inventering av - tmbl utredningen om metoder för marina naturinventeringar har utförts av lars-ove...

RAPPORT 5162

Loo, Persson& Samuelsson

Inventering avmarin natur

Metoder för svenska havsområden

1

av

Lars-Ove Loo1

Lars-Eric Persson2

Kristina Samuelsson3

1. Tjärnö marinbiologiska laboratorium, 452 96 Strömstad e-post: [email protected]

2. Högskolan i Kalmar, Inst f Naturvetenskap, Box 905, 391 29 Kalmar e-post: [email protected]

3. Umeå Marina Forskningscentrum, Inst f Ekologi och Geovetenskap, Umeå Universitet, 901 87 Umeå e-post: [email protected]

NATURVÅRDSVERKET FÖRLAG

Inventering av marin naturMetoder för svenska havsområden

2

BESTÄLLNINGSADRESS Naturvårdsverket

Kundtjänst

106 48 Stockholm

TELEFON 08 698 12 00

FAX 08 - 698 15 15

E-POST [email protected]

INTERNET http://www.environ.se

KONTAKTPERSON: Sif Johansson

Telefon: 08 - 698 15 36

ISBN 91-620-5162-8

ISSN 0282-7298

© Naturvårdsverket 2001

FOTO OMSLAG: Kustbevakningen

PRODUKTION: Kaj Török, Stellaria

TRYCKERI: Elanders Tofters

UPPLAGA: 600

PAPPER: Invercote creato matt 240g

G-Print 115g.

3

INNEHÅLLSFÖRTECKNING

Förord 5

Sammanfattning 7

Summary 13 Methods for surveys of the Swedish marine environment and its biodiversity

1. Inledning 19

1.1. Mål och syfte med utredningen 19 1.2. Faktorer som påverkar utbredning av arter och den 21 biologiskamångfalden i svenska havsområden.

2. Analys av inventeringar i svenska 25 havsområden 1924-97 2.1. Underlagsmaterial 25 2.2. Definitioner och indelningsgrunder 28 2.3. Rekommendationer för framtida inventeringar 32

3. Metoder för beskrivning av areell utbredning av 33 populationer, samhällen, biotoper 3.1. Direkt identifiering av utbredningsgränser 34 3.2. Indirekt identifiering av utbredningsgränser 35

4. Metodik för kartläggning av havsområden 39 4.1. Över havsytan 39 4.2. Under havsytan, grunda områden 47

4.3. Under havsytan, djupa områden 96 4.4. Pelagialen 109

5. Utvärdering och val av metoder för inventering 115 5.1. Metoder för biologiska undersökningar 116 5.2. Planeringsförslag 132

6. Behov av fortsatt arbete 139

7. Referenser 141

8. Bilagor 147 Bilaga I. Litteraturlista över areella undersökningar 147 Bilaga II. Litteraturlista över icke-areella undersökningar 155 Bilaga III. Referensgruppen för utredningen. 179

Sida

5

FÖRORD

Utredningen om metoder för marina inventeringar tillsattes som en uppföljning av åtgärdsförslagen för bevarandet av havs-miljön i Naturvårdsverkets Aktionsplan för biologisk mångfald (Naturvårdsverket, 1995; Hill m fl, 1997). Enligt Aktionsplanens Åtgärd 16 “Utveckling av metoder för marina naturinventeringar” föreslogs det att man skulle:

• Utveckla och utvärdera lämpliga inventeringsmetoder och -tekniker för marina naturinventeringar.

• Arbeta fram en plan för naturinventeringar i våra havsområden, inkluderande prioritering av geografiska områden ochekosystem/biotoper.

Bakgrunden är saknaden av kunskaper om mångfalden av biotoper och arter i svenska havsområden. Naturinventeringar i våra havsom-råden har hittills i huvudsak genomförts i samband med etablering av marina reservat. Det saknas planer för ett systematiskt genomför-ande av marina inventeringar i flertalet län och kommuner.

Ofta bygger kunskapen om de marina naturområdena endast på enkätundersökningar. Det finns inte heller någon samlad utvärde-ring och analys av olika inventeringsmetoder för biologisk mångfald i marin miljö.

Naturvårdsverket önskade därför ta fram en plan för inventering av olika marina biotoper, inklusive en analys och utvärdering av metoder, samt en prioritering av inventeringsbehovet i olika kust-områden. Det ansågs viktigt att samordna inventeringen (metoder, analyser och utvärdering) med det nationella miljöövervakningspro-grammet för svenska havsområden.

6

Utredningen om Metoder för marina naturinventeringar har utförts av Lars-Ove Loo, Tjärnö marinbiologiska laboratorium; Lars-Eric Persson, Kalmar Högskola; och Kristina Samuelsson, Umeå Universitet.

Cathy Hill, Naturvårdsverket och Världsnaturfonden WWF, har varit ansvarig för framtagandet av rapporten. Referensgruppen för utredningen har bestått av: Mats Blomqvist, HAFOK AB; Anders Johansson, Länsstyrelsen i Kalmar län; Hans Kautsky, Stockholms Universitet; Kjell Leonardsson, Umeå universitet; Manuela Notter, Naturvårdsverket; Jonas Nilsson, Kalmar Högskola; Leif Pihl, Kristinebergs marinbiologiska station; och Lars Thorell, Naturvårdsverket.

Synpunkter på utredningens rapport har även lämnats av Carl André och Per Nilsson på Tjärnö marinbiologiska laboratorium, Sverker Evans och Sture Nellbring på Naturvårdsverket samt Åsa Andersson på Världsnaturfonden WWF.

Författarna ansvarar dock ensamma för rapportens innehåll.

Stockholm i november 2001NaturvårdsverketForskningssekretariatet

Foto: Lars-Ove Loo

7

Varför behöver vi göra en sammanställning ochutvärdering av marina naturinventeringar?

• Vi har bristfälliga kunskaper om förekomsten och utbredningen av arter och biotoper i svenska havsområden. Flera vetenskapliga rapporter konstaterar behovet av snabba och översiktliga metoder för inventering av biologisk mångfald i marin miljö.

• Vi behöver identifiera känsliga/hotade arter och biotoper.

• Vi behöver underlag för det nationella och internationellaarbetet med att skydda marina områden (t ex arbetet med marina reservat).

• Vi behöver underlag för en klassificering av marina biotoper.

• Vi behöver underlag för arbetet med kustzonsplanering.

• Vi behöver ett underlag för miljöövervakning av biologisk mångfald i marin miljö.

• Vi behöver arbeta fram en plan för naturinventeringari våra havsområden.

• Vi behöver göra rapporter från redan genomförda naturinventeringar mer tillgängliga.

SAMMANFATTNING

Bakgrund

I de svenska havsområdena, från norsk-svenska gränsen till Haparanda, råder mycket varierande livsförutsättningar för växter och djur. De främsta orsakerna till variationen är olikheter i salt-halt och temperatur. Men även graden av isläggning är en viktig faktor. Salthalten i ytvattnet varierar från ca 30 ‰ (tusendelar) i norra Bohuslän till < 3 ‰ i norra Bottenviken vilket innebär att

8

svenska havsområden ligger inom det salthaltsintervall som kallas brackvatten (0.5 - 30 ‰).

Antalet växt- och djurarter som man kan hitta i havet bestäms till stor del av salthalten. Man räknar t ex med att det finns mer än4 000-5 000 arter av marina bottendjur vid Bohuskusten men endast ca 75 i mellersta Östersjön. Minskningen av de marina arterna kom-penseras dock något av att i salthalter < 10 ‰ börjar efterhand limniska (sötvattens) arter att uppträda. Detta gäller speciellt i anslutning till flod- och åmynningar i skärgårdsområden.

Sammanställning av underlagsmaterial

Vi har insamlat och sammanställt information om befintliga inven-teringar av biotoper och arter i svenska havsområden. Det totala antalet blev över 529 litteraturpublikationer, främst av s k “grålitte-ratur” dvs litteratur som inte är granskad och publicerad i vetenskap-liga tidskrifter. Underlagsmaterialet är insamlat längs hela Sveriges kust fördelade på tre havsområden: Bottniska viken, Egentliga Östersjön och Västkusten.

Gränserna för dessa tre områden utgår ifrån SMHIs indelning av svenska havsområden i “Svenskt Vattenarkivs Havsområdes-register” och är följande:

1. Bottniska viken från Bottenviken söderut till och med Ålands hav och Skärgårdshavet

2. Egentliga Östersjön från Stockholms skärgårds kustvatten till och med Arkonahavet och västra Sydkustens kustvatten

3. Västkusten från södra Öresunds kustvatten och Öresund till och med norra Bohusläns skärgårdsområde och Skagerrak.

I materialet ingår publikationer från 1924-1997; en från 1924, en från 1934, tre från 1950-talet, ett flertal från 1960 och 70-talet och antalet når sitt max runt 1990. Det är samlat i en databas som för-valtas av Tjärnö Marinbiologiska Laboratorium. Databasen är till-gänglig på Internet (www.tmbl.gu.se under ”Library and Databases” med rubriken ”Referensdatabas för marina naturinventeringar”).

9

Materialet delades in i följande grupper enligt typen av undersök-ning; inventering, recipientkontroll, forskning, sammanställning, blan-dad, utredning, 20-poängsarbete, tillämpningsarbete, kontrollprogram (PMK), metod och övrigt.

Eftersom intresset i utredningen är fokuserat på kartläggning av havsområden så har materialet delats in i “areella” respektive “icke-areella” undersökningar. Med areella menas undersökningar där man på något sätt kvalitativt eller kvantitativt försöker ange den geografiska utbredningen av en art eller biotop. Med icke areella menas undersökningar där man inte har ambitionen att beskriva en utbredning av något slag.

Analys av publicerade naturinventeringar

Av de 529 publicerade inventeringarna av svenska havsområden som vi analyserade var fördelningen ganska jämn mellan områden; 152 st i Västerhavet, 191 st i Egentliga Östersjön, och 186 st i Bottniska viken.

De flesta (77 %) av dessa 529 undersökningar var “icke-areella”, dvs. man hade endast noterat förekomsten av olika arter/biotoper men inte kvantifierat dem.

Av de “areella” undersökningarna, hade ungefär lika många utförts i Västerhavet (61 st) som i Egentliga Östersjön (43 st), medan endast 17 stycken hade utförts i Bottniska viken.

I Västerhavet, hade knappt hälften av inventeringarna (40 %) för-sökt ange den geografiska utbredningen av de artgrupper som hade undersökts. I Egentliga Östersjön var en betydligt lägre andel av undersökningarna areella (23 %) och i Bottniska viken var endast9 % av undersökningarna areella. Det område som har bäst täckning av areella undersökningar är alltså Västerhavet, och då framförallt Bohuslän.

Vad gäller de marina arternas nordgräns, så är den ganska väl känd. Kunskapen om de limniska arternas utbredning är dock sämre.

De vanligast beskrivna organismgrupperna i undersökningarna var makrofauna (bottendjur större än 1 mm) och makrofyter (alger och kärlväxter) följda av mobil epifauna (djur som rör sig på sedi-mentytan), meiofauna (bottendjur mindre än 1 mm) samt fåglar, sälar och zooplankton. I mobil epifauna kan såväl evertebrater som fisk ingå. Det förekom en enda inventering av tumlare.

Av de icke-areella undersökningarna förekom makrofauna i de

10

flesta av publikationerna i samtliga tre områden. Även uppgifter om makrofyter och fisk var vanliga i alla områdena.

I de areella undersökningarna dominerade makrofauna och mak-rofyter vilka förekom i 25-35 publikationer var, både i Västerhavet och i Egentliga Östersjön. I Bottniska viken förekom makrofauna inte i någon publikation och makrofyter i bara fyra stycken. Fisk och mobil epifauna förekom i 12-19 publikationer var, både i Västerhavet och i Egentliga Östersjön. I Bottniska viken förekom mobil epi-fauna och meiofauna inte i någon av de areella publikationerna. Fågel förekom i en, tumlare i en och säl i fyra stycken publikationer i Västerhavet. I Egentliga Östersjön förekom fågel i fem och säl i en av undersökningarna och i Bottniska viken förekom fågel i sju och säl i tre av de areella undersökningarna.

När det gäller vilka typer av rapporter som är vanligast inom de areella undersökningarna dominerar inventeringar i Västerhavet, recipientkontroll och forskning i Egentliga Östersjön och inven-teringar i Bottniska viken. Av de icke-areella är fördelningen mel-lan olika typer relativt jämn i Västerhavet med en liten dominans

Inventeringsbehov:

• Man bör prioritera areella undersökningar i Bottniska viken, där man inte bara inventerar förekomsten av olika organismer, utan även kvantifierar deras geografiska utbredning.

• Vi rekommenderar följande satsningar på areella inventeringar: Riksinventering av förekomsten och utbredningen av fågel och marina däggdjur i svenska havsområden. Prioritera inventering av förekomsten och utbredningen av alger, kärlväxter, bottenlevande djur och fisk i Bottniska viken, i delar av Egentliga Östersjön och i den södra delen av Västerhavskusten.

• De flesta areella undersökningar som har gjorts har bedrivits på strandnära, grundare bottnar. Därför föreslår vi att man även gör en satsning utomskärs på djupare bottnar. Detta gäller då hela landet.

11

av sammanställningar. I Egentliga Östersjön dominerar recipient-kontroll helt, med forskning på andra plats. Bottniska viken domine-ras också av recipientkontroll, följt av inventeringar och forskning.

Utvärdering av inventeringsmetoder

Vi har utvärderat ett antal undersökningar (som vi har kallat ”typundersökningar”) där man har beskrivit en areell utbredning av marina populationer, samhällen, biotoper och/eller bottentyper.

Vi har valt beskrivningar från olika livsmiljöer - från områden över vattenytan till kartläggningar på djupare vatten. De valda beskrivningarna över vattenytan behandlar populationer av gråsäl, knubbsäl och häckande kustfågel.

De ytnära undersökningarna beskriver metoder för kartläggning av fintrådiga alger, vegetationen i grunda havsfjärdar, enstaka arter, fiskeribiologiska inventeringar i grunda havsområden och utbred-ning av biotoper.

På djupare bottnar finns beskrivningar på kartering av botten-fauna och sedimentkvalitet med sedimentprofilkamera och botten-huggare, beskrivning av hårdbottensamhällen med videoteknik och beskrivningar av fiskpopulationer med dykteknik.

Våra sammanfattande rekommendationer innehåller:

• Variabler som man bör ta ställning till innan manstartar en inventering.

• Sammanställning av bakgrundsinformation fråneventuella tidigare studier.

• Hur man kan skapa en ”landskapsbild” under vattnet.

• Val av ”biologisk” metod.

• Dokumentation med foto/video.

• Sammanställning - rapportering.

12

Vi föreslår vilka metoder och förfaringssätt som kan vara lämp-liga för kartläggning av organismer, samhällen, biotoper och botten-strukturer dvs biologisk mångfald i svenska havsområden. Förslagen omfattar områden som ligger över vattenytan i skärgårdsområdet, till djupare områden ända ut till territorialgränsen. Både hård- och mjukbotten behandlas. Beskrivningarna berör de metoder som finns med i typrapporterna.

Behov av fortsatt arbete:

• På nationell nivå måste man utveckla och standardisera inventeringsmetodik för att få en översiktlig bild av utbredningen av biotoper och organismer i hela vårt havsområde.

• Ett nationellt ansvar måste också vara att utveckla och standardisera metoder och riktlinjer för mer detaljerade inventeringar av olika organismgrupper. Viktigt i detta sammanhang är att saker som kostnader och statistisk säkerhet blir belysta.

Foto: Lars-Ove Loo

13

ENGLISH SUMMARY

Marine biological surveysMethods for Swedish seas

Why do we need to compile and evaluatesurveys of the marine environment?

• We have insufficient and inaccurate knowledge of the occurrence and distribution of species and biotopes within Swedish marine areas. Several scientific reports have stated the need to develop methods for making rapid assessments of the biological diversity in the marine environment.

• We need to identify sensitive and threatened species and biotopes.

• We need basic information for national and international work aimed at the protection of marine areas (e.g. establishment of marine reserves).

• We need data to aid in the classification of marine biotopes.

• We need information to enable effective management ofcoastal zones.

• We need information for the monitoring of biological diversity in the marine environment.

• We need to develop a plan for comprehensive surveys of our marine areas.

• We need to make existing reports from previously conducted investigations more easily available.

14

Background

In Swedish coastal areas, from the Swedish-Norwegian border to Haparanda, living conditions vary greatly for both animals and plants. The main reason for these differences is variation in salinity and temperature, but even the degree of ice cover is an important factor.

Surface water salinity varies greatly, from about 30 ‰ (parts per thousand) in northern Bohuslän to < 3 ‰ in the northern areas of the Gulf of Bothnia, which means that Swedish coastal regions are within the interval that is defined as brackish water (0.5 - 30 ‰).

The number of animal and plant species that are found in the sea is highly dependent on its salinity. It is believed for example, that there are more than 4 000 - 5 000 species of benthic animals along the coast of Bohuslän in the Skagerrak, but only about 75 in the central Baltic Sea.

This decrease in the number of marine species is compensated to a certain degree in low-salinity areas (< 10 ‰) by the occurrence of freshwater species. This is especially the case around river mouths and in archipelagoes.

Compilation of the underlying material

We have compiled information on existing surveys of biotopes and species in Swedish marine areas. We found a total of 529 publica-tions, consisting mainly of literature that has not been examined by a referee or published in any scientific journal.

The surveys had been carried out along the Swedish coast, which we have divided into three maritime regions: the Gulf of Bothnia, the Baltic proper and the Swedish west coast (Kattegat and Skagerrak). These regions were defined according to the Swedish Meteorological and Hydrological Institute s (SMHI) classification of Swedish maritime regions, “Svenskt Vattenarkivs Havsområdesregister” (see table).

The material includes publications from 1924-1997: one from 1924; one from 1934; three from the 1950s; several from the 1960s and 70s; and a maximum number in the 1990s. The information on these publications is stored in a database administrated by the Tjärnö Marine Biological Laboratory (Göteborg University and

15

Stockholm University). This database is available via the Internet (www.tmbl.gu.se under ”Library and Databases” with the heading ”Referensdatabas för marina naturinventeringar”).

The material was sorted into the following groups according to the type of investigation: survey; control programme for receiving waters; research; compilation; mixed; investigation; Masters thesis; stu-dent project; monitoring programme (PMK); method; and other.

Because the main focus of the report was on surveying the mari-time areas, the material was divided into “area” and ”non-area” sur-veys. We have defined an ”area” survey as an investigation that described the qualitative or quantative geographical distribution of a species or biotope. A ”non-area” survey was defined as an investiga-tion which did not aim to describe the geographical distribution of species or biotopes.

Analyses of published marine surveys

We analysed the 529 marine surveys, and found that they were fairly evenly distributed between the different geographical areas: 152 sur-veys had been carried out along the west coast; 191 in the Baltic proper; and 186 in the Gulf of Bothnia. Most (77 %) of these 529 investigations were “non-area” surveys, i.e. the occurrence of species/biotopes was noted, but not quantified.

Of the “area” surveys, about the same number had been carried out along the west coast (61 surveys) as in the Baltic proper (43 sur-veys). Only 17 “area” surveys had been carried out in the Gulf of Bothnia.

Definition of Swedish maritime regions according to the Swedish Meteorological and Hydrological Institute (SMHI 1994)

Gulf of Bothnia: Gulf of Bothnia and south to Åland.

Baltic proper: Southern Öresund and the Arkona Basin to the Bays of Riga and Finland, north to the Stockholm archipelago and Åland.

West coast: From southern Öresund, north to the Kattegat and Skagerrak.

16

On the west coast, less than half of the surveys (40 %) had attempted to quantify the geographical distribution of the species that had been studied. The proportion of “area” surveys was conside-rably lower in the Baltic proper (23 %), and was only 9 % in the Gulf of Bothnia. The west coast thus had the highest density of “area” surveys, particularly in the county of Bohuslän.

The northern limits of the distribution of the marine species are quite well known but knowledge about the geographical distribution of the freshwater species is poor.

The most commonly described groups of organisms in the surveys were macrofauna (benthic fauna larger than 1 mm) and macrophy-tes (algae and vascular plants) followed by mobile epifauna (animals that move on the sediment surface), meiofauna (benthic animals smaller than 1 mm), birds, seals and zooplankton. Studies of the mobile epifauna included both invertebrates and fish. There was only one survey of harbour porpoises.

In the ”non-area” surveys, macrofauna was reported in most of the publications in all three geographical areas. Information about macrophytes and fish was also common in all three areas.

In the ”area” surveys, macrophytes and macrofauna were the most commonly studied organisms, and each were reported in 25-35 publications, both from the west coast and the Baltic proper. In the Gulf of Bothnia there was not a single publication that dealt with ”area” surveys of macrofauna, and macrophytes were only present in four publications. Fish and mobile epifauna were surveyed in 12-19 publications each, both from the west coast and the Baltic proper. In the Gulf of Bothnia, mobile epifauna and meiofauna were inclu-ded in some of the ”area” surveys. Birds occurred in one, while seals were present in four publications from the west coast. In the Baltic proper, harbour porpoise was surveyed in one, the presence of birds was noted in five surveys and seals were noted in one of the surveys. In the Gulf of Bothnia, birds were noted in seven and seals in three of the ”area” surveys.

In the ”area” surveys, the most common types of report were: sur-veys on the west coast; control programmes for receiving waters and research in the Baltic proper; and surveys in the Gulf of Bothnia. In the ”non-area” surveys there was a more even distribution among the different types of investigations on the west coast, but with a slightly greater percentage of the type called ”compilation”. In the

17

Baltic proper, control programmes for receiving waters dominated, while research took second place. Control programmes for receiving waters also dominated in the Gulf of Bothnia, followed by surveys and research.

Evaluation of survey methods

We have presented a selection of surveys (that we call ”type sur-veys”) that describe the ”area” distribution of marine populations, communities, biotopes and/or bottom types. We have chosen des-criptions of surveys from different biotopes, e.g. from areas above sea level to deep bottoms. The descriptions from areas above sea level include surveys of harbour and grey seals and breeding seabirds. Those surveys that have taken place close to the surface described met-hods of mapping filamentous algae, vegetation in shallow bays, indi-vidual species, fish communities in shallow marine areas and the distribution of biotopes.

The surveys of deep bottoms include mapping benthic fauna and sediment quality with a sediment profile camera and benthic grab,

Need for surveys:

• ”Area” surveys should be given priority in the Gulf of Bothnia, where there is a need to record the occurrence of different organisms, and also quantify their geographical distribution.

• We recommend the following ”area” surveys: A national survey of the occurrence and distribution of both birds and marine mammals (seals and harbour porpoise) in Swedish marine areas. High priority should be given to the following types of surveys: The occurrence and distribution of macroalgae, vascular plants, benthic animals and fish in the Gulf of Bothnia, parts of the Baltic proper and the southern coastal areas of the west coast (the Kattegat).

• Most ”area” surveys have been carried out on relatively shallow bottoms situated close to the shoreline. Therefore, we suggest that on a national basis, efforts should be made to survey the deeper bottoms outside the islands and archipelagoes.

18

Needs for future work

• On a national level we need to develop and standardise survey methods to gain an overview of the distribution of biotopes in the whole of our maritime area.

• It is also of national interest to develop and standardise methods and guidelines for more detailed surveys of different groups of organisms. In this context it is important to discuss costs and statistical reliability of different methods.

surveying hard-bottom communities with video techniques, and surveying fish populations with various diving techniques.

We suggest which methods and procedures are suitable for the mapping of organisms, communities, biotopes and bottom struc-tures, i.e. the biological diversity in Swedish maritime areas. The suggestions include methods for areas above the water line, in archi-pelagoes, and in deeper areas out to the limit of territorial waters. Both hard and soft bottoms are dealt with. The descriptions are based upon the methods in the ”type reports”.

Our recommendations include:

• Variables that should be considered prior to starting surveys .

• Compiling background information from earlier studies.

• How to obtain a picture of the underwater ”landscape”.

• Choice of ”biological” method.

• Documentation with photo/video techniques.

• Compilation - reporting.

19

INLEDNING

Mål och syfte med utredningen

Varför behöver man inventera svenska marina miljöer?

Vi har bristfälliga kunskaper om förekomsten och utbredningen av arter och biotoper i svenska havsområden (Naturvårdsverket 1995 Aktionsplan för biologisk mångfald ).

Vi behöver identifiera känsliga/hotade arter och biotoper. Artdatabankens arbete med rödlistor för marina organismer är mycket eftersatt: det behövs checklistor över arter av växtplankton; det saknas rödlistor för makroalger (förutom kransalger) och marina evertebrater; och rödlistan för fiskar bör uppdateras (Hill m fl, 1997).

Vi behöver underlag för det nationella och internationella arbetet med att skydda marina områden (t ex arbetet med marina reservat), bland annat inom ramen för Helsingfors och Oslo-Paris konven-tionerna (HELCOM och OSPAR) (Naturvårdsverket 1980, 1995; Nordiska Ministerrådet 1995, 1996a; Grönqvist 1997).

Vi behöver underlag för en klassificering av marina biotoper, ett arbete som pågår inom HELCOM och OSPAR konven-tionerna, samt som en del av EU:s fågeldirektiv och habitatdirektiv (Naturvårdsverket, 1995; Nijkamp & Bijvoet, 1996; Nordiska Ministerrådet 1996b; Hill m fl, 1997). En första klassificering är gjord men bör verifieras innan man i detalj karterar efter den. Det EU-finansierade BioMar-projektet har tagit fram ett system för inventering och klassificering av marina biotoper i Storbritannien, som ett underlag för arbetet med skydd av marina områden (Connor m fl, 1996, 1997a, 1997b; Hiscock 1995, 1996).

KAPITEL 1

1.1

20

Vi behöver underlag för arbetet med kustzonsplanering, där det behövs kartor över marina “landskap” (Hedlund m fl, 1995; Naturvårdsverket, 1996). En utgångspunkt för utredningen har varit att presentera olika inventeringsmetoder för kartläggning av havsområden. “Landskapsbilder” över havsbottnar saknas (undantag kvartärgeologiska kartor över vissa områden). På land arbetar man utifrån skalan 1:50 000 (topografiska kartan). Det är då lämpligt att försöka ta fram motsvarande kartunderlag för marin miljö, detta för att till exempel kunna specificera antalet biotoper inom ett visst område och deras procentuella täckning. Det är önskvärt att få fram storskaliga mönster för “funktionellt lika” biotoper (till exempel ålgräsängar, tångbälten) och sedan ta fram mer detaljerade invente-ringsmetoder som kan användas inom de utvalda biotoperna.

Inventeringsmetoder bör utvecklas i första hand för organism-grupper som är relativt lätta att identifiera och som inte har en utpräglad säsongsvariation. Exempel är makrofyter, makrofauna, fisk, sjöfågel och marina däggdjur. Man bör börja på en översiktlig nivå och “arbeta sig nedåt”.

Vi behöver ett underlag för miljöövervakningen av biologisk mångfald i marin miljö (Naturvårdsverket, 1995). Naturvårdsverket har fått i uppdrag att utforma ett nytt miljöövervakningsprogram, där man bl.a. förstärker övervakningen av biologisk mångfald (enligt Regeringens miljöproposition 1997/98:145 “Svenska miljö-mål - miljöpolitik för ett hållbart Sverige”). Ett av verktygen i detta arbete är Naturvårdsverkets “Handbok för miljöövervak-ning” (www.environ.se). Handbokens syfte är att kvalitetssäkra den nationella och regionala miljöövervakningen, genom att ge råd om hur undersökningar bör utformas (variabler som ska mätas eller beräknas, metoder som bör användas). Hittills finns det endast ett fåtal publikationer som berör marin miljö och som är knutna till Miljöhandboken (Naturvårdsverkets Rapporter 3108 och 3109, “Recipientkontroll Vatten”, 1986; Widbom 1996). Fiskeriverket, Nordiska Ministerrådet och Föreningen för Östersjöbiologer (Baltic Marine Biologists) har tagit fram metodbeskrivningar och rekom-mendationer för grunda vegetationsklädda områden (Nielsen et al, 1995; Bäck m fl, 1998), zooplankton (Hernroth 1985) och kust-nära fisksamhällen (Aneer m fl, 1992; Thoresson, 1992; Nordiska Ministerrådet 1995).

Vi behöver arbeta fram en plan för naturinventeringar i våra havsområden, inkluderande prioritering av geografiska områden och ekosystem/biotoper samt beskriva och utvärdera lämpliga metoder och tekniker för marina naturinventeringar.

21

Faktorer som påverkarutbredning av arter

och den biologiska mångfalden.

Övergödningen av våra hav har lett till att syrgashalterna tidvis är låga dels i Östersjöns djuphålor dels i områden på västkusten. Det finns emellertid även många kustnära områden, speciellt i skär-gården, som tidvis har låga syrgashalter. Det är därför viktigt att ha mätningar av syrgashalt i bottenvatten som en stödparameter, åtminstone vid inventeringar av djurlivet.

I de svenska havsområdena, från norsk-svenska gränsen till Haparanda råder emellertid även av andra anledningar mycket varie-rande förutsättningar för växter och djur. Främst salthalten, men även temperatur och grad av isläggning är viktiga faktorer.

Salthalten i ytvattnet varierar från ca 30 ‰ (tusendelar) i norra Bohuslän till < 3 ‰ i norra Bottenviken. Detta innebär att den lig-ger inom det salthaltsintervall som kallas brackvatten (0.5 - 30 ‰). I princip minskar salthalten gradvis från västkusten och inåt, men i Öresund är minskningen kraftigast, ca 10 ‰ från norra till södra delen.

Det finns emellertid också en variation i vattnets salthalt i djup-led så att man får ett bottenvatten med högre salthalt än ytvattnet. På västkusten hittar man mestadels detta bottenvatten redan på ca 15 meters djup, och salthalten kan uppgå till > 34 ‰. I egentliga Östersjön hittar man bottenvattnet på 35-40 meter i den södra delen och på 70-80 meter i de mellersta delarna. Salthalten i Östersjöns bottenvatten kan vara mer än dubbelt så hög som i ytvattnet.

Antalet växt- och djurarter som man kan hitta i havet bestäms till stor del av salthalten (Figur 1). Man räknar t ex med att det finns mer än 4000-5000 arter av marina bottendjur vid Bohuskusten men endast ca 75 i mellersta Östersjön. Minskningen av antalet marina arter kompenseras dock något av att i salthalter < 10 ‰ börjar efter-hand limniska (sötvattens) arter att uppträda. Detta gäller speciellt i anslutning till flod- och åmynningar i skärgårdsområden.

Utbredningen i djupled för en art bestäms förutom av salthalten även av temperaturen. Under sommaren värms 10-20 meter av vatt-

1.2

22

nets ytlager upp till temperaturer på mellan 15 och 20 ºC. Vissa ”kallvattenarter” håller sig på större djup, medan ”varmvattenarter” endast finns i det uppvärmda ytlagret.

En tredje faktor som påverkar utbredningen i djupled av framför allt marina arter är artrikedomen (konkurrensen). De marina arter som finns i Östersjön förekommer där i ett bredare djupintervall än på västkusten, ett fenomen som kallas brackvattensubmergens.

Sammanfattningsvis kan sägas att det är viktigt att känna till syrgashalten i bottenvattnet samt salthalts- och temperaturfördel-ningen i det område man inventerar.

Det är alltid viktigt att ta fram tidigare studier av ett område innan man börjar inventera. Hur värdefulla gamla uppgifter är beror till stor del på hur gamla de är. Det finns i våra havsområden dels en kortsiktig dynamik i arternas utbredning och abundans dels sker mer långsiktiga förändringar.

Den kortsiktiga dynamiken beror på mellanårsvariationer i abiot-iska faktorer, som dels kan verka direkt, dels indirekt, genom att påverka rekrytering och konkurrensförhållande.

Fig. 1. Generaliserad bild av marina, sötvattenlevande och brackvattenlevande djur i relation till salthalten. Diversiteten av marina och sötvattenlevande djur visas som procent av artdiversiteten i varje ursprungshabitat. (Efter Remane and Schlieper, 1958).

23

Långsiktiga förändringar beror dels på att Östersjön är ett ungt hav och man kan förvänta sig invandring av fler arter, samtidigt som utbredningen av nuvarande arter hela tiden är dynamisk. En viktig faktor är också den introduktion av nya ”exotiska” arter som sker med människans hjälp. Detta får stor betydelse speciellt i ett artfat-tigt område som Östersjön.

Introduktionen av nya arter kan ske snabbt över stora områden, om de nya arterna har stor spridningspotential. På västkusten kan detta exemplifieras med algen Sargassosnärja (Sargassum muticum), se sid. 31. I Östersjön har havsborstmasken Marenzelleria viridis sedan introduktionen 1984 koloniserat så gott som alla kustområden i Egentliga Östersjön, undantagandes svenska kusten mellan norra Småland och Stockholms skärgård.

25

ANALYS AV INVENTERINGARI SVENSKA HAVSOMRÅDEN, 1924-97

Underlagsmaterial

Vi har insamlat och sammanställt information om befintliga inven-teringar av biotoper och arter i svenska havsområden. Det totala antalet blev 529 stycken litteraturpublikationer, främst av s k “grålit-teratur” d v s litteratur som inte är granskad och publicerad i veten-skapliga tidskrifter.

KAPITEL 2

2.1

Fig. 2. Bottniska viken, Egent-liga Östersjön och Västkusten är de tre områden som underlags-materialet har samlats in i från. Gränserna för dessa tre områden utgår ifrån SMHIs indelning av svenska havsområden i “Sven-skt Vattenarkivs Havsområdes-register”.

Underlagsmaterialet är insamlat längs hela Sveriges kust fördelade på tre havsområden (Figur 2): Bott-niska viken, Egentliga Östersjön och Västkusten.

26

Gränserna för dessa tre områden utgår ifrån SMHIs indelning av svenska havsområden i “Svenskt Vattenarkivs Havsområdesregister” (SMHI, 1994) och är följande: Bottniska viken (Bottniska viken, Latitud: 623000, Longitud: 193000, Sjökort: 1, Överordnat område: Östersjön) från Bottenviken söderut till och med Ålands hav och Skärgårdshavet; Egentliga Östersjön (Egentliga Östersjön, Latitud: 560000, Longitud: 183000, Sjökort: 1, Överordnat område: Östersjön) från Stockholms skärgård norra kustvatten till och med Arkonahavet och västra Sydkustens kustvatten; Västkusten (Västerhavet, Latitud: 580000, Longitud: 103000, Sjökort: 9, Överordnat område: Sverige omgivande hav) från södra Öresundsunds kustvatten och Öresund t.o.m. norra Bohusläns skär-gårdsområde och Skagerrak.

I materialet ingår publikationer från 1924-1997, en från 1924, en från 1934, tre från 1950-talet, ett flertal från 1960 och 70-talet och antalet når sitt max runt 1990 (Figur 3). Det är samlat i en databas som förvaltas av Tjärnö Marinbiologiska Laboratorium. Databasen är tillgänglig på Internet (www.tmbl.gu.se under ”Library and Databases” med rubriken ”Referensdatabas för marina natur-

Fig. 3. Fördelningen av insamlade undersökningar per publiceringsår.

0

10

20

30

40

50

1910 1920 1930 1940 1950 1960 1970 1980 1990 2000

Ant

al p

ublik

atio

ner

27

Fig. 4. Ett exempel på hur information om de enskilda undersökningarna är lagrad i databasen.

inventeringar”). Materialet delades in i följande grupper efter typ av undersökning; inventering, recipientkontroll, forskning, sammanställ-ning, blandad, utredning, 20-poängsarbete, tillämpningsarbete, kontroll-program (PMK), metod och övrigt.

Figur 4 visar hur informationen om enskilda undersökningar är lagrad i databasen.

28

Definitioner och indelningsgrunder

Eftersom intresset i utredningen är fokuserat på kartläggning av havsområden så har materialet delats in i “areella” respektive “icke-areella” undersökningar. Med areella menas undersökningar där man på något sätt kvalitativt eller kvantitativt försöker att ange den geografiska utbredningen av en art eller biotop. Med icke-areella menas undersökningar där man inte har ambitionen att beskriva en utbredning av något slag.

Av de 529 publicerade inventeringarna av svenska havsområden som analyserades, var fördelning ganska jämn mellan områdena; 152 st i Västerhavet, 191 st i Egentliga Östersjön, och 186 st i Bottniska viken. De flesta (77%) av dessa 529 undersökningar var “icke-are-ella” (Figur 5). Litteraturreferenser till de 529 undersökningarna finns i Bilaga I (areella undersökningar) och Bilaga II (icke-areella undersökningar).

Av de “areella” undersökningarna hade ungefär lika många utförts i Västerhavet (61 st) som i Egentliga Östersjön (43 st), medan endast 17 stycken hade utförts i Bottniska viken.

Västerhavet uppvisade den högsta andelen areella undersökningar (cirka 40 %), egentliga Östersjön hade en lägre andel (cirka 23 %) och Bottniska viken hade endast cirka 9 % areella undersökningar.

Fig. 5. Antalet areella respektive icke-areella undersökningar funna från Väster-havet, Egentliga Östersjön och Bottniska viken.

0

20

40

60

80

100

120

140

160

180

Västerhavet Egentliga Östersjön Bottniska viken

AreellaIcke-areella

2.2

29

I de flesta publikationer med beskrivningar av organismer och/eller biotoper i svenska havsområden hade man endast noterat före-komsten av olika arter/biotoper men inte kvantifierat dem. Som mest, hade knappt hälften av publikationerna i Västerhavet försökt ange den geografiska utbredningen av de organismgrupper som hade undersökts. Beskrivningar av den geografiska utbredningen av arter i Bottniska viken är få.

De vanligast beskrivna organismgrupperna i undersökningarna var makrofauna (bottendjur större än 1 mm), makrofyter (alger och kärlväxter), mobil epifauna (djur som rör sig på sedimentytan), meiofauna (bottendjur mindre än 1 mm), fåglar, sälar och zooplank-ton. I mobil epifauna kan såväl evertebrater som fisk ingå.

I de areella undersökningarna dominerade makrofauna och makrofyter, vilka förekom i 25-35 publikationer, både i Västerhavet och i Egentliga Östersjön (Figur 6). I Bottniska viken förekom makrofauna inte i någon publikation och makrofyter i bara fyra stycken. Fisk och mobil epifauna förekom i 12-19 publikationer både i Västerhavet och i Egentliga Östersjön. I Bottniska viken förekom fisk i tre och mobil epifauna och meiofauna inte i någon av de are-ella publikationerna. Fågel förekom i en, tumlare i en och säl i fyra stycken publikationer i Västerhavet. I Egentliga Östersjön förekom fågel i fem, tumlare i en och säl i en av undersökningarna och i Bottniska viken förekom fågel i sju, tumlare i en och säl i tre av de areella undersökningarna. Det område som har bäst täckning av areella undersökningar är Västerhavet och då framförallt Bohuslän. De bäst beskrivna grupperna är makrofyter och makrofauna. Även fisk och mobil epifauna är vanliga i de areella undersökningarna.

Av de icke-areella undersökningarna förekom makrofauna i de flesta av publikationerna i samtliga tre områden (Figur 7). Även uppgifter om makrofyter och fisk var vanliga i alla områdena.

Undersökningarna delades även in i följande kategorier: recipient-kontroll, inventering, forskning, sammanställning, blandad, utred-ning, 20-poängsarbete, tillämpningsarbete, kontrollprogram, metod och övrigt. Inom de areella undersökningarna dominerar invent-eringar i Västerhavet, recipientkontroll och forskning i Egentliga Östersjön och inventeringar i Bottniska viken (Figur 8). Av de icke-areella är fördelningen mellan olika typer av rapporter relativt jämn i Västerhavet med en liten domins av sammanställningar (Figur 9). I Egentliga Östersjön dominerar recipientkontroll helt, med forsk-ning på andra plats. Bottniska viken domineras också av recipient-kontroll, följt av inventeringar och forskning.

30

Fig. 6. Fördelning mellan olika organismgrupper inom de areella undersökningarna.

Fig. 7. Fördelning mellan olika organismgrupper inom de icke-areella undersökningarna.

makrofytermakrofaunafiskfågelmobil-epifaunameiofaunamarina däggdjurzooplankton

0

5

10

15

20

25

30

35

40


Areella

0

20

40

60

80

100

120


makrofytermakrofaunafiskfågelmobil-epifaunameiofaunamarina däggdjurzooplankton

Icke-areella

31

Fig. 8. Fördelning mellan olika typer av rapporter hos de areella undersökningarna.

Fig. 9. Fördelning mellan olika typer av rapporter hos de icke-areella undersökningarna.

0

5

10

15

20

25

30

35

40

45


recipientkontrollinventeringforskningsammanställningblandadutredning20-poängsarbetetillämpningsarbetekontrollprogram (PMK)metodövrigt

Areella

0

10

20

30

40

50

60

70

80

90


recipientkontrollinventeringforskningsammanställningblandadutredning20-poängsarbetetillämpningsarbetekontrollprogram (PMK)metodövrigt

Icke-areella

32

Rekommendationer förframtida inventeringar

2.3

Vi rekommenderar följande satsningar på areella inventeringar:

• Riksinventering av förekomst och utbredning av fågel och marina däggdjur (sälar och tumlare) i svenska havsområden.

• Prioritera inventering av förekomst och utbredning av alger, kärlväxter, bottenlevande djur och fisk i Bottniska viken, delar av Egentliga Östersjön och den södra delen av Västerhavskusten.

• De flesta areella undersökningar som har gjorts har bedrivits på strandnära, grundare bottnar. Därför föreslår vi att man även gör en satsning utomskärs på djupare bottnar, detta gäller då hela landet.

33

METODER FÖR BESKRIVNING AV

AREELL UTBREDNINGPOPULATIONER • SAMHÄLLEN • BIOTOPER

Här presenterar vi listor över de olika metoder som användes i de publicerade undersökningarna för areella inventeringar av biotoper (livsmiljöer), samhällen och populationer av organismer.

Syrekoncentration och studier av sediment är nämnda eftersom de utgör indikatorer på förekomst eller avsaknad av vissa organismer/samhällen.

De areella undersökningarna delades upp i två olika kategorier. Den första kategorin beskriver areell utbredning genom direkt identifiering av utbredningsgränser (Tabell 1), dvs metoder som behandlar utbredningen av biotoper, samhällen och populationer t ex flygfotografering och inventering med redskap. Den andra kate-gorin beskriver areell utbredning genom indirekt identifiering av utbredningsgränser (Tabell 2), dvs metoder som indirekt uppskat-tar förekomsten av biotoper, samhällen och populationer t ex hugg, provfiske och trålning.

KAPITEL 3

34

Direkt identifiering av utbredningsgränser

Metoder för identifiering av utbredningsgränser av biotoper på land är traditionellt någon form av fjärranalys, flygfotografering eller satellitfoto kompletterat med kartering på marken. De tekniker som vi har funnit beskrivningar på när det gäller direkt identifiering av utbredningsgränser i svenska havsmiljön är följande:

3.1

Tabell 1. Sammanställning av metoder (redskap) för direkt identifiering av utbredningsgränser. Dessa metoder har använts för att bestämma den areella utbredningen av biotoper, samhällen eller populationer.

• Flygfoto - fastsittande vegetation, redskapsinventering.

• Flyginventering - fågel, tumlare och säl.

• Räkning av bon, fågel, däggdjur mm.

• Vattenkikare - bottenstruktur, makrofauna och makrofyter.

• Video- och sonarbilder av havsbotten - bottenstruktur.

Foto: Lars-Ove Loo

35

Indirekt identifiering av utbredningsgränser

Här presenteras en sammanställning av metoder i det insamlade materialet där man har använt sig av indirekt identifiering av utbred-ningsgränser.

Tabell 2. Sammanställning av metoder (redskap) för indirekt identifiering av utbredningsgränser. Dessa metoder har använts för att bestämma den areella utbredningen av biotoper, samhällen eller populationer. Beteckningarna anger e=epifauna/flora och i=infauna. I tabellen anges även om metoden är kvantitativ (K) eller semi-kvantitativ (SK).

Fisk

Abrahamsson-Nellbring fallfälla (1 m2) K

Pihl-Rosenberg fallfälla 0,7 m hög (0,5 m2) K


Dykning, video K/SK

Ekointegrering, nät, trålning K/SK

Ekointegrering, snörpvad K/SK

Elfiske K

Enkätundersökning, intervju av fiskare SK

Fridykning, längs transekter K/SK

Kt drop-net K

Provfiske med översiktsnät SK

Sprängning för yngel SK

Trålning, bomtrål SK

Ålryssjor K

Fångststatistik SK

3.3

36

Fågel, tumlare och säl

Räkning av individer med kikare från båt och/eller land K/SK

Räkna med hjälp av värmekamera K/SK

Mobil epifauna

Bomtrål K/SK



Manuella håvdrag K/SK

Minnow-traps K/SK

Pushnet K/SK

Makrofauna (i=infauna och e=epifauna)

Bottenskavor SK e

Fyrkantsskrapa SK e

Handskrapa SK e

Triangelskrapa SK i

Cylinderprovtagare (16 cm2, 300 cm2), K i+e

Rörprovtagare (80 cm2, 33 cm2), K i

Detritusskrapa SK e

Detritussläde SK e

Djupprofil (dykning), med rörprovtagare SK i

Ekmanhuggare (0,02 m2) K i+e

Fotodokumentation K/SK e

Haps-corer K i+e

Jonasson-Olausson huggare K i+e

Ponarhuggare K i+e

Sedimentprofilkamera SK i+e

Smith-McIntyre huggare (0,1 m2) K i+e

Van Veen huggare (0,0475 m2, 0,12 m2, 0,1 m2) K i+e

Videodokumentation K/SK e

Fortsättning Tabell 2

37

Meiofauna

Cylinderprovtagare (4,5 cm2) K

Ekmanhuggare (0,02 m2) K

Ponarhuggare K

Smith-McIntyre huggare (0,1 m2), subsampling K

Van Veen huggare (0,1 m2), subsampling K

Kajak-hämtare (50,3 cm2) K

Makrofyter

Bandprofilsanalys, strandvegetation (ram 0,25 m2) K/SK

Lutherräfsa K/SK

Bottenskavor SK

Detritusskrapa SK

Djupprofil, täckningsgrad (t ex 5-gradig skala, dykning) K/SK

Draggning SK

Fotodokumentation K/SK

Handskrapa SK

UV-foto med ram SK

Videodokumentation SK

Översiktsinventering, strandvegetation) K/SK

Syrekoncentration

Syremätare K

Winklermetoden, bottennära vattenprovtagare

“dunk i botten” K

Sediment

Dykcylinder K

Kajak hämtare K

Konapparat, Håkanssons K/SK

Olauson huggare (box-corer) K

Sedimentprofilkamera K/SK

Fortsättning Tabell 2

39

METODIK FÖR KARTLÄGGNING AV

HAVSOMRÅDEN

Några typexempel där man har beskrivit en areell utbredning av populationer, samhällen, biotoper och/eller bottentyper.

Dessa exempel får representera ett urval av undersökningar där man har beskrivit en areell utbredning av populationer, samhällen, bioto-per och/eller bottentyper. Vi har valt beskrivningar som sträcker sig från områden över vattenytan till kartläggningar på djupare vatten.

De valda beskrivningarna över vattenytan behandlar populatio-ner av gråsäl, knubbsäl och häckande kustfågel. De ytnära under-sökningarna beskriver metoder för kartläggning av fintrådiga alger, vegetationen i grunda havsfjärdar, enstaka arter, fiskeribiologiska inventeringar i grunda havsområden och utbredning av biotoper. På djupare bottnar finns beskrivningar av kartering av bottenfauna och sedimentkvalitet med sedimentprofilkamera och bottenhug-gare samt beskrivning av hårdbottensamhällen med videoteknik och fiskpopulationer med dykteknik.

Vi har inte tagit med några typexempel för kvantifiering av fytoplankton. För exempel på sådana undersökningar se Edler, L. (1979), Edler, L., Hällfors,G. och Niemi, Å. (1984) och Ærtebjerg Nielsen, G och Bresta, A.-M. (1984).

KAPITEL 4

4.1Över havsytanÖver vattenytan har vi valt exempel medbeskrivningar av populationer:

• Inventering av gråsäl och knubbsäl vid densvenska Östersjökusten.

• Kartläggning av häckande kustfågel.

• Inventering av tångvallar: sammansättning och djurliv.

40

INVENTERING AV GRÅSÄL OCH KNUBBSÄLVID DEN SVENSKA ÖSTERSJÖKUSTEN

Typ och omfattning: Utbredning av populationer över vattenytan.

Referens: Helander, B. och Lundgren, T. (1994) Inventering av grå-säl och knubbsäl vid svenska Östersjökusten 1993. Sälinformation 1994:1. Rapport från Naturhistoriska Riksmuseet. Helander, B. och Lundgren, T. (1996) Flyginventering av gråsäl vid Svenska Östersjökusten 1996, med jämförelser mot resultat från båtinvente-ringar. Rapport från Naturhistoriska riksmuseet.

Syfte: Avsikten med inventeringen var att kartlägga förekomst, utbredning samt reproduktion av gråsäl och knubbsäl på enskilda lokaler och längs hela den Svenska Östersjökusten (Bottniska viken, Egentliga Östersjön). Gråsälslokalerna som undersöktes 1990 visas i Figur 10.

Bakgrund: Under den isfria delen av året samlas både gråsäl och knubbsäl till traditionellt utnyttjade platser. Flest antal sälar ligger uppe på bådor och bankar i samband med pälsbytesperioden. Denna infaller för gråsälen under våren-försommaren (kulmen i maj-juni) och för knubbsälen under sensommaren (kulmen i augusti). Gråsälen föder sina ungar på isen (februari - april) medan knubbsälen föder sina ungar på de traditionella tillhållen under sommaren. Genom upprepad räkning av knubbsäls- och gråsälsbeståndet under maj-november samt från enstaka iakttagelser under hela året fås en upp-skattning av det totala beståndet samt reproduktionsutfallet per år. De traditionellt utnyttjade områdena har kartlagts av riksmuseet sedan mitten av 1970-talet.

Metodik: Inventering av säl på is och land sker till största delen genom direktobservationer från båt eller land och utförs av rap-portörer längs kusten. Ett nätverk av observatörer är uppbyggt av enskilda personer, tillsynsmän för sälskyddsområden, yrkesfiskare, personal från Kustbevakningen och särskilt arvoderade personer. Personal från Kustbevakningen och statsisbrytarna rapporterar iakt-tagelser från båt och flyg.

Inventeringsschema inrättas för varje säsong, med en rekommende-

41

Fig. 10. Gråsälslokalerna vid svenska Östersjökusten. Symbolernas storlek är i proportion till maxantalet räknade djur under perioden maj - september 1990. SO = sälskyddsområde. Efter Helamder och Lund-gren, 1994.

10. Penningskären.11. Södermanlands skärgård, 3 st SO.12. Själberget, SO.13. Angedrommen.14. Svenska Björn, SO.15. Märket.16. Gräsö skärgård, 2 st SO.17. Bränningsbråten.18. Lövgrunds rabbar, SO.19. S:t Olofshällan20. Tihällan, SO.21. Bondgrund - Entallskär.22. Gran - Lillgrund, SO.23. Sydvästbrotten.24. Bjässhällan.25. Vidbrännan.

1. Måkläppen, SO.2. Varnanäs, SO.3. Eckelsudde, SO.4. Runsten.5. Örö sankor, SO.6. Burgsviken.7. Salvo rev, SO.8. Gotska Sandön, SO.9. Gryt - S:t Anna, SO.

42

rad inventeringsvecka per månad från maj till november. Inventerarna erhåller även rapportblanketter samt portofria svarskuvert.

Reproduktionsutfallet kan för knubbsäl bestämmas genom att räkna antalet kutar under sommarperioden (slutet av maj till en bit in i juli). Gråsälens reproduktionsutfall är dock svårare att uppskatta på grund av att de lägger ungar på is och isens utbredning varierar från år till år.

Kompletteringar av de ordinarie räkningarna från land och båt har gjorts genom flyginventering. Sälarna har då räknats från flyg-foton tagna från 150 m höjd med 200 mm brännvidd. Den kamera-utrustning som använts är en Canon EOS-ln med motor och databakstycke och 200mm objektiv F =2.8. Vibrationer från flygpla-net dämpades genom att på kameran hänga en ca 2 kg blytyngd.

Gråsälens uppträdande är i hög grad väderberoende. Vid invent-ering av säl är det därför av stor betydelse att ta hänsyn till vädret. Ett krav ställt av Helander och Lundberg (1996) var; ingen eller svag vind (max 5 m/s), samt övervägande soligt - helst ett stabilt högtryck.

Utvärdering: De metoder som har använts vid inventering av säl är dels direktobservation från båt eller land, dels flyginventering. Vid flyginventering har sälar räknats både direkt och från flygfoton. Jämförelse mellan inventering från båt eller land och flyg har visat att de två metoderna ger liknande resultat. Den risk för dubbelräk-ning som finns då inventeringsperioden sprids över en längre period kan undvikas vid flyginventering, då ett större område kan invent-eras under en kortare tidsperiod. Flyginventering minskar dock möj-ligheten att räkna djur i sjön runt tillhållen. Den totala kostnaden för inventering av säl längs Sveriges Östersjökust beräknas vara lägre vid räkning från båt jämfört med flyginventering.

43

KARTLÄGGNING AV HÄCKANDE KUSTFÅGEL

Typ och omfattning: Utbredning av populationer över vattenytan.

Referens: Sundström, T. (1996) Holmöarnas kustfågelfauna. Inventering av kustfågelbeståndet 1983-1993. Rapport från Länsstyrelsen i Västerbottenslän. Meddelande 3 : 1996.

Syfte: Syftet var dels att kartlägga förekomst, täthet och beståndsut-veckling för häckande kustfåglar, dels att skapa ett underlag för sköt-sel av fågelfaunan genom urskiljande av speciellt känsliga områden.

Bakgrund: Kunskap om fåglars häckningslokaler är en förutsätt-ning för att kunna upprätta fågelskyddsområden samt för att snabbt kunna utföra skyddsåtgärder vid till exempel oljeutsläpp. Upprepade inventeringsinsatser möjliggör även skattning av beståndsutveck-ling. Våren och försommaren 1993 genomfördes en kustfågelinven-tering av Holmöarnas naturreservat. Reservatet har bestämmelser för skydd av både land och vattenmiljö. Området har tidigare inven-terats 1973 och 1983. Målsättningen var att skapa ett underlag för att uppehålla kunskapen om reservatets betydelse för fågelstammar-nas storlek och mångfald, men också för att kunna vidta möjliga åtgärder för att behålla rikedomen på fågel. Då samma metodik användes 1983 och 1993 och delvis samma personal utförde arbetet, var det även möjligt att göra en jämförelse av häckfågelbestånden. I undersökningen taxerades enbart typiska skärgårdsarter till vilka räknades alla arter av lommar, doppingar, andfåglar, vadare, mås-fåglar och alkor. Av tättingar räknades endast skärpiplärka, ängs-piplärka, sädesärla och stenskvätta.

Metodik: Inventeringsarbetet utfördes genom räkning från båt samt landstigning på alla friliggande öar, grund och havsvikar. Området inventerades vid två tillfällen 29/5-6/6 och 14/6-22/6.

Området inventerades genom parräkning samt revir- och boräk-ning under den första inventeringsperioden medan enbart revir- och boräkning användes vid det senare tillfället. Upprepad revir- och boräkning är viktig då årstiden när de olika arterna lättast taxeras varierar.

Antalet par av andfåglar, alkor och labb liggande på vattnen och

44

stränderna räknades med hjälp av tubkikare från närbelägna öar eller båt. Revir- och boräkning skedde genom att öar genomsöktes och samtliga bon och revirhävdande fåglar av måsfågel , vadare och tättingar noterades. Observationerna fördes in på blanketter som svarade mot olika områden på kartan.

Känsliga områden för fågellivet valdes ut med avseende på partät-het, artantal samt förekomst av ovanliga och/eller störningskänsliga arter. Begreppet ovanlig relaterades till artens status i hela landet.

Utvärdering: Antalet fåglar som inventeras med denna metodik kan antas ge en minimisiffra, eftersom lokalerna besöks under en kort stund och det är lätt att förbise fåglar. Risk för felskattning är större för vissa arter än andra. Ibland får häckningsindicier som revirhäv-dande, revirbildning, varningsläte etc användas snarare än egentligt fastställande av häckning. Problem kan uppstå vid räkning av till exempel andfåglar då de ibland skräms upp av båten, byter område och riskeras att dubbelräknas eller undkomma räkning. Årstid som är gynnsam för inventering varierar för olika arter för olika regioner. Det är därför viktigt med upprepade besök under hela häckningssä-songen. För många områden bör inventering av häckande kustfågel kompletteras med räkning av vinterfåglar. Här bör samarbete sökas med de nationella inventeringar av vinterfåglar som görs (se även Statens Naturvårdsverk (1978) för riktlinjer för inventering av kust-fågel).

45

INVENTERING AV TÅNGVALLAR: SAMMANSÄTTNING OCH DJURLIV

Typ och omfattning: Utbredning och förekomst av populationer över vattenytan.

Referens: Backlund, H. O. 1945. Wrack fauna of Sweden and Finland. - Opuscula Entomologica: Supplementum, 1-236.

Syfte: Avsikten med studien var att beskriva faunan i tångvallen och dess beroende av tångvallens sammansättning

Bakgrund: Sammansättningen av tångvallar beror på produktionen av alger och högre vattenväxter i havet. Sammansättningen kan där-igenom ge indirekt information om miljön i havet. Förekomsten av en tångvall innebär god tillgång till organiskt material som utnyttjas av framförallt insekter. Oftast förekommer tångvallar på flera nivåer på stranden, där den översta representerar högsta vattenståndet. I denna finns endast landdjur, medan i lägre vallar förekommer även marina djur, främst av familjen Talitridae (Amphipoda).

Metodik: Mellan 1933 och 1944 insamlades prov från tångvallar på 42 platser längs svenska kusten från Sydkoster i Bohuslän till Ängsskär i norra Uppland. På ett antal platser togs prov vid olika tidpunkter på året. Totala antalet prov blev 180 stycken. Varje prov bestod av 4 liter tång. Djuren sorterades fram dels för hand, dels med hjälp av en Tullgren-apparat. Svåra djurgrupper bestämdes av specialister.

Resultat: De dominerande algerna i tångvallen var blåstång (Fucus vesiculosus) och sågtång (F. serratus), medan den vanligaste fane-rogamen var ålgräs (Zostera marina). Bland rödalgerna var endast gaffeltång (Furcellaria fastigiata) bestydelsefull. I Bottenviken domi-nerade grönalger och limniska fanerogamer.

Totalt bestämdes 514 olika djurarter, med skalbaggar som den vanligaste gruppen med 301 arter (Tabell 3).

46

Utvärdering: Provtagning av tångvallar är en enkel metod för att få en relativ bild av områdets algsamhälle och förekomst av av akva-tiska fanerogamer. På lång sikt kan provtagningen ge indikationer på trender i vegetationsutvecklingen.

Djurlivet i tångvallen är artrikt och domineras av insekter, som kan vara svåra att bestämma för icke specialister. Säsongdynamiken i djursamhället är stor. Användningen av Tullgren-apparat gör att förekomsten av vissa grupper underskattas. I den aktuella studien saknas en art som är vanlig i tångvallar på sandstränder i Skåne och på enstaka lokaler på Öland och Gotland, nämligen Talorchestia des-hyesii.

Kostnaden för provtagning är låg, men kan bli stor för artbestäm-ningen om alla grupper skall användas.

Tabell 3. Antal arter i tångvallen fördelat på olika grupper.

Grupp Antal arter

Lumbricidae 5

Isopoda 1

Amphipoda 9

Diplopoda 5

Chilopoda 8

Araneida 43

Opilionidae 1

Pseudoscorpinidae 2

Collembola 33

Thysanoptera 3

Coleoptera 301

Diptera 42

Hymenoptera 38

Hemiptera 12

Summa 514

47

Under havsytan, grunda områden

De mest ytnära exemplen av undersökningarna (0-6 m) beskriver utbredningen av arter och/eller samhällen samt bottentyper.

Vi presenterar följande typer av undersökningar:

Utbredning av populationer och samhällen

Kartläggning av fintrådiga alger genom flygfotografering.

Kartläggning av grunda vegetationsklädda havsfjärdar.

Sargassosnärja - Sargassum muticum -vid svenska västkusten.

Kommuninventeringar - planeringsunderlag

Fiskeribiologisk inventering av grundahavsområden i Kungälvs kommun.

Inventering av havsbottnarna mellan Fjällbacka och Bovallstrand.

Bottenfauna i området Råssö-Sannäsfjorden.

Biologisk inventering av kustvattenområden i Uddevalla kommun.

Miljökvalitetsbeskrivning av Norrtälje kommuns kustområde, 1988-1992.

Kartläggning av marina bottnar i Askeröfjorden.

Naturreservatinventeringar - underlag för reservatsbildning

Torhamns ytterskärgård 1987:1.

Inventering av grundare havsområden vid Hallands Väderö.

Inventering av marina makroalger i Østfold 1994: OmrådetHeia-Torbjørnskjær.

Inventering av marina makroalger i Halland 1997:Lilla Middelgrund.

4.2

48

Fig. 11. Bilden visar utbredningen av fintrådiga alger i en grund vik.Foto: Kustbevakningen.

Utbredning av populationer och samhällen4.2.1

49

KARTLÄGGNING AV FINTRÅDIGA ALGERGENOM FLYGFOTOGRAFERING

Typ och omfattning: Utbredning av fintrådiga alger på samhälls-nivå, ytnära 0-1 meters djup.

Referens: Moksnes, P.-O., Pihl, L. (1995). Utbredning och produktion av fintrådiga alger i grunda mjukbottensområden i Göteborgs och Bohus län. Rapport till Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län.

Syfte: Föreliggande undersökning avsåg att kartlägga förekomst, utbredning, biomassa och artsammansättning av fintrådiga alger i grunda (0-1 m) kustområden med varierande karaktär, främst med avseende på näringsbelastning.

Bakgrund: Fintrådiga alger är i allmänhet snabbväxande och kort-livade (månader) och kan effektivt ta upp överskott av näringsäm-nen som tillförs kustvattnet. Utbredningsmönstret åskådliggör på ett enkelt sätt hur olika kustområden är påverkade av förhöjd belast-ning av näringsämnen. Undersökningen omfattar såväl tidsmässig (säsong, år) som rumslig (provtagningslokal, kustregion) variation i algernas förekomst och utbredning.

Algernas förekomst och utbredning kartläggs genom flygfotogra-fering, vilket möjliggör en ögonblicklig, total översikt av det under-sökta kustområdet vid varje provtagningstillfälle. Den huvudsakliga variabeln som studeras är täckningsgraden av alger som procent av en definerad grundbottenyta.

I samband med varje flygfotografering genomförs fältinsamling av alger i slumpvis utvalda grundområden, dels för att kontrollera vilka arter av alger som fotograferats och dels för att bestämma bio-massan (vikten) av algerna.

Metodik: Inventering av fintrådiga algers förekomst och utbredning genomförs till största delen med hjälp av flygfotografering. Flygningarna utförs under lugna dagar då fintrådiga alger kan iden-tifieras från 100-200 m höjd (Figur 11). Vindpåverkan ger sämre bildkvalite på grund av ökad turbiditet och reflektioner i vattenytan. För fotograferingen används t ex en Nikon-systemkamera försedd

50

med 35-70 mm zoomobjektiv och ett databakstycke kopplat till pla-nets navigationsutrustning för registrering av latitud och longitud, kompassriktning samt flyghöjd.

Vid varje flyginventering kan mellan 150 och 300 områden som väljs slumpvis under flygningen fotograferas. Från flygfotografierna bestäms med hjälp av datoriserad bildanalys (Sigma Scan) den pro-centuella täckninggraden av fintrådiga alger i varje område. Bilderna projiceras på ett digitaliserat ritbord där konturerna av algmattan och hela grundområdet ritas av, varefter den procentuella täcknings-graden beräknas (Figur 12).

Biomassa och artsammansättning av fintrådiga alger bestäms genom att ta prover i fält från vissa av de områden där förekomst av alger konstaterats. Då ges också möjlighet att utvärdera om fintrådiga grönalger gick att skilja från annan vegetation (till exem-pel ålgräs, sågtång eller blåstång) vid flyginventeringarna. Inom en vecka efter varje flyginventering insamlas kvantitativa prover av alger i slumpvis utvalda områden. Fältprover av alger insamlas med en cylindrisk provtagare (bottenyta av 346 cm2 ) som förs ned i sedi-mentet. Algproverna fraktas på is till laboratoriet där de noggrant tvättas och sorteras för att avlägsna sediment, fauna och annan vege-tation innan de torkas i ugn (60 °C) till konstant vikt, varefter de vägs. Artbestämning av alger utförs på mindre delprov vilka stude-ras under stereolupp och mikroskop.

Utvärdering: Kombinationen av flygfotografering och fältprovtag-ning som inventeringsmetod innebär att kartläggningen av algernas mängd och utbredningsmönster kan göras med stor tillförlitlighet. Vid varje provtagning har 150-300 foton tagits under tre till fem timmars flygning, och varje provtagningsenhet (fotograferat område) har haft en yta mellan 2 och 20 ha, vilket innebär att 17 till 38 % av hela grundområdesytan studerats. Det stora antalet stick-provsenheter i hela undersökningsområdet som innefattats vid varje provtagning gör att skattningen av algutbredning har kunnat göras med både hög precision och stor noggrannhet. Studier görs lämp-ligen 2-3 ggr per säsong.

Flygfotografering med kompletterade fältinsamling är en snabb och billig metod som med hög precision och stor noggrannhet ger

51

Fig. 12. Olika täckningsgrad av fintrådiga alger i från Gullmarsfjordentill Fjällbacka. Efter Moksnes och Pihl, 1995.

en kartläggning av fintrådiga algers utbredning. Genom att meto-den är helt baserad på slumpvis provtagning (inga fasta stationer) erhålles en heltäckande bild av utbredningen av fintrådiga alger i såväl kustregioner som i hela undersökningsområdet, som dessutom tillåter statistiska jämförelser både på rumslig och tidsmässig skala. Utbredningsmönstret av fintrådiga alger åskådliggör på ett enkelt (och generellt) sätt hur olika kustområden är påverkade av förhöjd belastning av näringsämnen.

52

KARTLÄGGNING AV GRUNDA VEGETATIONSKLÄDDA HAVSFJÄRDAR

Typ och omfattning: Utbredning av populationer, 0-6 meters djup.

Referens: Alexandersson, S. (1995) Grunda vegetationsklädda havsfjärdar i Gävleborg. Rapport från Länsstyrelsen i Gävleborg, Rapport 1995:9

Syfte: Syftet med undersökningen var dels att undersöka förekom-sten av vegetationsklädda fjärdar samt deras tillstånd och naturvärde, dels att kartlägga förekomst, utbredning och artsammansättning av kransalger och annan vegetation i fjärdarna.

Bakgrund: Grunda vegetationsklädda havsfjärdar karakteriseras ofta av både hög produktion och en rik biologisk mångfald. Vattenväxter och smådjur i denna miljö är viktig föda både för fisk och fågel. Områdena är också viktiga lek- och uppväxtområden för flera fiskar-ter. Fjärdarna är också växtplatser för kransalger, av vilka många arter är hotade. Havsfjärdar hotas av olika slag av mänsklig påver-kan bl. a. övergödning och fysisk förändring. Vid övergödning gyn-nas tillväxt av planktonalger och fintrådiga, fastsittande alger medan kransalger missgynnas.

För att undersöka förekomsten av grunda vegetationsklädda havs-fjärdar samt för att bedöma deras tillstånd och naturvärde utfördes en inventering under sommaren 1994 i Gävleborgs län. I undersök-ningen kartlades även förekomst och utbredning av vattenväxter, som i detta fall utgjordes dels av kransalger, andra alger samt kärl-växter. Förändringar i utbredningsmönster kunde utvärderas genom jämförelse med en liknande undersökning i området 1974.

Metodik: Lämpliga fjärdar och grundområden valdes ut från sjökort och topografisk karta. Urvalskriterier var skyddat läge och litet vat-tendjup. Undersökningen gjordes mestadels från kanot. Oåtkomliga fjärdar besiktigades enbart från land. Ute på vattnet karterades växt-ligheten med vattenkikare. För artbestämning togs växter med luth-erräfsa. Även vattendjup, siktdjup, salthalt och andra omgivnings faktorer bestämdes. De undersökta fjärdarna klassades sedan i tre olika klasser utifrån naturvärde. Fjärdarna bedömdes utifrån deras botaniska värde och orördhet till exempel närhet till industriom-

53

råde, fritidsbebyggelse och småbåtstrafik. Fjärdar med stor före-komst av vegetation, kransalger och/eller sällsynta arter samt låg påverkningsgrad bedömdes som mest värdefulla medan fjärdar med liten vattenvegetation och kraftig påverkan av mänsklig verksamhet bedömdes ha lågt naturvärde.

Rapporten från Gävleborgs län om de högst klassade fjärdarna innehåller en beskrivning av området, mänsklig påverkan, vat-tenkvalitet, vattenvegetation, bedömning av naturvärde samt en jämförelse med en tidigare inventering 1974 i samma område. Vattenvegetationens utbredning redovisas i kartform för varje redo-visat område.

Utvärdering: Den areella utbredningen av bottentyper/biotoper har gjorts med hjälp av en kanot och vattenkikare. Metoden är billig och enkel, men har sin begränsning i djupled, framför allt om det är dålig sikt i vattnet eller mycket vågaktivitet. För kunna artbestämma på ett säkrare sätt togs stickprov med en lutherräfsa, vilken är en bil-lig och enkel metod. Inventeringarna bör helst utföras flera gånger under året. Kransalger finns i stort sett under hela året, men fintrå-diga alger och grönalger förekommer mest under vår och försom-mar. Högre vattenväxter som nating, särv och slinga har sin största förekomst under sensommar och tidig höst.

54

SARGASSOSNÄRJA (SARGASSUM MUTICUM)VID SVENSKA VÄSTKUSTEN

Typ och omfattning: Utbredning av population, 0-6 meters djup.

Referens: Karlsson, J., D. Valentinsson & L.-O. Loo (1995). Sargassosnärja - Sargassum muticum -vid svenska västkusten (On the distribution, growth and associated biota of the Japweed - Sargassum muticum - in Sweden). Naturvårdsverkets slutrapport, 1-18.

Syfte: Några riktade studier av Sargassum muticum i svenska vatten hade fram till 1993 inte förekommit. Avsikten med projektet “Marin biodiversitet: Utbredning, koloniseringspotential och effekter av den introducerade brunalgen Sargassum muticum” var att försöka svara på vad som händer i de miljöer längs svenska västkusten som kolonise-ras av S. muticum, genom att upprätta en baskunskap om utbredning och de mekanismer som styr denna. Arbetet har inriktats på inven-tering av utbredningen längs västkusten, vilka habitat som koloni-serats, skattning av populationsstorlekar, planttillväxt, samt vilken fauna och flora som man normalt finner associerad till Sargassum-plantorna.

Bakgrund: I de flesta ekosystem finns det många exempel på hur främmande arter har klarat sig väl i konkurrensen med inhemska arter, och i vissa fall slagit ut delar av den ursprungliga faunan eller floran. Under 1900-talet har flera nya marina arter etablerat sig i Europa. Anledningen till att vi har dessa arter längs våra kuster beror ofta på mänsklig aktivitet. Nya arter har nått oss som påväxt på skeppsskrov och/eller som juveniler eller vuxna individer i bar-lastvatten. Dessutom har det ökade intresset för havsbruk i hela Europa resulterat i en import av odlingsbara arter med högre avkast-ning. Då kontrollen av den medföljande faunan och floran ofta är otillräcklig har vi begåvats med en rad icke önskade former. Ett av de marina ogräs som väckt stor uppmärksamhet de senaste 20 åren är brunalgen Sargassum muticum (Yendo) Fensholt, på svenska kallad “Sargassosnärja”, som 1987 för första gången i Sverige påträffades fastsittande i Kosterskärgården i norra Bohuslän (Karlsson 1988).

55

Genom sitt uppträdande har S. muticum tilldragit sig stor upp-märksamhet i massmedia och i forskningsvärlden. Då S. muticum är stor och mycket iögonfallande har den även i Sverige i allt högre grad observerats av fiskare, allmänhet, och av massmedia. I samband med att arter uppträder i nya miljöer uppstår det alltid spekulationer kring vilka områden som kommer att koloniseras, vad det är som sätter gränserna för utbredningen och vilka effekterna av kolonise-ringen blir. Svaren på dessa frågor varierar mellan olika ekosystem, vilket gör att resultat vunna i en fullt marin miljö inte nödvän-digtvis är direkt överförbara på svenska förhållanden. Sargassum muticum har ovetydigt en viktig strukturerande roll för de övre alg-bältena i Västeuropa och längs delar av den nordamerikanska Stilla Havskusten. Critchley et al. (1990) ger också en sammanställning över de effekter och problem som förknippats med etableringen av S. muticum. Dessa innebär i korthet:

1. Utslagning av inhemska algarter.

2. Ökad mängd fintrådiga algepifyter.

3. Både positiva och negativa förändringar av faunans sammansättning.

4. Ökad sedimentation i koloniserade områden.

5. Problem för det kustnära fisket att utnyttja traditionella fiskeplatser och ostronbankar.

6. Borttransport av ostron från ostronbankar.

7. Stora ansamlingar av drivande plantor (>100 m2 ) under högsommaren.

8. Blockering av trånga passager och hamnar.

9. Rekreationsproblem.

När det gäller de ovan nämnda biologiska effekterna är osäkerheten stor då många av de publicerade arbetena är spekulativa och ofta sak-nar en tydlig redovisning av metodik. Det gör att det finns behov av fortsatta studier, inte minst då arten uppträder över ett stort geogra-fiskt område.

56

Metodik: Geografisk utbredning Vid projektets början i juli 1993 hade Sargassum muticum längs den svenska västkusten en känd utbredning som sträckte sig från norska gränsen i norr till Tistlarnas fyrplats i Göteborgs södra skärgård, men hur vanlig den var längs olika kustavsnitt, samt i vilka miljöer den fanns var endast till en ringa del känt (Karlsson, 1997; Karlsson and Loo 1999). Under perioden juli 1993 till december 1994 invente-rades 10 delområden längs kuststräckan Strömstad-Hallands Väderö med avseende på förekomst av S. muticum. Längs kusträckan pla-cerades sökkvadrater om 5 x 5 distansminuter (ca 86 km2)(se rapporten). Inom varje sökområde inventerades den totala strandlin-jen och djup ner till 2 m djup med avseende på förekomst och popula-tionsstorlek av S. muticum, samt typen av bottensubstrat på växtplat-sen. Inventeringen gjordes med hjälp av vattenkikare. Sökområdena omfattar områdena A) Kosteröarna, B) Tjärnöområdet, C) Väderöarna, D) Fjällbackaområdet (Figur 13), E) Gullmarsfjordens mynning, F) Pater Noster området, G) Göteborgs södra skärgård, H) Vendelsöfjorden, I) Balgö-fjorden och J) Hallands Väderö. Dessutom har stickprov tagits från land längs kuststräckorna Fiskebäck (Göteborg)-Falkenberg. Detaljkartor av sökområdena A-G återges i figurerna 6-12 i rapporten.

En försiktig skattning av medelbiomassan i de områden där Sargassum påträffats (kg våtvikt km-2 baserat på medelvåtvikten hos 180 plantor och medelantalet plantor per område, vilket var 50 000 ind.) leder till att det finns ca 1,75 ton (20 kg våtvikt km-2) av S. muticum per område. Detta är naturligtvis en mycket grov uppskatt-ning och biomassan varierar avsevärt mellan de olika sökområdena. Fastsittande plantor har registrerats ner till 16 m djup, men merpar-ten av populationerna växer grundare än 2 m.

Sargassum-plantan och associerad fauna och floraFör att karakterisera Sargassum-plantan och dess epibionter skörda-des i augusti 1993 ett antal slumpmässigt valda plantor i Koster-, Tjärnö- och Gullmarsfjordsområdet. I varje delområde skördades på var och en av 3 lokaler 30 plantor, vilket totalt ger 180 skördade indi-vider i de olika områdena. Vid skörd omslöts plantan av en finmaskig nätpåse (maskstorlek 1 mm). För varje planta registrerades våtvikt, totallängd, max omkrets, antalet primärlateraler, antal receptakler, epiflora och medföljande fauna.

57

Spridning av fortplantningskroppar Under sommaren 1993 följdes den dagliga settlingen av Sargassum-groddplantor i ett in-situ försök i närheten av Tjärnö marin-biologiska laboratorium (Johansson, 1994; Johansson, Karlsson and Wallentinus, 1995). Fortplantningskropparna fångades upp på keramikplattor vilka var slumpvis utplacerade på givna radier runt en Sargassum-population som fungerade som spridningskälla. Groddknopparna bottenfällde inte i klumpar utan som enskilda

Fig. 13. Utbredning av Sargassum muticum i Fjällbackaområdet (D).Gula punk-ter anger var S. muticum förekom 1993 och 1996. Röda punkter anger var S. muticum förekom endast 1996 och svarta punkter anger var S. muticum förekom 1993 men försvunnit 1996. Efter Karlsson m fl, 1995.

Fjällbacka

58

individer. Frekvensen bottenfällda groddknoppar minskade snabbt med ökat avstånd från spridningskällan. Det fanns också en anty-dan till ett tidsmässigt cykliskt beteende i frekvenserna av botten-fällda groddknoppar.Laboratorieförsök visade att sjunkhastigheten hos groddplantorna varierade mellan 0,5 och 1,0 mm s-1 , med ett medelvärde runt 0,8 mm s-1 . Små groddplantor sjönk snabbare än de större.

Utvärdering: Den geografisk utbredningen av Sargassum bestämdes genom att inventeraren åkte med en liten båt runt samtliga öar i en försöksruta (5x5 nautiska mil) och med hjälp av vattenkikare regist-rerade var och hur många plantor som fanns. Metoden med vatten-kikare är enkel och relativt billig men fungerar dåligt om sikten i vattnet är dålig eller om det är för kraftig vindpåverkan. Varje för-söksruta tar mellan 2 dagar till 1 vecka att inventera. Metodiken är tillämplig också för andra alger och vattenlevande kärlväxter

59

Kommuninventeringar - planeringsunderlag

Den 1 juli 1987 trädde en ny plan- och bygglag (PBL) och en lag om hushållning med naturresurser (NRL) i kraft. De fastlägger en ansvarsfördelning mellan stat och kommun vad gäller kunskapsför-sörjning och beslutsbefogenheter inom lagarnas tillämpningsområ-den. Kommunerna har genom lagreformerna fått ett ökat ansvar för att bland annat ta hänsyn till allmänna intressen. En av utgångs-punkterna för NRL är att ekologiska förutsättningar bör beaktas vid alla beslut som har att göra med att man t ex tar vattenområden i anspråk. En god hushållning av naturresurserna förutsätter att det i mål och ärenden finns tillgång till ett bra kunskapsmaterial och en översiktlig planering av kustvattenområden. Nedan följer några exempel på Kommuninventeringar.

4.2.2

Foto: Lars-Ove Loo

60

FISKERIBIOLOGISK INVENTERING AV GRUNDA HAVSOMRÅDEN I KUNGÄLVS KOMMUN

Typ och omfattning: Kommuninventering som beskriver utbredning av populationer, samhällen, bottenstrukturer och produktionspoten-tial för fisk på grundområden 0-3 meters djup.

Referens från: Thörnelöf, E., Lagenfelt, I. (1982). Fiskeribiologisk inventering av grunda havsområden i Kungälvs kommun, Rapport till Kungälvskommun, 1- 57.

Syfte: Syftet med denna undersökning var att få fram underlag för den kommunala planeringen i kustzonen. Undersökningen utfördes på initiativ av fiskenämnden i Göteborgs och Bohus län på uppdrag av Kungälvs kommun.

Bakgrund: Grunda havsområden har visat sig vara mycket produk-tiva och bör i så stor utsträckning som möjligt skyddas från exploa-tering. De utgör viktiga uppväxt- och näringsområden för ett flertal ekonomiskt värdefulla fiskarter. Även för fågellivet har de grunda vikarna en mycket stor betydelse.

Människan utnyttjar dessa grunda havsområden för i huvudsak tre aktiviteter: fiske, rekreation och som recipient. Dessa aktiviteter konkurrerar sinsemellan om plats i kustzonen och kan ibland vara svåra att förena med det stora naturvärde som opåverkade grund-områden representerar. Som en följd härav måste en nogrann plane-ring av kustzonens utnyttjande ske. Miljöstörande aktivitet måste hänvisas till områden som är mindre biologiskt produktiva.

Med grunda havsområden avses här havsbottnar ned till tre meters djup. De grunda havsområdena kan beskrivas som havets åkermark. Förutsättningar för hög produktionen i de grunda havs-områdena är låg exponering och ringa vattendjupet. Den höga pro-duktionen utnyttjas av fisk, fågel och i viss mån säl. Ekonomiskt viktiga fiskarter som ål, havsöring, ung torsk och plattfisk utnyttjar grundområdena som matplats.

Samtidigt utnyttjas den höga produktionen i grundområden för flertalet matfiskars yngeluppväxt. Främst är det arter som röd-spätta, slätvar, piggvar, äkta tunga, skrubbskädda och näbbgädda som utnyttjar dessa uppväxtområden.

61

Metodik: För att kunna undersöka dessa stora grundområden valde man av kostnadsskäl att ta stickprov på växt- och djurliv på några få lokaler, och sedan med hjälp av översiktliga karteringar applicera resultaten på hela kommunens grundområden.

Inventeringsarbetet har fördelats på följande moment:

A. Kvantifiering av mobil epifaunaMed mobil epifauna avses i fortsättningen småfiskar (framförallt sandstubb, lerstubb och diverse plattfiskar), räkor (sandräkor och tångräkor), krabbor (framförallt strandkrabba) och pungräkor som uppehåller sig på och ovanför bottnen inom 0 till 1,5 meters vatten-djup.

För att fånga dessa djur har två typer av så kallade fallfällor använts, dels en mindre som två personer bär mellan sig på en lång stång (Figur 14), dels en större som kan manövreras från en liten båt med hjälp av en kran. Den lilla fällan användes från 0 till 0,75 meter och den stora fällan från 0,75 till 1,5 meters vattendjup. Båda fällorna har en prov-tagningsyta av 0,5 m2.

Den mobila epifaunan håvas sedan ur fäl-lan, artbestäms och räknas samt vägs som våt-vikt. I de undersökta vikarna utslumpades vid varje provtillfälle 10 prov per arbetsområde. På så sätt undveks att prover insamlades sub-jektivt.

B. Översiktlig kartering av grundområdenas växtsamhällen och strandtyperMed hjälp av vattenkikare från båt karterades kommunens grund-områden från fastlandet ut till tre meters djup (Figur 15). Minsta karteringsenhet för strandtyp var ca 50 meter, medan kartering av växtsamhällen anpassade efter områdets homogenitet. I vissa fall har områden ned till 5x5 meter redovisats.

C. Räkning av befintliga båtplatserInom samma område som inventerades med avseende på växtsam-hällen noterades även alla befintliga båtplatser. Man skiljde mellan fast förtöjning vid brygga och bojliggare.

Fig. 14. Pihl-Rosen-berg fallfälla 0,7 m hög (0,5 m2)

62

Fig. 15. Utbredning av ålgräs och nating. Efter Thörnelöf och Lagenfelt, 1982.

Nating

Ålgräs

De dominerande typerna av växtsamhällen noterades såsom:

• Ålgräs (Zostera marina).

• Nating (Ruppia spiralis, Ruppia maritima, Pomatogeton pectinatus).

• Grönalgsområden (med släkten som Cladophora, Enteromorpha, Ulva).

• Sågtång och blåstång (Fucus serratus =F och Fucus vesiculosus =F).

• Naken botten (vilken uppdelades på sand, lera ochområden med musselbankar).

Strandtypen indelades i följande klasser:

• Berg, block, sand, vass (förutom arten vass ingår även havssäv), gräs, övrig strand (exempelvis vägbank, båthamn etc).

Bottentyp indelades i följande klasser:

• L=Lera, SL=Sandblandad lera, LS=Lerblandad sand, S=Sand.

63

D. Provfisken med nätProvfisken utfördes med 36 meter långa nät som var uppdelade i tremeterssektioner med olika maskstorlek, dvs totalt fanns tolv sektioner med olika maskstorlek per nät. Maskstorleken varierade från 8 till 60 varv per aln. Två nät länkades samman och sattes i skymningen på en meters djup för att vittjas följande morgon. De fångade fiskarna mättes och vägdes, varefter en grov analys av födo-valet (maginnehållet) utfördes i fält.

E. Mätning av omvärldsfaktorerTemperatur, salthalt och organisk halt i sedimentet.

Utvärdering: Den areella utbredningen av bottentyper/biotoper bestämdes med hjälp av en liten grundgående båt och vattenkikare. Metoden är billig och enkel, men har sin begränsning i djupled, framför allt om det är dålig sikt i vattnet eller mycket vågaktivitet. Produktionspotential för matfisk har kvantifierats på grundområden med hjälp av fallfällor. Man har visat att epifaunan som skall prov-tas inte störs när man går på botten bärandes på Pihl-Rosenbergs fallfälla. Metoden är enkel och billig. Den fungerar bra i grunda områden när vågaktiviteten inte är för stor. Den har sin största begränsning i djupled. Undersökningen görs lämpligen i månads-skiftet augusti-september.

64

INVENTERING AV HAVSBOTTNARNA MELLANFJÄLLBACKA OCH BOVALLSTRAND

Typ och omfattning: Kommuninventering som beskriver utbredning av populationer, samhällen och bottenstrukturer på både grunda och djupa områ-den.

Referens från: Pleijel, F. (1988). Inventering av havsbottnarna mel-lan Fjällbacka och Bovallstrand. Naturinventeringar i Göteborg och Bohus län. 1988:6.

Syfte: Syftet med denna undersökning var att kartlägga havsbott-narna från Stora Borgen i norr till Bottnefjorden i söder, exklusive Väderöarna, med avseende på organismsamhällen och bottenstruk-turer på både grunda och djupa områden

Bakgrund: Huvudvikten i undersökningen har lagts på en kartering av strandzonen och de grunda mjukbottnarnas substratsammansätt-ning och biologi. Resultatet redovisades dels genom en detaljerad kartbilaga, där bottensubstratet i området beskrivs (Figur 16) samt även beskrivningar i text.

Metodik: 1. Grundområden som omfattar bottnarna ned till 6 meters djupDessa områden karterades under augusti 1986 med hjälp av vat-tenkikare, dragg och handskrapa. Bottnarna karaktäriserades enligt följande: A. Hårdbotten (berg och klappersten), B. Sandbotten, C. Sandblandad gyttja, D. Zostera marina (ålgräs), E. Annan vegeta-tion (Fucus, Chorda mm). Övrigt: Ostronbankar

2. Djupområden som omfattar övriga bottnar inom områdetProver på dessa bottnar togs i april 1986 med en 0,1 kvadratmeters van Veen-huggare, och där denna på grund av bottenbeskaffenhet inte var lämplig med fyrkantsskrapa. Sedimentkaraktär (färg, doft, struktur) noterades varefter proven sållades (som regel med 5, 2, 1 och 0,5 mm såll), formalinfixerades och överfördes till alkohol. I vissa fall utelämnades den finaste sållfraktionen då materialet annars inte var möjligt att sålla. Proverna tagna med fyrkantsskrapa under-

65

Fig. 16. Utbredning av olika bottentyper (se figuren) i Bovallstrands området. Efter Pleijel, 1988.

söktes direkt efter provtagningen. I artlistorna noterades den frek-vens varmed organismerna förekom med ett, två eller tre plus (vilket motsvarade; förekommer, vanlig, respektive dominerande).

Utvärdering: Den areella utbredningen av bottentyper/biotoper utfördes med hjälp av en liten grundgående båt och vattenkikare. Metoden är billig och enkel, men har sin begränsning i djupled, framför allt om det är dålig sikt i vattnet eller mycket vågaktivitet. Kartläggningen av djupare bottnar gjordes med hjälp av van Veen huggare. Fördelar med hugg är att man får kvantitativa prover där det går att göra bra artbestämningar och biomassabestämningar. Nackdelar är att bestämningsarbetet är tidsödande och därmed dyrt, samt att man därmed får få stickprov som underlag för en areell utbredning.

66

BOTTENFAUNA I OMRÅDET RÅSSÖ-SANNÄSFJORDEN

Typ och omfattning: Kommuninventering för att uppskatta det bio-logiska värdet av grundområden. Vegetations- och bottenkartering av grunda bottnar 0-10 m.

Referens: Härkönen, T. (1981). Bottenfauna i området Råssö-Sannäsfjorden. Naturinventeringar i Bohus län, Länstyrelsen Naturvårdsenheten 1983:3.

Syfte: Föreliggande rapport är resultatet av inventeringar utförda under hösten 1980 samt våren 1981. Undersökningen utfördes på uppdrag av länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län. Den var den andra i en serie om tre kustinventeringar som planerades inom Strömstad och Tanums kommuner.

Bakgrund: Huvudvikten i undersökningen lades på en kartering av strandzonen och de grunda mjukbottnarnas substratsamman-sättning och biologi. Resultatet redovisades dels genom en detalj-erad kartbilaga, där bottensubstratet i området beskrevs samt även beskrivningar i text.

Metodik: Vegetation och bottensubstrat kartlades med hjälp av vat-tenkikare, handskrapa och detritussläde, medan de djupare bott-narna mer extensivt undersöktes med triangelskrapa. Resultatet redovisades dels genom en detaljerad kartbilaga, där bottensubstra-tet i området finns angivet enligt indelningen: hårdbotten, sand, sandblandad gyttja samt gyttja. Även dominerande vegetation är angiven enligt indelningen: Zostera-ängar, Fucus-Mytilus-bälte, ost-ron samt blåmusselbankar (Figur 17).

Utvärdering: Den areella utbredningen av bottentyper/biotoper utfördes med hjälp av en liten grundgående båt och vattenkikare. Metoden är billig och enkel, men har sin begränsning i djupled, framförallt om det är dålig sikt i vattnet eller mycket vågaktivitet. Kartläggningen av djupare bottnar gjordes med hjälp av triangel-skrapa. Fördelen med triangelskrapa är att man får bra översiktliga prover av bottenfauna/flora sammansättningen. Nackdelar är att bestämningsarbetet är tidsödande och därmed dyrt samt att man får

67

Fig. 17. Utbredning av olika bottentyper (se figuren) i Sannäsområdetområdet. Efter Härkönen, 1981.

få stickprov som underlag för en areell utbredning. Dessutom får man inget kvantitativt mått på artsammansättning och biomassa. Användning av skrapor ger en bra bild av vegetationen, men oftast en sämre bild av faunan. Endast de arter som lever på eller grunt i sedimentet kommer med.

68

BIOLOGISK INVENTERING AV KUSTVATTENOMRÅDENI UDDEVALLA KOMMUN

Typ och omfattning: Kommuninventering för att uppskatta det bio-logiska värdet av grundområden. Vegetations- och bottenkartering av grunda bottnar 0-3 m.

Referens: Ulmestrand, M., Pihl, L. (1989). Biologisk inventering av kustvattenområden i Uddevalla kommun. Rapport till Uddevalla Kommun. 1-21.

Syfte: Föreliggande undersökning hade som målsättning att inven-tera och uppskatta det biologiska värdet av Uddevalla kommuns grunda kustvattenområden.

Bakgrund: Kustområdena har under senare år fått en allt större betydelse för både friluftsliv (båtsport, fiske, rekreationsområde mm) och för industrin (utsläpp, energiutnyttjande, täkt, dumpning osv). De grunda kustområdena är viktiga uppväxtområden för ett flertal kommersiellt betydelsefulla fiskarter och de grunda havsvikarna är dessutom mycket viktiga som producenter av fiskföda (krabbor, räkor, småfisk, mm). Ett större behov av att utnyttja kustzonen ökar riskerna för konflikter.

För att bedömma hur man bäst bör utnyttja kustområdena är det viktigt att biologiskt värdera områden bland annat utifrån dess pro-duktion av fisk och bottendjur (fiskföda). Grunda kustområden (0-3 m) är generellt mer produktiva än omkringliggande djupare vatten och produktionen bestäms till stor del av områdets exponeringsgrad, bottensubstrat och vegetationstäckning. Produktionssiffrorna (det biologiska värdet) kan sedan jämföras mellan olika områden. Vidare kan viss generalisering göras över större områden genom att man applicerar de biologiska värdena på andra områden (under förutsätt-ning att man känner till områdenas exponering, bottensubstrat och vegetation).

69

Metodik: 1. Bottensubstrat och bottendynamikSedimenten speglar förhållandet i vattenmassan ovanför. När man karaktäriserar olika typbottnar brukar man skilja på bottenområden med kontinuerlig avsättning av det mest lättrörliga finmaterialet, sk ackumulationsbottnar, områden med oregelbunden avsättning och borttransport av finmaterial, transportbottnar, och områden där grovmaterial (sand, grus etc) dominerar, erosionsbottnar. De olika bottnarna har olika fysikaliska karaktärer såsom vattenhalt (torkad viktminskning i % av våtvikt) och halt av organiskt material (glöd-förlust i % av torrsubstans).

Många giftiga ämnen har stor benägenhet att bindas i botten-substratet och sedimenten speglar förhållandet i recipienten. Men sedimentens struktur påverkar även organismerna i och på bottnen eftersom djuren ofta har mycket specifika krav på bottnens beskaf-fenhet.

Bottendynamiken och bottnens fysikaliska karaktärer påverkas vidare av vattendjupet över bottnen och områdets exponering av vind och vågor (Håkansson & Jansson, 1983).

2. Vegetations- och bottenkartering av grunda (0-3 m) bottnarMed hjälp av liten båt och vattenkikare har man studerat kustvatt-nen i Uddevalla kommun med avseende på sedimentstruktur och utbredning av dominerande vegetation inom djupintervallet 0-3 m (Figur 18a och b).

3. Undersökning av vattnets syrgashaltSyrgashalten bestämdes med hjälp av en syremätare.

4. Kvantitativ provtagning av grundområdenas mobila epifauna,och uppskattning av dess produktionskapacitet (ekologiska värde). Vid provtagning av den mobila epifaunan använde man en fallfälla. Sådana fallfällor släpps på bottnen och innestänger 0,5 m2 av bot-tenytan. Fallfällan användes på djup mellan 0-0,7 m, medan den mobila epifaunan på djupare vatten (t ex ålgräsängar) fångades i en högre (1,5 m) fälla, vilken släpptes ner på botten från båt. Den mobila epifaunan håvades sedan ur fällan, artbestämdes och räkna-des samt vägdes som våtvikt. Produktionskapacitet kan uppskattas genom att använda kända förhållande mellan produktion och bio-massa (P/B-förhållande).

70

Fig. 18a och b. Övre figuren (a) anger utbredningen av olika bottensubstrat och den undre (b) utbredningen av organismsamhällen. Efter Ulmestrand och Pihl, 1989.

(a) Bottensubstrat:

(b) Organismsamhällen:

71

5. Viktiga fångst-, lek- och uppväxtområden för fiskInformationen om viktiga fångst-, lek- och uppväxtområden för fisk inhämtades främst genom intervjuer med olika kategorier fiskare samt genom tidigare gjorda arbeten.

Utvärdering: Den areella utbredningen av bottentyper/biotoper utfördes med hjälp av en liten grundgående båt och vattenkikare. Metoden är billig och enkel, men har sin begränsning i djupled, framför allt om det är dålig sikt i vattnet eller mycket vågaktivitet. Kvantifiering av produktionspotential för matfisk på grundområden gjordes med hjälp av fallfällor. Metoden är enkel och billig. Den fungerar bra i grunda områden när vågaktiviteten inte är för stor. Den har sin största begränsning i djupled. Undersökningarna görs lämpligen i perioden augusti-september. Det skall helst vara lugnt väder några dagar före provtagningen. Produktionspotential är ett mått på ekologiskt värde i ett område.

72

MILJÖKVALITETSBESKRIVNING AV NORRTÄLJE KOMMUNS KUSTOMRÅDE, 1988-1992

Typ och omfattning: Kommuninventering som beskriver utbredning och status av både växt- och djursamhällen på såväl grunda som djupa områden.

Referens: Anon (1994). Miljökvalitetsbeskrivning av Norrtälje kom-muns kustområde, 1988-1992. Norrtälje kommun och Institutionen för systemekologi och Stockholms Marina Forskningscentrum, Stockholms Universitet, pp. 1-156.

Syfte: Syftet med denna undersökning var främst att ge en allsidig beskrivning av nuvarande miljötillstånd i Norrtälje kommuns kust-område. Materialet skulle vidare insamlas så att det kunde utgöra grund för framtida bedömningar av miljötillståndets utveckling, men också vara användbart för kommunal planering.

Bakgrund: För att få en uppfattning om undersökta parametrars mellanårsvariation bedrevs undersökningen under fem år. Provtag-ningarna omfattade den fria vattenmassan, faunan på mjuka sedi-mentbottnar, algbälten på hårda bottnar samt fisk i fria vattenmassan. För att få en uppfattning om mellanårsvariationen undersöktes årli-gen fria vattenmassan i hela kommunens kustområde, fiskfaunan i fria vattnet i Norrtäljeviken och utanför liggande fjärdar, samt bot-tenfauna och algbälten på vardera två referensstationer. Övriga under-sökningar av bottenfauna och algbälten delades upp så att ett av fem delområden provtogs årligen (Figur 19). Sammantaget torde under-sökningen vara den mest omfattande som gjorts av miljötillståndet i ett kust- och skärgårdsområde längs svenska Östersjökusten.

Metodik:

1. Makroskopisk bottenfauna i Norrtälje kommuns kustområdePå varje station togs ett hugg med en 0,1 m2 van Veen huggare, med nätförsedda (0,5 x 0,5 mm) fönster på ovansidan för vattenge-nomströmning. Nedsänkningen av huggaren stoppades ca 2 m från botten, varefter huggaren sänktes långsamt för att undvika att en tryckvåg skulle påverka ytsedimentet. Även upptagandet av hugga-ren gjordes långsamt, hela tiden med en hand på vajern för att kon-trollera att huggaren slutits helt innan den lämnade botten. Innan

73

provet sållades genom ett 1 mm såll uppmättes sedimentvolymen för att kontrollera penetrationsdjupet i sedimentet. Sållresterna konser-verades med buffrad formalin (slutlig koncentration 4 % formalde-hyd) med tillsats av färgämnet bengalrosa. Förekommande djur har bestämts till art, släkte eller i vissa fall familj/klass (Hydrobidae, Chironomidae och Oligochaeta) och vägts (formalinvåtvikt), i före-kommande fall med skal, efter 2 minuters torkning på läskpapper.

Stationernas position har bestämts med s k stratifierad slump-ning. Före fältprovtagningen gjordes en djupkarta över varje delom-råde (områdena A, C, D och E, Figur 19) med hjälp av sjökort.

Fig. 19. Kartan visar åar, avrinningsområden och provtagningsområden i Nor-rtälje kommuns kustvattenstudie. Teckning: Karin Hallgren.

74

Fig. 20a o b. Kartorna visar utbredning av svavelvätelukt (a) och antal arter (b) på olika stationer i Norrtäljeskärgården.

Bottenarealen inom olika djupintervall bestämdes med planimeter. Antalet stationer inom varje stratum fördelades i proportion till dess andel av den totala bottenarealen inom respektive område. Varje stratum tilldelades ett större antal stationer än vad som avsågs prov-tas för att kompensera för ett visst bortfall på grund av att statio-nerna hamnat på fel djup, på ett grund, för nära land eller på ett icke provtagningsbart substrat. Inga stationer förlades grundare än

75

10 meter för att minska variabiliteten i materialet. Djupare sten- och grusbottnar undveks också med samma motivering.

Resultaten av bottenprovtagningen visas i Figur 20a och b.

2. Pelagial fisk - studier i och utanför NorrtäljevikenUndersökningarna ägde rum 1988-1992 i månadsskiftet augusti-september och utfördes genom en kombination av fiske med verti-kalnät och kvantifieringar med ekolod. Orsaken till att man valde att kombinera nätfisken med ekolodningar och inte enbart använt nät, ett traditionellt redskapet för fiskstudier, var att ekolodsteknik ger bättre kvantitativ information än nät. Det går däremot inte att från enbart ekolodssignaler avgöra vilka arter av fisk som före-kommer, varför nät användes för att erhålla en bild av artsam-mansättningen. Problemet med nät, som också gör dessa till ett förhållandevis svagt redskap för kvantitativa studier, är att de är selektiva och fångar skilda arter olika effektivt. Arter med taggar eller utskott, exempelvis gers och hornsimpa, fångas lättare än "släta" arter såsom strömming och sik. Nät är också selektiva på så sätt att en given maskstorlek endast fångar fisk inom ett begränsat storleks-intervall. Fångsterna i nät avgörs vidare inte enbart av hur mycket fisk som finns, utan även av hur aktiva dessa är.

De nät som använts i undersökningarna var så kallade vertikalnät (Hansson 1988), som sträcker sig från bottnen till ytan, så att hela vattenpelaren fiskas. Näten sattes på kvällen, innan ekolodningarna påbörjades, och togs upp på morgonen. Fångsten registrerades som antal fiskar per art och längdklass. Som längdmått användes fiskens totallängd, d v s längden från nosens spets till yttersta spetsen av den sammanförda stjärtfenan.

Nätuppsättningen förbättrades successivt under projektets gång, vilket medförde vissa skillnader mellan år. För att erhålla jämförbar-het mellan år, genomförde man omräkningar. När så skett, angav man att fångstdata var standardiserade. Dessa standardiseringar innebar att: 1) Fångster i 1.5 m långa nät fördubblades för att bli jämförbara med fångster i 3 m långa nät, 2) Fångsterna i nät med maskstorleken 4 mm beaktades inte, eftersom sådana nät inte använ-des 1988, 3) Någon korrektion för nätens djup, 25 eller 30 m, gjordes inte eftersom fisken inte var jämt fördelad över hela djupet. Flertalet fiskar fångades vid ytan, ett intervall som alltid fiskades.Ekolodningarna genomfördes med ett Simrad EY/M ekolod med frekvensen 70 kHz. Ekolodssvängaren släpades strax akter om mid-

76

skepps, ungefär 1 meter ut från skrovet och på 1 meters djup. Signalerna från lodet registrerades med en digitalbandspelare (Casio DA-1), och analyserades senare på en dator, med utrustning och program (HADAS) från T. Lindem (Inst. Physics; Univ. Oslo; Norge, Lindem 1983). Vid analysen av de inspelade ekosignalerna, uteslöts ekon erhållna närmare svängaren än 2 meter och närmare bottnen än 1 meter. Detta motiverades av alltid förekommande komplikationer i svängarens närhet, respektive risken att felaktigt registrera delar av bottenekot som fisk (för en genomgång av eko-lodsmetodik hänvisas till MacLennan och Simmonds 1992).

Ekolodet var kalibrerat mot en standardkula av koppar (ekostyr-kan -39.2 decibel, dB) och relationen ekostyrka-fiskstorlek antogs vara i enlighet med tidigare undersökningar (Rudstam et al 1988). Sambandet mellan styrkan hos ett eko och fiskens storlek framgår av tabell 5.3 i rapporten. Det bör påpekas att de angivna längd-klasserna är ungefärliga. En rad faktorer, såsom fiskens kroppsläge och om den vid ekolodstillfället stiger mot ytan eller simmar nedåt, påverkar ekots styrka. Denna variation gör självfallet att omvand-lingen från ekostyrka till längd och vikt blir osäker.

Den gjorda indelningen av fisk i längdklasserna <10 cm, 10-20

Fig. 21. Pelagial fisk i Norrtäljeviken, Lidö- och Björköfjärden. Abundans och biomassa under de olika provtagningsåren.

0.5

0.4

0.3

0.2

0.1

0

7

6

5

4

3

2

1

0

Vikt per m

<10 cm

10-20 cm

>20 cm

1988 1989 1990 1991 1992

antal per m2 gram per m 2

2

77

cm och >20 cm skall ses som en mycket grov indelning (Figur 21). Ekolodningarna genomfördes alltid nattetid, när fisken spritt sig

i vattenmassan, så att ekon erhölls från enskilda fiskar. Arbetet star-tade tidigast en timme efter solens nedgång och avslutades senast en timme före dess uppgång. Den ekolodsbana som kördes var den-samma varje år och transekterna redovisas i figur 5.1 i rapporten. Som en kontroll av transekternas likformighet olika år, beräknades medeldjupet för den totala ekolodsbanan och detta befanns relativt konstant (1988: 21.3 m, 1989: 21.7 m, 1990: 21.9 m, 1991: 22.0, 1992: 21.1 m). 3. Algvegetation på hårda bottnarDe grunda bottnarnas algbälten utgör en miljötyp som inte bara innehåller alger. Bland algerna finns, för Östersjöförhållanden, ett artrikt djursamhälle, med märlkräftor, havsvattengråsuggor och flera arter mollusker. På vissa lokaler kan även insektslarver före-komma i stort antal. Dessa ryggradslösa djur utgör i sin tur en vik-tig födoresurs för fisk, av vilka somliga har ett betydande värde för rekreationsfisket (t ex abborre).

För att beskriva miljöförhållanden i ett område kan studier av algbältet vara användbart, eftersom de fastsittande växterna integre-rar miljöförhållandena under relativt långa tid. I denna studie lade man tyngdpunkten på blåstången (Fucus vesiculosus). Den är lätt att identifiera i fält och är en av få perenna alger, samtidigt som den är bältesbildande och därigenom påtagligt bidrar till att skapa en bio-top för såväl växter som djur.

Inventeringarna genomfördes av dykare, vilka simmade i en viss riktning och observerade bottenvegetationen i en vanligtvis 10-20 meters profil. Profilens bredd avgjordes av siktbarheten och kunde vid dåliga förhållanden understiga 10 meter. Noterade parametrar var bottensubstratets karaktär, bottnens lutning, algbältets artsamman-sättning och vertikalutbredning. Speciell noterades täckningsgrad och utbredning av blåstång (Figur 22a och b). Djup för observa-tioner bestämndes med en kalibrerad djupmätare. Registreringar gjordes, förutom medelst anteckningar, genom mono- och stereofo-tografering. Samtliga dykobservationer sammanställdes i ett appen-dix (avsnitt 6.5 i rapporten).

För att följa mellanårsvariationen besöktes två stationer varje år. Förutom dessa lokaler undersöktes 49 stationer längs kusten.

78

Utvärdering: Kartläggningen av djupare bottnar gjordes med hjälp av van Veen huggare. Fördelar med hugg är att man får kvantita-tiva prover där det går att göra bra artbestämningar och biomas-sabestämningar. Nackdelar är att bestämningsarbetet är tidsödande och därmed dyrt, samt att man får få stickprov som underlag för en areell utbredning.

Hydroakustiska uppskattningar av fiskmängder är lika bra eller bättre än många andra biologiska mått. Ekolodning ger antal/biomassa av organismer, men kan inte skilja på arter. För detta krävs kompletterande fisken. Resultaten i nätfisken och liknande “tradi-tionella” undersökningar påverkas starkt även av andra faktorer än mängden fisk, till exempel fiskens aktivitet. Ekolodningar har här en stor fördel, eftersom de inte påverkas av sådana faktorer.

Med ekolodningar kan stora ytor lätt täckas, vilket minskar effekterna av “patchiness” (=stimbildning eller annan ojämn fördel-ning av fisken). Traditionella fisken kräver stora arbetsinsatser för att täcka motsvarande ytor.

Jämfört med traditionellt fiske, som inte blir kvantitativt på samma sätt som ekolodningar, men med likartad ytmässig täckningsgrad blir ekolodningarna avsevärt billigare (se även Kvantifiering av pela-gial fisk och stora djurplankton, på sidan 110).

Provtagningarna på hårdbotten bestod av dykprofiler där bedöm-ningar av en relativ förkomst i djupled av alger gjordes. Noterade parametrar var bottensubstratets karaktär, bottnens lutning, algbäl-tets artsammansättning och vertikalutbredning. Speciell noterades täckningsgrad och utbredning av blåstång. Djup för observationer bestämndes med en kalibrerad djupmätare. Fördelarna med meto-den är att man med relativt liten arbetsinsats kan samla in många transekter, dvs ganska kostnadseffektivt. Provtagningsmetoden är dessutom icke destruktiv, man förstör inte det man provtareller tittar på.

Den okulära registreringen av profilerna har kompletterats med mono- och stereofotografering. Nackdelar är att man inte alltid kan komma organismerna så ”nära” att man kan göra exakta artbestäm-ningar. Dessutom kommer man inte åt att registrera organismer som är dolda under andra organismer. Fintrådiga alger kan vara omöjliga att bestämma i fält även för specialister, varför insamling av prov blir nödvändig för att få en fullständig bild av artsammansättningen.

79

22a

22b

Fig. 22a och b. Kartorna visar blåstångens nedre utbredningsgräns och dess största täckningsprocent.

80

KARTLÄGGNING AV MARINA BOTTNAR I ASKERÖFJORDEN

Typ och omfattning: Kommuninventering som beskriver utbredning av växt- och djursamhällen på både grunda och djupa områden.

Referens: Jenneborg, L.H., 1995. Kartläggning av marina bottnar i Askeröfjorden. Stenungsunds kommun, rapport 121, 1-17.

Syfte: Syftet med kartläggningsprojektet var att undersöka vilka karaktäristiska växt - och djursamhällen som fanns inom Askeröfjordens såväl grunda som djupa bottnar. För att påvisa utsläp-pens effekt på bottensamhällena är utbredningen av dessa värdefulla parametrar. Den kartbild av bottenförhållandena som framtogs, kan vid framtida jämförande undersökningar utgöra ett underlag för bedömning av utvecklingstendenser i den marina miljön.

Bakgrund: Askeröfjorden utgör den primära recipienten för utsläpp av avloppsvatten från industrier och andra verksamheter inom Stenungsunds kommun. Även en viss påverkan från angränsande områden som Tjörns och Orusts kommuner förekommer.

På senare tid har konstaterats en ökning av fintrådiga alger utmed svenska västkustens grundområden (Moksnes & Pihl 1995; Jenneborg 1994). Förklaringen till detta torde vara en ökad närsalt-stillförsel till havsområdena. De fintrådiga algerna konkurrerar med de ekologiskt värdefulla ålgräsängarna som täcker stora delar av de grunda sedimentbottnarna. Vid nedbrytning av algmassorna förbru-kas dessutom vattnets syre så att syrebrist och svavelvätebildning uppträder.

Metodik: För att inom en begränsad tidsperiod samla så mycket information som möjligt om bottnarna, utfördes undersökningen med hjälp av ett fjärmanövrerat videosystem för undervattensbruk. Tekniken medger snabb inspektion av botten utan insats av dykare.I praktiken innebar fältarbetet följande. Vid respektive undersök-ningslokal manövrerades videokameran längs profiler som i möjli-gaste utsträckning sammanföll med eventuellt tidigare inspekterade sträckor. I de fall då undersökningslokalerna var belägna intill land, påbörjades profilerna på så grunt vatten som möjligt och avslutades på djupast belägna bottenavsnitt.

81

Denna utgjordes då i regel av lösare sedimentbotten beroende på vilka erosions- eller ackumulationsförhållanden som rådde på loka-len. Fördelen att använda en fritt hängande kamera är att denna kan föras ända intill bottenytan för att erhålla närbilder (ca 30 mm). En sk ROV-farkost (Remotely Operated Vechicle) som har fördelen att kunna styras i alla riktningar med propellrar är dock mindre lämp-lig i detta sammanhang. Dels rör propellrarna upp bottenslammet och dels medger konstruktionen med ram och stöd ej tillräckligt närgränsområde (ca 150 mm).

Videosekvenserna dokumenterades på videotape i standard c-VHS format.

Grundområdena undersöktes även med vattenkikare ner till ca 2-3 meters djup dvs på djup där bottnen utan svårighet kunde obser-veras från ytan och där videodokumentation ej ansågs nödvändig.Bottenhugg med Ekmanhuggare utfördes på djupare mjukbotten för att med större noggrannhet kunna identifiera faunan på video-sekvenserna.

Utvärdering: Den huvudsakliga datainsamlingen utfördes med hjälp av en ROV (i detta fall manövrerbar) utrustad med en videokamera. Fördelarna med metoden är att man med relativt liten arbetsinsats kan samla in många ”stickprov” och/eller transekter dvs ganska kostnadseffektivt. Provtagningsmetoden är dessutom icke destruk-tiv, man förstör inte det man provtar eller tittar på. Nackdelar är att man inte alltid kan komma organismerna så ”nära” att man kan göra exakta artbestämningar. Dessutom kommer man inte åt att regist-rera organismer som finns nergrävda i sediment eller är dolda under andra organismer.

82

Inventeringar av naturreservatoch underlag för reservatsbildning

När ett marint naturområde är aktuellt för någon typ av skydd, t ex naturreservat behöver man samla in olika typer av fakta om området så att man får en bedömningsgrund för vidare behandling. Marina skyddade områden kan ofta komma att avsättas av ekonomiska, pro-duktionbiologiska eller ekologiska orsaker, som kan vara svåra att uppfatta för allmänheten. Behovet av information kring ett marint skyddat område är därför extra stort. I processen att välja ut områ-den används kriterier för två syften: 1) värderingskriterier: används för att identifiera och värdera områden som kan komma i fråga, 2) prioriteringskriterier: används för att rangordna områden, för att upprätta en prioriteringslista. För mer information om prioriterings-kriterier se Naturvårdsverkets rapport ”Kriterier för val av marina skyddade områden - En analys” (Nilsson, 1997). Nedan beskrivs några undersökningar där avsikten har varit att ta fram underlag för reservatbildning.

4.2.3

Foto: Lars-Ove Loo

83

TORHAMNS YTTERSKÄRGÅRD 1987:1

Typ och omfattning: Naturreservatinventering - underlag för reser-vatsbildning. Omfattar en blandning av djupare och grundare bottnar.

Referens: Lagenfeldt, I. (1987). Torhamns ytterskärgård 1987:1. Länsstyrelsen i Blekinge län.

Syfte: Inventeringen har syftat till att ge en dokumentation om den marina miljön inom området Torhamns skärgård - Utlängan. En översiktlig bottenvegetationskarta har upprättats och förekom-mande algbälten angivits. Hydrografin för området har översiktligt beskrivits. Vidare har de olika delområdena beskrivits bland annat med avseende på hydrografi, undervattensvegetation, bottenfauna, rörlig epifauna samt i förekommande fall fisksammansättning och sillek.

Slutligen har området bedömts utifrån Naturvårdsverkets värde-ringskriterier för skyddsvärda marina områden.

Syftet med undersökningen har dels varit att öka kunskaperna om området där få marinbiologiska undersökningar genomförts, dels att tjäna som underlag för ett eventuellt kontrollprogram för ett framtida “marint reservat”. Underlaget kan användas vid områdets planering.

Bakgrund: Torhamnsskärgården utgör en fortsättning på den öst-blekingska urbergsslätten och bildar Sveriges sydöstligaste hörn. Området utgör, med Utklippan, ett komplett skärgårdsområde i mini-atyr. Här finns utsjö, utsatt ytterskärgård, mellanskärgård med varie-rad struktur och skyddad innerskärgård, allt inom drygt 100 km2. Blekingeskärgården är Sveriges sydligaste. Närmaste skärgårdar är på västkusten Göteborgs och på ostkusten Misterhults skärgård.

Hela Torhamnsskärgården har en salthalt på ca 8 ‰. Större bäckar och åar som tillför sötvatten saknas. Området är därmed i stort opåverkat av närsaltstillförsel från land. Påverkan av avlopp från industrier och samhällen är minimal.

Stora sammanhängande enhetliga områden saknas i Torhamns-skärgården. Splittringen på olika miljötyper är större än i övriga delar av Karlskronaskärgården.

84

Metodik:

A. HydrografiA.1. Strömmar: De registrerande strömmätare som användes var

av typ Aanderaa. Strömmätarna utplacerades i augusti 1983 och hämtades i oktober samma år. Totalt gjordes 8700 registreringar av strömriktning och strömhastighet. Lägsta mätbara strömhastig-het var 0,8 cm per sekund. Den relatering mellan strömriktning - vindriktning som gjorts baserades på vinddata från SMHI:s statis-tik ifrån Ungskär.

A.2. Salthalt: Salthalt bestämdes med salinometer på Fiskeri-styrelsens hydrografiska laboratorium i Göteborg.

A.3. Syrgas: Bestämning av halten löst syre i vattnet gjordes med titrering enligt Winkler. Metoden finns beskriven i SIS 02 81 14. Analyserna genomfördes på Fiskeristyrelsens hydrografiska labora-torium i Göteborg.

B. BottenförhållandeB.1. Sediment: Bottensedimentets egenskaper bedömdes med

vattenkikare från båt för områden med vattendjup mellan 0 och 3 meter. I områden med djup större än 3 meter användes en konap-parat (system Borg) för fältbruk. Apparaten består av en ram genom vilken tre “spjut” löper. Spjuten har olika vikt och i nederändan sit-ter koner med olika vinkel på spetsen. När konapparaten, som sän-kes från båt, landar på botten frigörs spjuten. Vid upphalandet låses de fast. I båten mäts sedan hur långt konerna trängt ner i botten. Detta material användes som grund för indelning i sedimentations-, transport- respektive erosionsbotten. Inom varje provområde gjor-des minst 5 mätningar varefter medianvärdet användes. För att “avstämma” observationerna i vattenkikaren mot konapparaten togs tre profiler från grundområde till djuphåla. Data om dessa profiler i Torhamn-, Kålla- och Djupfjärden finns i tabellbilaga i rapporten.

B.2. Djupförhållanden: Sjökort nr 821 rättat till och med 83:6 användes med publiceringstillstånd från Sjöfartsverket.

B.3. Vegetation: Bottenvegetation och bottensubstrat karterades med vattenkikare från båt under somrarna 1983 och 1984 (Figur 23). Det första året koncentrerades ansträngningen på grundområ-den med 0 till 3 meters djup. Detta material kompletterades 1984 med områden mellan 3 till 6 meters vattendjup. Siktdjupet medgav

85

ej heltäckande kartering av rödalgerna på 6 till 10 meters djup utan mer sporadiska observationer av täckningsgraden gjordes, varefter utbredningen kontrollerades med draggning.

Draggning användes också som komplement till vattenkikaren på grundare ytor.

Under 1985 testades undervattensvideo. Metoden fungerade bra

Vid karteringen användes följande sex huvudkategorier:

1. Grus-sand-lera utan makroskopisk vegetation (max 10-20 %).

2. Berg-sten utan makroskopisk vegetation (max 10-20 %).

3. Ålgräsängar (70-100 % täckningsgrad av ålgräs) .

4. Nate och särv eller nate, särv och ålgräs (ibland med snärjtånginslag) (70-100 % vegetation).

5. Blåstångsområden (minimum 50 %).

6. Övrigt.

för kartering av rödalger. Rödalger angavs endast med beteckningen RÖ utan att utbredningsgränser markerades. Inget bottenområde tillhörde renodlat någon av ovanstående typer. Vegetationen var blandad och omväxlande med fläckar av naken botten. En täckning på 10-20 % (ibland 30 %) av annan vegetation än den dominerande angavs på kartan med bokstav. I några områden med 50 % täckning av två bottentyper ritades de med randig färg. Skillnader mellan de båda karteringsperioderna berördes i resultatdelen. Vid karteringen i fält använde man en förstoring av sjökortet, skala 1:10 000.

C. Mobil epifaunaTill mobil epifauna räknades räkor, pungräkor och småfisk samt tånglus (Idotea). Dock inte de stora trollsländelarver som påträffades i Maren. Den rörliga epifaunan insamlades vid två tillfällen (augusti 1983 och augusti 1984) med fallfälla bestående av en 80 cm hög aluminiumram med en bottenyta på 0,5 m2. Denna “låda” bars i en lång stång mellan två personer. Lådan fälldes hastigt ner över en slumpvis vald ostörd bottenfläck. Tio fällningar gjordes per område. De instängda djuren fångades med finmaskiga akvariehåvar och konserverades i sprit. På laboratoriet artbestämdes, spritviktsvägdes

86

och längdmättes djuren. Jämförelsematerial från Hanöbukten och Konungshamn på Blekinges ostkust insamlades i anslutning till Torhamnsproverna.

D. BottendjurBottendjur insamlades i juli med en bottenhuggare av van Veentyp med en huggyta på 0,0475 m2. Det insamlade materialet sållades därefter genom ett såll med 1 x 1 mm maskstorlek. Det efter såll-ningen kvarvarande bottenmaterialet och djuren konserverades i 4 % borax-neutraliserad formalin. Fem prover insamlades från vardera av lokalerna.

På laboratoriet sorterades djuren ut från bottenmaterialet under lupp. Stora mängder växter eller mer eller mindre nedbrutet orga-niskt material ingick i proverna, varför de infärgades med bengal-rosa som mer eller mindre specifikt färgar djurmaterialet.

På grund av tidsbrist bearbetades endast två prover från vardera lokalerna. Alla vikter angavs som alkoholvåtvikt.Jämförelsematerialet hämtades dels från den i rapporten nämnda SKU-publikationen men också från Naturvårdsverkets provtagning vid station BY 39 och från Jansson & Wulff (1977).

Fig. 23. Utbredning av olika bottentyper (se figuren) runt Utlängan.Efter Lagenfeldt, 1987.

87

E. ProvfiskeVid provfiskena användes 36 meters översiktslänkar med 12 mask-storlekar. De största maskorna var 8 varv/aln och de minsta 60 varv/aln. På vardera av de sex lokalerna länkades två längder samman och sattes i skymningen med innerändan på omkring 2 meters djup. Näten vittjades nästa morgon.

F. LekbottnarUppgifterna togs fram vid intervjuundersökningar.

Utvärdering: Den areella utbredningen av bottentyper/biotoper utfördes med hjälp av en liten grundgående båt och vattenkikare. Metoden är billig och enkel, men har sin begränsning i djupled, framför allt om det är dålig sikt i vattnet eller mycket vågaktivitet. Kvantifiering av produktionspotential för matfisk på grundområden gjordes med hjälp av fallfällor. Metoden är enkel och billig. Fungerar bra i grunda områden när vågaktiviteten inte är för stor. Har sin största begränsning i djupled. Kartläggningen av djupare bottnar gjordes med hjälp av van Veen huggare. Fördelar med hugg är att man får kvantitativa prover där det går att göra bra artbestämningar och biomassabestämningar. Nackdelar är att bestämningsarbetet är tidsödande och därmed dyrt samt att man får få stickprov som underlag för en areell utbredning. Vid inventering med van Veen-huggare bör endast ett prov per station tas. Istället bör ett större antal stationer besökas. Detta ger en bättre uppfattning om före-komsten av olika arter i området. Det ger också möjlighet att sta-tistiskt beräkna antal individer och biomassa av olika arter i hela området man inventerar.

88

INVENTERING AV GRUNDARE HAVSOMRÅDENVID HALLANDS VÄDERÖ

Typ och omfattning: Naturreservatinventering - underlag för reservats-bildning. Omfattar en blandning av djupare och grundare bottnar.

Referens från: Loo, L. O., Isaksson, I., Luttervall, P.L., Hansson, L. J. (1994). Inventering av grundare havsområden vid Hallands Väderö. Rapport till Länstyrelsen i Kristianstad, 1-36.

Syfte: Inventeringen syftade till att ge en dokumentation av den marina miljön i området runt Hallands Väderö. En översiktlig bot-tentypskarta upprättades. Vidare beskrevs de olika delområdena bland annat med avseende undervattensvegetation, bottenfauna samt mobil epifauna. Slutligen bedömdes områdets naturvärden i relation till andra områden längs västkusten.

Bakgrund: Under slutet av augusti 1994 genomfördes en inventering av havsområden vid Hallands Väderö, i södra Kattegatt, på uppdrag av Länsstyrelsen i Kristianstads län. Undersökningsområdet förlades till djup grundare än 20 meter runt Hallands Väderö. Tonvikten i denna undersökning låg på faunadelen men då floran och botten-strukturen är av avgörande betydelse för faunans utbredning och sam-mansättning, så genomfördes en översiktlig kartering av området.

Bottnarna kring Hallands Väderö är av olika karaktär. Därför valdes en stratifierad provtagning i olika habitat för att få kvantitativa mått på fauna och “semikvantitativa” mått på flora. Inventeringen utfördes med fyra “huvudmoment”:

1. Kartering av förekommande bottentyper på de grunda områdena (0-6 m djup).

2. Kvalitativa provtagningar och semikvantitativa beskrivningar av fyra hårdbottenslokaler längs transekter från land och ca 120 m ut.

3. Mätningar av organisk halt i sedimentet, kvantitativa provtagningar på mobil epifauna (såsom sandräka, strandkrabba och mindre fiskar) och infauna (såsom musslor och maskar) i fyra grunda mjukbottenlokaler/vikar.

4. Kvantifiering av infauna från två lokaler på djupare mjukbotten (15 och 18 m djup).

89

Metodik:

1. Översiktlig kartering av grundare områden kring Hallands Väderö Bottenvegetation och bottensubstrat karterades med vattenkikare från båt. Vid karteringen används följande bottenstrukturer som huvudkategorier: 1. Hårdbotten (berg, klappersten), vilket samman-föll i stort sett med Fucus- (brunalgs-) bälten, 2. Sand och grus (mineral och/eller skal), 3. Ålgräs- (Zostera marina) ängar.

2. HårdbottnarDe semikvantitativa provtagningarna genomfördes med hjälp av dykare längs transekter vid Getaryggen (kompassriktning från land 235°), L. Tånge (40°), S. Måseskär (310°) och Vrenen (100°) under augusti 1994. Transekternas längd var 120 meter. Beskrivning av den fastsittande faunan och floran gjordes enligt en tregradig skala. Kvalitativa provtagningar i form av stereofotografering genom-fördes med hjälp av dykare vid Getaryggen, L. Tånge och S. Måseskär under augusti/september 1994. På varje station fotografe-rades slumpvis ca 30 ytor. Fotodokumentationen överfördes sedan till foto-CD för senare analys med datoriserad bildbehandling.

3. Grunda mjukbottnar (0-1 m)Provtagningarna genomfördes i augusti 1994 i Kohallen, Kungshamn, Stora Sandhamn och Vitsandsbryggan. I varje prov-tagningsområde slumpades 20 stycken provpunkter ut, för mobil epifauna, och 8 stycken provpunkter, för infauna, på ett djup mellan 0-1 meter. Mobil epifauna insamlades kvantitativt med en fallfälla (0.7 m hög aluminiumram med en bottenyta av 0.5 m2, ramen var upphängd på en 8 m lång stång och bars mellan två personer). I varje vik togs 20 prover. Genom att välja provtagning vid en tidpunkt på året då variationen av kvoten P(produktion)/B(biomassa) var som lägst var det möjligt att beräkna en arts produktionskapacitet.

Infaunaprovtagningen utfördes med hjälp av en dykcylinder, med en yta på 125 cm2, vilken stacks ned 1,5 dm i botten och i varje vik togs 8 prover. Proverna sållades direkt genom ett 1 mm såll. Både epifaunan och infaunan konserverades i 70% etanol och lagrades.

För att bestämma den organiska halten i sedimentet togs tre sedimentproppar från varje provtagningsområde. Rörets diameter var 43 mm och sedimentpropparnas längd var 5 cm. Dessa torkades till konstant vikt i 70˚C och brändes sedan i 5 timmar i 500˚C.

90

4. Djupare mjukbottnarProvtagningarna på djupare mjukbottnar samlades in under augusti 1994 vid två stationer belägna öster (A, N56°27’, O12°36’) och söder (B, N56°25’40, O12°34’25) om Hallands Väderö. Infaunan på dju-pare bottnar insamlades kvantitativt med en Van Veen-huggare (0,1 m2). Fem replikat togs på vardera station. Sedimentet på station A bestod överst av fin lera med inslag av småsten och under detta tog glacialleran vid. På station B utgjordes sedimentet av ren sand. Djupet på respektive lokal var 18 m på station A och 15-16 m på sta-tion B. Proverna sållades direkt ombord på båten genom ett 1 mm fyrkantssåll. Infaunan konserverades i 70% etanol och lagrades.

Utvärdering: Den areella utbredningen av bottentyper/biotoper utfördes med hjälp av en liten grundgående båt och vattenkikare. Metoden är billig och enkel, men har sin begränsning i djupled, framför allt om det är dålig sikt i vattnet eller mycket vågaktivitet. Provtagningarna på hårdbotten bestod av dykprofiler där bedöm-ningar av en relativ förkomst i djupled av alger gjordes enligt en tregradig skala. Fördelarna med metoden är att man med relativt liten arbetsinsats kan samla in många ”stickprov” och/eller trans-ekter dvs den är ganska kostnadseffektiv. Provtagningsmetoden är dessutom icke destruktiv, man förstör inte det man provtar eller tit-tar på. Nackdelar är att man inte alltid kan komma organismerna så ”nära” att man kan göra exakta artbestämningar. Dessutom kommer man inte åt att registrera organismer som finns nergrävda i sediment eller är dolda under andra organismer. Nackdelar i förhållande till ROV teknik (Remotely Operated Vehicle) är att dykare är begrän-sade när det gäller djupet och expositionstiden.

Kvantifiering av produktionspotential för matfisk på grundom-råden gjordes med hjälp av fallfällor. Metoden är enkel och billig. Fallfällor fungerar bra i grunda områden när vågaktiviteten inte är för stor. Metoden har sin största begränsning i djupled. Kvantifiering av infaunan på de grunda områdena gjordes med dykcylinder. Metoden är enkel och man får kvantitativa prover där det går att göra artbestämningar och biomassabestämningar. Nackdelar är att bestämningsarbetet är relativt tidsödande och därmed relativt dyrt. Kartläggningen av djupare bottnar gjordes med hjälp av van Veen huggare. Fördelar med hugg är att man får kvantitativa prover där det går att göra bra artbestämningar och biomassabestämningar. Nackdelar är att bestämningsarbetet är tidsödande och därmed dyrt samt att man får få stickprov som underlag för en areell utbredning. Utvärdering, van Veen; Se sid 77.

91

INVENTERING AV MARINA MAKROALGER I ØSTFOLD 1994: OMRÅDET HEIA-TORBJØRNSKJÆR

Typ och omfattning: Naturreservatinventering - underlag för reser-vatsbildning. Omfattar en blandning av djupare och grundare bott-nar.

Referenser från: Karlsson, J., 1994. Inventering av marina makro-alger i Östfold 1994: Området Heia-Torbjørnskjær. Tjärnö marin-biologiska laboratorium, S-452 96 Strömstad, Sverige, 1-21.

Syfte: Avsikten med undersökningen var att erhålla underlag inför beslut i norska Stortinget om upprättandet av ett marint reservat i det aktuella undersökningsområdet.

Bakgrund: Tjärnö marinbiologiska laboratorium fick i uppdrag av Miljøvernavdelningen i Østfold fylke att utföra en översiktlig inven-tering av förekomsten av bentiska makroalger i området mellan gränsen mot Sverige och fyrplatsen Torbjørnskjær i den sydöstra delen av yttre Oslofjorden.

Marinbotaniska undersökningar i området är få och spridda i tiden (Sundene 1953, Fredriksen & Rueness 1990). I den närmare kusten belägna Tislerarkipelagen hade NIVA under 1990-talet bedri-vit moniteringsverksamhet av bottenlevande organismer (Pedersen et al. 1990, 1991, 1993, 1994a, b, c). NIVA hade också utfört kor-relationsstudier av sambandet mellan vattenkvalitet och utbredning av vissa makroalger runt Hvaleröarna (Bokn 1984, Skei 1984).

Metodik: Totalt besöktes 12 lokaler. Av dessa besöktes 11 under slutet av juli - början av augusti, samt 2 i början av november. Arbetet utfördes av dykare från Tjärnölaboratoriets R/V “Doris”. Undersökningen koncentrerades till sublittoralen och omfattade på de större öarna och skären endast översiktligt algvegetation ovanför normalvattennivån (ej hällkar och bassänger). Vid varje lokal val-des dykplatsen så att största möjliga djup skulle kunna nås utan att dykarna skulle behöva simma orimligt långa sträckor. Som referens-linje för normalvattennivån användes havstulpanbältets (Semibalanus balanoides) överkant.

92

Dykarna följde en profil från det djup där upprättväxande alger inte längre förekom, eller från det djup där sedimentbotten (sand, grus, skalgrus) vidtog, och upp till ytan. På varje djupmeter note-rades dominerande arter och deras täckningsgrad enligt en fyr-gradig skala (1=ströexemplar, 2=5-25%, 3=25-75%, 4=75-100%). Krustabildande arters utbredning registrerades endast i undantags-fall. Insamlat material transporterades till Tjärnö marinbiologiska laboratorium och förvarades i rinnande vatten, varefter det artbe-stämdes i färskt tillstånd.

Många grupper av alger genomgår alltjämt en omfattande syste-matisk revision. Då undersökningens huvudsyfte var att erhålla en översiktlig uppfattning om huvuddragen i algvegetationens utbred-ning, bevarade man beläggmaterial endast för arter som tidigare ej registrerats i Norge, eller som enligt tillgänglig litteratur klassades som sällsynta. Beläggmateralet konserverades i alkohol och depone-rades vid Avdelningen for marin botanikk i Oslo.

Utvärdering: Provtagningarna på hårdbotten bestod av dykprofiler där bedömningar av en relativ förkomst i djupled av alger gjordes enligt en fyrgradig skala. Fördelarna med metoden är att man med relativt liten arbetsinsats kan samla in många ”stickprov” och/eller transekter dvs den är ganska kostnadseffektiv. Provtagningsmetoden är dessutom icke destruktiv, man förstör inte det man provtar eller tittar på. Den okulära registreringen av profilerna kompletterades med insamlat material där artbestämningen var vansklig i fält. Nackdelar är att man inte alltid kan komma organismerna så ”nära” att man kan göra exakta artbestämningar. Dessutom kan man inte registrera de organismer som är dolda under andra organis-mer. Nackdelar i förhållande till ROV teknik (Remotely Operated Vehicle) är att dykare är begränsade när det gäller djupet och expo-sitionstiden. Om man är intresserad av biodiversitet och systematik så är det en fördel att inventera två tidpunkter i ett område, eftersom olika organismer är olika utvecklade och olika tillgängliga vid olika tidpunkter under året. Nackdelen är en eventuellt ökad kostnad. Användningen av en fyrgradig skala för täckningsgrad blir subjek-tiv. För att underlätta för likartad bedömning kan fotodokumenta-tion av de olika täckningsgraderna göras.

93

INVENTERING AV MARINA MAKROALGER I HALLAND 1997:LILLA MIDDELGRUND

Typ och omfattning: Naturreservatinventering - underlag för reser-vatsbildning 0-20 meters djup.

Referens från: Karlsson, J. (1998). Inventering av marina makro-alger i Halland 1997: Lilla Middelgrund. Rapport Länstyrelsen i Halland, 1-51.

Syfte: Tjärnö marinbiologiska laboratorium fick i uppdrag av Länsstyrelsen i Hallands län att utföra en översiktlig inventering av förekomsten av bentiska makroalger vid utsjögrundet Lilla Middelgrund i mellersta Kattegatt. Avsikten med undersökningen var att erhålla underlag inför beslut om upprättande av ett skyddat marint område i det aktuella undersökningsområdet. Projektet bekos-tades av Världsnaturfonden (WWF) via ett bidrag till Länsstyrelsen. I den ursprungliga projektbeskrivningen ingick studier av både fauna och flora. På grund av tilldelade medels storlek prioriterades den botaniska delen.

Bakgrund: Kunskapen om fauna och flora vid utsjögrunden i den svenska delen av Kattegatt varierar avsevärt, och en betydande del av kunskapsunderlaget utgörs av resultat från äldre zoologiska undersökningar. Marinbotaniska undersökningar i området är få och spridda i tiden. För de närmare svenska kusten liggande Morups bank och Glommaryggen finns delvis ett bakgrundsmate-rial (Pedersén 1989, Tolstoy & Pedersén 1992). I närliggande danska farvatten har en rad studier av fauna och flora utförts på senare tid som del av den pågående nationella miljöövervakningen (Nielsen 1991, Nielsen et al. 1991, Nielsen & Dahl 1992). Förutom några översiktliga populärvetenskapliga artiklar (t ex Pedersén et al. 1990) är det också till äldre dansk litteratur vi får gå för att finna refe-renser om algfloran vid Lilla Middelgrund (Rosenvinge 1909-31, Rosenvinge & Lund 1941, 1943, 1947). Forskare vid Uppsala univer-sitet besökte Lilla Middelgrund 1988-1991 (P. Snoeijs pers.comm), men data från dessa undersökningar var inte tillgängliga för den här rapporterade undersökningen.

94

Metodik:

Fältmetodik: Totalt besöktes 17 lokaler i juni-juli 1997. Vid två av lokalerna utför-des undersökningarna med hjälp av försvarsmaktens 1:a röjdykardi-vison och HMS Skredsvik. Vid dessa lokaler lades två transekter ut. Varje transekt videofilmades. Täckningsgraden av de stora bru-nalgerna sågtång (Fucus serratus), ektång (Halidrys siliquosa), taggigt havsris (Desmarestia aculeata), skräppetare (Laminaria saccharina), fingertare (L. digitata) och stortare (L. hyperborea) samt rödalgerna ribbeblad (Delesseria sanguinea) och kräkel (Furcellaria lumbricalis) noterades på skrivplån. Längs varje transekt lades 10 provytor (0,25 m2). Rutorna totalskördades. Parallellt med detta skördades Laminaria sp. i 10 provytor (1 m2) längs varje transekt. Laminaria-arterna frystes vid hemkomsten, övriga arter överfördes i etanol direkt i fält.

Vid övriga lokaler utfördes provtagningarna från en snabbgående motorbåt. Vid varje lokal lades 2 transekter ut med hjälp av sjunk-lina, längd ca 220 m eller max dykdjup 30 m. Dykare följde sedan profilerna till transektlinans slut eller till det djup där upprättväx-ande alger inte längre förekom. Inom varje djupmeter registrerades med hjälp av visuell skattning dominerande arter och deras täck-ningsgrad enligt en fyrgradig skala (1= ströexemplar, 2= 5-25%, 3=25-75% , 4= >75%), samt de övre och nedre utbredningsgrän-serna. Svåridentifierade arter insamlades för vidare identifiering. Krustabildande och kalkborrande arters utbredning registrerades endast i undantagsfall. Insamlat material transporterades till Tjärnö Marinbiologiska Laboratorium och förvarades i rinnande vatten, varefter det artbestämdes i färskt tillstånd.

Positionering gjordes med hjälp av ekolod, GPS-navigator och underlagsmaterial från Sjöfartsverkets sjökarteavdelning.

ArtbestämningMånga grupper av alger genomgår alltjämt en omfattande systema-tisk revision. I Appendix I i rapporten gavs en sammanställning av där använda artbeteckningar och auktorsnamn, samt av den bestämningslitteratur hade som använts. Svenska namn, där sådana finnes, följer Tolstoy & Willén (1997). Zoologisk nomenklatur följer Hansson (1997). Då undersökningens huvudsyfte var att erhålla en översiktlig uppfattning om huvuddragen i algvegetationens utbred-ning bevarade man beläggmaterial endast för arter som tidigare ej

95

hade registrerats i denna del av Kattegatt, eller som enligt tillgänglig litteratur hade klassats som sällsynta. Beläggmaterialet konservera-des i alkohol och deponerades vid Tjärnö marinbiologiska laborato-rium, Göteborgs universitet.

Utvärdering: Provtagningarna på hårdbotten bestod av dykprofiler där bedömningar av en relativ förkomst i djupled av alger gjordes enligt en fyrgradig skala. Fördelarna med metoden är att man med relativt liten arbetsinsats kan samla in många ”stickprov” och/eller transekter dvs den är ganska kostnadseffektiv. Provtagningsmetoden är dessutom icke destruktiv, man förstör inte det man provtar eller tittar på. Den okulära registreringen av profilerna kompletterades med insamlat material där artbestämningen var vansklig i fält. Nackdelar är att man inte alltid kan komma organismerna så ”nära” att man kan göra exakta artbestämningar. Dessutom kommer man inte åt att registrera organismer som är dolda under andra organis-mer. Nackdelar i förhållande till ROV teknik (Remotely Operated Vehicle) är att dykare är begränsade när det gäller djupet och expo-sitionstiden. Användningen av en fyrgradig skala för täckningsgrad blir subjektiv. För att underlätta för likartad bedömning kan foto-dokumentation av de olika täckningsgraderna göras. Totalskörd i provrutor ger möjlighet till kalibrering av fältiaktagelserna, men kan knappast användas vid årliga inventeringar. Då riskerar man att påverka algsamhället för kraftigt, speciellt när transekterna är korta.

96

Under 6 meters djup

Utbredning av organismer, organismgrupper,samhällen och biotoper under 6 meters djup.

4.3

De flesta exemplen från djupare områden beskriver utbedningen av arter och/eller samhällen samt bottentyper. Vi presenterar följande undersökningar:

• Kartering av bottenfauna och sedimentkvalite med

sedimentprofilkamera.

• Kvantitativ kartläggning av djupare bottnar.

• Inventering av djupa hårdbottensamhällen i Kosterområdet

med ROV-teknik.

• Kartläggning av bentisk fiskfauna genom dykinventering.

Foto: Lars-Ove Loo

97

KARTERING AV BOTTENFAUNA OCH SEDIMENTKVALITÉMED SEDIMENTPROFILKAMERA

Typ och omfattning: Utbredning av organismer och sedimentkvali-tet på djup större än 5 meter.

Referens: Nilsson, H.C., Rosenberg, R. (1995) Miljöbedömning och karakterisering av Havstensfjord - en syrestressad fjord ana-lyserad med undervattenskamerateknik. Rapport Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län. 11 sid.

Syfte: Denna undersökning avsåg att kartlägga miljökvalitet hos mjukbottnar från 5 m djup och neråt, med avseende på bottendjur och sedimentförhållande. De effekter som studerades var främst av näringsbelastning.

Bakgrund: Artsammansättning och individantal hos bottenfaunan är beroende av miljön i bottenvatten och sediment. Denna föränd-ras på grund av störning i form av miljögifter och organisk belast-ning. Eftersom många arter i bottenfaunan är långlivade, 2 -10 år, utgör dess sammansättning ett integrerat svar på vad som har hänt under denna tid. Man har länge känt till att vid organisk belastning, antingen det sker genom direkta utsläpp av organiskt material eller via utsläpp av närsalter, påverkas bottensamhället på ett förutsägbart sätt. Den klassiska metoden att studera detta har varit att ta bot-tenprov, sålla och göra detaljerade analyser. Dessa ger mycket infor-mation, men har nackdelen att vara arbetsintensiva och därigenom kostsamma. Oftast går också lång tid mellan provtagning och färdig rapport.

Med sedimentprofilkamera kan ett stort antal prov/bilder tas varje dag, vilket ger en god rumslig upplösning. För kalibrering till den klassiska metoden kan ett mindre antal s k vanliga bottenprov tas.

98

Metodik: Prov med sedimentprofilkamera tas från båt med vinsch. Det havsområde som skall undersökas stratifieras i olika djupinter-vall, t ex grundare än 15 m, 15 - 25 m och djupare än 25 m. När apparaten sänks mot bottnen tas en bild av ytsedimentet strax innan den når bottnen (Figur 24a). Denna bild täcker en yta av 0.06 m2. Bilder nere i sedimentet tas genom ett “upp och nervänt periskop”, som skjuts in i sedimentet varefter 3 bilder exponeras (Figur 24b). Sedimentprofilens bredd är 14.4 cm och den sträcker sig 10 - 20 cm ner i sedimentet beroende på dettas sammansättning. Ytbilderna analyseras direkt under stereolupp, medan bilder av sedimentprofi-len (Figur 25) överförs till Kodaks Photo-CD för bildanalys med dator. När bilderna har tolkats ställs resultaten samman till ett kvali-tetsindex. Indexet är summan av strukturer på sedimentytan, struk-turer nere i sedimentet samt medeldjupet av det oxiderade lagrets tjocklek (RPD), se Figur 26a och b. Statistisk analys av skillnader

Fig. 24a och b. En sedimentprofilkamera uppe på sedimentytan (a) och nere i sedimentet (b). Efter Nilsson och Rosenberg, 1995.

99

mellan områden, djupintervall och tidpunkter kan göras med vari-ansanalys, ANOVA.För att få en översiktlig bild av dominerande arter i de olika djup-strata kan ett mindre antal prov tas med bottenhuggare, t ex Ponar-huggare (0.04 m2). Materialet sållas och analyseras kvalitativt i sållet.

För att få en bild av den aktuella syrekoncentrationen i bottenvatt-net kan prov tas med syreelektrod på 0.5 m s avstånd från bottnen.

Utvärdering: Vid användning av sedimentprofilkamera kan man ta ett stort antal profiler, ca 30 per dag, vilket ger en god rumslig täck-ning till rimlig kostnad. Klassisk analys av bottenfauna är åtmins-tone på västkusten, från Limhamnströskeln och norrut, betydligt mera tidsödande på grund av den stora artrikedomen. För Östersjöns artfattiga bottenfauna är metoden kanske inte helt tillämplig än.

Fig. 25. Fotografi av sedimentprofil. Efter Nilsson och Rosenberg, 1995.

100

a)

b)

Fig. 26a och b. Den övre figuren (a) anger utbredning av olika organismer och den undre (b) utbredningen av det oxiderade lagrets tjocklek (RPD). Efter Nilsson och Rosenberg, 1995.

Endast två studier har utförts i kustnära områden (Rosenberg & Diaz 1993, Bonsdorff et al 1996). Metoden fordrar också tillgång till program och expertis vid utvärdering av bilderna. Lämplig vid miljöövervakning och inventering av biotopers kvalitet, men inte för artkartering. För att kunna utnyttja fördelen med att bottendjuren blir 2-10 år gamla måste man titta på ålders/storleksfördelning hos de olika arterna.

101

KVANTITATIV KARTLÄGGNING AV DJUPARE BOTTNAR

Typ och omfattning: Utbredning av arter från några meters djup och nedåt.

Referens: Persson, L-E., (1982). Macrozoobenthic associations of the Hanö Bight, southern Baltic. Sarsia 67:93-106.

Syfte: Denna undersökningsmetod avser att avgränsa olika habitat och kvantifiera bottenfaunan vad gäller artsammansättning, indi-vidantal och biomassa i olika djupintervall eller habitat. Metoden ger också upplysning om produktionskapaciet och kan vid jämförelser i tiden ge upplysning om huruvida olika delområden påverkas olika av t ex näringsbelastning.

Bakgrund: Många arter i bottenfaunan är långlivade, och artsam-mansättning, individantal och biomassa hos bottenfaunan ger ett integrerat svar på eventuella förändringar i miljön över längre tids-perioder. Eftersom ekologin hos Östersjöns bottenfauna är relativt välkänd kan slutsatser dras om vilka faktorer som orsakat avvikelser från mönstret hos olika parametrar.

För att få en bra uppskattning av de olika parametrarna är det vik-tigt att göra en relevant stratifiering, dvs indelning av området man vill undersöka i delområden (strata) med likartad miljö. Enklaste sättet är att stratifiera efter djupangivelser i sjökortet. Antalet prov i olika djupstrata anpassas sedan till hur stor del olika djupstrata utgör av hela undersökningsområdet. Ännu bättre är att vid en pilotunder-sökning också bestämma utbredningen av olika sedimenttyper och låta detta vara en del vid stratifieringen.

Metodik: Provtagning utföres från båt med vinsch och instrument för bestämning av djup och position. Efter indelningen av området i relevanta strata slumpas ett antal stationer ut i varje stratum. Minst 5 stationer bör finnas i det stratum som har minst utbredning. På varje station tas 1 hugg med metodik enligt Naturvårdsverkets miljö-handbok (0.1 m2 van Veen-huggare, viss minimivolym i varje prov, 1 mm såll, formalinkonservering, färgning med bengalrosa, osv). Vid upprepning av studien för jämförelser i tiden tas samma statio-ner varje gång (Anon, 1994).

102

Fig. 27a och b. Utbredning av olika bottenfaunasamhällen i Hanöbukten, baserat på beräkning av närvaro-frånvaro av arter, övre figuren (a), och arternas domi-nansförhållande, undre figuren (b). Kartorna baseras på prover från 46 lokaler besökta 1975.

a)

b)

103

Som underlag för analysen tas prov med elektroder i bottenvattnet, 0.5 m från bottnen, för bestämning av temperatur, salthalt och syr-gaskoncentration. På varje station analyseras också sedimentsam-mansättning och innehåll av organiskt material. Indelning i olika ”bottensamhällen” (associationer) kan göras i programmet PRIMER (Figur 27a och b).

Statistisk analys av skillnader mellan områden, djupstrata och tidpunkter kan göras med variationsanalys, ANOVA.

Utvärdering: Kvantitativ provtagning av bottenfauna ger informa-tion om såväl hela bottenfaunasamhället som enskilda arter. Man får en uppfattning om områdets “biologiska mångfald” och produk-tionskapacitet, vilket kan vara viktigt vid planering och skydd av områden.

Arbetssättet är relativt arbets- och tidskrävande och skall inte användas då man vill ha ett snabbt svar. Det är också svårt att få godkända prov från steniga och grusiga bottnar. Här blir undersök-ningen oftast bara kvalitativ, men detta kan räcka för en inventering. Om detta habitat har stor utbredning kan man göra en komplette-ring med trekant- och fyrkantskrapa. Detta ger i alla fall en bättre kvalitativ bild av många arter än att bara använda bottenhuggare.

104

INVENTERING AV DJUPA HÅRDBOTTENSAMHÄLLEN I KOSTEROMRÅDET MED ROV-TEKNIK

Typ och omfattning: Utbredning av djupa hårdbottensamhällen och arter.

Referens från: Grönberg, J. & A. Hammar (1998). An survey of deep hard-bottom communities in the Koster area using ROV-techniques. Masters Thesis in Marine Zoology, 20 points, Department of Marine Ecology, Göteborg University, Tjärnö Marine Biological Laboratory, Strömstad, Sweden, p. 1-25.

Syfte: Målsättningen med denna studie var att undersöka hur ROV-tekniken (Remotely Operated Vehicle) kan användas för inventering av marina hårdbottensamhällen i Kosterområdet samt att utvärdera för- och nackdelar med metoden. Tidigare undersökningar gjorda på hårdbottensamhällen i området har inte varit kvantitativa och därmed inte kunnat visa på variationer i förekomst i djupled. Denna studie var ett försök till att inte bara se om arter finns eller inte finns utan även bestämma variationen i abundans i djupled med så hög upplösning som möjligt.

Bakgrund: Under de sista tjugo åren har användandet av fjärrmanövrerade farkoster ROV (Remotely Operated Vehicles) ökat. Forskare har försökt att hitta nya använd-ningsområden för denna teknik som t ex beteendestudier eller inventering av havs-bottnar. ROV har potentialen att bli ett viktigt verktyg inom miljöövervakning och även för inventering i marin miljö.

Metodik: ProvtagningsdesignInnan data började samlas in för denna studie studerades filmer som redan var inspelade från området. Anledningen till detta var för att få en grov skattning vilka arter som tenderar att forma samhällen och hur dessa skiljer sig från andra i relation till djupet. Efter denna

Fig. 28. Foto på ROV farkosten Phantom XTL.Foto: Hans Ellmen

105

analys delade man in provtagningsområdet i följande fem djupstrata: 40-60 m, 60-80 m, 80-110 m, 110-150 m, 150-200 m.

Två olika ROV användes i undersökningarna, en Phantom XTL (Figur 28) som har ett arbetsområde från 0-100 m och en Phantom S4 som har ett arbetsområde från 0-300 m. Båda farkosterna var utrustade med videokamera, ljuskälla, djupmonitor, kompass och klocka.

För att begränsa undersökningen valdes endast vertikala hård-bottnar med lite eller inget sediment. Eftersom det inte fanns möjlig-het att varken mäta lutning eller sedimentation var bedömningarna relativt subjektiva.

När farkosten (ROV) var på rätt position vid biotopen som skulle undersökas filmades bergväggen långsamt från ett avstånd mellan 0,5 och 1 meter en viss sträcka.

AnalysFör att bestämma antalet individer av de arter man hade registrerat, spelades videon fram till en plats där en provruta valdes. Först hade alla scener som inte innehöll en vertikal lutning sorterats bort. Dessutom skulle motiven ha lite eller inget sediment samt tillräck-ligt bra bildkvalitet. När dessa kriterier var uppfylda slumpades bildytorna ut och då noterades även tid och djup. Så många orga-nismer som möjligt identifierades i den ”frysta” bildrutan. Antalet individer räknades per bildruta vilket gav abundansen per ytenhet. Organismer som t ex bildar krustor registrerades med procentuell täckningsgrad.

Frekvens, vanlighet och typisk abundans för varje art i alla djup-strata bestämdes. Frekvens beräknades som procent av ytan där den fanns. Vanligheten beskrevs som hur vanlig arten var i ett specifikt djupstrata.

Detta gjordes genom att beräkna i hur många djupstrata arten förekom, och ranka dem så att den arten som förkom i alla 5 olika djupstrata fick siffran 5 och den art som förekom i 4 av 5 fick siffran 4 osv. För att få fram den typiska abundansen för en art i varje djup-strata så beräknades vilken abundans som var den mest vanliga för respektive art i varje djupstrata.

Klusteranalys (Bray-Curtis index of similarity) användes för att verifiera om djupintervallen hade valts på ett relevant sätt.

106

Utvärdering: Datainsamlingen gjordes med hjälpa av en ROV utrus-tad med en videokamera. Fördelarna med metoden är att man med relativt liten arbetsinsats kan samla in många ”stickprov” och/eller transekter dvs den är ganska kostnadseffektiv. Provtagningsmetoden är dessutom icke destruktiv, man förstör inte det man provtar eller tit-tar på. Nackdelar är att man inte alltid kan komma organismerna så ”nära” att man kan göra exakta artbestämningar. Dessutom kommer man inte åt att registrera organismer som är dolda under andra orga-nismer. En nackdel är höga investeringskostnader, samt att endast ett fåtal personer kan sköta ROV-farkoster och sedan utvärdera resulta-ten. För närvarande finns inte så många farkoster i Sverige.

107

KARTLÄGGNING AV BENTISK FISKFAUNA GENOM DYKINVENTERING

Typ och omfattning: Utbredning av fiskpopulationer på 0-20 meters djup.

Referens: Jansson, B.-O., G. Aneer & S. Nellbring (1985). Spatial and temporal distribution of the demersal fish fauna in a Baltic archipelago as estimated by SCUBA census. Mar. Ecol. Prog. Ser. 23: 31-43.

Syfte: Målsättningen med undersökningsmetoden är att studera förekomst och artsammansättning av bottenlevande fiskfauna i havs-områden inom djupintervallet 0 till 20 m. Fiskfaunans struktur skall studeras i relation till djup, bottenstruktur och vegetationstyp.

Bakgrund: Olika fiskarter är olika starkt associerade till sin omgiv-ning och bland bottenlevande arter är det framförallt bottenstruktur och vegetation som bestämmer dess utbredning. Dessa miljöer ger olika värde som skydd mot rovdjur och som födoplats för fisken. Det är därför väsentligt att studera variationen i dessa bottenstrukturer (habitat) i samband med undersökningar av fisksamhällens utbred-ning.

Metodik: Undersökningar av fiskfaunans rumsliga och tidsmässiga fördelning i ett havsområde genomförs genom linjetaxering. Två dykare simmar från grunt till djupt vatten längs ett rep, och räknar samt artbestämmer alla fiskar som befinner sig inom 0,5 m avstånd på båda sidorna om repet och i vattenmassan mindre än 1,0 m ovanför botten. Repen läggs ut vinkelrätt mot djupkurvan på slump-vis utvalda platser inom undersökningsområdet. Vid inventeringen noterar dykarna kontinuerligt vattendjup, bottensubstrat och typ av vegetation, vilket sedan relateras till förekomsten av fisk. Den för-sta dykaren noterar kvantitativ information med hjälp av en blyerts-penna på en plastskiva, medan den andra dykaren simmar bakom och samlar in fisk för artbestämning och analys av maginnehåll. För att även innefatta fiskar som söker skydd undersöks vegetation och stenar noga. Om det är möjligt görs också uppskattningar av fiskarnas längd med hjälp av en mätsticka, för att kartlägga

108

fiskpopulationernas ålders- och storleksstruktur. Undersökningarna kan genomföras under olika tidpunkter på dygnet och under olika säsonger för att studera den tidsmässiga variationen inom fisksam-hället.

Utvärdering: Kvantitativa insamligar av fisk är svåra att genomföra på grund av fiskarnas stora rörlighet och den heterogena miljö som fisken lever i. Det finns idag ingen enskild metod som effek-tivt samlar in fisk ickeselektivt och kvantitativt. Vid vetenskapliga undersökningar är det därför väsentligt att noga ange redskapens fångsteffektivitet och selektivitet för olika fiskar. Den föreslagna inventeringsmetoden ger emellertid en god uppskattning av den totala fiskförekomsten och fisksamhällets sammansättning i ett havsområde. Eftersom olika fiskarter reagerar olika på störningar från dykare kommer några att bli underrepresenterade och andra överrepresenterade i uppskattningarna, men detta kan delvis korri-geras för då man känner fiskarternas levnadsvanor.

109

Pelagialen 4.4

Foto: Lars-Ove Loo

110

KVANTIFIERING AV PELAGISK FISK OCH STORA DJURPLANKTON

Typ och omfattning: Utbredning av samhällen och populationer i pelagialen

Referens: Hansson, S. 1993. Variation in hydroacoustic abundance of pelagic fish. Fish Res 16: 203-222.

Syfte: Undersökningsmetoden syftar till att kvantifiera mängden pela-gial fisk. Genom att använda storleksregistrerande ekoräkning alterna-tivt ekointegrering i kombination med fiske, kan förutom mängden fisk även uppgifter om dess storlekssammansättning erhållas. Metodiken kan även utnyttjas för att kvantifiera stora djurplankton.

Bakgrund: Anledningarna till att kvantifiera fisk är flera. Fisk har visat sig svara på miljöstörningar av typ eutrofiering och indu-striutsläpp. Fisk är en integrerad del i det ekologiska systemet. Förändringar i fiskbestånd kan ha stor påverkan på lägre trofinivåer i näringskedjan. Resultat av miljöövervakning av exempelvis djur-plankton eller bottenfauna kan vara svåra att tolka utan kunskap om fisken, eftersom denna genom sin predation kan ha avgörande betydelse för förekomsten av sina bytesdjur. Pelagisk fisk kan, till skillnad från bottenlevande fisk, kvantifieras med fångst oberoende metodik, vilket ger säkrare populationsuppskattning.

Fisk är den akvatiska organismgrupp som allmänheten har störst intresse av, det är också en viktig ekonomisk resurs, som objekt för såväl yrkes- som fritidsfiskare.

Uppläggningen av ett ekolodsprogram avgörs av vilka specifika frågeställningar som skall besvaras. Generellt kan man säga att fisk-mängden i ett område bestämmes genom att i ett mer eller mindre tätt mönster av transekter genomkorsa området med en båt försedd med ett lämpligt vetenskapligt ekolod. Hur dessa transekter läggs ut över undersökningsområdet avgörs, förutom av frågeställningen, av navigationsmöjligheter, förekomsten av grynnor, öar och liknande.

Lämplig årstid avgörs av vilka arter och frågeställningar som skall belysas. I många sammanhang är sensommaren/hösten en lämplig tid. Årsungar av flertalet arter är då så stora att de kan registreras

111

kvantitativt samtidigt under en natt. Därmed kan omfattande eko-lodningar genomföras under en natt (t ex 6 timmars ekolodningar med en hastighet av 6 knop, ger 36 nm = 67 km ekolodstransekt).

Ekolodningarna kan genomföras antingen en gång per år och då inom cirka 14 dagar varje år, eller upprepade gånger. Lämpliga arter att kvantifiera är t ex strömming, torsk, nors, siklöja, pelagiala typer av sik och gös. Bland stora djurplankton bör pungräkor (Mysis) näm-nas (pungräkor kräver relativt högfrekvent ekolod).

Metodik: Det finns två typer av metoder; ekoräkning och ekointe-grering (MacLennan och Simmonds 1992). Ekoräkningen är att föredra, eftersom den ger information om fisken storlekssamman-sättning och kräver därför mindre fiske för beräkning av abundanser och biomassor

Det finns tre typer av ekolod; “single-”, “dual-” och “split-beam” (MacLennan och Simmonds 1992). För ekointegrering är skillna-derna mellan resultaten från de olika loden mindre än vid ekoräk-ning. Vid ekoräkning ger “split-beam” den bästa uppskattningen av enskilda fiskars storlek.

Ekolodningarna genomförs lämpligen nattetid (påbörjas tidigast en timme efter solens nedgång och avslutas senast en timme före dess uppgång). Fisken är då jämnare fördelad i vattenmassan vilket avse-värt minskar den orsäkerhet som orsakas av stimbildningar. Fiskens spridning i vattenmassan gör samtidigt att ekon från enskilda fiskar erhålles, vilket är nödvändigt för storleksbestämning av fisken.

Obligatoriska uppgifter vid ekolodningar är datum, starttid, stopptid, solens nedgång, solens uppgång, molntäcke, månsken (ingen måne, 1/4, 1/2, 3/4 och full måne), vindstyrka, vindrikt-ning, våghöjd, ekolodssändarens djup, provtagningsbåt/fartyg, navi-gationshjälpmedel, hastighet under ekolodningen, tidpunkter och om möjligt ekolodets ställning (antal ”ping” (=signaler) som avgivits sedan start eller annan fix-punkt) för givna positioner, tidpunkter för störningar och störningarnas art (till exempel kölvatten från båt ger problem med luftbubblor) samt andra noteringar. Målet är att doku-mentationen skall vara så fullständig att ekolodningen skall kunna rekapituleras i efterhand av personer som inte deltog i fält och posi-tionen för ett visst ”ping” skall kunna avgöras med god noggranhet.

112

Möjligheter och krav på dokumentation avgörs av fartygets navi-gationsutrustning och kommer att utvecklas avsevärt under kom-mande år, i samband med att differentierad GPS utvecklas.

Vid fiske skall man ange typ av redskap, maskstorlekar, fiskets varaktighet i tid, tidpunkt för fisket, hastighet vid ev. trålning, djup för nät, trål eller annat redskap, fiskens djupfördelning i redskapet, fiskens längd (<10 cm upplösning 1 mm, 10-20 cm upplösning 5 mm,>20 cm upplösning 1 cm) och artfördelning.

Frivilliga uppgifter vid ekolodning är storlek och artfördelning inom olika djupintervall, fiskens individuella eller totala vikt, vikt per längdklass, förekomst av skador, prover för åldersbestämning, miljögiftanalyser osv. Man kan även ange omgivningsfaktorer som temperatur, siktdjup, salthalt, transparens, syrehalt osv för att under-lätta analysen.

Utvärdering: Hydroakustiska uppskattningar av fiskmängder är lika bra eller bättre än många andra biologiska mått. Vid denna jämfö-relse skall särskilt beaktas att ekolodningarna kan ge värden med hög precision som gäller en hel fjärd/sjö, medan flera av övriga nedanstående variations-koefficienter gäller endast för en viss sta-tion inom en fjärd/sjö (Tabell 4). Om de senare skall användas för att karaktärisera en större yta, skulle CV-värdet (=osäkerheten) öka avsevärt.

Det finns två “blinda zoner” för vilka inga data erhålles utan spe-ciallösningar området 1 meter ovan bottnen och 1-2 meter under ekolodets svängare. Metoden är därför inte lämplig för grunda vat-ten, där en stor av den totala volymen hamnar inom dessa områden.

Ekolodning ger antal/biomassa av organismer, men kan inte skilja på arter. För detta krävs kompletterande fisken. Resultaten i nätfisken och liknande “traditionella” undersökningar påverkas starkt även av andra faktorer än mängden fisk, t ex fiskens aktivitet. Ekolodningar har här en stor fördel, eftersom de inte påverkas av sådana faktorer.

Med ekolodningar kan stora ytor lätt täckas, vilket minskar effek-terna av “patchiness” (=stimbildning eller annan ojämn fördelning av fisken). Traditionella fisken kräver stora arbetsinsatser för att täcka motsvarande ytor.

Metoden med ekolodning bör kvalitetssäkras med kalibreringar mot standardobjekt, s k kalibreringskulor (kalibreringarnas frek-vens avgörs av erfarenhet av hur variabel utrustningen är), inter-

113

kalibrering mot andra forskares och myndigheters utrustningar och adekvat täckningsgrad vid uppläggning av ekolodstransekter. Ekolodsmetodiken är under mycket snabb utveckling och är en relativt “hi tech” metod, varför ett framgångsrikt utnyttjande av metodiken kräver starka kopplingar till aktiv forskningsverksamhet. Undersökningar skall därför planeras och genomföras i nära samar-bete med aktiva forskare.

Säkerheten i erhållna ekolodsresultat ökar med ökad hydroakus-tisk täckningsgrad av ett område, dvs med ökad täthet av ekolods-transekter.

Jämfört med traditionellt fiske, som inte blir kvantitativt på samma sätt som ekolodningar, men med likartad ytmässig täck-ningsgrad blir ekolodningarna avsevärt billigare.

Ovanstående uppgifter erhållna av Sture Hansson, Institutionen för Systemekologi, Stockholms Universitet.

Tabell 4. Jämförelse av variationskoefficienter vid kartering med olika metoder.

Variabel Variations-koefficient

Djurplankton med håv 30-40% 1)

Pungräkor (mysider) med håv 10-30% 2)

Bottenfauna >1mm med huggare 10-30% 2)

Bottenfauna <1mm med huggare 20-40% 2)

Bottenvegetation med dykare 30-50% 2), 3)

Bottenlevande fisk med fallfällor 50-100% 2)

Bottenlevande fisk med nätfångster 70-140% 2)

Pelagial fisk med ekolod 20-30% 1)

Kommentarer:

1) gäller integrerat värde för en hel fjärd

2) gäller enskild lokal

3) subjektivt vald lokal, där bottevegetationen var homogen. Variationskoefficienter (=standardavvikelse/medelvärde, låg kvot=god precision):

115

UTVÄRDERING OCH VAL AV METODER

FÖR INVENTERING

Syftet med detta avsnitt är föreslå vilka metoder och förfaringssätt som kan vara lämpliga för kartläggning av organismer, samhällen, biotoper och bottenstrukturer dvs biologisk mångfald i svenska havsområden. Förslagen omfattar områden som ligger över vatteny-tan, i skärgårdsområdet, till djupare områden ända ut till territori-algränsen. Både hård- och mjukbotten behandlas. Flera rapporter konstaterar behovet av snabba och översiktliga metoder för inven-tering av biologisk mångfald i marin miljö. Beskrivningarna nedan berör de metoder som finns med i typrapporterna (se Kapitel 4).

KAPITEL 5

Foto: Lars-Ove Loo

116

Metoder för biologiska undersökningar

Metoder över havsytan

Undersökningar över havsytan har i det insamlade materialet fram-för allt rört kartläggning av populationer av sälar och fåglar samt en undersökning av tångvallar.

Direkta metoder

Räkning av säl från land och båt (ovanför vattenytan)

Inventering av säl på is och land sker till största delen genom direk-tobservationer från båt eller land och utförs av rapportörer längs kusten. Ett nätverk av observatörer är uppbyggt av enskilda perso-ner, tillsynsmän för sälskyddsområden, yrkesfiskare, personal från Kustbevakningen och särskilt arvoderade personer. Även personal från Kustbevakningen och statsisbrytarna rapporterar iakttagelser från båt. Inventeringsschema inrättas för varje säsong, med en rekom-menderad inventeringsvecka per månad från maj till november.

Det finns en risk för dubbelräkning om inventeringsperioden sprids ut över en längre tidsperiod. Denna risk är större då man räk-nar från land och från båt.

Exempel i denna rapport:Inventering av gråsäl och knubbsäl vid den svenska Östersjökusten, se sidan 40.

Räkning av säl från flyg (ovanför vattenytan)

Kompleteringar av de ordinarie räkningarna från land och båt har gjorts genom flyginventering. Sälarna har då räknats från flygfoton tagna från 150 m höjd med 200 mm brännvidd.

5.1

5.1.1

117

Gråsälens uppträdande är i hög grad väderberoende. Vid invente-ring av säl är det därför av stor betydelse att ta hänsyn till vädret.

Det finns en risk för dubbelräkning om inventeringsperioden sprids ut över en längre tidsperiod. Denna risk är mindre då man räknar från flyg.

Exempel i denna rapport:Inventering av gråsäl och knubbsäl vid den svenska Östersjökusten, se sidan 40.

Räkning av häckande kustfågel från båt samt landstigning (ovanför vattenytan)

Inventeringsarbetet utförs från båt samt landstigning på alla frilig-gande öar, grund och havsvikar. Upprepad revir- och boräkning är viktig då årstiden när de olika arterna lättast taxeras varierar.

Antalet fåglar som inventeras med denna metodik kan antas ge en minimisiffra, eftersom lokalerna besöks under en kort stund och det är lätt att förbise fåglar. Det är därför viktigt med upprepade besök under hela häckningssäsongen. Inventering av beståndet av övervintrande havsfåglar kan i många fall vara av stort intresse. I vissa områden är artsammansättningen helt annorlunda samtidigt som individantalet kan vara mycket större än under sommaren. Lämpligt är att komplettera de vinterfågelräkningar som görs av havsfåglar i nationell och internationell regi. (Se även Statens Naturvårdsverk (1978)).

Exempel i denna rapport:Kartläggning av häckande kustfågel, se sidan 43.

Provtagning av tångvallar (ovanför vattenytan)

Man samlar in stickprov av tång och sorterar fram djuren dels för hand, dels med hjälp av en Tullgren-apparat. Denna undersökning utförs lämpligen samtidigt med inventering av makrofyter och alger i vattnen utanför.

Exempel i denna rapport:Inventering av tångvallar: sammansättning och djurliv, se sidan 45.

118

Metoder för grunda områden

Direkta metoder

Flygfotografering (0-1 meter)Inventering av fintrådiga algers förekomst och utbredning genom-förs till största delen med hjälp av flygfotografering på grunda områ-den, 0-1 meters djup. Flygningarna utförs under lugna dagar då fintrådiga alger kan identifieras från 100-200 m höjd.

Vid varje flyginventering fotograferas områden som väljs slump-vis under flygningen. Från flygfotona betäms med hjälp av datori-serad bildanalys (Sigma Scan) den procentuella täckninggraden av fintrådiga alger i varje område. Bilderna projiceras på ett digitalise-rat ritbord där konturerna av algmattan och hela grundområdet ritas av, varefter den procentuella täckningsgraden beräknas.

Biomassa och artsammansättning av fintrådiga alger bestäms genom att ta prover i fält från de områden där förekomst av alger konstaterats.

Kombinationen av flygfotografering och fältprovtagning som inventeringsmetod innebär att kartläggningen av algernas mängd och utbredningsmönster kan göras med stor tillförlitlighet. Sammanfattningsvis kan konstateras att flygfotografering med kom-pletterade fältinsamling är en snabb och billig metod som med hög precision och stor noggrannhet ger en kartläggning av fintrådiga algers utbredning.

Exempel i denna rapport:Kartläggning av fintrådiga alger genom flygfotografering, se sidan 49.

Vattenkikare (0-6 meter)I de flesta undersökningar på grundare områden där man har kart-lagt utbredningen av olika “biotoper, bottentyper” har man använt vattenkikare för att hitta utbredningsgränser. Positionsbestämningar har gjorts med hjälp av bäringar, dvs riktlinjer mot öar, uddar eller andra föremål och punkter i naturen som är lätta att identifiera både

5.1.2

119

i naturen och på kartan. Kompletering med lodningar för djupbe-stämning vilka jämförs med djupkurvorna i sjökortet ger ganska bra positionsbestämning. På senare tid har det blivit allt vanligare att man använder D-GPS och ekolod för positionsbestämning. Ofta har vattenkikaren kompletteras med någon typ av skrapa/räfsa för att kunna göra artbestämningar på vissa organismer.Fördelen med att använda vattenkikare och småbåtar är att metoden är enkel och billig. Den är även relativt snabb. Nackdelar är framför allt begränsningar i djup och siktförhållanden i vattnet. Dessutom kan man bara se sedimentet uppifrån, man vet inte vad som döljer sig nere i sedimentet.

Exempel i denna rapport:

Kartläggning av grunda vegetationsklädda havsfjärdar i Gävleborg, se sidan 53.

Sargassosnärja - Sargassum muticum -vid svenska västkusten, se sidan 55.

Inventering av grunda havsområden i Kungälvs kommun, se sidan 60.

Inventering av havsbottnarna mellan Fjällbacka och Bovallstrand, se sidan 64.

Inventering av området Råssö-Sannäsfjorden, se sidan 66.

Inventering av kustvattenområden i Uddevalla kommun, se sidan 68.

Kartläggning av marina bottnar i Askeröfjorden, se sidan 80.

Inventering av Torhamns ytterskärgård, se sidan 83.

Inventering av grundare havsområden vid Hallands Väderö, se sidan 88.

Okulärbesiktning littoralzon (grunt)Okulärbesiktning alldeles under vattenytan har använts i följande typundersökning:

Exempel i denna rapport:Kartläggning av marina bottnar i Askeröfjorden, se sidan 80.

120

Indirekta metoder

Handskrapa (grunt)Handskrapa används ofta som komplement till vattenkikare för att verifiera vilka arter som man ser. Handskrapa har använts i följande typundersökningar:




Kvantifiering av mobil epifauna - fallfälla (djupintervall 0-1,5 m)Med mobil epifauna avses i fortsättningen småfiskar (framförallt sandstubb, lerstubb och diverse plattfiskar), räkor (sandräkor och tångräkor), krabbor (framförallt strandkrabba) och pungräkor som uppehåller sig på och ovanför bottnen inom 0 till 1,5 meters vatten-djup. Strandkrabba saknas i Östersjön. Pungräkan tas ofta inte med i fallfälleresultaten. För att fånga dessa djur kan man använda två typer av så kallade fallfällor, dels en mindre som två personer bär mellan sig på en lång stång, dels en större som kan manövreras från en liten båt med hjälp av en kran. Den lilla fällan användes från 0 till 0,75 meter och den stora fällan från 0,75 till 1,5 meters vattendjup. Båda fällorna har en provtagningsyta av 0,5 m2. För att få bästa resultat vid endast en provtagning per år bör provtagningen göras i augusti/september. Någon eller båda av dessa fallfällor har använts i följande typundersökningar:


Inventering av grunda havsområden i Kungälvs kommun, se sidan 60.Inventering av kustvattenområden i Uddevalla kommun, se sidan 68.



121

Infaunaprovtagningen med dykcylinder (grundare)Infaunaprovtagningen på grunda områden 0-1 meters djup har utförts med hjälp av en dykcylinder, ett rör med en yta på 125 cm2, vilken stacks ned 1,5 dm i botten. Proverna sållades direkt genom ett 1 mm såll. Fördelar med den ringa provstorleken är att man kan ta många prov utan att sorteringsarbetet blir för kost-samt. Dykcylinder för provtagning av infauna har använts i följande typundersökningar:



Metoder för både grunda och djupa områden

Direkta metoder

Videofilmning med dykare (grunt och djupt)Videofilmning kan även göras med hjälp av dykare men man är då kraftigt begränsad i djupled och operationstid i förhållande till ROV farkoster (Remotely Operated Vehicles). Transekter videofilmades med hjälp av dykare i följande typundersökning:


Inventering av marina makroalger i Halland 1997: Lilla Middelgrund, se sidan 93.

ROV (grunt och djupt)ROV-farkoster eller fjärrmanövrerade videokameror har på senare år börjat användas för att undersöka olika typer av bottnar. ROV tekniken har vissa fördelar. En fördel är att de prover som tas är icke-destruktiva vilket är önskvärt och viktigt när man arbetar med områden som är känsliga för extern påverkan. Andra fördelar är att insamlat material kan sparas i form av videoband och/eller fotogra-

5.1.3

122

fier. Detta kan vara användbart om man vill studera variation och dynamik under längre perioder. Innan möjligheten till fjärrmanöv-rerade farkoster fanns användes endast huggare och skrapor. Dessa verktyg påverkade den miljön som skulle studeras och kunde inte ge en tillräcklig bra bild eftersom många organismer är svårfångade med så trubbiga redskap. Det är t ex svårt att ta slumpvisa prov och få en rättvisande bild, med avseende på artsammansättning och abundans, av den biotop som man vill studera. Vissa organismer kan bli kraftigt underskattade.

Med hjälp av ROV kan man registrera även svåråtkomliga orga-nismer som lever i sprickor, grottor och under överhäng. Naturligvis har ROV tekniken sina begränsningar, man kan t ex inte registrera organismer med grävande beteende och det är ibland även svårt att identifiera arter. Vanligtvis är fjärrmanövrerade farkoster utrustade med videokamra vilka inte kan ge lika bra upplösning som vanliga kamror. Fördelen med videokamran är att man lättare kan täcka större ytor och har man möjligheten att kombinera dessa två tek-niker så är det bra. Foto och filmmaterialet kan sparas lång tid framåt och användas i framtida undersökningar. En nackdel med ROV-tekniken är att farkosterna är dyra i inköp samt att de ”kräver” specialutbildad personal. ROV teknik har använts i följande typundersökningar:


Kartläggning av marina bottnar i Askeröfjorden, se sidan 80.

Inventering djupa hårdbottensamhällen i Kosterområdet med ROV-teknik, se sidan 104.

Stereofotografering (grunt och djupt) Kvalitativa och kvantitativa provtagningar på hårdbotten är möjliga att göra med stereofotografering. Fördelen med stereofotografering är att det avsevärt underlättar identifieringen av svårtolkade taxa genom den tredimensionella bild som kan erhållas i en stereo-komparator. Dessutom har man möjlighet att mäta storlek och volym på organismerna. Hårdbottnar med kraftig algvegetation kan vara olämpliga att inventera med denna metod. Stereofotografering användes i följande typundersökning:

123



Miljökvalitetsbeskrivning av Norrtälje kommuns kustområde, 1988-1992, se sidan 72.

Indirekta metoder

Hjälpvariabel: Sedimentstruktur - konapparat (grunt och djupt)I områden med djup större än 3 meter kan en konapparat (system Borg) användas för att indentifiera om bottnarna är sedimentations-, transport- eller erosionsbottnar. Apparaten består av en ram genom vilken tre “spjut” löper. Spjuten har olika vikt och i nederändan sitter koner med olika vinkel på spetsen. När konapparaten, som sänkes från båt, landar på botten frigörs spjuten. Vid upphalandet låses de fast. I båten mäts sedan hur långt konerna trängt ner i botten. Dessa resultat kan då användas som grund för indelning i de tre typer av botten. Konapparat har använts i följande typundersökning:



Hjälpvariabel: Syrgas (grunt och djupt)Eftersom syrgashalten är viktig som strukturerande faktor för botten-fauna så används ofta denna variabel i kartläggande undersökningar. Man bör vara medveten om att syrgashalten kan förändras snabbt.

Prov bör i första hand tas i områdets djuphålor. Syrgashalten kan bestämmass med hjälp av en syreprobe eller med titrering av vatt-net enligt Winkler. Metoden finns beskriven i SIS 02 81 14. Lägst värden erhålls vanligen under senhösten. Syrgashalten som mått har använts i följande typundersökningar:

124




Kartering av bottenfauna och sedimentkvalite med sedimentpro-filkamera, se sidan 97.

Kvantitativ kartläggning av djupare bottnar, se sidan 101.

Dykprofil - kartering av fisk (grunt och djupt)Undersökningar av fiskfaunans rumsliga och tidsmässiga fördelning i ett havsområde genomförs genom linjetaxering. Två dykare simmar från grunt till djupt vatten längs ett rep, och räknar samt artbestäm-mer alla fiskar som befinner sig inom 0,5 m avstånd på båda sidorna om repet och i vattenmassan mindre än 1,0 m ovanför botten. Repen läggs ut vinkelrätt mot djupkurvan på slumpvis utvalda platser inom undersökningsområdet. Vid inventeringen noterar dykarna kontinu-erligt vattendjup, bottensubstrat och typ av vegetation vilket sedan relateras till sammansättningen av fisksamhället.

Kvantitativa insamlingar av fisk är svåra att genomföra på grund av fiskarnas stora rörlighet och den heterogena miljö som fisken lever i. Det finns idag ingen enskild metod som effektivt samlar in fisk ickeselektivt och kvantitativt. Vid vetenskapliga undersökningar är det därför väsentligt att noga ange redskapens fångsteffektivitet och selektivitet för olika fiskar. Den föreslagna inventeringsmetoden ger emellertid en god uppskattning av den totala fiskförekomsten och fisksamhället sammansättning i ett havsområde. Eftersom olika fiskarter reagerar olika på störningar från dykare kommer några att bli under och andra överrepresenterade i uppskattningarna, men detta kan delvis korrigeras för om man känner fiskarternas levnadsvanor. Dykprofil för kartering av bentisk fiskfauna har använts i följande typundersökning:


Kartläggning av bentisk fiskfauna genom dykinventering, se sidan 107.

125

Dykprofil - kartering av alger, metod 1 (grunt och djupt)Vid varje lokal läggs 1 eller 2 transekter ut med hjälp av sjunklina (50-220 m eller max 30 m djup). Dykare följer sedan profilerna till transektlinans slut eller till det djup där upprättväxande alger inte längre förekommer. Inom varje djupmeter registreras dominerande arter och deras täckningsgrad enligt en tre- eller fyrgradig skala, samt de övre och nedre utbredningsgränserna. Svåridentifierade arter insamlas för vidare identifiering iland. Dykprofiler för karte-ring av alger har använts i följande typundersökningar:



Inventering av marina makroalger i Østfold 1994, se sidan 91.


Dykprofil - kartering av alger, metod 2 (grunt och djupt)Inventeringarna genomförs av dykare, vilka simmar i en viss rikt-ning och observerar bottenvegetationen i en vanligtvis 10-20 meters profil. Profilens bredd avgörs av siktbarheten. Man noterar para-metrar som bottensubstratets karaktär, bottnens lutning, algbältets artsammansättning och vertikalutbredning. Man bör även notera täckningsgrad och utbredning av blåstång och andra ”nyckelbioto-per”. Djup för observationer bestäms med en kalibrerad djupmätare.



Provytor som skördades (grunt och djupt)Provrutor totalskördas för bestämning av abundans och biomassa per ytenhet av alger. Rutornas storlek kan variera från 0,2-1 m2. Provrutor som totalskördades användes i följande typundersökning:

126



Provfisken med nät (grunt och djupt)Provfisken kan utföras med långa nät, ca 36 meters översiktslänkar med 12 maskstorlekar, som är uppdelade i tremeterssektioner med olika maskstorlek, dvs totalt finns tolv sektioner med olika maskstor-lek per nät. Maskstorleken varierar från 8 varv/aln till 60 varv/aln. Ofta sätts näten i skymningen på någon meters djup för att vittjas följande morgon. De fångade fiskarna mäts och vägs. Provfiske med översiktslänk har använts i följande typundersökningar:


Inventering av grunda havsområden i Kungälvs kommun, se sidan 60.


Provfiske av pelagisk fisk med vertikalnät (grunt och djupt)Problemet med nät, som också gör dessa till ett förhållandevis svagt redskap för kvantitativa studier, är att de är selektiva och fångar skilda arter olika effektivt. Arter med taggar eller utskott, exem-pelvis gers och hornsimpa, fångas lättare än "släta" arter såsom strömming och sik. Nät är också selektiva på så sätt att en given maskstorlek endast fångar fisk inom ett begränsat storleksintervall. Fångsterna i nät avgörs vidare inte enbart av hur mycket fisk som finns, utan även av hur aktiva dessa är. Genom att kombinera nätfis-ken med ekolodningar, får man bättre kvantitativ information om det pelagiska fisksamhället.

De nät som använts i undersökningar av pelagisk fisk är så kal-lade vertikalnät (Hansson 1988), som sträcker sig från bottnen till ytan, så att hela vattenpelaren fiskas. Näten sätts på kvällen, innan ekolodningarna har påbörjats, och tas upp på morgonen. Fångsten registreras som antal fiskar per art och längdklass.

127



Intervjuundersökningar (grunt och djupt)Informationen om viktiga fångst-, lek- och uppväxtområden för fisk kan inhämtas genom intervjuer med olika kategorier fiskare. Intervjuundersökningar har använts i följande typundersökningar:




Ponar-huggare (grunt och djupt)För att få en översiktlig bild av dominerande arter i de olika djup-strata kan ett mindre antal prov tas med bottenhuggare, t ex Ponar-huggare (0.04 m2). Materialet sållas och kan analyseras kvalitativt i sållet. Den ringa provstorleken är en fördel då många prov kan tas och endast en liten båt behövs. Ponarhuggaren är dock inget stan-dardredskap varför jämförelser med andra studier gjorda med t ex van Veen-huggare inte är möjliga. Ponar-huggare har använt i föl-jande typundersökning:



Ekoräkning och ekointegrering (grunt och djupt)Hydroakustiska uppskattningar av fiskmängder ger lika bra eller bättre information än den man får med andra metoder. Vid denna jämförelse skall särskilt beaktas att ekolodningarna kan ge värden med hög precision som gäller en hel fjärd/sjö, medan flera av övriga metoder ger värden som gäller endast för en viss station inom en fjärd/sjö. Om de senare metoderna skulle användas för att karaktä-

128

risera en större yta, skulle CV-värdet (=osäkerheten) öka avsevärt. Det finns två “blinda zoner” för vilka inga data erhålles utan special-lösningar, det är området 1 meter ovan bottnen och 1-2 meter under ekolodets svängare. Metoden är därför inte lämplig för grunda vat-ten, där en stor av den totala volymen hamnar inom dessa områden.

Ekolodning ger antal/biomassa av organismer, men kan inte skilja på arter. För detta krävs kompletterande fisken. Resultaten i nätfisken och liknande “traditionella” undersökningar påverkas starkt även av andra faktorer än mängden fisk, t ex fiskens aktivitet. Ekolodningar har här en stor fördel, eftersom de inte påverkas av sådana faktorer.

Med ekolodningar kan stora ytor lätt täckas, vilket minskar effek-terna av “patchiness” (=stimbildning eller annan ojämn fördelning av fisken). Traditionella fisken kräver stora arbetsinsatser för att täcka motsvarande ytor. Ekolodsmetodiken är under mycket snabb utvecklig och är en relativt “hi tech” metod, varför framgångsrikt utnyttjande av metodiken kräver starka kopplingar till aktiv forsk-ningsverksamhet. Undersökningar skall därför planeras och genom-föras i nära samarbete med aktiva forskare. En nackdel är att man måste ha tillgång till experter vid varje provtagning.

Jämfört med traditionellt fiske, som inte blir kvantitativt på samma sätt som ekolodningar, men med likartad ytmässig täck-ningsgrad blir ekolodningarna avsevärt billigare.


Kvantifiering av pelagial fisk och stora djurplankton, se sidan 110.


129

Metoder för djupa områden

Indirekta metoder

Bottenhugg med Ekmanhuggare (djupare) Bottenhugg med Ekmanhuggare har utförts på djupare mjukbotten för att med större noggrannhet kunna identifiera faunan. Metoden fungerar endast i skyddade områden med mjukt och jämt sediment, utan strömmar och vågpåverkan. Man får en liten provtagnings-yta/volym. En fördel är att proven kan tas för hand från liten båt, och att fler prover kan tas än med en van Veen-huggare. Nackdelarna är bland annat den att huggaren lätt ramlar, sedimentet flyter ut osv (se Blomquist, 1990 och 1991). Den är alltså mycket dålig som kvanti-tativt redskap. Ekmanhuggare har använts i följande typundersök-ning:


Kartläggning av marina bottnar i Askeröfjorden (komplement till ROV), se sidan 80.

Bottenhuggare av van Veen-typ (djupare)Provtagningar med bottenhuggare av van Veen-typ bör utföras från båt med vinsch, eftersom huggaren är relativt tung (25-45 kg). Van Veen-huggaren som har en yta på 0.1 m2, bör ha en viss mini-mivolym (5 L) i varje prov. För makrofauna används 1 mm såll. Kvantitativ provtagning av bottenfauna ger information om såväl hela bottenfaunasmahället som enskilda arter. Vid provtagning delas området in i olika strata efter djup eller sedimentsammansättning. Antalet prov per strata bestäms av hur homogent varje strata är. Man får uppfattning om områdets “biologiska mångfald” och pro-duktionskapacitet, vilket kan vara viktigt vid planering och skydd av områden. Arbetssättet är relativt arbets- och tidskrävande och skall inte användas då man vill ha ett snabbt svar på ett akut problem. Det är också svårt att få godkända prov från steniga och grusiga bottnar. Här blir undersökningen oftast bara kvalitativ. Se även Ankar (1977) för utvärdering. Van Veen-huggare har använts i följande typunder-sökningar:

5.1.4

130




Kvantitativ kartläggning av djupare bottnar, se sidan 101.



Sedimentprofilkamera (djupt)Kartering av bottenfauna och sedimentkvalité med sedimentpro-filkamera används för att kartlägga utbredning av organismer och sedimentkvalitet på djup djupare än 5 meter. Med sedimentprofil-kamera kan ett stort antal prov/bilder tas varje dag, vilket ger en god rumslig upplösning. För kalibrering till den klassiska metoden kan ett mindre antal s k vanliga bottenprov tas. När apparaten sänks mot bottnen tas en bild av ytsedimentet strax innan den når bottnen. Denna bild täcker en yta av 0.06 m2. Bilder nere i sedimentet tas genom ett “upp och nervänt periskop”, som skjuts in i sedimentet varefter 3 bilder exponeras (se rapporten). Sedimentprofilens bredd är 14.4 cm och den sträcker sig 10 - 20 cm ner i sedimentet bero-ende på dettas sammansättning. Ytbilderna analyseras direkt under stereolupp, medan bilder av sedimentprofilen överförs till Kodaks Photo-CD för bildanalys med dator. Sedimentprofilkamera har använts i följande typundersökning:



131

Triangelskrapa (djupt)Triangelskrapa används ofta för att få en översiktlig kvalitativ bild av bottenorganismerna på djupare bottnar. Metoden ger endast upp-fattning om vilka arter som lever på sedimentet eller grunt i det-samma. Triangelskrapa har använts i följande typundersökning:



132

Planeringsförslag

Syftet med detta avsnitt är att sammanfatta, tipsa om, eller vara en guide till, vad man bör tänka på när man planlägger och genomför en kartläggning av ett havsområde. En myndighet eller organisation kan börja med att formulera ett klart mål med kartläggningen. För att uppfylla målet till praktisk handling krävs en serie av klarläg-ganden och definitioner.

5.2

5.2.1

När man definierar sin frågeställning om vad man skall kartlägga så kan man ha följande punkter i åtanke:

• Sammanställning av bakgrundsinformation från eventuella tidigare studier.

• Variabler som man bör ta ställning till innan man startar.

• Hur kan man skapa en ”landskapsbild” under vattnet.

• Val av ”biologisk” metod.

• Dokumentation med foto/video.

• Sammanställning - rapportering.

Sammanställning av bakgrundsinformation från eventuella tidigare studier

Det första man bör göra när man startar en ny undersökning i ett område, oberoende om man skall kartlägga eller göra andra prov-tagningar i ett område, är att börja med en litteraturstudie och sammanställa det som tidigare är gjort i området. Man kan göra lit-teratursökning på vetenskaplig litteratur men även försöka att spåra den s k grå litteraturen. Den kan finnas hos kommuner, länstyrel-ser, konsultföretag eller högskolor och universitet. Dessutom kanske man kan finna lämplig litteratur i den databas som ligger till grund för detta arbete (www.tmbl.gu.se under ”Library and Databases” med rubriken ”Referensdatabas för marina naturinventeringar”).

133

Variabler som man bör ta ställning till innan man startar

A. Mer kvalitativ/kvantitativ provtagning i olika strata

• Områden med respektive utan vegetation

• Olika sedimenttyper

• Områden över respektive under termoklinen

• Områden över respektive under haloklinen

B. Med vilken noggrannhet och säkerhet skall man kartlägga?

• Systematiskt - för att få med sällsynta arter behövs ett stort antal prov eller god kännedom om de sällsynta arternas levnadssätt

• Abundansmässigt - tillräckligt många replikat för den aktuella frågeställningen

C. Vilken hierarkisk nivå skall kartläggas

• Biotopkomplex (habitat)

• Biotoper

• Samhällen

• Populationer (arter, habitat)

D. Vilken variation i tid skall beskrivas (dagar, veckor, år, decennium, sekel)

I första hand bör man kartlägga en gång vid lämplig tidpunkt. Om möjligt upprepas under kartläggningen olika säsonger/år om man vill ha ett mått på tidsmässig variation.

E. Representerar det man skall kartlägga något som är generellt eller unikt?

En nordisk arbetsgrupp har sammanställt en lista över de kriterier som kan användas för valet och avsättningen av marina reservat i Norden (Nordiska Ministerrådet, 1995). Dessa kriterier har även kommenterats i Naturvårdsverkets skrift ”Kriterier för val av marina skyddade områden - En analys” (Nilsson, 1997).

F. Vad får det kosta?

Det är en avvägning mellan ”billiga” metoder (handskrapa, vattenkikare) som ger översiktlig men grov information, och ”dyrare” mer sofistikerade och/eller arbetsintensiva metoder. Det beror på biotopen (djupt vs. grunt). Man har inte så många valmöjligheter på djupt vatten men kan välja mellan fler metoder för kartering av grunda områden.

5.2.2

134

Hur kan man skapa en ”landskapsbild” under vattnet

Det är viktigt att man har bra fysiska beskrivningar av den miljö eller område som man ska kartlägga innan man startar den biolo-giska beskrivningen och/eller undersökningen av det aktuella under-sökningsområdet. Först väljer man lämplig skala för ett kartunderlag (1:10000, 1:25000, 1:50000, 1:100000). För områden över havsy-tan finns för det mesta bra kartunderlag att tillgå, dessutom är det relativt lätt att få fram flygfoto över det aktuella området. Även i områden under havsytan, ner till ca 1 meters djup, är flygfotografe-ring användbar.

Djupare än 1 meter är det framförallt sjökort som man får förlita sig på och för att få lite bättre information kan man använda underlagskartorna till sjökorten. Den information som sjökorten innehåller och då även underlagskorten är ofta bristfällig. Enkla kompleteringar till sjökorten är vanliga ekolodsmätningar. Man får då inte en heltäckande bild men bra upplösning på mindre ytor.

Vill man ha en heltäckande bild med bra upplösning över ett större områden så finns det nu en ny teknik tillgänglig som kallas multibeam-ekolodning (”Multibeam batymetri”). Tekniken är en utveckling av vanlig ekolodning men har en hel serie av parallella ”ekolodsstrålar” ihopkopplade vilket gör att en hel korridor av bot-ten kan mätas upp samtidigt. Metoden täcker djupintervallet 1-300 meters djup. Med hjälp av ”Multibeam batymetri” kan man få fram en batymetrisk karta (karta med djupkurvor, Figurer 29 och 30) i hög upplösning (ref. Marin Mätteknik AB). Man kan även med denna teknik ta fram en karta med en relativ hårdhet på substratet ”Seabed Conditions” som är graderad i en femgradig skala, från mycket hårt (bergbotten) till mycket mjukt (mjuk sedimentbotten) substrat (rådata finns i högre upplösning , 80-gradig logaritmisk skala). Det finns även möjlighet att presentera en geologisk profil ”Geological Profile” det vill säga ett tvärsnitt av sedimentstruktur.

5.2.3

135

Fig. 29. Figuren visar överst batymetriska data, mittenbilden hårdhetsdata ”sea-bed condition” och den näst nedersta en geologisk profil.

136

För att få fram en bra landskapsbild under vattnet kan då följande prioriteringsordning följas:A. Sjökort - för lite bättre information om djupförhållanden så kan underlagskort för sjökorten användas.B. Ekolodningar - ekolodning säger en del om man har skrivande lod eller färglod vilket kan ge extra information till sjökorten.C. Multibeamekolodning - om man vill ha en bra upplösning av djupdata på större sammanhängande områden och dessutom är intresserad av substratets hårdhet.

Fig. 30. Exempel på hur en batymetrisk karta kan se ut.

137

Val av ”biologisk” metod

När man har byggt upp en bra fysisk bild, en landskapskarta (Seascape map) under vattnet, över hur undersökningområdet ser ut så kan man börja använda sig av ”biologiska” provtagningsmetoder. Inventering/kartering med vattenkikare är en snabb och enkel metod för att ta fram utbredningen av växtsamhällen (tångbälten, ålgräs-ängar osv) för att skapa grova kartor över grundområden (direkt identifiering av utbredningsgränser).

På djupare bottnar kan ”biologiska stickprovsmetoder”, som bottenprovtagare, fotograferingsteknik, ROV-teknik osv användas (indirekt identifiering av utbredningsgränser).

Skall man t ex studera biotoper som endast finns på hårdbottnar och dessutom inom ett specifikt djupintervall så kan man begränsa den ytan som man tar sina stickprov i till ett minimum.

När man tar prover med metoder som kan användas för indirekt beskrivning av utbredningsgränser så kan man se dessa prov som stickprov ur en mer eller mindre homogen utbredningsyta. Traditionellt brukar man skatta utbredningen av en viss variabel inom ett visst djupintervall eller område. Men man skulle kunna beräkna “utbredningssannolikheten” med hjälp av olika typer av sta-tistiska metoder t ex “kriging”.

Dokumentation med foto/video

Det är bra om man kan dokumentera sitt arbete och även det område som man arbetar i, med hjälp av foto, skisser och/eller med video-filmning. Detta kan användas i presentationen av arbetet och kanske även vid en framtida jämförelse av området.

Sammanställning - rapportering

Slutligen sammanställning och rapportering. Rapporteringen görs förslagsvis både i tryckt och digital (t ex pdf-format) form.

5.2.4

5.2.5

5.2.6

139

BEHOV AVFORTSATT ARBETE

Man kan se behov på flera olika nivåer:• På nationell nivå måste man utveckla och standardisera inventeringsmetodik för att få en översiktlig bild av utbredningen av biotoper och organismer i hela vårt havsområde. • Ett nationellt ansvar måste också vara att utveckla och standar disera metoder och riktlinjer för mer detaljerade inventeringar av olika organismgrupper. För att få fram ovanstående bör ett nationellt projekt/forskningsområde startas. Det bör knytas till de tre marina centra för att kunna belysa de problem som finns i hela vårt havsområde.

KAPITEL 6

På regional och lokal nivå bör inventeringar kunna initieras och star-tas under tiden som ovanstående program pågår. Dessa inventeringar bör också ibland kunna utgöra delar av forskningsprogrammet.

Projektområdet bör omfatta bland annat följande:

• Vilka internationella erfarenheter finns av inventeringar iakvatisk miljö.

• Vilken är den befintliga kunskapen i vårt havsområde.

• Utveckla och utvärdera metoder för inventering av olika

organismgrupper i olika miljöer.

• Utveckla och utvärdera metoder för inventering av Biologisk mångfald.

• Utveckla och utvärdera metoder för inventering av sällsynta arter.

• Ge förslag på organisation för registrering och dokumentation avinventeringar i våra havsområden.

• Utvärdera om den svenska taxonomiska expertisen är tillräcklig för att täcka en fullständig inventering av våra havsområden.

• Se på möjligheten av att få fram användbara faunor och floror för våra havsområden.

• Utveckla areastatistiska metoder-GIS användning.

• Belysa kostnader och statistisk säkerhet för olika metoder.

141

REFERENSER

Aglen A 1983: Random errors of acoustic fish abundance estimates in relation to the survey grid density applied. FAO Fisheries report 300, 293-298.

Aneer, G m fl (1992): “Methods for sampling of shallow water fish”. Baltic Marine Biologists, Publication No. 13, 1992.

Ankar, S. (1977). Digging Profile and Penetration of the Van Veen Grab in Different Sediment Types. Contributions from the Askö laboratory, university of Stockholm, Sweden, Number 16.

Anon (1994). Miljökvalitetsbeskrivning av Norrtälje kommuns kustområde, 1988-1992. Norrtälje kommun och Institutionen för systemekologi och Stockholms Marina Forskningscentrum, Stockholms Universitet, pp. 1-156.

Anon (1995): Coastal Fish monitoring in the Northern Baltic Proper - establish-ment of reference areas. Nordic Council of Ministers, Copenhagen, TemaNord 1995:596.

Blomqvist, S. (1990). Sampling performances of Ekman grabs - in situ observations and design improvements. Hydrobiologia 206:245-254.

Blomqvist, S. (1991). Quantitative sampling of soft-bottom sediments: problems and solutions. Mar. Ecol. Prog. Ser. 72:295-304.

Bokn, T. (1984): Basisundersøkelser i Hvalerområdet och Signefjorden. Gruntvannorganismer. (Rapport 135/84) Norsk institutt for vannforskning (NIVA).

Bonsdorff, E., Diaz, R.J., Rosenbergs, R., Norkko, A. & Cutter, G.R. (1996) Characterization of soft-bottom benthic habitats of the Åland Islands, northern Baltic Sea. Mar. Ecol.Progr. Ser. 142:235-245.

Bäck S, Ekebom J, Kangas P, Kautsky H, Mäkinen A & Rönnberg O (1996): Mapping and monitoring of phytobenthic diversity in the northern Baltic Sea - background, methods and recommendations. Nordic Council of Ministers, Copenhagen, TemaNord 1996:559.

Bäck, S., Ekebom, J., Johansson, C., Kangas, P., Kaytsky, H., Krause-Jensen, D., Mäkinen, A. & Nielsen, K. (1998). Operative methods for mapping and monitoring phytobenthic zone biodiversity in the Baltic Sea. II report of the PHYTOBIOS project. TemaNord 1998:568: 72.

Connor, D.W., Brazier, D.P., Hill, T.O., Holt, R.H.F., Northen, K.O., & Sanderson, W.G. (1996). Marine Nature Conservation Review: marine biotopes. A working classification for the British Isles. Version 96.7. Joint Nature Conservation Committee, Peterborough, U.K.

KAPITEL 7

142

Connor, D.W., Brazier, D.P., Hill, T.O., & Northern, K.O. (1997a): Marine Nature Conservation Review: marine biotope classification for Britain and Ireland. Volume 1. Littoral biotopes. Version 97.06. JNCC Report, No 229.362 sidor.

Connor, D.W., Dalkin, M.J., Hill, T.O., Holt, R.H.F., & Sanderson, W.G. (1997b). Marine Nature Conservation Review: marine biotopes classification for Britain and Ireland. Volume 2. Sublittoral biotopes. Version 97.06. JNCC Report, No 230. 448 sidor.

Critchley, A.T., Farnham, W.F., Yoshida, T., Norton, T.A. (1990). A bibliography of the invasive alga Sargassum muticum (Yendon) Fensholt (Fucales; Sargassaceae). Bot. Mar. 33: 551-562.

Dahm, E, J. Hartmann, J. Jurvelius., H. Loffler., and V. Volzke. (1992). Review of the European-Inland-Fisheries-Advisory-Commission (EIFAC) Experiments on Stock Assessment in Lakes. Journal of Applied Ichthyology - Zeitschrift Fur Angewandte Ichthyologie 8: 1-9.

Edler, L. (ed). (1979). Recommendations on methods for marine biological studies in the Baltic Sea. Phytoplankton and chlorophyll. Baltic Marine Biologists. Publication No. 5. 38 sidor.

Edler, L., Hällfors, G. och Niemi, Å. (1984). A preliminary check-list of the phy-toplancton of the Baltic Sea. Acta Bot. Fennica 128:1-26. (publicerad även som BMB publication No.11).

Elmgren, R & Radziejewska, T. (eds). (1984). Recommendations for quantitative ben-thic meiofauna studies in the Baltic. Baltic Marine Biologists Publication No.12.

Fredriksen, S. & Rueness, J. (1990): Eutrofisituasjonen i Ytre Oslofjord 1989. Delprosjekt 4.1. Benthosalger i Ytre Oslofjord, (Rapport 397/90) Norsk institutt for vannforskning (NIVA). pp. 63.

Gray, J (1997): Marine biodiversity: patterns, threats and conservation needs. Biodiv. Conserv. 6:153-175.

Grönqvist, G. (1997): Marina reservat i Sverige. Naturvårdsverket Rapport 4693.

Hansson, H.G. (1997): NEAT - North East Atlantic Taxa. http://www.tmbl.gu.se/libdb/taxon/taxa.html/

Hansson, S (1988): A simple vertical gill net system for variable current conditions. Hydrobiologia 160: 107-110.

Hedlund L, Hägerhäll B & Johannesson K (reds) (1995): Biodiversity and sustaina-ble use of coastal waters. Swedish Scientific Committee on Biological Diversity, Discussion paper no. 2, November 1995.

Hernroth, L. ed. (1985). Mesozooplankton. Baltic Marine Biologists, Publication No. 10.

Hill C., K. Grip, S. Evans, I. Jansson, K. Jansson, S. Johansson & P. Jonsson (1997): Mål och åtgärder för bevarande av biologisk mångfald i svenska havsområden: Underlagsrapport till Naturvårdsverkets Aktionsplan för Biologisk Mångfald. Naturvårdsverket, Rapport 4599.

Hiscock K (red) (1995): Classification of benthic marine biotopes of the north-east Atlantic. Proceedings of a BioMar-Life workshop held in Cambridge. 16-18 November 1994. Joint Nature Conservation Committee, Peterborough, UK.

Hiscock K (red) (1996): Marine Nature Conservation review: rationale and methods. Joint Nature Conservation Committee, Peterborough, UK. (Coasts and seas of the United Kingdom. MNCR series).

143

Jansson, B.-O., Wulff, F. (1977). Ecosystem Analysis of a Shallow Sound in the Northern Baltic- A Joint by the Askö Group. Contributions from the Askö laboratory, university of Stockholm, Sweden 18.

Johansson, B. (1994). Dispersal of propagules in aquatic environments: Methods app-lied to Sargassum muticum (Yendo) Fensholt. - PhD Thesis, Department of marine botany, Göteborgs University. (mimeographed).

Johansson, B., Karlsson, J. and Wallentinus, I. (1995). Dispersal of propagulaes in aqu-atic environments: An in-situ method applied to the brown alga Sargassum muti-cum. - Presentation and abstract at the XVth International Seaweed Symposium, January 8-14 1995. Valdivia, Chile- Abstract p. 73.

Karlsson, J. (1988): Sargassosnärje, Sargassum muticum - ny alg i Sverige. Svensk Botanisk Tidskrift 82: 199-205.

Karlsson, J. (1997). Utbredningen av sargassosnärja - Sargassum muticum - vid svenska västkusten 1996 (The distribution of japweed - Sargassum muticum - in Sweden 1996). Department of Marine Botany & Tjärnö Marine Biological Laboratory, Göteborg University, 1-11.

Karlsson, J. and Loo, L.-O., (1999). On the distribution and the continuous expan-sion of the Japanese seaweed - Sargassum muticum - in Sweden. Botanica Marina Vol. 42: 285-294.

Lindem, T. (1983). Successes with conventional in situ determinations of fish target strength. FAO Fisheries report no 300, 104-111.

MacLennan, D.N., och Simmonds, E.J. (1992): Fisheries acoustics. Chapman & Hall, London.

Naturvårdsverket (1980): Utredning om skyddsvärda områden längs Sveriges kust - Marina reservat 1980. SNV PM 1297.

Naturvårdsverket (1986): “Recipientkontroll Vatten”. Naturvårdsverket Rapporterna 3108 och 3109,

Naturvårdsverket (1995): Aktionsplan för biologisk mångfald. (J. Terstad red.) Naturvårdsverket Rapport 4463.

Naturvårdsverket (1996): Forskning och utveckling för bättre miljö 1996. Naturvårdsverket Rapport 4514-8.

Nielsen, R. (1991). Vegetation of Tønneberg Banke, a stone reef in the northern Kattegat, Denmark. Ophelia 17 suppl.: 199-211

Nielsen, R., Helmig, S., Hygum, B. (1991). Lysegrund, et stenrev i den sydlige del af Kattegat. Algvegetation, august 1990. Miljøministeriet. Skov- og Naturstyrelsen. Havserie nr. 2.

Nielsen, R., Dahl, K. (1992). Macroalgae at the Briseis Flak, Schultzs Drund and Store Middelgrund, stone reefs in the southern and eastern part of Kattegat, Denmark. Proceedings of the 12th Baltic Marine Biologists Symposium. 109-118.

Nielsen et al. (1995). Distributional index of the benthic macroalgae. Baltic Marine Biologists, Publication No. 18.

Nielsen, R., Kristiansen, A., Mathiesen, L., Mathiesen, H. (1995). Distributional index of the benthic macroalgae of the Baltic Sea area. Acta Botanica Fennica. 155: 1-51.

Nijkamp H & Bijvoet L (reds.) (1996): Habitats and species protection in the OSPAR convention area. An overview of classification systems and protection program-mes. AIDEnvironment, Amsterdam.

144

Nilsson, P. (1997). Kriterier för val av marina skyddade områden - En analys. Naturvårdsverket Rapport 4750: 1-52.

Nordiska Ministerrådet (1995): Marina reservat i Norden - Del I - Har djur och väx-ter i havet någon framtid? TemaNord 1995:553.

Nordiska Ministerrådet (1996): Marina reservat i Norden - Del II - har djur och väx-ter i havet någon framtid? TemaNord 1996:546.

Pedersén, M. (1989). Kustundersökning av vegetation på hårdbottenslokaler i marina vatten i Bohuslän och Kattegatt. Rapport till WWF. Inst. f. fys. bot., Uppsala universitet.

Pedersén, M., Björk, M., Larsson, C., Söderlund, S. (1990). Ett marint ekosystem i obalans - dramatiska förändringar av hårdbottnarnas växtsamhällen. Fauna och Flora. 85: 202-211

Pedersen, A., Green, N. W., Walday, M., Moy, F. (1990). Langtidsovervåkning av trofiutviklingen i kystvannet langs Sør-Norge. Rapport 447/91 Norsk institutt for vannforskning (NIVA).

Pedersen, A., Green, N. W., Moy, F., Walday, M. (1991). Langtidsovervåkning av trofiutviklingen i kystvannet langs Sør-Norge. Rapport 1991 Norsk institutt for vannforskning (NIVA).

Pedersen, A., Green, N. W., Moy, F., Walday, M. (1993). Langtidsovervåkning av trofiutviklingen i kystvannet langs Sør-Norge. Datarapport 1991-1992. Hardbunnsundersøkelser. Rapport 515/93 Norsk institutt for vannforskning (NIVA).

Pedersen, A., Green, N. W., Moy, F., Walday, M. (1994a). Langtidsovervåkning av miljøkvaliteten i kystområdene av Norge. Datarapport 1990. Rapport 555/94 Norsk institutt for vannforskning (NIVA).

Pedersen, A., Rygg, B., Magnusson, J., Dahl, E. (1994b). Langtidsovervåkning av miljøkvaliteten i kystområdene av Norge. Datarapport 1993. Hardbunnsundersøkelser. Rapport 560/94 Norsk institutt for vannforskning (NIVA).

Remane, A & C. Schlieper (1958). Die Biologie des Brackwassers. Serie: Die Binnengewässer, 22. 348 sid. Stuttgart

Rosenberg, R., Diaz, R.J. (1993) Sulfur bacteria (Beggiatoa spp) mats indicate hypoxic conditions in the inner Stockholm archipelago. Ambio 22:32-36.

Rosenvinge, L.K. (1909-31): The marine of Denmark, contributions to their natural history. I. Rhodophyceae. Algae, The marine, of Danmark. Kgl. danske Videnssk. Selsk. Skr., 7 Række, Naturv. og math. Afd. VII, 1-4: 1-630.

Rosenvinge, L.K. & Lund, S. (1941): The marine algae of Denmark. II. Phaeophyceae 1. Kgl. danske Videnssk. Selsk. Skr. 1(4): 1-79.



Rudstam, L.G., Palmén, L.-E., Hansson, S. och Hagström, O. (1988): Acoustic fish abundance in a Baltic archipelago: Comparison between results from echo integra-tion and from analysis of echo peaks. Presented at the 77:th Statutory Meeting of the International Council for the Exploration of the Sea, C.M. 1989/B:27 23 pp.

145

Skei, J. (1984): Basisundersøkelser i Hvalerområdet och Signefjorden. Konklusjonsrapport. Rapport 171/84 Norsk institutt for vannforskning (NIVA).

SMHI (1994): SMHI Svenskt Vattenarkiv, Havsområdesregister 1993. SMHI Oceanografi nr 60, pp 1-110.

Statens Naturvårdsverk, (1978). Biologiska inventeringsnormer. Fåglar. Råd och rikt-linjer. 1978:1.

Sundene, O. (1953): The algal vegetation of Olsofjord. Skr. Norske Vidensk.-Akad. Oslo I. Mat. 2. pp 1-244.

Thoresson G (1992): “Handbok för kustundersökningar. Metodbeskrivningar i fiske-ribiologi”. Fiskeriverkets Kustrapport 1992:1.

Tolstoy & Pedersén (1992): Registrering av herbariematerial (Marina alger). Databas över samlingar tillhörande Mats Wærn. Projektrapport (nr 5312409-5) till Statens Naturvårdsverk.

Tolstoy, A., Willén, T. e. (1997): Preliminär checklista över makroalger i Sverige. ArtDatabanken, SLU, Uppsala

Widbom B (1996): Provtagning och analys av bentisk meiofauna. Naturvårdsverket, Rapport 4414.

Ærtebjerg Nielsen, G och Bresta, A.-M. (eds)(1984). Guidelines for the measure-ment of phytoplankton primary production. Baltic Marine Biologists Publication No. 1, 2nd. Edition. 23 sidor.

147

BILAGOR

Underlagsmaterialet är insamlat längs hela Sveriges kust fördelade på tre havsområden (Fig. 2): Bottniska viken, Egentliga Östersjön och Västkusten. Gränserna för dessa tre områden utgår ifrån SMHIs indelning av svenska havsområden i “Svenskt Vattenarkivs Havsområdesregister” och är följande: Bottniska Viken (Bottniska viken, Latitud: 623000, Longitud: 193000, Sjökort: 1, Överordnat område: Östersjön) från Bottenviken söderut t.o.m. Ålands hav och Skärgårdshavet; Egentliga Östersjön (Egentliga Östersjön, Latitud: 560000, Longitud: 183000, Sjökort: 1, Överordnat område: Östersjön) från Stockholms skärgård n kustvatten t.o.m. Arkonahavet och V Sydkustens kustvatten; Västkusten (Västerhavet, Latitud: 580000, Longitud: 103000, Sjökort: 9, Överordnat område: Sverige omgivande hav) från S Öresundsunds kustvatten och Öresund t.o.m. N n Bohusläns skärgårdsområde och Skagerrak. I materialet i ingår publikationer från 1924-1997, en från 1924, en från 1934, tre från 1950-talet, ett flertal från 1960 och 70-talet och antalet når sitt max runt 1990 (Fig. 3).

Eftersom intresset i utredningen är fokuserat på kartläggning av havsområden så har materialet delades in i “areella” respektive “icke-areella” undersökningar. Med areella menas undersökningar där man på något sätt kvalitativt eller kvantitativt försökt att ange den geografiska utbredningen av en art eller biotop. Med icke areella menas undersökningar där förekomsten av olika arter/biotoper har noterats men inte kvantifierats.

KAPITEL 8

148

Bilaga I.

Litteraturlista över areella undersökningar i svenska havsområden

VästerhavetAfzelius, L. (1978). Tjärnö - arkipelagen. Del III Marin fauna. Naturinventeringar

i Göteborg och Bohus län. Rapport till Länstyrelsen Göteborg och Bohus län Naturvårdsenheten nr 6:1-63.

Afzelius, L. (1995). Faunaen i Enningsdalselva og Indre Iddefjord, med oversikt over naturfaglig litteratur. Fylkesmannen i Østfold Miljøvernavdelningen Rapport nr: 8: 1-39.

Anon (1981). Stenungsunds Kommun kustutredning. Stenungsunds Kommun.

Anon (1984). Planeringsunderlag del 1, metodstudier kustvatten Hav. Länstyrelsen, Strömstad kommun. Del 1: 1-138.

Anon (1989). Gullmarsfjorden Kontrollprogram och vårdatgärder Budgetåret 1987/88. Rapport Länstyrelsen i Göteborgs och Bohus län 1989:1.

Anon (1989b). Fisket och vattenbruket (enl. naturresurslagen) Lysekils K:N. Fiskenämden i Göteborgs och Bohus län.

Anon (1989c). Fisket och vattenbruket (enl. naturresurslagen) Sotenäs K:N. Fiskenämnden i göteborg och Bohus län.

Anon (1989d). Fisket och vattenbruket (enl. naturresurslagen) Strömstads K:N. Fiskenämnden i Göteborgs och Bohus län.

Anon (1989e). Fisket och vattenbruket (enl. naturresurslagen) Öckerö K:N. Fiskenämden i Göteborgs och Bohus län.

Berggren, P., Arrhenius (1995). Densities and distribution of harbour porpoises (Phocoena phocoena) in the Swedish Baltic, Kattegat and Skagerrak. Seas. Rep. int. Whal. Commn (special issue 16).

Cato, I. (1986). Tungmetaller och organiska substanser i Stenungsundsområdets bottensediment 1985, samt förändringar efter 1975. Naturvårdsverket, Delprojekt Vatten. Rapport 3152: 1-48.

Consulting (1995a). Marinbiologisk undersökning - Kartläggning av marina bottnar i Askeröfjorden. Consulting Intern Rapport 121.

Consulting (1995b). Marinbiologisk undersökning - Recipientförhållanden i Mollösund. Consulting Intern Rapport 137.

Degerman, E., Lagenfelt, I. (1979). Fiskeribiologisk inventering av grunda havsvikar i Stenungsunds kommun. Fiskenämnden i Göteborgs och Bohus län.

Degerman, E., Thörnelöf, E. (1980-1982). Kvantifiering av mobil epifauna i inre Gullmarsfjorden åren 1980-1982.

Hansson, G, H, (1975). Kosterrännan och de grundare havsområdena inom Stömstads kommun. En sammanställning av de marina värdena utförd 1975 för Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län.

149

Härkönen, T. (1977). Sälinventering av Kosterområdet. Naturinventeringar i Göteborgs och Bohus län, Länstyrelsen Naturvårdsenheten. 1977:6.

Härkönen, T. (1979). Inventering av sälbestånden på västkusten 1979. Rapport ifrån Naturhistoriska Riksmuseet Stockholm 1980:1.

Härkönen, T. (1980). Kosterområdets knubbsälar. Del I populationsstorlek, födoval och inverkan på fiskbeståndets storlek. Del 2 - tabellbilaga. Rapport Länstyrelsen i Göteborgs och Bohus län 1980:1.

Härkönen, T. (1981). Bottenfauna i området Råssö-Sannäsfjorden. Naturinventeringar i Bohus län, Länstyrelsen Naturvårdsenheten 1983:3.

Härkönen, T. (1982). Sälbestånden på Västkusten: aktuella forskningsresultat. Naturhistoriska riksmuseet, Sälinformation. 1-26, 1982:1.

Jenneborg, L. H. (1986). Inventering av marina bentossamhällen inom Göteborgs skärgård. Rapport, Göteborgs kommun.

Jenneborg, L H (1988a). Muddertippningsplatser i Sotenäs kommun på uppdrag av Miljö- och hälsoskyddskontoret Sotenäs kommun.

Jenneborg, L. H. (1988b). Videoinspelning av muddertippningsplats utanför Hamburgsund. GFTA881. Rapport, Tanums kommun.

Jenneborg, L. H. (1989). Marina bentossamhällen inom Göteborgs och Öckerö Kommuner- undersökningsprogram inom den regionala kustvattenkontrollen. Rapport till Göta Älvs Vattenvårdsförbund.

Jenneborg, L H (1990) (BBK Arkitekter & Ingenjörer). Videoundersökningar av muddertippningsplatser i Kungälvs kommun. Rapport till Kungälvs kommun.

Jenneborg, L. H. (1993). Marina bottnar inom Tjörns Kommun, kommentarer till digitalkarta. Rapport 1127, Tjörns kommun.

Jenneborg, L.-H. (1996). Miljökonsekvensbeskrivning, Småbåtshamn vid Heljeröd 1:65, Bovallstrand. 1-11. Sotenäs kommun, på uppdrag av Bohusläns kooperativa stenindustri, rapport 129.

Johansson, L. (1995). Coastal Area Management in Sweden, Report on comprehen-sive coastal planning in the Municipality of Lysekil. SWEDMAR Reports. 1/95. Rapport till Lysekils kommun.

Karlsson, J. (1994). Inventering av marina makroalger i Östfold 1994: området Heia- Torbjörnskjaer. Rapport till Miljøvernavdelningen i Østfold fylke.

Karlsson, J. (1997). Utbredningen av sargassosnärja - Sargassum muticum - vid svenska västkusten 1996 (The distribution of japweed - Sargassum muticum - in Sweden 1996). Department of Marine Botany & Tjärnö Marine Biological Laboratory, Göteborg University.

Karlsson, J., Valentinsson, D., Loo, L. O. (1995). Sargassoosnärja - Sargassum muticum- vid svenska västkusten (On the distribution, growth and associated biota of the Japweed- Sargassum muticum- in Sweden). Slutrapport Naturvårdsverket: 1-16.

Lagenfelt, I. (1983). Rörlig fauna och bottendjur i en grund havsvik vid Hälleviksstrand, Orust Kommun. Fiskenämnden i Göteborgs och Bohus län.

Lagenfelt, I. (1984). Fiske och grundområden - en inventering av kustnära vatten i Sotenäs kommun . Fiskenämnden i Göteborgs och Bohus län. 1-45.

150

Lagenfelt, I. (1985). MUST, Mobil epifauna, 1985. Rapport till Fiskeristyrelsens utredningskontor Göteborg. 1-16.

Lagenfelt, I. (1988). Fiskeribiologisk Inventering, Hamnutbyggnad vid Gråholmen, Wallhamns Hamn. Fiskeristyrelsens Utredningskontor i Göteborg. 1-8.

Lagenfelt, I. (1989a). Halland Vegetationskartering av grunda havsområden. Fiskeristyrelsens Utredningskontor. 2-29.

Lagenfelt, I. (1989b). Öckerö kommun Fiskeri- och Marinbiologisk inventering, med litteraturgenomgång. Fiskeristyrelsens Utredningskontor. 1-105.

Lagenfelt, I. 1996. Sunningesundsbron 1996. Baslinjeundersökningar: 1. Inventering av biotoper, 2. Värdering av vissa grundområdesbiotoper, 3. Skattning av mängden blåmusslor i bankarna. Fiskeriverket, Kustlaboratoriet, 1-28.

Lagenfelt, I. Grunda mjukbottnar i Bohuslän. Särtryck ur Bohuskusten, miljöbe-skrivning Länstyrelsen i Göteborgs och Bohuslän.

Lagenfelt, I., Höglind, K. (1983). Fiske och grundområden - en inventering av kust-nära vatten i Strömstads kommun. Rapport till Fiskenämden i Göteborgs och Bohus län, 1-67.

Lagenfelt, I., Thörnelöf, E. (1991). Fiskeribiologisk inventering i Ertserödområdet 1989. Rapport till Fiskeristyrelsen Utredningskontoret i Göteborg -91, 1-14.

Larsson, P. E., Lagenfelt, I. (1989). Fiskeribiologisk inventering av grunda havsom-råden. Rapport till Miljö- och hälsoskyddskontoret Kungsbacka Kommun, 3-59.

Ljungberg, P. (1982). Översiktlig kontroll av bottenfaunan i Jordhammarsbukten. Tanums kommun.

Loo, L. O., Abrahamsson, K. (1980). Bottenfaunan i en Zostera marina äng, Gullmarsfjorden. 20-poängsarbete i zoologisk ekologi vid Göteborgs Universitet.

Loo, L. O., Isaksson, I., Luttervall, P. L., Hansson, L. J. (1994). Inventering av grun-dare havsområden vid Hallands Väderö. Rapport till Länstyrelsen i Kristianstad, 1-36.

Loo, L.-O., Rödström, E. M. (under tryckning). Inventering av skärgården mellan Havsstenssund och Fjällbacka 1983. Naturinventeringar Länstyrelsen Göteborgs och Bohus län.

Moksnes, P.-O., Pihl, L. (1995). Utbredning och produktion av fintrådiga alger i grunda mjukbottensomraden i Göteborgs och Bohus län. Rapport Länstyrelsen i Göteborgs och Bohus län.

Nilsson, H. C., Rosenberg, R. (1995). Miljöbedömning och karakterisering av Havstensfjord - en syrestressad fjord analyserad med undervattenskamerateknik. Rapport Länstyrelsen i Göteborgs och Bohus län. 1-11.

Pihl, L., Elmer, S., Rosenberg, R. (1983). Kusten Lysekils kommun, inventering och biologisk undersökning. Rapport, Lysekils kommun.

Pleijel, F. (1988). Inventering av havsbottnarna mellan Fjällbacka och Bovallstrand. Naturinventeringar i Göteborg och Bohus län. 1988:6.

Rödström, E. M., Loo, L. O. (under tryckning). Inventering av Kosteröarnas södra skärgård 1985. Naturinventeringar Länstyrelsen i Göteborg och Bohus län.

Svenning, K. (1994). Söö, Inventering av växter och djur. Naturinventeringar Länstyrelsen i Göteborg och Bohus län.

151

Thörnelöf, E., Lagenfelt, I. (1982). Fiskeribiologisk inventering av grunda havsom-råden i Kungälvs kommun . Rapport till Kungälvskommun, 1- 57.

Tunberg, B., Hammar, M. (1991). Bottenfauna och sediment vid fem kustnära sta-tioner i Bohuslän 1991. Göteborgs och Bohusläns Vattenvårdsförbund. 1-3.

Ulmestrand, M. (1990). Kartering och besiktning av grundområdet Svälte Kile, Uddevalla Kommun. Rapport till Uddevalla Kommun. 1-9.

Ulmestrand, M., Pihl, L. (1989). Biologisk inventering av kustvattenområden i Uddevalla kommun. Rapport till Uddevalla Kommun. 1-21.

Westerberg, H. (1987). Ål- en fisk bland andra, utsättning av ål på västkusten. Yrkesfiskaren. Nr 17.

Westerberg, H., Lagenfelt, I. (1985). Ålundersökning på västkusten 1985. Fiskeristyrelsen Utredningskontoret i Göteborg, PM 860326: 1-12.

Westerberg, H., Lagenfelt, I. (1987). Fiskeribiologiska effekter av utfyllnad vid Abbas Fabrik i Kungshamn. Fiskeristyrelsen Utredningskontoret i Göteborg. 2-14.

Åhlund, M. (1996). Kustfågelfaunan i Göteborg och Bohus län - beståndsutveck-ling och effekter av fågelskyddsområden. Länstyrelsen i Göteborg och Bohus län, Miljöavdelningen. 1996 9: 4-28.

Egentliga ÖstersjönAneer, G. (1975). A two year study of the Baltic herring in the Askö-Landsort area,

1970-1972. Contributions from the Askö laboratory, University of Stockholm, Sweden. Number 8.

Aneer, G., Lindquist, A., Westin, L. (1978). Winter concentratons of baltic herring (Clupea harengus var. membras L.). Contributions from the Askö laboratory, University of Stockholm, Sweden. Number 21.

Anon (1994). Miljökvalitetsbeskrivning av Norrtälje kommuns kustområde, 1988-1992. Norrtälje kommun och Inst. systemekologi vid Stockholms Universitet.

Backlund, H. O. (1945). Wrack fauna of Sweden and Finland. - Opuscula Entomologica: Supplementum, 1-236.

Berggren, P., Arrhenius (1995). Densities and distribution of harbour porpoises (Pho-coena phocoena) in the Swedish Baltic, Kattegat and Skagerrak. Seas. Rep. int. Whal. Commn (special issue 16).

Degerman, E., Pihl, L., Rosenberg, R., Lagenfeldt, I., Thörnelöf, E., Ulmestrand, M. (1986). Fisk och kräftdjur på grunda bottnar från Bohuslän till Blekinge. Naturvårdsverket 3082.

Engkvist, R., Tobiasson, S., Nilsson, J., Persson, L.-E. (1992). Resultat av miljöun-dersökning i Munkahusviken, Karlshamns kommun. Kalmarsundslaboratoriet. Högskolan i Kalmar 92:6.

Helander, B. (1991). Havsörn i Sverige, populationsundersökningar. Rapport från verksamheten 1990. Naturvårdsverket Rapport 3932.

Helander, B., Bignert, A. (1992). Harbour Seal (Phoca vitulina) on the Swedish Baltic Coast: Population Trends and Reproduction. Ambio. 21: 504-510.

152

Jansson, B.-O., G. Aneer & S. Nellbring (1985). Spatial and temporal distribution of the demersal fish fauna in a Baltic archipelago as estimated by SCUBA census. Mar. Ecol. Progr. Ser. 23: 31-43.

Jansson, B.-O., Wulff, F. (1977). Ecosystem Analysis of a Shallow Sound in the Northern Baltic- A Joint Study by the Askö Group. Contributions from the Askö laboratory, University of Stockholm, Sweden. Number 18.

Johansson, M. (1994). Närsaltsbelastning på Timmernabbenviken -effekter på växter och djur. Miljökontoret, Mönsterås kommun.

Jonsson, B. (1977). Skarvarna och yrkesfisket i södra Kalmarsund. Statens Naturvårdsverk PM 874.

Kalmar kommun, Högskolan i Kalmar, (1989). Kuststatus, miljöfakta som underlag för planering, Kalmar kommun. Högskolan i Kalmar och Kalmar kommun.

Karlsson, J., Kjellen, N. (1984). Knölsvanens förekomst i Skåne. Anser 23: 219-234.

Kineman, J., Elmgren, R., Hansson, S. (1980). The Tsesis oil spill. Askö Laboratory, University of Stockholm, Sweden.

Lagenfeldt, I. (1987). Torhamns ytterskärgård 1987:1. Länstyrelsen i Blekinge län.

Lagenfelt, I., Westerberg, H. (1994). Fiskeriutredning, Södra Cell AB, Mörrums bruk. Göteborgsfilialen av Fiskeriverkets utredningskontor i Jönköping rapport nr. 3.

Nellbring, S. (1985). Abundance, biomass, and seasonal variation of fish on shallow soft bottoms in the Askö area, northern Baltic proper. Sarsia. 70: 217:225.

Nellbring, S. (1986). A quantitative and experimental study of goby (Pomatoschistus spp.) nests on shallow soft bottom, northern Baltic proper. Ophelia. 25: 15-23.

Nilsson, J. (1995). Sturkö innerskärgård marininventering. Kalmarsundslaboratoriet. Högskolan i Kalmar rapport nr. 3.

Nilsson, J., Persson, L.-E. (1992). Sediment och mjukbottenfauna i anslutning till invallning vid Ölandsbron. Kalmarsundslaboratoriet. Högskolan i Kalmar rap-port nr. 4.

Nilsson, J., Persson, L.-E. (1993). Sediment, mjukbottenfauna och grundområ-desfauna i anslutning till invallning vid Ölandsbron. Kalmarsundslaboratoriet. Högskolan i Kalmar rapport nr. 3.

Nilsson, L. (1977). Rast- och övervintringslokaler för änder, svanar och sothöns i södra Sverige. Statens Naturvårdsverk PM 914.

Notini, M. (1989). Studier av silleken i Valjeviken 1988. Miljöforskargruppen I Blekinge län.

Olafsson, E. B., Persson, L.-E. (1984). Fisk och bottendjur i grundområden på svenska sydkusten. In: Rosenberg, R. (ed.) Biologisk värdering av grunda svenska havsområden. p. 97-167. Naturvårdsverket Rapport PM 1911.

Persson, L-E (1982). Macrozoobenthic associations of the Hanö bight, southern Baltic. Sarsia 67: 93-106.

Persson, L.-E. (1977). Studier över sydlänens kustvatten. Sydlänens Kustundersökningar (SKU) 36.

153

Persson, L.-E. (1996). Effects of cropping of submerged macrophytes on coastal ben-thic and epibenthic animal communities, southeastern Sweden. Proc. of the 14th symposium of Baltic Marine Biologists.

Persson, L.-E., Engkvist, R., Nilsson, J., Tobiasson, S. (1992). Samordnad kust-vattenkontroll i Kalmar län. Årsrapport 1991 92:7. Kalmarsundslaboratoriet. Högskolan i Kalmar. Institutionen för Naturvetenskap.

Persson, L.-E., Engkvist, R., Tobiasson, S. (1989). Samordnad kustvattenkontroll i Kalmar län. Årsrapport 1988. Högskolan i Kalmar. Institutionen för Naturvetenskap.

Persson, L.-E., Engkvist, R., Tobiasson, S. (1990). Samordnad kustvattenkontroll i Kalmar län 1981-1988. 1990:2. Kalmarsundslaboratoriet. Högskolan i Kalmar. Institutionen för Naturvetenskap.

Persson, L.-E., Göransson, P. (1989). Hanöbukten som naturresurs. Del 1 Miljö. Länsstyrelserna i Blekinge och Kristianstads län samt Lunds Universitet.

Persson, L.-E., Nilsson, P. (1985). Miljöbeskrivning av inre delen av Valjeviken, med miljövärdering och miljöeffektbeskrivning av planerat vägbygge. Zooekologiska avdelningen, Lunds universitet.

Persson, L.-E., Olafsson, E. B. (1986). Distribution and abundance of mobile epi-fauna and macrozoobenthos in south Swedish shallow marine areas. Ophelia suppl. 4. 201-210.

Sasdy, L. (1979). Biologiska undersökningar i södra Östersjön i anslutning till reningsverk för Trelleborgs kommun, 1976. Sydlänens kustundersökningar, Lunds Universitet.

Sjöberg, B., Andersson, J., Smith, S. (1996). Samordnad kustvattenkontroll i Kalmar län. Årsrapport 1995. SMHI och Fiskeriverket.

SOF (1995). Fågelåret 1994. Sveriges Ornitologiska Förening, Stockholm.

Tobiasson, S. (1993). Samordnad kustvattenkontroll i Kalmar län. Årsrapport 1992 93:3. Kalmarsundslaboratoriet. Högskolan i Kalmar. Institutionen för Naturvetenskap.



Tobiasson, S., Nilsson, J., Persson, L.-E. (1992). Resultat av miljöundersökning i Västrumsfjärden, Västerviks kommmun 92:1. Kalmarsundslaboratoriet. Högskolan i Kalmar.

Waldemarsson, S., von Wachenfeldt, T. (1984). Marin botanisk undersökning av Fucus vesiculosus-samhället längs blekingekusten. Marin botaniska avd. Lunds Universitet.

Westerberg, H. (1986). Fiskeriutredning Nymölla AB, Mörrums bruk, Etapp 1. Fiskeristyrelsen Utredningskontoret i Göteborg.

154

Bottniska vikenAlexandersson, S. (1995). Grunda vegetationsklädda havsfjärdar i Gävleborg.

Länsstyrelsen Gävleborg. Rapport 1995:9.

Aspenberg, P. (1983). Särskild rapportering från ornitologisk inventering av Axmarområdet 1983. Länsstyrelsen i Gävleborgslän, 1983:3.

Aspenberg, P., Risberg, E.L. (1972) Naturvårdsinventering 1971-72 avseende Rörligt Frilufsliv och Fågelliv. Gävle Skärgård. Länsstyrelsen i Gävleborgslän.

Astrauskas, A., Jovaisa. R., Sandström, O. (1994). Distribution and abundance of young pelagic fish, monitored by hydro-acoustics in two coastal areas in the SW Bothnian Sea. Fiskeriverket Kustlaboratoriet. Kustrapport 1994:2.

Berggren, P., Arrhenius (1995). Densities and distribution of harbour porpoises (Pho-coena phocoena) in the Swedish Baltic, Kattegat and Skagerrak. Seas. Rep. int. Whal. Commn (special issue 16).

Calamnius. (1991). Inventering av marina lek- och yngelområden i Hudiksvalls kom-mun. Miljö- och hälsokyddskontoret i Hudiksvalls Kommun.

Gometz, M. (opublicerad). Produktionsförhållanden i den Norrbottniska skärgården. Delrapport1: Inventering av områden med strandängar och vattenvegetation med hjälp av vegetationskartor och flygbilder längs Bottenvikens Norrbottenkust. Avd. för Ekologi och Miljövård, Högskolan i Luleå.

Grahn, O. (1987). Blåstång (Fucus vesiculosus) i Gävlebukten och Bottenhavet- förekomst och utbredning. Miljöforskargruppen. Länstyrelsen I Gävleborgs län. Rapport F7/034.

Grenmyr, U., Holmqvist, K. (1994). Kustfågelinveneringen 1987. Ångermanlands Ornitologiska förening, Gråspetten 14(1).

Grenmyr, U., Lilja, T., Nilsson, S., Sundin, J.-A. (1978). Fåglar vid Västerbottenskusten. Meddelande 7. Länsstyrelsen Västerbottens län.

Harnemo, L. (1991). Fågelmiljöatlas i Luleå skärgård 1991, En inventering om var de mest skyddsvärda fågellokalerna finns i Luleå södra skärgård. Rapport från Luleå kommun.

Helander, B., Lundgren, T. (1996) Flyginventering av gråsäl vid Svenska Östersjökusten 1996, med jämförelser mot resultat från båtinventeringar. Rapport från Naturhistoriska riksmuseet.

Helander, B., T. Lundberg (1994) Inventering av gråsäl och knubbsäl vid svenska öst-ersjökusten. Sälinformation 1994:1. Naturhistoriska riksmuseet.

Häger, A. Rehn, K.G. (1974). Fåglar på Holmöarna. Inventering utförd av Västerbottens ornitologiska förening 31 Maj- 1 Juni 1973. Västerbottens ornitolo-giska förening, Länsstyrelsen i Västerbottens län.

Härkönen, T., S. G. Lunneryd (1991) Populationsundersökningar på knubbsäl och gråsäl i Kattegatt - Skagerrak och vikaresäl i Bottenviken. Naturvårdsverket Rapport 3947.

Sandström, O. (1994). Kustfisk och fiske i Bottniska Viken. Fiskeriverket Kustlaboratoriet. Kustrapport 1994:1.

Sundström, T. (1996). Holmöarnas kustfågelfauna, Inventering av kustfågelbestån-det 1983-1993. Länsstyrelsen i Västerbottenslän. Meddelande 3-1996.

Wigren, M., Svensson, R. (1974). Inventering av strandfloran och bottenvegetationen i anslutning till Forsmarks kärnkraftverk. Institutionen för Systematisk Botanik, Uppsala.

155

Bilaga II.

Litteraturlista över icke-areella undersökningari svenska havsområden

VästerhavetAdolfsson, P., Tunberg, B. (1994). Undersökning av hårdbottenfauna, Kvantitativa

och kvalitativa undersökningar av fyra hårdbottenlokaler längs Bohusläns kust. Rapport till Göteborgs och Bohus läns Vattenvårdsförbund:3-11.

Adolfsson, P., Tunberg, B. (1994). Undersökning av hårdbottenfauna, Kvantitativa undersökningar av tre hårdbottenlokaler i Gullmarsfjorden. Rapport till Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län Miljövårdsenheten:3-11.

Adolfsson, P., Tunberg, B. G. (1992). Undersökning av hårdbottenfauna kvantitativa och kvalitativa undersökningar av fyra hårdbottenlokaler längs Bohusläns kust. Rapport till Göteborg och Bohus läns Vattenvårdsförbund: 3-25.

Ahlfors, A (1980). Faunasuccession i muddertippningsområde i Hakefjorden på väst-kusten under 1976-1978. Rapport till Institutet för vatten- och luftvårdsforskning IVL: 2-21.

Andersson, J., Tunberg, B. (1991). Undersökningar av hårdbottenfauna, Kvantitativa och kvalitativa undersökningar av fyra hårdbottnar längs Bohusläns kust, utförda enligt ny PMK-standard. Rapport till Göteborgs och Bohusläns Vattenvårdsförbund:3-18.

Anon (1975). Industriområde vid Brofjorden i Lysekils kommun, rapport beträffande deponeringsplatser för mudder. Intern rapport Lysekils kommun: 1-19.

Anon (1977). Gullmarsfjorden och dess nederbördsområde, utredning angående skydd av Gullmarsfjordens marina miljö, reviderad faktasammanställning. Naturvårdsverket. bilaga 2: 1-96.

Anon (1979). Hav och fiske i Göteborgs kommun. Rapport från Fastighetskontoret, Stadsbyggnadskontoret, Fritidsförvaltningen, Museerna.

Anon (1985). Naturinventeringar i Göteborgs och Bohus län, Gullmarsfjorden Naturvårdsområde, Kontrollprogram och vårdåtgärder Budgetåret 1983/84 och 1984/85. Rapport till Länstyrelsen Naturvårdsenheten 1985:1.

Anon (1985/86). Gullmarsfjorden Naturvårdsområde, Kontrollprogram och vård-åtgärder Budgetår 1985/86. Naturinventeringar, Länstyrelsen i Göteborgs och Bohus län. 1986:7.

Anon (1986a). Öckerö Vattenbruk. Göteborgs förorter. Rapport, Öckerö kommun.

Anon (1986b). Miljö i Stenungsund. Naturvårdsverket, MUST, rapport 3208. 1-103.

Anon (1986/87). Naturinventeringar i Göteborgs och Bohus län, Gullmarsfjorden Naturvårdsområde. Länstyrelsen, Naturvårdsenheten. 1988:1.

Anon (1989a). Fisket och vattenbruket (enl, naturresurslagen) Stenungsunds K:N. Fiskenämden i Göteborgs och Bohus län.

156

Anon (1990). Översiktsplan 90 Kustvatten och hav, Försöksverksamhet översiktlig planering av kustvatten och hav. Bilaga 1: Natur och miljöbeskrivning. Lysekils Kommun.

Anon (1991a). Gullmarsfjorden Naturvårdsområde, Kontrollprogram och vårdåtgär-der (1988-1989). Länstyrelsen i Göteborgs och Bohus län, miljövårdsenheten 1991:6.

Anon (1991b). Gullmarsfjorden Naturvårdsområde/ Kontrollprogram och vårdåt-gärder perioden juli 1989- december 1990. Länstyrelsen i Göteborgs och Bohus län. 1991:5.

Anon (1991c). Overvåkning av Svensk Norske Grensefarvann, sammandragsrapport. Statens naturvårdsverk, Statens forurensninstilsyn rapport. 445/9-TA 741/91: 7-29.

Anon (1991d). Marina bentossamhällen inom Göteborgs och Öckerö Kommuner, kommentarer till digitalkarta över marina bottnar. BBK Arkitekter & Ingengörer Rapport 1112.

Bergqvist, A. (1975). Gullmarsfjorden, en sammanställning av marina naturvärden . Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län. 1-71.

Björk, G. (1986). Vattenutbyte och skiktningsförhållanden i fjordarna innanför Orust och Tjörn. Naturvårdsverket, Delprojekt Vatten. Rapport 3116.

Cato, I. (1990). Sedimentundersökningar längs Bohuskusten 1990- Göteborgs och Bohus läns kustvattenkontroll. Sveriges Geologiska Undersökning. Rapporter och meddelanden nr 74.

Degerman , E., L. Pihl, R. Rosenberg, I. Lagenfelt, E. Thörnelöf och M. Ulmestrand, (1986). Fisk och kräftdjur på grunda bottnar från Bohuslän till Blekinge. Statens Naturvårdsverk PM 3082.

Degerman, E. (1979). Inverkan på fisk och bottenfauna 1,5 år efter avslutad mud-dertippning i Hakefjorden. Delrapport från Fiskeriintendenten i västra distriktets undersökning av effekterna på fisket av muddertippningarna i Hakefjorden 1977.

Dennegård, B., Kuijpers, A. (1992). Marine Geological Environmental Investigations in the Skagerrak and Northern Kattegat. University of Göteborg, Department of marine geology, Report:7.

Engnell, L. M. (1991). Mjukbottenfaunan i gränsvattenområdet mellan Norge och Sverige . Statens naturvårdsverk, Rapport 3909.

Evans, S. & Tallmark, B. (1979). A modified drop-net method for sampling mobile epifauna on marine shallow sandy bottoms. Holarctic Ecology 2:58-64.

Evans, S. & Tallmark, B. (1984). Seasonal dynamics of small vagile predators on a marine shallow bottom. Holarctic Ecology 7:138-148.

Finndin, R. (1995). Seabed Visualization and Characterization. Processing of Underwater Video and Side-Scan Sonar Imagery. Department of Naval Architecture and Ocean Engineering, Chalmers University of Technology, Göteborg, Sweden.

Granemo, Å. (1986). Delprojekt Vatten Slutrapport. Naturvårdsverket, MUST. rap-port 3200: 1-63.

Henriksson Fejes, J., Wennberg, L. (1993). Miljökonsekvenser av avloppsvattenut-släppet från Scanraff. En sammanställning av recipientundersökningar utförda i Brofjorden 1974-1992. Institutet för Vatten- och Luftvårdsforskning rapport.

157

Höglind, K., Lagenfelt, I., Lundh, I. (1983). Förslag till musselodlingsområden i Sotenäs Kommun. Fiskenämnden i Göteborgs och Bohus län.

Jacobsson, A., Neuman, E. (1989). Störningar av rekrytering av fisk vid Stenungsund. Rapport till Statens Naturvårdsverk, Miljökontrollaboratoriet Kustvattenenheten, Öregrund.

Josefson, A. (1986). Övervakning av mjukbottenfauna längs Sveriges västkust. PMK rapport till Naturvårdsverket nr: 3335.

Josefson, A. (1987). Övervakning av mjukbottenfauna längs Sveriges västkust. PMK rapport till Naturvårdsverket nr: 3504.

Josefson, A. (1988). Övervakning av mjukbottenfauna längs Sveriges västkust. PMK rapport till Naturvårdsverket nr:3652.

Karlsson, J. (1995). Monitering av vegetationsklädda hårdbottnar vid svenska väst-kusten. Årsrapport 1993. 1-14.

Karlsson, J. (1996). Monitering av vegetationsklädda hårdbottnar vid svenska väst-kusten. Årsrapport 1994. 1-14.

Lagenfelt, I. (1983a). Fångstområdeskartering av fisket i Gullmarsområdet. Fiskenämnden i Göteborgs och Bohus län. 1- 8.

Lagenfelt, I. (1987). Gullmarens kontrollprogram Mobil epifauna, 1987. Rapport till Fiskeristyrelsens Utredningskontor, Göteborg. 1-17.

Lagenfelt, I. (1990). Nya Varvet, Fiskeribiologisk bedömning. Fiskeristyrelsens Utredningskontor. 2-22.

Lagenfelt, I. (1993). Breddning av vägbank och brobygge över Nordösundet. Fiskeriverket Utredningskontoret, Jönköping. 1-3.

Lagenfelt, I. (1994). Miljökonsekvensbeskrivning och biotopbeskrivning till ansö-kan om tillstånd att göra utfyllnader i vattenområdet mellan Arendalsvarvet och Torshamnen. Fiskeriverkets Utredningskontor, Jönköping, filialen i Göteborg. Rapport 4, 1-5.

Lagenfelt, I., (1997). Grundområdesfauna. Kustvattenkontroll i Göteborgs och Bohus län. Fiskeriverket Kustlaboratoriet.

Lagenfelt, I., Höglind, K. (1983). Fiske och grundområden - en inventering av kust-nära vatten i Strömstads kommun. Rapport till Fiskenämden i Göteborgs och Bohus län, 1-67.

Lagenfelt, I., Westerberg, H. (1989). Sjukdomskontroll av sandskädda (Limanda Limanda) vid Värö Bruk 1989. Rapport till Fiskeristyrelsen Utredningskontoret i Göteborg, 1-14.

Lagenfelt, I., Westerberg, H. (1994). Grundområdesfauna, Fisksjukdomar. Rapport till Göteborgs och Bohusläns Vattenvårdsförbund, 2-26.

Larsson, A. M., Loo, L. O. (1982). Tillväxt, strömförhållanden och växtnäringsäm-nen i en musselodling. Svenska Havsforskarföreningen, Meddelande. 205-213

Lindahl, O., Tunberg, B., Anderson, J. (1990). Översiktlig undersökning av syrekon-centration och bottenfauna i Fjordsystemet runt Orust i September - Oktober 1990. Provtagningsrapport från Kristinebergs Marinbiologiska Station, 1990.

Loo, L. O. (1980). Rapport från bottendjursundersökning i Svanviks kile vid Wallhamn. Intern publikation Fiskeriintendenten Sydvästra distriktet.

Loo, L. O., Rosenberg, R. (1983). Mytilus edulis culture: growth and production in western Sweden. Aquaculture. 35: 137-150.

158

Loo, L. O., Rosenberg, R. (1983). Settling of Mytilus edulis at some localities on the Swedish west coast 1981 and 82. Meddelande Havsfiskelaboratoriet, Lysekil. 1-7

Loo, L.-O. (1983). Energiflöde, samt begränsande faktorer, i musselodlingar. Svenska Havsforskarföreningen.

Loo, L.-O., Rosenberg, R. (1983). Musselodlingens tillväxt. In: Rosenberg, R. (ed.) Odling av blåmusslor. Bokförlaget Signum i Lund AB. ISBN 91-85330-54-X..

Lunneryd, S. G., Åberg, P. (1983). Om Algvegetationen vid Väderöarna. 20-poängs-arbete vid Avd för marin botanik, Göteborgs Universitet.

Näslund, A. (1988). Kontrollundersökning av den benthiska algvegetationen i Brofjorden: Station “Extra” 1987. Marininvent (Firma). Årslägesrapport till Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län.

Näslund, A. (1988). Marinbotaniska undersökningar i Brofjorden 1988. Marininvent (Firma). Årslägesrapport till Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län.

Näslund, A. (1989). Marinbotaniska undersökningar i Brofjorden 1989. Marininvent (Firma). Årslägesrapport till Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län.

Näslund, A. (1989). Marinbotaniska undersökningar i Stenungsund 1988. Marininvent (Firma). Årslägesrapport till Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län.

Näslund, A. (1992). Benthisk flora på 7 stationer längs västkusten 1992. Marininvent (Firma). Rapport till Göteborgs och Bohusläns kustvattenvårdsförbund.

Näslund, A. (1993). Benthisk flora på 9 stationer längs västkusten 1993. Marininvent (Firma). Rapport till Göteborgs och Bohusläns kustvattenvårdsförbund.

Näslund, A. (1995). Benthisk flora på 6 stationer längs västkusten 1995. Marininvent (Firma). Göteborgs och Bohus läns Vattenvårdsförbund: 1-19.

Näslund, A., Rex, B. (1982). Marinbotaniska undersökningar i Stenungsund 1979-1981. Årslägesrapport till Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län.

Rex, B. (1982). Kontrollundersökning av den benthiska algvegetationen i Brofjorden 1978-1982. Tjärnö Marinbiologiska Laboratorium.

Rosenberg, R. (1984). Biologisk värdering av grunda svenska havsområden - Fisk och bottendjur . Statens Naturvårdsverk PM: 1-384.

Rosenberg, R., Loo, L. O. (1983). Energy-flow in a Mytilus edulis culture in western Sweden. Aquaculture. 35: 151-161.

Rosenberg, R., Loo, L. O. (1986). Effekter på bottenfaunan i Laholmsbukten, Kattegatt och Skagerrak. Naturvårdsverket Rapport 118-127.

Rosenberg, R., Loo, L. O. (1988). Marine eutrophication induced oxygen deficiency: effects on soft bottom fauna, western Sweden. Ophelia. 29: 213-225.

Rosenberg, R., Loo, L.-O. (1983). Musselodlingars funktion. In: Rosenberg, R. (ed.) Odling av blåmusslor. Bokförlaget Signum i Lund AB. ISBN 91-85330-54-X..

Rydell, J., Rosenberg, R. (1978). Bottenfauna och sediment i Saltkällefjorden och Örekilsälven. Institutet för Vatten- och Luftvårdsforskning - rapport.

Rödström, E. M., Loo, L. O. (1984). Förutsättningar för att göra en prognos som beskriver tidpunkten för blåmussellarvernas (Mytilus edulis L.) fastsättning: ett pilotförsök. Intern publikation, Utvecklingsfonden i Göteborgs och Bohus län.

159

Sandberg, H., Svahn, E., Åström, I. (1976). Miljöbeskrivning av Uddevalla Kommun. Rapport, Uddevalla kommun.

Sarapik, E. (1988). Förslag från byggnadsnämden om platser i Göteborgs kustområ-den för mudder och sten, “Mudder i Göteborg”. Rapport Göteborgs kommun.

Sjöberg, B. (1996). Utvärdering av Strömstadsundersökningen 1993-1994. SMHI Oceanografiska laboratoriet Göteborg, 1-6.

Smith, S. (1975). Kvantitativa undersökningar av mjukbottenfaunan i Brofjorden 1970-1973. Rapport till Kristinebergs Marinbiologiska Station, 1-20.

Smith, S. (1982). Mjukbottenfauna i Brofjorden 1970-1980. Rapport till Statens Naturvårdsverket PM 1553. 1-24.

Smith, S. (1988). Brofjorden: Mjukbottenfaunan 1988 samt förändringar sedan 1980 och tidigare. Statens Naturvårdsverk Miljökontrollaboratoriet, Kustvattenenheten Uppsala. Undersökningen gjordes på uppdrag av Scanraff.

Ström, K. (1985). Muddertippningsplatser i Göteborgs Kommun, Inventering och problemskrivning. 1985:14 ISSN 0281-9732.

Sydow, P. v. (1986). Mudder i Göteborg en utredning av rena muddermassor. Rapport 3: 1986. Rapport Göteborgs kommun.

Sydow, P. v. (1988). Mudder i Göteborg -Återremiss Mudderutredningen. Rapport Göteborgs kommun.

Söderström, J. (1986). Kustvattnet i Göteborgsregionen 1982-1984. Rapport Länstyrelsen i Göteborgs och Bohus län 1986:5. 1-79.

Tunberg, B. (1989). Övervakning av mjukbottenfauna längs Sveriges västkust Rapport från verksamheten 1989. Rapport till Naturvårdsverket 3793: 5-37.

Tunberg, B. (1991). Övervakning av mjukbottenfauna längs Sveriges västkust 1990. Naturvårdsverket, Rapport. pp. 41.

Tunberg, B. (1992a). Övervakning av mjukbottenfauna längs Sveriges västkust 1991. Naturvårdsverket, Rapport. pp. 93.

Tunberg, B. (1992b). Övervakning av mjukbottenfauna längs Sveriges västkust 1992. Naturvårdsverket, Rapport: 4287. pp. 41.

Tunberg, B. (1993). Bottenfauna och sediment vid fyra kustnära stationer i Bohuslän 1993. Rapport till Göteborgs och Bohus läns Vattenvårdsförbund. 1-5.

Tunberg, B., J, S. (1982). Bottenfauna och sediment i Saltkällefjorden, samt fauna i Örekilsälven 1982 . Miljöundersökning för Munkedals AB. 1-8.

Udden, J., Åhlund, M. (1984). Sjöfågeldöden och oljan på bohuskusten nyåret 1981. Rapport Länstyrelsen i Göteborgs och Bohus län 1984:1. 1-36.

Ulmestrand, M. (1990a). Fisk i området mellan Nidingen och Falkenberg, hösten 1986-89. Havsfiskelaboratoriet Lysekil, Information. 1990 Nr 3: 1-6.

Westerberg, H., J. Haamer och I. Lagenfelt, (1993). A new method for sampling elvers in the coastal zone. ICES 1993/M5 Anacat Committee.

Öberg, A. (1992). Utveckling av syre-, kväve- och fosforhalter i Göteborgs och Bohus läns kustvatten. Miljövårds rapport, Länstyrelsen. 1992:11: 1-44.

160

Egentliga ÖstersjönAckefors, H. (1965). On the zooplanktonfauna at Askö (the Baltic - Sweden).

Ophelia. 2: 269-280.

Ackefors, H. (1966). Plankton and Hydrography of the Landsort Deep (The Northern Baltic proper). Veröffentlichungen des Institut für Meeresforschung in Bremerhaven. 381-386.

Ackefors, H. (1969). Ecological zooplankton investigations in the Baltic proper 1963-1965. Institute of Marine Research, Lysekil 18.

Ackefors, H. (1969). Seasonal and vertical distribution of the zooplankton in the Askö area (Northern Baltic proper) in relation to hydrographical conditions. Oikos 20: 480-492.

Ackefors, H. (1972). The amount of zooplankton expressed as numbers, wet weight and carbon content in the Askö area (The Northern Baltic proper). Meddelande från Havsfiskelaboratoriet, Lysekil Nr. 129.

Ackefors, H., Henroth, L. (1973). Changes in productivity and distribution of zooplankton off the coast in the Baltic proper in 1971. Meddelande från Havsfiskelaboratoriet, Lysekil Nr. 147.

Andersson, J. (1990). Faktorer som reglerar produktionen av gädda i Östersjöns skär-gårdar. Statens Naturvårdsverk, Kustlaboratoriet i Öregrund.

Andersson, J., Carlsson, D., Engström, H. (1995). Kustfisksamhällen i Mönsterås och Torsås kommuner sommaren 1994. Fiskeriverket, kustlaboratoriet i Öregrund.

Andersson, J., Jacobsson, A., Mo, K. (1994). Biologisk recipientkontroll vid kärn-kraftverken. Årsrapport för 1993 Kustrapport 1994:3. Fiskeriverket, kustlabora-toriet i Öregrund.

Andreasson, A. (1972). Zooplanktonfaunans ekologi och biomassa i Landsortsområdet 1970-1971. Meddelande från Havsfiskelaboratoriet, Lysekil 130.

Aneer, G., Nellbring, S. (1982). A SCUBA-diving investigation of Baltic herring (Clupea harengus membras L.) spawning grounds in the Askö-Landsort area, northern Baltic proper. J. Fish. Biol. 21: 433-442.

Ankar, S. (1976). Final Report from the Benthic Macrofauna Group. Contributions from the Askö laboratory, University of Stockholm, Sweden, Number 12.

Ankar, S. (1977). Digging Profile and Penetration of the Van Veen Grab in Different Sediment Types. Contributions from the Askö laboratory, university of Stockholm, Sweden, Number 16.

Ankar, S. (1979). Annual Dynamics of a Northern Baltic Soft Bottom. Cyclic Phenomenia in Marine Plants and Animals. In: Hartnoll, E. Naylor and R.G. (Ed). Cyclic Phenomenia in Marine Plants and Animals. Pergamon Press Oxford and New York. 29-36.

Ankar, S. (1982). PMK-Marin, Östersjön. Statens Naturvårdsverk, Kontrakt 641-3072-81.

Ankar, S. (1985). PMK-Marin, Östersjön. Statens Naturvårdsverk, Kontrakt 623-3262-84.

Ankar, S. (1987). Övervakning av mjukbottenfauna i Östersjöns kustområde. Naturvårdsverket Rapport 3336.

161

Ankar, S., Cederwall, H., Lagzdins, G., Norling, L. (1978). Comparision Between Soviet and Swedish Methods of Sampling and Treating Soft Bottom Macrofauna. Contributions from the Askö laboratory, University of Stockholm, Sweden, Number 23.

Ankar, S., Elmgren, R. (1975). A survey of the benthic macro- and meiofauna of the Askö-Landsort area. Merentutkimuslait. Julk. Havsforskningsinst. Skr. 239: 257-264.

Ankar, S., Elmgren, R. (1976). The Benthic Macro- and Meiofauna of the Askö-Landsort Area (Northern Baltic Proper). A Stratified Random Sampling Survey. Contributions from the Askö laboratory, university of Stockholm, Sweden, Number 11.

Berglund, B. E., Lindahl, K. C., Luther, H., Olsson, V., Rodhe, W., Sellerberg, G. (1963). Ecological studies on the mute swan (Cygnus olor) in southeastern Sweden. Acta Vertebratica 2: 167-288.

Bergstrand, E., Tobiasson, S. (1987). Recipientkontroll vid Breviksnäs fiskodling 1986. SMHI Oceanografi 19.

Bergstrand, E., Tobiasson, S. (1989). Samordnade kustvattenkontrollen i Östergötland 1988. SMHI Oceanografi 31.

Carlsson, B., Erlandsson, E. (1995). Västra Blekinges skärgård och Pukaviksbukten. Blekinge läns folkhögskola 2.

Carlsson, L., Göransson, P., Johnson, S. B., Olsson, P., Samuelsson, A., Weich, R. (1994). Sydkustens vattenvårdsförbund. Årsrapport 1994. Toxicon AB.

Cederwall, H. (1977). Annual macrofauna production of a soft bottom in the northern Baltic proper. Biology of benthic organisms. In: B. F. Keegan, P.O. Ceidigh and P.J.S. Boaden (Ed.). Biology of benthic organisms. Pergamon Press, Oxford and New York. pp. 155-164.

Cederwall, H. (1978). Long term fluctuations in the macrofauna of northern baltic soft bottoms. Contributions from the Askö laboratory, University of Stockholm, Sweden, Number 22.

Cederwall, H. (1981). PMK-Marin, Östersjön. Statens Naturvårdsverk, Kontrakt 641-3542-80.

Cederwall, H. (1988). Övervakning av mjukbottenfauna i Östersjöns kustområde. Naturvårdsverket Rapport 3477.



Cederwall, H., Elmgren, R. (1980). Biomass Increase of Benthic Macrofauna Demonstrates Eutrophication of the Baltic Sea. Ophelia. Suppl. 1: 287-304.

Elmer, S. (1983). Undersökning av sillens reproduktionsområden i Blekinge skärgård 1980-82. Meddelande från Havsfiskelaboratoriet Lysekil 295.

Elmgren, R. (1976). Baltic benthos communities and the role of the meiofauna. Contributions from the Askö laboratory, University of Stockholm, Sweden, Number 14.

Elmgren, R. (1988). Eutrofieringsstudier i Himmerfjärden. Naturvårdsverket rap-port 3537.

162

Engkvist, R., Persson, L.-E. (1993). Blekingekustens vattenvårdsförbund. Årsrapport 1992 93:2. Kalmarsundslaboratoriet. Högskolan i Kalmar.



Ericsson, K. (1990). Motala Ströms vattenvårdsförbund. Vattendragskontrollen 1989. KM-Laboratorierna i Norrköping.

Ericsson, K. (1991). Motala Ströms vattenvårdsförbund. Samordnad recipientkon-troll 1990. KM-Laboratorierna i Norrköping.

Esplund-Lindquist, C. (1994). Närsaltsbelastning på Mönsteråsviken -effekter på växter och djur. Miljökontoret, Mönsterås kommun.

Gerell, R. (1985). Habitat selection and nest predation in a Common Eider popula-tion in southern Sweden. Ornis Scandinavica. 16: 129-139.

Grahn, O., Monfelt, C. (1991). Fiskbeståndets sammansättning och geografiska för-delning i recipienten till Mönsterås bruk. Miljöforskargruppen, Kalmar län.

Graneli, W. (1980). Energivass. Limnologiska institutionen, Lunds universitet.

Gustafsson, R. (1988). Miljöeffekter av kasseodlingar i Blekinge 1987. Länstyrelsen i Blekinge län 1988:3.

Haage, P. (1975). Quantitative Investigations of the Baltic Fucus belt makrofauna. Contributions from the Askö laboratory, University of Stockholm, Sweden, Number 9.

Haage, P., Jansson, B.-O. (1970). Quantitative investigations of the Baltic Fucus belt macrofauna 1. Quantitative methods. Ophelia. 8: 187-195.

Hansson, S., Larsson, U., Johansson, S. (1990). Selective predation by herring and mysids and zooplankton community structure in a Baltic Sea coastal area. Journal of Plankton Research, 12: 1089-1116.

Helander, B. (1991). Inventering av gråsäl och knubbsäl vid svenska östersjökusten. Naturvårdsverket Rapport 3938.

Helander, B. (1991). Knubbsäl i Östersjön. Fältstudier av reproduktion och överlev-nad ett år efter säldöden. Naturvårdsverket Rapport 3894.

Hernroth, L., Ackefors, H. (1977). The zooplankton of the Baltic proper. Institute of Marine Research, Lysekil, Sweden.

Jansson, A.-M. (1984). Tång och tångvallar vid Gotlandskusten. Svenska Havsforskarföreningens möte 20-22 mars 1984. 191-195.

Jansson, A.-M., Kautsky, N. (1977). Quantitative survey of hard bottom communities in a Baltic archipelago. In: B.F. Keegan, P.O. Ceidigh and P.J.S. Boaden (ed.) Biology of Benthic Organisms. Pergamon Press. New York. pp. 1-8.

Jerling, L., Lindhe, A. (1976). Mjukbottenvegetation vid Askö i Trosa skärgård. Botaniska institutionen, Stockholms universitet.

Johansson, S., Larsson, U., Skärlund, K. (1992). Annual dynamics of Baltic Sea coastal zooplankton communities in relation to eutrophication. I Regulating fac-tors for coastal zooplankton community structure in the Northern Baltic Proper. Doktorsavh. Zool. Inst. Stockholms Universitet.

163

Kangas, P. (1978). On the quantity of meiofauna among the epiphytes of Fucus vesicu-losus in the Askö area, northern Baltic proper. Contributions from the Askö labo-ratory, University of Stockholm, Sweden, Number 24.

Karås, P. (1990). Fiskyngelundersökningar vid Mönsterås bruk, år 1989 och 1990. SNV, Kustlaboratoriet i Öregrund.

Kautsky, H. (1989). Quantitative Distribution of Plant and Animal Communities of the Phytobenthic Zone in the Baltic Sea. Contributions from the Askö Laboratory, University of Stockholm, Sweden, Number 35.

Kautsky, H. (1995). Dykinventering av de grunda bottnarnas vegetation i Stockholms skärgård, 1994. Technical report nr:18. Institutionen för Systemekologi. Stockholms Universitet.

Kautsky, H., Foberg, M. (1991). Utbredning av växter och djur i Mönsterås-recipientens fytobental. Aqua Eco (Firma). Rapporten är en bilaga (K) till miljö-ansökan från Mönsterås bruk. 40 sid.

Kautsky, N. (1974). Quantitative investigations of the red algal belt in the Askö area, northern Baltis proper. Contributions from the Askö laboratory, University of Stockholm, Sweden Number 3.

Landner, L., Nilsson, K., Rosenberg, R. (1977). Assessment of industrial pollution by means of benthic macrofauna surveys along the Swedish Baltic coast. Vatten 3: 324-379.

Larsson, U., Johansson, S. (1988). Himmerfjärdsundersökningen. Rapport till SYVAB. Recipientundersökningar 1986-87. Askölab. Techn. Rep. No 3, 1-208.

Larsson, U., Nellbring, S. (1991). Intensivövervakning av pelagialen vid Landsortsdjupet. Naturvårdsverket Rapport 3989.

Leppäkoski, E. (1975). Macrobenthic fauna as indicator of oceanization in the south-ern Baltic. Merentutkimuslait. Julk./Havsforskningsinst. Skr. 280-288.

Lindvall, B. (1981). Undersökning av faunan utanför Södra Skogsägarnas sulfatfabrik i Mörrum. Institutionen för Naturvetenskap med Teknik, Högskolan i Kalmar.

Lindvall, B. (1982). Resultat av undersökningar i Skaftviken. Institutionen för Naturvetenskap och teknik, Högskolan i Kalmar.

Lindvall, B. (1983). Resultat av undersökning vid planerad fiskodling V om Örviken på V sidan av S Malmö i Gudingen. Institutionen för Naturvetenskap och tek-nink, Högskolan i Kalmar.

Lindvall, B. (1983). Resultat av undersökning vid planerad fiskodling vid Vidö i Gudingen. Institutionen för Naturvetenskap och teknink, Högskolan i Kalmar.

Lindvall, B. (1983). Resultat av undersökningar vid befintlig fiskodling V om Torrön. Institutionen för Naturvetenskap och teknik, Högskolan i Kalmar.

Lindvall, B. (1983). Resultat av undersökningar vid befintlig fiskodling vid Marseholm i Våneviksfjärden. Institutionen för Naturvetenskap och teknik, Högskolan i Kalmar.

Lindvall, B. (1983). Resultat av undersökningar vid planerad fiskodling i Grönvållsfjärden. Institutionen för Naturvetenskap och teknik, Högskolan i Kalmar.

164

Lindvall, B. (1983). Resultat av undersökningar vid planerad fiskodling SV om St. Grindö. Institutionen för Naturvetenskap och teknink, Högskolan i Kalmar.

Lindvall, B. (1983). Resultat av undersökningar vid planerad fiskodling V om Våneviks Fågelö. Institutionen för Naturvetenskap och teknik, Högskolan i Kalmar.

Lindvall, B. (1984). Resultat av undersökning vid planerad fiskodling i Gamlebyviken utanför Vålningebo. Institutionen för Naturvetenskap och teknik, Högskolan i Kalmar.

Lindvall, B. (1984). Resultat av undersökningar vid planerad fiskodling i Hörtingerumsviken, Västerviks kommun. Institutionen för Naturvetenskap och teknink, Högskolan i Kalmar.

Lindvall, B. (1984). Resultat av undersökningar vid planerad fiskodling i Västerbofjärden, Västerviks kommun. Institutionen för Naturvetenskap och tek-nik, Högskolan i Kalmar.

Lindvall, B. (1984). Resultat av undersökningar vid planerad fiskodling mellan Storö och Grytholmen i Gåsfjärden i Västerviks kommun. Institutionen för Naturvetenskap och teknik, Högskolan i Kalmar.

Lindvall, B. (1984). Resultat av undersökningar vid planerad fiskodling N om Bogölsholmen i Verkebäcksviken. Institutionen för Naturvetenskap och teknink, Högskolan i Kalmar.

Lindvall, B. (1985). Resultat av undersökningar vid befintlig fiskodling i Skaftviken i Västerviks kommun. Institutionen för Naturvetenskap och teknik, Högskolan i Kalmar.

Lindvall, B. (1985). Resultat av undersökningar i anslutning till planerad fiskodling i Djupviken i Verkebäcksvikens mynningsområde i Västerviks kommun. Institutionen för Naturvetenskap och teknik, Högskolan i Kalmar.

Lindvall, B. (1985). Resultat av undersökningar vid planerad fiskodling i Flinthemsviken alternativt Hägnviken söder om Skavdö i Västerviks kommun. Institutionen för Naturvetenskap och teknik, Högskolan i Kalmar.

Lindvall, B. (1985). Resultat av undersökningar vid planerad fiskodling i Skavdösundet. Institutionen för Naturvetenskap och teknik, Högskolan i Kalmar.

Lindvall, B. (1985). Resultat av undersökningar vid planerad fiskodling vid Hulta Fågelö i Runnöfjärden. Institutionen för Naturvetenskap och teknik, Högskolan i Kalmar.

Lindvall, B. (1985). Resultat av undersökningar vid planerad fiskodling vid SV udden av Vidö i Gudingen i Västerviks kommun. Institutionen för Naturvetenskap och teknik, Högskolan i Kalmar.

Lindvall, B., Alm, A. (1983). Blåstångsamhället status i Svartö-Ödängla skärgård och på 16 referensstationer längs Kalmar läns kust. Institutionen för naturveten-skap med teknik. Högskolan i Kalmar 5.

Lindvall, B., Alm, A. (1983). Undersökning av biologiska och kemisk-fysikaliska för-hållanden inom Runnöfjärden, Verkebäcksviken, Oskarshamns närområde samt referensområden. Högskolan i Kalmar. Institutionen för naturvetenskap med tek-nik 2.

Lännergren, C., Värnhed, B. (1996). Undersökningar i Stockholms skärgård 1995. Stockholm Vatten AB.

165

Lööf, C.-F., Persson, L.-E. (1993). Resultat av undersökning vid Nävelsviks fisk-odling, Västerviks kommun. Institutionen för Naturvetenskap, Högskolan i Kalmar.

Lööf, C.-F., Persson, L.-E. (1993). Resultat av undersökningar vid fiskodling väster om Torrön, Västerviks kommun. Institutionen för Naturvetenskap, Högskolan i Kalmar.

Mo, K. (1990). Mjukbottenfaunan i Simpevarpsområdet 1983-1989. Naturvårdsverket Rapport 3786.

Neuman, E. (1975). Activity and distribution of benthic fish in some Baltic Archipelagos with special reference to temperature. In: Åkerblom, A. (Ed.). 3rd Soviet-Swedish symposium on the pollution of the Baltic. Royal Swedish Academy of Sciences/ Universitetsforlaget.

Nilsson, J. (1994). Varför har gäddan minskat utanför Bergkvara? Provfiske efter gädda i kustvattnet utanför Bergkvara, Torsås kommun. Högskolan i Kalmar. Institutionen för Naturvetenskap.

Nilsson, J. (1995). Sedimentundersökning vid Figeholms avloppsreningsverk. Kalmarsundslaboratoriet. Högskolan i Kalmar. Institutionen för Naturvetenskap 5.

Nilsson, J., Engkvist, R., Tobiasson, S. (1991). Resultat av undersökningar vid fiskod-ling i Syrsan, Västerviks kommun. Institutionen för naturvetenskap, Högskolan i Kalmar.

Nilsson, J., Engkvist, R., Tobiasson, S. (1991). Resultat av undersökningar vid fisk-odling, St. Grundemar, Västerviks kommun. Institutionen för naturvetenskap, Högskolan i Kalmar.

Nilsson, J., Persson, L.-E. (1991). Resultat av mjukbottenundersökning i Vivassen, Västerviks kommun. Institutionen för Naturvetenskap, Högskolan i Kalmar.

Nilsson, J., Persson, L.-E., Lööf, C.-F. (1994). Mjukbottenundersökning Yttre red-den, Karlskrona. Kalmarsundslaboratoriet. Högskolan i Kalmar.

Nilsson, J., Tobiasson, S. (1991). Resultat av undersökningar vid fiskodling i Flinthemsviken, Oskarshamns kommun. Institutionen för Naturvetenskap, Högskolan i Kalmar.

Nilsson, J., Tobiasson, S. (1996). Blekingekustens vattenvårdsförbund. Årsrapport 1995. Kalmarsundslaboratoriet. Högskolan i Kalmar.

Nilsson, L. (1970). Local and Seasonal Variation in Sex-Ratios of Diving Ducks in South Sweden during the Non-Breeding Season. Ornis Scand. 1: 115-128.

Nilsson, L. (1970). Non-Breeding Biology of Diving Ducks in Southernmost Sweden. Department of Animal Ecology, University of Lund pp 170.

Persson, G. (1986). Kassodling av regnbåge; Närsaltsemissioner och miljö vid tre odlingslägen längs Smålandskusten. Naturvårdsverket Rapport 3215.

Persson, L.-E. (1971). Studier över sydlänens kustvatten. Hanöbukten pegelunder-sökningar benthos. Sydlänens kustundersökningar 1.



166






Persson, L.-E. (1976). Abundance and growth of a Cardium glaucum Bruguiére popu-lation in Hanö bight (southern Baltic). Ophelia. 15: 163-174.

Persson, L.-E. (1981). Long-term changes in population density of Diastylis rathkei, Kröyer (Cumacea) in differents depths in the Hanö Bay, Southern Baltic. Kieler Meeresforsch. 5: 521-528.

Persson, L.-E. (1983). Temporal and spatial variation in coastal macrobenthic com-munity structure, Hanö Bay (southern Baltic). J. Exp. Mar. Biol. Ecol. 68: 277-293.

Persson, L.-E. (1987). Baltic eutrophication: A contribution to the discussion. Ophelia. 27: 31-42.

Persson, L.-E. (1989). The life-cycle and productivity of Diastylis rathkei (Cumacea: Crustacea) at three nearshore localities in the Hanö bight, southern Baltic. Sarsia. 74: 137-144.

Persson, L.-E. (1991). Övervakning av mjukbottenfauna vid Sveriges sydkust. Naturvårdsverket Rapport 3937.

Persson, L.-E. (1992). Övervakning av mjukbottenfauna vid Sveriges sydkust. Naturvårdsverket Rapport 4015.

Persson, L.-E. (1996). Mellanskarv -Skadedjur eller skyddsvärd art? Kalmarsundslaboratoriet. Högskolan i Kalmar 96:1.

Persson, L.-E., Engkvist, R., Tobiasson, S. (1990). Miljötillståndet i vattnet utanför Köpingsvik Juni 1989. Kalmarsundslaboratoriet. Högskolan i Kalmar. Institutionen för Naturvetenskap.

Persson, L.-E., Engkvist, R., Tobiasson, S. (1990). Resultat av undersökningar vid fiskodling i Skaftviken, Västerviks kommun. Institutionen för Naturvetenskap och teknik, Högskolan i Kalmar.

Persson, L.-E., Engkvist, R., Tobiasson, S. (1990). Resultat av undersökningar vid fiskodling i Yxnevik, Västerviks kommun. Institutionen för Naturvetenskap och teknik, Högskolan i Kalmar.

Persson, L.-E., Engkvist, R., Tobiasson, S. (1990). Undersökningar vid fiskodling utanför Degerhamn, vår och höst 1989. Institutionen för Naturvetenskap, Högskolan i Kalmar.

Persson, L.-E., Engkvist, R., Tobiasson, S. (1991). Blekingekustens vattenvårdsför-bund. Årsrapport 1990. Kalmarsundslaboratoriet, Högskolan i Kalmar.

Persson, L.-E., Engkvist, R., Tobiasson, S. (1991). Samordnad kustvattenkontroll i Kalmar län. Årsrapport 1989. Kalmarsundslaboratoriet, Högskolan i Kalmar.

Persson, L.-E., Engkvist, R., Tobiasson, S. (1991). Samordnad kustvattenkontroll i Kalmar län. Årsrapport 1990. Kalmarsundslaboratoriet, Högskolan i Kalmar.

167

Persson, L.-E., Engkvist, R., Tobiasson, S. (1992). Blekingekustens vattenvårdsför-bund. Årsrapport 1991. Kalmarsundslaboratoriet, Högskolan i Kalmar.

Persson, L.-E., Nilsson, J. (1993). Vattenvårdsförbundet för västra Hanöbukten. Årsrapport 1993 93:6. Kalmarsundslaboratoriet. Högskolan i Kalmar.

Persson, L.-E., Tobiasson, S. (1987). Resultat av mjukbottenundersökning vid befint-lig fiskodling väster om Torrö. Institutionen för naturvetenskap, Högskolan i Kalmar.

Persson, L.-E., Tobiasson, S. (1987). Resultat av undersökning vid befintlig fiskod-ling öster om Vidö i Gudingen. Institutionen för Naturvetenskap och teknink, Högskolan i Kalmar.

Rudstam, L.-G., Danielsson, K., Hansson, S., Johansson, S. (1989). Diel vertical migration and feeding patterns of Mysis mixta (Crustacea, Mysidacea) in the Baltic Sea. Marine Biology. 101: 43-52.

Siljeholm, E. (1991). Blåstång och övrig undervattensvegetation i Gryts skärgård. Miljö- och hälsoskyddsavdelningen, Valdemarsviks kommun.

Siljeholm, E. (1991). Blåstång och övrig undervattensvegetation i St Anna skärgård. Miljö- och hälsoskyddsavdelningen, Valdemarsviks kommun.

Sjöberg, B. (1970). Population density, size, age, reproduction and microdistribution in the Jaera albifrons group (Isopoda). OIKOS. 21: 241-247.

Skoog, G. (1971). Variations in the distribution of Theodoxus fluviatilis on stony loca-lities in the northern Baltic proper. Thalassia Jugoslavica. 7: 363-372.

SKU. (1973). Studier över sydlänens kustvatten, Östersjön, Nymölla bruk -mätningar över bottenfaunan . Sydlänens kustundersökningar SKU 13.

SKU. (1976). Studier över sydlänens kustvatten. Östersjön, Nymölla AB, biologiska undersökningar. Sydlänens kustundersökningar SKU 32.

Smith, S. (1984). Bottenfaunan vid Oskarshamns kärnkraftverk (Simpevarp) under 1978-1983. Statens Naturvårdsverk PM 1800.

Smith, S. (1984). Naturliga variationer hos bottenfaunan i Tjusts skärgård. SHF Havsforskarmöte 20-22 mars 1984. 160-170.

Stehn, A., Värnhed, B. (1995). Bottenfaunan i Stockholms skärgård, 1992 o 1993. Stockholms Vatten AB.

Stämfors, B. (1977). Föroreningseffekter på bottenfaunan i Stockholms innerskär-gård 1977:9. Länstyrelsen i Stockholms län.

Svensson, S. (1987). Miljöförutsättningar för fiskodling i kassar i delar av Kalmar läns skärgård 1987:1. Länstyrelsen i Kalmar län.

Tobiasson, S. (1989). Resultat av undersökningar vid befintlig fiskodling öster om Vidö, Gudingen. Institutionen för Naturvetenskap och teknik, Högskolan i Kalmar.

Tobiasson, S. (1995). Undersökning av bottenförhållanden vid planerad deponerings-plats för muddermassor -Tvegölja SO Karlskrona 95:4. Kalmarsundslaboratoriet. Högskolan i Kalmar.

Tobiasson, S. (1997). Vattenvårdsförbundet för västra Hanöbukten. Samordnad kust-vattenkontroll i Kristianstads län. Årsrapport 1996 97:2. Kalmarsundslaboratoriet. Institutionen för naturvetenskap, Högskolan i Kalmar.

Tobiasson, S., Engkvist, R. (1992). Resultat av undersökningar vid fiskodling i Grönhögen, Mörbylånga kommun 92:3. Kalmarsundslaboratoriet, Högskolan i Kalmar.

168

Tobiasson, S., Engkvist, R., Persson, L.-E. (1990). Resultat av undersökningar vid fiskodling i Marseholm, Oskarshamns kommun. Institutionen för Naturvetenskap och teknik, Högskolan i Kalmar.

Tobiasson, S., Engkvist, R., Persson, L.-E. (1991). Resultat av undersökningar vid fisk-odling i Skavdösundet, Oskarshamns kommun. Institutionen för Naturvetenskap och teknik, Högskolan i Kalmar.

Bottniska vikenAckefors, H., Hernroth, L., Lindahl, O., Wulff, F. (1978). Ecological production

studies of the phytoplankton and zooplankton in the Gulf of Bothnia. Finnish Marine Research. 244: 116-126.

Agerberg, A., Berglund, A. (1996). Fiskekologiska undersökningar vid Husums mas-safabrik, En sammanställning av resultat från provfisken utförda mellan åren 1980-1995. Fiskeriverkets utredningskontor i Härnösand.

Alexandersson, S. (1994). Miljötillståndet i länets kustvatten. Länsstyrelsen Gävleborg. Rapport 1994:14.

Anderson, T., Berglund, A. (1988). Fiskeribiologiska undersökningar i Gävlebukten. Fiskeristyrelsens utredningskontor i Härnösand.

Andersson, J., A.Jacobsson, Mo, K. (1996). Biologisk recipientkontroll vid kärnkraft-verken. Fiskeriverket Kustlaboratoriet. Kustrapport 1996:1.

Andreasson, S. (1981). Kustundersökningar av fiskbestånd och fiske 1980 i området Husum-Örnsköldsvik-Köpmanholmen. Fiskeriintendenten i nedre norra distrik-tet.

Andreasson, S., Berglund, A., Hasselborg, T., Svedäng, H. (1993). Undersökning av kustfisket i Bottniska Viken 1991. Fiskeriverket Kustlaboratoriet. Kustrapport 1993:9.

Aneer, G., Blomqvist, E. M., Hallbäck, H., Mattila. J., Nellbring, S., Skora, K., Urho., L. (1992). Methods for sampling of Shallow water fish. The Baltic Marine Biologists. Publication No. 13.

Ankar, S., Leonardsson, K. (1981). Marin inventering av Holmöarna, 1981, makro-fauna på mjukare bottnar. Rapport till länsstyrelsen i Västerbottens län.

Ankar, S., Leonardsson, K. (1986). The benthic macrofauna of the Holmö area (northern Bothnian Sea). Water Res. Inst. Finl. 68: 107-111.

Bergelin, U. (1986). Provfisken som ett led i den långsiktiga recipientkontrollen. Fiskeribiologisk basundersökning i Piteå Skärgård 1985. Meddelande nr 1 -1986. Fiskeristyrelsens utredningskontor i Luleå.

Bergelin, U. (1987). Effekter på abborre av utsläpp från ASSI- Karlsborgs massain-dustri i Kalix skärgård 1986. Fiskeriverket, Meddelande nr 2-1987.

Bergelin, U. (1988). Effekter på fiskbestånd med inriktning på abborre i anslutning till SSAB:S järn- och koksverk i Luleå 1986. Meddelande nr 2 - 1988. Fiskeristyrelsens utredningskontor i Luleå.

Bergelin, U. (1989). Resultat av 1988 års fiskundersökningar i yttre Hertsfjärden, Luleå skärgård. Meddelande nr 2 - 1989 Fiskeristyrelsen utredningskontor i Luleå.

169

Berglund, A. (1996). Översiktlig fiskundersökning i Öviksfjärden 1995. PM 1996-03-29. Fiskeriverkets utredningskontor i Härnösand.

Blomkvist, D., Jonsson, B. (1992). Miljögifter och sedimentförhållanden i norra Bottniska Viken. Kommittén för Bottniska viken, Länsstyrelsen i Norrbotten och Länsstyrelsen i Västerbotten.

Blomqvist, M., Smith, S. (1980). Bottenfaunaundersökning i Ljusne-bukten (Söderhamns kommun). Statens Naturvårdsverk, Sektionen för kustvatten. (Mimeo) 13 sid.

Bondsdorff, E., K. Aarnio och A. Lindell. (1990). Bottenfauna och hydrografi i den åländska skärgården 1972-1990: Mariehamn och Eckerö 1990, samt en totalanalys av den fastlandsåländska skärgården i relation till eutrofiering. Forskningsrapport från Husö biologiska station. No 75(1990).

Byggeth, M. (1992). Biologiska indikatorsystem och indikatororganismer- en littera-tur studie med inriktning mot Bottenvikens havsområde. Tekniska högskolan i Luleå.

Cederwall, H. (1987). Bottenfaunan i påverkade områden (recipienter) i Bottniska viken. Naturvårdsverket (mimeo).

Cederwall, H., K. Leonardsson (1987). Övervakning av mjukbotten-faunan i Bottniska vikens kustområden. Rapport från verksamheten 1986. Statens Naturvårdsverk, Rapport No 3338, 88 sid, (English abstract).

Cederwall, H., Leonardsson, K. (1984). PMK-marin - Monitoring av mjukbotten-faunan i Bottniska viken. Rapport för 1983, Statens Naturvårdsverk-kontrakt 541-3357-83 Fp och 641-3358-83 Fp. SNV, (mimeo), 68 sid, (English abstract).

Cederwall, H., Leonardsson, K. (1985). PMK-marin - Monitoring av mjukbotten-faunan i Bottniska viken. Rapport för 1984, Statens Naturvårdsverk-kontrakt 623-3264-84 Fp. SNV, (mimeo) 64 sid, (English abstract).

Cederwall, H., Leonardsson, K. (1986). Övervakning av mjukbotten-faunan i Bottniska vikens kustområden. Rapport från verksamheten 1985. Statens Naturvårdsverk, Rapport No 3249, 70 sid, (English abstract).

Dybern, B. I., Ackefors, H., Elmgren, R. (1976). Recommendations on methods for marine biological studies in the Baltic sea. Baltic Marine Biologists Publ. No. 1

Eklund, M. (1994) Karlit AB. Recipient kontroll 1994, fria vatten samt bottenfauna. ÅF-Industrins Processkonsult AB, Gävle, 1994-12-21.

Ericson, L., Wallentinus, H.-G. (1979). Sea-shore vegetation around the Gulf of Bothnia. Guide for the International Society for Vegetation Science, July-August 1977. Wallenbergia, Scripta Botanica Umensis. 5.

Eriksson , S. (1973). Preliminary Zooplankton Investigations in the Öregrund Archipelago (Southwestern Bothnian Sea ) during the Summer 1970. Zoon 1: 95-111.

Eriksson, J., Hedman, M. (1970). Kvantitativ undersökning av mjukbottenfaunan i Öregrundsgrepen. Trebetygsuppsats på zoologiska institutionen, Uppsala univer-sitet.

Eriksson, S., Selleri, C., Wallström, K. (1977). The structure of the plankton com-munity of the Öregrundsgrepen (southwest Bothnian Sea). Helgoländer wiss. Meeresunters. 30: 582-597.

170

Fejes, J. (1994). Bottenundersökningar i Piteområdet i juni 1994. Rapport från Institutet för Vatten- och Luftvårdforskning (24-13653).

Foberg, M., Kautsky, H. (1992). Marin inventering av de vegetationsklädda bott-narna i Råneå och Kalix skärgård, Norrbottens län. En jämförelse. Augusti 1991. Länsstyrelsen i Norrbottenslän. Rapportserie : Nr 8.

Freyschuss, S., Nagell, B. (1969). Bottenundersökningar i Karlsholmsfjärden den 12-14 augusti 1969. Institutet för Vatten- och Luftvårdforskning 1969-09-22.

Freyschuss, S., Nagell, B., Notini, M. (1972). Hydrografiska och föroreningsför-hållanden i Karlsholmsfjärden. Institutet för Vatten- och Luftvårdforskning 1972-02-18.

Frick, K. (1994). Bottenfaunaundersökning vid SSAB:s anläggningar 1993. Rapport till Länsstyrelsen i Norrbottens län 1994.

Grahn, O. (1996). Fiskundersökningar i recipienten till Norrsundets Bruk 1996. Miljöforskargruppen. Programförslag till Länsstyrelsen i Gävleborgs län (80-105).

Gustafsson, R., Tobiasson, S. (1986). Miljöbeskrivning vid fiskodling Forsmark. Slutrapport 1986. Inst. för Naturvetenskap och teknik, Högskolan i Kalmar 1986-12-18.

Haldin, D. (1992). Den högre brackvattenvegetationen i nordvästra Åland 1991, samt en jämförelse med läget 1963 och 1965. Forskningsrapport från Husö biologiska station. No 81.

Haldin, D. (1994). En översiktlig kartering av vattenvegetationen på hårdbottenlo-kaler i nordvästra Ålands skärgård 1994. Forskningsrapport från Husö biologiska station. No 90.

Hansson, S. (1979). Fiskfaunans sammansättning och dynamik i Luleå skärgård. Information från Sötvattenslaboratoriet. Drottningholm (12). 40p.

Hansson, S. (1982). Kustprovfiske med nät i Sundsvallsbukten 1981. Information från Sötvattenslaboratoriet i Drottningholm Nr 10.

Hansson, S. (1986). Kustprovfiske med nät i Kalixälvens mynningsområde 1985. Information från sötvattenslaboratoriet i Drottningholm 9:1986.

Hansson, S. (1986). Kustundersökningar av fiskbestånd och fiske i Västernorrlands län 1980-1985. Fiskeristyrelsen, Utredningskontoret i Härnösand.

Hansson, S., Thoresson, G. (1978). PM angående provfiske med nät vid Skelleftekusten 1976 och 1977. Stockholms universitet, Statens naturvårdsverk.

Hernroth, L. (1981). Zooplankton in the Baltic Sea. Marine Pollution Bulletin. 12: 206-209.

Hernroth, L., Viljamaa, L. (1979). Recommendations on the methods for marine biological studies in the Baltic Sea. Baltic Marine Biologists.

Hessle, C., S. Vallin (1934). Undersökningar över plankton och dess växlingar i Östersjön under åren 1925-1927. Svenska hydro-biologiska kommissionens skrif-ter. Ny serie: Biologi. Band 1. 5.

Hessle, N. C. (1924). Bottenboniteringar i inre Östersjön. Medd. Kungl. Lantbruksstyrelsen 250.

Hällfors, G. (1976). The plant cover of some littoral biotopes at Krunnit (NE Bothnian Bay). Acta Univ. Oul. A. 42: 87-95.

Jacobson, C.-O. (1962). Bottenfaunistisk undersökning av Kalix älvs mynningsom-råde. Länsstyrelsen Norrbottenslän, mimeo. (Uppsala) 1-28 + figurer.

171

Jansson, A. M., Kautsky, N. (1977). Quantitative survey of hard bottom communities in a Baltic archipelago. In: Keegan, B.F., Ceidigh, P.O. & Boaden, P.J.S. (eds.) Biology of benthic organisms. Pergamon Press. p. Proc. 11 th Europ. mar. Biol. Symp. 1976, Oxford, England, 359-366.

Johansson, S., Hansson, S., Araya-Nunez, O. (1993). Temporal and spatial variation of coastal zooplankton in the Baltic Sea. Ecography. 16: 167-173.

K-Konsult (1985). Kustundersökningar 1984: Husum, Domsjö och Köpmanholmen. Rapport till MoDo AB och Länsstyrelsen i Västernorrlandslän.

K-Konsult (1988). Kustundersökningar 1987: Husum, Domsjö och Köpmanholmen. Rapport till Högakustens recipientkontrollgrupp (MoDo AB, NCBAB, Örnsköldsviks kommun och Kramfors kommun).

K-Konsult (1992). Kustundersökningar 1991: Husum, Domsjö och Kramfors. Rapport till Höga kustens recipientkontrollgrupp (MoDo AB, Örnsköldsviks kommun och Kramfors kommun).

K-Konsult (1996). Kustundersökningar 1995: Husum och Domsjö. Rapport till MoDo Paper AB.

Kangas, P. (1976). Littoral stony-bottom invertebrates in the Krunnit area of the Bothnian Bay. Acta Univ. Oul. A. 42: 97-106.

Kankaala, P. (1986). Structure, Dynamics and Production of Mesozooplankton Community in the Bothnian Bay, Related to Environmental Factors. Acta hydro-chimica et hydrobiologica. 14: 121-142.

Kankaala, P., Alasaarela, E., Sundberg, A. (1983). Phytoplankton and zooplankton production in the northeastern and central Bothnian Bay- a review of studies car-ried out in 1968-1978. Ophelia Suppl. 3:69-88.

Karlström, Ö (1991). Bottenundersökning i Hertsöfjärden. Rapport från Fiskeristyrelsens utredningskontor i Luleå.

Karås, P. (1993). Fiskrekrytering i Bottniska viken. Fiskeriverket Kustlaboratoriet. Rapport 1993:4.

Karås, P., R. Hudd (1993). Reproduction areas of the fresh-water fish in the Northern -quark (Gulf of Bothnia). Aqua Fennica. 23: 39-49.

Kautsky, H. (1983). Inventering av de grunda vegetationstäckta bottnarna inom det planerade marina naturreservatet Holmöarna, norra Kvarken, September 1982. Rapport till Länsstyrelsen Västerbottenslän och Statens Naturvårdsverk. Askölab. Stockholms Univeritet, 80 pp.

Kautsky, H. (1989). Quantitative distribution of plant and animal communities ot the phytobenthic zone in the Baltic Sea. Askö Contribution no 35., Stockholms Univ.- 80 pp.

Kautsky, H. (1991). Environmental fate and effects of bleached pulp mill effluents. Swedish Environmental Protection Agency. Report 4031:282.

Kautsky, H. (1992). Quantitative changes on phytobenthic plant and animal commu-nities due to bleached pulp mill effluents in the Baltic Sea. In: A. Södergren (ed.) Environmental fate and effects of bleached pulp mill effluents. Proceedings SEPA Conference, Saltsjöbaden, Stockholm, Sweden 19-21 November 1991. Swedish EPA Report 4031, Solna Sweden. pp 270-282.

Kautsky, H. (1992). The impact of pulp mill effluents on phytobenthic communities in the Baltic Sea. Ambio. 21(4): 308-313.

Kautsky, H., Kautsky, U., Nellbring, S. (1988). Distribution of flora and fauna in an area recieving pulp mill effluents in the Baltic Sea. Ophelia. 28(2): 139-155.

172

Kautsky, H., Maarel, E. v. d. (1990). Multivariate approaches to the variation in ben-thic communities and environmental vectors in the Baltic Sea. Mar. Ecol. Prog. Ser. 60: 169-184.

Kautsky, H., Widbom, B. (1978). Quantitative investigations of the vegetation, macro- and meiofauna in the littoral zone of the Archipelago of Luleå. Bothnian Bay. Kieler Meeresforschungen, Sonderheft. 4: 102.

Kautsky, H., Widbom, B., Wulff, F. (1981). Vegetation and benthic macro- and meiofauna in the phytal zone of the Archipelago of Luleå Bothnian Bay. Ophelia. 20(1): 53-77.

Kautsky, N., Kautsky, H., Kautsky, U., Waern, M. (1986). Decreased depth penetra-tion of Fucus vesiculosus L. since the 1940’s indicates eutrophication of the Baltic Sea. Mar. Ecol. Prog. Ser. 28: 1-8.

Kuparinen, J., Leonardsson, K., Mattila, J., Wikner, J. (1994). Bottniska vikens eko-logi: näringsvävsstruktur, materialflöden och trender. Vatten. 50: 201-219.

Landahl, C. C. (1983). Bottenundersökning i recipienten till Skutskärsverken maj 1983. Stora Kopparberg-Bergvik Skutskärsverken. Institutet för Vatten- och Luftvårdsforskning.

Landahl, C. C. (1984). Bottenundersökningar i inre och yttre Pitfjärden, Bondöfjärden, Nördfjärden (norra Stadsfjärden) och Vargödraget under juni 1984. ASSI Kraftlinjer-Piteå och SCA-Munksunds Pappersbruk-Piteå. Rapport. Institutet för Vatten- och Luftvårdsforskning.

Landahl, C. C. (1986). Bottenundersökningar i Repskärsfjärden, augusti 1986. ASSI, Karlsborgsverken AB. Rapport. Institutet för Vatten- och Luftvårdsforskning.

Landahl, C. C. (1990). Bottenundersökningar i Piteåområdet i juni 1989. ASSI Kraftlinjer-Piteå, Munksunds Pappersbruk och Piteå Kommun. Rapport. Institutet för Vatten- och Luftvårdsforskning.

Landahl, C. C. (1991). Bottenundersökningar i Repskärsfjärden, september 1991. Karlsborgsverken AB. Rapport. Institutet för Vatten- och Luftvårdsforskning.

Landström, B. (1983). Naturreservatet Haparanda Sandskär. Naturinventering. Länsstyrelsen i Norrbottenslän, Planeringsavdelningens rapportserie 1983-8.

Larsson, U., Hansson, S. (1990). Miljöbeskrivning av Norrtälje kommuns kustvatten. Område A. 1989 års undersökningar.- Askölaboratoriet, Stockholms universitet, stencilerad rapport.

Leonardsson, K. (1988). Övervakning av mjukbottenfaunan i Bottniska vikens kust-områden. Rapport från verksamheten 1987. Naturvårdsverket, Rapport No 3503, 90 sid. (English abstract).

Leonardsson, K. (1989). Övervakning av mjukbottenfauna i Bottniska vikens kust-områden. Rapport från verksamheten 1988. Naturvårdsverket, Rapport No 3651, 76 sid. (English abstract).

Leonardsson, K. (1990). Bottenfaunan i Bottniska viken med tonvikt på förhållan-dena i norra Kvarken. Miljöseminarium “Hur mår Kvarken?”, Gamla Karleby, Finland, 25-26 October, 1990, 8 sid. (in Swedish).



173

Leonardsson, K. (1992). Bottenfaunaundersökning av mjukare bottnar inom den marina delen av Holmöarnas naturreservat 1991. Länsstyrelsen i Västerbottens län, (mimeo), 18 sid.


Leonardsson, K. (1993). Long-term ecological effects of bleached pulp-mill effluents on benthic macrofauna in the Gulf of Bothnia. AMBIO. 22: 359-362.


Leonardsson, K. (1995). Mjukbottenfauna i Regional Miljöövervakning längs Norrlandskusten, Utvärdering av tidigare program och förslag till framtida stra-tegi. Rapport till Åtgärdsgrupp Nord (Länsstyrelserna i Uppsala län, Gävleborgs län, Dalarna, Jämtlands län, Västernorrlands län, Västerbottens län, Norrbottens län och Statens Naturvårdsverk).

Leonardsson, K., E. Sparrevik. (1994). Metoder för insamling och övervakning av glacialrelikta kräftdjur. Rapport till Vätternvårds-förbundet, Länsstyrelsen i Jönköpings län.

Leskelä, A., R. Hudd, H. Lehtonen, A. Huhmarniemi and O. Sandström. (1991). Habitats of whitefish (Coregonus lavaretus (L.) s.l.) larvae in the Gulf of Bothnia. Aqua Fennica. 21:2: 145-151.

Lindholm, H., Bonsdorff, E. (1992). Sjöfågelfauna i ett nordväståländskt skärgårds-område - en baskartering utförd sommaren 1991. Forskningsrapport från Husö biologiska station, Åland. No. 83.

Linquist, A. (1959). Studien über das Zooplankton der Bottensee. II. Zur Verbreitung und Zusammensetzung des Zooplanktons. Inst. Mar. Res., Lysekil. Ser. Biol. 11: 1-136.

Luther, H. (1951). Verbreitung und Ökologie der höheren Wasserpflanzen im Brackwasser der Ekenäs- Gegend im Südfinnland. I-II. Acta Bot. Fenn. 49-50.

Länsstyrelsen i Uppsala län (1983). Gräsö skärgård. Sammanfattning och utvär-dering av undersökningar i området inför bildandet av ett marint reservat. Naturvårdsenheten Medd. från planeringsavdelningen nr 7.

Mellgren, L. (1991). Ångermanälvens mynning; Bottenfauna och sediment. Rapport från Vattentest AB, Uppsala.

Miljöforskargruppen (1984) Förekomst och miljöeffekter av klorerade organiska för-eningar och klorat i recipienten till Iggesunds bruk - Utbredning och sammansätt-ning av högre vegetation och makroalger. Rapport till Iggesunds Bruk (F4/021).

Miljöforskargruppen. (1992). Samordnad vattendragskontroll 1991; vattenkemi, sedi-ment, växtplankton, bottenfauna, fisk. Dalälvens vattenvårdsförening. Rapport.

Miljölaboratorierna i Norrland (1985). Bottenfauna och sediment i Sundsvallsbukten våren 1985. Rapport från Miljölaboratorierna i Norrland - Gävle, Sundsvall, Umeå.

Miljölaboratorierna i Norrland (1987). Rapport över recipientundersökning av nedre Ångermanälven 1986-1987. Rapport till samverkansgruppen för recipientunder-sökningar i nedre Ångermanälven.

174

Miljölaboratorierna i Norrland (1987). Bottenfauna och sediment i Burefjärden 1987. Rapport från Miljölaboratorierna i Norrland - Gävle, Sundsvall, Umeå.

Miljölaboratoriet i Gävle (1989). Recipientundersökningar i Gästrikland 1988. Vattenkemi, tungmetaller i vattenmossa och bottenfaunaunder-sökning. Rapport till Gästriklands Vattenvårdförening.



Miljölaboratoriet i Gävle (1993). Recipientkontroll i Gästrikland. Undersökningsresultat 1992 och jämförelse med 1991. Rapport till Gästriklands Vattenvårdförening.

Miljölaboratoriet i Umeå (1987). Bottenfauna och sediment i nedre Ume älv, hösten 1987. Rapport, Länsstyrelsen i Västerbottens län.

Miljölaboratoriet i Umeå (1989). Bottenfauna och sedimentundersökning i Skelleftebukten 1989. Rapport till Boliden Mineral AB.

Miljölaboratoriet i Umeå (1990). Sundsvallsbukten som recipient 1988-1990. Rapport.

Miljölaboratoriet i Umeå (1991). Sediment och bottenfaunaundersökning i Sundsvallsbukten 1991. Rapport, Länsstyrelsen i Västernorrlands län. Rapport.

Mo, K. (1992). Övervakning av mjukbottenfauna i SV Bottenhavet. Rapport från verksamheten 1990 och 1991. Fiskeriverket-Kustlaboratoriet. Naturvårdsverket Rapport 4059.

Mo, K. (1993). Recipientkontrollen vid Forsmarks kraftstation 1992. Rapport från Fiskeriverket, Kustlaboratoriet i Öregrund.

Mo, K. (1994). Biologisk recipientkontroll vid Forsmarks kärnkraftverk. Årsrapport för 1994. Fiskeriverkets kustlaboratorium i Öregrund.

Mo, K., Smith, S. (1988). Mjukbottenfaunan i Öregrundsgrepen 1978-1986. Naturvårdsverket, Rapport 3467.

Naturskyddsföreningen i Tierp (1991). Sedimentundersökningar i Lövstabukten i juni 1991. Fält- och analysprotokoll, Naturskyddsföreningen i Tierp.

Neuman, E., Karås, P. (1979). Fiskeribiologiska undersökningar vid Sunnäs och Vallvik. Statens Naturvårdsverk. Stencil. 10s.

Neuman, E., Karås, P. (1988). Effects of a pulp mill effluents on a Baltic coastal fish community. Water Science and Technology. 20(2): 95-106.

Neuman, E., Karås, P. (1989). Fiskbestånd. I: Fiskeribiologiska undersökningar. Gävlebukten 1988. Miljöforskargruppen. Stencil, 1989-05-22.

Neuman, E., Sandström, O. (1982). Fiskekologiska undersökningar vid Norrsundets massafabrik 1982. Statens Naturvårdsverk, kustvattenenheten.

Nordöstra Hälsinglands samordnade recipientkontroll. Undersökningar av botten-faunan i fjärden utanför Strömsbruk 1987. LV-LAB.

Notini, M., Rosemarin, A. (1992). Kustinventering av vegetationen i Norrsundets recipient. Miljöforskargruppen, Fryksta, Rapport F92/076.

175

Notini, M., Rosemarin, A. (1995) Inventering av påväxtalger på grunda bottnar i reci-pienterna vid Örnskölsvik och Husum. Miljöforskargruppen, Fryksta, Rapport F95/004:2.

Odelström, T. (1987). Bottenfaunans sammansättning samt tungmetallhalter i Östersjömusslan Macoma baltica och sediment från Hallstaviksområdet i septem-ber 1987. AB Hydroconsult.

Odelström, T. (1991). Bottenfaunaundersökning i Hallstaviks kustområde våren 1991. AB Hydroconsult.

Persson, B.-G. (1983). Sammanställning och utvärdering av bottenfauna-data från Ljusnefjärden och Umeälvens mynningsområde. Umeå universitet, Inst. för eko-logisk zoologi. 24 sid. (mimeo).

Persson, J., L. Håkanson and M. Wallin. (1994). Ett geografiskt informations-system för kustvatten - planering baserat på sjökortsinformation. TemaNord 1994:667.

Persson, J., Wallin, M. ,Wallström, K. (1993). Kustvatten i Uppsala län 1993. Upplandsstiftelsen, Rapport Nr 2.

Pettersson, U. (1994). Miljöövervakning och forskning i Norra Bottniska Viken 1994. Länsstyrelsen i Västerbottenslän Länsstyrelsen i Norrbottenslän Rapportserie nr 6/1994.

Ridderstolpe, P. (1991). Miljösituationen i Östhammarsfjärden och Granfjärden. Firma Ekologisk Teknik 1991-06-03.

Ridderstolpe, P. (1991). Växtnäring och växtlighet i Uppsala läns södra skärgård. Firma Ekologisk Teknik 1991-06-03.

Ridderstolpe, P. (1992). Vattenmiljö och fritidsbåtar i Sunnanöfjärden. Firma Ekologisk Teknik maj 1992.

Risberg, L., P. Aspenberg and Ericson, L. (1976). Häckfågelfauna längs Gästrikekusten - förändringar under de senaste årtiondena. Vår fågelvärld. 35: 195-212.

Rosemarin, A. (1992). Inventering av påväxtalger utmed norra Bottenhavskusten. Svenska Miljöforskargruppen. Rapport till Länsstyrelsen i Västernorrland.

Rune, S., Löhman, S. (1965). Naturvårdsinventering inom Gävleborgs läns kustom-råde utförd år 1965. Länstyrelsen i Gävleborgs län.

Samberg, H. (1974). Studier av den benthiska makrofaunan i Skellefteälvens myn-ningsområde samt angränsande kustområde. Preliminär arbetsrapport. Inst. för ekologisk zoologi, Umeå universitet. (mimeo). 51 sid.

Samberg, H. (1976). Studier av den bentiska makrofaunan i Lule älvs myningsom-råde.

Samberg, H. (1977). Östersjöundersökningen, Bottenfaunistisk pegel: Bottenviken - Bottenhavet. Naturvårdsverket, Rapport, Kontrakt nr: 7-121/76 (mimeo).

Sandell, G., Karås, P., Hästbacka, H. (1995). Bevarande och restaurering av repro-duktionsmiljöer för fisk i vattendrag. Fiskeriverket Kustlaboratoriet. Kustrapport 1995:2.

Sandström, O. (1980). The ecology of the plankton fauna in the Gulf of Bothnia. Inst. för Ekologisk zoologi. Umeå Universitet.

Sandström, O. (1986). Projektkatalog för fiskinventeringar i Bottniska Viken. Statens naturvårdsverk, Kustvattenenheten, Öregrund.

Sandström, O. (1990). Vattenmiljön vid Forsmarks kraftstation. Naturvårdsverkets Rapport 3867.

176

Sandström, O., Neuman, E., Karås, P. (1991). Bleached pulp mill effects on Baltic coastal fish populations. In: A. Södergren (ed.) Swedish Environmental Protection Agency Report 4031. Environmental fate and effects of bleached pulp mill eff-luents : Proceedings of a SEPA Conference held at Grand Hotel Saltsjöbaden, Stockholm, Sweden 19-21 November 1991.

Sandström, O., Neuman, K., Karås, P. (1991). Pulp mill effluent effects on species distribution and recruitment in Baltic coastal fish. Finnish Fisheries Research. 12: 101-110.

Scandia Consult. (1985). Fysikalisk-kemisk vattenundersökning samt under-sökning av bottenbeskaffenhet och bottenfauna i Karlholmsfjärden, september 1985. Karlit AB. Scandia konsult, Stockholm.

Sellerberg, G. (1971). Kvalitativ och kvantitativ undersökning av mjukbottenfauna i Öregrundsgrepen. Trebetygsuppsats på zoologiska institutionen, Uppsala univer-sitet.

Södergren, A. (1989). Biological effects of bleached pulp mill effluents : final report from the environment/cellulose I project. Naturvårdsverket, Rapport 3558.

Södergren, A. (1991). Environmental fate and effects of bleached pulp mill effluents. Proc. SEPA conference, Stockholm, Sweden 19-21 November 1991. Naturvårdsverket, Rapport 4031.

Södergren, A. (1993). Bleached pulp mill effluents. Composition, fate and effects in the Baltic Sea. Naturvårdsverket, Rapport 4047.

Thoresson, G. (1976). Projekthandbok för fältundersökningar. Statens Naturvårdsverk PM 832.

Thoresson, G. (1992). Handbok för kustundersökningar- Metodbeskrivningar i fis-keribiologi. Fiskeriverket Kustlaboratoriet. Kustrapport 1992:1.

Thoresson, G. (1993). Guidelines for coastal monitoring, Fishery biology. Fiskeriverket Kustlaboratoriet. Kustrapport 1993:1.

Tierps kommun (1988). Sedimentfällor och sedimentundersökningar i Lövstabukten. Miljö och hälsoskyddsförvaltningen i Tierps kommun, stencil.

Tobiasson, S., Lindvall, B. (1986). Miljöbeskrivning vid fiskodling Forsmark. Slutrapport. Inst. för Nat.vetensk. och teknik, Högskolan i Kalmar 1986-04-02.

Umeå kommuns laboratorium (1983). Bottenfauna och sediment i Burefjärden, sept-82. Rapport 1/83, Umeå kommun.

Viitasalo, M., Katajisto, T., Vuorinen, I. (1994). Seasonal dynamics of Acartia bifilosa and Eurytemora affinis (Copepoda:Calanoida) in relation to abiotic factors in the Baltic Sea. Hydrobiologia. 292/293: 415-422.

Viitasalo, M., Vuorinen, I., Saesmaa, S. (1995). Mesozooplankton dynamics in the northern Baltic Sea: implications of variations in hydrography and climate. Journal of Plankton Research. 17 (10): 1857-1878.

Waern, M. (1952). Rocky-Shore algae in the Öregrund Archipelago. Acta Phytogeographica Suecica ed. Svenska växtgeografiska sällskapet, 30.

Waern, M. (1968). Utredning om Strömsvikens vegetation. Hallsta pappersbruk 1968-05-10.

Widbom B (1996): Provtagning och analys av bentisk meiofauna. Naturvårdsverket, Rapport 4414.

177

Wistbacka, S. (1992). En base-line inventering av fisksamhällenas sammansättning längs en skärgårdsgradient på nordvästra Åland. Forskningsrapport från Husö biologiska station, Åland. No 82(1992).

Wulff, F., Fligh, C., Foberg, M., Hansson, S., Johansson, S., Kautsky, H., Klintberg, T., Samberg, H., Skärlund, K., Sövlin, T., Wibom, B. (1977). Ekologiska under-sökningar i Luleå skärgård 1976. Slutrapport till Statens Naturvårdsverk, Kontrakt 5860401-8.

Ånell, C. (1987). Samordnad recipientkontroll i NÖ Hälsingland, undersökning av bot-tenfauna i fjärdarna utanför Iggesund 1987. Ljusnan-Voxnans Vattenvårdsförbund. Kemisk och Biologisk Vattenkontroll, Sandarne.

Ånell, C. (1988). Verksamhetsberättelse och vattenundersökningar 1988. Ljusnan - Voxnans Vattenvårdsförbund. Kemisk och Biologisk Vattenkontroll, Sandarne.


Ånell, C. (1993). Samordnad recipientkontroll i NÖ Hälsingland, undersökning av bot-tenfauna i fjärdarna utanför Iggesund 1992. Ljusnan-Voxnans Vattenvårdsförbund. Kemisk och Biologisk Vattenkontroll, Sandarne.


Ånell, C. (1995). Sammanställning av recipientkontrollen i Ljusnefjärden. Kemisk och Biologisk Vattenkontroll, Sandarne, 1995-07-03.

Åtgärdsgrupp Nord (1987). Bottniska Viken, Utsläpp och miljö, Etapp 1-del 2. Rapport från länsstyrelserna i BD, AC, X, Y, C-län samt Statens Naturvårdsverk.

Åtgärdsgrupp Nord, (1987). Bottniska Viken, Utsläpp och miljö, Etapp 1-del 1. Rapport från länsstyrelserna i BD, AC, X, Y, C-län samt Statens Naturvårdsverk.

178

Bilaga III.

Referensgruppen för utredningenMats BlomqvistHAFOK ABSkogsvägen 25179 61 StenhamraTel: 08-560 464 62Fax: 08-560 464 62e-postadress: [email protected]

Cathy HillVärldsnaturfonden (WWF)Ulriksdals Slott170 81 SolnaTel: 08-624 74 15Fax: 08-85 13 29e-postadress: [email protected]

Anders JohanssonMiljövårdsenhetenLänsstyrelsen i Kalmar län391 86 KalmarTel: 0480-822 17Fax: 0480-821 53e-postadress: [email protected]

Hans KautskyInst f SystemekologiStockholms Universitet106 91 StockholmTel: 08-16 42 44 e-postadress: [email protected]

Kjell LeonardssonInst f Ekologisk zoologiUmeå Universitet901 87 UmeåTel: 090-786 77 03Fax: 090-786 76 65e-postadress: [email protected]

Lars-Ove LooTjärnö Marinbiologiska Laboratorium452 96 StrömstadTel: 0526-686 28 eller 070-544 15 68Fax: 0526-686 07 eller 070-612 15 68 e-postadress: [email protected]

Jonas NilssonHögskolan i KalmarInst f NaturvetenskapBox 905391 29 KalmarTel: 0480-446223Fax: 0480-44 62 62e-postadress: [email protected]

179

Per NilssonTjärnö Marinbiologiska Laboratorium452 96 StrömstadTel: 0526-686 24Fax: 0526-686 07e-postadress: [email protected]

Manuela NotterNaturvårdsverketMiljöövervakningsenheten, Mm106 48 StockholmTel: 08-698 10 61Fax: 08-698 15 84e-postadress: [email protected]

Lars-Erik PerssonHögskolan i KalmarInst f NaturvetenskapBox 905391 29 KalmarTel: 0480-44 62 19Fax: 0480-44 62 62e-postadress: [email protected]

Leif PihlKristinebergs Marina Forkningsstation450 34 FiskebäckskilTel: 0523-185 35Fax: 0523-185 02e-postadress: [email protected]

Kristina SamuelssonInst f MikrobiologiUmeå Universitet901 87 UmeåTel: 090-17 67 62Fax: 090-77 26 30 e-postadress: [email protected]

Lars ThorellNaturvårdsverketNaturresursavdelningen, Nv106 48 Stockholm

Inventering avmarin natur

Naturvårdsverkets Aktionsplan för Biologisk Mångfald pekade på behovet av att ta fram en plan för inventering av naturvärdena i svenska havsområden. Våra kunskaper om förekomsten och utbredningen av växter och djur och deras livsmiljöer är fortfarande mycket bristfälliga; vi saknar kar-tor över havets ”landskap”. Vi behöver ett bättre underlag för att identifiera hotade arter och livsmiljöer, skydda marina områden och planera användandet av våra kuster.

Författarna till denna rapport har sammanställt information från naturinventeringar av svenska havsområden under peri-oden 1924-97. De analyserar vilka organismer och geogra-fiska områden som har inventerats och identifierar behovet av framtida inventeringar. De presenterar olika inventerings-metoder och föreslår ett antal som är lämpliga för kartlägg-ning av biologisk mångfald i våra hav.

ISBN 91-620-5162-8

ISSN 0282-7298

RAPPORT 5162

inventering av - tmbl utredningen om metoder för marina naturinventeringar har utförts av lars-ove...

Documents