flugfiske feber 2.2014 21

När solens strålar börjar värma våra vinterbleka anleten och våren sakta övergår i försommar kommer horngäd-dorna. De mest fanatiska havsöringsjägarna beklagar sig ljudligt och går hem och tjurar men många så kallade ”vanliga” fiskare gläds och fröjdas över ankomsten. Allteftersom kustvattnen fylls av dessa snabbsimmande, slangliknande fiskar, fylls även alla tillgängliga pirarna, bryggor och diverse flytetyg av sportfiskare som är klädda i alltifrån träningsoveraller till heltäckande kamouflageut-styrsel. En veritabel folkfest, helt enkelt.

Horngäddan tycks dela fiskare i två läger – för och emot. Havsöringsfiskare anser ofta att horngädda är för lättfångad. Själv har jag lite svårt att låta bli att fiska bara för något anses för lätt eller svårt. Jag anser mig själv vara en dedikerad havsöringsfiskare som åker till kusten så fort tillfälle ges, men jag kan inte sitta hemma i soffan när näb-bisarna kommer. Det är ju så himla roligt med horngädda på flugspö. Vem kan motstå när de plogar vattenytan från alla håll och tävlar om att komma först till flugan. När fis-ken väl sitter där i änden på tafsen är den inte direkt blyg av sig. Den står för rejäla rusningar och släktskapet med flygfiskar visar sig tydligt när den sprätter iväg flera meter ovanför vattenytan med bara spetsen på stjärtfenan kvar i vattnet. De ska egentligen inte jämföras med varandra, flugfiske efter havsöring och horngädda, för det är två helt olika saker. Horngäddans till viss del oförtjänt dåliga rykte beror förmodligen på dess dåliga timing, att ständigt dyka upp precis när havsöringsfisket börjar lossna på allvar. Och då är det klart att man som havsöringsfiskare blir besvi-ken. Men om du frågar mig, behöver de två inte utesluta varandra. Dessutom händer det då och då att det kliver på en och annan silverblank havsöring när jag är ute efter horngädda. En helt ok bifångst om du frågar mig.

20 flugfiske feber 2.2014

Horngäddor tycks dela fiskare i två läger – antingen älskar du dem, eller så hatar du dem. Det sägs att horngäddor förstör havsöringsfis-ket, men man kan inte bortse från det faktum

att horngäddor är huggvilliga, kampvilliga och återfinns i drivor längs kusten om våren – med

andra ord helt ok egenskaper för en flugfisk.

____text & foto: Jesper Malmberg

(enkel märla)Bindtråd: Uni monofil fineKrok: Maruto W10 #12-18Dubbing: Ice Dub, rusty brownRibbing: Koppartråd

Bindtråd: Uni monofil fineKrok: Gamakatsu F-314 Popperhuvud: Foam x-small, färgat chartreuse Stjärt: EP fiber, chartreuse, flash pearlHackel: Svart

Kopperbassen

Popper

Fisken horngäddaBelone Belone, horngädda, hornfisk, näbbgädda, slanggur-kan och så vidare – kärt barn har många namn sägs det och horngäddan har nog fler benämningar än de flesta andra fiskar. Dess säregna utseende och levnadssätt gör fisken väldigt speciell.

Horngäddan är stimlevande och är en utpräglad rovfisk. Dess slanka kropp är ett muskelpaket och den tandförsedda näbben är verkligen ett skräckinjagande in-strument, ett specialdesignat mördarvapen för dess byten som främst består av märlor, räkor och småfisk. Horngäd-dan har relativt stora ögon och jagar främst dagtid med sin skarpa syn som främsta hjälpmedel. Honan är större än hanen och i våra vatten når hon en längd på knappa metern och maxvikter kring dryga kilot.

När?Horngäddan vandrar in från sina vinterkvarter ute i Atlan-ten och anländer till svenska farvatten i slutet av april och första veckan i maj. Den kommer i stora mängder för att leka och äta upp sig i de näringsrika kustvattnen i södra Sverige. De första exemplaren brukar fångas i Helsing-borgstrakten och sprider sig därifrån norrut längs väst-kusten och söderut in i Östersjön. Högsta koncentrationen återfinns i Halland, Skåne och Blekinge. Horngäddan finns kustnära hos oss en dryg månad under leken för att sedan sprida ut sig i havet. Under augusti/september går de på retur tillbaka ut i Atlanten för att övervintra.

UtrustningHorngäddans vikt överstiger sällan kilot och rätt place-rade behöver vi inte kasta långt för att nå fisken. Därför behövs det varken kraftig eller avancerad utrustning för att lyckas med fisket. Även om jag med framgång har fiskat horngädda med ett #0 spö, så är en spöklass mellan 4 och 6 mest lämplig. Aktuella vindförhållanden brukar avgöra val av spöklass, för min del. Rullen behövs inte vara bromsad men självklart är det en fördel om den är en salt-vattenstålig. Fisken jagar i ytan så flytlina är att föredra, såvida det inte går för mycket vågor eller om man fiskar över djupare vatten, då är en intermediate-lina ett bättre val. Jag använder alltid en standard taperad 9 fots nylon-tafs som jag skarvar på en spets av fluorocarbon. Den har större slitstyrka mot horngäddans tänder än vanlig nylon

”Med rätt flugor och rätt teknik överträffar ofta flugfisket alla andra fiske-

sätt efter horngädda.”

Horngäddan står för rejäla rusningar och släktskapet med flygfiskar blir uppenbart under fajterna.

Den tandförsedda näbben är ett skräckinjagande instrument tillika specialdesignat mördarvapen anpassat för havets märlor, räkor och småfisk.

flugfiske feber 2.2014 2322 flugfiske feber 2.2014

TSV (trafiksäkerhetsverket, en orange vägkon...)Bindtråd: Uni monofil fineKrok: Maruto W10 #12-16Kropp: Pearl tinsel ribbad med koppartrådVinge: Syntet (här EP fiber) i fluorescerande färger, gärna rosa, orange eller chartreuse.

SpiggBindtråd: Uni monofil fineKrok: Drennan wide gape specialist Vinge: Super hair olive, flash pearlEpoxyögon: 3 mmHuvud: UV lim Solarez

T S V

7 tips för näbbisar

Vill du också bli horngäddkung? Händer det att du och polarna tävlar? Här kommer ett par ovär-derliga tips från coachen.

u Sylvassa miniflugor i storlek 12-16 är norm för horngädd-fisket. Även ännu mindre flugor fungerar bra men kan ha den otrevliga bieffekten att hamna riktigt långt ner i halsen på fisken. u Strip-strike på saltvattensvis är bästa tekniken för att kroka fisken. Skulle fisken missa stan-nar flugan kvar i vattnet och ger de andra jagande fiskarna en ny möjlighet som de ofta tar. u Ögleknut till flugan är sällan fel. Den ökar flugans rörlighet i vattnet och minskar dessutom risken för tappad fisk eftersom hävstången reduceras betydligt. u Hög hemtagningshastighet med pauser övertygar även den mest tveksamma näbbisen.u Ingenting är heligt och alla tricks tillåtna. Rasselkulor, pro-pellrar, trattar och doftspray kan göra fisken helt tokig. u En riktig räv inom gebitet tip-sade om små poppers med ett specialgarn som stjärt. Garnet är utvecklat för just horngädda och består av massor av små öglor som dess tänder fastnar i. Ingen krok alltså. u Sol, pålandsvind och högtryck är väder som både fisk och fiskare gillar.

upptåget uppskattas nog inte av alla. Risken för felkrok-ning är dessutom överhängande. Jag lägger hellre mina kast en bit ifrån, akten är kortlivad och fisken simmar snabbt därifrån.

Horngäddan är mer misstänksam och känsligare för störningar än man kan tro och de stora ögonen som är utvecklade för jakt registrerar med lätthet avvikelser i omgivningen. Att ställa sig högt belägen på en sten eller brygga innebär att fisken ser dig och den tar då inte flugan på nära håll. Antingen måste du kasta längre eller sänka din profil. Fisken kliver lättare på i blåsigt väder som ger ett lätt grumligt vatten och krusig vattenyta. Pålandsvind är att föredra eftersom fisken oftast kommer närmare land då. Relativt hög hastighet vid hemtagning är i princip ett måste för att trigga hugglusten. Skulle fisken följa men inte ta, brukar en kort paus i hemtag-ningen göra susen.

FlugorMed rätt flugor och rätt teknik överträffar ofta flugfisket alla andra fiskesätt efter horngädda. Hur ska då flugorna se ut för ett framgångsrikt fiske? Lättast är att dela in flu-gorna i två kategorier: imitationer och attraktionsmöns-ter. Imitationer säger sig självt, de försöker att efterlikna horngäddans byten såsom märlor, småfisk och räkor. Att-raktionsmönster liknar egentligen ingenting som finns

och eftersom den är mindre synlig i vattnet är jag säker på att det ger fler fiskar på kroken. Det är inte fel att gå upp en dimension på tafsspetsen för att öka slitstyrkan och det känns också tryggare om det skulle kliva på en havsöring. Håv vill jag bestämt avråda ifrån eftersom horngäddan ofta spinner runt som en dervisch när den är krokad och det händer att den vrider av sin näbb i håvnätet. Även om man planerar att behålla fångsten or-sakar det onödigt lidande. Vid C&R är en enkel kroklos-sare i plast ett smidigare verktyg än en peang eftersom de små flugorna ofta återfinns långt in i munnen. Om flugan hamnar i den hårda näbben fastnar den bara om kroken är riktigt vass. Ett bra krokbryne har därför sin givna plats i utrustningen.

Var?Även om kustvattnen i södra Sverige myllrar av horngäd-dor vid den här tiden på året så är det störst chans för oss flugfiskare att komma i kontakt med dem över lång-grunda stränder med blåstång omväxlat med sand- eller stenbotten. Dessa leopardbottnar är ett levande skafferi för fisken och när leken pågår för fullt utgör tångruskor-na ett fäste för de befruktade äggen. Ett bättre uppväxt-område för ynglen finns knappast.

TeknikAtt få horngädda på fluga är inte speciellt svårt men ett par tips på vägen ökar oddsen för en lyckad tur. Vid stilla väder avslöjar sig fisken tydligt genom leken i ytan där en hel hoper slingrar och sprätter omkring i ett så kallat kok. För egen del känns det inte rätt att lägga flugan rakt in i deras lekbestyr. Det skulle vara som att slänga in en smörgåstårta i ormgropen på ett swinger-sparty. Någon skulle säkert börja mumsa på den men

”Dessutom händer det då och då att det kliver på en och annan silverblank havsöring när jag är ute efter horngädda.”

”Starka färger och diverse ljud- och rörelsemönster är

det som gäller...”

Att få horngädda på fluga är inte speciellt svårt, men ett par tips på vägen ökar chanserna.

Horngädda och poppers – jo, det

är precis så kul som det låter.

i havet men är utformade för att reta och trigga igång fiskens huggvilja. Starka färger och diverse ljud- och rörelsemönster är det som gäller. Berättade jag förresten att popperfiske efter horngädda är vansinnigt roligt?

Spinnfiskarna förlänger ofta avståndet från draget till kroken med ett par centimeter kraftig nylonlina eftersom horngäddan oftast inte tar större byten direkt utan försöker bedöva det genom att ta ett bett eller slå till med stjärten. Risken för felkrokning är uppenbar. Om man istället inriktar sig på horngäddans mindre byten såsom märlor och småräkor är den inte lika tvek-sam och klipper bytet direkt. Med mindre flugor ökar fångsterna markant och risken för felkrokningar blir mycket mindre. <