nordin olov c-uppsats retorik c - diva portal692239/fulltext01.pdf · protestretorik!! en studie av...
TRANSCRIPT
Protestretorik En studie av kroppen som ett retoriskt medel under
demonstrationen i Båstad 1968
Olov Nordin
Ämne: Retorik Nivå: C Poäng: 15 hp Ventilerad: HT 2013 Handledare: Jon Viklund Litteraturvetenskapliga institutionen Uppsatser inom retorik
2
Innehållsförteckning
Kapitel 1 – Inledning .................................................................................................... 3 1.1 Bakgrund till studien ........................................................................................................................................ 3 1.2 Syfte och frågeställning .................................................................................................................................... 4 1.3 Material ................................................................................................................................................................... 5 1.4 Metod ....................................................................................................................................................................... 6 1.5 Tidigare forskning .............................................................................................................................................. 7
Kapitel 2 – Teori .......................................................................................................... 9 2.1 Rhetoric of Protest ............................................................................................................................................. 9 2.2 Actio och Body Rhetoric .............................................................................................................................. 11
Kapitel 3 – Analys ...................................................................................................... 14 3.1 Bakgrund till Båstadsdemonstrationen ................................................................................................. 14 3.2 Demonstrationståget ..................................................................................................................................... 16 3.2.1 Lokal överlägsenhet .................................................................................................................................... 16 3.2.2 Att synas och höras ...................................................................................................................................... 17 3.2.3 Kniptångsmanövern ................................................................................................................................... 18
3.3 Konfrontationsfasen ....................................................................................................................................... 19 3.3.1 Sit in ................................................................................................................................................................... 20 3.3.2 Våldsamt motstånd ..................................................................................................................................... 21
3.4 De kroppsretoriska aspekterna ................................................................................................................ 23 3.4.1 Den polariserande och dekorumbrytande kroppen ...................................................................... 23 3.4.2 Kroppar på kollisionskurs ........................................................................................................................ 26
3.4.3 Kroppen som opinionsbildare ............................................................................................................... 29
Kapitel 4 – Diskussion ................................................................................................ 33
Källor och litteratur ................................................................................................... 36
3
Kapitel 1 – Inledning
1.1 Bakgrund till studien Under 1960-‐talet, och framförallt dess senare hälft, präglades samhället av nya
sociala rörelser, agitation och en vilja att förändra.1 Detta genomsyrade såväl
kulturliv som teknik, forskning och politik. Främst utmärkande var kanske de
socialpolitiska rörelser som ville göra uppbrott med det de betraktade som
dogmatiska, förtryckande samhällsstrukturer: The Civil Rights Movement i väst och
Den stora proletära kulturrevolutionen i öst är två internationella exempel. I Sverige
är det året 1968 som är mest signifikativt för den beskrivna tidsandan. Under det
året inträffar den så kallade Majrevolutionen, vilken innefattar Kårhusockupationen,
men också den händelse som i efterhand har kommit att kallas för
Båstadskravallerna. Den senare händelsen är föremålet för följande studie.
”Båstadskravallerna” – ett inte helt värderingsfritt namn, som i följande därför oftast
kommer att benämnas Båstadsdemonstrationen – inträffade den tredje maj 1968
när ett 500-‐tal demonstranter lyckades uppfylla sitt syfte genom att stoppa den
tänkta Davis Cup-‐matchen mellan Sverige och Rhodesia (matchen spelades dock
senare på hemlig ort). Anledningen till protestaktionen var den rådande
apartheidregimen i Rhodesia, vilken demonstranterna ansåg att Sverige inte borde
ha med att göra. Båstadsdemonstrationen var att betrakta som en
solidaritetshandling, typisk för tiden och utförd av till största delen studenter som
drog åt det politiska vänsterhållet. Protestaktionen i sig blir intressant och relevant
ur ett retoriskt perspektiv eftersom den gav uttryck för viljan att påverka, övertyga
och förändra en samhällelig situation. Det är också en händelse som skiljer sig från
en ”vanlig” retorisk handling (exempelvis en argumenterande text, eller tal) i det att
det är en protest mot något etablerat, där demonstranterna använder sina kroppar
som ett retoriskt medel. Body rhetoric – detta att betrakta folkmassans kropp som
ett persuasivt medel – har varit ett relativt litet forskningsfält i den retoriska
historieskrivningen, men det är ett viktigt perspektiv för att förstå en situation likt 1Kathleen J. Turner, ”Ego Defense and Media Access: Conflicting Rhetorical Needs of a Contemporary Social Movement”, Central States Speech Journal, vol. 31, Summer 1980, s. 1.
4
den i Båstad. Kommunikationsprofessorn vid universitetet i Utah, Kevin Michael
DeLuca skriver: ”In atempting to understand dynamics of social change and the role
of rhetoric in constituting identities, ideologies, communities, and cultures, critics
must analyze bodies as a rich source of argumentative force”.2
Den här typen av kroppsretorik är sprungen ur studiefältet rhetoric of
protest, ett område vilket det inte finns några studier gjorda kring i Sverige; därför
finner jag det extra viktigt och intressant att belysa.
Utöver att se demonstranternas kroppar som en central roll i stoppandet av
matchen, finner jag det också intressant att beakta möjliga motsättningar som låg i
tiden och som uppstod vid händelsen: hur vissa personer såg idrott och politik som
diametrala motsatser, hur ortsbefolkningen såg på demonstranterna och tvärtom,
och hur långt de protesterande var beredda att gå för att nå sitt mål.
1.2 Syfte och frågeställning Syftet med denna studie är att undersöka Båstadsdemonstranternas kroppar som
ett retoriskt/persuasivt medel, både enskilt och som en stor, samlad kropp. Genom
att ta avstamp i den retorikvetenskapliga debatten kring the rhetoric of protest – här
protestretorik – vill jag undersöka hur demonstranterna använde
kroppen/kropparna, både verbalt och icke verbalt, som ett persuasivt medel för att
stoppa matchen och skapa opinion mot regimen i Rhodesia. Den ovan nämnda
retorikvetenskapliga debatten – the rhetoric of protest – och dess teoretiska
utgångspunkter i det nämnda begreppet body rhetoric diskuteras närmare i
teoriavsnittet.
Jag finner detta viktigt att undersöka eftersom det rör en händelse som är
signifikativ för tidsandan under 60-‐talets senare hälft. Det att ovan nämnda
studiefält är outforskat i Sverige är också något som understryker studiens
betydelse. Min avsikt med studien är att tillföra ny kunskap och ny förståelse av hur
demonstranterna agerande. Jag vill också introducera och utveckla begreppet body
2 Kevin Michael DeLuca, ” Unruly Arguments: The Body Rhetoric of Earth First!, Act Up, and Queer Nation”, Argumentation & Advocacy, vol. 36, 1999:1, s. 20.
5
rhetoric i svensk kontext och således visa på att kroppen som en persuasiv kraft bör
beaktas för att fullkomligt förstå sig på en händelse likt den i Båstad 1968.
1.3 Material När det kom till att välja material sökte jag något som på ett sakligt och samtidigt
detaljerat vis beskrev skeendena under demonstrationen. Och förutom den
massmediebevakning (som många gånger framstår som partisk att döma av
tidningslöpsedlar) som behandlar händelsen finns det i huvudsak två
materialingångar, vilka jag valt: boken, Fallet Båstad: en studie i svensk
opinionsbildning,3 och dokumentärfilmen Den vita sporten (båda boken och filmen
utkom samma år, 1968, men filmen kom senare).4 Den tidigare är sammanställd av
Bo Lindholm, som beskriver den som ”en faktasamling, ett kompendium i ämnet
”Båstad-‐demonstrationen””.5 Och trots att Lindbloms egna värderingar lyser igenom
på sina håll är den ändå den bok som bäst beskriver händelsen, från upptrappning
till efterspel. Den senare, Den vita sporten, är en dokumentärfilm producerad av
Grupp 13. Detta var ett produktionsbolag i vilket bland annat Roy Andersson och Bo
Widerberg ingick. I filmen kommer en mängd olika parter till tals – demonstranter,
polis, ortsbefolkning, politiker och personer inom tennissporten – både före och
efter protestaktionen. Själva demonstrationen filmas kronologiskt på ett avskalat
sätt utan speciella klippbilder eller någon berättarröst som kommenterar
skeendena. Detta gör att filmen återger, framförallt själva demonstrationens förlopp,
på ett objektivt, rättvist och icke förvrängt vis, vilket i sin tur medför dess lämplighet
som material i en vetenskaplig studie som denna. Det ska dock sägas att även filmen
fungerar som ett slags inlägg i debatten kring det som rör händelsen. Detta medför
att en objektiv bild av alla Båstadsdemonstrationens parametrar kanske inte ges.
Men vad gäller just demonstrationståget är objektiviteten tämligen hög. Jag finner
3 Bo Lindblom, Fallet Båstad: en studie i svensk opinionsbildning, Stockholm: Wahlström & Widstrand 1968, se förordet. I denna bok samlar och diskuterar författaren kommentarer och material rörande demonstrationen i Båstad. 4 Grupp 13, Den vita sporten 1968. Se även, Svenska filminstitutet, ”Den vita sporten”, http://www.sfi.se/sv/svensk-‐filmdatabas/Item/?itemid=4791&type=MOVIE&iv=Story (2013-‐10-‐15). 5 Lindblom 1968, se förordet.
6
också att de två valda materialkällorna kompletterar varandra på ett bra vis,
eftersom att jag med hjälp av filmens dokumentära karaktär i återgivelsen av själva
demonstrationen kan granska hur boken återger densamma. Boken tillfogar
samtidigt en tydlig struktur och målar en bild av hur samhällssituationen såg ut
under tiden för händelsen. Det hade också varit möjligt att i en större utsträckning
använt pressmaterial som uppsatsens huvudsakliga material. Men på grund av att
sökningar kring den valda händelsen (under förarbetet) nästan uteslutande
bottnade i Fallet Båstad och Den vita sporten har jag valt att lägga tyngdpunkten på
det materialet.
1.4 Metod I huvudsak kommer jag i denna studie att kronologiskt analysera den faktiska
protestaktionen, från dess början till dess slut. Jag kommer att använda mig av Fallet
Båstad parallellt med Den vita sporten för att på så vis lättare kunna jämföra och
selektivt välja ut bitar som tydligt kan tänkas representera en objektiv bild av
händelsen och som samtidigt svarar mot det valda teoretiska ramverket. När
urvalsprocessen väl är genomförd kommer jag, med utgångspunkt i fältet
protestretorik och begreppet body rhetoric, i analysen att visa på hur
demonstranterna använde sina kroppar retoriskt för att nå sitt mål. Detta görs
genom en kategorisering av de, som jag ser det, mest utmärkande kroppsliga
aspekterna (se Analys). Den första delen av analysen innefattar en diskuterande
beskrivning av det faktiska skeendet, medan den andra delen berör de
kroppsretoriska aspekterna mer ingående. Jag har valt att fokusera på
demonstranternas kroppar (vilket redogörs för mer ingående under teoriavsnittet)
eftersom det är något elementärt att beakta för att fullt ut förstå en händelse likt
Båstadsaktionen. Själva analysen kommer i huvudsak att avgränsas till
demonstrationståget: från det att demonstranternas samlas för att gå till
tennisarenan, till det att tennisförbundet annonserar att tennismatchen ej kommer
att spelas. Den avgränsningen har jag gjort eftersom det är under själva
demonstrationståget som de kroppsretoriska aspekterna är som tydligast. En del
7
aspekter som ligger utanför själva demonstrationstågets tidsrymd är också viktiga
för att förstå innebörden av de kroppsretoriska parametrarna (exempelvis
ortsbefolkningen eller medias reaktioner) och kommer således också att beaktas.
1.5 Tidigare forskning Vad gäller tidigare forskning finns det inte mycket att gå på. Utav de träffar jag fått
är det inget vetenskapligt material som i huvudsak fokuserar på aktionen i Båstad.
Snarare nämns det i periferin, som en del av en historieskrivning eller i förbifarten
kring debatten gällande samspelet mellan idrott och politik. Torbjörn Nilsson och
Andreas Ivarsson Westerberg, exempelvis, skriver om våldsamma upplopp i Sverige
och hänvisar där till Fallet Båstad.6 Doktoranden Magnus Wennerhag berör i sin
artikel, Globaliseringsrörelsen – en ny social rörelse eller en klassisk konfliktdimension
i nytt sammanhang, händelsen i Båstad ur ett sociopolitiskt perspektiv.7
Utöver ovan nämnda forskning samt de källor som utgör uppsatsen material
– boken, Fallet Båstad och dokumentärfilmen, Den vita sporten – är det primärt
public service-‐producerat material som behandlar själva händelsen (bortsett från
rena nyhetsartiklar och sändningar som rapporterade i samband med händelsen).
Fastän det inte är vetenskapligt material finner jag det relevant att åtminstone
nämna ett par exempel på grund av att det är det enda material som kommit till på
senare tid som berör Båstadsaktionen. Sveriges Television sände under 2012
programserien, Svenska Händelser, varav en av dessa händelser var just
Båstadskravallerna.8 Även Sveriges Radio har producerat ett avsnitt i sin
programserie, P3-‐dokumentär som rör Båstadskravallerna.9 Det ska också nämnas
att det finns ytterligare en dokumentärfilm från Båstadsaktionen 68, Sanningen om
Båstad. Tyvärr finns det inte mycket information om filmen och jag har heller inte 6 Torbjörn Nilsson & Anders Westerberg Ivarsson, ”Våldsamma upplopp i Sverige – från avvikelse till normalitet”, Myndigheten för samhällsskydd och beredskap, april 2011, s. 8. 7 Magnus Wennerdal, ”Globaliseringsrörelsen – en ny social rörelse eller en klassisk konfliktdimension i nytt sammanhang?”, Sociologisk forskning, 2003:3. 8 Youtube, ”Svenska Händelser Del 5 av 8 – Båstadskravallerna” (2012), http://www.youtube.com/watch?v=clAXM46swlY (2013-‐11-‐28). 9 Sveriges Radio, P3 Dokumentär, ”Båstadskravallerna 1968”, P3 Dokumentär, http://sverigesradio.se/sida/avsnitt/71989?programid=2519 (2013-‐10-‐20).
8
lycktas fått tillgång till den. Den enda egentliga informationen finner jag i Svenska
Filminstitutets databas där det står, ”En dokumentärfilm byggd på dokument,
intervjuer och stillbilder från Båstadsdemonstrationen 3 maj 1968.”10
Ytterligare forskning som inte rör just Båstadsdemonstrationen men likväl
hur proteströrelser går tillväga för att övertyga är: Danielle Endres & Samantha
Senda-‐Cooks Location Matters: The Rhetoric of Place in Protest.11 Denna
retorikvetenskapliga artikel använder jag inte explicit särskilt mycket, men likväl
har den inspirerat mig och utökat min förståelse för hur sociala rörelser kan gå till
väga för att övertyga. Som titeln avslöjar söker författarna svara på hur en fysisk
plats kan vara en del av en argumentation. Bland annat talar de om Place-‐as-‐
Rhetoric, vilket betyder: "the material (physical and embodied) aspects of a place
having meaning and consequence, be it through bodies, signage, buildings, fences,
flags, and so on”.12 Temporary Reconstruction är ett annat begrepp jag finner
intressant.13 Detta innebär en tillfällig, tidsbegränsad, betydelseförändring av en
plats. Författarna exemplifierar detta med protestaktionen mot WTO (World Trade
Organization) 1999. Demonstranterna skapade då anarki, ett allmänt kaos i centrala
Seattle, USA, vilket vanligtvis är en plats för handel och kommers.14
10 Svenska filminstitutet, ”Sanningen om Båstad”, http://www.sfi.se/sv/svensk-‐filmdatabas/Item/?itemid=34956&type=MOVIE&iv=Basic (2013-‐10-‐25). 11 Danielle Endres och Samantha Senda-‐Cook, ”Location Matters: The Rhetoric of Place in Protest”, Quarterly Journal of Speech, vol. 97, 2011:3. 12 Endres och Senda-‐Cook 2011, s. 265. 13 Endres och Senda-‐Cook 2011, s. 268. 14 Endres och Senda-‐Cook 2011, s. 268.
9
Kapitel 2 – Teori
2.1 Rhetoric of Protest Studier av protestretorik och sociala rörelser introducerades egentligen redan 1952
i och med Leland Griffins The Rhetoric of Historical Movements, men tog verklig fart
under 60-‐talet, framförallt i USA. Detta har naturligt sin förklaring i den stora
ökningen av just den typen av rörelser i samhället. Vidare in på 70-‐talet blev fältet
mer och mer ifrågasatt för att under 80-‐talet nästan försvinna helt. Varför så blev
fallet kan tänkas bero på en mängd faktorer, men den primära orsaken kan tänkas
vara att man, precis som Dan F. Hahn och Ruth M. Gonchar, menade att
proteströrelsers retorik inte skiljer sig från andra typer av kollektiva rörelsers
beteende och därför behövs det heller inte behandlas med en speciell retorisk
teori.15 Det var en tanke som sedan Robert Cathcart motsatte sig eftersom han
menade att man, vid den typen av slutsats, förbisett konfrontationsaspekten – den
faktiska demonstrationen – vilken i sig är ett skäl för att en speciell typ av
protestretorik bör finnas.16 För att förtydliga och klargöra vänder jag mig till Bruce
E. Gronbecks resonemang om huruvida det finns en speciell typ av protestretorik:
If "rhetoric" is viewed essentially as a technical or practical skill, then "yes”, one can say perhaps that protesters prefer strategies A, B, and C to strategies X, Y, and Z, as Bowers and Ochs demonstrate nicely; but if "rhetoric" is understood as a philosophy or rationale of discourse, then "no”, a rhetoric of protest does not exist, as protesters face the same audiences, draw their inventional material from the same pools of knowledge, manipulate the same languages and vocabularies, etc., as do all speaker-‐writers urging changes in audiences and actions.17
Av Gronbecks diskussion förstår man att det perspektiv man väljer att anta på
retoriken är avgörande för frågan kring existensen av en speciell protestretorik.
15 Dan F. Hahn, Ruth M. Gonchar “Social Movement Theory: A Dead End”, Communication Quarterly, vol. 28, 1980:1. 16 Robert S. Cathcart “Defining Social Movements by Their Rhetorical Form”, The Central States Speech Journal, vol. 31, Winter 1980 s. 272–273. 17 Bruce E. Gronbeck “Is There a Rhetoric of Protest? Some Animadversions on the Question”, Newsletter: Rhetoric Society of America, vol. 4, 1974:2, s. 1.
10
Kevin Michael DeLucas Unruly Arguments: The Body Rhetoric of Earth First!,
Act Up and and Queer Nation är en studie som är viktig för mitt arbete och som jag i
en stor utsträckning stödjer mig emot.18 DeLuca talar här om nödvändigheten att
beakta kroppen: ”when attempting to understand the effects of many forms of
public argument”.19 Han har i sin studie undersökt tre olika typer av sociala
proteströrelser, Earth First!, Act Up och Queer Nation och pekar på tre utmärkande
aspekter för dessa:
They reject traditional organizational structures while forming radically democratic disorganizations. They neglect conventional legislative and material goals while practicing the powers of naming, worldview framing, and identity-‐making. Finally, and most significantly for this essay, they slight formal modes of public argument while performing unorthodox political tactics that highlight bodies as resources for argumentation and advocacy.20
Vidare diskuterar författaren hur de fysiska, omedgörliga kropparna är en
elementär del i aktivistgruppernas argumentation. Han talar också om att kroppen
som en retorisk kraft går emot den konventionella synen på retorik som en typ av
lingvistisk argumentation. Något som många inom retorikforskningen uppfattade
som kontroversiellt, men som 60-‐ och 70-‐talets sociala rörelser tvingade forskarna
att överväga (alltså en typ av ickelingvistisk argumentationstyp).
Som visats i föregående råder det delade meningar om hur man bör se på
protestretorik, men mitt huvudsakliga fokus i denna uppsats ligger inte på hela
proteströrelsens retorik utan bara på dess användning av kroppar som ett
persuasivt medel. Det är förvisso en tanke sprungen ur fältet protestretorik, men
kan likaledes analyseras separat. Jag kommer i denna uppsats att anta ett
DeLucianskt synsätt på varför sociala rörelsers kroppar är intressant att beakta ur
ett retoriskt perspektiv. Sedan kommer jag analysera dessa kroppar med
utgångspunkten att de utgör en sorts retorisk argumentativ kraft, vilket är, som
DeLuca skriver: en förutsättning för att kunna förstå sociala, dynamiska
18 Kevin Michael DeLuca, ”Unruly Arguments: The Body Rhetoric of Earth First!, Act Up, and Queer Nation”, Argumentation & Advocacy, vol. 36, 1999:1. 19 DeLuca 1999, s. 20. 20 DeLuca 1999, s. 9.
11
förändringar.21 Således, ”I side with those who accept that the non-‐linguistic can
argue”.22
Jag vill också betona att det retorikbegrepp som jag använder mig av, vilket
som sagt går i linje med DeLucas, är mycket snarlikt den nyaristoteliska retorikens.
Det vill säga att de klassiska bevismedlen, ethos, logos, pathos och den retoriska
situationen och dess villkor för retorikens uttryck är elementära. Logosdelen är
dock inte lika framträdande och persuasion har en lite annan roll. I en ”vanlig”
retorisk situation (talare och publik/sändare och mottagare) stannar försöket att
övertyga/övertala just vid det muntliga, det som anses vara rationellt. När det gäller
body rhetoric så är den rationella biten i en större utsträckning underordnad. Detta
gör att det finns fler medel, laglig som olagliga, som är möjliga att tillgripa för att
övertyga.
2.2 Actio och Body Rhetoric Enda sedan Aristoteles dagar har kroppsspråket, actio, varit en viktig del i den
retoriska arbetsprocessen – partesläran – för att väcka känslor och förstärka ethos.
Det är allmänt vedertaget inom retoriken att en publik, genom att analysera en
avsändares kroppsspråk, kan få information om dess emotionella status och
karaktär, ethos. Forskaren Marie Gelang har också visat att hur kroppsspråk
används är starkt knutet till vilka sociokulturella konventioner och traditioner som
är passande för den kontext det utförs i: dekorum.23 Även mottagarnas
förväntningar spelar en avgörande roll för hur kroppsspråket uppfattas och tas
emot.
Det centrala i denna studie kommer att vara att analysera hur en grupp
människor som genom att mobilisera sig använder sina kroppar som en retoriskt
argumentativ kraft: body rhetoric. Detta kan i sin tur sägas vara, om inte direkt
sprunget ur, åtminstone besläktat med den klassiska retorikens actio och teorier om
21 DeLuca 1999, s. 20. 22 DeLuca 1999, s. 12. 23 Marie Gelang, Actiokapitlet – retorikens ickeverbala resurser (Örebro Studies in Rhetoric, 5) (diss. Örebro) Åstorp: Retorikförlaget 2008.
12
hur man bör använda sig av kroppen för att övertyga. Men det ska också sägas, att
fastän de båda begreppen berör just innebörden av det kroppsliga användandet i en
retorisk situation så skiljer de sig åt på många plan. Den klassiska retorikens actio
behandlar främst kroppsspråk i form av subtila, ofta genomtänkta gester som små
hand-‐ och armrörelser, sättet du använder blicken, på vilket vis du bär upp dina
kläder, hur du står med benen, etcetera.
Begreppet body rhetoric myntades första gången av Leland Griffin när han
skrev om the new left, om sociopolitiska agitatorer.24 Detta begrepp, i motsats till
begrepp som actio och den ”vanliga” persuasiva retoriken generellt, vilken till stor
del fungerar rationellt och intellektuellt, fungerar snarare koercitivt, irrationellt och
oplanerat menar Griffin.25 Franklyn S. Haiman beskriver body rhetoric som: ”the
holding of a gun at the head of those to whom the protests are directed”.26 En
omskrivning vars poäng kan förstås tydligare genom Haimans illustrativa exempel:
Föreställ er en grupp protesterande, vilka som helst, vars mål är att kommunicera
en viss åsikt; vad spelar det då för roll om de utgörs av en skara om 500 istället för
50? Haimans poäng är alltså att om en demonstration är av den tidigare magnituden
så är målet inte bara att uttrycka en åsikt, utan snarare att tvinga fram en önskad
förändring.27
Till begreppet body rhetoric kan också tungan tillfogas. Men den framstår inte
som man vanligtvis förknippar den med traditionell retorik – rationell, intellektuell
och vältalig. Istället är det en tunga som ropar, sjunger ramsor och svär.28
Att begreppen body rhetoric och actio skiljer sig åt är tydligt. Men min
förhoppning är att jag genom att se body rhetoric som en persuasiv kraft som väcker
känslor, kan peka på och finna vissa specifika delar som gör att det blir tydligare att
24 Leland Griffin, ”The Rhetorical Structure of the New Left Movement: Part 1”, Quarterly Journal of Speech, vol. 1, april 1964, s. 127. 25 Griffin 1964, s. 127. 26 Franklyn S. Haiman, ”The Rhetoric of the Streets: Some Legal and Ethical Considerations”, Quarterly Journal of Speech, vol. 2, april 1967, s. 102. 27 Haiman 1967, s. 102. 28 Edward P. J. Corbett, “The Rhetoric of Protest”, Rhetoric Society of America, vol. 4, 1974:2, s. 4.
13
man måste beakta den fysiska kroppen som ett argument i sig och något att ta
hänsyn till för att till full förstå den typen av händelse som föreligger. Jag vill också
understryka att begreppet body rhetoric inte är en speciellt välutvecklad teori – ett
tydligt begreppsverktyg man bara kan applicera på ett visst material, därför är det
också viktigt att utveckla och fylla begreppet med innebörd.
Det bör också sägas att body rhetoric och actio är långt från de enda retoriska
ingångarna till frågan om kroppen som ett medel för att övertyga. Inom
retorikforskningen har man prövat ett flertal nya sätt att diskutera kroppens
förmåga att förmedla attityder och överföra budskap, och inom till exempel genus-‐
och performativitetsforskning har likaledes många forskare diskuterat kroppen som
medel för meningsskapande och övertygande. Judith Butler är kanske den mest
kända forskaren på området.29 För exempel på skilda retoriska ingångar till
området, se Jack Selzer & Sharon Crowleys antologi Rhetorical Bodies.30
29 Judith Butler, Bodies That Matter: On the Discursive Limits of "Sex", Abingdon, Oxon: Routledge 2011[1993]. 30 Jack Selzer & Sharon Crowley (red.), Rhetorical Bodies, Madison, Wis.: University of Wisconsin Press 1999.
14
Kapitel 3 – Analys Följande analyskapitel är uppdelat i två huvudsakliga delar. Den första delen (3.1–3.3) är snarast en diskuterande beskrivning av det faktiska skeendet, medan den andra delen (3.4–) berör de kroppsretoriska aspekterna mer ingående.
3.1 Bakgrund till Båstadsdemonstrationen Båstadsdemonstrationen åsyftar alltså den protestaktion som ägde rum på
matchdagen den tredje maj när Sveriges tennislandslag skulle spela en Davis Cup-‐
match mot den forna kolonin Rhodesia (idag Zimbabwe). Protestaktionen, som
involverade 500–600 demonstranter (den siffran varierar från källa till källa), ledde
till att matchen stoppades.31 Vidare för att förstå händelsen – varför det blev ett
sådant protestengagemang – följer här en kort bakgrundsteckning. Sveriges tänkta
Davis Cup-‐motståndarna var en regim med ett etablerat apartheidsystem. Fram till
1965 var Rhodesia en brittisk koloni, men som då bröt sig loss från sitt styre genom
att premiärministern, Ian Smith, förklarade regionen självständig utan Englands
medgivande.32 Att Rhodesia var en utövande apartheidregim var alltså upprinnelsen
till protestaktionen.
Vidare, att döma av materialet (boken och filmen), förstår man att stoppa
matchen var det första mest elementära målet för demonstranterna. Detta styrks av
en talesperson som precis efter beskedet att matchen inte kommer spelas säger:
”det är klart att vi har klarat den första uppgiften att stoppa en publikmatch här
idag”.33 Syftet med att stoppa matchen var i sin tur ”för att visa att det finns en
opinion mot regimen i Rhodesia”34 och för att demonstranterna såg det som en
självklarhet att stå på de förtrycktas sida.35 Vad man också bör veta, som fungerade
som ytterligare en drivkraft för demonstranterna, var att premiärminister Ian Smith
bedrev affärer med bland annat företaget Atlas Copco, ägt av Wallenbergfamiljen.
Marcus Wallenberg, familjens frontfigur, hade i sin tur stort inflytande över ledande
personer i svenska tennisförbundet – ordförande, Carl de Geer och
31 Lindblom 1968, s. 86. 32 Lindblom 1968, s. 26–27. 33 Grupp 13 1968, tid. 01.05.01. 34 Grupp 13 1968, tid. 00.22.47. 35 Grupp 13 1968, tid. 00.22.19.
15
kommittéordförande, Mats Hallqvist – eftersom de både satt på toppositioner på
Wallenbergs Enskilda bank. Detta, att ledande personer på vardera sidan bedrev
affärsverksamhet tillsammans, såg demonstranterna som helt förkastligt. En av
demonstranterna uttalar sig: ”I svenska tennisförbundets styrelse sitter
representanter för Wallenbergföretagen […] som bedriver handel med Rhodesia,
trots att FN beslutat om bojkott av Rhodesia, därför anser vi att det är ett
odemokratiskt beslut som har fattats att hålla den här matchen i Sverige”.36
Vad gäller demonstranterna utgjordes de till största del av politiskt aktiva
studenter från ungdomsförbunden SSU, FPU och CUF samt ”medlemmar från olika
vänsterorganisationer” (mest troligt VPK och KFML).37 Den absoluta merparten var
svenskar men det fanns även demonstranter från USA och olika afrikanska länder:
Kenya, Etiopien, Nigeria, Algeriet, Ghana etcetera. Bo Lindblom, författaren till Fallet
Båstad, som undersökt delar av demonstrantgruppen säger att ”gruppen måste
sägas vara mycket välinformerade i de frågor deras demonstration har gällt”, ”ett
slags idealmedborgare”.38 Vidare talare han också om ”demonstranterna som den
fattiga världens femte kolonn. De har en internationell solidaritet som de sätter före
den nationella”.39 Av materialet, främst Fallet Båstad, målas demonstranterna upp
som en demokratis idealmedborgare, hjärnan, de som vet hur man bäst agerar för
att få ett fungerande, solidariskt samhälle. I ljuset av det är det intressant hur långt
vissa av demonstranterna var beredda att gå för att nå sitt mål (är man en
demokratisk idealmedborgare torde man inte bryta mot lagen). Lindblom
framlägger nämligen i sin bok en enkätundersökning av demonstranterna som visar
att merparten av dem var beredda att gå över gränsen för vad som är lagligt. De var
också högst medvetna om att det möjligen kunde leda till en reaktionär
opinionsvåg.40 Detta – en möjlig reaktionär opinionsvåg – kan också ha berott på,
vilket man även kan utläsa av materialet, att den allmänna opinionen i Båstad vara
den att man ansåg att idrott och politik inte bör blandas ihop. Ortsbefolkningen
36 Grupp 13 1968, tid. 00.19.45. 37 Lindblom 1968, s. 42. 38 Lindblom 1968, s. 48. 39 Lindblom 1968, s. 48. 40 Lindblom 1968, s. 46.
16
kunde inte förstå att en inställd tennismatch i Sverige skulle kunna hjälpa
befolkningen i Rhodesia: ”Vad har de här att göra? Det gör ju ingen nytta för dem”41,
uttalar sig en ortsbo.
3.2 Demonstrationståget I följande kommer jag först att beskriva själva demonstrationens förlopp – från det
att man samlas och går mot tennisstadion till aktionerna runt stadion och fram till
det att tennisförbundet meddelar att matchen inte kommer att spelas. Jag kommer
att dela upp demonstrationens olika faser i övergripande kategorier så att vad som
följer inte endast blir en krass beskrivning av skeendet. Detta kommer
förhoppningsvis även underlätta för läsaren.
3.2.1 Lokal överlägsenhet En demonstration är ett sätt att ta plats. Danielle Endres och Samantha Senda-‐Cook
talar om, Place-‐as-‐rhetoric, vilket innebär att man genom bland annat,
förkroppsligandet av en plats gör den retorisk.42 Alltså hur man med platsen som
verktyg förstärker en argumentation. Detta anser jag att även demonstranterna i
Båstad gjorde.
Klockan 12.55 samlades de 500–600 demonstranterna vid Pershögsgatan för
att bege sig i riktning Kungsgatan. Efter det, i nästa korsning, Hamngatan, vek de
200 hundra sista i tåget av medan övriga fortsatte och vek av vid nästa korsning,
kyrkogatan, och på så vis ockuperades två gator parallellt mot slutmålet –
tennisstadion.43 Bilden nedan illustrerar demonstranternas väg. ”MÅL”
representerar destinationen, tennisstadion.
Demonstrationståget delade alltså på sig och gick två skilda vägar mot
slutmålet och upptog på så vis större plats. Detta är snarlikt vad man inom det
militära skulle kalla, ”Tag terräng” eller ”Lokal överlägsenhet”-‐taktiken.44 Målet med
41 Grupp 13 1968, tid. 00.35.55. 42 Endres och Senda-‐Cook 2011, s. 265. 43 Lindblom 1968, s. 86–88. 44 Nils Bruzelius, Kenny Heilert & Hans Liwång, "4. Militära sjöfarkoster", i Nils Bruzelius et al. (red), Farkostteknik, Lärobok i Militärteknik, vol. 5, Stockholm: Försvarshögskolan 2010, s. 156–157. Se även, Wikipedia, ”Lokal överlägsenhet”, http://sv.wikipedia.org/wiki/Lista_över_militära_taktiska_begrepp (2013-‐11-‐28).
17
detta är precis som det låter, att man vill kontrollera så stor yta som möjligt för att
visa sig överlägsen sin motståndare. Således – demonstranterna visar genom sin
kroppsliga mobilisering en närvaro och tillägnar sig på så vis delar av staden som en
slags persuasiv taktik.
Figur 1: Visar demonstrationstågets väg. Kartan är hämtad från Google Maps men är kompletterad med
min egen illustration.
3.2.2 Att synas och höras Under själva demonstrationståget gick man på led tre och tre, eftersom det var en
del av polisens förhållningsregler för demonstrationen. Demonstranterna bar på
banderoller och skyltar samtidigt som de kontinuerligt skanderade slagord. På
banderollerna kunde man läsa bland annat – ”Ny vinst för Marcus Smith”,
”Zimbabwe yes, Rhodesia no! Kil Smith”, ”Frihet åt Zimbabwe”, ”Den vite spelar boll,
den svarte ingen roll”, ”Wallenbergs enskilda tennisförbund”, ”Bekämpa
imperialismen, i Vietnam, i USA, i Sverige” – medan de taktfasta ramsorna löd:
START
MÅL
18
”Smith mördare, Smith mördare!”, ”stoppa matchen, stoppa matchen!”, ”stoppa
rasismen, stoppa rasismen!”, ”jävla fascister, jävla fascister!”.45 Detta menar jag är
något som förstärker taktiken Lokal överlägsenhet och även går i linje med Endres
och Senda-‐Cooks resonemang kring Temporary Reconstruction. Dessa forskare talar
om hur ”social movements use particular places to challenge the dominant
meanings of such places and temporarily enact alternate meanings”.46 En typ av
teoretisering som är tydligt applicerbar på tåget och egentligen hela
demonstrationen i fråga. Det eftersom att demonstranternas skyltar, banderoller
och skanderande kan ses som medel för att göra sig hörda och på så vis, tillfälligt,
förändrar innebörden av Båstad, från en lugn borgerlig köping i södra Sverige till en
plats för stora internationella politiska frågor.
3.2.3 Kniptångsmanövern Väl framme vid stadion delade demonstranterna upp sig i två grupper emedan det
fanns två olika platser för biljettköp och insläpp till matchen och demonstranterna
ville finnas på plats och övertyga vid både den södra och den norra grinden.47
Händelseförloppet vid den norra grinden är det som återges i Den vita sporten och
därför också det jag kommer att fokusera mest på. Vad gäller den södra grinden så
var händelseförloppet inte alls lika dramatiskt, vilket också tyder på att en
skärskådning av det förloppet heller inte vore lika givande.48 Men fastän jag kommer
ha fokus på den norra grinden finner jag det ändå intressant hur man än en gång kan
se användandet av en typiskt militär taktik, nämligen Kniptångsmanövern, även
kallad Dubbel omfattning.49 Detta innebär att de attackerande kommer runt på
flankerna och på så vis ringar in motståndaren vilket är precis vad demonstranterna
i Båstad gjorde. Bilden nedan illustrerar detta mer utförligt.
45 Lindblom 1968, s. 87. 46 Endres och Senda-‐Cook 2011, s. 268. 47 Lindblom 1968, s. 88. 48 Lindblom 1968, s. 98. 49 Peter Lord, Blitzkrieg ett utvecklat koncept eller slumpens skördar? En historisk studie om fälttågen mot Polen 1939, Frankrike 1940 och Ryssland 1941, genomfördes en utvecklad krigföringsmetod, C-‐uppsats framlagd vid Försvarshögskolan, Stockholm 2001, s. 22, 24, 27, 28, 30, 33, 63. Se även, Wikipedia, ”Dubbel omfattning”, http://sv.wikipedia.org/wiki/Dubbel_omfattning (2013-‐11-‐11).
19
Figur 2: Min egen illustration som visar demonstranternas kniptångsmanöver.
I och med att man blockerar de två huvudsakliga ingångarna så släpper man varken
in eller ut någon.
3.3 Konfrontationsfasen Konfrontationsfasen, som jag väljer att kalla den, inleds när demonstranterna
kommer fram till grinden som avgränsar dem från själva arenan. Väl där
intensifierades demonstranternas skanderande i en allt snabbare takt: ”Stoppa
matchen! Stoppa matchen!”. Tidigare nämnda grind som avskiljer demonstranterna
och stadion är låst med en kätting, vilken på ett oförklarligt vis ger vika när ett fåtal
aktörer rycker i grinden.50 Grinden åker upp varpå ett tiotal poliser rusar mot
öppningen för att mota demonstranterna. De demonstranter som står längst fram,
närmast polisen, gör tillsynes inget för att forcera framåt, de blir snarare påtryckta
bakifrån av övriga från aktionsgruppen varpå polisen svarar med att knuffa och dela
ut batongslag för att hålla sina positioner.
50 Grupp 13 1968, tid. 00.19.45.
Tennisplan
= Ingångar
= Demonstranter
20
3.3.1 Sit in Demonstranter har nu satt sig ner på marken och blockerar på så vis grinden från
att stängas och utför därigenom en så kallad sit in eller sitt-‐strejk, vilket var typiskt
för politiska aktivister under 50-‐ och 60-‐talet.51 Detta svarar polisen på genom att
spruta vatten med en brandslang för att på så vis driva tillbaka de demonstrerande.
I Lindholms bok kan man också se en bild på hur en polisman sprutar tårgas som
sedan fångas upp av vattenstrålen från brandslangen.52 Vidare när demonstranterna
satt sig ner och på så vis blockerar både gatan och grinden från att stängas, svarar
polisen med att försöka släpa bort dem. Men detta är inte helt enkelt eftersom de
tillsammans har bildat en slags mänskliga sit in-‐kedja där alla håller i varandra. Men
efter en stund lyckas polisen trycka tillbaka de demonstrerande så pass att de kan
stänga grinden och återigen skilja demonstranterna från stadion.
Bild 1: Polis försöker bryta upp demonstranternas mänskliga kedja. Bilden är från Den vita sporten.53
51 Turner 1980, s. 1. 52 Lindblom 1968, bild 26 som följer efter sida 96. 53 Grupp 13 1968, tid. 00.53.05.
21
Bilden ovan visar hur polisen, med all sin kraft försöker slita loss demonstranterna
från varandra och på så vis bryta den mänskliga kedjan. Det ska också sägas att den
här typen av sit in-‐taktik inte bara var ett fenomen under 60-‐talet, utan tillämpas
fortfarande av demonstranter. Protestaktionen som startade i november 2013 i
Ukraina är ett bra, samtida, exempel som också har en del likheter med
Båstadsdemonstrationen i det att det i huvudsak var studenter som demonstrerade
mot en förtryckarregim. En del av demonstrationen innefattade att cirka 1000
demonstranter intog självständighetstorget i Kiev och sitt-‐strejkade tills polisen
ingrepp med en våldsamhet som resulterade i flera olycksoffer.54
3.3.2 Våldsamt motstånd Efter att polisen brutit upp sitt-‐strejken svarar ett antal demonstranter med ett mer
aktivt våldsamt motstånd: de ger sig på en av de två biljettkurerna som är placerade
precis till höger om grinden. Med hjälp av vad som ser ut som långa plankor/påkar
slår de sönder den konstruktion som fixerar biljettkurerna till det staket som löper
höger, utmed grindens slut, och välter en av biljettkurerna (I Fallet Båstad skriver
Lindblom att det är Båstads eget medborgargarde som välter kuren för att skrämma
demonstranterna, viket är korrekt fast det sker vid ett senare tillfälle, initialt är det
demonstranterna som välter kuren, vilket framgår tydligt av filmen). När kuren är
vält ställer sig en av demonstranterna ovanpå på kuren och skanderar mot polisen
med armarna i skyn. Övriga demonstranter, som tidigare satt ner, är nu blöta och
kalla och står nu tätt intill varandra och hoppar och sjunger: ”Värm er kamrater!
Värm er kamrater”.55 Inte långt efter detta, cirka 13.50, tio minuter före matchstart,
annonseras i högtalarna att matchen inte kommer att spelas, varpå
demonstranternas talesman uttrycker: ”det är klart att vi har klarat den första
uppgiften att stoppa en publikmatch här idag”.56 Efter det utbryter ett stort jubel
54 Oksana Grytstek, ”Ukrainians call for Yanukovych to resign in protests sparked by EU u-‐turn”, The Guardian 2013-‐12-‐2. 55 Grupp 13 1968, tid. 00.58.40. 56 Grupp 13 1968, tid. 01.05.01.
22
bland demonstranterna som kan liknas vid ett fotbollslag som precis vunnit en
match och kort därefter lämnar demonstranterna aktionsplatsen.57
Vad som nämndes ovan – hur demonstranterna lösgör och välter biljettkuren
– är ett tydligt tecken på att gränsen mellan ickevåld och våld korsas.
Möjligtvis var det ett försvar, en reaktion på att polisen använde brandslang och
tårgas, men bara till viss del. För faktum är att polisen, inför demonstrationen, givit
restriktioner om att demonstranterna inte fick befinna sig närmre än cirka 30 meter
från själva grindarna vid biljettinsläppet.58 Dessa restriktioner bröt
demonstranterna mot när de tog plats precis framför grinden och samtidigt
ockuperade hela gatans bredd.59 Det ska också sägas att ett fåtal demonstrerande
kastade vad som såg ut att vara sten, eller grus.
Förutom de demonstranterna utanför stadion fanns också en innegrupp på
själva arenan, vilken även bör nämnas under rubriken, ”Våldsamt motstånd”. Dessa
”skulle endast skrida till aktion om tennisförbundet […] beslöt att spela matchen
[…]. Innegruppens uppgift var då att göra banan tillfälligt obrukbar genom att kasta
bland annat ägg och plastpåsar med olja”, skriver Lindblom.60 Innegruppen, som jag
förstår det, skulle alltså kunna liknas vid en typ av Trojansk Häst i och med att
demonstranter kommer till matchen ”förklädda”, som precis vilka andra åskådare
som helst men har som syfte att sabotera tennisbanan, vilket de också kom att göra.
Ungefär samtidigt som demonstranterna utanför den norra grinden satt sig
ner kan man på filmen se att kameran, som finns på en höjd, panorerar och filmar
själva tennisplanen. På planen ser man en demonstrant som kastar ägg samtidigt
som denna försöker fly från fyra poliser samt en hund, men som snart blir
tillfångatagen. På hela planen syns pölar av krossade ägg och olja. Om denna
demonstrants ingripande berodde på att matchen precis skulle börja eller om det
snarare var en insats för att försäkra sig om att den aldrig kommer börja framgår
inte. Huruvida denna typ av motstånd som går över gränsen och bryter mot lagar
57 Lindblom 1968, s. 101. Se även, Grupp 13 1968, tid. 01.05.10. 58 Lindblom 1968, s. 88. 59 Lindblom 1968, s. 88. 60 Lindblom 1968, s. 100.
23
och restriktioner, var en bidragande orsak till varför matchen stoppades är svårt att
svara på, men det är en intressant tanke vilken jag återkommer till under
diskussionskapitlet.
3.4 De kroppsretoriska aspekterna Som nämnts inledningsvis i kapitlet kommer de mer explicita kroppsretoriska
aspekterna att analyseras under detta avsnitt.
3.4.1 Den polariserande och dekorumbrytande kroppen Först av allt vill jag ta hänsyn till vad jag anser är en grundförutsättning för
demonstranternas framgång i Båstad. Nämligen att de var ett så pass stort antal som
500–600 personer. Hade antalet kroppar varit färre skulle demonstranternas
taktiker – Lokal överlägsenhet och kniptångsmanövern – med största sannolikhet
inte fallit lika väl ut. Genom att anamma dessa taktiker skapar de en närvaro inte
bara vid själva tennisarenan utan också i staden. Den stora mängden fysiska kroppar
som går längs Köpmangatan, och sedan fördelar sig på Hamngatan och kyrkogatan
tar upp en sådan stor plats att människor i dess omgivning, oundvikligen, ser och
hör dem. De avbryter ortsbefolkningens dagliga rutin och genom att gå på bilvägar
förhindrar de också bilisters framfart – demonstranternas kroppar annekterar en
plats avsedd för något annat. Smith skriver om det normbrytande i att en grupp
protesterande inte lämnar företräde åt bilister:
Always give way to automobiles. Such rules are mostly concerned with letting road users ”go about their (and capitalism’s) business” and are intended to coerce those who might obstruct their ”rights of way” or infringe on their liberty….For these reasons, if no other the advent of recent road protests marks a radical challenge to the instrumental, one-‐dimensional, and codified ethos of the modern road.61
Detta – att med kroppen som verktyg blockera en väg – kallar DeLuca för en slags
paus och förklarar det som: ”By forcing the industrial juggernaut to pause, if only for
a moment, this body gives us pause. Such pause opens a space for refuting the oft-‐
61 M. Smith, ”Against the Enclosure of the Ethical Commons: Radical Environmentalism as an ”Ethics of Place””, Environmental Ethics, vol. 18, 1997, s. 349.
24
repeated assertion of industrialism that progress is inevitable”.62 DeLuca refererar i
detta fall till protestgruppen Earth First!, vilka kämpade mot skövlingen av skog
genom att blockera vägar med hjälp av sina kroppar.63 Kontexten i fallet Båstad är
såklart en helt annan. Där fanns ingen industriell kraft (skogsmaskiner) som
skövlade skog. Men likväl finns det likheter i det att demonstranterna, med kroppen
som verktyg, får något att stanna upp, pausas, och därigenom konfronterar och
skapar en polarisering, inte med ”the industrial juggernaut” utan med köpingen
Båstad och dess ortsbefolkning.
Båstad var under tidsperioden en av få kommuner i Sverige där högern hade
starkare fäste än socialdemokraterna, och allmänt ansågs orten som högborgerlig.64
De protesterande däremot, drog tydligt åt vänstersidan vad gäller partipolitisk
tillhörighet. Detta medför en slags polarisering, inte bara mellan demonstranterna
och beslutsfattarna kring tennismatchen, utan också mellan demonstranterna och
ortsbefolkningen: vänstern mot högern, storstad mot landsbygd, högutbildade mot
outbildad, världsmedborgare mot regionalmedborgare. Dessa motsättningar
tydliggörs när demonstranterna kommer intågandes och med hjälp av sina kroppar
blockerar kapitalismen och konfronterar och bryter av den rådande homogeniteten,
det dekorum som råder i Båstad. För att understryka denna polarisering, mellan
demonstranterna och samhället Båstad, kan man se både till lokaltidningslöp och till
invånare som kommer till tals i Den vita sporten: ”Pöbeln vann i Båstad”, skrev
Skånska Dagbladet, dagen efter demonstrationen.65 ”Komma hit å fördärva Båstad”66
och ”Det är så idiotiskt så det är inte klokt”67 är exempel på kommentarer från
ortsbefolkningen. ”Det var pöbelaktig uppträdande […] de skränade och levde
hök”,68 säger en annan Båstadsbo gällande demonstranternas intåg i ”hans”
samhälle. Demonstranternas stil tror jag också var något som bidrog till
polariseringen gentemot ortsbefolkningen. De demonstrerande var, i en större 62 DeLuca 1999, s. 14. 63 DeLuca 1999, s. 14. 64 Lindblom 1968, s. 11. 65 Grupp 13 1968, tid. 01.12.35. 66 Grupp 13 1968, tid. 01.17.15. 67 Grupp 13 1968, tid. 01.20.57. 68 Grupp 13 1968, tid. 01.12.40.
25
utsträckning, långhåriga och hade en klädstil som inte rimmade med Båstadsbornas
mer propra, borgerliga stil. Denna konflikt poängteras när en av ortsborna talar om
att en sax skulle behövs ”för att klippa de här långhåriga individerna”.69
Genom att se lokalbefolkningens reaktion på den kroppsliga mobiliseringen
som intog Båstad den tredje maj 1968 kan man förstå att de såg sig själva som
innocent bystanders: oskyldiga åskådare som bara vill ha lugn och ro och få
möjligheten att njuta av en tennismatch. 70 Och att idrott och politik var två
diametralt motsatta sfärer som icke kunde sammanblandas: ”jag har sysslat med
sport hela mitt liv, så ja, jag vill gärna skilja på det (idrott och politik)”71, ”Det är
skilda saker […] sport är en sak och politik är något annat”.72 Demonstranternas
hållning däremot, var utifrån ett bredare perspektiv. Man såg större strukturer och
att man som ”oskyldig åskådare” i den här typen av fråga, tydligt tar ett politiskt
ställningstagande: ett erkännande av regimen i Rhodesia. ”Tystnaden är oförrättens
bundsförvant” och ”En del duktiga tennisspelare är lika dåliga på politik som jag är
på tennis” säger Olof Palme i den Den vita sporten. 73 Två citat som jag tycker ger
förståelse av demonstranternas inställning.
Varför kropparnas dekorumbrytande konfrontation av stadens homogenitet
fungerade så polariserande (fastän de demonstrerade för en god sak) – ”Komma hit
och fördärva hela Båstad”74 – kan givetvis ha berott på att man tyckte att det var fel
att tvinga sig till ett stoppande av matchen (samt övriga orsaker som nämnts ovan),
men jag vill också framlägga ytterligare en potentiell förklaring: okunskap från
ortsbefolkningens sida. De var helt enkelt inte lika välinformerade kring situationen
i Rhodesia som demonstranterna. Detta stödjs av Lindholm som framlägger en
undersökningen kring nyhetsläsvanor hos båstadborna.75 Undersökningen visar på
att 83 % av båstadborna läser NST (Nordvästra Skånes Tidningar) och att ”den som
hämtar sin huvudsakliga information från en tidning som NST torde ha ett 69 Grupp 13 1968, tid. 00.35.45. 70 Haiman 1967, s. 102. 71 Grupp 13 1968, tid. 01.15.00. 72 Grupp 13 1968, tid. 01.16.27. 73 Grupp 13 1968, tid. 00.02.00–00.04.40. 74 Grupp 13 1968, tid. 01.17.15. 75 Lindblom 1968, s. 12–15.
26
betydande handikapp när det gäller bedömningen av utrikesfrågor”.76 Det eftersom
den tidningen, i relation till rikstidningar som Svenska Dagbladet och Dagens
Nyheter, inte lika ofta publicerade material gällande Rhodesia.77 Jag tror alltså att de
negativa reaktionerna kan ses som en typ av försvarsmekanism, en reaktion på att
demonstranterna genom sitt agerande (vilket till viss del var aggressivt, fientligt)
förkroppsligar och skapar en närvaro för de förtryckta i Rhodesia.78 Denna närvaro
konfronterar ortsbefolknings okunskap och till viss del den inneboende kontextuellt
begränsade solidaritetssynen. Demonstranternas förkroppsligande av Rhodesiernas
förtryck blir som en slags entymemisk argumentation som slår fel ut. Detta gör att
båstadborna känner sig påhoppade och tvingade till att vara en del i något som de
varken har kunskap kring eller känner samröre med.
3.4.2 Kroppar på kollisionskurs Hela protestaktionen vid den norra grinden samt Innegruppen får ses som illegala
aktioner eftersom de bröt mot demonstrationstillståndet. Detta gör att även den så
kallade sit in-‐aktionen – när demonstranterna sätter sig ner framför den norra
grinden – som vanligtvis är ett fredligt grepp får ses som illegal. Vad föregående
nämnda aktion innebär är att demonstranterna, med hjälp av sina kroppar,
blockerar hela gatan, och på så vis, precis som när de marscherade på väg mot
stadion annekterar en plats där de inte ”borde vara”. Genom att göra så förhindrar
de eventuella åskådare att gå in eller ut från arenan. Och vidare, när ett fåtal
demonstranter går på verklig offensiv och förstör biljettkuren har de sett till att
omöjliggöra ett äntrande för samtliga åskådare som tänkt se matchen och valt den
norra grinden som ingång.
En annat avseende värt att beakta är det att några av demonstranterna var
iklädda hockeyhjälm, mopedhjälm samt regnjacka. Å ena sidan kan man tolka det
som ett slags självförsvar, att demonstranterna förberedde sig för vad man antog
skulle blir hårda tag från polisens sida. Å andra sida kan man se det som ett tecken
76 Lindblom 1968, s. 15. 77 Lindblom 1968, s. 15. 78 Chaïm, Perelman, The Realm of Rhetoric, Notre Dame: Univ. of Notre Dame Press 1982.
27
på att man redan innan själva demonstrationen var inriktad på att det, så att säga,
skulle bli tuffa tag, vilket i sin tur medför att man i en viss utsträckning hade
planerat att korsa gränsen för vad som är en laglig demonstration. Att säkert veta
vad den egentliga intentionen var är svårt att säga det kan också ha varierat
individuellt.
Bild 2: Bilden ovan är saxad ur Fallet Båstad och visar hur en man iklädd hockeyhjälm befinner sig i stormens öga.79
Det kanske tydligaste exemplet på kroppar på kollisionskurs är den kvinna
som hörde till den så kallade Innegruppen som ensam sprang in på tennisplanen för
att sabotera den. Väl inne på planen försökte hon värja sig genom att kasta ägg, men
blir snabbt och bryskt övermannad av flertalet poliser samt en hund. Bildserien
nedan visar detta.
79 Lindblom 1968, bild 25 som följer efter s. 96.
28
Bild 3: Rebecca Hybbinette springer in på planen och blir tillfångatagen av polis. Bilden är tagen från
Svenska Händelser Del 5 av 8 – Båstadskravallerna.80
I det avsnitt av Svenska Händelser som behandlar just Båstadskravallerna får man
reda på att kvinnan som springer in på planen heter Rebecca Hybbinette. Hon
berättar där att hon springer in i på planen i tron att de cirka 30 övriga som också
hörde till Innegruppen var tätt bakom henne.81
Att Hybbinette var den enda som sprang in på planen tror jag var tur, sett ur
ett kollisionsperspektiv (demonstranter och polis). För vad hade egentligen hänt om
samtliga av de 30-‐tal personer som innegruppen bestod av hade stormat planen?
Risken är att det då hade blivit en mer våldsam kollision. Jag tror också ur
hänseendet att skapa opinion, att det kan ha varit positivt att Hybbinette var ensam
på planen. Det gjorde att hon blev den enskilda symbolen mot rasförtrycket i Afrika.
Bilderna på henne kom alltså att fungera som en slags paradigmatisk pathosladdad
argumentation mot ett förtryck (det ska också sägas att detta resonemang likväl
skulle kunna föras in under nästkommande rubrik ”Kroppen som opinionsbildare).
80 Youtube, ”Svenska Händelser Del 5 av 8 – Båstadskravallerna” (2012), http://www.youtube.com/watch?v=clAXM46swlY (2013-‐11-‐28) tid. 02.23–02.28. 81 Youtube, ”Svenska Händelser Del 5 av 8 – Båstadskravallerna (2012), http://www.youtube.com/watch?v=clAXM46swlY (2013-‐11-‐28) tid. 02.35–02.40.
29
På det hela taget tror jag att sammandrabbningarna kunde ha blivit långt
värre än vad de faktiskt blev. Demonstranterna vid den norra grinden kunde, när
kedjan brast, likafullt ha forcera grinden helt och hållet istället för att ”bara” sätta sig
ner. Och, som sagt, hela innegruppen skulle även den kunnat storma planen. Jag tror
med tanke på många av demonstranternas tuffa inställning att kollisionen ändå blev
relativt mild, i alla fall i relation till hur den kunde ha blivit.
3.4.3 Kroppen som opinionsbildare Sociala rörelsers kroppar som är mobiliserade i en stor utsträckning och som
annekterar en plats de inte ”hör hemma”, konfronterar inte bara en rådande
homogenitet, de skapar också bilder som ”köper” sändningstid i medierna.82 DeLuca
förklarar detta enligt följande:
These groups are in hostile territory with little control. What they do have some control over, however, is the presentation of their bodies in the image events that attract media attention. Their bodies, then, become not merely flags to attract attention for the argument but the site and substance of the argument itself.83
Att demonstranternas kroppar i Båstad, i sig självt, fungerande som argument är det
stora medieuppbådet kring händelse ett kvitto på.
Som sagt, medieuppbådet blev väldigt stort, något som också är en
grundförutsättning för att skapa opinion, vilket var ett av demonstranternas mål
med aktionen. Men lyckades man verkligen väcka opinion för det man faktiskt hade
tänkt: de förtryckta i Rhodesia? Om man ser till ortsbefolkningens generella respons
som går att finna i materialet, är svaret nej. ”Det fick minst av allt den effekten de
eventuellt tror”84, säger en ortsbo om händelsen. Men kanske mest intressant är att
se till nyhetsrapporteringen kring händelsen. Bara genom att se på de löpsedlar som
publicerades dagen efter förstår man att demonstranterna, med hjälp av sina
kroppar skapade bilder och ”köpte” medietid: Expressen, Svenska Dagbladet,
82 DeLuca 1999, s. 10. 83 DeLuca 1999, s. 10. 84 Grupp 13 1968, tid. 01.13.02.
30
Sydsvenskan och Nordvästra Skånes Tidningar valde alla att publicera stora, visuella
bilder från demonstrationen.
Bild 3: Svenska Dagbladets och Expressen förstasidor dagen efter demonstrationen. Bilden är tagen från
Den vita sporten.85
Som man kan se på framförallt Expressens löpsedel så är just bilderna som
kropparna skapade i fokus.
Nyhetsrapporteringen kring händelsen undersöks även i Fallet Båstad.
Lindblom presenterar en undersökning av hur fem tidningar – Aftonbladet, Arbetet,
Dagens Nyheter, Expressen, Kvällsposten – valde att rapportera kring händelsen
dagen efter, den fjärde maj.86 Utav elva olika innehållsliga kategorier som framläggs
är det en som kallas ”Bakgrundsinformation om agerande grupper eller
demonstrationens orsaker”, vilken får sägas vara den innehållsliga parameter som
bäst går i linje med demonstranternas mål: att skapa opinion mot Rhodesia. Utav de
fem olika tidningarna var det endast två som överhuvudtaget berörde
85 Grupp 13 1968, tid. 01.12.29–01.12.32. 86 Lindblom 1968, bild 25 som följer efter s. 113.
31
demonstranternas bakomliggande orsaker: Aftonbladet och Kvällsposten.
Aftonbladet skrev totalt 260 spalt-‐centimeter kring händelsen, varav endast 18 % av
dessa tangerade kategorin ”Bakgrundsinformation om agerande grupper eller
demonstrationens orsaker”. Kvällspostens rapportering bestod av 350 spalt-‐
centimeter och utav de utgjorde 12 % material som kunde föras in i kategorin ovan.
Hur själva demonstrationen skildrades är självklart också viktigt att väga in för att
utvärdera opinionsskapandet.
Om man ser till Dagens Ekos rapportering på dagen för aktionen ser man
relativt snart att bilden som ges av demonstranterna inte är helt rättvis, men likväl
ett bevis på att de kroppsliga taktikerna gav ett medialt gensvar: Det rapporterades
bland annat om hur ”ungdomarna satte sig ner och hindrade all ut-‐ och inpassade” –
sit in-‐aktionen.87 De berättade också om Kniptångsmanövern (utan att kalla den just
det) ”där hälften av alla ungdomar bröt alla uppgjorda ritningar och vek av ned mot
den nedre ingången”.88 Våldsamt motstånd talades det också om, även om det var på
ett felaktigt vis: ”Invecklade våldsamma slagsmål i omkring en timme”.89 Vidare
rapporterades om hur man försökte ”spränga järngrinden och komma in på
planen”.90 Och att demonstranterna konstant bombarderade polisen med sten, grus
och ägg.91 Vad gäller den norra grinden som åker upp så sker det, att döma av
filmen, helt oförklarligt: järnkättingen bara ramlar loss efter relativt milda
påtryckningar. Och det var endast ett fåtal personer som kastade grus, man ser
ingen som kastar ägg, bara spår av ägg på själva tennisplanen. Även rapporteringen i
TV (Aktuellt-‐sändningen samt Sena Nyheterna den tredje maj) var aningen
missvisande vad gäller fakta, men också den, liksom rapporteringen i radio, ett
tecken på att de kroppsretoriska taktikerna gav eko. Det berättas bland annat om
hur högljudda demonstranterna var och vilket väldigt stort antal de var.92 Något
som kan hänföras till taktikerna ”Att synas och höras” samt ”Lokal överlägsenhet”.
87 Lindblom 1968, bild 25 som följer efter s. 113. 88 Lindblom 1968, s. 113. 89 Lindblom 1968, s. 113. 90 Lindblom 1968, s. 106. 91 Lindblom 1968, s. 106. 92 Lindblom 1968, bild 25 som följer efter s. 111.
32
Det ska också sägas att demonstrantskaran rapporterades ha varit 1500 till antalet,
istället för 500–600 som den var. Vad gäller TV:s inte helt objektiva rapporteringen
är det också anmärkningsvärt att endast Carl de Geer – tennisförbundets ordförande
– kommer till tals men ingen av demonstranterna. Något som självfallet försvårar ett
opinionsskapande.
Intressant är också den enkätundersökningen Lindblom försökte genomföra
efterföljande månad, juni.93 Han frågade då journalister som hade arbetat under
själva händelsen om de tyckte att medierapporteringen av händelsen gav en rättvis
bild av det faktiska skeendet. Av olika anledningar var det endast sju stycken som
svarade, men bland dessa rådde det konsensus gällande att medierna hade återgivit
en orättvis bild av händelsen. Detta understryker också svårigheten för
demonstranterna att skapa opinion för sin sak.
Sammantaget kan man säga att demonstranterna, med kroppen som verktyg,
verkligen lyckades skapa publicitet, men om de också nådde sitt mål (förutom att
stoppa matchen) att skapade opinion mot rasförtrycket i Rhodesia är aningen mer
tveksamt.
Medierna är till stor del den kraft som konstruerar människors världsbild,
sätter ramarna för etik och moral och i en lång utsträckning äger människors
förtroende, kanske framförallt i internationella, politiska frågor.94 I ljuset av detta,
och det faktum att nyhetsrapporterna kring händelsen i Båstad saknade objektivitet
är det föga förvånande att aktionsgruppens önskade opinionsskapande inte riktigt
fick önskat genomslag.
Det ska också sägas att det som redogjorts för ovan är en generalisering. För
att få en exakt, objektiv bild av hur mediernas rapportering och effekt såg ut skulle
en mer extensiv, djuplodande undersökning behöva göras.
93 Lindblom 1968, s. 118–124. 94 Silverstone, Roger, Media and Morality: On the Rise of the Mediapolis, Cambridge: Polity press 2007, s. 18–20.
33
Kapitel 4 – Diskussion Sammanfattningsvis tycker jag att uppsatsens analys visar att man kan se
Båstadsdemonstranternas kroppar som en persuasiv kraft, ett verktyg för att stoppa
matchen. Huruvida demonstranternas lagöverträdelse och aggressivitet var det som
ledde fram till att matchen stoppades är som sagt svårt att svara på. Dock tror jag
absolut att det var en bidragande orsak, men förmodligen var det alla aspekter
inräknade som ledde fram till beslutet: demonstranter och deras möte med (både de
som höll sig på rätt sida om lagen och inte), polis, ortsbefolkning och media. Det är
också möjligt att det politiska klimatet i övriga Europa (jag tänker främst på
studentrevolutionen i Paris som ägde rum några månader tidigare) hade banat väg
och visat åt vilket håll det kunde bära och på så vis fungerade som ett avskräckande
exempel för beslutsfattarna.
Det jag tycker har blivit tydligt och framförallt mest intressant under denna
studie är förhållandet mellan kroppen som en persuasiv kraft och den politiska
arenan. Händelsen i Båstad är i mångt och mycket en reaktion på att två vita
Rhodesiska tennisspelare, ledsagade av Ian Smith själv (ja, han var faktiskt på plats i
Båstad), kommer till Sverige. Demonstranterna finner detta så pass orimligt och rätt
igenom fel att det demokratiska rummet med yttrandefrihet och tryckfrihet
förefaller otillräckligt som ett forum för respons (beslutet om att spela matchen har
ju tagits över deras huvuden). Man måste gå till fysisk aktion och det är här den
kroppsliga manifestationen lägger till en dimension, adderar ytterligare ett lager på
möjligheten att nå fram och kunna övertyga om sitt budskap. Jag vill också
poängtera att detta lager inte nödvändigtvis kräver en kroppslig manifestation på
flera hundra eller tusen personer, det kan konstitueras av både små och stora
kroppsliga medel. Se till exempel Mahatma Gandhi som vid flertalet tillfällen
hungerstrejkade i kampen för mänskliga rättigheter. Eller Nelson Mandela som
1985 avstod erbjudande om frigivning från sitt livstidsfängelsestraff i utbyte mot att
34
han skulle sätta punkt för ANCs våldsamma motstånd mot apartheid.95 Vad som har
kommit att kallas startskottet för den arabiska våren är ytterligare ett exempel på
en kroppslig persuasiv, manifestation: en man, Mohammed Bouazizi, tänder eld på
sig själv framför en guvernörsbyggnad som en politisk protest mot det förtryck han
fått utså, en aktion som gav eko i en hel värld.96
I ljuset av tidigare nämnda exempel, vilka endast utgör ett fåtal av sitt slag,
skulle jag vilja påstå att det verkar som att när den demokratiska processen
försvagas, eller beslut har fattats som går många (eller få) personer emot så tar sig
ofta responsen ett fysiskt uttryck. Alltså när en avsaknad av människors lika värde
och rätt till likabehandling är påtaglig återstår bara att agera rent fysiskt. Kroppen
som en persuasiv kraft tjänar som en sista utpost, ett sista försök att göra sin röst
hörd. Vid de tillfällen denna sista utpost nås, när det verkligen ställs på sin spets
(som i fallet Bouazizi), blir också uttrycken svårare att kontrollera. Det skulle därför
finnas skäl att ytterligare utforska body rhetorics kraft i relation till den
demokratiska processen.
Studiet av kroppen som en persuasiv kraft i relation till medierapportering
(se 3.4.3 ”Kroppen som opinionsbildare”) är ett annat exempel på hur man kan
blottlägga faktiska skeenden och förhållanden i samhället. Exempelvis är det
intressant att sätta medierapportering kring Båstadsaktionen – som får sägas vara
ensidig till demonstranternas nackdel – i relation till vad vi upplever idag, jag tänker
närmast på SVT:s rapportering av manifestationen mot nazism i Kärrtorp den 15:e
december 2013.97 I rapporteringen av händelsen märks en tvekan att rätt fram
beskriva skeendet. I Aktuellt talar man om ”en antinazistisk demonstration som
95 Peter Beinart ”Nelson Mandela Demanded Justice Before Forgiving White South Africans”, The Daily Beast 2013-‐12-‐9, http://www.thedailybeast.com/articles/2013/12/09/nelson-‐mandela-‐demanded-‐justice-‐before-‐forgiving-‐white-‐south-‐africans.html (2013-‐12-‐18). 96 Robert F. Worth, ”How a Single Match Can Ignite a Revolution”, The New York Times 2011-‐01-‐21 . 97 Motkraft, ”Linje 17: Antirasistisk manifestation i Kärrtorp på söndag”, http://motkraft.net/2013/12/09/linje-‐17-‐antirasistik-‐manifestation-‐i-‐karrtorp-‐pa-‐sondag/ (2013-‐12-‐28).
35
urartade”,98 när det i själva verket var nazisterna som attackerade manifestationen.
Jag tycker det verkar vara som Croneman skriver, att man är rädd och tar
betäckning bakom objektiviteten.99 Min poäng är alltså att
medierapporteringspendeln har svängt efter 46 år, fast till diametralt motsatt sida.
1968 tvekande inte journalisterna att måla ut demonstranterna som pöbeln medan
man idag inte ens kan säga som det var, att nazister attackerade fredlig
demonstration. De både rapporteringstyperna ligger på varsin ände av skalan och
ingen är bättre än den andra, båda är farliga.
Min förhoppning är att jag genom denna studie visat på att man kan beakta
den fysiska kroppen som ett medel för att övertyga och därigenom få en ökad
förståelse av komplexa skeenden i samhället.
98 Johan Croneman, ”Skildringen från Kärrtorp var en glidning i full fart på väg mot lögnen”, Dagens Nyheter 2013-‐12-‐17. 99 Croneman, 2013-‐12-‐17.
36
Källor och litteratur Tryckta källor Bruzelius, Nils, Kenny Heilert & Hans Liwång, "4. Militära sjöfarkoster", i Nils Bruzelius et al. (red), Farkostteknik, Lärobok i Militärteknik, vol. 5, Stockholm: Försvarshögskolan 2010, s. 161–214. Butler, Judith, Bodies That Matter: On the Discursive Limits of "Sex", Abingdon, Oxon: Routledge 2011[1993]. Crowley, Sharon & Selzer, Jack (red.), Rhetorical Bodies, Madison, Wis.: University of Wisconsin Press 1999. Cathcart, Robert S., “Defining Social Movements by Their Rhetorical Form.” The Central States Speech Journal, vol. 31 Winter 1980, s. 267–273. Chaïm, Perelman, The Realm of Rhetoric, Notre Dame: Univ. of Notre Dame Press 1982. Corbett, Edward P. J., “The Rhetoric of Protest”, Rhetoric Society of America, vol. 4, 1974:2, s. 4. Croneman, Johan, ”Skildringen från Kärrtorp var en glidning i full fart på väg mot lögnen”, Dagens Nyheter 2013-‐12-‐17. DeLuca, Kevin Michael, ” Unruly Arguments: The Body Rhetoric of Earth First!, Act Up, and Queer Nation”, Argumentation & Advocacy, vol. 36, 1999:1, s. 9–21. Endres, Danielle & Senda-‐Cook, Samantha, ”Location Matters: The Rhetoric of Place in Protest”, Quarterly Journal of Speech, vol. 97, 2011:3, s. 257–282. Fredlund, Katherine, ”Antinarcissistic Rhetoric: Reinforcing Social Inequities Through Gender Performance”, Rhetoric Review, vol. 33, 2014:1, s. 21–37. Griffin, Leland, ”The Rhetorical Structure of the New Left Movement: Part 1”, Quarterly Journal of Speech, vol. 1. April 1964, s. 113–135. Gronbeck, Bruce E., “Is There a Rhetoric of Protest? Some Animadversions on the Question” Newsletter: Rhetoric Society of America, vol. 4, 1974:2, s. 1–2.
37
Grytsenko, Oksana, ”Ukrainians Call for Yanukovych to Resign in Protests Sparked by EU u-‐turn”, The Guardian 2013-‐12-‐2. Hahn, Dan F. & Gonchar, Ruth M., “Social Movement Theory: A Dead End” Communication Quarterly vol. 28, 1980:1, s. 60–64. Haiman, Franklyn S., ”The Rhetoric of the Streets: Some Legal and Ethical Considerations”, Quarterly Journal of Speech, vol. 2, April 1967, s. 99–114. Lindblom, Bo, Fallet Båstad: en studie i svensk opinionsbildning, Stockholm: Wahlström & Widstrand 1968. Lord, Peter, Blitzkrieg ett utvecklat koncept eller slumpens skördar? En historisk studie om fälttågen mot Polen 1939, Frankrike 1940 och Ryssland 1941, genomfördes en utvecklad krigföringsmetod, C-‐uppsats framlagd vid Försvarshögskolan, Stockholm 2001. Nilsson, Torbjörn & Westerberg Ivarsson, Anders, ”Våldsamma upplopp i Sverige – från avvikelse till normalitet”, Myndigheten för samhällsskydd och beredskap, April 2011. Silverstone, Roger, Media and Moralitet: On the Rise of the Mediapolis, Cambridge: Polity Press 2007. Smith, M., ”Against the Enclosure of the Ethical Commons: Radical Environmentalism as an ”Ethics of Place””, Environmental Ethics, vol. 18, 1997, s. 339–353. Turner, Kathleen J., ”Ego Defense and Media Access: Conflicting Rhetorical Needs of a Contemporary Social Movement”, Central States Speech Journal, vol. 31, Summer 1980, s. 106–116. Wennerhag, Magnus, ”Globaliseringsrörelsen – en ny social rörelse eller en klassisk konfliktdimension i nytt sammanhang?”, Sociologisk forskning, 2003:3, s. 27–35. Worth, Robert F., ”How a Single Match Can Ignite a Revolution”, The New York Times 2011-‐01-‐21.
38
Otryckta källor Beinart, Peter, ”Nelson Mandela Demanded Justice Before Forgiving White South Africans”, The Daily Beast 2013-‐12-‐09, http://www.thedailybeast.com/articles/2013/12/09/nelson-‐mandela-‐demanded-‐justice-‐before-‐forgiving-‐white-‐south-‐africans.html (2013-‐12-‐18). Grupp 13, Den vita sporten 1968. Motkraft, ”Linje 17: Antirasistisk manifestation i Kärrtorp på söndag”, http://motkraft.net/2013/12/09/linje-‐17-‐antirasistik-‐manifestation-‐i-‐karrtorp-‐pa-‐sondag/ (2013-‐12-‐28) Sveriges Radio, P3 Dokumentär, ”Båstadskravallerna 1968”, P3 Dokumentär, http://sverigesradio.se/sida/avsnitt/71989?programid=2519 (2013-‐10-‐20). Svenska filminstitutet, ”Sanningen om Båstad”, http://www.sfi.se/sv/svensk-‐filmdatabas/Item/?itemid=34956&type=MOVIE&iv=Basic (2013-‐10-‐25). Svenska filminstitutet, ”Den vita sporten”, http://www.sfi.se/sv/svensk-‐filmdatabas/Item/?itemid=4791&type=MOVIE&iv=Story (2013-‐10-‐15). Youtube, ”Svenska Händelser del 5 av 8 – Båstadskravallerna”, http://www.youtube.com/watch?v=clAXM46swlY (2013-‐11-‐28). Wikipedia,”Lokal överlägsenhet”, http://sv.wikipedia.org/wiki/Lista_över_militära_taktiska_begrepp (2013-‐11-‐28). Wikipedia, ”Dubbel omfattning”, http://sv.wikipedia.org/wiki/Dubbel_omfattning (2013-‐11-‐11).