imer-forskningens brytpunkter, villkor och framtid · att de har studerat, visade(dom),...

DOKUMENTATION AV IMER-KONFERENS 21-24 NOVEMBER 2006 I GÖTEBORG i&m 1

FORSKNINGEN INOM Internationell Migra-tion och Etniska Relationer (IMER) iSverige har pågått under cirka 30 år. Ävenom Sverige anses vara ett pionjärlandinom IMER började forskningen som ettled av statsmakternas behov av samhälls-politiskt relevanta beslutsunderlag inomområdet. Sedan början av 1970-talet harforskning och undervisning inom IMERökat successivt vid svenska universitet ochhögskolor. IMER finns numera vid näs-tan alla lärosäten och täcker mångadiscipliner inom både samhällsvetenskapoch humaniora. Den bedrivs som ett tvär-vetenskapligt ämne och inom disciplinersom ekonomi, etnologi, geografi, statsve-tenskap, antropologi och sociologi.IMER har också varit ett växande forsk-ningsområde utanför universitet ochhögskolor. Vid kommunala och statligaforskningscentra har forskningen omfat-tat bland annat frågor kring arbetsmark-nad, integration, hälsa, boende, vård, om-sorg, religion och kön.

DEN SVENSKA FORSKNINGEN inom IMERhar enligt en FAS utvärdering år 2003 enhög internationell standard. Men teore-tiskt och metodologiskt står forskningoch undervisning inom området inför

En konferens i tiden

IMER-forskningens brytpunkter,villkor ochframtidHur ska forskningen om internatio-nell migration och etniska relationerorganiseras? Ska man bygga IMER-centra eller integrera forsknings-fältet i andra discipliner. Bägge for-merna har sina för- och nackdelar.

– Forskaren måste ta ställning till att bliverksam inom IMER-området ellerstanna i sin gamla disciplin och samtidigtbedriva tvärvetenskaplig forskning, på-pekade Sally Boyd, konferensensinledningstalare.

Uppbyggande av IMER-centra innebärstabila miljöer där teori och metodutveck-ling kan ske och undervisning kan bedri-vas. Ämnet får också en högre profil omflera IMER-centra inrättas. Forskaren kangöra karriär – som är inte minst viktigt.

Arbetar man med IMER-frågor inomsin hemmadisciplin, betraktas man somperifer forskare. Visserligen kan mankanske nå högre status än om man job-bar vid renodlade IMER-centra ochman kan ha tryggare framtid. Ska IMERvara integrerad i andra discipliner blirden enskilda forskaren ambassadör förforskningsfältet och spridningen avIMER-kunskap ökar – detta är minst likaviktigt. Med andra ord, vi behöver bådeintegrerad forskning och fasta enheter,det viktiga är att forskare träffas ochkommunicerar med varandra!

NW

stora omdaningar. Utvecklingen är nu ien spännande fas som IMER-förbundetlyfte fram genom konferensen: IMER-forskningens brytpunkter, villkor och fram-tid” den 21-24 november 2006 i Göte-borg. Nationella och internationella delta-gare höll föreläsningar och seminarier omden svenska IMER-forskningens framväxti ett jämförande internationellt perspektiv,forskningsområdets brytpunkter och dessframtid samt forskningens betydelse förövriga samhället. Även representanter frånforskningsråden medverkade. Konferen-sen, som samlade nära 80 deltagare, vändesig till forskare, studenter samt offentlig-anställda som arbetar med frågor som rörIMER-området i bred mening. Huvud-sakligen var det forskare från landets uni-versitet och högskolor som medverkade.

VÅR FÖRHOPPNING ÄR att denna doku-mentation ska inspirerare andra att fort-sätta diskutera IMER-forskningens vill-kor i andra sammanhang. Konferensenarrangeras med stöd av Forskningsrådetför arbetsliv och socialvetenskap (FAS)och Vetenskapsrådet.

WELAT SONGUR, FIL DR IMER-FÖRBUNDETS

STYRELSEORDFÖRANDE: 2004-2006

En kortare version av dennakonferensdokumentation hartidigare publicerats i i&m,Invandrare & Minoriteter 2/2007.Den kan hämtas som pdf påwww.iochm.com – under Arkiv.

DOKUMENTATION AV IMER-KONFERENS 21-24 NOVEMBER 2006 I GÖTEBORG2 i&m

IMER är politik!Utmaningen är att börja tänka mer globalt ochatt interagera med varandra. Det är svagt att ut-bytet mellan politiker och andra som utformarnationella riktlinjer är starkare än mellan forskare.

- Likheter ochskillnader mel-lan de frågorsom forskare iolika länder stäl-ler är i sig int-ressanta. Vad vistuderar, i USA,i England ochandra länder, sä-ger mycket omutvecklingen i

respektive samhälle. Det är nödvändigtatt utveckla det komparativa perspekti-vet och att inte nöja sig sin egen natio-nella ”berättelse”. Det är förvånande hurlite utbyte det finns på elevnivå, sägerprofessor Solomos, professor i sociologivid City University London.

Professor Solomos, som medverkat iutvärderingen av svensk IMER-forskning1995-2002, hävdar att svenskar docköverlag är ganska medvetna om forsk-ningen i andra delar av världen, medanman i Storbritannien är alldeles för foku-serade på de egna erfarenheterna. Natio-nella studier måste bli mer utblickandeoch jämförande och nätverksbygge måsteingå i undervisningen.

Själva forskningen kan inte undgå attvara kontroversiell, politiskt, engage-rande och kritisk. Från att studera självamigrationen har många nu kommit tillnästa nivå: Hur samhällena svarar påmigration. Många av studierna leder tillnya frågeställningar för den offentligasektorn och politikerna att ta itu med.Den politiska agendan är avgörande, an-ser Professor Solomos som också är bi-trädande redaktör för InternationalJournal of Ethnic and Racial Studies.

–Vi har nu haft strömmar av migra-tion som pågått i årtionden. Hur ska vibemöta framtida migration? Hur agerar

staten? Vilken typ av policies behövs föratt bekämpa diskriminering? Kan maninför framtida migration skapa nya idéerför vad tillhörighet till ett samhälle kanbygga på?

– Hur kan man uppnå politiskinkludering av diametralt olika grupper,i samhällen med stor etnisk mångfald,med både gamla och nya immigranter,ett slags supermångfald?

Många anser att det mångkulturellasamhället befinner sig i en kris. En tankesom breder ut sig är att det enda sättetatt stoppa rasism är att stoppa invand-ringen. Här saknas forskning som visarom detta verkligen kan påverka rasistiskatankegångar, menar professor Solomos.Lika angeläget är det att se närmare påvarför rasism appellerar till vissa grupperi samhället. Vi ska inte tro att vi vet allt.Vi behöver veta mer om rasistiska ideo-logier och hur de fungerar. Hur konstru-eras rädslan, för de Andra och för andrareligioner?

Det är paradoxalt tycker professorSolomos att samtidigt som det mång-kulturella har ett större inflytande påmusik, kläder och matvanor än någon-sin förr så är det allt fler som tappat sintilltro till ett fungerande mångkulturelltsamhälle. Innan händelserna i Londonstunnelbana var det ingen som diskute-rade muslimska kvinnors slöjor.

Dessa diskussioner måste alltid ställasi relation till hur samma fråga hanteras iandra länder. Utan jämförelser låser vifast oss i nationella perspektiv. Genomutblickar kan panikreaktioner undvikas,anser professor Solomos och tilläggeratt han inte tror att debatten i Storbri-tannien kommer att leda till ett slöj-förbud. ”Vi har av tradition en ganskatillåtande attityd, som är av äldre da-tum. Detta är övergående panik.” LB

workshop

Mer forskning kring vardagsreligio-sitet och mindre fokus på extremarörelser vore bättre. Nu är detislam som måste avdramatiseras!

- Målet är att kontrastera den domine-rande bilden av muslimer, förklarade Jo-nas Otterbeck, när han presenterade sinstudie Samtal med unga vuxna muslimer iMalmö och Köpenhamn. De former av reli-gion som dessa ungdomar praktiserar ärpåtagligt privatiserade och ljusår frånmediebilden av militant islamism.

Avdramatisera islam vill också ÅkeSander och Göran Larsson, religionsvetaresom studerat omfattningen av islamo-fobi i Europa (läs artikeln som pdf). FörGöran Larsson är det viktigt att pendlamellan historia och nutid eftersom det lig-ger en fara i att endast syssla med nutid.

Konvertiter och andra mycket enga-gerade är överexponerade som musli-mer, menar Jonas Otterbeck. I varje givengrupp kan du hitta cirka fem procentateister och fem procent sekterister. Deflesta muslimer är inte aktivistiska ochordet sekt måste in också i islamologin,liksom ökade inslag av komparation mel-lan olika religioner, anser Otterbeck.

– De unga jag intervjuat är så påtagligten svensk nutidsgeneration. Den islamde utövar är en integrerad religionsformtrots att den är stigmatiserande.

Majoritetssamhället låter heller intedessa ungdomar komma undan, de tvingasta ställning i någon form: ”Jag är mer med-veten om att jag är muslim här än jag var iKurdistan” citerar Otterbeck en av dem.

Islamofobin och radikaliseringen harökat i Europa, anser samtliga.

– Men egentligen vet vi alldeles förlite om vad muslimer tycker eller hur deargumenterar. Vi måste ut i fält och tafram nya fakta. Det finns ett stort behovav att studera de teologiska diskussio-nerna i Sverige, säger Otterbeck ochväntar otåligt på att den generation somtalar arabiska, persiska mm börjar forska.Då blir det ett genombrott… LB

RELIGION


De asylsökande barnens uppväxt-villkor debatteras sällan. Inte hellervet vi tillräckligt om invandrarnasbarns barndom i det nya landet.

– Det finns en konflikt mellan den res-triktiva asylpolitiken och barnens rätt.Man tar sällan upp de trauman som bar-nen har utsatts för utan letar efter mot-sägelser. Men asylsökandeprocessen star-tar redan i hemlandet, och även händel-serna som ledde till att barnen åkte hem-ifrån måste beaktas, sade professor UllaBjörnberg när hon presenterade sin stu-die om asylsökande barn i Europa somstartar på allvar under 2007.

– Det saknas även inblick i tolkensroll i sammanhanget, påpekade Ann-Christin Cederborg när hon redovisadesin studie av hur migrationsverketshandläggare genomför barnintervjuerför att utröna barnens asylskäl.

– Tvåbarnsfamiljer bor på 20 kvad-ratmeter och delar kök och bardrummed andra familjer. Det är normen påett asylcentrum i Danmark. Barnen fårvisserligen någon form av undervisningmen inget intyg, så de kan inte bevisaatt de har studerat, visade Else Christen-sens utredning av livet på asylcentra iDanmark ur barnens perspektiv.

Men hur ser dagens barndom egent-ligen ut? Vilka olika sociala ramar –skola, familj, och fritid – spelar roll?Dessa frågor söker professor IngegerdTallberg-Broman tvärvetenskapliga fors-kargrupp svar på i ett nystartat projekt.

– Vi vet att svenska familjer tänker an-norlunda än invandrarfamiljer när deplanerar att starta familj, sade MargaretaBäck-Wiklund när hon presenterade re-sultat från ett projekt om familjebild-ning och försörjning. Medan densvenska modellen är ’jobb först – barnsedan’, med småbarnstidens vardags-pussel i fokus, förlitar sig familjer medannan etnisk bakgrund på hjälp frånsläkten och planerar noggrant för bar-nens framtid redan från början. NW

workshopBARN OCH FAMILJ

– Hur kan vi nöja oss med att år efter år kommafram till att integrationen inte fungerar, att segre-gationen ökar liksom de etniska konflikterna?Och är någon egentligen förvånad?

Det vi inte vill se...

– Titta på diskrimineringen av dem somvarit här sedan länge: judar, romer medflera. Detta är det europeiska dilemmat,säger Masoud Kamali, professor i socialtarbete vid Mittuniversitetet, som numeraleder ett stort EU-finansierat projekt ”TheEuropean dilemma”. Du har å ena sidan dek-larerandet av universalism, humanism ochmänskliga rättigheter. Å andra sidan hardu en strukturell/institutionell diskrimine-ring som dagligen drabbar miljoner män-niskor i Europa. Ovanpå detta har du etteurocentriskt och postkolonialt förhåll-ningssätt gentemot icke-europeiska länder.

- Universalismen gäller inte alla. Se barapå ”11 september”. 3 000 amerikaner dör.Resultatet blir att 25 000 afghaner bombasihjäl. Detta kan försigå eftersom vårt tän-kande begränsas av en massa föreställdaandrafierande kategorier, säger Kamalioch räknar upp: The West/The Rest, Oc-cidenten/Orienten, modern/traditionell,kristendomen (vi) / judendomen och islam(dom), universalism (allt som ”vi” skapar)/partikularism. Dikotomier som vi påtvingarverkligheten också genom vetenskapen.

Integrationsfrågan har lämnat sin natio-nella arena, konstaterar Kamali. Rasismenär global. Vi har alltid varit globala, men idag är det mer påtagligt än någonsin.

En del i utvecklingen av den globala ra-sismen är alliansen mellan de i Europa sominte vill se den strukturella diskrimine-ringen och de högerpopulistiska partiersom nu sitter i regeringarna. Deras makt ärinte så farlig men deras inverkan på de eta-blerade partierna är det. Förflyttningen avdet politiskt korrekta åt höger och att åter-igen betrakta ”de andra” som ett problem,är påtaglig enligt Kamali. Vi lever i den nyamarknadsekonomin där vi måste tjäna påde internationella kontakterna och inte taansvar. Och då resonerar vi som NyamkoSabuni: Har de arbete så är de integrerade...

Integration har varit ledordet för ett otalutredningar ända från 1978, konstaterarMasoud Kamali. Men integration är ingetsom rör invandrarna, det är ett problemför majoritetsbefolkningen. Man utgårfrån att det finns två essentiell skilda grup-per där det är invandrarna som ”saknar”språk, utbildning, arbete, sociala koder et-cetera. Detta lägger grunden för en politikför ”de andra”. Med svenskheten somnorm fungerar då integrationen exkluder-ande. Det kulturella åtskiljandet splittrarsamhället. Masoud Kamali menar att vimåste lämna detta tänkande bakom oss.

Likväl finns det starka behov av att skapagemenskap, om inte annat så för att und-vika en katastrof. Och är social samman-hållning baserad på omfördelning av re-surser så blir den omöjlig att upprätthållaom klyftorna förtsätter att öka.

– Det gäller nu för oss forskare att göraupp med vårt eget vetenskapliga metodo-logiska arv. Vi framställer oss som fristå-ende men använder oss av samma para-digm, med vilket ”vi” brukar se världen.

– Vi ser också hur folk, i sin forskning,tvingas ändra sig och anpasssa sig till denrepertoar som är allmängiltig. Det måstetill ett paradigmskifte om IMER-forsk-ningen ska utvecklas. Och den viktiga frå-gan kvarstår: Hur är ett samhälle möjligt?

LB


Hur agerar västerländska/svenska fö-retag i mötet med de anställda, när deplacerar produktionen i låglöneländerlångt från dess nationella förankring?

Nora Räthzel redovisade sitt pågåendeprojekt som fokuserar på etniska rela-tioner i ett globalt perspektiv.

I studien problematiseras etniska rela-tioner, klassrelationer och framför alltinternationella klassrelationer samt pro-cesser för migration som vi kanske intealltid tänker på. I detta fall handlar mi-grationen om företag som förflyttar sig.

Ett positivt exempel som framhöllsvar att Eriksson till exempel som harflera fabriker i USA har utvecklat viktigamångfaldsplaner där. Det har de däre-mot inte gjort i Sverige.

Att det saknas internationella jämfö-relser av olika länders och staters hante-ring av migration och integration inomIMER-forskningen framkom i en ef-terföljande diskussion liksom en visskritik mot forskningens historielöshet.

Frågan om sär- eller likabehandling iskolan är temat för Fredrik Sjögrens stu-die som ingår i ett större projekt omVärdekonflikter i skolan. Han ställde fik-tiva men fullt realistiska frågor till lärare,som enligt honom kan placeras i olikasfärer – till exempel frågan om slöja kanses som privat, offentlig, religiös eller enkönsfråga. Vilken lösning frågan får be-ror på i vilken sfär den placeras.

En anna fråga som Sjögren gav exem-pel ifrån handlade om Darwins evolu-tionsteori. Flera lärare svarade att denvar självklar att ta upp inom NO ochbiologi, men inte i samband med ämnetreligion. På detta vis kunde Sjögren sehur lärare förlade olika frågor till olikasfärer eller fält bland annat för att slippaalla upprörda föräldrar.

Lärarutbildningen står i fokus för Ma-rie Carlsons pågående forskning, blandannat frågan om hur mångfald och jäm-likhet definieras och gestaltas i lärarut-bildningen. (se vidare abstracts.pdf)

workshopARBETE OCH UTBILDNING

Annika Rabo illustrerade sina tesermed exempel från den svenska Mellan-östernforskningen och påpekade:

– Vi riskerar att producera forskning –åtminstone rörande Orientalen i Sverige– som är mycket mer kolonial och ra-

sistisk än denklassiska orientalis-men någonsin var.Då fanns nyfiken-het, språkkunska-per och detaljeradestudier (ofta filolo-giska) låg till grundför analysen. Dettaär sällan fallet i dag.

Rabo underströkvikten av att införamångfaldsutbild-

ning och mångfald i undervisningsväsen-det – ett ”område där den nationella kap-pan är kanske särskilt svår att kasta bort”.

– Jag föreslår att IMER-förbundet in-stiftar ett läromedelspris till dem sombryter den nationella tvångströjan.

NW

– Problemet med svensk IMER-forskningär att den är för svensk. Den är för geogra-fiskt svensk då den utförs till övervägandedel i Sverige om ’våra invandrare’. Den ärockså för organisatoriskt svensk, då yt-terst litet internationellt samarbete ochfå jämförelser före-kommer, sade An-nika Rabo, docent isocialantropologi,verksam vid Ceifo,Stockholms Uni-versitet.

– Framför allt, ärIMER-forskningenför ideologiskt-kul-turellt svensk.

I main-stream-forskning till exem-pel om hälsa, familj, utbildning inklude-ras fortfarande inte personer med ’ut-ländsk bakgrund’ i kategorin svenskar. En’svensk familj’ heter Pettersson, Janssoneller Reinfeldt. I stället för att nedmon-tera dessa dikotomier reproducerar ävenden ”kritiska” forskningen dem.

Forskningen är för svenskIMER-forskningen kan ses som ett verktyg föratt ’se’ Sverige i ett nytt ljus – i ett komplextljus. Men den svenska forskningen utnyttjarsällan möjligheterna.

Låt oss starta ett nätverk!Låt oss starta ett nordískt nätverk för barndomsforskning,där även barn med utländsk bakgrund är i fokus, föreslogMaren Bak. Trots att dessa barn är en del av det svenskasamhället saknas de i forskningen.

Men är det viktigt med ett nätverks-bygge? Och var ska ambitionsnivånligga? Ska man arrangera seminarier,forskarskolor, konferenser?

Margaretha Bäck-Wiklund påpekadeatt ett nordiskt nätverk borde vara in-

tressant för alla då ”norden är speciell,vissa drag är gemensamma och nordensticker alltid ut.”

Är du intresserad, kontakta Maren Bak,docent vid inst. för Socialt arbete, Göte-borgs Univ., [email protected]


På jakt efter nya gränser

Yngve Lithman, professor i socialantro-pologi i Bergen, skrädde inte orden närhan tog tempen på dagens IMER-forsk-ning.

– Vi måste genomföra ett vetenskapligtparadigmskifte och släppa den meto-dologiska nationalismen. Det görs ge-nom nya teoretiska och metodologiskainstrument, som ger oss möjlighet att re-flektera kring vad som pågår i samhället,EU, världen. Vi måste ställa kritiska frå-gor, fundera över gränser och marginaleroch inte minst problematisera normalite-ten, underströk han.

Migrationen visar ju tydligt att detfinns mångfaldigt fler sätt att leva ochmanifestera sig i dagens samhälle än detfanns bara för några årtionden sedan.Ändå lyser normalitetsprincipen igenomIMER-fältet.

– Den norska debatten om arrangeradeäktenskap visar tydligt detta. De allraflesta äktenskap i världen är arrangerade.Kärlek är ett marginellt sätt att gifta sig på.Åktenskap anses vara alldeles för viktigtatt överlåtas till tonåringar. Ändå gick de-batten i termer av att arrangerade äkten-skap är en avvikelse av hur människor skaleva. Ingen problematiserade det metod-ologiskt nationalistiska i synsättet: att sekärleksäktenskap som normalitet.

Professor Lithman är även kritisk tillhur kulturbegreppet används såväl inomforskningen som i samhällsdebatten.

– Kultur ska ses som en uppsättning avmöjligheter och potentialer, och inte nå-got som styr eller förklarar handlandet.Individfokuserade förklaringar av sam-hällsfenomen leder till att man bortserfrån att vi är sociala varelser med gemen-samma, historiskt givna koncept. Och attmänniskor måste mer eller mindre för-hålla sig till olika samhällshorisonter ochagera därefter.

Även en internationell orientering avforskningen behövs, anser YngveLithman.

– I Österrike finns Europas sämst ut-bildade andra generation migranter. Deses som gästarbetarnas barn och de styrsin på spår som leder till relativt okvalifi-cerade jobb, mot ett yrke.

I Frankrike finns Europas bäst utbil-dade andra generation invandrare, somser sig själva som medborgare i republi-ken, och strävar efter en utbildning. Öst-errike har högst sysselsatt andra genera-tion; Frankrike lägst andel sysselsatta.Detta är en paradox. Hög utbildning le-der fram till deltagande i republikenmen inget jobb, medan systemet somskapar ett delvis utanförskap i Österrike,leder till arbete.

– Ett internationellt perspektiv kan medandra ord dramatiskt ifrågasätta våra före-ställningar. Individfokuserade förklaringarleder fel, lika så att se kultur inte som möj-ligheter utan som förklarare av männis-kors handlande. Forskningen måste därförfinna, definiera och problematisera nyagränser som gör det möjligt att förstå vadsom händer i dagens samhälle.

– Sluta individualisera samhällsfenomenen! RestaureraIMER-forskningen, så att den återigen studerar de storapolitiska, ekonomiska och kulturella processerna i sam-hället utan att förvandla dem till en addition av individer!

NW

workshopSTADEN OCH UNGA

Samtidigt som språket är en viktigmekanism för att förstå uteslutningdöljer fixeringen vid ”bristfälligtspråk” andra sammanhang.

- När diskussionerna hamnar i att allamåste ”lära sig en standardiseradsvenska” förlägger man problemet till”invandraren” som ska göra språk-läxan och samtidigt döljer man destrukturer som fungerar exkluderandei utbildningssystem eller på arbets-marknad, underströk Rickard Jonsson.

Ove Sernhede gav en historisk, ekono-misk och social översikt över Göte-borgs omvandling och tecknade bildenav en stad som är segregerad, menockså där unga kan agera, bryta gränser,och om ungas kreativitet och politiskaagens exempelvis i hiphopkollektiv.

Han talade dels om skolor i för-orten med sedvanliga problem ochbekymrade skolledningar. Men ocksåom motsatta processer. En gymnasie-skola i förorten lockar elever från helaGöteborg och förortsungdomar somsöker sig in till skolor i centrum.

Att ha ett ”dåligt” eller ”begränsatspråk” – som debatten om den så kal-lade ”blattesvenskan” bland annathandlade om i våras – kan förstås somatt man dels inte förmår anpassa sitttal efter kontexten, dels som att manbedömer andras tal på alltför vaga el-ler generaliserande grunder, påpe-kade Ellen Bijvoet och Kari Fraurud.

– Stereotypier drabbar även ungdo-mar som lever i glesbygden, även omIMER-forskningen ofta centreras tilllivet i staden eller dess förorter, under-strök Peter Wara.

Att forskaren själv blir en oundvikligdel av materialet, inte minst genom sinakategoriseringar, diskuterades livligt isamband med att Hanna Wikström re-dogjorde för sitt avhandlingsarbete omfamilj, kön, sexualitet bland iranska fa-miljer i Sverige.

RICKARD JONSSON


IMER-forskningens brytpunkter,villkor och framtid

FÖREDRAG PRESENTERAT PÅ KONFERENSEN

Följande presentation är inte ett regelrätt paper, utan bygger på en presentation av mitt pågå-ende avhandlingsarbete om familjer från Iran i Sverige.1 Jag berättar inledningsvis om avhand-lingens utgångspunkter och redogör sedan för resultat i studien.2 Avslutningsvis gör jag en kortav analys av fyra citat från intervjuer med föräldrar och unga med fokus på förorten.

Teman för intervjuerna är ursprungsfamilj & parbildning i Iran (föräldrar) och föreställningarom familj, kön, kärlek, sexualitet och tillhörigheter (alla). Plats och föreställningar om ”svenskhet”och ”iranskhet” är centralt i analyserna. Utgångspunkten i avhandlingen är i en bild i mediaoch offentlig debatt som även återkommer i forskning, vilken jag kallar den problematiskainvandrarfamiljen. I denna ingår komponenter som islam och en diffus koppling till ”kultur”,”traditioner” och problematiska livsstrukturer. Exempel på detta är debatten om Fadime. Denhär bilden har i sin tur lett till att jag valt att fokusera de teman som angivits. Och man kan sägaatt jag dekonstruerar bilden av ”den problematiska invandrarfamiljen” med hjälp av familjernasberättelser. Jag plockar alltså isär bilden i dess beståndsdelar och ger förslag på andrarepresentationer av familjer som har migrerat till Sverige. Materialet visar på både komplexa,motsägelsefulla och reflexiva processer och bilder.

Teoretiskt använder jag ett postkolonialt perspektiv, vilket innebär att ställa frågor som: Hurskapas kulturella identiteter i det globala samhället? Hur skapas och upprätthålls rasismensstereotyper? Vilken möjlighet finns att utveckla al-ternativa identiteter och strategier som går bortomdom som instiftats av den västerländska modernise-ringen och kolonialismen? Att arbeta postkolonialtinnebär i sin tur ofta att göra gemensam sak medpoststrukturalismen. Det innebär i sin tur att foku-sera på hur något konstrueras – det vill säga att un-dersöka förutsättningarna för att något konstrueras på ett visst sätt vid en given tidpunkt – istället för att bara titta vad som sägs. Kontexten för ett resonemang betraktas också som funda-mental för möjligheten att uttrycka något på ett visst sätt.

Jag använder även feministisk poststrukturalism. Gemensamt för de postkoloniala ochfeministiskt poststrukturalistiska perspektiven betrakta kön och platsade representationer ellerrasifiering som en ”resonansbotten” i analyserna. Det medför att betrakta rasifiering/platsaderepresentationer och kön som lite viktigare och mer fundamentala än andra kategoriseringar.3

Gemensamt för dessa perspektiv är också en syn på språket som fundamentalt för att skapasocial mening och även få kunskap om världen.

I arbetet används begreppen rasifiering och platsade representationer, inte begrepp som ”etni-citet” eller ”kultur”. Anledningen är att de senare kommit att förknippas med och blivit likty-digt med just dessa, medan ”svenskar” betraktas som ”kulturlösa”. På samma sätt riskerar allabegrepp inom migrationsforskningen att bli synonyma med de Andras platser/etniciteter ellerkulturer – och tappa sin funktion som ”neutrala”. Min användning av plats och rasifiering är ettförsök att komma runt detta. Detta resonemang leder i sin tur till begreppet identitet. I ställetför att betrakta familjerna och familjemedlemmarna som att de är olika saker, undersöker jaghur de konstruerar, eller gör, olika företeelser som familj, kön, sexualitet eller rasifieraderepresentationer. Detta betraktas i sin tur som något som beror av situation och kontext. Det äralltså en aktiv kategori och inte något man är bärare av en gång för alla. Att göra kön eller

STADEN OCH UNGA

workshop

Plats &familjerfrån Iran iSverige

Hanna WikströmInstitutionen för

socialt arbeteGöteborga


sexualitet på olika sätt kallar jag för att inta olika positioner och detta är mitt ”identitetsbegrepp”så att säga.

Vad har jag kommit fram till?Som nämnts tar min problemformulering sin utgångspunkt i bilden av den ”problematiska

invandrarfamiljen”. En annan bild som visat sig central i familjernas berättelser är också denförsta bildens dikotoma motsats och kan formulera som den ”oproblematiska, vita, heterosexu-ella kärnfamiljen”. Dessa två; den invandrade och problematiska familjen respektive den inföddaoch ”normala” familjen utgör den struktur – eller de två poler – vilka familjemedlemmarna labo-rerar med i berättelserna.

Jag har valt att strukturera de olika förhållningssätt, eller positioner, familjemedlemmarnaintar med hjälp av en modell av Stuart Hall.4 Den innebär att intervjupersonerna kan inta tremöjliga positioner i förhållande till en dominerande bilden av ”den svenska, heterosexuellakärnfamiljen”. De tre positionerna innebär att förhålla sig i enlighet med den dominerande bil-den av den ”svenska familjen” och ”svenskhet” respektive; att förhålla sig förhandlande; elleroppositionellt. Alla tre förhållningssätt kan intas av en och samma familj; antingen av olika famil-jemedlemmar, eller i olika sekvenser av berättelserna hos enskilda familjemedlemmar. Därmedär det inte giltigt att tala om identitet, utan positioner som intas och är föränderliga utifrån situation.Det finns också flera sätt att besätta varje position, vilket beskrivs nedan.

En position i enlighet med den dominerande diskursen. Att inta ett antingen-eller. I de be-rättelser som förhåller sig i enlighet med den dominerande diskursen laddas föreställningenom den ”svenska familjen” med ”goda värden” som modernitet, jämställdhet, frihet och demo-krati. Samtidigt laddas bilden av den ”iranska familjen” i Iran med ”onda värden” som tradi-tion, manligt förtryck, misshandel, tvång, konservatism och kuvade kvinnor. Att positionera sigi enlighet med den dominerande diskursen innebär att sträva efter att göra svenskheten och att”göra familj på ett svenskt sätt” och ”som svenskar”, det vill säga att göra familj i enlighet medden dominerande diskursen om ”svenskhet” och ”den svenska familjen”.

”– Jag vill att du ska komma in i det här samhället som en svensk. Inte som en iranier som kommerin här och försöker påtvinga någonting. ”(Mamma)

” – Hon [mamma] vill inte ens att jag ska gifta mig, hon säger res! Se saker!” (Dotter)

Exempel på saker som ”kulturmärks” är önskan att barnen ska ”ha frihet”, skaffa sigpartners av det motsatta könet, inte gifta sig för tidigt, göra resor och göra en aktivungdomstid i stället för att slå sig till ro med en familj. I enlighet med bilden av norma-litet i den svenska kärnfamiljen betraktas också skilsmässofamiljen som en trasig ochofullständig familj. Man kan också se att diskriminering tar litet utrymme i dennaform av berättelser. Det beskrivs, precis som i de andra berättelserna, men upplevsinte som ett stort problem.

”Man kan säga att 80 procent är bra i Sverige och 20 procent är rasism.” (Mamma)

I stället vänds udden mot ”det iranska” som ses som förtryckande. Man kan också se attmodernitet intar en hegemonisk position och identifieras som ”svenskhet”. Att positionera sig

STADEN OCH UNGA

workshop









som en ”svensk familj” innebär att tala om ”invandrare” som Andra och sig själv som en del avnormen/svenskheten. De Andra är säkert värre än en själv för det har man hört, läst eller sett påTV. Även uttrycket ”Andra, men inte vi” ingår i denna repertoar. Man kan också se hur denmångkulturella förorten (inte ”invandrarna”) görs som en symbol för en machoidentitet och könsom inte accepteras i familjerna. Man kan säga att bilden av ”svenskhet” och ”iranskhet” somolika saker bibehålls genom denna position. Det innebär att se både distinkta skillnader mellaniranskhet och svenskhet och att värdera ”det svenska” högre, eller som det enda sättet att leva.

En förhandlande position. Att inta ett både-och. Den förhandlande positionen innebär attförhålla sig till både en motdiskurs och en dominerande diskurs. I denna typ av berättelserbetraktas både värden förknippade med ”svenskhet” och den ”svenska familjen” – och värdenförknippade med ”iranskhet” och den ”iranska familjen som brukbara diskurser, vilka innehål-ler båda negativa och positiva aspekter. Man betraktar dessa som parallella och vill se sig självsom en produkt av båda.

Denna position kan även innebära föreställningen om att ”ha en erfarenhet extra” som till-gång (vilket familjen som inte migrerat inte tänks besitta). Det kan också innebära att se sigsom en sorts modernitetens/svenskhetens fanbärare och missionärer i kontakt med släkt ochvänner i Iran. Ytterligare en variant är att betrakta ”iranskhet” i Sverige som en motdiskursmot den hegemoniska ”svenskheten”. Det som betraktas som negativt i denna motdiskurs fö-der i sin tur kreativa strategier för att kringgå eventuella krav på anpassning, vilket innebärprotest och acceptans samtidigt.

Denna position kan slutligen också handla om att ”uppvärdera” det egna i form av det mång-kulturella bostadsområdet. Att trivas i den demoniserade förorten blir detsamma som att säga,vi trivs med vilka vi är, vilket bryter ny mark mellan de två olika positionerna svensk/intesvensk. Utifrån denna position betraktas ocksåskilsmässofamiljen, såväl som den homosexuella fa-miljen, som familjeformer bland andra.

En oppositionell position. Att inta ett varken-el-ler. Den tredje oppositionella positionen utgörs avanspråk på ett rum som inte domineras av de två po-lerna den ”svenska familjen – ”invandrarfamiljen”;respektive modernitet – tradition. Det innebär att varken se sig som ”iransk” eller ”svensk”,utan snarare som världsmedborgare, eller helt enkelt bara en familj. Här upphävs logiken för attkonstruera bilden av ”iranska” och ”svenska” familjer bestående av olika ”kvaliteter” elleregenskaper. De positioneringar som inte förhåller sig till den dominerande logiken tar formenav motberättelser som öppnar upp ett nytt utrymme bredvid de två dominerande bilderna.

Det finns två områden där det fortfarande kan vara giltigt att tala om ”olikhet”. Det enahandlar om att familjen som migrerat inte sällan gjort extraordinära erfarenheter genom för-luster av närstående eller våld kopplat till politiska skeenden, krig, flykt eller fängelsevistelser.Det andra området handlar om hur familjen som migrerat görs i Sverige, det vill säga i enlighetmed den problematiska bilden. I det första fallet skapas erfarenheter som kan behöva hanteraseller bearbetas. I det andra fallet skapar exkludering och diskriminering i form avendimensionella kategoriseringar protest och sorg. Utifrån denna position kan också detstörsta missnöjet med diskriminering i Sverige spåras.

STADEN OCH UNGA

workshop








”Du är alltid inlåst i din kulturnamnskylt” (Man)”Men vi är så, vi är som andra [normala] människor!” (Man)”Varför kan dom inte fråga: ’hur har ni det i er familj [i stället]’? ”(Kvinna)

Här blir den mångkulturella förorten en symbol för frånvaron av kategoriseringar genom den”blandning” som återfinns där. I stället för att välja antingen det ”svenska” eller det ”iranska”positionerar man sig bortom dessa i ett rum på andra villkor. Det innebär att inte vilja bli förknip-pad med förtryck, ”iranskhet” eller ”svenskhet”, utan något bortom dessa två – helt enkelt somfamiljer. Detta kallar Hall att ge sig in i kampen om diskursen och om att definiera verkligheten.

En utesluten diskurs i materalet som helhet är ”kulturkrockstemat”. Man kan alltså inte seatt migrationen till Sverige inneburit ett ”problem ur kulturmötetssynpunkt”. Snarare seskreativt kryssande mellan olika platsade praktiker och situationer. Kulturkrockstemat skulle,om det fanns representerat, placeras in under den första, dominerande positionen då det upp-rätthåller den binära uppdelningen av ”iranskhet/svenskhet”, man/kvinna och föräldrar/barnsom åtskilda och olika, vilket tänks resultera i konflikter inom familjen.

Citat & exempelanalyser med fokus på förorten:

För att ge exempel från intervjupersonernas berättelser följer här fyra citat med fokus påförorten som plats och identifikationsobjekt.5 Jag gör en kort analys i förhållande till berättel-serna. Först presenteras två citat i vilka man kan se en dominerande bild av förorten. Sedanföljer två citat i vilka man kan se en motbild till denna. Jag analyserar slutligenintervjupersonernas sätt att förhålla sig till dessa bilder genom de tre olika positionerna i enlig-het med, en förhandlande position och en oppositionell position. Resonemaget blir med nödvändig-het både schematiskt och kortfattat.

Den dominerande bilden av förorten1. Nedan följer ett citat från en intervju med Haideh. Hon lever med sin man och två barn i

en förort i Göteborg. Hon studerar för närvarande på universitetet för att få en yrkesexamen.

Jag hade problem med min pojke. Han blev så arg på mig. Jag blev så ledsen för hans uppfö-rande mot mig, han var så uppkäftig. [—] Jag förstår honom som tonåring. Men det finns gränserockså. Hur mycket jag än älskar honom, kan jag inteacceptera att han uppför sig som en man [med efter-tryck] mot sin mamma! ..såna här könsroller. Jag sa”om du gör så mot din flickvän i morgondagen detblir samma sak [hård reaktion]. Jag vill inte han skalära sig heller. Dom här pojkarna som…iområdet…när dom går i gäng och pratar om flickor,den här machokulturen, jag ser att det finns i svenska samhället och kanske bland invandrar-grupper också mer. På något sätt ser han…eller åh.. Men det finns inte i vår familj, jag vet att detinte finns. Jag gav inte honom det. Och [min man] har inte gett honom de här värderingarna. Det

STADEN OCH UNGA

workshop









är många gånger han kommer och frågar och vi säger ”vi tänker inte så”. (Haideh, kvinna)2. Citat nummer två är från en intervju med Hamid som lever med fru och två barn. Han

arbetar som tjänsteman.

Förut tänkte jag inte att det inte var ett bra område. Men när man får barn blir det en annan sak.Skolan till exempel. Det är inte konstigt att det är mycket liv i skolan, att barnen är oroliga och mårdåligt. Dom har en jobbig situation hemma…när dom är socialt utsatta. Och när skolorna inte fårresurser att ta hand om det här blir det en ohållbar situation. Vi vill flytta. Min yngsta son kom hemen period från skolan nästan varje dag och tjatade och ville flytta. (Hamid, man)

I de två berättelserna kan man identifiera en dominerande diskurs i vilken förorten demoni-seras. Det är ett fattigt område, en dålig plats för barnen som lär sig ett machobeteende sominte fanns i familjen innan. Från förorten gör alltså negativa influenser intåg i familjen ochsåväl skolgång som de resurser som borde finnas för att stötta utsatta familjer uteblir. Här ingårbegrepp som: stökighet, fattigdom, machoideal, vantrivsel och låg status. Detta sätt att repre-sentera förorten förekommer i media såväl som i intervjupersonernas berättelser.6

En motbild av förorten

3. Citat nummer tre kommer från en intervju med Farid som arbetar som tjänsteman och bormed fru och tre barn.

Eh…vad tänker du om den plats som ni bor på i Göteborg? Vad tänker du att den säger om er, om detär [Stadsdelen], eller [Bostadsområdet] eller Göteborg..? Det är [vårt bostadsområde i Nordost]. Jagtror att vi mest känner oss som [Nordost]bor. Eftersom vi har tillhörighet i den här miljön, attvi bor i [Nordost], det är mycket mångfald och för oss skulle det vara väldigt konstigt att bo på

något annat ställe. Vi känner en tillhörighet, samtidigt känner man en del människor,och själva området, naturen är mycket vacker. Och gör att vi…jag tror inte att vilämnar [Nordost] någon gång. Man känner en del grannar och man har en typ avtillhörighet. Vissa som jag pratat med, som bor [här], dom vill flytta härifrån.. Vad tror duskiljer er? Jag tror det…dom har fel uppfattning av…eh, dom som vill flytta är mestoroliga för sina barn. Mest. En hel del. En del har kanske också svårt att hitta arbete.Dom tror att om man byter miljö, så kan man skaffa nya förutsättningar och så. Sam-

tidigt är människor väldigt olika…men vi har passerat dom här gränserna, våra barn är redanvuxna. Och den sista kommer heller aldrig hamna i kriminalitet. Eller..det har aldrig börjat så,våra tre barn har aldrig stått nere på Torget och hängt och druckit öl och så. Det har bara varitså. Det betyder inte att vi har tagit mycket hand om dom, vi har varit mycket upptagna, mendet har blivit så. (Skrattar) Att vi på nåt sätt har klarat oss och samtidigt har vi nära vårt jobboch vi känner många här, och vi känner igen alla gator och områden här och vi går och prome-nerar och så. Det finns inte bättre plats i Göteborg. Tänker [barnen] också så? Jaaa….eh…det ärlite våran närvaro här som gör att dom [stannar]…men annars, om dom hade ekonomisk möj-lighet skulle dom kanske hyra en lägenhet mitt i stan, dom har sin uppväxt i storstäder, dom vill

STADEN OCH UNGA

workshop





ha mer liv och händelse och så. Men.. En bor här. Om den äldsta ska flytta också, om det går atthitta lägenhet i här så bor hon gärna här också. Dom tycker om [Nordost]. Det är inte så attdom hatar eller vill flytta Nä, nä, nån sån känsla finns inte. (Farid, man)

4. Citat nummer fyra kommer från en intervju med Parvaneh som är 23 år. Hon arbetar extrainom vården och bor med sin mamma och syskon.

Först var alla invandrare då, dom som läste svenska och på förläggningen. Sen flyttade vi till[en mindre svensk stad]. Då började jag i vanlig svensk skola. I min skola var typ bara svenskar,vi var tre invandrare, vi var typ rätt mobbade. (skrattar) Det är en liten församling, så kommerdet en invandrare från ett land långt, långt bort, med helt andra seder, och konstiga kläder,pratar konstigt. Så det var mycket mobbning där. Men jag hade fått lite ifrån mammas ”sägaifrån”, så jag typ slog alla. [—] Sen flyttade vi till Förortstorget 88. Och då började jag typkänna som att, ja, jag tillhör. För det var stor skola, stor stad, fler invandrare i den skolan änförut. Man var inte den konstiga längre med mörkt hår. För det fanns andra som var såna. Dåbröt jag nästan helt med iranier. [—] Sen började jag umgås med det persiska samhället igen –tyvärr! Typ om jag skulle sluta umgås med iranier nu och bara umgås med svenskar så skulle detbli ”Jaha, hon tycker hon är så mycket bättre än oss!”. [—] Nu är det inte längre så, för man harvuxit upp och man har slutat …man har slutat be-höva identifiera sig med en särskild, då var detmycket att man skulle hitta sin identitet och hittavart någonstans man tillhör. Typ man känner sig ut-anför i det svenska samhället och välkomnad i detpersiska samhället. Sen när man har kommit litelängre så..nu behöver jag inte godkännande från nå-gon sida. Nu kan jag typ umgås med vem jag vill och den jag tycker passar ihop med mig denumgås jag med. Man vänder sig till den man trivs med. Det låter nästan som tre gemenskaper,kanske lite tillspetsat, men dels nåt man kan kalla det svenska majoritetssamhället, dels den iranskagruppen och sen till exempel människor i Hammarkullen där är det ju människor från hela världen?Ja. Så är det. (Parvaneh, kvinna, 23 år)

I citat 3 och 4 kan man se hur en motbild till den demoniserade bilden konstrueras genom attupphöja förorten utifrån begrepp som: tillhörighet, hemkänsla, vacker natur, trivsel, lugn ochmångfald. Här skapas ett frirum från fasta identifikationer och kategorier. Men man kan ävense element av den dominerande diskursen i form av begrepp som kriminalitet eller risken attbarnen hamnar ”nere på torget”.

Analys

Man kan alltså dels se hur förorten beskrivs genom negativa begrepp och fasar in i en domi-nerande diskurs om den demonisrade förorten. Den motbild som konstrueras i förhållande tillden dominerande diskursen målas upp genom begrepp som vacker natur, hemkänsla, tillhörig-

STADEN OCH UNGA

workshop









het, mångfald och trivsel. I de två första citaten kan man också se hur Haideh och Hamid positionerar sig i enlighet

med den dominerande demoniserande bilden av förorten genom de negativa ting som kandrabba den som bor där. Men Hamid intar även en förhandlande position i vilken förorten ärbra som plats för vuxna, men inte för barnfamiljer och barn. Man kan också se hur Farid (citat3) förhåller sig förhandlande genom att säga att det kan hända att man hamnar nere på torgetoch blir kriminell, men att de sluppit detta trots att de inte vakat över barnen speciellt mycket.

I såväl Farids berättelse som i Parvanehs berättelse (citat 4) intas till övervägande del enoppositionell position som innebär att identifiera sig med förorten i positiv bemärkelse och motden demoniserande bilden. Förorten blir genom den oppositionella positionen en självklar bildför identifikation och tillhörighet. I denna bild utgör förorten som ”mångkulturell” ett frirumfrån varken svenskhet- eller iranskhet – utan ett rum för både- och eller varken-eller.

1 Underlag för studien är 31 intervjuer med föräldrar och unga i dessa familjer. (Totalt 19personer i 7 familjer). Jag har även tillbringat tid hemma hos familjerna som alla bor i något avGöteborgs multietniska förortsområden.

2 Avhandlingen kommer att publiceras i maj 2007 med titeln (O)möjliga positioner. Familjerfrån Iran & postkoloniala reflektioner varför jag inte bifogar några referenser här, utan hänvisartill texten som helhet.

3 Naturligtvis spelar också klass, sexualiteter, ålder och så vidare också roll i analysen.

4 Stuart Hall ”Encoding/Decoding” i Hall Red. Culture, Media, Language (1980) Routledge,London. Jag kallar detta för att ta vara på, och samla upp, den komplexitet som medges i denpoststrukturella analysen. Modellen blir därför en form av hybridkonstruktion mellan ettstrukturalistiskt synsätt och det poststrukturalistiska synsättet.

5 Mina frågor är markerade som meningar i kursiv stil i citaten. Understrykningar markerarsådant jag plockar upp i analysen.

6 Se till exempel Ylva Brune

STADEN OCH UNGA

workshop

XXX


IMER-forskning,FASsärskildaansvars-område

Professor Rune Åberg

huvudsekreterare,FAS

plenum


ABSTRACTS INLÄMNADE TILL KONFERENSEN







plenum


Barnsrättigheteratt kommatill tals

Docent Ann-Christin

CederborgInstitutionen för

beteendevetenskapLinköpings universitet

E-POST: [email protected]

Den här inledningen utgår ifrån barns rättigheter att komma till tals i alla ärenden som berör demvare sig de vidtas av offentliga eller privata sociala välfärdsinstitutioner, domstolar, administrativamyndigheter eller lagstiftande organ. Det saknas forskning som belyser hur ensamkommande barnkommer till tals när de söker asyl i Sverige. I föredragningen redovisas en studie som analyserat hurhandläggare ställer sina frågor och hur tolken översätter dem.Migrationsverkets handläggare av asylärenden har till uppgift att för barn liksom för vuxna utredavarje påstående om risk för förföljelse eller andra omständigheter som ger behov av skydd i Sverige.Det kan betyda att handläggare har att balansera mellan barnets intressen i förhållande till dessfamilj eller landet de kommer ifrån.

I asyl ärenden där barn är inblandade ska det i beslut framgå om barnet hörts och vad somkom fram i utredningen. Det ska också framgå hur barnets skäl har beaktats och om dessa skälhar påverkat beslutet. Verket ska klargöra barnets familjebild och hemförhållanden iursprungslandet. Hänsyn till barnets intressen ska vägas mot andras i de bedömningar somgörs av verket. En tolkning av barnets bästa är inte en förutsättning för uppehållstillstånd iSverige.

En asylutredning inkluderar en barnintervju om verket bedömer att det är möjligt utifrånbarnets ålder och mognad. Under intervjun ska handläggaren skapa en förståelse för barnetsunika situation och behov. Barnets egna asylskäl ska klarläggas så långt det är möjligt. Barn skainte pressas till att ge information som skulle kunna användas mot den övriga familjen. Hurintervjun går till kan vara avgörande för hur barnets berättelse kan tolkas. Styrande frågor harkonsekvenser för kvalitén på den information barnet ger och därför ska barn få chansen attberätta så fritt som möjligt.

Handläggaren kan oftast inte barnets hemspråk och det asylsökande barnet kan oftast ingensvenska. Barnintervjun görs därför oftast med hjälp av en tolk som fungerar som ett ombud förlyssnandet . Översättningen av det sagda blir avgörande för asylsökande barns möjligheter attåterge sin situation så korrekt som möjligt. Tolkens arbete är också avgörande för hur barns berät-telser kommer att förstås.

Anförandet utgår från en studie där tio handläggare vid Migrationsverket intervjuade 26 olikabarn varav 6 var flickor och 20 pojkar i åldrarna 14 till 18 år. Vid intervjutillfället deltog 17olika tolkar i asylsamtalen. Resultaten visar att handläggare ställer för många styrandefrågor och att tolkens översättning signifikant avviker från ursprungsfrågan.

Studien visar på behovet av att handläggare behöver utveckla sin intervjuar kompetens.Dessutom behöver de förbättra sin förmåga att ställa frågor som kan underlätta översätt-ningen. Tolkar å andra sidan bör utveckla sin förståelse för kvalitet i frågetyper och öka sinförmåga att anpassa översättningen till handläggarens fråga.

Slutsatsen är att barn hanteras som vuxna och det finns bristande förståelse för deras unikautgångspunkter när intervjuer om deras asylskäl utreds. Trots bevis om motsatsen kan inter-vjuer med ensamkommande asylsökande barn ha prägeln av polisförhör där berättelsen blirifrågasatt såväl som barnet. Utifrån rättsäkerhetssynpunkt är det problematiskt att vissa tolkarkan bidra till att barnet inte svarar på handläggarens fråga och att handläggaren inte får dedetaljer från barnet som efterfrågades.







Asylum-seekingchildren’swelfare,health andwell-being

Professor UllaBjörnberg

Department ofSociology and

Centre for EuropeanResearch,

Göteborg University

E-POST:[email protected]

Within the framework for the expanding research on childhood, there are studies dealing withmigration and ethnicity with a focus on children and young people. Very few studies, however,have specifically addressed the special theoretical and empirical problems that the asylumapplication – or, as we choose to call it, the transitional process – entails for children’s healthand well-being.

Research on refugees has largely neglected analysis of children’s situation in the asylum-application process, both from an institutional perspective and in terms of children asparticipants. The problems of parents are often great and easily obscure the problems andneeds of children. Knowledge about refugee children’s health in Sweden is relatively limited.The reports that exist, however, strongly indicate that they are a vulnerable group withextremely impaired health in comparison to child-ren born in Sweden. Experience shows that manychildren feel badly during the asylum-applicationprocess and that even their health can be worsened.

Asylum applicants enter a transitional processthat can be described theoretically with theconcept of liminality, a social state or phase inwhich one’s position and identity are unclear, and which is characterised by great ambiguity.

Studies of the transitional process show that local institutional contexts have a decisiveimportance for the individuals’ mental well-being. This is related partly to what resources theindividuals have at their disposal, with which they can guide and control their life situation – inshort, to the individuals’ scope for action.

Despite the central role that the children play from the parents’ standpoint during thetransitional period, it is commonly observed that children are not allowed to speak forthemselves to the environment and be heard as such. There are numerous documented re-search results showing deficiencies in children’s right to be heard in, for example, the processof applying for asylum.

XXX



Familje-bildningoch för-sörjningmellangruppermed olikaetniskbakgrund.

Birgitta Jansson,Torun Österberg,

Mona Franséhn Margareta Bäck-

WiklundInst. för Socialt

Arbete,Göteborgs univ.



Relationen mellan fertilitet, socialpolitik och arbetsmarknad har de senaste decennierna till-dragit sig stort intresse såväl inom politik som i vetenskapliga studier. De sjunkande födelse-talen i Västeuropa har uppmärksammats som ett demografiskt och ekonomisk problem. I ettglobalt perspektiv är överbefolkning emellertid den dominerande diskursen. Sverige som re-presentant för den skandinaviska välfärdsstaten av socialdemokratisk modell har ett omfat-tande institutionellt stöd med såväl betald föräldraledighet som utbyggd offentlig barnomsorg.Födelsetalen varierar emellertid i Sverige i större utsträckning än i andra europeiska länder ochantyder ett samband mellan arbetsmarknadsanknytning och barnafödande. I följande presenta-tion avser vi att studera om förhållandet mellan den institutionella bakgrunden och ”timingen”för första barnets födelse skiljer sig mellan inflyttade och svenska kvinnor.

Vad betyder den välfärdsstatliga kontexten för beslutet att bilda familj och att skaffa barn?Vilka överväganden, tidigare erfarenheter och kunskaper är viktiga för att bli förälder? Hurresonerar unga vuxna i övergången till föräldraskapet och hur interagerar individuella planeroch förutsättningar med kollektiva strukturer?

Det empiriska materialet består av ett omfattande registermaterial i kombination med bio-grafiska livshistorier. Resultaten visar att kvinnorfrån länder med annan institutionell bakgrund i li-ten utsträckning påverkas av den svenskavälfärdsstatliga institutionella kontexten i förhål-lande till svenska kvinnor. De biografiska livs-historierna ger en fördjupad förståelse för hur indi-viduella liv och viktiga beslut formas i samspel för-hållanden som förhindrar eller underlättarföräldrablivandet. Att bli förälder i en svensk kontext är ofta ett individuellt projekt med refe-renser till rätt ”timing” i välfärdsstatliga termer medan för föräldrar med en annan kontextuellbakgrund är föräldrablivandet mer av ett kollektivt projekt med referens till kulturella värdenoch familjetraditioner.

NYCKELORD: första barnets födelse, anknytning till arbetsmarknaden, välfärd och livshistoria.

XXX






Mång-kontextuellbarndom.Skola,fritid,familj iförändringochgränsöver-skridandeEtt flervetenskapligt

projekt vid MalmöHögskola

Projektledare:Professor

Ingegerd TallbergBroman

Detta projekt syftar till att öka kunskapen och förståelsen för samtidens barndom och skolans,kamratgruppens, familjens, fritidens och idrottens roll och betydelse i denna. Projektet fokuse-rar barndom i förändring, med utgångspunkten att nutida barndom karakteriseras av en ökadgrad av mångkontextualitet. Barndomen levs i en mångfald av interagerande sociala rum. Alltfler deltagande aktörer kan konstateras samt ett gränsöverskridande mellan de olika kontexter,som barnen deltar i. Projektet analyserar de olika rummens förväntningar på barnen, dess nor-merande och reglerande praktiker samt normer för inkludering/exkludering.

Studien, som har en explorativ ansats, genomförs av en flervetenskaplig forskargrupp. Detempiriska arbetet, som påbörjats under hösten 2006, har förlagts till Malmöregionen, en re-gion som kännetecknas av en hög grad av mångetnicitet och av förändring från arbetar – ochindustristad till kunskapsstad och högskoleregion. Många av de problem som diskuteras närdet gäller barndomens och ungdomens villkor idag är accentuerade i Malmöregionen.

En stor del av projektets genomförande är relaterat till de tre i forskargruppen ingåendedoktoranderna (Balli Lelinge, Camilla Löf och Kalle Jonasson samt deras handledare och öv-riga seniorforskarna i projektet: Mats Trondman, Växjö Universitet/Malmö Högskola, Ann-Carita Evaldsson, Uppsala Universitet, Pauline Stoltz, Ingela Kolfjord, Berit Wigerfelt, TomasPetterson, Ingegerd Tallberg Broman, Sven Persson Malmö Högskola).

Doktorandprojekten utgår från tre skolor i Malmöregionen, en i innerstan, en i vardera tvåförorter med olika socioekonomisk och etnisk sammansättning, vilket skall skapa förutsättningarför komparativa fallstudier. Projektet studerar här barn och barndom i fritidsverksamhet ochförskoleklass, i kamratgrupperna, i skolans under-visningsmiljö och på rasterna, i idrotten, i familjen. Iprojektet fokuseras framför allt åldergruppen 6-12år. Vi följer barnen genom de olika rummen och tarpå olika sätt del av de erfarenheter barnen gör. Viuppmärksammar miljöernas gränsöverskridande ochstuderar exempelvis idrottens förhållande till skolanoch vad det betyder att föreningsliv och idrott i ökande grad kommer in i skolan. Vi uppmärk-sammar relationen och gränsöverskridandet mellan familj och skola. Vad betyder det för barnen?Vad upplevs som skolans respektive familjens ansvar? Vad syftar skolan in i familjen och familjenin i skolan till? Vilka former har gränsöverskridandena och vad betyder de för föräldrarna och förlärarna? Den insamlade empirin kommer att analyseras utifrån ett klass, köns, etnicitets, platsoch generationsperspektiv, med olika betoning i olika delstudier.

Projektet inkluderar även ett antal delstudier som utförs av seniora forskare. Ett övergri-pande tema utgörs exempelvis av det politiska rummet, där en analys av de antagandena somframkommer i konkurrerande och mötande diskurser i media, i styrdokument och hos barn,föräldrar och lärare om skolans roll i samhället står i fokus. (Ansvariga seniorforskarna PaulineStoltz, statsvetare och Berit Wigerfelt, etnolog) Dagens situation i Malmö kontrasteras medtidigare historiska perioder och andra regionala och nationella kontexter. Med utgångspunkt ipolitisk filosofiska diskussioner om demokrati och medborgarskap läggs särskilt fokus vid för-ändrade syner på auktoritet, autonomi, disciplin och svenskhet. En delstudie under upparbet-ning utgörs av barns differentierade mediaerfarenheter och av det populärkulturella rummetsutrymme och innehåll i barnens vardagsliv vid de olika skolorna (Berit Wigerfelt)



Projektledare:Professor

Ingegerd TallbergBroman


I en tredje delstudie (ansvarig: seniorforskare Ingela Kolfjord, rättsociolog) fokuseras konflikt-hantering. De senaste åren har ungdomars konflikter tenderat att i större utsträckning än tidigareårtionden att förrättsligas. Parallellt med förrättsligandet av ungas konflikter börjar en ny form avkonflikthantering att införas såväl i rättssystem/socialtjänst som i de i de svenska skolorna. Fokus fördenna delstudie är att studera den konflikthantering som eleverna själva står för. Intresset riktas mothela konflikthanteringsprocessen; vilka förhållnings-sätt och värderingar kan skönjas? Hur upplever deinvolverade parterna elevmedlingen? Vilka konflikterhanteras? Vilka konflikter kan eleverna ”lösa/hantera”och vilka klarar man inte av att hantera? När och hurgriper lärarna in i medlingen och när söker elev-medlarna hjälp av lärarna? Har elevmedling påverkatdet sociala klimatet på skolan?

Projektgruppen utgörs av en flervetenskaplig grupp med bakgrund i pedagogik, statsveten-skap, idrottsvetenskap, rättssociologi kultursociologi och etnologi. Projektet startade våren2006 och skall pågå till våren 2009.

CENTRALA BEGREPP: Barndom, förändring, gränsöverskridande, kontextrelaterade förväntningar,normerande och reglerande praktiker, sociala rum,

YTTERLIGARE INFORMATION: Se projektets hemsida: www.mangkontextuellbarndom.se


XXX






Interrogatingchildhoodanddiaspora

Maren BakDepartment of

Social Work,Goteborg University

Kerstin vonBrömssen

Department ofReligious Studies,

Goteborg University

E-POST:[email protected]

[email protected]

In recent research in social and cultural studies the concept of Diaspora has opened newways of understanding migrants and the societies in which they live. However the Swedishtheoretical development of the concept as well as the empirical research hasoverwhelmingly focused on the institutional level of society and on the adult migrant andhow adults form or sustain diasporic communities and identities. We wish to unite thecultural diaspora research with the modern childhood research and interrogate children’sparticipation in diasporic activities and networks, children’s perception of self and possiblediasporic identity, their contribution to diasporic and transnational cultural productionbased on a theoretical understanding of the competent child, who plays an active role inconstructing her/his childhood.

The paper is based on a pilot study carried out in may 2006 among 10-12 years oldchildren in a Swedish school where students exclusively have their origin in ethnic groupsother than Swedish. There is a wide variety inethnic background, languages and religionamong the children. We have conducted groupinterviews and individual interviews dealingwith topics such as the children’s concepts ofplaces of home and belonging, theirperceptions of self, their activities in creatingand sustaining social networks both in physical contact and in cyberspace, their use oflanguage and the significance of different languages in different situations and relations,their thoughts and practices regarding religion and their dreams of future. We have usedthe concepts diasporic consciousness and diasporic practice as main analytical tools. Ourstudy gives more depth to the interrogation of diaspora by relating it to childhood as well asa contribution to a reformulation of the dominant discourse on the incompetent migrantchild towards a discourse on competence.

We plan to develop the study both longitudinally by following children over some yearsand vertically by including interviews with parents and other key persons.


XXX


ThePrivatisationof Producer’spride

Processes ofIdentification and

Disidentification in aEuropean factory in

Mexico

ProfessorNora Räthzel

Department ofSociology,

Umeå university


Factory housewives and the politics of fear

We usually think about ethnic relations as taking place within one nation-state: weinvestigate the effects of immigration, that is, of groups of people immigrating into acountry either to seek work or refuge from political persecution, wars, or naturaldisasters. However, ethnic relations have a much wider, global scope. When companiesoriginally based in the centre, the “first world”, settle in countries of the periphery, the“third world”, they do this to take advantage of global ethnic relations, namely theunequal development of the economies of the centre and of the periphery. On a microlevel, we have a Western company employing “third world” workers, just like in thecase of third world workers selling their labour in a country of the political West; onlythis time it is the Western company that has moved, often but not necessarily includingsome of its staff.

In our project about Goodwill workers in different countries around the world, weare interested in the ways in which the workers of a Western transnational companyexperience the fact that they are part of a process of globalisation. Do they seethemselves as transnational workers? If so, how do they experience this position? Howdo they relate to the foreign company employing them? Do they see it as intrusive or dothey identify with it and which grounds?

While the local transnational labourers may experience forms of employment thatdiffer from the forms they were used towithin their national companies, the trans-national company experiences newconditions for investment and employmentas well. What kind of strategies to theyemploy to deal with a different socio-economic context and with a differentworking culture? How do transnational companies constitute a work-force that fitstheir needs in terms of qualifications, but also in terms of identification with the com-pany and the company’s politics and goals?

In this presentation I will only deal with a small part of the processes we haveidentified in our investigation of the Goodwill plant in Mexico. My focus will be onways in which workers identified with the plant and ways in which they rejected theplant’s politics towards them. I will look at the ways in which gender relationsinterrelated with class relations and at some of the company’s strategies aiming atcreating a work force suited to their needs.


XXX






VIS-projektet:Värde-konflikteri skolan

LÄS MER PÅ HEMSIDAN:WWW.VIS.POL.GU.SE.

Forskningsprogrammet Värdekonflikter i skolan leds av professor Jon Pierre. Övriga i lednings-gruppen är professor Bo Rothstein och docent Maria Oskarsson. De tre som huvudsakligenarbetar i projektet är fil dr Maria Jarl, fil dr Hanna Kjellgren och fil mag Fredrik Sjögren.Knuten till projektet är även fil kand Anders Fredriksson. De två sistnämnda skriver sinarespektive avhandlingar inom respektive i anknytning till projektet. Samtliga medverkande ärdoktorander eller forskare verksamma vid statsvetenskapliga institutionen i Göteborg.

Projektet är finansierat av vetenskapsrådets utbildningsvetenskapliga kommitté. Projektetkommer att resultera i fyra monografier och en antologi där även andra medverkar. Hittills harvi gemensamt byggt upp två databaser där vi kodat kommunala skolplaner och kommunalafakta samt skickat ut och bearbetat tre enkäter (lärare/skolledare/kommunala skolchefer).Detta är vårt gemensamma material som dessutom håller på att kompletteras med intervjuer.

Maria Jarl forskar om värdekonflikter relaterade till styrning, Hanna Kjellgren om demo-krati, Anders Fredriksson om lärarrollen och Fredrik Sjögren om kultur.

Områdena är överlappande men det är främst Fredriks projekt som är relevant för IMER.

Gemensam bakgrund

Alla delprojekten utgår från en tanke om att politiken, i synnerhet skolpolitiken, inte löservärdekonflikter på central nivå utan pressar ner dem genom systemet tills de hamnar påklassrumsnivå (eller i alla fall skolnivå). Detta beror på kommunalisering, decentralisering,lokalt inflytande, målstyrning m fl förvaltningsvetenskapliga begrepp.

Fredrik Sjögrens projekt

Fredriks projekt utgår från en kritik av hur man brukar förstå begreppen kulturkrockar ochsär- respektive likabehandlingsdebatten. Ett alternativt betraktelsesätt där man sersamhället som indelat i sfärer med sina egna inre logiker presenteras. Konkreta frågorkan placeras i olika sfärer (t.ex. frågan om slöja; den kan ses som privat, offentlig,religiös eller en könsfråga) och vilken lösning frågan får beror på i vilken sfär denplaceras. Eftersom styrdokumenten inte längre binder frågor till specifika sfärer (dvstalar om vilka lösningar som är acceptabla) kan lärare desarmera kulturella konfliktergenom att försöka placera dem i alternativa sfärer. Väljer man t.ex. att presentera

valet mellan darwinism- kreationism i en privat sfär och inte i kunskapssfären undviker mankonflikter med religiösa grupperingar.


XXX


”Utbildning,värdegrund,mångfald och(o)möjligheter”

Marie CarlsonCentrum för kulturstudier

Göteborgs universitet


1) Kortfattat presentera egen forskning, pågående och/eller avslutade projekt.Två pågående projekt som jag ingår i inom utbildningsvetenskaplig forskning kommeratt tas upp, där kommer jag bland annat att problematisera ”mångfaldsbegreppet”.

De två projekten är:a) ”Lärarutbildning i ’mångfalds-Sverige’ – en komparativ studie ur ett

köns-, klass- och etnicitetsperspektiv” (finansierat av Vetenskapsrådet,Utbildningsvetenskapliga Kommittén), projektledare docent Annika Rabo,Linköpings universitet/ CEIFO Stockholms universitet. Ett flertal medverkandefrån olika discipliner.

Sammanfattning:

Lärarutbildningen står i en korseld av delvis motsägelsefulla diskurser. De blivandelärarna skall skapa Europas bästa skola, sätta kunskap i centrum, utveckla elevernatill kritiska medborgare, och mångfalds-bejakande internationalister i en skola varsvärdegrund vilar på ”den etik som förvaltas av kristen tradition och västerländskhumanism” (Lpo 94) där bland annat alla människors lika värde, jämställdhet mel-lan kvinnor och män och värdet av kulturell mångfald lyfts fram. I föreliggandeprojekt vill vi se hur mångfald och jämlikhet definierasoch gestaltas i lärarutbild-ningen, som i likhet med skolan skallfrämja både ’likheter’ och ’olikheter’.Jämställdhetsplaner pekar på behovetav att ”minska den sneda köns-fördelningen” bland studenter och an-ställda för att öka mångfalden inom lä-rarutbildningen och vidare i skolornadär lärare antas utgöra förebilder. Likaså lyfts behovet fram av fler lärare med såkallad invandrarbakgrund. Kön, etnicitet och klass utgör starkt strukturerande be-grepp i de samtal som pågår. I projektet undersöks och analyseras lärarutbildningari dagens Sverige genom föreställningar och uppfattningar relaterade till kön, klass-och etnicitet och syn på lärande. Här kombineras kvalitativa fältmetoder – delta-gande observation och intervjuer – med studiet av texter. Forskning om lärarut-bildning har ökat påtagligt det senaste decenniet, men fortfarande saknas ansatserdär utbildningen kopplas till övergripande samhälleliga och kulturella föreställ-ningar utanför skolvärlden. Ett samtidigt fokus på kategoriseringar rörande bådekön, klass och etnicitet möjliggör en sådan koppling.

b) ”Genus och etnicitet i text och praktik – interaktion och tolkning avpedagogiska texter”, ett tvärvetenskapligt projekt kring tre delstudier, finansie-rat av VR, Utbildningsvetenskapliga kommittén. Förutom sociologi är ämnenapedagogik, litteraturvetenskap och religionsvetenskap representerade. Projektetstartar under hösten 2006 med ett flertalmedverkande, jag själv är projektledare.







Sammanfattning:

Both the general media interest, and that of educational research, for issues ofcultural meaning, discursive practises and subject/object positions have increased inthe past few years, particularly with respect to issues of social class, gender, ethnicityand cultural diversity. This is not the case though when it comes to the content anduse of textbooks in everyday life atschool. Yet textbooks, among othereducational texts being used andproduced in the school context,contribute to the construction of gender,class, ethnicity and other kinds of socialcategorizations, within as well as outsideschool. This project, aims at studying the construction of social categories in andthrough the use of textbooks and other educational texts by means of ethnographicresearch methods. From a basis in extensive field data, an interpretation of themeanings of gender, class, ethnicity and diversity in various texts and educationaldiscourses will be made. The research data will be constructed on the basis ofobservations, interviews and written texts text in three, different educational con-texts within and outside school.

Som ytterligare forskningsområde kommer jag att ta upp mer sk integrationsin-riktad forskning med ett exempel ifrån ett uppdrag för Integrationsverket 2005:”Högutbildade utlandsfödda i grundläggande vuxenutbildning – Praktik och policyi två kommuner”, expertbilaga till Rapport Integration 2005, Norrköping.

2) Säga något om hur jag förhåller mig till fältet IMER-forskning samt ger någraframåtblickar.

3) Säga något om vad jag ”önskar för forskning i framtiden och vilken forskningjag tror/ anser kommer att behövas.


”Utbildning,värdegrund,mångfald och(o)möjligheter”

Marie CarlsonCentrum för kulturstudier

Göteborgs universitet


XXX


Sociolingvistiskmedvetenhetoch språk-attityder idagensflerspråkigaStockholm

[email protected]


Docent Kari Fraurudfil.dr. Ellen Bijvoet

Centrum förtvåspråkighetsforskning,Stockholms universitet

Under våren upptogs Dagens Nyheters kultursidor i flera veckor av en debattunder rubriken ”Blattesvenska” – ett ord som hade plockats upp av litteratur-professorn Ebba Witt-Brattström, som inledde debatten. Witt-Brattström kriti-serade regeringen för att den ”signalerar till våra nya svenskar att det räcker omde lär sig lite lagom blattesvenska så att de kan slå upp ett stånd och sälja bananeri Rosengård.” (DN 2006-04-19)

Debatten handlade om den svenska skolan och om undervisningsmodeller förtvåspråkiga elever, men handlade också om vad ”blattesvenska” står för. De ordsom användes i debatten för att hänvisa till svenska med rötter i flerspråkiga miljöervar många; olika skribenter använde olika termer: blattesvenska, miljonsvenska,förortsslang, rinkebysvenska, invandrarsvenska, brytning. Man fick snart intrycketatt skribenterna inte talade om samma sak, att oenigheten delvis handlade om enoklarhet om vad det är för slag språklig variation man diskuterar. Medan någraskribenter urskiljde en ungdomsvarietet, talade andra om bristfällig språkinlärningeller bara om ”dålig svenska”.

DN-debatten visade återigen hur frågor om språkliga variation och varieteter idagens flerspråkiga kontexter väcker starka reaktioner och mycket tyckande –samtidigt som det råder en stor brist på kunskap hos tyckarna.

I vårt bidrag till workshopen ”Staden och unga” vill vi som språkforskare reda utvad det är för olika slags variation och varieteter av svenska som man kan höra idagens flerspråkiga Stockholm. Vi kom-mer att beskriva tre olika typer av”svenska med något utländskt” som vimenar bör hållas isär och kommenterarnågra av de olika beteckningar som an-vänds i sammanhanget. Vi frågar ossockså vad ”dåligt språk” eller, bättre, be-gränsat språk, är för något och tar upp några aspekter av språklig kompetens som oftakommer i skymundan.

En sådan aspekt, som man kanske inte tänker på i första hand, är så kalladeperceptiva färdigheter som att förstå och tolka. För att det sociala samspelet skaflyta bra, behöver vi kunna urskilja och identifiera olika sätt att tala och skriva(varieteter/genrer/stilar). Denna typ av perceptiv kompetens, som vi kan kallasociolingvistisk medvetenhet, använder vi bland annat när vi kategoriserar andra talareför att orientera oss i förhållande till dem. Om man har ett begränsat språk i det häravseendet kan det göra att man inte anpassar sitt språk på ett adekvat sätt eller attman missbedömer andra talares kompetens. Att ”fastna” i förortsslang (eller för dendelen byråkratspråk) kan handla om att man faktiskt inte uppfattar att man i en visssituation själv talar på ett sätt som skiljer sig från omgivningens. Att inte göra skill-nad mellan förortsslang och andraspråkssvenska eller brytning kan handla om attman helt enkelt inte hör en skillnad och därmed missbedömer andra talare sommindre kompetenta än de är.

Sociolingvistisk medvetenhet spelar alltså en viktig roll såväl för individens

STADEN OCH UNGA

workshop






www.rinkeby-multiling.stockholm.se

Centrum förtvåspråkighets-

forskning,Stockholms universitet

språkutveckling och språkval som i det sociala samspelet mellan olika grupper i samhäl-let, inte minst i dagens flerspråkiga Sverige. För att undersöka hur det står till med densociolingvistiska medvetenheten hos olika grupper av språkbrukare har vi påbörjat enserie studier, inledd av ett explorativt experiment. I experimentet fick lyssnargruppermed olika språklig och social bakgrund bland annat i uppgift att beteckna och beskrivasju språkprov från olika Stockholmsungdomar. På workshopen kommer vi att spela uppspråkprov från några ungdomar, samt redovisa resultaten från lyssnarexperimentet.

Bijvoet, E. (2002), ”Om nån börjar kaxa, jag börjar snacka fittjasvenska”. Multietnisktungdomsspråk – uppfattningar och attityder.Kritisk Utbildningstidskrift, 106. S. 56-71.

Bijvoet, E. & Fraurud, K. (2006). “Svenskamed något utländskt”. Språkvård 2006/3, 4-10.

Bijvoet, E. & Fraurud, K. (u. a.). Languageattitudes and sociolinguistic awareness inmultilingual Stockholm: A listener experi-ment on new language varieties. [Föredrag hållet vid ICLaVE 3, 23-25 Juni 2005, Am-sterdam.]

Fraurud, K. (2004), Några sociolingvistiska förutsättningar för språklig variation ochmångfald i Rinkeby. I: B. Melander m.fl. (red.), Svenskans beskrivning 26. Uppsala: Hall-gren & Fallgren. S. 25-47.

Fraurud, K. & Bijvoet, E. (2004). Multietniska ungdomsspråk och andra varieteter avsvenska i flerspråkiga miljöer. I: K. Hyltenstam & I. Lindberg (red.), Svenska som andra-språk – i forskning, undervisning och samhälle. Lund: Studentlitteratur. S. 377-405.

STADEN OCH UNGA

workshop

XXX

imer-forskningens brytpunkter, villkor och framtid · att de har studerat, visade(dom),...

Documents