... ,.... r 17'1 TI :o ::> I>

:Il -I I> -I

:) Z :Il :Il I> ~ I: 1>: --TI

-

Västmanlands - Iäns museUrlJ Stadsbyggnadskontoret

=:

Ti IIberga--­station~ssamhälle

Kulturhistorisk byggn-adsinventering i Västerås Kom m un

=

Tillberga stations­samhäl·le

Kulturhistorisk byggnadsinventering i Västerås Kommun

1978

VII BILAGOR

Bil l Råd och rekommenda-tioner i byggnadsvård

Bil 2 Karta -bebyggel sens ålder ......

Bil 3 Karta -bebyggel sens karaktär

Bil 4 Förteckning -utvärderade byggnader och milj öer .............

Bil 5 Karta -utvärderade byggnader och miljöer ............ .

31

35

37

39

41

3

Innehållsförteckn i ng

I INLEDNING 5

II METOD OCH MÅLSÄTTNING ................ 6

II:l

II:2

Inventering

Utvärdering

6

7

III HI STORIK. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 9

111:1 Före järnvägens tillkomst

111 : 2 Från jordbruksbygd till

9

järnvägsknut .••............... 9

111:3 Stationssamhället tar form Il

III : 4

III: 5

III : 6

Lok- och vagnverkstäderna l okaliseras till Till berga - en ny epok inleds ...•....... 12

30- talet ............•....•.... 14

Efterkr i gstiden 1 4

111 : 7 Till berga i dag ............... 15

IV BEBYGGELSENS KARAKTÄR ..•...•......... 16

IV :l Jordbruksbebyggelsen ....•..... 17 Mälby ••.•• ....••.........•.... 17 Kvarnbacken ................... 1 8 Sörby ......................... 1 8 Lilla Kvistberga .......•...... 18

I V: 2 Järnvägsbebyggel sen • •• ........ 19

I V: 3 Egnahems- och a r betar e -bostäder , i huvudsak från tiden före 1920 ( "stationssamhället " ) ......... 20 Järnvägsgatan ... . ....•.....••. 20 Verkstadsgatan ..•.••........... 21 Området kring f Q gjut~riet vid Kvi stber gavägen ••....•.... 22

I v :4 Egnahem från 1920- tal et ..•..•. 23

IV : 5 Egnahemsområden med blandad bebyggelse , l huvudsak från 1 920- och 30- talen ............ 24

V SAMMANFATTNI NG OCH REKOMMENDATIONER .. 25

V: l Mäl by ...•.........•.......•... '26

V: 2 Järnvägsgatan ...... ' ........... 27

V: 3 Verkstadsgatan •••..........••. 28

v : 4 Kvistbergavägen vid Sörby •.••. 28

V: 5 Banvaktsstugan .•....•.•.....•. 28

v :6 Böseberg ...................... 29

VI LITTERATUR OCH KÄLLFÖRTECKNING ..•.... 30

4

I Inledning

Den fysiska riksplaneringen tog bl a upp säkerställandet av kulturhisto­riskt intressanta byggnadsmiljöer och områden. Planeringens fullföljande inom kommunen ställer ökade krav på kunskaper om bebyggelsens karaktär och nuvarande skick. I samråd med stadsbyggnadskontoret har därför Västmanlands läns museum utfört en totalinventering med översiktlig ana­lys och kulturhistorisk utvärdering av bebyggelsen inom Västerås kOIillTmn.

Bebyggelsen inom tätorten har redo­visats i tre häften "Västerås bebygg­elsen 1890-1975". Bebyggelsen på landsbygden redovisas sockenvis vart­efter arbetet fortskrider. För Tillberga stationssamhälle och Skultuna brukssam­hälle utges emellertid separata häften.

Värderingar, slutsatser och rekommen­dationer är gjorda av byggnadshisto­risk expertis inom länsmuseet. Stads­byggnadskontoret har löpande följt arbetet. Materialet kommer att läggas till grund för fysisk planläggning samt ställningstaganden i byggnadslovs- och fastighetsbildningsärenden.

Fältarbetet i Tillberga stationssam­hälle utfördes år 1916 av arkitekt Börje Pettersson, som också utarbeta­de rapporten.

5

6

n Metod och målsättning

II:l Inventering

Inventeringen är utförd som total in­ventering, vilket innebär att man inom ett avgränsat geografiskt område regi­strerar, beskriver och tar fram fakta om samtliga fasti gheter. Områden av homogen karaktär t ex sommarstugeom­r åden behandlas områdesvis utan regi­strer ing av varje enskild fastighet.

Byggnadsinventeringen består av tre led: Inventering - fältarbete med faktain­samlIng-på-blanketter, samt foto­grafering av samtliga byggnader på fastigheten. Arkivstudier för att komplettera upp­gifter på blanketten. Bearbetning - faktasammanställning och analys-I-text och på kartor. Analysen görs utifrån kulturhistoriska och miljömässiga kriterier. Prioritering - värdering och klassi­flcerlng-av-de utpekade värdefulla f)bjekten, relaterad till säkerställande åtgärder.

Inom den kommunala planeringen finns ett flertal användningsområden för den kul­turhistoriska bebyggelseinventeringen. ~l~i~~_~i~~E!~~~Ei~g - inventeringen ger underlag för avgränsningar av miljöer och större områden av intresse för kul­turminnesvården. Kommunöversikten - inventeringen under­lag-f6r-redovIsning av kulturminnesvårdens intresseområden i R- och U-områden. General- och områdesplan - inventeringen underlag-f6r-avgränsnIng av områden för långsiktigt bevarande och formuleringar av miljöregler. Byggnadsnämnden - inventeringen underlag f6r-gransknIng-av ombyggnadsprojekt, bygg­nadslovsärenden och initiativ till säker­ställande av särskilt skyddsvärda bygg­nader. Låneprövning - avseende statligt l ånestöd f6r-kulturellt värdefull bebyggelse.

Det största värdet av inventeringarna ligger i informationen till allmänheten om bebyggelsens värde. Inventeringen bör kunna stimulera berörda fastighets­ägare till kontinuerligt underhåll och öka förståelsen för, samt samhörighets­känslan med bygden. Materi alet kan även komma till användning i hembygdsundervisningen.

II:2 Utvärdering

Det är svårt att ge några generella regler för urvalsförfarandet, men de fem punkterna här nedan har tjänat som riktlinjer och varje fastighet har be­dömts med hjälp aven kombination av dessa punkter.

l. Det tidstypiska utseendet

Varje stilepok har sina karakteristiska drag, detta kan visa sig i bl a hus­kroppens form och i enskilda detaljer som fönster-, dörr- och fasadtyper. Äldre byggnader som fortfarande i alla detaljer har kvar sitt ursprung­liga utseende är ytterst sällsynta. Ju mer tidstypisk en byggnad är desto vär­defullare får den anses vara från kul­turhistorisk synpunkt.

2. Åldern

Eftersom bevarade byggnader från gamla tider blir sällsyntare ju äldre tid det gäller, har byggnadens ålder ett värde i sig. Den är dock inte det mest avgörande utan det tidstypiska i ut­seende och konstruktion är av betyd­ligt större vikt. Medan t ex en full­ständigt bevarad byggnad från 1700-talet givetvis är av större intresse än en motsvarande från 1910-talet kan förhållandet bli det motsatta om 1700-tals huset senare fått en modern exte­riör och interiör men 1910-talshuset har kvar sin ursprunglighet.

3. Närmiljöområde

Med närmiljöområde menas den miljö som bildas av samtliga till en fastighet hörande byggnader. Närmiljöområdet kan också omfatta den miljö som bildas av kringliggande fastigheter och mellan­liggande terräng. Har en fastighet kulturhistoriskt värde ökas detta värde om omgivningen är oförstörd. Detta kan föra med sig att en fastig­het finns redovisad i inventeringen på grund av den omgivande bebyggelsens värde. Om fastigheten omgivits av för­störd bebyggelse har den ej redovisats.

7

8

4. Landskapsparti

En ådal, en åsrygg m m som med den ut­värderade bebyggelsen binds samman till en enhet, med ett topografiskt oCh/eller näringsmässigt sammanhang betecknas i inventeringen som ett landskapsparti.

5. Karakteristiskt för bygden

Av vikt vid inventeringen är också om en byggnad kan anses vara karakteristisk för den bygd där den står. Mangårdsbygg­nader av ett visst utseende kan vara typiska för en bygd eller socken och villor eller arbetarbostäder för ett samhälle . En enstaka villa med speciellt utseende har dock mindre intresse på rena landsbygden etc. Emellertid finns det naturligtvis undantag från regeln. Arkitektritade hus kan ha konsthistoriskt intresse eller en byggnad kan ha varit bostad för en känd person och därigenom få ett kulturhistoriskt specialintresse. Det sistnämnda gäller även för bygg­nader i vilka en historiskt betydelse­full händelse utspelat sig. Den utförda inventer ingen är en exteriörinventering och interiörerna har ej haft någon av­görande betydelse för bedömningen.

Ovanståp-nde har legat till grund för de värderingar som kommer till uttryck i markeringarna gjorda på den till rapporten bifogade kartan. Av kartans teckenförklaring framkommer att bygg­nader av stort kulturhistoriskt värde kan få förhö jt låneunderlag. Detta innebär ett större bostadslån än normalt. Hänsyn tas då till extra kostnader som hör samman med re­staurering av äldre byggnader. För att få bostadslån med förhöjt l åne­underlag krävs att det kulturhistoriska värdet styrks av länsantikvarien. Lånet kan lämnas för upprustning av såväl fristående byggnader som hus vars kul­turhistoriska värde ligger i deras betydelse för miljöbilder.

J

Karta - Bebyggelsens ålder se bil 2

m Historik

Tillberga samhälle föddes med järnvägen. År 1875 öppnade Stockholm-Westerås­Bergslagens Jernvägs Aktiebolag (SWB) sina linjer Stockholm-Ängelsberg, Tillberga-Västerås-Köping och Tillberga­Sala. Platsen där linjerna sammanstrå­lade, mitt på den dåvarande jordbruks­bygden, blev ett självklart centrum för omlastning och övergång mellan de olika linjerna. Platsen där järnvägsknuten växte upp låg inom Hubbo socken, vid gränsen mot grannsocknen Tillberga. Men samhällets namn blev Tillberga.

111:1 Före järnvägens tillkomst

Den mark där Tillberga tätort skulle komma att växa upp var före järnvägens tillkomst på 1870-talet en ren jord­bruksbygd. Här på den bördiga slätten, strax norr om Hubbo kyrka, var Sörbys och Mälbys marker.

Sörby och Mälby var betydande gårdar. Sörby hade genomgått storskifte 1775-76 och laga skifte 1833-38, och den tidigare täta bybildningen hade börjat splittras upp. på Sörbys marker låg vid den här tiden även torpen Svältan och Myrtorpet, ett soldattorp samt en backstuga.

Mälby säteri var ännu oskiftat. Laga skiftet anstod här till 1917-18. Själva gårdsbildningen var en pompös skapelse. Rader av ekonomibyggnader låg i vinkel mot den snörräta uppfarts­väg, som ledde upp mot manbyggnaden med sina flyglar och kringliggande dammanläggningar. Uppe på höjden 100 m norr om manbyggnaden låg Kvarnbacks­gården, med bl a väderkvarn och tegel­bruk.

9

II1:2 Från jordbruksbygd till järnvägsknut

I besvikelse över statsmakternas sätt att dra västra och norra stambanorna och lämna Bergslagen helt utan kon­takt med det statliga järnvägsnätet, startades 1870 på enskilt initiativ Stockholm-Westerås-Bergslagens Jern­vägs Aktiebolag (SWB). Målet var att bygga järnväg från Stockholm (Karlberg) till en punkt vid Sevalla kyrka, varifrån två grenar skulle utgå; mot Ängelsberg och mot Västerås-Köping.

10

på våren 1872 påbörjades arbetena. Under arbetets gång förändrades linjesträck­ningen något, vilket bl a fick till följd att greningspunkten försköts från Sevalla kyrka söderut, till den plats mitt emellan Hubbo och Tillberga kyrkor, där den än idag är belägen.

Den slumrande jordbruksbygden genomgick en plötslig omvälvning. Järnvägarna skar som knivar genom landskapet. Den mark som behövdes för järnvägs- och stations­område togs i anspråk genom expropriation. I början av 1875 öppnades järnvägen för trafik. Samma år byggdes Tillberga sta­tionshus, en enkel envånings timmerbygg­nad. Stinsvillan, med sin snickarglädje, uppfördes alldeles norr om platsen för nuvarande godsmagasinet. Nu tillkom också de första husen vid Järnvägsgatan, när­mast Västeråsvägen, samt ett par ban­vaktstugor, belägna mitt i nuvarande spårområde. Även vid gårdarna byggdes nytt. Vid Mälby byggdes Tillbergas första stenhus, den vackra, vitputsade bostadsflygeln. Vid Sörby uppfördes under inflytande från järnvägsarkitekturen bo­stadshuset Norrbo, ett tvåvånings tim­merhus med ljusmålade pärlspåntpaneler. Något senare byggdes järnvägsrestaurang­en, väster om stationshuset, vidare gods­magasin och 1886 den första betjänings­bostaden, belägen omedelbart öster om den nuvarande viaduktens norra fäste. Tillberga fick sitt mejeri, ett putsat tegelhus, just intill greningspunkten mellan de båda järnvägarna. Vid Mälby byggdes ytterligare ett putsat tegel-hus, ett magasin i omedelbar anslutning till järnvägen. Ett tegelbruk uppfördes, på den plats där senare lok- och vagn­verkstäderna skulle komma att byggas.

Järnvägsrestauranten och Järnvägsstationen, Tillberga

111:3 Stationssamhället tar form

Trots järnvägen var Tillberga vid sekel­skiftet ännu inte någon egentlig sam­hällsbildning. Utöver järnvägs- och jordbruksbebyggelsen hade bara enstaka hus uppförts. Någon fart på bostads­byggandet blev det inte förrän under de första åren på det nya seklet. Fram till 1907 hade ett tiotal byggnader uppförts och kring 1915 var Järnvägsgatan i

11

stort sett komplett. Från Västeråsvägen och fram till stationen byggdes stora trähus, panelade eller rappade och för­sedda med glasverandor och snickarglädje.

Husen fick oftast två våningar och i all­mänhet någon form av verksamhet på botten­våningen. Här utvecklades Tillbergas centrum, den livliga affärsgatan med ho­tell, konditorier, affärer, post, tele­fonstation, frisörer och hantverkare. Vid östra delen av Järnvägsgatan blev bebyggelsen något enklare, mest egnahem i ett och ett halvt plan.

på 1910-talet började samhällets utbygg­nad även på den södra sidan av järnvägen. Bebyggelsen vid Verkstadsgatan växte fram. Bl a byggdes här ytterligare be­tjäningsbostäder, i form av två, två­oCh-en-halvvånings flerfamiljshus i trä. på gärdena söder om Sörby gård startade