Hur är ett argumenterande tal uppbyggt?

Vilka delar och vad innehåller de?

1. Inledning/exordium Väcka publikens intresse Förbereda dem på vad talet kommer att

handla om Vinna sympatier hos publiken/vinna deras

förtroende.

2. Bakgrund/narratio Sätta in publiken i ämnet utifrån vad de

förväntas kunna i ämnet Förberedelse för tes och argument Gärna redan i bakgrunden använda

värdeladdade ord så att du får din publik i den riktning du vill ha den

3. Tes/Probatio Talarens åsikt För eller emot något Tydlig och klar Efter inledning och bakgrund, där man redan

preparerat sin publik för åsikten

4. Argumentation/argumentatio Bevis för att tesen är den rätta Oftast 3 till antalet Eventuellt även motargument som bemöts Variation av argument:

Ethos (bygger på att du är trovärdig och pålitlig) Logos (bygger på att du är sakkunnig) Pathos (bygger på ditt engagemang och förmåga att

väcka känslor hos publiken)

Viktigt med övergångar mellan argumenten (”För det första…, För det andra…, Slutligen”)

Att välja argument Viktigt att argument är HÅLLBARA,

VÄLGRUNDADE och RELEVANTA Behövs fakta och exempel Argumenten måste även vara NYANSERADE

(inte överdrivna, förvanskade vad gäller fakta eller grovt förenklade)

Motargument (refutatio): genom att bemöta det visar man publiken att man har gått igenom både för- och nackdelar – ger ett seriöst och sympatiskt intryck.

5. Avslutning/peroratio

Återknyta till inledningen Kort sammanfatta innehållet i talet Uppmaning eller annat tänkvärt som publiken

kan ha med sig från talet

Mall

Tes

Bakgrund

Inledning

Argumentation

Avslutning

Retoriska arbetsprocessen

1. Intellectio: Att förstå uppgiften. Här handlar det om att veta sitt ämne, syftet med talet, vilken publik en har och platsen där en ska tala

2. Inventio: Att få uppslag och hitta material. Här utgår du från syftet och ämnet. Sedan börjar en reflektera över innehållet och samla lämplig information.

3. Dispositio: Att ordna innehållet. Här struktureras och organiseras innehållet.

4. Elocutio: Att välja sina ord. Här gör du färdigt ditt tal. Du smyckar ditt språk och funderar på formuleringar och hjälpmedel.

Sista delen…5. Memoria: Att lära in talet. Här övar en på talet.

6. Actio: Att framföra talet. Här fokuseras det på kroppsspråk, ögonkontakt och röstläge.

Stilmedel/stilfigurer Upprepningar

1. Anafor = samma ord eller uttryck upprepas exakt. T ex. Martin Luther King: "Jag har en dröm... Jag har en dröm... Jag har en dröm...eller I myterna lever…, I myterna lever… I myterna lever…

2. Parallellism = upprepar samma sak men med andra ord.T ex: Kärleken är en stark kraft hos människan, ett viktigt bränsle för mänskligheten.

3. Hopning = radar upp ord från samma ordklass efter varandra. T ex: Herkules är en förebild, en ledstjärna, en kämpe.

 Bildspråk 1. Liknelse = en jämförelse mellan två saker. Innehåller ett jämförande ord, som liksom. T

ex: Odyssén är som en sökande tonåring som irrar runt i tillvaron för att hitta sitt hem och rätta jag.

2. Metafor = jämförelse mellan två saker, men saknar jämförande ord. “Du är en klippa”T ex: Prometheus är ett ljus i mörkret.

Motsatser 1. Antites = en jämförelse där man tar bort alla nyanser. Det handlar oftast om två olika

sidor som står mot varandra. T ex: “Det är fråga om liv eller död”. Idén var klockren, men resultatet var kasst.

2. Kontrast = Bygger hela texten på en motsats talar man om en kontrast. T ex: Den gråa vardagen ställs mot mytens magiska fantasivärld i debattartikeln.

Besjälning = ger mänskliga egenskaper åt ting som inte är levande. T ex: Björken gäspade och ruskade sina grenar. Vinden sjöng och skogen började vakna till liv.

 Den retoriska frågan = en fråga där du själv och läsaren vet svaret. ex. Vem vill inte vara hjälte? Vill du bli lämnad ensam och övergiven?

 Stegring = Man säger en sak flera gånger men ökar intensiteten i dess betydelse för varje gång. T ex: Romanen ”Mannen under trappan” ger en bild av hur livet sakta förändras. Hur tillvaron successivt krackelerar. Hur allt går från idyll till mardröm.

 Episka tretalet = en klassisk figur som kallas den dramatiska stegringen. T ex: Med de här myterna i huvudet vågar du säga ifrån när du tycker någon är elak. Du vågar stå upp för dina ideal. Du vågar gå din egen väg och följa dina drömmar.

 Hyperbol = stark överdrift T ex: Det var en enorm uppslutning kring hjälten. Alla människor älskade honom till vansinne.

 Liotes = underdrift (används ofta ironiskt) T ex: Myterna var några små sagor utan betydelse.