86magasin

Nr 2 2020 87magasin

Nr 2 2020

KRONANKRONAN

VAR MED OCH HJÄLPFloden i deras stad är giftig

På 50-talet var floden Rio Rocha så ren att vattnet gick att dricka. Idag är den ett gif-tigt avloppsdike, som tar livet av djur som försöker släcka törsten där. Under M-magasins resa till Bolivia träffade vi ungdomar som organiserar sig för miljön, stöttade av Unicef, och vem som är deras förebild råder det ingen tvekan om.

Av Lena Tallberg Foto Håkan Elofsson

l Redan för ett år sen, när vi besökte Cochabamba i Bolivia, sade dessa ungdomar att de har en svensk förebild: Greta Thunberg från Sverige. Vi trodde knappt våra öron för då var Greta långt ifrån världens mest berömda svensk, som hon är idag. Hur kunde de känna till henne här på andra sidan jordklotet?

Att Unicef i Bolivia har miljöarbete i sitt program är nytt. Det startade efter att ungdomarnas miljörörelse växte fram för tre år sedan; Tillsammans med Moder Jord. Likar mötte likar och småska-liga aktioner blev större och större.

– Rörelsen har förändrat våra attityder på djupet, säger de unisont.

Ändå har de alla olika ingångar beroende på vad de studerar: matförsörjning, vattenbrist, föroreningar och biologisk mångfald. Alla pra-tar om respekten för ”Moder Jord” och om framtiden. Men

de kan inte heller låta bli att prata om det förgångna, om sina föräldrars och mor- och farföräldrars berättelser om naturen.

– Min farmor har berättat de mest underbara saker om rena vattenkällor. Och på samma sätt kommer det som varit självklart för mig inte att vara det för mina barn och barn-barn, säger Johna.

De flesta i gruppen är privi-legierade barn, som Miguel. Han mötte och pratade med en quechuapojke, ett möte som berörde honom och förändrade hans världsbild.

– Pojken berättade att deras odlingar inte gav tillräckligt med grödor efter flera torra år. Familjen var tvungen att överge sin jordlott och flytta till stan där pappan hittat ett jobb. Där upptäckte de att det är utländska och dyrare grön-saker på marknaden. Och det enda problem vi som bor i stan har, som jag, det är att priser-na höjs!

Varför förgiftade ni vår jord? De unga i Bolivia vill att de vuxna lyssnar på dem och tar ansvar för planeten.

vänd

88magasin

Nr 2 2020 89magasin

Nr 2 2020

KRONANKRONAN

HEJ DÅ BOLIVIAFotograf Håkan, reporter Lena och chefredaktör Åsa i Bolivia. För varje sålt ex av M-magasin går 1 krona till Unicef och Bolivias barn. Sedan M-kronans start har vi, med er hjälp, samlat in över 10 miljoner kronor. Läs mer på m-magasin.se/m-kronan

– Egoismen är Moder Jords största fiende

När Melina låg i livmo-dern, drack hennes mam-ma vatten i floden. Melina föddes med korta fingrar utan naglar, något som hon blivit mobbad för i skolan.

l Melina bor två timmar från Cochabamba. Ändå tar hon sig till skolan där hon pluggar sociologi. Ändå jobbar hon också och tar ett stort ansvar för sin familj med små inkomster. Deras jord är för förgiftad för att det ska gå att sälja grönsaker-na samtidigt som det är svårt att

konkurrera med importerade. Deras kor dog när de drack av flodens för- orenade vatten.

– Vi förlorade allt, men ingen lyssnade på oss! säger Melina uppgi-vet och ilsket.

Hon har tre småbröder, den yngsta är bara fem, och Melina tar ett stort ansvar för dem.

– Jag har jobbat hårt i hela mitt liv, jag har varit barnvakt, servitris och cementblandare. Pengarna räcker inte till bussbiljetter så jag cyklar jämt.

Men en dag när Melina skulle cykla hem från ett jobb, kom ett fordon i full fart mot henne. För att inte krocka cyklade hon rakt in i vägräcket.

– Jag skadades allvarligt och hamnade på traumaenheten på sjukhuset. En av njurarna hade svällt upp och delades i tre delar. Nu fungerar båda njurarna dåligt och jag påverkas ännu mer av alla gifter. Jag har blivit svagare och familjen ännu fattigare.

Sjukhusräkningen landade på 3 000 dollar. Melina har själv sparat ihop 1 000 dollar. Vännerna startade en insamling och hennes pappa tog

ett lån, som familjen fortfarande betalar av på.

– Men jag måste fortsätta studera. Annars kommer vi aldrig att få ett värdigt liv, säger hon.

Jag tar upp min plånbok och ger henne alla dollar jag har. Jag vet att Unicef inte gillar att man premierar enstaka barn, men ibland har man inget val.

Melina skiner upp och börjar prata igen. Hon tillhör quechuafolket, vilken är den största ursprungsgrup-pen i Bolivia, ett land där 40 procent består av ursprungsfolk. Namnet fick hon från den grekiska skådespelaren och politikern Melina Mercouri, hennes mammas stora idol. Och Melina är inte främmande för att bli politiker. Nu har hon hittat och engagerat sig i miljögruppen Tillsam-mans med Moder Jord (se förra artikeln).

– Jag är 22 år och har två skrutti-ga njurar, men jag vill göra allt jag kan så länge jag kan!

– Världen är så konstig. Förr kunde vi dricka av naturens vatten. Det var rent och gott och gratis. Nu måste vi köpa vatten i plast- flaskor. l

låter blicken svepa längs flodkanten ser jag plötsligt kvarlevorna av djur.

Att ta ett svalkande dopp i den när hettan slår till är inte att tänka på.

– Nu kan vi bara bada i klorerat poolvatten, suckar ungdomarna. Eller åka fem timmar bort från stan till någon sjö.

Pablo ger mig en bok om den forna mångfalden av arter kring floden. Åker man österut i landet kommer man till Amazonas, världens mest artrika urskog. 65 procent av Bolivi-as yta täcks av Amazonas, och i september brann över 9 500 kvadrat-kilometer regnskog upp i östra Boli-via. Svenska Myndigheten för sam-hällsskydd och beredskap, MSB, var där och deltog i släckningsarbetet.

Och det är så vår planet kan räd-das, tror de bolivianska ungdomarna. Genom samarbeten och solidaritet, avtal och överenskommelser.

Pablo citerar Greta.– Hon sade att resurserna inte

längre gör oss rika, utan fattiga.Han tänker en stund och skickar

en hälsning till er läsare.– Egoismen är Moder Jords största

fiende. Kom ihåg att det inte går att äta pengar! l

– De vuxna har tagit för sig av naturen på barnens bekostnad. Fast det finns positiva tecken som att våra föräldrar har blivit mer miljömedvet-na. Förut brände de löv, men nu vet de att det är bättre att täcka plante-ringarna med löven, säger Jhona, till vars gård vi är på väg för att äta lunch.

Vi beger oss ut på en vandring där ungdomarna berättar om situa-tionen kring Cochabamba på över två tusen meters höjd. De pekar på nedhuggna, uråldriga eukalyp-tusträd, uttorkade betesmarker och sinade vattendrag.

Tillbaka i Cochabamba beger vi oss till floden Rio Rocha, den som var stadens blodomlopp för bara några år sen, så ren att man kunde dricka dess vatten på 1950-talet. Nu är floden nästan svart, och stinker av föroreningarna. Avloppsvatten rinner rakt ut i floden och företag dumpar avfall i den. Dessutom använder läderindustrin floden för rengöring efter garvning och stora mängder kemikalier hamnar i vattnet.

En gång var det 21 hundar som dog på en enda dag för att de druckit av vattnet i floden, får vi veta. När jag

Floden skadade Melina för livet

77 av 399 kommuner i Bolivia påverkades av klimat­katastrofer 2018: 17 850 familjer fick sina hem förstörda och 242 skolor skadades.

Rio Rochas giftiga vatten har format Melinas livs- villkor, från missbildade fingrar till familjens icke-fertila odlingslott.

Melina studerar nu psykologi och tror att det går att förändra människors miljöbeteen-den.

Tre unga fick chansen att besöka klimatmötet i Madrid i december. Och M:s Åsa och Lena lovade att hälsa till Greta med denna artikel.

Pablo berättar om fågel-livet längs Rio Rocha, om vilka arter som finns kvar.