Kv Fredagen den 25 mars 2011 21

Grisslehamns egen författare Erik Eriksson är en av dem som Harriet porträtterat.

1950-talets franska filmstjärna Brigitte Bardot tillhör favoritmodellerna.

Marilyn Monroe är en annan artist som Harriet tycker om att por-trättera.

i lapptäcksteknik

Dottern Sandra.

Ett guldskimrande porträtt på Gustav III.

Äldsta sonen.

I Harriets arbetsrum är det ordning och reda. Hyllorna dignar av tyger, noggrant sor-terade efter färg och mönster. Hon använder mest bomulls-tyger som hon hittar i tygaffä-rer eller på Internet, men por-trätten har detaljer med tyll, spetsar, knappar och annat.

Förutom porträtt av den egna familjen har hon gjort många kända ansikten: bland annat favoriten Marilyn Mon-roe och Grisslehamns store författare Erik Eriksson (som är mäkta stolt över sitt por-trätt).

Gustav III är ett lysande ex-empel på Harriets fantasi. Li-kaså Brigitte Bardot. Det är inspirationen som styr vilka människor som blir föreviga-de av Harriets flinka fingrar, men hon gör en del på beställ-ning också.

– Jag får ihop så jag kan köpa material. Ska man kun-na leva på det här måste man först göra sig ett namn.

Arbetar till musikHarriet börjar alltid med att

stryka på grundtyget på bak-grunden med speciell slags vlieseline, men det har visat sig att det ibland släpper och ger oönskade rynkor. Då kom-mer tålamodet väl till pass.

Sedan jobbar Harriet med tunna bitar tyll i olika färger

för att få fram skuggor och ef-fekter som ger ansiktena liv.

Allra bäst mår Harriet när hon får skapa till musik. Hen-nes mamma arbetade på skiv-bolag så Harriet växte upp med Beatles och Rolling Sto-nes musik. Smaken är blan-dad numera och hon hittar nya favoriter hela tiden.

– Men jag går alltid tillbaka till (musikgruppen) Kent, dom verkar jag inte kunna tröttna på.

Från ateljén i stugan hörs; ”Jag tänker på dig, jag tänker på dig ibland…” och då vet man att Harriet har flyt, mår bra och skapar nya mäster-verk.

Harriet Revell kom till Sve-rige från Finland då hon var åtta år gammal. Hon är dotter till den legendariske ”Tango-kungen” Olavi Virta, som gick bort alldeles för tidigt i början av 1970-talet. Harriet växte upp i Solna norr om Stock-holm, gifte sig med Börje och fick fem barn; Sandra, Peter, Tommy, Anders och Martin.

Den konstnärliga ådran finns hos alla barnen som fått dubbel uppsättning kreativi-tet. Exmaken Börje målar och har haft flera utställningar. Det är också han som ramar in Harriets porträtt.

Text och foto:Lena Heimlén

Vi som vant oss vid att kun-na tända elektriskt ljus under vinterns mörka kvällar har kanske svårt att förstå hur mörkt det kunde vara förr och hur betydelsefullt dagsljusets återkomst var.

Just vårfrudagen, som lig-ger helt nära vårdagjämning-en, fick markera att ljuset kom tillbaka. Dagarna blev nu så långa att man kunde avsluta sitt arbete och gå i säng utan att behöva tända ljus. Och eftersom tranorna ofta dyker upp södra Sverige vid denna tid sa man där all-mänt att ”tranan bär ljus i säng”.

Ungdomarna kunde skämt-samt tävla med varandra om att komma tidigt i säng på vårfrukvällen. Den som sist kröp ner under fällen fick ut-stå olika öknamn.

Tranedagen i SmålandFör många barn i Småland

är vårfrudagen först och främst tranedagen, en dag nästan i klass med julafton. Kvällen innan hänger barnen upp en strumpa vid fönstret och kanske kommer då tra-nan och stoppar godis eller en liten sak i strumpan. Seden har mest förekommit i södra och östra Småland och är rätt okänd för de flesta andra. Men det finns också smålän-ningar i förskingringen som för seden vidare och hjälper tranan att fylla barnens strumpor.

Också i Värmland och Dals-land har tranan varit en sym-bol för vårfrudagen. Där hän-de det att barn och ungdomar klädde ut sig till tranor och flaxande drog runt för att skämta och tigga godis. Ett annat populärt sätt att ”springa trana” var att smyga omkring i byn och kasta in fi-nurligt vikta och färgglada tranbrev till grannar och be-kanta.

Många av dessa transeder är numera nästan försvunna, och det gäller säkert också sedvänjan att springa barfota, som förekom i mellersta och södra Sverige. Oavsett väder-lek skulle man springa utan skor runt huset, gårdsplanen eller gödselstacken. På så sätt kunde man skydda sig mot sår, förkylning och ormbett under den kommande som-maren. Mest var det nog ett skämtsamt sätt att markera inledningen av en varmare årstid, då man kunde slänga undan kängorna.

Vårfrudagen har haft sin betydelse som en viktig kalen-derdag när vinterns sysslor skulle vara avklarade och vårarbetet tog vid. Denna dag var också lämplig att ta tydor om det kommande vädret.

På vårfrudagen håller jung-fru Maria själv med såpan, så om du ställer till med vittvätt den dagen blir kläderna sär-skilt vita.

Om du inte använder da-gen till byk, kanske du spanar efter transträck och äter en och annan våffla.

Text: Kerstin Ahlskog Arbaeus

Foto: Christian Ahlskog

I Dädesjö gamla kyrka i Småland finns denna medeltida takmål-ning som visar Maria bebådelse.

Våfflan som ...

Forts från sid 1

ReprisenNär ett liv tar slut

finns hågkomsten kvar

i ett bokslut

över gångna dar,

ett vinst- och förlustbevis,

en dokumentation,

som delvis går i repris

i nästa generation.

BENGT KRISTOFFERSSON