knutpunkten nr4 2012 - jiujitsu · 2019. 7. 12. · 2012 bjöd på riktigt bra träning med ganso...

2

Innehållsförteckning Ordförande har ordet 2 Instruktörsläger i Ängelholm 3 Riksläger hos Stockholms Jiujitsuklubb 6 Ganso tänker tillbaka… 8 Svenska Karateförbundet, 50 år! 9 Åke Johansson, 70 år! 9 Sunmudo 10 Ungdomsläger hos SEISIN 12 JIUJITSU / JUDO, Nostalgi 13 Budokungar i form ännu 13 Japanska Hörnet 14 Kort och gott 15

Information KNUTPUNKTEN – Svenska Jiujitsuförbundets (SJF) informationsblad är förbundets nyhets- och informationsorgan till klubbar i förbundet och dess medlemmar. Knutpunkten distribueras på Internet via SJFs hemsida: www.jiujitsu.nu Innehåll med text och bilder, sammanställs av redaktionen. Det står redaktionen fritt att ändra eller stryka i inskickat material. Bilderna får ej användas i andra sammanhang utan upphovs-mannens skriftliga tillstånd. Redaktionen består av: Erik Lorinder, ansvarig utgivare, [email protected] Caroline Torstensson, layout. Marja Durewall Nilson, Kurt Durewall, Johan Flakberg. Material skickas till [email protected] Foto: Där inget annat anges: DW-Foto, Gbg. Utgivningsdatum: 121112

KNUTPUNKTENKNUTPUNKTENKNUTPUNKTENKNUTPUNKTEN Svenska Jiujitsuförbundets Nyhetsblad

Ordföranden har ordet Hur blir man enklast av med en fiende? Man gör honom till sin vän!

Kärnan för SJF:s verk-samhet ligger i träning-en där vi övar på att kunna klara av eventu-ella angripare och vid behov hjälpa annan utsatt för hot och våld.

Vi har inga tävlingar, motståndare eller fiender som vi förbereder oss på att möta. De flesta av oss tränar för att det är roligt, för att få umgås med vänner och för att må bra. Under träning-en strävar vi dock alltid efter att behålla realis-men. Det gör att vi behåller fokus på att det är verkliga människor vi utför vår jiujitsu på. Träningen är med andra ord en del av vår var-dagliga verklighet. I ett tidigt skede i den svenska jiujitsuns ut-veckling lutade Kurt Durewall sitt utövande mot Kiyose Nakaes fras ”När du blir angripen är han din fiende. När du med dina kunskaper försvarar dig, är han din vän du ska skydda”. Kontentan gör vår jiujitsuträning fartfylld och energirik utan att någon riskerar att skadas el-ler få ont i onödan.

Det finns en teori om projektion, vilken hand-lar om att störa sig på andra på grund av sidor hos en själv som man inte tycker om. Om man slår ihop det med teorin om att man inte kan ändra på andra människor, man kan bara ändra på sig själv, landar man i att man får själv job-ba bort de sidor man upplever som dåliga för att sluta störa sig på dem hos andra. Med för-ståelse för dessa enkla rader skulle allt krig i världen upphöra.

Människan har en förmåga att betrakta sig själv utifrån. Jag kan se mig själv ur perspekti-vet tredje person och betrakta det jag tänker och det jag gör. Jag kan ställa mig frågan

Forts sid 5

Erik Lorinder

Omslagsbilden Nya instruktörstitlar till glada deltagare efter utbild-ning i Ängelholm. Fr.v. Specialinstruktör Christer Johansson, Jk Seisin Halmstad samt Förbunds-instruktörerna Gullvi Kumm, JK Satori Oskarshamn, Lennart Quick, Uddevalla Jiujitsuklubb och Jan Josell, JK Bjerred.

Foto: Erik Lorinder Roslagens JK

3


Ordförande Johnny Sjöström hälsar välkommen.

Instruktörer och aspiranter.

Bitr. Riksinstruktör Olof Danielsson sköter uppvärmningen.

Genomgång av sen, d.v.s. initiativ i olika stadier.

Daninstruktör Erik Lorinder går igenom kapitlet om ansvarsfrihetsgrunder.

Helgen den 29-30 september 2012 stod Ängel-holms Jiujitsuklubb för värdskapet. Lägret in-vigdes av Specialinstruktör Johnny Sjöström och information gavs av Anders Brymell. I instruktörsledet framför oss stod: Ganso Kurt Durewall, Riksinstruktör Benny Ericsson, Bitr. Riksinstruktör Olof Danielsson samt Dan-instruktör Erik Lorinder vilka inspirerade till hög träningsintensitet, vilja och glädje. Det var också uppmuntrande att se så många namnkunniga utövare på mattan i vår dojo. Trevligt var det också att få positiva omdömen om lokalen som ansågs vara ljus, ha högt i tak samt det ovanliga i att ha blåa mattor.

Träningen innehöll flera olika moment som inlärningsmetodik för förflyttning. Knivavväp-ning som sker innan nedläggning, under ned-läggning samt efter nedläggning som avslutas med kontrollgrepp. Angreppens fyra steg (från hot till attack) var ett intressant men svårbe-mästrat ämne. Rollspel om nöd, nödvärn, bevittna överfall och ingripa. Underliga och märkliga situationer som gav insiktsfulla frå-geställningar med därtill hörande laddade dis-kussioner. Träning med stav där förflyttning och uppskattning av stavens räckvidd är av stor betydelse. I ämnet sjukvård behandlades bandageringens betydelse i samband med ska-da, vilket skall ske så snabbt som möjligt och så hårt som möjligt för att undvika blödning. Sista passet innehöll golvtekniker modell an-norlunda (viktigt för kvinnor) där principerna från olika försvar användes. På lördagskvällen intogs den asiatiska kvälls-varden på Chai Hong i centrum. Alltid lika trevligt att samspråka med likasinnade.

Instruktörsläger i Ängelholm

4


Ganso Kurt Durewall fäller under god kontroll.

Rollspel om vad man får och inte får göra i självförsvar.

Anders Brymell från hemmaklubben angriper med påk. Said Lashgrinejad från JK Seisin försvarar sig.

Riksinstruktör Benny Ericsson diskuterar framtiden med instruktörerna.

Riksinstruktör Benny Ericsson går igenom det nya kom-pendiet för ungdomsträning.

Specialinstruktör Bo Forsberg har sjukvårdsgenomgång med aspiranterna.

5


Lägret avslutades med utnämningar av en speci-alinstruktör samt tre förbundsinstuktörer. Stort grattis till er och era klubbar. Hjärtligt tack till er alla som var med och för-gyllde ännu ett läger i jiujitsuns anda.

Bodil Clifford Ängelholms Jiujitsuklubb

Forts sid 2.

”varför gör jag så här?” eller ”hur tänker eller känner jag nu?”. Om jag kliver åt sidan och börjar betrakta mig själv som en person som står mig riktigt nära, kan jag fråga mig själv hur jag behandlar mina närmaste. En riktigt god vän vill jag ju ta om hand. Jag vill alltid ställa upp, lyssna och förstå. Jag vill alltid fin-nas till för min vän. Men många av de saker som jag utsätter mig själv för skulle jag aldrig utsätta en vän för. Jag skulle till exempel ald-rig tvinga min vän att missköta sina studier. Jag skulle aldrig tvinga i min vän onyttig kost eller farliga preparat. Jag skulle aldrig underlå-ta en vän att motionera. Jag skulle aldrig tvinga en vän att sova för lite och jobba för mycket. Jag skulle aldrig tvinga en vän att röka eller dricka alkohol. Det är mycket som jag aldrig skulle utsätta min bästa vän för men som jag utsätter mig själv för dagligen. Det är också jag som sätter upp mina hinder, talar om för mig när något är svårt och berättar att jag inte duger. Många människor ger upp redan vid första mötet med sig själv; när jag talar om att det av olika orsaker inte går. Genom att övervinna mina egna rädslor, fobier, automa-tiska negativa tankar, dåliga vanor, avundsju-ka, ångest och vrede växer jag som människa. Jag själv, min närmaste människa, är alltså min värsta fiende. Hur blir jag enklast av med min fiende? Jag gör honom till min vän!

Svenska Jiujitsuförbundet Erik Lorinder Ordförande

Biträdande Riksinstruktör Olof Danielsson kollar Robert Cronas försvar mot pappa Thomas Cronas påkangrepp.

Daninstruktör Erik Lorinder gör en snabb batong-avvärjning.

VÅRENS LÄGER 2013 2-3 februari, Instruktörs- och aspirantläger, Linköping 9-10 mars, Årsmöte och Riksläger, Oslo 13-14 april, Riksläger i Göteborg, JK Kano 4-5 maj, Förbundsläger för Dangraderade, Roslagen 25-26 juni, Sommarläger för ungdomar, Vessigebro 26-30 juni, Sommarläger, Vessigebro

6


Rikslägret i Stockholm den 20-21 oktober 2012 bjöd på riktigt bra träning med Ganso Kurt Durewall samt instruktörerna Benny Eriksson JK Seisin, Olof Danielsson JK Zanshin, Erik Lorinder Roslagens JK och Charlotta Brandt Stockholms JK. På lördagen var vi drygt ett trettiotal tränande och på söndagen något färre. På passen delade vi upp oss i två grupper med vitt till grönt bälte i en och högre graderade i en. Det tränades kombinationstekniker, angrepp med flera an-gripare och i klubbrummet tränades vanliga tekniker i en annan miljö. Vi tränade även mer ovanliga tekniker som vi inte brukar träna så ofta samt detaljteknisk träning av det nuvaran-de systemet.

Riksläger hos Stockholms Jiujitsuklubb

Klubbordförande Isac Qvarfordt har hälsat alla välkomna.

Entusiastiska deltagare väntar på att få starta träningen.

Riksinstruktör Benny Ericsson visar en bestämd fällning.

Biträdande Riksinstruktö-ren Olof Da-nielsson ju-sterar Mats Lindhs ne-waza-teknik.

Ganso Kurt Durewall gör fotsvepning på Johan Gren-nert, JK Bjerred.

Riksinstruktör Benny Ericsson visar försvar mot två angripare. T.v. Olof Danielsson och t.h. Carlos Valdez,

Eskilstuna.

Isac Qvar-fordt övar intensivt mot t.v. Thomas Crona, Enkö-pings JK och t.h. Johan Grennert, JK Bjerred.

7


Vi i Stockholms JK vill rikta ett stort tack till alla deltagare och instruktörer för ett härligt läger med god stämning och mycket jiujitsu. Ett läger som detta när man möter så många nya människor, både tränande och instruktörer, skapar mycket ny motivation och kunnande jämfört med ett vanligt träningspass. Vi vill också rikta ett stort tack till Kurt och Marja Durewall, samt förbundet med dess lä-gerkommitté för allt stöd vi fått för att kunna skapa ett så bra och givande läger som möjligt. Vi hoppas att vi snart ses igen på fler trevliga läger ute i landet.

Med vänliga hälsningar Isac Qvarfordt

Ordf. Sjk

Charlåtta Brandt Chefsinstruktör, Sjk

Lars Sundström, Katrineholm får råd av Ganso i sitt försvar mot Richard Gustafsson, Linköping.

Olof Danielsson justerar Johan Grennerts handplacer-ing på Johan Flakberg.

Miljöträ-ning under förbunds-instruktör Låtta Brandts ledning.

Thomas Crona har ett fint förvarsgrepp mot Mats Lindhs kniv. Låtta Brandt ser nöjd ut.

Daninstruktör Erik Lorinder i försvarsläge på golvet mot Johan Flakberg.

8


I höst är det för mig personligen en jubileums-höst! Det är ju alltid mycket man kan tycka vara värt att fira, men det här vill jag verkligen inte ”gömma undan”. I min allra första självförsvarskurs för flickor med start i september 1962 började Marja Nil-son ihop med tre skolkamrater. En av kamra-terna Britta stannade kvar efter kursen och startade även med judoträning i Göteborgs Judoklubb under något år. Vad som så små-ningom hände med Marja vet ju de flesta inom SJF om. I en av de tidiga specialkurserna för män och manliga ungdomar startade i oktober 1962 Fritz Schubert med sonen Werner. Även Fritz vidare öden inom budo och jiujitsuvärlden är väl känt för medlemmarna i SJF. Vad har då dessa personer betytt för mig och min jiujitsu? De har båda varit ett ovärderligt stöd, de har sporrat och uppmuntrat mig i många av mina kanske vid den tidpunkten ganska annorlunda idéer. Fritz med sin diplomatiska ådra har många gånger dämpat mina sedan barndomen så hetsiga känslor och Marja med sin nästan outtröttliga energi har drivit på mig i mina ar-betsuppgifter då jag själv ibland tyckte det var viktigare att göra något annat just då! En så lång och givande vänskap som vi tre haft är inte så vanligt och jag är mycket tacksam för allt vi tillsammans fått uppleva och genom-driva – inte alltid varken så enkla eller lustbe-tonade uppdrag, men hela tiden med målet att föra fram min humana jiujitsu och den princip-baserade arbetstekniken. Nu ställer jag frågan till dem var och en vad budo/jiujitsu betytt för dem. Först att svara är Fritz ”Vad har då träningen enligt Durewall-systemet gjort för mig? Då jag kom hem från kriget var jag i ett mentalt mycket trasigt till-stånd. Jag tyckte att alla människor var mina fiender och undvek dem. Det tog många års träning hos Kurre innan jag fann ett nytt sätt att leva.

Jag har blivit lugn och säker och har numera inga som helst svårigheter att finna mig tillrät-ta i folksamlingar eller möten och framträdan-den, där jag har till uppgift att framföra ett budskap. Jag har blivit av med min hetsighet och kan numera behärska mig i t o m mycket svåra situationer. Många års intensiv träning i Durewall-systemet har gjort underverk både fysiskt och psykiskt. Jag tackar försynen för den dag för många år sedan då jag träffade min vän Kurt Durewall, som invigde mig i konsten att med ringa kraft vinna över en motståndare.”

Marja säger: ”Det viktigaste för mig med träningen har va-rit att kunna känna mig trygg. Naturligtvis inte alltid säkert att man klarar sig vid ett överfall, men chansen är betydligt större med jiujitsu-kunskaper. Tack vare träningen har jag lyckats klara av både affärstjuvar och ”billånare”! Också inte minst den fina gemenskapen som funnits under alla åren inom budokretsarna. Det är något som jag numera mycket ofta upp-lever som oerhört positivt när gamla elever, kursdeltagare, budoutövare kommer på besök eller vi möts, t.ex. nu senast på Bokmässan i Göteborg, för en ”nostalgistund” från tidiga år tillsammans.

Ganso tänker tillbaka…

Gamla vänner, träningskamrater tillika stiftare av Svenska Jiujitsuförbundet Marja Durewall-Nilson, Kurt Durewall och Fritz Schubert.

9

Åke Johansson 70 år!

Svenska Karateförbundet 50 år!


Det har genom budon blivit mängder av resor inom och utomlands och vännerna är spridda faktiskt över hela världen. Tack vare internet är det numera lätt att hålla kontakten, betydligt värre tidigare då ett brev till Japan eller Syd-amerika tog över en vecka! Ett råd till de unga idag som tränar inom SJF och även andra budokretsar – ta vara på varandra, njut av att ha ett gemensamt intresse, som dessutom är både nyttigt, roligt och utvecklande även inom andra områden!”

Svenska Karateförbundet, som bildade eget specialförbund 2010, firade i år sitt 50-årsjubileum med en riktig festsupé i Pors-linsfabriken i Stockholm. Över 120 inbjudna deltog i festligheterna och fick god mat och dryck samt se förnämliga uppvisningar i både japansk kimonokonst som körsång och karateframträdande från ungdomar i karate-gymnasiet. Dessutom hyllades flera gamla karatemästare och övriga som gjort karate-sporten goda gärningar. Däribland Kurt Du-rewall som genom sitt stora budoengage-mang och sina tidningar hjälpt till att sprida intresset för karatesporten i Sverige, speci-ellt under de första 25 åren.

Åke Johansson, veteranen från Norrland, numera flitig deltagare på både jul- och sommarläger har nu i september fyllt 70 år. Vi vill genom Knutpunkten ytterligare hylla denne friskus inom jiujitsu. Vi presenterade Åke utförligt i samband med hans ”åter-komst” på mattan under jubileumslägret i januari 2011 i Halmstad, så läs gärna om Åke i Knutpunkten 1-2011! Åke är också en duktig videofilmare så vi rekommenderar att kolla in länken www.youtube.com/bajdoffjoh. så kan du se mer från sommarlägren 2011 och 2012.

Köp förbundets populära TRÄNINGSMANUAL!

Med den i din träningsväska blir du aldrig

utan svar på dina teknikfunderingar.

Manual 6-1 kyu. 450:- Köp minst 3 ex. och få bra rabatt! 395:-/st

Beställning gör du till förbundskassören

Annika Gerhardsson Bernhardt [email protected]

073-1575361

10


Det är måndag den 3 september 2012 och i dojon inryms en blandning mellan spänning och andakt. Ingen vet vad som ska ske eller vad träningen ska gå ut på. Efter passets slut säger vi att vi alla hade varit med om något som vi aldrig hade föreställt oss; en resa för ett möte med sig själv.

Axel Zeman kommer från Garmisch Partenkir-chen i södra Tyskland. Han arbetar som religi-onslärare i grundskolan och har ägnat hela sitt liv åt filosofiska frågor. Dels genom att vägle-da andra i livsfrågor och dels genom budoträ-ning. Axel är graderad till första Dan i Sunmu-do och sällar sig till de åtta fortfarande utövan-de Sunmudo-munkarna i världen. Enligt Axel finns det bara tre aktiva Zen-budo-tempel kvar i världen. Dessa ligger i Japan, Korea och i USA. Inom några år kommer dessa läror bara vara historier från förr, för att sedan helt glöm-mas bort. I Japan utövas budo av en minoritet och baseboll har blivit en nationalsport. Jag, Sussi och våra söner mötte Axel i Kyoto i Ja-pan, i november 2010, när vi satt en kväll och tittade på kendoträning. Dojon är ett gammalt tempel i centrala Kyoto och är den äldsta fort-farande använda dojon i världen. Utanför viner pilar från kyudo-träning och en bit därifrån ligger en igenvuxen träningsring för sumobrot-tare. Att vi kom från olika hörn i världen och träffades i Kyoto är på sätt och vis otroligt men att vi träffades den kvällen är inte lika anmärkningsvärt eftersom vi var de enda fem åskådarna.

För 1500 år sedan, ungefär 500 e.kr. tog enligt sägnen, den indiske munken Bodhidharma sig till Shaolin-templet i Kina. Orsaken var att fol-ket i och kring Shaolin inte mådde så bra och att Bodhidharma ansågs ha metoder som kun-de hjälpa. Shaolin-munkarna hade sedan länge tränat olika självförsvarstekniker för husbe-hov, för att kunna värja sig mot rövare och plundring, (Axel undrade om vikingarna togs sig enda till Kina). Bodhidharma satte sig att meditera över problemet i nio (!) år och kom fram till att det munkarna behövde var motion.

Eftersom munkarna redan hade ett visst intres-se för att träna självförsvar men ägnade myck-et tid åt att meditera för att få den andliga trä-ningen, såg Bodhidharma en möjlighet att kombinera dessa träningsformer. Han lade samman de sedan många hundra år gamla väl-kända taoistisk energiövningar från Taijiquan och Qigong med munkarnas kamptekniker och supportade munkarna i timlånga pass av fy-sisk, andlig och mental träning. Resultatet blev en träningsform som innebar en blandning mellan kroppslig och mental träning, buddis-tisk lära och olika andningstekniker. Ur detta utvecklades de nutida KungFu-stilarna. Kung-Fu (gongfu) betyder ungefär ”skicklighet ge-nom hårt arbete”.

Ungefär 600 år e.kr. nådde indiska munkar Syd-Koreas stränder och lät bygga ett tempel i bergen. Templet fick heta Golgulsa – Grott-templet. Munkarna i Golgulsa hade liknande problem med hälsan som munkarna i Shaolin och genom någon form av samarbete mellan de olika templen, utvecklades Bodhidharmas läror parallellt i både Kina och Korea. Den ko-reanska kampkonsten baserades än mer på Chanbuddhistiska läror, vilka senare utveckla-des i Japan under namnet Zenbuddhism. Kore-anerna kombinerade övningarna med Yoga, Taiji, Qigong, diverse andningsövningar och lokalt utvecklade självförsvarstekniker. Strä-van med träningen var att utveckla den ”inre styrkan” och genom detta frigöra sig själv från lidande, att få insikt om vem man egentligen är

Sunmudo, visas för första gången i Sverige

Övning i balans, snabbhet och precision när båda ska vända sig om och klappa varandras händer.

11


och genom det finna vägen till lycka. En kore-ansk kampkonst var född och blev med tiden kallad Sun-Mu-Do, på japanska Zen-Bu-Do, ”Kampkonstens väg till Zen”. Dessa läror är sedermera grunden i de japanska budo-filosofierna. Budo är i grunden en Zen-lära, en strävan efter mental och kroppslig perfektion i syfte att finna vägar till ett fredligare och lyck-ligare liv och få insikt om hur allt hänger ihop.

Axel skrattar till när han ser hur ivrigt vi försö-ker utföra rörelserna. Träningen fortgår med balansövningar, stretchövningar och mer eller mindre akrobatiska spark- och slagpositioner. Hela tiden frågar Axel hur det känns just nu.

Han vägleder oss in i rörelser som till slut fun-gerar naturligt. Axel säger att våra kroppar gör vad de vill göra och han stöttade oss vid de olika hinder som uppstod. Så fort någon säger Det går inte”, ”jag kan inte”, ”det här funge-rar ju inte” osv. säger Axel att det är ett möte

”med sig själv och de omedvetna hinder vi sät-ter upp för vår potential och vår utveckling. De allra flesta ger upp vid första mötet med såda-na hinder i tron på att hindret ligger utanför oss själva, vår påverkan och vårt ansvar. Un-der hela passet påminns vi om andningen och vikten av att spänna av. Vi känner hur kroppen centreras och finner styrka, snabbhet och rörel-sefrihet när den får klara sig utan vår medvetna påverkan. Passet börjar dra sig mot sitt slut och vi står och blundar en lång stund bara för att ge oss själva svaret på frågan; vad är det som gör att jag känner att jag lever? Vi har alla olika svar på den frågan och det kommer att bli olika svar varje gång vi ställer den. Svettdroppen som rinner ner i mitt högra öga ger mig min känsla av att vara vid liv. Vär-men, vänskapen och lyckan av att uppleva des-sa spännande människor och händelser, ger mig känslan av att leva.

Erik Lorinder Roslagens JJK, Ki Gen Sen

Foto: Sussi Lorinder

Det viktiga är inte att sparka högt utan rätt dvs med avspänning och balans och få rätt sträckning i höften, benet och foten.

Stor del av träningen handlade om att känna efter.

Axel Zeman tar emot Kurt Durewalls jiujitsubok no. 1. Axel lovade att studera den noga. När han tittade i den sa han "Tänk att man kan göra exakt samma sak på så olika sätt".

Hela glada gänget som var med och provade på Sunmudo.

12


Ungdomsläger hos SEISIN

Avslappning, andningsteknik, koncentration!

Mats justerar en detalj.

Annika över-vakar en gra-deringstest.

Sedvanlig gruppbild.

Vi nio var med på sommar-lägret 2012.

Vi har mer att berätta inför

nästa!

Felicia Sjögren och Filip Grimsholm på bild, samt Filip Andersson och Emil Hellsten graderades upp en nivå.

Lördagen den 13 oktober deltog 35 ungdomar på ett höstläger lite utöver det vanliga. För att varie-ra träningen delades ungdomarna in i grupper på den kunskapsnivå dom befanns sig. Riksinstruk-tören Benny Ericsson med hjälp av Annika G. Bernhardt, Mats Mandegård, Mats Lind och Erik Hellsten arbetade med små grupper och kunde därmed övervaka och göra träningen mer genomarbetad och därmed roligare. Avslappningsövning och andningsteknik under Bennys ledning med dämpad belysning i Dojon gjorde gott för koncentrationen. Under pausen in-togs rejäla baguetter, saft och frukt. Träningen fortsatte sedan varvid också de som önskade kunde få genomgå en kunskapstest för gradering. Den sista halvtimman ägnades åt populära lekar.

Jag tackar för ett trevligt besök på min gamla klubb med detta inslag.

Jarl Öijerholm Seisin/Shiai

13


JIUJITSU / JUDO Nostalgi

Svårast att falla - ändå faller så många för judo! Så löd rubriken i tidningen Expressen i december 1958. Det var i judons barndom, alltså då det var märkligt med judo. Åtminstone i Sverige.

”Då journalisten Stig Bodin och tecknaren Åke Skiöld” inte föll för den senaste flu-gan – det japanska finsättet att försvara sig (strypangrepp, slag på ömma punkter, jiujitsugrepp) så greps de i alla fall av den säregna formen av självförsvar”. ”Svartbältet Gosen kallar fram en och en, som under tystnad kastar någon till golvet med en hiza-gurumba (balans-historia) eller något annat knep. Kastarna görét på låtsas. Om kastarna varje gång fick pröva sina kast på sina klubbkamrater skulle alltför många bäras bort avsvimmade och klubben skulle snabbt dö ut.” Så kunde judo tolkas i början.

Kurt Durewall Gerhard Gosen gör fotkast i sin Dojo i

Stockholm.

Budokungar i form ännu

löd rubriken på ett heluppslag i Göte-borgs posten (GP) nu i oktober. Det var de tre pionjärerna, alla verksamma i Gö-teborg, som uppmärksammades för sina gärningar sedan mitten av 1950-talet. Arkitekt / psykoterapeut Bruno Adler som startade den första svenska judoklubben i Sverige, optiker Attila Mészáros som började sprida karatespor-ten i landet samt Kurt Durewall som framför allt ägnade sig och fortfarande gör, åt jiujitsuns utveckling.

14


I min förra lilla artikel berättade jag mycket enkelt om samurajens själ dvs det japanska svärdet. Inriktningen i artikeln låg mestadels på själva klingan så nu har jag tänkt att berätta lite om klingans montering eller som man sä-ger på japanska, dess koshirae. Koshirae är ett konstverk i sig. Som ”klädesplagg” till det mest prestigeladdade objektet i Japans historia (nihonto eller det japanska svärdet) så var det genom århundra-den föremål för den mest omfattande bearbet-ning. Monteringen bar mönster och dekorer som på ytterst små ytor till fulländning förena-de tekniska och konstnärliga kvalitéer. Västerlänningar inom mode och design tror ofta att de kommit på nya mönster och stilar. Men tyvärr har de med stor säkerhet fel. Inom den japanska konsten finns fantastiska utform-ningar och dess fantasi har inget slut. Vet ej vid hur många tillfällen jag stött på fantastiska mönster och designer på monteringar som är många hundra år gamla. Ger man sig in i denna värld med dess mönster och bilder upptäcker man allt mellan himmel och jord. Allt från figurer och människor till växter och djur och vardagens föremål, många gånger med en speciell händelse eller historia till grund. Mycket fascinerande och intressant. Här finns sammanhang, tecken och budskap som få västerlänningar förstår eller kan tyda. Allt gjort i olika material såsom guld, silver, koppar eller järn, och eller kombinationer här emellan, i all oändlighet. En mardröm för da-gens guldsmed med andra ord! Monteringen till svärdet bars ju av japanen även som ”klädmode” d.v.s. man bytte ofta beroende på händelse eller omgivning, precis som vi västerlänningar byter kläder. Koshirae var också föremål för restriktioner. Ibland var en viss design endast tillåten för t.ex shogun. Ett exempel är fjärilar på saya (baljan) eller

ett kristet kors på t.ex tsuba (parerplåten). Detta var belagt med dödsstraff, d.v.s. ett hu-vud mindre ! Man kan i princip säga att svärdets montering

består i huvudsak av två stycken delar, saya (balja) och tsuka (handtag). Saya (balja) gjordes av trä. Denna designades sedan i all oändlighet. Modet påverkade givet-vis under olika perioder. I ena sidan av sayan kunde det ibland finnas en liten kozuka (kniv) och i den andra kanske ett par warikogai (ätpinnar) eller t.o.m en kogai.(öronpetare) Mellan saya (balja) och tsuka (handtag) satt tsuba (parerplåt). Denna ofta speciellt ut-smyckad och föremål för ett stort samlarintres-se. I början och slutet av tsuka (handtaget) sitter fuchi (ändknapp) och kashira (hylsa). Dessa ofta i matchande design. Mitt på tsuka (handtag) sitter menuki (utsmyckning). Dessa är i par d.v.s. två stycken. Tsuka (handtag) är ofta klätt i same (skinn av fisken rocka) och lindad med tsuka-ito (band,ofta i silke eller läder). Ovanpå same men under tsuka-ito sit-ter menuki placerade. Dessa bidrar till ett bätt-re grepp när svärdet hanteras. Hur sitter då svärdet fast? Jo, nakago (tången på svärdet) är instucken i tsuka. I nakago finns ett ana (hål) ibland flera, som passar med motsvarande mekugana (hål i tsuka). I detta hål trycker man i en liten mekugi (pinne gjord av bambu). Så sitter klingan fast. Att tänka på här är att om man skulle få för sig att ”provhugga”. SPRINTEN (mekugi) MÅS-TE vara FRISK och SITTA I ORDENTLIGT ! Annars kan klingan flyga iväg med stor skade-risk som följd. MYCKET VIKTIGT ! Som vanligt är ni välkomna med frågor eller synpunkter. Hör av Dig till Marja på Knut-punktens redaktion

Dewa Matta! Anders

Japanska hörnet

Koshirae

Koshirae.

Tsuba.

15


Kort och gott

Klubbordförande Emil Bergvall, Ganso Kurt Durewall och Louise Albo Zieme.

Jiujitsuklubben KYO, både ”live” och på roll-up.

Jiujitsuklubben Kano väl representerade under PR-dagen i Nordstan Gbg.

Anders Fält besökte lägret i Stockholm nyligen och fick mottaga både sitt och hustru Ingers SHIAI-diplom. Även klubbens chefsinstruktör Charlåtta Brandt fick sitt diplom i samband med lägret.

En mycket glad Stellan Holst med sitt SHIAI-diplom. Han uttryckte spontant att nu ska jag inhandla en vack-er ram och spika upp detta på hedersplatsen hemma i Tokyo.

16


knutpunkten nr4 2012 - jiujitsu · 2019. 7. 12. · 2012 bjöd på riktigt bra träning med ganso...

Documents