MILJÖVETARPROGRAMMET, LINKÖPINGS UNIVERSITET

En översikt av forskningen om Colony Collapse Disorder och annan biförlust

A-Uppsats

Måns Kyhlbäck

VT-2013

Sammanfattning

Denna uppsats handlar om förlust av bin och genom ett systemperspektiv ges en översikt av

aktuell forskning. Uppsatsen baseras i främsta hand på tre framstående vetenskapliga artiklar,

deras individuella tillvägagångssätt och komponenterna som orsakar biförlust (De Miranda,

Cordoni och Budge, 2010 ; Dainat, Vanengelsdorp och Neumann, 2012 ; Core m.fl. 2012). En

benämning som på senare år har blivit synonymt med försvinnandet av bin är Colony Col-

lapse Disorder (CCD). Det är ett begrepp som omfattar förklaringar till flera anledningar till

varför bin försvinner. Ofta är detta en cocktail-effekt av att flera olika komponenter som para-

siter och sjukdomar av olika arter samverkar. Uppsatsens slutsats visar att det behövs mer

forskning inom området biförlust, detta är synnerligen viktigt då flera av de patogena arterna

korsar både biologiska och geografiska gränser.

Se ord- och komponentlista i slutet av texten.

Inledning

Honungsbin har en väldigt viktig roll i na-

turen. De står för en stor del av många väx-

ters pollinering och hjälper på så sätt inte

bara naturen, utan även jordbruket. Indivi-

derna i bisamhälle kan delas upp i olika

grupper där arbetarbin är en av dessa grup-

per. Arbetarbi är sterila honor och utgör

den absolut största delen av bisamhällets

individer, cirka 10 000–70 000 per kupa

(Hansson, 1980). Vidare skriver Hansson

(1998) att det finns många olika arter ho-

nungsbin, med många olika sjukdomar,

kvalster och andra åkommor. Sedan lång

tid tillbaka har människan haft anledning

att grubbla över frågor om försvinnandet

av bin. Redan Carl von Linné (1768, s 115)

frågade sig: ”Tom på bin. Frågan, hvar

och huru man skal få bij i denna honungs

fulla, men bij-toma kupa?”. United States

Department of Agriculture (2013) har

uppmärksammat försvinnande bin vid flera

tillfällen under de senaste 130 åren. De

Miranda, Cordoni och Budge (2010) skri-

ver om deras stora kartläggning av till

fällen då bin har lämnat sina kupor, de ti-

digaste registreringarna är redan på 950-,

992- och 1443-talets Irland.

År 2006 uppmärksammades i USA pro-

blemet med försvinnande honungsbin, fe-

nonmenet fick namnet Colony Collapse

Disorder (CCD). Det var biodlare som

upptäckte att hos 30-90 procent av sina

bikupor hade de förlorat alla, eller stora

mängder av de vuxna arbetarbina (Tokarz

m.fl. 2011). Vidare skriver Tokarz m.fl.

(2011) att det som var ytterst besynnerligt,

var att det inte fanns några döda bin i när-

heten av kuporna, de hade helt enkelt

övergivit kupa, drottning och bisamhälle

trots att dessa var tillsynes helt friska. Pro-

blemet växte snabbt men idag har ökning-

en av biförlust avstannat, det är emellertid

fortfarande ett problem och en fjärdedel av

alla biodlare i USA rapporterar om CCD

symtomer i 60 % eller mer av de kupor

som går förlorade.

Man vet för tillfället inte om det finns nå-

got sammanband mellan de tidigare för-

svinnandena av bin och symtomen på CCD

(United States Department of Agriculture,

2013). Men vad man vet säkert är att bin

har dött och försvunnit från sina kupor

långt tillbaka i tiden. Exempelvis på grund

av olika sjukdomar, parasiter, bekämp-

ningsmedel och brist på drottning. Dainat,

Vanengelsdorp och Neumann, (2012) skri-

ver att problemet bakom diagnosen CCD

är att man inte har något svar på vad det

beror på. Samt att man nu uppmärksammar

symptomer som liknar CCD i både Europa

och Asien. I oktober 2009 fick man på

Swiss Bee Research Centre in de första

rapporterna om döda bikupor med symto-

mer som liknade CCD. Dainat, Vanengels-

dorp och Neumann (2012) publicerade

sedan en rapport efter att ha gjort grundlig

forskning på de tidigare nämnda kuporna.

Symptomen var väldigt lika CCD, artikel-

författarna efterfrågar därför en standardi-

sering av diagnoser för försvinnandet av

bin.

Som vi ska se i uppsatsen är forskningen

inom området delad, det har utnämnts flera

olika påverkningsfaktorer till CCD och

liknande försvinnanden av bin. Ofta talas

det om parasiter och virus men även om

bekämpningsmedel och genmanipulerade

organismer. De tre artiklarna som vi ska

fördjupa oss i visar olika komponenter som

de menar kan kopplas till CCD. Dessa ar-

tiklar är skrivna av Core m.fl. (2012), De

Miranda, Cordoni och Budge, (2010) och

Dainat, Vanengelsdorp och Neumann

(2012).

2012 publicerade Core m.fl. (2012) en ar-

tikel som visade på kopplingar mellan pa-

rasiten Apocephalus Borealis (A. Borealis)

och CCD. De skriver att parasiten var tidi-

gare känd för att angripa humlor men

undersökningar med DNA-analyser visade

på att det var samma art som angrep de

amerikanska honungsbina. Undersökning-

arna visade att de kupor som hade A. Bo-

realis ofta också hade Deformed Wing

Virus (DWV) och parasiten Nosema Ce-

ranae (N. Ceranae). Det finns även annan

forskning som pekar på liknande koppling-

ar. De Miranda, Cordoni och Budge (2010)

skriver om hur flera närbesläktade virus

och kvalstret Varroa Destruktor kan kopp-

las till CCD. 2010 publicerade Bromens-

henk m.fl. (2010) en artikel som visade att

man med en inom området tidigare inte

använd metod hade lyckats finna två

okända sorters virus som kunde kopplas till

CCD. Bromenshenk m.fl. (2010) menade

att man med tidigare metoder hade använt

sig av arvsmassan för att spåra tänkbara

virus som skulle kunna ligga till grund för

CCD. Problemen med de tidigare studierna

hade varit att de virus man hittat också

hade funnits hos friska kupor. Alltså hade

ingen enskild anledning till CCD kunnat

isoleras. Men med deras metod hade man

istället fokuserat på att kartlägga olika sor-

ters proteiner hos både friska och CCD-

drabbade kupor. Man fann då två nya sor-

ters RND-virus, hos ett av dem, Iridovirus

kunde man se en stark koppling till CCD.

Vad som verkligen var intressant var att

Iridovirus återfanns hos både friska och

sjuka kupor. Men i de kupor som även var

drabbade av parasiten N. Ceranae förekom

nästan uteslutligen CCD (Bromenshenk

m.fl. 2010). En mycket viktig apsekt att

nämna är att många menar att ett ökat an-

vändande av bekämpningsmedel gör bin

svagare och mer motagliga sjukdomar och

parasiter (Kaplan, 2012).

Denna uppsats handlar om Colony Col-

lapse Disorder (CCD) och biförluster som

liknar detta symptom. Ur ett system-

perspektiv inriktar den sig huvudsakligen

på att få en översikt av tre vetenskapliga

(peer-review) artiklar. De kommer att be-

skrivas utifrån vad de har kommit fram till,

hur de gjort detta, vilka olika komponenter

de menar har kopplingar till CCD samt en

beskrivning av dessa. Detta för att få en

bild av hur den aktuella forskningen inom

området biförlust ser ut. Systemgränser för

påverkningsfaktorer är patogener (detta då

framstående forskning inriktar sig på

detta). Slutligen förs diskussion om for-

skarvärldens samlade bild av problemen

samt mina egna tolkningar av problembil-

den.

Artikelöversikt och systembe-

skrivning

Belysning av koppling mellan närbe-

släktade virus och Varroa Destruktor

(De Miranda, Cordoni och Budge 2010)

Den första artikeln är skriven av De Mi-

randa, Cordoni och Budge (2010) som har

tittat på de olika men närbesläktade virusen

(tillhörande familjen Dicistroviridae): Ac-

ute bee paralysis virus (ABPV), Kashmir

bee virus (KBV) and Israeli acute paralysis

virus (IAPV) (direkta översättningar: Akut

biförlam-ningsvirus, Kashmir bi-virus och

israelisk akut förlamningsvirus), deras

koppling till kvalstret Varroa Destruktor,

CCD och liknande biförluster.

De har sett att 80 % av de vuxna bin som

är smittade med IAVP dör inom en vecka,

samt att när bina är i larvstadiet så kan man

inte se några spår av IAVP, de menar vi-

dare att detta indikerar på CCD symtom

och att bin antagligen får smittan i ett se-

nare stadium av Varroa (De Miranda, Cor-

doni och Budge, 2010). Denna koppling de

gör med att vuxna bin dör, medan larverna

inte är smittade, till CCD stämmer relativt

bra överens om vad annan forskning säger

om att CCD endast drabbar vuxna arbetar-

bin (Tokarz m.fl. 2011 ; Bromenshenk

m.fl. 2010). Detta kan såklart bara vara en

tillfällighet och säger oss egentligen inte så

mycket. De Miranda, Cordoni och Budge

(2010) skriver vidare att KBV nyligen var

kopplat till CCD men att det är svårt att

fastslå att det just är KBV och ingen av

dess närbesläktade virus IAPV eller

ABPV. De säger att mer forskning behövs

för att fastslå skillnaderna mellan dessa.

Varroa är hos honungsbin en väldigt vanlig

parasit och smittobärare av de tidigare

nämnda virusen (De Miranda, Cordoni och

Budge, 2010). Det framgår emellertid inte

om relationen mellan Varroa och virusen

faktiskt är direkt kopplade till CCD, eller

om bara en av komponenterna kan bära

ansvaret. Följande kommer förklaringar av

de komponenter som är verkande i De Mi-

randa, Cordoni och Budge (2010) slutsats,

samt Figur 1 som illustrerar hur systemet

är uppbyggt.

Figur 1. Visar hur De Miranda, Cordoni och Budge

(2010) betraktar problemet. Flöden för ett bisam-

hälles population visas samt de komponenter som

artikelförfattarna tror påverkar detta. Pilarna illu-

strerar vilken riktigt påverkan sker.

Varroa Destruktor

På Jordbruksverket (2013) kan man läsa

om Varroa Destructor, på svenska även

kallad Varroakvalster, som är precis som

namnet säger ett kvalster och parasit. Jord-

bruksverket (2013) skriver vidare att den

har funnits i Sverige sedan 1987 och det

idag är lag på att den ska bekämpas vid

påträffande. Den är ca 1,7 mm breda och

1,3 mm långa, dess färg är rödbrun och

livstiden är cirka två månader. Honan

gömmer sig i en av bikupans celler till-

sammans med en bi-larv för att invänta att

bina ska täcka cellen. Jordbruksverket

(2013) skriver vidare att efter detta har

skett läggs Varroa-äggen, de kläcks och

avkomman livnärar sig sedan på biynglet.

Varroa hinner även med att para sig innan

biet är färdigutvecklat och redo att lämna

cellen. När den gör detta följer Varroa

med. Spridningen mellan bin och sam-

hällen sker snabbt och ett smittat bisam-

hälle kan på några år vara så pass smittat

att det tar skada (Jordbruksverket, 2013).

Jordbruksverket (2013) skriver vidare att

den naturliga spridningen är cirka fem

kilometer per år, men att mänskliga aktivi-

ter gör spridningen snabb och global. Bild

1 visar bin i sina celler samt angrepp av

Varroa-kvalster.

Bild 1. Visar Varro-angripet bisamhälle. Fotograf:

Preben Kristiansen

Familjen Dicistroviridae (ABPV, KBV och

IAPV)

ABPV uppmärksammades för första

gången 1963, KBV 1974 och IAPV 2002,

de finns över nästan hela världen och

kopplas ofta samman med CCD, synnerli-

gen när bisamhällena även är drabbade av

Varroa (Diapharm LTD, 2013). Vidare

skriver Diapharm LTD (2013) att virusen

även påträffas i andra insekter som exem-

pelvis humlor och getingar. Bin som är

smittade av ABPV eller IAPV drabbas

bland annat av håravfall, förlamning, skak-

ningar och oförmåga att flyga. Symtomer

för KBV framgår inte i litteraturen men är

antagligen liknande då virusen är väldigt

lika. Diapharm LTD (2013) skriver även

om Varroa och att parasiten är, precis som

tidigare nämnt i denna text, en smittospri-

dare av olika sjukodomar som exempelvis

ABPV, KBV och IAPV. Dessa sprids även

via binas matförråd och saliv. Men trots att

mer exakt kännedomen om IAPV:s sprid-

ningssätt är relativt dålig gör även denna

källa antaganden om en koppling till CCD

(Diapharm LTD, 2013).

Belysning av koppling mellan No-

sema och Iridovirus (Bromenshenk

m.fl. 2010)

Bromenshenk m.fl. (2010) har med hjälp

av kartläggning av proteiner, visat att det

finns en koppling mellan Iridovirus, parasi-

terna Nosema och CCD. De menar att

samhällen med de båda komponenterna

alltså Nosema och iridovirus, har en ökad

frekvens av CCD än de kupor som är utan

eller enbart har en av komponenterna.

Bromenshenk m.fl. (2010) skriver vidare

att metoden de använde sig av vid kart-

läggningen var Masspektrometri-baserade

proteomik. Att de undersökte väldigt

många prover, från många olika håll, som

på olika vis hade anknytning till CCD.

”MSP analysis resulted in a database of

more than 3,000 identifiable peptides, re-

presenting more than 900 different species

of invertebrate-associated micro-

bes.”(Bromenshenk m.fl. 2010). Jag förstår

detta som att deras forskning har varit om-

fattande och verkar således tillförlitlig ur

den synpunken. Peptider (peptides) är

sammanbindningar av aminosyror, som vid

större sammansättningar även kallas för

proteiner (Naturvetenskap.org, 2013).

Bromenshenk m.fl. (2010) skriver att de i

sina analyser även hittade andra patogener,

några av dessa är exempelvis Kakugo-virus

och Varroa Destruktor som i flera andra

forskningsrapporter är föremål som möj-

liga påverkningsfaktorer till CCD. Men vid

närmare undersökningar hittade man Irido-

virus i 100 % av alla bisamhällen drabbade

av symptomen och Nosema i nästan samt-

liga av dessa. (Bromenshenk m.fl. 2010).

Detta var ett enormt framsteg och man var

nu verkligen problemet på spåren. Men

2011 släpptes en artikel som direkt kritik

till den tidigare nämnda. Det var Tokarz

m.fl. (2011) som med två olika metoder

menade att de kunde falsifiera forskningen

som visade kopplingen mellan iridovirus,

N. Ceranae och CCD. De hade utsatt friska

kolonier för komponenterna och de hade

analyserat data hos kolonier som redan

visade CCD symtom. Ingen av metoderna

visade på samma koppling som den Bro-

menshenk m.fl. (2010) gjorde (Tokarz

m.fl. 2011). Bromenshenk m.fl. (2010)

artikel är en grundsten i denna text och

dess forskning är grundad på empirisk

fakta. Men då Tokarz m.fl. (2011) forsk-

ning direkt strider mot denna artikel är det

viktigt att även denna får blir belyst. Vil-

ken av dem som ger en korrekt bild får

förhoppningsvis nya undersökningar ut-

göra.

Men Bromenshenk m.fl. (2010) är inte de

enda som ser en koppling mellan CCD och

Nosema. Paxton (2010) publicerade en

artikel som visade att N. Ceranae kunde

kopplas till symtomer i Spanien som lik-

nade CCD, men skriver vidare att det är

oklart om parasiten frammanar CCD av sig

själv eller om det enbart är tillsammans

med andra faktorer. Följande kommer för-

klaringar av de komponenter som är ver-

kande i Bromenshenk m.fl. (2010) slutsats,

samt Figur 2 som illustrerar hur systemet

är uppbyggt.

Figur 2. Visar hur Bromenshenk m.fl. (2010) be-

traktar problemet. Flöden för ett bisamhälles popu-

lation visas samt de komponenter som artikelförfat-

tarna tror påverkar detta. Pilarna illustrerar vilken

riktigt påverkan sker. De fria komponenterna är

nämnda men inte antagna som påverkningsfaktorer.

Nosema Ceranae och Nosema Apis

Fries (2009) skriver om Nosema Ceranae

och Nosema Apis, att de båda är parasiter

och tillhör mikrosporidierna. Mikrospori-

dier är en grupp encelliga parasiter som via

sporer kan drabba de flesta djurarter (Nat-

ionalencyklopedin, 2013). N. Ceranae an-

griper hos bin värddjurets tarmkanal och

att vid vissa fall när det är stora smittsprid-

ningar kan hela bisamhället gå under

(Hansson, 1980). Fries (2009) menar att

det är troligt att N. Ceranae population

växer jämförelsevis med N. Apis. Han

skriver även att det är okänt om det är nå-

gon betydande skillnad mellan de båda

arterna. Paxton (2010) menar att då arterna

verkar vara så nära släkt så bör N. Ceranae

precis som N. Apis, ha honungsbiet som

huvudvärd men likt sin släktning så kan N.

Ceranae antas även finnas hos andra arter.

2009 publicerades en artikel av forskare

som även hade hittat parasiten hos humlor

(Plischuk, 2009).

Iridovirus

Iridovirus är ett DNA-virus som huvudsak-

ligen drabbar insekter, det tillhör familjen

Iridoviridae som förutom insekter även

drabbar vattenlevande och växelvarma

djur, döden hos insekter kan ta upp till tre

veckor (MicrobiologyBytes, 2012).

Belysning av koppling mellan

Apocephalus Borealis, Nosema och

Deformed Wing Virus (Core m.fl.

2012)

Den tredje artikeln är skriven av Core m.fl.

(2012) och handlar om en koppling mellan

parasitflugan A. Borealis, DWV och N.

Ceranae. De skriver att A. Borealis van-

ligtvis angriper humlor men att deras stu-

dier tydligt visar att den även angriper ho-

nungsbin. Core m.fl. (2012) skriver vidare

att på grund av detta är det mycket möjligt

att A. Borealis är en smittospridare åt även

de andra möjliga komponenterna. För att

dra sina slutsatser har de använt sig av

Arthropod Pathogen Microarray (direkt

översättning: Leddjur Patogen Mikrorönt-

gen). Med denna metod har de lyckats

spåra flera olika patogener som kan sam-

mankopplas med symtomen CCD (Core

m.fl, 2012). Vidare skriver Core m.fl.

(2012) att de med denna metod har hittat

A. Borealis i en stor andel av de honungs-

bin de har undersökt, samt 80 % av de

humlor som har undersökts. De har också

uppmärksammat vid övervakade samhällen

att en stor andel av de smittade honungs-

bina lämnar kupan under natten. Det förs

sedan en diskussion vad detta beror på.

Några teorier de nämner är att: (1) A. Bo-

realis har påverkat bina att söka sig till

ljuskällor utanför kupan. (2) Att bina

självmant lämnar kupan för att undvika att

sprida smitta (3) Att de andra bina känner

av att något är fel med det smittade biet för

att således inte släppa in det i kupan (Core

m.fl. 2012). Core m.fl. (2012) skriver vi-

dare att de tog tester på de larver som kom

ur binas kroppar, även dessa var smittade

med både DWV och N. Ceranae. Dessa

larver skulle i ett obehandlat samhälle bli

fullvuxna A. Borealis som skulle föra vi-

dare alla smittorna till nästa generation bin.

Vad som blir knepigt är ta reda på kopp-

lingen mellan de olika komponenterna. Är

det en cocktail-effekt av alla komponenter-

na som frammanade CCD, eller är det end-

ast A. Borealis? Core m.fl. (2012) skriver

att fler studier behöver göras för att dra en

slutsats kring detta. Följande kommer för-

klaringar av de komponenter som är ver-

kande i artikelförfattarens slutsats, samt

Figur 3 som illustrerar hur systemet är

uppbyggt. Förklaring om Nosema följer ej

då komponenten förklarades på föregående

sida.

Figur 3. Visar hur Core m.fl. (2012) betraktar pro-

blemet. Flöden för ett bisamhälles population visas

samt de komponenter som artikelförfattarna tror

påverkar detta. Pilarna illustrerar vilken riktigt

påverkan sker.

Apocephalus Borealis

Är en fluga och en parasit som vanligtvis

angriper humlor, men är bevisad att även

angripa andra insekter (Core m.fl. 2012).

Core m.fl. (2012) skriver vidare att flu-

gorna jagar sina blivande värddjur tills det

att de lyckas sätta fast sig på dess rygg.

Här sitter den tills den har pressat in 10-15

ägg, sen flyger den iväg. Efter några dagar

får värddjuret ett förändrat beteende, i ho-

nungsbinas fall flyr de kupan inte sällan

mot en ljuskälla, de dör sedan för att bli

föda åt de A. Borealis larver som efter

några dagar kryper ut ur kroppen. Det för-

virrade beteende som bina uppvisar har

gjort att de smittade individerna kallas

Zombees eller Zombie-bin (The Daily Be-

ast, 2012)

Deformed Wing Virus

DWV kan ligga latent i ett bisamhälle, det

är en typ av RNA-virus och symtom på

infektion är förlamning, missbildningar,

missfärgningar och dåliga vingar (Young,

2013). Vidare skriver Young (2013) att

viruset kan spridas till nya generationer

samt att smittade bin snabbt drivs från ku-

pan av sina artfränder. Schroeder, och

Martin (2012) skriver om hur närvaron av

Varroakvalster har ökat förekomsten av

DWV hos houngsbin, med ifrån cirka 10 %

till 100 %. Biodlarna (2011) skriver om att

DWV kan spridas mellan bin vid sexuellt

umgänge men att vid stora Varroa angrepp

ökar spridningen istället från Varroa då få

drönarbin uppnår vuxen ålder. Som tidi-

gare nämnt är även A. Borealis en smittbä-

rare av bland annat DWV.

Fördjupad beskrivning av kompo-

nenter samt behandlingsåtgärder

Uppenbarligen så finns fortfarande inget

enskilt svar på vad som frammanar CCD

och annan biförlust. Detta gör det omöjligt

att ge en enskild lösning på problemen.

Men vad som kan göras, och görs, är att

bekämpa de olika åkommor man tror kan

ha en koppling till förlusten. Följande

kommer beskrivningar av behandlingar för

varje tidigare nämnd komponent.

Varroa Destruktor

Jordbruksverket (2013) skriver att kvalstret

kan bekämpas på olika sätt med biotek-

niska åtgärder exempelvis genom att av-

lägsna biyngel, men det finns mer kompli-

cerade metoder. Man kan exempelvis an-

vända sig av kemiska medel som exempel-

vis myrsyra, mjölksyra och Apistan. En

blandning av biotekniska och kemiska åt-

gärderna är dock att föredra då Varroa är

svårbekämpat. Vid påträffande av Varroa

råder i Sverige anmälningsplikt (Jord-

bruksverket, 2013).

Familjen Dicistroviridae, ABPV, KBV och

IAPV

Man har sedan länge saknat ett direkt bo-

temedel mot virusangrepp hos bin (Prime

Facts, 2007 ; Ministry of agiculture British

Colombia, 2013). Prime Facts (2007) skri-

ver emellertid vidare hur man ska göra för

att hålla borta smittspridande parasiter som

Nosema och Varroa. Bisamhället skall

undvika att stressas samt ett kontinuerligt

utbyte av drottningen kan förebygga in-

fektion. Nyligen har det emellertid gjorts

framsteg i behandlingen av IAPV. Genom

att mata bina med en viss typ av RNA har

man lyckats hålla virusinfektionen under

kontroll samtidigt som bina har utvecklat

resistans mot IAPV (Maori m.fl. 2009).

Nosema Ceranae och Nosema Apis

Svensk biavel AB (2006) skriver om dessa

mikrosporidier och att de motverkas bäst

genom biotekniska metoder som att biod-

larna håller god hygien i kuporna, exem-

pelvis skall smittade delar avlägsnas och

utrustningen desinficeras vid påvisad

smitta. Detta kan göras med exempelvis

kaustiksoda eller undre längre tid med ät-

tiksyra.

Iridovirus

Det verkar inte heller finnas någon direkt

behandling av detta virus. Bin är endast en

liten del av de arter viruset drabbar men

Statens veterinärmedicinska anstalt (2011)

skriver när de talar om smittade fiskar att

ingen behandling finns. Hur man i dagslä-

get kan behandla smittade kupor bör alltså

vara att avlägsna smittade samhällen samt

desinfektion av utrustning.

Apocephalus Borealis

Det är i skrivande stund lite mer än ett år

sedan Core m.fl. (2012) publicerade en

artikel om att A. Borealis även angriper

bin. Detta gör att kunskapen fortfarande

verkar vara låg om vilka metoder som bör

användas för att behandla A. Borealis-

angripna bisamhällen. Men lämpliga meto-

der kan antas vara att behandla infekterade

samhällen likt de som är angripna med

Varroa och Nosema. Avlägsnande av smit-

tade kupor samt desinfektion av utrustning.

Deformed Wing Virus

Jordbruksverket (2013) skriver att detta

virus är starkt kopplat till Varroa och att

man bekämpar dem på samma vis, alltså

när man behandlar Varroa minskar även

mängden DWV. Vad man på senare tid har

uppmärksammat är att vid behandling med

kemiska medel så ökar mängden DWV för

att sedan sjukna, detta beror antagligen på

att binas immunförsvar sjunker, det behövs

emellertid mer forskning för att fastslå

detta (Adelsköld, N. 2012).

Diskussion

Det blev klart för mig i ett tidigt skede av

arbetet till denna uppsats att bin både har

dött och försvunnit från sina kupor i alla

tider. Just CCD var benämningen på den

händelse som ägde rum i USA under 2006

(Tokarz m.fl. 2011). Det begrepp har sedan

blivit synonymt för de symptomer som

uppstår då bin försvinner. Ett försvinnande

som mycket väl kan ha grund i ett växande

användande av bekämpningsmedel (Ka-

plan, 2012).

Även om det finns skillnader mellan de

olika artikarna som exempelvis Core m.fl.

(2012) och Bromenshenk m.fl. (2010) som

båda menar att Nosema kopplas till olika

virus och CCD. Medan De Miranda, Cor-

doni och Budge (2010) menar på en kopp-

ling mellan Varroa Destruktor och virus

från familjen Dicistroviridae. Så lyser

kopplingen mellan parasiter, virus och

CCD, som en röd tråd genom samtlig

framstående forskning inom området. En

möjlig bild av hur detta system kan se ut

illustreras i Figur 4.

Figur 4. Visar hur ett möjligt system för påverk-

ningsfaktorer till biförlust kan se ut. Flöden för ett

bisamhälles population visas samt de komponenter

som påverkar detta. Pilarna illustrerar vilken riktigt

påverkan sker.

Trots att de olika artiklarna har pekat på

olika komponenter som möjliga påverk-

ningsfaktorer till CCD eller symtom som

liknar CCD, behöver ingen av dessa har

fel. Detta då bin har försvunnit i alla tider

och att det således inte behöver finnas en

ensam faktor eller enskild blandning av

faktorer som har betydelse i bins försvin-

nande (De Miranda, Cordoni och Budge,

2010). Det skulle enligt mig helt enkelt

kunna vara så att kännedom om de upp-

märksammade händelserna i USA 2006,

spreds via dagens informationssamhälle för

att följaktligen göra forskare och biodlare

mer vaksamma och att man vid händelser

som liknade CCD då anade att detta kunde

bero på samma faktorer. Det skall här åter

klargöras att det inte alltid anges begreppet

CCD, även om det ofta görs så är detta

endast ett synonymt uttryck för biförlust.

Vad man kan känna glädje över är att pro-

blemet verkar tas på stort allvar både me-

dialt, statligt och av forskarvärlden.

Man kan se i denna uppsats att bins för-

svinnande generellt verkar bero på en

cocktail-effekt av flera olika komponenter,

både parasiter och sjukdomar i olika

blandningar. Många av dessa är nya pro-

blem, då flera både har korsat artgränser,

geografiska gränser samt utvecklats till nya

arter. Denna utveckling kräver mer forsk-

ning för att man ska kunna hålla problem-

översikt.

Slutsats

Bin har dött och försvunnit i alla tider och gör så än idag över hela världen, CCD är benäm-

ning på en typ ofta förekommande, men används ofta synonymt med biförlust. Man kan inte

knyta alla försvinnanden till en enskild orsak även om dess symptom ofta är lika. Men att pa-

rasiter och sjudomar är allvarliga problem råder det inga tvivel om och cocktail-effekter av

dessa samt deras emigration över både biologiska och geografiska gränser bör övervakas

mycket noga. Forskarvärlden samt övriga samhället verkar vara relativt medvetna om detta.

Core m.fl. (2012) skriver exempelvis att de anser att mer forskning behövs angående A. Bore-

ailis koppling till DWV och N. Ceranae. De Miranda, Cordoni och Budge (2010) efterfrågar

mer forskning för att fastslå skillnaderna mellan virusen KBV IAPV och ABPV. Slutligen

efterfrågar Dainat, Vanengelsdorp och Neumann (2012) en standardisering av CCD och andra

biförluster. Trots att bin av olika anledningar alltid ha dött och försvunnit bör alltså forskning-

en inom området fortsätta, detta är speciellt viktigt då problemet har ökat samt att de olika

patogenerna både har utvecklats till nya arter samt spridits till nya värddjur. En utveckling

som mycket väl kan fortsätta om inte användandet av bekämpningsmedel snabbt minskar.

Ord- och Komponentlista:

Colony Collapse Disorder (CCD)

Apocephalus Borealis (A. Borealis)

Nosema Ceranae (N. Ceranae) Nosema Apis (N. Apis)

Varroa Destruktor (Varroa)

Deformed Wing Virus (DWV)

Iridovirus

Acute bee paralysis virus (ABPV)

Kashmir bee virus (KBV)

Israeli acute paralysis virus (IAPV)

Patogener (Framkallar sjukdom, exempelvis virus och

parasiter)

Källhänvisning:

Adelsköld, N. (2012-01-26) Sveriges Lant-

bruksuniversitet. [Elektronisk] Tillgänglig:

http://www.slu.se/sv/samverkan/kunskapsbank

/2012/1/mer-virus-i-kupan-efter-

kvalsterbekampning/ Hämtad 2013-04-06

Beskrivning av bisjukdomar. Jordbruksverket.

[Elektronisk] Tillgänglig:

http://www.jordbruksverket.se/amnesomraden/

djur/olikaslagsdjur/binochhumlor/beskrivninga

vbisjukdo-

mar.4.1a4c164c11dcdaebe12800064.html

Hämtad: 2013-04-05

Bitningen 9 sep 2011, Biodlarna [Elektronisk]

Tillgänglig:

http://www.biodlarna.se/website1/1.0.1.0/1041

/BT%209-11.pdf Hämtad: 2013-04-06

Bromenshenk, J.J., Henderson, C.B., Wick,

C.H., Stanford, M.F., Zulich, A.W., Jabbour,

R.E., Deshpande, S.V., Mccubbin, P.E., Sec-

comb, R.A., Welch, P.M., Williams, T., Firth,

D.R., Skowronski, E., Lehmann, M.M., Bi-

limoria, S.L., Gress, J., Wanner, K.W. and

Cramer, R.A., Jr., 2010. Iridovirus and Micro-

sporidian Linked to Honey Bee Colony De-

cline. Plos One, 5(10), pp. e13181.

Core, A., Runckel, C., Ivers, J., Quock, C.,

Siapno, T., Denault, S., Brown, B., Derisi, J.,

Smith, C.D. and Hafernik, J., 2012. A New

Threat to Honey Bees, the Parasitic Phorid Fly

Apocephalus borealis. Plos One, 7(1), pp. 1-9.

Dainat, B., Vanengelsdorp, D. and Neumann,

P., 2012. Colony collapse disorder in Europe.

Environmental Microbiology Reports, 4(1), pp.

123-125.

De Miranda, J.R., Cordoni, G. and Budge, G.,

2010. The Acute bee paralysis virus-Kashmir

bee virus-Israeli acute paralysis virus com-

plex. Journal of invertebrate pathology, 103,

pp. S30-S47

Fires, I. (2009) Strategier för att undvika stora

förluster av bisamhällen. Institutionen för Eko-

logi Sveriges Lantbruksuniversitet Uppsala,

[Elektronisk] Tillgänglig:

http://www.jordbruksverket.se/download/18.72

e5f95412548d58c2c80003225/Ingemar_Fries.

pdf [2013-04-02].

Hansson, Å, (1980). biodling: Bisamhället.

Nationalencyklopedin [Elektronisk]. Tillgäng-

lig: http://www.ne.se/biodling/bisamhället.

Hämtad: 2013-04-01

Iridoviruses. MicrobiologyBytes. [Elektronisk].

Tillgänglig:

http://www.microbiologybytes.com/virology/k

almakoff/Iridoviruses.html Hämtad: 2013-04-

02

James Young, Deformed Wing Virus (DWV).

Oregon State University [Elektronisk] Till-

gänglig:

http://www.science.oregonstate.edu/bpp/insect

_clinic/diseases/Deformed%20Wing%20Virus.

pdf hämtad: 2013-04-04

Kaplan, J.K., 2012. Colony Collapse Disorder.

Agricultural Research, 60(6), pp. 4-8.

Kashmir Bee Virus. Ministry of agiculture

British Colombia. [Elektronisk] Tillgänglig:

http://www.agf.gov.bc.ca/apiculture/factsheets/

230_kashmir.htm Hämtad: 2013-04-06

Linné, C. (1768). Bijskjöts. ss 151

Maori, E., Paldi, N., Shafir, S., Kalev, H.,

Tsur, E., Glick, E. and Sela, I., 2009. Iapv, a

bee-affecting virus associated with Colony

Collapse Disorder can be silenced by dsRNA

ingestion. Insect molecular biology,18(1), pp.

55-60.

Mikrosporidier. Nationalencyklopedin

[Elektronisk]. Tillgänglig:

http://www.ne.se/lang/mikrosporidier Hämtad:

2013-04-02.

Naturvetenskap.org. [Elektronisk]. Tillgänglig:

http://www.naturvetenskap.org/gymnasiekemi/

biokemi/biomolekyler Hämtad: 2013-04-03

Paxton, R.J., 2010. Does infection by Nosema

ceranae cause "Colony Collapse Disorder" in

honey bees (Apis mellifera)? Journal of Api-

cultural Research, 49(1), pp. 80-84.

Plischuk, S., Martin-Hernandez, R., Prieto, L.,

Lucia, M., Botias, C., Meana, A., Abrahamo-

vich, A.H., Lange, C. and Higes, M., 2009.

South American native bumblebees (Hyme-

noptera: Apidae) infected by Nosema ceranae

(Microsporidia), an emerging pathogen of hon-

eybees (Apis mellifera). Environmental Mi-

crobiology Reports, 1(2), pp. 131-135.

Schroeder, D.C. and Martin, S.J., 2012. De-

formed wing virus: The main suspect in unex-

plained honeybee deaths world-

wide. Virulence, 3(7), pp. 589-591.

Svensk Biavel AB, (2006). Handbok, Anvis-

ningar för praktisk tillämpning av Avelsplan

2006

Tokarz, R., Firth, C., Street, C., Cox-Foster,

D.L. and Lipkin, W.I., 2011. Lack of Evidence

for an Association between Iridovirus and Col-

ony Collapse Disorder. Plos One, 6(6), pp.

e21844.

Viral diseases of honey bee. Diapharm LTD,

[Elektronisk] Tillgänglig:

http://www.diafarm.org/index.php/en/honey-

bee-diseases/77 Hämtad: 2013-04-05

Viral erythrocytisk nekros (VEN) /Piscine

erythrocytic necrosis (PEN). Statens veteri-

närmedicinska anstalt. [Elektronisk] Tillgäng-

lig:http://www.sva.se/sv/Djurhalsa1/Fisk/Sjukd

omar-hos-fiskkraftdjurmusslor/Viral-

erythrocytisk-nekros-VEN-Piscine-

erythrocytic-necrosis-PEN/ Uppdaterad: 2011-

09-15 Hämtad 2013-04-11

Viruses of honey bees, (2007). Prime Facts

[Elektronisk] Tillgänglig:

http://www.dpi.nsw.gov.au/__data/assets/pdf_f

ile/0020/321680/viruses-of-honey-bees.pdf

When ‘Zombees’ Attack. The Daily Beast.

[Elektronisk]. Tillgänglig:

http://www.thedailybeast.com/articles/2012/10

/11/when-zombees-attack.html Publicerad:

2012-10-11. Hämtad: 2013-04-03