SCRIPTUM NR 38 Red. Egil Johansson

Rapportserie utg. av Forskningsarkivet vid Umeå Universitet ISSN 0284-316 ISRN UM-FARK-SC--37—SE

KAN SJÄLVA ORDEN

Artiklar i folkundervisningens historia. IV.

Egil Johansson

FORSKNINGSARKIVET Umeå universitet MAJ 1993 901 74 UMEÅ Tel. 090-166571 Fax. 090-166643

Umeå Universitets Tryckeri Humani s thus e t 1 9 9 3

INNEHÅLL

Redaktörens rader

Förord

"Kan själva orden." Ett grundtema för kyrkans undervisning. En programförklaring. (Dalfolk. Medlemsblad utg. av Dalarnas släkt-, hembygds- och emigrationsforskarförening 1992:l,s. 4-6.)

"Läser själva orden. Läser i book." Barnens läsning i Bygdeå 1640 med några vidare utblickar. (Skole, dannelse, samfund. Festskrift til Vagn Skovgaard-Petersen 31. maj 1991. Red. af Harry Haue... Odense 1991, s. 131-137.)

Kvinnorna och lästraditionen omkring 1700. Exempel från Sverige och Tyskland. (Dalfolk.. Medlemsblad utg. av Dalarnas släkt-, hembygds- och emigrationsforskarförening 1992:1, s, 8-11.)

Den minsta boken. En aspekt av kyrkans djupaste identitet. (Från bygd och vildmark. Luleå stifts årsbok 1992/93, s. 31-36.)

Folkundervisningen före folkskolan. (Ett folk börjar skolan. Folk-skolan 150 år 1842-1992. Huvudred. Gunnar Richardson. Stockholm 1992, s. 9-17.)

Härnösands folkskoleseminarium. (Härnösands folkskoleseminarium. Härnösands navigations- och sjöbefälsskola 150 år. Högskolan i Sundsvall/Härnösand. De femton första åren. Sundsvall 1992, Del I-B, s. 1-19.)

"Mindre än minimum." Den gamla hemläsningen och föräldrarnas ambitioner för barnen i ljuset av folkskoleinspektörernas berättelser 1861-68. (Forskning om utbildning 1991:4, s. 28-43.)

Att upptäcka sin egen skolas historia. (Ett folk börjar skolan. Folkskolan 150 år 1842-1992. Huvudred. Gunnar Richardson. Stockholm 1992, s. 234-235.)

R e d a k t ö r e n s r a d e r

Forskningsarkivet i Umeå syftar till en nära samverkan mel-lan arkiven och forskningen vid universitetet. Fördenskull utger Forskningsarkivet källskrifter i skriftserien URKUNDEN. Där publiceras valda akter och dokument ur vara arkiv, som blivit aktuella i pågående forskning och utbild-ning vid universitetet.

På motsvarande sätt presenteras vetenskapliga framställning-ar och bearbetningar av det historiska källmaterialet i rapportserien SCRIPTUM. Syftet med denna serie kan anges i följande huvudpunkter. Publikationsserien SCRIPTUM skall

1. utge forskningsmässiga kommentarer till utgåvor av käll-skrifter i Forskningsarkivets kallserie URKUNDEN,

2. publicera andra forskningsrapporter med anknytning till Forskningsarkivets verksamhet, som befinns vara angelägna för den vetenskapliga metodutvecklingen och debatten,

3. publicera framställningar av, t ex lokalhistorisk karaktär $ av mer ällmänt 'intresse för,(Forskningsarkivets verksamhet och för en bredare allmänhet.

Härmed önskar Forskningsarkivet inbjuda alla intresserade tiil läsning och till att genom egnabidrag deltaga i utgiv-ningen av skriftserien SCRIPTUM för ett ökat meningsutbyte inom och mellan olika discipliner vid vårt och andra läro-säten.

För Forskningsarkivet i Umeå

Egil Johansson

Förord

Redan har tre häften med artiklar i folkundervisningens historia publicerats, SCRIPTUM nr. 1, 7 och 10. Här följer ännu ett häfte med några artiklar kring läsmiljöer i hem, kyrka och församling som både letar sig tillbaka till den kyrkliga läskulturens rötter och även ger utblickar över skolans nyare tider.

Umeå i maj 1993

Egil Johansson

"Kan själva orden" Ett grundtema för kyrkans undervisning

En programförklaring. Egil Johansson.

Måhända väcker mitt ämne blandade känslor till. liv. Det rör sig då inte om något som vi själva varit med om, utan det gäller vissa vaga föreställningar om hur det var förr i tiden med utantilltragglande och läsning utan och innan i både kyrka och skola. Nu och då dyker sådana påminnelser upp ur historiens dunkla gömmor. De har långa tider verkat mestadels förlamande och knappast förmått inspirera till någon djupare själv-kännedom och några nya tag. Men det är aldrig för sent med eftertanke och diskussion. Till något av detta vill jag lämna mitt bidrag genom att variera mitt tema på tre olika sätt: "Kan själva orden" - ett tema för läsinlär-ningen i dag, ett tema för lästraditionerna i stort samt ett grundtema för kyrkans egen undervisning i sig.

Läsinlärningen i dag Mot bakgrund av det sagda är det värt att notera, att en allt starkare utvecklingslinje i dagens läsforskning helt frejdigt betonar, att det faktiskt kan vara bra att bygga på redan kända texter och ord i den första läsinlär-ningen. För de minsta nyböijarna, liksom för de kvar-dröjande lässvaga, rekommenderas en upprepning av orden som skall läsas. Att först kunna dem utantill är ett gott och riktigt stöd i stavandet. Ingen vet exakt när ordbilderna och de kända orden leder fram till en sådan uppfattning av bokstäverna som vi kallar läsning. Nu-mera rekommenderas långt upp i skolans mellansta-dium en sådan stabiliseringsfas i läsinlärningen. Samma texter får komma igen gång på gång för att befästa det livslånga umgänget med bokstäverna, dessa de viktigaste symbolerna och redskapen för tankelivets mer bestående nätverk och kommunikationer i vår kultur.

Den gamla misstron mot de många utantillkun-skaperna har alltså tonat bort en aning. I stället frågar sig lärare och läsforskare hur det en gång gick till, när kyrkan genomförde en av sina väldigaste kulturinsatsen att med kända textord leda folket in i bokstävernas värld långt före folkskolan, dvs de frågar efter villkoren för lästraditionerna i stort.

Lästraditionerna i stort Att i förväg kunna själva orden är således varken fult eller fel i dagens läsinlärning. Detta påverkar den vidare bilden av hur den gamla lästraditionen en gång byggdes upp, hur skiftet mellan muntlig och skriftlig kultur gått till. Om detta har en omfattande litteratur vuxit fram.

Detta nya intresse för bokstäverna i historien har blivit alltmer uppenbart för mig i ett pågående HSFR-projekt med arbetsnamnet: "Alphabeta varia. Tidiga ABC-böcker i skilda kyrkotraditioner." Där prövas i första hand innehållet i och betydelsen av olika små-tryck utgivna alltsedan 1620-talet av Propaganda Fide i

Rom. De illustrerar, på ett helt överraskande sätt den kyrkliga bönetraditionen med Pater noster, Ave Maria och Credo som de första läsövningama på de mest skilda språk: hebreiska, grekiska, koptiska, etiopiska, armeniska, syriska, kaldeiska, arabiska, persiska, georg-iska, kyrkslaviska, och längre bort industanska, malay-iska, malabariska, tibetanska, burmanska etc. Hela panoramat av kyrkor unierade med Rom och eljest berörda missioner i fjärran länder målas upp. Alla des-sa ABC-häften inleds således med bokstäverna på de olika språken och sedan följer läsning av den gamla bönetraditionens ord.

ABC-boken 1611

Ett sätt att arbeta med dessa läshäften kan vara att jämföra dem med erfarenheterna hos dagens invandrar-kyrkor som kommer hit med motsvarande språk. De första kontakterna med syrisk ortodoxa kyrkan har redan varit till ovärderlig hjälp, särskilt som hem-språksundervisningen där just nu står under livlig debatt. Frågorna om barnen skall få möjlighet att läsa och sjunga på sitt eget gamla kyrkospråk har ännu inte avgjorts. Det känns verkligen fint om något i vår svenska tradition kunde vara till jämförelse och stöd i debatten.

Plötsligt visar det sig alltså att lästraditionen i vårt land har mycket att både ta emot och att ge av erfaren-heter och lärdomar på samma muntliga grund som invandrarkyrkomas obrutna tradition sedan fornkyrkans tid.

Det kan således (för det andra) slås fast att den munt-liga traditionens välkända ord duger som första läs-övning på vitt skilda språk, även vårt. Därmed flyttas

4

prövningen ännu närmare in i vårt eget ansvarstagande och blir till en närgången fråga: "Hur förvaltar, vi. själ va vår 'kyrkas traditioner och hur ser vi • egentligen på kyrkans egen undervisning i sig?"

•.;-•• } ABC-bok. och lärobok'1797

Kyrkans egen undervisning Temat i min föreläsning är egentligen lånat från Bygdeå socken strax norr om Umeå. där jag en gång var i tjänst. Och det är hämtat från böljan av 1640-talet, då socknen ännu hörde till ärkestiftet.

Från den tiden är en av de äldsta förhörslängderna i vårt land bevarad. Det är en journal över prästens skrift-resor runt socknen före påsk för att insamla påskationde och hålla skriftermål och förhör. Journalen sträcker sig från 1639 och framåt under flera generationer av präster ända till 1750-talet. För vaije skrifthåll antecknar kyrkoherden de barn som prövas för "första resan till Herrens bord". Det gäller då, vid seklets mitt, barn alltifrån nio-tioårsåldern, dvs "anni (aetas) discretiö-nis", urskillningens år, då när barnen ansågs först kunna bli slagna av sitt samvete och kunna skilja mellan ont och-gott, "capax doli". Då behövde de få sitt första möte med församlingens själavård i Lilla katekesens ordning för att skrifta sig i syndabekännelse och avlös-ning, "Himmelrikets nycklar", inför påskens nattvards-gång. Men för att få komma fram till Herrens bord krävdes även att de i läran och bönen kunde utsäga och förstå "själva orden".

Vilka var då "själva orden"? De nämns som regel endast på detta sätt i Bygdeå. Någon gång får ett barn tillägget "läser i book", dvs ABC-boken, vilket framgår av särskilda anteckningar därom på 1650-talet. Den allra elementäraste textföljden råkar emellertid fram-skymta ibland, t ex år 1664, då Erik Olsson i Flarken,

förhörd i Rickleå, kan "intet mera än Fader vår och Tron och, Vaka över. oss..". Det räcker inte. Han får inte gå till Herrens bord detta år. Men textföljden avslöjar den gamla bönetraditionen på det sätt som den uppfångades av boktrycket även i vårt land, i ABC-böckerna på runor och fraktur, på latin, svenska, finska och lappska. Där bestämmer bönetraditionen själv den inledande ordningen med Fader vår och tron allra först.

En tänkvärd iakttagelse är att efter textorden för natt-varden eller Herrens bord följer bordsbönen, conse-cratio mensae, och först därefter kommer morgon- och aftonbönerna med den medeltida "Vaka över oss, Herre". Detta skall då jämföras med Lilla katekesen, där som bekant buden är första huvudstycket och morgonbönerna inleder bönepartiet. Men på detta mjuka sätt böljar bönelivet och läsövningama i ABC-boken. Bönerna därhemma till bords står samman med måltiden i Herrens hus!

Ibland blir den gamla muntliga traditionen särskilt tydlig i förhörslängderna. Då får hela övergången från muntlig till skriftlig kultur en än mer åskådlig illus-tration.

Familjerna i Moras skriftbok (husförhörslängd). 1667-85, lägger en sådan tydlig kontur för "själva orden" redan inne i den muntliga traditionen. En familj i Oxberg kan vara exempel. (Fig 1) Lägg märke till hur katekesens huvudstycken skapar ordningen för kolum-nerna, dvs med buden först. Men i vaije kolumn finns utrymme både för en särskild anteckning (X) om själva textorden, simpliciter, och en likadan notering (X) för Luthers uttydning. I jämförelsen mellan dessa notering-ar kan den känsliga konturen för bönetraditionen träda fram.

De båda äldre i fämiljtehi farmor dch farfar, har nöté-' ringar endast för textörden, simpliciter, i alla kolumner.

De är födda 1610 och 1600 och de är ännu kvar i den gamla muntliga traditionen. Men nästa generation, son-en och sonhustrun, är på väg in i katekesen och läskul-turen. Han har anteckningar för två och hon för fyra huvudstycken i Luthers förklaringar. Han har även note-ringen "L", "literatus", läskunnig. Det senare gäller även de äldsta barnbarnen, Lars och Marit. De har kommit längst av alla med Luthers förklaringar, bönerna och "L" för läsning i bok. Hos de yngre anas tydligast över-gången från den muntliga traditionen, t ex hos Elin med tre textord, några1 böner och anteckningen "ABC" för ABC-boken, eller Anders med endast två textord och två böner. Hos den allra yngsta, Karin, som dog i fyra-årsåldern, "nata" 1665, "obita" 1669, är endast de första textorden för Fader vår, bordsbönerna och välsignelsen antydda. Hon hinner inte mer. Men hon får för alltid representera den känsliga barnabilden i all kristen kultur - barnens böljan med "själva orden" (Fig 1).

På detta sätt stämmer dessa vittnesbörd från Bygdeå och Mora med varandra och med den allmänna kristna bönetraditionen i stort. De bär på impulser som vill nå fram även till oss, så att vi äntligen vågar röra i vårt arv och lyfta våra slumrande tillgångar för att skifta dem vidare ut till de barn och de barnbarn som arvet rätte-ligen tillhör. Vi kan sannerligen förena oss med många fränder och vänner i kyrkorna från söder, öster och väster och samfällt i vårt eget land på nytt böija stava på "själva orden".

5

V Jnknh

Fig. 1. Mora skriftbok 1667-85. AI:1. Sida 107.

Fem huvudstycken Böner etc Född Död Dec S OD B SC C CMMVMPBLQI T NAT OB

Ath OXBERG

Smeds Lars Larsson x x x x X X X X X X 610.. h Eelin Jonsdtr x x x x x x // xy / X 600 son Anders Larsson xx x x x xx xx /x XX X XX 630 sh Karin Andersdtr xx xx xx x x/ XX XX XX X 628 son Lars Andersson xx xx xx xx 3CX XX XX XX XX xx y 653 Anders Andersson x x / X 669?

d Marit Andersdtr xx xx xx x/ x/ XX XX XX x/ XX 659, Eelin Andersdtr x x x XX // X x Abc 662 Karin Andersdtr / / / 665 669

Förklaringar till Fig 1: Mora N=5635 Antal noteringar:

Decal Decalogus De tio buden 4326 Symb Symbolum Trosbekännelsen 4526' Orat Oratio Dominica Herrens bön, Fader vår 4749 B apt Baptismus Dopet 4163 Coena Sacra coena Herrens börd, Nattvarden 4132 Conf Confessio Syndabekännelsen 4178 CM Consecratio mensae Bordsbön 4298 MV Matutin, vesper Morgon-, aftonbön 4089 MP Böner 3863 B Benedicte Välsignelsen 4367 L.ABC Litterams ABC-boken Läskunnig inkl ABC-boken 1972 Quest Quest/Intellectus Spörsmålen/Förstår 1218 Tab Tabula oeconomia Hustavlan 202 Ath Athanasianum Athanasianska trosbek 252 Sch Schola Skola 310 Nat Natus Född Ob Obitus Avliden

Noteringar: /, Y, x, //, /x, xx, Abc De som saknar noteringar är främst de allra yngsta barnen, födda ca 1665-75.

Referenser Artikeln är ett sammandrag av en gästföreläsning vid teologiska fakulteten i Uppsala vid promotionen den 31 maj 1991. Den ingår i ett pågående forskningsarbete kring folkundervisningens historia under stormakts-tiden, där de äldsta förhörslängderna i Dalarna ingående skall behandlas. Bland aktuella referenser kan nämnas:

Johansson, E., Bokstävernas intåg. I. Den svenska boken 500 år. Stockholm 1983. Sid 13-19

Johansson, E„ På läsbräda, mikrokort och dator - eller kyrkolivets böcker i gammal och ny undervisning. I Föreningen för Lärare i Religionskunskap. Årsbok 1986. Sid 89-100.

Johansson, E., Pater Noster i Rafnsaill och Alphabeta V aria. Eller några av kyrkolivets tecken. I Arkivet, Historien, Rörelsen. Festskrift till Sven Lundkvist. Stockholm 1987. Sid 139-144.

Johansson, E., Alphabeta varia - some roots of literacy in various countries. I Ericsson, B., (ed), Swedish Aspects on Literacy. Linköping 1991. Sid 122-128

Johansson, E., "Läser själva orden. Läser i book." I Haue, H., mfl (ed), Skole, Dannelse, Samfund. Fest-skrift till Vagn Skovgaard Petersen. Odense. 1991. Sid 131-137

Johansson, E., "Mindre än minimum." Den gamla hem-läsningen och föräldrarnas ambitioner för barnen i lju-set av folkskoleinspektörernas berättelser 1861-68. I Forskning om Utbildning. Årg 18. 1991 nr 4. Sid 28-43

Johansson, E., Women and the Reading Tradition around 1700. Examples from Sweden and Germany. I Odora, W. ( ed), Women and Literacy. Yesterday, Today and Tomorrow. Svenska Unescorådets skriftserie. Nr 1/1992. Stockholm 1992

Johansson, E., Kyrkans undervisning på Vasas tid. Ingår i Sverige 1628. Vasamuséet. Stockholm 1992. (Under publicering)

»Läser själva orden. Läser i book« Barnens läsning i Bygdeå 1640 med några vidare utblickar

Af Egil Johansson

Diskussionen om den nordiska läskulturens framväxt och innebörd, om läsning och skriv-ning av känd och okänd text etc, har fortfarande många nya spår att följa och pröva i den pågående forskningen. 11 dag kan diskussionen även leda över till frågorna kring invandrar-nas hemspråksundervisning eller till de senaste rönen i den psykologiska läsforskningen. Några tankar och iakttagelser av detta slag presenteras här med utgångspunkt i Bygdeå socken i Västerbotten och med en liten utblick till socknarna kring Siljan i Dalarna.

Kyrkoherdens skriftresor i Bygdeå på 1640-talet

Vår kunskap om folkligt läsande i Bygdeå börjar med uppgifterna om kyrkoherdens årliga resor ut till alla byar. Denna kyrkoherde. Olaus Nicolai Breninsulanus, var född på Brändön i Lule skärgård, därav namnet. Han står skriven som student i Uppsala universitets matrikel för år 1605. Herdaminnet upptar honom som kaplan i Luleå 1607, eller i varje fall från 1613 till 1627, det år då han blev kyrkoherde i.Bygdeå. Han var riksdagsombud i Stockholm 1634. Han verkade ivrigt för att svärsonen, Lars Beronis (Björnson) Burman, född 1607 i Bure, SkellefteASOcken,--sön-- till sockenskrivaren ochsgästgivaren Björn Olsson och hans hustru, skulle bli hans medhjälpare och "ålderdoms stöd". Detta skedde också 1643, då kaplanen och hemmasonen Christian Thurdin fick flytta från moderkyrkan till det nya kapellet i Ånäset. Mågen blev då hjälppräst och sedermera svärfaderns efterträdare 1652-85.3

Denne Olaus Nicolai lämnar således de första antydningarna om barnens läsning i försam-lingen i en journal över de årliga skriftresorna från och med 1639. Denne journal kom att omfatta mer än ett sekel, ända till 1752, och den fick en fortsättning i motsvarande källor under olika perioder fram till 1891.3

I journalen kan vi följa kyrkoherdens resor år för år i de sexton skrifthållen, som i genomsnitt omfattade cirka femton gårdar eller hushåll. Skrifthållen hölls som regel på vanliga vardagar och resan tog således några veckor i anspråk. Det blev säkert långt mer än tio mil vinterväg med häst och släde runt om i den gamla kustsocken norr om Umeå. Förhörsresan började i byarna ett par mil inåt landet och fortsatte i dagsetapper med avbrott för helgerna i en vid sträckning norrut och sedan neråt tillbaka efter kusten till byarna kring moderkyrkan och byarna längre söderut.

Skrifthållens ordningsföljd i journalen varierar något, men resvägen stämmer i stort sett genom åren. Från och med 1650-talet anges även gården, där sammankomsterna hölls, och från 1660-talet dessutom på vilket datum de ägde rum, nämligen under de klassiska beredel-seveckorna före påsken med dess stora nattvardsgång. Vid den tiden började även barnens ålder att antecknas, ca 9-12 år, dvs den då gängse åldern för den första nattvardsgången.

131

Nattvardsåldern steg efter hand och in på 1700-talet hade den uppnått den sedermera rådande nivån på 15-16 år. De ökande kunskaperna krävde detta.

Nu kan emellertid kyrkoherdens resor bli ett villospår, som förstärker vissa missuppfatt-ningar kring lästraditionens inledningsskede. Kyrkoherden 'uppger nämligen i journalen varje år ämnet för sin predikan: 1639 predikades om avlösningen, 1640 om nattvarden, 1641 om buden, 1642 om tron, 1643 om Herrens bön, 1644 om dopet, 1645 om avlösningen, 1646 om nattvarden och 1647 på nytt om buden, allt enligt katekesens textföijd. 1648 skulle Olaus Nicolai således på nytt predika om trons artiklar, men han orkade endast det första skrifthål-let i Ytterklinten och Överklinten. Han måste sedan anteckna: "Oppå detta året kunde jag intet längre komma för min svåra sjukdoms skull. Finis." - Så slutade den gamles resor. Hans första anteckning från 1639 startade således mitt under en fortlöpande genomgång av katekesen. 1641 och 1647 började nya genomgångar. I denna rullande följd av predikoäm-nen ur katekesen och därmed tillhörande verksamhet förlorar sig linjerna bakåt i tiden.

Ordningen för dessa predikoämnen förstärker således en av våra missuppfattningar, näm-ligen att Lilla katekesen på något självklart sätt skulle vara den första och allenarådande läseboken för barnen i vår kultur och att textföljden inte kunde vara någon annan än den välkända, nämligen ätt buden kommer först. Men detta är fel. Under ytan rådde djupast sett en annan textföijd än den som gällde för kyrkoherdens skriftresor/ Men då måste vi ge oss ut på andra färden

"Första resan till Herrens bord" för barnen

Journalen handlar nämligen även och framför allt pra barnens första nattvardsgång näst-kommande påskhelg.' Det visar anteckningarna redan för de första byarna åi-1640. (Tab 1).

Tab. 1. Bygdeå kyrkoarkiv. AI:1. Katekismilängd. 1639-1752 Två första skrifthållen år 1640

Namn i »Första gången« »Kan själva orden«

1. Ytterklinten etc Elsa. Nils Anderssons dotter Första gången Kan själva orden Brita. Olof Perssons dotter Läser illa

2. Korssjön. Ultervattnet Erik Persson Första gången Kan själva orden Jon Larsson i Korssjön Läser illa Erik Larsson, vide supra 639 Till påskhelgen Östen Larsson, broder Läser illa Sigrid Persdotter Första gången Läser själva orden.

Läser i book Lars Andersson H K sonason Första resan Läser temmeligen Karin Germundsdotter 1. gången Läser i book Sitzella, Tors piga Läser illa Ingeborg i Hardmyrberget 1. gången Bättrat 641

13

Det gäller således barnens första resa till Herrens bord i moderkyrkan eller i kapellet. Men då skall de själva först ha nåtts av långväga textord. Det kan vi läsa om i de båda första .skrifthållen (Tab 1): Elsa "kan själva orden", hon får gå till nattvarden, "första gången", liksom Erik, Sigrid, Lars och Karin. De kan textorden och får gå med. Även Ingeborg är på väg, hon hör till dem som antecknas ha "bättrat 641" och är tydligen med i kyrkan. Men Brita, Jon, Osten och Sitzella "läser illa" och får inte någon anteckning om första resan detta år. Östens broder Erik, förhördes även förra året, "vide supra 639", han tjänar i Sikeå och skall prövas närmare "till påskahelgen". Ofta skriver kyrkoherden ingenting om själva kunskaperna, som då är underförstådda, utan noterar endast nattvardsgången, "går första gången", "1. gången" eller helt kort "1. g.". 1650 i Kolaboda heter det helt klart "gåår l .R. till Her. Nattv." ("går första resan till Herrens nattvard").

Det är alltså fråga om anteckningar som leder tankarna till den medeltida biktterminen

Johannes Bureus berömda Runa-ABC bok från 1611. I det lilla häftet på 16 sidor har "själva orden", dvs texter ur kyrkans muntliga tradition fångats upp av dåtidens nymodighet i boktryckarkonsten. Facsimile av ti-telblad.

133

9

före påsk och som träder fram i de samtida italienska familjelängderna, "Liber status anima-rum". Men i Bygdeå skulle kunskaperna snart öka så att även läsning "i book" måste vara med.5

"Läser själva orden. Läser i book"

Det är naturligtvis viktigt att veta vilka kunskaper som egentligen krävdes för att få vara med "till påskahelgen", t ex för Erik Olsson i Flarken, som förhörs i Rickleå 1664. Han läser "intet mera än Fader vår och Tron och Vaka över oss ...". Den kunskapen tycks inte räcka vid denna tid. Han har ingen anteckning om nattvardsgång detta år. Han är på väg, men i hans begynnande kunskaper spåras märkligt nog dispositionen av en helt annan bok, en bok vars innehåll först kom muntligen och fann vägen till barnen före katekesen.

Hos Sigrid i Ultervattnet möter vi denna bok: "Läser själva orden. Läser i book", eller hos Karin i samma skrifthåll: "Läsbr i book" (Tab 1). Men vilken bok var det? Nästa kyrkoherde, mågen Lars Burman från Bure, anger bokens namn, t ex i Flarken 1650: " l .R. hela ABC-boken". - Här inträffar en liten sällsam nyckfullhet. En av de äldsta bevarade ABC-böckerna i Sverige har märkligt nog en annan bureättling och avlägsen släkting till denne Burman som utgivare, nämligen Johannes Bureus, den förste riksantikvarien. Han lät trycka sin berömda Runa-ABC bok 1611.6 I detta häfte på 16 sidor har "själva orden", dvs texter ur kyrkans muntliga tradition, fångats upp av dåtidens tekniska nymodighet, bok-tryckarkonsten. Häftet börjar med bokstäverna på runor och fraktur och sedan följer - inte buden, som vi kanske väntat oss - utan Fader vår och trons artiklar och först därefter kommer textorden för buden, dopet, nattvarden, bordsbönerna, morgon- och aftonbönerna

• . med den medeltida aftonbönen. Vaka över oss. Herre, allra sist. Detta var ramen för Erik Olssons nyss nämnda knappa kunskaper 1664 och således innebörden i Sigrids läsining 1640: "Läser själva orden. Läser i book".' Den första tryckta läsetexten hämtades således ur en muntlig bönetradition, som gått genom tiderna och fick denna textföljd i vårt lutherska land.

En översikt över fyra decennier ger en helhetsbild för den fortsatta diskussionen. Denna översikt tar även med de framväxande kunskaperna i nästa bok, Lilla katekesen, som den nve kyrkoherden började anteckna på 1650-talet. Han noterar framsteg i förklaringarna och för somliga "hela katekesen", vilket får förstås motsvara åtminstone förklaringarna t o m femte huvudstycket (Tab 2).

Tab 2. Bygdeå kyrkoakiv. AL1. Katekismilängd. 1639-1752. Läsning och katekeskunska-?<"• 16^0-70-talet, ef ,<" ,fc5:„ Procenttal.

Gossar Flickor

Förhör: N

Läser i bok %

»Hela« L. kat

% N

Läser i bok %

»Hela« L. kat

%

1640-talet 1650-talet 1660-talet 1670-talet

201 179 211 198

3 8

10 35

10 13 16

166 189 232 237

6 5

10 31

15 17 15

134

Läsning i bok ökar kraftigt mot periodens slut. Väl är att märka att flickorna är nog så försigkomna. Sigrid och Karin i Ultervattnet år 1640 får alltfler efterföljare i bokläsningen. Även i katekesen håller de jämna steg med pojkarna enligt anteckningarna därom fr o m 1650-talet. I stort sett alla kan "själva orden" eller "enfaldigen" som kyrkoherde Burman skriver. Många kan någon eller några av Luthers förklaringar. I tabellen redovisas inte denna totalitet utan endast noteringarna för dem som kan mest, dvs. Luthers förklaringar till "hela katekesen". Det ger även möjligheter till jämförelser med utförligare material från Dalarna.

Utblick till socknarna vid Siljan

Från den kraftfulle biskop Johannes Rudbeckius uppryckningsarbete i Västerås stift är några förhörslängder bevarade. En hör hemma i Leksand och är så tidig som från 1628. Den kräver en mer omfattande analys, men några konturer kan tecknas utifrån det pågående arbetet (Tab 3).

Tab 3. Leksands kyrkoarkiv. NI. Visitationshandlingar. 1628. Husförhörslängd. Textor-den och Luthers uttydningar (förklaringar). Procenttal.

Husbönder Hustrur Söner Döttrar

Totalt ..... .^v i.v <'•'- 364 T ~ - • , 371 :• 196: 1 1 8 0 Därav med betyg utsatta: r 288 ' "202 141 155

% % % %

Stycke (textordén): Enbart »stycke« 1-4 5 5 5 2 Alla fem »stycken« 5 95 95 95 98

Uttydning, (Luthers Förkl): 1. (Buden) Totalt 10 29 67 84 2. (Trons art.) Totalt 8 17 56 72 3. (Fader vår) Totalt 7 11 38 - .. 54 4. (Dopet) " Totalt 4 5 26 31 5. (Nattvarden) Totalt 2 3 23 25

Samtliga som har betyg utsatta kan åtminstone något "stycke" i textorden, de flesta kan alla fem. I uttydningen, Luthers förklaring, redovisas här varje huvudstycke för sig med sitt totala procenttal. Det är närmast siffrorna för sista huvudstycket ("5") hos söner och dött-rar, 23 och 25 procent, som möjligen kan jämföras med "hela" katekesen i Bygdeå i föregå-ende tabell (Tab 2).

I Leksand framträder kvinnornas starkare ställning i förhören, i synnerhet utmärker sig döttrarna. Det är naturligt. De skall ikläda sig allt mer av undervisningens ansvar för kommande barn. - Noteringarna i denna längd om "förstår" och "L" (litteratus) är oklart

13

förda och behandlas inte här, men de antyder att andelen bokläsande kan uppgå till cirka 5-10 procent, vilket svarar väl mot de tidigaste talen för Bygdeå, 3-8 procent (Tab 2).

Utifrån senare längder, efter seklets mitt. kan diskussionen föras vidare på ett mer ingåen-de sätt, t ex utifrån Rättviks husförhörslängd för 1671-92. Där är födelseåren mycket full-

ständigt förda och därmed kan tidiga ålderskohorter ingå i en mer allmän bakgrundsbild, söm antyder den gamla muntliga traditionens övergång i en begynnande lästradition.7 Som exempel härpå får rättviksborna födda på 1620-talet helt kortfattat framträda, grupperade efter bokiäsning. "Bl", och kön (Tab 4). Flertalet är således i 50-60-årsåldern.

Tab 4. Rättviks kyrkoarkiv. AI:1. Husförhörslängd. 1671-92. Kunskaper i klaringar och bokläsning, »Bl«, efter kön. Födda på 1620-talet. Procenttal.

Luthers för-

Ei anteckn. om »BI« Bokläsnin 2. »BI« Födda på 1620-t

Män N = 83 Kv N = 161 Man N = 40 K v N = 23 Luthers förkl: % % % %

Buden 76 94 92 100 Trons artiklar 59 92 87 100 Fader- vår 11 52 65 100 Dopet 2 28 52 83 Nattvarden 4 21 45 74

Helhetsbilden blir allt klarare för fortsatt diskussion. De icke bokläsande är i majoritet i denna tidiga kohort. I stort sett är kvinnorna många fler än männen, sådan är könsfördelnin-

: gen efter äll#krig. - De boklärda. 33 procent åv männen och 12 procent av kvinnorna, kan långt mer i förklaringarna. Men även flertalet av de icke boksynta kan åtminstone de två första förklaringarna utantill. För kvinnorna är försteget hela tiden tydligt. De är förmer i alla huvudstycken, både med och utan bokläsning. De visar hur den muntliga traditionen går före och på dess grund följer läsning av samma och nya texter. Detta stämmer väl med Leksand 1628 och ger även en bakgrund åt barnen i Bygdeå på 1640-talet. Ett sådant grundmönster leder också osökt vidare till några utblickar för vår egen tid.

Hemspråksundervisning och läsforskning i dag. Några slutord

Varför är textföljden så viktig, detta au Fader vår står först i ABC-boken? Eller att den muntliga kunskapen är grund för den lästa? För mig är det en låhg historia av forskande, som helt kort inneburit att jag nu kan se nya landskap öppna sig åt alla håll i den västerländ-

• ska kulturkretsen. På detta sätt har nämligen av allt att döma all gemensam barna- och folkundervisning i vår kultur faktiskt fått sin början, först muntligen och sedan i bok. Det går att pröva och ingående diskutera.

Att kunna Pater noster markerade muntligen gränsen mot obygden enligt en gränstraktat med Norge på 1200-talet. "Då kunde ingen sitt Pater noster i Straumi". Lika slående är de många tidiga ABC-böckerna på skilda språk, tryckta på 1500-1700-taIet, med Fader vår.

13

Ave och Tron som de första läsövningarna. Hit hör även läsbrädorna på kontinenten och Hornbooks i England med Herrens bön som text för barnen.8

Pä motsvarande sätt dyker dessutom Fader vår upp som modernaste reklamtext i dag för datorns (Macintosh) ordbehandlingsprogram med cyrilliska typsnitt, för att nämna en över-raskning ifrån forskningens vardagsarbete. Här vibrerar en känslig kompassnål för tydning av läsningens långa vägar till oss - och måhända förbi oss - i dag i vår egen nordliga kulturvrå.

Det känns så, när frågorna kring hemspråksundervisningen för dagens invandrare kom-mer på tal. Många invandrare är måna om sitt eget kyrkospråk från fornkyrkans tid, ännu i bruk i de gamla orientaliska liturgierna. Här breder läsningens spår än en gång ut sig som ett levande mönster över kulturernas karta. "Kan själva orden. Läser i book". - Intrycken och tankarna blir många både utifrån vår egen och utifrån en långt äldre och vidare kulturtradi-tion. Alt hör hemma i diskussionen om vår egen mångkulturella framtid.

Den gamla muntliga traditionen var således bokstävernas väg till barnen i Bygdeå, en läsning på talets grund, som vi kanske skulle säga. Och det var ingen oäven metod efter vad vi förstår i dag. Den nutida läsforskningen betonar att bekantskap med texten, t ex att först kunna orden utantill, är ett gott stöd långt upp i läsinlärningens stabiliseringsperiod för 10-11-åringar.9 En sådan förtrogenhet med texten är förvisso av största vikt även i dag. på samma sätt som poesi eller meditation eller bön är det i en djupare läsning av "själva orden".

Noter 1.1 Denna artikel ingår i ett större arbete, där det aljmänna forskiningsläget kommer att diskuteras mer mgående. En j aktuell översikt med författare ur en nordisk forskargrupp bildar temanummer av Scandinavian Journal of History.

' <1990:1 med inledande resumé av professor Vagn Skovgaard-Petersen. I ett pågående projektarbete har en omfat-tande litteraturgenomgång gjorts av Daniel Lindmark. Läs- och skrivkunnigheten före folkskolan. Historisk läs-kunnighetsforskning i nordiskt ocfi internationellt perspektiv. Scriptum 28. Rapportserie utg. av iUmeå univ. Forskningsarkivet. Umeå 1990.

2. Bvgdén. L.. Härnösands stifts herdaminne. 1-4. Uppsala 1923-26. Del 1. Sid 191-215. 3. Bygdeå kyrkoarkiv. AI:1. Katekismilängd 1639-1752. Noteringarna för ålder, nattvard etc blir mer svårtolkade

under längdens senare tidsperioder. 4. Probjemen har diskuterats i Johansson. E.. På läsbräda. mikrokort och dator. Eller kyrkolivets böcker i gammal

och ny undervisning, i Föreningen för Lärare i Religionskunskaps Årsbok 1986. Sid 89-100. 5. Balletini. A.. Gli "Status animarum": Caratteristiche e probleme di utilizzazione nelle richerche di demografia

storica. Ingår 1 Le fonti della demografia storica in Italia. Vol. 1.1. Sid 3-42. Rom 1971-72. - De katolska längderna skall ingående diskuteras i det fortsatta arbetet.

6. Bureus. J., Runa ABC-boken. Stockholm 1611. Jfr Johansson. 1986. 7. Johansson. E.. Women and the Reading Tradition around 1700: Examples from Sweden and Germany. I Women

and Literacy. Yesterday, to-day and tomorrow. Stockholm. Under utgivning. Där återges utförligare resultat för Rättviks del.

8. Johansson. E.. Pater noster i Rafnasill och Alphabeta varia. Eller några av kyrkolivets tecken. I Arkivet, Histori-en. Rörelsen. Festskrift till Sven Lundkvist. Sthlm 1987. Sid 139-144. "Där varest Fader vår lyktas" och andra uttryck för denna bön som kulturell och språklig gränsmarkering beaktas t ex i Svenska Akademins Ordbok, F 64-65. Sthlm 1919. Kulturella mönster av detta slag utmanar till fortsatt forskning.

9. Professor Ingvar Lundberg. Umeå. har med sin forskning kring läsprocessen och med sina kulturhistoriska utblickar livligt inspirerat till fortsatt tänkande kring den gamla svenska lästraditionens förlopp och innebörd. En översikt av hans och andra forskares utvecklingspsykologiska schemata för läsning och läsinlärning lämnas i Pagaard. P. E.. Hur kan man stötta elevers läsutveckling? Läsning. Tidskr utg av SCI RA. Årg 15:1. Okt 1990. Sid 23-27. - Jfr Hansen. M.. Thomsen. P., Varming. O. (red). Psvkologisk-padagogisk ordbog. Köpenhamn 1989. 7. uppl. Sid 209.

13

Kvinnorna och lästraditionen omkring 1700 Exempel från Sverige och Tyskland. Egil Johansson.

13

Inledning För en djupare förståelse av läs- och skrivkunnighetens historia är en analys av kvinnornas insatser oerhört viktig. Detta gäller i; hög grad det: svenska materialet, där de båda färdigheterna, läsning och skrivning, behö-ver studeras var för sig i sin framväxt. För den äldre kyrkliga lästraditionen inträder, sedan generationsskill-naderna utjämnats, en gemensam hög färdighetsnivå för båda könen ("mass literacy"). - Skrivkonsten däremot uppvisar länged stora skillnader mellan land och stad liksom mellan t ex olika sociala, ekonomiska och yrkesmässiga förhållanden ("selective literacy").

Ett tacksamt sätt att pröva innebörden i detta dubbla mönster är således att ge akt på kvinnorna och deras profilering i det historiska materialet. Här skall ett försök göras med böljan hos mor Kerstin i byn Björken, Leksand, Dalarna..;

Kerstin Ersdotter ifrån Björken, Leksand, Dalarna Anno 1706. Dominica X. post Trinitatis. [29/7 1706] "Cherstin Ersdotter ifrån Björken. Född 1617 uti Sim-turia församling och Tiisby. Renata ex bene educata. (Pånyttfödd [döpt], med god fostran.) Höll mest till på Näsby ggelandet och lärde ungdomen läsa, det hon har i församlingen gjort vid pass 58 år. I Stockholm har hon väl tjänt hos åtskilliga förnäma personer, som hennes besked utvisat till dess hon kom hit till Leksand och blev kopulerad (gift) med furiren av Majorens kompani,, manhaftig Olof Jonsson, som sju år tillförne i Stockholm med henne äktenskapslöfte gjort. Äkten-skapet har Gud välsignat med 4 barn, 2 söner, 2 dött-rar. En dotter överlever. Levde väl med sin man i 8 år förr än han reste till Finland och dog sedan året efter. Äktenskapet varade 9 år. Änka har hon sedan varit 50 år och uti sitt leverne sig som en kristen ägnar förhållit. Sjukdomen var ålderdomssvaghet. Då hennes anhöriga frågade henne om nattetiden, då hon mycket svag blev, om hon behövde någon skötsel svarade hon: Nej, jag vet, om jag lever eller dör hörer jag Herranom till. Hon blev icke långt därefter förlöst. Ålder 89 år."

Ovanstående lästes upp från predikstolen i Leksands kyrka en sommarsöndag 1706. Kerstin Ersdotter, född och döpt 1617, trolovad i Stockholm 1640, gift i Lek-sand 1647, änka 1656, undervisade barnen i bygden sedan 1648, dog 1706 89 år gammal. I förhörslängden från 1672-89 framträder hon och hennes familj med sina kunskaper på följande sätt (Fig 1).

Litteratus Namn Katekeskunskaper böner etc (L) Natus Denatus

H Kerstin Ol Joh XX XX XX XX XX XX XX XX XX X L Q 622 S Olof Olsson XX XX XX XX XX X XX XX X X L 652 674 D h Lisbeth XX XX XX XX XX XX XX XX XX X LQ5 655 Elisabeths man

Olof Olsson X X X X X X X X X X X 653

Hustru Kerstin (Olof Jonssons änka) får noteringar för kunskaper i alla kolumner, ett "L" för litteratus och sist ett "Q" för questiones (spörsmålen). Hon uppges här vara född (natus) 1622. Hennes son Olof Olofsson, född 1652, dör (denatus) 1674. Dottern, hustru Lisbeth, född 1655, är gift med Olof Olsson, född 1653. Kvin-norna framstår här som klart kunnigare än männen. Båda är boklärda "L" och har noteringar om den långa katekesutvecklingen "Q", questiones. Lisbeth kan dess-utom ytterligare katekesstycken. Av de båda männen har endast sonen Olof notering för litteratus, "L". Kvinnorna är förmer i denna familjebild. Mor och dotter visar på en kvinnolinje i traditionen!

Kvinnorna och den framväxande lästraditionen. Hur typisk är då denna familj och hur typiska är dess kvinnor? En tabell för alla i byn Björken och ett tjugo-tal andra byar norrut mot Siljan och gränsen mot Rätt-vik ger en föreställning därom (Tab 1). Tab 1. Leksands kyrkoarkiv. AI:1. Husförhörslängd. 1672-89.

Noteringar om litteratus, "L". Födelseår, kön. Tjugo byar. N= 1734

Män "L" Kv "L" Födelseår N % N %

-1600 15 12 18 0 1600-09 21 24 27 4 1610-19 42 30 63 5 1620-29 69 40 84 , 10 1630-39 • :f55 101 ' . 11 1640-49 115 45 129 31 1650-59 139 80 162 58 1660-69 ' 97 84 103 78 utan år (211 68 260 64) Totait i' 785 59 949 43

Fig I. Leksands kyrkoarkiv. Al:l. Husfprhörslängd. 1672-89. Sid 8. Kerstin Ersdotter med familj. Jfr Moras skriftbok 1667-85 med samma uppsättning av kolumner.

Totalt var kvinnorna fler, 949 mot 785 män, i huvudsak en följd av orostider och krig. Kerstins furir blev borta i Finland. Männen var tidigare i läsnotering-arna (litteratus, "L"). Det ger en aning om hur läsningen först var en yrkesbetonad "selective literacy". Men kvinnorna kom snart ifatt bland födda efter seklets mitt. I nästa generation blev kvinnorna på många sätt de ledande i lästraditionen. Helhetsbilden är typisk och har påvisats med många exempel i litteraturen.

Kerstin tillhörde således det fåtal kvinnor födda vid seklets böljan som fick läsnotering, "L". Sonen Olof liksom dottern Lisbeth, båda födda på 1650-talet, hörde också till de läskunniga. Detta gällde däremot inte Lis-beths man, Olof. Han tillhörde den femtedel av 1650-talets män som ej fick någon läsnotering.

Men Kerstin var en märkeskvinna i sin tid. Hon hade tjänat i huvudstaden som ung och fick börja att under-visa bamen i Leksand strax efter sin ankomst dit som soldathustru på 1640-talet. En bamaskola anlades 1672, vilket kanske kan anas hos de yngsta. Många av dessa står utan födelseår. De inryms på sista raden i tabellen. Men uppgången i läsnoteringama böljade som synes långt före skolans tid med god hjälp av Kerstin och andra undervisande kvinnor, vilka omnämns för "un-

14 dervisning av andra" i personaliema. De skulle bistå föräldrarna i deras uppgift att handleda och undervisa. Till kvinnornas roll hörde således att undervisa barnen, sina egna och andras!

Dessa intryck av familjerna i'Leksand består även vid en jämförelse med ett femtontal angränsande byar i grannförsamlingen Rättvik (Tab 2). Tab 2. Rättviks kyrkoarkiv. AI:! .Husförhörslängd. 1671-92. *

Noteringar om bokläsning, "bl". Födelseår och kön. Femton byar. N=98I • i

Födelseår Män

N "bl" Kv

N "bl"

-1609 23 32 33 3 1610-19 20 15 34 6 1620-29 33 42 51 10 1630-39 53 37 49 12 1640-49 59 56 81 35 1650-59 96 82 , 105 64 1660-69 " 88 90 80 76 1670-79 98 90 76 85 Totalt 466 69 515 46

Helhetsbilden består för de totalt 466 männen och 515 kvinnorna. Skillnaderna i bokläsning, "BL", var tydliga dem emellan vid seklets början, men minskade och upphörde mot seklets slut. I Rättvik dröjde tillkom-sten av barnaskola, men en gammal ogift djäkne vand-rade omkring i byarna och hjälpte föräldrarna med undervisningen. Detta omtalades vid en biskopsvisi-tation 1683. Då fick församlingen beröm för en utbredd läskunnighet och biskopen lämnade några katekeser och psalmhäften att delas ut till de fattiga eller att säljas till dem som hade råd att köpa.

Även här illustreras alltså hur. kvinnorna hinner ifatt männen i fråga omläsnoteringarna, "bl". Kvinnorna var verkligen med i undervisningen. Detta gäller än mer yid en granskning av kunskaperna enligt förhörslängdens många kolumner. Ett exempel tas ur Rättviks förhörs-längd, ca 1671-92 (Fig 2). t

Namn Simpl Bokl Katekesen Conf Böner Natus Denatus

Sven Nilsson skrädd 5.. h Margeta uxor Kerstin dottren Anna dottren Marit dottren, tient

för i Biursås

103 7 . . x . mvoes 1608 1674 10 3 5 x m 1606 1673

bl 1 0 3 7 4 4 x 5 mvoes 1644 1678 bl 10 3 7 4 4 x 5 mvoes 1650 bl 10 3 7 4 4 x 5 mv oes

Fig 2. Rättviks kyrkoarkiv. AI: I. Husförhörslängd. 1671-92. Sid 117.

Kolumnerna i förhörslängden förklaras bäst med en översiktlig tabell som indelas efter kön och bokläsning, "bl" (Tab 3). Tab 3. Rättviks kyrkoarkiv. AI:1. Husförhörslängd. 1671-92. De

äldsta, födda före 1650, uppdelade efter katekes-kunskaper, kön och bokläsning, "bl". N=454

Ej notering "bl" Boklärda,"bl' Män Kv Män Kv 114 212 82 46

Katekeskunskaper etc % % % % Partes simpl (5 textorden) 99 100 100 100 Expl. (Luthers förkl. Lilla kat.) Decalogus (10 buden) 90 92 96 100 Symbölum (Trosart.) 69 90 96 100 Oratio Domininica (Herrens bön) 27 65 89 99 Baptismus (Dopet) 9 31 66 91 Sacra coena (Nattvarden) 11 28 65 81 Confessio (Syndabek, 99 100 99 100 Questiones (Spörsmålen) 4 4 43 55 Matutin-vesper (Morgon-aftonbön) 77 70 92 100 Oes, omnes (Övriga böner) 67 54 87 94

Denna tabell avser således de äldre födda före 1650. I den s'anar ~vi läget innan läskunnigheten bröt fram. I den tidigare muntliga traditionen var själva textorden till Fader vår, tron, buden etc (Partes simpliciter) och syndabekännelsen (confessio) ett allmänt kunskapsmått för vilket läskunnigheten synbarligen inte var helt nöd-vändig. Den muntliga traditionen var så här långt nog.

Men att även kunna Luthers förklaringar till text-ordens fem huvudstycken (Lilla katekesen) var något nytt. De boklärda hade givetvis ett försteg, som kvin-norna förvaltade något bättre än männen. Bland de icke boklärda utmärkte sig kvinnorna än tydligare som klart mer försigkomna än männen. För förklaringarna till de tre sista huvudstyckena (Fader vår, dopet och nattvar-den) var skillnaderna så stora som mellan 27 och 65 procent, 9 och 31 samt mellan 11 och 28 procent. På Lilla katekesen märks således sammanfattningsvis den kommande läskunnighetens betydelse med klart bättre resultat för de boklärda av båda könen, och med ytter-ligare betoning av kvinnorna som totalt mer engagerade i den pågående kyrkliga kulturutvecklingen. = v '

På den tredje kunskapsnivån, questiones, med ytterli-gare spörsmål till katekesen var båda könen lika mycket nybörjare. Det gällde här ännu mer en kunskap som skulle öka först med den kommande innanläsningen. Här anas den djupare liggande kunskapsprocessen, där kvinnorna gick före i församlingslivets krav på växande bruk av böner och texter. De redde sig gott redan munt-ligen, och skulle fortsätta att hävda sig även i läsningen.

Den nya kyrkolagen 1686 liksom andra stadgar kom naturligt nog att samla upp och spegla praxis i hela denna tidigare situation med förslag om att anteckna sockenborna i förhörslängderna indelade i tre hopar: dé som kunde textorden enfaldeligen, de som kunde Luthers uttydning och de som därtill kunde fatta och förstå spörsmålen, hustavlan etc.

Här anas även de böcker som skulle bli elementa i den framväxande lästraditionen, nämligen ABC-boken, katekésen, psalmboken och spörsmålsboken. Bokbe-ståndet i Rättviks hushåll får därför sammanfatta detta avsnitt.

När texterna blev allt fler och svårare till omfång och innehåll fick således bokstäverna och innanläsningen sin naturliga funktion i den fortsatta utvecklingen. En uppfattning om dessa lästexter och de böcker som bar upp lästraditionen ger en förhörslängd i Rättvik, Dalar-na, från 1720-talet (Fig 3). Namn Lutheri Svebilii Hustavl Boklärd Böcker i

Cateches förkl Böner mm bl hushållen Nell • Per Persson 10 3 7 4 4 1 2 . . . H . x v b b c bl Abcbok 1 enk Margeta 10 3 7 4 4 12 H x v b b c bl Cateches 1 d h Anna 10 3 7 4 4 1 2 3 H x v b b c bl CatSvebl sonMatts 1 0 3 7 4 4 1 2 3 H x v b b c bl Psalmb.r 3 Erich Matts 10 3 7 4 4 v b b bl Biblia 1 måg Erik O! 10 3 7 4 4 v b b c bl

Fig 3. Rättviks kyrkoarkiv. Ahl. Husförhörslängd. 1720-talet. Sida 650. Bokbeståndet i hushållen.

I Rättvik fanns på 1720-talet ca 800 familjer eller hushåll, var för sig under någon tid någorlunda säkert definierade. (Folkmängden uppgick till bortåt fyratusen invånare.) Böckernas antal var totalt ca 3460, däribland ABC-böcker för de yngsta barnens stavning och läsin-lärning, katekeser för de ungas utantillkunskaper och ett

15

stort antal psalmböcker och manualer. 1695-års psalm-bok omfattade cirka tusen sidor av sånger och texter att sjungas och läsas i hemmet och i kyrkan. Somliga psal-mer hade först sjungits i folklivet och spritts som skil-lingtryck. Böckerna fördelades på hushållen enligt föl-jande uppställning (Tab 4). Tab. 4. Rättviks kyrkoarkiv. ÄI:1. Husförhörslängd. 1720-talet.

Hushållens bokbestånd. Ca 800familjer/hushåll och ca 3460 böcker.

Hushåll med böcker Därav böcker per hushåll Tot 1 2 3 4 5 6+

Antal böcker N % % % % % % % ABC-bok (457) 55 52 3 0 0 0 0 Katekes (859) 91 77 12 2 0 0 0 Psalmbok (1753) 92 30 28 20 7 5 2 Svebilius (172) 21 20 1 0 0 0 0 Bibel (29) 4 4 0 0 0 0 0 Övrigt (190) 20 13 5 2 0 0 0 Totalt (3460) 95

Totalt var 95 procent av hushållen antecknade för bokinnehav. Nybörjarboken för de minsta förekom i drygt hälften, 55 procent, av hushållen. De var mycket enkla ABC-häften där den gamla muntliga traditionens klassiska böneord, Fader vår och Tron, fick bära fram bokstäverna i den första stavningen och läsinlärningen.

, Dessa häften var bruksartiklar i barnfamiljerna och blev ytterst sällan kvar till eftervärlden. De är också till sin förekomst och sitt bruk i det närmaste okända i t ex bouppteckningarna och i litteraturen. Men här dyker de upp i sitt rätta bruk i Rättviks läsmiljö. De kommer sedan att få sin egen kolumn i förhörslängderna runt om i landet.

Katekesen med utantillkunskapema fanns i nära nog alla hem, 91 procent, men som regel i endast ett exem-plar, 77 procent av hushållen. Även detta häfte var en bruksvara, som nästan aldrig blev kvar i boksamling-arna eller bouppteckningarna.

Psalmboken var emellertid den mest förekommande boken. 92 procent av hushållen hade minst en psalm-bok, 28 procent hade två och övriga sammanlagt 34 procent av hushållen hade tre psalmböcker eller fler. På söndagen i kyrkan var det viktigt att ha psalmböckerna med för texterna och sången, helst en bok för mannen och en för kvinnan, eftersom de satt i skilda bänkkvar-ter.

Svebilii långa förklaring av år 1689, bibeln och övriga andliga böcker förekom i mindre omfattning enligt denna förhörslängd. De tillhörde den fortsatta utvecklingen och ökade starkt i antal på många håll i den framväxande läskulturen.

Andelen boklärda, "bl", hade efter några decennier stigit från totalt ca 60 procent på 1680-talet (Tab 2) till 78 procent i denna längd från 1720-talet. Men de äldre generationerna med sina låga tal var ännu med i de totala siffrorna. Generationsväxlingarna var på gång.

En jämförande granskning presenteras av ännu en grupp socknar, där även anteckningar om skrivning finns med i förhörslängderna. Då profilerar sig emeller-tid kvinnorna på ett helt annorlunda sätt i den totala bilden.

Kvinnorna och skrivtraditionen I barnaundervisningen, utantillkunskapema och den framväxande lästraditionen intog således kvinnorna

efter hand en stark ställning. Annorlunda var det med skrivkunnigheten. Den ingick inte i lästraditionen för kyrkan, söndagen och allt folket, utan hörde snarare till de dagliga näringarnas behov. I de gamla danska land-skapen längst i söder infördes emellertid kolumner i förhörslängdema även för skrivkonsten. För prosteriet längst i söder, Skytts prosteri, kan fiskestäderna Skanör-Falsterbo och fyra landsbygdspastorat med inal-les åtta församlingar analyseras i jämförbara förhörs-längder 1702-1740. En åskådlig bild ger en tabell över läs- och skrivnoteringarna i prosteriets stads- och lands-församlingar.

Tab. 5. Sk)'tts prosteri. Skåne. Katekisationslängder 1702-40. Läsning och skrivning i Skanör-Falsterbo och i åtta landsbygdsförsamlingar.

År N

Stad Läsn Skrivn

% %

Landsbygd Läsn Skrivn

N % % 1702 259 68 14 1002 39 6 1721 280 73 24 (518) 58 10 1731 266 84 26 1300 70 7 1740 264 90 25 1313 78 9

De åtta landsförsamlingarna är Hammarlöv och Vemmerlöv, Stora och Lilla Slagaip, Västra och Fru Alstad, Gyllie och Kyrkoköpinge. Siffrorna för 1721 gäller endast de fyra förstnämnda.

Här behöver båda de angivna analysmönstren tillgri-pas. Läsnoteringarna ökade för både land och stad och blev allmänna mot seklets mitt enligt mönstret för "mass-literacy". Även skrivandet ökade, men tydligast i staden för stadsnäringamas behov enligt mönstret för "selective literacy". Landsbygdens behov av skrivande stannade på oförändrat låg nivå. Därför går nu analysen vidare till stadsmiljön.

Hos stadsbefolkningen upprepar sig på nytt det dubbla mönstret. Skillnaderna mellan könen försvinner efterhand vad gäller läsnoteringarna, men blir i stället alltmer uttalade i skrivfärdigheten.

Tab. 6. Stadsbefolkningen i Skanör-Falsterbo, Skåne. Katekisations-längder 1702-40. Läsning och skrivning för män och kvinnor.

Män Kvinnor Läsn Skrivn Läsn Skrivn

Ar . N: % % N % % 1702 - 133 68 32 124 50 3 1721 142 77 43 138 68 4 1731 142 87 43 123 80 9 1740 122 90 52 142 90 2

Mönstret från Leksand och Rättvik är redan bekant ifråga om läsningen. Efter ett par generationer hade kvinnorna hunnit ifatt männen. Skrivkunnigheten där-emot tillhörde männens yrkesmiljö i staden. Där steg andelen noterade till 52 procent, medan kvinnorna låg kvar med en ytterst låg andel, 5-10 procent. Därmed träder det dubbla analysmönstret för "mass-" och "selective literacy" ånyo helt tydligt fram. Kvinnorna blev betydande aktörer i lästraditionen. Männen fort-satte att i sin vardag behöva och utöva skrivkonsten i stadsnäringarna med hantverk och köpenskap.

Dessa resultat kan jämföras med motsvarande studier i tyska förhörslängder, Seelenregister, där även skriv-ning och räkning noteras. Ett sådant resultat är hämtat från Oldenburg för tiden 1675-1750 (Tab 5).

10

16

' Tab. 5. Oldenburg. Tyskland. Seelenregister 1675-1750. Läsning, skrivning och räkning 1675, 1735 och 1750. Män och kvinnor. Procent.

Män Kvinnor Läsn

% SkrivnRäkning

% % Läsn %

SkrivnRäkning % %

1675 73 47 15 1 10 1735 98 80 47 94 49 7 1750 99 75 36 99 44 7

Likheterna med de svenska resultaten är slående. Skillnaderna var till en början stora mellan könen. Den utjämnades helt för läsningens del, men bestod ifråga om skrivning, där kvinnorna stannade på en mycket lägre nivå. Skolverksamheten märks tydligt i det tyska materialet t ex i noteringarna om räkning, där kvin-norna ej fick tillfälle att utmärka sig.

Sammanfattning Den totala helhetsbilden beståri I protestantismens län-der får den kyrkliga lästraditionen en omfattande utbred-ning. Kvinnomas resultat blir snart lika goda som män-nens. De deltar mer aktivt i bamaundervisningen enligt det svenska materialet. Men i fråga om skrivkunnig-heten dominerar länge männen med yrkesmässiga krav på att kunna skriva och räkna. Ett par seklers försök med olika skolor ändrar inte bilden särskilt myc-ket. Först med den allmänna skolgången på 1800-talets sena-re hälft blir skriv- och räknekonsten gemensam för alla.

Noter 1. För en tiakg rundsteckning, sé t ex Johansson, E.,

Den kyrkliga lästraditionen i Sverige - en kontur-teckning. I Läskunnighet och folkbildning före folk-skolan. Mötesrapport III. Nordiska historikermötet 1981. Jyväskylä 1981. Sid 193-244. Lindmark, D., Läs- och skrivkunnigheten före folkskolan. Histo-

risk läskunnighetsforskning i nordiskt och inter-nationellt perspektiv. Umeå univ. Forsknings-arkivet. SCRIPT.UM nr 28. Umeå 1990.

2. Leksands kyrkoarkiv. Personaliebok, F:5,1706-1721

3. Leksands kyrkoarkiv. Husförhörslängd AI:11672-89. Fol8.

4. Exempel härpå, se Johansson, 1987, sid 79 5. Rättviks kyrkoarkiv.

Husförhörslängd AI:11671-92. 6. Gudmundson, E., Äldre skolväsen.

I Rättvik, 1:2, Västerås 1967. Sid 214-218. 7. Johansson, E. Pater Noster i Rafnasill och Alpha-

beta varia. Eller några av kyrkolivets tecken. I Ar-kivet, Historien, Rörelsen. Till Sven Lundkvist, 60 år. Sthlm 1987. Sid 139-144•

8. Kyrkolagen av år 1686, Kap 2 paragraf 10. 9. Rättviks kyrkoarkiv. Husförhörslängd AI:1, 1720-t

10. Denna volym är uppdelad i flera Separata längder och kräver mer arbete för en fullständigare och mer säkerställd analys. - Ungefär 400 hushåll har tidi-

. gare kommenterats i Wiklund, K B. Om Rättviks bokförråd vid mitten av 1700-talet. Västmanland-Dala nations skriftserie, 3-4,1931-33. Sid 159-160.

. Se även Gudmundsson, 1967, Sid 218-219. 11. Johansson, 1987. Sid 89-92 12. Se Johansson, 1987 mfl 13. Norden, W, Die Alphabetisierung der

oldenburgischen Kustenmarsch im 17. und 18. Jahrhundert. I Hinrichs. E & Norden, W. :

j J"' • Regionalgeschichte - Probleme und Éeispiele. I Hildesheim 1980. Sid 103-164.

14. Jfr Johansson, E. "Läser själva orden. Läser i book " Barnens läsning i Bygdeå 1640.1 Skole, Dannelse, Samfund. Festskrift till Vagn Skovgaard Petersen. Odense 1991. Sid 131-137.

Artiklen ingår i ett mångårigt förarbete för en samlad insats kring frågorna rörande den tidigare folkundervisningen med särskild inriktning på Västerås stift och Dalarna. Artiklen utkom först som ett bidrag vid en konferens i Stockholm i juni 1989 kring temat "Women and Literacy". En engelsk version, "Women and the Tradition of Reading Around 1700. Examples from Sweden and Germany ", har publicerats i konfe-rensrapporten "Women and Literacy. Yesterday , today and tomorrow." Svenska Unescorådets skriftserie. Nr 1/1992. Stockholm 1992. Sid 77-94 I noterna hänvisas även till en sammanfattande framställning om den svenska lästraditionen på engelska: Johansson, E., "Literacy Campaigns in Sweden." Ingår i Amove, R.F., & Graff, H.J., (ed) "National Literacy Campaigns. Historical and Compa-rative Perspectives ." New York och London 1987. Sid 65-98.

DALFOLK Nr 1 / 1 9 9 2 . Box 1 7 5 , 793 24 L e k s a n d . T e l 0 2 4 7 - 1 3 8 50

1 1

Luleå stifts årsbok FRÅN BYGD OCH VILDMARK 1992/93 sjuttionionde årgången

DEN MINSTA BOKEN EN ASPEKT AV KYRKANS DJUPASTE IDENTITET Egil Johansson

Nu i december utkommer Lilla boken om Svenska kyrkans tro. Till den stora jubelfesten i augusti nästa år utkommer Stora boken. Själv vill jag här i årets stiftsbokpåminna om en i kyrkan ofta bortglömd bok, den minsta boken.

Nej, det är inte fråga om Luthers Lilla katekes. Det är ett ännu mindre häfte, som upptar enbart textorden i Lilla ka|ékesen. Således'ingår inte i dessa små-tryck Luthers frimodiga förklaringar, "Vad är det", utan endast text orden eller "själva orden", som det heter i Bygdeås gamla förhörsjournal eller "skriftebok" från 1640-talet. Det var i denna gamla kyrkbok, en av de äldsta i landet, som jag som ung präst först mötte och sedermera allt mer förstod den allra minsta boken, mindre än katekesen.

På den tiden, för 350 år sedan, var gamle Olaus Nicolai Breninsulanus, bör-dig från Brändön i Lule socken, sedan många år kyrkoherde i Bygdeå socken, vilken då omfattade även nuvarande Nysätra pastorat som kapellförsamling. Varje vårvinter i fastetiden företog kyrkoherden enligt medeltida hävd en prediko- och förhörs- eller skriftermålsresa, "skriftresa", runt hela socknen. Då samlades byborna i sina sexton olika "skrifthåll" till predikan och förberedelse för påskens nattvard och kyrkhelg. Särskilt barnen förbereddes vid dessa tillfällen för sin första nattvardsgång. Om dessa barn var det som kyrkoherden förde särskilda anteckningar i sin journal, en journal som hans efterträdare sedan tog över och förde vidare i mer än hundra år ända till 1750-talet.

Barnen var således med i den årliga samlingen med predikan och förhör. Anteckningarna om barnen kunde lyda: "Kan själva orden. Första resan till

31

Herrens bord." Det gällde da de barn som lyckades väl och fick gå till påskens nattvardsbord. Till åldern var de med ett medeltida uttryck i "urskillningens år", anni discretionis, dvs 8-12 år gamla enligt de åldersuppgifter som bör-jade föras på 1650-talet. Detta var den ålder, då barnen antogs kunna bli rörda av samvetsförebråelser, capax doli, och därmed också antogs behöva och kunna ta emot avlösningen enligt det gamla skriftermålsformuläret, "himmelrikets nycklar", som ingick i Lilla katekesen fram till 1810. Där heter det att biktfadern säger:

— Tror du att min förlåtelse är Guds förlåtelse? —Ja , käre herre. — Ske dig, som du tror. Och i kraft av vår Herres Jesu Kristi befallning

förlåter jag dig dina synder i Faderns och Sonens och den helige Andes namn, amen. Gå i frid.

Sedan följer en anvisning om ömsinta förmaningar till vägledning och tröst för den som likväl känner sig betryckt i sitt samvete!

Allt detta var bakgrunden till kyrkoherdens skriftresor för länge sedan. Slädfärden på vintervägarna gick först norrut genom Overklintens och Nysätras byar och sedan i en vid båge söderut efter kusten förbi kyrkbyn och ner till gränsen mot Ume sockeh. Med i släden låg även den smala men tjocka förhörs journalen eller kyrkboken. Besöken i byarna tog ett antal veckor med en dag i varje skrifthåll. På helgerna gjorde kyrkoherden uppehåll för gudstjänsten och förrättningarna hemma i moderkyrkan eller i Nysätra kapell.

Kristenhetens allra skönaste formuleringar Länge missförstod jag till en del de gamla anteckningarna, när jag 320 år se-nare själv tjänade i församlingen. Breninsulanus antecknade noggrant predi-koämnet för varje skriftresa. År 1639 predikade han i alla sexton skrifthållen om avlösningen, 1640 om Herrens bord, 1641 om buden, 1642 om tron, 1643 om Herrens bön, 1644 om dopet, 1645 på nytt om avlösningen, nästa år om nattvarden och året därpå, 1647 började han om igen med buden osv. Textföljden vär uppenbar. Den var tagen ur Lilla katekesen. Förmodligen läste kyrkoherden även då — som sedan också jag — med all frimodighet några av kristenhetens litterärt och andligen allra skönaste formuleringar i Luthers härliga förklaringar, t ex till andra trosartikeln: "På det jag skall vara hans egen, bliva och leva under honom i hans rike och tjäna honom i evig

3

rättfärdighet, oskuld och salighet..." Eller till tredje artikeln: "Såsom han kallar, församlar, upplyser och helgar hela kristenheten på jorden och behåller och bevarar henne hos Jesus Kristus i en rätt tro..." Eller till nattvardens instiftelseord: "Nämligen att syndernas förlåtelse; liv och salighet genom dessa ord givas oss i detta sakrament; ty där syndernas förlåtelse är, där är liv och salighet."

Pedagogisk hemlighet För mig var det gott att i hävderna följa den gamle på hans resa i byarna och veta att han på sin tid i kända ordalag utlade vår kyrkas bekännelse och tro. Jag tog livligt till mig hans betoning av Luthers förklaringar i min egen predikan och församlingsundervisning. Men det fick stanna därvid. De långa katekesutvecklingarna var 'inte komna på hans tid och de var alltför långa och passerade på min! Men då fattade jag ännu inte den pedagogiska lättnad och hemlighet som faktiskt gömde sig i den gamla skriftebokens antydningar om "själva orden". De skulle först så småningom öppna mina ögon till att fullt förstå ännu en bok, mindre, lättare och till innehållet tidigare än Lilla katekesen.

Barnen avslöjade innebörden Som så ofta eljest i erfarenheten och livet var det de svagaste bland barnen som mer känsligt fick avslöja innebörden i det hela. Ibland noterades nämligen ett och annat barn endast för "Fader vår" eller för "Fader vår och tron". De kunde inte mer än Herrens bön och tron som en återglans av den levande urkyrkliga bönetraditionen. För dessa barn stod det inte något om "första resan till Herrens bord". Den resan fick vänta till nästa påsk. Dessa barn var ännu inte mogna för sin första nattvardsgång. De kunde inte tillräckligt mycket i "själva orden", endast den urgamla begynnelsen. Men de var på väg in i urskillningens år! De skulle lärasig muntligen eller genom egen stavning att "själva orden" också innefattade de bibliska textorden för buden och sakramenten och att de samtidigt var innehållet i det allra minsta boktrycket iförsamlingarna.

O m några barn stod det nämligen inte endast "Kan själva orden" utan även "Läser i book". Vilken bok? Oreflekterat tänkte jag på katekesen som den första barnaboken i församlingen. Men längre fram i resejournalen, på 165 0-talet, gav den gamle kyrkoherdens svärson och efterträdare, Lars Beronis Bur-

33

man, bördig från Bure i Skellefteå, den helt avgörande upplysningen. Om de mer försigkomna barnen hette det nämligen även: "Läser ABC-boken." En välsignad klartext i den gamla handskriften!

RUN A-ABC boken från 1611 av Johannes Bureus, Sveriges förste riksantikvarie och avlägsen släkting till Lars Burman.

Bönetradition från fornkyrkan För min del blev detta en egendomlig och omtumlande ny verklighet att upptäcka och steg för steg praktisera. När jag lånade och efterhand begrun-dade de äldsta ABC-böckerna, t ex den tidiga RUNA-ABC-boken utgiven 1611 av Johannes Bureus — i fjärde led bördig även han från Bure och avlägsen släkting till Lars Burman!—kunde jag om och om igen konstatera att katekesens textföljd med buden som det första huvudstycket inte alls gällde. Jag fick bokstavligen tänka om. I stället handlade det om den gamla muntliga bönetraditionen från fornkyrkan och medeltiden med Fader vår

3

och tron som de första texterna. Alla skulle kunna dessa texter. De hörde till gudstjänsten liksom till dopets och nattvardens sakrament på ett särskilt sätt allt sedan äldsta tid.

Tryckbokstävernas nymodigheter Detta kom att passa utmärkt in i skeendet, när boktryckarkonsten var ny. De välkända orden lämpade sig utomordentligt väl för introduktionen av tryckbokstävernas nymodigheter och massspridning av dessa småtryck, antingen som plakat eller som 8- eller 16-sidiga små häften. I sådana små häften blev den gamla muntliga bönetraditionen uppfångad av bokstäverna på många språk inom den allmänneliga kyrkan, alltifrån de gamla kyrko-språken på hebreiska, arameiska, grekiska, armeniska, georgiska, syriska, latin osv över den kyrkslaviska språkgruppen i öster och till de långt senare tillkomna västerländska skriftspråken. Den gemensamma nämnaren var Fader vår som den första läsövningen och bönetexten tillsammans med tron. Även Ave Maria tillhörde de första textorden i den katolska traditionen, där de tryckta textorden fick benämningen Alphabetahäften.

3

I den protestantiska traditionen blev namnet oftast ABC-böcker, åtmins-tone häruppe i Norden. Hos oss trycktes dessa ABC-böcker på svenska, finska och samiska för allmogen eller folket samt på latin för lärdomsskolornas ynglingar. Då ingick även textorden för buden, dopet och nattvarden, samt därefter husandakten med bordsbönerna ur Psaltaren tillsammans med Luthers morgon- och aftonböner jämte syndabekännelsen. Våra ABC-böcker kunde spridas antingen som helark att vikas därhemma eller som färdiga 16-sidiga små häften, som alla snabbt nöttes ut i barnfamiljerna och sällan blev kvar till eftervärlden. Bland annat därför blev de snabbt bort-glömda, när skolans nya läseböcker tog vid. Men de är för alltid synliga i kyrkböckernas anteckningar om barnen. Därför kan deras grundläggande funktion och stora spridning långt in på 1800-talet fortfarande bli återupp-täckt, alltmer prövad och känd. Detta är ett av inslagen i den djupa arbetsglädjen vid vår nya religionsvetenskapliga forskarmiljö i Umeå, där flera små studier i ämnet redän plublicerats och större väntar på sin utgivning.

Minsta bokens triumfer Denna, den minsta boken i gammalt kyrkobruk firar nämligen ännu stora triumfer. Den kan läsas och sjungas även i dag på gamla kyrkospråk i våra invandrarkyrkor från Östeuropa, Orienten och Afrika. Den kan vara med att vittna om Herrens bön på tusende tungomål utöver hela världen, även som reklamtext för bokstävernas typsnitt i dagens datorer! Med "själva orden" för Herrens bön, tron, buden, dopet och Herrens bord är den minsta boken, kyrkans första ABC-bok, i sanning en delaspekt av vår kyrkas djupaste identitet och dess samhörighet med kyrkan i stort. Den lever på djupet än i dag. Hela kyrkans tid är dess jubelår!

3

Egil Johansson

Folkundervisningen före folkskolan

"Ett folk börjar skolan" - jubileumsbo-kens tema kan te sig mångtydigt, men där-med också intressant och inspirerande. Det kan inte avgränsas med något särskilt årtal. Den gamla folkundervisningen upp-hörde ingalunda 1842 eller 1847, lika litet som olika former av skolundervisning var något nytt vid samma tid. I själva verket fortsatte den gamla hemläsningen länge än söm ett alternativ eller stöd till den fram-växande skolgången. Denna hemläsning i sin tur vilade på en ännu äldre tradition av muntlig undervisning sedan medeltiden.

Den muntliga traditionen Den allmänna medeltida berättarmiljön är välbekant med sina fornnordiska epos, lagsagor, visor och ballader. Inom denna miljö bröt sig den kyrkliga bönetraditio-nen tidigt in och levde starkt vidare med sina krav på att alla i de efterhand etablera-de socknarna skulle kunna Fader vår, tros-bekännelsen, Ave Maria och andra böner. Denna muntliga tradition var ett arv från fornkyrkans tid. För hela den västliga kyr-kan fick den sin enhetliga manifestation på

Lateransynoden 1215. I vårt land är sam-ma tradition dokumenterad i landskapsla-garna, olika stiftsstatuter och andra beva-rade källor med föreskrifter kring dop, fadderskap, bikt, nattvard och giftermål. Dessa texter och böner utantill var kun-skapskrav vid barnens första nattvards-gång i sju- till tolvårsåldern. I denna ålder, "anni discretionis" (urskillningens år), an-sågs barnen kunna skilja mellan gott och ont och behöva mottaga förlåtelsen i bo-tens och nattvardens sakrament.

Denna innebörd i den muntliga tradi-tionen är på många sätt en nyckel till att inifrån förstå den kyrkliga folkundervis-ningen och dess djupast avsedda funktion bland barn och vuxna ända fram till vårt sekel. Många moment lever vidare in i vår tid. Än mer gäller detta den förstärkning och fördjupning som memoreringen fick i församlingens läsning och sång.

Lästraditionen De första boktrycken för masspridning och läsning lyfter fram och bekräftar den muntliga traditionen. De äldsta ABC-böc-

EGIL JOHANSSON

kerna trycktes som ark för häften på 16 sidor. Sådana häften och ark finns bevara-de i vårt land på svenska och latin, finska och samiska. Några trycktes med både ru-nor och gotiska bokstäver. Alla dessa häf-ten börjar med Fader vår och trosbekän-nelsen och speglar därmed den gamla bönetraditionen. På samma sätt börjar nämligen ABC-trvcken på många andra språk, utgivna alltsedan tidigt 1500-tal i

Denna bild är hämtad från en ABC-bok, utgi-ven 1693. Den återkommer sedan med varia-tioner och olika texter i ABC-böcker under 1700- och 1800-talen.

Paris, Amsterdam, London, Rom osv. för länder både inom och utom Europa. De har legat länge i våra bibliotek och vänrar på sin tydning i vår kultur. Dessa ABC-eller Alphabeta-häften på t.ex. fornkyr-kans språk från Mellersta Östern får nu sin något dramatiska bekräftelse i kontak-terna med dagens invandrarkyrkor, där de gamla orden fortfarande är välkända i bön och sång.

Genom ABC-trycken blev den muntli-ga traditionen också kärnan i den kom-mande kyrkliga lästraditionen. Dessa smitryck innehöll nämligen själva textor-den till Fader vår, tron, buden, dopet och nattvarden tillsammans med bords-, mor-gon- och aftonböner. Dessa böner utgjor-de i sin tur innehållet i husandakten. Även syndabekännelsen, som .ingick i skrifter- , målet,-hörde till.'

I nästa bok för barnens läsning återkom samma textord, nämligen i Lilla katekesen med Luthers korta förklaringar över de fem huvudstyckena. Här är ordningsfölj-den en annan med buden först och däref-ter tron, Fader vår, dopet, skriftermålet och nattvarden. Även bönerna är omkas-tade så att morgon- och aftonbönerna kommer före bordsbönerna i husandak-ten. Hustavlan och Athanasianska trosbe-kännelsen ingick till en början ofta i Lilla • katekesen.

Denna andra bok ledde över till den tredje gruppen av böcker med ytterligare spörsmål och förklaringar kring samma textord. Den mest kända är Svebilii ut-veckling av år 1689. I den trycktes som regel även Davids sju botpsalmer och and-ra böner.

FOLKUNDERVISNINGEN FORE FOLKSKOLAN

Den största och viktigaste boken var till sist psalmboken med psalmer, kyrkoårets evangelier, epistlar och böner, utdrag ur handboken, Lilla katekesen och en liten bönbok för livets olika skiften tillsam-mans med andra välkända texter, t. ex. om den obotfärdiges förhinder eller Jerusa-lems jämmerliga förstöring. Den för hela kyrkan etablerade 1695 års psalmbok var nära tusen sidor tjock. Den utkom i långt fler upplagor än vad hittills varit känt. Detta framgår av Kungliga Bibliotekets bibliografiska databas för tiden 1700-1829. I stället för de ca 250 upplagorna av psalmboken som hittills varit kända blir resultatet nu vid en genomgång nära nog det dubbla antalet utgåvor för samma tid.

Genom främst dessa fyra böcker för oli-ka åldrar kunde den muntliga traditionen skapa innehåll och förutsättningar för.;,en

f växande Iästradition. Det visar inte endast de bevarade boktrycken utan även uppgif-terna om barnens och familjernas insikter och framsteg enligt kyrkans olika förhörs-längder.

I Leksands skriftebok för 1628 eller i Bygdeås förhörsjournal från 1639 domi-nerar ännu den muntliga traditionen. "Stycken" i Leksand eller "kan själva orden" i Bvgdeå motsvarar de egencliga textorden, medan anteckningar om "för-klaring" eller "katekesen" betyder Lut-hers förklaringar till samma textord. De äldsta i befolkningen är till stor del kvar på den elementäraste muntliga nivån, medan de yngre kommer vidare till allt fler note-ringar om katekesens förklaringar. Möd-rarna och döttrarna är klart förmer än fä-derna och sönerna i memoreringen. ABC-

böckerna och läsningen får också sina första noteringar, och då kanske med en något tidigare start för ynglingarna och männen.

I t.ex. Mora kan bilden fördjupas än mer. Noteringarna i skrifteboken från 1660-talet visar att de minsta barnen allra först har län sig Fader vår, tron och hus-andaktens böner. De större barnen och hela mellangenerationen är på väg att lära sig lilla katekesen och att läsa i bok. De allra äldsta däremot stannar kvar i den muntliga traditionen med själva textorden utan bokläsning. Exemplen av detta slag kan mångdubblas och belyser ingående den muntliga traditionens övergång till en begynnande Iästradition.

En sammanfattning ger den berömda husförhörslängden i Rättvik från 1720-ta-let, som för sina ca 800 hushåll också an-ger bokbeståndet med ABC-böcker, Lilla katekesen, Svebilii utveckling, psalmbo-ken, m.fl. böcker. Här framgår att knappt tio procent av hushållen helt saknar psalmbok, medan mer än 60 procent av hushållen har två eller flera psalmböcker.

Det stora antalet psalmböcker antyder i sin tur folkundervisningens egentliga mål och dess hela inramning vid denna tid, nämligen menigheten samlad i sitt kyrko-rum läsande, bedjande och sjungande i bok. Vid varje gudstjänst gällde det att slå upp dagens särskilda texter och söka rätt på psalmerna enligt nummertavlan. Kyr-korummet var verkligen något av en skol-sal för alla åldrar. I bänkarna satt socken-borna på mans- och kvinnosidan enligt den uppgjorda bänklängden. Men framme i koret vid Herrens bord kunde ordningen

1 1

EGIL JOHANSSON

Husförhör i Skåne. Akvarell av Frans^Lindberg. Österlens museums, bildarkiv, Sirririshamn.

vara mera fri.-Inför; Gud var alla lika och där framme skulle inte råda något anseen-de till personen. Det framhåller socken-stämmoprotokollet i Tuna i Medelpad vid bänkläggningen av den nya kyrkan på 1770-talet. M

Därhemma i husen gällde ordningen för husandakten till bords liksom morgon och kväll. I de norrländska byarna skulle vid utebliven kyrkogång byaläsning ske med dagens texter, böner och sånger i psalm-boken och ofta med en lång postilla.

Denna väldiga upptakt i folkundervis-ningen sedan mitten av 1600-talet var möj-lig genom täta visitationer och förhör och genom ideliga samlingar till gemensam läsning och sång. Den stabiliserades under nästa tidsskede, genomgick av allt att dö-

ma vissa kriser och nedgångar mot 1700-talets slut, men dominerade fortfarande hela folkbildningen i mötet med den fram-växande skoltraditionen. Barnens konfir-mation och första nattvardsgång som de-ras väg ut i livet var länge en styrande faktor i mötet med nya tiders skolförsök.

Skoltraditionen Även skoltraditionen har sina rötter i me-deltiden och i dess arv från antiken. Klos-ter- och domskolor samt enklare barnsko-lor i städerna kom till i vårt land på 1200-talet som nordliga förgreningar av den eu-ropeiska kulturen. Till sist öppnade påve-stolen även ett universitet i Uppsala 1477

1

för kyrkoprovinsen i norr. Då fick de stu-derandes resor till utländska universitet en anhalt på närmare håll. Vid dessa lärosäten inom och utom landet utbildades de präs-ter som skulle föra folkundervisningen vi-dare vid sockenkyrkan och genom många täta sockenbud och årliga skriftresor med hembesök.

Efter reformationen råkade denna tidiga skoltradition i djupaste förfall genom Gustav Vasas hårda beskattning av kyrklig egendom, men framför allt genom att de gamla domkapitlen med sin prästutbild-ning vid domkyrkorna upphörde. I Dan-mark-Norge blev denna reducering av domkapitlen och deras verksamhet bestå-ende/'Men i det svenska väldet återupp-togs redan 1540 viss prästutbildning ge-nom de teologie lektoraten vid domkyr-korna. På detta sätt räddades domkapitlen i vårt land till an leda upprustningen av. ett nytt skolsystem. När gymnasierna grund-ades i stiftsstäderna under 1600-talets tidi-gare del bildade lärarkollegiet samtidigt domkapitel, en ordning som bestod ända till 1936. Vid gymnasierna och deras prästseminarier kunde nu på nytt sén lägre prästutbildning ges, som försåg stiften med kaplaner och präster för enklare tjänster. Den högre utbildningen gavs som tidigare vid Uppsala återupprättade uni-versitet och vid det nya universitet i Lund inrättat 1668 eller vid andra lärosäten i de svenska provinserna runt Östersjön eller eljest utomlands.

Utöver de två universiteten och elva gymnasierna inrättades inom den statliga skolbudgeten även en drygt tjugotal trivi-alskolor eller pedagogier. Övriga barnsko-

FOLKUNDERVISNINGEN FORE FOLKSKOLAN

lor i städerna, tillsammans ett åttiotal, skulle bekostas av borgerskapet eller på annat sätt. I budgetbeslutet för skolrefor-men 1649 ingick även ett förbehåll att överskjutande skattemedel skulle bekosta skolor ute i socknarna. Denna möjlighet kom att utnyttjas främst i Dalarna med en tiotal skolmästare som avlönades med det-ta innestående kronotionde. Häxhysterien på 1660-talet var således inté den enda förklaringen till de tidiga skolorna i Sil-jansbygden.

I dessa skolor var skolmästaren som re-gel prästvigd i likhet med de hjälppräster, kaplaner, som alltmer iklädde sig ansvaret för barnaundervisningen. Klockarnas ställning var olclar i Sverige i fråga om plikten att undervisa. De prästvigda med-hjälparna kännetecknar således den svens-ka, folkundervisningen till skillnad från Danmark och Norge, söm byggde upp1

. skolarbetet kring skoldjäknar och seder-mera under 1700-talet kring allmogelära-re, som i allmänhet var självlärda.

Det grundläggande mönstret för folk-• undervisningen växte således fram på 1600-talet. Domkapitlen ledde utbildning-en inom stiften med trivialskolor och gymnasier. De studerande blev i sin tur ofta kaplaner och ett stöd för föräldrarna i den informella barnaundervisningen i hemmen. De var själva välbekanta med hemläsningens grunder. Det kan noteras att trivialskolans och pedagogiernas ABC-böcker på latin hade samma innehåll som motsvarande häften för alla barn på deras modersmål, om detta nu var svenska, fins-ka eller samiska. Den lärda skoltraditio-nen speglades således djupt inne i texterna

1

EGIL JOHANSSON

Ambulerande skola. Oljemålning av J Z Blackstadius. Foto i Nordiska Museets arkiv.

för folkundervisningens läsningar och förhör.

Det var också främst genom arbetet med undervisningens omfattning och in-nehåll, som skoltraditionen allt tydligare kom att bryta sin egen väg inom folkun-dervisningen. Men det kom att dröja myc-ket länge innan det gamla innehållet med läsning, katekes och sång kunde komplet-teras med skrivning och räkning för alla. Ett exempel från Tyskland kan vara bely-sande. I det välutvecklade skolsystemet i Oldenburg redovisade förhörslängderna

(själaregistren) en utbredd läskunnighet, mer än 95 procent, omkring sekelskiftet 1700. Resultaten för skrivning var sämre, 80 procent för männen och 49 för kvin-norna. Än sämre blev resultatet för räk-ningens del, 47 procent1 för männen och . endast sex procent för kvinnorna. Motsva-rande resultat visar katekisationslängderna i Skåne med utbredd läskunnighet för alla, men med stora brister i skrivning särskilt för landsbygdens och i staden för kvin-nornas del. Denna bild torde vara typisk. Mycket länge nöjde sig således i praktiken

1

FOLKUNDERVISNINGEN FORE FOLKSKOLAN

olika skolsträvanden med folkundervis-ningens gamla minimum av läsning och katekes. Skrivning och räkning förblev ett tillägg, ofta mot särskild betalning.

Som en bekräftelse av denna verklighet bemöttes t. ex. Samfundet Pro Fides för-slag till sockenskolor år 1798 med försik-tighet av olika myndigheter och opinio-ner. Läsning och katekes kunde vara nog. Skrivning och räkning fick ske mot sär-skilda avgifter. Även stora uppfostrings-kommittén, som i sitt betänkande år 1825 starkt betonade innanläsning och kristen-dom men även lyfte fram skrivning, räk-ning och andra ämnen, möttes med samma tveksamhet ifråga om en undervisning ut-över den traditionella. Till detta hör då även att inga 'löften om statliga medel fanns med i förslaget.

Inte heller den framväxande växelun-dervisningen fick något statligt anslag vid en motion därom på riksdagen 1824. Domkapitlen uppmanades i stället att ge den nya rörelsen allt stöd. Ofta var växel-undervisningens lärare också präster som lämpade de nya metoderna efter kyrkans krav och mönster. Växelundervisningens pedagogiska revolution medgav nämligen att långt flera barn kunde undervisas sam-tidigt genom monitörsystemet och den därtill hörande mekaniska och rutinmässi-ga metoden. Antalet växelundervisnings-skolor växte snabbt. På drygt tjugo år ökade det från 60 skolor med cirka 4 000 barn år 1824 och till 756 skolor med över 60 000 barn år 1848. Då hade folkskolan hunnit starta. Växelundervisningen ingick sedan i skolans pedagogik under dess förs-ta årtionden. Drygt hälften av de fasta

"Kronprinsens barnabok", tillägnad dåvaran-de kronprinsen Gustaf Adolf, utgavs 1780. Det var en ABC-bok, men den kunde också använ-das i undervisningen i kristendomskunskap, skrivning och räkning.

skolorna år 1838 drevs med denna metod. Vid denna tid hädé skolornas totala antal tredubblats sedan 1828 till bortåt fjorton-hundra. Men fortfarande saknade hälften av rikets församlingar både fasta och am-bulerande skolor.

En sammanfattning av läget före folk-skolan kan vara att ställa samman och dis-kutera totalbilden av skolor och lärare i de olika stiften år 1839.

1 5

EGIL JOHANSSON

Församlingar, lärare och lärarlöner 1839.

Stift Försam- Vid fasta skolor: Vid amb skolor: lingar Lärare Löner R:dr B:co Lärare Löner N N -50 -200 -700 N -50 -200

Stockholm 16 49 1 19 29 _ _ _ Uppsala 245 146 47 71 38 51 49 2 Linköpings 214 47 . 10 27 10 14 9 5 Skara *, \ 236 69. 21 38 8 22 21 1 Strängnäs 170 93 28 53 12 39 24 15 Västerås 103 45 11 23 11 9 8 1 Växjö 187 21 11 7 3 62 59 3 Lunds 433 479 387 85 7 174 71 3 Göteborgs 259 22 1 16 5 31 129 2 Kalmar 60 8 6 - 2 12 10 2 Karlstads 132 28.,. 5 11 12 64 42 22 Härnösands 161 9 2 6 1 19 19 -

Visby 92 14 6 7 1 10 10 -

Hela riket 2308 1030 536 265 129 507 451 56

Källa: Svenska folkskolans historia: (19ä42; • Del II, s. 267'.

Tabellen, .bygger på uppgifter infordrade friri konsistorierna år 1839 inför plane-ringen av den kommande folkskolan. Den behöver göras till föremål för ytterligare granskning och jämförelser. Men iögon-fallande är lärartätheten i Stockholm, är-kestiftet samt Lunds stift. Glesast med lä-rare har Kalmar stift och norrlandsstiftet, De ambulerande lärarna dominerar i Väx-jö och Karlstads stift. Lönerna är bäst till-tagna i ärkestiftet och huvudstaden men anmärkningsvärt låga i bl.a. skånelandska-pen. Dock framgår ej vilka förmåner i öv-rigt som lärarna kan ha åtnjutit.

Samma källmaterial visar också att knappt., hundra skolor har statsbidrag, drygt femhundra stöd av frivilliga gåvo-medel, mer än sjuhundra har församlings-bidrag och nära sexhundra får tillskott ge-nom elevavgifter. Naturligtvis kan samma skola lyfta flera olika bidrag på samma gång. Sammanställningen visar emellertid, att skoltraditionen vuxit sig stark på några decennier. Den kunde nu bättre hävda sig i ett slutgiltigt traditionernas möte.

1 6

FOLKUNDERVISNINGEN FORE FOLKSKOLAN

Traditionernas möte. "Ett folk börjar skolan" Folkökningen, proletariseringen, fattigdo-men, hotet om kriminalitet och uppror, behovet av medborgerlig bildning och en undervisning för nya samhällsfunktioner, allt bidrog till att låta de olika bildnings-traditionerna få sin avgörande kraftmät-ning vid seklets mitt. Det skulle visa sig att den gamla hemläsningen länge var tillfyl-lest enligt mångas mening. Det gällde i första hand att föra barnen fram till natt-vardsläsning och konfirmation. Detta var sedan gammalt deras väg ut i livet. Först när skolans minimum med även skrivning och räkning fördes in som ett nytt krav för att få börja nattvardsläsningen gav föräld-rarna efter och skolarbetet fick sitt nöd-vändiga stöd av både hem och; samhälle. Men avgörande var förmodligen utsikter-na om statsbidrag framför allt till lärarna och deras löner.

På detta sätt kunde de gamla och de nya ambitionerna gå in i sitt slutgiltiga möte och tillsammans, om än under fortsatta

slitningar och brytningar, inleda en ny tid - en tid som till sist verkligen fick uppleva att "ett folk börjar skolan".

Erik Gustaf Geijer (1783-1847) spelade en vik • tig roll i 1820- och 1830-talens skolpolitisk debatter. Hans övergång från en konservativ till en liberal samhällssyn i slutet av 1830-tale innebar en förändrad syn på statens ansvar p> skolans område: "Folkskolan måste erkänna som en av statens viktigaste angelägenheter."

Referenser

Framställningen bygger på material ur författarens pågående forskning kring folkunder-visningen före folkskolan som tidigare publicerats och är under publicering.

17

Härnösands Folkskoleseminarium

av Egil Johansson

De första åren

Utöver ällmänna teckningar av skol-väsendet och seminarierna under

i förra seklet kan det vara skäl att ta fram även mer nyanserade närbilder i årets jubileumsfirande. Ett sådant summariskt försök görs här för folk-skollärareseminariet i Härnösand un-der de första åren. Gängse litteratur, matriklar, examenskataloger och an-dra handlingar i seminariets arkiv har nyttjats. Dessutom har omfattande | efterforskningar genomförts i kyrk-boksmaterialet inom hela stiftet för

j att få en rättvisande bild,;av elevernas ! hembakgrund och övriga levnads-| omständigheter. Tillsammans söker

dessa uppgifter måla en åskådlig om än skissartad kollektivbiografi. Men först krävs en inledning om de grundläggande villkoren för själva seminariet.

De grundläggande villkoren

Ett bra sätt att fira de svenska folk-skoleseminariernas 150-årsjubiIeum kan vara att i sin helhet återge den femte paragrafen i folkskolestadgan

av år 1842. Den ger en helhetsbild även för tillkomsten av seminariet i Härnösand. " 1. Såväl i huvudstaden som i varje stiftsstad bör av Domkapitlet beredas till-fälle för dem som vilja ägna sig åt folk-lärarekallet, att i ett seminarium erhålla undervisning och övning i. de till detta kall hörande ämnen.

2. För varje sådant seminarium för-ordne domkapitlet en därtill skicklig föreståndare, vilken bör handleda och undervisa blivande skollärare, samt vid intagning och avgång förhöra; varjämte domkapitlet bör ät skollärareelevéma bereda tillfälle att erhålla undervisning i kyrkosång och enkel gymnastik, samt att uti någon folkskola erhålla praktisk bild-ning för skollärarekallet. Domkapitlet äge att på sätt lämpligast prövas mellan dem som hava befattning med skollära-reelevernas bildning fördela det åt varje seminarium anvisade årliga anslag eller att dessa befattningar hos en person för-ena så vida han till dem alla äger erfor-derlig skicklighet. Seminarieföreståndare åtnjuta enkel prästerlig tjänsteårsberäk-ning till uppmuntran för skickliga män att denna befattning emottaga.

3. Domkapitlet åligge att närmare be-stämma vad som rörer skollärarelevernas ändamålsenliga bildning i hänseende till undervisningstiden inom seminarium, prövningar mm, samt att över undervis-ningens behöriga gång föra en noggrann uppsikt.

4. Ingen må till elev i ett skollärare-seminarium antagas, som inte företett

I-B.2

33

tillförlitligt betyg om god frejd och en anständig vandel, samt vid av förestån-daren anställt förhör befunnits kunna med färdighet läsa innantill svenskt och latinskt tryck, skriva, räkna quatuor spe-cies i hela tal, samt kunna utantill Luthers lilla katekes med den antagna förklaringen och äga försvarlig känne-dom av Bibliska historien. Den som finnes behäftad med något sådant kroppsligt fel som gör honom till skol-lärarekallet oskicklig må ej till elev antagas. t,5. Stipendier bör till ett belopp av

dels 50 riksdaler, dels 33• riksdaler 16 sk. Bancho av domkapitlet utdelas åt behö-vande och skickliga skollärareelever för en tid av ett år, vilket dock må ytterli-gare kunna med ett hälft eller helt år förlängas; varvid iakttages att där behov och skicklighet äro lika, den elev till åt-njutande av stipendium må äga företrä-de, som av någon särskild församling blivit till intagning i seminarium anmäld med villkor att efter genomgången läro-kurs anställas vid en inom samma församling beslutad eller inrättad folk-

. skola. - : 6. Den som stipendium i seminarium

åtnjutit vare förbunden att efter fullän- -dad lärokurs minst trenne år antaga skollärarebefattning, då en sådan inom ett halvt år efter hans avgång från semi-narium honom av vederbörande erbju-des; varande den som brister i denna förbindelses uppfyllande pliktig att åter-betala de uppburna stipendiemedlen, vilka i sådant fall komma att en annan seminarieelev tilldelas."

Citatet är långt, men det fyller väl sin plats i jubileumsfirandet. Det tecknar uppdraget, läraruppgiften, inträdeskraven, undervisningen och låter oss även ana eleverna, våra för-sta examinerade folkskollärare.

Uppdraget Uppdraget var svårt. Det gällde för domkapitlen att med ett årligt anslag

på 500 Riksdaler Bancho bekosta lärartjänsten, lokalerna och den verksamhet som skulle byggas upp i varje stift. De knappa resurserna gjorde att endast én lärare kunde an-ställas och att arbetet i övrigt länge förblev provisoriskt. Detta var fallet även för seminariet i Härnösand.

Lärare. Den förste föreståndaren i Härnö-sand blev den unge prästmannen och vikarierande kollegan vid sta-dens lärdomsskola, Carl Sundberg, född 1815, student 1833, prästvigd 1838, tidigare lärare vid Prins Gustavs folkskola i Uppsala. När han efter en tid, 1847, helt övergick till befattningen som syssloman vid Här-nösands hospital, utsågs kapellpredi-kanten i Linsäl I, Sven Håkansson Wagenius, född 1815 även han, till efterträdare. Också han fick ensam sköta undervisningen. Först i början av 1860-talet fick han en kollega ge-nom att ännu en lärare anställdes. Wagenius kvarstod i sin tjänst som föreståndare och rektor i 30 år till sin död 1877. Han verkade även som , folkskoleinspektör 1861-71 i södråv stiftsdelen och utförde därvid en be-tydande insats under den statliga . skolinspektionens första pionjärtid. Det är i stort sett Wagenius' tid som tecknas i denna uppsats, även om ef-terträdaren, fil.dr. Gustaf Wilhelm Bucht's 10 första år också berörs av siffermaterialet. Lärarkårens rekryte-ring antyds även i ett för elevkårens framväxt gemensamt diagram (Figur 2).

Sven Håkansson Wagnius (Bildkälla: Härnösands historia del III, Harald Wik)

hH I-B.3

34

Måndag Tisdag Onsdag Torsdag Fredag Lördag

Kl 8 - 9 Sång Säng: Ledigt : Sång Sång : Ledigt:

10-12 Historia

Historia , Sv språket

Natuii Linear

• Geogr Historia-

Historia Sv språket

Naturi Metodik

1 2 - 1 Praktik i skolan Ledigt Praktik i skolan . Ledigt

3 - 4 Kristendom Kristendom Ledigt Kristendom Kristendom Ledigt

4 - 5 Rakning övn i skolan Ledigt • Räkning Övn i skolan Ledigt

folkskoleregemente skulle "semina-riet och folkskolan i staden utgöra ett enda sammanhängande läroverk, va-rav seminariet är den högre och folkskolan den lägre avdelningen". Seminarieföreståndaren blev skolans rektor och förste lärare, medan folk-skolläraren blev "det förenade läro-verkets andre lärare".

Fig. la - Läsordning för seminariet 1854, Källa: Sandahl, 1910, sid 17

Måndag Tisdag Onsdag Torsdag Fredag Lördag

Kl 9 - 1 0

Bön och läxläsning Gir seminarister i folkskola se ovan

Kl 9 - 1 0

Bön och läxläsning Gir seminarister i folkskola se ovan

10-11 : Skrivning —

11-12 : Räkning

12-1 Stavning for seminarister Sång Stavning för seminarister Gymn

3 - 4 Innanläsning Ledigt Innanläsning Ledigt

4 - 5 Sång och Mn

Övn för seminarister Ledigt

Sång och bön

övn för seminarister Ledigt

Söndag kl 11 gudstjänst i folkskolan för barnen under vintern.

Fig. Ib - Läsordning för folkskolan och seminaristernas praktiska övningar, 1854, Källa: Sandahl, 1910, sid 18

Läsordning och praktiska övningar Efter många försök att samverka med fattigskolan och sedermera med folk-skolan för att bereda seminarieele-verna tillfälle "att uti någon folkskola erhålla praktisk bildning för skollära-rekallet" fick äntligen den svåra frå-gan en lösning genom ett förslag till gemensam läsordning för Härnö-sands seminarium och folkskola 1854. Förslaget blev godkänt av domkapitlet året därpå. Enligt ett nytt

Läsordningen 1854: seminariet, folkskolan och praktiska övningar. En sammanställning av läsordning-arna för seminariet och folkskolan ger en god uppfattning om det inre arbetet vid seminariet (Fig. 1a och Ib).

Av läsordningarna framgår att seminaristerna har praktik i folksko-lan kl 9-10 varje dag, kl 12-1 fyra dagar och kl 4-5 två dagar i veckan.

De olika läroämnena illustreras väl i denna översikt. Ofta var öv-ningarna i folkskolan en förstärk-ning även av seminarieelevernas egna elementära förkunskaper, näm-ligen i läsning, skrivning, räkning och kristendom enligt punkt 4 i stad-gan. Tyvärr är inträdesproven för eleverna ej bevarade. Men avgångs-proven däremot är utförligt redovi-sade i examenskatalogen. Därur fångas här en helhetsbild av eleverna under de båda första föreståndarnas tid. Men först framtonar en närbild av den först examinerade eleven.

l-B.4

Carl Gustaf Malm den först examinerade eleven

Examen våren 1844 Examenskatalogen för Härnösands seminarium inleds på följande sätt:

Betyg för afgångne elever

1844 Apr. 29 Carl Gustaf Malm erhöll följande vitsord uti theoretiska

examen: .

Svenska språket Godkänd Wälskrifning Godkänd Rättskrifning Godkänd Kristendoms och B ib. kunskap Godkänd Geografi Godkänd Fäderneslandets Historia Godkänd Hufvuddragen af AlIm. Hist. . Godkänd : Räknekonsten Godkänd Géometri och Linearteckning Godkänd Naturlära Godkänd Enkel Kyrkosång Godkänd Gymnastik Godkänd

Den 2 Maj uti Praktiska profvet: Godkänd skicklighet att undervisa Flit God, Uppförande berömligt.

3 Terminer Betygets datum: d 2 Maj 1844

Erhållit 50 R:dr Banco i stipendium

Källa: Examenskatalogen (vol 5)

Denna närbild av en examinerad elev är typisk. Dels avlades en teore-tisk examen och dels praktiska prov. Ytterligare två elever genomgick de första avgångsproven tillsammans med C G Malm. Ännu en grupp på fyra elever examinerades en månad senare. I denna första kull på totalt

sju avgångselever denna termin hade Carl Gustaf Malm de lägsta vitsor-den. Hans kamrater fick alla ett eller flera "med beröm godkänd" i olika ämnen. Men strukturen på själva lärokursen är given och fullt jämför-bar till sitt innehåll under de första åren. Detsamma gäller noteringarna om stipendier och antal terminer. De medger sammanställningar i stort för alla elever. Men först får Carl Gustaf Malm bli mer tydlig.i olika källor. •..;••

Hembakgrund Carl Gustaf föddes i Tuna socken i Medelpad den 1 7 augusti 1811 och döptes dagen därpå. Han var son till finske flyktingen under kriget, Adol-phus Herman Malm, född 1 772, och hans hustru Regina Tibiander, född 1779. Faddrar var två bondepar i Borgen och VVifsta, två drängar och två ungmor, mademoiselle Marga-reta Charlotta von Hoorn och prost-dottern Catharina Elisabeth Dillner i prostgården. Åren 1811-13 anteck-nas föräldrarna för årlig nattvards-gång i husförhörslängden, men de saknar betygsanteckningar. Däremot står det i marginalen om dem båda "utfattig, sjuklig mm". Fadern dog på hösten 1813 "i magplågor", 41 år gammal. Han efterlämnade änkan och fyra barn, av vilka Carl Gustaf var den yngste.

Sedan födde Regina ytterligare två gossar, Henric Thomas, 1816 och Jo-seph, 1819. Fader till den förre "sä-ges vara den engelske byggmästa-ren". Änkan och några av barnen flyttade till Indals sågverk 1817, där hon dog 1821, 41 år gammal också hon.

I-B.5

Uppväxt och kunskaper enligt förhörslängderna 1814 står Carl Gustaf och hans två år äldre syster, Anna Regina, anteck-nade som fader- och moderlösa. De var skrivna hos bonden Per Persson i Wifsta (uppslag 49 i husförhörsläng-den 1814-23). Där får de sina första läsmärken. Hon "läser någorlunda" och kan Lilla katekesen, han "har begynt läsa". På hans rad står det dessutom "kringvandrande" och en hänvisning till byn Lilldelje (uppslag 100). På denna sida är Carl Gustaf som elva-tolvåring antecknad som dräng hos torparen Per Hammarstöm under Torpshammars bruk. Hans läsbetyg har stigit till "någorlunda" och han noteras för hela Lilla kate-kesen och första huvudstycket i för-klaringen. Under mer än tio år är Carl Gustaf skriven på detta torp och han förkovrar sig ovanligt starkt till högsta betyg, "med färdighet", i läs-ning, och till alla utantillkunskåper i katekesförklaringén samt till det näst högsta betyget, "försvarligt", i be-greppet. Detta var en ovanligt hög betygsbedömning för en föräldralös dräng och tydde möjligen på hans kommande levnadsbana.

Men denna fortsatta närbild hör hemma i ett följande avsnitt, där seminaristernas spridning och verk-samhet ute i stiftet skall skildras. Först skall elevkåren presenteras.

Flyttning till Indal Seminarist Efter några olika omflyttningar inom socknen, då betygsgraderna, som det ofta skedde, sjönk i förhörslängdens noteringar, utflyttade Carl Gustaf som tjugofemåring till Indals socken i norra Medelpad. Därifrån kom han till seminariet vid dess start våren 1843. Tillbaka till Indal gick han ef-ter sina tre terminer i stiftsstaden och blev både skollärare och klockare.

I-B.6

37

Elevkåren 1843-86

En skissartad kollektivbiografi Här följer som nämnts ett försök till en skissartad kollektivbiografi av hela elevkåren under de båda första föreståndarnas tid. Tyvärr saknas re-gelbundna inskrivningskataloger fram till 1866. Den totala elevkåren med inskrivna, i förtid avgångna och slutligen examinerade kan således inte tecknas för dessa första år. Där-för måste den jämförbara helhetsbil-den för hela tiden 1843-86 hämtas -ifrån examenskatalogen och avser således endast de examinerade. Men även den bilden är fylld av över-raskningar och frågor kring elev- och lärarkåren under seminariets inled-ningsskede. Redan variationen i :

antalet examinerade kan förvåna.

Antalet examinerade. De förstä examinerade eleverna vå- . ren 1844 utgör således den allra för-sta elevkullen från seminariets start vårterminen 1843. Årskullarna var små: sju examinerade elever varje år under den förste föreståndarens, Carl Sundbergs, tid fram till 1846. Under Sven Wagenius' trettioåriga förestån-darskap ökade antalet elever dras-tiskt till över tjugofem under några kraftfulla år, 1847-49. Det minskade åter under 1850-talet till endast fem till sex avgångselever årligen fram till 1 865 för att på nytt öka under de föl-jande decennierna.

Elevkåren och lärarresurserna Att lärarresurserna enligt ett nytt reg-lemente 1861 fördubblades genom att en andre seminarielärare anställ-des märks knappast i elevstatistiken (Figur 2). Den ökade lärarresursen

1 844 T 862

krävdes nämligen för de nya påbuden att indela eleverna i tre klasser, en uppgift som de båda lärarna löste ge-nom olika slag av grupperingar och kombinationer av klasserna. Men elevantalet stannade alltså Vid årligen' fem eller sex avgångselever denna period.

Nästa utökning av lärarkåren 1866 med ytterligare två ämneslärare med-verkade uppenbarligen til! en ny till-växt av elevkåren upp till omkring femton examinerade varje år under följande decennier. En annan kontur kring elevkårens framväxt ger studie-tidens varierande längd.

1886

Fig. 2 Antal elever som tog examen åren 1844-1886 under olika föreståndare. Både Sundberg och Wagenius fick ensamma sköta undervisningen. Först 1862 anställdes den förste lä-raren.

I-B.7

38

Antal etever 100

80

60

40'

2 0 '

o- 1844-49 1850-t 1S60-I 1870-t 1880-t

Fig . 3 De examinerade 1844-86 och deras studietid i antal terminer vid seminariet (Källa: Examenskataloger 1844-85) vol. 5)

• 1-2 termlntr • 3-4 -E3 s-e -0 7-io -

• 1-2 termlntr • 3-4 -E3 s-e -0 7-io -

å i

\ • r ?

4 ̂[f In å i

\

Studietidens varierande längd. Förklaringarna till elevkårens varie-rande storlek är naturligtvis även an-dra än enbart tillgången på lärarkraf-ter. Den utökade lärokursen till flera terminers läsning, en skiftande efter-frågan på lärare ute i socknarna, lärarkårens kamp för sin ekonomiska och sociala ställning etc får även tas med i bilden. Till dessa förklarings-mönster är det skäl att återkomma, men då kan även studietidens varie-rande längd utgöra en värdefull bak-g r u n d (Figur 3).

Även denna figur illusterar elev-kårens skiftande storlek med en ned-gång på 1850- och 60-talet. Likaså ger den en tydlig föreställning om studietidens längd med endast ett få-tal terminer den första tiden. Det udda antalet med tre terminer är fak-tiskt mest typiskt under 1840-talet. Efter hand koncentreras siffrorna till jämna antal terminer och därmed till Ihela läsår. Rå 1880-talet står ,6 eller 8 terminer för de högsta talen. Bakom denna ökning ligger det fort-satta reformarbetet med fler lärare och en indelning i tre klasser enligt cirkulär 1861 och i fyra klasser efter ett nytt cirkulär 1878.

Tabell 1 Elevantalet 1843-48 vid folkseminariet i Härnösand och hela landet. Absoluta tal.

Härnösand Riket Medeltal närvarande elever 30 458 Hela elevantalet 1843-48 103 2731 Avgångna

m. teor.och prakt, betyg 49 1796 m. enbart prakt, betyg 14 218 utan betyg 10 237

Kvarstående 1848 30 480

Källa: A read i us, 1911, sid 49

Tidigare livserfarenheter och studietidens längd Antalet terminer kan vara svårtolkat, särskilt under den första tiden. Det beror på att eleverna skrivs in med olika studiebakgrund och föregåen-de livserfarenheter. Somliga har haft anställning som lärare i någon form och behöver komplettering med er-forderlig examen för tjänst i den nya folkskolan. Andra har behov endast av de praktiska proven. Flertalet be-höver emellertid all, både teoretisk och praktisk utbildning som semina-riet kunde ge. Därav följer att som-liga blir godkända redan efter en ter-min, men flertalet behöver två, tre eller fler terminer för att uppnå god-känd examen. Detta visar den varie-rande studietiden under de första läsåren enligt figur 3. En samman-fattning kan göras för stiftet och för riket.

Närvarande och avgångna elever 1843-48: stiftet och riket. En sammanfattning för de första åren ger en riktpunkt för Härnösand och för alla tretton folkskoleseminarierna i r i k e t t i l l s a m m a n s (Tabell 1).

Siffrorna är även här svårtolkade för Härnösands del i det bevarade källmaterialet. Men de antyder att av 103 inskrivna under perioden avläg-ger 49 full examen, teoretisk och praktisk. Fjorton inskrivna besöker seminariet enbart för praktiska prov, de flesta av dessa är prästmän som redan sköter sin sockenskola. Utan betyg lämnar tio elever seminariet och resten fortsätter även nästa ter-min sina studier. Jämförelsen med ri-kets alla seminarister ger samma hel-hetsintryck för verksamheten i stort.

I-B.

Men villkoren den första tiden kan förklaras på många andra sätt, även av elevernas olika ålder.

Elevernas ålder Carl Gustaf Malm var 32 år, när han började seminariet våren 1843. Han var ingalunda den äldste. Under de första åren var många äldre än han, även över 40 år. Tio elever var dess-utom långt yngre, 16-19 år. Allra yngst var en pastorsson från Adals-liden, två klockarsöner och två hant-verkarsöner, examinerade under uppryckningsperioden 1847-49. Un-der dessa år var också spridningen i ålder särskilt stor. Den minskade nå-got under följande decennier (Figur 4). % 60-

16-19 år 0 30-34 år • 40 år och äldre 20-24 " • 35-39 " 25-29 1

1850-t 1860-1 1870-t 1844-49 Fig. 4 De examinerade elevernas ålder vid examen 1844-86. Procent. (N=461). Källa: Elevma-triklar (Vol. 63) och kyrkoboksmaterialet.

De 31 präster som avlagt enbart praktiska prov medtages ej här. Spridningen i ålder är stor de första åren. Starkast är den i den stora re-kryteringen under Wagenius' första tid med en sextonåring och tyå

sjuttonåringar examinerade 1847-49. Då är även spridningen bland de äldre mest markant med sex elever över 35 år. Under 1850-talet koncentreras ål-dern till drygt 20 år i genomsnitt för att sedan så småningom på nytt få en stör-re spridning på 1880-talet. Däri spåras måhända en fortsatt vidareutbildning till kompletterande examen för små-skollärare och andra. Även de kvinn-liga lärarna kommer då med. Men hel-hetsbilden är så här långt klar. En manlig elevkår växer fram med stort omfång i ålderssammansättningen den första tiden. Én annan viktig kontur ger elevernas sociala bakgrund.

Social bakgrund Carl Gustaf Malm var son till en finsk krigsflykting och blev snart faderlös. Han tillhörde från barndomen en av de mer utsatta grupperna som sedan rekryterades till seminariet. Nu skulle det dröja många år för hans del. Han tillhörde de äldre och var hela 32 år vid inskrivningen och hade då redan hunnit etablera sig i Indal med sysslor som låg nära klockarens och lärarens.

Många av de äldre seminaristerna ; torde ha haft sådana tidigare egna er-farenheter som i och för sig tonar ner barndomshemmets direkta betydelse. Men en översikt av fädernas yrke ger likväl en mer allmän uppfattning om seminaristerna sociala bakgrund.

-B.9

40

Antal ex. elever från Norrbotten

Antal ex. elever från V-botten

U 1M4.4f • 1850*1 S3 nso-i

H70-1

Antti ti i t ir

Antal ex. elever från J-land

Antal aivvar

Antal ex, elever från V-norrland

Fig. 5-8 Källa: Examenskatalogen 1844-86 och kyrkoboksma-terialet, N=361

Tabell 2 - Härnösands seminarium Faderns yrke. Elever examinerade 1844-79 samt inskrivna 1866-73. Procent.

Faderns yrke Examinerade Inskrivna 1844-49 totalt 85 %

1866-73 totalt 120 %

Präst 6 3 Klockare, organist 7 8 Tjänsteman 8 11 Hantverkare 5 2 Bonde 46 40 Torpare 8 14

\ Källa: Examenskatalogen och kyrkoboksmate-rialet (1844-49) samt elevmatrikeln (1866-73).

Faderns yrke Särskilda efterforskningar i kyrkoboks-materialet inom hela stiftet ger nöd-vändiga upplysningar för åren 1844-

• 49, medan själva elevmatrikeln läm-nar direkta uppgifter vid inskriv-ningen från och med 1866. Några år får vara ett urval till jämförelse (Ta-bell 2).

Uppgifter av detta slag är naturligt-vis svårtydda till sin innebörd med tanke på elevernas skiftande ålder etc. Från prästgårdar och klockarhem kommer tillsammans drygt var tionde seminarist. Tjänstemanna- och hant-verkarbakgrund har ungefär lika många. Bondgårdarna och torpen ut-gör uppväxtmiljö för mer än hälften. Övriga och helt okända hemförhål-landen har en femtedel. Till denna sista grupp räknas även den förste seminaristen C G Malm, flykting-sonen som snart blev faderlös. Men han liksom alla hans kamrater fick studiestöd av statliga stipendier.

Stipendier och kommande löner. Carl Gustav Malm hade "erhållit 50 R:dr Banco i stipendium". Det fram-går av examenskatalogen. Redan i den första stadgan beslutas om eko-nomiskt stöd till seminarieeleverna. Det var av största vikt liksom ut-fästelserna om bidrag till socknarna för kommande lärarlöner.

I Härnösands seminarium erhöll i stort alla elever stipendier av olika storlek, fördelade terminsvis. Mest fick de helt fattiga och de mer lång-väga eleverna från stiftets avlägsnare socknar. Särskilt norrbottningarna fick extra stöd. I vad mån dessa sti-pendier bidrog till att uppmuntra den slumrande begåvningsreserven i fat-tiga miljöer kan endast anas. De be-tydde förmodligen en hel del även för bondsöner och andra med håg för lärarbanan.

Men både stipendierna och utsik-terna om statligt stöd till (märk väl!) examinerade lärares löner påverkade förmodligen ännu mer sockenmän-nen att sända iväg lämpade lärarkan-didater från socknen. De skulle se-dan återkomma som de första exami-nerade lärarna, nödvändiga även för det fortsatta statliga stödet till skol-verksamheten. Här blir även den geografiska bilden för rekryteringen av vikt.

Elevernas födelselän Ännu ett viktigt penseldrag i helhets-bilden är en översikt av elevernas hemorter. Även här har omfattande sökningar gjorts i kyrkoboksmateri-alet inom hela stiftet. För de elever som kunnat spåras till sin hemort är resultaten följande:

De första seminaristerna, däri-bland C G Malm, som examinerades

-B.1

41

våren 1844, kom alla sju från Väster-norrland. Men över en längre period

: sker naturligtvis rekryteringen från vitt skilda håll inom stiftet, men även från landet i övrigt. Uppgifterna om födelseort och avgångstid ger ännu en framtoning åt elevkåren (Fig. 5-8).

Rekryteringen var starkast inom hemlänet, 174 elever kommer däri-från, mer än dubbelt än från vart och ett av de övriga tre länen i stiftet. Särskilt under de första åren domine-rar således västernorrlänningarna elevkåren. Sedan kommer de övriga länen mera i kapp, till sist på 1870-talet även norrbottningarna. Då har seminariet etablerats alltmer som ett norrländskt lärosäte med inslag av elever från även andra delar av lan-det. Omkring 100 elever kommer från andra stift. För 47 elever har he-morten ej kunnat fastställas. Det bil-dar då centrum och basen för den framväxande lärarutbildningen och därmed för den norrländska folk-undervisningen i stort/Det visar även en motsvarande bild för tjänste-orterna efter examen.

Tjänsteort efter examen I de bevarade elevkatalogerna kan även anteckningar om kommande tjänsteorter noteras. Svårigheterna är även där stora att för alla elever nå säkra uppgifter. Kyrkoboksmaterialet måste även här tillgripas. Diagram av motsvarande slag som födelselä-

: nen kan ge en uppfattning om sprid-ningen av de examinerade lärarna allt längre ut i det vidsträckta stiftet till sina nya arbetsuppgifter. Även här är svårigheterna stora att fast-ställa uppgifterna för samtliga exami-

nerade. (Fig. 9-12). Men denna spridning av de nyexa-

minerade framkommer även på andra sätt, allra tydligast i de olika officiella berättelserna om folkskoleväsendet och folkundervisningen inom stiften och i riket. Där prövas och utvärderas seminariets verksamhet.

J_

• 1«44<4» • 1ISM Q it*o>t (2 1«70>l • i««e-«f

Antal alaaar Antal elever som efter examen tog

tjänst i Norrbotten

Antal »Mim Antal elever som efter examen tog

tiänsti Västerbotten

M 1144*49 • 1IH-1 B ia«o-t

" 0 1I7B-1 • iaao.a«

Antal alavar

Antal elever som efter examen tog tjänst i Jämtland

Aalal »lavar Antal elever som efter examen tog

tiänsti Västernorrland

Fig. 9-12 Källa: Examenskatalogen 1844-86 och kyrkoboksmaterialet

I-B.11

Seminariet och Folkundervisningen

Carl Gustaf Malm än en gång Efter examen i Härnösand våren 1844 återvände Carl Gustav Malm till Indal. Där gifte han sig 1845 och fick sex barn. Hela hans långa livs-gärning som lärare och organist kan följas i källorna för församlingslivet och skolarbetet och hur verksam-

I heten växte och utvecklades i Indal, i Även hans livsgärning ryms i den to-! tala bilden av lärarkåren inom stiftet.

En bakgrund kan vara uppgifter för - rikets och stiftets skolor och lärare år

1839.

Skolor och lärare 1839 I uppgifterna till riksdagen om skol-väsendet 1839 anges att av rikets to-talt 2308 församlingar saknar 1211 eller 52 procent varje form aV skola. Av de övriga har 1009 eller 43 pro-cent fast skola, medan 377 försam-lingar eller 16 procent har även eller

enbart ambulerande skola. Mot denna rikstäckande bild skall ställas att i Härnösands stift saknar 134 för-samlingar eller 83 procent varje form av skola och att i de övriga 27 för-samlingarna som uppges ha skola finns det 9 fasta och 1 7 ambulerande skolor. Stiftets utmärker sig därmed med det lägsta antalet skolor, en sär-ställning som jämnas ut efterhand enligt vad som framgår av den offici-ella statistiken redan för inlednings-skedet 1847-59.

Folkskolorna i stiftet 1847-59 Enligt skolstadgan 1842 skulle sock-narna ha byggt skolhus och startat en fast skola vid sockenkyrkan senast ef-ter fem år. 1847 var detta också i stort sett fallet inom de olika stiften. Men i Härnösands stift tog det längre tid. Förloppet kan följas i socknarnas rapporter till konsistoriet och depar-tementet 1847 och därefter vart tred-je år. En tabell åskådliggör förloppet med hjälp av en geografisk indelning från norr till söder {Tabell 5).

Tabell 5: Folkskolor i Härnösands stift 1847-59. Procenttal.

Församl. Församlingar med skola, procent: Totalt 1847 1850 1853 1856 1859

N % % % . % %

Norrbotten 21 19 38 38 76 86 Västerbotten 22 45 82 95 95 100 Ångermanland 46 20 85 96 100 100 Medelpad 20 15 85 100 100 100 Jämtl.-Härjedalen 56 11 37 90 97 100

Totalt 165 32 103 143 157 162 Procent 19 63 87 95 98

Källa: Eckl.dep.stat.avd. rkiv. Konsist. rapporter. Sammandrag.

I-B.12

43

År 1847 har således fortfarande en-dast 32 församlingar eller 19 procent någon registrerad folkskola i stiftet. Sämst är det i Jämtland-Härjedalen, där bönderna är starkt emot skol-reformen. Många socknar har upp-skov, därför att de ligger inne med protestskrivelser hos myndigheterna mot den nya skolstadgan," därav för-dröjningarna under den första tiden. Västerbotten har hunnit längst 1847, men snart kommer en rask tillväxt i både Västerbotten och Västernorr-land med skolor i alla socknar mot slutet av 1850-talet. De nordligaste socknarna får vänta längst på sina skolor. I övre Tornedalen noteras ingen folkskola ännu i början av 1860-talet.

Det var dessa vakanser och skif-tande skoletableringar som den framväxande lärarkåren ifrån semi-nariet hade att möta. En spegelbild av skolorna ger motsvarande uppgif-ter om lärarna i stiftet (Tabell 6).

Lärarkåren i stiftets skolor 1847-62 Elevkåren i Härnösand skulle bli lä-rarkåren i stiftets skolor. Deras rekry-tering och arbetsvillkor bestämdes naturligvis av tillgången på lärar-tjänster i det framväxande skolsys-temet. Deras spridning i socknarna svarar därför nästan helt mot före-komsten av skolor.

Den nyexaminerade lärarkåren stämmer någorlunda med skolornas framväxande antal. De oexami-nerade blir många fler genom till-komsten av småskolorna, då även kvinnliga lärare kommer med.

Kvinnliga lärare och seminarierna omkring 1880 Två seminarier, Strängnäs och Kal-mar, ombildas till kvinnliga folkskol-lärareseminarier 1860. Dessa upphör 1864 och ersätts av seminarierna i Stockholm och Skara, som tar över den kvinnliga folkskollärareutbild-ningen. Även Visby och Västerås läggs ned. Kvar är således de man-

Tabell 6: Härnösands stift. Lärarkåren 1847-62. Absoluta tal.

Folkskolor, mindre skolor Småskolor

1847 1850 1853 1856 1859 1862 1862

Lärare, totalt 26 124 157 186 219 190 192 Därav i fasta skolor 17 81 105 121 124 ' 124 ambulerande 9 43 52 65 95 66

Därav examinerade 14 89 125 149 172 ' : 172 40 oexaminerade 12 35 32 37 47 f:';-18^;: 152

Därav även präst, 6 14 17 18 16 —

klockare, organist 6 32 41 44 57 34

Källa: Eckl.dep.stat.avd.arkiv. Konsist. rapporter. Sammandrag. (Siffrorna för den första tiden är något osäkra.)

I-B.13

liga seminarierna i Härnösand, Upp-sala, Linköping, Växjö, Lund, Göte-borg och Karlstad. Detta är läget i början av 1880-talet. Då har även Fa-lun, Kalmar och Umeå etablerat kvinnliga folkskollärareseminarier.

Småskolelärareseminarierna däre-mot var fortfarande ledda av lands-tingen och av olika enskilda initiativ och blir statliga först kring sekelskif-tet. En avslutande teckning av den to-tala lärarkåren i riket och stiftet kan vara på sin plats.

Lärarkåren i riket och stiftet 1883 Från den tryckta skolstatistiken för 1883 hämtas en slutbild för lärarkå-ren i riket och stiftet (Tabell 7).

De manliga lärarna är fortfarande fler än de kvinnliga i själva folksko-

Tabell 7: Lärarkåren i riket och i Härnösands stift 1883 ' §

H-sänd Därav inom: Riket stift Jämtland Västern. Västerb. Norrb. I

Folkmängd 4 600 132 Skoldistrikt 2 360 Barn i skolåldern 716 025

468 494 171

59 812

87 255 55

12 586

177 250 67

27 793

110 284 26

18 429

93 735 23

16 700

Folkskolor: Lärare Lärarinnor

4 062 1 067

238 44

58 5

104 14

36 16

40 9

Mindre folkskolor: Lärare Lärarinnor

266 727

68 194

6 2

6 64

15 56

41 72

Småskolor: Lärare Lärarinnor

§£526 • 4 487 ;

92 • 336

• 51 121

1 rS 102

15 86

\ 25; 27

Summa lärare 4 855 lärarinnor 6 281

398 • . .574

115 128

111 180

66 158

106 108

Källa: Tryckt officiell skolstatistik (BiSOS, litt P).

lorna. 1 de mindre folkskolorna och småskolorna är förhållandet det om-vända. Det gäller både riket och stif-tets fyra län som här återges från sö-der till norr. I denna totala lärarkår har alltså omkring femhundra man-liga folkskollärare utbildats i Härnö-sand 1844-86. I Umeå har 72 folk-skollärarinnor fått sin examen 1882-85. Småskoleseminarierna var fortfa-rande privata eller i landstingens regi. Till sist riktas uppmärksamhete även på vittnesbörden om folkunder visningens resultat. Seminarieföre-ståndaren Wagenius får själv utvär-dera sina seminarieelevers verksam-het i södra stiftsdelen.

I-B.14

Folkskolundervisningens resultat - Folkskolein-spektören har ordet

Folkskoleinspektionen inrättas 1861 Den nya folkskolan enligt 1842 års stadga hade stora svårigheter att komma igång. Kriserna kom tätt re-dan under 1850-talet. Det gällde den djupa fattigdomen, de stora av-stånden och den därav följande mycket bristfälliga och ojämna skol-gången med kvardröjande stora bris-ter i undervisningen.

Därför föranstaltades om en statlig i folkskoleinpektion från början av

1860-talet. Även inspektörerna hade att rapportera till konsistorierna och deras berättelser befordrades vidare till departementet. För Härnösands stift blev brukspredikanten i Roberts-förs, E A Rosenius, inspektör i den norra'stiftsdelen och seminarieföre-ståndaren 5 H Wagenius i den södra.

Folkskoleinspektören Wagenius be-söker sina seminarieelever Folkskoleinspektörernas berättelser är utgivna i tryck ungefär för vart tredje år. Ur den första berättelsen för 1861-63 får Wagenius själv kom-mentera sina intryck av skolornas tillstånd och de forna seminarie-elvernas mödor ute i stiftet. Han ger en målande beskrivning med bl a följande innehåll:

"Till följe av socknarnas vidsträckt-het och byarnas spridda läge blir skolgången mycket svår och betung-ande. En stor del av barnen måste, för att kunna besöka dessa skolor, vara försedda med matsäck för

längre eller kortare tider; men härför .lägger, fattigdom hos många ett icke litet hinder i vägen.

- I varje församling finnes nämli-gen ett större eller mindre antal fat-tiga, torpare och inhyseshjon, vanli-gen begåvade med en stor skara barn, vilka de ej själva hava råd att med kläder och föda utrusta i sko-lorna; och då detta även för försam-lingarnas fattigvård blir högst känn- ! bart, i synnerhet i vissa socknar, där antalet torpare och inhyseshjon är till och med större än böndernas, så bliver dessa barn för det mesta i sak-nad af skolundervisning. j

- Svårigheter möta även för bar- j nens inackordering på lämpliga stäl-len under skoltiderna, dels därför att \ större byar icke överallt finnas i sko- [ lomas grannskap, och dels dänor att ; många familjer icke vilja underkasta sig besväret att i sina hem emottaga { och vårda dem. Uti flera församlingar i har man-därför uti skolhusbyggnader- j na inrett särskilda rum, vanligen ett för gossar och ett för flickor, samt ett mindre kök, vilka rum får begagnas av de barn som hava så långa vägar • att de under lärotiderna måste bo vid I skolorna."

i Källa: Berättelser om folkskolorna i i riket 1861-63. (1864)

Wagenius är således djupt bekymrad' över fattigdomen, avstånden och den bristfälliga skolgången. Han pläderar i sina förslag till myndigheterna att lä-rarna mera skall arbeta med ambule-rande skolor, även om skoltiden på varje skolrote blir kortare för barnen. Men många fler barn skulle då över huvud taget kunna infinna sig i sko-lan.

Småskolorna är även för Wagenius

-B.15

en utväg att nå än flera barn. Men han påpekar, som de flesta inspektö-rerna, faran av att småskolan ersätter en fortsatt skolgång i folkskolan.

Folkundervisningens resultat i stiftet 1861-63 E A Rosenius utlåtande för norra stiftsdelen är av samma slag, dock med än större betoning på avstånden och fattigdomen. De båda inspektö-rerna sammanfattar sina berättelser i ett siffermaterial för varje församling, som kan ställas samman till en av-slöjande översikt för hela stiftet {Ta-bell 8).

Indelningen följer i stort sett läns-gränserna. Skolgången är totalt sett katastrofalt låg. Endast tio procent av barnen i skolåldern är närvarande i skolan vid inspektionen. Den gamla

hemläsningen anas med de höga ta-len för katekesen, medan innanläs-ningen som regel inte alls redovisas. Den tas fortfarande som en självklar-het i kraft av den gamla lästraditio-nen.

Skolans nya minimum med Biblisk historia, skrivning och räkning mar-keras väl i södra stiftsdelen och är på gång även i den norra. Räkning lig-ger dock ännu efter.

Kursen över minimum når endast ett fåtal elever. Geografi och historia framträder klarast med 15 procent i södra stiftsdelen. Allt detta gäller nu den tiondedel av alla barn i skolål-dern som noterats vid inspektioner-na. Seminaristerna mötte sin gamle rektor från Härnösand sannerligen mitt i stora mödor med sin nybegyn-ta livsgärning!

Tabell 8: Folkskoleinspektöremas berättelser 1861-63. Undervisningens tillstånd i Härnösands stift. Procent.

Södra stiftsdelen (Jämtland, Västern.)

Norra stiftsdelen (Västerb., Norrb.)

S H Wagenius E A Rosenius

Barn i skolåldern 32 795 21 697 Inskrivna barn 4 156 uppg. saknas

Närvarande vid inspektionen 3 250 2 316 Därav undervisade i: % %

katekes 83 73 biblisk historia 71 45 skrivning 86 60 räkning 68 35 geografi/historia 15 6 naturlära 7 • •• 3 geometri/linearritning 1 grammatik • 5 . 7 sång 58 -

gymnastik 77 • —

Källa: Folkskolebyrån. Folkskoleinspektörernas berättelser.

I-B.16

Den gamla lästraditionens övergång i kommande skolundervisning Den gamla lästraditionen med kyr-kans krav på innanläsning och förbe-redande katekeskunskaperjör att barnen skulle få börja sin nattvards-läsning avlöstes efter hand av sko-lans nya krav på åtminstone skriv-ning och räkning för alla barn. Först när kyrkan ordentligt tog in hela denna skolans minimikurs som krav för nattvardsläsningen fick lärarna emellertid det stöd ifrån hemmen som faktiskt behövdes för att deras stora och nya samhällsuppgift skulle nå bestående framgång. Därtill bi-drog nya reglementen, cirkulär och stadgar för lärarutbildningen. Den första seminarieparagrafen i folk-skolestadgan 1842 avlöstes också av den första helt fristående seminarie-stadgan av år 1886. Och från den ti-den har mycket hänt fram till vårt ju-bileumsfirande!

Sammanfattning Med denna slutvinjett sammanfattas den första tiden av seminariets historia. Elevkåren hade att meddela de kunskaper som seminarietiden gav. För många nådde mödorna un-' der utbildningstiden i Härnösand ut till skolorna med högst begränsade resultat. Föreståndaren S H Wage-nius följde deras verk och kunde för-stå deras villkor som folkundervis-ningens tappra pionjärer långt ute i de norrländska bygderna.

Läsmärken i kyrkans husförhörslängder under 1800-talet i Norrland (gamla Härnösands stift)

Läskunnighet — — = har begynt läsa

1 = läser svagt i i = läser någorlunda

i x = läser försvarligt

_C—IL = läser med färdighet

Begrepp och förstånd ~ i — = har svagt begrepp

i = har någorlunda begrepp

i , = har försvarligt begrepp

i_u = har gott begrepp

Utantillkunskaper = Lilla katekesen (första punkten)

jämte katekesutvecklingens fem huvudstycken

Naturgåvor (tidigt 1800-talet) 1 = flitig

—1— = gott förstånd

i = gott minne 1 = lättjefull

—1— = svagt förstånd I = trögt minne

I—I—| = trögt minne, svagt förstånd, flitig

, " V " . Kan hela katekesen ' utantill,

läser försvarligt, har någorlunda begrepp.

l-B.17

Källor och litteratur

Otryckta källor Härnösands landsarkiv:

- Folkskoleseminariet i Härnösand. • Examenskataloger

Vol. 5. (1843) 1844-86 • Terminsbetygskataloger

Vol. 10. 1867-86 • Matriklar över seminarister

Vol. 63. 1866-86 (-89) • Dagböcker, journaler

Vol. 68. 1866-81 Vol. 69. 1881-93

• Dagbok (klassbok) över övningsskolan Vol. 154. 1866-69 (-91)

• Årsberättelser Vol. 206. 1863-78 (Även tryckta)

- Kyrkoarkiven • Husförhörslängderna • Ministeriallängderna

Excerpter Excerpter till elevförteckningen sam-lade och kompletterade ur skol- och kyrkomate r i a l e t av Sture Norberg.

Riksarkivet:

- Ecklesiastikdepartementets statis-tiska avdelning arkiv Sammandrag av konsistoriernas upp-gifter angående folkskolornas till-stånd 1847, 1850, 1853, 1859 och 1862. (H III ba)

- Folkskolebyrån Handlingar rörande folkskoleinspektionen 1861-1904.

Svensk författningssamling: • Folkskolestadgan 18 juni 1842 • Kungörelse 29 sept 1853 • Cirkulär 20 maj 1859

(Om löner och lärotider mm) • Kungörelser 21 okt 1859

(Om kvinnliga seminarier) • Cirkulär 20 juli 1861

(Om en andre lärare) • Reglemente 21 mars 1862 • Kungörelse 22 april 1864 (Sex

manliga och två kvinnliga sem.) • Reglemente 1 dec 1865 • Cirkulär 31 maj 1878

(Om fyra klasser mm) • Seminariestadga 29 jan 1886 • Kungörelse 16 nov 1894

Bidrag till Sveriges officiella statistik Folkundervisningen 1882-1909 (BiSOS Litt. P)

Litteratur

Arcadius, C . O . , - Bilder ur svenska folkundervis-

ningens historia, Sthlm 1897. - De svenska folkskoleseminariernas

uppkomst och utveckling. Folkskolekommitténs betänkande l:3. Stockholm 1911.

Aquilonius, K., Det svenska folk-undervisningsväsendet 1809-1860. Svenska folkskolans historia. II. Sthlm 1942.

Berättelser om folkskolorna i riket för åren 1861-63 avgivna av tillför-ordnade folkskoleinspektörerna. I-Il. Sthlm 1864

Holmberg, J.J., Grunddragen af svenska folkundervisningens historia. Sthlm 1853.

Johansson, E., "Mindre än mini-

l-B.18

mum". Den gamla hemläsningen och föräldrarnas ambitioner för barnen i ljuset av folkskoleinspek-törernas berättelser 1861-68. Forskning om Utbildning. 1991:4. Sid 28-43.

Paulsson, P., Historik över folkunder-visningen i Sverige. Sthlm 1866.

Oldberg, A., Praktisk handbok i Pe-dagogik och methodik vid Svenska folkundervisningen. Sthlm 1843.

Sandahl, Gideon, Folkskolesemina-riet i Härnösand. Kalmar 1910.

Sörensen, A., Det svenska folkunder-visningsväsendet 1860-1900. Svenska folkskolans historia. III. Sthlm 1942.

Westling, B.G.W., Huvuddragen av den svenska folkundervisningens historia. Sthlm 1900.

Wik, H., Härnösands historia. Del III. Härnösand 1981.

I-B.19

E G I L J O H A N S S O N

"Mindre än minimum" Den gamla hemläsningen och föräldrarnas

ambitioner för barnen i ljuset av folkskoleinspektörernas berättelser 1861—68

Det var inte barnen utan snarare föräldrarna som blev utsatta för en form av all-män skoldisciplinering under folkskolans första tid. Föräldrarnas engagemang skulle vidgas och skolas om for något nytt och annat än barnens nattvardsläsning och konfirmation. Men detta var naturligtvis svårt så länge anmälan till nattvards-läsningen krävde mindre än skolans minimum. Ett sådant lägre krav var angivet redan i folkskolestadgans ordalydelse for minimikursen med dess anvisningar om " religionskunskap och biblisk historia, till den grad, som erfordras för att kunna hos prästerskapet börja den egentliga nattvardsläsningen " . 1 I de orden fick det gamla be-gränsade foräldraengagemangeten klar bekräftelse och ett stöd för sin fortsatta hållning.

Sedan gammalt kännetecknas den kyrkliga folkundervisningen av återkommande och inträngande visitationer och inspektioner av skilda slag. Förhören var många: av barn, ungdom och vuxna, av enskilda, hushåll och husforhörslag, i hemmet, roten eller kyrkan, vid nattvardsgång, fadderskap, lysning och flyttning etc,. För kyrkan 1

och prästerskapet var således inspektionsväsendet inte något nytt, som behöver förklaras med enbart utländska förebilder. Det torde tvärtom ha varit tämligen omöjligt att driva fram en helt ny och seku-lariserad skolinspektion, även om forslag i den riktningen förekom. S tatens beslut måste även här falla tillbaka på den kyrkliga seden och traditionen på både socken- och stiftsnivå, något som skulle upprepa sig for såväl skolgången som själva undervisningen.

Denna for kyrkan till synes något påträngande dubblering av den gamla ordningen for översyn och kontroll kan vara en av förklaring-arna till prästeståndets sega motstånd i riksdagsdebatten. Men efter återkommande diskussioner vid tidigare riksdagar gav till sist ävea prästeståndet upp sitt motstånd och riksdagen 1859—60 kunde ta beslut om medel till en statlig inspektion av den framväxande skol-verksamheten. Då hade redan de båda tidigare riksdagarna 1853— 54 och 1856—58 beviljat skolreformatorn greve Torsten Ruden-schöld ett stadigt anslag som visitator och resande "riksinstruk-tör".2

Egil Johansson är professor vid Forskningsarkivet, Umeå universitet.

28

En annan anledning till motståndet på" kyrkosidan kan ha varit • den tveksamhet som låg i själva grundproblemet en lång tid framåt, nämligen vilken minimikurs som skulle gälla. Vägvalet var långt ifrån givet mellan en alltmer utbyggd folkskola for medborgerlig bildning, där läsning, kristendom, sång, skrivning och räkning var "minimum" och en till katekesskola förstärkt hemundervisning med läsning, kristendom och sång som tillräcklig förberedelse for nattvardsläsningen.

Djupast sett var det kanske for att attackera denna svåra låsning i skolfrågan som folkskoleinspektionen med sina berättelser kom till. Dittills hade skolstyrelserna i de av folkskolestadgan fastställda årli-ga sockenrapporterna till domkapitlen (vilka van tredje år gick vida-re till departementet) endast redovisat själva skolformerna och skol-gången samt lärarnas antal och status. Den nya inspektionen skulle inrikta sig på det inre arbetet och själva undervisningen. Även här speglas de långa linjerna i den gamla kyrkliga traditionen.

Mot denna bakgrund kan berättelserna också tjäna som slutvin-jett och spegel — om än fördunklad — for den äldre forhörs- och läs-traditionen. För min del innebär detta bl a en möjlighet att bättre kunna överblicka och förstå övergången från mundig tradition till en fungerande läsmiljö i hem och forsamling alltsedan 1600-talet. I själ-va verket måste, enligt min mening, skolforskningen på nytt ta långt större hänsyn till kyrkolivet och dess eget inneboende tolknings-mönster for samhälle och skola, mer än vad ofta nu är fallet. Däri upprepas,på visst sätt skolinspektörernas dilemma med kyrkan som ofrånkomlig kontext även i våra nutida meningsutbyten.

Ur denna bakgrund lösgör sig således bilden av den nya skolan. Den far med tiden sin egen profil i inspektörernas berättelser. Kon-turerna är till en början väga och komplexa, men förtjänar just där-för större uppmärksamhet än vad forskningen hittills visat.

Forskningsläget I handbökslitteraturen har inspektörernas berättelser en given plats. De brukar ingå i skildringen av den begynnande och mycket ojämna skolgången, av kritiken mot växelundervisningen, av skoläns första kris och vanmakten infor föräldrarnas sviktande stöd, av problemen med den allför sakta växande ämnesbredden och de far ofta lämna exempel på olika interiörer och resultat ifrån skolans vardag etc. Den gängse bilden är tämligen entydig i fråga om den påbjudna skolre-formens allmänna innebörd och kampen för något annat och mer än den gamla katekesläsningen. Men de mer inträngande analyserna saknas på flera punkter.

I ett par monografier tecknar folkskoleinpektören Josef Gralén de inspektörsområden där han verkat och deras historia, nämligen folk-

29

skoleinspektionen ?i Ö r e b r o och Gävleborgs län fram till 1914. Men även skildringar av detta slag är fa. 3

Tacksamt nog har nyligen en licentiatavhandling publicerats i Linköping, som tar upp ett forslag till bokförvärv for sockenbibliote-ken enligt en boklista, som upprättades och publicerades inom folk-skoleinspektionen år 1870.

I sin som helhet väl genomarbetade framställning, "Concordie-formeln och samhällsnyttan. 'Folkskoleinspektionens syn på folkbildningen speglad i litteratuTrekoTnmendationerna för den tidiga sockenbiblioteksrörel-sen",* har Nils-Ake Sjösten utifrån hegemonibegreppet enligt Gramsci och andra teoretiker systematiskt analyserat bildningssy-nen under 1860-talet. Ansatsen är dubbel. Dels framhålls den kyrkli-ga traditionens gamla bildningskrav enligt boklistans religiösa litte-ratur med särskild betoning av de lutherska bekännelseskrifterna. Dels analyseras den nya tidens krav på framtidens bildning for sam-hällsnyttan.

I del II redovisas hur analysen gått till. Den bygger på ett succes-sivt urval av kunskapselement i textmassan utifrån teorin. Texterna har .genomgåtts i ordningsföljd enligt litteraturlistan och efter hand har nya kunskapselement kumulativt adderats till datainsamlingen.

Dock råder ett undantag. "Concordieformeln", som är måltav-lan på titelsidan och som sedan cementerar den ena fronten i analy-sen, har tyvärr inte medtagits i den systematiska genomgången av texterna. ' 'Anledningen är att dess innehåll utgör en väldefinierad helhet i form av ett övergripande (slutet) kunskapselement. Som sådant finnes det presenterat i del I. " 5 Det är att beklaga att det empiriska arbetet inte sträckt sig även' till denna dokumentsamling med. sitt idéhistoriskt rika inne-håll. Redan rubriceringen på titelsidan ger läsaren intrycket av en djupgående missuppfattning i fråga om bekännelseskrifternas hela disposition och innehåll. I den fullständiga konkordieboken'(Con- " cordia Pia) utgör nämligen de fornkyrkliga symbola, Augsburgska bekännelsen 1530 och de övriga stridsskrifterna mot påven på 1530-talet tillsammans med lilla och stora katekesen från 1529—1531 hu-vudinnehållet. Konkordieformeln däremot infors som en senkom-men enhetsskrift for de evangeliska församlingarna år 1570. För kyr-kan i Sverige avslutas den reformatoriska samlingsvolymen med Uppsala mötes beslut 1593.

Av allt att döma forväxlar författaren vissa centrala begrepp redan på titelsidan och hans generaliserande udäggningar om konkordie-formelns synsätt på livets alla områden (utom det centralt evangelis-ka) ter sig något oklara och äventyrliga (Del I). Här saknas den för övriga moment i analysen viktiga djuplodningen i "textmassan". Det kan inte vara särskilt svårt att komplettera arbetet med att även i Concordia Pia, således hela konkordieboken, välja ut rättvisande kunskapselement, t ex med hjälp av Hjalmar Lindroths utförliga sakregister från 1957, vilket för övrigt numera står intaget i de nya

30

utgåvorna. Dessa oklarheter i den som. helhet intressanta och gediget upplagda undersökningen kan kanske beaktas i det fortsatta avhand-lingsarbetet.

Men även i denna avhandling svarar ansatsen väl mot kampen om ett nytt minimum i hemläsning och skola enligt inspektörernas be-rättelser. Självklart dominerar den gamla lästraditionens andliga skrifter i synsättet enligt de for sockenbiblioteken föreslagna littera-turlistorna. De utgör den ideologiskt motspänstiga bakgrunden till samhällsnyttans nyare och allt rikare bokutbud.

Material och avgränsningar Folkskoleinspektörernas berättelser med sina personliga interiörer, kommentarer och tabeller har således knappast fatt den fulla upp-märksamhet som de förtjänar. Redan de första direktiven avslöjar den bakomliggande kampen for en ny skola. Med en avgränsning i tiden och med inriktning på minimikursens centrala ställning och funktion får med hänvisning till källförteckningen en översikt av materialet inleda framställningen (Fig. 1).

Period 1861—63 1864—66 1867—68

Regeringsåtgärder: Tillsättning av 20insp 28 insp i 39 insp Instruktion 15/6 61 31/12 63 31/1 67 Cirkulär till domkapiden 15/6 61 22/4 64 31/1 67

ped/ekon statistik 24/2 65 pedagogisk statistik 29/6 65

Inspelctörsmöten: juni 62 aug 64 aug 67 Särskild promemoria, PM juni 62

Insända redogörelser från skolstyrelser och kyrkoherdar. Rapporter och tabeller från inspektionerna ute i skolorna.

Tryckta insp.berättelser: 1861—63 1864—66 1867—68 Sammanfattn: 1864:122 1867:133-4 BiSOS P Post&Inrikes 1868 Fig. 1. Källmaterial och undersökningsperiod. En översikt. Se förteckningen över otryckta och tryckta källor.

Instruktionerna, cirkulären, promemorian 1862, berättelserna och deras sammanfattningar i Post och Inrikes Tidningar samt i BiSOS är således utgivna av trycket. Övriga handlingar är samlade på riks-arkivet främst i Ecklesiastikdepartementets statistiska avdelnings

arkiv och arkivet för den år 1864 vid departementet inrättade Folk-skolebyrån. Motsvarande sockenrapporter kan återfinnas även i t ex domkapitels- och kyrkoarkiven. Översikten kan kräva ännu någon kommentar.6

Inspektörerna och deras första överläggningar De första inspektörerna tillsattes på förslag av biskoparna, en ord-ning som bestod. Under förra seklet kom inspektörerna från både kyrka och skola. De fick nästan alla sköta inspektionen som en bi-syssla, som dock på ett påtagligt sätt var beroende av huvudsyssel-sättningen, vilket en översikt kan visa ( T b 1).

Tab. 1. Folkskoleinspektörernas huvudsysselsättning 1861—1900

Folkskoleinsp 1861- 64- 67- 69- 72- 77- 82- 87- 93- 99-

Prästmän 8 14 21 24 22 9 18 23 21 19 Sem.lärare 2 3 4 6 8 14 12 16 14 13 Läro v. lärare 6 8 11 14 14 10 8 6 6 4 Folkhögskollärare 1 2 1 3 2 3 Folkskollärare 1 1 1 1 1 2 1 1 2 4 Jurist, övriga 2 2 1 1 1 Heltidsinspektörer 1 1 1 2 3 4 4 3 4 3

Totalt 20 28 39 47 49 41, 44 52 50 47

Källa: Franzén, 1913

Antalet inspektörer mer än fördubblades under det första decenniet. Ungefar hälften var präster och hälften lärare, somliga med högsta lärdomsgraden och högt betrodda i rikets tjänst. De flesta var präst-vigda och därmed förmodligen ofta nära bekanta med de kyrkliga visitationerna och förhören och med nattvardsläsningen for de unga, vilket torde vara viktigt att ha i minne "for en rättvis uppfattning om den nya verksamheten. (Vissa landsting tillsatte dessutom egna in-spektörer.)

Redan efter första inspektionsåret samlade departementet inspek-törerna till en överläggning under fyra dagar, 27 juni—1 juli 1962. Protokollet från mötet dokumenterar det första årets erfarenheter ute i landet. Inspektörerna medverkade vid detta möte aktivt till én gemensam planering for kommande inspektioner. De många svårig-heterna med inspektion och rapportering resulterade i en särskild promemoria. Den gav förslag till en skrifdig disposition av berättel-serna med en spalt for bristerna och en for de föreslagna åtgärderna. Tillsammans med de mer detaljerade instruktionerna fick denna

32

promemoria bli en första hjälpreda vid rapporteringen. Punkterna var följande:

1. Förhör med hemläsande barn (Folkskolestadgan 1842, §8.3). 2. Förhör med den ambulerande skolans lediga barn, (§9.2). 3. Fortsatt undervisning efter folkskolan (§10.2). 4. Förhållandet småskola — folkskola (Kgl. kung. 23/4 1858). 5. Dagliga undervisningstiden. 6. Skolgången. 7. Hemläsningen. 8. Lärokursen i allmänhet (§7). 9. Undervisningssättet, allmänt och i olika ämnen.

10. Läsordning. 11-12. Skolmaterielen. Skollokalerna. 13. Lärarekraften. 14. Folkskolans bokföring. 15. Trädgårdsskötsel, slöjd, bibliotek (§4.3 och §10.2).7

Denna disposition tillämpas av åtskilliga inspektörer. Andra följer snarare instruktionens uppställningar eller har egna och friare redo-visningar. Berättelserna gäller hela eller delar av stift, men de kan även vara uppdelade på enskilda socknar och: skolor. Nya inspek-törsmöten följde år 1864, 1867 och 1870 och nya detaljer kom med i instruktionerna för både skolstyrelsernas och inspektöremas berät-telser .iMen först några ord om skolstyrelsernas ordinarie berättelser till dotnkapiden, som också bildat underlag1 för déii officiella skolsta- -ristiken sedan 1847. ^

Skolstyrelsernas berättelser till domkapitlen och den officiella skolstatistiken sedan 1847

Redan själva utformningen av skolstyrelsernas berättelser till dom-kapiden avslöjar skolans växande problem. I de första direktiven en-ligt cirkuläret av den 9 april 1847 räcker det med en redovisning av det växande antalet barn, gossar och flickor, i olika skolformer. An-talet barn som nått över minimum är de enda noteringarna om un-dervisningens resultat. Ytterst fa barn antecknas för sådana fram-steg, vilket även det kan stå som ett tecken och mått på problemen.3

Skolstyrelsernas berättelser ligger ull grund för den officiella skolstatistiken. De bär på många inneboende källproblem kring sina definitioner av t ex skolbarn, skolålder, skolgång, undervisning i hemmet etc. Men likväl ger de en viss uppfattning om skolans fram-växt i de olika stiften under de första decennierna. Härnösands stift skiljer sig från övriga med totalt sett stor andel barn som undervisas "i hemmet". Motsatsen visar stiften längst i söder, särskilt Växjö, Visby och Lunds stift. Ambulerande folkskolor med två eller flera

rotar;och därmed minskad skoltid lör varje irote dominerar i Karl-stads, Göteborgs och Växjö stift. Den fasta folkskolan är nästan helt allenarådande i Lunds och helt i Visby stift.

I cirkuläret av den 4 juli 1860 går direktiven vidare. Då blir skol-styrelserna anmodade att i detalj redovisa hur många barn som läst olika ämnen, vilket framgår av en översikt för de olika stiften (från norr till söder) år 1862 (Tab. 2).

Tab. 2. Officiell skolstatistik 1862. Primäruppgifterfrån skolstyrelserna. Barn i skolåldern, därav skolbarn. Läroämnen.

Barn i Därav Andelen skolbarn undervisade i: Stift skolåldern skol- Skrivn Räkn Geogr Hist NaturI

barn % % % % %

Härnösand 53091 — — — — — —

Uppsala 45739 34591 57 43 10 9 5 Västerås 41228 32823 56 43 15 14 8 Strängnäs 31079 22005 68 54 19 14 8 Linköping 46034 32951 55 36 10 9 5 Karlstad 55039 — — — — — —

Skara 44489 31848 57 34 14 12 7 Växjö 42234 36851 44 33 9 12 6 Kalmar '19554 ' 14230 39 22 4 9 1 Göteborg 65130 51682 45 27 11 12 6 Lund 93919 82087 50 33 11 12 4 Visby 6380 5180 84 79 21 18 14

För Härnösands och Karlstads stift saknas noteringar om läroämnen detta år. Som synes fattas talande nog den gamla hemiäsningens äm-nen med läsning och katekes. De var således från början självskrivna for alla barri. Däremot dyker de upp i inspektörernas mer ingående redovisningar.

Även här anas kampen om skolans minimum. Uppräkningen av ämnen börjar Överraskande nog med skrivning, räkning, sång, gymnastik och fortsätter med ämnen över minimum, geografi, hi-storia etc. Läsning, katekes och biblisk historia, det vill säga de un-derförstådda kraven for tillträde till nattvardsundervisningen, behö-ver ej synliggöras. De tillhör av gammalt den allmänna hemunder-visningen

Först i nästa cirkulär av den 24 februari 1865 kommer även dessa underförstådda ämnen i dagen. "Mindre än minimum " blir då syn̂ -ligt i siffror. Men då har redovisningarna hunnit långt in i folkskole-inspektörernas egna berättelser.

34

Folkskoleinspektörernas berättelser. Uppgifter från socknarna

Mot bakgrund av skolstyrelsernas ordinarie berättelser skulle, kan man tycka, inspektörerna kunna åstadkomma sina egna rapporter. Men inte nog med det. Här tog administratörerna ett djupt tag i pro-blemen. Cirkuläret av den 15 juni 1861, som introducerade de nya inspektörerna i stiften, ålade skolstyrelserna att infor den kommande inspektionen avge ännu en berättelse om skolverksamheten i sock-nen. Skolstyrelserna skulle således till domkapiden lämna två redo-visningar, dels den ordinarie bl a for den officiella statistiken och dels en mer detaljerad for inspektionen. Det nämnda cirkuläret for det se-nare ändamålet innehåller direktiv som steg for steg rullar upp hela panoramat av vad som egentligen pågick och gällde i skolfrågan. Skolstyrelsen skulle nämligen lämna "noggranna och fullständiga upplysningar" angående bl a de följande punkterna 3—7 i cirkulä-ret, formulär A, nämligen om:

(3) föräldrarnas inställning till skolan, (4) bristerna i hemläsningen, (5) kraven för anmälan till nattvardsläsningen, (6) antalet konfirmander som inte nått över skolans minimum, (7) antalet barn under senaste tre åren som nått över minimum.

Uppgifterna enligt dessa punkter återkommer på många olika sätt i berättelserna, i beskrivande eller tabellarisk form. I Linköpings stift far skolorna i kyrkoherde A N Schmidts inspektionsområde (södra stiftsdelen) betyg enligt följande uppställning för 1861—63:

Hemmets förhållande till skolan betecknad med: a, ab, b, bc, c Antal socknar

Förtroende till skolan 0 12 48 28 13 101 Hemläsning 0 1 19 35 41 96

Ingen skola får således högsta betyg, a. Föräldrarnas .förtroende för skolan skattas dock lovande nog något högre än hemlasningen.

I samma område uppges katekes och biblisk historia vara tillräck-ligt som fordring vid anmälan till nattvardsberedning i 83 socknar, medan hela kunskapsminimum krävs i endast sex socknar. För 17 socknar saknas anteckning.

För Närke uppger på motsvarande sätt lektor A G Bogren olika kunskapsmått för dem som anmäla sig till beredelseför denförsta nattvardsgång-en. Försvarlig eller säker innanläsning räcker i tre församlingar, där-utöver krävs Luthers lilla katekes utantill i 38, därtill en kortare bib-lisk historia i 27, medan hela minimikursen förväntas i endast två församlingar.

På de båda sista punkterna ovan (6— 7) lämnar t ex kyrkoherde

J A Dahlström en mer exakt rapport for Gävleborgs län. Där visar staden Gävle en hög andel konfirmander, 94 procent, med kunska-per över minimum. På landsbygden däremot finns socknar, där ingen enda konfirmand nått över minimum, genomsnittet är 26 procent. Mindre än skolans minimum har totalt 60 procent av lands-bygdens konfirmander uppnått. De har stannat på de lägre kraven for nattvardsläsningen.

Upplysningar av detta slag forväntas komma från socknens egen verksamhet. De kan inte vinnas vid ett kort och tillfälligt besök av in-spektören. Han har i stället att rapportera sina egna iakttagelser.

Folkskoleinspektörernas egna iakttagelser Enligt den särskilda instruktionen, liksom cirkuläret av samma da-tum den 15 juni 1861, har inspektörerna i uppgift att granska hur un-dervisningen faktiskt går till och då göra egna iakttagelser enligt for-mulär B, punkt 4: om lärometoden; om stavning och innanläsning blivit sorg-fälligt övade; om skolbarnen väl och grundligt inhämtat vad de läst, samt. . . om isynnerhet vad religionsundervisningen angår utantilläsningen inskränkt sig till vad som för vinnande av nyssnämnda ändamål varit nödigt. . . Här mot-arbetas faran att undervisningen skall stanna i en överdriven kate-kesläsning. Barnen skall komma vidare till övriga ämnen.

I fråga om ämnesföljden är de båda samtidiga formulären identis-ka.. Skolstyrelsen skall rapportera läroämnena i samma ordning som inspektören. Skillnaden är deri atAkolstyrelsen har besked om alla barn som undervisats i olika ämnen. Inspektören däremot kan en-dast efterforska hur många av de vid inspektionen närvarande bar-nen som undervisats i varje ämne. Men lärokurserna uppräknas på samma sätt i båda formulären, nämligen: stavning och innanläsning, katekes, biblisk historia, skrivning, räkning, geografi, historia, naturlära, geometri och linearteckning, modersmålets grammatik, sång, gymnastik; även-som hur långt de mestförsiggkomna skolbarnen i varje läroämne hunnit. (For-mulär B, punkt 7 resp punkt 3 i cirkuläret för skolstyrelserna resp in-struktionen för inspektörerna av den 15 juni 1861.)

Några anmärkningar är på sin plats. Antalet ämnen i uppräkning-en är komplett. Även den gamla hemläsningen synliggörs med stav-ning, innanläsning och katekes. Ordningsföljden är viktig. Kateke-sen ställs före bibliska historien. Även detta speglar den gamla hem-läsningen och inte den nya, av många åsyftade pedagogiska ord-ningen, där utantilläsningen skall minimeras och komma i andra hand efter bibelkursen. Direktivens innebörd blir än tydligare med siffermaterial från några av inspektörerna.

36

I 59

Några resultat Några inspektörer har tecknat situationen i tabellform enligt in-struktionerna. De får ge den övergripande bilden (Tab 3).

Tab. 3. Vid inspektionen närvarande barn 1861—63. Läroämnen. Fyra inspektörsberättelser. Instruktionen, formulär B, punkt 4. (För titlar, namn och distrikt, se tab. 4)

E Quiding Schönbeck Rundbäck Wagenius Malmöh.län Krist, län Växjö st H-sand s:a

(Barn i skolåldern 64/66 48661 51861 48189 32795)

I skolan inskrivna barn 38007 11224 4156 Närvarande vid insp. 24462 ; 5041 9233 3258 Därav undervisade i:

katekes 21491 3711 8609 2775 biblisk historia 13897 2713 4793 2384 skrivning 18200 2854 4890 2883 räkning 10711 2092 2289 2273 geografi 3148 876 548 504 historia 2207 — . 482 409 naturlära 801 245 80 230 geometri/lineart eckn. 511 34 46 29 modersmålets grammatik 563 227 40 166 sång 5 3541 — — 1853 gymnastik' 12652 — — 346

Wagenius var inspektör för Ångermanland, Medelpad, Jämtland och Härjedalen. Han och Quiding var seminarieforeståndare och Rundbäck lektor. Den senare innehade den högsta lärdomsgraden, magister (fil. dr.), liksom kyrkoherden Schönbeck.

Antalet barn i skolåldern är éj angivet vid denna inspektion. För jämförelsens skull har siffrorna tagits från nästa inspektion, 1864— 66. De är alltså här något for höga for denna tidigare period. Men bilden är klar. Quiding far möta hälften av alla barn i skolåldern, Rundbäck vart femte och de båda övriga vart tionde barn vid sina besök i skolorna.

Av ämnena medtages i denna återgivning inte stavning och läs-ning. Uppgifterna är alltför oklara, förmodligen beroende på den svåra gränsdragningen mellan hemläsning och småskola. Quidings och Rundbäcks granskning betonar tydligt och klart den gamla läs-traditionen med en stark markering av katekesen. Förmodligen speglar sig hemläsningen även i det stora antalet barn som stannat hemma. Schönbeck och Wagenius finner att de närvarande barnen är väl samlade inom minimikursen med något lägre antal i räkne-övningen. Över minimum når endast ett fatal.

Dessa resultat far vara första exempel från berättelserna. En lista

37

for alla inspektörerna och deras övergripande redovisningar bekräf-tar helhetsbilden (Tab. 4).

. Tab. 4. Folkskoleinspektionen 1861—63. Summarisk tabell. Vid inspektionen närvarande barn. Läroämnen. Se tab 3.

Närvarande Därav undervisade i: barn: Kat BH Skr Räk G/H Nat

Stift/Inspektörer Tot % % % % % %

Härnösands stift Brukspred E A Rosenius 2316 73 45 55 33 6 3 Sem.forest S H Wagenius 3258 83 71 86 68 15 7

Uppsala stift Kyrkoh J A Dahlström 4330 , — 49 49 46 9 3 Prosten J P Westin 8418 81 64 57 37 15 9

Västerås stift Prosten H J Robson 4820 82 57 75 61 31 12 Kyrkoh J F Åkerblom —

Strängnäs stift Lektor G V Schotte 4612 78 42 85 72 12 2 Lektor A G Bogren 5801 76 48 82 61 17 5

Linköpings stift Prosten J F Johansson 6615 • / — — — — — —

Kyrkoh A N Schmidt 13724 90 47 63 38 10 3 Karlstads stift

Folksk.lär P G Andersson• 16145; .. 63 31 y.51; 23 -'/-. 5 3 Skara stift

Lektor F E Fagerström 6299 77 53 80 49 20 3 Prosten J F A Sundler 4209 70 45 68 40 19 11

Växjö stift Lektor L A Rundbäck 9232 93 52 53 25 6 1

Kalmar stift -

Rektor C A Dahlström 2659 80 35 52 24 6 2 Göteborgs stift Rektor L Åberg 9839 50 91 53 30 10 3 Skolförest V J Meijerberg

Lunds stift Sem.forest E Quiding 24426 89 57 ' • 75 44 13 3 Kyrkoh H Schönbeck .5041 74 54 57 • 41 17 5

Visby stift Notarie H P Gustafsson 4400 100 60 100 100 22 3

. WW Av tabellen framgår titel och namn på de aktuella inspektörerna samt några av läroämnena enligt uppställningen i instruktionen (jfr tab 3). Några inspektörer har lämnat otillräckliga uppgifter for den övergripande statistiken. Men bilden visar en fortfarande klar domi-nans for den gamla katekesläsningen.

I den summariska tabellen för 1864—66 söker departementet vri-38

da bilden tillrätta för den nya pedagogiken, som innebär att biblisk historia skall läsas före katekesen. Då skjuts också svenska språket tidigt in med två kolumner for rättstavning och rätdäsning samt for förmåga att förstå och använda språket. Det senare är en något gåt-full ämnesbeskrivning for grammatiska och andra mer avancerade språkliga övningar i tal och skrift. Räkning och skrivning däremot har då flyttats ned i raden av övningsämnen! Redan dessa omlägg-ningar av ämnesföljden i statisitiken utmanar till fortsatt bearbet-ning och analys av inspektörernas arbete och rapporter (Tab. 5).

Tab. 5. Folkskoleinspektörernas berättelser 1861—68. Summarisk statistik för hela riket. Närvarande barn. Läroämnen.

Inspektioner for hela landet år: 1861—63 1864—66 1867—68 1869—71

Barn i skolåldern — 624125 655707 —

I skolan inskrivna barn « — ' 366691 389839 441836 Därav närvarande vid insp. 137438

% 188550

% 195012 %

254488 %

Undervisade i: Biblisk historia 52 83 87 86 Katekes 88 90 84 80 Svenska språket:

Rättstavning och rättläsning — f 91 85 82 Förstå och använda språket ; 17 19 35

Historia och geografi 13 29 35 43 Naturlära 5 23 30 38 Geometri och Linearteckning 2 6 10 19 Räkning 49 73 81 89 Skrivning 72 89 94 93 Sång — 54 55 55 Gymnastik och vapenövning — 29 35 38 Trädgårdsskötsel/ — 5 7 10 Trädplantering

Den första inspektionen 1861—63 har inte lämnat tillräckliga upp-gifter för att helt passa in i det nya formuläret utarbetat för inspektio-nen 1864—66. Procenttalen åskådliggör i stället den gamla ord-ningsföljden mellan olika ämnen (jfr tab 3 och 4). Skolans minimi-kurs stabiliseras alltmer bland flertalet närvarande barn, medan övriga ämnen kommer sakta efter. Det illusterar dessa procenttal for 1860-talet.

De övriga enskilda kommentarerna i själva berättelserna är otali-ga och belyser hemläsningens och skolans ofta osäkra grepp över för-äldrarna och barnen. Försummelserna och misstagen är många. Hemläsningen liksom skolarbetet har på många håll råkat in i en

39

djup kris. Det framgår a.v de glimtar inspektörerna ger från sina inte-riörer i skola och hem. Men indirekt belyser även detta den djupa och kvardröjande halten i en gammal lästradition for andakt och kyr-kosång. Inspektören längst i norr far komma till tals, nostalgisk, men ändock värd att begrunda.

Folkskoleinspektören från Bygdeå pastorat berättar Den förste inspektören for övre Norrland, E A Rosenius, var liksom brodern, den bekante väckelseledaren C O Rosenius, barnfodd och uppvuxen i den norrländska bygden. Han var brukspredikant och folkskollärare vid Robertsfors bruk i Bygdeå pastorat. Utblickarna i hans berättelse sätter alltså in denna norrlandsbygd i ett större per-spektiv.

Längst bakåt i tiden skymtar den gamla lästraditionens rötter med byaläsning och husandakt i de norrländska hemmen. De gamla an-teckningarna alltsedan 1639 om prästernas årliga vinterresor ut till alla skrifthåll (rotar) infor påskens nattvardsgång kan anas i hans be-skrivning. Likaså far barnens hemläsning av "själva orden" (kate-kesens textord) for "första resan till Herrens bord" redan i åtta-, nioårsåldern en rimlig framskrivning i Rosenius' berättelse. Fortfa-rande två sekler senare gäller "själva orden", dvs textorden enligt ABC-boken, tillsammans med hela katekesen som tillräcklig bere-delse for nattvardsläsningen och därmed så småningom for "första ,resan till Herrens bord".

En högtflygande utblick ger Rosenius i berättelserna for 1861—63 mitt i kommentarerna kring de till antal och aktivitet starkt växande sockenbiblioteken. Läsningen och böckerna avser här främst lånen från de nya biblioteken, men de speglar även den gamla bya- och hemläsningen i Norrland. Den omständigheten att denna höga nord är i allmänhet glest befolkad, så att inbyggarne i små byalag eller enstaka hushåll sitta spridda i de tysta och lugna dalarne, der den fridfulla, stundom majestätiska naturen redan mäktigt talar till barnet och ynglingen, gör att folket här icke allenast är till natur och lynne mera kontemplativt, än i många andra provinser, utan värnar ock detsamma mot många förströelser och förvillelser, samt innebär en mäktig impuls att an-vända lediga stunder till genomläsandet av böcker, som kunna vidga dess syn-krets över naturens och nådens r ike . . . Därför är ock folket här i allmänhet mera insigtsrikt, än i många andra delar av vårt land; men mycket återstår dock ännu att önska med hänseende både till de ungas bildning och daning och de äldres ledning;.. . 9

Orden är kanske inte enbart nostalgi. De speglar den gamla hemläs-ningen. Men även denne inspektör, själv lärare vid bruksskolan i Robertsfors sedan dess start år 1848, fruktar att skolordningen redan medfört och alltmer kommer att medföra en sådan spänning mellan hem och skola att lästraditionen sjunker tillbaka, och detta därige-

40

nom att skolan går in i föräldrarnas hävdvunna ansvar for den första undervisningen. Inspektören är lyrisk, men han är ännu mer allvar-sam i en annan sammanfattande vision. Ja, näppeligen ärväl någon företeelse, någon anblick härligare och mera löftes-rik eller med Skaparens, den högste Faderns, tydliga vink mera troget överens-stämmande, än den — av en fader som vid sin sons sida och en moder vid sin dotters sida under sabbatens eller aftonstundens frid vänligt och allvarligt un-dervisar det älskade barnet. Låt det en dag komma därhän att föräldrar och målsmän i allmänhet icke starkt känna sig bundna vid denna plikt — och de skola icke allenast själva oformärkt sjunka tillbaka i okunnighet, utan hus-andakten med dess mångfaldigt goda frukter skall börja forsvinna.

Rosenius följer i sin berättelse, daterad i Robertsfors den 23 septem-ber 1863, schemat enligt promemorian från inspektörsmötet året in-nan. Redan i de inledande punkterna av schemat är han djupt oroad över tecknen på en nedgångoch försvagning av intresset for skolan ute i byarna.

Vid framhållandet av en ökad folkbildnings vikt och värde och anspeglandet av de framtidsfrukter, som det nu ifrågakomna folkskoleväsendet bure i sitt sköte, mötte man, med undantag" av städerna och inte alltid ens dessa, allestädes många dels'på okunnighet och dels på fordomar grundade invändningar. De flesta bland allmogen voro icke allenast uppväxta uti och, så att säga fastväxta vid den föreställningen att för dem och deras barn icke något annat vetande i väsentlig mån vore av nöden, än en forsvarlig kristendomskunskap — utan de hyste ock den föreställningen att ett mångsidigare vetande snarare skulle kom-ma att skada än gagna i en samhällsställning sådan som deras;. . .

'Kanske tänker Rosenius här på en sådan tredska hos föräldrarna som efter ett par år inträdde även i Bygdeå, t ex i den stora byn Rick-leå, där föräldrarna valde alternativet att ta sina barn ur skolan for fortsatt hemundervisning.

I punkterna om lärosätt och ämnen är Rosenius mycket kritisk mot många brister i hemundervisningen, men också mot t ex läs-ningen i skolan, !som till en början skedde enbart i psalmboken och Nya testamentet och endast på frakturstil. Böcker med den nya tryckstilen var sällsynta! Bristerna blir än tydligare i katekesläsning-en, då barnen alltför tidigt, innan de kan stava ordentligt, skall in-hämta utantillkunskaperna for att nå fram till nattvardsläsningen. Men kritiken for ytlighet och slarv gäller i stort sett alla skolans läro-ämnen. Därav allvaret i hans nostalgi.

Några slutord I många omgångar har jag haft anledning att pröva halten i inspektö-rens ord. I mitt avhandlingsarbete följde jag varje barn i skolåldern i kyrkböckerna och skolmatrikeln inom Bygdeå södra skoldistrikt under skolans första femton år, 1847—1862. En bygdens son, J G Bodén, var ensam lärare under denna första tid, vilket renodlade och

41

underlättade min undersökning for skolans del. Rosenius var hans kollega i det norra distriktet.

I mitt arbete fick jag nogsamt öva mig i inspektörernas tänke- och räknesätt. Skolstyrelsernas och inspektörernas berättelser blev ställ-da barn for barn mot det autentiska källmaterialet. Problemen var många, men de har hållit mitt intresse vid liv for folkskoleinspektö-rernas svåra uppgift att reda ut villkoren for skolundervisningens start och tillväxt i vårt land.

Redan direktiven och de första övergripande resultaten väcker så-ledes många frågor om den gamla hemläsningen, om föräldrarnas ambitioner for barnen och om samhällets utvägar att finna lösningar i skolfrågan under den inledande brytningstiden mellan gammalt och nytt. En av utvägarna var att hela minimikursen blev accepterad som grund för nattvardsläsningen. Först då kom skolan mer ordent-ligt i gång. Med skolans lånade stöd av kyrkans nya krav för konfir-mationen fick föräldrarnas engagemang och den allmänna folkme-ningen äntligen sin avgörande och slutliga "skoldisciplinering".

Den gamla förhörs- och lästraditionen utövade således länge sitt starka inflytande både i själva mönstret för kontrollen och inspektio-nerna och i det allmänna beaktandet av kyrkans eget genuina kun-skapskrav, om än det till en början var "mindre än minimum". Allt detta kan nu bäst följas och förstås i ljuset av folkskoleinspektörernas berättelser.

Noter 1. Folkskolestadgan 1842. § 7 b. Se

tryckta källor. . 2. Franzén, 1913. Sid 125—134.

Svenska folkskolans historia. Del 3. 1942. Sid 13—27. Isling, 1980. Sid 127—128.

3. Gralén, 1953, 1955, 1958. 4. Sjösten, 1991. I-II. 5. Sjösten, Del II. Sid 3. 6. Anvisningarna i själva texten om

otryckta och tryckta källor etc torde vara tillräckligt tydliga for vidare hänvisningar till källför-teckningen.

7. Riksarkivet. Eckl dep. Folksko-lebyrån. Protokoll från folkskole-inspektörernas möte 1862.

8. Riksarkivet. Eckl dep. Statisti-ska avd. Sammandrag av konsis-toriernas uppgifter. H III ba.

9. Citaten är hämtade ur Berättel-serna för 1861—63. Del II.

Referenser Otryckta källor: RIKSARKIVET Ecklesiastikdepartementet. Folkskolebyrån: — Handlingar rörande folkskolein-

spektionen 1861—1904. — Protokoll från folkskoleinspektö-

rernas möten i Stockholm, 1862, 1864, 1867, 1870.

— Cirkulär mm ang folkundervis-ningen i riket åren 1858—69.

Ecklesiastikdepartementets statistiska avdelnings arkiv: — H III aaa. Primäruppgifter från

skolstyrelser och skolråd.

42

— H III ba. Sammandrag av konsis-toriernas uppgifter angående folk-skolornas tillstånd 1847, 1850, 1853, 1856, 1859, 1862.

— H III be. Sammandrag av folksko-leinspektörernas tabeller 1861— 76.

Tryckta källor Berättelser om folkskolorna i riket for

åren 1861—63 avgivna av tillför-ordnade folkskoleinspektörer. I— II. Sthlm 1864.

Berättelser om folkskolorna i riket för åren 1864—66 avgivna av tillför-ordnade folkskoleinspektörer. I— II. Sthlm 1867.

Berättelser om folkskolorna i riket för åren 1867—68 avgivna av tillför-ordnade folkskoleinspektörer. I— II. Sthlm 1869.

Berättelse om folkskolorna för år 1882. BiSOS, P) Undervisnings-

• väsendet. 6. Sthlm 1887. Folkundervisningen: den 31 decerns

ber 1868. BiSOS P. Sthlm 1870. Författningar rörande folkskolesemi-

narier och folkskolor mm. 1—5 upplagan. Sthlm 1865—1883.

Kungl. Maj:ts Nådiga Stadga angå-ende folkundervisningen i riket given Stockholms slott den 18 juni 1842. ÅSU 13. Lund 1924.

Om den verkställda inspektionen över folkskolorna. Post- och Inri-kes Tidningar. 1864:122.

Svensk författningssamling. Cirkulär 9 april 1847. 4 juli 1860. 24 febr. 1865. 17 maj 1872.

Uppgifter om folkskoleväsendets till-stånd åren 1867 och 1868 ur folk-skoleinspektörernas berättelser sammandragna och utgivna av Ecklesiastikdepartementet. Sthlm 1870.

Översikt av folkskoleväsendets till-stånd efter inspektörernas berät-telser. Post- och Inrikes Tidning-ar. 1867:133-134.

Översikt av folkskoleväsendets ut-veckling under åren 1872—76. Sthlm 1878.

Övrig litteratur Franzén, J . 1913: Historik över folksko-

leinspektionen i Sverige. Folkunder-visningskommitténs betänkande. III. Angående förändrad anord-ning av folkskoleinspektionen. Bi-laga 1. Sthlm 1913.

Gralén, J.S. 1953: Folkskoleinspek-tionen i Gävleborgs lån. I: 1861—76. Årsböcker i svensk undervisnings-historia, 85. Stockholm: Förening-en för svensk undervisningshisto-ria.

Gralén, J.S; 1955: Folkskoleinspektio-nen i Gävleborgs län. II: 1877—1914. Årsböcker i svensk undervisnings-historia, 91. Stockholm: Förening-en för svensk undervisningshisto-ria.

Gralén, J.S. 1958: Folkskoleinspektio-nen i Örebro län åren 1861—1914. Årsböcker i svensk undervisnings-historia, 97—98. Stockholm: För-eningen för svensk undervisnings-historia.

Isling, A. 1980: Kampen för och mot en demokratisk skola. 1. Samhällsstruktur och skolorganisation. Stockholm: Sober.

Johansson, E. 1972: En studie med kvantitativa metoder av folkundervis-ningen i Bygdeä socken 1845—73. Akad. avh. Umeå universitet: Pe-dagogiska inst.

Johansson, E. 1991: "Läser själva or-den, Läser i book." Barnens läs-ning i Bygdeå 1640 med några vi-dare utblickar. I Skole, Dannelse, Samfund. Festskrift till Vagn Skov-gaard- Petersen. Odense University Stu-dies in History and Social Sciences. Vol 134. Sid 131—137. Odense.

Sjösten, N-A. 1991: Concordieformel och samhällsnytta. Folkskoleinspektio-nens syn på folkbildningen speglad i lit-teratur rekommendationerna för den tidi-ga biblioteksrörelsen. I—II. Lic.-av-handling. Univ. i Linköping: Inst. för pedagogik och psykologi.

Sörensen, A. & Fredriksson, F. (red) 1942: Svenska folkskolans historia. Del 3. Det svenska folkundervisningsväsen-det 1860—1900. Stockholm: Bon-niers.

Egil Johansson

Att upptäcka sin egen skolas historia

, "Ett folk börjar skolan." Det är sant än i dag. Varje år börjar svenska folket på nvtt i sin skola. Det gäller då nybörjarfolket, upptäckarfolket. Alla minns vi glädjen och förväntningarna kring vår egen skolstart. Nu upprepas detta på nytt varje år. En hel årskull går in genom skolans grindar. De ar redo att upptäcka den värld där de ska leva. De är redo att upptäcka, sin egen skola och dess historia. Att så verkligen kan ske torde ligga inom räckhall för den allra första nyfikenheten och öppenheten bland nybörjarna. Men då måste också upptäckarhågen få en ordentlig chans.

Därför kan det vara rimligt an i all enkel-het avsluta denna jubileumsbok med en livlig uppmuntran att låta barnen få ut-veckla mötet med skolan och .vuxenvärl-den på ett vaket och naturligt sätt. En god grund lägger vi alla utan att närmare tänka därpå, då vi gör våra små jämförelser för egen del och gärna berättar några episoder eller detaljer från vår egen skolstart. Där-med är vuxenvärldens minnesalbum öpp-nat som en personlig dialog med den nya generationen. I skolklassen kan läraren sy-stematisera denna dialog och t.ex. låta bar-nen fråga en ännu äldre generation om

nybörjarupplevelser längre tillbaka i tiden. Redovisningarna kan göras som hälsning-ar från mormor eller farfar eller kanske genom att någon av de äldre själv får be-rätta inför klassen om sin skola. Det kan vara en familjär introduktion redan under dé första skolveckornä, Men därmed är barnen också på väg att upptäcka sin egen skolas historia.

Sedan följer den långa upptäcktsfärden genom skolans vardag. Omgivningarna, skolgården, byggnaderna och lokalerna, materialsamlingarna, planscherna, så små-ningom böckerna och besöken i skolans bibliotek skapar hela tiden en historisk dimension kring skolarbetet, om än på ett helt näraliggande och praktiskt sätt. Lä-roplanen formulerar den fortsatta upp-täcktsresan alltifrån "min egen historia" och "min bygds historia" och till "mitt lands och min världs historia". I det per-spektivet är det tacksamt att från början komma ihåg den egna skolan och dess del i allt som hänt kring människorna och bygden.

På mellanstadiet kan upptäckterna bli mer systematiska. Dit hör förberedda be-sök på närmaste museum, där redan de

234

ATT UPPTÄCKA SIN EGEN SKOLAS HISTORIA

allmänna samlingarna kan innehålla inånga inslag från barnens och skolans värld. Men naturligvis är de speciella skol-museerna särskilt tacksamma att besöka. Ibland erbjuds barnen att deltaga i en gammaldags skoldag, de får låna något tidstypiskt klädesplagg eller en namnbric-ka med något gammaldags förnamn och skall sedan aktivera sig som tillfälliga gäs-ter i en gammal skolmiljö. Överhuvud ta-get brukar åskådliggörande av skolans his-toria i form av bygdespel, dramatiska upp-läsningar eller t.ex. filmupptagningar kring gamla miljöer och dokument, ge ny upptäckarglädje.

På mellanstadiet går det bra att låta bar-nen göra mer utförliga intervjuer med för-äldrarna och dé äldre och därmed konkreti-sera och systematisera lärdomarna i ett på-tagligt tidsperspektiv. Försök har gjorts, där eleverna, efter att ha samlat in upplys-ningar om de vuxna därhemma, har kunnat diskutera sig fram till en för klassen typisk och representativ mamma och pappa ut-ifrån genomsnittlig ålder etc. Denna ge-mensamma mamma och pappa har fått si-na egna typiska namn och deras skolstart och skolgång har lagts som en illustration på en tidslinje i den gemensamma redovis-ningen på en väggillustration. På motsva-rande sätt har en gemensam mormor/far-mor och morfar/farfar fått sina mer ålder-domliga namn och en tidigare plats med sina skolår på tidslinjen. Kring tidslinjen kan sedan bilder och urklipp fästas, som illusterar samtidiga händelser i bygden, i landet och ute i världen. På detta sätt kan den egna skolans historia föras in i det

vidgade tids- och samhällsperspektivet på mellanstadiet.

En mer ingående dokumentation kan ske på högstadiet med material ur de rika svenska arkiven. Fotografier, skolmatrik-lar, kyrkböcker, skattelängder, socken-protokoll etc. kan; ge fortsatt konkretion åt skolans historia längre bakåt i tiden. Numer är kyrkoboksmaterialet för hela landet lätt åtkomligt på mikrofiche från riksarkivets enhet, SVAR, Svensk arkiv-information, i Ramsele. Varje skola kan bygga upp sitt eget lokalhistoriska arkiv med källor från den egna bygden. Med en enkel inregistrering på skoldatorn kan se-dan familjerna, människorna och samhäl-let under förra seklet bli föremål för ele-vernas växande aktivitet i ett̂ "forskande lärande". Födelse- och vigselmönster, spädbarnsdödlighet och sjukdomspanora-ma, familjemönster och flyttningar, livet i helg och socken osv. erbjuder oändliga möjligheter till bestående upptäckter som eleverna själva gör. De överraskar sig själva, varandra och inte minst läraren med iakttagelser som ibland ifrågasätter uttalanden i läroboken. Då aktiveras både mycken inhämtad kunskap och drabbar dem utmaningen an bli den generation och det folk sorh har börjat en än större skola, livets och framtidens skola.

Och då är kanske intresset moget nog för att bläddra och läsa även i denna jubi-leumsbok och att upptäcka dess syfte och något underfundiga men tankeväckande innebörd i hela dess rikedom: "Ett folk börjar skolan".

235