. strukturanpassningsplaner, samtidigt som länderna i Nord subventionerar sin egen jordbruksverksamhet och exportindustri. Jordbruksöverskottet inom EU subventio-neras för att därefter dumpas i Syd. Majoriteten av befolkningen i Syd livnär sig av småskaligt jordbruk, men många förlorar till följd av avregleringen sitt försörjningssätt då import av industriellt framställda jordbruksprodukter blir billigare. Utvecklingen av Indiens mjölkproduktion, som är den största i världen, är ett exempel på effekterna av den fria handeln. När restriktionerna för import av billigt skummjölkspulver avlägsnades såg företagen i Nord en ny exportmarknad. Den importerade skummjölken upplevs idag som en hotfull konkurrent av miljoner av småskaliga mjölkproducenter.

Att uppmuntra konsumtionen av miljöanpassade produkter, som internaliserat de externa kostnaderna, är onekligen en viktig del i miljöarbetet. Det får dock inte glömmas bort att stora delar av världsbefolkningen har svårigheter att livnära sig som det är och omöjligen kan förväntas ta ökade kostnader för en miljöanpassad konsumtion. Skuldlättnader, ökat bistånd och demokratisering av handelsreglerna är några av de åtgärder som måste följa den globala miljöpolitiken om en långsiktigt hållbar utveckling ska kunna förverkligas.

Ekologiska fotavtryck

Mätinstrumentet �ekologiska fotavtryck� (EF) är en metod för att illustrera hur stor del av jordens produktiva yta som olika levnadssätt tar i anspråk. Metoden utvecklades för mer än tjugo år sedan av William Rees och har på senare år vidareutvecklats av Rees i samarbete med biologen Mathis Wackernagel. I stället för åsätta miljöbelastningen ett monetärt värde analyseras en given befolknings konsumtionsmönster utifrån biofysiska mått. I detta mått adderas den areal produktiv mark som behövs för att tillhandahålla den mängd resurser som det analyserade konsumtionsmönstret kräver, samt den yta som behövs för att kunna assimilera det avfall som genereras, m.a.o. den sammanlagda yta som krävs som en �source� och �sink� åt en specifik befolkning (Jfr avsnitt 2:3).

Genom att uppskatta mängden utnyttjad markareal, kan EF belysa de faktiska begräns-ningar som vi står inför. EF visar dock inte enbart de biofysiska begränsningarna, utan illustrerar även den globala snedfördelningen av resursanspråken. En jämlik fördelning av jordens produktiva areal beräknas innebära 1.9 ha per person, om avsättning av områden åt andra arter inte görs. Denna yta minskar naturligtvis i takt med befolkningsökningen.

I samarbete med WWF och andra organisationer har den årliga rapporten �Living Planet Report� uppmärksammat den snabba degraderingen av miljön som skett under de senaste trettio åren. I rapporten från år 2002 finns beräkningar av 146 nationers ekologiska fotavtryck, av vilka de största respektive minsta är samlade i tabellen nedan (tabell 3:2). I kolumnen för �Kapacitet Ha/pers� anges landets egen produktionskapacitet per person. Sex olika typer av produktiv yta medräknas:


153

• Odlingsbar mark • Betesmark • Skog för avverkning till trä- och pappersindustrin • Marina områden för fiske • Bebyggt område för bostäder, transport och produktion • Areal för att absorbera överskottet av koldioxidutsläpp från förbränning av fossila

bränslen, eller för att byta ut det mot biomassa.

Beräkningarna är baserade på officiell statistik från 1999, hämtade från bl.a. FAO, andra FN-organisationer och IPCC (International Panel on Climate Change). Mellan linjerna finns Sveriges genomsnittliga fotavtryck och längst ned i tabellen genomsnittet för världens befolkning. Nation Genomsnittliga EF

Ha/persKapacitet

Ha/persBefolkning

United Arab Emiraten USA Kanada Nya Zeeland Finland

10.139.708.848.68 8.42

1.265.27

14.2422.958.61

2 260 000269 429 00030 500 0003 700 0005 200 000

Sverige 6.73 7.34 8 900 000Pakistan Sierra Leone Bangladesh Burundi Mosambique

0.64 0.540.530.480.47

0.39 1.070.300.531.87

137 600 0004 300 000

134 600 0006 300 000

17 900 000World 2.28 1.90 5 744 872 000Tabell 3:2 Källa: Världsnaturfonden 2002

Ur tabellen (3:2) kan utläsas att det genomsnittliga fotavtrycket för världens befolkning ligger på 2.28 ha per person. Med tanke på att fördelningen av den produktiva arealen borde ligga på runt 2 ha per person för att de biofysiska gränserna inte ska överskridas, så innebär det att vi redan har ett underskott på 0.3 ha per person. Vi överskrider således enligt detta mätinstrument redan ekosystemets förmåga att återhämta sig, varför vår utveckling inte kan räknas som hållbar. Dessutom visar resultaten tydligt de globala klyftorna vad gäller resursutnyttjande. Att en genomsnittlig amerikan utnyttjar 20 ggr mer av resurserna än en genomsnittlig konsument i Bangladesh, kan knappast anses rättvist.

Styrkan med EF som mätinstrument är för det första att det utgår från ett konsumtionsfo-kuserat perspektiv. Det innebär att det inte enbart är inhemska och lokala miljöbelast-ningar som tas hänsyn till, utan människans totala inverkan på de globala ekosystemen. En nations nettokonsumtion räknas fram genom att lägga samman dess inhemska produktion med importen och därefter dra ifrån exporten. För det andra är det en fördel att mätningen inte syftar till en beräkning av monetära värden, utan ianspråktagen biologiskt produktiv yta.


154

3.9 IPP och den globala miljöproblematiken - en sammanfattning

[E]conomic globalisation changes the context of product-based environ-mental policy. 324

Miljöproblemen kan inte längre betraktas som en nationell angelägenhet. Inte heller kan miljöstrategier begränsas till att gälla EU om vi ska verka för en hållbar utveckling. Industrisamhällets utveckling har ökat handeln och interaktionen mellan alla världens länder i så hög grad att miljöbelastning orsakad av en nations ekonomiska aktivitet sträcker sig långt utanför dess egna gränser. Att skapa en effektiv miljöpolicy med sikte på en hållbar utveckling globalt såväl som nationellt är en djupt problematisk utmaning. En hög BNP kan vara en tillgång för att lösa vissa lokala miljöproblem, men kan samtidigt bidra till miljöbelastningsförskjutning och en ökning av globala miljöproblem. Vidare är risken med IPP:s betoning på frivillighet att effekterna av miljöförbättrande åtgärder blir begränsade, varför �hårdare� styrmedel ofta kan vara motiverade.

I detta kapitel har ett flertal samhällsstrukturella och etiska aspekter på hållbarhet diskuterats. Vi kan nu sammanfatta några av de aspekter som utifrån ett humanekologiskt perspektiv inte i tillräcklig utsträckning beaktas av IPP och dess miljöekonomiska begreppsapparat:

Aspekter som i högre grad bör uppmärksammas inom IPP

• En �helhetssyn� på högre nivå: det ekonomiska världssystemets grundläggande struktur och dess implikationer för resurshanteringens och miljöbelastningens globala fördelningsaspekter (särskilt s.k. miljöbelastningsförskjutning)

• Ekonomin betraktad som ett underordnat delsystem inom det globala ekosystemet• Analyser av globala resursflöden, materialanvändning och miljöbelastning i

absoluta snarare än relativa tal och biofysiska snarare än monetära mått • Analyser av ekologiska fotavtryck och den globala samhälleliga metabolismen

för bedömningar av konsumtionsmönsters hållbarhet • �Starka� kriterier på hållbarhet bör tillämpas inom all miljöpolitik • De �mjuka� styrmedlens otillräcklighet i en ekonomi baserad på vinstmaximering• Målsättningen måste vara att styrmedel tillämpas på global nivå

324 Illge et al. 2001:190


155


Kapitel 4

Personen som utgångspunkt

Sabina Andrén


156

4.1 Personen och miljön

Dagens miljöproblem och naturresursexploatering förknippas allt mer med hur vi enskilda människor lever och agerar. Det talas om konsumtionens och �livsstilens� betydelse för miljöbelastningen. Exempelvis uppskattar Naturvårdsverket att hushållen i Sverige svarar för omkring hälften av samhällets totala miljöbelastning.325 Bostadssektorn och transportsektorn, där den privata konsumtionen ingår med en inte obetydlig andel, står för ca 40% respektive 20% av Sveriges slutliga energianvändning.326

Det är tydligt att miljöproblem hänger ihop med vår vardag och vårt sätt att leva i det moderna västerländska samhället. Samtidigt visar studier att både svenskar och medbor-gare i de flesta EU-länder har ett stort miljöintresse och en hög miljömedvetenhet. I EU:s medlemsländer säger sig över 80 % av medborgarna vara �mycket miljömedvetna�.327 I Sverige uppger på samma sätt 80% av befolkningen att de är �mycket intresserade av miljöfrågor�.328 Hur går detta ihop med en förvärrad miljöproblematik och global resursexploatering? Om detta intresse och denna medvetenhet finns: Varför sker inte en omställning mot hållbara produktions- och konsumtionsmönster? Finns det ett glapp mellan ord och handling? Finns det hinder för den enskilda människan att agera miljövänligare?

Varje människa har som enskild aktör en betydelse för samhällets resursförbrukning och miljöbelastning, inte minst som innehavare av olika roller i samhällets olika sfärer: som boende och konsument, förälder och yrkesman, som röstande medborgare och som penningägare och kapitalplacerare, o.s.v. Samtidigt kan inte den enskilda människans handlande betraktas lösryckt ur sitt sammanhang. Som vi här bland annat ska diskutera, så är varje individ och hushåll i högsta grad �invävd� i samhällets olika system och strukturer såsom bostadsmarknad, arbetsmarknad, politiskt beslutsfattande och myndig-hetsutövning, liksom den kultur av tankemönster, värderingar och normer som omger henne.

Att analysera den enskilda människan i relation till hållbar produktion och konsumtion, inklusive den integrerade produktpolitiken, måste därför inbegripa såväl ett individuellt som ett samhällstrukturellt perspektiv, liksom en naturvetenskaplig och systemekologisk grundsyn. Detta rimmar väl med det humanekologiska och tvärvetenskapliga synsättet - �den humanekologiska triangeln� - där varken �natur�, �samhälle� eller �människa� ses som separata enheter utan som av varandra ömsesidigt beroende och ingående delar i en odelbar helhet. Inte minst viktigt är att förstå den enskilda människans situation och hennes möjligheter och svårigheter att bidra till en omställningsprocess för en ekologiskt och socialt hållbar utveckling.

325 Jonsson 1996: 40, hänvisn till Naturvårdsverket. 1996. Biff och Bil?- Om hushållens miljöval. Rapport

4542. 326 Lindén 2001:151-2, hänvisn till NUTEK. 1999. Energiläget. Stockholm. 327 Lindén 2001: 33, hänvisn till Antonides, G. van Raij, WF. 1998. Consumer Behaviour. A European

Perspective. New York : Wiley & Sons. 328 Lindén 2001: 14.


157

Hornborg sammanfattar sambandet mellan det moderna samhället, den moderna individen och miljö- och rättviseproblematiken genom den �humanekologiska triang-eln�:329

They are three [nature-society-person] mutually reinforcing aspects of a single socio-ecological phenomen. [...] In closing the [human ecological] triangle, we are able to conclude that ecological, sociological, and existential phenomena together form a whole that no single, conventional discipline can encompass. Modern environmental problems have a subjective dimension that has to do with the con-stitution of the modern person, as well as an objective dimension that has to do with the organization of the market economy, but the triangle suggests that these two dimensions are ultimately aspects of a single phenomenon of modernity.

Detta avsnitt syftar till att belysa och diskutera kulturella, sociala och psykologiska aspekter av hållbar produktion och konsumtion ur ett tvärvetenskapligt och humanekolo-giskt perspektiv. Frågor om människosyn, kulturen i det västerländska samhället samt den moderna människans situation och hennes möjligheter att individuellt och kollektivt åstadkomma förändringar i riktning mot hållbara produktions- och konsumtionsmönster kommer att behandlas. Den integrerade produktpolitiken, med dess olika föreslagna styrmedel, kommer avslutningsvis att diskuteras i relation till dessa ämnesområden.

4.2 Människosyn Människan - �The Economic Man� eller en komplex och social varelse

Vad är en människa? Vilka egenskaper karaktäriserar henne och vad styr hennes handlingar? Är hon främst en givmild social varelse eller i grund och botten en girig egoist? Frågan om människosynen tillhör de klassiska och grundläggande spörsmålen inom filosofi, vetenskap och religion. I olika tider och samhällen har olika människosyner existerat och vissa synsätt varit mer dominerande än andra.

Det moderna industrisamhället domineras i hög grad av en människosyn som kan kallas �The Economic Man� eller �den rationella aktörsmodellen�.330 Enligt denna syn är människan först och främst en förnuftig aktör, vars intentioner och handlingar styrs av rationalitet och strävan efter individuell nyttomaximering. Människan tillskrivs förmågan till förnuftigt resonerande, till avvägningar och rationella beslut, liksom till konsekvens mellan beslut och handling. Det är kanske ingen tillfällighet att båda benämningarna på denna människosyn härstammar från vetenskapliga sammanhang. Begreppet �The Economic Man� är inspirerat av mikroekonomisk teori inom nationalekonomin. Här studeras exempelvis hur efterfrågan på en marknad utgår från konsumenter som maximerar sin nytta i ekonomiska valsituationer, liksom hur utbudet skapas av producen-ter som söker maximera sin vinst. �Den rationella aktörsmodellen� har sitt ursprung i den beslutsteoretiska skolan och förekommer bland annat i den s.k. �rational choice�-skolan och i spelteori. I traditionell beslutsteori antages aktören välja det handlingsalternativ som

329 Hornborg 2001: 193-4. 330 Avsnittet om �The Economic Man� och �den rationella aktörsmodellen� från Grahm 1999: 132-144 samt

Nationalencyklopedien årgång 1994.


158

ger den största förväntade nyttan. Den förväntade nyttan av ett alternativ bestäms i sin tur genom att man väger samman nyttan av de möjliga konsekvenserna av alternativet med sannolikheten för dessa.

�The Economic Man� och �den rationella aktörsmodellen� har sålunda ett explicit samband med vetenskapliga synsätt och teorier, men det är viktigt att påpeka i hur hög grad denna människosyn implicit genomsyrar både den allmänna samhällsdebatten och vardagslivets olika områden. Det finns exempelvis en stor tilltro till den enskilde medborgarens och konsumentens förmåga och möjligheter att göra fria och rationella val på en mängd komplicerade områden. Exempelvis förväntas den enskilde konsumenten vid valet av produkter kunna inhämta en stor mängd information och göra rationella avvägningar vid valet av produkter ur en mängd aspekter såsom ekonomi, funktion, kvalitet, hälsa, säkerhet och miljö. Allt större ansvar lämnas även till den enskilde vad gäller att överblicka och fatta rationella och fördelaktiga beslut i frågor kring skola, vård och omsorg, samt inte minst placering av sparkapital för pensionen.

Synen på människan som en rationell och förnuftig aktör har en lång historia. Den växer fram under flera århundraden som en aspekt av en allmän utvecklingsprocess i Västeuro-pa, med början under 1500- och 1600-talen, via renässansen, Upplysningen och den industriella revolutionen, till vad som idag benämns som det �moderna samhället�. Denna förnuftsgrundade människosyn är således inte enbart en produkt av vetenskapen, vare sig den naturvetenskapliga revolutionen eller framväxten av humanvetenskaperna, utan i hög grad en aktiv och integrerad aspekt av utvecklingen av moderna, västerländska samhälls-strukturer och institutioner, liksom av ett större system av kulturella tankemönster, värderingar och normer (Se vidare avsnitt 4.3).

Även om denna rationella och nyttobetonade människosyn har ett starkt inflytande på dagens samhällsklimat, inte minst inom de politiska sammanhang till vilken den integrerade produktpolitiken hör, står den inte oemotsagd. Inom såväl vetenskap som allmän samhällsdebatt fortgår en diskussion om �människans natur�. Istället för att jaga efter en enkel och entydig etikett, �den sanna� människosynen, kan ett fruktbart alternativ vara att erkänna människan som en mångfacetterad och komplex varelse. Istället för ett �antingen eller � tillåter en mera nyanserad och integrerad människosyn ett �både och�. Kanske är människan både god och ond, förnuftig och irrationell, altruist och egoist? Kanske beror det på hennes bakgrund, levnadsförhållanden och i vilken livssituation hon befinner sig?

En sådan integrerad människosyn är det perspektiv som ligger till grund för de resone-mang och diskussioner som förs i denna humanekologiska studie av hållbar produktion och konsumtion. Detta förhållningssätt betraktar människan lika mycket som en komplex och social varelse, präglad av irrationella och känslomässiga processer och drivkrafter, som av förnuft och klarsyn. Hon är visserligen en enskild aktör, men samtidigt i högsta grad integrerad i ett nätverk av socio-kulturella och personliga drivkrafter. Innan vi närmare diskuterar denna integrerade människosyn, börjar vi med en grundläggande betraktelse av människan som biologisk och kulturell varelse. Att känna till vår egen arts ursprung i tid och rum ger viktiga insikter om människans egenskaper, liksom en förståelse för några av förutsättningarna kring dagens globala miljö- och rättviseproblem.


159

Människan i ett biologiskt och historiskt perspektiv

Det mänskliga djuret

Människan är en av jordens alla djurarter men på många sätt en unik sådan. Många epitet har tillskrivits hennes egenart: �Det förnuftiga djuret�, �det talande� eller �det tänkande djuret� eller varför inte �det frågande� eller �det skrattande djuret�? Även om människan har tydliga och specifika yttre egenskaper såsom en upprätt gång med frigjorda armar och fingerfärdiga händer, är det främst hennes inre egenskaper som kan sägas vara typiskt mänskliga: hennes stora och välutvecklade hjärna som möjliggör abstrakt och logiskt tänkande, liksom hennes förmåga att tänka i symboler, vars uttryck vi finner bland annat i språket och i kulturformer som konst, litteratur och musik, men vars förnämsta manifesta-tion kanske är det mänskliga medvetandet självt. Detta reflekterande medvetande vilket, som humanekologen Bengt Hubendick i boken Människoekologi uttrycker det, �ger henne ett rikt liv men svårt�.331

Ett annat sätt att karaktärisera det �typiskt mänskliga� är att ta fasta på bristen på speciella och enhetliga egenskaper och istället framhäva hennes stora flexibilitet och förmåga till anpassning. Människan, �djurrikets största amatör�, karaktäriseras snarast av en brist på specialisering, vilket möjliggjort hennes expansion och framgång i snart sagt alla typer av ekosystem på jorden, liksom hennes förmåga att anpassa sig till vitt skilda samhällssy-stem och kulturer.332 �Människans föds som ett djur och är vid födelsen djurisk men potentiellt mänsklig�, skriver Hubendick. En av människans viktiga egenskaper är att hon i så hög grad är formad av ett samspel av biologiska, kulturella och sociala faktorer, kort sagt: arv och miljö. Människan besitter en unik egenskap i det att hon utvecklar och för vidare en kumulativ tradition över generationsgränserna, en tradition som hela tiden utvecklas och anpassas till hennes livsmiljö och livsvillkor. Detta kulturarv består av både materiella och immateriella aspekter, allt från teknisk kunskap och materiella artefakter till kulturella tankemönster såsom världsbild, natursyn och människosyn, liksom värderingar, etik och normer. Hubendick fortsätter: �För förverkligande av de potentiella möjligheterna, för förmänskligande av djuret, krävs en bearbetning av det genetiskt bestämda materialet i en mänsklig miljö. Kulturarvet ska ingjutas i den biologiska individen. Men inte nog med det. Själva den biologiska individen kommer till uttryck först genom konfrontation och samspel med en mänsklig omgivning�.333

Människan har liksom andra djur en uppsättning primära och fysiska basbehov, vilka kan sammanfattas såsom behovet av föda (mat och dryck), skydd (värme och bostad) liksom förstås luft och fysiskt utrymme. Vid sidan om dessa primärt livsuppehållande behov har människan en rad �icke-materiella behov� av social, psykologisk, emotionell och vad man kan kalla �kreativ�art. Vi behöver mänsklig gemenskap, där vi kan känna trygghet och få uppskattning och bekräftelse. Vi behöver närhet och fysisk beröring och den 331 Avsnittet om människan i ett biologiskt och historiskt perspektiv främst från Hubendick 1985. Citat sid

121. 332 Hubendick 1985: 110 citat från Dubos, R. 1968. Detta mänskliga djur. Rabén och Sjögren. 333 Hubendick 1985:120.


160

sexuella driften är stark hos människan. De icke-materiella behoven är svåra att entydigt definiera men samtidigt de som mest utmärker �det mänskliga hos människan�. Enligt Hubendick kan man sammanfatta dessa för människan grundläggande behov såsom: behovet av tillhörighet till någon form av mänsklig gemenskap, behovet av delaktighet i ett kulturarv samt behovet av skapande och förverkligande. Människan blir inte �mänsklig� utan delaktighet i mänskliga gemenskaper och kultursammanhang eller möjlighet till kreativa och individuella uttryck. Det är i sammanhanget viktigt att fastslå att de �materiella� resp. �icke-materiella� behoven i praktiken inte kan hållas isär, eftersom tillfredsställelsen av behovet av exempelvis föda, kläder eller bostad samtidigt tillfredsställer en rad symboliska, kulturella och existentiella behov.

Den historiska människan

Vi tänker gärna att människans historia tar sin början någonstans vid de gamla egyptierna eller den grekiska antiken. Men människans utvecklingshistoria sträcker sig betydligt längre tillbaka än så. I ett planetärt perspektiv innebär den mänskliga artens expansion dock bara ett knappt ögonblick i jordens mångmiljonåriga utvecklingshistoria. De första livsformerna i planetens urhav uppstod någon gång för mer än 3 miljarder (3000 miljoner) år sedan, och det är onekligen fascinerande att tänka sig de första människolik-nande arterna träda in på scenen för omkring för 3-5 miljoner år sedan334. Inte mindre hisnande är det att tänka sig de många tusentals människogenerationer som levt och verkat i släktled efter släktled: allt från de första människoliknande arterna av släktet Australopithecus, via den för ca 2 miljoner år sedan första kända representanten för vårt eget släkte, Homo habilis (den �händiga människan�) och senare Homo erectus (den �upprätta människan�), för att för ca. 200 000 år sedan uppträda i Afrika som vår egen art, Homo sapiens: den �förnuftiga människan�.

Huvudparten av denna historia sker i en, som Hubendick uttrycker det, �naturmiljö och i en livssituation som grovt men enkelt kan kallas för stenåldersmänniskans�.335 Under på sin höjd några hundra generationer har människor levt som bofasta jordbrukare och i endast några få generationer känner vi henne som medborgare i ett modernt industrisam-hälle. Men under flera tusen, kanske något tiotusental, generationer har människans historiska och biologiska livsmiljö varit stenåldersmänniskans: ett liv som kringvandran-de samlare och jägare i små familje- och släktgrupper. Människans tillvaro i �stenålders-miljön� är omtvistad: ömsom romantiserad och ömsom utmålad som ett liv i yttersta armod. Här ska inte ägnas utrymme för en närmare genomgång av de vetenskapliga kontroverserna om människans ursprungliga livsvillkor och sociala struktur. Konstateras kan dock, att även om tillvaron måste har inbegripit ett stort mått av osäkerhet och vad vi nog skulle uppfatta som (materiell) fattigdom, visar studier inom bland annat arkeologi och antropologi att �stenåldersmänniskan� inte sällan ägde ett stort mått av, med vårt språkbruk, �fritid� och möjligheter till ett socialt rikt liv: ett överskott av fri tid utöver den primära försörjningen samt en fundamental och självklar delaktighet i en mänsklig gemenskap, grundad på släktskap och ömsesidigt beroende, samarbete och solidaritet. 334 Människans utvecklingshistoria befinner sig under ständig revision och omskrivning. Dessa översiktliga

fakta är hämtade från Nationalencyklopedien årgång 1994. 335 Hubendick 1985: 115.


161

I människans biologiska och historiska ursprung kan vi hitta viktiga ledtrådar till den integrerade människosyn som här förespråkas. Kännedom om människans utvecklingshi-storia och ursprungsmiljö ger oss viktiga insikter om vilken radikalt ny och annorlunda situation som det moderna samhället innebär.

En integrerad människosyn � det humanekologiska perspektivet

Inte bara ovanstående biologiska och historiska perspektiv på människan ger oss anledning att tvivla på �The Economic Man�, synen på människan som en konsekvent förnuftsvarelse. Arne Öhman, professor i psykologi vid Karolinska institutet, menar i en artikel i antologin �Livsstil och Miljö� att Västerlandets benägenhet att placera en förnuftig och egenmäktig människa i centrum alltmer ifrågasätts av nya vetenskapliga rön: från föreställningen om jorden som universums mitt till föreställningarna om människan som �skapelsens krona�, en guds avbild med förnuft, moral och en fri vilja.336 Genom den moderna fysikens och astronomins landvinningar, samt genom evolutionslä-ran och genetiken inom biogin och biokemin, tillskrivs inte bara planeten utan även människan en alltmer marginell roll i en ändlös världsrymd. Och med ökade kunskaper inom modern psykologi om det omedvetnas betydelse för människans varseblivning och beteende, liksom om hennes sinnesorgans fysiska begränsningar, hotas även �den dominerande, världsbildsbärande psykologiska teorin om medvetandets primat�.337 Öhman sammanfattar den moderna vetenskapens kraftfulla utmaning av en snävt förnuftsgrundad människosyn:

Därmed kan man säga att vetenskapens detronisering av medvetandet från positio-nen i tillvarons mittpunkt är slutförd. Människan bebor inte universums centrum; hon är inte guds ställföreträdare på jorden utan en bland många varelser som for-mats av den biologiska evolutionen [...] och medvetandet är inte den centrala psykologiska spelplatsen där rationella överväganden och visdom destilleras i ansvarsfulla val, utan en instans som försöker åstadkomma någon slags ordning och reda i handlingar och känslor som till stor del styrs av mekanismer som ligger utanför dess kontroll.338

Innebär då denna �detronisering av medvetandet� att vi förlorar hoppet till människan som förnuftsvarelse, till hennes förmåga att agera rationellt och klarsynt? Nej, menar Öhman: Medvetandet och förnuftet har en roll att spela �i denna utomordentligt komplicerade process� i vilken människans levnadshistoria förverkligas. Förnuftet och medvetandet tillåter �en relativ frihet i att fatta ståndpunkt mot bakgrund av rationella överväganden i samspel med ens samlade erfarenhet såsom denna manifesteras i minnet�.339 Inom vissa domäner blir människans förmåga till medvetenhet och förnuft speciellt viktig: demokratins och politikens domäner är sådana exempel enligt Öhman. �Demokratins metod är medvetandets: rationella överväganden och rationellt genomlysta argument [...] Den traditionella politiska vägen präglas av föreställningen om medvetan-

336 Öhman 1994: 209-222. 337 Öhman 1994: 213. 338 Öhman 1994: 216-217. 339 Öhman 1994: 220.


162

dets primat�.340 Även om man kan kritisera tilltron till rationella och �upplysta� politiska processer, kan således kunskaper om möjligheter och begränsningar hos människans medvetande och förnuft leda till insikter om förutsättningarna för politiska strategier för hållbar produktion och konsumtion.

Humanekologen Jessica Grahm, författare till en artikel om �Människobilden i vetenska-pen�, får sammanfatta det humanekologiska perspektivet på människan och behovet av en mera nyanserad människosyn:341

Vi bör vara särskilt uppmärksamma om vi oreflekterat använder oss av modeller där människan förutsätts vara en strategisk och rationellt tänkande aktör i avsak-nad av kropp och känslor. I ekologiska och humanekologiska studier använder vi oss ofta av begrepp och fenomen som mänskliga behov, livsstil eller miljövänliga beteenden, vilket tangerar ämnen och frågor där människors agerande kan förstås utifrån behov, som inte bara kan eller bör definieras i ekonomiskt-rationella termer utan ofta handlar om mer komplicerade psykiska eller känslomässigt baserade realiteter.

Eftersom människan måste vara den centrala utgångspunkten i strategier för hållbar utveckling, är det angeläget att dessa beaktar hela människan, såväl hennes medvetna, rationella och reflekterande, som hennes omedvetna, irrationella och emotionella natur. Detta leder Grahm till den i våra ögon berättigade slutsatsen att �synen på människan [bör] placeras på dagordningen i den offentliga diskussionen om ett framtida hållbart samhälle�.

4.3 Det moderna paradigmet En �världsbild� kan sägas vara ett samlingsnamn för de tankemönster, idéer och metaforer som bidrar till hur vi uppfattar verkligheten. Världsbilden innehåller tankar och idéer kring hur verkligheten är uppbyggd samt uppfattningar om naturen, samhället och människan. Implicit i världsbilden ligger också ofta värderingar kring vad som är rätt, gott och eftersträvansvärt. Världsbilden påverkar vår varseblivning och verklighetsupp-fattning och den utgör på så sätt en �bakgrund� till vårt sätt att tänka, värdera och handla i olika situationer. Även om världsbilder alltid bärs upp av enskilda människor, finns det i olika tider och kulturer ofta en viss uppsättning tankemönster och värderingar som dominerar mer än andra. Dessa kulturella världsbilder påverkar inte bara enskilda människors tanke- och idévärldar, utan genomsyrar även sättet på vilket vi betraktar och agerar gentemot varandra och således i förlängningen processer på samhällelig och ekologisk nivå.

När kulturellt burna världsbilder uppträder som relativt �fasta tankemönster� talar man ibland om �paradigm�.342 Begreppet paradigm härstammar från grekiskans paradeigma, förebild, och har länge används som ett grammatiskt begrepp. Genom fysikern och vetenskapshistorikern Thomas Kuhns berömda verk The Structure of Scientific Revolu-

340 Öhman 1994: 221. 341 Grahm 1999: 143. 342 Stycket om paradigm från Sörlin. (Red). 1996: 329 ff.


163

tions från 1962, fick begreppet sin moderna och utvidgade användning. Kuhn använde begreppet paradigm för att beteckna de dominerande världsbilder och vetenskapliga teorier, vilka likt grammatiska böjningsmönster påverkar hur människor uppfattar, sorterar och tolkar information. Kuhns teori innehåller också idéer om hur paradigm förändras och byts ut, vilket anses ske när alltför mycket avvikande data och teorier, anomalier, utmanar det rådande paradigmet. När tillräckligt kraftfulla konstruktioner av alternativa förklaringar uppbådats, kan det rådande paradigmet relativt snabbt falla samman; ett �paradigmskifte� sker. Ett exempel är hur antikens och medeltidens geocentriska världsbild ersattes av den heliocentriska världsbilden genom den naturveten-skapliga revolutionen under 1500-, 1600- och 1700-talen.

I det humanekologiska perspektivet, där natur-samhälle-människa ses som ömsesidigt interagerande aspekter, är det viktigt att studera sådana kulturella paradigm eller världsbilder. Vi kan på goda grunder antaga att olika aspekter av kulturella paradigm har stor betydelse för miljö- och rättviseproblematiken av idag. Sociologen Anna-Lisa Lindén menar exempelvis att �[t]raditioner och kulturell kontext är viktiga bakomliggande faktorer för utveckling och kreativitet i förändringsprocesser�343, vilket utan tvekan anknyter till frågan om en hållbar utveckling.

Bakgrund till det moderna paradigmet

Detta avsnitt syftar till att översiktligt beskriva och diskutera den världsbild och det paradigm vi anser dominera inom det moderna västerländska samhället.344 Denna �vetenskapliga världsbild� eller detta �västerländska paradigm� har diskuterats av många idéhistoriker och filosofer, och likt kärt barn har den många namn: �den mekanistiskt-deterministiska världsbilden�345 och �den mekaniska världsbilden�346 är två exempel. Titeln på Carolyn Merchants bok, �Naturens död�, uttrycker denna �mekaniska världsbild� som hon anser ersätter det medeltida och förmoderna paradigmet: en organisk, holistisk och sakral världsbild. Andra exempel på metaforer för den moderna synen på världen och naturen är �naturen som maskin� eller �naturen som fabrik�.347 Vi väljer här att kalla den nu dominerande västliga världsbilden för �det moderna paradig-met�.

Innan vi stiftar närmare bekantskap med detta �moderna paradigm� bör några ord om dess bakgrund och sammanhang antydas. Den världsbild som idag dominerar vårt samhälle växte fram som en aspekt av de omfattande och genomgripande strukturella samhällsförändringar av ekonomisk, politisk, vetenskaplig och religiös karaktär som ägde rum i Västeuropa under den långa övergångsperioden från medeltidens �förmoderna� och feodala bondesamhälle till det moderna, kapitalistiska industrisamhället. Termen �modern� betecknar således i dessa sammanhang den samhällstyp som växte fram och

343 Lindén 2001:71. 344 Avsnittet om det moderna paradigmet främst från: Merchant 1994; von Wright 1986; White 1967;

Hornborg 2001; Sörlin (Red) 1996. 345 von Wright 1986. 346 Merchant 1994. 347 Efter Worster 1996.


164

ersatte tidigare, �förmoderna� samhällen.348 Det �moderna samhället� karaktäriseras av vissa specifika strukturer och institutioner, varav staten, marknaden och kärnfamiljen är viktiga exempel.

Sammanfattat och förvisso förenklat kan man tala om: en vetenskaplig revolution (den moderna naturvetenskapens framväxt), en industriell revolution (ekonomiska och teknologiska strukturförändringar), en politisk revolution (utvecklingen av parlamenta-riskt styrda nationalstater) och en religiös revolution (reformationen). Denna komplexa förändringsprocess tar sin början någon gång vid den tidiga renässansens 1300- och 1400-tal och skjuter fart genom bland annat kapitalismens och nationalstaternas framväxt, jordbruksreformer och befolkningsökning, geografiska upptäcktsfärder och kolonisering, vetenskapliga upptäckter och den religiösa reformationen från och med 1500-talet. Med den industriella revolutionens genombrott och spridning under 1800-talet kan man säga att ett modernt kapitalistiskt industrisamhälle med en tillhörande modern världsbild alltmer etableras och vinner hegemoni.

Det är dock viktigt att inledningsvis poängtera, att det moderna paradigmet inte är en entydig och homogen företeelse, lika lite som det är en globalt och universellt anammad världsbild. Som bland andra Merchant påpekar, finns det i alla tider och kulturer parallellt existerande och även motstridiga paradigm. Ett exempel är hur utvecklingen inom naturvetenskaperna alltmer utmanar det moderna paradigmet. Modern fysik, biologi och ekologi är idag inte främmande för holism och emergens, system- och sannolikhetstän-kande, vilket inte rimmar med det moderna paradigmets egenskaper (se följande avsnitt). Och även om det från Västeuropa emanerande moderna paradigmet är mycket framgångs-rikt i dagens globaliserande värld, så finns samtidigt �fickor� av alternativa synsätt och motstridiga tendenser. Exempel är den djupekologiska rörelsen, liksom intresset för �österländska� religioner och ursprungsfolkens världsbilder.

Det moderna paradigmets särdrag

Vilka egenskaper har �det moderna paradigmet�, vårt västerländska sätt att tänka? Vilka tankar, idéer och värderingar finns invävda i detta kulturella �böjningsmönster�? I detta avsnitt ska vi översiktligt beskriva och diskutera det moderna paradigmet, och vi gör det genom en för paradigmet typisk metod: vi delar upp helheten i delar genom att urskilja ett antal grundläggande komponenter:

Rationalitet och förnuft. En stark tilltro till människors förmåga att genom förnuftet förstå världen och sig själva. En rationalitet som nära anknyter till framväxten av den moderna vetenskapen och dess förhållningssätt: ett distanserat, logiskt och abstrakt tänkande vilket tillsammans med praktiska experiment ger möjlighet till exakt och objektiv kunskap.

Materialism och determinism. Naturen och materien avsakraliseras och objektiveras. Naturen betraktas som �död� i bemärkelsen att dess beståndsdelar, materien, är enbart �materiell�. Detta synsätt utvecklas inte bara ur den naturvetenskapliga revolutionen med upptäckter inom astronomi och fysik av bland andra Nikolaus Kopernikus, Galilei Galileo

348 Bruun 1999: 146.


165

och Isaac Newton, utan även ur den allmänna tendens till sekularisering som utmärker Västeuropa vid övergången till det moderna samhället. Den klassiska naturvetenskapen innehåller också en komponent av determinism, då den beskriver verkligheten genom ett antal naturlagar baserade på principer om konsistens, lagbundenhet och reversibilitet.

Sammantaget underbygger denna materialistiska, sekulariserade och deterministiska verklighetsuppfattning ytterligare tilltron till den vetenskapliga metodens möjligheter att objektivt studera verkligheten och att förutsäga skeenden och processer.

Atomism och dualism. Världen betraktas som en helhet konstituerad av urskiljbara delar, som kan separeras och analyseras. Atomismen kan spåras tillbaka till antikens naturfilo-sofer, bl.a. Leukippos och Demokritos från 400-talet f.Kr., medan en modernare hänvisning är till den franske 1600-tals filosofen René Descartes (lat. Cartesius). Med den s.k. cartesianska dualismen � en tudelning mellan materia och ande, kropp och själ, människa och omvärld � var grunden lagd för ett synsätt som betonar uppdelning och separation snarare än integration och helhetssyn.349

Ambitionen att bryta ned verkligheten i olika beståndsdelar sträcker sig dock längre än till filosofiska och naturvetenskapliga teorier. Det genomsyrar hela vårt sätt att tänka, vårt språk och därmed hur vi uppfattar verkligheten:350 �The western mode of understanding reality is well summed up in the word `analysis´ - the breaking up of something into its constituent elements� skriver Hornborg, och vidare: �Whether we call ourselves environmental historians, environmental sociologists, or ecological antropologists, we probably have had to struggle with some habitual dualism of Western thought such as the dichotomies of culture/nature, society/nature, subject/object, mind/body, mental/material and so forth�.

Denna tendens att analysera och separera, att se delar snarare än helheter, präglar inte bara våra tankemönster och vårt språk, utan får i förlängningen effekter även på reella samhällsstrukturer, naturumgänge, m.m. Man kan tala om en grundläggande tendens till separation i vid bemärkelse: naturen separeras från samhället, samhället från människan och människorna från varandra. Vi ser det inte minst i vårt språk, där �naturen� representerar något annat än samhället och �individen� en från medmänniskorna avskild och självständig �enhet�. Viktigt att poängtera är att denna separation inte bara är av immateriell och kognitiv karaktär, utan i hög grad får genomslag i fysiska, politiska och ekonomiska strukturer och system. Fragmenteringen i vårt samhälle kan därför sägas vara fundamental och genomgripande, och är av såväl fysisk och försörjningsmässig som kulturell, social, personlig och ytterst vad vi kan kalla existentiell karaktär. Följderna för den moderna människans livsvärld och sambanden med miljöproblematiken kan knappast överskattas.

Utilitarism och instrumentalitet. En �instrumentell rationalitet� som enligt filosofen Georg Henrik von Wright kan kallas �medelrationalitet� och som främst är inriktad på att besvara frågan �hur� och på att söka rationella lösningar på praktiska problem. Von Wright kontrasterar denna moderna rationalitet med vad han kallar en �målinriktad

349 Sörlin (Red) 1996: 346. 350 Hornborg 2001: citat sid 129, 194, min kursivering.


166

rationalitet�, som även ställer frågor om �varför� och som utvärderar problem och lösningar i förhållande till målsättningar, vilket inbegriper etiska spörsmål såsom sociala och ekologiska hänsyn.351

Utilitarismen som framför allt förknippas med brittiska tänkare från slutet av 1700-talet, bl.a. Jeremy Bentham och John Stuart Mill, står för en �nyttomoral�, en moralisk doktrin som innebär att konsekvenserna av ens handlande alltid ska sättas i relation till det sammanlagda välbefinnandet, tolkat av vissa som att samhället bör eftersträva att �maximera den allmänna välfärden�. En föregångare till utilitarismen var den brittiske statsmannen och filosofen Francis Bacon, som redan vid 1600-talets början formulerade ett program för en praktisk och nyttoinriktad filosofi och vetenskap. Genom organiserad, systematiserad och tillämpad vetenskap skulle samhället erövra och behärska naturen till mänsklighetens nytta.352

Betoningen av praktisk tillämpning och nytta kan också kopplas till det samhällsklimat som präglade paradigmets framväxt: ett Västeuropa där utvecklingen av näringslivet, hantverket och den vetenskapliga kunskapen samverkade med varandra. Detta ledde enligt von Wright till att vetenskapen alltmer kom i händerna på ekonomiska och politiska intressen, som tillsammans med en accelererande teknikutveckling och industrialism befäste det moderna paradigmets hegemoni.353

Evolutionism, framstegstro och hierarkiskt tänkande. Antagandet att historien har en riktning och att denna är progressiv, att den innebär framgång och stegvis utveckling mot allt �högre tillstånd�, har rötter bland annat i kristendomen och judendomen. Här betraktas människan som Guds ställföreträdare på jorden, en varelse som därmed har möjlighet, förmåga eller rent av skyldighet att förvalta skapelsen och sträva mot allt �högre former� (se även nästa punkt). En annan viktig faktor är etableringen av den linjära tidsuppfattningen, som kan sättas i samband med det mekaniska urets utveckling från 1500-talet, men som dock först långt senare tränger undan den cirkulära och naturbundna tidsuppfattningen hos de breda folklagren.354 1700-talets Upplysning och de politiska ideologiernas framväxt under 1800-talet innefattade en stark tilltro till mänsk-lighetens förmåga att skapa ett bättre samhälle. Evolutionsläran inom biologin kom att förstärka detta tänkande ytterligare.

Härskartanken och antropocentrism. Kombinationen av synen på naturen som materiell och obesjälad och den nyttoinriktade framstegstanken går hand i hand med synen på människan som �naturens herre�. De judisk-kristna trossystemen har bidragit till denna härskartanke genom att framställa människan som �skapelsens krona� och tillskriva henne mandat att �råda över skapelsen�. Denna antropocentrism, benägenheten att placera människan i centrum, kan ta sig mer eller mindre tydliga uttryck, allt från hänsynslös exploatering till en mera nyanserad förvaltarattityd.

Likriktning och differentiering. Å ena sidan har det moderna paradigmet en ambition att urskilja generella och helst universella samband och principer. Å andra sidan präglas 351 Von Wright 1986. 352 Sörlin (Red) 1996: 349. 353 Von Wright 1986. 354 Giddens 1996: 26.


167

det moderna tillståndet i hög grad av differentiering och fragmentering. Å ena sidan uppvisar samhället en tendens till likriktning, konformism och homogenitet, inte minst p.g.a. starka strukturella krafter av ekonomisk och politisk karaktär, som kommer till uttryck i institutionalisering, effektivisering, storskalighet och standardisering.355 Å andra sidan bidrar dessa krafter samtidigt till en långt driven differentiering och heterogenitet. Exempel på detta är arbetslivets specialisering och förekomsten av en mångfald av identiteter och uttrycksformer (Jfr individualism, livsstilar, subkulturer under avsnitt 4.4).

4.4 Den moderna människans värld I förra avsnittet diskuterades �det moderna paradigmet� som ett sätt att tänka och förhålla sig till världen. I detta avsnitt diskuteras �modernitet� som ett socialt tillstånd med rötter i socio-ekonomiska strukturer och med konsekvenser inte bara för världsuppfattning utan även för livsstil och konsumtionsmönster.

Först några ord om de benämningar som kommer att användas.356 I förra avsnittet användes beteckningen �det moderna samhället� för att karaktärisera det västerländska eller västerländskt influerade samhällets strukturer och institutioner. För att beskriva det moderna samhällets �kulturella praxis� i vid mening brukar beteckningen �modernitet� användas. Detta begrepp är inte entydigt utan har använts på olika sätt och i olika sammanhang för att karaktärisera det moderna samhället. Nya begrepp har också introducerats för att lyfta fram särdragen hos vår tids kulturklimat. Exempel på sådana begrepp är �högmodernitet� och �senmodernitet�, myntade av sociologerna Anthony Giddens respektive Ulrich Beck.357 Dessa beteckningar framhåller hur tendenser i det moderna samhället alltmer har radikaliserats och förstärkts, �en modernisering av det moderna samhället� som Beck uttrycker det, och står i kontrast till de olika tankeriktning-ar som ingår i beteckningen �postmodernitet�, vilken antyder att en brytning skett med moderniteten och att något nytt har inträtt: �det postmoderna samhället�.

Modernitet � framsteg eller disciplinering

Moderniseringen och dess följder för människans livsvillkor har två sidor. Allmänt använda och positivt värdeladdade uttryck som �utveckling� och �framsteg� har av olika författare kompletterats med mera neutrala beteckningar som �civilisering� och �disciplinering�. Dessa två begrepp härrör från den tyske kulturhistorikern och sociologen Norbert Elisas respektive den franske filosofen Michel Foucault.358 Enligt Norbert Elias innebär den västerländska moderniseringen inte bara tekniska, politiska och ekonomiska förändringar, utan även en långsiktig och genomgripande kognitiv och känslomässig

355 Hubendick 1985: 466 ff. 356 Stycket om beteckningar från Bruun 1999: 146 f. 357 Se t.ex Giddens 1996; 1997 (referenslistan) samt Beck, U. 1992. Risk Society: Towards a new Modernity.

SAGE samt 1996. Att uppfinna det politiska. Bidrag till en teori om reflexiv modernisering. Daidalos. 358 Avsnitt om Elias och Foucault från Grahm 1999: 132-144. Hänvisn till bl.a. Elisas, N. 1989. Sedernas

Historia. Stockholm: Atlantis; Focault, M. 1974. Övervakning och straff. Lund: Arkiv. Se äv. Beronius, M. 1986. Den disciplinära maktens organisering. Lund: Arkiv.


168

förändring: en �civiliseringsprocess�. Resultatet är �den moderna individen�: En �civiliserad� person som lärt sig kontrollera sitt uppförande, sin kropp och sina känslor, drifter och impulser.

Medan Elias ser människans civilisering som en del i en evolutionär process, är Michel Foucaults anslag mera kritiskt. Enligt honom är den moderna människan underkastad en systematisk disciplinering som innebär både fysisk och mental kontroll av vårt sätt att tänka, våra kroppar och beteenden. Denna disciplinering förknippar Foucault med makt. I alla kulturer och historiska epoker baseras samhällelig maktutövning på förmågan att kontrollera människors tankar och beteende. Rådande maktstrukturer och institutioner baseras inte i första hand på tvång eller våld utan på mera subtila, indirekta och sofistike-rade kontrollmetoder. Denna dolda disciplinering ger sig tillkänna i form av alla de �normala� strukturer och institutioner som vi är beroende av och som vi dagligen påverkas av. Exempel är rollen som arbetstagare på arbetsmarknaden, elev i skolan, den intagne i sjukvården eller lekmannen i förhållande till institutionella påbud och myndig-hetsutövning. Även om dessa disciplinära maktteknologier är relativt �mjuka�, så är enligt Foucault resultatet en �normaliserad� människa väl lämpad för systemets behov av produktiva arbetstagare och fogliga konsumenter. Processen kan liknas vid att �på ett systematiskt sätt [ha] inpräntat eller ristat in den rådande samhällsordningen i människors kroppar�.359

Självet och högmoderniteten

Den brittiske sociologen Anthony Giddens menar att de institutioner och kulturella mönster som utvecklats under den moderna epoken fått allt starkare fäste i vår tid.360 Vi befinner oss därför enligt Giddens i en �högmodernitet� eller �senmodernitet�, en radikaliserad modernitet med universella anspråk. Att vara människa i högmodernitetens tidsålder innebär visserligen en materiellt privilegierad position361, men samtidigt en påfrestande förändring av individens sociala, personliga och existentiella situation. Enligt Giddens utmärks högmoderniteten av att �modernitetens institutionella dimensioner� etablerat en kraftfull hegemoni vad gäller att omskapa naturen, samhället och livsvillko-ren för den enskilda människan. Dessa �institutionella dimensioner� ska inte ses som enskilda aktörer eller institutioner, utan som samverkande strukturer som genomsyrar hela samhället och kan sammanfattas i termer av:362

1. Produktionssystem: Industrialism. Materiella och sociala relationer anpassade till industriella produktionsprocesser. Omdaning av naturen till en �människoskapad miljö�.

2. Ekonomiskt system: Global kapitalism. Privat ägande, konkurrerande produktmark-nader, marknadsekonomi, arbetskraftens kommodifiering (lönearbete på arbetsmarknad), världshandel.

359 Grahm 1999: citat s 141. 360 Avsnittet om �Självet och högmoderniteten� främst från Giddens 1996; 1997 om ej annat anges. 361 Giddens beskrivning fokuserar på främst i-landsmänniskans livssituation i ett modernt och västerländskt

samhälle. Dock menar Giddens att modernitetens globaliserande tendenser griper omkring sig och att allt fler människor därför påverkas. Se t.ex. Giddens 1996: 163.

362 Giddens 1996: 59 ff.


169

3. Politiskt system: Den moderna nationalstaten. Direkta och indirekta �övervakningsin-stitutioner� som rättsväsende, myndighetsutövning, utbildningsväsende samt inflytande över informationsspridningen.

4. Kontroll över våldsmedlen: Monopol över våldsmedel och en förstärkt militär makt genom vapenteknologisk utveckling och �krigets industrialisering�.

Ett generellt drag i moderniteten är förstärkningen av organisationer och förmågan till organisering av snart sagt alla samhällets och livets områden: �Det specifika för moderna organisationer är inte så mycket deras storlek eller deras byråkratiska karaktär som den koncentrerade reglering som de både möjliggör och nödvändiggör. Den som säger modernitet säger inte bara organisationer utan också organisering - den reglerade kontrollen av sociala relationer tvärs över stora avstånd i tid och rum�.363

För att förklara modernitetens dynamiska karaktär urskiljer Giddens ett antal grundläg-gande processer som griper omkring sig under moderniseringsprocessen: åtskiljandet av tid och rum, �urbäddning� (disembedding) samt �modernitetens reflexivitet�:364

Åtskiljande av tid och rum

Den standardiserade och linjära tidsuppfattningen, fysiskt manifesterad i det mekaniska uret, etableras genom den ökade organiseringen och specialiseringen som sker med nationalstaternas och kapitalismens framväxt i Västeuropa. Giddens kallar processen för en �tömning av tiden och rummet� som också �ryckte bort rummet (space) från platsen (place)�. Resultatet är att människans tids- och rumsuppfattning alltmer abstraheras och objektiveras. Detta möjliggör å ena sidan en rationell och dynamisk samhällsorganisation, som kan exemplifieras med framväxten av en specialiserad arbetsmarknad, produktionens tekniska effektivisering och utbyggnaden av fjärrtransporter som järnvägssystemet. Å andra sidan innebar denna process djupgående strukturella förändringar av vardagslivet, inklusive dess mentala och existentiella aspekter, då den enskilda människan nu rycktes loss från den agrara platsbundenheten och cirkulära tidsuppfattningen för att anpassa sig till en urban och lönearbetande tillvaro präglad av industriella produktionsprocesser, standardiserat boende och strikta klocktider.

Urbäddning (Disembedding) - Avkontextualisering

Åtskiljandet av tid och rum utgör en aspekt av det fenomen som Giddens kallar �disembedding�, på svenska ungefär �urbäddning� eller �avkontextualisering�. Begreppet syftar på hur sociala relationer �lyfts ut� ur och �frikopplas� från lokala kontexter. Den moderna människans livsvillkor innebär att hon i hög grad �urbäddats� från lokala sammanhang, såväl geografiska och försörjningsmässiga som sociala och personliga. I stället organiseras försörjningssystem och sociala relationer över allt större avstånd i tid och rum.

363 Giddens 1997: 25. 364 Avsnitten om åtskiljandet av tid och rum, �urbäddning� (disembedding) samt �modernitetens reflexivitet�

från Giddens 1997: 24-31 om ej annat anges. Citat anges specifikt nedan.


170

Förutom genom åtskiljandet av tid och rum sker enligt Giddens urbäddning med hjälp av s.k. �abstrakta system�. Dessa består av �symboliska system� (främst penningsystemet) och �expertsystem�. Det viktigaste exemplet på symboliska system är dagens globala penningekonomi som genom att prissätta och marknadsföra både naturresurser och människor såsom utbytbara varor (kommodifiering) är starkt urbäddande. Med expertsy-stem avser Giddens den professionalisering, specialisering och institutionalisering av kunskap som det moderna samhället förutsätter. Denna kunskap är starkt präglad av den moderna vetenskapens paradigm, som, vilket diskuterats i avsnitt 4.3, tenderar till generalisering, abstraktion och standardisering. Inom livets alla områden - boende, mat, transporter, utbildning, hälsa, etc. � är den enskilda människan beroende av ett komplext kunskapssystem som uppbärs av institutionaliserad expertis hos myndigheter, företag och organisationer: �Expertsystemen är inte begränsade till områden som handlar om teknologisk expertis. De sträcker sig till själva de sociala relationerna och självets intima sidor. Läkaren, rådgivaren och terapeuten är lika viktiga för modernitetens expertsystem som vetenskapsmannen, teknikern eller ingenjören�.365

På ett socialt och personligt plan resulterar urbäddningen i en människa som frikopplats såväl från naturen som från traditionella sociala meningssammanhang. Denna process kopplar Giddens till vad han kallar �konfiskeringen av erfarenheten� (sequestration of experience): en kultur som inte bara är avskärmad och instrumentell i förhållande till naturen utan också innefattar en �institutionell exkludering av det sociala livet från fundamentala existentiella frågor� och som bidrar till att �tränga bort ett kluster av grundläggande moraliska och existentiella komponenter i människans liv�.366 Modernite-tens urbäddande processer inbegriper ett avskiljande av vardagslivet från naturen men också från fenomen som vansinne, kriminalitet, sexualitet, sjukdom och död. �Konfiske-ringen av erfarenheten�, fortsätter Giddens, �är i viss mening det avsedda resultatet av en kultur där moraliska och estetiska domäner anses vara upphävda genom den tekniska kunskapens expansion. Men den är också i väsentlig grad det oavsiktliga resultatet av de inneboende struktureringsprocesserna i moderniteten, vars internt referentiella system förlorar kontakten med yttre kriterier�.367

Urbäddning och natursyn

Avskiljandet från naturen och traditionella lokala sammanhang är en aspekt av modernite-ten som är viktig att beakta i diskussionen om hållbar utveckling. Denna separation innebär bland annat att de flesta människor inte längre är direkt beroende eller i kontakt med naturen för sin fysiska försörjning. Idag är majoriteten av Europas invånare urbana: i Sverige bor över 80% av befolkningen i tätorter.368 Även om många fortfarande bor i mindre städer och samhällen och har regelbunden kontakt med landsbygden är livsformen i grunden urban. Boende och livsmedelsförsörjning är fysiskt och organisatoriskt avskiljd från naturen och ursprungliga produktionssammanhang. Oberoendet av naturen är visserligen illusoriskt, eftersom alla människor ytterst är fundamentalt beroende av de

365 Giddens 1997: 28. 366 Giddens 1997: citat 187, 199. 367 Giddens 1997: 196. 368 Lindén 1996: 84.


171

livsuppehållande ekosystemen (jfr kapitel 2), men detta beroende döljs av modernitetens samhällsstrukturer och tankemönster. Dessutom kan man idag knappast tala om �natur� i betydelsen orörda, �naturliga� miljöer och landskap. I Sverige och övriga Europa är naturlandskapen i hög grad omvandlade till �kulturlandskap� såsom städer, samhällen, vägar, jordbruksmark och skogsbruksytor. Giddens menar att man därför kan tala om �naturens socialisering�; andra har uttryckt det som �slutet på naturen�.369

När naturen blir något främmande, �något där ute� som man inte känner sig berörd av, tar det sig även sociala och emotionella uttryck.370 Etnologen Orvar Löfgren exemplifierar svenskarnas förändrade natursyn med uttrycket �vykortiseringen av naturen�: ett �blickens primat� och en endimensionell inställning som �fokuserar mer på naturen som ett antal bilder att konsumera än som en fysisk erfarenhet�.371 Löfgren beskriver hur kulturer i alla tider har speglat sig själva och sin samtid i naturen, hur natursynen inte bara handlar om relationen till naturen utan även speglar samhälleliga och kulturella fenomen. För den moderna urbana människan har naturen fått skepnaden av fritidslandskap och konsumtionsvara men samtidigt behåller �det naturliga� en aura av estetik och emotiona-litet: �alla älskar vi ju naturen�. Nils Uddenberg menar att denna natursyn och detta naturumgänge i hög grad speglar en �antropocentrisk estetik�. Samtidigt som människan alltmer bemästrar naturen längtar hon efter �naturupplevelser�, �orörd natur� och �vildmark�. Naturen får därmed också en funktion som projektion och motbild till en oroande samtid och som symbol för en längtan efter en bättre värld. �Den orörda naturen får symbolisera det beständiga, trygga och goda - en kontrast till industrisamhällets skoningslösa dynamik�.372

�Varför är det lätt att älska naturen men svårt att älska ekosystemet?� är Orvar Löfgrens retoriska fråga kring den moderna människans natursyn och miljöengagemang. Genom avskiljandet från naturen som direkt och vardaglig kontakt förändras förutsättningarna för kunskaper och engagemang i ekologiska frågor. Visserligen tillägnar sig många av oss en relativt god kunskap om natur och miljö via t.ex. skola och massmedier, men denna kunskap är teoretisk, abstrakt och �urbäddad�. Vad som saknas, menar bland andra sociologen Anna-Lisa Lindén, är den konkreta, direkta och sinnliga erfarenheten av ekologiska sammanhang, exempelvis genom starka personliga naturupplevelser eller erfarenheter från resurssnåla och naturnära levnadssätt. I det moderna samhället har naturen ett bevarandevärde som upplevelselandskap och rekreationsplats, men samtidigt riskerar vi att förlora förståelsen och engagemanget för mera grundläggande ekologiska sammanhang.

Modernitetens reflexivitet

Medan det förmoderna samhällets sociala liv var starkt färgat av tradition och sedvänjor, befinner sig den moderna människan i en kultur som präglas av en genomgripande reflexivitet.373 Med denna �modernitetens reflexivitet� avser Giddens inte den allmän- 369 Giddens 1997: 165. 370 Följande två stycken om natursyn fr Löfgren 1992: 9-19; Uddenberg 1994: 181-196; Lindén 1996: 67-99. 371 Löfgren 1992: citat s 13-14. 372 Uddenberg 1994: citat sid 194. 373 Giddens 1997: 30 f.


172

mänskliga och vardagliga �reflexiva introspektionen�, utan ett kulturdrag som ständigt ifrågasätter �sanningar� och gör revideringar mot bakgrund av ny information och kunskap. Reflexiviteten genomsyrar således hela samhället, allt från den enskilda människans tankevärld till institutionella system såsom forskarvärlden, den offentliga sektorn och affärsvärlden.

Den institutionella reflexiviteten innebär en stark förändringskraft eftersom den ständigt utsätter sig själv för granskning och revidering, varför den i sig själv också utgör en konstituerande faktor bakom modernitetens dynamiska karaktär.

Modernitetens reflexivitet finner sin näring i ett paradoxalt samspel mellan å ena sidan de moderna institutionernas dynamiska och riskfyllda natur och å den andra det moderna paradigmets vetenskapliga rationalitet och metod. Den säkra kunskapen är enligt Giddens undergrävd till förmån för �tvivlets metodologiska princip�: �Moderniteten är en posttraditionell ordning, men inte en ordning där traditionernas och vanornas trygga förvissning ersatts av den rationella kunskapens visshet. Tvivlet är ett genomgående drag i det moderna kritiska förnuftet. [...] Moderniteten institutionaliserar det radikala tvivlets princip och insisterar på att all kunskap måste ha hypotesens form: påståenden kan mycket väl vara sanna, men de är i princip alltid öppna för revideringar och kan komma att förkastas vid en senare tidpunkt�.374 Resultatet, en mentalitet som baseras på �det radikala tvivlets princip�, tar sig uttryck inte bara i den institutionella reflexiviteten utan även på ett personligt och existentiellt plan: �Modernitetens reflexivitet sträcker sig ända in i självets kärna�, skriver Giddens och ser i detta såväl möjligheter till personlig utveckling och självförverkligande som risker i form av existentiell oro, ångest och känslor av personlig meningslöshet.375

Moderniteten en riskkultur

Den moderna människan rör sig ständigt mellan motpolerna risk och tillit, i ett samhälle som Giddens kallar en �riskkultur�. Visserligen har alla kulturer präglats av riskmoment såsom risk för krig och naturkatastrofer, men i det högmoderna samhället är riskerna av en annan dignitet och dessutom permanent inbyggda i samhället självt: �Under de moderna sociala villkoren blir kriser [...] något mer eller mindre endemiskt, både på en individuell och kollektiv nivå� skriver Giddens.376 Exempel på detta permanenta risktillstånd är allt från den enskildes alltmer osäkra försörjningssituation - risk för arbetslöshet, ekonomiska problem, bostadsbrist, etc. - till �högkonsekvensrisker� som kärnvapenkrig och globala ekologiska katastrofer.

I en riskkultur är följden för den enskilda människan en förändrad tillitsmiljö, och för många innebär det vad Giddens kallar �ontologisk otrygghet� (ungefär �varandets otrygghet�). De flesta människor tillägnar sig under sin uppväxt och i kontakt med primära omsorgspersoner grunderna för en ontologisk trygghet, som enligt Giddens bland annat innefattar en �skyddshinna� (protective cocoon) som omgärdar och skyddar självet när det kommer i kontakt med potentiella hot och faror i den vardagliga verkligheten.

374 Giddens 1997: 11. 375 Giddens 1997: 45. 376 Giddens 1997: 218.


173

Utan denna skyddshinna skulle modernitetens permanenta risker verka överväldigande för den enskilde och resultera i en outhärdlig osäkerhet, oro eller handlingsförlamning. Den enskilda människans �vaccinering� mot en sådan ohållbar livssituation är att �sätta parentes� om vardagslivets alla risker genom en kombination av förtroende, skepsis och pragmatiskt accepterande: en sorts �kohandel� med modernitetens institutioner.377

Självets reflexiva projekt

Livet för den moderna människan innebär i allmänhet en relativt hög materiell standard och trygghet men är på ett socialt och personligt plan präglat av betydligt större osäkerhet. Där tradition och sedvänjor tidigare stod för vägledning och auktoritet, står den enskilda människan under högmodernitetens villkor ständigt inför nya valsituationer och ytterst inför frågan: �Hur skall jag leva mitt liv?� Den moderna individen ansvarar själv för sin egen identitet och livsstil. Detta kallar Giddens för �självets reflexiva projekt�: att utforska och konstruera självet i en reflexiv process och att skapa en �självets bana�. På så sätt upprätthåller också varje individ en �självets berättelse�: en sammanhängande men ständigt reviderad biografisk berättelse som utspelar sig mot bakgrund av modernitetens urbäddningsprocesser, abstrakta system och ständig reflexivitet.

Denna situation ger upphov till upplevelser av såväl frihet som frustration. Självets reflexiva projekt innebär, som Giddens uttrycker det, en krävande uppgift som måste �lösas mitt i ett förvirrande virrvarr av möjligheter och alternativ�.378 �För självet är en av de fundamentala komponenterna i vardagslivet helt enkelt valet [�] Moderniteten konfronterar individen med en komplex mångfald av val, samtidigt som [den] på grund av sin icke-fundamentalistiska karaktär erbjuder liten hjälp när det gäller frågan vad man bör välja�.379

I detta sammanhang blir förekomsten av livsstilar, subkulturer och �pluraliseringen av livsvärldar� begriplig: �Ju mer traditionen mister sitt grepp, och ju mer vardagslivet rekonstitueras mot bakgrund av det dialektiska samspelet mellan det globala och det lokala, desto mer tvingas individerna att komma fram till en livsstil bland många olika alternativ. [...] Det sociala livets `öppenhet´ idag, pluraliseringen av handlingskontexter och mångfalden av `auktoriteter´ innebär [...] att livsstilsval blir allt viktigare vid konstitueringen av självidentiteten och i den dagliga aktiviteten�.380 Att välja och hålla fast vid en livsstil bidrar på så sätt till individens självidentitet och upplevelse av kontinuitet och får karaktären av motpol till det moderna samhällets krav på individerna att ständigt ompröva sitt sätt att leva. Begriplig blir också den moderna människans ökade behov av expertsystem för rådgivning kring allt från karriärsplanering och finansrådgiv-ning till kärleksrelationer och personlig utveckling.

377 Giddens 1997: 32-33. 378 Giddens 1997: 11. 379 Giddens 1997: 101, min kursivering. 380 Giddens 1997: citat 13-14.


174

De brittiska sociologerna Scott Lash och John Urry menar att tendensen till individualise-ring alltmera �radikaliserats� i det globaliserande senmoderna samhället.381 Drivkraften till denna �radikala individualisering� är enligt Lash och Urry den sedan slutet på 1970-talet inledda liberaliseringen av den globala ekonomin. I kontrast sätts de mera �standar-diserade livsstilar� som blomstrade under de första årtiondena efter världskrigen. Den moderna människan kan varken luta sig tillbaka på traditionen eller på tydliga sociala grupperingar och samhällsklasser, utan är lämnad åt sig själv när det gäller att konstruera sin identitet och livsstil. Detta leder till en individualiserad och konsumtionsinriktad kultur som tar sig uttryck i allt från val av boende och yrke till fritidsintressen, resvanor och kläder. Dessa individualiserade och reflexiva konsumtionsstilar är i grunden uttryck för individens behov av att forma sin självidentitet och skapa ett meningsfullt samman-hang.

Självets vedermödor och möjligheter � Livspolitik och återinbäddning

Den moderna människan befinner sig sålunda i en situation präglad av relativt goda möjligheter att forma sitt eget liv, samtidigt som detta innebär en komplex och riskfylld uppgift med många prövningar och svårigheter. Den ökade ontologiska otryggheten riskerar att ta sig uttryck i existentiell oro och ångest, moralisk vilsenhet eller upplevelsen av personlig meningslöshet. Om dessa fenomen färgar inte bara enskilda människors tillvaro utan kulturen i sin helhet, framträder vad som ofta åberopats som modernitetens sociala och psykologiska baksidor: social utslagning, segregation och alienation, ett samhälle som främliggör och separerar människor.

En förutsägbar tendens som kan observeras i den senmoderna kulturen är en ökad �privatism�: ett ökat fokus på den privata och intima världens domäner såsom boendet, familjen, relationer, nöjesliv, fritidsintressen, etc. Denna koncentration på den privata sfären kan ur ett individuellt perspektiv te sig tillfredsställande, men kan samtidigt betraktas som en försvarsmekanism, en typ av �flyktbeteende�, gentemot en omvärld som ter sig alltmera otrygg, svårbegriplig och okontrollerbar. Om denna livsstil präglar stora samhällsgrupper blir följden ett allmänt avståndstagande och en passivitet i omvärldsfrå-gor såsom de globala miljö- och rättvisefrågorna.

Trots modernitetens risker av ekologisk, ekonomisk, militär och existentiell karaktär, ser Giddens möjligheter för den moderna människan att skapa ett bättre liv och samhälle. �Urbäddningmekanismerna invaderar självidentitetens kärna�, skriver han, men �de ´tömmer´ inte självet, lika lite som de avlägsnar de tidigare stödjepunkter som självidenti-teten vilade på. Istället gör de det (i princip) möjligt för självet att i betydligt högre grad än tidigare behärska de sociala relationer och sociala kontexter som reflexivt är inkorpo-rerade i utformningen av självidentiteten�.382

De positiva möjligheter och tendenser som Giddens ser i högmoderniteten kallar han återinbäddning (�re-embedding�) och livspolitik.383 Den traditionella �emancipatoriska

381 Bruun 1999: 155 ff hänvisande till: Lash, S. Urry, J. 1994. Economies of Signs and Space. SAGE; Urry, J.

1995. Consuming Places. Routledge. 382 Giddens 1997: 178. 383 Giddens 1997: 247-272.


175

politiken� fokuserar enligt Giddens främst på frågor om rättvisa, jämlikhet och deltagan-de och syftar till att reducera exploatering, ojämlikhet och förtryck. Men �livspolitik� innebär istället en �politik om livsstilar�, �en självförverkligandets politik�: �Skapandet av moraliskt försvarbara livsformer som befrämjar självförverkligande i en kontext av ömsesidig global påverkan�.384 Med återinbäddning (�re-embedding�) avser Giddens de möjligheter som den moderna människan har att återupprätta och på nytt tillägna sig personliga och lokala meningssammanhang, men jämfört med det förmoderna och traditionella samhället på ett mera reflekterande, fritt och medvetet vis.

Exempel på �livspolitik� ser Giddens i tendensen till förstärkning och vitalisering av �nya sociala rörelser� såsom delar av miljö-, solidaritets- och kvinnorörelserna. Exempel på återinbäddning skönjer han i livspolitikens uttryck på lokal och personlig nivå: människor som medvetet skapar förutsättningar för ett personligt självförverkligande som inte utesluter hänsyn till, eller engagemang för, omvärldsfrågor såsom miljö- och rättvisefrå-gor. Med tanke på den dialektik mellan det globala och det lokala som Giddens framhåller, är det inte förvånande att han i ett sådant personligt och lokalt självförverkli-gande med globala hänsyn ser möjligheter att bidra även till kollektiva förändringsproces-ser: �en länk från `person´ till `planet´�.385 Dock framhåller han att livspolitikens uppgift i hög grad även gäller en �återmoralisering av vardagslivet�, en återupprättelse av moraliska och etiska dimensioner i den moderna människans tillvaro. �De viktigaste frågorna på livspolitikens dagordning�, skriver Giddens, �handlar om rätten till person-lighet och individualitet, som i sin tur är kopplade till de existentiella dimensionerna av självidentiteten som sådan�.386

4.5 Postmodernitet och en hållbar utveckling Frågan om vi idag bevittnar övergången till en ny och post-modern period, ett �postmo-dernt samhälle�, intresserar många. Den australienske filosofen och kulturanalytikern Arran Gare har i boken Postmodernism and the Environmental Crisis kritiskt granskat hur postmoderna tendenser i vår samtid förhåller sig till globala miljö- och rättvisefrå-gor.387

Med �postmodernism� avses enligt Nationalencyklopedin vissa riktningar inom modern filosofi, samhällsdebatt, konst och populärkultur. Begreppet fick spridning bl.a. genom Jean-Francois Lyotards verk La Condition postmoderne från 1979. Termen �postmoder-nitet� har en oklar och mångskiftande innebörd men har ofta använts för att beteckna det nutida samhälls- och kulturtillståndet. Enligt Lyotard kännetecknas postmoderniteten av att �de stora berättelsernas tid� är slut, med vilket avses att varken religiösa läror, politiska ideologier eller vetenskapliga system längre kan göra anspråk på en slutgiltig sanning. �Det moderna projektet� med sin framstegstro baserad på vetenskapens,

384 Giddens 1997: citat sid 253. 385 Giddens 1997: 260. 386 Giddens 1997: 265. 387 Avsnittet om postmodernitet från Gare 1995. Citat anges nedan.


176

teknikens och förnuftets möjligheter har ersatts av tron på individuella, subjektiva och partiella sanningar och på mera begränsade och personliga projekt.

Det postmoderna tillståndet kan enligt Gare sammanfattas med begreppet �the decente-ring of culture�.388 Dess väsen är en kultur som präglas av desorientering, differentiering och fragmentering: ett samhällsklimat i vilket såväl gemensamma värderingar och normer som tron på kollektiva visioner och projekt har underminerats. Gare skriver:389

It is `the incredulity towards metanarratives´; that is, the incredulity to any meta-discourse which makes appeal to some grand narrative, such as the emancipation of the rational, the liberation of the exploited or the creation of wealth, which can legitimate all particular claims to knowledge. What does this mean? The loss of credibility of grand narratives is essentially a loss of belief in `progress´.

De postmoderna tendenserna i dagens kultur är enligt Gare en följd av den västliga civilisationens oförmåga att lösa grundläggande mänskliga och ekologiska problem. Efter ett av världshistoriens mest förödande århundraden vad gäller krig och mänskligt lidande, vårt eget 1900-tal, har modernitetens baksidor blivit uppenbara: �What seems to have happened is that the triumph of Western civilization has revealed the hollowness of its promises�.390 Den �desorientering� som den nutida människan upplever har enligt Gare sin grund i moderniseringens genomgripande förändringar av hennes ekologiska, ekonomiska och politiska villkor. Gare framhåller särskilt den globala miljöproblemati-ken:

While the environmental crisis is the ultimate source of disorientation, this disori-entation is accentuated by and resonates with the `globalization´ of economic and cultural processes.391

Utifrån Gare kan man tolka den postmoderna kulturen som präglad av heterogenitet, relativism, �konsumism� och �privatism�. Den riskerar utmynna i extrem individualism och egocentricitet, nihilism och cynism. I en värld där inga �stora berättelser� längre finns att sätta sin tro till tar den moderna människan sin tillflykt till den subjektiva, personliga och privata sfären. Den seriösa samhällsdebatten och det politiska engagemanget marginaliseras och förytligas medan kommersialism och populärkultur får allt starkare inflytande. Gare citerar Hannah Arendt:392

[M]ass society now `wants not culture, but entertainment, and the wares offered by the entertainment industry are indeed consumed by society just as are any other consumer good´.

I en sådan kultur riskerar även språket att relativiseras och urholkas på innebörd. Symbolerna mister sina ursprungliga referenspunkter. Jean Baudrillard konstaterar att: �signs now float free of referents, and people now consume signs�.393 Detta påverkar vår 388 Gare 1995: 26 ff, min kursivering. 389 Gare 1995: 4 citerande Lyotard, J-F. 1984 (1979). The Postmodern Condition: A report on Knowledge.

Minneapolis: University of Minnesota Press. sid xxvi. 390 Gare 1995: 5. 391 Gare 1995: 6. 392 Gare 1995: 16 citerande Arendt, H. 1961. �Society and Culture� in: Norman Jacobs. Red. 1961. Culture

for the Millions? Princeton, Van Nostrand, sid 43-53. 393 Gare 1995: 28 citerande Baudrillard, J. �Simulacra and simulations� in: Poster, M. Red. Selected

Essays.Cambridge: Polity Press. Kap 7.


177

verklighetsuppfattning, inklusive synen på naturen, och den yttersta konsekvensen är förlusten av en stabil och enhetlig världsbild: �the disappearance of a stable, universal context�.394 Det blir inte längre möjligt att hänvisa till en gemensam etik eller människo-syn; vad som kvarstår är endast skillnader och subjektiva sanningar: �There can be only differences, differences in each individual, different individuals and different societi-es�.395

Avsaknaden av en gemensam historia, gemensamma referenspunkter och ett gemensamt värdesystem urholkar förutsättningarna att effektivt hantera komplexa samhällsfrågor som miljö- och rättviseproblem. Gare menar att intellektuella och andra samhällsgrupper som tidigare stod för ett kritisk ifrågasättande inom politik och samhällsdebatt alltmer har övergivit den uppgiften. Den �livspolitik� som Giddens förespråkar kan i detta postmo-derna tillstånd betraktas mera som ett symboliskt än som ett reellt engagemang. Rötterna till denna �avväpning� av samhällskritiken finner man enligt Gare i förändrade maktför-hållanden och klasstrukturer. En internationell elit knuten till den globaliserade kapitalis-men har vunnit hegemoni på bekostnad av traditionellt starka samhällsgrupper som arbetarrörelsen, intelligentsian och nationellt baserade borgarklasser. Om dessa samhälls-grupper och det postmoderna kulturklimatet av maktlöshet, uppgivenhet och passivitet skriver Gare:396

[W]hile living powerless but self-indulgent lives, [...] people now consume sym-bols. [...] At the root of this fragmentation is the disempowerment of people, and associated with this, the breakdown of genuine praxis. [�] After having failed to gain political power, these people have come to embrace their lack of power to avoid taking responsibility for their complicity in the destructive effects of a glo-bal capitalist economy. As Henry Kariel noted: `For postmodernists it is simply too late to oppose the momentum of industrial society. They merely resolve to stay alert and cool in its midst. Consciously complying and yet far from docile, they chronicle, amplify, augment it. They judge it as little as it judges itself. Deter-mined to assail nothing, they are passionately impassive´.

I förhållande till miljö- och rättviseproblematiken innebär det moderna tillståndet en paradoxal situation. Å ena sidan ser vi accelererande globala problem kring miljö och fattigdom, å andra sidan en alltmer försvagad samhällelig förmåga att mobilisera en effektiv miljö- och fördelningspolitik. Enligt Gare måste vägen ut ur denna handlingsför-lamning bestå i att skapa en ny �postmodern kosmologi� i kombination med en vitalise-ring av politiska och sociala rörelser.397 Principen för en sådan postmodern kosmologi kallar han �processfilosofi� (�philosophy of process�). Detta rimmar enligt Gare väl med det annalkande paradigmskifte som kan skönjas i den moderna vetenskapen. Inom exempelvis modern fysik, biologi och ekologi inkorporeras idag alltmer principerna för system- och processtänkande, emergens och holism såsom vid studier av levande och självorganiserande system. Den postmoderna kosmologin kommer enligt Gare också att innehålla grunderna för en ny natursyn och människosyn som inte väjer för etiska och 394 Gare 1995: 29 citerande Hayles, K. 1990. Chaos Bound: Orderly Disorder in Contemporary Literature

and Science. Ithaca: Cornell University Press. sid 272. 395 Gare 1995: 30. 396 Gare 1995: 32-34 citerande Kariel, HS. 1989. The Desperate Politics of Postmodernism. Amherst:

University of Massachusetts Press. Sid ix. 397 Gare 1995: 139-163.


178

moraliska ställningstaganden. Sammantaget bäddar detta för aktiva politiska och sociala rörelser som förmår ta sig an de stora strukturella utmaningar som hållbarhetsfrågorna ställer oss inför i dagens globaliserade ekonomi.

4.6 Förändringsprocesser för en hållbar utveckling

För att skapa en hållbar utveckling krävs en omfattande förändringsprocess. Det behövs såväl strukturella förändringar av teknisk, ekonomisk och politisk karaktär som livsstilsförändringar: att varje individ och hushåll anammar en mer �hållbar livsstil�. Med hänvisning till den (post)moderna kulturens �grepp� om den enskilda människan kan man fråga sig vilka reella förutsättningar en sådan förändringsprocess har. Är den moderna individen förmögen och beredd att förändra sitt sätt att leva i en sådan grad som kraven för en hållbar utveckling ställer? Detta avsnitt vill översiktligt beskriva förutsättningarna för en individuell och samhällelig förändringsprocess i riktning mot mera hållbara livsstilar. Som avslutning kommer frågan att diskuteras specifikt i relation till den integrerade produktpolicyn (Avsnitt 4.7).

Det ligger i dag ett starkt fokus på individen och den enskildes livsstil inom miljödebatten och miljöpolitiken. Detta fokus utgår från argumentet att det i grunden är varje enskild människas beteende som på samhällsnivå ger upphov till miljöproblem och resursutarm-ning. Det ligger onekligen en sanning i att varje människa genom sitt agerande i vardagen bidrar till den sammanlagda miljöbelastningen liksom till den ojämlika fördelningen mellan rika och fattiga länder. Genom våra vardagsbeslut bidrar vi, ofta utan tanke på de ekologiska effekterna, till den rika världens växande miljöbelastning. Vi reproducerar därmed också de rådande sociala normerna om vad ett �normalt� och önskvärt liv innebär. Samtidigt är de flesta medborgarna i de västliga industriländerna medvetna om miljöproblemen och de sociala orättvisorna i världen. Varför gör vi så litet åt sakernas tillstånd? Varför ändrar vi inte livsstil?

Aktör - situation - struktur

Aktör - situation - struktur är begrepp som kan användas för att beskriva de dimensioner som påverkar människors beteende och vardagsliv.398 Den enskilde aktören fattar beslut och genomför handlingar på grundval av bland annat värderingar, attityder och kunska-per, men aktörens beteende står också i relation till ett omvärldsberoende av situationell och strukturell karaktär. Starka strukturer påverkar hur våra liv och vår vardag gestaltar sig. Dagens ohållbara livsstilar kan sägas vara �inbyggda� i det moderna västerländska industrisamhället. En resursförbrukande och miljöbelastande livsstil förutsätts av de tekniska, ekonomiska, politiska och även kulturella system som omger oss. Den kapitalistiska marknadsekonomins krav på tillväxt, de politiska organisationernas krav på omval, en energiförsörjning baserad på icke-förnybara energikällor, ett avloppssystem som bortser från kretsloppsprincipen � listan kan göras lång. Dessa strukturer är således inte av en ytlig, lokal eller specifik karaktär, som Svante Beckman vid Linköpings Universitet uttrycker det, utan något djupliggande, globalt och diffust: det moderna 398 Lundgren 1992: 33.


179

industrisamhället genomsyrar den �dominanta livsformen�.399 Inte sällan har dessa strukturer fått �det självklaras prägel�; genom vanor och upprepade vardagsmönster uppfattar vi rådande samhälleliga strukturer och livsstilar som något givet, något �naturligt� och självklart.400

Industrisamhällets strukturer förser oss inte bara med incitament att leva som vi gör, utan även med barriärer mot valet av en alternativ livsstil. 401 Barriärerna kan vara av extern och objektiv karaktär, såsom avsaknaden av tekniska och ekonomiskt realistiska alternativ. Men de kan även vara av en intern och subjektiv karaktär: individuella och kulturella värderingar, attityder och normer som bidrar till att individen uppfattar hinder för ett visst beteende. Det är inte svårt att tänka sig exempel på såväl externa som interna barriärer för omställningen till en mera hållbar livsstil. Exempelvis kan sociala normer ligga bakom att alternativ till privatbilismen ofta betraktas som �omöjliga� eller �orealistiska�.

Dubbla budskap och dissonans

Livet i det moderna välfärdssamhället är fyllt av paradoxer. En aldrig tidigare skådad materiell standard och relativ valfrihet för den vanlige medborgaren kombineras med en stark strukturell disciplinering vad gäller själva formen för identitetsbyggande och konsumtion. Den enskilda människan konfronteras med inbyggda motsägelser och dubbla budskap från omvärlden. Politiska och andra massmediala röster framför å ena sidan budskap om att �handla miljövänligt� och om varje individs ansvar för att bidra till en hållbar utveckling. Å andra sidan framhålls vikten av ekonomisk tillväxt, ökad konsum-tion och nödvändigheten av att �få fart på hjulen�. Som Lars J. Lundgren skriver:402 �Budskapen är inte helt entydiga. Öka tillväxten, arbeta mer, sänk skatterna, öka utrymmet för privat konsumtion. Gasa. Bromsa. Minska utsläppen av bilavgaser! Bygg Öresundsbron�. Individen utsätts för en kombination av motstridiga budskap som försvårar snarare än underlättar ett miljövänligare beteende.

Sociologen Anna-Lisa Lindén betecknar denna situation av motstridiga budskap och incitament som dissonans.403 Individen är utsatt för ett ständigt �korstryck� av komplice-rad, osäker och ständigt reviderad information. Från en källa kommer budskapet att rörlighet och bilförsäljning bör stimuleras för att öka den ekonomiska tillväxten, från en annan att nya forskningsrön visar att bilavgasernas skadlighet underskattats. Inte undra på att individen kan svara med en passiv och uppgiven hållning, av Lindén kallad �inlärd hjälplöshet�.

Co-evolutionärt perspektiv

Den enskilda människans beteende och handlingsmönster kan således inte betraktas separat, utan bör ses som ett resultat av en ömsesidigt påverkande process; en co-

399 Beckman 1992: 91-101, citat sid 92. 400 Lundgren 1992: 32. 401 von Borgstede 2002: 58-61. 402 Lundgren 1992: 26. 403 Lindén 1994: 26-38.


180

evolution av samverkande orsaksfaktorer. Den enskilde individen utgör en aktiv komponent som i samspel med situationella och strukturella faktorer skapar och återskapar ett handlingsmönster. Svante Beckman sammanfattar förhållandet mellan individuella livsstilar och sociala strukturer i relation till ambitionen att skapa en hållbar utveckling:404

Livsstilar är visserligen symbiotiska med en rad yttre drag i kulturmiljön och förutsätter en bestämd omgivning av artefakter. Såtillvida sitter en livsstil fast i den sociala miljön och kan fattas som en beteendeprojektion av kulturmiljön. Men de fattas också vara djupt ingrodda i personligheten, i värderingsmönstret, i världsbilden och behovsstrukturen. [...] Såtillvida är livsstilen inte bara en produkt av en social miljö. Denna miljö återskapas också kontinuerligt som ett uttryck för personligheternas strävanden. Livsstilen finns exempelvis fast fysiskt installerad i det moderna bostadsområdet. [...] De trögheter som man signalerar genom att tala om livsstil är alltså en ömsesidigt förstärkande tröghet både hos sociala strukturer och hos personligheten.

Ett konkret exempel är den höga rörligheten i vårt moderna samhälle. Vuxna svenskar reser i genomsnitt 80 minuter per dag med en genomsnittlig reslängd på ca 50 kilome-ter.405 Även om det finns stora variationer mellan olika individer och socioekonomiska grupper, så kan man säga att en hög mobilitet ingår som en �normal� del av vardagen. Och även om färdsätten varierar med avseende på miljöbelastning, från gång, cykel, bil och kollektiva färdmedel till flyg, så innebär vårt resande en icke-oansenlig del av samhällets resursförbrukning och miljöbelastning. Exempelvis bidrar vårt dagliga resande till den höga förbrukningen av icke-förnybara resurser (fossila bränslen) liksom till miljöbelastande och hälsofarliga utsläpp av koldioxid, kväveoxider, kolväteföreningar, m.m.

Rörligheten illustrerar det komplexa samspelet mellan aktör, situation och struktur, mellan fritt val och strukturellt tvång. Den höga mobiliteten är en källa till personlig frihet och �välfärd�: vår livsstil rymmer inte sällan förväntningar på en hög rörlighet för att ge fritiden ett meningsfullt innehåll och ge oss vad vi betraktar som ett �gott� liv. Samtidigt finns den höga rörligheten invävd i rådande samhällsstrukturer på ett sätt som mer eller mindre tvingar oss att delta i ett resursförbrukande och miljöbelastande transportsystem. I vår ekonomiska vardag är vi beroende av att både vi som personer och en mängd materiella resurser förflyttas.

En hållbar livsstil - The Quick Fix eller en komplex förändringsprocess

Omställningen till en mer miljövänlig livsstil kan för den enskilda människan vara en komplicerad uppgift fylld av yttre och inre hinder, motstridiga intressen och svåra avvägningar. Ändå finns i den nuvarande miljödebatten och miljöpolitiken en tilltro till relativt enkla åtgärder och styrmedel. Den enskilde individen förväntas på ett relativt oproblematiskt sätt uppfatta, integrera och anamma de politiska budskapen om en miljövänligare livsstil. Genom lagstiftning, ekonomiska styrmedel, information och utbildning förväntas individen svara med förändrade värderingar, attityder och kunskaper,

404 Beckman 1992: 93. 405 Stycket om rörlighet efter Lindén 2001:121ff.


181

vilket anses bädda för miljöriktiga beslut och handlingsmönster. Inom den integrerade produktpolitiken läggs särskild tonvikt vid de frivilliga metoderna. Miljömärkning, miljöinformation och miljöutbildning samt olika former av frivilliga samarbetsformer är därför prioriterade styrmedel (Jfr avsnitt 1.13).

Den förändringsstrategi som förespråkas bygger i hög grad på den människosyn som har kallats �den rationella aktörsmodellen� (jfr avsnitt 4.2). Det är förvisso en optimistisk människosyn, eftersom den tar fasta på mänskliga egenskaper som frihet, förnuft och flexibilitet. Modern beteendevetenskaplig forskning visar emellertid att denna tilltro till en snabb och förnuftsstyrd förändringsprocess ger en grovt vilseledande bild. Den betonar snarare de irrationella, emotionella, sociala och situationsberoende faktorerna för att förklara människors handlingsmönster. Att applicera �den rationella aktörsmodellen� på strategier för att skapa mera hållbara livsstilar bygger på starkt förenklade antaganden om människans karaktär och drivkrafter samt på en grov underskattning av omgivande kontextuella och strukturella begränsningar. Exempelvis har den klassiska synen på informationens roll för att påverka människors beteenden alltmer underminerats. �The quick fix� är en sammanfattande beteckning för en sådan förenklad och instrumentell syn på mänsklig rationalitet och på samhällets möjligheter att genom social ingenjörskonst påverka människors beteende.406 Även om man nu på flera håll börjar ta intryck av forskningsresultat som nyanserar föreställningen om �den rationella aktören� och �The Economic Man�, så utgår miljöpolitikens strategier alltjämt ofta från sådana förenklade grundantaganden. För att bättre förstå förutsättningarna för individuella och sociala förändringsprocesser för hållbara produktions- och konsumtionsmönster skall vi översiktligt presentera några av de faktorer som beteendevetare betraktar som viktiga i sammanhanget:

Värderingar

Sociologen Anna-Lisa Lindén definierar värde som �en grundläggande inställning till ett helt problemkomplex� såsom relationen mellan människan och naturen, rättvisa och orättvisa, livsstil och hälsa.407 Individen tillägnar sig värderingar under en lång socialisa-tionsprocess och de är således mera varaktiga än attityder. Värden kan sägas vara �riktningsvisare� för individens attityder och påverkar på ett övergripande plan inrikt-ningen på hennes handlingsmönster. Det är dock enligt Lindén �svårt att belägga värdedimensioner bakom miljöattityder och miljöhandlingar med acceptabelt säkra resultat�. Värderingar är grundläggande komponenter i en människas tankevärld, men det är svårt att utifrån dem förklara hennes faktiska beteende.

Attityder

En människas attityder kan sägas bestå av komponenterna kunskap, känslor och handlingsberedskap inför en viss företeelse. De uppvisar inget enkelt och entydigt samband med hennes beteenden och vanor.408 Individers generella värderingar och

406 Säljö 1994: 60 med hänvisn till Lundgren 1992 . 407 Om värderingar från Lindén 1996:75 ff. 408 Om attityder från bl.a. Lindén 1994: 30 ff.


182

attityder har ofta svaga samband med deras specifika beteenden.409 Däremot finns ett högre samband mellan attityd och beteende om det gäller en specifik attityd kopplad till ett visst beteende. Att ha en viss �miljövänlig� attityd innebär således en handlingsbered-skap inför ett miljöanpassat beteende, som kan utlösas om situationen och strukturen i övrigt stödjer detta.410

Information och utbildning

Beläggen för att information påverkar våra handlingsmönster är mycket svaga vad gäller hälso- och miljörelaterade beteenden.411 Information via massmedia har en starkt begränsad förmåga att åstadkomma betydande åsikts- och beteendeförändringar.412 Utbildningssatsningar som sker separat och utan kompletterande insatser har ringa effekt.413 Varken attityd- eller kunskapsförändringar är nödvändiga eller tillräckliga för att vidmakthålla en beteendeförändring.414

Vanor

Vanans makt är stark heter det. Vi har alla en �repertoar av beteenden� som inte kräver medveten uppmärksamhet eller aktiva val.415 Vanor kan definieras som �inlärda sekvenser av en handling som har blivit automatiserade svar på specifika ledtrådar�.416 Vanor uppkommer dels som ett svar på omgivningens strukturella och situationella karaktär, t.ex. vilka tekniska system som står till buds och vilka sociala normer som gäller, dels genom en individualpsykologisk process som innebär att vi upprepar beteenden som ger oss positiva associationer och erfarenheter samt automatiserar beteendemönster som minimerar den mentala ansträngningen. Det är inte svårt att hitta exempel på miljöbelastande och resursförbrukande vanor i vårt samhälle: bilåkande, matvanor, inköpsvanor, o.s.v. Eftersom vanor per definition är automatiserade och i regel ej föremål för medveten reflektion krävs för att förändra dem en process som inbegriper flera faser med stödjande och motiverande faktorer. Individen behöver, som psykologen Anders Biel uttrycker det, �tina� vanorna genom att göra dem medvetna samt koppla dem till ett visst problem, såsom behovet att agera miljövänligare, tillräckligt starkt för att motivera till förändring. Därtill fordras naturligtvis möjligheter till upprepning och inlärning: �frysningen� av en ny vana.

409 Sjödén 1992: 105. 410 Lundgren 1996: 15. 411 Sjödén 1992: 105. 412 Sjödén 1994: 167. 413 Von Borgstede 2002: 68. 414 Sjödén 1992: 105. 415 Avsnitt om vanor från Biel 1996; Von Borgstede 2002. 416 Von Borgstede 2002: 67, definition från: Verplanken, B. Aarts, H. 1999. �Habit, attitude, and planned

behavior: Is habit an empty construct or an interesting case of goal-directed automaticy�. European Review of Social Psychology, 10, sid 101-133.


183

Sociala normer

Människans handlingar påverkas av de värderingar, attityder, vanor och handlingsmönster som hon möter i den sociala omgivningen.417 Socialpsykologisk forskning visar att sociala normer påverkar vår bild av vad som är normalt, acceptabelt och eftersträvans-värt. Den enskilda människan har ett grundläggande behov av att tillhöra en social gemenskap och vara delaktig i en gruppidentitet lika väl som att uttrycka sin självidenti-tet. Sociala normer utvecklas därför i ett växelspel mellan personliga normer och sociala processer. Således kan exempelvis förebilder och goda exempel på �hållbara livsstilar� ha betydelse för att påverka sociala normer.

Hur förutsättningarna för sociala förändringsprocesser ser ut är viktigt att beakta i arbetet för en omställning till mera hållbara livsstilar. Bland förutsättningarna måste enligt Anders Biel räknas att människor känner tillit till kollektivets vilja och förmåga till förändring och att det finns en grundläggande social sammanhållning, någon form av gruppidentitet, samt stödjande sociala normer, vad han kallar ett �moraliskt imperativ�. Resonemanget liknar det som förs av Scott Geller, amerikansk forskare inom �behaviou-ral community psychology�, som i en modell som han kallar �att aktivt bry sig om� (�actively caring�) summerar de individuella och sociala faktorer som han anser bidrar till framgångsrika förändringsprocesser (Figur 4:1).418 Geller betonar i modellen den enskilda människans känsla av personligt värde, mening och motivation i samspel med känslan av social tillhörighet och tillit. Sådana personligt och socialt förankrade processer krävs enligt Geller för att nå långsiktiga mål och ge varaktiga resultat.

Figur 4:1. �Actively Caring� � Modell för sociala förändringsprocesser Källa: Sjödén 1992: 106 f. (Se fotnot 418)

417 Avsnittet om sociala normer från Biel 1996; Von Borgstede 2002; Sjödén 1992. 418 Sjödén 1992: 106 f. Hänvisning till Geller, ES. 1991. �If only more would actively care�. Journal of

Applied Behavior Analysis, 24, sid 607-611.


184

Kunskap och känslor

I sammanhanget bör även nämnas något om kunskap samt betydelsen av känslor i vid mening. Som vi har diskuterat i avsnitt 4.4 har den moderna, urbana människan alltmer förlorat en konkret, sinnlig och praktisk kunskap och erfarenhet av ekologiska samman-hang. Däremot har vi ett överflöd av teoretisk och abstrakt information och en hög allmän utbildningsnivå och �miljömedvetenhet�. Filosofen Bengt Molander menar i antologin Att veta och att göra - om kunskap och handling i miljövården att en alltför stark dominans av verbal, teoretisk, specialiserad och abstrakt kunskap utesluter en verkligt levande kunskap som ger helhetssyn, handlingsberedskap och motivation till förändring.419 Molander menar att en sådan levande kunskap om naturen behöver förankras djupare i människors konkreta livssammanhang och verkliga bekymmer och nyfikenhet, så att den kan utgå från deras egen vilja, engagemang och drivkraft. Inspirerad av den norske ekofilosofen Arne Naess menar han att vi behöver möta och umgås med naturen på ett personligt och direkt vis. Vi kan på så sätt uppöva vår känslighet, glädje och kärlek inför naturen och ekologiska samband. Dessa tankar torde exempelvis vara viktiga att beakta när det gäller att hjälpa barn och ungdomar att uppleva ekologiska sammanhang.

Hållbara förändringsstrategier

Föregående genomgång av faktorer som påverkar individuella och sociala förändrings-processer talar sitt tydliga språk. Strategier för att bidra till miljövänligare livsstilar kan inte luta sig tillbaka på enkla recept. En omställning för en hållbar utveckling är med nödvändighet en komplex och långsiktig förändringsprocess. Roger Säljö, professor vid Tema Kommunikation vid Linköpings Universitet, sammanfattar problematiken:420

När vi förvånat frågar oss varför människor inte beter sig på ett informerat sätt i förhållande till miljön [...] förenklar vi således komplexiteten i de rationaliteter som styr handlingar. Vi ser människor som mottagare av information på vilken de förväntas reagera snarare än som deltagare och medproducenter av handlingar och värderingar som skapats under trycket av motstridiga signaler från omvärlden. En stor del av dessa handlingar har dessutom stelnat till vanor och uppfattas som så naturliga att vi inte längre ser alternativ.[...] Förväntningar på informationens effektivitet är således utslag för en förenklat rationalistisk syn på motiv för mänsk-liga handlingar och på att man bortser från att människors motiv för sina hand-lingar är förankrade i komplexa kedjor av föreställningar och beteendemönster ...

Roger Säljö menar att vi i stället för att fokusera på informations- och utbildningsstrategi-er bör ta fasta på �brukarrationalitet� och �vardagspraktiker�. Vi bör �vända på steken och se människors attityder som uttryck för något annat än personliga värderingar och preferenser; mer som ställningstaganden utifrån den hantering av varor och tjänster som vi exponerats för när vi blivit socialiserade till konsumenter�.421 Enligt Säljö är det således inte på attityder och värderingar som strategier för en hållbar utveckling i första hand bör rikta in sig, utan på de strukturer och situationer som begränsar och försvårar för den enskilda individen att handla miljövänligare. En sådan politik bör således underlätta individens miljövänliga agerande i konkreta situationer och undanröja de strukturella 419 Molander 1996: 53-72. 420 Säljö 1994: citat sid 61,63. 421 Säljö 1994: 65 hänvisande till Sjödén 1992.


185

barriärer som hon möter. Idealet enligt detta synsätt är att miljövänligt beteende för individen framstår som det enklaste och mest attraktiva handlingsalternativet. Exempel kan vara en välfungerande och billig kollektivtrafik eller en användarvänlig och miljöanpassad avfallshantering.

Detta synsätt rimmar väl med sociologen Anna-Lisa Lindéns studier av möjligheter att stödja mera miljövänliga livsstilar.422 Lindén menar att det inte räcker att fokusera på individuella och inre drivkrafter såsom förändrade värderingar, kunskaper och attityder. Lika viktigt är att beakta de samhälleliga, yttre drivkrafterna. Dessa består av dels materiella stödjande strukturer såsom tekniska system och ekonomiska incitament, dels immateriella stödjande strukturer, till vilka Lindén räknar kulturella värderingar och normer med förankring i bland annat traditioner och politik. För att skapa förutsättningar för miljövänligare livsstilar krävs att strategier riktar sig mot samtliga dessa typer av strukturer, att de samverkar och kompletterar varandra, samt att de ger samstämmiga budskap. (Jfr avsnitt 1.14 om �institutionell effekt�).

Sammantaget talar forskningen för behovet av integrerade, kompletterande och samstämmiga strategier för att skapa hållbara produktions- och konsumtionsmönster. Information och utbildningsinsatser kommer inte att räcka. Därmed inte sagt att informativa styrmedel helt skulle sakna betydelse. Information kan ha betydelse som ett av flera miljöpolitiska styrmedel.423 Forskning visar att miljöinformation har effekt i vissa situationer och för vissa mottagare, förutsatt att den har lämplig utformning. Exempelvis bör informationen vara upprepad eller gärna kontinuerlig, avsändaren upplevas som trovärdig och budskapets innehåll och form uppfattas som relevant i förhållande till mottagarens situation och behov. Hänsyn måste således tas till mottagarens förutsättning-ar, motivation och �beredskap� att ta emot informationen. Exempelvis är information som styrmedel mera effektiv om den riktas till redan miljöengagerade människor, medan andra grupper snarare behöver vad Per-Olow Sjödén och Anna-Lisa Lindén kallar �beteendeunderlättande� och �stödjande strukturer�.424

422 Lindén 2001: 46 ff. 423 På området �miljöinformation� kan exempelvis rekommenderas följande litteratur: Nitsch 1996; Von

Borgstede 2002; Wickenberg 2002; Lundgren, LJ. Red. Antologierna Livsstil och Miljö 1992; 1994; 1996. Lindén 1994; 2001.

424 Sjödén 1994; Lindén 2001:46 ff.


186

4.7 IPP som strategi för hållbar produktion och konsumtion


Vi har i detta kapitel fokuserat på den enskilda människan och hennes livsvillkor i det moderna samhället. Syftet har varit att diskutera hennes möjligheter och svårigheter inför en omställning till hållbara produktions- och konsumtionsmönster. Som avslutning ska vi mera specifikt diskutera den integrerade produktpolicyn (IPP) i relation till ett humaneko-logiskt perspektiv med personen som utgångspunkt.

Helhetssyn och integration

Den integrerade produktpolicyn syftar till att utifrån en helhetssyn utveckla strategier för hållbara produktions- och konsumtionsmönster. Inom de pågående diskussionerna kring IPP framförs att ett långsiktigt mål bör vara att ytterligare förstärka den integrerande ambitionen (Se avsnitt 1.14). Exempelvis föreslås att det fokus på miljöaspekter som IPP för närvarande har kan kompletteras och integreras med andra aspekter såsom kvalitet, säkerhet, hälsa, arbetsmiljö, rättvisekrav, m.m. Denna tanke är tilltalande, eftersom potentialen är en verkligt integrerad produktpolitik som förmår omfatta såväl miljövård och resurshushållning som sociala och etiska hänsyn.

Som framhållits i kapitel 3 kan strategin dock ej betraktas som fullt �integrerad� förrän analys och policy överskrider nationella och regionala gränser och anlägger ett globalt perspektiv. För närvarande kan man inte tala om en verkligt integrerad produktpolitik eftersom en stor del av världsbefolkningen är utesluten från den. Visserligen finns ambitionen att anlägga en helhetssyn och påpekas behovet av internationellt samarbete och global tillämpning, men likväl kvarstår att den integrerade produktpolitiken är en EU-baserad policy vars räckvidd är knuten till EU-nationernas överstatliga och mellanstatliga samarbete. De människor som berörs av IPP kommer i första hand att vara européer tillhörande världsbefolkningens resursstarka grupper, den globala medelklassen. Utanför står flera miljarder människor i världens semiperiferi och periferi. Huruvida deras levnadsförhållanden och arbetsvillkor inom det globala produktionssystemet kommer att påverkas av en tillämpad IPP återstår att se. Föga sannolikt är dock att den fattigaste miljarden i Syd, den grupp som brottas med grundläggande frågor om överlevnad dag för dag, kommer att kunna kallas �integrerad� i den integrerade produktpolitiken.

Även inom de rika länderna, inklusive EU:s medlemsländer, finns stora samhällsgrupper som är resurssvaga och socialt utsatta. Dessa grupper behöver inte i första hand styrmedel för hållbara konsumtionsmönster utan en generell välfärdspolitik som möjliggör en rimlig materiell levnadsstandard och social trygghet. Här kan anknytas till de �tre pelare� som en hållbar utveckling sägs bygga på: en ekologiskt, ekonomiskt respektive socialt hållbar


187

utveckling. Även om vi i kapitel 2 visat att de ekologiska och livsuppehållande systemen utgör grundläggande ramvillkor måste de ekonomiska och sociala dimensionerna beaktas. Europeiska medborgare kommer knappast att applådera en ambitiös miljöpolitik om de samtidigt upplever nedmontering av sociala trygghetssystem, arbetslöshet, social segregering och ekonomisk otrygghet. För de mest utsatta grupperna i Europa behövs inte främst miljömärkning, miljöskatter eller miljöutbildning utan rimliga bostäder, möjlighet till utbildning och arbete samt tillgång till hälsovård och offentliga trygghetssystem.

I den mån kraven på välståndsutveckling för dessa grupper, i Nord men framför allt i Syd, kan komma att vägas mot en hållbar miljöpolitik är det osannolikt att miljöfrågorna kommer att väga tyngst. Därför måste den politiska debatten och en långsiktig miljöpoli-tik förr eller senare utmynna i en diskussion om globala fördelningsfrågor, ekologiska fotavtryck och �rättvist miljöutrymme�. Miljöargument kan inte användas som broms för konsumtion i Syd förrän Nord på allvar har städat upp runt egen dörr. Som vi har sett i avsnitt 3.6 avslöjar en närmare granskning av s.k. MiljöKuznetskurvor att vägen dit fortfarande är mycket lång.

Aktör och ansvar � Strategier och styrmedel

Att skapa hållbara produktions- och konsumtionsmönster är en ytterst komplicerad och långsiktig uppgift. Det räcker att beakta de systemekologiska kraven för hållbarhet (avsnitt 2.3) för att inse att livsstilen i de rika länderna måste ifrågasättas i grunden. Exempelvis har det beräknats att utsläppen av koldioxid behöver minska med över 50% för att undvika globala klimatstörningar.425 Sådana villkor ställer onekligen stora krav på de ekonomiska och samhälleliga subsystemens förmåga till anpassning och reglering. Är målet vidare att alla �tre pelare� ska beaktas � ekologiskt, ekonomiskt och socialt hållbar utveckling � talar vi om en förändringsprocess av revolutionär omfattning.

Trots detta sätter den europeiska miljöpolitiken, inklusive den integrerade produktpoliti-ken, i hög grad sin tillit till den �ekologiska moderniseringens� synsätt och strategier: fortsatt ekonomisk tillväxt, teknisk utveckling och marknadsorienterade drivkrafter (Jfr avsnitt 1.1 och 3.2). I Agenda 21:s anda ligger fokus också på den individuella och lokala nivån och stor vikt läggs vid frivillighet, samråd och samverkan. Den enskilda männi-skan, hennes livsstil och roll som konsument och medborgare betonas. Denna miljöpoli-tiska strategi väcker en rad frågor om realism, räckvidd och möjligheter liksom om ansvar, prioritering och åtgärdsområden: Vilka nivåer och aktörer är strategierna inriktade på? Är strategierna realistiska i förhållande till problemens omfattning? Finns det en risk för felprioriteringar, att man �silar mygg och sväljer kameler? Finns det en risk att man lägger ansvar på aktörer som saknar möjligheter att hantera detta ansvar, en �ansvarsdumpning� från politisk nivå till enskilda producenter och konsumenter?

Som konstaterats tidigare i detta kapitel framhåller allt fler forskare att förutsättningarna för individuella och sociala förändringsprocesser i hög grad består i att skapa stödjande och underlättande strukturer och system för miljövänligare livsstilar. Så länge grundläg-gande tekniska, ekonomiska och politiska strukturer inte är förenliga med principerna för 425 Svenska riksdagens miljökvalitetsmål för koldioxid är en halvering av utsläppen till 2050. Se t.ex

Naturvårdsverkets bilaga till Miljöaktuellt, Nr 6-7 år 2002.


188

en hållbar utveckling kommer en aldrig så motiverad och informerad människa att misslyckas med sina välmenta försök att skapa en hållbar livsstil. Med tanke på typen och omfattningen av åtgärder som behövs för att skapa hållbara produktions- och konsum-tionsmönster måste vi fråga oss om det är realistiskt att fokusera på enskilda människors livsstil och konsumtion. Det är exempelvis tveksamt om det rimligt att sätta sin tillit till den enskilde konsumentens förmåga, tid och intresse att skaffa fullständig information och göra ur en mängd aspekter - säkerhet, hälsa, miljö, etc. - verkligt omsorgsfulla produktval. Inte heller kan det enskilda hushållet förväntas vara kapabelt och motiverat att utforma en ekologiskt hållbar avfallshantering. Stödjande strukturer måste tillhanda-hållas genom politiska beslut och åtgärder som exempelvis reglerar kemikaliemarknaden, förebygger uppkomsten av avfall och utformar tekniska system och ekonomiska incitament för återanvändning och återvinning. Prioriterade områden bör således vara strukturer och aktörer inom livscykelns tidiga led: produktutveckling, råvaruutvinning, produktionsprocesser, transporter och distribution. Detta sagt utan att förringa miljöan-passning av livscykelns senare led såsom konsumentens produktval eller avfallshanter-ingen.

Sammantaget leder detta till slutsatsen att strategier för hållbar produktion och konsum-tion, inklusive den integrerade produktpolitiken, måste förmå anlägga ett strukturellt perspektiv såväl i analyser som i strategier. En effektiv miljöpolitik behöver fokusera på stora och viktiga aktörer i tidiga och centrala led av produktens livscykel. Prioriterade och specificerade åtgärdsprogram måste utarbetas som kan utmana starka strukturer och aktörer, något som inte sällan kommer att innebära målkonflikter och motstridiga intressen. En politik för hållbara produktions- och konsumtionsmönster kommer inte enbart att handla om gemensamma intressen, aktörssamverkan och frivillighet, utan oundvikligen också konfrontationer och konflikter med mera kortsiktiga och sektorsspeci-fika intressen. De politiska och näringslivsanknutna röster som förespråkar maximal ekonomisk tillväxt, expansiva transportsystem och global frihandel kan knappast förväntas instämma i alla delar av kraven på en ekologiskt och socialt hållbar utveckling.

Ansvaret för en hållbar utveckling delas visserligen av ett flertal aktörer, men ansvaret för en kraftfull europeisk miljöpolitik ligger med nödvändighet inom den politiska sfären. Det behövs en stark politisk röst för att driva dagens miljö- och rättvisefrågor: politiskt mod att lyfta upp frågorna på dagordningen samt uthållighet och förmåga att driva dem från ord till handling. Den integrerade produktpolitiken riskerar annars att stanna vid ett retoriskt, symboliskt och ytligt program, bestående mera av stora ord och ambitioner än reella resultat. Ytterst ligger förmodligen avgörandet hos allmänopinionen och den parlamentariska demokratins möjligheter, d.v.s. mera hos väljaren än hos konsumenten.

Dagens miljöpolitiska strategier har visserligen tagit intryck av modern humanvetenskap-lig forskning om den enskilda människans drivkrafter och möjligheter att delta i förändringsprocesser för en hållbar utveckling. Den konventionella synen på människan som en rationell aktör � �The Economic Man� � står alltmer utmanad. Storskaliga informationssatsningar framstår knappast längre som tillräckliga för att skapa motivation och incitament till hållbara förändringsprocesser. Men fortfarande framhålls miljöinfor-mation, miljöutbildning och ekonomiska incitament som centrala styrmedel. Genom ett integrerat �paket� av styrmedel ska aktörer göras medvetna, informerade och ekonomiskt


189

och/eller juridiskt motiverade att genomföra miljöanpassningar. Genom alla aktörers sammanlagda handlingar förväntas strukturer och system genomgå en förändring i riktning mot en hållbar utveckling.

En av slutsatserna i denna rapport � baserad på systemekologiska ramvillkor, den globala rättviseproblematiken samt den enskilda människans begränsade handlingsutrymme � är emellertid ett djupt tvivel inför sådana förhoppningar. För det första är kriterierna för en ekologiskt hållbar utveckling av en sådan omfattning att de svårligen kan uppnås genom frivilliga, informativa och marknadsdrivna styrmedel. Tilltron till våra möjligheter till fullständig överblick, effektiv resursförvaltning och kontroll av globala ekosystem � en �miljömanagement� i planetär skala � kan i grunden ifrågasättas. För det andra kommer de globala rättvisekraven inte lättvindigt att kunna inordnas i strategier som hänvisar till �gemensamma intressen� och �win-win lösningar�. Den rika världens produktions- och konsumtionsmönster är idag otillgängliga för en majoritet av världsbefolkningen, vare sig vi tänker på ekologiska eller ekonomiska och politiska barriärer. För det tredje strider tilltron till en förnuftsstyrd miljöpolitisk strategi mot grundläggande insikter om människans drivkrafter samt om hennes begränsade möjligheter att som enskild aktör förändra grundläggande samhällsstrukturer.

Avslutande reflektion

Svårigheterna att skapa en ekologiskt och socialt hållbar utveckling kan verka överväldi-gande. Tilltron till såväl den politiska vägen som till enskilda människors frivilliga livsstilsförändringar kan svikta. Samtidigt gör detta också frågan till en av de mer spännande i vår tid. Här finns möjligheter till reflektioner över den moderna människans livsvillkor och hur dessa på ett bättre sätt skulle kunna förenas med både ekologisk och medmänsklig hänsyn, liksom med personliga och existentiella behov och drömmar om �det goda livet�. Att inbjuda en människa till reflektion över sitt liv och sin vardag fordrar mera än enkelriktade uppifrånstrategier. Det kommer i hög grad att handla om att skapa förutsättningar för det som Geller kallar �actively caring�: att människor aktivt bryr sig om förhållanden utanför sin närmaste sfär och är beredda att medverka i förändringspro-cesser för kollektiva och långsiktiga mål. Inbegripna i en sådan förändringsprocess kommer oundvikligen frågor om människosyn, natursyn och världsbild att vara. Hur vi betraktar och umgås med varandra och naturen kommer inte att sakna betydelse, varför behovet av �levande kunskap� och sinnenas och känslans erfarenheter kan upprepas. Frågor om gemensamma värderingar, moral och etik behöver också ingå i seriösa samtal om en hållbar utveckling.

Att skapa en hållbar utveckling innebär i grunden att ställa frågor om �det goda livet� i ett rums- och tidsperspektiv som inbegriper solidaritet med biosfären som helhet och med kommande generationer. Av avgörande betydelse blir våra möjligheter att förstå och tydliggöra de globala och långsiktiga konsekvenserna av våra lokala och kortsiktiga val, i kombination med samhälleligt organiserade möjligheter och incitament att välja globalt och långsiktigt hållbara alternativ. Detta kräver framför allt en mycket stark moralisk � för att inte säga existentiell � övertygelse om hållbarhetsfrågornas betydelse, såväl hos beslutsfattande politiker som hos enskilda medborgare.


190


191

Slutord Helhetssyn på hållbar produktion och konsumtion

Vi har i denna rapport rört oss kors och tvärs över det vetenskapliga landskapet och prövat ett brett spektrum av perspektiv på hållbar produktion och konsumtion. I kapitel 1 presenterades IPP-förespråkarnas egen världsbild, präglad av en stark tilltro till mark-nadsekonomins och teknikens möjligheter att förverkliga en �hållbar utveckling�. Vi har noterat att dessa policyresonemang uppvisar påfallande litet av den tvekan � vare sig inför hur målsättningen skall definieras eller inför hur den skall förverkligas � som präglar såväl den allmänna debatten som den akademiska forskningen på området.

I första delen av kapitel 3 föreslog vi att detta kan förstås utifrån ett vetenskapsteoretiskt och vetenskapssociologiskt perspektiv. IPP-förespråkarna har utkristalliserat en egen diskurs med specifika avnämarintressen och därför också specifika gränser för vad som får/kan sägas/tänkas. Ett diskursanalytiskt perspektiv innebär att det analyserade språkbruket betraktas som en form av disciplinering eller maktutövning, vars främsta grund är uteslutandet av kritiska invändningar. Makt handlar i icke liten utsträckning om undermedvetna försanthållanden. Denna tolkning skall inte ses som en konspirationsteori, utan som en saklig iakttagelse av hur politik och kunskapsproduktion är sammanvävda i vår tid, som i alla mänskliga samhällen.

I kapitlen 2 � 4 utforskade vi flera möjliga invändningar gentemot IPP-förespråkarnas grundantaganden om marknadsekonomins och teknikens möjligheter. Utifrån resursteo-retiska och systemekologiska principer konstaterade vi i kapitel 2 att hållbarhetsproble-matiken är betydligt allvarligare, mera djupgående och mera svårlöst än vad IPP-resonemangen ger sken av. Den miljöekonomiska begreppsapparaten ger ofta intryck av att uppfatta de ekologiska systemen som underordnade ekonomin, snarare än tvärtom, och ekonomiska processer som generativa och cirkulära snarare än dissipativa, linjära och irreversibla.

I den senare delen av kapitel 3 vidareutvecklade vi det maktanalytiska perspektivet genom att tolka IPP:s världsbild som ett lokalt perspektiv, som liksom miljöekonomin och nationalekonomin i stort utgår från det enskilda företagets eller den enskilda nationens intressen. Endast genom att utesluta världssystemets periferi ur blickfånget är det möjligt att dra slutsatsen att IPP-förespråkarnas recept kan förverkliga en �hållbar utveckling�. Utifrån en kombination av argument från fysisk resursteori, världssystemteo-ri och ekologisk ekonomi föreslog vi att ekonomisk tillväxt och teknikutveckling inom en sektor av världssystemet torde implicera ökad resursutarmning och miljöbelastning i andra. Vad som lokalt i världssystemets centrum kan uppfattas som �avmaterialisering� av ekonomin kan i själva verket vara uttryck för en global miljöbelastningsförskjutning.

I kapitel 4, slutligen, kontrasterar vi IPP-strategins implicita och i våra ögon förenklade människosyn med den betydligt mera komplexa bild som sociologi och psykologi kan erbjuda. Med hänvisning till de många olika faktorer som påverkar moderna människors val av livsstil och konsumtionsmönster är det svårt att tro att information och förnuftsar-gument i någon nämnvärd utsträckning skall lyckas förändra grunderna för dessa val. Det


192

moderna samhället erbjuder varje ny individ ett existentiellt tomrum och imperativet att fylla det; så länge konsumtion förblir den främsta strategin för att fylla livet med mening kommer köpkraft och resursförbrukning att gå hand i hand.

Dessa synpunkter kan verka nedslående och pessimistiska, men vi betraktar dem som mera förenliga med intellektuell hederlighet än de grundantaganden som genomsyrar befintliga dokument om en �integrerad produkt policy�. Den fria akademiska grundforsk-ningen kan inte annat än prioritera sådan intellektuell ärlighet, oavsett konsekvenserna för samtida samhällsdebatt. Det måste vara möjligt att kunna presentera en analys av ett omfattande samhällsproblem utan att omedelbart avkrävas en �lösning�. Den mänskliga historien ger oss hittills faktiskt inget större hopp vad gäller vår förmåga att med samhällelig eller ekologisk ingenjörskonst �lösa� civilisationernas återkommande �hållbarhetsproblem�.

Om vi ändå till slut vill anslå en mera optimistisk ton, väljer vi att hänvisa till den globala informationsspridningens långsiktiga möjligheter. För första gången i historien föreligger nu möjligheter för en majoritet av världsbefolkningen att hålla sig underrättad om världens tillstånd, såväl vad gäller miljöproblem som globala fördelningsfrågor. Den politiska viljan att förverkliga en reellt långsiktig och rättvis �hållbar utveckling� kommer att utkristalliseras i dessa breda lager av världens befolkning, snarare än hos EU:s ekonomiska och teknologiska rådgivare. Hur denna framtida, globala hållbarhets-diskurs kommer att gestalta sig kan vi endast spekulera kring, men det är ju inte omöjligt att delar av EU:s �integrerade produkt policy� kan visa sig överleva och kunna användas även i ett globalt perspektiv. I så fall bör ju inte arbetet med IPP � sina diskursiva begränsningar till trots � betraktas som förgäves, utan som en idébank bland vars komponenter framtidens miljöpolitik kan hitta några frön till en �hållbar utveckling�.

Alf Hornborg Professor Humanekologiska avdelningen Lunds universitet


193

Referenser Allison, C. och Carter, A. 2000. �Study on different types of Environmental Labelling (ISO Type II and III Labels): Proposal for an Environmental Labelling Strategy�. Rapport till DG Environment, Europan Commission, av Environmental Resources Management, Oxford.

Allmänna Standardiseringsgruppen STG. Material- och Mekanstandardiseringen MMS. 1996. �ISO 14 000�. Lägesrapport 4, juli.

Andersson, S. 1998. �Uppfattningar om miljöanpassningen av universitetet�. Examensar-bete nr 24, Avd för informationslära. Uppsala: Sveriges Lantbruksuniversitet.

Amin, Samir. 1993. �The Ancient World-systems versus the Modern Capitalist World-system� in The World System, Five hundred years or five thousand? Ed. Andre Gunder Frank and Barry K. Gills. London and New York: Routledge.

Azar, Christian et al. 2002. �Decoupling � past rends and prospects for the future�. Stockholm: Miljödepartementet.

Baker, S. 2000. �The European Union: Integration, Competition, Growth and Sustainabil-ity� ur Lafferty, WM. Meadowcroft, J. Red. 2000. Implementing Sustainable Develop-ment � Strategies and Initiatives in High Consumption Societies. Oxford University Press.

Beck, Ulrich. 1992. Risk Society; Towards a New Modernity. London: Sage Publications.

Beck, Ulrich. 1998. Vad innebär globaliseringen? Göteborg: Daidalos AB.

Beckman, S. 1992. �Tröghet, livsstil och miljö� ur: Livsstil och miljö � På väg mot ett miljövänligt beteende?. En rapport från en konferens på Hässelby slott 18-19 mars 1992. Antologi utgiven av Naturvårdsverket m.fl.

Bennulf, M. och L. Johnsson. 1993. Miljöpolitik. Lund: Studentlitteratur.

Berkhout, F. och Smith, D. 1999. �Products and the Environment: An Integrated Approach to Policy�. European Environment. Nr 9; 174-185.

Biel, A. 1996. �Väljer människor att agera miljövänligt?� ur Livsstil och miljö � Fråga, forska, förändra. Antologi utgiven av Naturvårdsverket m.fl.

Boström, Magnus. 2001. Miljörörelsens mångfald. Lund: Arkiv förlag.

Bright, Chris. 2003. �A History of Our Future�. Ur State of the World 2003. Ed. Linda Starke. New York and London:W.W Norton & Company.

Bruun, H. 1999. �Om miljömedvetenhetens villkor i en värld av modernisering� ur Humanekologiska perspektiv på människans tillvaro. Red. Bruun, H. Gullberg, T. 1999.Nora: Bokförlaget Nya Doxa.

Capra, F. 1996.The Web of Life � A New Synthesis of Mind and Matter. London: Flamingo. An Imprint of HarperCollins Publishers.

Carson, Rachel. 1962. Tyst vår. Stockholm: Tidens förlag.


194

Charter, M. 2001. �Integrated Product Policy (IPP) and Eco-Product Development (EPD)� ur Sustainable Solutions, Developing Products and Services for the Future. Sheffield: Greenleaf Publishing.

Daly, Herman E. 1996. Beyond Growth. Boston: Beacon Press.

De La Court, Thijs. 1990. Beyond Brundtland: Green Development in the 1990s. Zed Books Ltd.

Dryzek, John S. 1997. The Politics of the Earth; Environmental Discourses. New York: Oxford University Press.

Duit, Andreas. 2002. �Staten och hållbarheten� ur Att handla rätt från början; En kunskapsöversikt om hur konsumtions- och produktionsmönster kan bli mer miljövänliga. Rapport 5226. Stockholm: Naturvårdsverket.

Eckerberg, K. 2000. �Sweden; Progress Despite Recession� ur Implementing Sustainable Development � Strategies and Initiatives in High Consumption Societies. Lafferty, WM. Meadowcroft, J. Red. 2000. Oxford University Press.

Ekholm, Kajsa och Jonathan Friedman. 1993. ��Capital� Imperialism and Exploitation in Ancient World Systems� ur The World System, Five hundred years or five thousand? Ed. Andre Gunder Frank and Barry K. Gills. London and New York: Routledge.

Ernst & Young. 2000. Integrated Product Policys (IPP): an approach for the Italian Scenario. ANPA Italian Environment Protection Agency.

EUC 2001. �Grönbok om integrerad produktpolicy�. KOM (2001)68 slutlig. Bryssel: EU-kommissionen.

EUC 2001. �The IPP Greenpaper: Launching the stakeholder debate�. Conference report Brussels 8-9th of march 2001. Utdrag från EU-kommissionens hemsida: www.europa.eu.int/comm/environment/ipp/home.htm

EUC 2002. �Choices for a greener future � The European Union and the Environment�. Informationsmaterial. Bryssel: EU-kommissionen.

EUC 2003. �Communication from the Commission to the Council and the European Parliament. Integrated Product Policy � Building on Environmental Lifecycle Thinking�. EU-kommissionen meddelande 2003-06-18.

Europainformation Utrikesdepartementet. 1993. �Fakta Europa � Miljöpolitiken och EG�. Europainformation 1993:4. Stockholm.

Europaparlamentet. 2001. �Report on the Commission Green Paper on integrated product policy�. (COM(2001) 68 - C5-0259/2001 - 2001/2117(COS)). Committee on the Environment, Public Health and Consumer Policy.

Europaparlamentets Sverigekontor. 2002. �Europa 2003 � EU inför utvidgningen�. Informationsmaterial.

EU-upplysningen Sveriges Riksdag. 2002. �EU:s tillkomst och utveckling�. Faktabl. nr 1.


195

Finansdepartementet. 2002. �Lissabonstrategin � VM i hållbar tillväxt�. Informationsma-terial. Regeringskansliet.

Folke, C. och T.Kåberger. Red. 1991. Linking the Natural Environment and the Economy � Essays from the Eco-Eco Group. Kluwer Academic Publishers.

Foucault, Michel. 1993 (1971). Diskursens ordning. Brutus Östlings bokförlag. Stockholm/Stehag.

Gardner, Gary. 2002. �The Challenge for Johannesburg: Creating a More Secure World� in State of the World 2002. Worldwatch Institute. London: Earthscan.

Gare, AE. 1995. Postmodernism and the Environmental Crisis. London och New York: Routledge.

Giddens, A. 1996. Modernitetens följder. Svenska utgåvan. Lund: Studentlitteratur.

Giddens, A. 1997. Modernitet och självidentitet � Självet och samhället i den senmoder-na epoken. Svenska utgåvan. Uddevalla: Bokförlaget Daidalos AB.

Giljum, Stefan och Nina Eisenmenger. 2002. �North-South trade and the distribution of environmental goods and burdens: a biophysical perspective�. SERI, Sustainable Europe Research Institute.

Gills, B. och Andre G. Frank. 1993. �The Cumulation of Accumulation� ur The World System, Five hundred years or five thousand? Ed. Andre Gunder Frank and Barry K. Gills. London and New York: Routledge.

Grahm, J. 1999. �Vart tog kroppen vägen � människan i humanekologin� ur Humaneko-logiska perspektiv på människans tillvaro. Bruun, H. Gullberg, T. 1999. Nora: Bokförla-get Nya Doxa.

Gregow, Karin. 2000. Hur många svenskar tål världen. Stockholm: Svenska Natur-skyddsföreningen.

Günther, F. Folke, C. 1993. �Characteristics of Nested Living Systems�. Journal of Biological Systems, 1:3 pp. 257-274.

Hajer, Maarten. 1995. The Politics of Environmental Discourse: Ecological Moderniza-tion and the Policy Process. New York: Oxford University Press Inc.

Hermele, Kenneth. 2000. Ekonomerna, Tillväxten och Miljön. Stockholm: Carlssons.

Hermele, Kenneth. 2001. Skuldkrisen; En liten bok om syds stora lån. Stockholm: Forum Syd.

Hermele, K. 2002. Vad kostar framtiden? Globaliseringen, miljön och Sverige. Stock-holm: Ordfront förlag.

Honkasalo, A. 2001. �Eco-Efficiency and Integrated Product Policy: Lessons from Finland�. International Journal of Corporate Sustainability � Corporate Environmental Strategy, Vol. 8 Nr 2.

Hornborg, Alf. 1998. �Ekosystem, världssystem och miljörättvisa: Om �grön� beroende-teori och hållbarhetens fördelningsaspekter� ur Hållbart samhälle � en antologi om mål, möjligheter, medel och makt. O.Wärneryd & T.Hilding-Rydevik. Red.


196

Hornborg, Alf. 2001. The Power of the Machine; Global Inequalities of Economy, Technology, and Environment. Lanham and Oxford: Rowman & Littlefield Publishers Inc.

Hubendick, B. 1985. Människoekologi. Gidlunds.

Hubendick, B. 2001. �Tillväxt i ett bredare perspektiv� ur Tillväxten ifrågasatt. Red. Lagergren, S. Palmlund K, Sundberg, G. 2001. Stockholm: Carlsson Bokförlag

Illge et al. 2001. �Is there a Role for EU Integrated Product Policy (IPP) in Solving Global Environmental Problems? Investigating IPP�s Capacity for Correction at Source in a Global Context�. In Proceedings of the 2001 Berlin Conference on the Human Dimensions of Global Environmental Change �Global Environmental Change and the Nation State�. Ed. Biermann, F. et al. Potsdam: Potsdam Institute for Climate Impact Research, pp.183-191.

Ingelstam, L. 2002. System � att tänka över samhälle och teknik. Energimyndighetens förlag.

Jonsson, L. 1996.�Effektivitet och hushållning � nödvändiga begrepp i miljöarbetet� ur Livsstil och miljö � Fråga, forska, förändra. Antologi utgiven av Naturvårdsverket m.fl.

Kay, JJ och ED Schneider. 1994. �Life as a Manifestation of the Second Law of Thermodynamics�. Mathl. Comput. Modelling, 19 (6-8): 25-48.

Kretsloppsdelegationen. 1997. Strategi för kretsloppsanpassade material och varor. Kretsloppsdelegationens rapport 1997:14. Stockholm: Miljödepartementet.

Kretsloppsdelegationen. 1998. �Faktor 10 � en väg till hållbar utveckling�. Dokumenta-tion från ett seminarium om faktor 10. Stockholm: Miljödepartementet.

Lafferty, WM och J. Meadowcroft. Red. 2000. Implementing Sustainable Development � Strategies and Initiatives in High Consumption Societies. Oxford University Press.

Lindén, A-L. 1994. Människa och miljö. Stockholm: Carlsson Bokförlag.

Lindén, A-L. 1996. �Från ord till handling. Individuella möjligheter och samhälleliga restriktioner�. Ur: Livsstil och miljö � Fråga, forska, förändra. Antologi utgiven av Naturvårdsverket m.fl.

Lindén, A-L. 2001. Allmänhetens miljöpåverkan � energi, mat, resor och socialt liv. Stockholm: Carlsson bokförlag.

Lindhqvist, Thomas och Oksana Mont. 2002. Funktionsperspektiv på varor och tjänster. Rapport 5230. Stockholm: Naturvårdsverket.

Lundberg, B och K. Olsson. 1992. Optimum � om miljön och människans möjligheter. Sveriges Utbildningsradio AB.

Lundgren, LJ. Red. 1992. Livsstil och miljö � På väg mot ett miljövänligt beteende?. En rapport från en konferens på Hässelby slott 18-19 mars 1992. Antologi utgiven av Naturvårdsverket m.fl.


197

Lundgren, LJ. 1992. �Den miljövänlige konsumenten�. Ur: Livsstil och miljö � På väg mot ett miljövänligt beteende?. En rapport från en konferens på Hässelby slott 18-19 mars 1992. Antologi utgiven av Naturvårdsverket m.fl.

Lundgren, LJ. Red. 1994. Livsstil och miljö � Handlingsutrymme för förändring?. Antologi utgiven av Naturvårdsverket m.fl.

Lundgren, LJ. Red. 1996. Livsstil och miljö � Fråga, forska, förändra. Antologi utgiven av Naturvårdsverket m.fl.

Lundgren, LJ. 1996.�Miljö och livsstil: information och situation. En kommentar�. Ur: Livsstil och miljö � Fråga, forska, förändra. Antologi utgiven av Naturvårdsverket m.fl.

Lundqvist, Lennart J. 2000. �Capacity-building or social construction? Explaining Sweden�s shift towards ecological modernisation� Geoforum 31. p 21-32.

Löfgren, O. �Varför är det så lätt att älska naturen? Om glappet mellan ideal och vardag�. 1992. Ur: Livsstil och miljö � På väg mot ett miljövänligt beteende?. En rapport från en konferens på Hässelby slott 18-19 mars 1992. Antologi utgiven av Naturvårdsverket m.fl.

Martinez-Alier, Joan. 2002. The Environmentalism of the Poor. Cheltenham UK and Northampton USA: Edward Elgar.

Merchant, C. 1994. �Naturens död�. Symposion.

Miljöstyrningsrådet. �EMAS �Ett nytt tillskott i miljöarbetet�. Informationsfolder. Stockholm: Miljöstyrningsrådet.

Miljövårdsberedningen. 1996. Integrering av miljöhänsyn inom den statliga förvaltning-en. Miljödepartementet. SOU 1996:112.

Miljövårdsberedningen. 1999. Gröna nyckeltal � följ den ekologiska omställningen. Betänkande från Miljövårdsberedningen. SOU 1999:127. Miljödepartementet, Reger-ingskansliet.

Ministerrådet. 2001. �Den integrerade produktpolicyn � rådets slutsatser�. Council conclusions on Commission Green Paper on Integrated Product Policy.

Molander, B. 1996. �Människan och hennes orientering i världen. Om kunskap, förståelse och information�. Ur: Lundgren, LJ. 1996. Att veta och att göra � om kunskap och handling i miljövården. Naturvårdsverket förlag.

Muradian, R. and J.Martinez-Alier. 2001. �South-North Materials Flow: History and Environmental Repercussions� ur Innovation. Vol.14, No. 2.

Naturvårdsverket. Reinhard, Y. et al. 2002. På väg mot miljöanpassade produkter. Rapport 5225. Stockholm: Naturvårdsverket.

Nitsch, U. 1996. �Informationsstrategier för en bättre miljö�. Ur Lundgren, LJ. Red. Att veta och att göra � om kunskap och handling inom miljövården. Uppsala: Naturvårdsver-ket.

Nordiska Ministerrådet. 2000. Proposal for a common Nordic IPP � Volume 1. Tema Nord 2000:505.


198

Odum, EP. 1993. Ecology and Our Endangered Life-Support Systems. Second edition. Sinauer Associates, Inc., Publishers.

Regeringens skr. 1999/2000:114. �En miljöorienterad produktpolitik�. Stockholm: Regeringskansliet.

Regeringens skr. 2001/02:172. Sammanfattning av regeringens skr. 2001/02:172. �Nationell strategi för hållbar utveckling�. Stockholm: regeringskansliet.

Romare, Johan. 2001. Löftenas årtionde � en sammanfattning av 1990-talets FN-konferenser. Globala Studier nr 7. Stockholm: Forum Syd.

Roy, Arundhati. 2001. The Algebra of Infinite Justice. New Dehli: Viking.

Rubik, F. och G Scholl. 1999. �The Ripening of Integrated Product Policy� ur European Environment. Nr 9:186-190.

Rubik, F. och G. Scholl. 2002. �Integrated Product Policy (IPP) in Europe � develop-mentmodel and some impressions� ur Journal of Cleaner Production, Nr 10:507-515.

Sachs, Wolfgang. 1993. Global Ecology; A New Arena of Political Conflict. London: Zed Books.

Sachs, Wolfgang. 1999. In Living with Nature; Environmental Politics as a Cultural Discourse. Ed.by Frank Fischer and Maarten. A. Hajer. New York: Oxford University Press.

Shannon, Thomas R. 1996. An Introduction to the World-System Perspective. Colorado and Oxford: Westview Press.

SIS 2003. Hemsida om standardisering: www.sis.se. Utdrag mars 2003.

Sjödén, P-O. 1992.�Ny livsstil � på livstid? Hinder och möjligheter för beteendeföränd-ring och vidmakthållande� ur Livsstil och miljö � På väg mot ett miljövänligt beteende?. En rapport från en konferens på Hässelby slott 18-19 mars 1992. Antologi utgiven av Naturvårdsverket m.fl.

Sjödén, P-O. 1994. �`Miljömedvetande´ � en konsekvens av miljövänliga beteenden?� ur Livsstil och miljö � Handlingsutrymme för förändring?. Antologi utgiven av Naturvårds-verket m.fl.

Smekal, Peter. 1991. Teorier om utveckling & underutveckling. Uppsala universitet.

Starke, Linda. Ed. 2002. State of the World 2002; Progress Towards a Sustainable Society. Worldwatch Institute. London: Earthscan.

Starke, Linda. Red. 2003. State of the World 2003. New York and London: W.W Norton & Company.

Steiner, Dieter. 1993. �Human Ecology as Transdisciplinary Science, and Science as Part of Human Ecology� ur Human Ecology: Fragments of anti-fragmentary views of the world. Ed. Dieter Steiner and Markus Nauser. London and New York: Routledge.

SNF, Svenska Naturskyddsföreningen. 2001. �Kemikalier i samhället, naturen och människan�. Stockholm.


199

Säljö, R. 1994. �Brukarrationalitet och kretsloppsanpassad konsumtion� ur Livsstil och miljö � Handlingsutrymme för förändring?. Antologi utgiven av Naturvårdsverket m.fl.

Sörenssen, Lynge. 2000. �A better environment through the market � New opportunities for sustainable development via an integrated policy (IPP)�. Report from Nordic IPP seminar, Saltsjöbaden, Sweden, Feb. 2000. vol.2. (POMS gruppen).

Sörlin, S. Red. 1996. Humanekologi � Naturens resurser och människans försörjning. Stockholm: Carlsson Bokförlag.

Terrvik, Eva och Hans Hellsmark. 2002. �Hållbar utveckling i företagssfären� ur Att handla rätt från början. Rapport 5226. Stockholm: Naturvårdsverket.

Tiberg, N. 1993. Kretslopp. Naturskyddsföreningens årsbok 1993. Svenska Naturskydds-föreningen.

Tockmans, Jason.2003. �IMFs recept för globala skogsavverkningar� ur Ekologisk skuld � ett hinder för utveckling. Globala studier Nr 13 2002. Stockholm: Forum Syd.

Uddenberg, N. 1994. �Vad får vi göra med naturen?� ur Livsstil och miljö � Handlingsut-rymme för förändring?. Antologi utgiven av Naturvårdsverket m.fl.

Utrikespolitiska institutet. 1999. �FN � Organisationer i fickformat�. Nr 5. Stockholm.

Von Borgstede, C. 2002. �Miljöengagemang och miljöhandlingar i psykologisk belysning� ur Att handla rätt från början � En kunskapsöversikt om hur konsumtions- och produktionsmönster kan bli mer miljövänliga. Rapport 5226. Naturvårdsverket. 2002.

Von Wright, GH: 1986. Vetenskapen och förnuftet. Stockholm: Bonnier Fakta förlag AB.

Wackernagel Mathis och William Rees. 1996. Our Ecological Footprint: Reducing Human Impact on the Earth. New Society Publishers.

Wallerstein, Immanuel. 1991. Geopolitics and Geoculture. Cambridge University Press.

Wallerstein, Immanuel. 1993. �World System versus World-systems� in The World System; Five hundred years or five thousand? Ed. Andre Gunder Frank and Barry K. Gills. London and New York: Routledge

Wallström, Margot. 2002. Brev till EU-parlamentledamoten Dr. Caroline Jackson. Daterat 2002-11-18. Utdrag från EU-kommissionens hemsida om IPP. www.europa.eu.int/comm/environment/ipp/home.htm.

WCED, World Commission on Environment and Development. 1987. �Our Common Future�.

WCED, World Commission on Environment and Development. 1988.�Vår Gemensamma Framtid�. Prisma Förlag.

Weale, A. et al. 2000. Environmental Governance in Europe. Oxford University Press.

White, Jr., L. 1967. �The Historical Roots of Our Ecological Crisis�. Science, 155: 1203-1207.


200

Wickenberg, P. 2002. �Information, kunskap och lärande�. ur Att handla rätt från början; En kunskapsöversikt om hur konsumtions- och produktionsmönster kan bli mer miljövän-liga. Rapport 5226. Stockholm: Naturvårdsverket.

Wolf, Eric R. 1982. Europe and the People without History. Berkeley, Los Angels, London: University of California Press.

Worster, Donald. 1994. Nature�s Economy: A History of Ecological Ideas. University of Kansas Press.

Worster, Donald. 1996. De ekologiska idéernas historia. SNS förlag.

WSSD. 2002. �Världstoppmötet om hållbar utveckling � genomförandeplan�. Dokumen-tation Johannesburgskonferensen 4 sep. 2002.

Ytterberg, C-B. 2001. �Sverige i världen� ur Tillväxten ifrågasatt. Lagergren, S. Palmlund K, Sundberg, G. Red. 2001.Stockholm: Carlsson Bokförlag

Öhman, A. 1994. �Vetenskap, människosyn och beteendepåverkan� ur Livsstil och miljö � Handlingsutrymme för förändring?. Antologi utgiven av Naturvårdsverket m.fl.

Internet

www.europa.eu.int/comm/environment/ipp/home.htm. 2003-03.

www.naturvardsverket.se/dokument/hallbar/ipp/ipp.htm 2003-03

www.unu.edu/unupress/unupbooks/ 2003-06-03

Muntlig kommunikation

Bengt Davidsson, Naturvårdsverket. 2003-06-10.

R a p p o r t 5 3 5 4

Humanekologiska perspektiv på hållbar produktion och konsumtion Helhetssyn på integrerad produktpolicy (IPP)

För att uppnå en hållbar utveckling på global nivå med en social och ekonomisk utveckling inom ramen för ekosystemens bärkraft är det nödvändigt att åstadkomma genomgripande förändringar av samhällets produktions- och konsumtionsmönster. Bland annat måste sambanden mellan ekonomisk utveckling och miljöförstöring brytas. För att förändra nuvarande konsumtionsmönster krävs deltagande från såväl beslutsfattare som enskilda medborgare. Det kräver också att våra normer och värderingar förändras och att effektivare styrmedel utvecklas. Naturvårdsverket deltar sedan flera år i arbetet med en hållbar produktion och konsumtion och med att utveckla den integrerade produktpolitiken, IPP. Detta är en förebyggande strategi som med produktens livscykel som bas syftar till minskad miljöbelastning för varor och tjänster som marknaden erbjuder. I syfte att bredda perspektiven och tillföra ny kunskap inom detta område inbjöds företrädare för ett humanekologiskt perspektiv att belysa och diskutera hållbar produktion och konsumtion med utgångspunkt från den integrerade produktpolitiken. Denna rapport ger ett humanekologiskt perspektiv på hållbar produktion och konsumtion. Utgångspunkten för arbetet är begreppsbildningen kring och förutsättningarna för den integrerade produktpolitiken (IPP). Rapporten innehåller dels en sammanställning av befintlig kunskap på området, dels en kritisk granskning av dess premisser och möjligheter. Bland frågor som diskuteras är hur policyresonemangen överensstämmer med kunskaper om produktionsprocessernas fysiska och ekologiska dimensioner, globala fördelningsaspekter och drivkrafterna bakom den moderna människans konsumtionsmönster. Humanekologi är ett tvärvetenskapligt forskningsfält som bland annat studerar det ömsesidiga samspelet mellan natur, samhälle och person i relation till frågor om en hållbar utveckling. Rapporten är sammanställd av Sabina Andrén och Madeleine Arderup under ledning av professor Alf Hornborg vid Humanekologiska avdelningen, Lunds universitet.

ISBN 91-620-5354-X ISSN 0282-7298 NATURVÅRDSVERKET

humanekologiska perspektiv på hållbar produktion och ... · det har varit en intensiv men...

Documents