idrottsmedicin 2/18 - svenska läkaresällskapet...tidningen trycks i 2 000 ex och ingår i...

IdrottsMedicin2/182/18

SV E N S K FÖ R E N I N G F Ö R FY S I S K AK T I V I T E T O C H ID R O T T S M E D I C I NIdrottsMedicin

IdrottsmedicinskrehabiliteringMyter omträning ochsmärta?

Myter omträning ochsmärta?

NeuromuskulärträningNeuromuskulärträning

tema

ÅRSMÖTESHANDLINGAR

Professionell fotbollsspelare, ett högriskyrke

Vinter-OS: Sveriges bästa vinter-OS har just avslutats. Ellerdet trettonde bästa? I alla fall om vi relaterar till totala antaletutdelade medaljer. Oavsett det, stora framgångar med fjor-ton medaljer, varav sju medaljer av den ädlaste valören, guld!Något som värmer är att sex av medaljerna vanns av stafett-lag eller lag tävlande i curling. De åtta individuella medaljer-na visar på spets, medaljer till lagen visar på bredd. Och medbredd kommer också hållbarhet? Mitt bästa minne från OSär den oväntade bronsmedaljen. Oväntad då en av Sverigesskidåkare specialiserad på sprint kommer på tredje plats ilångloppet på tre mil. Oväntad då Stina Nilsson själv käm-pade ovetandes om medaljchansen över mållinjen. Vilkendemonstration av kämparanda, spontan glädje och lagkäns-la. Det senare demonstrerat av Charlotte Kallas glädje närhon kramade om Stina Nilsson i målfållan. Starkt!

Sportlov: Samtidigtmed OS har skolornahaft stängt för sportlov,har stora delar av landetfått nederbörd i form avsnö. Ytterligare någraårskullar barn som kommer attbära med sig den glädje snön inne-bär med spontan lek. Spontan lek i pulkabacken. En lek somgaranterat ger de 60 minuter av fysisk aktivitet som är re-kommenderade i åldern 6-17 år. Från ”Kokslov” 1940 ibränsleransoneringens tid, där energi kunde sparas genomatt inte värma upp skolbyggnader, till sportlov på 50-talet avmedicinhygienska skäl på grund av infektioner vintertid tillfysisk aktivitet för folkhälsa?

Vårmöte: Föreningens ekonomi är god. Inte minst genomdet ekonomiska tillskott vi fick 2017 då Scandinavian Foun-dation (ScF) stängdes. ScF bildades för att driva den veten-skapliga tidskriften Scandinavian Journal of Medicine &Science in Sports. Tidskriften lämnades över till förlaget2010 och i februari i år anordnades den sista konferensen iKöpenhamn: 14th Scandinavian Congress of Medicine andScience in Sports. Överskottet är avsatt på ett särskilt konto,frågan är vad vi vill använda dessa medel till? Vi behöveräven fundera över vad vi vill och önskar med vår moderföre-ning Svenska Läkaresällskapet (SLS). Ett förslag som lagtstill SLS:s fullmäktige i maj är att sektionerna blir huvudsak-liga medlemmar, istället för som idag bygger på läkares indi-viduella medlemskap. I förslaget ingår även ett ökat admi-nistrativt stöd till sektionerna.

Lagkänsla: På tal om lagkänsla finns mer läsning i ämnet itidningen du håller i handen. Ett teamarbete som bygger påforskningsresultat, yrkesprofessionernas kompetens och pa-tientens medverkan. Professionell och kunskapsbaserad re-habilitering!

Väl mött på Vårmötet!

2 IdrottsMedicin 2/18

Vinter-OS, sportlovoch Vårmöte

O R D F O R A N D E@S V E N S K I D ROT TS M E D I C I N.S E

Eva Zeisig

En heldag i pulkabacken tar på krafterna. Då är det skönt att få hjälphem. Och efter en dag i pulkabacken har hela familjen uppnått rekom-mendationerna för fysisk aktivitet!

IdrottsMedicin 2/18 3

Svensk IdrottsmedicinOrgan för Svensk Förening för Fysisk Aktivitet och IdrottsmedicinNr 2 2018, Årgång 37ISSN 1103-7652

Svensk Förening för Fysisk Aktivitet och IdrottsmedicinTuna Industriväg 4, 153 30 JÄRNATel: 08-550 102 [email protected]

Ansvarig utgivare

Eva Zeisig

Chefredaktör

Anna Nylén, tel: 073-640 08 [email protected]

Redaktionsråd

Jon Karlsson, Tönu Saartok, Eva Zeisig, Carl Johan Sundberg, Helena Wallin, Joanna Kvist och Jessica Norrbom. Redaktionen förbehåller sig rätten att redigera insänt material.

Grafisk form

Sam Björk

Utgivningsplan

manusstopp utgivning 3/18 1 augusti 14 september4/18 2 oktober 15 november

Tidningen trycks i 2 000 ex och ingår i med-lemsavgiften på 725 kr. Prenumeration fördelföreningsmedlem är 250 kr.

Annonser

[email protected]

Tryckeri

Åtta45

Adressändring

Meddela SFAIM:s kansli så att vi kan uppda-tera vårt och delföreningarnas register.

Omslagsbild

Foto Bildbyrån, Hässleholm

Innehåll

Övriga samarbetspartners

Centrum för Idrottsforskning,Christine Dartsch E-post: [email protected] eller [email protected]

Folksam, Lena LindqvistE-post: [email protected]

Riksidrottsförbundet (RF), Peter MattssonE-post:[email protected]

The Academy AB, Helena ArnoldE-post:[email protected]

Huvudsponsor

Ortolab AB, Jörgen Wiklander E-post: [email protected]

Huvudsponsor

AlfaCare, Torkild Haugland E-post:[email protected]

Sidan 17Styrketräning har idag en given plats irehabilitering efter akuta skador ochsjukdomar av olika slag.

Sidan 22 NY AVHANDLING: Professionella fotbollsspelare drabbasav ungefär 1000 gånger så många skadori samband med sitt idrottsutövande jäm-fört med vad folk inom andra högrisk -yrken gör.

Sidan 26Precis som en muskel så blir en sena sva-gare av immobilisering och inaktivitet,och starkare av träning, men senans re-spons på förändringarna tar längre tid.

Sidan 4Målet med idrottsmedicinsk rehabiliteringär att återfå fullgod funktion och se till attidrottaren kommer tillbaka till sin aktivi-tetsnivå så snabbt och säkert som möjligt.

Sidan 6Neuromuskulär träning är specifik träningsom syftar till att förbättra motoriska fär-digheter genom att återinlära och optime-ra rörelser.

Sidan 10Prehabilitering introducerades på 40-talet,men det är först på senare år som det kom-mit att bli känt inom hälso- och sjukvården.

Sidan 12Det finns också föreställningar om attsmärta är en förutsättning för att nå resul-tat, men vad vet vi egentligen om träning irelation till smärta?

17

4

22


Målet med en idrottsmedicinsk rehabilitering är attåterfå fullgod funktion och att se till att idrottarenkommer tillbaka till sin aktivitetsnivå och idrott så

snabbt och säkert som möjligt. Tidsperspektivet är lätt att för-stå – ingen vill vara skadad längre än nödvändigt och att tränaoch tävla är betydligt roligare och mera stimulerande än attvara under rehabilitering. Självklart finns det även en externpress från laget, tränare etc. som gör snabb återgång viktig.Men, vad menar vi med säkert? En viktig del är att det ska fin-nas en säkerhet för att inte drabbas av nya skador. Vi vet attden vanligaste skadan är en återfallsskada. Vi vet också att jumera man exponerar sig för träning och tävling, desto störreär risken att skada sig. Med andra ord kan målet med ökad sä-kerhet gå emot målet med snabb återgång.

Idrottsmedicinsk rehabilitering bygger på flera delar. Somett första steg görs funktionsbedömning och diagnostik därorsaker och allvarlighetsgrad av skadan bedöms. Med hänsyntagen till idrottarens behov och krav, görs en behandlingsplanmed typ av behandling, progression, duration och prognos.Som en sista del görs en plan för utvärdering både på kort menockså på lång sikt. Idrottsskador kan delas in i akuta medplötslig debut och långvariga besvär av överbelastningskarak-tär. Rehabiliteringsplanen och framför allt symptomhanteringoch progression kan skilja sig beroende på om skadan är akuteller långvarig, men huvudprinciperna är fortfarande lika.

Rehabiliteringen kan delas in i olika faser där man tar hän-syn till vävnadsläkningen med också till idrottarens fysiolo-giska och psykologiska respons på rehabiliteringen. Vävnads-läkning följer förutbestämda steg men varierar beroende påvävnad, typ av skada samt specifika förutsättningar som tillexempel belastningen den utsätts för under rehabiliteringsti-den. I princip så har man en kortare initial fas med inflam-mation som är en förutsättning för att nästa fas, repara-tionsfasen ska kunna påbörjas. I denna fas bildas ny vävnad

som successivt remodelleras, blir starkare och mognar. Dessafaser motsvaras av rehabiliteringsfaserna som är akutfasen,uppbyggnadsfasen som kan delas in i toleransfas och specifikhårdträning samt sista fasen som syftar till återgång till idrott.Även patienten befinner sig i olika faser under rehabilitering-en som kan bero både på en chock efter en akut skada, menäven på en insikt om en långvarig skada som kanske inte gerså stora symptom från början men som kommer att krävalång rehabiliteringstid.

RehabiliteringsfaserDen akuta fasen börjar så snabbt som möjligt efter skadan.Här bör man ta hänsyn till inflammationen, alltså smärta,svullnad, värmeökning och rodnad. Övningarna riktar sig påcirkulation- och rörlighetsträning och har ofta mycket låg be-lastning.

Syftet är att hantera smärta, öka rörlighet, tolerera kropps -viktsbelastning, ge stabilitet genom neuromuskulär träningsamt se till att patienten har förståelse för den kommande re-habiliteringen. Då träningen för den skadade kroppsdelen ärlågintensiv rekommenderas alternativ träning för hela krop-pen så att de negativa effekterna av immobiliseringen blir så fåsom möjligt.

Under toleransfasen är målet att få en ”ren” led/muskel ellersena som tolererar ökad belastning utan negativ reaktion iform av inflammatorisk respons (smärta, svullnad, värmeök-ning och rodnad). Det är en fördel att göra mycket enkla öv-ningar till en början så att man kan ha bra kontroll över hurbelastning tolereras. Belastningen ska kunna ökas successivtutan negativ reaktion i leden/muskeln. För lite belastningkommer inte stimulera läkning och vävnadsuppbyggnad ochför mycket belastning kan resultera i ökad inflammatorisk re-spons. Här är det viktigt att fortlöpande evaluera eventuellsmärta, svullnad och upplevd funktion så att patienten får

Idrottsmedicinskrehabilitering

Joanna KvistLeg sjukgymnast, professor. Institutionen för medicin och hälsa, Avdel-ning för fysioterapi, Linköpings Universitet. Institutionen för neurobio-logi, vårdvetenskap och samhälle, Sektionen för fysioterapi, KarolinskaInstitutet, Stockholm.

Björn CratzLeg fysioterapeut, Aktiva Rehab, Linköping.

Rehabfas Patientfas Läkningsfas1.Akut Förståelse Inflammation

2.Tolerans Övertygelse Reparation

3.Specifik Kämpa Re-modelleringhårdträning

4.Återgång Tilltro Mognadtill idrott

AV JOANNA KVIST OCH BJÖRN CRATZ

verktyg att lära känna sin kropp och kunna ta hand om tidigasignaler på eventuell överbelastning.

Smärthanteringsmodellen (Thomee 1997), där man gra-derar sin smärta på en skala mellan 0 och 10, kan ge svar påhur träningsprogressionen kan se ut. Generellt anses smärtaupp till 5 vara acceptabel under förutsättningen att den mins-kar till normal nivå dagen efter. I början av toleransfasen bördock smärtan inte överstiga mycket mer än 2 för att minskarisken för negativa effekter och ge goda möjligheter till ökadvävnadstolerans.

Under tredje fasen sker den specifika hårdträningen där öv-ningarna blir mera utmanande och belastande (tyngre viktermed färre repetitioner) och träningen varar under längre tid.Innehållet är specifik och explosiv styrketräning, utmanandeneuromuskulär träning med accelerationer och deceleratio-ner samt övningar som involverar riktningsförändringar ochplyometriska övningar som involverar stretch-shortening cy-keln. Här tränas löpning, hopp, ruscher, uthållighet och olikakombinationer däremellan. Träningsprogrammet anpassastill idrottarens krav och idrottsspecifika övningar introduce-ras. Det är viktigt att fortlöpande evaluera funktionen medreliabla och valida tester för att kunna anpassa träningen ochdess progression.

Sista fasen är återgång till idrott. Övningarna är komplexamed hög belastning, explosivitet och neuromuskulär utma-ning. Det ställs höga krav på god teknik och neuromuskulärkontroll. Svårigheten här är att hitta rätt tidpunkt för åter-gången där även idrottarens tilltro till sin förmåga är stark.Risken är att man återvänder för snabbt och riskerar nya ska-dor, eller kanske återvänder trots rädsla för ny skada, vilket ären prediktor för återfallsskada. Det finns flera utvärderingsin-strument som kan användas, men trots mycket forskning

inom området, kan man inte med säkerhet rekommenderaspecifika instrument.

Artiklarna i detta temanummer kommer att presenteraspecifika område inom idrottsmedicinsk rehabilitering. Vissapresenteras specifikt för en åkomma eller sjukdom, men prin-ciperna kan vara generella och gälla även för andra tillstånd.

R E F E R E N S E R

Karlsson J, Swärd L, Thomeé R. Nya Motions- & idrottsskadoroch deras rehabilitering. SISU Idrottsböcker 2011. ISBN9789186323097

Nedim Doral M, Karlsson J. Sports Injuries. Prevention, Diagno-sis, Treatment and Rehabilitation. ISBN: 978-3-642-36801-1(Online)

Thomee R. A comprehensive treatment approach for patellofemo-ral pain syndrome in young women. Phys Ther 1997. 77, 11,1690-1703.


Inflammations- Reparations- Remodellings- Mognads-fas fas fas fas

0 3 dagar 6 veckor 12 månader

Akut Uppbyggnad Återgång

Toleransfas Specifik hårdträning



Det finns ingen enhetlig defini-tion av neuromuskulär träningi litteraturen. Andra begrepp

som används är funktionell träning ochproprioceptionsträning. Inom knäska-dor beskrevs neuromuskulär träning förpatienter med främre korsbandsskadaförst av Zätterström et al på 1990-talet(1) och i senare studier av Risberg etal(2) och Frobell et al(3). Principerna förneuromuskulär träning har ocksåtillämpats på patienter med meniskska-da och höft- eller knäartros (se review av

Ageberg&Roos 2015(4). Inom skadefö-rebyggande träning används också be-greppet neuromuskulär träning(5). Ge-mensamma faktorer i neuromuskuläratränings program är att fokus är på attträna olika funktioner, eller motoriskafärdigheter, samt att kvaliteten på utfö-randet är en central komponent. Sam-manfattningsvis kan man beskriva neu-romuskulär träning som specifik trä-ning som syftar till att förbättra motoris-ka färdigheter och strategier genom attåterinlära och optimera rörelser.

Olika träningstyperFör att sätta neuromuskulär träning iett större perspektiv beskrivs här olikadefinitioner av träning. Fysisk aktivitetdefinieras som all kroppsrörelse somökar energiförbrukningen utöver vilo-förbrukning (se till exempel i FYSS2017). Träning (eng. ”exercise”,MeSH-term) definieras som målinrik-tad fysisk aktivitet som syftar till attförbättra eller upprätthålla fysisk funk-tion eller hälsa. Denna träningsformkan kallas allmän träning. Träning kan

Neuromuskulär träning – återinlära och optimera rörelserNeuromuskulär träning är specifik träning som syftar till att förbättra motoriska färdigheteroch strategier genom att återinlära och optimera rörelser. Träningsmetoden bygger på biomeka-niska och neuromuskulära principer där målet är att förbättra den sensomotoriska kontrollenoch uppnå funktionell stabilisering. Fokus är patientens förmåga att utföra övningar med godkvalitet där man tar hänsyn till individfaktorer och skadan. Denna artikel fokuserar på knä -skada där mest forskning finns gjort. Principerna för neuromuskulär träning kan dock tilläm-pas på andra skador i rörelseorganen.

AV EVA AGEBERG, RICKARD DAHAN OCH GUSTAV NILSSON

Eva Ageberg, docent i sjukgymnastik,universitetslektor Institutionen för hälso-vetenskaper, Lunds [email protected]

Rickard Dahan, leg. sjukgymnast, MScKulan Idrottsskadecentrum, Malmö[email protected]

Gustav Nilsson, leg. sjukgymnast, MScKulan Idrottsskadecentrum och MalmöIdrottsklinik, Malmö[email protected]


också ha som syfte att förbättra elleråterställa motoriska färdigheter ocheller minska smärta (eng. ”exercise the-rapy”, MeSH-term). På svenska kandetta benämnas specifik träning. Neu-romuskulär träning faller inom defini-tionen specifik träning (exercise thera-py). Som exempel kan cykling utgörafysisk aktivitet, styrketräning utgöraallmän träning och neuromuskulär trä-ning utgöra specifik träning för en per-son med knäskada.

Bakomliggande mekanismerför och mål med neuromusku-lär träningBakgrunden till neuromuskulär trä-ning är att de sensomotoriska mekanis-merna påverkas vid skada i rörelseorga-nen, som knäskada. Denna sensomo-toriska störning visar sig genom att pa-tienter med knäskada har försämradsensorisk funktion, påverkan på fleramuskler i benet (t ex höft- förutom lår-muskler) sämre funktionsförmåga,sämre balans och förändrade rörelse-mönster (se till exempel (4)). Patientenupplever också ofta instabilitet i leden,så kallad funktionell instabilitet. Pati-enten ”litar inte på sitt knä”. Denna in-stabilitet kan ha mekaniska orsaker, tillexempel på grund av avsaknad av främ-re korsbandet och/eller bero på bristan-de muskulär stabilisering. Med dettasom bakgrund har neuromuskulär trä-ning utvecklats; en träningsform somtar hänsyn till den sensomotoriskastörningen och instabiliteten.

Målet med neuromuskulär träningär att förbättra den sensomotoriskakontrollen och uppnå funktionell sta-bilisering. Med träningen vill man sä-kerställa ett återskapande av ett gynn-sammare rörelse- och belastnings-mönster utan inslag av kompensatoris-ka mekanismer. Rörelser återinlärsmed avsikten att patienten ska kunnaröra sig på ett så optimalt sätt som möj-ligt i dagliga livet och vid fritidsaktivi-teter.

Principer för neuromuskulärträningTräningsmetoden bygger på biomeka-niska och neuromuskulära principeroch är initialt specifikt framtagen förpatienter med knäbesvär. Några exem-pel på dessa principer är: aktiva rörelseri synergier (involverar flera leder ochmuskelgrupper) som efterliknar detsätt som leder och muskler används ivardagen, rörelser i slutna kedjor (foteni kontakt med underlaget) bidrar tillbättre aktivering av musklerna kringleden och fördelar därmed belastning-en över ledytorna, och viljemässiga rö-relser framkallar posturala reaktioner imusklerna vilket krävs för funktionellstabilisering av leder. Vid viljemässigarörelser aktiveras både feed-forwardoch feed-back-kontrollsystemen, därfeed-forward innebär muskelaktiver-ing innan rörelsen startar och feedbackinnebär justering av muskelaktiveringunder det att rörelsen utförs. Man bör-jar gärna en övning med friska benet

för att ”bana in rörelsen” genom så kal-lad ”bilateral transfer of motor lear-ning”. För utförlig beskrivning av trä-ningsprinciperna se till exempel (4).

Återinlära rörelserMed neuromuskulär träning återinlärsrörelser, med avsikten att patienten skakunna röra sig på ett optimalt sätt sommöjligt i dagliga livet och vid fritidsak-tiviteter/idrott, utan inslag av kompen-satoriska rörelsemönster. Beroende påpatientens målsättning kan olika mo-toriska färdigheter tränas. Initialthandlar det om att normalisera gång-mönstret, längre fram i rehabilitering-en att kunna springa och i slutfasenkunna utföra idrottsspecifika rörelser.För den som är frisk är detta enkla rö-relser där man inte behöver tänka påvad eller hur man gör. Men så är detinte för den som har en skada. När manåterinlär en rörelse måste patienten ini-tialt ha stor närvaro och medvetenhet iutförandet av varje rörelse. Det är pre-cis som för nybörjare i en idrott; densom ska åka skidor för första gångenmåste i början vara helt fokuserad ochmedveten om sina rörelser. Sammamedvetenhet och fokus behöver pati-enten ha för att återinlära rörelser somtidigare fungerat automatiskt. I trä-ningen behöver man inledningsvisträna olika delar av en komplex rörelse,till exempel dela upp gången i de tre fa-serna (hälisättning, stödfas, tåfrån -skjut). Efterhand kan övningarnastegras och integreras till mer kom-plexa rörelser med målet att en optimalrörelse så småningom kan utföras auto-matiskt.

I övningarna tränas rörlighet, styrka,koordination, balans och propriocep-tion. Initialt tränas varje del för sig såatt syftet med övningen tydligt framgåroch kvaliteten i utförandet är i fokus.Efterhand tränas mer komplexa, sam-mansatta och funktionsspecifika rörel-ser där också plyometri ingår. Kvalite-ten på utförandet av rörelser är encentral komponent. En typ av rörelse-kvalitet är ledernas position i förhållan-de till varandra och till omgivningen,så kallad postural orientering. I nedreextremiteten strävar man efter ”knäetöver foten”, det vill säga att fot-knä-höft belastas i linje (Figur 1a).

En uttalad medialisering av knät iförhållande till foten vill man undvika(Figur 1b). Bristande postural orienter-ing påvisas också i andra leder och seg- �

Figur 1A.“Knät över foten”, det vill säga fot-knä-höft belastas i linje. Detta eftersträvas iövningarna.

Figur 1B.Knät pekar inåt i förhållande till foten.Detta bör undvikas.


TOE-OFF

Enbensstående frånskjut mot underlaget där postural kontroll utmanas i en så kallad triple extensionövning (plantarflexion fot, extension knä, extension höft). Utförandet kräver: � god viktfördelning över främre trampdynan (bibehållen kontakt med MTP-led 1 och stortå) � extension knäled (ca 0° med fokus på aktivering quadriceps- och hamstrings-muskulatur)� extension höftled med femur i neutralposition i förhållande till tibia och bäcken (aktivering

gluteal-muskulatur)� neutral ländrygg i förhållande till bäckenet (aktivering bålmuskulatur och lateral gluteal-musku-

latur) Exempel på muntlig instruktion:– Stå med jämn vikt över främre trampdynan med fokus på stortå och stortåbasled.– Sträckt knä med spänning fram- och baksida lår.– Sträck höftled och spänn säte. Knäskålen skall peka framåt.– Rak rygg och spänning djup bålmuskulatur.

MID-STANCE

Enbensstående där postural kontroll och balans utmanas av övriga kroppsdelars rörelse. Utförandet kräver: � viktfördelning över hela trampdynan (bibehållen kontakt med MTP-led 1 och stortå mot

underlaget samtidigt som fotvalvet hålls upp) � knäled och kroppens tyngdpunkt i linje och neutral position femur i förhållande till tibia och

bäcken (aktivering quadriceps och hamstrings samt gluteal-muskulatur) � neutral ländrygg i förhållande till bäckenet och bröstkorg (aktivering bålmuskulatur och lateral

gluteal-muskulatur)Exempel på muntlig instruktion:– Stå med jämn vikt över trampdynan med fokus på stortå och stortåbasled samt håll fotvalvet lyft.– Knät skall peka rakt fram, kom bak med sätet/passera inte tårna med knät, aktivera både fram- och

baksida lår.– Bäckenkanterna ska vara i nivå med varandra, rak rygg och spänning djup bålmuskulatur.

SQUAT

Enbensstående knäböjning där postural kontroll utmanas samtidigt som förmågan att absorberaoch utveckla kraft mot underlaget tränas. Utförandet kräver: � viktfördelning över hela trampdynan (bibehållen kontakt med MTP-led 1 och stortå mot

underlaget samtidigt som fotvalvet hålls upp)knäled och kroppens tyngdpunkt i linje och neutral position femur i förhållande till tibia och bäck-

en (aktivering quadriceps och hamstrings samt gluteal-muskulatur)� neutral ländrygg i förhållande till bäckenet och bröstkorg (aktivering bålmuskulatur och lateral

gluteal-muskulatur).Exempel på muntlig instruktion:– Stå med jämn vikt över trampdynan med fokus på stortå och stortåbasled samt håll fotvalvet lyft.– Knät skall peka rakt fram, kom bak med sätet/passera inte tårna med knät, aktivera både fram och

baksida lår.– Bäckenkanterna ska vara i nivå med varandra, rak rygg och spänning djup bålmuskulatur.

Tabell 1. Fokus i belastningsfasövningar och komplexa övningar.

Foto: Niklas Cederström

KOMPLEXA ÖVNINGAR

Komplexa övningar utgår från positionerna från Belastningsfas-övningarna som nu utförsmed samtidiga riktningsförändringar. Syftet är att kontrollera postural orientering vid ac-celeration och inbromsning samtidigt som kroppen är i rörelse. Riktningsförändringarnatränas i sidled (sagittalplan), framåt och bakåt (frontalplan) och i hopp (vertikal riktning)samt kombinerat (transversalplanet) för att ställa krav på pivotering.


ment hos personer med knäskada, somi foten, höft/bäcken och bål (6). En me-dialisering av knät i förhållande tillfoten (Figur 1b) beror på en inåtrota-tion av höften (6) som i sin tur antas or-sakas av svaghet och sämre aktiveringav höftmusklernas utåtrotatorer ochabduktorer. Därför är det viktigt atthöftmuskulaturen också tränas.

Individanpassad träningStegring av träningen sker successivtoch anpassas efter varje individ. Dettadå både symptom, funktionsnedsätt-ning och målsättning varierar stortmellan individer med samma typ avskada, till exempel främre korsbandss-kada. Det är individens funktion sna-rare än tiden efter skada eller operationsom styr stegring av träningen. Mantar hänsyn till faktorer som ålder,kropps vikt, tidigare och önskad aktivi-tetsnivå, upplevd instabilitet och gradav besvär. Varje övning ska vara rele-vant och specifik, det vill säga det skafinnas en avsikt med varje övning, somatt träna tåfrånskjut.

En övning stegras när den utförsmed god kontroll och kvalitet (be-döms av fysioterapeut) och med mini-mal ansträngning och acceptabelsmärta (patientens upplevelse). För attge effekt behöver en övning vara till-räckligt utmanade för det sensomoto-riska systemet men inte så svår att kva-liteten på rörelsen blir bristfällig. Steg-ring sker genom ökat antal repetitio-ner av en övning, ökad belastning medlängre hävstänger och/eller vikter, för-ändring av understödsytan och/ellergenom att rörelsen utförs med ökadhastighet.

Kvaliteten på övningen styr antaletrepetitioner. Då avsikten är att återin-lära en optimal rörelse och då ”manblir bra på det man tränar” är det bätt-re göra en övning tio gånger med godkvalitet än 20 gånger med dålig kvali-tet.

Att utföra en övning med bristandekvalitet förstärker ett oönskat ellermindre optimalt rörelsemönster. I stu-dier har patienter ofta utfört neuro-muskulär träning två till tre gånger pervecka à 45-60 minuter per tillfälle.

Då neuromuskulär träning syftartill att återinlära rörelser, kan man antaatt effekten skulle bli densamma omövningar integreras i vardagen, ävenom det idag inte finns några studiersom undersökt detta. Att hellre träna

lite och ofta än mycket och sällan skul-le kunna vara särskilt viktigt i perioderdå patienten har mer ont eller är svul-len i leden.

Fokus på funktion och kvalitetför att återinlära och optimerarörelserNeuromuskulär träning fokuserar påpatientens förmåga att utföra övningarmed god kvalitet, som god postural ori-entering och aktivering av avsedd mus-kulatur. I denna artikel använder vinedre extremiteten som exempel medutgångspunkt från patienter som harsom målsättning att återgå till bollid-rott. Principerna för neuromuskulärträning har här tillämpats och utveck-lats av Dahan. Träningen är uppdelad iövningar där del av rörelse initialt trä-nas, kallat belastningsfasövningar, ochdärefter övningar i rörelse med rikt-ningsförändringar, kallat komplexa öv-ningar.

BelastningsfasövningarBelastningsfasövningarna är uppdela-de i tre olika positioner: Toe-Off, Mid-Stance och Squat. Övningarna stegrasfrån statiskt avlastat utförande till dy-namiskt utan avlastning i tre olika steg.Varje övning ska utföras korrekt medfokus på rätt position och optimalmuskelaktivering som fysioterapeutenbedömer visuellt och/eller med palpa-tion. I tabell 1 finns en sammanställ-ning av de olika faserna med beskriv-ning av vad utförandet kräver samt ex-empel på instruktion att ge till patien-ten. Patienten ska även uppleva attvarje övning utförs med kontroll.

Komplexa övningarKomplexa övningar är riktningsför-ändringar i olika plan (tabell 1). Öv-ningarna stegras från antingen accele-ration eller inbromsning i ett plan tillacceleration och inbromsning kombi-nerat i flera plan med krav på pivoter-ing. Övningarna stegras även genomatt öka hastigheten, göra rörelsernastörre samt att öka ansatsen. Träningenska utmana upprätthållande av korrektpostural orientering samtidigt somman befinner sig i rörelse.

Principer för neuromuskulärträning kan tillämpas på olikatyper av skadorDen sensomotoriska störning som på-visats hos personer med knäskada har

också påvisats vid andra skador i rörel-seorganen. Eftersom neuromuskulärträning syftar till att förbättra den sen-somotoriska kontrollen och uppnåfunktionell stabilisering, kan principer-na för denna typ av träning tillämpas påandra skador i rörelseorganen. Fokus äratt återinlära och optimera rörelser därman tar hänsyn till individfaktorer(som ålder, aktivitetsnivå, målsätt-ning), funktionsnedsättning och ska-dan (lokalisation, typ, grad av skada).

R E F E R E N S E R

1. Zätterström R, Fridén T, LindstrandA, Moritz U. Early rehabilitation ofacute anterior cruciate ligament in-jury-a randomized clinical trial. ScandJ Med Sci Sports. 1998;8(3):154-9.

2. Risberg MA, Holm I, Myklebust G,Engebretsen L. Neuromuscular trai-ning versus strength training duringfirst 6 months after anterior cruciateligament reconstruction: a randomi-zed clinical trial. Phys Ther.2007;87(6):737-50.

3. Frobell RB, Roos EM, Roos HP, Rans-tam J, Lohmander LS. A randomizedtrial of treatment for acute anteriorcruciate ligament tears. N Engl J Med.2010;363(4):331-42.

4. Ageberg E, Roos EM. Neuromuscularexercise as treatment of degenerativeknee disease. Exerc Sport Sci Rev.2015;43(1):14-22.

5. Emery CA, Roy TO, Whittaker JL,Nettel-Aguirre A, van Mechelen W.Neuromuscular training injury pre-vention strategies in youth sport: a sys-tematic review and meta-analysis. Br JSports Med. 2015;49(13):865-70.

6. Nae J, Creaby MW, Nilsson G, Cross-ley KM, Ageberg E. MeasurementProperties of a Test Battery to AssessPostural Orientation During Functio-nal Tasks in Patients Undergoing An-terior Cruciate Ligament Injury Reha-bilitation. J Orthop Sports Phys Ther.2017;47(11):863-73.

7. Ageberg E, Bennell KL, Hunt MA,Simic M, Roos EM, Creaby MW. Va-lidity and inter-rater reliability ofmedio-lateral knee motion observedduring a single-limb mini squat. BMCMusculoskelet Disord.2010;11(1):265.


Mer än 12 000 män genom-gick programmet och 85procent av dessa rekryter vi-

sade på imponerande förbättringar i fy-sisk hälsa och intellektuell förmåga.Trots de imponerande resultaten såglömdes idéerna bort och det var först ibörjan av 80-talet som tankarna kringprehabilitering väcktes till liv igen.

Prehabilitering inför kirurgiTanken med ett prehabiliteringspro-gram är att använda tiden innan kirur-

gin för att stärka upp kroppen så attman har bättre förutsättningar att åter-hämta sig. Enligt den underliggandeteorin, så avser ett prehabiliteringspro-gram att förbättra kroppens funktio-nella kapacitet inför den stress somkroppen utsätts för i samband med ettkirurgiskt ingrepp (Figur 1).

Det finns olika uppfattningar omvad som bör ingå i ett prehabiliter-ingsprogram, men träning anses varaen kärnkomponent i samtliga pro-gram. Det är dock inte klart vilken trä-ning som är bäst för vilket tillstånd.Prehabilitering har genomförts och ut-värderats inför olika kirurgiska in-grepp, så som cancerkirurgi, hjärtki-rurgi och olika ortopediska ingrepp,men mest väletablerat här i Sverige ärdet inom idrottsmedicin.

Prehabilitering inför ortopedisk kirurgiBetydelsen av att träna upp sig inför enoperation är väl känt inom idrottsme-dicin, framför allt inom korsbandski-rurgi. Ett strukturerat evidensbaseratprehabiliteringsprogram kombineratmed ett post-operativt rehabiliter-ingsprogram, guidat av en fysiotera-peut, resulterade i bättre utfall i funk-tion efter korsbandskirurgi jämfört

med de som fick sedvanligt omhänder-tagande(1-3). Dessa prehabilite rings - program bestod av fem till sex veckorsprogressivt ökande styrketräning ochneuromuskulär träning. Nyligen pub-licerade evidensbaserade riktlinjer(evidensgrad III) rekommenderar pre-habiliteringsprogram som fokuserarpå att minska defekter med knäexten-sion och öka quadricepsstyrkan innankirurgin (4).

Betydelsen av prehabilitering är intelika väl inarbetat inom andra ortope-diska områden. Det finns ett flertal sys-tematiska översikter som analyserat ef-fekten av prehabilitering för patientersom ska genomgå knä- eller höftleds -plastik. I dessa översikter granskades34 olika artiklar, varav merparten ing-ick i alla tre översikter. Ingen av dessastudier visade på någon statistisk signi-fikant skillnad mellan de som fick pre-habilitering och de som inte fick det.De utfall man intresserade sig för varpatientrapporterad funktion, hälsore-laterad livskvalitet och smärta. Flertaletav studierna som granskades visade påpositiva effekter av träningen, i form avminskad smärta och ökad funktion,men då grupperna var små var resulta-ten inte tillräckligt stabila. Ytterligarestudier har tillkommit efter det att

Mari Lundberg, docent, fysioterapeut Institutionen för neurovetenskap och fysiologi, Sektionen för hälsa och rehabilitering, Enheten för fysioterapi,Göteborgs [email protected]

Prehabilitering– en kejsare i nya kläder

AV MARI LUNDBERG

Prehabilitering introducerades redan på 40-talet, men det är först på senare årsom det kommit att bli känt inom hälso- och sjukvården. Det var den brittiskaarmén som stod bakom den ursprungliga idén till prehabilitering. Efter år avkrig med brist på mat och goda livsvillkor så hade de svårt att hitta starka ochkrigsdugliga rekryter. De utvecklade då ett prehabiliteringsprogram som inne-höll träning, fysioterapi och styrketräning.


�

dessa översikter gjordes men de ändrarinte resultaten ovan. Man har även stu-derat effekten av att lägga till olikatyper av beteendemedicinska interven-tioner till träningen, för att adresserakatastroftankar, nedstämdhet och oroinför operationen. Det finns inte till-räckligt många studier för att prata omevidens, men flera studier har visat po-sitiv effekt på funktion efter kirurgimed denna typ av preoperativa pro-gram.

Inför ryggkirurgi finns det bara en-skilda studier som har undersökt effek-ten av prehabilitering. Nielsen ochhans medarbetare var de första i värl-den att undersöka effekten av ett pre-habiliteringsprogram inför ryggkirur-gi. Deras program var ett individuelltanpassat hemträningsprogram som va-rade i sex till åtta veckor. Programmetbestod av 30 minuters daglig kondi-tions- och styrketräning, men detkunde inte påvisa någon effekt påsmärta, fysisk funktion eller hälsorela-terad livskvalitet sex månader efter ki-rurgin. I en annan studie, också denifrån Danmark, undersökte Rolvingoch hennes medarbetare effekten av ett

prehabiliteringsprogram som innehöllgruppträning baserat på kognitiv bete-endeterapi. Programmet bestod av fyratillfällen innan operation och två till-fällen efter operation. Själva program-met hade ett multidisciplinärt upp-lägg, det vill säga att programmet stöd-des av flera olika professioner. Rolvingsstudie visade inte heller på några positi-va effekter på funktionsnedsättningeller smärta ett år efter kirurgi. Inomområdet ryggkirurgi är det flertalet stu-dier på gång, vilket kan ses på de publi-cerade studieprotokollen. Socialstyrel-sen har även visat på betydelsen attstödja goda levnadsvanor inför kirurgioch har i samarbete med Fysioterapeu-terna givit ut ”Kunskapsstöd för pati-enter som ska genomgå ryggkirurgi”.

Träning som medicinDet finns stöd för att prehabiliter-ingsprogram fungerar, men det är intetydligt vad ett sådant program ska in-nehålla i vare sig innehåll, duration,hur de ska utföras, eller val av utfall-smått. Fysisk aktivitet är en nyckel-komponent i samtliga program, menstudierna saknar en tydlig modell för

val av behandlingskomponenter ochprogression av träningen. Vad menar vinär vi säger träning? Några studier harutvärderat effekten av tidig and-ningsträning medan andra har utvär-derat effekten av våga röra sig trots sinsmärta. Om vi vill använda oss av trä-ning som en effektiv intervention såbehöver den vara “planned, structured,repetitive, and purposive in the sensethat the improvement or maintenanceof one or more components of physicalfitness is the objective”. Det innebär attvi behöver genomföra studier som ärmer precisa när vi pratar om dosering.Vi behöver också vara mer precisa närvi pratar om målet med att använda fy-sisk aktivitet eller träning. Att ha godavanor med avseende på fysisk aktivitetär relaterat till god hälsa, men relatio-nen mellan fysisk aktivitet och hälsa ärkomplex. Människor som är fysiskt ak-tiva har lägre risk för förtidig död ochså kallade icke kommunicerbara sjuk-domar (diabetes, hjärt- och kärlsjukdo-mar och cancer), och ska därför rekom-menderas till alla människor oavsettmedicinskt tillstånd. Det finns dock fåvälgjorda studier som studerat betydel-

Ett strukturerat evidensbaserat prehabiliteringsprogram kombinerat med ett post-operativt rehabiliteringsprogram resulterade i ett bättre ut-fall i funktion efter korsbandskirurgi jämfört med sedvanligt omhändertagande. (1-3)


sen av fysisk aktivitet innan kirurgi påutfallet av kirurgi. En nyligen samman-ställd studie visar att 86 procent av depatienter som ska genomgå ryggkirurgiinte når upp till WHOs hälsorekom-mendationer för fysisk aktivitet (5).

Framtida studierFramtida studier rekommenderas attkombinera preoperativa åtgärder medpostoperativa åtgärder för att optimeraeffekten av träning. Vi behöver ocksåfler metodologiskt välgjorda studier,vilket innebär att man bör bygga uppsamarbeten mellan olika forskargrup-per. Det är också tydligt att vi skulle be-höva bli bättre på att identifiera vilkentyp av prehabilitering som respektivepatient behöver. Inte bara det, vi behö-ver också bli bättre på att bedöma vil-ken typ av stöd patienten behöver föratt uppnå sitt specifika mål. I majorite-ten av studierna beskrivna ovan stödjspatientens prehabilitering av en fysio-terapeut. Det är dock inte klart vilken

typ av stöd hen använder sig av. I linjemed framväxande forskning bör ävenprehabilitering utformas så att den blirpersoncentrerad.

R E F E R E N S E R

1. Failla MJ, Logerstedt DS, Grindem H,Axe MJ, Risberg MA, Engebretsen L,et al. Does Extended Preoperative Re-habilitation Influence Outcomes 2Years After ACL Reconstruction? AComparative Effectiveness StudyBetween the MOON and Delaware-Oslo ACL Cohorts. The Americanjournal of sports medicine.2016;44(10):2608-14.

2. Grindem H, Granan LP, Risberg MA,Engebretsen L, Snyder-Mackler L, Eit-zen I. How does a combined preopera-tive and postoperative rehabilitationprogramme influence the outcome ofACL reconstruction 2 years after sur-gery? A comparison between patientsin the Delaware-Oslo ACL Cohort

and the Norwegian National Knee Li-gament Registry. British journal ofsports medicine. 2015;49(6):385-9.

3. Shaarani SR, O'Hare C, Quinn A,Moyna N, Moran R, O'Byrne JM. Ef-fect of prehabilitation on the outcomeof anterior cruciate ligament recon-struction. The American journal ofsports medicine. 2013;41(9):2117-27.

4. van Melick N, van Cingel RE, Brooij-mans F, Neeter C, van Tienen T, Hul-legie W, et al. Evidence-based clinicalpractice update: practice guidelines foranterior cruciate ligament rehabilita-tion based on a systematic review andmultidisciplinary consensus. Britishjournal of sports medicine.2016;50(24):1506-15.

5. Lotzke H, Jakobsson M, Brisby H,Gutke A, Hagstromer M, Smeets R,Lundberg M. Patients with degenera-tive disc disease exhibit a low level ofphysical activity before fusion surgery:a cross-sectional observational study.In manuscript.

No pain, no gain – och andramyter om träning och smärtaSmärta är vanligt förekommande inom idrott, och det finns en ständigt pågåendediskussion om man kan träna med smärta och i så fall hur ont får man ha? Det finnsockså föreställningar om att smärta är en förutsättning för att nå resultat så kallad”no pain – no gain”, men vad vet vi egentligen om träning i relation till smärta?

AV MARI LUNDBERG

Smärta är per definition ”en obehagligsensorisk och känslomässig upplevelse för-enad med verklig eller möjlig vävnads -skada eller beskriven som sådan skada”.För att försöka förstå smärtan och hittaett sätt att hantera den på ett systema-tiskt sätt, har vi skapat olika taxonomi-er och modeller. Smärtan kan delas inberoende på var patienten har ont, hurlång tid smärtan pågått och hur smär-tan uppkommit, men smärta per seskiljer sig inte åt mellan var människorsöker vård. Det vill säga smärta ärsamma fenomen inom så väl ortopedi,som primärvård och idrottsmedicin.

Smärta kan vara ett symtom av flera

och när det pågått under längre tid blirdet mer av ett syndrom, där smärtan isig blir det övergripande problemet.Smärtan behöver analyseras för att ba-serat på den bakomliggande mekanis-men kunna välja behandlingsalternativoch förstå hur smärtan påverkas av fy-sisk aktivitet. Smärtanalys är inte syftetmed denna artikel, men innan man be-stämmer sig för att använda sig av fy-sisk aktivitet i relation till smärta så be-höver smärtan analyseras. En viktigskiljelinje är att förstå om smärtan kananses vara centralt sensitiserad ellerinte. Central sensitisering fördes insom begrepp i slutet av 80-talet av pro-

fessor Clifford Wolf och används i dagsom ett paraplybegrepp för centraltsmärtförstärkande mekanismer. Innanman lägger upp en behandlingsplansom innefattar fysisk aktivitet behöverman förstå om personen framför mighar adekvat fungerande smärtmodule-rande system. För mer läsning omcentral sensitisering och hur man kanidentifiera fenomenet hänvisar jag tillreferenser av Jan Lidbeck och Jo Nijsnedan.

Fysisk aktivitet som smärtlindring Det finns olika förklaringsmodeller till


�



hur fysisk aktivitet verkar som smärt-lindring. Man tänker sig att smärtlind-ringen pågår på flera olika nivåer ochverkar på olika system parallellt. För attdessa positiva effekter ska ske, förut-sätts att man har ett fungerande smärt-system som kan modulera smärtan.

Den första och mest välbekanta te-orin när det gäller förklaringsmodellertill hur fysisk träning lindrar smärta, ärteorin om hur det kroppsegna morfi-net, betaendorfinerna frisätts. Forskar-na är inte riktigt överens om mekanis-merna bakom detta, eftersom det finnsstudier som både stödjer och förkastardenna teori (Nijs et al, 2015). Det manär överens om är att det krävs en hög in-tensitet på den fysiska aktiviteten föratt frisätta tillräckligt med betaendor-fin (> 75–80 procent av maximala sy-reupptagningsförmågan; VO2-max).Om man vill uppnå samma endorfin-frisättning med en lägre intensitet avarbetet så krävs att man håller på enlängre tid.

En annan teori är att fysisk aktivitet/träning stimulerar de stora afferenterna(beröringsfibrer) vilka i sin tur leder till

minskad smärta via aktivering avsmärthämmande interneuron i enlig-het med den så kallade grindteorin.

Ytterligare en annan teori är att fy-sisk aktivitet är en typ av distraktionsom i sin tur leder till smärtlindring.Träningen hjälper patienten att skingratankarna och fokusera på något annatän smärtan. Distraktion kan förändraden upplevda smärtan och kan bidratill smärtlindring under och efter arbe-te.

Fysisk aktivitet påverkar stämnings-läget positivt. Det finns flera tänkbaramekanismer till hur fysisk aktivitet på-verkar stämningsläget. För nedstämdapatienter kan fysisk aktivitet/träningbryta social isolering och bidra till enfriskare identitet. En annan möjlig me-kanism är att fysisk aktivitet tränar vårtsystem till att bli mer stresståligt. Andratänkbara mekanismer är den förbättra-de fysiska funktionsförmågan eller enförbättrad syntes av signalsubstansernanoradrenalin, serotonin och dopamin[21]. Den mest spridda uppfattningenär att fysisk träning påverkar endorfin-halten i hjärnan som i sin tur höjer

stämningsläget, men här behövs merforskning för att kunna fastställa hurdetta samband verkar.

Fysisk aktivitet och långvarigsmärta I den senaste SBU-rapporten Metoderför behandling av långvarig smärta somfrån 2010 kom man fram till att fysiskaktivitet har god effekt på långvarigsmärta. Som i flera andra sammanställ-ningar så har SBU sammanställt sinaresultat efter smärtlokalisation (t exknäsmärta) och eller smärttillståndet(t.ex. fibromyalgi) (Tabell X). Evidens-graden skiljer sig åt mellan lokalisatio-ner och smärttillstånd. I den nyligenpublicerade versionen av FYSS valdeman att dela upp rekommendationer-na enligt följande; artros, långvarigarygg- och nackbesvär, långvarig smär-ta, osteoporos och RA. Även här serman en skillnad i effekt av fysisk aktivi-tet mellan de olika tillstånden. Starkasteffekt av fysisk aktivitet har man kun-nat uppvisa på knäartros, med en ef-fektstorlek på 0,40 (större än effektenav analgetika). Skillnaden mellan de

Smärtlokal

Nack- och ryggsmärta

Ländryggsmärta

Knäsmärta eller andradelar av benet

Smärtsam knä- ellerhöftartros

Smärta vid RA

Smärta vid fibromyalgi

Evidensstyrka

1

1

3

1

Vetenskapliga underlagetotillräckligt

Vetenskapliga underlagetotillräckligt

Slutsats

Professionellt ledd träning minskar smärtan mer än hospatienter som bara får allmänna råd om träning.

Träning ger bättre effekt på smärtan än fysiskt passiva be-handlingar eller blandat passiva/aktiva behandlingar.

Träning i kombination med någon form av beteendetera-pi ger ytterligare förbättring.

Excentrisk träning har lindrande effekt på knäsmärta.

Träning 3 ggr/vecka ger en kortvarig positiv effekt påsmärtan.

Evidensstyrka 1 = starkt vetenskapligt underlagEvidensstyrka 2 = måttligt vetenskapligt underlagEvidensstyrka 3 = begränsat vetenskapligt underlag

Tabell 1. (Studentlitteratur) Sammanfattning av de vetenskapliga bevis som finns för effekten av träning på långvariga smärttillstånd (enligt SBU)


�

olika tillstånden är vanligen beroendepå vilka studier det finns att tillgå.

Typ av träningVilken typ av träning som ska utförasdiskuteras ofta. Det finns en stor sprid-ning av den träning som ingår i de olikastudierna (aerob träning, styrketrä-ning, uthållighetsträning, koordina-tionsträning, stabiliseringsträning ochkroppskännedomsträning). Mankunde vanligen inte dra några slutsat-ser om intensitet, frekvens eller dura-tion. När det gäller artros har mandock kommit så långt att man kan gerekommendationer kring dos och in-tensitet, där är man inte när det gällertill exempel osteoporos.

Hur träningen ska utformas har fåttallt större utrymme. Det fanns starktstöd för att aktiv, specifik och profes-sionellt ledd träning ger 20-30 procentbättre smärtlindrande effekt än be-handling där patienten inte har det stö-det. Detta visas också i FYSS rekom-mendationer där det står tydligt uttalatatt träningen bör individanpassas ut -ifrån patientens utgångsläge. Andrastudier pekar också på betydelsen avhur stödet till att vara fysiskt aktiv skautformas för att optimera effekten avträningen.

Det är särskilt intressant att påpekaatt det vid tiden för sammanställandetav SBU –rapporten inte fanns tillräck-ligt med studier för att sammanställaevidensgraden för fibromyalgi och reu-matoid artrit. De är i dag, 2018, demest välstuderade tillstånden i relationtill effekten av fysisk aktivitet. Svenskaforskare så som Eva Kosek, Kaisa Man-nerkorpi och Christina Opava är allavärldsledande inom området. Derasforskning pekar på olika sätt på att fy-sisk aktivitet kan ha god effekt på dessamer komplexa smärttillstånd.

Hinder för att vara fysiskt aktivEn centralt stört smärtmodulerandesystem är inte hinder i sig för att varafysiskt aktiv. Däremot så kan kroppeninte, eller i alla fall mycket långsamma-re aktivera de positiva effekterna av fy-sisk aktivitet om det smärtmoduleran-de systemet är defekt (som vid t excentral sensitisering).

En majoritet (2/3) av de människorsom haft ont länge har en störd sömn.En störd sömn leder i sin tur till enökad smärtkänslighet vilket orsakarmer smärta. Fysisk aktivitet har visat

sig ha en positiv effekt på sömnen, ochdärmed på upplevelsen av smärtan.Om patienten haft sömnproblemunder längre tid så är systemen ofta såuttröttade att det tar tid att få en effektav fysisk aktivitet.

Nedstämdhet är vanligt förekom-mande hos människor som haft ont enlängre tid. I nedstämdhetens symtom-bild ligger framför allt svårigheten attta sig för saker vilket hindrar möjlighe-ten att vara fysiskt aktiv. Psykisk ohälsa,så som depression, inom idrottensvärld har uppmärksammats som van-ligt förekommande.

Rörelserädsla, katastroftankar ochlåg tilltro till sin förmåga (self-efficacy)är andra vanligt förekommande hinderför att vara fysiskt aktiv när man haront. Under de senaste 10-15 åren harkunskapen om psykologiska faktorerför upprätthållandet av långvarig smär-ta ökat. Man har kunnat visa att dessafaktorer är hinder för återgång i idrottoch det pågår nu studier runt om i värl-den för att bygga upp rehabiliterings -program som omfattar även dessa fak-torer.

Förslag på behandlings -program för en patient som är rädd för att röra sig Ingången i hela behandlingsuppläggetär så klart patientens mål och vad henönskar uppnå. Vi antar nu att patien-ten i detta fall har som mål att kunnaåteruppta sin idrott, att vara fysisktaktiv trots sin smärta. Målet i sig behö-ver sedan brytas ner till att bli ett så kal-lat SMART – ett specifikt, mätbart ochrealistiskt mål för att därmed ha störrechans att nå sitt mål.

Så som beskrivits ovan så baserar sigbehandlingsupplägget av en analys avpatientens smärta och aktivitetsbeteen-de. I analysen av aktivitetsbeteendetska man skaffa sig en bred bild av pati-entens beteende. Det innebär att manbehöver använda olika källor så som tex aktivitetsdagbok, stegräknare, puls -klocka, och frågeformulär (t. ex. ned-stämdhet, rörelserädsla och låg tilltrotill sin förmåga att vara fysiskt aktiv).Det har visat sig i flertalet studier attom man är rädd för att röra sig eller harlåg tilltro till att man kommer att klaraav sin träning då kommer rehabiliter-ingen ha ett sämre utfall. Förklaringenbakom detta tänker man är att vidframför allt central sensitisering så harsmärtsystemet varit överaktivt. Amyg-

dala är ett av dessa områden i hjärnansom ingår i den så kallade neuromatrix-en och har en central roll när det gällerrädslor. Det är också tydligt visat attgenom att minska rädslan, och ökatilltron så ökar sannolikheten för ettpositivt utfall.

Förståelse av vad smärta är För att kunna arbeta med att minskanågons negativa förväntningar, rädsloroch katastroftankar i relation till smär-ta så behöver man ha förståelse för själ-va smärtsystemet. Under de senaste tvådecennierna har betydelsen av så kallad”pain neuroscience education” vuxitfram, ledd av professor Lorimer Mose-ley. I korta ordalag så handlar det omatt i dialog med patienten förklara hursmärtsystemet fungerar. Den som skaguida patienten (till exempel fysiotera-peuten) behöver därmed ha uppdate-rad smärtkompetens. Det har påtalats iså väl internationella som nationellarapporter att all hälso – och sjukvård-sperson som grupp betraktat har för lågkompetens inom området smärta, vil-ket i sig leder till att patienter underbe-handlas och lider av smärta i onödan.

”Pain Neuroscience Education”handlar om att skapa en gemensam för-ståelsegrund och för vad smärta är så attnär man sedan går vidare i behandling-sprocessen har tydliga förväntningar påvad målet är. I konkreta ordalag hand-lar det inte att som behandlare ha en fö-reläsning utan att i dialog skapa en för-ståelse av hur våra tankar och föreställ-ningar faktiskt kan styra smärtupple-velsen. Detta kräver pedagogiska ochempatiska kommunikationsfärdighe-ter så att man skapar en allians där pati-enten och behandlaren arbetar tillsam-mans. Ett svårt steg kan vara att skapaförståelse kring att det i första hand intehandlar om smärtminskning utan attvid långvarig smärta är fokus på att ökafunktionen stegvis, trots smärtan.

Utmana patientens föreställ-ningar och tankar Därefter så handlar det om att guidapatienten mot hens mål. Specifika rådom träning kan endast ges om patien-tens aktivitetsbeteende kartläggs först.Vilken typ av träning man väljer berorså klart på patientens funktionsstatus.Oavsett vilken typ av fysisk träningman väljer så ska den utformas enligtgrundläggande begrepp och principer;individualitet, specificitet, progressivi-


tet i ökning av belastningen, dosering(frekvens, intensitet, duration) och pe-riodisering. Det börjar komma studiersom tar hänsyn till effekten av dos-re-spons effekten på träning. I relation tilldetta så adresserar man som behandla-re de hinder som finns det vill säga pa-tientens tankar och föreställningar omatt rörelsen i sig kommer att skada hen.Hur man gör detta finns väl beskrivet iolika typer av artiklar (Nijs et al 2014)och läroböcker (Åsenlöf et al, Vlaeyenet al, Linton et al). Grundprincipen ärså kallad kognitiv exponering, likt densom används för att bota olika typer avfobier. Man utmanar alltså patientenstankar och föreställningar i relation tillen specifik rörelse genom för att på såsätt skapa nya minnen kring rörelsensom är kopplade till att inte vara rädd.

Här är det den professionellas roll attbryta ner övningen så att den inte blirhotfull och att man klarar av den, föratt skapa positiva minnen och att stär-ka den framtida tilltron till att vågapröva igen.

L I T T E R A T U R F Ö R T E C K N I N G

Statens beredning för medicinsk utvärder-ing. Metoder för behandling av lång-varig smärta [Elektronisk resurs] : ensystematisk litteraturöversikt. V. 2.Stockholm: Statens beredning för me-dicinsk utvärdering (SBU); 2006.

Statens folkhälsoinstitut, Yrkesföreningarför fysisk aktivitet. FYSS 2015 : fysiskaktivitet i sjukdomsprevention ochsjukdomsbehandling. Stockholm: Sta-tens folkhälsoinstitut; 2015.

Gravare-Silbernagel K, Brorsson A, Lund-berg M. The majority of patients withAchilles tendinopathy recover fullywhen treated with exercise alone A fiveyear follow-up. Am J Sports Med.2011;39(3):607-13.

2008 Lundberg Mari. Kinesiofobi – teorioch tillämpning. Studentlitteratur

Nijs J, Lluch Girbés E, Lundberg M, Mal-fliet A, Sterling M. Exercise therapyfor chronic musculoskeletal pain: In-novation by altering pain memories.Man Ther. 2014 Jul 18.

Olsson N, Brorsson A, Eriksson B, Grava-re-Silbernagel K, Lundberg M, Karls-son J. Ability to perform a single heel-rise is significantly related to patientreported outcome after Achilles ten-don rupture. Scand J Med Sci Sports.2012 Jun 21.



Kort repetition av styrke -träningsfysiologiSkelettmuskler hos människan inne-håller både långsamma (typ I) fibreroch snabba (typ II) fibrer, där typ II fib-rerna kan delas in i undertyperna IIAoch IIX, och ibland även typ IIAX (enhybrid mellan IIA och IIX). Typ IIX ärden snabbaste muskelfibern men trött-nar fort, medan typ IIA är både snabboch relativt uthållig, men inte lika ut-hållig som typ I. Vid muskelarbete en-gageras muskelfibrerna enligt storleks -principen för rekrytering av motoriskaenheter, vilken innebär att mindre en-heter (ofta innehållande typ I fibrer) re-kryteras före större enheter (ofta bestå-ende av typ II fibrer), som kopplas innär behovet av kraft eller effekt ökas.(Se figur 1.)

Styrketräning innebär som regel trä-ning med motstånd som tillåter mellan1-20 repetitioner, eller ca 60-100 pro-cent av 1RM (1RM = one repetitionmaximum, den största belastning somkan lyftas en enda gång genom hela rö-relsebanan). Det centrala nervsystemettvingas då att aktivera de flesta moto-riska enheter och därmed utsätts bådetyp I och typ II fibrer för belastning.Befintlig evidens talar för att vid de re-lativt låga rörelsehastigheter som kon-

ventionell tung styrketräning normaltinnebär sker rekryteringen enligt stor-leksprincipen vid såväl koncentriskasom excentriska muskelaktioner.

De stora mekaniska spänningarnaoch de kraftiga fyrningsimpulserna(samt troligen även andra stimuli, somt ex metabol stress) ger signaler till ökadtillverkning av muskelproteiner. Somregel krävs minst 60 procent av 1RMför stora ökningar av muskelprotein-syntesen(2) och muskeltillväxten(3),även om intressanta undantag finns (seavsnittet om Intensitet).

Effekter av inaktivitet, skadaoch sjukdom på muskulaturenI musklerna pågår hela tiden en om-byggnadsprocess med både tillverk-ning (syntes) och nedbrytning (proteo-lys) av muskelproteiner. Vid frånvaroav belastning ges inte längre adekvatasignaler för bibehållande eller upp-byggnad av mängden muskelproteineri muskelfibrerna, vilket i sin tur ledertill kraftigt reducerad muskelprotein-syntes. Därtill ökar åtminstone tillfäl-ligt även proteolysen redan inom deförsta 48-72 timmarna vid total inakti-vitet. Eftersom proteolysen är någotförhöjd samtidigt som proteinsyntesensjunker markant får nedbrytningen

övertaget och nettobalansen för mus-kelproteiner sett över hela dygnet blirnegativ, vilket leder till förtvining(atrofi).

Humanstudier på olika modeller förtotal inaktivitet (sängvila eller avlast-ning av ena benet med hjälp av kryck-or) har visat att unga friska människorförlorar ca 7-11 procent av muskelvo-lymen i quadriceps inom tre till fyraveckor(1, 3). Detta innebär en minsk-ning av muskelmassan med ca 0,25-0,5procent per dag, eller 1,8-3,5 procentper vecka. Som jämförelse ger ett ge-nomsnittligt styrketräningsprogramhos en tidigare otränad ung individ enökningstakt på cirka 0,1 procent perdag, och endast under gynnsamma för-hållanden uppnås 0,2 procent per dageller mer(3). Hastigheten på muskelför-tviningen vid några veckors total inak-tivitet är alltså ofta ca två till tre gångerså hög som takten på muskeltillväxtenvid styrketräning! Hastigheten på mus-kelförtviningen avtar dock betydligtmed tiden.

Förutom minskningar i muskelfibe-rareor kan koncentrationerna av mus-

Styrketräning vid rehab

AV MATHIAS WERNBOM

Styrketräning har idag en given plats i rehabilitering efter akuta skador och sjukdomar av olikaslag och i träning som sker i preventivt syfte för att motverka uppkomsten av diverse åkommor,samt i allt högre grad även när det gäller att motverka negativa effekter av kroniska skador ochsjukdomar. I denna artikel diskuteras i första hand styrketräning efter skada och sjukdom, medsärskilt hänseende att bibehålla eller öka muskelstyrka och volym. Artikeln är i allt väsentligt ennedkortad version av ett kapitel i boken Idrottsskada (Studentlitteratur 2018). För en mer full-ständig referenslista, v. g. se nämnda bokkapitel (1).

Mathias WernbomPhD, idrottsfysiolog, leg sjukgymnast

�


kelproteinerna aktin och myosin inne imuskelfibrerna också reduceras, vilketinnebär att den maximalt möjliga mus-kelkraften sjunker ännu mer än densynliga minskningen i muskelarea.Även faktorer som leder till försämradmuskelkvalitet (till exempel förändra-de interaktioner mellan aktin och myo-sin) verkar spela roll, och därtill för-sämras individens förmåga att aktiveramuskulaturen.

Sammantaget leder detta till att enminskning på 7-11 procent i tvärsnitts -area för quadriceps efter tre till fyraveckors avlastning åtföljs av en reduk-tion på 15-22 procent i maximal styr-ka, alltså ett förhållande på ungefär 1:2mellan förlust i muskelvolym ochminskning i muskelstyrka. Förmåganatt så fort som möjligt nå en given kraft(”rate of force development”, RFD),försämras ännu mer. En hög RFD ärmycket viktigt för både idrottsliga ochvardagliga moment, som att kunna pa-rera/bromsa en plötslig rörelse och där-med behålla balansen.

Vid skada och/eller sjukdom till-kommer negativa skeenden som ofta

förstärker den muskelatrofi som orsa-kas av inaktivitet. Exempelvis kan qu-adriceps under de första två veckornaefter en korsbandsoperation förlora såmycket som 20-30 procent av muskel-volymen, även om rehabilitering på-börjats redan dagarna efter operation(för referenser, se 1). Detta innebär attmuskeln förtvinar med ca 1,5-2 pro-cent per dag, alltså fyra till sex gångerfortare än vid enbart avlastning! Mus-kelförtvining orsakad av skada, inakti-vitet och operation bidrar till att det försåväl idrottsutövaren som den äldresjukhuspatienten ofta tar lång tid attkomma tillbaka till full kapacitet. Detär därför av stor betydelse att sätta inlämpliga terapeutiska motåtgärder såtidigt som möjligt, helst redan föreoperationen, för att minimera förlusterav muskelvolym och funktion.

Styrketräning för att återställamuskelvolym och motverkamuskelatrofiIntensiv styrketräning med en frekvenspå minst två till tre gånger per veckakan i princip helt motverka effekter av

total inaktivitet på muskulaturen(3)

och i mer eller mindre grad även mot-verka muskelatrofi som inducerats avskada och/eller sjukdom. Mekanismer-na bakom detta anses vara ökningar iproteinsyntesen, samtidigt som sig-nalvägar för proteolys åtminstone del-vis hämmas. Lättare träning som till ex-empel traditionella post-operativasjukgymnastiska rörelser förmår däre-mot inte nämnvärt att motverka mus-kelförtvining efter skada, operationeller sjukdom(1).

Så snart som skadade och läkandevävnader tillåter bör därför någonform av styrketräning inkluderas i trä-ningsprogrammet. Efter en period avimmobilisering eller inaktivitet ärmuskulaturen dock sårbar för meka-nisk belastning och det är därför kloktatt börja med en relativt låg tränings-volym och intensitet. Successivt kansedan doseringen ganska snabbt ökastill en lämplig och effektiv nivå. Do-seringen av styrketräning måste dockvara individuell och kontinuerligt ju-steras utifrån respons. I följande avs-nitt diskuteras dosering av styrketrä-

Figur 1.Storleksprincipen för rekryteringav motoriska enheter och derasmuskelfibrer. Vid lågintensivt ar-bete rekryteras typ I fibrer ochmöjligen även typ IIA. Medökande behov av kraft och/ellereffekt måste fler fibrer rekryterasoch samtidigt jobba hårdare(ökad fyrningsfrekvens). Vid näramaximala ansträngningar enga-geras alla fibertyperna.


�



ning för att återställa muskelfunktionefter skada, med betoning på de vikti-gaste variablerna. Det bör dock näm-nas att många variabler har betydelsevid styrketräning (1, 3).

Dosering av styrketräningIntensitetSom tidigare nämnts krävs i regel minst60 procent av 1RM för att ge stor has-tighet på proteinsyntesen och muskel-tillväxten och de största ökningarnasker från ca 75 procent av 1RM ochuppåt(2, 3). Det är dock också möjligtatt uppnå muskeltillväxt på förhållan-devis låga vikter (~50 procent av 1RM)genom att träna till uttröttning ochinte låta musklerna slappna av mellanrepetitionerna, samt genom att utförarepetitionerna relativt långsamt (t.ex.tre sekunder upp och tre sekunderned). Denna sorts träning har visatsfungera väl för att öka muskelvolymenoch funktion hos både friska individeroch patienter med knäbesvär(4-5), ochhar med framgång även använts i reha-bilitering av tendinopatier för att för-bättra senans egenskaper(6).

Studier har till och med visat attmuskelmassan och styrkan kan ökamarkant efter så lite som 20-30 procent

av 1RM, om träningen sker med fleraset till uttröttning och/eller med blod-flödesrestriktion via tryckmanschett(så kallad ocklusionsträning). Dennalättare men ändå krävande typ av styr-keträning kan därför vara särskilt in-tressant i ett tidigt skede av den rehabi-literande styrketräningen, när stora be-lastningar inte är möjliga eller tillåtna.

TräningsvolymDe senaste 15-20 årens forskning tyderpå att det finns ett dos-respons sam-band mellan träningsvolym och resul-tat, både vad gäller styrka och muskel-volym. Exempelvis har studier visatstörre ökningar i styrka och muskelareamed tre set jämfört med ett set. Detverkar emellertid som att en platå nås ikonventionell styrketräning någon-stans mellan tre till sex set sammanlagtoch att ännu fler set inte nödvändigtvisleder till större muskeltillväxt, snarareriskerar effekten att försämras med allt -för stora träningsvolymer(3).

TräningsfrekvensEn lämplig utgångspunkt för tränings-frekvens är två till tre pass per muskel-grupp och vecka, vilket har visats fun-gera väl både hos friska individer och i

knärehabilitering (1). Om intensiv styr-keträning inte är möjlig (t.ex. i börjanav en rehabiliteringsperiod) kan trä-ningsfrekvensen förmodligen ökas tillfem gånger per vecka för att kompense-ra att träningen inte är så belastande.

Styrketräning efter skadaI detta avsnitt används knäskador somtypexempel på en idrottsskada och pro-blematiken kring en sådan. Det är envanlig observation att det efter en knä -skada tar lång tid, inte sällan flera år,innan patienten är återställd ifråga ommuskelstyrka och volym i den drabba-de sidan. Delvis kan detta förklaras avskadans natur, vid exempelvis en rup-tur av främre korsbandet (ACL) för-svinner inte bara korsbandets funktionsom ligament utan också dess sensoris-ka inflöde till centrala nervsystemet,vilket försvårar full aktivering av qu-adriceps. En nedsatt förmåga att akti-vera quadriceps gör det svårt att rekry-tera typ II fibrerna och därför atrofieraren del av dessa, vilket även leder till för-tvining på helmuskelnivå.

En viktig bidragande anledning tillatt patienter har svårt att återfå fullmuskelfunktion efter korsbandsskadaär dock att sedvanlig rehabiliteringsträ-

Figur 2. Exempel på muskelaktivering (EMG) vid tung styrketräning. Dynamisk knäextension i viktmaskin på en belastning av 7RM (~80-85 procent av 1RM). EMG normaliserat till maximal isometrisk kontraktion (100 procent). VL = vastus lateralis (rött), VM =vastus medialis (blått). Försöksperson och försöksledare: författaren själv (MW).


ning ofta är för lågintensiv. Som regelkrävs att de flesta muskelfibrerna re-kryteras under träning för att ge ettadekvat träningsstimuli för muskel-tillväxt och styrkeökningar (Figur 1)och ett program som inte innehåller in-tensiv styrketräning i någon form ris-kerar därmed att ge otillräcklig effekt.Denna hypotes har stöd av studier somvisat att det hos individer med knäska-da är möjligt att med intensiv regel-bunden styrketräning träna upp denskadade sidans quadriceps muskelvo-lym och funktion till ungefär sammaeller till och med en något högre nivåän den ”friska” sidan.

Undersökningar med elektromyo-grafi (EMG) och magnetkamera visaratt både övningar i öppen rörelsekedja(knäextension) och sluten rörelsekedja(benpress, knäböj, utfall, etc.) kan gehög muskelaktivering och vara effekti-va för quadricepsträning (se t.ex. figur2).

Flera studier ger stöd för att träning iöppen rörelsekedja bör inkluderas föratt optimera effekten av träningen vidACL-rehabilitering, även om myckettunga belastningar bör undvikas underde första veckorna och månaderna föratt inte öka knälaxiteten efter ACL-

operation. För ytterligare diskussionhänvisas till(1).

Alternativ & komplement tillkonventionell styrketräningDet är långt ifrån alltid möjligt och ib-land också kontraindicerat att tränamed stora belastningar, till exempel pågrund av hänsyn till leder och ligament.I en del andra fall kan det vara så att in-dividen är svag och/eller har svårt att ak-tivera muskulaturen koncentriskt ochdet därför är svårt att uppnå god effektav konventionell styrketräning. Detfinns dock andra intressanta metodersom kan ersätta eller komplettera kon-ventionell styrketräning för att upprätt-hålla eller återställa styrka och muskel-volym vid sjukdom och inaktivitet.Några av dessa metoder är lågbelastadstyrketräning med restriktion av blod-flödet (ischemisk träning), excentriskstyrketräning, vibrationsträning ochneuromuskulär elstimulering (NMES).För vidareläsning se Thomeé et al.(7).

R E F E R E N S E R

1. Wernbom M. Styrketräning. I: Ras-mussen-Barr E, Heijne A (redaktö-rer): Idrottsskada. Studentlitteratur,Lund, 2018. Sid 101-108.

2. Kumar V, et al. Age-related differencesin the dose-response relationship ofmuscle protein synthesis to resistanceexercise in young and old men. Jour-nal of Physiology 2009; 587: 211-17.

3. Wernbom M, et al. The influence offrequency, intensity, volume andmode of strength training on wholemuscle cross-sectional area in hu-mans. Sports Med. 2007; 37: 225-64.

4. Greenwood J, et al. Comparison ofconventional resistance training andthe fly-wheel ergometer for trainingthe quadriceps muscle group in pati-ents with unilateral knee injury. Eur JAppl Physiol. 2007; 101: 697-703.

5. Tanimoto M, Ishii N. Effects of low-in-tensity resistance exercise with slowmovement and tonic force generationon muscular function in young men. JAppl Physiol 2006; 100: 1150-7.

6. Kongsgaard M, et al. Corticosteroid in-jections, eccentric decline squat trai-ning and heavy slow resistance trai-ning in patellar tendinopathy. Scand JMed Sci Sports. 2009; 19: 790-802.

7. Thomeé R, et al. Styrketräning för id-rott, motion och rehabilitering. SISUIdrottsböcker, 2008. ISBN: 978-91-85433-55-1.



ny avhandling

Match-related risk factors for injury in maleprofessional football

Professionell fotboll,en högriskaktivitet

Fotbollsskador kan ha negativakonsekvenser inte bara för dendrabbade spelaren utan också för

hela laget. För den enskilda spelarenkan skador orsaka smärta och göra detomöjligt att delta i lagets aktiviteter.Men skador kan också ha mer långvari-ga konsekvenser som kronisk smärt-

problematik och nedstämdhet. Eftersärskilt allvarliga skador finns dessu-tom risken att spelaren tvingas avbrytasin aktiva karriär. Utöver de individuel-la konsekvenserna som kan drabba deenskilda spelarna då de skadas så har ti-digare studier visat att skador också haren negativ påverkan på lagets presta-tion,1 vilket inom professionell fotbollnaturligtvis är av högsta betydelse. Detär därför viktigt att försöka minska denskaderisk som professionella fotbolls-spelare utsätter sig för i samband medatt de spelar fotboll.

För att på ett effektivt sätt kunnaminska antalet skador i en idrott är detviktigt att skapa en förståelse för huroch varför olika skador uppstår. Detbetyder att man behöver identifieraoch beskriva olika faktorer som påver-kar risken för att skadas i samband medidrottsutövandet.

Syftet med avhandlingen, som be-står av fyra delarbeten och som skrevsunder handledning av Martin Hägg-lund, Markus Waldén och Jan Ek-strand vid Linköpings Universitet, varatt undersöka om ett antal matchrela-

terade potentiella riskfaktorer påverka-de skadefrekvensen i samband medprofessionella fotbollsmatcher.

De faktorer som analyserades var föl-jande:1. Matchens slutresultat (vinst, oav-

gjort eller förlust), matchens spel -plats (hemmaplan eller bortaplan)samt i vilken tävling matchen ing-ick (den inhemska ligan, inhemskacuper eller europeiska cuper).

2. Inom vilket tidsintervall två på va-randra följande matcher spelas.

3. Antalet träningstillfällen som enspelare genomfört mellan det attspelaren återgick efter en skade-frånvaro och spelarens första matchefter skadefrånvaron.

Elite Club Injury Study År 2001 lanserade det europeiska fot-bollförbundet (UEFA) en skaderegi-streringsstudie, UEFA Elite Club In-jury Study (ECIS), i ett försök att bidratill minskad skaderisk i professionellfotboll. Studien drivs av en forsknings-grupp med säte i Linköping, Football

Professionella fotbollsspelare drabbas av ungefär 1 000 gånger så många skador isamband med sitt idrottsutövande jämfört med vad folk som är verksamma inomandra högriskyrken gör i sitt yrkesutövande. Det innebär att en professionell fotbollsspelare i genomsnitt kan förvänta sig två skador per säsong.

AV HÅKAN BENGTSSON

Håkan Bengtsson, Institutionen för medicin och hälsa, Avdelningen för sjukgymnastik, Linköpings universitet.


Research Group (FRG). I studien sa-marbetar FRG med några av Europasbästa fotbollsklubbar som varje månadskickar rapporter, som beskriver derasspelares fotbollsexponering och even-tuella skador som de har drabbats av,till forskningsgruppen.

Samtliga delarbeten i avhandlingenbygger på data som har samlats in isamband med ECIS. För närvarandepågår den 17:de konsekutiva säsongenav ECIS och i avhandlingen har datafrån de första 15 säsongerna inklude-rats. Under dessa säsonger har fler än60 lag från 18 länder medverkat och bi-dragit med data till den inkluderadedatabasen som bestod av mer än 14000 skador som inträffat under mer än2 000 000 timmar fotbollsspel.

Matchens sammanhang har betydelse för risken att skadasTidigare forskning har visat att de akti-viteter en spelare utför och den distanssom en spelare löper i olika hastigheterunder en match varierar beroende påmatchens sammanhang. Delarbete ett2

visar att matchens sammanhang ocksåhar betydelse för risken för spelare attskadas. När den vanligaste tävlingsfor-men (den inhemska ligan) jämfördesmed andra turneringar så visade det sigatt matchincidensen (antalet skador per1000 timmar matchspel) var åtta pro-cent högre i de matcher som tillhördeden mest prestigefyllda tävlingen,Champions League, medan den var 8till 16 procent lägre i de inhemska cu-perna och Europa League. Matchensspelplats visade sig också ha betydelseför matchincidensen med ungefär tioprocent högre incidens i hemmamat-cher jämfört med matcher på bor-taplan. Avslutningsvis sågs en högrematchincidens för lag i samband medde matcher som laget förlorade ellerspelade oavgjort jämfört med när devann vilket skulle kunna ses som etttecken på att inträffade skador har ennegativ inverkan på lagens prestation.

Ökad skaderisk upp till femdagar efter en matchEn av de matchrelaterade potentiellariskfaktorerna som får mest uppmärk-samhet i diskussioner i media är medvilket tidsintervall matcher spelas, detvill säga hur ofta man spelar matcher. Idiskussionen nämns ofta en brytpunktmellan ett matchintervall bestående av72 timmars vila (tre dagar) mellan två

matcher jämfört med ett matchinter-vall bestående av 96 timmars vila (fyradagar) mellan två matcher med en hy-potes att det längre matchintervalletskulle innebära en minskad risk förskador. Denna diskussion grundar sig itidigare forskning som har visat attprofessionella fotbollsspelare fortfa-rande kan uppvisa trötthetstecken åt-minstone 72 timmar efter att de spelaten match.3

I delarbete två4 och tre5 analyserades

sambandet mellan olika matchintervalloch matchincidensen. Matchinterval-let bestämdes utifrån hur ofta ett lagspelade matcher (antalet dagar som se-parerar två matcher för ett lag) i delar-bete två medan det bestämdes utifrånhur ofta de individuella spelarna spela-de matcher (antalet dagar som separe-rar två matcher för en spelare) i delar-bete tre. I båda dessa delarbeten visadesett samband mellan korta matchinter-vall och högre matchincidens.

Figur 1.Muskelincidens vid olika matchintervall* Indikerar en signifikant skillnad jämfört med 3 dagar

Figur 2.Skaderisk i den första matchen efter en skadefrånvaro.

�


När matchintervallen analyserades påspelarnivå i delarbete tre sågs ungefär25 procent högre muskelincidens (an-talet muskelskador per 1000 timmarmatchspel) när en spelare spelade enmatch inom tre dagar från en tidigarematch jämfört med när det hade gåttsex till tio dagar sedan spelarens senastematch. Däremot sågs ingen skillnadmellan matchintervall på tre, fyra ellerfem dagar (figur 1). Ett liknande sam-band mellan skador och matchintervallsågs i arbete två med ungefär 30 pro-cent högre muskelincidens i matchersom spelades inom fyra dagar efter la-gets senaste match jämfört med mat-cher som spelades sex eller fler dagarefter en tidigare match. Den samladebilden av delarbete två och tre är där-med att spelare utsätts för en signifi-kant högre risk att drabbas av en mus-kelskada när de spelar matcher inomfem dagar efter en tidigare match.

Ökad skaderisk i en spelaresförsta match efter en skade-frånvaroÄven om professionell fotboll, som ti-digare konstaterat, är en idrott som in-nebär en hög risk att skadas och ävenom risken är särskilt hög i sambandmed matchspel så är risken för en en-skild spelare att skadas under en speci-fik match fortsatt förhållandevis liten,ungefär tre procent. Denna risk ärdock betydligt större i en spelares förs-ta match efter det att spelaren har åter-gått från en skadefrånvaro och beslutetom att låta en spelare återgå till attspela fotboll upplevs ofta som ett av desvårare beslut som medicinsk personalinom idrotten behöver ta. Det har fö-reslagits att idrottare kan ha försämradfysisk kapacitet efter en skadefrånvarovilket skulle kunna bidra till den ökadeskaderisk som har identifierats i sam-band med att spelare återgår tillfotbolls spel.6 Denna hypotes finnervisst stöd i delarbete fyra där det visa-des att oddset för att en spelare skallskadas i samband med sin första matchefter en skadefrånvaro sjunker med nioprocent för varje träningspass som spe-laren hinner genomföra efter det attden har återgått till fotbollsspel meninnan det att den spelar sin förstamatch (figur 2). Det i sin tur innebäratt man kan genomföra sin förstamatch efter en skadefrånvaro utansärskilt ökad risk, i jämförelse med dengenerella skaderisken i samband med

matchspel, efter ungefär sju till åttaträningspass.

SammanfattningProfessionell idrott är allt som oftastförknippat med en viss skaderisk ochprofessionell fotboll är inget undantag.Det innebär att man som professionellfotbollsspelare tvingas acceptera attman utsätter sig för en relativt hög ska-derisk i samband med sitt idrottsutö-vande. Det innebär också att mångamedicinska beslut inom professionellfotboll handlar om att väga risken föratt en spelare kommer att skada sig, tillexempel i samband med en fotbolls-match, mot de fördelar man uppleverav att spela matchen. Denna avhand-ling bidrar till en ökad förståelse omskaderisken i professionella fotbolls-matcher genom att påvisa ett antalmatchrelaterade faktorer som har bety-delse för risken att skadas under mat-chen, så som matchens sammanhangoch inom vilket tidsintervall en tidiga-re match har spelats. Ökad kunskapom faktorer som påverkar skaderiskenför professionella fotbollsspelare bidrartill att man på ett bättre sätt kan upp -skatta vilken skaderisk en spelare utsät-ter sig för i samband med en match vil-ket i sin tur gör det möjligt att fattabättre, mer informerade, beslut omspelarens deltagande. Ökad kunskapom riskfaktorer kan också erbjudamöjligheter att direkt minska skadefre-kvensen inom professionell fotbollgenom åtgärder för att motverka dessa

riskfaktorer till exempel genom att er-bjuda minst sex återhämtningsdagarmellan en spelares matcher eller genomatt försäkra sig om att spelare har ge-nomfört en tillräcklig träningsperiodefter en skadefrånvaro innan de spelaresin första match.

R E F E R E N S E R

1. Hägglund M, Waldén M, MagnussonH, Kristenson K, Bengtsson H, Ek-strand J. Injuries affect team perfor-mance negatively in professional foot-ball: an 11-year follow-up of theUEFA Champions League injurystudy. Br J Sports Med.2013;47(12):738-42.

2. Bengtsson H, Ekstrand J, Waldén M,Hägglund M. Match injury rates inprofessional soccer vary with match re-sult, match venue, and type of compe-tition. Am J Sports Med.2013;41(7):1505-10.

3. Silva JR, Rumpf MC, Hertzog M, Cas-tagna C, Farooq A, Girard O, HaderK. Acute and Residual Soccer Match-Related Fatigue: A Systematic Reviewand Meta-analysis. Sports Med.2018;48(3):539-83

4. Bengtsson H, Ekstrand J, Hägglund M.Muscle injury rates in professionalfootball increase with fixture conges-tion: an 11-year follow-up of theUEFA Champions League injurystudy. Br J Sports Med.2013;47(12):743-747.

5. Bengtsson H, Ekstrand J, Waldén M,Hägglund M. Muscle injury rate inprofessional football is higher in mat-ches played within 5 days since theprevious match: a 14-year prospectivestudy with more than 130 000 matchobservations. Br J Sports Med.2017;0:1–7. doi:10.1136/bjsports-2016-097399

6. Blanch P, Gabbett TJ. Has the athletetrained enough to return to play safe-ly? The acute:chronic workload ratiopermits clinicians to quantify a play-er's risk of subsequent injury. Br JSports Med. 2016;50(8):471-5.

En professionell fotbolls -spelare tvingas acceptera

att man utsätter sig för enrelativt hög skaderisk. Detinnebär också att mångamedicinska beslut inomhandlar om att väga ris-

ken för att en spelare kom-mer att skada sig mot defördelar man upplever av

att spela matchen.

Fråga experten!Har du någon idrottsmedicinsk fråga

som du vill ha svar på? Redaktionen

kan hjälpa dig att få svar. Mejla din

fråga till redaktor@svenskidrottsme-

dicin.se så kanske det blir din fråga

som publiceras med svar i tidningen.

”


Idag är det hög evidens för att pati-enter med en överbelastningsskadai en sena initialt skall behandlas

med träning i tre till sex månader. Ävenvid akuta senskador är träning encentral del i behandlingen.

En viktig aspekt att förstå både för lä-kare/fysioterapeut och patient är attsenläkningen och återhämtningen tarlång tid, och att det inte finns någonsnabb lösning för att påskynda återgångtill idrott. Flera olika behandlings -studier gjorda på patienter med överbe-lastningsskador i senan visar att det sker

en successiv förbättring av symptom/besvärsnivå upp till tolv månaders tid.Vissa patienter kan ha signifikanta för-bättringar redan efter sex veckors be-handling medan andra inte upplevernågon större skillnad förrän efter tremånader. Det är stora variationer mel-lan patienter och detta beror delvis påhur stor skadan är, vilken typ av senaoch skada, samt vilka krav man har påsin sena.

Träning stimulerar till läkningDet är viktigt att komma ihåg att när

en senskada rehabiliteras med träningså behövs träningen dels för att stimu-lera läkning, och dels för att göra senanstarkare och mer motståndskraftig motbelastning. Därutöver är träningenviktigt för att behandla nedsättningar istyrka, rörlighet och funktion. När detgäller träning för senskador har detgenom åren föreslagits olika sätt attträna senan på bästa sätt genom olikatyper av muskelkontraktioner såsomexcentrisk träning, koncentrisk-ex-centrisk träning, långsam tung styrke-träning och nu senast isometrisk trä-ning. För att få en samlad bild av hurman skall träna är det viktigt att ha enförståelse hur träning påverkar senan. Idenna artikel kommer vi att gå igenomhur träning påverkar både en frisk ochen skadad sena samt hur man kan ap-plicera detta för den individuella pati-enten under de olika rehabfaserna.

Optimal belastningEtt flertal olika studier har gjorts för attutvärdera effekten av träning på sena.Både statisk och dynamisk träning harvisats öka cirkulationen runt senan vil-ket kan vara betydelsefullt, speciellt iden akuta fasen. För att förbättra ensenas styrka, storlek och hållfasthet ärdet viktigt att belastningen orsakar en

Senor måste belastas med rätt dosering för att läka och blistarkare. Precis som en muskel så blir en sena svagare avimmobilisering och inaktivitet, och starkare av träning,men senans respons på förändringarna tar längre tid.Detta innebär att enbart avstå från fysisk aktivitet vid ensenskada inte hjälper läkningen och återhämtningen.

AV KARIN GRÄVARE SILBERNAGEL OCH ANNELIE BRORSSON

Träning eftersenskada

SAMMANFATTNING

� Träning (inte total vila) är viktigt för

återhämtning efter senskada.

� Både dynamisk och statisk belastning

ökar blodcirkulationen runt en sena.

� Långsam tung belastning har bäst ef-

fekt för att öka senans styrka och

storlek men det finns antagligen en

övre gräns till vad som ger en positiv

förändring.

� En sena kan behöva upp till tre dagar

för att återhämta sig och uppnå en

positiv effekt av träningen.

� Återhämtning efter senskada tar

lång tid - ibland upp till 12 månader

eller mer.

� Anpassad fysisk aktivitet med hjälp

av smärthanteringsmodellen kan

vara ett värdefullt hjälpmedel under

rehabiliteringen.

� Smärt- och symptomfrihet betyder

inte alltid att funktionen är återhäm-

tad.

� Fortsätt rehabiliteringsträningen i åt-

minstone 2-3 månader efter symp-

tomfrihet.

Karin Grävare Silbernagel leg. sjukgym-nast, med. Dr. Assistant ProfessorDepartment of Physical TherapyUniversity of Delaware

Annelie Brorsson leg. fysioterapeut,med.dr. IFK Kliniken Rehab och Avdel-ningen för ortopedi, Institutionen förkliniska vetenskaper vid Sahlgrenskaakademin, Göteborgs universitet.


töjning av senan. En belastning somorsakar fem procents töjning av senanjämfört med tre procents töjning harvisats resultera i större ökning av sen-styvhet och senstorlek. Det betyder atttyngre belastning har större effekt änlättare belastning vid samma tränings-volym. Å andra sidan så finns det indi-kation på att det finns en övre gräns därmer belastning inte ger bättre resultatutan istället kan vara skadligt. På cell-nivå så har dynamisk belastning visatsvara bättre än statisk belastning. Senanökar i storlek och styvhet mer eftertung belastning över längre tid jämförtmed många repetitioner och kortarebelastningstid. Om muskeln arbetarexcentrisk eller koncentriskt verkarinte spela någon större roll för senanutan det är belastningsdoseringen somär viktig. Återhämtning mellan tungasenbelastande träningspass är ocksåviktigt och det kan behövas två till treåterhämtningsdagar för att få en posi-tiv effekt på senan.

Träning trots smärtaTräningen vid senskada är inte enbartviktigt för senläkning och uppbyggnadav senans struktur och styrka, utanockså för att minska symptomen ochförbättra patientens funktion. Därförär en ordentlig utvärdering av varje pa-tient nödvändig för att bedöma vilkenläkningsfas skadan är i och för att få enhelhetsbild över patientens symptomoch funktionsnedsättning. Rehabili-teringsträningen kan därefter planerasmed målsättning att stimulera senläk-ning, minska symptomen och återfåfull styrka och funktion. För att kunnaöka belastningen av träningen succes-sivt är det viktigt att ta hänsyn till attsenbelastningen kan ökas både genomatt öka den yttre belastningen ochgenom att öka hastigheten av belast-ningen. Det som tidigare har varit ettproblem under rehabiliteringen vidöverbelastningsskador i senor är att trä-ningen ibland är smärtsam. För attuppnå positiva fysiologiska effekter avträningen så tycks det ibland krävas attpatienten tränar trots smärta. Smärt-hanteringsmodellen (se figur ovan) harvisat sig vara ett effektivt hjälpmedelför att kunna gradera träningsbelast-ningen och intensiteten under behand-lingsperioden av en senskada.

RehabfaserI den akuta fasen av en senskada är det

viktigt att patienten får en förståelse föratt återhämtning efter en senskada tarlång tid och att det är viktigt att belastatrots att det kan orsaka viss smärta.Lätta belastande övningar, både iso-metriska och dynamiska som ökarblodcirkulation runt senan, kan re-kommenderas för att underlätta sen-läkningen. Lätt belastande träning somutförs långsamt är ett sätt att påbörjabelastningen av senan utan att orsakaytterligare överbelastning. Smärthan-teringmodellen (Bild 1) och tränings-dagbok (där patienten dokumenterarhur de reagerar på träningen bådeunder tiden och dagen efter) är mycketanvändbara hjälpmedel för att indivi-duellt kunna anpassa träningen till pa-tienten.

I toleransfasen kan träningen suc-cessivt ökas på med långsam, tungstyrketräning med målsättningen attsenan ska repareras och förberedas förtyngre träning (Bild 2). Då belastning-en ökar kan också behovet av längreåterhämtning efter träning öka.Annan träning med fokus på att åtgär-da den individuella patientens ned-sättningar i styrka, rörlighet och funk-tion i övrigt är naturligtvis också vik-tigt. När rehabiliteringen går in i denspecifika hårdträningsfasen och åter-gång till idrottsfasen, blir det ocksåviktigt att lägga till plyometrisk ochidrottsspecifik träning.

Aktivitet under rehabiliteringEftersom återhämtningen efter ensenskada tar lång tid, är det för mångapatienter/idrottare viktigt att veta hur

mycket man i övrigt kan vara aktivunder rehabiliteringen. Hos patientermed hälsenesmärta har det visats attdet går vara aktiv under rehabilitering-en om man använder smärthanterings-modellen som en guide för hur mycketövrig träning som tillåts. Det verkarsom en viss nivå av aktivitet är möjligmen att en alltför hög aktivitetsnivåkan störa återhämtningen av senan ochdet blir därmed ingen positiv effekt avrehabiliteringsträningen. Baserat påklinisk erfarenhet och kunskap om hursenor läker, kan det rekommenderas attman har tre återhämtningsdagar mel-lan tyngre fysiska aktiviteter, såsomlöpning och hopp, för patienter medsenskador i nedre extremititeten. Dettaför att senan skall få en adekvat tid tillåterhämtning och därmed en positivutveckling i både symptom och funk-tion.

Fri från smärta inte lika medåterställd senaDet har i litteraturen beskrivits att åter-fall efter senskada är vanligt. Mångapatienter vittnar också om besvär/symptom från överbelastnings skador ien sena som uppstått från och till underflera år. En vanlig beskrivning från eli-tidrottare med senbesvär är att så fortde börjar träna fullt ut så får de ontigen. Eftersom överbelastningsbesvä-ren i en sena uppkommer successivt,kan själva senskadan uppstå innansymptomen märks och symptomenockså kan försvinna innan senan blirfullt återhämtad. Hos kliniker har detockså länge funnits en känsla av att

Bild 1.Smärthanteringmodellen är ett mycket användbart hjälpmedel för att individuelltkunna anpassa träningen till patienten.

�


bara för att man inte känner symptomså skall man ändå vara försiktig vidåtergången till idrott för att undvikaåterfallsskador. Studier har visat attsmärtfrihet/symptomfrihet hos patien-ter efter överbelastningsskada i hälse-nan inte nödvändigtvis betyder att pa-tienten har en återställd muskel-senfunktion. Det är därför viktigt att vidåtergång till fysisk aktivitet och idrottdels att fortsätta med rehabiliter-ingsträningen och dels att stegra belast-ningen successivt, även när sympto-men har försvunnit. Detta är en myck-et viktig aspekt för speciellt elitidrotta-re som utnyttjar senan maximalt för attkunna prestera på hög nivå.

R E F E R E N S E R :Couppé C, Svensson RB, Silbernagel KG,

Langberg H, Magnusson SP. Eccentricor Concentric Exercises for the Treat-ment of Tendinopathies? J OrthopSports Phys Ther. 2015Nov;45(11):853-63.

Magnusson SP, Langberg H, Kjaer M. Thepathogenesis of tendinopathy: balan-cing the response to loading. Nat RevRheumatol. 2010;6:262-268.

Malliaras P, Barton CJ, Reeves ND,Langberg H. Achilles and patellar ten-dinopathy loading programmes: a sys-tematic review comparing clinical out-comes and identifying potential me-chanisms for effectiveness. SportsMed. 2013;43:267-286.

Silbernagel KG, Crossley KM. A ProposedReturn to Sport Program for PatientsWith Midportion Achilles Tendino-pathy: Rationale and Implementation.J Orthop Sports Phys Ther. 2015Nov;45(11):876-86.

Silbernagel KG, Thomeé R, Eriksson BI,Karlsson J. Continued sports activity,using a pain monitoring model,during rehabilitation in patients Achil-les tendinopathy - a randomized con-trolled study. Am J Sports Med.2007;35:897-906

Foto: Karin Grävare Silbernagel


�

09.00 � 10.30 Rehabilitering efter hälsenerupturModerator: Eva Zeisig

VÅRMÖTE 2018 AULA MEDICA, KAROLINSKA INSTITUTET, STOCKHOLM

TORSDAG 26 april 2018

10.30 – 11.00 Fika

11.00 – 12.30 (Pass 2)

KorsbandskirurgiModerator: Magnus Forssblad

12.30 – 13.30 Lunch

13.30 – 15.00 Fysiologi, kost, återhämtningModeratorer: Eva Andersson, Jessica Norrbom

15.00 – 15.30 Fika


FREDAG 27 APRIL 2018

08.00 – 9.30 Hjärtat – kroppens viktigaste organ? Moderator: Mats Börjesson

09.30 – 10.00

10.00 – 11.30 Höfter - Femoroacetabulär impingementModerator: Anders Stålman

Årsmöte SFAIM

12.00 – 13.00

13.00 – 14.30 Fria föredrag

1 . 0 – 16. Doping KosttillskottModerator: Sverker Nilsson

15.30 – 17.00 HjärnskakningarModerator: Bengt Gustafsson

Hemligt pass

Fika

11.30 – 12.00

Lunch

14.30 Fika

Kallelse till årsmöte

Preliminär föredragningslista

1. Mötets öppnande

2. Val av mötesordförande och mötessekreterare

3. Val av två justerare tillika med rösträknare

4. Frågan om årsmötet är behörigen utlyst

5. Fastställande av dagordning

6. Styrelsens verksamhetsberättelse

7. Redovisning av bokslut för verksamhetsåret

8. Revisionsberättelse

9. Frågan om ansvarsfrihet för styrelsen

10. Årsavgiftens storlek

11. Proposition från styrelsen angående stadgeändring

12. Svenska Läkaresällskapet

13. Val av två vetenskapliga sekreterare, kassör och

högst en ledamot på 2 år

14. Tillkännagivande av delföreningsrådets represen-

tant och sektionerna för fysioterapeuternas och

naprapaternas representant. Val av dessa till leda-

möter på 1år

15. Val av två revisorer samt suppleant för dessa på 1 år

16. Val av 1 ordinarie ledamot till Svenska Läkaresäll-

skapets fullmäktige samt personlig suppleant till

denna.

17. Val av valberedning

18. Rapport från YFA/FYSS

19. Rapport från sektionerna och delföreningsrådet

20. Presentation av vårmöte 2019 i Göteborg

21. Inkomna motioner

22. Hedersledamöter

23. Avtackningar

24. Övriga frågor

25. Mötet avslutas

Valberedningens förslag:

Ordförande: Eva Zeisig - vald till 2019Vice ordförande: Christina Mikkelsen - vald till 2019Sekreterare: Joanna Kvist - vald till 2019Ord ledamot: Richard Frobell - vald till 2019Ord ledamot: Jessica Norrbom - vald till 2019Ord ledamot: Markus Waldén - vald till 2019Ord ledamot: Stefan Pettersson, Gbg - 2 år

Vetenskaplig sekreterare: Eva Andersson - 2 årVetenskaplig sekreterare: Anders Stålman - 2 år

Kassör: Jane Sailer Eriksson - 2 årOrd ledamot: Representant delföreningsrådet - 1 årOrd ledamot: Representant Fysioterapeutsektionen -1 årOrd ledamot: Representant Naprapatsektionen - 1årRevisor extern: Lena Sjödahl Revisorsuppleant: Yelverton Tegner- 1 år Revisorsuppleant: Mats Olsson- 1 år

Förslag repr SLS: Eva Zeisig-Christina Mikkelsen suppl.

Torsdag den 26:e april kl. 8.30 i seminariesal i Aula Medi-ca. Exakt lokal meddelas vid huvudentrén AULA Medica,Karolinska Institutet.

Dagordning§ 1 Mötets öppnande§ 2 Val av ordförande och sekreterare för mötet§ 3 Val av två justerare att jämte ordförande justera proto-

kollet§ 4 Fråga om mötets behöriga utlysande

§ 5 Godkännande av dagordningen§ 7 Information om styrelsens arbetssätt§ 8 Val av 2 styrelseledamoter på 2 år§ 9 Information om kommande aktiviteter§ 10 Val av valberedning§ 11 Övriga frågor§ 12 Avslutning

Varmt välkomnaFysioterapisektionens styrelse gm Annette Heijne

Kallelse till årsmöte för fysioterapeutsektionen 2018

Medlemmar i Svensk förening för fysisk aktivitet och idrottsmedicin kallas till årsmöte

fredagen den 27 april 2018 kl.11:30 Aula Medica, Karolinska Institutet, Stockholm


Styrelsen har sedan årsmötet 12 maj 2017 haft följande utseende: Ordförande Eva ZeisigVice ordförande Christina MikkelsenSekreterare Joanna KvistKassör Jane Salier ErikssonVetenskaplig sekreterare Eva Andersson/

Anders StålmanLedamöter Jessica Norrbom

Richard Frobell Stefan PetterssonMarkus Waldén

Suppleanter Joanna KvistMarkus Waldén

Ordförande för fysioterapeut-/ Annette Heijnesjukgymnastsektionen och ledamot i styrelsen

Ordförande för naprapatsektionen Anna Lundebergoch ledamot i styrelsen

Ordförande i delföreningsrådet Lennart Dückhowoch representant i styrelsenDennes suppleant Deniz Sabahtin

Past president Magnus Forssblad

Revisorer Lena SjödahlMats Olsson

Revisorsuppleant Yelverton Tegner

Valberedning sammankallande: Magnus ForssbladMats BörjessonTomas LihagenUlrika Tranaeus

Till styrelsen har kopplats följande arbetsgrupper

Redaktionskommittén Anna Nylén, chefredaktörSvensk Idrottsmedicin Eva Zeisig/Carl-Johan Sundberg/

Helena Wallin/Jessica NorrbomJoanna Kvist/Jón Karlsson/Tönu Saartok/Sam Björk, layout

YFA-FYSS Ing-Mari DohrnDelföreningsråd Lennart DückhowUtbildning Anders StålmanVårmöte 2018 Magnus ForssbladKansli/hemsida/ webb Marie Olofsson Medier (frågor/kurser/pressmedd.) Marie OlofssonRF/SOK Magnus Forssblad/

Mats BörjessonScandinavian Foundation Magnus Forssblad/

Eva Zeisig Fyra ordinarie ledamöter till Svenska Läkarsällskapets full-mäktige samt personliga suppleanter till dessa har varit Eva

Andersson som ledamot och till hennes suppleant Joannakvist, Anders Stålman som ledamot och till hans suppleantChristina Mikkelsen, Magnus Forssblad som ledamot ochtill hans suppleant Karin Larsén samt Eva Zeisig som leda-mot och till hennes suppleant Markus Waldén som ledamö-ter i Svenska Läkarsällskapets fullmäktige på 1 år

Styrelsemöten Styrelsen har under 2017 till april 2018 haft följande proto-kollförda sammanträden: Konstituerandemöte 2017-05-12Styrelsemöte 2017-06-13Styrelsemöte 2017-08-08Styrelsemöte 2017-09-22Styrelsemöte 2017-11-07Styrelsemöte 2017-12-05 Styrelsemöte 2018-01-09Styrelsemöte 2018-02-06Styrelsemöte 2018-03-06Styrelsemöte 2018-04-03

Ändrade stadgarVid årsmötet 2017 fattades beslut om ändrade stagar för attöppna för alla medlemsprofessioner att väljas till ordförandeför föreningen och att den som är vald vid årsmötet är leda-mot. Vidare beslutade årsmötet att det tidigare obligatorietför alla styrelseledamöter att även vara med i moderförening-en Svenska Läkaresällskapet skulle avskaffas för att bara om-fatta läkare. Det senare stred mot SLS stadgar varför stad-geändringen inte var möjlig att genomföra fullt ut. Styrelsenvalde då fortsätta arbetet enligt stadgar som beslutats på års-mötet utom den del som inte var möjlig att genomföra en-ligt moderföreningens stadgar.

Medlemmar Antalet registrerade medlemmar 2017 har varit 1375 st des-sutom finns 963 st som enbart tillhör en delförening. Med-lemsregistret handläggs av kanslisten Marie Olofsson. Firmatecknare för Svensk Förening för Fysisk Aktivitet ochIdrottsmedicin 2017 maj – april 2018 har varit: ordförandeEva Zeisig, kassör Jane Salier-Eriksson, och kanslist MarieOlofsson som tecknar föreningen var för sig.

SFAIM:s kansliKansliet har bemannats på heltid av Marie Olofsson.

HemsidaSFAIM’s hemsida har under året bearbetats av Marie Olofs-son. Kontinuerlig uppdatering sker genom att material sändsvia e-post till kansliet eller direkt till hemsidan.

Samarbetspartners Vår förening, med syftet att sprida kunskap inom medicins-ka fältet till våra medlemmar, är beroende av externa intäk-ter utöver medlemsavgifter. Detta sker i form av annonsin-täkter, sponsorer och intäkter från utställare på våra mötengenom ett gott och förtroendefullt samarbete med idrotts-medicinskt relaterade företag.

Verksamhetsberättelse2017


�

Huvudsponsorer under året har varit Ortolab AB och Al-facare där de senare varit sponsorer till pris för fria föredragpå Vårmötet. Övriga företagsmedlemmar har varit Folksam,Otto Bock Rehband AB, samt The Academy.

Alla kontakter med industrin följer det regelverk som gäl-ler samarbete mellan sjukvård och läkemedelsindustri.

Föreningen har också ett samarbete med Centrum För Id-rottsforskning (CIF), som gett ekonomiskt verksam-hetsstöd. Samarbetet med Riksidrottsförbundet (RF), ochdess elitidrottsavdelning, har fortsatt under 2017.

Levnadsvaneprojektet, Svenska Läkare -sällskapet (SLS), 2017Projektet erhöll stadsbidrag för senare delen av 2017, därföreningen bidragit med att sprida de rekommendationerför fysisk aktivitet för barn och ungdomar som tagits fram avYFA, godkänts av SLS 2016 och som finns som ett kapitel iFYSS 2017. Detta har skett genom att delta i nätverk och ettregionalt möte med nationellt intresse som planerades i sa-marbete med Västerbottens Läns landsting under 2017,med planerat genomförande januari 2018.

Konferens GIH 8 dec 2017 ”Fysisk aktivitetsom behandling och prevention av olikasjukdomar”På heldagskonferensen i SFAIMs regi på Gymnastik- ochidrottshögskolan deltog ca 190 personer, varav 146 beta-lande. Åhörarna bestod av fysioterapeuter/sjukgymnaster,läkare, naprapater, idrottslärare, ansvariga i kommuner, fö-retag och landsting. Presentationsinnehållet under dagenvar följande: ”Bedöma och utvärdera fysisk aktivitet” (doc.Örjan Ekblom, GIH); ”Fysisk aktivitet och fetmaepide-min” (doc, hälsopedagog Erik Hemmingsson, GIH & KI);”Rekommendationer om fysisk aktivitet för äldre” (doc.sj.gy. Kerstin Frändin, Sahlgrenska akademin, Göteborgsuniversitet); ”Fysisk aktivitet vid osteoporos” (med dr,sj.gy. Ann-Charlotte Grahn Kronhed, Rehab Väst Vadste-na, Linköpings universitet); ”Infektioner och fysisk aktivi-tet” (prof. Göran Friman, Akademiska sjh, Uppsala); ”Fy-sisk aktivitet vid metabola syndromet (stegrat blodtryck,bukomfång samt glukos & fett i blod)” (prof. Mai-Lis Hel-lenius, KI & KS); ”Fysisk aktivitet vid högt blodtryck &plötslig hjärtdöd vid fysisk aktivitet” (prof. Mats Börjes-son, Sahlgrenska akademin, Göteborgs universitet); ”Fy-sisk aktivitet vid astma och kroniskt obstruktiv lungsjuk-dom, KOL” (prof. Margareta Emtner, Uppsala universi-tet). Betyg på konferensdagen som helhet hade 4,2 på en 5-gradig skala.

Delföreningarna Delföreningarna är lokala sammanslutningar av idrottsmedi-cinare med uppgift att främja ämnets utveckling inom ettgeografiskt område eller en sammanslutning på nationell basför att främja ett visst område inom idrottsmedicinen.

Delföreningarna är öppna för alla personer med intresseför idrottsmedicin. Medlemskap i Yrkesföreningar för fysiskaktivitet (YFA) kräver dock högskoleutbildning inom områ-den relaterade till hälso- och sjukvård samt fysisk aktivitet.Delföreningsmedlem kan också bli medlem eller associeradmedlem i SFAIM.

Delföreningarna är också verksamma i idrottsmedicinska

frågor i samarbete med landsting, högskolor och universitetsamt idrottens distriktsförbund.

DelföreningsrådetDelföreningsrådet möttes två ggr under 2017. Den 11 majunder vårmötet i Umeå och 10-11 november i Jönköping.

Lennart Dückhow, IM Väst, var sammankallande och ärrådets representant i huvudstyrelsen. Sabahtin Deniz, IMHögland, har varit suppleant.

I Umeå, deltog förutom ovan nämnda, Petter Backteman,IM Örebro, Gabriella Beckvid Henriksson, YFA, SusanneHansson, IM Syd och Marie Olofsson från kansliet.

Mötet sammanfattningsvis: Det är en stor efterfrågan påkurserna, kursplaner finns på kansliet, tydliga instruktionertill kursföreläsarna om kursens budskap samt tydligare pro-gression mellan steg 1 respektive steg 2 kurser önskas.

I Jönköping deltog Magnus Bodenäs, IM Högland, Gus-tav Öhrling, IM Högland, Johanna och Lina, IM Örebro,Kristina Larsson, YFA, Kahid Mohammad, Ortoped, Läns-sjukhus Ryhov(gäst)Disputerade Anne Fältström föreläste om korsbandsskadormed fokus på kvinnliga fotbollsspelare. Anne tog bl.a. uppsvårigheterna för korsbandsopererad kvinnlig fotbollsspelareatt återgå till sin idrott och redogjorde för arbetet om sjuk-gymnast i elitklubb(JSödra) i Allsvenskan.

Se mer på Youtube:https://www.youtube.com/watch?v=Xh_vJMZtAYE

Minnesanteckningar med närmare beskrivningar frånrådsmöten finns att läsa på: http://www.svenskidrottsmedi-cin.se/index2.asp?siteid=1&pageid=33&mst=7

Im GotlandDen Gotländska föreningen har under 2017 planerat och ge-nomfört sjukvårdsinsatser under NatWest Island Games. För-eningen har informerat utbildat den gotländska truppen kringantidopingarbete (drygt 100 deltagare). Föreningen hade ettantal medlemmar som deltog i genomförandet av ett väldigtlyckat arrangemang.

Föreningen har i samverkan med SISU-Idrottsutbildarnagenomfört ett internationellt seminarium i samband medNWIG under temat astma och doping, fysisk aktivitet hosgravida samt TBE och Borrelia. 30 internationella gäster del-tog.

I slutet av året påbörjades även marknadsföringsarbetetinför 2018 års ”Idrottsmedicinska vecka”, grundkurs, på Got-land som hålls vecka 24 som vanligt.

Im HöglandIdrottsmedicin Högland har för närvarande 89 betalandemedlemmar.

Årsmötet hölls den 26/1 2017 på Concept for Life i Jönkö-ping. Styrelsen beviljades ansvarsfrihet och årets styrelse val-des. Den har bestått av Magnus Bodenäs (ordförande),Christoffer Holmgren (kassör), Eleonore Rapp, PatrickHäggström, Ann-Christin Olsson, Anton Ihrman, JohanWallström, Henrik Johansson, Gustav Öhrling och AngieDong Liu. Revisorer har varit Lars-Göran Hassel och Eleono-re Rapp, och valberedningen har bestått av Anna Ek och PerStenström.

I samband med årsmötet föreläste sjukgymnast Anne Fält-ström om sin forskning inom korsbandsskador.


Den 23:e maj arrangerade vi ett event med australiensiskeforskaren och sjukgymnasten Clare Ardern, på JönköpingHotell & Konferens. Ardern föreläste om sin forskning inomReturn to sport, och det fanns möjlighet till gruppdiskussio-ner och frågor. I samband med detta erbjöds enklare förtäring.Den 25:e september anordnades en kvällsföreläsning medprofessor, spec. läkare Mats Börjesson. Börjesson är professor iidrottsfysiologi och specialist i kardiologi, och föreläste om id-rottskardiologi. Framförallt handlade det om plötslig dödinom idrotten, och hur det kan förhindras. Även i sambandmed detta event erbjöds enklare förtäring.

Den 10:e-11:e november stod Idrottsmedicin Höglandsom värd för SFAIM:s delföreningsmöte. Detta genomfördes iJönköping, med logi och möteslokal på Comfort Hotel i Jön-köping.

Som avslutning på verksamhetsåret, den 8:e december, pla-nerade vi ett event under rubriken ”Karriärkväll för Idrotts-medicinare”. Planen var en exposé över hur man bär sig åt föratt bli idrottsmedicinskt kompetent (inkl tillgängliga utbild-ningar), och hur vardagen och ”karriären” kan se ut för läkareoch sjukgymnaster som sysslar med idrottsmedicin. Vi bjöd införeläsare med lång praktisk erfarenhet inom idrottsmedicin,med mångårigt engagemang inom förbunds- och klubbidrott.Tyvärr blev vi dock till slut tvungna att ställa in hela eventet,pga alltför få anmälda deltagare.

Under verksamhetsåret har styrelsen haft fyra styrelsemö-ten, varav två i Jönköping och två i Eksjö. Utöver detta harstyrelsen konfererat telefonledes, i samband med våra aktivite-ter och löpande via sociala medier och epost.

Im StockholmStyrelsens sammansättning: Ordförande: Sofie Blume,Viceordförande Sandra: Omidvar, Sekreterare: Sofia Sjöbrink,Kassör: Marcus Edström, Ledamöter: Daniel Larsen, AlbinSjöblom, Charlotte Schönbeck, Simon Sjuls, Peder Svensson,Kalle Söderqvist, Carolina Marjakangas, Monica Wulff,

Revisor Carl Johan Sundberg Valberedning:Jessica Norrbom, Eva Karin Gidlund, Kristi-

na Zetterlund, Andreas Andersson, Therese Norlin.Årsmötet 2017 hölls den 4 april på Karolinska Institutet,

Solna. Året 2017 blev en nytändning för Idrottsmedicinska före-

ningen i Stockholm eftersom nästan hela den sittande styrel-sen valde att avgå. De enda ledamöterna som stannade kvar istyrelsen var Sofie Blume, Monica Wulff och Marcus Ed-ström.

Den nya styrelsen för Idrottsmedicinska föreningen iStockholm har under verksamhetsåret 2017 haft åtta proto-kollförda möten. En del av dessa var fysiska möten och en delvar telefonmöten. Utöver dessa möten har styrelsen arbetat iolika arbetsgrupper för att effektivisera sitt arbete under året.

Det årliga idrottsmedicinska vårmötet hölls i år i Umeåmellan 11-13 maj. En del av styrelsen var såklart på plats.

Charlotte Schönbeck genomförde en löpaktivitet för med-lemmarna i föreningen i Hagaparken den 23 maj. Den hadeinriktning på löpteknik och intervaller.

Den största delen av styrelsens arbete under året gick åt attförbereda stegkurserna i idrottsmedicin som i år skulle hållas iStockholm. Steg 1 kursen i idrottsmedicin anordnades påArtro Clinic och Bosön mellan 16-20 oktober och hade ca 48deltagare. Steg 2 kursen anordnades mellan 20-24 november

på Artro Clinic och Idrottshögskolan och antalet deltagare var31st.

Im SydStyrelsen har bestått av ordförande Kristina Fagher, vice ord-förande Andreas Blom, kassör Henrik Nilsson, sekreterareSofie Fondell, ordinarie ledamöter; Anders Isacsson, JacobGudiol och Caroline Mellberg. Suppleanter; Susanne Hans-son och Ioannis Kostogiannis.

Styrelsen bestod av fem fysioterapeuter och fyra läkare, fyrakvinnor och fem män.

Medlemsantal: 334 st (ökning med 19 st sedan föregåendeår).

Årsmöte: 2017-02-01, Health Sciences Center i Lund.Styrelsemöten: Sju protokollförda styrelsemöten varav tre

fysiska och fyra via Skype.Medlemsaktiviteter:Den 1/2 hölls två föreläsningar på Health Sciences Center iLund i samband med årsmötet. Under den första föreläsning-en pratade Jenny Jacobsson, sjukgymnast, PhD och post docvid Athletics Research Center, Linköpings Universitet om”Skaderegistrering, vad hände/r sen? Nytta och utmaningar iett förbund/klubb”. Under den andra föreläsningen pratadeAndreas Blom, sjukgymnast, MSc vid Idrottshälsan samt LugiHandboll om diagnostik och behandling vid bäckensmärta.

Den 26/5 anordnades ett idrottsmedicinskt forum på He-alth Sciences Center i Lund med temat höftsmärtor hos idrot-tare. Ioannis Kostogiannis (ortoped, PhD) och Anders Påls-son (sjukgymnast, doktorand) är båda knutna till forskargrup-pen Muskuloskeletal funktion och forskar om höftledsim-pingement med fokus på diagnostik, konservativ behandlingoch kirurgisk behandling. Under kvällen fick vi höra dem pre-sentera de senaste rönen inom området och deltagarna gavssedan möjlighet att ställa egna frågor.

Den 13/10 bjöds medlemmarna in till en inspirerande fö-reläsningskväll med temat screening med professor DuncanReid och docent Katarina Ehrenborg på Health Sciences Cen-ter i Lund. Duncan Reid, professor i fysioterapi vid AucklandUniversity of Technology berättade om hur man i det olym-piska teamet i New Zealand arbetar med både epidemiologiskoch funktionell screening. Duncan som har varit sjukgymnastunder flera olympiska spel samt har publicerat många artiklarinom området pratade bland om vikten av att screening är id-rottsspecifik. Katarina Ehrenborg, fysioterapeut och docent,berättade om den senaste forskningen inom hjärtscreening.Därefter fick åhörarna en uppdatering om de rekommenda-tioner som finns gällande hjärtscreening och hur dessa skiljersig åt från olika förbund och länder. Efteråt var medlemmarnavälkomna på after- work på Glorias Sports Bar i Lund.

Den 5/12 anordnades en föreläsningskväll med temat ”Hurhjälper du unga elitsatsande med psykologisk och fysisk ut-veckling?” på Clinical Research Center i Malmö. Johan Fall-by, idrottspsykolog i FC Köpenhamn och författare till boken”Gör det bättre själv om du kan!: forskning och praktiska rådtill föräldrar med idrottande barn” pratade om hur man kanhjälpa unga elitsatsande idrottare att öka sina chanser att lyck-as genom psykologiska strategier.

Mark Read (MSc Sport and Exercise Science), ansvarigfystränare för MFF:s ungdomslag och tidigare ungdomsträna-re i Premier Leaguelaget West Bromwich Albion berättade omhur man bör lägga upp träningen för barn och ungdomar för


att ge dem de bästa förutsättningarna för en elitkarriär.Andra aktiviteter: Vi försöker regelbundet att uppdatera vår

hemsida samt Facebook, Twitter och Instagram med ny forsk-ning inom idrottsmedicin, kommande konferenser samt våraegna aktiviteter.

Im VärmlandStyrelsen består efter årsmötet av: ordförande Markus Lund-mark, kassör/ledamot Marcus Eng, ledamot/sekreterareHåkan Jonasson, ledamot Magnus Åkesson, ledamot LindaSandersson, suppleant Mattias Hell, suppleant Ryan Allenby

Styrelsen har haft tre möten under året samt flertalet infor-mella kontakter.Verksamheten under året: Verksamhetsåret 2017 började lite trevande där vi själva note-rade en viss kvarvarande effekt av vårmötet 2016. Styrelsengjorde då en inventering av läget och noterade att vi blandannat saknade fixerade datum för årligen återkommandepunkter. Under våren planerades en utbildningskväll med in-riktning på fotledsinstabilitet. Symtom, diagnos och behand-ling. Rehabilitering och operativ åtgärd vid recidiverande be-svär. Dock ställdes utbildningen in på grund av sviktande an-mälningsantal och vi backade ner till en guidad visning avKarlstad sjukhus nya operationsavdelning.

Höstens aktivitet utgjordes av ett samarrangemang medneurotraumadagen i början av oktober med bonusseminarierdagen före av Bland annat Håkan Nyman, psykolog och spe-cialist i just neuropsykologi vid Karolinska.

Vi kände behovet av en mer fysisk aktivitet och en idé omen dag med mera konkreta träningstips började ta form. Vikontaktade bland annat Anders Ohlsson som var mycket po-sitiv till att medverka. Då säsongen talade emot oss är planenatt flytta dagen till våren då de flesta är på gång med sin utom-husträning. Grundtanken blir att involvera både glada motio-närer, mer aktiva atleter och handikappidrotten för en dagmed konkreta träningstips av i aktiva inom i första hand cykel,rullskidor och inlines.

Vi har nu fixerat mötesdagar för kommande år och beslutatatt framtida aktiviteter för föreningens medlemmar bör liggamer synliga på hemsidan. För övrigt är ekonomin fortsatt sta-bil såsom medlemsantalet. Medlemsavgiften har legat oför-ändrad under året.

Im VästIdrottsmedicin Väst är en självständig delförening inomSvensk Förening för Fysisk Aktivitet och Idrottsmedicin. An-talet betalande medlemmar är ca 350 personer. Årsavgiften är175 kr per kalenderår.

På årsmötet i maj 2017 omvaldes Matilda Lundblad somordförande. Eric Senorski Hamrin valdes till suppleant. Sop-hia Lindorsson valdes som sekreterare. Sara Woodbridge ochKajsa Tornfalk valdes som ledarmöter ytterligare två år. Len-nart Dückhow, Dennis Lindholm och Jesper Bladini har ett årkvar på sina poster. Firmatecknare har under året varit DennisLindholm och Matilda Lundblad.

Styrelsen har haft fem protokollförda styrelsemöten samtett årsmöte under 2017. Under året har vi arrangerat tre styck-en temakvällar med 50- 100 deltagare per tillfälle och en halv-dagskurs. Halvdagen handlade om rehab, nedre extremiteteroch leder av fysioterapeut Ricard Dahan. Temakvällarna harinkluderat specialist i allmänmedicin Per "Pliggen" Andersson

som ur ett filosofiskt perspektiv beskrev sin roll som bla läkareför svenska skidlandslaget, Ebba Fridh som gjorde en mycketuppskattad föreläsning om barnortopedi och Dan Franssonföreläste om individuella belastningsprofiler med hjälp av gps. Samtliga ledamöter har bidragit med ett starkt engagemangoch inspirerat våra deltagare att hålla intresset för idrottsmedi-cin a jour.

Idrottsmedicinen i Sverige ligger i framkant i världen. Låtoss fortsätta att förvalta det!

Im ÖrebroStyrelsens sammansättning: Ordförande Petter Backteman,Sekreterare Johanna Svensson, Kassör Fredrik Hasselgren, Le-damöter: Karin Löfstedt, Lena Widorson, Erica Alexanders-son.

Suppleant Lina Svensson, Anna Larsson Revisor: Peter Re-hnblom, Viktoria Setterlöv.

Valberedning: VakantÅrsmötet hölls den 17 maj på Örebro Rehabcentrums loka-

ler.Under årets först hälft har IMÖ återigen haft fullt upp med

att planera en steg 1-utbildning som vi höll på Lanna Lodgeutanför Örebro, v.14. En kurs som drog 40 deltagare. Det varstor efterfrågan på utbildningen och om inte lokalen hade be-gränsat antalet deltagare hand säkerligen minst 20 personertill kunnat delta.

Steg 1-kursen startade med en introduktion som hölls avordförande Petter Backteman. Därefter höll Peter Rehnblom iresten av dagen. Till en början föreläste Peter om skador ochomhändertagande kring nedre extremiteter. Efter detta blevdet mera praktiskt där deltagarna fick kunskap om PRICEoch olika typer av tejpning. Efter detta hade vi get-together irestaurangen.

Dag två startades starkt av Tomas Lihagen som höll enmycket uppskattad föreläsning om rygg/bäcken. Efter dettaföljde Magnus Håkansson med en ytterligare mycket populärföreläsning om internmedicin och idrott. På onsdagen starta-de Erik hellmén om kost och idrott samt att Malin Lake följdeupp med idrottpsykologi.

Efter lunch på onsdagen höll Peter Edholm delen om fysio-logi. Torsdagen inleddes med att Andreas Lewisson berättadeom skador i knän. Efter detta hade vi bjudit in Peter Virtanensom höll i delen om doping. På eftermiddagen kom MagnusJohansson från Örebro Rehabcentrum och föreläste om ska-dor och rehab kring ÖE.

Sista dagen, fredagen håll först styrelsemedlemmen Johan-na Svensson i delen om stort trauma och efter detta var UlfNordström inbjuden för att berätta om huvudskador och or-topediska trauman. Innan vi sedan avslutade på fredagen hadevi bjudit in Lillemor Nyberg som berättade om sin intressantaforskning kring Klivlådetest.

Andra halvan av 2017 lyckades IMÖ få ihop en föreläsningmed Martin Eriksson Crommert. Martin är sjukgymnast ochforskare inom region Örebro län. Han har doktorerat med sinforskning kring djup bålmuskulatur och dess roll i den moto-riska kontrollen av bålen. Under kvällen presenterade Martinen del av sin forskning inom detta område men även belystenya och intressanta studier kring bålmuskulaturens eventuelltskadeförebyggande roll.

Idrottsmedicin Örebro län har idag 60 betalande medlem-mar.


Im ÖstIdrottsmedicin Öst har under 2017 totalt 126 betalande med-lemmar vilket är fler än 2016 (92) och dessutom två betalandes.k. föreningsmedlemmar (Gymnastikföreningen Nikegym-nasterna och BK Kenty medan 2016 var Linköping HockeyClub och Gymnastikföreningen Nikegymnasterna förenings-medlemmar).

Under året har hållits styrelsemöte 2017-01-30, årsmöte2017-04-22 med efterföljande kort styrelsemöte och styrelse-möte 2017-10-17. Därutöver fyra möten för IMÖ och stu-dentgruppen för Idrottsmedicin vid medicinska fakultetenLiU då gemensamma aktiviteter diskuterades och planerades.

Styrelsen bestod efter årsmötet av Dale Reese, Jan Jansson(sekreterare), Lennart Palmefors, Kjell Augustsson, BjörnCratz (kassör), Peter Rockborn, Kajsa Thulin samt MatsHammar (ordförande). Adjungerade till styrelsen var flera stu-dentrepresentanter, ofta Sara Jelvegård, William Wickström,Fredrik Rodin och Sigrid Nilsson.

Samarbetet har under året fortsatt med en idrottsmedi-cinskt intresserad grupp studenter från den medicinska fakul-teten vid Linköpings Universitet (LiU), fr a från dess läkarut-bildning. Detta arbete har lett till månatliga föreläsningarinom området idrottsmedicin där IMÖ vanligen föreslagitoch förmedlat kontakt med föreläsare. Representanter frånstudenterna har varit adjungerade till IMÖ:s styrelsemötenoch förslag från dem har flera gånger lett till gemensamma fö-reläsningskvällar. Föreläsningar/seminarier:– 2017-02-18 kl 10:00-12:00 Prof Göran Friman; Idrottoch infektioner (FYSS kapitlet om infektioner). Efterföljan-de paneldiskussion med Peter Rockborn, Lennart Palmefors,Dale Reese. Mats Hammar moderator. CampusUS Linkö-ping– 2017-04-04 Kl. 12.15-13.00 prof Jan Ekstrand:¨Hur görFC Barcelona, Juventus, och Real Madrid för att spelarnafriska och nå framgång? Samma salutogena faktorer som påen framgångsrik arbetsplats.” CampusUS Linköping– 2017-04-22 kl 10-12.30 prof Yelverton Tegner; Skallska-dor inom idrotten. Östgötaporten Norrköping med visningav Performance center och MIE av Peter Rockborn och DaleReese. – 2017-05-17 kl 18:00-20.00 Prof Carl Johan Sundberg; Ef-fekter av fysisk aktivitet – fysiologiska och molekylära meka-nismer. CampusUS Linköping– 2017-09-04 kl 18-19.30 Physiotherapist, PhD, postdocClare Ardern; ACL injuries in children. Campus US – I sa-marbete med avdelningen för fysioterapi, LiU– 2017-10-17 kl 12-13 överläkare, med dr Peter Rockborn;”Knäskadan som kan stoppa idrottskarriären - Hur dia-gnosticera och vad kan vi göra.” CampusUS.– 2017-11-23 kl 12.15-13.00 prof Eva Nylander, ST läkareSofia Sunnerud, doc Magnus Janzon; Idrottskardiologi.CampusUS– 2017-12-01 kl 13-15 disputation Håkan BengtssonMatch-related risk factors for injury in male professionalfootball. IMÖ medlemmar inviterade.– 2017-12-07 kl 18:00. bitr professor Martin Hägglund”Från Zidane till Ronaldo - 17 års skadestudier i Champi-ons League”

Under året har flera av IMÖs styrelseledamöter deltagit iarbetet inom Idrottsmedinska enheten i Östergötland för di-

agnostik och behandling av idrotts- och motionsrelateradebesvär och skador. Arbetet drivs både i Norrköping och iLinköping med poliklinisk rådgivning och behandling förallmänheten.

Yrkesföreningar för fysisk aktivitet (YFA)Året inleddes med att fira utgivningen av den tredje uppdate-rade och omarbetade versionen av boken FYSS (Fysisk aktivi-tet i sjukdomsprevention och sjukdomsbehandling). Bokengavs ut på Läkartidningen förlag AB (dec 2016). Den samladekunskapen i FYSS 2017 är ett viktigt underlag för att utveckladet hälsofrämjande- och sjukdomsförebyggande arbetet bådeinom hälso- och sjukvården och samhället i övrigt. Boken är iförsta hand ett kunskapsstöd vid rådgivning om fysisk aktivi-tet för hälso- och sjukvårdens personal. Även personer medstrategiska positioner i arbetet med ohälsosamma levnadsva-nor, aktörer inom kommunal verksamhet, civilsamhällesorga-nisationer samt universitet och högskolor m.fl. kan ha stornytta av boken.

Tack vare medel från Folkhälsomyndigheten har YFAunder första halvåret 2017 haft möjlighet att initiera sprid-ningen av boken FYSS 2017. En kommunikationsplan utar-betades i vilken intressenter, kommunikationskanaler och me-toder för spridning identifierades. Därefter planerades och ge-nomfördes ett stort antal marknadsföringsaktiviteter.

En av de kommunikationskanaler som YFA satsade på attutveckla var webbplatserna www.yfa.se och www.fyss.se, isyfte att effektivare kunna sprida information om FYSS 2017på nationell nivå. Dessutom har arbetet med en populärveten-skaplig version av FYSS 2017 påbörjats, i syfte att sprida kun-skapen till målgrupper utanför hälso- och sjukvården. Slutli-gen har även arbetet med en översättning av FYSS 2017 tillengelska påbörjats.

Under hösten 2017 erhöll YFA, för tredje året i rad, anslagfrån Socialstyrelsen inom ramen för utlysningen ”Statsbidragtill organisationer för professionen och patienterna för bättrevård vid kroniska sjukdomar”. Anslaget möjliggjorde att arbe-tet med projektet ”eFYSS” kunde pilottestas och slutföras.eFYSS är ett digitaliserat, evidensbaserat kunskaps- och be-slutsstöd för ordination av fysisk aktivitet vid en sjukdomsdia-gnos, baserat på FYSS. Projektet har genomförts i samverkanmed Stockholms läns landsting (SLL).

Styrelsens sammansättning och medlemmarVid årsmötet 2017 avtackades ordförande Carl Johan Sund-berg samt ledamot Mai-Lis Hellénius, efter många års arbete iYFA:s styrelse. Den valda styrelsen har under år 2017 beståttav Ing-Mari Dohrn, tillförordnad ordförande; Eva Jansson,vice ordförande; Anita Hansson, kassör; Mats Börjesson;Charli Eriksson; Margareta Eriksson och Matti Leijon. Gabri-ella Beckvid Henriksson (t.o.m. augusti) och Kristina Larsson(fr.o.m. september) har varit adjungerade till styrelsen ochfungerat som föreningens sekreterare.

Styrelsen har haft 11 protokollförda sammanträden under2017, varav 2 stycken har varit fysiska möten och 9 telefon-möten. Dessutom har styrelsen haft en strategidag.

Föreningen fick sin 100:e medlem under året, men flerstödmedlemmarna välkomnas! De betalar en medlemsavgiftpå 150 kr/år och är viktiga för YFA eftersom föreningen sak-nar grundfinansiering/organisationsbidrag.


PersonalGabriella Beckvid Henriksson har varit ansvarig för YFA:skansli samt projektsamordnare för FYSS t.o.m. sista augusti.Fr.o.m. september har Kristina Larsson ansvarat för dessauppgifter. Föreningens ekonomifunktioner har skötts av Syl-via Högberg, Previal AB och Lena Sjödahl, Leadership PowerAB, har varit föreningens revisor.

SFAIM:s sektionerInom SFAIM finns sektioner för fysioterapeuter, naprapateroch kiropraktorer. Huvuduppgiften är att planera och ge-nomföra ett program för sektionen under Vårmötet medårsmöte, i övrigt aktiviteter under året i varierande grad. Enläkarsektion saknas, men professionens intressen tillvaratasav de läkare som finns med i styrelsen.

NaprapatsektionenNaprapatsektionens styrelse har under året haft Anna Lun-deberg som ordförande och som ledamöter Mattias Ahlst-rand och Charlotta Alavaara. Styrelsen har under året hafttvå möten samt ett par telefonmöten. I början av maj arran-gerade naprapatsektionen för andra året en fördjupningskursi Idrottsfysiologi i Riksgränsen för hela föreningen. Föreläsa-re var Mikael Mattsson, PhD i fysiologi och syftet med kur-sen var att ge en fördjupad kunskap i idrottsfysiologi så att vikan hjälpa våra patienter att optimera deras träning, kursenvar mycket uppskattad och en tredje kurs kommer ordnas iapril 2018. Pris för bästa idrottsmedicinska arbete vidNaprapathögskolan 2017 gick till Karoline Harnes och Ma-rianne Harnes för arbetet «Treneratferdens innvirkning pånorske kvinnelige fotballspilleres selvtillit En spørreun-dersøkelse». Priset är öronmärkt för deltagande vid Vårmö-tet i Stockholm. Höstens sektionsträff var en temakväll i id-rottsmedicin för att göra reklam för föreningen och att visabredden föreningen har. Jessica Norrbom, PhD, och MariaAhlsén, PhD, presenterade sin nya bok Frisk utan flum ochJohan Allgulander, leg. naprapat, engagerad av svenska herr-fotbollslandslaget sedan 19 år berättade om hur det är att ar-beta som landslagsnaprapat. Styrelsen har planer på att ge-nomföra två sektionsträffar under 2018 utöver den kurs viarrangerar för hela föreningen i Riksgränsen.

KiropraktiksektionenSektionen har under verksamhetsåret 2017 bestått av:

Sammankallande: Michael Matton JernbergSekreterare: Sofia HedlundLedamöter: Peder Fridheim och Anna Brolenius

Ytterligare ett verksamhetsår har gått och arbetet inom Kiro-praktorsektionen har fortlöpt med rekrytering av medlemmar.Ett arbete med fokus på att väcka intresset för idrottsmedicinbland kiropraktorer samt att medvetandegöra arbetet inom Ki-ropraktorsektionen och SFAIM i stort. Sektionen har genomKiropraktiska Föreningen i Sverige samt Skandinaviska Kiro-praktorhögskolan kunnat erbjuda våra medlemmar att ta delav kvalitativ fortbildning. En kurs har hållits i Kvinnans hälsamed betoning på tiden före och efter graviditet gällande upp-lägg av träning och behandling. Det planerade 2-åriga idrotts-medicinska programmet har skjutits på framtiden med för-hoppning på att verkställas under 2019.

Fysioterapeut-/ sjukgymnastsektionenSjukgymnastsektionens styrelse har under verksamhetsåretbestått av Annette Heijne, Anna-Karin Lindskogen, PetterBackteman samt Britta Kockum.

Styrelsen har som vanligt arbetat med vårmötesprogram-met med mål att hitta programpunkt som är aktuellt och in-tressant för sjukgymnasterna SFAIM. Vidare har styrelsendiskuterat att tillsammans med stora styrelsen genomföra en3-dagars fördjupningskurs runt styrketräning med troligtgenomförande HT 2018. Styrelsen har under verksamhetså-ret haft fem telefonmöten för att planera ovan angivna arbe-te. Styrelsen vill rikta ett varmt tack till Marie på kansliet förall den hjälp vi har fått i vårt sektionsarbete.

Tidningen Svensk Idrottsmedicin Tidningen Idrottsmedicin utkommer med fyra nummer perår. Årets första nummer handlade om idrott hos barn ochunga som också var temat för 2017 års vårmöte. Bland annatingick artiklar om knäskador hos unga samt kompetensenhos lärare vid riksidrottsgymnasierna i Sverige.

I numret därefter var temat löpning. I detta nummer ing-ick artiklar som handlade om kolhydratintag underlånglopp, att överbelastningsskador ökar i och med att löp-ning ökar i popularitet och det presenterades också en ny av-handling om kvinnor, idrott och hormoner.

Nummer tre hade kvinnor och idrott som tema och togupp ämnen som idrott och p-piller, träning och graviditet,menstruationsstörning hos unga idrottare och periodiseringav träning i förhållande till menscykeln.

Nummer fyra var ett temanummer om Bunkefloprojektet.Bakgrunden till projektet presenterades, betydelsen av dagligskolgymnastik, vad som styr barns aktivitetsnivå, effekt avökad skolidrott på muskler och skelett, idrott och skolresultatoch långtidseffekter av ökad skolidrott med mera.

Scandinavian FoundationStiftelsen bildades av de skandinaviska idrottsmed förening-arna, inklusive den finska, med syfte att stärka nordisk id-rottsmedicinsk forskning genom två aktiviteter; tidskrift ochgemensamma möten vart annat år.

Tidskriften Scandinavian Journal of Medicine and Scien-ce in Sports (SJMSS) lämnades över till förlaget Wiley 2010.Förlaget har förvaltat SJMSS på ett utmärkt sätt, dagens im-pact factor ligger på 3,33. Varje medlem har erhållit en per-sonlig prenumeration av tidskriften genom sitt medlemskap(medlemsavgift). Denna obligatoriska prenumeration äruppsagt och upphör vid årsskiftet 2017/2018.

Stiftelsen arrangerar i samarbete med värdlandets före-ning ett vetenskapligt möte vartannat år, Scandinavian Con-gress of Medicine and Science in Sports, där det 14:e kon-gressen planerats för genomförande i början av 2018 i sa-marbete med Dansk idraetsmedicinsk selskab. Beslut togsför att upplösa Scandinavian Foundation där resterandemedel har delats mellan medlemsföreningarna under året.Bakgrunden är att intresset för medlemmar från andra län-der än värdlandet har varit stadigt nedgående sedan före-ningen senast var värdland 2012 vid möte i Malmö. Nya for-mer av framtida samarbete diskuteras, men fortsättningsvis idirekt dialog mellan de fyra nationella idrottsmedicinskaföreningarnas styrelser, utan en överordnande stiftelse.


INTÄKTER UTFALL BUDGET

Medlemsavgifter 913 715,00 kr 950 000,00 kr Tidn avg för avg medlemmar 2 853,00 kr 3 800,00 kr Delföreningsavgifter 45 700,00 kr 45 000,00 kr Intäkt CIF 40 000,00 kr 40 000,00 kr SOF porto, fax 13 729,50 kr 13 000,00 kr Fördj kurs Åre/Riksgränsen 173 500,00 kr 264 000,00 kr Huvudsponsor 100 000,00 kr 100 000,00 kr Företagsmedlemmar 60 000,00 kr 60 000,00 kr Annonser 28 600,00 kr 30 000,00 kr Pren delfören. Medlemmar 71 500,00 kr 50 000,00 kr Pren företag/inst 16 150,00 kr 17 000,00 kr Kursintyg 21 750,00 kr 12 000,00 kr Vårmöte i Umeå - kr 50 000,00 kr Pins 350,00 kr 600,00 kr Kurs steg 2 Stockholm 245 500,00 kr 150 000,00 kr Scandinavian Foundation 153 607,04 kr 100 000,00 kr Kurs GIH 193 950,00 kr - kr Kurs Bosön 29 728,00 kr 30 000,0000 kr Övriga intäkter 13 541,77 kr 2 500,00 kr Summa intäkter 2 124 174,31 kr 1 917 900,00 kr

KOSTNADER

Styrelsemöte 72 191,90 kr 60 000,00 kr Sc Journal Möten/ Congress - kr 5 000,00 kr Internationella möten 6 303,00 kr 10 000,00 kr EFSMA möte Scientic komitté - kr 10 000,00 kr Nordiska möten 3 462,00 kr 5 000,00 kr Övriga sammanträde/Delföreningsrådsmöten 13 821,00 kr 20 000,00 kr Årsavgifter FIMS, EFSMA 4 592,04 kr 4 592,04 kr Vårmöte Umeå 115 755,11 kr 140 000,00 kr Stipendium 39 206,62 kr 40 000,00 kr Summa möteskostnader 255 331,67 kr 294 592,04 kr

PERSONALKOSTNADER

Löner & arvoden inkl soc avg samt löneskatt och personalförsäkringarS:a personal kostnader 623 782,00 kr 598 515,00 kr

KANSLIKOSTNADER

Arbetsgivaralliansen 4 458,00 kr 5 000,00 kr Kansli 48 721,00 kr 45 000,00 kr Lokalhyra 39 900,00 kr 42 000,00 kr Hemsidan 5 228,00 kr 10 000,00 kr Datorisering 5 303,00 kr 45 000,00 kr Trycksaker 11 215,00 kr 15 000,00 kr Porto Kansli 44 840,43 kr 47 000,00 kr Företagsförsäkring 5 340,00 kr 5 340,00 kr Bankkostnader 3 076,00 kr 5 000,00 kr Summa kanslikostnader 168 081,43 kr 219 340,00 kr

KURSKOSTNADER

Fotbollskonferens 10 800,00 kr 20 000,00 kr Kurs GIH 107 787,65 kr - kr Steg 2 kurs Stockholm 138 785,40 kr 130 000,00 kr Kurs Åre/Riksgränsen 152 212,50 kr 242 453,00 kr Läkarstämman - kr 5 000,00 kr Summa kurskostnader 409 585,55 kr 397 453,00 kr

ÖVRIGA KOSTNADER

Tidningen Sv. Idrottsmedicin 192 830,96 kr 238 105,00 kr Scan Journal 34 305,00 kr 100 000,00 kr Gåva 2 538,50 kr 5 000,00 kr Marknadsföring - kr 5 000,00 kr Övriga kostnader 10 127,39 kr 10 000,00 kr Summa övriga kostnader 239 801,85 kr 358 105,00 kr

Resultat före finansiella intäkter och kostnader 427 591,81 kr - 318 438,00 kr Värdeförändring Robur - 32 832,15 kr - kr Ränteintäkter - kr Årets resultat 394 759,66 kr -318 438,00 kr

Resultaträkning 2017-01-01- 2017-12-31


Årets resultat visar ett bra överskott. Vi hade små kostnaderför Scandinavian Journal of Medicine and Science in Sports(SJMSS) i år och dessutom fick tillbaka 153 607 kr somSJMSS var skyldig SFAIM. Flera väl-besökta kurser gav ocksåett bra överskott och på grund av det kunde vi vända en bud-geterat underskott till ett överskott.

Årets resultat (inkl. ränteintäkter och kostnader) är ett över-skott på 394 759,66 kronor. Intäkterna för 2017 blev totalt 2124 174,31 kronor och rörelsekostnaderna slutade på 1 696582,50 kronor. För mer detaljerad information hänvisas till2017 års resultat- och balansräkning samt 2017 års budget.

Jane EH Salier ErikssonKassör Svensk Förening för Fysisk Aktivitet

Förvaltningsberättelseför Svensk Förening för Fysisk Aktivitet och IdrottsMedicin verksamhetsåret 2017

Vi har granskat föreningens räkenskaper och förvaltning för 2017. Vi tillstyrker att årsmötet kan godkänna resultaträkningenutvisande ett överskott på 394 759,66 kr och balansräkningens omslutande på 3 054 890,15 samt tillstyrker ansvarsfrihet förstyrelsen för räkenskapsåret.

Stockholm den 22 februari 2018

Lena Sjödahl Mats Olssonrevisor revisor

Revisionsberättelseför Svensk Förening för Fysisk Aktivitet och IdrottsMedicin verksamhetsåret 2017

TILLGÅNGAR 2017-12-31 2016-12-31Swedbank 3 025 396,15 2 655 160,30Förutbet kostnader /upplupna intäkter 29 494,00 16 745,00Summa tillgångar 3 054 890,15 2 671 905,30

EGET KAPITAL OCH SKULDER

Eget kapital 2 516 171,49 1 951 071,28SPP 6 947,00 40 542,00Personalens källskatt 18 646,00 27 603,00Upplupna kostnader/förutbetalda intäkter 118 366,00 97 767,81Summa skulder och eget kapital 2 660 130,49 2 116 984,09ÅRETS RESULTAT 394 759,66 554 921,21

STYRELSEN I SVENSK FÖRENING FÖR FYSISK AKTIVITET OCH IDROTTSMEDICIN

EVA ZEISIG CHRISTINA MIKKELSEN ANNETTE HEIJNE

ordförande vice ordförande ledamot

JOANNA KVIST JANE SALIER-ERIKSSON MARKUS WALLDEN

sekreterare kassör ledamot

EVA ANDERSSON RICHARD FROBELL JESSICA NORRBOM

vetenskaplig sekreterare/medicin ledamot ledamot

ANDERS STÅLMAN STEFAN PETTERSSON ANNA LUNDEBERG

vetenskaplig sekreterare/trauma ledamot ledamot

MAGNUS FORSSBLAD LENNART DÜCKHOW

past president ledamot

Balansräkning 2017-12-31


abstract

Linda Nilsson, leg fysioterapeut, MSc, Idrottsmedicin, Idrottsmedicinska Kliniken Bosön, Swedish Sports Confederation CentreKontakt: [email protected]

1. POSTER: Muskuloskeletal funktion hos ungdomar vid Riksidrottsgymnasier för friidrottmätt med Bosöns 9+ screening batteri

BAKGRUND: En rörelseanalys är ett systematiskt sätt attförsöka bedöma en individs rörelsemönster. En funktionellrörelseanalys kan bestå av ett antal funktionella tester där id-rottares asymmetrier, muskulära obalanser och kompensato-riska rörelsemönster bedöms för att därefter korrigeras medindividuella träningsprogram i syfte att minska risk förskada och för att förbättra prestation.SYFTE: Syftet med studien var att kartlägga den muskulos-keletala funktionen hos ungdomar vid Riksidrottsgymnasier(RIG) för friidrott med Bosöns 9+ screening batteri. Ett yt-terligare syfte var att studera könsskillnader gällande total-poäng och de specifika testerna.METOD: Studien var en epidemiologisk tvärsnittsstudie.105 friidrottare testades med Bosöns 9+screening batteri,bestående av elva olika övningar som djup knäböj, djup en-bensknäböj, enbensknäböj, utfallssteg på linje, aktiv höft-flexion (AH), raka benlyft, armhävning (AHT), knäfyrfota

diagonal lyft, sittande rotation, funktionell axel rörlighetoch ett nedhoppstest vid ett tillfälle. En fyragradig (0-3p)kriterieskala användes för att bedöma utförandet. Tre poängstår för ett perfekt utförande enligt kriterierna ned till ettpoäng där idrottaren utför testet med kompensatoriska rö-relser. Noll poäng står för smärta vid utförandet.RESULTAT: Totalpoängen bedömd med Bosöns 9+ scree-ning batteri visade på median (range) 25(17-32). Ingenskillnad påvisades avseende totalpoäng, median (range) mel-lan pojkar 25(19-32) och för flickor 25(17-32). En signifi-kant skillnad mellan pojkar och flickor visades dock i de en-skilda testerna AH och AHT. KONKLUSION: Eleverna vid fem av Sveriges RIG för friid-rott hade en totalpoäng på 25 av 33 mätt med Bosöns 9+ sc-reening batteri. Det förekom ingen signifikant könsskillnadgällande totalpoäng men vid AH och AHT.

Anton Ruthberg (1), Victor Lyberg (1,2), Eva Skillgate (1,2)

(1) Naprapathögskolan - Scandinavian College of Naprapathic Manual Medicine, Stockholm, Sverige. (2) Karolinska Institutet, StockholmKontakt: [email protected].

2. MUNTLIG: Betydelsen av styrka och rörlighet i fotleden för uppkomst av knäskador hosunga kvinnliga fotbollsspelare

BAKGRUND: Fotbollsrelaterade skador är vanliga, särskilt inedre extremiteterna. Forskning indikerar ett samband mel-lan nedsatt rörlighet i dorsalflexion och överbelastningsska-da i knäet, men prospektiva studier behövs för att verifieraett orsakssamband. Dynamisk knävalgus, som är en potenti-ell riskfaktor för utvecklandet av knäskada, ses i större ut-sträckning hos de som har en nedsatt rörlighet i dorsalexten-sion. SYFTE & HYPOTES: Syftet med denna studie var att under-söka betydelsen av rörlighet och styrka i fotleden för riskenatt utveckla knäskada hos unga kvinnliga fotbollsspelare.Vår hypotes var att spelare med mindre bra vadstyrka ochbegränsad rörlighet i fotledens dorsalflexion har ökad riskför att drabbas av en knäskada. METOD: Studiepopulationen är 110 kvinnliga fotbollsspe-lare utan betydande skada i någon av knäna de senaste tvåmånaderna i åldern 13-18 som spelar i lag tillhörande förstaeller andra division. Projektet är en delstudie av den pågåen-de prospektiva kohortstudien kallad Karolinska football In-jury Cohort (KIC-studien). Vid studiens start fyllde spelar-na i en omfattande baslinjeenkät samt genomgick ett scree-ningbatteri. Under ett års tid fick spelarna veckovis svara påfrågor angående tränings- och matchvolym, upplevd stress

samt uppkomst av skada. För att definiera en skada använ-des en svensk modifierad version av OSTRC formuläret.

Exponeringen var inskränkt/ökad plantarflexion ellerdor salflexion i fotleden, samt dålig vadstyrka. Alla spelare di-kotomiserades att ha inskränkt/ökad rörlighet (den bästaeller sämsta kvartilen av de inkluderade spelarnas värdenmätt i grader) eller normal rörlighet (de mittersta två kvarti-lerna) i dorsalflexion respektive plantarflexion, samt brastyrka (de 50 % som kunde göra flest tåhävningar) eller dåligstyrka (de 50 % som klarade minst antal)RESULTAT: Femton (14%) av de inkluderade spelarnaådrog sig en betydande knäskada under uppföljningstiden.Spelare med inskränkt/ökad dorsalflexion var mer benägnaatt råka ut för knäskada (OR, 5,89; 95 % CI, 1,01-34,18; P= .048) än de med normal rörlighet. Varken inskränkt/ökadplantarflexion (OR, .83; 95 % CI, .14-5.09; P = .84) ellerdålig vadstyrka (OR, .17; 95 % Cl, .02-1.11; P = .07) vartydligt associerad med ökad risk för knäskada.KONKLUSION: Unga kvinnliga fotbollsspelare med in-skränkt eller ökad dorsalflexion verkar ha högre risk att ut-veckla knäskada än de med normal rörlighet. Det hittills re-lativt låga antalet fall i studien gör att resultatet skall tolkasmed försiktighet.


abstract

Jenny Jacobsson 1,2,3, Joakim Ekberg 1,3, Lena Haggren Råsberg 2, Marina Sjöberg 2, Dejan Mirkovic 2, Sverker Nilsson 2

1. Athletics Research Center, Linköpings Universitet, Linköping, Sverige2. Svensk Friidrott, Stockholm, Sverige3. Institutionen för medicin och hälsa, Linköpings Universitet, Linköping, SverigeKontakt: [email protected]

3. POSTER: Framtagning av hälsoinformation för svensk ungdomsfriidrott baserat påvetenskaplig evidens och bästa praktik: En tvärvetenskaplig konsensusprocess

BAKGRUND: Träning är generellt hälsosamt men kan tyvärrockså skapa ohälsa som exempelvis skador, stress och ätstör-ning. Det gäller såväl vuxna som unga idrottare men det finnsviktiga skillnader mellan vuxna och barn/ungdomars orsakertill exempelvis skador och hur dessa bör handläggas. Under se-nare år har det blivit allt vanligare att söka efter medicinsk in-formation på nätet. För lekmannen kan det vara svårt att kri-tisk granska den information som ges och bedöma dess tillför-litlighet och därmed värdera råd och rekommendationer.SYFTE: Syftet med studien var att ta fram hälsoinformationför tränare och föräldrar till friidrottande ungdomar 12-15 årinom Svensk Friidrott som kan bistå dem i tidig hantering avde vanligaste hälsoproblemen som sporten upplever. Rekom-mendationerna baseras på den bäst identifierade nivån av ve-tenskapliga bevis och bästa praktik.DESIGN: Aktionsforskning involverande tränare inom ung-domsfriidrott, forskare, och medicinare med kunskap inombarn-/ungdomsidrott, främst med en bakgrund i friidrott. Ensekventiell process bestående av följande steg användes: 1)Upprätta processen för arbetet 2) Identifiera hälsoprobleminom ungdomsfriidrott genom sökning i litteratur (grå ochvetenskaplig) 3) Identifiera rekommendationer för handlägg-ning av identifierade hälsoproblem 4) Skriva fram och publi-cera hälsoinformation. De olika stegen bedömdes och diskuterades fortlöpande i

gruppen under processen samt för att uppnå konsensus om

slutgiltiga rekommendationer ingående i hälsoinformationen. RESULTAT: Aktionsforskningen visade på vikten av tilltal ochtrovärdighet. 1) Med hänsyn till målgrupp bedömdes områ-dena vara primärprevention och tidig sekundär prevention. 2)Få vetenskapliga studier inom ungdomsfriidrott identifiera-des, dessa rapporterar hög andel skador relaterade till överbe-lastning, övrig hälsa inte kartlagd. 3) Rekommendationer oftagenerellt beskrivna för ungdomsidrott. Internationella olym-piska kommittén har beskrivit rekommendationer för riktlin-jer till arbete i idrottsförbund. 4) Riktad hälsoinformationinom områdena; träningsplanering, pubertet och träning,återhämtning, skador och sjukdomar inom ungdomsfriidrott,psykisk ohälsa och slutligen akut omhändertagande har skri-vits fram och en hemsida ”Frisk.Friidrott” har skapats.SLUTSATSER: Det finns begränsat med forskning beskrivan-de hälsoläget i dessa åldersgrupper och vi fann inga riktlinjerför primärprevention skrivna för tränare och föräldrar invol-verade inom friidrott. Tillgänglig information inom hälsa(medicin) finns mestadels i formen av medicinsk litteratur,kliniska riktlinjer dvs. skriven för och riktad till medicinskpersonal och gäller rekommendationer om handläggning avskador, sjukdomar, etc. Målet med ”Frisk.Friidrott” är attöverbrygga denna kunskapslucka och att tränare och föräldrarpå ett enkelt sätt ska kunna få ta del av bästa praktik och se-naste evidens gällande såväl träning som hälsa.

Madeleine Öun, leg. fysioterapeut, Capio Artro Clinic Kontakt: [email protected]

4. POSTER: Skaderisk vid löpning i minimalistskor – en systematisk litteraturstudie

BAKGRUND: Löpning är en lättillgänglig motionsform somhar ökat i popularitet de senaste åren. Löprelaterade skador ärvanligt förekommande och för några år sedan introduceradesminimalistskor som ett sätt att förebygga skador. Generelltsett krävs ett framfotasteg vid löpning i minimalistskor, vilketreducerar den ”impact peak” som uppstår vid löpning medhälisättning, men trots detta verkar löpning i minimalistskorkunna öka skaderisken på andra sätt.SYFTE: Syftet med den systematiska litteraturstudien var attundersöka skaderisk vid löpning i minimalistskor (MS) jäm-fört med löpning i traditionella löparskor (TS). Syftet medstudien var också att identifiera riskfaktorer för att utveckla enlöprelaterad skada vid löpning i MS jämfört med löpning iTS.METOD: Sökning efter relevanta studier skedde i databasernaPubMed, SportDiscus, ScienceDirect, CINAHL och Cochra-ne. Elva studier inkluderades i den systematiska litteraturstu-dien och studiernas kvalitet granskades utifrån PEDro-skalan.Fyra av elva inkluderade studier var randomiserande kontrol-lerade studier (RCT) och sju studier var crossover studier,

varav fem beskrev en randomiserad interventionsordning.RESULTAT: Generell skaderisk vid löpning i MS, jämfört medlöpning i TS, utvärderades i två RCT:s. En av dessa studier vi-sade en signifikant ökad skaderisk och en pilotstudie visadeinga signifikanta resultat till följd av för få deltagare. Biomeka-niska faktorer relaterade till skaderisk vid löpning utvärdera-des i tre RCT:s och sju crossover studier och visade en signifi-kant ökad belastning av framfoten och achillessenan samt enökad vertikal belastningshastighet på reaktionskraften frånunderlaget (vertical loading rate) vid löpning i MS jämförtmed löpning i TS.KONKLUSION: Måttligt vetenskapligt underlag visar att löp-ning i MS ger en ökad belastning av framfoten jämfört medlöpning i TS, vilket kan öka risken för metatarsala stressfrak-turer. Begränsat till måttligt vetenskapligt underlag visar attlöpning i MS leder till ökad belastning av achillessenan, vilketkan ge ökad risk för besvär från achillessenan. För att undvikaen förhöjd skaderisk vid övergång från löpträning i TS tilllöpträning i MS bör träningsvolymen gradvis stegras upp tillfull volym.


abstract

Filip Josefsson, leg. fysioterapeut. Medpro Clinic Rehab, VänersborgMedförfattare: Joanna Kvist, leg sjukgymnast, prof., Institutionen för medicin och hälsa, avdelning Fysioterapi, Linköpings Universitet. Institutionen för neurobiologivårdvetenskap och samhälle, Sektionen för fysioterapi, Karolinska Institutet, StockholmKontakt: [email protected]

5. POSTER: Tidigt igångsatt gångträning med anti-gravity gångband efter främre korsbandsoperation – en randomiserad kontrollerad studie

BAKGRUND: Främre korsbandsskada är en relativt vanligskada för unga och aktiva människor med en årlig incidens påca 78–81/100 000 individer i åldern 10–64. Utöver instabili-tet, försämrad funktion och minskad aktivitet, resulterar ska-dan även till förändrat rörelsemönster där bland annat gång-mönstret förändras i flera olika plan. De största och viktigasteförändringarna sker i sagittalplan med minskad knäextensioni ståfasen. Studier har visat att förändringarna inte försvinnerefter rekonstruktion av ligamentet. Dessa förändringar i gång-mönstret kan vara en utlösande faktor bakom tidigt igångsattknäartros hos dessa individer. Det råder ingen konsensuskring vad som orsakar dessa förändringar.SYFTE: Att undersöka om tillägg av en tidigt igångsatt gång-träning med reducerad kroppsvikt efter främre korsbandsre-konstruktion leder till färre förändringar i gångmönstret vid5-veckor efter operation jämfört med den vanliga behandling-sregimen. METOD: 20 patienter som skulle genomgå ACL-rekonstruk-tion randomiserades till antingen kontrollgrupp (N=10) ellerinterventionsgrupp (N=10). Båda grupperna fick den sedvan-liga rehabiliteringen via ortopeden vid Linköpings Universi-tetssjukhus men interventionsgruppen fick även tillägg avkroppsviktsreducerad gångträning, totalt 8 tillfällen underveckorna 3 och 4 efter rekonstruktionen. Träningen bedrevsmed en AlterG® Anti-Gravity Treadmill® modell M320 ochträningen var designad som intervallträning med successivtökad träningstid och belastning. Utvärdering utfördes 5 veck-

or post-operation med 3-dimensionell gånganalys med maxi-mal knäextension som primärt utfallsmått. Patienterna övrigaaktivitet registrerades med accelerometer (activPal) undertredje veckan efter operation.RESULTAT: Ingen signifikant skillnad mellan gruppernakunde observeras för maximal knäextension vid gång (p =0,288). Utvärderingen visade däremot att kontrollgruppenhade signifikant större skillnader mellan friskt och skadat bengällande maximal höftflexion (2,34° skillnad, medel 21,39(SD=9,06) för skadat, medel 19,05 (SD=9,12) för frisk,p=0,025), maximal höftextension (3,62° skillnad, medel16,05 (SD=11,12) för skadat, medel 19,67 (SD=7,80) förfriskt, p=0,023) och maximal markreaktionskraft (GRF)(0,05 skillnad, medel 1,12 (SD=0,09) för skadat, medel 1,17(SD=0,09) för frisk, p=0,031) i gång. Dessa skillnader obser-verades inte hos interventionsgruppen. Inga signifikantagruppskillnader kunde ses för de sekundära utfallsmåtten vid5-veckors utvärderingen. KONKLUSION: Tillägg av kroppsviktavlastad gångträningefter en främre korsbansoperation normaliserar inte gång-mönstret mer avseende maximal knäextension vid 5-veckorefter operation är den vanliga behandlingsregimen. Interven-tionsgruppen hade däremot mindre sidoskillnader avseendehöftrörlighet och markreaktionskrafter vilket kan indikera entrend mot ett mer symmetriskt gångmönster.



�

abstract

Peter Edholm, Emelie Strandberg och Fawzi Kadi, Institutionen för hälsovetenskap och medicin, Örebro Universitet, ÖrebroKontakt: [email protected]

7. MUNTLIG: En hälsosam diet rik på omega-3 fettsyror förbättrar effekternaav styrketräning hos äldre kvinnor.

BAKGRUND: Åldrade är associerat med en succesiv förlust avmuskelmassa och muskelfunktion, vilket leder till en försäm-rad funktionell kapacitet. Hos äldre individer är en av de star-kaste prediktorena för funktionell status, förmågan att snabbtkunna generera muskelkraft (explosiv kapacitet). Styrketrä-ning är för närvarande den mest effektiva metoden för att fö-rebygga åldersrelaterad förlust av muskelmassa och muskel-funktion. Hos äldre individer och då speciellt hos äldre kvin-nor, är dock ökningarna i muskelmassa och muskelfunktionefter styrketräning vanligtvis mindre jämfört med de som seshos yngre individer, vilket anses bero på en nedsatta anabolaresponsen. Ny forskning har visat att intag av omega-3 fettsy-ror kan minska den åldersrelaterade förlusten av muskelmassaoch maximal muskelstyrka och att denna förändringar varsammankopplad med en ökad anabol respons (Smith et al.,2015). Syftet med denna studie var därför att undersöka ef-fekterna av styrketräning kombinerat med intag av en hälso-sam diet rik på omega-3 fettsyror hos äldre kvinnor. METOD: Sextiotre hälsosamma äldre kvinnor (n=63; 67.5 ±0.4 år) rekryterades och randomiserades till styrketräning(ST), styrketräning och intag av en hälsosam omega-3 rik diet(ST-HD) eller kontrollgrupp (KON). Styrketräningen pågick

under 24 veckor och träningsbelastningen ökades succesivtfrån 75 % till 85 % av 1 RM. Dieten var baserad på de nordis-ka näringsrekommendationerna och exempelvis rik på full-kornsprodukter, fisk och frukt, men med ett extra fokus intagav omega-3 rika livsmedel med målet att minska deltagarnasomega 6/3 kvot till < 2. Muskelmassa, explosiv muskelkapaci-tet och fysisk funktion mättes före och efter studien. RESULTAT: Explosiv muskelkapacitet förbättrades signifikanti både ST-HD (+24.6 ± 2.6 %) och ST (+15.7 ± 2.6 %), menförbättringen var större i ST-HD (P < 0.05). På samma sättvar förbättringarna i både maximal kraftutveckling och tid tilluppnådd maximal kraftutveckling under ett upphopp signifi-kant större i ST-HD (+58.5 ± 8.4 % och +185.4 ± 32.9 %)jämfört med ST (+35.7 ± 6.9 % och +105.4 ± 22.4 %) (P <0.05). Förbättringar i fysisk funktion (balans och repetitivsitt-till-stå förmåga) var likvärdiga hos ST och ST-HD. Mus-kelmassan ökat signifikant i ST-HD (1.5 ± 0.5 %), medanden förblev oförändrad i ST och KON.KONKLUSION: Sammanfattningsvis, en hälsosam diet rik påomega-3 fettsyror kan optimera effekterna av styrketräningmed avseende på både ökningar i muskelmassa och i muskel-funktion hos äldre kvinnor.

Asker Martin1,2, Holm Lena1, Källberg Henrik1, Waldén Markus3, Skillgate Eva1,2

1. Karolinska Institutet, IMM, Musculoskeletal & Sports Injury Epidemiology Centre2. Naprapathögskolan 3. Institutionen för medicin och hälsa (IMH), Linköpings UniversitetKontakt: [email protected]

6. MUNTLIG: Riskfaktorer för axelskada hos spelare vid handbollsgymnasier skiljer sig mellantjejer och killar

BAKGRUND: Axelproblem är vanligt inom handboll. Studierhar rapporterat att säsongsprevalensen av betydande axelpro-blem hos elitspelare är mellan 23-28 %. Dessa problem är of-tast ihållande samt återkommande vilket belyser vikten av ska-deförebyggande insatser och ett viktigt steg i det skadeförebyg-gande arbetet är att identifiera riskfaktorer för skadan. Tidigarestudier på seniorspelare har visat att axelstyrka, axelrörlighetsamt skapuladyskinesi är associerat med axelskador hos hand-bollsspelare. Dock finns det väldigt få studier på ungdomsspe-lare och ingen studie har undersökt ifall dessa associationerskiljer sig mellan manliga och kvinnliga handbollsspelare. SYFTE OCH HYPOTES: Syftet med denna studie var att un-dersöka ifall samma associationer mellan skulderfunktion ochaxelskador som ses hos seniorspelare även ses hos ung-domsspelare, samt om dessa skiljer sig mellan manliga ochkvinnliga ungdomsspelare. Hypotesen var att låg axelstyrka,nedsatt axelrörlighet, skapuladyskinesi eller nedsatt joint posi-tion sense (JPS) är associerat med högre risk för axelskada.METOD: I denna prospektiva kohortstudie deltog totalt 463(50 % tjejer, medelålder 16,4 år) friska handbollsspelare från10 handbollsgymnasier i Sverige. Vid studiestart i september2014 respektive 2015 mättes axelstyrka i form av isometriskinåtrotation, utåtrotation, abduktion och excentrisk utåtrota-

tion samt axelrörlighet, JPS och skapuladyskinesi. Spelarnaföljdes sedan under en handbollssäsong (september-maj) viaveckorapporter avseende träning- och matchmängd samt ax-elskador. Hazzard rate ration (HRRs) beräknades genom Coxproportional hazard-modeller med korresponderande konfi-densintervall (CI). RESULTAT: Totalt rapporterades 48 nya axelskador. Hos tjejervar en låg styrka vid isometrisk utåtrotation en riskfaktor(HRR 2.94, 95 % CI 1,11-7,85) och samma tendenser sågsför låg styrka vid isometrisk inåtrotation (HRR 2.64, 95 % CI0,91-7,69), medan hos killar så tenderade låg isometrisk ab-duktionsstyrka att vara en riskfaktor (HRR 2,21 95 % CI0,91-5,43). Hos killar var skapuladyskinesi en riskfaktor(HHR 3,43, 95 % CI 1,44-8,05), medan inga associationermellan skapuladyskinesi och axelskador sågs hos tjejer (HRR1,65 95 % CI 0,40-7,10). Inga associationer sågs mellan axel-rörlighet eller JPS och axelskador för något av könen. KONKLUSION: Låg styrka vid isometrisk utåtrotation är enriskfaktor för axelskador hos unga kvinnliga elithandbollspela-re medan skapuladyskinesi är en riskfaktor hos killar. Inga as-sociationer sågs mellan axelrörlighet eller JPS och axelskadorför något av könen.


abstract

Martin Samuelsson Karolinska Institutet, Naprapathögskolan, Nathan Weiss Karolinska Institutet, Naprapathögskolan Ulrika Tranaeus GIH, Karolinska Institutet , Urban Johnson Halmstad Högskola och Eva Skillgate Karolinska Institutet, NaprapathögskolanKontakter: [email protected] och [email protected]

8. POSTER: Maladaptiva coping-strategier som riskfaktorer för utvecklandet avöverbelastnings skador hos unga kvinnliga fotbollsspelare, preliminära resultat från Karolinska football Injury Cohort study (KIC).

INTRODUKTION: Enligt Svenska fotbollsförbundet fannsdet fler än 350 000 fotbollsspelare över 15 år registrerade iSverige under 2015, varav 100 000 kvinnor. Fotboll är en avde mest populära sporterna i världen, och största kvinnligalagsporten i Sverige. Deltagandet i fotboll leder dessvärre tillen hög risk för olika skador. En majoritet av skadorna är avtraumatisk typ, och 13-36% är överbelastningsskador. Riskenför överbelastningsskador är högre bland kvinnliga idrottareän män. Behandling av idrottsskador är kostsamt för sjukvår-den. Långsiktiga risker för den skadade idrottaren är förtids-pension från idrott och risk för prematur utveckling av artros.Flertalet psykologiska faktorer är positivt korrelerade med id-rottsskador. Exempelvis maladaptiva coping-strategier, negati-va livshändelser och dagliga inslag av ångest. Med tanke påden höga skadeincidensen bland unga kvinnliga fotbollsspela-re, den ekonomiska bördan för samhället och de potentiellalångsiktiga riskerna för individen, är förebyggande strategierför idrottsskador viktiga. För att utforma skadeförebyggandeprogram är det nödvändigt att först etablera riskfaktorer föruppkomsten av idrottsskador. Således är det relevant att un-dersöka om psykologiska faktorer är kopplade till överbelast-ningsskador bland unga kvinnliga fotbollsspelare.SYFTE/FRÅGESTÄLLNING: Är maladaptiva coping-strategi-er riskfaktorer för utveckling av överbelastningsskador hosunga kvinnliga fotbollsspelare?

METOD: I KIC-studien skall 600 kvinnliga fotbollsspelare iåldrarna 13-16 år i division 1-2 följas veckovis under 12 må-nader avseende risken att utveckla överbelastningsskador.Deltagarna får vid baslinjen fylla i Brief cope questionnaire. Idenna studie inkluderades de 77 först inkluderade spelarnasom inte rapporterat skador de senaste två månaderna. Spelar-na delades in i huvudgrupperna maladaptiv respektive adap-tiv coping beroende på vilka strategier de enligt formuläretanvänder sig av mest. Exponerade jämfördes med oexponera-de med Cox regression avseende risken att utveckla en bety-dande skada. RESULTAT: De 77 deltagarna följdes i totalt 5927 veckor, och21 betydande överbelastningsskador (5/1000 träningstimmaroch 16/1000 matchtimmar) rapporterades.

Efter justeringar för störfaktorer kunde ingen signifikantskillnad ses mellan huvudgrupperna. maladaptiv coping(HRR= 1,4, CI 95 %(0,3-5,5)) och adaptiv coping (HRR=0,7, CI 95 %(0,2-3,0)). En signifikant skillnad sågs för de ad-aptiva strategierna ̈ planning¨ (HRR= 0,3, CI 95 %(0,1-0,8))och “active coping¨ (HRR= 0,2, CI 95 %(0,06-0,6)). De övri-ga strategierna visade ingen skillnad mellan grupperna.KONKLUSION: De primära resultaten var att individer somanvände sig av copingstrategierna “active coping” eller “plan-ning” hade en 80-, respektive 70 % minskad risk att drabbasav en överbelastningsskada.

Beischer Susanne1,2

Medförfattare: Hamrin Senorski, E1,2; Thomeé C1; Samuelsson K3; Thomeé R1,2

1. Enheten för Fysioterapi, Sektionen för hälsa och rehabilitering, Institutionen för neurovetenskap och fysiologi, Sahlgrenska akademin,Göteborgs universitet2. RTP Sportrehab, Göteborg3. Avdelning för ortopedi, Sahlgrenska universitetssjukhus, Mölndal4. Avdelningen för ortopedi, Institutionen för kliniska vetenskaper, Sahlgrenska akademin, Göteborgs universitetKontakt: [email protected]

9. POSTER: Unga idrottares tidiga tilltro till sin förmåga samt tidiga styrka i knäextension predikterar återhämtning av muskelfunktion ett år efter en främre korsbandsrekonstruktion

BAKGRUND: En symmetrisk muskelfunktion innan åter-gång till idrott anses minska risken för en efterföljande skadaefter en främre korsbandsrekonstruktion. Kunskap om vadsom påverkar symmetrisk muskelfunktion innan återgångtill idrott hos unga idrottare mellan 15 och 30 år är bristfäl-lig. SYFTE: Att undersöka faktorer fyra månader efter operationsom kan predicera symmetrisk muskelfunktion ett år efteren främre korsbandsrekonstruktion hos unga idrottare (15-30 år). METOD: Patientdemografisk data, uppgifter om graft ochfysisk aktivitetsnivå innan skada extraherades från ett rehabi-literingsregister. Patienter som genomgått en primär rekon-struktion av främre korsbandet, i åldern 15-30 år och som

alla var aktiva inom knäkrävande idrott innan skadan inklu-derades i studien. Samtliga patienter hade genomfört etttestbatteri med validerade frågeformulär samt fem validera-de test av styrka i knäextension/-flexion samt test av hopp-förmåga med upphopp, längdhopp och sidohopp, fyra må-nader respektive ett år efter operation.

Vid univariabla och multivariabla analyser användes, somberoende variabel, symmetrisk muskelfunktion, definieratsom att uppnå ett Limb Symemtry Index (LSI) på 90 % ellermer i alla fem muskelfunktionstester ett år efter operation.Patientdemografisk data, graftval samt fysisk aktivitetsnivåanvändes som oberoende variabler. Vidare användes ävenmuskelfunktionsdata samt patientrapporterade mått vid fyramånader som oberoende variabler. �


abstract

Hanna Tigerstrand Grevnerts, leg fysioterapeut, MSc, Rörelse och hälsa Region Östergötland, Institutionen för medicin och hälsa, avdelning Fysiote-rapi, Linköpings Universitet.Medförfattare: Joanna Kvist, leg sjukgymnast, prof., Institutionen för medicin och hälsa, avdelning Fysioterapi, Linköpings Universitet. Institutio-nen för neurobiologi vårdvetenskap och samhälle, Sektionen för fysioterapi, Karolinska Institutet, Stockholm

Anne Fältström, leg sjukgymnast, med. dr., Länssjukhuset Ryhov, Rehabiliteringscentrum Institutionen för medicin och hälsa, avdelning Fysioterapi,Linköpings Universitet

Sofi Sonesson, leg sjukgymnast, med. dr., Institutionen för medicin och hälsa, avdelning Fysioterapi, Linköpings Universitet.Kontakt: [email protected]

10. MUNTLIG: Beslut om behandling efter främre korsbandsskada: patienter värderar förmåga att utföra fysisk aktivitet, knästabilitet och råd från hälso- och sjukvårdspersonal

BAKGRUND: En främre korsbandsskada (ACL-skada) be-handlas med rehabiliteringsträning enbart, eller korsbands-rekonstruktion med efterföljande rehabilitering. Forskningvisar att ortopedläkare och fysioterapeuter uppvisar sam-stämmighet avseende faktorer som påverkar beslutet att re-kommendera korsbandsrekonstruktion, men evidensen ärbegränsad avseende faktorer patienter uppger som viktiga ibeslut om behandling.SYFTE: Att utvärdera vilka faktorer individer med ACL-skada uppger som viktiga för beslut om behandling.METOD: En tvärsnittsstudie där individer med ACL-skadasom beslutat genomgå korsbandsrekonstruktion, alternativtrehabilitering enbart, skattade fördefinierade faktorers bety-delse i beslutet om behandling. Faktorernas betydelse skatta-des från ”inget skäl” till ”starkt skäl” (0-3). Faktorerna skat-tades av 229 individer (50 % män); 116 som beslutat ge-nomgå rekonstruktionsoperation, 46 som beslutat rehabili-tering enbart och 67 med bilaterala korsbandsskador. Av in-divider med bilaterala skador beslutade 47 korsbandsrekon-struktion bilateralt, 5 enbart rehabilitering bilateralt och 15korsbandsrekonstruktion för ett knä. RESULTAT: Individer med unilateral ACL-skada som valtatt genomgå korsbandsrekonstruktion, skattade ”oförmågaatt utföra fysisk aktivitet på samma nivå som innan skadan,på grund av påverkad knäfunktion” (95%), ”oförmåga attutöva fysisk aktivitet på samma nivå som innan skadan, pågrund av rädsla för ökade symptom under aktivitet” (88 %)och ”knät ger vika” (83%) som starkt eller mycket starkt skälför sitt beslut om behandling.

Individer med unilateral ACL-skada som valt rehabiliter-ingsträning enbart, skattade ”råd från hälso- och sjukvård-spersonal” (70 %), ”låg tilltro till förmågan att prestera påsamma aktivitetsnivå som innan skadan, med en korsbands-rekonstruktion” (50 %) och ”frånvaro av svullnad” (50 %)som starkt eller mycket starkt skäl för sitt beslut om behand-ling.

Individer med bilateral ACL-skada som valt korsbandsre-konstruktion, skattade ”oförmåga att utföra fysisk aktivitetpå samma nivå som innan skadan, på grund av påverkadknäfunktion” (94 %), ”knät ger vika” (85 %) och ”låg tilltrotill förmågan att prestera på samma aktivitetsnivå som innanskadan, utan korsbandsrekonstruktion”(82 %) som starkteller mycket starkt skäl för sitt beslut om behandling.

Individer med bilateral ACL-skada som valt rehabiliter-ingsträning enbart, uppgav “inga besvär med att knät gervika” (60 %), “ingen instabilitetskänsla (60 %) och “förmågaatt utföra fysisk aktivitet på samma nivå som innan skadan”(56 %), som starkt eller mycket starkt skäl för sitt beslut ombehandling.KONKLUSION: Individer som valt att genomgå korsbands-rekonstruktion uppgav främst oförmåga eller låg tilltro tillförmågan att utföra fysisk aktivitet och att knät ger vika,som viktiga faktorer för deras behandlingsval. De som valtrehabiliteringsträning enbart, uppgav råd från hälso- ochsjukvårdspersonal, tillfredsställande knästabilitet och förmå-ga att utföra fysisk aktivitet som viktigast för sitt beslut ombehandling.

RESULTAT: Totalt inkluderades 164 patienter (medelålder21,8 år, SD 4,4; 53 % kvinnor) som genomfört samtliga femmuskelfunktionstester ett år efter operation. Tjugotvå pro-cent (n = 101) hade utfört muskelfunktionstester vid såvälfyra som 12 månader efter operation och hade dessutomuppnått symmetrisk muskelfunktion ett år efter rekonstruk-tion. Patienter som vid fyra månader hade en högre knärela-terad tilltro till sin förmåga, oddsratio (OR) = 1.44 ([95 %CI; 1.03-2.00], p = 0.03), och en mer symmetrisk styrka iknäextension, OR = 1.69 ([95 % CI; 1.08-2.65], p = 0.02),hade högre odds för att uppnå 90 % LSI i alla fem muskel-funktionstester ett år efter främre korsbandsrekonstruktion.

KONKLUSION: Idrottare med stark tilltro till sin förmågaoch mer symmetrisk styrka i knäextension tidigt i rehabili-teringen har bättre möjlighet att återfå god muskelfunktionett år efter främre korsbandsrekonstruktion.

Symmetrisk knäfunktion innan återgång till idrott är, en-ligt tidigare studier, associerat med minskad risk för nya ska-dor, både på kort och på lång sikt. Kliniker föreslås därför atttidigt utvärdera och optimera såväl knärelaterad tilltro tillsin förmåga som knäfunktion efter en främre korsbandsre-konstruktion.


abstract

Kristina Fagher1, RPT, MSc, Jenny Jacobsson2, RPT, PhD, Örjan Dahlström2,3, PhD, Toomas Timpka2, MD, PhD och Jan Lexell1,4,5, MD,PhD1. Institutionen för hälsovetenskaper, Forskargruppen Rehabiliteringsmedicin, Lunds Universitet2. Institutionen för medicin och hälsa, Athletics Research Center, Linköpings Universitet3. Institutionen för beteendevetenskap och lärande, Avdelningen för handikappvetenskap Linköpings Universitet4. Institutionen för neurovetenskap, Rehabiliteringsmedicin, Uppsala universitet5. Institutionen för hälsovetenskaper, Luleå Tekniska UniversitetKontakt: Kristina Fagher, [email protected]

11. MUNTLIG: Prevalens av idrottsrelaterade skador och sjukdomar hos svenska paraidrottare

BAKGRUND: Intresset för parasport har vuxit det senaste år-tiondet. Andelen paraidrottare som elitsatsar ökar ochmånga prestationer går att jämföra med idrottare utan funk-tionsnedsättning. Deltagande i idrott innebär dock en ökadrisk för att drabbas av en idrottsrelaterad skada eller sjuk-dom (IRSS). IRSS är ett bekymmer inom flertalet idrotter,vilket kan leda till förlorad träningstid samt negativa hälso-relaterade konsekvenser. Få studier har dock undersökt före-komst och etiologi av IRSS inom parasport. För att öka kun-skapen om IRSS har vi initierat ”The Sports-Related Injuryand Illness in Paralympic Sports Study” (SRIIPSS) (Fagheret al. 2016).SYFTE: Syftet med denna studie var att: i) retrospektivt un-dersöka ett-årsprevalensen av svåra (>3 veckors tidsförlustfrån träning) IRSS; ii) beskriva punktprevalensen av IRSSsamt; iii) kartlägga sambanden mellan IRSS och demografis-ka data. METOD: Sammanlagt 107 svenska paraidrottare, samtligakandidater till Paralympics, är inkluderade i SRIIPSS. Avdessa svarade 104 (97%) elektroniskt på en baslinjeenkät,anpassad till och testad av paraidrottare. Inkluderade variab-ler var: kön, längd och vikt, idrott, träningsmängd, funk-tionsnedsättning, hjälpmedel, mediciner, smärta, oro samtIRSS. Data analyserades med deskriptiv statistik (medelvär-de, SD, prevalens, CI). Chi2-test av homogenitet användesför att jämföra frekvensfördelningar mellan variablerna.RESULTAT: 31 % (CI 23-40) av idrottarna rapporterade ensvår idrottsskada under det senaste året. Utav dessa var 78 %

relaterade till överbelastning. Sommaridrotter, goalball ochrullstolsbasket samt idrottare med dysmeli och amputationhade en högre prevalens. Signifikanta samband (p<0.05)fanns mellan svår skada och smärta under träning, styrketrä-ning utöver idrottsspecifik träning, att inte använda hjälp-medel samt användning av antiinflammatoriska läkemedeloch paracetamol. 14 % (CI 9-23) rapporterade en svår sjuk-dom och idrottare inom paracykling och parasimning samtuthållighetsidrottare hade den högsta prevalensen. Signifi-kanta samband (p<0.05) fanns mellan svår sjukdom ochålder < 30 år. Punktprevalensen av skada var 32 % (CI (24-41) och 94 % av skadorna var relaterade till överbelysning.Idrottare inom sommaridrotter, lagidrotter samt explosivaidrotter hade en högre prevalens. Signifikanta samband(0<0.05) fanns mellan skada och smärta i det dagliga livetsamt under träning. Punktprevalensen av sjukdom var 14 %CI (8-22); signifikanta samband (p<0,05) fanns mellansjukdom och kvinnor, oro samt receptbelagd medicin.KONKLUSION: En tredjedel av alla svenska paraidrottaredrabbades under ett år av en svår idrottsskada och 14% aven svår sjukdom. Fortsatta prospektiva studier kommer attkunna identifiera riskfaktorer, orsakssamband samt på siktta fram förebyggande strategier.REFERENSER: Fagher, K. et al. The Sports-Related Injuriesand Illnesses in Paralympic Sport Study (SRIIPSS): A studyprotocol for a prospective longitudinal study. BMC SportsSci Med Rehabil. 2016 Aug 30;8(1):28.

Anne Fältström, leg sjukgymnast, med. dr., Länssjukhuset Ryhov, Rehabiliteringscentrum, Jönköping samt Institutionen för medicin och hälsa,avdelning Fysioterapi, Linköpings Universitet. Medförfattare: Joanna Kvist, leg sjukgymnast, professor., Institutionen för medicin och hälsa, avdelning Fysioterapi, Linköpings Universitet samtSektionen för fysioterapi, Institutionen för Neurobiologi, Vårdvetenskap och Samhälle, Karolinska Institutet.

Håkan Gauffin, ortoped, docent, CKOC, Linköpings Universitet. Martin Hägglund, leg sjukgymnast, bitr. professor., Institutionen för medicin och hälsa, avdelning Fysioterapi, Linköpings Universitet.

Kontakt: [email protected]

12. MUNTLIG: Hög risk för ytterligare knäskador efter återgång till fotboll hos kvinnorsom opererat främre korsbandet jämfört med knäfriska kontroller

BAKGRUND: Efter en främre korsbandsoperation är ettvanligt mål att kunna återgå till idrott. För de som återgårtill idrott är risken att ådra sig nya främre korsbandsskadorså hög som 25-34 % inom 2-10 år efter operationen. Vadsom händer 3-5 år efter operationen vid återgång till fotbollhos kvinnliga fotbollsspelare med ett främre korsbandsope-rerat knä angående nya traumatiska och icke-traumatiskaknäskador, övriga skador och deras aktivitetsnivå jämförtmed knäfriska kontroller är inte väl studerat.

SYFTE: Att prospektivt följa en kohort av kvinnliga fotbolls-spelare med ett primärt främre korsbandsopererat knä ochmatchade knäfriska kontroller från samma fotbollslag för attjämföra (1) förekomsten av nya traumatiska och icke-trau-matiska knäskador samt övriga skador, (2) andelen spelaresom slutade spela fotboll, (3) och deras aktivitetsnivå. Metod: 117 aktiva kvinnliga fotbollsspelare (19,9±2,5 år)18,6±8,6 månader efter främre korsbandsoperationen, och119 knäfriska kvinnliga fotbollsspelare (19,5±2,5 år) mat- �


abstract

Alexander Musi Wennergren, leg fysioterapeut, Kulan IdrottsskadecentrumKontakt: [email protected]

13. POSTER: Neuromuskulär elektrisk stimulering efter främre korsbandsrekonstruktion

BAKGRUND: Främre korsbandsskador är vanliga inom pi-voterande idrotter och endast i Sverige utförs runt 3000främre korsbandsrekonstruktioner (ACLR) årligen. Quadri-ceps femoris har en viktig roll i dynamisk knästabilitet ochsvaghet i denna muskel kan ge funktionsnedsättningar inedre extremiteten och även bidra till en tidigare utvecklingav artros. Efter en ACLR får man en nedsatt styrka och neu-romuskulär aktivering av denna muskel. Neuromuskulärelektrisk stimulering (NMES) används ofta inom rehabili-tering av ACLR. Studier visar att NMES kan ha en positiveffekt på atrofi och muskulär styrka. Ingen studie har under-sökt genomförbarheten och effekten av NMES på elektro-mekaniska fördröjningen (EMD) och vridmoments utveck-lingen (RTD) efter en främre korsbandsrekonstruktion. SYFTE: Huvudsyftet med denna studie var att jämföra denEMD och RTD för knäextensorer 6 veckor efter rehabiliter-ing av främre korsbandsrekonstruktion med eller utanNMES. Vidare undersöktes genomförbarheten av studien. METOD: 10 deltagare randomiseras in i två grupper, en neu-romuskulär elektrisk stimulerings grupp (NMESG) och enträningsgrupp (TG). NMESG använde en NMES - enhetsom ett komplement till ordinarie rehabiliteringsprotokoll.Regelbundna möten med sjukgymnast var inplanerad under

rehabiliteringen. Mätningar av RTD och EMD under knä-ets extension gjordes i en isokinetisk dynamometer medelektromyografi inspelningar (EMG) från knäextensorernasex veckor efter operationen. RESULTAT: Alla deltagare fullföljde studien. NMESG träffa-de sjukgymnasten 6,7 ± 2,5 gånger och TG 6,8 ± 1,8 gånger.Deltagarna i NMESG använde NMES - apparaten 28 ± 1,7gånger. Totalt antal träningsdagar för NMESG var 25 ± 4 ochför TG 35 ± 1. RTD skiljde sig inte signifikant mellan grup-perna. För TG var RDT 901,1, 941,2 och 531,0 Nm/s,under de respektive första 50, 100 och 200 ms. För NMESGvar RTD 824,3, 966,2 och 529,0 Nm/s, under de respektiveförsta 50, 100 och 200 ms. Inga signifikanta skillnader mel-lan grupperna eller samspel mellan grupp och muskler hitta-des i EMD. För båda grupperna var EMD signifikant störreför vastus medialis jämfört vastus lateralis och rectus femoris. KONKLUSION : Studien var möjligt att utföra, och trotsfärre träningsdagar för NMESG sågs inga signifikanta skill-nader mellan grupperna i RTD eller EMD. Det behövs enstörre studiepopulation för att utvärdera effekten av inter-ventionen.

chade vad gäller ålder och spelposition från samma lag följ-des prospektivt i 2 år för att registrera nya knäskador, övrigaskador, om de fortfarande spelade fotboll och aktivitetsnivåenligt Tegner aktivitetsskala. RESULTAT: Spelare med ett främre korsbandsopererat knäjämfört med knäfriska kontroller hade en högre frekvens avnya: främre korsbandsskador (n = 29 jämfört med 8) med 19mot 4 skador/100 spelare/år (rate ratio (RR) 4,82; 95% CI,2,20 -10,54), andra traumatiska knäskador med 29 vs 16skador/100 spelare/år (RR 1,84; 95% CI, 1,16-2,93) ochicke-traumatiska knäskador med 33 vs 9 skador/100 spela-re/år (RR 3,62; 95 % CI, 2,11-6,21). Det var ingen skillnadmellan grupperna i andelen övriga skador med 43 mot 48skador/100 spelare/år (RR 0,90; 95% CI 0,65-1,23). Under

uppföljningstiden slutade 72 (62%) av spelarna med ettfrämre korsbandsopererat knä att spela fotboll jämfört med43 (36%) av kontrollerna (P=0,001). Median Tegner-poängen sänktes i båda grupperna, men mest för spelarnamed ett korsbandsopererat knä (P<0,015). Tegner-poängenbland dem som slutat spela sänktes till 4 (IQR 2, intervall 1-9) för spelarna med ett främre korsbandsopererat knä och till2 (IQR 3, intervall 1-10) för kontrollerna (P=0,14).KONKLUSION: Vid 2-årsuppföljning hade kvinnliga fot-bollsspelare med ett främre korsbandsopererat knä nästan en5 gånger högre frekvens av nya främre korsbandsskador, 2-4gånger högre frekvens av andra nya knäskador, slutade fot-boll i högre grad och minskade sin aktivitetsnivå mer jäm-fört med knäfriska kontroller.


abstract

Björn Cratz, leg. fysioterapeut, Aktiva Rehab, Linköping och Joanna Kvist, leg. fysioterapeut, professor, Avdelning för fysioterapi, IMH,Linköpings Universitet. Kontakt: [email protected]

14. POSTER: Morfologiska förändringar i m. semitendinosus efter främre korsbands -rekonstruktion med hamstringsgraft. Samband mellan ultraljudsfynd, muskelstyrka och knäfunktion.

BAKGRUND: Morfologiska förändringar i m. semitendinosusoch nedsatt knäfunktion kan förekomma efter främre kors-bandsrekonstruktion (ACL-rekonstruktion) med hamstrings-graft.SYFTE: Att med ultraljud undersöka förekomst av morfolo-giska förändringar i m. semitendinosus och relatera dessa tillmuskelstyrka och knäfunktion efter ACL-rekonstruktionmed hamstringsgraft. Hypotesen var att ultraljudsverifierademorfologiska förändringar förekommer lång tid efter ACL-re-konstruktion med hamstringsgraft och att dessa korrelerasmed nedsatt muskelstyrka och nedsatt funktion.METOD: Tvärsnittsstudie. Tjugofyra personer (16 män och 8kvinnor) som genomgått en ACL-rekonstruktion med hamst-ringsgraft 50 (48–56) månader innan ingick i studien. Ultra-ljudsundersökning av m. semitendinosus senlängd, muskel-tjocklek och tvärsnittsarea, isometrisk styrkemätning av knä -flexorer i 30 , 90 och 120 flexion samt enbenslängdhoppmättes bilateralt. För reliabilitetstestning av ultraljudsunder-sökningenen av muskeltjocklek och tvärsnittsarea gjordes tregranskningar på tre oberoende ultraljudsbilder och för sen-längd gjordes tre mätningar från mediala ledspringan till semi-tendinosus muskel/senövergång.

International Knee Documentation Committee subjective

knee form (IKDC) besvarades och aktivitetsgrad mättes medTegners aktivitetsscore.RESULTAT: Tegner aktivitetsscore minskade signifikant (p=<0,001) från 9 (7–9) poäng innan skadan till 5 (4–6) poängvid testtillfället. IKDC score visade på 79 (65–92) av 100poäng.

Signifikanta (p= <0,001) morfologiska skillnader medökad senlängd (+148%), minskad muskeltjocklek (-15%) ochminskad tvärsnittsarea (-28 %) i m. semitendinosus liksomsignifikant (p= <0,001) nedsatt muskelstyrka (-8 %, -46 %, -71 %) av knäflexorer i knävinklarna 30 , 90 och 120 sågs iopererade benet jämfört med icke opererat ben. Ingen signifi-kant (p= 0,361) sidoskillnad kunde ses vid enbenslängdhopp.Muskelstyrkan i 30 korrelerade med m. semitendinosus sen-längd (rho -0,473, p= 0,020), muskeltjocklek (rho 0,627, p=0,001) samt tvärsnittsarea (rho 0,680, p= <0,001) på opereradsida. Ultraljudsmätningarna visade på en god reliabilitet(ICC> 0,967)KONKLUSION: Signifikanta ultraljudsverifierade morfolo-giska förändringar ses i m. semitendinosus fyra år efter främrekorsbandsrekonstruktion liksom svaghet i knäflexorer på ope-rerad sida. Morfologiska förändringar korrelerar med knä -flexionsstyrka men inte med enbenslängdhopp.

Josefin Abrahamsson, leg fysioterapeut, Yrkesortopedi & Forskning, Sahlgrenska UniversitetssjukhusetKontakt: [email protected]

15. POSTER: Unga elitskidåkare visade förändrad rörligheten i höftleden vid tvåårsupp-följning, oavsett närvaro eller frånvaro av MR-verifierade cam morfologi.

BAKGRUND: Höft- och ljumsksmärta är vanligt bland idrot-tare och en orsak har på senare tid visats vara höft-impinge-ment (FAI). FAI definieras som en kombination av radiologis-ka och kliniska fynd (t.ex. nedsatt rörlighet i höftleden) samtsmärta. Studier pekar på att unga idrottare har ökad risk förFAI jämfört med kontroller. SYFTE: Med en tvåårsuppföljning, undersöka hur rörlighet ihöftled och ländrygg påverkas av fortsatt elitskidåkning, hosunga skidåkare med och utan MR-verifierad cam morfologi.Hypotesen är att skidåkare med cam morfologi ( -vinkel>55 ) har en större rörelseförändring jämfört med de utancam, efter två år. METOD: 30 elitskidåkande ungdomar undersöktes vid bas-linjen (medelålder 17.3 år) och efter två år. Alla undersöktesmed Magnetkamera, för bedömning av närvaro av cam ( -vinkel >55 ), vid baslinjen. Kliniska undersökning av rörlig-het utfördes i stående lumbal flexion och extension, rygglig-gande höftflexion, inåtrotation och FABER test och sittandein- och utåtrotation, vid baslinje och tvåårsuppföljning. RESULTAT: Alla skidåkare, oavsett cam eller ej, visade en sig-nifikant minskning från baslinje till uppföljning i båda höfter-na, vid ryggliggande inåtrotation (höger: medel -13.3° och -

10.9° [P< .001]; vänster: medel -7.6 [P= .004] och -7.9 [P=.02]), sittande inåtrotation (höger: medel -9.6 och -6.3 [P<.001]; vänster: medel -7.6 [P= .02] och -3.3 [P= .008]) ochsittande utåtrotation (höger: medel -16.9 och -11.4 [P<.001]; vänster: medel -17.9 and -14.5 [P< .001]) samt hadeen ökning i vänster höftflexion (medel +8.4 och +4.6[P=0.004]). Skidåkare med cam visade också en ökning ihöger höftflexion (medel +6.4 [P= .037]). Vid jämförelsemellan cam och ej cam från baslinje till uppföljningen, syntesstatistiska skillnader i sittande inåtrotation i båda höfterna(höger: medel 3.25 , vänster: medel 4.27 [P< .001]) ochhöger höftflexion (medel 6.02 [P= .045]). KONKLUSION: Största fyndet var att unga elitskidåkare, oav-sett om det hade cam morfologi eller ej, visade en minskning iin- och utåtrotation samt en ökning i flexion i höftleden, vidtvåårs uppföljning. Resultatet överensstämmer delvis med denaturliga förändringar av rörlighet i höftleden som man kan sehos både normal population (i och med åldrande) och hos id-rottare (tex. pga muskelstelhet) samt vad som setts hos alpin-skidåkare. Resultatet förkastar dock hypotesen att skidåkaremed cam morfologi skulle ha en större klinisk relevant rörelse-förändring jämfört med skidåkare utan cam.


Fredrik Johansson1,2, Cecilia Palmqvist3, Martin Asker1,2, Eva Skillgate1,2

1. Karolinska Institutet, Stockholm. 2. Naprapathögskolan, Stockholm. 3. Cityakuten Rehab och Sport, Stockholm.Kontakt: [email protected]

16. POSTER: Är faktorer som tränings- och tävlingsvolym av betydelse för axel- och skulder -skador samt ryggbesvär hos svenska tennisspelare under ungdomsåren – ett studieprotokoll

BAKGRUND: Tennis är en av de största och mest populära in-dividuella sporterna i Sverige. I åldrarna 13-18 år finns 2716licensierade tennisspelare enligt Svenska Tennisförbundet.Sett ur ett skadeperspektiv visar tidigare studier att tennisen ärpåfrestande för muskler, senor och leder, och det är rimligt attanta att det är viktigt med en bra balans mellan träningsbelast-ning, tävling och återhämtning. SYFTE: Vi genomför en omfattande kohortstudie kalladShoulder Management and Assessment Serving High Perfor-mance (SMASH). I denna studie som är unik och den första isitt slag skall vi studera hur våra svenska tennisungdomar trä-nar, tävlar och återhämtar sig. Dessutom vill vi undersöka omdet finns någon koppling till skador i axel-skuldra och/ellerrygg. Studien genomförs i ett samarbete mellan KarolinskaInstitutet, Svenska Tennisförbundet, Svenska Naprapatförbun-det och Naprapathögskolan. METOD: Minst 300 unga tennisspelare på nationell och/ellerinternationell tävlingsnivå i åldern 13-18 år skall inkluderas. Iskrivande stund har 260 spelare inkluderats i denna prospekti-va kohortstudie. De inkluderade spelarna har fyllt i en omfat-tande enkät vid baslinjen samt genomgått en klinisk screening

av styrka och funktion. Alla spelare följs sedan med veckovisaenkäter om bla match- och träningsdos, återhämtning och ska-dor (OSTRC Overuse Injury Questionnaire).

Med enkäten vid baslinjen registreras faktorer som ålder,kön, tennisrelaterade faktorer, träning/match, återhämtning,skador/hälsa, livsstil och idrottspsykologiska faktorer. I denkliniska screeningen registreras längd och vikt, isometrisk ochstyrka i inåt- och utåtrotation i axeln, excentrisk styrka i utå-trotatorerna samt rörelseomfång i axelled och bröstrygg. Des-sutom registreras självskattad funktion i axel och bröstrygg.

Ett team av nio studenter (årskurs 3 och 4) vid Naprapat-högskolan besöker tennisklubbar runt om i Sverige för att ge-nomföra datainsamlingen. RESULTAT: Inkluderingen av studiepersoner går enligt plan,och vi räknar med att ha inkluderat minst 300 spelare undervåren 2018. Vi kommer att beskriva genomförandet av da-tainsamlingen, karaktäristika för de inkluderade studieperso-nerna samt prevalensen av betydande skador rapporterat i bas-linjeenkäten. Förväntat resultat är att riskfaktorer för skadorskall identifieras som kan utgöra grunden för framtida preven-tionsprogram.

Martin Carlseus1 och Eva Skillgate 1,2

1. Muskuloskeletal & Sports Injury Epidemiology Center, Institutet för Miljömedicin, Karolinska Institutet, Stockholm2. Naprapathögskolan – Scandinavian College of Naprapathic Manual Medicine, StockholmKontakt: [email protected]

17. MUNTLIG: Betydelsen av regelbunden fysisk aktivitet på fritiden för tillfrisknandefrån besvär i rygg/nacke – en kohortstudie

BAKGRUND: Fysisk aktivitet rekommenderas ofta vid rygg-och nackbesvär trots att det vetenskapliga underlaget är brist-fälligt. Vi har i en tidigare studie sett att fysisk aktivitet på hårdansträngningsnivå har en positiv inverkan på chansen att till-friskna men ytterligare studier behövs. SYFTE: Att undersöka vilken betydelse regelbunden fysisk ak-tivitet på fritiden har för prognosen vid ospecifika besvär irygg och/eller nacke med hypotesen att det ger en bättre chanstill tillfrisknande, såsom vi sett i en tidigare studie. METOD: Materialet är en tidigare genomförd RCT där 409personer med besvär i rygg och/eller nacke följdes i ett år. En-kätinformation om träning på fritiden fanns för 408 inklude-rade i denna kohortstudie, och 85 % fullföljde den 52 veckorlånga uppföljningen. Deltagarna delades upp efter träningsg-rad på medel- och/eller hög ansträngningsnivå i minst 20 mi-nuter per gång på fritiden. Vi jämförde sedan chansen till enpositiv prognos mellan grupperna.

Analyserna gjordes med logistisk regressionsanalys ochodds ratios (OR) med 95 % konfidensintervall (95 % CI) be-räknades. En omfattande kontroll för störfaktorer såsomsmärtintensitet, smärtduration, och samsjuklighet gjordes. RESULTAT: Gällande smärtintensitet rapporterade personersom tränat regelbundet på måttlig till hård ansträngningsnivåi högre grad en kliniskt betydelsefull förbättring efter 52 veck-

or; OR 1.47 (95 % CI:0.83-2.62) vid sådan aktivitet 1-2gånger/v och OR 1.71 (95 % CI:1.01-2.88) vid sådan aktivi-tet oftare än två gånger/v i jämförelse med fysisk aktivitet pålägre nivå eller en stillasittande fritid. Personer som tränat påhög ansträngningsnivå mer än två gånger/v hade den bästachansen till förbättring; OR 4.18 (95 % CI:1.50-11.67) efter52 veckor. Också när det gäller en kliniskt betydelsefull för-bättring i smärtrelaterad funktionsnedsättning var sambandentydliga vid 52 veckor (OR 2.08 (95 % CI:1.05-4.12) om fy-siskt aktiv på moderat och/eller hög nivå oftare än tvågånger/v, och OR 5.16 (95 % CI:1.06-25.11) om fysisktaktiv på en hård ansträngningsnivå oftare än två gånger/v ijämförelse med fysisk aktivitet på lägre nivå eller en stillasit-tande fritid.

Resultaten var i linje med våra tidigare resultat och studienstärker därför kunskapsläget om betydelsen av fysisk aktivitetvid smärta i rygg och nacke.

Det största hotet för validiteten i studien är risken för ”con-founding by indication” men en utförlig kontroll för sjuk-domsrelaterade störningsfaktorer minskar den risken. KONKLUSION: Personer som gör regelbunden fysisk aktivitet påmoderat och/eller hög ansträngningsnivå har större chans för engod prognos vid icke-specifika besvär i rygg och/eller nacke, än desom har låg nivå av fysisk aktivitet eller en stillasittande fritid.

abstract


Skillgate E (1, 2), Tranæus U (3), Johnson U (4), Lyberg V (2), Holm LW (1), Hägglund M (5), Asker M (1, 2), Waldén M (5)

(1) Karolinska Institutet, Stockholm. (2) Naprapathögskolan - Scandinavian College of Naprapathic Manual Medicine, Stockholm. (3) Gymnas-tik och Idrottshögskolan (GIH), Stockholm. (4) Högskolan i Halmstad. (5) Linköpings universitet.Kontakt: [email protected]

18. MUNTLIG: Skador i rygg och nacke hos unga kvinnliga fotbollsspelare – preliminära resultat från Karolinska football Injury Cohort study (KIC)

BAKGRUND: Sjutton procent av alla 14-åriga flickor i Sverigespelar fotboll. Skadeincidensen hos unga kvinnliga fotbollsspe-lare har rapporterats vara 15 per 1000 spelade timmar. Skador inedre extremitet är vanligast, men det är också vanligt medskador i höft, ljumske, rygg och nacke. Få publicerade studierhar försökt identifiera riskfaktorer för sådana skador hos ungakvinnliga fotbollsspelare, och att hänsyn tas till störfaktorer ärovanligt. Därför genomför Karolinska football Injury CohortStudy, ett samarbetsprojekt med fyra universitet/ högskolor.SYFTE: Huvudsyftet med KIC är att identifiera riskfaktorer förfotbollsrelaterade skador hos unga kvinnliga fotbollsspelare,med fokus på höft, ljumske, rygg och nacke. Syftet med dettaabstract är att beskriva genomförandet av studien, och att rap-portera karaktäristika från de första 159 inkluderade spelarnamed fokus på rygg- och nackbesvär. METOD: Minst 600 kvinnliga fotbollsspelare 13-16 år skallinkluderas i denna prospektiva kohortstudie och följas medveckovisa enkäter om b.la. match- och träningsdos och skador(OSTRC Overuse Injury Questionnaire). Studiepersonernafyller i en omfattande enkät vid baslinjen samt genomgår enklinisk screening av styrka och funktion i muskler och leder.

I baslinjeenkäten rapporteras bland annat besvär i övre delenav ryggen/nacken (NS) och i nedre delen av ryggen (RS) de se-naste sex månaderna avseende smärtintensitet smärtrelaterad

funktionsnedsättning, frekvens av besvär, besvärsförlopp samtfotbollsrelaterade skador. RESULTAT: Medelåldern var 14 år och 20 % var forwards,45% mittfältare, 27 % försvarare och 8 % målvakter. De hade imedeltal spelat 1.5 (SD 0.8) matcher/vecka samt tränat 5.3(SD 2.3) timmar/vecka de senaste sex månaderna, och spelatorganiserad fotboll i 7.4 år (SD 2.5).

Trettio procent hade upplevt stress minst ett par dagar pervecka, 11 % hade sömnproblem, och 18 % rapporterade att dehoppar över minst ett mål mat flera gånger i veckan.

Olika aspekter av rygg- och nacksmärta de senaste sex måna-derna mättes. Tjugoåtta procent hade haft NS och 36% hadehaft RS. Tio procent av alla hade haft funktionsnedsättandeNS, och 15 % funktionsnedsättande RS. Avseende besvärsför-lopp hade 19 % haft återkommande eller ihållande NS och24% återkommande eller ihållande RS. Sjutton procent hadehaft en smärtintensitet 2 avseende NS och motsvarande siff-ra för RS var 25 %. Trots vanligt förekommande NS/RS rap-porterade endast 2 % en betydande fotbollsrelaterad nackska-da, och endast 3 % en betydande fotbollsrelaterad ryggskada.KONKLUSION: Besvär i rygg och nacke är vanligt hos ungasvenska kvinnliga fotbollsspelare. Då tidigare studier inte mättbesvär på samma sätt är det svårt att jämföra resultatet meddessa.

Jens Lundgren, leg. naprapat InMo Medveten Träning Stockholm. Medarbetare: Nils Edelstam, leg. läkare InMo Medveten Träning Stockholm. Johan Sillrén, leg. naprapat Tangen naprapati Nesodden Norge. Martin Cronholm, leg. naprapat InMo Medveten Träning Stockholm. Emma Magnfält, leg. sjukgymnast Aleris Rehab Liljeholmen.Kontakt: [email protected]

19. POSTER: Muskuloskeletal ultraljudsdiagnostik och stötvågsbehandling. Ett sätt att ställarätt diagnos och utvärdera resultat.

INTRODUKTION: Stötvågsbehandling (ESWT) samt till-gången till muskuloskeletal ultraljudsdiagnostik (MSKUL)ökar inom idrotts- och rehabiliteringsmedicin bland vårdgivarei Sverige. Behovet för en specifik diagnostik vid med ESWTför att säkerställa goda resultat understryks i flera studier.SYFTE: Att utvärdera det vetenskapliga läget beträffandeMSKUL som ett diagnostiskt verktyg samt att diskutera värdetav MSKUL i samband med ESWT. METOD: PubMed användes för att hitta artiklar som utvärde-rar MSKUL som diagnostiskt verktyg i jämförelse med en goldstandard. Dessa artiklar granskades systematiskt och utvärdera-des av två granskare i konsensus. Artiklar och rekommendera-de protokoll angående standardindikationer för ESWT enligtInternational Society of Medical Shockwave Treatment(ISMST) utvärderades. Värdet av att använda MSKUL somdiagnostisk metod i samband med ESWT och för att utvärderabehandlingsresultat diskuterades baserat på informationen frånovan nämnda utvärderingar.RESULTAT: Resultaten angående MSKUL är preliminära ochän så länge har 29 artiklar granskats. 19 beträffande axel, tre

vardera på höft, knä och fot och en angående handled. Möjlig-heten att ställa en säker diagnos med MSKUL är god på mångaområden. Protokoll angående ESWT varierar i litteraturen,men gemensamt för flera är att de baseras på specifik dia-gnostik för att säkerställa optimala indikationer. DISKUSSION: MSKUL är en pålitlig metod för att ställa dia-gnos vid flertalet muskuloskeletala åkommor, dock är metodenanvändarberoende och kräver en viss grad av expertis. Om dettabemästras finns det fördelar jämfört med andra radiologiskametoder som exempelvis magnetkamera eller datortomografidär ultraljud med fördel kan användas för dynamisk undersök-ning. Dessutom är metoden ofarlig ur strålningssynpunkt ochbåde mer ekonomisk och tidsbesparande jämfört med ovannämnda metoder. MSKUL kan användas före ESWT för attsäkra flertalet diagnoser som lämpar sig för ESWT, men ävenför att exkludera de åkommor som ej lämpar sig. En annanaspekt är möjligheten att utvärdera behandlingsresultaten.KONKLUSION: MSKUL verkar effektivt för att hitta flertaletmuskuloskeletala åkommor som lämpar sig för ESWT menäven för att veta när man ska undvika behandling med ESWT.

abstract


Per Øllgaard, privatpraktiserende fysioterapeut, specialist i idrottsfysioterapi, Viborg. Kontakt: [email protected]

20. POSTER: Severs skada – ett utbrett fenomen bland idrottsaktiva barn

BAKGRUND: Severs skada (apofysitis calcanei) är den vanli-gaste orsaken till smärta i hälen hos idrottsaktiva pojkar ochflickor och den kan drabba båda hälarna samtidigt. Smärtanframprovoceras vid idrott och intensiv aktivitet och det ömmarvid tryck. Flera studier pekar på, att prevalensen är hög särskiltvid stötiga idrotter och hög aktivitet. När barnen får dessasymptomen förordas ofta aktivitetspaus. Detta är ofta negativtför barnet, och i dagens allt mera stillasittande samhälle bör in-aktivitet undvikas när det är möjligt.SYFTE: Syftet med studien är att undersöka, genom en enkät,om idrottsaktiva barn i åldern 6–14 år med Severs skada kanhjälpas till att ha mindre smärta och komma snabbare tillbakatill at vara idrottsaktive. Detta genom behandling med special-

tillverkat skoinlägg, där tar bort trycket från den bakersta del avhälen, i stället för minskning av aktivitetsnivån.

Studien är en deskriptivt observationsstudie som inkluderar469 barn med diagnosticerat Severs skada som alla har uppsöktspecialistfysioterapi på grund av smärtar och påföljande inakti-vitet. Studien är hypotes-genererande och beskriver sociala för-hållanden, tidigare misslyckad vård, kännetecken, samt olikafaktorer av betydelse för utfallet av skadan och behandlingen.KONKLUSION: Konklusionen är, att tillstånden är mycketbesvärande och orsaker nedsatt aktivitetsförmåga hos barn,men att specialtillverkade inläggssulor kan avhjälpa smärtornaoch förhindra aktivitetspaus.

abstract




Samarbeta med Svensk Förening för Fysisk Aktivitet och Idrottsmedicin

Det finns flera alternativ för dig som vill bli samarbetspartner till Svensk Föreningför Fysisk Aktivitet och Idrottsmedicin. Kontakta kansliet för information:[email protected] eller ring 08-550 102 00

& konferenserkurserOKTOBER5-6: STOCKHOLM7th Stockholm Arthroscopy and RehabilitationConferencewww.capioartroclinic.se

16-20: STOCKHOLMSteg 1-kurs idrottsmedicinwww.svenskidrottsmedicin.se

30 OKT- 1 NOV: KHOTA BHARU, KELANTAN, MALAYSIA11th International Sports Science Conference(ISSC) 2017ppsk.usm.my/issc2017

NOVEMBER3-5: STAVANGER, NORGENorsk Idrottsmedicinsk höstkongresswww.imhk2017.com

15-17: ZAGREB, KROATIEN13th Annual Meetingand 8th Conference of HEPA Europehttp://hepaeurope2017.com/

16-18: CASCAIS, PORTUGALEFSMA 2017www.efsma2017.org/

17: GIH, STOCKHOLMHamstringskurs version 2017Info kursanavarig: Carl Askling, 0709555340

Mail anmälan: [email protected]

20-24: STOCKHOLMSteg 2-kurs idrottsmedicinwww.svenskidrottsmedicin.se

22-23: HALMSTADNordisk idrottsvetenskaplig konferenswww.hh.se/akademinforhalsaochvalfard/nordiskidrottsve-tenskapligkonferens.65446408.html

27-29: ANTALYA, TURKIETIOC Advanced Team Physician Coursewww.ioc-preventionconference.org/atpc2017/

28-29: NOTTINGHAM, ENGLANDBASES-FEPSAC Conference 2017 will be a jointconference combining BASES Conference 2017with the 2017 FEPSAC European Sport PsychologyConference. www.basesconference.co.uk

FEBRUARI 20191-3: KÖPENHAMN, DANMARK14th Scandinavian Congress of Medicine and Sci-ence in Sportswww.sportskongres.dk

MAJ9-12: GLASGOW, SKOTTLAND18th ESSKA Conferencehttp://esska-congress.org/

29 MAJ-2 JUNI: MINNEAPOLIS, MINNESOTA, USAACSM’s 65th Annual Meeting 9th World Congresson Exercise is Medicinewww.acsm.org

SEPTEMBER12-15: RIO DE JANEIRO, BRASILIEN35th World Congress of Sports Medicinewww.fims.org

idrottsmedicin 2/18 - svenska läkaresällskapet...tidningen trycks i 2 000 ex och ingår i...

Documents