Livet i staden

Foton ur Regionmuseets samlingarText: Åsa Forsberg, konstpedagog

Fotoalbum – nycklar till minnen och sinnen

Ett samarbetsprojekt mellan RegionmuseetKristianstad, Omsorgsförvaltningen ochKultur- och fritidsförvaltningen i Kristianstads kommun, med finansiering från Kultur Skåne

Bildförteckning

Smör och ostaffären, kv. Helig Geist nr 1, Kristianstad, ägdes av Fru Dymling. Omkring 1920, okänd fotograf.

Torghandel, Lilla Torg Kristianstad . Foto: Th. Andersson, november 1938.

Hattaffären, Eva Salongen, Kristianstad. Okänd fotograf.

Hembiträde hos grosshandlare B J Jönsson på 1930-talet. Okänd fotograf.

Gengas, Fjälkestad. Okänd fotograf.

Vägen Foto: Okänd fotograf.

Råbelövsbanan, Kristianstad. Okänd fotograf.

MilitärerFoto: Okänd fotograf.

Husmorsgymnastik inom Kvinnogillet vid Kooperativa Handelsföreningen i Kristianstad. Okänd fotograf.

Cirkusen kommer till stan, Kristianstad. Okänd fotograf.

Utan ord är det svårt att beskriva en bildupplevelseUtan bildupplevelse är det svårt att hitta orden

HandledningBilderna och handledningen är tänkta att användas som utgångspunkt för samtal och stimulera till håg-komst och gemenskap inom äldreomsorgen eller an-dra sammanhang och kanske kan öppna stängda min-nen. De kan vara en hjälp för vårdtagaren att berätta sin livshistoria, att upprätthålla sin identitet, veta vem han/hon själv är och vad hon/han har uträttat i sitt liv. Låt bilderna fungera som stöd för att sätta ord på tan-kar och känslor. Minnen väcks till liv hos vårdtagaren och Du finns där som lyssnar.

Bilder kan skapa sammanhang, associationer som sti-mulerar fantasi och inlevelseförmåga.

Bilder kan vara ett redskap för att beskriva sinnestill-stånd när inte orden räcker till.

Upptäck bilderna med synen, hörseln, känseln, lukten, smaken och livsluften.

Fotoalbumet kan vara en inspirationskälla till att ge nya intryck, skapa diskussion, ge mersmak på ytterli-gare bildupplevelser och skapa meningsfulla aktivite-ter och tankeutbyte och gemensamma erfarenheter för personal och vårdtagare. Öka kunskaperna om hur kultur kan påverka våra sinnen och underlätta kom-munikation. Höja livskvaliteten för vårdtagaren ge-nom att de får uttrycka sin livssituation. Kanske fly för en stund, drömma och fantisera, öka känslan av delak-tighet och välbefinnande.

Låt bilderna vara underlag till mysigt småprat.

Så varsågoda! Ge Er ut på ett gemensamt äventyr som stimulerar intellekt och känslor, som en del av omvård-naden. Vi hoppas att Ni kommer att få många härliga upplevelser tillsammans med många skratt.

Vad ska man ha bilder till?För att känna att man finnsFör att återge en händelseFör att ha roligtFör att betvinga det okändaFör att dekoreraFör att skapa förändringFör att avbilda gudarFör att berättaOch inte minst: för att må bra!

TipsVälj en bild eller några, ta inte alla vid ett tillfälle. Det är bättre att låta en bild ta tid än att hinna med flera. Jäk-ta inte! Ge vårdtagaren tid att berätta. Lyssna noga och visa intresse. Bekräfta vårdtagaren genom att sätta ord på känslor som uppkommer. Kroppsspråk, mimik och gester är lika viktiga som orden.

En bild kan läsas på många olika sätt, ur flera perspek-tiv. Det finns inte en bestämd betydelse utan flera. Ut-gångspunkten för all tolkning är den personliga, egna

upplevelsen, som formas i förhållande till tidigare er-farenheter och kunskaper men också i nuet – hur upp-lever Du den idag? Om Du tycker att någon fråga inte känns relevant hoppar Du bara över den. Tänk på att det inte finns något rätt eller fel sätt att tolka en bild. Här handlar det om att beskriva vad Ni ser och motive-ra varför Ni upplever den som Ni gör. Frågorna hjälper Er att stanna upp inför bilden och fundera lite extra.

Intill varje foto i albumet finns en förklarande text om ämnet på bilden och en del frågor. Här nedan följer förslag på generella frågor kring en bild.

Beskriv vad Du ser!Vilka känslor väcker den hos Dig?

Finns det några människor på bilden? Hur ser de ut? Titta på uttrycket, kroppsspråket, blicken och gester.

Hur är de klädda? Hur var modet? Frisyren? Hur upp-fattar Du honom/henne? Beskriv karaktär och status.

Vilka olika saker har personen omkring sig? Lista alla saker Ni ser. Vilka associationer ger de?

Beskriv miljön, ljus och skugga! Beskriv stämningen. Är den lugn, fartfylld eller magisk?

Vilken tid speglas? Jämför med idag! Finns det likheter och skillnader med Ditt liv?

Har verket en titel? Hjälper den Dig att förstå mer?

Varför är bilden gjord, har den något budskap? Enga-

gerar bilden Dig? Tycker Du om den? Vad tänker Du på när Du ser? Skiljer sig Din uppfattning från andras? Förändras Din uppfattning när Du hör vad andra ser?

Vem är fotografen? När är fotot taget?

Vilket perspektiv har Du som betraktare? Ser Du på bilden uppifrån, underifrån eller på avstånd? Vad finns utanför bilden?

Vilka föremål finns? Hur används det? Vad är det gjort av? Vem har gjort det? Vem använder det?

Ju fler fakta, minnen och berättelser ur det egna min-net som kan omsättas i upplevelsen av en bild, desto rikare är förutsättningarna i en upplevelse.

Förslag på andra övningarJag minns... ”Min barndoms bild”Att minnas väcker ofta en känsla av välbehag! Försök själv. Berätta för någon om ett härligt barndomsminne. Visst känns det skönt att få dela med sig och minnas?

Beskriv Din barndomsbild så som Du minns den!

I vilket sammanhang såg Du bilden? Hängde den på väggen eller kommer Du ihåg den från Ert familjeal-bum, någon bok eller tidskrift?

Vilken sorts bild var det? Var det ett fotografi, teckning, oljemålning, grafik, vävnad, broderi eller dylikt?

Var det någon vuxen som då förklarade bilden för Dig

eller fick Du själv fantisera om innehållet och innebör-den?

Vad betydde bilden för Dig? Vad betyder den för Dig nu? Varför tror Du att Du fortfarande minns bilden?

Hur hade bilden anskaffats? Vad hände med Din barn-domsbild sedan?

Tankar kring en bildTitta på en bild och skriv ner de ord som först faller Dig in.

Vad är det Du ser? Beskriv allt på bilden! Färg och fär-gytor, form och formkontraster, linje och volym, ljus, mörker och skugga, rörelse och djup samt alla detaljer och kompositionen i sin helhet.

Finns det några människor på bilden? Vilka föremål? Kan man få fram något om tid och plats? Vad händer på bilden?

Vilken känsla förmedlar bilden? Hur luktar det? Är det varmt eller kallt?

Vad tycker Du om bilden? Finns det någon detalj som Du tycker om eller inte tycker om? Vilka funderingar har Du kring bilden?

Hur är bilden gjord? Har Du frågor till fotografen/konst-nären? Vilken upplevelse vill han/hon ge åskådaren?

Berätta om bildenBeskriv bilden för de andra i gruppen, ingående men kort. Ta hjälp av Dina stödord.

Har de andra i gruppen uppmärksammat andra saker än vad Du har?

Om bilden får Dig att tänka på något från Ditt eget liv, en dröm eller liknande kan detta vara ett mycket bra redskap för Dina gruppmedlemmar – berätta det.

Om Ni använt samma bild i en grupp, jämför Era upp-levelser.

Lyssna och seSitt två och två. Titta på en bild, till exempel ett vykort, ett fotografi eller en tavla. Den ena blundar och den andra beskriver så noggrant och uttömmande att den blundande får en inre bild av hur bilden ser ut. Försök få med färgerna, stämningen och kroppsställningen om det finns någon figur med på bilden. Sändaren får prata tills han tycker att mottagaren har fått en klar och tydlig bild av hur det ser ut. Sedan får mottagaren titta och jämföra sin inre bild med den i verkligheten. Mottagaren får berätta vad det var som missades i sän-darens beskrivning. Byt därefter roller och titta på en ny bild. Pröva nu tvåvägskommunikation. Mottagaren får nu fråga om detaljer som han vill veta mer om. Dis-kutera. Den här övningen är bra ur många synvinklar. Bland annat övar man upp sin koncentrationsförmåga, lär sig se och formulera det i ord.

Humorterapi Med humorns hjälp får vi möjlighet att distansera oss från livets vedermödor och allvar.

Skrattet fungerar som inre jogging det förbränner ka-lorier. Skratt smittar, genom att stimulera skratt kan man få folk att skratta. Börja skratta helt utan anled-ning får Du se! Ni kan också sitta två och två, titta på varandra och försöka låta bli att skratta. Svårt eller hur!

KafferepOrdna ett gammeldags kafferep med en broderad duk på bordet, klirrande kaffekoppar, doften av nymalet kaffe, nybakat kaffebröd och sockertången. Kanske Ni kan mala kaffet själva.

Prata om Era synintryck, smak- och doftupplevelser!

Hur smakar det?Hur känns det i munnen? Provsmaka karameller, dryck-er, glass, yoghurt, kex, bröd, korv, ost, marmelad, frukt och bär. Lägg olika karameller eller frukt i en skål, med olika färg. Välj en var och beskriv varför Ni valt som Ni gjort. Provsmaka och berätta om förväntningen av smaken stämde överens. Beskriv också synintryck; färg, form, storlek, lyster, temperatur, konsistens, hur det låter och hur det luktar. Ät mycket blåbär det är bra för hjärnan och synen!

Gör känselpåsar! Ta några tygpåsar och fyll med sand, sten, skruvar el-ler spikar, fjädrar, snöre, ett mjukisdjur, bomull, risgryn, karameller, ärtor, klädnypor eller en rotborste. Blunda och ta ner handen i påsen och känn. Undersök hård-het, mjukhet, storlek, tyngd och temperatur.

KänseluppgiftTa två tandpetare. Arbeta två och två, en blundar och trycker med en eller två tandpetare på ryggen, över-armen, underarmen, bak på handen, fingertopparna, läppen osv. Hur långt är det mellan tandpetarna? Peta också med andra föremål, något kallt, mjukt, skrovligt och så vidare.

Hur låter det? Gör hörselburkar! Fyll en liten plåtburk med ärtor, sten, grus, sand, nycklar etc täpp till öppningen med en bit tyg och en gummisnodd. Skaka, lyssna och gissa vad som är i burken! Beskriv hur det låter!

Varifrån kommer ljudet!Deltagarna får blunda, lyssna efter ljud och beskriva ljudet och varifrån det kommer. Klappa med händerna, klipp med en sax, viska på höger sida, framför, bakom eller i ett annat rum.

Vad säger näsan?Luktburkar! Använd t ex tomma filmburkar eller gam-la medicinburkar. Fyll dem med bittermandel, tobak, såpa, tandkräm, skokräm, kanel, kardemumma, nej-lika, paprika, kakao, mynta, anis, pomerans, te, blom-mor, frukt och parfym. Dela upp luktprovningen på flera tillfällen. Ni kan t ex ha dagens lukt! Genom vårt luktsinne kan vi urskilja hundratals olika dofter. Andas i armvecket på Dig själv innan Ni byter krydda/doft, det neutraliserar Ditt luktsinne lite, så att Du orkar med en ny doft! Vilka minnen väcks?

Fiskens dagHa en fiskdag, bjud in en fiskare som får berätta hur stora fiskar han fått! Köp olika fiskar – titta, lukta och känn, kanske Ni kan rensa och sedan tillaga den. Dis-kutera olika fiskeredskap, rensningstekniker och fisk-recept. Fisk förbättrar minnesfunktionen!

Berätta vad Du tycker om och inte tycker om!Det kan handla om mat, musik, litteratur, konst, teater, årstider osv.

Måla tillsammans Skapa bilder med teman som:En viktig dag i mitt liv! – Mitt hem – Mitt arbete – Min fa-milj – Kärlek – Drömmar – Så lekte jag – Lust och färg – Rädsla och oro – Självporträtt – Din livslinje

Minneslådor och askarGör egna minneslådor, gärna tillsammans med vård-tagare. Skapa personliga minnesaskar, album, collage.

BildsökningVilka bilder omger Ni Er med? Vad finns i kök, matsal, vardagsrum, korridorer och så vidare.

Vad för bilder har vårdtagaren? Tala om bilder i tid-ningar, veckotidningar, tidskrifter, böcker, vykort, al-manackan, i reklam och på tv. Jämför bildflödet nu och då! Olika tekniker som underlättar bildhantering, datorn, kameran, mobilen med mera.

Fotografera Låt en kamera vandra mellan olika personer under en vecka och titta sedan på bilderna tillsammans.

Vad har Ni fastnat för? Är det porträtt av människor, händelser på hemmet, besökare, naturen, maten, blommorna, eller? Ni kan välja ett tema!

Lycka till!

Åsa Forsberg, konstpedagog på Regionmuseet Kristianstad och Kristianstads Konsthall

Smör- och ostaffärenI smör och ostaffären kunde man välja bland ett brett urval av lagrade svenska hårdostar men även lantägg och smör i lösvikt fanns att tillgå.

Smör och ost har funnits nästan lika länge som människan. Från början kärnades smör och ystades det ost av mjölken för att konservera den korta mjölksäsongens överskott på fett. Smör har alltid haft hög status och var en av de pro-dukter som kunde säljas och gav kontanter till bondehus-hållet.

Vi börjar väl med att se hur skyltningen ser ut. Lockande eller hur? Så många sorter! Snålvattnet rinner till hos mig när jag tänker på en god och vällagrad prästost! Vilken är din favorit?

Mannen med svart rock, hatt och käpp läser kanske på re-klamskyltarna som sitter bakom ostarna. Undrar vad det står på dem?

Då går vi väl in då det känns lite kallt och stå härute. Dörren är stor och tung och dörrklockan plingar till! Blir nyfiken på hur dörrpinglan ser ut, en del är så vackra.

Oh, vilken doft som möter oss, känner du?

Bakom disken står en kvinna i en vit bomullsrock med spänne i sidan som säger: Vad får det lov att vara?

Hon föreslår lite olika sorter, en mild herrgård, en nötig grevé, en vällagrad prästost och en krämig svecia. Hon hyvlar en skiva från den sista sorten och ber mig smaka.

Mums, jag tar ett halvt kilo!

Vad har ni för andra varor här i butiken? Har ni lösmjölk, bröd, Raketost, kex, marmelad, konserver?

Vilka förpackningar har använts under olika tider för mjölk, smör och ost? (t.ex. plåt, trä, glas, papper)?

Var köpte ni smör och ost? Gjorde ni smör och ost hem-ma? När åt man smör och ost? Till vardags, på helger eller resor?

Hade ni en smörhåla i gröten? Skar ni osten med kniv eller osthyvel?

Har du använt smör och ost som betalningsmedel nå-gon gång? Handlade ni på krita? Minns du tiden då det var ransonering på ost?

Tävlade ni i byn om vem som gjorde det bästa smöret?

Brukade ni göra fina kulor och vackra rosor av smöret? Hur förvarade man smör och ost? Berätta om ett smör eller ostminne!

Smakar dagens smör som förr?

Gör eget smör och bre på mariekex!

Ha en ostprovning!

Affärsbiträdet skär upp en bit och lägger den på vågen och halvkilosvikten.

Hon slår in osten i smörpapper och tar pennan som hon haft bakom örat och skriver priset på paketet. Får jag fresta med något annat?

TorghandelnUnder århundraden har kvinnor och köpmän sålt sina va-ror på torget och från landsbygden kom bönderna och bjöd ut ved, livsmedel och levande kreatur. Det fanns oli-ka torg för olika varor med försäljning bestämda dagar i veckan. Men många torg hade helt andra funktioner och var viktiga som samlingsplatser. Visst är det något speciellt med torghandel? En värld av dofter och smaker som mö-ter dig, apelsiner och salami från Italien, äpplen med sen-sommarsmak från Österlen. Förr i tiden var doften kanske något annorlunda, hästskiten och köttdoften luktade inte så förföriskt alla gånger. Våra torg har förändrats i takt med människors sätt att leva. Det har uppstått nya traditioner på torgen som studenternas skattjakter, musikkonserter, modevisningar och firandet av idrottshjältar. Samtidigt är det jättetrevligt att det fortfarande går att köpa fisk och frukt i marknadsstånden. På stadens torg myllrar stadslivet som allra mest. Så var det förr och så är det fortfarande på många håll.

Här står två damer i sina fina kappor med mink- och räv-kragar/boor och synar harar och fasaner. Kanske ska de ha något vilt till middag! Undrar vad de ska laga?

Vad är det för ägg som ligger i lådan? Vaktelägg kanske?

Vilka andra varor kunde man köpa på torgen förr? Blom-mor, frukt och grönsaker, fisk, hantverk, kläder, gödsel och textilier? Kunde man köpa tyg i lösvikt?

Vad vägde man med? Besman kanske? Vilka mått an-vändes? Ett tjog ägg, en kappe potatis, en kanna mjöl?

Hur förpackades varorna man köpte? Hade man med sig en korg?

Vilka varor fanns till jul, påsk, midsommar, skördetid?

Vilka dagar och tider torgade man? Vilka köpmän sålde sina varor på torget? Hur transporterades varorna?

Vilka olika inrättningar fanns vid torget? Fanns det frisör, skrädderi, bageri, konditori, polis, likbod, tandläkare, fo-tograf, manufakturaffär, mjölkaffär, järnaffär, apotek?

Går kvinnornas män också och handlar på torget? Vad handlar de i så fall?

I det vita huset är det en pappershandel, vilka varor hade de?

Vilka ärenden hade man på banken?

Åt du några smaskiga wienerbröd på stadens fina kon-ditori?

Om man hade häst, bil, moped eller cykel var parkerade man? Var låg busstationen?

Om nu kvinnorna ska träffa sina män här på torget var bestämmer de träff tro? Vid skulpturen, annonspelaren, gatlyktan, fontänen, parkbänken, telefonkiosken, glass-kiosken, vattenpumpen, trädet, eller?

Hade man andra evenemang på torget, vårtal, sång och musik?

Vilka bodde i husen vid torget?

HattaffärenHatten är historiskt ett viktigt uttryck för mode, stil och status. I Sverige ända fram till 1970-talet gick nästan ingen anständig kvinna av någon samhällsklass utomhus utan något på huvudet, en hatt, basker eller sjal. Till och med inomhus skulle huvudet helst vara täckt för att hon skulle vara välklädd.

Kvinnor i alla åldrar och av alla samhällsklasser skaffade sig en ny hatt minst varje höst och vår. Till vintern skulle man ha en varm skinnmössa och till sommaren en lätt och ledig sommarhatt. Men viktigast var vårhatten. Den skulle visas upp tillsammans med den nya vårstassen på Valborg eller första maj. På 1930-talet blev hattarna lite mindre i storlek än de varit tidigare. Ögonen skulle synas och håret ligga i vågor. Hattbrättena var osymmetriska och placerades ofta snett på huvudet. Tyrolerhatten, jerseyturbanen och ma-troshatten var populära.

Under andra världskriget var det svårt att få tag på ma-terial. Då blev hattarna enkla och funktionella. Efter kri-get blomstrade hattarna upp igen och dekorerades med blommor och flor.

På 1950-talet skulle en dam ha en genomtänkt klädsel med dräkt, hatt, handskar, väska och skor som passade ihop. Tonåringar skulle nu inte längre vara kopior av äldre damer, istället för hatt hade de schalett om håret. Hattens betydelse minskade också i och med frisyrmodets korta klippningar – håret skulle inte längre gömmas.

Har du någon hatt idag? Hur ser den ut? Hur länge har du haft den?

Vilka olika slags hattar har du haft? Platta, toppiga, ka-lotter, basker eller turban? Vad hade du på huvudet om våren, sommaren, hösten och vintern?

Vad hade dina föräldrar och syskon för huvudbonader?

Var handlade du dina hattar? Vem var ditt smakråd? Vilka färger och material gillar du? Ser du någon favorit-modell på bilden?

Behövde du spara för att kunna köpa en hatt? Hur länge då? Har du handlat hatt på krita?

Har du lämnat in någon favorit för lagning eller ändring hos en modist?

Har eller hade du dina hattar i hattaskar?

Har du tagit studenten? Hur ser den mössan ut? Hade ni någon mösspåtagningsceremoni?

Kommer du ihåg Vegamössan?

Vad för slags hattar har du haft på bröllop?

Minns du höfthållaren, rosettkragen och de knallröda läpparna? Minns du när tonårsmodet från USA kom?

Vilka olika slags frisyrer har du haft?

Vad finns i lådorna under hattarna på bilden?

Såldes andra saker i hattaffären? Sjalar, halsdukar, hand-skar och väskor?

HembiträdetEn piga eller ett hembiträde var en flicka eller kvinna, an-ställd för att utföra husliga sysslor i en arbetsgivares pri-vathem eller lantbruk. Arbetsuppgifterna varierade, men kunde omfatta städning, tvätt, handling, eldning, matlag-ning, dukning, servering, strykning, diskning, svara i tele-fon, öppna dörren och ibland även barnpassning.

Hembiträdet hade oftast ingen utbildning, hon hade låg lön, var inneboende, hade fria måltider och ibland fria ar-betskläder/uniform under arbetstiden. Hon fick ofta bo i köket, nere i källaren, på vinden eller i en jungfrukammare i arbetsgivarens bostad. Där sov hon på nätterna, tillbring-ade sin lediga tid och vilade på raster.

Den person som förr skötte matlagning och städning åt en ungkarl av medelklass kallades oftast hushållerska. Hon hanterade även hushållsbudgeten, skötte matinköpen, bestämde vad arbetsgivaren skulle ha till middag, och av-gjorde själv när hon behövde städa och tvätta.

Vilka hade hembiträden?

Har du varit piga/hembiträde/barnflicka eller hushåller-ska någon gång eller hade ni hembiträde?

Hur gammal var hon/du? Hur bodde hon/du? Hur mycket tjänade hon/du?

Hur blev hon/du behandlad av arbetsgivaren, gäster och andra? Skulle hembiträdet vara artig och niga för arbetsgivarna och deras gäster? Hade du/ni någon kok-bok eller vett och etikettbok?

Vilka ljud, dofter och smaker eller känslor dyker upp?

Hur kunde en arbetsdag se ut? Vilka arbetsuppgifter hade hon/du?

Vilka redskap/maskiner kommer du ihåg? Hade ni sten-mangel, dammsugare, centrifug?

Hur fungerade spisen, var den vedeldad? Vem högg och bar in veden?

Hade ni rinnande vatten i köket? Hur fick ni varmt vat-ten?

Hur såg kaffepannan, kaffekopparna, servetterna, ljus-stakarna, vasarna, finbesticken ut?

Hur såg klädseln för grövre arbete, vardag samt serve-ringsdräkten ut? Var klänningen eller kjolen svart eller blå med vitt förkläde, var skorna svarta? Hur hade man håret?

Var man ledig någon gång? Vad gjorde man då?

Gengasen – sinnebilden för be-redskapstidenUnder andra världskriget 1939-45 stod de flesta bilar stilla, utom gengasbilarna som höll transporterna rullande. Gen-gasen användes då som fordonsbränsle i Sverige på grund av bristen på olja och bensin. När det har varit svårt att få tag i olja har man hittat andra lösningar till våra bilar, elek-tricitet, motorsprit och gengas. I bilens barndom var det faktiskt vanligare med elbilar än bensinbilar. I takt med att bilismen ökade blev olja i olika former ett allt viktigare driv-medel. Det fanns tidigt en oro över att oljan skulle ta slut och man införde exempelvis bensinfria söndagar för att spara på tillgångarna.

Efter kriget var bensinpriserna låga och ingen ville befatta sig med de klumpiga gasgeneratorerna som man dessut-om förmodligen förknippade med krigets elände. Nästan alla gengasagregat avmonterades och hamnade på soptip-par och i lador. Inte förrän under energikrisen på 70-talet dammade man av den gamla tekniken igen av rädsla för att bilarna skulle bli stående. Idag är fordon som drivs av gen-gas mestadels en hobby- eller nostalgiverksamhet.

1907 fanns det 662 bilar registrerade i Sverige. Under 1950-talet blev bilen en viktig del i visionen om folkhemmet. 1945 fanns det ca 50 000 bilar och tio år senare hade antalet växt till 636 000. Nu skulle alla ha egen bil, bilismen fick sitt definitiva genombrott. Bilen kopplades samman med posi-tiva egenskaper som fritid, rörelsefrihet och individualism.

Optimismen inför bilen avspeglas även i stadsplaneringen. Motorvägar, parkeringshus och stora shoppingcenter blev centrala komponenter. Samhället anpassades efter bilis-men på ett sätt som blivit strukturerande för vårt beteende idag. Bilen rullar vidare och i dag finns fler än fem miljoner bilar i Sverige, även om allt fler röster i klimatdebattens tid försöker stoppa den.

Vilka fortskaffningsmedel hade ni när du var barn? När åkte du bil, lastbil eller buss första gången?

Har du bilder eller berättelser om bilismen? Berätta om en minnesvärd bilfärd, om fartdårar eller trafikkaos.

Har du något minne av gengasbilar? Hur lät motorn? Hur luktade det? Hur fungerade gengasen?

Hur långt kunde man köra utan att fylla på bränsle? Hur fort kunde man köra? Försökte man samåka? Liftade du någon gång?

När tog du körkort? Hur gick det till?

Kommer du ihåg din första bil? Var den ny eller begag-nad? Hur mycket kostade den? Hur betalade du den?

Gick den på bensin? Var tankade du? Vilken bilverkstad anlitade du eller mekade du själv?

Har du varit med om någon krock?

Kommer du ihåg när det blev högertrafik? Körde du den dagen?

Vägen

Så länge människan har haft behov av att färdas mellan två platser på land, så länge har också någon form av väg eller stig funnits. Vägarna har i alla tider knutit människor och bygder närmare varandra.

I det gamla kulturlandskapet ringlade vägen harmoniskt fram i landskapet från kyrka till kyrka, från by till by, från gård till gård. På vägarna färdades bönder och arbetare, hantverkare, köpmän, resande teater- och cirkussällskap, zigenare, tattare, luffare och fångar på väg till fängelse el-ler rättegång. Bönder och tjänstefolk gick eller åkte till åk-rar, betesmarker, slåtterängar, kvarnen, smedjan och från skogen till sågen eller gården. Säsongsarbetare tog sig till andra socknar eller avlägsnare platser för skörd, tröskning, nyodling, slåtter, dikesgrävning och byggnadsarbete.

Med fordonens framväxt i början av 1900-talet förändra-des behovet av skötsel av vägarna och vägkassor bildades. Vägstyrelserna, som förvaltade kassorna, anställde väg-mästare och vägarbetare. Nu började man använda kros-sad sten, makadam, som vägunderlag istället för sand och grus. Mot slutet av 1920-talet gjordes vägar med smågat-sten, knott och betong.

Det allmänna vägnätet nästan fördubblades i början på 1900-talet. För att kunna serva den framväxande fordonstra-fiken förändrades utbudet vid vägen. Bensinstationen blev en självklarhet, byns smedja bytte ofta skepnad till bilverk-stad. Busstrafiken utvecklades kraftigt och busstationen blev samhällets nav. Landsvägsbussen var mer flexibel än järnvä-gen och bara ett fåtal hade råd att skaffa bil eller motorcykel.

På 30-talet infördes gemensamma vägmärken över hela landet och de första trafiklinjerna målades. Andra världs-kriget gjorde att vägbyggen stannade av och de flesta bi-lar stod stilla – utom gengasbilarna, vars slaggningsplatser vid vägarna blev upprinnelsen till rastplatser.

I takt med att bilen blev var mans egendom började fritids-resandet, där själva resan var målet. På 50-talet uppfördes de första motellen och vägrestaurangerna.

Har du något roligt vägminne?

Hur såg vägarna runt ditt hem ut när du var barn? Vem skötte om vägen? Vad använde man för att binda dam-met på vägarna? Vatten, salt, olja? Lekte du vägarbe-tare?

Vilka fortskaffningsmedel hade ni när du var barn? När åkte du bil första gången? Hur kändes det?

När tog du körkort? Hur gick det till?

Kommer du ihåg när bensinstationerna och bilverkstä-derna började komma?

Kommer du ihåg de första vägmärkena? Vilka var det?

När började busstrafiken? Hur såg busskuren eller håll-platsen ut? Vad kostade det att åka buss?

Kunde man åka släde och spark på vintervägarna där du bodde? Var vägsträckningen olika sommar och vin-ter?

Kommer du ihåg när det blev högertrafik? Körde du den dagen?

RåbelövsbananRåbelövsbanan gick mellan Rödaledskorset och Torsebro. Totalt mätte banan 6700 meter.

På tio år, mellan 1952 och 1962, kördes tio stortävlingar på Råbelövsbanan, sju motorcykel- och tre biltävlingar. I snitt lockade tävlingarna 35 000 åskådare.1952 var den första motorcykeltävlingen men efter att banan asfaltera-des 1955, kördes även sportvagnstävlingar, t ex Grand Prix-loppet som vanns av Fangio, ett par meter före Moss. Den gången var dåtidens bästa förare på plats tillsammans med ca 80 000 åskådare – ett svenskt publikrekord. Här kördes också TT-lopp. TT står för Tourist Trophy som är ett lands-vägslopp – idag kallas det för roadracing. 1956 kördes här Sveriges första VM-tävling för sportvagnar.

På många sätt var banan perfekt den var platt så att åskå-darna kunde följa fordonen runt hela banan, på raksträck-orna kunde fordonen komma upp i över 270 km i timmen. 1962 lades banan ned och all utrustning auktionerades bort, såsom bodar, stängsel, lastbil, ångvält, tidtagnings-utrustning. Idag är det inte mycket kvar runt Torsebro som påminner om Råbelövsbanans storhetstid. Banan är igen-växt men det finns en minnestavla vid Grand Prixvägen.

Bilar och motorcyklar har utvecklats på grund av folks in-tresse för tävlingar, en ständig strävan efter högre fart och acceleration, liksom kopplingen till äventyr. Tyvärr har av-saknaden av säkerhetstänkande inom motorsporten bi-dragit till att många förare, funktionärer och åskådare har omkommit genom åren.

Har du varit på Råbelövsbanan eller på någon annan tävlingsbana? Vem gick du dit med? Hur luktade det?

Fanns det någon förtäring vid banorna att köpa eller tog man med sig?

Minns du kanske raggarbråken?

Kunde det vara farligt att vara åskådare?

Gillar du motorsport? Vilken gren gillar du bäst? Har du haft några favoritförare?

Har du själv tävlat? Har du drömt om att bli rallyförare eller något liknande? Vilket fordon och märke skulle det vara i så fall?

Brukar du se motorsport på tv? Minns du någon speci-ell tävling? Varför?

MilitärtjänstenGivaaakt! Skott kommer! Eeeeld, ladda, klaaart!

Mellan 1901 och 2010 hade Sverige allmän värnplikt för män. Lumpen, mönstring, muck och markan har varit själv-klara begrepp för svenska män under många generationer.

Under 1900-talet kallades nästan samtliga män in till värn-plikts- och repetitionsutbildning. Försvaret blev den plats där män från alla sociala skikt i samhället möttes och fick lära känna varandras olika bakgrund.

Under mönstringen gjordes konditionstest, styrketest, in-skrivningsprov och en allmän medicinsk undersökning där bland annat rörelsemekaniken, lungor och hjärta kontrol-lerades, följt av samtal med psykolog, läkare och inskriv-ningsförrättare. Aspirantens ansökan skickades sedan till förbanden som med hjälp av resultaten från mönstringen avgjorde om aspiranten blev antagen.

Väl inkallad så kallade Reveljens trumpetsignaler till en ny dag och efter morgonuppställning med inspektion av klädsel och bäddning gick man i samlad tropp till frukost-matsalen. Dagen avslutades med att trumpetaren blåste tapto. Då skulle det vara släckt på logementen.

Gjorde du lumpen? Var gjorde du lumpen och vad gjor-de du? Vid vilket regemente låg du? Vem var ditt befäl? Minns du några lumparkompisar?

Hur många månader tjänstgjorde du? Vad minns du av exercisen, maten, kläderna? Hur såg en dag ut? Hur mycket fick du i dagpenning?

Vilket är ditt bästa lumparminne? Har du några bilder från den tiden?

Kommer du ihåg några ljud? Hur lät matsalsklockan, trumpeten, befälets röst, snarkningar från luckkompi-sarna?

Hur var det med vapen- och persedelvård, städningen av logementen (sovsalarna) och skötseln av fordon och hästar?

Var du orakad vid någon uppställning eller tappade du bort någon persedel?

Vad gjorde du på permisarna? Tog du bonnpermis nå-gon gång? Fick du sitta i arresten någon gång? ”Att sitta i buren”, var en vanlig bestraffningsform! Vad hände då?

Vad tyckte du om uniformstvånget under permissio-nen? Hur var det på repövningarna?

Hur tyckte du att kronans ärtsoppa med pannkakor smakade?

Var du tvungen att skjuta upp familjebildning eller ut-bildning för att du skulle rycka in?

Många säger att lumpen gjorde dem till män, varför då?

HusmorsgymnastikenGymnastikens hälsobringande effekter började spridas i Sverige i början av1900-talet. En vältränad kropp ansågs som en bekräftelse på att man levde ett sunt liv.

På 40-talet startade husmorsgymnastiken, som snabbt blev mycket populär. Samma gymnastikform som under 1800-talet stått för manlig styrka och militär disciplin. Det blev också ett inslag i kvinnans frigörelse, att visa att man hade egna fritidsintressen. I tidningarna sågs bilder av grupper med damer i sina bästa år som leende hoppade jämfota i gröngräset och på biograferna visades journalfil-mer med reportage från olika husmorsgymnastikgrupper. Kvinnorna tränade, tävlade och deltog i uppvisningar.

Husmorsgymnastiken var omväxlande, det blev ett avbrott för många husmödrar – inte bara disk och korvstoppning.

Spring lätt på stället! Sträck upp händerna mot solen! Draaaaaa! Å kryp ihop! Draaaaa! Å kryp ihop! Fraaaaamåt! Å bakååååååt! Å framåååååååt! Å bakåååååååt! Å rulla runt på mage!

Ibland hängde barnen på och följde med i övningarna el-ler lekte. Rumpgången var rolig, då skrattade alla – även mammorna. Husmorsgymnastiken var bra mot allt från gäddhäng till skurgumsknän!

Gjorde du husmorsgymnastik eller utövade någon an-nan fysisk aktivitet? Vad betydde den för dig? Var det roligt?

Var hade ni gymnastik? Var man utomhus också?

Vad kostade det? Hur tog du dig dit?

Hur länge höll man på? Blev du svettig? Kunde ni du-scha och basta efteråt?

Hur ofta hade ni gymnastik? Hade man uppehåll under sommaren och julen?

Hur var ledaren? Fanns det några speciella regler?

Hur många var ni? Kommer du ihåg några som var med? Hur gamla var ni? Fick du några nya vänner där? Umgicks ni annars också?

Vilka övningar gjorde ni? Använde ni redskap? Hade ni musik till? Simmade ni också? Utövade ni någon lag-sport?

Gjorde ni uppvisningar? Hur såg gymnastikkläder och skor ut?

Kunde du ta med dig barnen? Vad gjorde barnen? Fanns det någon lekledare?

Kommer du ihåg Bertil Ugglas morgongymnastik på ra-dion?

Hur var det med gymnastiken i skolan, utövades den i skolsalen?

Cirkusen kommer till stan! Cirkus i stan! Visst är det något speciellt? Cirkusens besök var förr i tiden en av årets stora nöjeshändelser. Cirkus-konsten är fängslande och omringad av mystik, kanske på grund av cirkusfolkets nomadliv, resande land och rike kring. De bara dyker upp och underhåller för en kväll!

Förr gick man man ur huse för att se alla spännande artis-ter, akrobater, jonglörer, luftartister, clowner, trollkarlar och för att inte tala om alla dresserade djur i det stora tältet med den runda manegen. I pausen kunde man gå mellan de gallerförsedda vagnarna och se tigrarna i ögonen på nära håll. Ordet cirkus får de flesta att tänka på elefanter, skäggiga damer, eldslukare och akrobater.

Cirkusen hade sin storhetstid på 1930-, 40- och 50-talen, fram till tevens intåg. När en cirkus gjorde reklam för sig så var det bland annat genom att låta elefanterna promenera genom centrum till den plats där cirkustältet hade rests. På affischerna kunde det stå: Kom och se något du aldrig tidigare sett! Sensation!

Ibland hade de olika program till olika priser: familjeföre-ställning, barnföreställning och galaförställning. Dagens cirkusföreställningar skiljer sig från äldre tiders rullande zoo. Elefanter, tigrar och lejon har bytts ut mot hundar, kat-ter, hästar och åsnor. Det var naturligtvis inte särskilt djur-vänligt att sätta lejon och tigrar i bur. Kanske har hundarna och katterna lättare att trivas med cirkuslivet.

Här på bilden ser vi ett cirkustält som inte är rest än men ljusen lyser och folk har börjat samla sig. Många har cyklat hit och är nog lite nyfikna!

Har du något speciellt cirkusminne?

Vilken cirkus kom till din stad? Var i staden höll cirkusen till?

Hur fick du reda på att cirkusen var i stan? Kommer du ihåg om du såg elefanterna vandra genom staden?

Brukade du gå på cirkus? Vem gick du med? Hur tog du dig dit?

Kunde man resa långt för att gå på cirkus? Vad kostade en föreställning?

Hade du någon speciell artist som du absolut ville se?

Var det något speciellt nummer som du fascinerades av? Fick du ilningarna i maggropen då akrobaterna slungade sig iväg genom luften, när lejonen röt eller kanske när damen sågades itu?

Vågade du titta när akrobaterna balanserade? Skrat-tade du åt clownen eller blev du bara rädd? Spådde du dig någon gång hos spådamen?

Hur doftade det? Hur lät det i och utanför tältet?

Åt du korv och godis?

Har du plankat någon gång?

Vilka gick på cirkus? Träffade man gamla bekanta?