Hos Bokbindaren Martin på Regeringsgatan och

Huset N:o 74, finnas de Estamper som tjena til

Tabeller i resan til Italien 1780, 1781, 1782. Tre-

tio Åtta fl. kostar i contourer 1 R:dal. 16 sk., och

illuminerade 5 R:dal.

R E S AT I L

I T A L I E N ,1780, 1781, 1782.

skrifven 1782 i stralsund

stockholm,

Tryckt i Kongl. Tryckeriet,

1786.

INNEHÅLL

Företal. vii

Religionerne. 13

Om Regeringar. 13

Om Ordning. 14

Om Handeln. 14

Hvad ordsaken tyckes vara til den skilnad, hvilken synes mellan

vårt Tidehvarf och det fordna. 15

På hvad sätt Italien tyckes vara i sit läge delt ifrån Norr, ock på

hvad sätt Frankriket tyckes höra til Norden. 15

Om Nationernes Physique. 16

Håret. 16

Ögonen. 17

Färgen. 17

Hullet. 17

Tänder. 17

Utseendet. 17

Om Physionomier. 17

Om Klädedrägten ibland Folket. 18

Några Bruk. 19

Tycken, och sedvanors likhet. 19

Olikhet och likhet i Lefnadssättet. 20

Om Nationernes sinnelag i en uprörd ställning. 20

Om Nationernes Laster, som komma af sinnelaget, och Oord-

ning. 21

Om Nationerne när de öfva Grymhet. 22

Om Folkets Dygder och Oseder i sammanlefnad. 22

Om Nationernes Art, Lynnen, Gry. 23

Om Upodling. 24

Rom. 25

St. Peters Kyrka. 25

St. Peters Dom. 27

Om Smaken uti Neapel. 27

Neapolitanska Skolan. 28

Om Antiqua Målningarne i Portici. 29

Bronze Cabinettet 30

Om Fria Konster. 30

Anmärkning. 31

Redaktionella rättelser 33

Fö r e t a l .

Denne Resbeskrifning har den möjligaste korthet. Och

verkeligen vore för kort om intet andre Resebeskrifningar

vore för långa.

RESA TIL ITALIEN,1780 , 1781 , 1782 .

Den 7 Junii reste han på et fartyg ifrån Stockholm til Havre deGrace.

Derifrån til PARIS.Hudon tyckte han icke så fullkomlig Artist som Sergel, och Pigal

hade intet sökt den stora smaken.Han behagade säga all smak i staden var fransysk, han ville

dermed bemärka, et godt i et slags glättigt, et ondt i et slags tvärt,et godt i et slags rikt, et ondt i et slags brist, et godt i et slags eld,et ondt i et slags tort. [2]

Fransyskt ville då säga det samma som qvickt, stympadt, obe-tänkt, tort, fattigt och gladt.

LYON. Der såg han qvinfolks hufvudbonaden liksom öfveralt iFrankriket, nemligen af mössor.

Deras ansigten liknade hvarandras i hela riket.Fransyskans röst är stark, rösten tiltar sedermera åt söder, men

i en klar ton.Här och i norra delen af Italien brukar småfolket papper til

fönsterrutor.TURIN. Hans ögon befriades från Alpiska Bergen, de äga

fägring på långt håll, men midt ibland dem röner man en känslaaf förödelse. [3] Berg äro lemningar af en sönderfallen yta på enPlanet.

Man får der den uplysning at bergspetsar samla skyar och släp-pa löst dem på himlahvalfvet, de äro spetsar på en stor Electricitet,man begriper således huru bergsträckor kunna förorsaka climat iclimat.

( 2 )

Smaken i bygnader såg han förbytt, han trodde det bör för-undra alla ifrån Norden skåda så mycken arbetad marmor ochden mängden af målningar.

Här finnes Cabinetter af antiqua lemningar.Folket på landet hade ombytt sit utseende, en Svensk tror dem

svenske, enfaldigare åthäfvor än i fransyska bondhopen var dertilorsaken. [4]

MEYLAND. En eftermiddag såg han på et skådespel sättet huruItalienare begabba Fransoser, och huru Italienare som söka härmaen Fransos icke kunna härma honom. Detta tror han kommerderaf, at lynnena på nationerna äro så skilde, at icke en gångfinnes någon härmnings-art dem emellan.

Han fant Italien likna en jemn trägård, öfveralt lika upbrukad.PIACENZA. På torget två koppar-bilder af Regenter, rätt bra

gjorde.PARMA. Den bekanta Magdalena af Correge sitter här.BOLOGNA. Här såg han Cabinetterne fulla af Carracher &c.

&c. &c. &c. &c. &c. [5] och sade han, til at se Cabinetter ochomtycka alt eller intet omtycka alt, beviser ingen ting, det är ovistom man äger känslan af det vackra, man kan äga en känsla af sitnationela täcka, men det är intet nog.

FLORENZ. Han blef förundrad se taflor med Raphaels stylmålade innan Raphael.

ROM. Antiquen har haft smak och vi ha sökt smak.TERRACINA. Ligger vid udden af en bergsträcka som kom-

mer från Appeninerne och slutar sig i hafvet. Här bakom börjasNeapolitanska landet. [6]

Hitintils hade snörlifvet varit i bruk, men i Neapolitanska lan-det syntes inga snörlif.

En resande har en vacker utsigt från Mola di Gaetta, han seröar i Medelhafvet och bakom Cap Missen ser han Vessuvius; iblandpå dessa ställen endast luften.

( 3 )

När man kommer utföre en hög bergsträcka ner åt de Lyck-liga fälten, får man en stor utsigt: ögat älskar vidsträckt, då detvidsträckta har et anseende af lycka och då kring det vidsträcktafältet är en hög gränts. Omkring himla-bryn ser man Appeninerneoch de omåttliga Bergen vid Castel à Mare, til höger synes en långbacke stryka på landet, som en dimma: Neapel ligger skymd afsamma backe. Vessuvius inom detta fältet ligger på sit egna fält,och långt uti hafvet hitom horizonten ser man ön Capri. [7]

Den som är ifrån Norden finner et stort nöje, då han får sepalmen och et citron träd växa ibland åker och gårdar, då hanfår se kryddland stora som åkerfält, gårdar strödde som blomster,folket i rörelse som under en högtid, och jorden bära sin frukt itre lag.

Qvinfolken bära en röd skarlakans drägt med et grönt förkläde,håret på Italienska sättet, och en fladdrande duk til hufvudbonad.Bönderne gingo med antiqua skoplagg. Han sade i Neapels landfinnas många enfaldiga och otilskurna drägter, hvilket man måstefinna i de länder, der folket nöjde åt sit, ej älska det Nordiskaombytet.

Man bör omtycka färgen på deras qvinfolk, den var ideal elleret utsökt vackert och bemärkande en sann helsa. Man kunde[8] intet säga den var för röd, för hvit, för blå, för gul, alla färgortycktes väl utförde och det starka af färgen var utspridt på rättaställen. Barnen voro lefvande blomster, man såg mycket barn,mycket hafvande qvinnor, och et stort manfolk.

PALERMO. Ingen ting fant han af konster, man sade honomhär skulle finnas målningar af Polidor, han fant öfverflöd, granlåtoch vacker natur.

Han besåg Prins Palagonias slott utanför staden, man öfverens-kommer vara upbygt af en olycklig.

Han såg andra landtgårdar, dem han sade vara mönster förlandtgårdar.

Landet hade lefvande stängsel af aloe och ficus Indicus. [9]

( 4 )

Han for öfver land til Girgenta på en hästbår, han såg våraträgårds örter växa vildt, han såg berg af Marienglas, klapperstenaragater, rika dälder, och för ögat et helt nytt bygnads-sätt på byaroch små städer.

GIRGENTA. Han reste strax til Templen. Landskapet var be-synnerligt, öfveralt syntes förstörelsen af en stor stad, ändå vardetta leende, gärdesgårdarne voro af pelare och architraver, ste-nen var ren, hade qvar sin första färg, var gul.

Jag vil intet beskrifva dessa Tempel, som ännu qvare vittnadeom forntidens smak; sade jag de voro sant vackra, fick jag et krigsom varade, om jag sade tvärt om, så kom jag i en villervalla medhvad jag tänker säga i konster. [10]

LA VALETTA. Hufvudstaden på Maltha.Ön är en platt klippa af en gul sten, som ger gult dam och

gula hus. Denna beväpnade Munke-Orden har fyra galerer och etruttit skep.

Inrättningarne kunna sköta en stor flotta.Qvinfolken äga ordentliga ansigten, ej derföre alla vackra.Karkönet ha ärliga tycken, bruka mustacher.SYRACUSA. Staden nu så ful som fordom stor och beprydd.

Han besåg de få öfverlefvor som voro qvare, han såg Dionysii öra.Utan för staden såg man en vacker trakt, man såg en mängd afstora växter kullkastade med blomster, häckar af sammanfläta-de örter, [11] träden växa vilda, man såg floder utur förstördavattuledningar, nedfalne delar af hus uthugne ur berg, spriddaegendomar på et upodladt fält, en lycklig stälning på solen, renhimmel, och Etna.

CATTANIA. Staden har et bedröfveligt läge, kusten är Lava,grundvalen af den nya staden är på toppen af et annat Cattania.

Etna är et berg sammansatt af Vessuvier, man kan intet se helaEtna utan på långt håll, då visar det sig uti en blå dimma.

Han ville intet använda tre dagsresor at fara dit up.

( 5 )

Han reste ifrån Cattania, ut på siön syntes röken från Etnasvart, orörlig, och stigande genom två lag af moln. [12]

TAORMINA. Sicilien har der en annan trakt, trångare däldermot bergstopparne, bergen gröna, deras spetsar af bar sten, vidsolens up- och nedgång syntes målningen rik på färg,

MESSINA. Välbygd, rik, vacker hamn och en täck strand.Han tog här en ny Speronara, den som blef tagen ifrån Gir-

genta lemnades. Skilnad på befattning, de ifrån Girgenta voroideala, desse voro mensklige, man har ofta i varma climater tilfällefå se deras växt.

SCYLLA. Är en vattensprutning förorsakad af en rullandehafsvåg genom en grotta, halft under och halft öfver vattubrynet,liknar de sprutningar man finner kring stranden [13] vid Syracusa.Vågen som är hög och långs slutt innehåller således mycket vatten,och med sin högd måste ha en stor kraft, när denne rullar i etsådant hvalf täpper den ingången, förandes luften framför sigåt bottnen på Grottan, som ej slipper ut, men tar sin kraft igenoch bryter genom vattenmassan. Detta sker med et skott och etvattendam som liknar rök.

Klädedrägten på Sicilien är en efterlemning af den Spanska.STROMBOLI. Utur detta berget kom eld. När kastningen

skedde syntes eldgnistorne upstiga långsamt, hvar eldgnista är enLjungby sten, och hvar kastning har en större hastighet än skottetur et gevär, detta förundrar, [14] men afståndet från ögat gör denlångsamma rörelsen.

Etna syntes lysa samma afton ända tils om morgonen, då viifrån Etna kunde stå uti sjön med vår Speronara inemot 20 tyskamil.

Kusten från Salerno är stor och vacker, stranden är säkert tiovåra bergshögder, alt ifrån sjön til toppen, och ifrån Salerno tilNeapel är bebodt, här ser man hus ofvan på åkerfält, och åkerfältofvan på hus.

( 6 )

När han kom til Neapel gjordes resan til Rom, derifrån tilCapraroll och Orvieto, derefter restes tilbaka til Rom, återigen tilNeapel, det var den gången han såg Pestum.

Vägen ifrån Neapel til Salerno och trakten til la Cava är vackerpå et stort sätt, man blir lycklig at se verlden bebodd, [15] vid laCava börja fälten åter brytas i berg, klipporne kastades åt skyarna,och stora vattenfall störtade under vägarna, men öfver alt råddeen fruktbar stillhet. När man kommer öfver en bergsrygg får manHafvet och en annan theatre.

PESTUM. Tre antiqua Tempel, några mästare i konster utropatför efterlemningar af det fula bygnads sättet, barndoms snillenutan medfödd smak, alla ifrån Norden.

CASERTA. För stort, oren smak, vackrare än fransyskt.MONTE CASSINO. Der finnes en cirkelrund Collisé, och

et litet Tempel af stor sten. Här på landet syntes Neapolitanska[16] qvinnodrägten enfaldigare än förut.

Han for til Rom, derifrån til Terni. Han reste nu til Sverge.Mellan Terni och Rom tycktes marken vittna med en slags för-störelse, som kallat runda stenar af kalksten mellan fasta hällaraf lafva, at eldsprutningar på dessa ställen visat sig, kanske innanjordklotets sista förändring; men han tänkte nu uti saker han intetförstod.

Det tyckes ju längre man kommer i bergstrakter, ju mera ägabonings platserne et inhyses tycke af lycka. Han började stiga in iAppeninerne.

Söder ut tyckes folket i utseendet lida en slags nöd, änsköntmed en bättre jord och en bättre himmel. [17]

Orsaken til detta utseende ligger tör hända uti en slags flitbergsboar fått, och uti en slags hvila slättboarne behållit.

I sig sjelf bör den som med lätthet får, lefva sällare än den sommed möda hemtar; och då utseendet hos slättboen är uselt, är detdetsamma som at utseendet ej vittnar flit, medan bergsboen fåren vana at sätta et vist utseende i alt. Bergsboen tyckes öfvergå

( 7 )

slättboen i sin natur, men skulle en lagstiftare sätta slättboen irörelse äfven som nöden sätter bergsboen, blir deraf en annansak.

Fallet vid Terni är otroligt. Men grumligt vatten och smalström.

Uti Alperne får man äfven strömmar utföre berg, de släppaberget, rusa fritt utföre, [18] och förvandla sit utseende; de ärorökar som slå ned.

CIVITA CASTELANA. Man äger der efterlemningar af deEtrusquers bygnader, dessa bestå af ofanteliga hugna stenar.

Til Spoletto är vägen stygg, den går in i tjocka Appeninerne;när man uti Italien säger en ful trakt, är den intet som ikring vissastäder i Sverge, våra berg äro granit med måsa, deras äro fruktbara.Af alla trakter är ingen så ful trakt som ikring Rom, men blir envacker trakt i jemnförelse med den ikring Åbo.

SPOLETTO. I staden och i negden voro täcka hus, de tyckteslikna de små hus man finner skildrade i antiqua målningar. [19]

FOLIGNO. En tafla af Raphaël.ANCONA. En antique port. Folket hade i almänhet aflagt den

rundskurna kappan.Ansigtes ställningen gick nu alt mer och mer ifrån det ordent-

liga. Käringar voro för ens ögon redan löjliga, saken tiltager meranorr up, och är besynnerlig.

PESSARO. Et Tyskt tycke på hus och granlåter började små-ningom i färg och utseende.

RIMMINI. Folk med fräknar.CECENA. Under hus tog arcader öfverhand, deras utseende

är falt, deras nytta [20] är veklig. Alla commoditeter tilhöra demoderne, fullt fyllande af sanna behof tilhörde antiquen.

Det är otroligt huru en sak blir vacker då ögat röjer en sanfär-dig orsak til alt.

Det är otroligt hvad en mångfaldig sammansättning til doldabehof är ful.

( 8 )

Folket uti Cecena säges vara en qvarlefva af et Fransyskt folkoch det muntraste uti Italien.

I almänhet kan man intet kalla Italienaren munter, men alde-les intet trumpen, det är en jämn och stadig nation full af eld.

Qvinfolken i sina kläder gå icke mer i hufvudfärgor, de gåfinrandiga, se således orena ut på långt håll.

Vid utfarten for öfver bryggan af et enda hvalf öfver en storström med [21] låga kanter, de Moderne ha en slags omåttlighet.

Omåttlighet förbjuder det vackra genom et för mycket ochmed det samma med et för litet.

BOLOGNA. Han återsåg Raphaëls vackra tafla Cicilia. En artistsom Raphaël med antique styl är Apelles.

En Artist behöfver mycket, intet nog ha vett, intet nog ha eld,han skal som en ungdom känner kärlek, känna det ädla; utansammanbindningen med tycket af fullkomlighet är en tafla etfoster utaf handtverk, utan det sköna i det vackra är en tafla etRaphaëls mästerstycke.

När konsten skildrar en menniska, är det intet nog at den men-niskan ser lefvande [22] ut, den bör vara den vackraste menniska,och vara lefvande på det vackraste sätt.

Uti Petronii Kyrka såg han gamla taflor, altid en vällust at se,ehvar och af eho.

I Cabinetterna såg han en svärm af Guide, Guerchin &c. &c. &c.&c. &c. &c.

Raphaël älskade han altid, antingen de voro af honom sjelfeller af hans skola, ty, sade han, der finner man tycke af styl.

Uti Instituten såg han taflor af Tibaldi.Ingenting röjer vår Nordiska smak mera, än det tycket man

haft för Plafond, som plafonerat.Öppen himmel i et tak, et rum utan tak, sådant är yra.Raphaël hade smak när han uti Farnesina målade taflor i taket.

[23]

( 9 )

Hvad händer i en plafond som plafonerar? Figurernes förkort-ning.

När man valt en sådan natur, är det icke at vara utan smak.Menniskan ser sin like och hela Naturen i egen horizont,

fogeln ser i plan. Insecten ser i plafond.När man uti landet Europa är nybörjare i en sak, är intet

underligt at man försöker, efter misslyckade försök bör man hållaopp.

Han såg Anatomie saker i vax. Desse hade en ohyggeligareton, än dem han hade sett i Florenz, men, sade han, de voro intetderföre bättre gjorde.

Han såg Guides St. Pierre, så omtalt, så väl målad, så bra con-serverad, och så ful.

Vid åsyn af denna tafla blef han bestört. Hvad olycka, sade han,at det går an [24] at måla väl med låg styl, och hvad är icke dettaför et stort hinder i konsterna.

Qvinfolken hade en afgjord hy i hvitt och rödt, näsan uphögd,på bondpigor antique hufvudbonad, bättre folk med svarta siden-dukar.

REGGIO. Här sågs gamla och unga qvinfolk kring landet bäratil hufvudprydnad en hatt, liten som et löf, utan nytta och utanprydnad,

PARMA. Der återsåg han de vackra taflor af Correge.Alla barn och qvinfolk i Parma hade samma ton af physionomi

och färg, som i hans taflor. Färgen är en vacker köttfärg [25] somgår i ljusgrönt. Hvar Målare målar sit slägte.

Man blir bestört när man ser stora Theatren.Landet liknade förtjusta ängar.PIACENZA. Ännu varade samma slags tycken som i Parma

ibland qvinfolken.Man såg äfven hufvudfärgen på håren vara ljus.Mellan Milan och Loddi börjades åter de svarta håren.

( 10 )

Qvinfolken med sina ljusa hår gingo likafullt barhufvade ochantikt.

Risåkrar, ängar, canaler, planterade träd, utgjorde på dessatrakter et tycke af diktade landskaper. [26]

MEYLAND. Här arbetas mycket af granit.Qvinfolken af medelståndet kläddes nu på fransyska.Man kommer norr opp, naturen tar af. Bröstbenen synas, och

på bara föttren ådror och senor. Saken är afgjord, man kan säga,farväl folk på andra sidan om Appeniner, farväl styrka och helsa,orsak til skönhet och smak, farväl vackra natur, Norden nalkas,välkommen oreda.

Architecten Bramant målade, hans målning är mästerlig, ej iblomster, ej i små ängla hufvud bland skyar, men i figur och medstyl.

Leonard de Vincis stora tafla Nattvarden, är lika med en Raphaël.[27]

Det man intet fant uti hela Italien, var en rätt bygd collonade,omsider finner man den i Sveitzer Skolan här i Meyland, detta ärskam för Bernini.

Uti Arona är en collosale figur af hamrad koppar, arbetet afnyare tider, figuren en Prest, femtio alnar lång.

Han reste öfver siön til Isola Bella.Montesquieu talar om Isola Bella uti Essai sur le Gout.Mellan Brascia och Meyland hade almänheten utstående kind-

knotor, dem ofta man ser i Norden. Magert folk för magra, defyllige fetlagde, hos barnen ej så vackra tycken.

Naturen mister nu sin jemvigt; hos qvinnor syntes bondblygsel,hos karlarne en fjäsaktighet, men det skymtade, det var [28] i enliten grad, mot hvad det förblef sedermera.

Här ser man små boskap.MANTUA. Julius Romanus var en stor Artist.VERONA. Vackra hus af Palladio. Har en stor välbevarad collisé.

Folkets ögon började bli stora.

( 11 )

VICENZA. Vackra hus af Palladio.PADUA. Målning af Giotto.Han for på La Breuta.Landet liknade altid en trägård.Folket vid sjön fingo liksom et bättre skaplynne. [29]

VENEDIG. Han såg tvänne Lejon af marmor, et Grekiskt arbe-te, och fyra hästar af bronze.

Tabernaklet och mosaiquerne i hvalfvet af St. Marcs Kyrka aflika styl. Sjelfva Kyrkan i förskämda Grekiska smaken, ej ful.

Den förskämda Grekiska smaken kallas Göthisk i almänhet,man vet at Götherne hade ingen smak, de apade eller röfvade.Tvänne saker som med hvaran slagtas.

Uti arabesquerne i Pompeja och Herculanum är Göthiskaarchitecturen målad, man ser derigenom huru litet man har fogat kalla den Göthisk.

Palladii arbeten täcka, ej rena ifrån infall.Qvinfolken buro hvita lakan öfver hufvudet. [30]

De bättre hade svarta sidendukar.När man öfverger Venedig lemnar man Italien.Omkring gränsen röjer man en slags primitive drägt. Cypres-

sen försvinner, och hvart steg är nu et afsked af Italien. Här kom-mer en ström som gör gränsen, och på et ögnablick råkar manTysk mat, Tyska hus, en annan röst, annan sång, andra ansigten.Han tyckte intet om at se så ofta bindlar som bemärkte tand-värk, så hetsigt färgade kinder som bemärkte lungsot, och et slagssinneslättja som kallades godhet.

I bergena syntes en annan primitive drägt.Trakten i Tyskland börjas med höga fjäll, stora barrskogar,

hus af timmer, stängslet af gärdsel, vatnkonsterne pumpstockar,[31] och qvinfolks hufvudbonaden mössor. Physiquen i menniskantyckes också vara af en annan art, hufvudet på menniskan är bredt,at fylla ansigtet med liniamenter behöfves stora ögon, quadratisk

( 12 )

panna, liten näsa, stor mun, kort haka. At finna dessa ansigten ejbli sköna är lätt, det är troligt at de bli täcka, och de bli täcka.

Nordiska qvinnan får en färg, en ungdom, et infall, som ställeri tycke hvad som brast i sant, friskhets glädjen blandar sig medlidandet af climatets tryckning, och sätter en ömhets stämpel påansigtet, som ger åskådaren förtjusnings villan.

Norden är hufvudstaden för det täcka, uti Södern regerar detsköna.

Naturen lär få vilja för en viss orsaks skul i climaterne. [32]

WIEN. Der ser man vackra tycken i mängden af könet.Cabinetterne äro aktningsvärde.Tyskar ha mycket i sin natur åt granlåt, et intet för sann smak;

de ha täckhet blandad med tungt, liksom Fransosen har sin täck-het blandad med qvickt, och vi i Sverige med tort.

Uti Ungern såg man en skugga af den fordna Romerska soldatedrägten. Besynnerligt finna den skuggan utom Italien.

Detta är en slags helgedags drägt, om hvardagarna brukas enslags busaroner, hvilken afritad med städade fållar, med et ordidealiserad, blir lik Dacernes drägt på Collonerne Trajana ochAntonina.

Manfolken ha mustager, och i håret lika Italienare. [33]

Qvinfolken gå nästan barhufvade. Uti Österriket bära bönder-na sina böxor i hängsle och bruka pjexor.

PRAG. På landet heta sommaren gingo qvinfolken i fårskinströja, och hade sina hufvuden för solen insvepte i serveter.

DRESDEN. Man reser öfver trakter af Lava.Husen blifva små, tre våningars hus likna modeller på tre

våningars hus. De äro ändå större än i Stockholm.Man kan se hvad storlek de Italienska hus äga och de i Wien.Trakten är vacker, hvad som finnes och försvinner för ögat i

Italien, gör nu en stor efect, små strömmar, små berg. [34]

POTSDAM och BERLIN. Ögat tror sig finna flera colonnerhär än i Rom, men ögat frågar öfveralt, colonner hvad gör ni.

( 13 )

STRALSUND. På andra sidan om Anclam såg han redan grå-stenar. [35]

Religionerne.

Uti intet land en så sann Religion som uti Europa, och uti intetland som Europa der folket äro så förderfvade på jordklotet; feletligger då hos dem som sköta en sann Religion.

Hvar gång Prester hemta lefnadsnöjet ur det verldsliga, blirhvad Religion det må vara illa skött. Då Presterne hemta sit lefnadsnöje ur det gudomliga, händer altid hos dem et försakande af detverldsliga, och hvad Religion det må vara blir väl skött. [36]

Om Regeringar.

I hela Europa syntes en Regent öfver alla Regenter, och dennaEnvålds Regenten var en samling af lefvande varelser, som allahade sin lust i väldet. Sådant skulle nödvändigt hindra Lagstiftarneat stifta, och folket ifrån ordning; Folket måste gripa til förbudnanöjen, de rena försvunno: Ordningen och alt, ända til och meddet VACKRA led; En märkvärdig sak i förstörelsen. [37]

( 14 )

Om Ordning.

Uti de Länder jag varit i Europa såg jag ordningen likadan,och det var en naturlig sak. Mästa omsorgen var at skapa straff,i brist på medel at sätta folket ur stånd til fel. Denne omsorgenlåg i obehörigas händer. Ingen sann borgerlig ordning, ingensann upfostran; Regenten kunde intet mer än rätta, men intettilskapa; alting framfördes i skepsbrott; ändamålet var ständigticke at komma i lycka, men at komma ur nöd. Detta förstördenaturliga nöjet, och satte en stor försummelse i det hela, derafblef kringspridt öfverflöd, [38] krigsfolk under gevär, och sattemenniskans nöjen i nyheter. Jag såg ingens omtanka kunna rå påfolkhopen, skadelig metall til husgeråd, oartad föda, påskyndadearbeten, ohelsa och hastverk. [39]

Om Handeln.

Den förde alt i Samhället med blotta uträkningar, och i hvilkauträkningar moraln icke var innebegripen. Den lade grundval förorättvisa, och väckte begär för saker utan gagn. Den gick sina egnasteg utan at vara innefattad i Lagstiftningen; den gjorde hvar dagupror emot Lagstiftarn, och tog et herravälde utan namn.

Det var Handeln som öfverändakastade Presteväldet, den om-kullkastar med tiden Kungaväldet, den tål inga moraliska sam-manband, all sinnes ordning ska vika om intet handeln fjättras.[40]

( 15 )

Hvad ordsaken tyckes vara til den skilnad,hvilken synes mellan vårt Tidehvarf och det

fordna.

1:o Romarn hade rådt en tid öfver Europa, på et annat sätt änfordom han rådde, fordom med svärd, nu med bok. Ochhan har altid rådt öfver Europa i stort.

2:o De Nordiska folkslagen blandade med Södern sina egnaseder. Deribland var qvinfolksfriheten det hufvudsakliga.

3:o Compassen lärde hvar och en lefva på andra ställen än i sinafädernesland.

[41] Detta äro de hufvudsakerne som stält Europa der det nustår, andre seder, andre tänkesätt, andre ändamål. Förut rådde enstyrka och man fick i sina nöjen en ordning och en varaktighet,nerverne ha fått en stöt och man kan intet uthärda hvad somsker på et alfvarsamt sätt. Man har tappat på utbytet, fordom voroolyckorne af en grof art, men nu af en känslofull art, fordom vorolyckorne på et starkt sätt, de äro nu på et ovist sätt. [42]

På hvad sätt Italien tyckes vara i sit läge deltifrån Norr, ock på hvad sätt Frankriket tyckes

höra til Norden.

Det tyckes at norr om Friolska, Alpiska och Pyreneiska bergenbor et enda folk, som sträcker sig til Norra Polen. Söder om dessaberg har jag sett Italienska folket: En slägt, men föränderlige inom

( 16 )

sig: Söder om Appeninerne är et annat skifte af samma folk; Söderom denna bergsträckan som slutar sig vid Terracina, återigen etannat [43] skifte, snedt öfver Hafvet åt öster bo Grekerne.

De stora bergsträckorne tyckas löpa ihop i Alperne, desse kastasina grenar genom Savoyen och famna om Frankriket norr om, etstycke från Calais: den andra sträckan går söder om samma land,och der Hafvet släpper börjas Pyreneerne, detta sätter Frankriketi en låda. Man kan tro at bergsryggar genom sina spetsar ochlånga sträckor i anseende til verlds electriciteten kunna dela landi climat, äfven som polcirclar dela jorden i climat, det ena för denorsakens skul, det andra för en annan orsak.

Italien tyckes vara för sig sjelf. Norden och Frankriket en classihop, hvaruti Frankriket är en serskilt del. [44]

Om Nationernes Physique.

För et godt öga synes på köttet, at physiquen måste vara merasatt och mogen på dem som bo Söder ut än Norr opp. Det gifvesäfven tilkänna på deras växt. Förhållandet emellan lemmarne förat utgöra en fullskapnad, och rörelsen i deras ställningar för atgöra en expression.

Håret.

Det svarta håret är öfveralt bland de Södra folkslagen, det ljusatilhörer Norden, i Söder krusigt, i Norden rakt. [45]

( 17 )

Ögonen.

De bruna ögon äro så almänna åt Södern öfver Alper ochFrioler, at man uti Italien aldrig ser de blå, uti Norden ser man imängden blå ögon, ibland de bruna.

Färgen.

Man ser Genuesare och Provensalare brunare än de öfrige utiItalien. Hos qvinfolket är färg-ton i hullet grönt och pionrödt.

Uti Norden celadon och rosen-rödt.

Hullet.

Bondfolkets händer äro icke beklädde med et groft och skarpthull, och fina hullet får icke fräknar på andra sidan om Appeni-nerne. [46]

Tänder.

De gamla behålla tänder.

Utseendet.

Så magra och så feta finnas icke uti Italien, som i Norden. [47]

Om Physionomier.

Det bör icke vara inbillning, at hvart folk äger sina egna phy-sionomier. Den Italienska skulle jag beskrifva, om det gick an atbeskrifva physionomier. Jag vil endast säga, at på andra sidan omAppeninerne äro ansigten teknade med en slags stadga, och utiNorden med en viss slapphet; at tala som Artist ligger i deras an-

( 18 )

sigten en bättre styl än i Norden, at tala som almänheten ha derasansigten en bättre art.

Skilnaden i de Nordiska ansigtens tekning och de Södras, ärat streckena i de [48] Södras contour går i denna ton och ide Nordiska i denna .

Det ena är i en mera tät ton, det andra i en mera slapp ton.[49]

Om Klädedrägten ibland Folket.

Alla qvinfolk i Italien gå med upkransadt hår. Åtskillige ha stör-re eller smärre, mera stärkte eller ostärkte kläden på hufvudet.Kropps drägten tyckes vara på somliga ställen hvad man kundekalla primitive, så enfaldig i sin sammansättning, at de delar afhvilken den består icke ännu äro tilskurne, af alla drägter tyckesdet vara denna som bäst klär.

Jag har sett en sådan drägt på gränsen vid Kärnthen, som gårsedermera til förändringar, med hvilka förändringar hufvudbo-naden åtföljer, denne tyckes visa småningom huru et fritt klädeafstympadt, kringskurit [50] och sedermera tilsydt med spetsar,skapar sig til den almänna Europeiska flygel-mössan.

Karlarnes drägter bland folket äro mera nyss antagne och medjemkningar, de äro i den Fransyska snitten.

Lavants tröjan och rundskurna kappan äro likväl antique efter-lemningar, hvilket synes på några målningar, och på drägter somvara ännu.

Karlarnes hår behålla sin naturliga växt ifrån sin virfvel frånhjessan ned åt pannan, det afklippes strax nedanför hårgårdenoch behålles något längre i nacken.

På samma sätt gå de med håret i Ungern.

( 19 )

Uti Norden behålles håret lika långt afklipt och strukit altbakut.

Den förderfveliga drägten snörlif brukades intet uti Neapelsland. [51]

Några Bruk.

Qvinfolken och karlarne uti Italien bära icke på ryggen, men påaxeln och hufvudet.

Uti Tyskland och Frankriket bära qvinfolken på ryggen, och fåen framstupa ställning, eller gå de lutade baklänges och bära påmagen.

Detta beviser en slags ofullkomlighet uti åtbörder mot Italiens-kan. [52]

Tycken, och sedvanors likhet.

Tyskan och Fransyskan bära mössor til hufvudbonad.De bära på lika sätt sina bördor.Kördonen äro likartade.Fransosen och Italienaren likna hvaran i språket, i röstens

styrka, i hårets almänna färg, i sängkläder.Fransosen och Tysken likna hvaran i ansigtets tycken.Italienaren är olik Fransosen och Tysken i ansigtets tycken.

[53]

( 20 )

Olikhet och likhet i Lefnadssättet.

Fransosen liknar Tysken, och liknar intet Italienarn. Fransosenoch Tysken äta i sällskap. Italienaren njuter dessa naturens grofvabehof ensammen utan prunk.

Alla Nationer i norr om Alperne begära qvinnan för sina ögon.Könens sällskap med hvaran hos dessa Nationer är nödigt.

Italienarn har denna sällskaps frihet genom imitation efterNordiska folkslag, eller af en gemensam Religion; ty alla Söder-ländska Nationer sätta en sträng ordning emellan könen, då defölja naturen. Detta hafva också Lagstiftare gjort när de innebe-gripit [54] könet in i Lagarne. Qvinnan är intet brottslig af sigsjelf, men karlen retar och faller sjelf i försummelse, lättsinnighet,oordning, och förlorar en viss mandom i tankesätt, han får enslags naturlig lefnad in i Staten, som intet fogar sig med öfverens-kommelsen i en Stat. Denne oordning är i Norden intet så farlig,i Södern vore den farlig. I Norden hjelper man sig fram, i Söderär man antingen stor eller förlorad. [55]

Om Nationernes sinnelag i en uprördställning.

Italienarn är intet lätt upretad at bli arg: Han blir mördare närhan blir arg.

Fransosen blir lätt arg, skal således intet mörda. Den Nordiskablir aldrig mer än ond.

Italienarn är således intet sticken.Fransosen är sticken.Den Nordiska är sticken.

( 21 )

Italienarn har intet enviges-kampen tillagd sin natur i almänlefnad.

Den är naturlig hos alla de Nordiske. [56]

Italienarn är således kallsinnig för ohöflighet, för små sqvaller,för små förtal, och för små orättvisor i seder.

Fransosen och den Nordiske är aldeles intet kallsinnig för småorättvisor i seder.

Italienarn hämnar ingenting annat än verkligheter, och alleNordiske hämnas fåfänga med mera begär än verkligheter, enbesynnerlig sak; och kring Östersjön när hämden företages fören verklig sak, blir den så tiltagen, at den aldrig hinner en gångkomma på förslag, utan dör. Af alt detta händer den vändlighet iNordiska Nationer, och den styrkan af dygd man sett uti Italien.[57]

Om Nationernes Laster, som komma afsinnelaget, och Oordning.

Italienarn när han röfvar, mördar intet.Fransosen gör merendels bägge delarne på en gång,I Norden har man gjort så med.I sjelfsvåldiga lefnaden är Italienaren hemlig. Den Nordiska

skryter. [58]

( 22 )

Om Nationerne när de öfva Grymhet.

När Fransoser och Italienare öfva grymhet sker det rätt och slätt.Den längre opp i Norden, när han öfvar grymhet brukar gyc-

kelspel.Tager rättvisan svärd hos de två förra Nationer sker det med

gyckelspel, uti Norden rätt och slätt. [59]

Om Folkets Dygder och Oseder isammanlefnad.

Italienarn har inga öfverdrifter i sättet at lefva. Ej löjlig, ej plump,ej hård, han är alfvarsam i böjelser, eldig i lek och stark i hämd.Superi, skryteri, slagskämperi är honom obekant.

Italienarns alfvare i böjelser, samt naturliga lätthet at finna, seoch begripa, tilsammans med en vårdslös Regering föder skälm-stycken. Samma folk med upfostran och tilsyn använde sin styrkapå et annat sätt. [60]

Italienarns hufvud-odygder komma af en slags styrka.Italienarns hufvud-dygder komma af en slags styrka.De Nordiske folkslag äro behäftade med en öfverdrift i sättet

at lefva, de utöfva sin styrka med språng, detta sätt ger ingen kraft,men gör en hetsighet; häraf kommer inga storverk, men de vanligahastverk. De supa, de skryta, de slåss, de öfva fåfängan, och ägadet första smickret i sina ändamål, desemellan dväljas de i dvala,och uti en slags sinnes hvila taga de en stor hvila. Climatet gifverdem en slags nöd, en kort arbetstid och lång hvilotid, och såledesbjuder dem at ha detta lynnet. Det är naturligt at de Nordiske ska

( 23 )

äga afvund i motgång, det är [61] naturligt at de Nordiske ska ägaöfverdrift i medgång.

Deras hufvud-dygd är Våld, och deras hufvud-odygd Afvund.Källan härtil är öfverdrift.

Fransosen är mindre tung, således hastigare, har mera mång-tanka i sin öfverdrift, således hårdare. Hans hastighet och hansmångtanka gör honom qvick, hans qvickhet och hans öfverdriftgör honom ostadig. Det är svårt at säga hvad Fransosen är.

Hans hufvud-odygd är lättsinnighet, hans hufvud-dygd är lätt-sinnighet. [62]

Om Nationernes Art, Lynnen, Gry.

Gemena folket utvisar arten, det bättre upodlingen, men upod-lingen hos de bättre behåller en art af sjelfva arten i folkslaget.

Italienarn sätter intet det sanna i classen af det fåfänga, ochsätter intet fåfängan i classen af det sanna, han äter i stillhet, och ibygnad och hofhållning gör almänhetens ögon til viljes med allden prakt et tidehvarf begär.

Italienarn har en slags ordning.Folket i Norden de förbyta saken, i sina naturliga behof sätta

de prakt, och hvarest [63] prakt gjorde en verkan, der sätta dehushållning, de gå tvärt emot saken. Det kommer deraf, at derasnaturliga öfverdrift och lättsinnighet bjuder dem i hvart ögnablickat påminnas om den öfverflöds lyckan de kunna ha, deraf kommeren fattigdom, som förbjuder dem hvad de borde ha.

Om man ej i Norden lockades af mat, skulle man kunna glädjahvaran med de ädla och de varaktiga foster af nöjen. Men Nordenär ej skapad för det varaktiga. Norden är skapad at förstöra, atgripa och njuta i stället för at skapa och underhålla; den förra

( 24 )

driften tilbaka hållen ifrån andras förderf, gör det förderfvet, atman förstör sig sjelf: En gifven drift tål inga hinder naturen harbefalt och saken verkställes. [64]

Fransosen är en glad Nation full af hetsigheter, Norden är entung Nation, full af hetsigheter, Italienaren är mogen, och full afeld.

Denne söker måtta och får vällust, de förre söka vällust och fåöfverdrift.

Italienarn söker et sant i Naturen och får et stort.Den Nordiske söker et stort, och får et för mycket.Den ena är gjord at njuta starkt och länge, de andre äro gjorde

at njuta hastigt och ofta.Den ena är gjord at skapa.De andre at förstöra. [65]

Om Upodling.

Nationernes upodling i mer eller mindre grad ankommer påderas Prester, hvilke förbjuda eller tillåta vissa saker.

Uti hvad delar de finnas upodlade ankommer på deras Rege-rings sätt, hvilke behöfva eller icke behöfva vissa saker.

Hvad framsteg en Nation gör ankommer på lynnet, och lynnetpå climatet.

Det bästa climatet i Norden är i Frankriket, der finnes ocksåaf de Nordiska det skickeligaste folket, men der bredevid finneset annat land, som har sit folk i en mera ordning i almän lefnad,och således med et liksom sämre folk öfvergår Fransosen. [66]

Uti alt hvad Italienarn tillåtes at tänka, hinner han längreän de Nordiske. Fria Konster, Musique, Gyckel-Spel, Ridskolan,Fäktarkonsten, Luftspringar-konsten etc. Han kan således intet

( 25 )

lysa i et philosophiskt och i et politiskt tidehvarf, alt är hos honomAndligt, och i hus nöjen. [67]

Rom.

Rom är ingen vacker Stad, men gifver tilkänna stora steg men-niskan gjort ifrån och til Barbarismen, den förvarar aktningsvärdaqvarlefvor af den fordom upodlade verlden. [68]

St. Peters Kyrka.

Bramant lofvade ställa Rotunda i luften, men oaktad all barnslig-het var hans planritning den bästa. Den planen af Michel Ange varockså en vacker planritning, men en evighet af efterkommanderskämde bort så många förslag, och den i trehundrade år underarbete stående Kyrkan blef ful, grann, häklad, och berömd.

När man frånvarande hunnit befästa sig i den tro, at Kyrkanär et konstens mästerstycke, och då man träder midt för facaden,är det intet underligt at man tycker se det man så ofta hört. Mendå man utan fördom [69] för prål, ser des orediga grundval, collo-naden ha förkropning, Kyrkan likna et boningshus, des Dom stånaken i vädret, finner man at om bygnaden haft utseende af etTempel, om des Dom hade tilhört bygnaden, om ej borggårdenägt qvickhets fund i perspektiven, men låtit ögat skönja en natur-lig perspektiv, om collonaden stått ren, hade denna Kyrka i allatidehvarf varit en vacker Kyrka, fast icke classique.

( 26 )

Inuti är Kyrkan som i fall en bygnad hade växt och tiltagit i etjemt förhållande, derutaf hände nödvändigt, at rummet intet blefnog stort änskönt folket blef för smått, om på detta sätt man bygtKyrkan som hälften af Rom, hade man önskat henne stor.

Kyrkan är för stor, vare behof taga oss sjelfve til scala, kroppenhar en viss [70] rymd, vår samling är et vist antal, röstens styrkapå et vist afstånd, deraf följer at rum ha vissa proportioner ochkunna gifvas äfven för stora som för små.

Ögat har en regel deri at det har i sin natur menniskans behof.Men om man ville göra en sak besynnerlig och derjemte be-

hålla det vackra utseendet, som altid sker då saken blir begripelig,bör man altid frelsa någonting i hufvudsaken ifrån granskningen,och detta sker då likheten i den delen sjelfva saken vil härma ärbibehållen i et stort.

När en sak går ifrån sit almänna förhållande i behofvet, gifssedermera hvarken öga eller gräns, om intet man får fästa sig påen annan natur. [71]

Man bör då så laga at någon ting behålles i formen, som kanlikna någon ting stort.

Naturen har gifvit oss stora berg til et mönster för stora massor.När en sak har en viss bredd, en viss längd, en viss högd, följericke deraf en likformig proportion under tiltagandet til stort; närNaturen lägger en massa sker det ej allenast i sammanhang medmateriens egenskap, utan ock med massans mängd, och hon göret stort berg helt annorlunda än et litet.

Ännu en sak, de gamle, altid våra mästare, satte utom en vissbredd i hvad de gjorde högst, äfven en viss måtta i högden i hvadde gjorde bredt. Detta ligger äfven i naturen, et stort berg hardiametern af sin fot större än perpendikeln af hela berget i den[72] mon det blir högt, eller ju större bredd ju mindre högd isamma proportion.

En annan sak, en massa samlad för at höjas i vädret bör förögat visa en angelägen sak, nemligen en försäkran om sin stadga.

( 27 )

St. Peters Kyrka är bruten på taket i två små och en stor Dom,saken borde äfven likna naturen i den delen; Ju större et bergverkeligen är, desto jemnare yta tyckes det ha.

När man antog dessa lagar kunde man med et litet göra etstort, man bedrog ögat med behag, och kunde intet falla i det felat göra en stor sak liten. [73]

St. Peters Dom.

De gamle, våra mästare i sanning och smak, bygde PantheonsDom infattad i sidoväggar, denna försigtighet bemärkte någotstort.

Våre Domer stå nakne i luften, visa sig lätta och föra oss ifrånat de äro store. St. Peters Dom kan således intet ge någon naiveidée om sig sjelf. [74]

Om Smaken uti Neapel.

Här får smaken sin grundval uti et blindt tycke, utan Lag, utanVett. Den yrar i tanklöshet med ingen befallning åt andra Nationer.Således gör denna smaken intet ondt. Tag bort deras ornamenter,stå fyrkantige och välstöpte hus qvar, utan förkropningar. De storearbeten hos dem se stora ut. De förbjuda tilhörigheterne at arbetaemot saken. När man med skäl försakar smaken i deras obelisquer,har man likväl intet orsak at vredgas, man ler åt en massa någraroliga barn samlat.

( 28 )

En lätthet skönjes i Neapolitanska lynnet, kärfhet, fräckhet,niskhet, plumphet, [75] torrhet och tyngd äro banlyste ifrån derasclimat. Folket leka i konsterna gladt och fritt, och som de ha ingenstadga, få de grant; men de hafva aldrig förvandlat Saken i Granlåt,blott satt Granlåt på Saken. Deras smak uparbetad vore den endai Europa som kunde bli ideal.

Deras mynt i Grekiska tiden visar oss en sanning häraf. De haingenting medfödt emot smak, och den tiden med sin smak likasom nu, ägde de derjemte lärdom i sammansättning och hadebegrep om prydnaden. Deras mynt bevisar at de lika med de andraGreker öfvergingo Romarne. [76]

Neapolitanska Skolan.

Denna Skolan öfvergår den Fransyska i naturlig smak. Och Fran-sosen har ingenting öfver Neapolitanska Skolan mer än den äran,at en gång i sin lifstid härmat den Romerska. Och detta har aldrigNeapolitanska Skolan gjort.

Fransosen altid kärf, stympad och öfverdrifven, är utur ståndat hinna et oskyldigt lynne i någon konst, han har af nöden atstödja sig på andra och vara qvick.

Desse Skolor jemföras efter de bägge ha en glad ton.Det gläder ögat at se Neapolitanarens medelmåttiga taflor,

altid vackra ansigten, [77] täcka lemmar, lediga ställningar, klarfärg, fri, men begripelig sammansättning, ingen Konst, intet band,godt och utan möda.

Om denne Skola haft tilfälle til de sanna principer i Konsterna,och i barndomen fått med alla sina sinnen se och känna det vackrai menniskan, monne de intet fått en sann känsla af dygd, så nödigför expression; en öfvad helsa inom sig och för ögat, så nödig

( 29 )

för tekningen och ställningarna; en städad ordning i sinnet ochsmaken, så nödig för ornamentet: monne intet de hade behållitLagarne af ordning och skönhet, och ännu varit Greker i vår tid?

Et sådant hopp kan man ha om denna Skola, änskönt Raphaëloch Jules Romain funnits til. [78]

Om Antiqua Målningarne i Portici.

Erfarenheten visar, det en almänhet af Nordiske folkslag ej i sinförsta känsla omtycker skönhet. Vår almänhet ger sin aktning åtsnille-mödan i en Konst, man vil se en Konst vara en Konst, och pådet öfverdrifna i en smak, man vil se det yppiga kring det täcka.

Men de förstå intet skönheten strax. Den Artisten som inträderi Porticis Cabinette är från Norden, och de målningar der [79] sittaäro utkast efter et skönt man ej i hast förstår.

NB. Målningarne i de upfundne Städer äro tapeter eller väggmålning-ar, gjorde af de små Målare, hvars slägte ännu måla i Trosa och iHio; detta uphöjer konsten i antiqua tiden.

Artister i våra tider ha en tung idée om skönt, vår lefnad, vårro, och den olika upfostran vi ha inom så många classer af folk,förbjuder känslan om et sant, vi lefva sålunda i okunnighet omdet rätt vackra i Naturen, om det rätt sanna i ordning, och omsann smak.

Det moderna ögat i Portici Cabinette söker endast efter hvaddet förstår, och dessa taflor vårdslösa hvad det moderna ögat för-står. Taflorne äro gjorde åt deras egen lyckliga tid, och de uttryckahvad det antiqua [80] ögat förstod; det bör då intet förefalla altför underligt, at så månge gått flata ifrån Cabinettet i Portici. [81]

( 30 )

Bronze Cabinettet

Man finner dem som tro at våra Handtverkare arbeta lika väl,smaken undantagen. Men när man ser kärl, gångjern och skräp,mått och vigtskålar &c. &c. som tjent i bättre och sämre hus, iTempel och kyffen, lika aktsamt, väl och täckt gjorde, synes atHandtverkare i så liten Stad som Herculanum böra hedrat sin tidmera, än hvad de hedra, som i et litet antal nu sitta i två storaHufvudstäder London och Paris. [82]

Om Fria Konster.

Uti Konsterna hafva de Nationer gått skickeligast, som inom sighaft den mästa ordning i seder.

Med mästa smak hafva Konsterne gått i de Nationer som haftbästa climatet.

Flandern och Holland der gingo Konsterne långt, men utansmak.

Uti Italien åtföljdes Konster och smak på et bättre sätt.Grekerne ha nu inga Konster, och fordom öfvergingo de alla

Nationer.Konsterne nu för tiden öfvas af Nordiska folkslag, man känner

Konsternes nuvarande värden, och man finner at Konster ochsmak rätta sig efter seder och climat. [83]

( 31 )

Anmärkning.

Det folk hos hvilket ordningen fått herraväldet, eller det folkhos hvilket alla ting efter mensklig grad uttänkas och verkställas,det måste bo i et godt climat, efter organerne i det lefvande dervinner en stor styrka, och behåller en stor måtta.

Man har tid at tänka och njuta i et godt climat, mer än i norr,der climatet sätter en stor nöd i våra behof, och en stor sinneshvila då nöden är förbi; sjelfva climatet kastar ur hvila i hastverk,och kastar ifrån hastverk til hvila.

Nordiska folkslagen ha sinneslättja och våld i sina känslor,detta föder en driftighet som afstympar den tid, hvilken fordrasat mogna en sak, eller ock om tiden bibehålles [84] aftynar eld;man kan intet begära en sann konst och en sann smak i Nordiskaclimater. Store Artister i Norden hafva sökt motsatsen häraf medstor styrka och stort genie i sina arbeten, men bevisat derjemte, försig sjelfve med en stor ära, sanningen af ofvanstående anmärkning.

Redaktionella rättelserSidangivelserna avser originalets paginering.

38 handtverk : hastverk

Denna fil är framställd av Kungl. biblioteket för projektet TemaResor. Förlagan har fotograferats digitalt, varefter texten har ut-vunnits genom ocr-tolkning. Den digitala texten har märkts uppmed xml enligt den standard som utarbetats av Text EncodingInitiative (tei) och sedan via LATEX konverterats till pdf.

Originalet har systemnummer 000684030 i kbs katalog Regina,och nummer 2415763 i libris. I texten anges originalets pagine-ring inom hakparenteser.