1

magasin:KMH

Konsten att nå utöver estradkanten

Räcker det inte att kunna spela så bra som möjligt?

Folksång under luppSusanne Rosenberg om sin

konstnärliga forskning

Freiburg, Norrbotten, LyonKompositionsutbildningarnas

samarbete i många nya former

nr 02 – april 2013

2

InnehållUpptakt

magasin:KMHges ut två gånger om året och sprids bland annat till Kungl. Musikhögskolans konsertbesökare, samver-kanspartners, andra högskolor, bibliotek samt KMH:s studenter och anställda.

Ansvarig utgivare Måns Tengnér, kommunikationschef

Redaktion Måns Tengnér, Christina Hedlund. Om inget annat anges är texterna författade och bilderna tagna av redaktionen.

Adress KommunikationsavdelningenKungl. MusikhögskolanBox 27711115 91 StockholmTel 08-16 17 26www.kmh.se

Synpunkter och nyhetstips Har du förslag på vad vi ska skriva om? Hör gärna av dig!

Prenumeration Om du vill prenumerera och få magasinet levererat direkt hem i brevlåda - skicka ett meddelande till info@kmh.se med namn och postadress. Prenumerationen är kostnadsfri.

Omslagsfoto: Stefan Nilsson. På bilden Johan Segerman, som agerade som Fagge Fagott i en av de barnmusikföreställningar som blev resultatet av kursen Musikkommunikation, läs mer på sidan 4.

Grafisk form: Jonas NorénTryck: Davidssons Tryckeri

ISSN: 2001-4155

Foto: Stewen Quigley

Mot nytt campus 2016 .....................................................3

Konsten att nå ut över estradkanten.................................................................4

Vaggsång som smärtlindring............................................................................6

Mediakurs blev resande teatersällskap...........................................................................8

Skandinavisk folksång under lupp..........................10

Tematiska studier somhuvudtema...............................................................................14

Arty Business..........................................................................16

Die schöne Müllerin och mellanrummen mellan rutorna.......................................................................17

Musiken, språket och miljöerna i Gällivare blev prisat masterarbete................................................18

Accordeonfestivalen........................................................20

Mellan Freiburg, Norrbotten och Lyon................22

Anna Petrini, KMH-alumn..............................................26

2012-2013 – Detta har hänt.........................................28

2013 års Wallanderpris...................................................30

Examensarbete blev listetta i Taiwan.......................................................................................30

Farväl till två mästare och inspiratörer...................................................................31

Välkommen till ännu ett nummer av magasin:KMH. Trettiotvå sidors av möten med spännande personer och händelser med anknytning till Kungl. Musikhögskolan (KMH).

Att arbeta i nära samverkan med omgiv-ningen är en självklar del av vardagen på en musikhögskola, och en huvud-uppgift för KMH liksom för andra högskolor och universitet.

Det koncentrerade, ensamma arbetet i övningsrummet eller det nära mötet mellan lärare och student i den indivi-duella lektionen är visserligen alltid en viktig beståndsdel. Men ännu viktigare är nog den ständiga kontakten med omvärlden: För vad gör en musiker utan mötet med sin publik? Vad gör en lärare utan mötet med elever och kollegor? Vad gör en forskare utan kontakt med den verklighet hon eller han studerar? Vår samverkan utvecklas hela tiden och tar sig nya former. I det här numret möter du flera spännande exempel.

Ett sådant är samarbetet med Handels-banken om Jan Wallanderpriset (se sid. 30). En stiftelse närstående banken köper varje år in ett förnämligt stråk-instrument och utser i samverkan med KMH, och efter tävlingsförfarande, en masterstudent från någon av landets musikhögskolor som får instrumentet att disponera under en längre tid. Priset ger möjlighet för några av landets mest framstående unga stråkmusiker att utvecklas ytterligare. Det ger KMH:s studenter och lärare möjlighet att möta en helt ny publik, som kanske ännu inte har hittat till våra ordinarie konserter på Valhallavägen. Priset har också gett oss tillfälle att tänka i nya banor om hur man kan utveckla konserter till både form och innehåll.

Det kommer framöver att bli allt vikti-gare att komplettera KMH:s statsanslag med andra former av intäkter. Det gäl-ler inte minst i samband med inredning och utrustning av vårt efterlängtade kommande nya hus. Detta innebär inte bara en stor utmaning, utan öppnar också för nya allianser och nya sätt att definiera och beskriva våra unika kvalitéer.

Men även våra studenter ställs inför nya utmaningar. Det gäller ju inte bara att spela så bra som möjligt. Det handlar också om att tänka på nya sätt kring hur man kommunicerar med sin omvärld, och hur man ska kunna forma sin egen roll som musiker eller pedagog i det kommande yrkeslivet (se t.ex. sid. 5)

Om detta och mycket annat kan du läsa i detta andra nummer av magasin:KMH. Jag hoppas att det ska ytterligare väcka din nyfikenhet på den fascinerande klingande palett som är KMH!

Cecilia Rydinger Alin, t.f. rektor

3

isst var det lite av historiens vingslag, när den första stegen i mitten av mars 2013 restes mot KMH:s B-hus. Nu rivs den

ursprungliga musikhögskolebyggnaden mot Valhallavägen, där generationer av musiker och musiklärare utbildats och mött sin publik.

Därmed börjar det hända saker på rik-tigt: Efter många års väntan och olika provisorier bygger nu Akademiska Hus vad som i praktiken blir ett helt campus omkring det byggnadsminnesskyddade stallet och ridhuset i hörnet Valhallavä-gen-Lidingövägen.

Med en välkomnande glasfasad och inbjudande entré byggs KMH:s nya

campus med sikte på inflyttning 2016: centralt, lättillgängligt och öppet för både studenter och allmänhet. Med byggnadsminnen som utgångspunkt ska de nya byggnaderna möta de gamla och berika varandra.

KMH:s lokaler kommer att bestå av en yta på ca 16 000 kvm. Den stora glasade huvudbyggnaden byggs för konsert-salar, övningsrum, datorsalar, studior med kontrollrum, undervisningsrum, administration, m.m.

Det långsmala huset som löper längs Lidingövägen kommer bland annat att rymma huvuddelen av övningsrummen, körsalen, studenternas experimentsal Svarta lådan, men även en del undervis-ningsrum.

Det före detta stallet och ridhuset är sedan 1993 byggnadsminnesmärkta och ska därför bevaras och återanvändas. Stallet kommer att bli KMH:s nya bib-lioteket. Gula villan flyttas till ett läge bakom ridhuset. Runt skolan byggs 370 bostadsrätter i en båge.

Stort fokus har legat på att skapa möten och gemenskap mellan studenter, lärare

och allmänhet. KMH:s alla aktiviteter utgår därför från ett gemensamt rum som sammanfogar publika lokaler och skolans centrala funktioner. Genom skolans foajé kan besökare strömma på väg mot konsertsalar där gratis konser-ter kommer att ges nästan varje dag.

Förhoppningen är att byggnaden blir en publik ikon i Stockholm som är inbju-dande för såväl studenter som allmän-het.

Mot nytt campus 2016

V

4

Musikkommunikation i teori och praktik. Sångerskorna Kajsa Lindberg och Ingrid Berg skapade tillsammans med tre instrumentalister en föreställning om några häxor som skulle åka till den årliga festen på Blåkulla, en resa med diverse komplikationer, Musiken var hämtad från Disney-filmer och från Rossini, Grieg m,fl. klassiska tonsättare.

5

denter som delas in i med 6-7 personer per grupp.

Det är viktigt, menar Eva, att studen-terna tidigt ställer sig frågan vad de vill att barnen ska ha med sig hem från konserten: Ett starkt uttryck? Ett lugn? Någon speciell tanke?

En viktig aspekt är också att musiken själv ska få vara ett bärande budskap. I sagan om Hans och Greta gestal-tas samtalet mellan mamman och pappan med hjälp av en duett av Bela Bartók.

En viktig aspekt är också att musiken själv ska få vara ett bärande budskap. En grupp håller just nu på att arbeta fram en föreställning på Hans och Gre-tamotivet. I sagan ingår en diskussion mellan mamman och pappan. Där har lösningen blivit att samtalet gestaltas inte i ord, utan med en duett av Bela Bartók.

– Musiken får en bärande roll, och bar-nen ”luras” att lyssna aktivt.

Att hjälpa publiken att lyssna kan ibland handla om enkla dramaturgiska knep, som att en pianist börjar spela något, så en bit in i stycket kommer en

n lång rad dagisbarn i orange trafikvästar stövlar fram genom ljusgården på KMH. De är på väg till stora konsertsalen för att

gå på en musikteaterföreställning som ges av en grupp studenter vid institu-tionen för klassisk musik.

Föreställningen handlar om Fagge, som av någon anledning har tappat bort sin fagott. Han behöver hjälp, både av den engagerade publiken och ett antal djur och människor som dyker upp på sce-nen, för att leta rätt på alla delarna till sitt musikinstrument. Och inte minst skruva ihop dem på rätt sätt, så att ljuv musik till sist uppstår.

Föreställningen ingår i kursen Musik-kommunikation, som pågår utspridd över två terminer med början under årskurs 1 på musikerkandidatprogram-met.

Första terminen innehåller en förbe-redande seminariedel. Studenterna får problematisera vad kommunikation är, bli medvetna om att det är en rörelse åt två håll, ett samspel med publiken.

– De får jobba mycket med kropps-språk, som att göra ljudlös musik med kroppen, gestalta ett crescendo, stark eller svag musik. Även olika typer av sceniska och teaterövningar, berättar Eva Larsson-Myrsten, lektor i klassisk sång vid KMH och ansvarig lärare.

Andra terminen arbetar de sedan fram sina redovisningar. Studenterna får full frihet att välja hur de ska göra, och till vilken publik de vill vända sig. Under

de många år Eva arbetat med kursen Musikkommunikation (det har blivit några vid det här laget - hon började 1991) har det utkristalliserat sig att det bästa är att vända sig till en barnpublik.

– Det ger de bästa erfarenheterna. Barn är ju inte artiga. Gör man något bra märks det direkt, och tvärtom!

Alla instrumentalister och sångare på kandidatprogrammets första årskurs deltar, vilket innebär uppemot 30 stu-

E

Räcker det inte att kunna spela så bra som möjligt? På kursen Musik-kommunikation får musikerstudenterna reflektera över hur man når fram till sin publik, och hur mycket energi som faktiskt krävs för att hålla kommunikationen i konsertsalen levande.

Foto: Stefan Nilsson

Konsten att nå ut över estradkanten

6

Vaggsång som smärtlindringAlexandra Ullsten är doktorand i musikpedagogik med inrikt-ning musikterapi. I januari fick hon, som en av åtta utvalda svenska forskare från olika discipliner, ta emot ett stipendium ur Drottning Silvias Jubileumsfond. Stipendiet fick Alexandra för sin påbörjade forskning om vaggsång som smärtlindring av för tidigt födda spädbarn.

öräldrar med svårt sjuka späd-barn upplever ofta att de har små möjligheter att trösta, lindra och skydda sina barn från smärta och

lidande. Musikterapi kan stimulera och underlätta den naturliga kommunikatio-nen mellan förälder och spädbarn, trots att familjen befinner sig i en stressad vårdsituation. Musikterapin underlättar också för anknytningen mellan barnet och föräldrarna, något som är viktigt för barnets psykologiska utveckling.

Den metod Alexandra Ullsten använder för sina undersökningar, vilka äger rum på neonatalavdelningen på Danderyds sjukhus, innebär att en musikterapeut använder sig av spädbarnssång före, under och efter ett blodprov som tas på det för tidigt födda barnet. Med hjälp av smärtskattningsinstrument mäts sångens inverkan på barnets fysiologi

och beteende under den smärtsamma provtagningen.

– Spädbarnssång innebär att sången sker i interaktion med barnet i stunden. Det kan vara både färdiga melodier med eller utan text, eller bara kommunika-tionssignaler på en melodi. Det handlar alltså om en sång som svarar på barnets responser, förklarar Alexandra.

– Efter en sångintervention intervjuar jag föräldrarna, för att höra deras re-spons på spädbarnssången. Förhopp-ningsvis är de positiva till att själva använda sången som en hjälp i kommu-nikationen med sitt barn.

Alexandra har arbetat, och kommer också fortsätta arbeta som musiktera-peut vid Landstinget i Värmland paral-lellt med doktorandstudierna.

F

av de andra medverkande och sätter sig bredvid och lyssnar, synligt intres-serad. På så sätt hjälper man barnen på traven.

Det vanligaste är att studenterna gör föreställningar i form av en berättelse som musiksätts, som historien om Fag-ges fagott, men det har också hänt att man haft instrumentredovisningar och frågestunder.

– Musiken får en bäran-de roll, och barnen ”lu-ras” att lyssna aktivt.

Studenterna görs också medvetna om att det är viktigt att man hittar ett musikaliskt språk som riktar sig till barnen. Det betyder för den skull inte att man ska undvika ”svår” musik.

– Barn är inte genreberoende, det de verkligen är beroende av är att de som spelar gör det med stort engagemang och lust, säger Eva med emfas. Då kan man mycket väl fånga dem med en sonat av Prokofjev, åtminstone avsnitt ur den...

Till och med ganska långa musiksjok kan fungera utmärkt om det bara görs på rätt sätt.

– Det var ett tillfälle när studenterna ville ha med Saint-Saëns ”Svanen”. Jag var tveksam, tänkte att det blir för långt. Men det visade sig att de lyckades skapa en stämning när barnen nästan föll i trans, och det kändes som att de kunde fortsatt spela hur länge som helst. Man märkte också så väl att det var fint för barnen att få ta det så lugnt, och verkligen lyssna.

Det är alltså studenter på musikerkan-didatprogrammet som arbetar med dessa föreställningar. När de senare kommer ut i yrkeslivet kommer de flesta av dem inte att arbeta med barn-publik. På vilket sätt kan de dra nytta av de här speciella erfarenheterna?

– Jag brukar fråga studenterna, när kursen är avslutad, om de tror att erfarenheterna från det här är något de kan ta med sig i ”normalkonsert-fallet”, säger Eva. Ett väldigt vanligt svar är att de fått koll på vilken hög energinivå och koncentrationsnivå de faktiskt måste hamna på för att nå ut till publiken. Det har de ofta inte varit medvetna om tidigare.

7

Det var vid en konferens i New York för några år sedan, med de internationellt ledande forskarna och pionjärerna inom fältet musikterapi och vård av för tidigt födda barn, som hennes intresse väcktes på allvar. I Sverige är hon själv pionjär med sin forskning.

– Min drivkraft i forskningen är att hjälpa dessa sjuka spädbarn och deras föräldrar, och kanske bidra med lindring under den ibland långa sjukvårdsvistel-sen, och på sikt evidensbasera musikte-rapi inom svensk neonatalvård. Det har ingen gjort förut, vilket innebär en extra stor utmaning, säger Alexandra.

– Det kan finnas stora vinster, både mänskliga och ekonomiska, på kort och lång sikt, med att erbjuda musiktera-peutiska metoder som smärtlindring för barnen och som föräldrastöd.

Drottning Silvia och Alexandra Ullsten vid prisutdelningen i januari. Foto: Fredrik Sandberg/Scanpix.

Barnet på stora bilden har inget samband med det forskningsprojekt som berättas om i artikeln. Foto: Wayne Eardley/Scanpix.

8

Det var en rejält lång resväg Moshtagh hade för att komma till musiklektionerna, nittio mil enkel resa från hemstaden. Trumman på bilden är en daf, ett av få musikinstrument som inte var belagt med totalförbud under hans barndom i det efterrevolutionära Iran. Foto: Stefan Nilsson

9

Mediakurs blev ett resande teatersällskap

ursen Mediaprojekt ger ganska fria ramar, så länge det handlar om att kombinera olika medier, och vi var överens om att vi ville

göra något ”live-igt” kring ett ämne som engagerade oss alla. ”

Det säger Sofia Hallgren, som är initia-tivtagare tillsammans med kurskam-raterna i musik- och medieproduktion Andreas Angel, Mathias Correia de Melo, Sadia Gaya, Gabriella Hans-son och Erik Nordstrand. Resultatet blev en kollektivt producerad multi-mediaföreställning kring genusfrågor i musikbranschen. Kursexaminationen skedde med vad som kan beskrivas som en demo eller en ”avancerad läsning”, och först därefter har det blivit en fullt scenisk föreställning som också inklu-derar projektioner och olika former av förinspelat material.

I grunden finns en berättelse om kill-bandet ”Finding Atlantis”, ett ambitiöst band med stark integritet i en matriar-kal fantasivärld. Bandet kommer i kon-takt med ett skivbolag som betvivlar de-ras förmåga. Det kvinnochauvinistiska bolaget vill förändra de unga männen till en mera säljbar vara. Kommer detta att gå helt friktionsfritt?

– Att byta roller och vända på per-spektiven är förstås ett klassiskt sätt att arbeta när man vill göra komedi, fortsätter Andreas. Men det har också varit viktigt för oss själva: genom att ge-stalta ett kön vi inte definierar som vårt eget har vi upptäckt en massa tidigare omedvetna ”manliga” eller ”kvinnliga” beteenden hos oss själva.

– Men det handlar egentligen inte om manligt-kvinnligt i sig, snarare om maktfördelning mellan subjekt och objekt, tillägger Gabriella. Subjektet har ett stort rum, äger tiden och är den som tittar på objektet. Objektet har ett litet rum, äger inte tiden och är den som blir tittad på. På grund av detta blir

objektets rörelser små och snabba. Ett subjekt däremot kan svänga med ar-marna, sitta bredbent och ta god tid på sig. Män förväntas ofta ta subjektsrol-len, medan objektsrollen enligt normen är kvinnans. Denna tankemodell, som ju till exempel finns i Simone de Beau-voirs ”Det andra könet”, har vi använt när vi utformat våra olika roller i pjä-sen. Egentligen handlar det inte främst om manligt-kvinnligt i sig, snarare om subjekt och objekt i olika situationer och relationer.

Texten, musiken – och de anslutande workshops eller diskussioner som är en integrerad del av föreställningen – har utformats som en sorts flexibla bygg-stenar. De kan kombineras på olika sätt beroende på målgrupp, sammanhang och antal medverkande.

Så har också föreställningen framförts i så skilda sammanhang som vid inter-nationella jazzkonferenser, i högsta-dieklasser, på folkhögskolor och på ”hemmaplan” på KMH. Så den tillfälligt sammansatta studentgruppen har tagit formen av ett resande teatersällskap – som också kontinuerligt skriver om och anpassar text, musik och iscensättning.

– Vi har döpt vårt arbetssätt till ”empa-tisk anarki”, säger Andreas. Eller varför inte ”den enda hittills fungerande formen av kommunism”...? Det innebär att det egentligen bara fanns en skriven låt att utgå från. Sen har var och en bi-dragit med både låtar och texter, medan arrangemangen gjorts gemensamt.

– Det är ett väldigt spännande sätt att arbeta, inflikar Erik. Som musiker är man oftast van att ha ett ganska färdigt material: här är det texter som hela tiden förändras och utvecklas, och musik som måste förändras väldigt flexibelt i takt med den, med utgångspunkt i rock/pop.

Är då det här ett optimalt sätt att nå målet för en mediakurs på KMH?

– Ja, det kan man nog säga på flera sätt, säger Mathias. Det ger ju möjligheten att lära sig använda verktygen och öva sig i att samarbeta, samtidigt som man fördjupar sig i ett ämne och sprider det.Samtidigt har vi förstås märkt tydligt att KMH inte i första hand är rustat för sceniska produktioner. Replokaler, ljud och ljus har krävt en hel del pyssel.

– Så vi skulle gärna se ännu mer av öppna kanaler mellan de konstnärliga högskolorna, för att kunna samarbeta mera omkring det sceniska, där vi nu i stället har tagit hjälp av skådespeler-skan Clara Bendz utanför kursen.

Men det viktigaste, intygar hela gänget, är att man efter projektet kan ana en större medvetenhet, även inom institu-tionen, att tala om genusfrågorna.

Det började som en kurs inom kandidatprogrammet i musik- och medieproduktion. Men det hamnade både i syditalienska Bari, i Marks kommun i Västergötland, i Oslo och i Utbildnings-radions webb-TV. Studentföreställningen ”Vem får höras?” om genusfrågor i musikbranschen har väckt intresse på många håll och fortsätter att utvecklas.

K”

10

Skandinavisk folksång under luppStora salen lyses upp av en enkel strålkastare. Folk-sångerskan Susanne Rosenberg mitt i ljuskäglan. Det är den femte och sista av den följd av konserter som bildat stommen i de doktorandstudier i konstnärlig forskning som Susanne arbetat med sedan 2007.

11

Skandinavisk folksång under lupp

12

on är ensam på scen hela konserten igenom. Utnyttjar några få instrument som får ge ton och klang kortare stunder,

klockspel, lergök, mungiga. Annars bara rösten. Moduler med sånger, med eller utan text och av olika karaktär, följer på varandra, utan avbrott. Det är sub-tilt, förtätat, nästan hypnotiskt, ändå mycket varierat i det lilla. Olikamusikstilar, olika sångstilar, olika ut-tryck. Och så är det loop-pedalen: Hon sjunger en slinga, spelar in sig själv, sedan spelas rösten upp så hon kan sjunga, improvisera, tillsammans med sin egen röst som i återkommande loo-par hörs klinga ut i högtalarna.

I sex år har Susanne Rosenberg jobbat med sitt konstnärliga avhandlingsarbe-te, ”Kurbits-ReBoot - Exploring Scandi-navian folk singing style in new artistic and academic contexts”. Efterforskning-arna har resulterat i fem konserter eller projekt, var och en med olika inriktning, olika former och besättning.

Vad hade du för tankar med denna sista konsert?

– Det har funnits ett antal teman som återkommit i alla de fyra tidigare delarna av doktorandstudierna: Varia-tion, improvisation, närvaro och flow i konsertsituationen, rummet, riten, att använda traditionen i en ny kontext och en dialektik mellan muntligt och skriftligt material.

– De temana blev nu mycket tydligare. Genom att renodla kunde jag reflektera och samla ihop allt det jag hållt på med

att det inte bara kräver av mig att jag genomför konserten, utan också attjag beskriver, så att det kan delas med andra hur resan dit ser ut.

– Jag har ju också delat med mig hela tiden till studenterna och kollegorna här på KMH. Varje termin har jag haft ett seminarium där jag berättat om mina metoder, visat skisser. På så sätt blir min process tydlig på ett veten-skapligt sätt, och dessutom kan andra ta del av mina erfarenheter, låna mina metoder - eller för den delen komma fram till att metoderna inte passar dem.– Jag tror att det här har gjort mig till en bättre konstnär. Eftersom jag hela

tiden varit tvungen att reflektera över det jag gör har det gjort mig tydligare i mitt uttryck.

– Det är spännande att bli medveten själv hur man gör, men jag tror det kan vara intressant för andra också.

Du är ju inte helt och hållet pionjär inom fältet konstnärlig forskning i Sverige. Till exempel har vi två doktorander här på KMH i den nationella konstnärliga forskarskolan, Anna Einarsson och Kent

– Först och främst så är alla som jobbar kreativt forskare i någon me-ning. Man har en idé, man provar, man utvär-derar.

under de här åren. Jag visste också att jag ville gå tillbaka till den ensamma rösten. Det var där jag började med den första konserten.

– Jag hade också en konkret fråga: Går det att använda den här typen av tek-nisk utrustning, loop-pedalen, för att skapa en nukänsla? Jag ville undersöka hur jag kunde använda ett sådant här tekniskt hjälpmedel.

Jaha, funkade det då?

– Ja, men det krävde en hel del övning, skrattar Susanne, och berättar om hur hon mödosamt fått lära sig att med fötterna styra ”av” och ”på” -peda-lerna som låg utlagda på olika ställen på scengolvet. Och få det att fungera utan att hon tittade ner, och så att det inte störde flödet i musiken, utan blev som den ”kreativa musikant i föreställ-ningen”, som hon ville att loop-pedalen skulle vara.

Du har nu jobbat med alla de här kon-serterna och fördjupat dig i ”Skandina-visk folksångsstil i nya konstnärliga och akademiska kontexter”, som underrub-riken på ditt avhandlingsarbete lyder i översättning. Varför måste du göra det här som ett forskningsprojekt? Kunde du inte bara fördjupat dig, som musiker, utan att göra det till forskning?

– Först och främst så är alla som arbetar kreativt forskare i någon mening. Man har en idé, man provar, man utvärderar.

– Men sedan är forskningssamman-hanget ett sätt att tydliggöra, därför

Bilden ytterst till vänster: Från The Spirit of the Moment”, examinationskonsert som ägde rum i missionskyrkan på Skansen. I fokus var koraler och utforskande av flerstämmighet utifrån små variatio-ner. Med konserten ville Susanne också problema-tisera var gränsen går mellan exekutör och publik, t.ex. genom att låta de medverkande sångarna finnas ute i publiken, och genom publikmedverkan.

Bilden närmast vänster: En viktig del av det ve-tenskapliga arbetssättet handlar om att man själv reflekterar över hur man tänker och gör, och att man visar upp hur den konstnärliga arbetsprocessen ser ut. Här är en av de idéskisser som Susanne presente-rade på ett av de seminarier som hållts regelbundet med kollegor och studenter.

H

13

– Jag brukar ibland tänka att det jag hål-ler på med mer liknar medicinaren som står i sitt labb och provar och provar...

Olofsson. Ändå är konstnärlig forskning något nytt och oprövat i ett mer allmänt medvetande, också för många på de konstnärliga utbildningarna. Hur skulle du förklara skillnaden mellan ”vanlig” teoretisk forskning och konstnärlig forskning?

Susanne svarar genom att visa två foto-grafier. Det ena föreställer en sjö, och fotot är taget från en brygga. Det andra föreställer också en sjö, men med ett gäng badande som står med vattnet upp till midjan. De omsluts av vattnet, kän-ner hur det är att vara där. Det är det konstnärlig forskning handlar om, att själv vara en del av det man undersöker. Medan den teoretiska forskaren är foto-grafen som står på bryggan och betrak-tar vattnet vattnet, utifrån, uppifrån.

– Båda perspektiven behövs. Bilderna pekar på att den forskande konstnären kan säga något väsentligt om konsten som inte är lika lätt att fånga med ett teoretiskt utifrån-perspektiv, frågor som är relevanta från ett utövandeper-spektiv.

Men hur går det till egentligen? Är det som med teoretisk forskning där man har en frågeställning, och så läser man in sig och använder sig av tidigare forskning och teorier för att komma till ett eget resultat?

– Det där är ju mycket en beskrivning av humanistisk och samhällsvetenskap-lig forskning. Jag brukar ibland tänka att det jag håller på med mer liknar medicinaren som står i sitt labb och provar och provar - kan det här fung-era? Eller det här? Eller det här?

Susanne Rosenbergs doktorand-studier, ”Kurbits-ReBoot - explo-ring Scandinavian folk singing style in new artistic and acade-mic contexts” är ett samarbete mellan Kungl. Musikhögskolan och Art Study Programme vid Sibelius-akademin. Examinatio-nerna sker formellt vid Sibelius-akademin.

De fem konserten/projekten har fungerat som delexaminationer, vilka prövats och godkänts suc-cessivt. Den avslutande skriftliga delen kommer examineras vid en doktorsdisputation fredagen den 31 maj kl 12:00 på KMH.

Vilket naturligtvis inte betyder att Su-sanne inte tagit del av relevant kunskap inom sitt ämnesområde. Som exempel nämner hon Walter Ongs bok ”Muntlig och skriftlig kultur”, som varit en viktig referens. Den vetenskapliga processen innebär också att hon nu kommer göra en skriftlig sammanställning, vilken kommer att offentligen prövas vid en disputation på KMH i slutet av maj.

Sex år av konstnärlig forskning. Snart musikdoktor. Om hon vore medicinare (för att fortsätta haka på den tanketrå-den) kan man tänka sig skylten utanför

mottagningen: ”Mus. dr. spec. Skandi-navisk folksång”. Och man kan tänka sig att hon får möta frågor om vad hon egentligen kommit fram till, som den expert i ämnet hon nu är.

Mot sådana frågor värjer sig Susanne en aning. Påpekar att det inte handlar om att komma fram till ett svar, och inte heller att upprepa eller återskapa den folkliga sången, som den ”ska” vara i någon slags egentlig eller ursprung-lig mening. Utan om att gå till botten med att formulera centrala kvaliteter i traditionen. Sådant som sångsätt, mu-

Bilden till vänster: Susanne Rosenberg med några av sångarna och instrumentalisterna vid konserten Getens Horn. Huvudtemat var skapelseberättelser, och Susanne hade nykomponerat musiken, för röst, accordeon- och celloensemble.

sikaliska kvaliteter, närvaron i stunden, det rituella perspektivet. Att hon sedan provat dessa insikter mot den nutida kontexten genom att genomföra dessa fem konserter, med olika teman och frå-gor. Och att den vindlande konstnärliga forskningsresa hon företagit i så central grad handlat om reflektionen, att ställa sig själv frågor, dokumentera och dela med sig till andra genom konserter och i skrift.

14

et handlar om tematiska studier, och det är ett upplägg som gäller under hela studie-tiden för de mellan 25 och 30

studenter vid Institutionen för klassisk musik som valt att gå sin KMH-utbild-ning vid Edsbergs slott i Sollentuna, tjugo minuters resa med pendeltåg norrut från Stockholms central.

– Det är en bärande grundtanke, berättar Mats Zetterqvist, professor i kammarmusik med ämnesansvar på Edsberg, att vi knyter samman de teo-

retiska ämnena, musikhistoria, musik-teori, kring kammarmusiken.

Nu är det alltså ungerskt tema, därmed blir studierna i samhällsliv inte begrän-sade till en viss tidslig epok. Annars är det vanliga att det är en utvald period eller tonsättare i musikhistorien som får bilda tema, till exempel Beethoven, eller de tidiga romantikerna, eller nit-tonhundratalets modernister.

– Tanken är att när man vistats här i tre år så ska man ha täckt in de musikhisto-riska epokerna, säger Mats.

Ungern är det som gäller på Edsbergs slott just nu. Bartók. Kodály. Kurtág. Mycket paprika. Dagar och veckor fylls med instudering av ungersk kammarmusikrepertoar. Det övas stämmor och det repeteras i kvartetter, pianotrios och andra konstellationer, bittida till sent. Men det handlar också om inläsning av ungersk musikhistoria. Och musikteori. Med utgångspunkt i de verk studenterna själva spelar lär de sig till exempel om vad de harmoniska skeendena betyder för helheten.

Tematiska studier som huvudtema

Att alla studerar inom ramen för samma tema gör också att det blir ett nära samarbete mellan studenterna på alla årskurserna, tycker Daniel Hormazábal Cortés, pianist som gick sin kandidat-utbildning i KMH:s huvudlokaler på Valhallavägen, och nu fortsätter på masternivå på Edsberg.

– Vi blir indelade i grupper med stu-denter både på kandidat- och master-nivå. Då blir det automatiskt att man drar i varandra och hjälper varandra. Jag tycker det är väldigt bra.

D

15

En grundtanke är alltså att man istället för att studera musikteori separat alltid utgår från det verk man just då spelar.

– Då blir motivationen att förstå det musikteoretiska så mycket högre. Man vill knäcka koden, och på vägen lär man sig saker, menar Mats.

När Mats Zetterqvist själv var student på KMH på sjuttiotalet, så var han väl inte den trägnaste av musikteoristuden-ter. Det var att stå i övningsrummet och bli så bra som möjligt på sin violin som gällde. Men då hans egen stråkkvartett (Gotlandskvartetten, sedermera Zetter-qvistkvartetten) senare studerade för den ungerske tonsättaren och dirigen-ten Andras Mihaly, fick han impulser att ta sig an musiken på ett nytt sätt.

– Då lärde jag mig att se teori utifrån en kompositörs perspektiv. Att se harmo-niska sammanhang, kunna läsa ett par-titur, och se hur stämmorna fungerar i helheten.

På så sätt blev teori inget som var separerat från att vara violinist. Den insikten ville han gärna dela med sig till sina studenter när han sedan i början av

nittiotalet kom till Edsberg som lärare.Upplägget bygger på samarbete mellan studenterna. Man får partituret uppde-lat i avsnitt. Var och en tar ansvar för varsin del, som man sedan redovisar på en gemensam lektion. Det här gör, me-nar Daniel, att det blir ett slags positivt grupptryck.

– Man vill ju inte sabotera för de andra när man gör sin analys. Har man inte gjort sin del blir det en dålig lektion. Man tar ett ansvar gentemot sina med-musikanter.

Göran Fant som undervisar i musikhis-toria har en närmast magisk förmåga att få historiska epoker att bli levande. Lektionerna rör samhället i bred och djup mening, han får allt att hänga samman, filosofi, politik, konst, musik. Daniel och Mats kan inte nog lovorda denne musikhistorienestor och hans undervisning vid Edsberg.

Musikhistoria, särskild när den är målad med sådana kulturanalytiska penseldrag, är nog intressant och nyttig och bra för en musikstuderande. Men gör den dig till en bättre pianist?

– Ja, indirekt tror jag att den gör det, svarar Daniel. Man vet hur man ska förhålla sig till musiken om man kan mer om bakgrunden till det man spelar. Ju mer kunskap man har, desto mer vet man vad man kan göra, vad som passar sig, och vad man tycker passar en själv.

– Ju mer man vet, desto mer beslut kan man ta. Så ja, jag tycker absolut att mu-sikhistorien hjälper mig. Kanske inte att bli en bättre pianist rent hantverks-mässigt, men en bättre musiker!

Är det något slags tidstrohet, eller tänkande kring uppförandepraxis vi är ute efter?

– Nej, inte egentligen, menar Mats. Även om det utgör ett tankespår det också. När vi studerar in verk tangerar vi ju frågor om hur man ska förhålla sig till gammal musik, och här finns tusen svar.

– Men det viktiga är att hålla igång en diskussion, och att våra studenter, när de kommer ut i yrkeslivet är beredda på olika förhållningssätt. Om man sitter i en orkester kanske man ena veckan har en dirigent som kräver att man behärs-

Joel Nyman, Kern Westerberg, Kristoffer Bjerke Gjaerde och Amalie Stalheim jobbar under Mats Zetterqvists överinseende med med Bela Bartóks svåra femte stråkkvartett. Foto: Stefan Nilsson.

16

kar att spela utan vibrato och väldigt artikulerat. Andra veckan en som vill måla med stor pensel. Man måste vara något av en kameleont för att klara sig i musiklivet.

I höstas var det Haydn-tema på Eds-berg. En gästlärare kom på besök, brit-tiske cellisten Richard Lester, orkester-kollega till Mats i Chamber Orchestra of Europe (vilka också var med och delfinansierade). Vad gav det besöket?

Studenterna delades upp på ett antal stråkkvartetter, och så många som åtta pianotrios, och det blev mycket fokus på pianots roll även för stråkspelarna.

– Det där att forma musiken kring pianot, skala ner och ”lyssna inne i pianot”. Väldigt spännande.

Berättar Mats Zetterqvist och säger att det före Richard Lester genom åren för-visso varit en hel radda lika prominenta gästlärare, som alla sagt samma sak:

– De upplever en sån positivitet här, en sån öppenhet och intensitet hos studen-terna.

Unikt? Ja, kanske, i alla fall mycket ovanligt som undervisningsmiljö.

– Alla höjer fortfarande på ögonbry-nen åt vårt sätt att arbeta - när man är ute och spelar, eller träffar folk ute på skolor - inte att någon säger ”det där gör vi också”.

Grundförutsättningarna är förstås spe-ciella, det lilla formatet, kammarmusi-ken. Kanske är det också så, funderar man som utomstående betraktare på

besök, att det finns en speciell Eds-bergskultur? Kanske har den i så fall att göra med de halvmeterbreda golvtil-jorna med inbyggt knarr från sjutton-hundratalet. Eller så kommer den sig av det vackra ljuset från fönstren med munblåst glas. Svaret är väl att allra mest handlar det om att man är så få, och arbetssättet här.

– Hela miljön är kammarmusikalisk, in-bjuder till det, säger Mats. Få studenter, få lärare, en intim miljö.

– Det är familjärt. Man kommer så nära varandra, säger Daniel. Det är lätt an-nars att det blir väldigt tävlingsinriktat. För min del känner jag här att folk är väldigt stöttande. Och så är det ju mil-jön, vi har en fantastisk övningsmiljö.

De allra flesta konstnärer och musiker är verksamma som egna företagare i en eller annan form. Sammantaget produ-cerar de förstås väsentliga kulturella värden. Som del av de kreativa nä-ringarna spelar de också en viktig och växande roll för samhällsekonomin och därmed för Sverige som exportnation. Detta vill KMH stärka i olika former.

”Arty Business” är samlingsnamnet för KMH:s koncept, som lanserades i form av en temadag, då bland andra Ro-bert Wells (pianist, kapellmästare och entreprenör), Niclas Adler (professor i entreprenörskap) och Göran Lund-qvist (tidigare VD för Absolut Vodka) medverkade.

– Oftast prioriteras antingen konst-närlig eller affärsmässig kvalitet på bekostnad av den andra aspekten, säger Peder Hofmann, projektledare och chef för KMH:s utbildnings- och forsknings-avdelning.

– Arty Business ska ses som ett steg för att kombinera de båda, säger professor Niclas Adler, och tillägger att konstnär-lig och affärsmässig kvalitet tillsam-mans kan ge nya förutsättningar att

utveckla musik och andra konstarter till uthålliga och expanderande affärsmöj-ligheter.

– Konceptet ”Arty Business” innebär en ytterligare manifestation av KMH:s samverkan med det omgivande samhäl-let i forsknings- och affärsfrågor, beto-nar Cecilia Rydinger Alin, tillförordnad rektor för KMH.

– Det ger en möjlighet att förstärka vår samverkan på ett sätt som tydligt kommer våra studenter – framtidens musikutövare – till del.

Lanseringsseminariet 30 januari samla-de drygt 150 deltagare. Där fanns lärare och studenter, tidigare KMH-studenter med genomförda affärsidéer (däribland t.ex. Catalina Langborn och Christina Larsson Malmberg från Operabyrån), frilansare och representanter från bland annat Kulturinkubatorn Transit. Lanseringen innehöll också en presen-tation av ett europeiskt projekt inom samma område, ”Access Creativity”, där KMH samarbetar med Musik- och teaterhögskolan i Tallinn och Aalto-universitetet i Helsingfors.

Arty Business på KMH

Kaari Kiitsak och Kelli Turmann från Tallinn visade ett av projektets kom-ponenter: den nystartade webbpor-talen ”Art up your career”, som ska kunna fungera som mötesplats för unga konstnärer som vill presentera sig och utveckla sina affärsidéer främst inom Östersjöområdet.

I planerna för konceptet Arty Business ingår särskilda entreprenörskurser både för KMH:s programstudenter och för externa deltagare, men också semi-narier och särskilda evenemang riktade mot olika målgrupper.

Se vidare: www.kmh.se/artybusinesswww.artupyourcareer.eu

30 januari 2013 lanserades ”Arty Business”, ett nytt koncept med fokus på entreprenörskap inom de krea-tiva näringarna, i nära samarbete med näringslivet och andra externa aktörer.

17

enoren Mikael Englund hade på ett tidigt stadium i sin utbild-ning klart för sig att sångcykeln Die schöne Müllerin var hans

drömprojekt. När det var dags att fun-dera ut ett tema för masterexamensar-betet kändes valet ganska givet.

– Jag älskar romanser, Schubert, teater, att jobba sceniskt överlag. Min idé var att kombinera alla de aspekterna, och göra en scenisk gestaltning av de tjugo sångerna av Schubert, som i vanliga fall framförs konsertant.

Mikael berättar att han diskuterade idén med Elisabeth Ljungar, som un-dervisade i scenspråk på KMH, och hon gav honom mycket positivt gensvar.

– Sedan har jag sökt mig fram för att hitta olika lösningar.

En bärande idé var ju att sångerna skulle framföras sceniskt. Men hur?

Die schöne Müllerin handlar om den unge lärlingen som förälskar sig i mjölnarens dotter. Det är stora känslor, besjälad natur, tragedi, väldigt mycket 1800-tal. Hur tar man sig an detta klassiska verk av Schubert när man är masterstudent i sång vid KMH?

Hur dramatiserar man en sångcykel som denna? Ett problem att förhålla sig till är själva händelseförloppet. I tjugo sånger får vi följa ett skeende, från det att lärlingen är ute på vandring, in i förälskelsen, och vidare mot det tra-giska slutet med galenskap och död. En utmaning var att hitta rätt tonläge vid de olika momenten. Att så att säga inte ta ut tragedin i förskott.

– Det gäller att inte ta ut för mycket i förväg av det här deprimerade, tunga. Det blir en större effekt om man väntar in, menar Mikael.

Finns det alltså en avgörande vänd-punkt - en peripeti? När kommer den? – Egentligen är det väl i sång nummer 14, ”Der Jäger”, som handlar om hur han får se flickan tillsammans med en annan man, en jägare. Men om man lyssnar på musiken så finns det vissa andra indikationer.

”Träneregen” (tårar i regnet), som kommer lite tidigare slutar med att mjölnarlärlingen ser sin egen spe-gelbild krusas, det är tårarna som droppar ner i bäckens vatten, och sången slutar i moll. Det motsägel-sefulla är att precis efter kommer sången ”Mein!”, som är sprudlande

Die schöne Müllerinoch mellanrummen mellan rutorna

T

18

glad och munter ”Hon är min, hon älskar mig!”.

– Jag har hela tiden fått fundera över såna här motsägelser. När det gäller det här skiftet mellan sången ”Träneregen” och ”Mein!” så tror jag att det handlar om att däremellan händer det något mellan flickan och lärlingen som vi inte får veta, för att det inte ”kunde” sägas rent ut.

Mikael beskriver sitt arbete med att analysera sångerna så att det leder tanken in på hur en tecknad serie är konstruerad. Som exekutör måste han förhålla sig till vad som händer ”emellan serierutorna”. Hur lång tid

har gått? Hur går man vidare från en sång till nästa?

Att arbeta med masterkonsertprojektet har varit ett prövande och omprövande av idéer. En del har Mikael fått avskri-va, av praktiska eller andra skäl, som att ha stumma roller som skulle få gestalta jägaren och flickan. Tanken att av tids-trohetsskäl använda ett hammarklaver, som på Schuberts egen tid, istället för flygel fick också strykas. Men väsentliga idéer har burit hela vägen fram. Det blev till slut en föreställning där han utnyttjade rekvisita, kostymer, där han kunde använda hela rummet som scen, och där han jobbade koreografiskt.

– Det var ju också en utmaning - det är inte helt lätt att ligga ner och sjunga... Men faktum är, menar Mikael, att ib-land kan det vara till en hjälp för sång-tekniken när man börjar jobba sceniskt. Sen har jag fått gå ifrån det här med att ”sjunga fint”! Det är en bra erfarenhet.

Vad är då skillnaden mellan det här och opera?

– Det här är ju så mycket en enmans-grej. Man sjunger själv i en hel timme.

Detta ställer höga krav på en annan slags gestaltning än i opera. Det är han själv som måste få publiken att förstå när det är olika personer som agerar

tt studera på masternivå i musik innebär att utbilda sig på högsta nivå i sitt instru-ment. Samtidigt ska man

kunna arbeta utforskande, och reflek-tera över sitt konstnärskap. Kerstin Eli-asson, ordförande i styrelsen för KMH, inrättade i höstas ett pris för excellens i masterarbete, som ska delas ut för att lyfta fram en masterstudent som på ett extra briljant och kreativt sätt lyckas förena dessa båda perspektiv.

Priset, som är på 20.000 kronor, är tänkt att delas ut i samband med den terminshögtid som äger rum strax före jul varje år.

Först ut som mottagare blev Torbjörn Ömalm, jazzgitarrist, som använt sig av sin uppväxt i Gällivare och arbetat fram en syntes av folkmusik och jazz. Han har kallat sitt examensarbete ”Öde-bygdsmusik - att gräva där man står”.

Torbjörn förklarar att det inte enbart handlat om att inspireras av musiken i sin hembygd.

Musiken, språket och miljöerna i Gällivare blev prisat masterarbete

Foto: Emilia Hennix.

Torbjörn Ömalm, jazzgitarrist, använde sina rötter i Gällivare som klangbotten när han arbetade fram sitt masterarbete Ödebygdsmusik. Det lyckades han så väl med att han i december förra året fick ta emot ett nyinrättat pris för excellens.

A

19

– Jag har hela tiden haft för avsikt att hämta idéer från hela det kulturom-råde som är Gällivare och Tornedals-regionen. Både språket - det vill säga meänkieli - miljöerna och bilderna. Det är något av atmosfären i den här miljön jag försökt fånga.

Projektet har resulterat i egenkompo-nerad musik, i några fall handlar det om arrangemang av folkmusik. Den kling-ande delen av arbetet presenterades vid en masterexamenskonsert förra året, och finns på en inspelning, och ges ut på skiva inom en snar framtid. Tor-björns reflektioner över arbetet finns publicerat i form av en skriftlig redovis-ning: www.kmh.se/master-jz (där finns också några ljudspår att provlyssna på).

– Jag har faktiskt inte sett någon skillnad mellan musik och forsk-ning. För mig är de samma sak.

Hur har han då sett på att kombinera att vara musiker med att arbeta utfors-kande?

– Jag har faktiskt inte sett någon skill-nad mellan musik och forskning. För mig är de samma sak, säger Torbjörn, som också konstaterar att masterarbe-tet gett honom idéer att arbeta med för flera år framåt.

Kristine Westblockflöjt

Bort med knätofsen. Kristine dis-kuterar aspekter kring att överföra känslan från folkmusiktraditionen till den noterade musiktraditionen. www.kmh.se/master-2012-kk

Anna Laurin Paradisoblockflöjt

Classical rhetoric in baroque music. Uppsatsen visar hur den klassiska grekiska och romerska retorikens principer var en viktigt redskap både för att komponera och in-terpretera musik under barocken. www.kmh.se/master-2012-kk

Maria Grönhaugorgel

Kvinnliga tonsättare. Lyfter fram orgelrepertoar som är skriven av kvinnliga tonsättare och som inte så ofta spelas. www.kmh.se/master-2012-kk

Sindre Saetreslagverk

The creation of an ensemble. Skild-rar skapandet av NorthArc Percus-sion Group, och behandlar bland annat frågor om entreprenörskap. www.kmh.se/master-2012-kk

Yekta Leylieorgel

Franz Liszt och Julius Reubke. Yekta studerar två viktiga orgelton-sättare, deras liv, verk och konst-närliga miljö i Tyskland vid mitten av 1800-talet. www.kmh.se/master-2012-kk

Anna E Weiserkomposition intermedia

Vävskäl, anledning till komposi-tion. Redovisar en tankemässig och praktisk arbetsprocess fram emot examensarbetet ”Vävskäl, 2160 silkesträngar i rum”. www.kmh.se/master-kdm

Ilari Kullervo Hongistoelektroakustisk komposition

Nature sound trilogy. Om tankarna kring tre elektroakustiska stycken skapade av ljud från naturen. www.kmh.se/master-kdm

Martin Virinorkesterdirigering

Operarepetitören och operadirigenten. Martin lyfter fram vad som förenar de bägge yrkesrollerna, hur de förhåller sig till varandra, hur de är besläktade och är ömsesidigt beroende av varan-dra. www.kmh.se/master-kdm

För att läsa mer om masterarbetena se respektive webblänk. Det mesta av textmaterialet finns där tillgängligt i fulltext.

Under 2012 examinerades även ett antal masterstudenter inom ämnet musikpe-dagogik:

Bengt Källstrandmusikpedagogik

Fordrande ord. En kritisk diskursanalys av konsertinstitutioners informativa texter inför konserter.

Viveka Hellströmmusikpedagogik

Från viskningar till rop. Närstudier av fem kvinnliga Jazz i Sverige-röster.

Maria Pemsel musikpedagogik

Musik och lärande. Unga vuxnas syn på musikundervisning.

Annika Schönning musikpedagogik (magisterexamen)

Det livslånga lärandet. En studie om orkestermusiker i den tredje åldern.

Katarina Lindblad musikterapi (magisterexamen)

Samtalet i musikterapi - en fallstudie.

Linn Johnels musikterapi (magisterexamen)

Kartläggning av musikrelaterade för-mågor hos personer med grav intellek-tuell funktionsnedsättning: Musiktera-peutisk metodutveckling.

Mer om masterarbetena i musikpedago-gik, se www.kmh.se/master-mps

och talar. Att vara själv i en timme stäl-ler höga krav på att bibehålla fokus, att kunna hålla energin uppe så att publi-ken är med hela tiden.

Nu är masterkonserten genomförd. Det kom en stor publik, och konserten fick ett mycket fint mottagande. Mikael kän-ner sig mer än nöjd, säger han. Nu drar han vidare ut i arbetslivet, och han kom-mer fortsätta att utveckla sina tankar kring Schuberts sångcykel. Kanske blir det i form av framföranden på svenska. Kanske tar han tag i ”Dichterliebe”. Han har också ögonen på Vaughan-Williams och hans ”Songs of Travel”.

Övriga masterarbeten i ämnet musik 2012

20

re dagar i november förra året hölls accordeonfestival på Kungl. Musikhögskolan. Anita Agnas, lärare i accordeon på KMH och

festivalgeneral, vad gick det här ut på?

– Att man under några intensiva dagar fick höra ett brett urval från drag-spelsrepertoaren. Medverkade gjorde KMH:s egna accordeonstudenter och lärare. Dessutom inbjudna gäster, både från Sverige och internationellt. I år hade vi till exempel besök av Ladis-lav Horák, professor i accordeon från Musikkonservatoriet i Prag, som också hade med sig sina studenter.

– Det var konserter förstås, men också föredrag, diskussioner, seminarier, utnämning av årets dragspelare, stipen-dieutdelning, workshops.

Det är ett samarbete mellan KMH och Sveriges Dragspelares Riksförbund. Är det någon särskild poäng att man har festivalen här på KMH och inte någon-stans ute i landet?

– Det finns gott om olika typer av eve-nemang för dragspelare, men poängen med att ha en festival just på KMH är att det ger möjlighet att visa fram det vi och våra studenter står för, bredden

och spetsen. Jag tycker också att det är viktigt att kunna visa utåt hur vi jobbar på KMH med metodik, och med peda-gogiska aspekter.

– Är inte det här mest en angelägenhet för ”dragspelsfrälsta”? På vilket sätt kommer det här till nytta för övriga KMH?

– Det är klart att det blir ett forum för accordeonspelare. Festivalen är ett sätt att utbyta tankar med varandra.

– Men sedan är det också så att i yrkes-rollen bland accordeonspelare finns det

AccordeonfestivalenMötesplats med bredd, spets- och väldigt mycket drag!

T

21

väldigt mycket av gränsöverskridande mellan genrerna, och en väldig bredd. Det är inte ovanligt att man har fötterna både i konstmusiken och folkmusiken, och också att man som professionell arbetar brett, både med undervisning, som teatermusiker, inom underhållning och i renodlat konstmusikaliska sam-manhang. Den här spännvidden gör att festivalen kan locka många både inom och utom KMH.

Var det här första gången festivalen ägde rum?

– Nej, vi har haft evenemanget på KMH varje år (med uppehåll ett år) ända sedan 2000. Det har kommit att utvecklats till att bli något av ett forum, något man vill medverka på. Så var det till exempel med dragspelsstjärnan från Finland, Henriikka Santamaa som sär-skilt bad om att få komma och spela.

– Det är också jättekul att det alltid brukar vara gamla studenter, alumner, som dyker upp och gör insatser av olika slag.

New Sound MadeSamtida jazz, fri improvisation, pop, soul med mera. Tre dagar i maj.

LÅT! Folkmusikinstitutionens endagsfestival i april.

LjudOljudInstitutionen för Komposition, dirige-ring och musikteori bjuder på nyskri-ven musik och konserter med blivande kör- och orkesterdirigenter. Tre dagar i mars.

Kom&HörKammarmusikfestival med studenter från Klassiska institutionen. Tre dagar i februari.

SMASK! Sveriges musikakademikers sång kån-test. Anordnas av studentkårerna vid landets musikhögskolor. Final vanligen i april.

Tid och plats för festivalerna varierar från år till år. Uppdaterad information finns på www.kmh.se

Festivaler på KMH

En av talarna vid årets alumnidag var Eric Jensen, jazzgitarrist från Los Ang-eles. Han har haft en mängd uppdrag inom den amerikanska TV-industrin. (om man följt serien Sopranos, till ex-empel, har man hört hans musik). Han är också verksam som rådgivare inom fältet affärsrådgivning och entreprenör-skap för musiker, och det var för att dela med sig av dessa kunskaper som han nu kommit till Stockholm.

– Det är klart att det finns avsevärda skillnader mellan villkoren för musi-ker i USA, och hur det är i Sverige och Europa, sa Eric när han på eftermid-dagen sammanfattade sina intryck av de diskussioner som kom igång i samband med hans anförande på Save the date. Skillnader ifråga om upphovsrätt och annat som går att relatera till varje lands lagstiftning.

– En stor skillnad är också att man i Europa ser det som en självklarhet att kulturen har ett högt värde. Sånt får man slåss mycket mera för i USA!

Ändå är oerhört mycket gemensamt för de flesta av oss, framhöll Eric. Detta gällde till exempel ett av hans huvudte-man, det att man som musikentrepre-nör har nytta av att tänka i termer av ”Bucket Economy”. Om man tänker sig att man placerar en hink under varje ställe där det droppar från ett läckande tak, så förstår man, i förenklad form, grundprincipen.

Vilket var då hans intryck av Save the Date som helhet, och mötet med de svenska jazzkollegorna och KMH?

– Kvaliteten, den konstnärliga inte-griteten, mångfalden! Det var slående, menade Eric, att diskussionerna inte kommit att hålla sig strikt inom jazzens genregränser. Det märktes ett mång-faldstänkande, och erfarenheter både från folk-, världsmusik och det klassiska fältet lyftes fram.

– På en liknande konferens i USA skulle man inte bjuda in gästtalare från Mali, som ni hade här. Det skulle nog blivit mycket mer frågor om ”hur skriver man en hit?”.

Det var i år för sjätte gången som Institutionen för Jazz anordnade sin alumnidag. Före detta och nuvarande studenter vid jazzinstitutionen bjuds särskilt in, men dagen är öppen för alla med intresse för de frågor som tas upp. På programmet brukar finnas några gästtalare, man brukar hålla work-shops och paneldiskussioner. Inte minst viktigt är att man får tillfälle att träffas och nätverka. Årets alumnidag arrangerades som ett samarbete mellan KMH, förening-en Mer Jazz i Sverige, Svensk Jazz och Kulturkraft Stockholm.

Jazzinstitutionens alumnidag ”Bucket Economy” - en hink på varje ställe där det droppar

22

tt intensivt arbete pågår i en-semblesalen på KMH. Komposi-tionsstudenter från både kandi-dat- och masternivå lyssnar och

iakttar när studenten Andreas Zhibajs musik provspelas av musiker i ensem-blen Norrbotten Neo. Andreas har en idé till ett parti i kompositionen: det ska låta mumlande, men hur uttrycker man det bäst på klarinett?

– Om du vill ha en sådan effekt är glis-sando uppåt bättre än nedåt, rekom-menderar ensemblens klarinettist.

Andreas lyssnar och antecknar. En stund senare gäller det slagverket:

– Kan man slå col legno (med träet) på xylofon?

Mellan Freiburg, Norrbotten och LyonKompositionsutbildningarnas samarbete med professionella ensembler tar många nya former

– Nej, det skulle jag nog inte göra med min egen xylofon hemma, svarar slag-verkaren. Knappast heller med ett lånat instrument. Men det finns ju andra sätt.

Karin Rehnqvist är professor i kompo-sition och initiativtagare till samarbe-tet. Hon berättar att det här är deras första möte, men fortsättning följer både på KMH och på ensemblens hem-maplan i Studio Acusticum i Piteå, i det här fleråriga projektet. Studenterna får i förväg veta ensemblens instrumentbe-sättning och skriva utkast speciellt för den: i det här fallet kombinationen flöjt, klarinett, piano, slagverk, violin, viola och cello.

– Det är spännande att se vilken spänn-vidd i stilar det finns mellan studen-

terna, även när man i det här fallet använder samma besättning, fortsätter Karin Rehnqvist.

– En av studenterna här, Patrik Ols-son, arbetar t.ex. mycket med rytmiska element, medan Andreas musik är mera klangligt experimentell.

Den här stilistiska mångfalden i kom-positionsutbildningarna är inte helt självklar i utländska utbildningar och drar till sig stort intresse och nyfiken-het internationellt. Det var påtagligt när kompositionsstudenterna i decem-ber för första gången besökte Ensemble Recherche i Freiburg i Tyskland – en av världens ledande ensembler specialise-rade på ny konstmusik.

E

23

Mellan Freiburg, Norrbotten och LyonKompositionsutbildningarnas samarbete med professionella ensembler tar många nya former

På liknande sätt som i mötet med Norr-botten Neo fick studenterna här ta med sig skisser gjorda utifrån ensemblens sammansättning. Det blev intensiva dygn i det hus i centrala Freiburg som ensemblen delar med Freiburgs likale-des internationellt etablerade barock-ensemble.

– Det märks att Ensemble Recherche har varit en grupp så länge, nästan tret-tio år i samma konstellation, säger Ro-sali Grankull, en av KMH-studenterna som deltar i samarbetet.

– Det märks i det täta samspelet, ja det märks att de verkligen ägnar sitt liv åt musiken, och med sin repertoarkän-nedom kan känna av direkt om vårt material håller och vad det har för möjligheter.

Hur påverkad blir man då som kompo-sitionsstudent? Anpassar man i det här fallet sin stil efter vad man vet om mu-sikerna som ska granska och spela den?

– Man får alltid nya intryck vid möten med nya musiker och i det mötet får man ett nytt perspektiv på materialet man skrivit, säger Rosali. Man blir mer medveten om sin stil och vad man har för möjligheter att utveckla den snarare

Karin Rehnqvist, professor i komposition, funderar över någon detalj i den tonsättning av Andreas Zhibaj som Norrbotten Neo just arbetar med. Överst på detta uppslag syns ett utdrag ur hans partitur.Foto: Stefan Nilsson

24

än att man blir hämmad och försöker anpassa sig.

– Och det är också oerhört nyttigt att tvingas våga vara öppen för att testa sina idéer så här i workshopformat och inte bara framför datorn, säger Maria Lithell Flyg.

– Det finns en tydlig skillnad mellan våra miljöer, påpekar Petter Ekman. Deras tradition är väldigt tydligt präglad av en sorts kontinental högmo-dernism, med en förkärlek för väldigt komplex musik, som inte alls är lika självklar från ett stockholmsperspektiv.

Vad är det då man bär med sig efter tre dagars intensivt umgänge med de tyska musikerna?

– Man hämtar alltid upp nya kunska-per om särskilda speltekniker och hur man kan använda dem: det kan t.ex. handla om sådant som överblåsning och övertoner.

–Men ännu viktigare var den här käns-lan av stort allvar, att ta konsten och

musiken på så stort allvar, understryker Maria.

– Det blev nästan poesi i vissa stunder, det är som om det händer något särskilt i rummet när nio fantastiska musiker fyller rummet med sin intensitet, sitt fokus och sin koncentration... det näs-tan dallrar i luften, fyller Rosali på.

Annars blir det ju ganska sällan fråga om riktigt så här koncentrerade in-tensiva möten, knappast i de vanliga kompositionslektionerna och ännu mindre i det professionella yrkeslivet som tonsättare, där Maria, Rosali och Petter redan står med ena benet: Petter har uppdrag för Norrköpings symfoni-orkester, medan Rosali arbetar på sin examenskonsert och Maria både för stråkorkestern Musica Vitae i Växjö och för KMH Vokalensemble.

– I det professionella livet blir det ju ofta bara frågan om att lämna över sitt partitur, sen ett par repetitioner och konsert, säger Maria.

Hur kan man då ladda upp inför nästa möte, som äger rum i Stockholm i maj och som då sträcker sig över fem dagar?

– Vi ska lära oss bättre tyska! skrattar alla tre.

Och de ser även fram emot att höra vad de nytillkomna studenterna kommer att bidra med: vid majmötet deltar även stu-denter från musikhögskolan i Dresden.

Formerna för samarbete mellan profes-sionella ensembler och KMH:s kompo-sitionsutbildningar tar sig alltså många former. Förutom med Norrbotten Neo och Ensemble Recherche pågår det samarbeten både med Norrköpings symfoniorkester och stråkorkestern Musica Vitae i Växjö.

Ytterligare ett sätt att underlätta mötena prövas i en helt ny internatio-nell masterutbildning, som skapas på initiativ av Musik och teaterhögskolan i Tallinn i samarbete med KMH och musikhögskolorna i Hamburg och Lyon. ”CoPeCo” är arbetsnamnet för den

Liveelektronik och samplade ljud hörde till arbetsmaterialet när kompositionsstudenter från fyra länder samlades i Lyon för en pilotvecka inför starten av den nya internationella masterutbildningen. Man prövade också dans och improvisation som uttryck. Masterstudenten Katherine ”Katt” Hernandez, var en av två KMH-delta-gare som fick agera försökskanin under pilotveckan, som ägde rum i december. Samtliga bilder ovan: Foto Isabelle Deplumaz.

25

nya utbildningen, det står för Masters in Contemporary Performance and Composition. I likhet med de nordiska masterutibldningar i jazz och folkmusik som KMH redan medverkar i, är tanken att en grupp studenter följs åt från läro-säte till lärosäte.

Under de två åren tillbringar studenter-na en termin på varje lärosäte och får ta vara på dess specialiteter, antingen det nu handlar om spetskompetens inom elektroakustisk musik (KMH), multimedia (Tallinn), musikteater (Hamburg) eller dans och improvisa-tion (Lyon). Det har varit en utmaning att kunna knyta ihop formaliteterna i fyra så olika utbildningsmiljöer med olika traditioner och syn på antagning, utbildningsstruktur och examen.

I december 2012 var det dags för ett första praktiskt test. Det tog formen av en pilotvecka i Lyon, där åtta nuvaran-de studenter från de fyra lärosätena fick agera försökskaniner. Det skedde bl.a. i improvisationssessioner där akustiska instrument och liveelektronik möttes

med utgångspunkt i samplade ljud från Lyons stadsmiljö i vad som kallades ”Downtown Concerto”, under ledning av läraren och kompositören Michele Tadini. Det handlade även om föreläs-ningar, master classes och workshops med kompositörer, utövare och lärare som Jean-Marc Foltz, Luca Frances-coni, Garth Knox, Robert Pascal, Georg Hajdu och KMH:s Bill Brunson och Mattias Petersson.

– Jag tror att ett sånt här program har en stor potential genom att det har både brett och ett mycket specifikt fokus

Vid det tillfället representerades KMH på studentsidan av masterstudenterna David Granström och Katherine ”Katt” Hernandez.

Petter Ekman, Maria Lithell Flyg och Rosali Grankull, kompositionsstudenter som alla deltog i utbytet med orkestern Ensemble Recherche i tyska Freiburg. Foto: Christina Hedlund

– Jag tror att ett sånt här program har en stor potential genom att det har både brett och ett mycket specifikt fokus, säger Katt.

– Det är inte så vanligt i multidiscipli-nära utbildningar, och jag tycker att det är väldigt spännande att alla de här inblandade försöker åstadkomma det.

– Om jag själv skulle söka den här utbildningen, skulle jag nog vara nog-grann med att välja ut några särskilda aspekter att koncentrera mig på, fort-sätter hon. Risken är annars att man går vilse i mångfalden. Men samtidigt är det som sagt spännande och häftigt att få vara del av.

Så ett är säkert: Utbildar man sig i kom-position vid KMH är det inte genom att sitta och skapa i ett ensamt elfenbens-torn. Komponerande innebär visserli-gen i allmänhet också många timmars enskilt strävsamt arbete vid datorn eller notpapperet. Men det hälsosamma tvärdraget i mötet med studentkollegor och utövande musiker är något vi bara kommer att se mera av.

26

27

”Jag har inte kompromissat en tum med min debutskiva”Vem är du?– Jag är frilansande blockflöjtist. Spelar tidig och nutida musik (dvs. den reper-toar som finns skriven för blockflöjt...), som solist och kammarmusiker. Jag medverkar i olika ensemblekonstel-lationer i Sverige och Frankrike. De senaste åren har jag fokuserat på att ut-veckla repertoaren för Paetzold kontra-basblockflöjt, en modern variant av den historiska blockflöjten som mer liknar en fyrkantig orgelpipa med klaffar och har ett fascinerande klangligt regis-ter. Jag samarbetar med svenska och internationella tonsättare. Ofta spelar jag med elektronik, vilket gjort att jag numera känner mig hemma bland slad-dar, ljudkort, mikrofoner och datorer. Ljud är logiskt, för det mesta..

Berätta om din skiva, Crepuscolo! Hur skulle du beskriva karaktären musikaliskt?– Crepuscolo är min debutskiva och innehåller soloverk för Paetzold kon-trabasblockflöjt och elektronik. Det rör sig om nutida konstmusik, men rent estetiskt är verken ganska skilda. Jag fick möjlighet att göra en world première recording av Oscar Bianchis stycke Crepuscolo, något som känns väldigt roligt, Oscar Bianchi är en av de främsta unga tonsättarna i Europa idag och jag älskar hans musik! Med på ski-van ville jag också ha verk av svenska tonsättare, och beställde av Malin Bång och Mattias Petersson. Att se instru-

mentet genom tonsättarens ögon gör att man på ett vis ständigt åter-upptäcker det, inspirerande!

Vad betyder ordet crepuscolo, för-resten?– Crepuscolo är italienska och be-tyder skymning, det är också titeln på Oscar Bianchis stycke. Kanske inte optimalt på ett debutalbum, gryning hade passat bättre...

Vilken utbildning gick du, och när?

– Jag gick på KMH åren 1997-2003. Grundutbildning musiker, därefter avancerad påbyggnad (diplom) med inriktning kammarmusik. Därefter studerade jag tre år vid Conserva-torium van Amsterdam.

Vad fick du med dig från KMH som du har nytta av där du befinner dig nu i karriären?– Hela min plattform som musiker grundlades ju under åren på KMH, och den klarar jag mig inte utan förstås. Jag träffade Malin Bång och Mattias Petersson där. Stu-dieåren är en tid när man knyter många av de kontakter som blir viktiga i yrkeslivet. Annars är det mycket som skiljer studieåren från yrkeslivet. Studieåren känns enormt lyxiga när man tittar till-baka på dem.

Vem hade du som lärare i blockflöjt?– Jag gick först för Clas Pehrsson, sedan Dan Laurin. I Amsterdam hade jag Walter van Hauwe. Tre viktiga block-flöjtister.

Vad har det för betydelse att bli Grammi-snominerad (kanske rentav vinna)?– Känns otroligt kul att en skiva med så pass smal inriktning uppmärksammas. Jag har inte kompromissat en tum med något på skivan, vilket gjorde att det tog enormt mycket tid och energi att få den färdig. Då känns det ju extra skönt i efterhand att den uppmärksammas.

Vad kommer du att göra härnäst?– I morgon (läs: 21 februari) åker jag till USA och spelar verk från skivan på festivalen Other Minds i San Francisco och håller seminarium för tonsättarstu-denterna på UC Davis, University of Ca-lifornia. Därefter en konsert i Frankrike med ett multimediaprojekt vi urupp-förde på Warszawa-höst (internationell festival för samtida musik, red:s anm.) förra året. Sedan ska jag lära mig tre nya verk som jag ska spela vid en festival i Köpenhamn. Man blir inte rik på nutida musik, men ständigt sysselsatt.

Anna Petrini, grammisnominerad KMH-alumn:

KMH-alumner på GrammisgalanI förra numret av ”magasin:KMH” samlade vi ett axplock kända musiker som genom åren gått utbildning på Kungl. Musikhögskolan, vilket blev till något av en exposé över svensk musik-historia. En liknande aha-upplevelse blir det när man läser förteckningen över de nominerade till årets Gram-mis. De ger något av en ögonblicksbild av svenskt musikliv av idag, och det är idel KMH-alumner vi ser, som Cecilia

Zilliacus, Emilia Amper, Oskar Ekberg, Anne-Sofie von Otter, Mamadou Sene och Magnus Lindgren, musiker med hemvist i varierande genrer.

En av de som blivit nominerad till kategorin ”Bästa klassiska album” är blockflöjtisten Anna Petrini, som no-minerats för sin soloskiva Crepuscolo, och som får en lite närmare presenta-tion i artikeln här ovanför.

Det blev Anne Sofie von Otter av de nominerade KMH-alumnerna som tog hem en Grammis. Hon fick den i kategorin ”Årets klassiska”, och för sin skiva Sogno Barocco med tidig italiensk barockmusik.

Så gick det

28

201220/1 Jazzinstitutionens fortbildnings-dag för jazzmusiker, med Fredrik Ullén, Björn Alterhaug, Suzanne Osten, Maria Taube, Dirty Loops m.fl.

2-5/2 Kom&Hör: 2012 års stora kam-marmusikfestival

20-24/2 Jazzvecka i Tumba med KMH Jazz Orchestra, samt elever och lärare från Tumba gymnasium

22/3 Violastudenten Sofia Hansen (f. Lundström) vinner 2012 års Jan Wal-landerpris.

29/3 Sten Nordin, finansborgaråd i Stockholms stad besöker KMH.

Detta har hänt...Ett urval händelser på eller omkring Kungl. Musikhögskolan.

3/4 Knut och Alice Wallenbergs stif-telse beviljar KMH 20 milj kr. för att utrusta nybygget som en avancerad miljö för forskning och utveckling.

7/5 Domslut i Mark- och miljödomsto-len innebär att detaljplanen kan fast-ställas och vinna laga kraft. Byggpro-cessen kan därmed återupptas.

14-16/5 KMH:s årliga jazzfestival New Sound Made, nupå två scener på Kägel-banan vid Södra teatern

21-27/5 ljudOljud, festivalen för kom-position och dirigering, med bl.a. ur-uppföranden på nio sceneri Stockholm, däribland ett samarbete med Opera-högskolan och Stockholms dramatiska högskola kring fyra nya kortoperor.

23/5 Mats Uddholm disputerar i musikpedagogik på avhandlingen Om professionella aktörers musikpedago-giska definitionsmakt.

Kom&Hör 2012

29

9-11/12 Sigurdur Halldorson, cellist verksam vid Iceland Academy of Music, gästar KMH för workshops i ämnet Leading & Guiding inom den interna-tionella masterutbildningen Joint Mas-ter for New Audiences and Innovative Practices (NAIP).

6/12 Tonsättarna och KMH-alumner-na Jesper Nordin och Jonatan Liljedahl får tillsammans med kulturentrepre-nören Emeilie Bergbohm Stockholms stads innovationsstipendium för musik-appen Gestrument.

13/12 Torbjörn Ömalm erhåller Kerstin Eliassons pris för excellens i självständigt arbete på masternivå, som för första gången delas ut i samband med KMH:s julhögtid (Se sid. 18).

11-20/12 Pilotvecka i Lyon inom ramen för utvecklingen av Masters in Contemporary Performance and Compo-sition, CoPeCo (Se sid. 22)

201315/1 Jazzinstitutionens alumnidag, denna gång med bl.a. Eric Jensen (Se sid. 21).

30/1 Lansering av konceptet för konst och entreprenörskap ”Arty Business” (Se sid. 16).

30/1-2/2 KMH:s forskardagar samlar forskare och forskarutbildare i musik och musikpedagogik från hela Sverige.

7-10/2 Kom&Hör, KMH:s kammarmu-sikfestival, inleds med en flashmob där musik av Philip Glass spelas från olika platser på Stockholms Central.

21/3 Tomas Lundström erhåller 2013 års Jan Wallanderpris, en cello från 1741 (Läs mer på nästa sida).

28/4-2/5 ”Sång under segel”: Projekt med studieresa för folkmusikstuden-terna till Rotterdam, Newcastle och Glasgow.

24/5 KMH:s masterstudent i elek-troakustisk komposition Ilari Kullervo Hongisto vinner första pris i 2012 Eu-ropean Erasmus Composition Competi-tion of the University Paris VIII för sin komposition Taivas alla.

30/5 KMH:s rektor Johannes Johans-son avlider oväntat. Han ersätts av prorektor Cecilia Rydinger Alin, som regeringen i juni utser till tillförordnad rektor.

7/6 Stiftelsen för internationalise-ring av högre utbildning och forsk-ning (STINT) beviljar KMH 960.000 kr i stöd för projektet China-Europe International Music School (CEIMS): Shaping the future for Global Music Pro-duction, Consumption and Governance.

8/7 KMH-alumnerna David Huang och Viktor Sterner vinner första respektive fjärde pris i Vera Lotar-Shevchenkotäv-lingen i Jekaterinburg i Ryssland.

8-19/8 European Master Classes and Orchestra. Master classes i samarbete med Aurora Chamber Music och Musi-kakademi Vänersborg.

20-31/8 Sommarkurs i Sigtuna som läs-årsstart för den internationella masterut-bildningen Joint Master for New Audienc-es and Innovative Practices (NAIP).

27-30/9 34th International EPTA Conference, en internationell konferens för pianopedagoger, äger rum i Stock-holm med en avslutande paneldebatt på KMH.

9-11/10 Gästlärarbesök på Edsbergs slott av den engelske cellisten Richard Lester inom ett två månaders projekt kring Joseph Haydns kammarmusik.

14/10 Release för nyutgivningen av Sigurd Sternwalls samling av sjömans-visor Sång under segel 1935, utgiven av Svenskt visarkiv i samarbete med Sam-fundet för visforskning, Föreningen Sve-riges Sjöfartsmuseum och KMH, inkl. en nyproducerad CD med KMH FOLK.

Oktober Det s.k. LIKA-projektet, som genomförts 2006-2012 av KTH, Stock-holms universitet, GIH och KMH med stöd av KK-stiftelsen, sammanfattas i boken Digital kompetens i lärarutbild-ningen – Ett integrationsperspektiv.

1/11 KMH:s studenter inom YMU (Yr-kesförberedande utbildning i samarbete med Botkyrka kommun) medverkar med en barnmusikal vid barnmusikfes-tivalen SVÄNG i Hallunda.

10-13/11 KMH:s kompositionsstuden-ter deltar i den första workshop av flera med Ensemble Recherche i Freiburg. (se sid. 22).

16-18/11 Accordeonfestival på KMH med Institutionen för folkmusik som värd i samarbete med Sveriges Dragspe-lares Riksförbund (se sid. 20).

19/11 KMH-studenterna Jaroslaw Ka-liski och Eric Ander får vardera 50.000 kr ur den nyinstiftade Marthe Urzanders och Lars-Olof Nyhléns stiftelse, som till-kommit genom en donation till KMH.

20-24/11 KMH deltar i 2012 års upp-laga av festivalen Sound of Stockholm, i arr. av Audiorama, FRIM, Fylkingen, KFUM:s kammarkör, Samtida Musik, SEKT, Stockholms Saxofonkvartett och Studio 53.

26/11 Karin Rehnqvist, professor i komposition, och Ann-Sofi Söderqvist, adjunkt i komposition, tilldelas Kungl. Musikaliska Akademiens förnämsta utmärkelse, Medaljen för Tonkonstens Främjande.

New Sound Made 2012

Ann-Sofie Söderqvist

Sång under segel

30

Examensarbete blev listetta i TaiwanChris Wahle (eller Christian Wahlberg), som gick ut kandidat-programmet i Musik- och medieproduktion 2012, skrev som examensarbete en låt som hamnade på förstaplatsen på Taiwans albumlista. Så här berättar han själv:

– Det finns rätt många svenska låtskri-vare som är stora i Japan och Korea. Min idé var att jag också skulle försöka ta mig in på den marknaden med min musik, och samtidigt beskriva hur det går till. Det här var ett sätt för mig att väva in mitt eget arbete i examensar-betet.

– Den skriftliga delen av examensar-betet handlade om hur det är att jobba mot Asien, och mitt tillvägagångssätt. Som konstnärlig del bifogade jag de låtar jag skrev mot Japan och Korea.

– Först åkte jag till Berlin för att skriva med en artist jag jobbar med för tyska marknaden. När vi ändå var där pas-sade jag på att skriva tillsammans med en låtskrivare som också var ”up and coming” i Japan och Korea. Vi körde en heldag i en studio och skrev låten Bounce. Vi skickade låten till en av Japans största ”songpluggers” som vi båda hade kontakt med. Efter en tid var låten ”on hold” för en japansk artist.

Därefter droppades den. Men sedan ville Show Luo, som är från Taiwan, ha låten till sitt första japanska album. Vi skickade produktionsfiler, sång spela-des in och mix gjordes i Japan.

– När albumet skulle släppas blev det plötsligt politisk kris mellan Kina och Japan, och Show Luo ställde in all promotion i Japan. Supersegt, tyckte vi, eftersom det betydde att albumet inte sålde så mycket som väntat! Efter någon månad fick vi dock veta att Show valt låten till sitt nya album för Taiwan. Plötsligt var vår låt en singel och det gjordes en video. Albumet blev listetta på de två stora topplistorna i Taiwan, singeln etta på singellistan.

– Show Luo är vansinnigt stor i Kina och Taiwan och hans skivbolag har ju hur mycket pengar som helst, så de la ner rätt mycket pengar på videon. Han ska precis starta sin världsturné nu också, och där är min låt också med.

Den taiwanesiske stjärnan Show Luo sjöng låten ”Nao Fan Tian”. Låten, och marknadsföringen av den, var egentligen en del av ett examensarbete vid KMH som hade till syfte att ställa frågor om hur man tar sig in på den asiatiska skivmarknaden. Att låten blev en storsäljande hit får väl ses som en lyckosam biprodukt.

2013 års Jan Wallanderpris till Tomas Lundström

Handelsbanken har i samarbete med Kungl. Musikhögskolan (KMH) instiftat Jan Wallanderpriset. Det delas varje år ut till en framstående stråkstudent vid någon av musikhögskolorna i Sverige.

Förutom äran får pristagaren möjlighe-ten att under en längre tid använda ett stråkinstrument av utomordentligt hög klass.

Priset har fått namnet från Handels-bankens tidigare vd och ordförande, numera hedersordförande, idag 93 år unge Jan Wallander.

Tomas Lundström mottog sitt prisin-strument ur prinsessan Christina Fru Magnusons hand vid en ceremoni 21 mars 2013 på Musikaliska i Stockholm.

Den internationella juryn bestod i år av Cecilia Rydinger Alin, tillförordnad rektor vid KMH i Stockholm, Micha-ela Fukačová, solocellist i Odense, och Marko Ylönen, professor i kammarmu-sik vid Sibelius-Akademin i Helsingfors.

I prismotiveringen säger juryn:

Med ett fantasifullt musicerande och en imponerande teknisk skicklighet lyfter

vår pristagare fram musikens alla inne-boende kvaliteter. Den vackra tonbild-ningen och säkra intonationen bidrar till ett starkt och övertygande musikaliskt uttryck.

Jan Wallanderpriset delas i år ut för fjärde gången. Cellon – ett ovanligt välbevarat och välklingande 1700-tals-instrument från den legendariska Gagli-anofamiljen i Neapel – blir därmed det fjärde bidraget till samlingen Handels-banken Classic Instruments, ägd av en stiftelse närstående Handelsbanken. Se vidare: www.kmh.se/jw

Under en längre tid får Tomas Lundström nu använda ett stråkinstrument av mycket hög klass, en vio-loncell byggd i Neapel 1741 av den berömde instrumentmakaren Ianuarius Gagliano.

31

Gunilla Palmkvist von Bahr, soloflöjtist, kammarmusiker, musikadministratör och rektor för KMH 2000-2006, har avlidit i en ålder av 71 år.

En enastående människa har gått ur ti-den. Gunilla von Bahr hade en särskild förmåga att sprida värme, omtanke och kreativitet omkring sig på ett sätt som fick varje person att känna sig speciell.

En visionär har gått ur tiden. Vem kom-mer någonsin att glömma hennes för-måga att göra det omöjliga möjligt. Som när hon spelade på isflöjter i Jukkas-järvi där instrumenten av naturliga skäl hade en mycket begränsad livslängd innan de åter blev till rinnande vatten. Eller hennes visioner om integrering och interaktion med det omgivande samhället som bland annat ledde till de unika orkesterresurser som KMH:s studenter fortfarande har tillgång till och de framsynta projekt som genom-fördes i Botkyrka. Sent ska vi glömma alla smått galna idéer som har fått omvärlden att se KMH som en levande och kreativ högskola där det mesta går att genomföra.

Utmaningarna var många, men som all-tid balanserade hon dessa skickligt och hittade nya insikter och perspektiv till hjälp att leda den dynamiska organisa-tion som KMH innebär. Vi ska minnas Gunilla von Bahr med värme och som en trogen förkämpe för äkta humanis-tiska och konstnärliga värderingar och som en människa med en outtröttlig framåtsträvan. Vi känner en djup sak-nad efter henne men gläds över allt hon skapade under sin tid som rektor för Kungl. Musikhögskolan i Stockholm.

En sann konstnär har gått ur tiden.Tack kära Gunilla för den Du är – vila i frid.

Örjan Fahlström, professor, prorektor under Gunilla von BahrCecilia Rydinger Alin, tf rektor vid Kungl. Musikhögskolan i Stockholm

Farväl till två mästare och inspiratörer

Eric Ericson, den viktigaste personen bakom utvecklingen av ”det svenska kör-undret”, har avlidit i en ålder av 94 år.

Eric Ericson gick organistutbildning vid KMH. Han var ledare för de flesta av de betydande svenska körerna, men förknippas kanske i första hand med Kammarkören (sedermera kallad Eric Ericsons kammarkör), Radiokören, manskören Orphei Drängar – som han ledde under 40 år – och Kungl. Musik-högskolans Kammarkör.

Med start 1951 uppehöll Eric Ericson under nästan 40 år ansvaret för kördi-rigentutbildningen vid KMH, från 1968 med professors titel. Under den långa gärningen utbildade han flera genera-tioner kördirigenter, musiklärare och kyrkomusiker. Många är de som genom Eric fått sin största inspirationskälla till framtida yrkesval inom kördirigering och ensembleledning.

– Eric är den person som enskilt betytt mest för mig. Hans uppmuntran och stöd gav mig självförtroende att, under de år jag var student på KMH, satsa på dirigering, säger Cecilia Rydinger Alin, tf rektor.

Med KMH Kammarkör företog Eric Ericson regelbundet stora turnéer och uruppförde musik av både svenska och internationella tonsättare, bland annat vid internationella körfestivaler.

I arbetet med KMH Kammarkör utbil-dades flera generationer sångare i att sjunga kör på mycket hög nivå, en erfa-renhet och kunskap de sedan tog med sig i karriärer som solister inom opera- oratorie- och romanskonsten.

Eric Ericson var bl.a. ledamot av KMH:s hederskollegium. Hans sam-lings-CD med Musikhögskolans kam-markör, ”Glädjens blomster”, blev den första av KMH-förlagets produktioner som helt såldes slut.

32

+46 8 16 18 00 Tel+46 8 664 14 24 Faxinfo@kmh.sewww.kmh.se

Kungl. Musikhögskolani StockholmRoyal College of MusicValhallavägen 105Box 27711SE-115 91 StockholmSweden