nytestamentlig syntax

Av samma författare:

THE EPHESIAN MYSTERION. MEANING AND CONTENT CHRYS C. CARAGOUNIS Teol. dr.

Nytestamentlig syntax

UPPSALA 1978

COPYRIGHT Chrys C. Caragounis

A l l r i g h t s reserved

ISBN 91-7260-209-0

Denna lilla bok har vuxit fram ur de anteckningar som jag använt under ett antal år, när jag undervisat i vad som då kallades baskurs och påbyggnadskurs 1 och 2 i NT:s exegetik vid Uppsala Universitet och Stockholms Teologiska Institut.

Trots att vi har två bra framställningar av den grekiska form- läran (S.Solders: Grekisk skolgrammatik och J.Blomqvist: Lärobok i grek iska för teo logiska s tuden t e r ) känner sig läraren ofta villrådig vad gäller NT:s syntax. Solders har ett bra avsnitt om syntax men behandlar olyckligtvis den äldre grekiska litteraturen, vilket gör den nytestamentlige studenten rådvill. Blomqvist har endast lite syntax, och denna är av naturliga skäl spridd över hela boken, vilket försvårar dess användning som uppslagsverk. A.Wifstrands Nytestamentlig g r a m a t i k i sammandrag är för kortfattad, vilket också gäller den något utförligare K o r t f a t t e t ny tes tament l ig grammatik av J.Muncks.

På grund härav har jag ibland sammanfattat avsnitt ur syntaxen (t.ex. beträffande kasusläran) i stencilform och delat ut till studenterna. I nov. 1977 lätt jag stencilera ett kompendium på 67 sid., och i jan. 1978 framställde jag en ny korrigerad och utökad upplaga på 88 sidor. Detta kompendium har fått ett positivt mottagande av mina (och andras) studenter vilka intygat, att de hjälpts i sina mödor att förstå NT:s text.

Det intresse som visats av mina studenter och andra som uppmuntrat mig att hålla kompendiet tillgängligt, samt det faktum att vi ännu saknar en utförlig svensk NT-lig grammatik har föranlett mig att nu ge ut syntaxen i denna form.

Materialet har i sin helhet omarbetats för denna upplaga. Mer än tjugo sidor nytt material har lagts till, framför allt i bokens första hälft.

Denna bok är avsedd för de studenter som redan kan elementa i formläran och som vill läsa NT:s grekiska text. Eftersom boken till stor del vuxit fram ur lektionssalens diskussioner, är den speciellt anpassad till de kurser som för flertalet studenter leder fram till teol. kand-examen.

Denna bok gör inga anspråk på att vara en uttömmande syntax till NT. Trots detta är dess räckvidd betydande. Den presenterar i koncis form och med ett stort antal exempel (c:a 1000 av de 7940 verser i NT) alla viktiga delar av NT:s syntax. Till varje större avsnitt har de närmast motsvarande sidorna i standardverken av Blass - Debrunner - Rehkopf, Robertson och Turner angivits för att underlätta arbetet för den intresserade studenten.

Avsnitt som behandlar ofta förekommande konstruktioner har tryckts med stor stil, medan det som mera sällan är aktuellt tryckts med mindre

stil. För att underlätta förståelsen av vad ett exempel vill säga har jag ofta gett en Översättning (ibland Svenska Kyrkobibelns) av hela versen eller åtminstone av dess viktigaste del. Ibland harjagi stället gett en kommentar. Boken skulle ha blivit onödigt omfångsrik, om jag översatt varje exempel.

Av tekniska skal har den grava accenten ersatts av akut. Detta ar försvarbart av följande skal: a) Den grava accenten angav ursprungligen att akut saknades. Den placerades därför på varje obetonad stavelse. Men givetvis följer ingen tryckt bok denna regel. b) Accenterna ar inte längre hjälpmedel för ett korrekt uttal av nytestamentlig grekiska eftersom vårt uttal är konstgjort och helt ogrekiskt. c) Denna bok behandlar inte stavningen utan syntax. Regeln ar dock att grav accent ersätter akut på slutstavelse i löpande text, om ordet i fråga inte följs av ett enklitiskt ord eller ett skiljetecken.

Jag vill tacka Prof. Lars Hartman för några värdefulla förslag, som han framställde efter att ha läst det första kompendiet och min fru som bl. a. kontrollerat NT-citaten och hjälpt mig med registren. Speciellt vill jag tacka min van Dr. Tord Fornberg som språkgranskade en del av mitt manus skrivet på svenska och översatt resten skrivet på engelska.

Ansvaret för eventuella felaktigheter ligger dock helt hos mig.

Denna bok tillägnas mina studenter, som genom klassrummets diskussioner stimulerat dess författande. Min önskan är att den också skall hjälpa många andra att förstå NT:s text.

Uppsala i augusti 1978 Chrys C. Caragounis

Förkortningar ........... sid.VIII 1. Satsbyggnad ................. 1 2. Kasuslära .................. 9

................... 3. Artikeln 23

................... 4. Adjektiv 27

..................... 5. Verbet 29

................ A. Genera verbi 29

..................... B. Tempora 32

C. Modi ........................ 44

.............. 6. Konjunktioner 61

7. Bisatser ................... 64 .......... 8. Konditionalsatser 73

.............. 9. Prepositioner 79

.................. 10.Partiklar 91

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . Sakregister 96

~taZZ&egister . . . . . . . . . . . . . . . . . 99

I . Grammatikor

BDR = Blass,F. - Debrunner,A - Rehkopf,F.: Grammatik des neutestament-

l ichen Griechisch, 14 Uppl., Göttingen, 1976

Burton, Moods and Tenses = Burton,E.D.: Moods and Tenses of the NT

Greek, 3 Uppl., Edinburg, 1909

Jannaris, HGG = Jannaris,A.: An Historical Greek G r m a r , London, 1897,

rp. Hildesheim, 1968

Kiihner = Kuhner,R. - Blass,F. och Kiihner - Gerth : AusfiirZiche Gram-

matik, 4 Bd., Hannover - Leipzig 1890-92; 1898-1904; rp. 1966

Moule, Idiom Book = Moule,C.F.D.: An Idiom Book of the New Testament,

2 Uppl., Cambridge, 1968

Moulton, Prolegomena =Moulton,J.H.: A Grammar of NT Greek: Vol.1:

Prolegomena, 3 Uppl., Edinburgh, 1908

RD = Robertson,A.T. - Davis,W.H.: A New Short Gramnar of the Greek

Testament, London, 1931

Rob. = Robertson,A.T.: A Grannar of the Greek NT i n the Light of

Historical Research, 4 Uppl., 1923; pr. Nashville, Tenn., 1934

Schwyzer = Schwyzer, E.: Griechische Grannatik, 2 Bd., Munchen,1935+50

Solders = Solders,S.: Grekisk skolgrammatik, 8 Uppl., Lund, 1968

Thompson, Greek Syntax = Thompson,F.E.: A Syntax of A t t i k Greek,1907

Tum. = Turner,N.: A G r m a r of NT Greek: Vol III: Syntax, Edinburgh,

1963

Hedegårds övers. = Hedegård,D.: Nya Testamentet på vår t i d s språk,

2 Bd., 1964-65

NEB = The New English Bible, Oxford, Cambridge, 1970

RSV = The HoZy Bible: Revised Standard Verszim, London,etc., 1952

SKB = Bibeln: Gamla och Nya Testamentet, Stockholm, 1917

TEV = The New Testament i Todays English Version, New York, 1966

1, S A T S B Y G G N A D (BDR $$ 127-30; Rob. 390ff; Tum. 294f f . )

I. SATSENS TVR KOMPONENTER

5 1. En sats har två huvudkomponenter: subjekt (dvs. ett

namn, ett pronomen, el. ett substantiv) och predikat (dvs.

ett verb). De flesta satserna ar invecklade (se nedan), men

en del satser består enbart av de två ovannämnda bestånds-

delarna, t.ex.:

Ey8 K A ~ O V , T; X ~ L ~ L O V EqWvno~v, EASA~IUEV 6 'IQUOGS

Subjektet kan utvidgas med ett nytt substantiv, adjektiv,

artikel, pronomen, adverb, prepositionsuttryck, eller bisats.

Predikatet kan utvidgas med ett nytt verb, substantiv,

pronomen, adjektiv, preposition, partikel, eller bisats.

Se vidare under Satsanalys.

II. SATSER MED EN KOMPONENT

5 2. Efterson pronominet ar inbakat i det grekiska verbet, 1 behöver subjektet i en sats inte alltid uttryckas explicit.

Detta leder till att många satser endast har en komponent,

l t.ex.: b Mk 14:41: &K[~EL -- det är nog, det räcker

Mk 14:65: xpoqir~uoov (imper.) -- profetera, gissa Mt 8:3: 8EAw -- jag v i l l Mt 8:9: nop~63qr~, EpXou, roi~oov -- var och en av dessa ord

utgör en sats.

Robertson menar att även ohX< (i Lk 1:60) utgör en hel mening.

I I I . E ~ V ~ L F R R UTELAMNAS

5 3. Kopulan E ~ V ~ L saknas ibland då den anses ligga implicit

5 i satsen. Formen som vanligen utelämnas ar Eor~,medan detta verbs övriga former sällan utelamnas, t.ex.:

Lk 10:7: t l g ~ o s (dvs. ~ U T L V ) 8 6 p y d r n ~ r o 5 y ~ u 3 0 5 aI))r05 -- arbe- taren är värd s i n lön

Lk 4:36: r i s (dvs. ~ U T L V ) 8 h ó y o g o 8 r o s ; (vid en fråga) Jak 1:12: ~ a w á p ~ o s (dvs. ~ U T L V ) & v i p 0"s (utrop) -- salig är den

man som . . . Ef 1:3: ~ 6 h o y n r b s (dvs. i u r ~ v / € [ n ) 8 € 3 ~ 6 ~ (eulogi) -- val-

signad är / vare Gud

För andra former, se:

Apg 7:32: Eyb ( ~ v s . E ~ ~ L ) 6 @ E O S r05 ' ~ 0 p a a y Mt 2:18: 'paX;h n h p i o u o a (dvs. f i v ) r h r 6 n v a a 5 r f i s Mt 27:19: y r i d i v U O L U ~ L T@ 6 ~ n a i y E n ~ i v y (dvs. ~ U T U )

I V . K O N G R U E N S

(BDR $$ 131-7; Rob. 402; Turn. 311-17)

$ 4 . Kongruens (överensstämmelse) förekommer i regel i fråga

om person, numerus, genus och kasus. Men avvikelserna ar

inte så sällsynta.

$ 5 . Person

Överensstämmelsen har ar ganska regelbunden. Den enda

nämnvärda avvikelsen torde vara fallet som galler två eller

tre personer som har samma verb. I sådana fall överensstam-

mer verbet med den person som kommer först i satsen, altså,

den första eller den andra personen, t.ex.:

J h 10:30: ;y; n a ' ~ 8 I I a r h p Ev % o y ~ v (predikatet i första personen efter ty;)

Apg 11:14: o w 3 i o q o; na; 8 O Z H O C uou (predikatet i andra personen after o j )

$ 6 . Numerus

Normalt skall ett substantiv i singularis konstrueras

med ett verb i motsvarande numerus och vice versa.

At t i sk regel: " Ett substantiv i neutrum pluralis har predikatet i

singularis". Denna regel håller inte alltid i NT, som ar i

linje med efterklassiskt bruk (utvecklingen har inneburit

att nygrek. helt har slumpat denna regel). såda konstuktio-

nerna förekommer, t.ex.:

Lk 4:41: ó a ~ y ó v ~ a i t i p x ~ r o (sing.) och 6 a ~ y ó v ~ a ... { d s ~ u a v (pl.) J h 10:4: T& n p ó b a r a & n o h o u 9 ~ L (sg.) o c h I?TL o c 6 a o ~ v (pl.)

$ 7 . Genus

Det naturliga genus sammanfaller inte alltid med detc

grammatiska genus. Det grammatiska genus ar ofta godtyckligt.

Ibland ar inkongruens i fråga om genus en direkt följd av

solecism (från Soli, en stad i Mindre Asien, vars invånare

talade och skrev ovårdat). Uppenbarelseboken ar aktuell har,

t.ex. :

Upp 14:19: E B a h ~ v E ~ S iv h n v o v TOB 8 u p 0 5 r o 5 0 ~ 0 5 T O V y i y a v , (Det attributiva r o v y i y a v står i kongruens med r h v Xnvov betraffande kasus, men betraffande genus med r o 5 9 ~ ~ 0 5 ! Förväxlingen kanske underlättades av att Aqvós förekom både som mask. och som fem. (så belagt i papyrerna).

$ 8 . Kasus

Aven har förekommer det några avvikelser, t.ex.:

o i n i a s (växling från gen. till nom.). Grammatiskt korrekt: r h - y p a y y a r C w v ... T ~ V n a r ~ o 9 ~ ó v r w v

Upp-boken har många sådana solecismer, t.ex.:

Upp 2:26.: 8 VLHOV . . . 6Ouw a h 4 . Men 2:7: r@ V L H P V T L . . . 6 6 0 ~ a8r@ ! -- rätt

Upp 19:20: T ~ V h i p v n v r o 5 n u p b s , r f i g n a ~ o p i v ~ g (se 5 7 ) . Vad som menas ar nog ~ C u v q v ... r n v n a ~ o ~ E v n v

upp 3:12: r f i s n a ~ v f i s ' ~ ~ p o u o a h r j p , i U ~ T ~ B ~ ~ V O U U ~ (i st.£. gen.)

(BDR 5 134; Turn. 311 f.)

5 9 . Constructio ad senswn innebar att aven om det förekommer

grammatisk inkongruens mellan subjekt och predikat, så

finns det en mer naturlig kongruens dem emellan. Detta kan

vara fallet med kol lekt iva ord eller ord som betecknar fler

tal, som ÖXAos, A a ó s , o r p a ~ ~ á , o i n i a , n h f i 9 o s , o x i p u a , t. ex. :

J h 6:2: ~ ~ o X o 6 8 ~ 6xXoS x o h ; g , Z ~ ~ 6 3 ~ W p o w (eftersom ÖXXog består av flera individer, får verbet stå i pl.

Lk 2: 13: xhf i3os o r p a r ~ u s o h p a v i o u a i v o 6 v r w v ar par^& också anger pluralitet)

Ef 4:17f.:rh ?$VU x ~ p ~ x a r ~ l . . . ~ o x o ~ w ~ i v o ~ r$ 6 ~ a v o i q E V T E S (ms. ptc. i si. f. nt. ptc.)

9 Constructio ad sensum kan förekomma aven i relation til t,

genus, t. ex. :

Gal 1:23: póvov di &no6ovr~s toav (korrelatet till ptc. ar innh~oia~s !,jfr. vs. 22)

Mk 9:20: L6;v ahbv T; nvsUpa (i st.f. {dov) Mk 9:26: xaL npáSas (dvs. T& &ná$ap~ov xv~i3pa) xa'~ !ohh& onapá-

Eas 6~fiXa~v (ms. i st.£. nt., jfr. Mk 1:26: naL oxapáSav ahov T; xv~8pa -- rätt)

VI. ORDENS POSITION I SATSEN

(BLIR $ 477; Rob. 41 7; T u m . 347-50)

5 10. Svenskan är ganska strikt beträffande ordens position i satsen eftersom det saknar böjningar. Däremot kan greki-

skan, i dess rikedom på former, placera ett ord nästan var

som helst i satsen!(olyckligtvis medför denna flexibilitet

ibland en viss osäkerhet i hur man skall relatera de olika

orden i en sats).Men även om man inte kan tala om fasta

regler, så kan man skönja ett visst mönster. BDR föreslår

föl jande ordning: konjunktion -- predikat -- subjekt -- objekt -- predikatsfyllnad .. Robertson vill, däremot, ha större frihet . Enligt Turner tycks ordningen för det mesta vara: subjekt -- predikat -- objekt och mindre vanligt: subjekt -- objekt -- predikat. Men andra placeringar förekommer också.

Två exempel, ett svenskt och ett grekiskt, skulle kunna

belysa saken:

Mannen Dessa ord kan radas upp på följande satt: siktade a) Isbjörnen som var kladd i v i t rock siktade isbjörnen på mannen med s in pist02 (detta ar nonsens) i vit rock b) Mannen siktade på isbjörnen med s in p i s to l med sin pistol som var kladd i v i t rock (har är det inte som var kladd klart om som var kladd i v i t rock hör ihop PZ med isbjörnen eller medpistol,rnen det ar

en absurd mening i vilket fall som helst. Den enda vettiga meningen ar: Mannen som var kladd i v i t rock siktade på i s -

björnen med s i n pis tol

6 xar;~ ~ L X E L TOV ULOV Alla dessa uppställningar ar 8 xarip T&V uiov (~LXEL möjliga meningar. Nom. rarip TOV ui&v LAEL EL,^ xarop ar alltid subjektet och ack. rov uiov 8 xarnp ~ L X E L uiOv ar alltid objektet oavsett

LAE EL ~ L X E L TOV U ~ O V 8 xar{p vilken position de intar i (~LXEL d n a ~ f i ~ TOV ui6v satsen. Skillnaden i ordföljden

galler betoningen

VII. BETONING

5 11. Det betonade ordet får stå i borjan (vanligast), slu- tet (eller t.0.m. i mitten)av en mening. Betoningen ligger

i att man flyttar ett ord från dess mer naturliga plats i

satsen till en ovanlig eller udda position, t.ex.:

Jak 3:12: O ~ T E &Xunóv (dvs. 66vaTaL) yXun6 xo~fioa~ 56wp (= &Au- nóv xo~fioa~ yXunJ ?dop) -- i n t e hel ler kan en s a l t kaZZa ge s ö t t vatten. Författaren har bytt platsen på xo~fioa~ och yhux6 (som hör ihop med ;dop) för att få fram en bat- tre kontrast mellan den salta kallan och det söta vattnet. Ordet yhun6 ar alltså betonat.

Lk 1:12: xai (póBog ix6xso~v 6n' aijróv. Ordet (póBos ar framhävt. Apg 19:17: nai ix6x~o~v qóf302 6xi xávra~ aAro6~ (ingen speciell

betoning kan skönjas har). I det följande exemplet ligger betoningen på det sista ordet:

Hb 7 : 4 : dswá~rlv ' A ~ ~ a á p E ~ W N E V in TWV &H~OSLV<WV 8 xa~p~dpxns. Denna apposition till 'Af3paáp tillspetsar Abrahams viktiga egenskap och därmed Melkisedeks Överlägsenhet.

VIII. SATSANALYS

S 12. Jfr. S 1, ovan. Där nämndes det att satsen har två huvudkomponenter: subjekt och predikat. Det viktigaste ord-

et i subj. ar det ord som står i nominativ, dvs. ett sub-

stantiv eller motsvarande. Det viktigaste ordet i predika-

tet är det finita verbet.

Allamöjliga delar i en enkel sats kan studeras i följan-

de diagram:

f Denna uppställning visar endast satsens olika delar, men It säger ingenting om ordf öl jden.

S U B J E K T ! P R E D I K A T S D E L A R

HUVUDORD. I NOMINAT.

8 ' I ~ U O ~ S 8 'IQUO~~S 8 ' 1qoo5s 8 iIaUAo2 6 ÖXhos

N0MIN:S BESTÄMN .

ruqA6~ qihau~og

VERBETS ADVERB. BESTÄMN.

~ 6 8 6 ~ s x a ~ a x ~ 5 ~ a

FINIT VERB

& K E ~ E L 66&xpuo~v iáoaro Edwx~ Z6wxc &v~xfipu~sv

A

PREDIKATSBESTAMNINGAR PREDIKATS- FYLLNAD

~ a o ~ A 6 a

DIREKT OBJ.

~ ó v XET[~OV ró B L B A ~ O V ~fiv xsLpa T ~ V '1noo~v

INDIREKT OBJEKT

TQ 6xr1pE;q TQ ouvrpovy

l Nar man vill översatta en mening ar det tillrhdligt att

l man laser satsen noggrant och tar reda på:

1. Det finita verbet (predikatet)

l 2. Huvudordet i nominativ (subjektet)

3. Nominativens bestämning (dvs. ett adjektiv el. motsvarande som bestämmer subjektet. Adj. skall stå i samma genus, kasus och numerus som nominativen)

4. Eventuella predikatsbestämningar: a) Om verbet är transitivt, så skall det finnas ett direkt objekt i ackusativ (ibland i dativ) och ev. ett indirekt objekt i dativ *

b) Vissa verb (som E X E L V , X O L E L V , ~ E ~ E L v , n a h ~ c v , t y ~ L o 9 a ~ , n a 9 ~ o r á v a ~ ) har en dubbel ackusativ: en objektsackusativ och en predikatsackusativ (predikatsfyllnad i ack.)**

c) Verb som ~ l v a ~ , y i v e o 9 a ~ , n a A ~ L o 3 a ~ (dvs. kopulativa) har predikatsfyllnad i nominativ***

5. Eventuella adverbiella bestämningar till verbet (dvs. ett adverb el. motsvarande som beskriver sätt, tid, orsak, plats, el. instrumentet för handlingen uttryckt av det finita verbet)

Exempel på analys av enkla meningar:

a) Finit verb: & v 6 y y ~ ~ h e v b) Nominativ: 8 & v ~ J > ~ ó s c) Bestämning till nominativen: TOLI IIa6Aou. Genitiven är beroende av 8 & v s J > ~ ó s och bestämmer vilken &VE+LC?S som avses. Den motsvarar ett adjektiv. Ibland placeras den attributiva gen. mellan artikeln och substantivet (så t.ex. 1 Pt 3:20: t TO^ 0 ~ 0 3 u a n p o 9 u p ~ h , se § S 83-5

. d) Predikatsbestämning: ~ V ~ ~ ~ ~ E L A E V är transitiv och har direkt objekt i ackusativ ( o u v w u o o i a v ) och (i detta fall också) indirekt objekt i dativ ( r q X L X L ~ P X ~ )

e) Adverbiell bestämning till verbet: ~ 6 3 6 ~ ~ som uttrycker tid

** 2. Mt 4:19: x o ~ i a w Upas S A L E L S &v3p6nwv

a) Finit verb: x o ~ i o w b) Nominativ: inbakad i verbet: (jag) c) Bestämning till norn.: ingen sådan d) Bestämning t11 verb. : x o ~ f i o w har dubbel ack. i 6uás (persons- ack. el. objektsack.) och & A L E C S ( & ~ 8 ~ 6 n w v ) (saksack. el. predikatsack.). Se § 55

e) Adv. bestämn. till verb.: ingen sådan

*** 3. Jh 14:6: ;y6 E ~ U L fi 8 6 6 s ~ a i i & A ~ S E L ~ xai fi a) Finit verb: ~ i p ~

b) Nominativ: ;y6

c) Bestämning till norn.: ingen sådan

d) Bestämning till verb.: fi 8 6 ó 5 , fi & h i 9 ~ ~ a , t < u d . Eftersom verbet ( E I ~ L ) är kopulativ har det predikatsfyllnad i nom. Jfr. § 16.

En mer invecklad mening ar en mening som består av en

eller flera huvudsatser och en eller flera bisatser. Vid

analysen attackerar man en sammansatt mening som om den

var en enkel mening. Som steg två kan varje ytterligare

sats analyseras för sig, t-ex.:

4. Jh 9:35: { n o u o ~ v ' 1 ~ o o 3 s O T L E c i ~ a h o v a 6 ~ 6 v E c w , n a i ~ 6 p W v a h ó v EIXEV ~ a 6 r q I , 16 ~ L U T E ~ E L S ELS ~ ó v u i ó v T O U &vap6xou;

a) Finita verb: ~ ~ O U U E V , ZcEBaAov, ~ l x s v , ~ L U T E ~ E L S . ' ~ S 6 ~ a A o v föregås av ~ T L vilket tyder på att det är en bisats. ~ L U T E ~ E L S

utgör innehållet av E ~ K E V . De två verben ? ~ n o u o s v och E ~ ~ E V ,

som återstår, inleder två samordnade satser (jfr. n a i )

b) Nominativ: ' 1 ~ o o 3 ~ är subjekt både till { H O U U E V och E ~ ~ E V


d) Bestämning till verben: i i n o u a ~ v har sitt objekt i & L b ~ i ~ a - Aov a 6 r ó v ?Sw och E ~ ~ E V har sitt direkt objekt i ~6 K L U T E ~ E L C

E L S T O V uiOv T O U & v $ ~ ~ x o u ; och indirekt objekt i a6rq

- e) Adverbiell bestämning till verb.: { n o u o ~ v har ingen adverbiell bestämning, men E ~ ~ E V har en sådan i n a c ~ 6 ~ 6 ~ . Detta parti- cipiwn conjunctwn uttrycker tid. Det motsvarar ett temporalt adverb.

Detta första analyssteg är nu färdigt. Man kan ta ett steg till och analysera bisatserna.

i. O T L ;cE@xhov a 6 r ó v ?SM

a) Finit verb: ; ~ f B a A o v

b) Nominativ: (de) som ligger i verbet


d) Bestämning till verbet: det transitiva ZcEBaAev har direkt objekt i a 6 r ó v

e) Adverbiell bestamning till verbet: det lokala adv. ESw

a) Finit verb: K L U T E ~ E L S

b) Nominativ: o 6


d) Bestämning till verbet: T I L U T E ~ E L V med dativ betyder att tro (vad någon säger), men ~ L U T E ~ E L V med E L S och ackusativ betyder

a t t t r o på (någon) (jfr. BDR $ 187 och Tum. 263)

e) Adverbiell bestämning till verbet: ingen sådan

En av de mest invecklade meningarna i NT ar:

5. Lk 1:l-4: E n ~ ~ 6 i n e p n o h h o i ~ n c x ~ L p q o a v & v a r d c a u 9 a ~ ~ L ~ Y O O L V x ~ p L r e v rsnhripoqopnpEvwv Ev 6pLv r p a y p á r w v , na8Wc n a p 6 6 o u a v r i v ~ v o: & n ' &px?js a 6 r ó n r a ~ naL 6 n n p i r a ~ Y E V ~ ~ E V O L TOG Adyou, E ~ O S E n&po< r a p n ~ o A o u 3 n n ó r ~ Zvw8ev T E U L V & H P L B W S M ~ S E S ~ S U O L y p & + a ~ , N ~ ~ T L O T E

O c ó q ~ h ~ , [va E x ~ y v g s nepL SV n a r n ~ i 8 n ~ Xóywv r i v & u q á h ~ ~ a v

a) Finita verb: E n ~ ~ ~ i p n u a v , n a p f d o o a v , E ~ O E E , E ~ L Y V O S , u a r q x i 8 n s . Alla dessa verb förutom E605e förekommer i bisatser. Huvud- verbet ar följaktligen E605e

b) Nominativ: subj. ar inbakat i verbet (dvs. det). Eftersom detta verb ar opersonligt,konstrueras det med dat. av person ( n & p o < -- mig, dvs. det t yck tes mig) . Detta motsvarar det sv. jag b e s l u t z t mig

c) Bestämning till nom.: x a p r i n o h o u 8 n n ó - r ~ 8 v w - 5 ~ ~ n á o ~ v O H P L B W S Ptc. med dess tillhörande ord beskriver [ p o i . Det talar om författarens kvalifikationer

d) Bestämning till verbet: sträng taget har E ~ O S E indirekt objekt i x&po<, men vi såg (ovan) att detta ar ett grek. satt at saga jag har besZut i t mig.Vidare har E d o 5 ~ obj. i y p & $ a ~ , n p á r ~ u r e O E O ~ L A E och [ v a E n ~ y v W s ... & a q á h e ~ a v

e) Adverbiell bestämning till verbet: E n e ~ 6 f i n ~ p n o h h o i ... y ~ v ó - ~ E V O L TOG hóyou . Dessa satser anger orsaken till E 6 0 5 ~ . (Obs. NEB konstigt nog har utelämnat det kausala E n ~ ~ 6 i n e p , medan TEL' har flyttat det till x a p n n o h o u 8 r i x ó ~ ~ 6 v w 8 ~ v ! )

En schematisk Översättning kan låta på följande satt: Eftersom många andra har företagi t ... beslöt jag mig, jag som har med aZZ nog- grannhet e f t e r forska t aZZting från början, a t t skriva t i Z Z dig ...

Man kan nu analysera bisatserna:

2 n ~ ~ 6 i n e ~ . . . E n e x ~ i p n o a v -- kausal bisats som har sitt obj. i & v a r á ~ a o 9 a ~ , s o m i sin tur har direkt obj. i ~ L ~ Y ~ U L V . Innehål- let i ~ L ~ Y Q U L V ar n ~ p i T W V . . . n p a y p á r w v . K ~ ~ W S inleder en komparativ bisats vars subj. ar omskrivningen o: & n ' &pXfjs ... Aóyou och ind. obj. 6pLv. Denna omskrivning ar en beskrivning av subjektets kvalifikationer.

Huvudsatsen ar E6oce ~ & p o < dar subj. får en beskrivning i napnno- ~ O U ~ ~ H ~ T L ... & H P L B W S , och predikatet har sitt obj. i y p á + a ~ .

Inf. y p á + a ~ har ind. obj. i ooL och det V O ~ . H ~ ~ T L U T E ~ E O ~ L A E och en adv. bestamn. i n a 8 ~ c f i s . " 1 v a E n ~ y v W s (final bisats) anger avsikten för y p á + a ~ och har dir. obj. i r i v & o q & A e ~ a v n e p i . . . hóywv. Aóywv beskrivs av den relativa bisatsen S v n a r n x i 8 n s . (Det relativa Ös har ibland en relativ och en demonstrativ betydelse: x ~ p i &v n a r q x i 8 n s Aóywv = nepL T W V Xóywv S v narnxf i - $ris, jfr. BDR '$ 293,3)

2, K A S U S L A R A (BDR $5 143-202; Rob. 446-543; Tum. 230-48)

I. I N L E D N I N G

g 13. De flesta grammatikerna godtar fem kasus: nominativ, genitiv, dativ, ackusativ och vokativ. Men några, som t.ex.

Robertson, godkänner ytterligare tre kasus: ablativ, lokativ

och instrumental. Ablativ har samma form som genitiv medan

lokativ och instrumental har samma form som dativ. Detta

innebar i sin tur att de som godtar endast fem kasus ofta

talar om vissa dativformer som lokativisk dativ eller

instrumental dativ. Beteckningen ablativisk genitiv före-

kommer sällan.

5 14. Kasus har till uppgift att markera de olika relationer som ord har i en mening, t.ex. subjekt eller objekt.

De karakteristiska bruken för de fem kasus är:

Nominativ -- betecknar subjektet och den subj. predikatsfyllnaden Genitiv -- I I ägaren

Dat iv I l -- mottagaren eller instrumentet

Ackusativ -- objektet och den obj. predikatsfyllnaden

Vokativ -- l l personen som tilltalas

Förutom de ovannämnda bruken har varje kasus ett stort

antal speciella användningar. Eftersom samma kasus kan mar-

kera olika relationer mellan ord (med olika betydelser i

satsen, som följd därav), ar det av största vikt att man

bemästrar åtminstone de viktigaste bruken.

# '

I I . N O M I N A T I V

(BDR $$ 143-45; Rob. 456-62; T u m . 230-1)

$ 15. S u b j e k t e t s n o m i n a t i v

Denna är den vanligaste användningen av nominativen. Den

ar helt enkelt det kasus i vilket subjektet vanligtvis före-

kommer, t. ex. :

i q d v n o ~ v 8 & A ~ H T W P , 8 6 6 ~ ~ T P O S ~ H ~ O U E V , u 6 Y L V W U H E L S

$ 16. P r e d i k a t s f y l l n a d s n o m i n a t i v

Verb som E ~ V ~ L och y L v ~ o 8 a ~ har predikatsfyllnad i nomina-

tiv i överensstammelse med subjektet. Till skillnad från

den objektiva predikatsfyllnaden, som står i ackusativ, kal-

las den den subjektiva predikatsfyllnaden.

Mt 16:18: o 6 E Z iT6rpos -- namnet 1 1 6 ~ ~ 0 s utgör predikatsfyllnaden

och står, följaktligen, i nom. precis som subj.06

~h 7:40: 0 5 ~ 6 s ~ U T L V & X ~ ~ O S O x p o y i ~ n s

$ 17. Nominativus pendens

En nominativ som står i början på en sats utan att vara i direkt förbindelse (dvs. överensstämmelse i kasus) med det som följer. Den ut- gör ett slags nominativus absolutus (jfr. genitivus absoZutus) . Enligt Moulton, Prolegomena, 69, "it is one of the easiest of anacolutha". I NT förekommer den som en direkt följd av strukturändring, t.ex.

Upp 3~21: 8 V L H ~ V 66aw a6Tq Apg 7:40: 8 y á p Mwijufis O ~ T O S , . . . o h o C 6 a p s v T L i y 6 v ~ ~ o a 6 ~ i j ~k 21:6: r a P ~ a g S E W P E C T E , ~ A E ~ U O V T ~ L i iptpac. i v aTs O U N . . . Jh 7:38: 8 n ~ a r ~ 6 w v E L S Eu6, n a 8 d s E ~ ~ E V : y p a q i , n o T a p o i ...

~ ~ u ' u o u o ~ v

i$ 18. Parentetisk nominativ

En nominativ som förekommer parentetiskt i en sats utan kasusöver- ensstämmelse med det som föregår eller följer den, t.ex.:

. Jh 1:6: i y 6 v E ~ o g v 8 p w x o s . . . Z V O ~ ~ C X ~ T ~ ' I ~ d v ~ n s Jh 3:l: fiv 6 6 &v8pwnos ;N T W V O a p ~ o a i w v , N ~ x 6 6 n u o s h o p a a h q ,

6pxwv T W V ' Iou6aLwv Mk 8:2: u n A a y ~ v i ~ o p a ~ ;n< ~ 6 v 6 x h o v :TL ;6n ; I p E p a ~ T ~ E C S npoopf -

v o u o i v V O L naL 0 6 n i X o u o ~ v T L q á y w u ~ v -- det sista är ett exempel på parentetisk nom. vid tidsbestämningar

$ 19. Nominativ använd som vokativ

Mt 11:26: v a < , 6 n a ~ 6 p (jfr. vs. 25: i copoAoyoGuaL G O L , I I & T E ~ Jh 17:21: o 6 i i a r i p (v.1.) = o 6 I I á r ~ p (i Jh 17:5) Jh 17:25: x a r i p 6 i x a ~ e (v.1.) Jh 19:3: x a L p ~ , 8 B a a ~ A ~ 6 s T W V '1ou6aiwv (jfr. Mk 15:18: x a L p ~ ,

f3ao~AeG TWV '1ou6aiwv Hb 10:7: i 6 0 5 ;nw ... TOG n o ~ f i u a ~ , i ) @ E ~ s . T ~ 96Aqpá uou Lk 8:54: n a C s , E Y E L P E

Denna användning av nominativen med den bestämda artikeln förekonuner c:a 60 ggr. i NT.

I I I . G E N I T I V

(BDR $$ 162-86; Rob. 491-520; Turn. 231-6)

j $ 2 0 . P o s s e s s i v

Detta ar genitivens vanligaste bruket. Genitiven ut-

I $ trycker ägaren, t.ex.:

Mt 26:51: n a r á c a s ~ 6 v 6oPAov T O P A ~ x L E ~ ~ ~ s Jh 8:24: & n o 8 a v ~ ~ o 8 ~ i v ~ a L . 5 & p c i p ~ $ r u ; ApWv-- med possess. pron. Lk 6:4: E ~ U ~ ~ A ~ E V E L S T ~ V O ~ X O V T O P €3~05

i$ 2 1 . S u b j e k t i v Detta innebar att ordet i gen. kan fungera som subjekt

till det verbalbegrepp som finns i huvudordet. Jfr. den

obj. gen. dar genitiven i stället är objekt till det verb-

albegrepp som finns i huvudordet. För att avgöra om en gen.

ar subjektiv eller.objektiv måste man ta hänsyn till kontex-

ten. Konstruktionen ar mycket vanlig.

1 Jh 4 : 9 : i v T O G T Y i y a v ~ ~ W 3 ~ q &yárrr~ TOP BEOP -- genitivkonstruk- tionen betyder Guds kärlek t i l l oss , jfr. 4:ll: E L O B T U S O 0 ~ 6 s A y á n q o ~ v :LIES

2 Kor 5:14: fi y a p &y&nn T O P X ~ L U T O U U U V ~ X E L t u 6 ~ -- Kristi kärlek till oss

Rm 4:13: 6 ~ n a ~ o u 6 v ~ n i o r c w s -- rättfärdighet som kommer ur tron Fil 4:7: t ~ L p i v n T O P OEOP -- friden som Gud ger

$ 2 2 . O b j e k t i v

Se 5 21. Också denna typ ar mycket vanlig. Mt 12:31: fi TOG n v ~ 6 p a ~ o g BAaoqnpia -- eftersom Anden inte hadar

kan detta bara betyda hädelsen mot (den Helige) Anden, dvs. obj. gen. Gen. n v e 6 u a ~ o s ar obj. för hädelsen

Jh 8:12: E y W E L ~ L ~6 T O G H ~ U L I O U -- dvs. ljuset som lyser över världen

Jh 7:13: 6 ~ 6 ~ 6 v q6Bov T W V '1ou6aiwv -- fruktan för judarna Jh 17:2: ~ ~ o u u ~ x á o r l s o a p n ó s -- makt över allt kött 2 Kor 10:5: T ~ V 6xanof iv T O P X ~ L U T O O -- lydnad till Kristus

i$ 2 3 . Temporal

Genitiv, dativ och ackusativ används för tidsuttryck.

Skillnaden mellan dem ar att ack. uttrycker varaktighet (och

i regel svarar på frågan hur länge ?) , dat. uttrycker mesta-

dels tidpunkt (och svarar på frågan när ? ) , medan gen. mer obestämt anger tid under vilken något sker. Skillnaden mel-

lan gen. och dat. kommer till uttryck i:

Mt 24:20: r p o d f 6 x ~ o 9 f 6 6 [ v a u6 y 6 v q r a ~ $ q u y i 5pWv X E L ~ W V O S pq6E o a B B á r y -- gen. X E L ~ O V O S anger obestämd tid (dvs. under vinters lopp), medan dat. preciserar tidpunkten (dvs. på sabbatsdagen)

Skillnaden mellan gen. och ack. kommer fram i:

Lk 18:7: T W V BOWVTWV ... 6 p E p a s n a i V U H T O S -- (två genitiver) dag och natt (utan hänsyftning på varaktighet el. tidpunkt)

o c h ~k 2:37: o 8 n & q i o r a r o r o 5 i ~ p o ~ v q o ~ ~ i a ~ s n a i ~ E ~ U E U L V A a r p ~ U o u - o a v i i n r a ~ a i 6 p d p a v -- (två ackusativer) som klart uttrycker varaktighet

Vidare exempel på temporal gen.:

Mt 25:6: p d o q s 6 6 V U H T ~ S x p a u y i ~ E ~ O V E V Lk 24:l: T Q 6 6 p ~ i j T W V oaBBdrwv Öp4pou 6 ~ 1 9 6 ~ s -- SKB: på första

veckodagen ... t i d i g t i s jälva dagbräckningen

$ 2 4 . A t t r i b u t i v

Den används ofta under inflytande av hebreiskan. Efter-

som hebreiskan ar fattig på adjektiv, använder den flitigt

en gen. konstruktion med ett abstrakt ord, dar det abstrak-

ta ordet står för en egenskap hos huvudordet, den s.k.

s tatus construetus. A andra sidan ar greki ,kan inte helt utan

attributiva genitiver, sådana förekommer då och då i klass.

författare.

Rm 6:6: r6 oWua rfis & p a p r i a s -- syndens kropp, dvs. den syndiga

kroppen

Lk 16:8: 6 o i ~ o v 6 p o s fis & 6 ~ n i a s -- den orät t färdige förvaltaren Mt 18:9: E L S r i v y E ~ v a v -c05 n u p ó s -- den brinnande gehennan Kol 1:13: ~ o 5 u t 0 5 rijs & y á n n s a 8 r o 5 -- Hans kärleks son, dvs.

Hans älskade son, jfr. Ef 1:6: ; iyanqp6vy Fil 3:21: r6 oWpa rfis r a n ~ ~ v d a ~ w g qpWv Lk 4:22: TOCS A ó y o ~ s rfis X ~ P L T O ~

$ 2 5 . A p p o s i t i v - e x p l a n a t i v

Apposition betyder att man sätter två ord eller fraser

i samma gram. konstruktion vid sidan av varandra, och att

det senare (ord el. fras) förklarar det förra. Dock över-

ensstämmer en appos. gen. inte alltid med det föregående

i fråga om kasus.

2 Pt 2:6: n ó h ~ ~ s Co66pwv n a i I ' opóppag -- orden Co66pov o c h I'opóp- p a s förklarar vilka stader som avses

Jh 2:21: r o i j v a 0 8 r o 5 oWparoc -- templet, dvs. kroppen 2 Kor 5:5: T ~ V & p p a ~ W v a r o 8 n v ~ u p a r o ~ -- underpanten, dus. Anden ~m 4:ll: o q p ~ ~ o v r ~ p ~ r o u f i s -- tecknet, som består i omskärelsen 1 Th 5:8: $&paxa n i o r ~ w s u a i & y d n n s 1 Kor 5:8: b 5 6 p g n a n i a s Ef 2:14: r 6 ~ E U ~ T O L X O V r 0 8 qpaypoU Lk 22:1: 6 t o p r < r k v &<dpwv

$ 2 6 . F ö r h å l l a n d e t s g e n i t i v

Konstruktionen uttrycker ett förhållande mellan gen. och

huvudordet. Lk 24 :lo: M a p i a 6 '1an6f3ou betyder blott Jakobs

Maria. Det är kontexten som avgör om Maria ar Jakobs moder,

hustru, dotter, eller syster. Nar gen. uttrycker tanken

son t i l l el. dot ter t i l l , ar det brukligt att kalla gen. för

ursprungsgenitiv.

Lk 24:lO: M a p i a 6 ' 1 a x 6 ~ o u -- Jakobs hustru (det vet vi från andra saimanhang)

Mt 4:21: ' ~ d ~ w ~ o v T ~ V r o 8 Z ~ B ~ 6 a i o u -- Sebedeus son Jh 19:25: M a p i a 6 T O V Khwnä -- Klopas hustru

$ 2 7 . P r e d i k a t s f y l l n a d s g e n i t i v

Denna gen. förekommer i samband med verb som E I ~ L och

1 Kor 14:33: o 8 y d p ~ U T L V 8 n a ~ a u r a u i a ~ 6 @ E O S & h h d f i p i v n s --

SKB: Gud är ju icke oordningens Gud, utan fridens

Hb 12:ll: n 6 o a 6 6 n a ~ d c i a ... o 8 ~ O H E ~ x a p 6 s E ~ V ~ L & h h d Auxqs 2 Pt 1:20: n ä o a n p o q q r c i a . . . i 6 i a s t n ~ h 6 o ~ w ~ o 8 y i v e r a ~ Lk 20:14: !va 5pWv y E v q r a ~ $ ~ A q p o v o p i a

$ 2 8 . P a r t i t i v

Denna gen. betecknar en mindre del av en större mängd,

eller en / flera av många stycken. Upp 11:13: r6 ~ ~ H ~ T O V r i i s ~ ~ X E W S -- en t iondel av staden Mk 6:23: ;ws ; i p i o o u s r f i ~ B c t o ~ h ~ i a s p o u -- hä l f t en au m i t t r i ke Mt 14:20: ~ó n ~ p ~ o o ~ u o v T W V n h a o p d r w v Rm 15:26: r o 6 s n rwxoi i s r o v i y i w v -- de fa t t iga bland de heliga

5 2 9 . Kompara t i v r

Gen. används vid jämförelser efter ett adj-i komparativ

form, t.ex. : Jh 13:16: O U H EUTLV 60OAos ~ E ~ < W V r o 8 n u p i o u a 8 r o 8 -- ingen

t jänare ar s törre an s i n herre Mt 5:20: EdV !.Ii T ~ E ~ L u u E I ~ ~ ~ up^^ fi ~ L H ~ L O U ~ V Q ~ I ~ E ~ O V T ~ V YpCiu-

pa~Ewv (dvs. KAELOV fis TOV ypappa~6wv)

30. Genitiv som betecknar innehål le t

Detta bruk av gen. betecknar det med vilket något ar fyllt.

Jh 21:8: ró dinruov riSv iX86wv -- nätet med fiskarna (Jfr. Jh 21:ll: r6 6inruov p~oróv iX86wv)

Mt 26:7: &hd~aorpov p6pou -- alabasterflaska med ... smörjelse Mk 14:13: H E ~ ~ ~ L O V U ~ ~ T O ~ Upp 17:3: yipov~a 8vópara Bhaoqnuias,(vs. 4: ycpov Bd~Auypd~wv)

$ 31. Genitiv med verb

Många verb med betydelsen vidröra, begära, uppnå, höra, smaka, etc. konstrueras med gen. Listor över sådana verb finns i Solders, 99; BDR $5 169-78; Rob. 505-12. ~ågra exempel i NT ar följande:

Apg 20: 33: OUOEVOS 6n~86unoa 1 Th 2:8: ohws ~ ~ E L P ~ ~ E V O L 6pWv Apg 2:28: ~ A ~ P ~ U E L S UE ~6qpoa6vns Mt 23:27: yEpouo~v 6a~iwv

Ibland förekommer y6pw med ack. och xXnpW med dat.

32. Lokal

Ordet i genitiv uttrycker plats.

Lk 5:19: pi E ~ ~ ~ V T E S xoias E ~ U E V E ~ H W U L V O , ~ T ~ V

Lk 19~4: ~ H E L V ~ S ~ ~ E A A E V ~ L ~ ~ X E U ~ C L L

Apg 19:26: 06 ~6vov 'EqEoou ahhd ox~66v ndons fis 'AoLas reioas ~ E T ~ U T ~ U E V inavóv o"xhov -- i Efesus . . . i Asien . . .

Lk 16:24: rva Bd+p i6 anpov TOU 6anr6hou ah05 56a~os -- i va t tne t .

33. Måttets gen i t i v

Denna förekomner för det mesta vid konstruktioner som uttrycker ålder, t.ex.:

Lk 2:42: naL ;TE EYEVETO ETGV 666~na ~k 8:42: auyd~np povoy~vis Zv a h @ &s ETWV 666~na Apg 4:22: ETOV y8p ?iv ~XELOVWV ~~ooapdnovra 6 6 ~ 8 ~ w n o s

$ 34. Prise ts gen i t i v

Denna genitiv anger priset. Den förekommer mycket sällan.

i gen., t.ex.:

1 ~t 4:17: n a ~ p 6 ~ TOU a p ~ a o 8 a ~ -- t iden ar inne a t t (domen) ska l l börja (final infinitiv med artikel)

Mt 13:3: E~fih8~v 6 ax~ipwv TOP o n ~ i p ~ ~ v -- en såningsman gick u t för a t t så (också denna in£. ar final)

Se vidare 5 184.

$ 36. Genitiv v id adverb och prepositioner

Gen. förekommer ofta vid olika adverb och prepositioner: kyyuS oou (Rm 10:8), Evav~L Tog BEOG (Apg 8:21), kvWn~ov ~upiou (Lk 1: 76), ~ V E H E V EpoP (Mt 19: 29), Endvu Öpous (Mt 5: 14), Eaw <fis a6hfis (Mk 15:16), nar& TOG '1qooU (Mt 26:59), pf8' fipôlv (Mt 1:23), pEoy y~vaäs onoh~&s (Fil 2:15), Q X p ~ fis oip~pov (2 Kor 3:14), ro6rou x&p~v ( E f 3:14)

$ 3 7 . Hopande av g e n i t i v e r

NT, i synnerhet Paulus, hopar ofta flera genitiver. I

sådana fall måste varje genitivkonstruktion i den långa

kedjan analyseras för sig. Först därefter kan man bestämma

hur de förhåller sig till varandra.

De tre gen. Epyou, nóxou, 6xopovfis utgör det direkta objektet och står i gen. eftersom ~ V ~ ~ O V E ~ E L V konstrueras med gen. Dessa tre ord med deras resp. genitiver (ipyou x i a ~ ~ w ~ , nóxou aydnns och hxo!.~oviis ihxi60s) bildar tre genitiva konstruktioner, dar kpyou, n6xou och h o - vovfis ar huvudorden och därför kunde ha stått i annat kasus, t.ex. nom. (kpyov nior~ws, ~6x0s iiyárqs, 6xopovi Ehni6os). Genitiverna K<UTEUS, &ydxnS och EXxi6os ar subjektiva: gärning, hårt arbete och uthål l ighet ar bestämda av tro, kärlek och hopp. Pron. 6 p ~ v talar om att det ar deras garning, hårda arbete och uthållighet det ar fråga om. Gen. roB H U ~ L O U fipOv ar objektiv och måste förstås i samband med Ehni~os, dvs. hopp på vår Herre. '1naoU Xp~oroU ar apposition till nupiou. Jfr. Hedegårds övers.: Vi kommer ständigt ihåg, a t t e r t r o har y t t r a t s ig i gärning, a t t e r kärlek har d r i v i t e r t i l l hårt arbete och a t t e r t hopp om Herren Jesus Kristus har g e t t e r u thå l l ighe t , och NEB: We ca22 t o mind ... how your fa i th has shown i t s e l f i n action, your love i labour, and your hope of our Lord Jesus Christ i n for t i tude.

Ytterligare exempel ar:

Rm 8:21: Tiv Eh~u8~pcav rfis 6aóCns TWV Tixvwv 705 @so5 Upp 19:15: T ~ V hnv6v ro5 otvou TOP 8upoP rfis 6pyfis ro5 BEOU ro5

r xavrowpdropog

$ 35. I n f i n i t i v e n s gen i t i v

Vid ett flertal fall förekommer infinitiven tillsammans med artikeln

I V . D A T I V

(BDR $$ 187-202; Rob. 520-43; T u m . 236-44)

$ 3 8 . I n d i r e k t o b j e k t

Detta ar det vanligaste bruket. Vissa verb har både ett

direkt objekt i ack. och ett indirekt objekt i dat, t.ex.:

Men det finns en viss tendens att ersatta denna användning av dat. med E L S , n p d ~ , etc. med ack. Denna tendens fortsatte anda därhän att dat.i nygrek. helt har ersatts av prep. med ack.

$ 3 9 . D i r e k t o b j e k t

Somliga verb har ett enda objekt i dativ. Robertson

kallar det för det direkta objektet, t.ex.:

$ 4 0 . F ö r d e l e n s e l l e r n a c k d e l e n s d a t i v

Denna konstruktion innebar att det som sker ar antingen

till fördel eller till nackdel för den person (el. den sak)

för vilken det sker. Personen eller saken står i dat.

~t 23:31: p a p ~ u p e C r ~ E a u r o i s -- n i v i t t n a r mot e r s j ä l v a (nack- delens dat.)

Mt 6:25: p i p ~ p ~ u v 6 . r ~ ~ f j $uxQ ApWv -- bekymra e r i n t e om e r t l i v (fördelens dat.)

1 Kor 15:32: r i U O L ~ d O ~ E A O S ; E L V E H ~ O ~ 06n i Y ~ i p o v r a ~ ; -- vad har jag för n y t t a , om de döda i n t e uppstår? (fördel. dat .)

Upp 21:2: v d p q q v n ~ n o u p q p E v q v T Y & v 6 p i a6rfis (fördelens dat.)

$ 4 1 . A v s e e n d e t s d a t i v

Denna dativ begränsar huvudordets referens (jfr. 5 58). Mt 5:8: p a n a p ~ o ~ o t n a 8 a p o i r i j n a p 6 i g -- sa l i ga a r de som ä r

rena med avseende på h j ä r t a t (ej i något annat avseende). Detta ar = renhjärtade.

~ p g 14:8: & v i p & 6 U v a ~ o s T O C S n o u i v -- en man som var svag i fö t terna / en man med svaga f ö t t e r

$ 4 2 . S ä t t e t s d a t i v

Den modala dativen uttrycker åtföljande omständigheter,

art och satt, t.ex.:

1 Kor 11:5: y u v i x p o u ~ u x o p E v q . . . & n a r a x a h 6 ~ r y r i j ~ E v a A i j -- med ohö Z j t huvud

Fil 1:18: x a v r < r p ó n y , E ~ T E X ~ O ~ ~ U E L E ~ T E & h q 8 ~ i p , XPLUTOS n a r a y y 6 A s r a ~

Apg 15~1: ;UV )A< l t E ~ L ' C p q 8 f i ~ E ?$EL M U U U E W S

$ 4 3 . I n r e d a t i v

En speciell användning av den fsregående dativen ar den

s. k. i n r e da t i ven el. f igura etymo7.cgica( j f r. innehål l sackusat iv ) .

Den utgörs av dat. av ett substantiv som har samma stam som

verbet med vilket den anvands.Genom att man med dativen

upprepar det verbala begreppet, intensifierar man verbets

betydelse. Ibland är dock dat. härledd av en annan stam med

liknande bedydelse (synonym). Detta bruk av dat. förklaras

vanligen som en hebraism ( dvs. det hebr. i n f i n i t i v u s absolu-

t u s ) . Men Moulton, P r o l . , 7 5 f . citerar ett par liknande

klassiska exempel och kommenterar: "There is enough nearness to

suggest the NT form as possible Greek".

Mt 13:14: &xoij & H O U U E T E -- SKB: med hörande öron s k u l l e I höra Apg 2: 17: i v u x v i o ~ s ~ v u n v ~ a u 8 ~ o o v ~ a ~ Lk 22:15: i x ~ 8 u ~ i p E n ~ a 6 p ~ u a -- jfr. Hedegårds övers.: Jag har

i n n e r l i g t önskat Mt 15:4: 8 a v á ~ y T E A E U T ~ T W -- han s k a l l f ö rv i s so dö (ett exempel

på dat. som har en annan stam an verbet

$ 4 4 . T e m p o r a l d a t i v

Den temporala dativen uttrycker framför allt tidpunkt,

t.ex.: Jh 20:l: r i j 6 6 pCq T W V o a ~ ~ d ~ w v -- på fö r s ta veckodagen Mt 24:20: i v a p i y i v n r a ~ 9 q u y i ~ ) A W V . . . uaBB&ry -- på sabbatsd. Mt 26:17: r i j xpWr9 T W V &<Upwv Lk 12:20: r a 6 r q r i j v u n r i

Ibland kan det dock uttrycka varaktighet(vi1ket i klass.

grek. uttrycktes med ack.), t.ex.:

Rm 16:25: u u u r n p i o u x p ó v o ~ g a L w v i o ~ s o e u ~ y n p 6 v o u Lk 1:75: K ~ U ~ L S r a L s f ipEpa~s f i p ~ v (jfr. Mt 28:20: n ä o a s ras

t i u i p a s ) ~ p g 14:16: iv rats n a p y x q p ~ v a ~ s ~ E V E ~ L S Jh 14:9: r o o o u ~ y x p ó v y ) A E ~ t p h v E ~ U L

$ 45. Kausal d a t i v

Ordet i dat. anger orsaken.Man måste skilja mellan

kausal dat. och instrumental dat. I ty& 66 A ~ p q &nóhhupa~

anger ordet A ~ u y i n t e instrumentet utan orsaken till döden,

alltså Jag dör p.g.a. s v a l t , dvs. Jag dör eftersom jag i n t e har mat

a t t äta. Men i Mt 13:15: pi nor^ ~ ~ W U L V TOLS 6q9ahpo~s anger dat.

inte orsaken (dvs. de ser eftersom de har ögon -- vilket i och för sig är ett vettigt påstående), utan instrumentet, dvs. de

ser med (genom ( a t t använda)) sina ögon.

Lk 15:17: iy8 66 A L ~ Q &xóhhupa~ Rm 11:20: TQ 6 x ~ a r i ~ ~€,~n~ciaSrioav -- p.g.a. s i n otro blev de

bortbrutna Hb 13~16: T O L ~ ~ T ~ L S y6p $ U U < ~ L S E ~ ~ ~ E U T E L T ~ L 8 @Eds

$ 46. I n s t r u m e n t a l d a t i v

Dat. anger instrumentet för handlingen. Om dat. används

om en person, kallas den för agentens dat. Agenten uttrycks

dock vanligen med 6x6 + gen. Mt 13:15: P ~ ~ O T E i6wa~v TOLL 6q9ahpo~s -- ögonen är instrumentet

för seendet Lk 7:38: raLs 9p~Siv rfis n~yaXfis a8rfis i€,6paaoev -- hon torkade

med s i t t huvudhår 1 ~t 1:18: o8 ~ ~ ~ P T O L S , ipyupiy 6 xpuoiy ~ A U T ~ P S ~ T E ~f 1: 13: ioqpayio8nr~ r4 xv~6par~ rfis ixayy~hiaS

$ 47. Possessiv da t i v

Med ~ z v a ~ , yiv~o9a~, utsatt eller underfårstatt, får dativen en possessiv innebörd. Den klass. skillnaden mellan possessiv gen. som betonar ägaren och possessiv dativ som betonar det som äges är vanligen bevarad. Jfr. Mt 19:27: T; apa Eora~ t p ~ v -- vad ska l l v i få / ha ? med Mk 12:7: fipôjv iora~ fi whnpovopia -- oss ska l l arvet höra t i l l (gen. iipii~v är betonad intep.g.a.attdenkommerförst i satsen, utan p.g.a. att den possessiva gen. betonar ägaren).

Mt 18:12: sav y6vnra~ T L V ~ &v3p8nY EnarOv xpóBara -- om någon har e t t hundra får (betoningen ligger på np6Bct.r~ trots att ordet kommer sist i satsen)

Lk 2:7: o8n 6v a8roLs rónos -- de hade ingen plats

Ett undantag (bl. a.) till regeln är: Apg 2:39: 8pLv ycip iar~v t Enayy~hCa (där 8pLv är betonat)

5 48. Lokativ dat iv

Dat. uttrycker plats både i vanlig och i metaforisk bemärkelse: Lk 10:30: 6v9pwnós TLS . . . hqaraLs ~ E ~ L E ~ E U E V -- en man h m a d e

! k bland (råkade u t för) rövare (i metaforisk bemärkelse) . I Apg 14:16: x o p ~ 6 ~ o $ a ~ rais 660~s a8rôjv (i metaforisk bemärkelse)

1 Kor 9:13: rQ 9uo~aorr1piy K ~ ~ E ~ ~ € ~ O V T E < -- de som t jänstgör vid a l t a r e t (i vanlig bemärkelse)

l

5 49. Associativ dat iv

Somliga verb som &MOXOUSELV, i y y i < ~ ~ v , MOLVWVELV, xpfiu~a~, APLAELV 1 konstrueras med dat. Dativen uttrycker gemenskap eller delaktighet

Apg 20:4: ouv~in~ro 66 a6rQ Elxarpos -- med honom följde Sopater Rm 12:13: raLg x p ~ i a ~ ~ rkv &yiwv no~vwvo"uvr~s-- SKB: Tagen del

i de heligas behov Jh 4:9: 08 yáp auyxpôjvra~ '1ou6aio~ Capapira~s Apg 24:26: Wpihe~ a8rq -- han samtalade med honom

5 50. Dativ med ord som betecknar f i k h e t e l l e r o f i k h e t

En liknande användning som den föregående är dat. vid verb, adj. och adverb som betecknar l i k h e t eller o l i k h e t . Vidare med ord som är sammansatta med o6v, t.ex.:

Mt 11:16: T ~ V L ~ ~ O L ~ U W riv YEVEQV T ~ ~ T ~ I v ; 2 Pt 1:l: IIirp,os roCs i,oór~pov & Xaxotjo~v nior~v Mt 23:27: o8ai 6pLv ... ÖTL ~ ~ P O ~ O L ~ < E T E T ~ ~ O L S M E ~ O V L ~ ~ ~ V O L S

1 Jh 3:2: iciv qav~pw90 Ö ~ O L O L a8ry ioópE8a Fil 3:21: ouppopqov ry o8par~ rfis 665~15 ahog

5 51. Dativ vid sammansatta verb

Dativen används ofta vid sammansatta verb och ord härledda från dessa. BDR 5 201 har en bra lista över sådana ord. Några av de prepositioner man använder för att bilda sammansatta verb är: 8vri, xapd, iv, x~pi, npós och osv, t.ex.:

Hb 12:4: x p ó ~ riv &pap~iav &vraywv~<óp~vo~ Gal 3:lO: 6r~xará~aro~ x55 Ös o h ipuive~ n5o~v TOLS y ~ y p a v ~ h v o ~ Apg 9:39: napiornoav a8rQ n&aa~ al xfipa~ wAaiouoa~ Hb 12: 1: E X O V ~ E s ~ I E ~ L ~ E ~ ~ ~ E V O V fip~v ~ 6 ~ 0 s ~ ~ P T ~ P W V

8:26: ~6 lIVEgp13 U U V ~ V T L ~ ~ ~ B & V E T C X L TQ &u$EvE~C# ~ ~ L I W V

V . A C K U S A T I V

(BDR $5 148-61; Rob. 466-91; Tum. 244-48)

5 5 2 . D i r e k t o b j e k t

Denna ar den vanligaste användningen av ackusativen.

Jh 3:16: 08rws ~y15n~o~v 8 Osds róv nóopov Mt 7:3: ri 66 B~EIIELS '6 wápqos;

f - Jud 14f.: i606 ?$$EV KJp~os ... xo~fioa~ xpio~v ... & h E y ~ a ~ x&vras ro65 &GEBELS

Upp 8:l: {VOLSEV riv oqpayl6a riv i06ópnv

(j 53. Temporal a c k u s a t i v

Den uttrycker varaktighet till skillnad från gen. och

dat (se 5 23) och i regel svarar på frågan hur länge ?

Mk 4:27: v 6 n r a naL h p i p a v Lk 15:29: ~ o o a i h a Z T ~ 6 o u h ~ 6 w o o ~ -- SKB: i så många år har jag

nu t janat dig Mt 20:6: T L t o ~ i n a r e $ 6 ~ Ö A ~ V T ~ V hpEpav &pyoL; -- utsträckning

i tid förstärks ytterligare ned Öhnv Jh 1:39: F p e ~ v a v T & hpEpav EneLvnv

Substantivet i ack. upprepar och förstärker därmed

verbets betydelse, t.ex.:

Mt 2:20: Exápnoav x a p á v p e y á h n v -- de gladde s ig med en s t o r g lädje , dvs. de blev mycket glada

Lk 2:8: q u h á o o o v r ~ s q u h a n á s 1 Tim 1:18: o ~ p a ~ ~ 6 ~ ... r i v n a h i v o r p a ~ ~ c a v ~ o i 2:19: ~ C ~ E L T & a S g n a ~ v r o 5 8 ~ 0 5 1 Tim 6:12: &ywvL<ou T ~ V nahóv &yPva 1 Pt 3:14: T ~ V BOV a h ~ v p i q o B n 3 f i ~ ~

$ 5 5 . D u b b e l a c k u s a t i v

Vissa verb har två ackusativer: en personackusativ och en

Jh 14: 26: i n ~ C v o s ;pi38 6 ~ 6 d g ~ ~ x á v ~ a -- hptis ar personack. och n d v r a ar sakack.

1 Kor 4:17: Ös Upas & v a p v i o e ~ r á g 6 6 0 6 s pou Mk 9:41: Ös y á p 6 v x o r i a g Aptic x o r i p ~ o v ~ 6 a r o s Fil 3:7: ~ a s ~ a ? y q p a ~ <npLav

Oftast utgör sakackusativen en predikativ bestämning

(predikatsfyllnad):

Jh 15:15: O ~ X E T L AEyo Aptig 606Aous -- Apag ar personack. och 6 0 6 h o u s sakack.,som utgör en predikativ bestämning till ijptis, i n t e längre kal lar jag e r t jänare

$ 5 6 . A c k u s a t i v med i n f i n i t i v

Ack. kallas ibland för infinitivens subjekt. Satsen skall

i regel översättas med en a t t . . . sats. Rm 2:19: x 6 n o ~ 9 d ~ T E o ~ a u ~ ó v d6nyóv E ~ V ~ L ~ u q A P v -- SKB: du

t i l l t r o r dig a t t vara en ledare för blinda Lk 24:23: oi h i y o u o ~ v a h ó v ~ i i v -- v i l k a säger a t t han lever Mt 17:4: uahóv E U T L V t p t i s 6 6 ~ E ~ V ~ L -- det ar bra för oss a t t

vara har Mt 26:32: V E T & ~ó t y ~ p 3 f i v a L p € -- e f t e r det a t t jag h. uppstdt t

2 1

(j 57. Lokal ackusativ

Detta bruk av ack. uttrycker utsträckning i rum och i regel svarar I på frågan hur långt ?

Lk 2:44: @,Sov h p i p a g 66óv Lk 22:41: 8 x e o n á o 3 n & x ' a 6 ~ W v A U E L ALSou Bohiiv Lk 24:13: &xExouaa U T ~ ~ L O U ~ t c i n o v ~ a

(j 58. Avseendets ackusativ

Denna ack. utgör en adverbial begränsning på huvudordets referens (jfr. § 41), t.ex.:

Hb 5:l: n a 8 L a ~ a ~ a ~ T & n p ó s ~ ó v 8 ~ 6 ~ -- han t i l z s ä t t e s föverste- präst ) i n f ö r Gud, dvs. i den tjänst som tillhör Gud

Jh 6:lO: & v i x ~ o a v ofiv o t t ivdpes ~ ó v c i p ~ 9 p ó v &g n s v ~ a n ~ o ~ i h ~ o ~ -- fem tusen t i l l antale t

Rm 9:5: 6 X p ~ o ~ ó s ~ó n a r a o d p n a -- Kristus e f t e r k ö t t e t Mt 23:37: Ö V r p ó x o v 5 P ~ ~ g E ~ L U U V ~ Y E L

(j 59. Ackusativus absolutus

Ett säkert exempel i NT ar:

Apg 26:3: y v ó o ~ n v Ö v ~ a o e návrwv r P v n a r 6 ' 1 o u d a L o u s 29Pv T E naL g n r n p á ~ o v -- SKB: som så val känner judarnas a l l a stadgar och t v i s t e f rågor

1 Kor 16:6: x p ó s AugS 6 6 r u x ó v xapapevW ii n a i x a p a x e ~ p d o o --SA%: men hos eder ska l l jag kanhiinda stanna något ... (I det har sista fallet används ack. såsom ett adverb)

Jfr. vidare S 213.

V I . V O K A T I V

(BDR $(j 146-7; Rob. 461-6; Tum. 33-51

5 60. Eftersom vokativen inte har några kasusrelationer (Överensstämmelser i kasus) vid syntaxen, betraktas den

inte som ett egentligt kasus. I detta avseende liknar den

en geni t ivus absolutus eller en nominatkvus pendens, dvs. det är

ett isolerat ord. Men i praktiken behandlas den som ett

kasus. Vokativen uttrycker den person eller ting som till-

talas.

Det finns egentligen ingen vokativ form för den bestämda

artikeln, men interjektionen (utropsord) & fungerar som

sådan. I klass. grek. var användningen av 3 regelbunden

(jfr. Solders $ 96,4) men i NT förekommer det endast 17 ggr.

2 2

Denna underlåtenhet att bruka & är i överensstammelse med

efter-klass. och nygrek. bruk. Några ex. är:

Apg 1:l: f O E O ~ L X E -- vid adressering Mt 15:28: f y ; v a ~ , p ~ y á h q o o u t n i o r ~ s Rm 11:33: f f 3 6 9 0 ~ x h o 6 ~ o u ! -- vid förundran Apg 27:21: E ~ E L V E V , f 6V6pES . . . U 6 & V & ~ E U ~ E &r6 Tfis K p i ~ n s

Men Apg 17:22: iia5Xos Evq , " A V ~ ~ E S ' A 9 n v a C o ~ -- utan f

$ 61. A d j e k t i v med v o k a t i v

Adj. med huvudordet i vok. star i vokativ, t.ex.:

Jak 2:20: 8 g v 9 p w r ~ H E V E

$ 62. A p p o s i t i o n t i Z Z v o k a t i v

Både nominativ och den distinkta vokativa formen används

Lk 10:21: i i á ~ ~ p , H ~ P L E TO^ oApavo5

Men: Mt 1:20: ' 1 w o 6 ~ u t ó S A a u i 6 -- 'IWU;~ är vok., medan u t d s A a u i 6 är nom.

$ 6 3 . A r t i k e l - b r u k e t v i d v o k a t i v

Ofta används art. tillsammans med ett ord som fungerar

som vok. men som till formen ar nom., t.ex.:

Mk 14:36: 'ABBE 6 n a ~ i p -- 8 n a ~ i p är nom. som fungerar som vok. Upp 6:lO: 8 6 ~ o n ó r n s 8 g y ~ o s n a i c i h n 9 ~ v d s

3 , A R T I K E L N (BDR $$ 249-76; Rob. 754-96; T u m . 36-7, 13-6, 165-84)

5 64. Grekiskan har bara den bestämda artikeln. Som obestämd artikel används ibland grundtalet ~xseller det in-

definita pronominet T L S i försvagad betydelse.

Mt 8:19: € 1 8 y p a p p a r e 6 s ~ z n c v a j r q Lk 10:25: n a i i 6 0 6 V O ~ L H ~ S T L S VEU UT^

Detta kapitel skall behandla enbart den bestämda

artikelns vanligaste bruk.

1. I U T T R Y C K E T 8 u 6 v ... 8 6 6 . . . 5 65. Uttrycket betyder den ene . . . den andre . . . I pl. betyder det somliga . . . andra . . . Uttrycket är inte vanligt i NT.

Apg 14:4: & ~ x < o 9 n . . . ~ó nXfi8os . . . o i V E V f iaav a d v ~ o L s ' I o u - 6 a i o ~ s O L 6 6 0 6 ~ T O ~ S & ~ T O U T ~ X O L S

11. I U T T R Y C K E T 8 6 6

5 66. Det förekommer bl. a. i Mt 70 ggr., Mk 40 ggr., Lk 71 ggr. och Jh 14 ggr. Uttrycket används huvudsakligen när

man övergår till en ny fas i en berättelse eller från ett

moment till ett annat.

III. MED S U B S T A N T I V

$ 67. Med e t t f ö r u t nämnt s u b s t a n t i v

Apg 4:22: ~ T W V y á p ?iv ~ X E L ~ V W V r ~ o o a p d n o v r a 8 6v9pwnog -- ( j f r . 3:2)

r ' 5 68. Med a b s t r a k t a o r d u t a n k o n k r e t r e f e r e n s

Har ar det fraga om begrepp som sådana: 4 e i P i v n u a h i i o r ~ v -- f r i d ar något gott

8 ~ O ~ E P O S O J K ~ U T L V n a h 6 s -- krig är inte något gott

(j 69.UteZämnas v i d a b s t r a k t a o r d med k o n k r e t r e f e r e n s

Rrn 3:20: 6 ~ d y d p v ó u o u i n i y v w o ~ s ? i p a p r i a s Ko1 3:5: n o p v ~ i a v , & n a 8 a p o i a v , n d 8 0 ~ , i n ~ 9 u p i a v

$70 . Med o r d som närmar s i g egennamn

8 O E ~ S , 6 K ~ ~ L o s , 6 KaLoap, 8 A ~ d B o h o s , 8 C a r a v a s (Upp 12:9)

$71 . Med egennamn

Eftersom egennamn i sig själva är bestämda behöver man

inte använda art. Detta gäller såväl svenskan som engelskan.

Grekiskan visar variation. I äldre grek. använde man sällan

art. I NT förekommer den oftare. I nygrek. har bruket av

art. vid egennamn blivit regelbundet.

8 ' 1 ~ o o 8 ~ , 6 X p ~ o r ó ~ (mestadels), 8 i ia8Aos el. iia3Aog

Oböjliga namn har ofta art. för att antyda kasus, t.ex.:

Fil 2:lO: Eva Ev T$ 8 v o ' p a r ~ ' 1 ~ o o 8 (det är tveksamt om '1noo8 är dat. el. gen.

Men Mt 1:l-17: ' A ~ p a d p L y E v r p ~ v r 6 v ' 1 o a d n ... r 6 v ' 1 a n 6 ~ ... r ó v

' 1 0 8 6 a v ... -- bruket av artikeln antyder kasus

IV. MED SUBSTANTIVERADE ADJEKTIV

(j 7 2 . U t t r y c k e r k a t e g o r i

1 Pt 4:18: 6 6 i n a ~ o s ... 8 & o e ~ < s -- den som hör till de ratt- färdigas / orättfärdigas kategori

Jak 2:6: o i n h o 6 o ~ o ~ M C ~ T ~ ~ U V ~ U T E ~ O U U L V

1 Th 3:13: P E T & ~ ~ V T O V TZV ?iYEwv a h r o 8 Ibland utelämnas artikeln: Mt 5:45: i n i r o v n p o 6 s nai &ya%ods

1 Kor 1:20: n o 8 o o q 6 s ; nog y p a p u a r e 6 c ;

$ 73. Med s u b s t a n t i v e r a t a d j e k t i v i n e u t r u m

Filem 14: r6 & y a 8 6 v o o u -- din goda garning Gal 6:20: L p y a < 6 p ~ 8 a r6 &ya$6v

$ 7 4 . U t . p l . med gen. syftande på e t t f l e r t a l personer ( e l . t i n g )

1 Kor 1:27: r d pwpá r o 8 nóupou -- SKB: det som för världen var daraktigt

1 Kor 4:5: T$ n p u n r d r o 8 o n ó r o u g 1 Kor 14:25: T& n p u n r á rijs n a p b i a s 1 Kor 1:28: T& h y ~ v f i r 0 3 n6opou

V. MED CITAT

(j 7 5 . U t . r ó används f ö r a t t i n l e d a c i t a t

Denna användning Överensstämmer med klassiskt bruk.

Ef 4:l: r 6 6 6 ' A V E B ~ r i E U T L V ; -- ett citat ur Ps 68:18 ~b 3:13: r 6 C i p ~ p o v ~ ~ A E L T ~ L -- ett citat ur Ps 95:7-11 1 Kor 4:6: ~ 6 M< h x i p ?i y 6 y p a a r a L -- sannolikt ett citerat

ordspråk

$ 7 6 . d v e n i n d i r e k t a f r å g o r s u b s t a n t i v e r a s med r6

Aven denna användning är klassisk.

Rm 8:26: r6 T < y á p n p o o ~ u ~ 6 p ~ 8 a n a 3 6 6eL o h n o r d a p s v

VI. VID APPOSITION

$ 7 7 . T i l l egennamn

Apposition till egennamn har artikel när en kand person

skall urskiljas från andra personer med samma namn, t-ex.:

Men: Apg 10:6: n a p d T L V L C ~ ~ W V L BupoeL -- obestämt 2

~ p g 10:5: p ~ r a n E p + a ~ ~ i p w v d ~ ~ v a t ; ~ L n ~ n a h ~ L r a ~ n i r p o s -- för , i Kornelius var Petrus obekant I

$ 7 8 . Apposition t i l l 8 ~ 6 s e l l e r K 6 p ~ o s kan s t å utan a r t .

Rm 1:7: & n 6 8 ~ 0 3 I I a r p 6 s R ~ W V n a i K u p i o u ' 1 n o o 3 X p ~ a ~ o 8

$ 7 9 . A p p o s i t i o n t i l l p e r s o n l i g a pronomina h a r a r t .

VII. I ATTRIBUTIV STXLLNING

$ 8 0 . Det a t t r ibu t i va adj . e l l e r ptc. s tår mellan a r t . och subst .

,6 8 1 . Om det a t t r i b . adj . e l . ptc. f ö l j e r e f t e r subst . upprepas a r t .

Mk 1:26: .ro' n v ~ i j p a r6 & w d 8 a p r o v

'r- $ 8 2 . Om adj. e l . ptc. s tår utan a r t . , ä r dessa predikativa

Jh 5:36: Exw r i v p a p r u p i a v p ~ i 5 o r o 3 ' ~ w á v v o u -- ( = p a p r u p i a :v ZXw ~ E E S W V E U T L V r f i s r08 ' I W ~ V V O U ) . Satsen betyder inte

Jag har e t t s törre vit tnesbörd än Johannes, utan Det vit tnes- börd jag har ar s törre an det vi t tnesbörd som Johannes har

1 Kor 11:5: & n a r a n a h h ~ c p ~ i j x~cpahij ( = & n a ~ a n á h u x r o v EXouoa r i v ne(~aATiv)

V I I I . D E N A T T R I B U T I V A G E N I T I V E N S S T X L L N I N G

$ 83 . M e l l a n a r t i k e l n o c h s u b s t a n t i v e t

Den attributiva genitiven kan skilja ett substantiv från

dess artikel:

1 Pt 3:20: h r o 3 8eoP panpo9up ia 1 Pt 5:4: r 6 v & p a p d v ~ ~ v o v rfis 665qs orEqavov

$ 84 . Ef ter subst . vanligen utan upprepande av a r t .

Mk 10:33: 8 u i ó s r o 3 &v$pWxou Lk 20:34: o i u i o i r o 5 aCWvoc T O ~ T O U

Men: 1 Kor 1:18: 8 A6yos . . . d T O U a ~ a u p o U ( P ~ ~ . B utelämnar 8 )

$ 85 . Före s u b s t a n t i v med a r t i k e l

Mt 1:18: T O U 6 6 '1qo03 X P L U T O ~ i ~ E V E U L S

I X . V I D P R E D I K A T S F Y L L N A D

5 86. Predikatsfyllnaden står utan artikel om den utgör en egenskap hos subjektet. Däremot har predikatsfyllnaden art.

om ordet ar nämnt förut eller står för något som ar det

enda i sitt slag. I exemplet:

Jh 1:l: Beós fiv 8 Xóyos ar ordet 8 ~ 6 s predikatsfyllnaden (position i satsen har ingen betydelse). Om det i stallet hade stått 8 8 ~ 6 ~ 6v 6 Xóyos skulle man inte kunna avgöra om € 3 ~ 6 ~ var subj. och A6yos predikatsfyllnaden eller vice versa. Detta beror på att bruket av artikeln vid båda orden gör att dessa blir identiska och utbytbara,t.ex.:

Mt 6:22: 8 XUxvos T O G udparOs ~ U T L V 8 8q9ahp6s kan betyda kroppens l j u s ar ögat eller ögat ar kroppens l j u s . De två sätten att förstå satsen säger samma sak. Så ar fallet med följande ex.:

Mt 13:38: 8 6 6 &ypós & T L V 8 nóopos 2 Kor 3:17: d 6 6 K G p ~ o s r6 xveOpci ~ U T L V

Upp 1~17: t y d €!,!.IL d K P ~ T O S 8 EoXCiTOs Men d € 3 ~ 6 ~ Kv d Aóyos dar € 3 ~ 6 ~ och Aóyos blir utbytbara ord skulle helt förstöra vad författaren ville säga. Dessutom skulle författaren gpra sig skyldig till sabellianism.

satser som 1 Jh 4:16 o 8 ~ 6 s ayánq t o r i v och Jh 4:24: xveUpa 6 8 ~ 6 s (artikellös predikatsfyllnad) kan uppfattas på ett enda satt: Gud ar kärlek och Gud ar ande och inte vice versa.

I l

4, A D J E K T I V (BDR $s 241-6; Rob. 650-75; Tum. 185-8, 225-6, 29-32)

1

I. B R U K A S SOM S U B S T A N T I V

5 87. Jh 11:37: T O G S 6q19ahpou's roU ~ucphoU (dvs. &v9pdxou, jfr. Jh 9:l) Mt 3:l: Ev rp Epfipy (dvs. yij) rfis ' I o u d a i a s 1 Kor 13:3: x á v ~ a T& ? I x á p X o v ~ á pou

Alla dessa exempel ar i bestämd form. Följande exempel är i obestämd f orm:

Mt 11:5: r u q h o i (dvs. 8 v 9 p w x o ~ ) & v a ~ h 6 n o u o ~ v n a i xohoL (dvs. Q v a p w r o ~ ) x e p ~ n a ~ o 8 o ~ v

Rm 8:33: r i s E Y n a h E o ~ ~ n a ~ á ~ H X E H T W V TO^ 8 ~ 0 3 ;

II. A T T R I B U T I V T

5 88. Artikeln står ofta före adjektivet, t.ex.: Jh 17:3: i a i d v ~ o s <w6 2 Pt 1:12: Ev r i j n a p o J a ~ (ptc.!) &hr19e<q

Men ibland förekommer ingen art., t.ex.: Lk 2:13: a r p a r ~ t i s o6pav iou Jh 4:lO: z6wp gWv

Om adj. kommer efter subst. upprepas art., t.ex.: 1 Jh 2:25: r i v <w& r i v a i d v ~ o v Jh 10:ll: t y d 8 K O L ~ ~ V 6 n a h 6 ~

III. P R E D I K A T I V T

5 89. Skillnaden mellan predikativt och attributivt adjektiv

ar att det predikativa adjektivet utgör en ny sats -- egentligen det huvudsakliga påståendet -- medan det attrib. adj.bara ar en beskrivning av subst. om vilket påståendet

görs, t. ex. :

8 K O L ~ ~ V %ah68 ( ~ U T L V ) = Herden ar god (predikativt), jfr. 8 x a h 6 ~ r o ~ p i v = den gode herden (attributivt)

r 1 Kor 9:8: &6áxavov 8riow r 6 e i j a y y E h ~ o v (predikativt). Så vidare: ~b 7: 24: & n a p á B a ~ o v Z X E L r i v iepwo6vnv Jh 5:ll: d x o ~ i o a s V E ? I y ~ f i Mk 10:18: T < p6 h E y e ~ s 6ya96v ; 1 Kor 7:37: ;s 66 i o ~ r i n e v ... 2 6 p a l o s

I V . A D J E K T I V E T S K O M P A R A T I O N

,f 90. Positiv

Förutom den vanliga positiva betydelsen, har positiven:

Mt 18:8: nahóv UoL E U T L V E ~ U E X ~ E L V . . . $i . . . ~ X r 1 8 i i v u ~ -- det är bättre för dig att komma in ...

Mt 22:36: x o i u t v ~ o ~ i p~yUhr i Ev TQ vópy; -- vilket bud är störst i lagen ?

Hb 9:3: "AYLCI ' A Y C ~ V -- det allra heligaste m e t

91. Komparativ

Förutom i dess vanliga bruk används komparativen p&

följande satt:

a ) Dubbel kompahat ion

3 Jh 4: p ~ ~ 5 0 ~ 6 p a v r o 6 ~ w v o6n Exw xapfiv -- till komparativ Ef 3:8: EpoL TY ~ ~ a x ~ o ~ o r 6 p y xfivrwv ?tyiwv -- till superlativ

C ) Sånom s u p e 4 R a t i v

1 Kor 13:13: p ~ i 5 w v 6 6 T O U T U V &y&xq -- störst av dessa ... Mt 11:11: 8 6 6 ~ L M P ~ T E ~ O S EV T O 6ao~Xe;q rWv 06pavOv ! . I E ~ < ~ V

u 6 ~ o i 3 E U T L V -- den minste i himelriket . . . 5 92. Superlativ

Superlativen håller på att försvinna i NT. Den ersatts

ofta av komparativ.

till a ) Som egenAk?ig b u p e t l a t i v (sällan i NT)

1 Kor 15:9: ;y6 yfip E ~ U L 6 E X ~ ~ ~ L U T O S TOV & K O U T ~ A O V

Jd 20: rf j ? t y ~ w i f i r p 6pOv I ILUTEL

b ) l e l a t i v bemähkeLne (vanlig i NT)

IIII Superlativen ar har inte jämförande utan uttrycker hög

l III grad. Användningen har betydelsen mycket stor . . . I I I etc., t.ex.:

Lk 1:3: W P ~ T L O T E ~ E ~ ~ + I L X E -- SKB: ädle Teofilus, RSV: most excel- lent Theophi lus

Mk 4:l: o u v 6 y ~ r a ~ npós a h ó v EXXos x h ~ l a r o s -- mycket stor folk- s kara

1 Kor 4 : 3 : ' t p o i 6 6 € i s i ~ & ~ ~ o r ó v ~ T L V

(BDR s$' 307-17; Rob. 797-820; Tum. 51-81 5 93. Beteckningen Genera verbi ar otillfredstallande. Den

moderna lingvistiken anvander,i stallet, den grekiska

termen 6 ~ 8 9 ~ 0 ~ s (= tysk diathese, så t. ex. Schwyzer, Griechische

Grmatik, II, 222 ) . Genera Verbi (eller diathesen) talar om hur subjektet upplever handlingen. De ar tre till antalet:

aktivum, mediwn och passivum (grekiska grammatikor har ett

f jarde genus verbi, nämligen neutralt,vilket innefattar verb

som n o ~ p C i a 3 a ~ , na3Tio3u~, K E L V ~ V , dar subjektet varken utför el.

S utstår handlingen, utan snarare befinner sig i ett till-

stånd). ~ågra verb böjs enligt ett, somliga enligt två och

1 andra enligt alla tre genera verbi. De finns två slagsverb:

1 a) transitiva, som behöver ett direkt objekt och b) intransitiva,

som i sig själva utgör en komplett utsaga och därför inte

I behöver någon kompletering i form av objekt el. predikats-

fyllnad.

I. A K T I V U M 1

5 94. Att ett verb står i aktivum innebar att subjektet 6 utför handlingen, t.ex.:

EV& ypávw = jag skriver o 6 r a i 5 ~ ~ s = du leker

,f 95. Transitiv eller intransitiv

Verb som står i aktivum ar i regel antigen transitiva i

eller intransitiva, t.ex.:

P i x r o , b i b u p ~ , X6w -- transitiva xaC5w, Ba~rohoyiiJ , GELALG -- intransitiva

Men somliga verb kan vara både transitiva och intran-

sitiva, t.ex.:

6 y w ~ s v ar intransitivti Mt 26:46 men: Cyayov ar transitivt iLk 19:35 BpExw ar transitivti Lk 7:38 men: BpExw ar intransitivti Mt 5:45 nhivw ar transitivti Mt 8:20 men: nhivw ar intransitivti Lk 9:12

$ 9 6 . Verb sammansa t ta med p r e p o s i t i o n e r

Ett verb som i sin enkla form är intransitivt blir ofta

transitivt vid sammansättning med en preposition, t.ex.:

E p x o p a ~ -- intransitivt Men: ~ L ~ P X E T O r i v ' I E ~ L ~ L ~ : (LIC 19:l) -- transitivt

nior^^ 6~E'Bnoav r i v ' ~ p u 8 p d v 3áhaooav (Hb 11:29) -- transitivt ~en:oi 8 E h o v r ~ s 6 ~ a B f i v a ~ E v 8 ~ v Lk 16:26) -- intransitivt Men en del sammansatta verb a n t i n g e n förblir e l l e r blir

intransitiva, t.ex.:

&ndyw (Mt 7:13), napdyw (Mt 9:9), &xExw (Mk 14:41), &noorpEVw (Apg 3:26)

$ 9 7 . A k t i v form som k a u s a t i v

Vid ett flertal tillfallen används aktivum med kausativ

innebörd :

Mt 5:45: r 6 v $,LOV a 6 r o g & v a r E h h s ~ -- M t e r s i n sol gå upp Jh 19:l: EhaBsv 8 I i ~ h E r o s T ~ V ' I ~ U O U V n a i E p a o ~ i y w o ~ v -- Pilatus

gisslade Jesus inte med sina egna händer, utan genom sina knektar, dvs. Pilatus l ä t g i s s la Jesus

$ 9 8 . D e p o n e n t i a

En del verb har ingen forn i aktivum och kallas därför

deponentia (sing. deponens), dvs. verb som har lagt bort sin

aktiva form. Robertson 812 menar dock att dessa verb aldrig

haft en aktiv form. Betydelsen hos dessa verb ar aktiv:

E P X E U B ~ L , & o n á < ~ o 9 a ~ , B o 6 A ~ u 3 a ~

? l II. M E D I U M

599.vid medium ar subjektet den som utför handlingen, precis

som vid aktivum. Men medium riktar också speciell uppmark-

samhet på subjektet:

Ao6w r 6 n a ~ 6 i o v -- jag t vä t tar barnet (aktivum)

AoiSova~ -- jag t v ä t t a r mig (medium) Men A o 6 o p a ~ 6x6 rijs p n r p d s -- jag t v ä t t a s av min moder (pass.)

! med agenten som utför handlingen utpekad l Subjektet ar inte bara den som handlar utan ar också: i a ] FahernåL dah handgingen (direkt reflexivt) :

Mt 27:5: &x~h$c jv & x i y c a r o -- han gick bort och hangde sig

l ' Ibland med reflexivt pronomen: 4 Lk 9:23: &pvnodo8w t a u r b v l

b ) Den barn ha& 6uhde.L av h a n d l i n g e n (indirekt reflex.): E f 1:4: na8Ws E ~ E A E ~ ~ T O ;ipois -- utvalde oss ( å t / för s i g sjalv)

C ) Pen barn LLLi2amrnan6 med andha ah inbLundad i handlingen

(reciprokt) :

Jud 9: r3 6 ~ a B 6 A y ... O L E A E ~ E T O -- (Mose och djävulen) samtalade med varandra

I $ 1 0 0 . Ibland ar skil lnaden mellan aktivum och medium t y d l i g

Några verb får i medium en annan betydelse an den de ha.

i aktivum, t.ex.:

a t p 6 jag tar , men a lpoi jpa i . jag t a r för mig s jä lv , dvs. jag vä l j e r

& v a p ~ p v i u n w jag påminner, men & v a p ~ p v i o x o p a ~ jag påminner mig dvs. jag komer ihåg

apXw jag harskar, men á p X o p a ~ jag börjar ya@ jag g i f t e r mig, jag t a r en hustru (om mannen), men

y a u o g p a ~ jag g i f t e r mig (meden man) (om kvinnan) E U T ~ ~ L jag s t ä l l e r , men i u r a p a ~ jag s t å r ns i9w jag övertyger, men x ~ i 8 o p a ~ jag lyder

1 0 1 . Medium: t r a n s i t i v t e l l e r i n t r a n s i t i v t

Medium som sådantar inte intransitivt. Den transitiva ' eller intransitiva betydelsen beror i stallet på verbets

stam, t.ex.:

Mk 6:56: o " o o ~ a v ; i+avro ~ U T O L I -- transitivt Mk 7:3: ;&v p i ... v i + w v r a ~ r d s cpas as -- också transitivt,men:

?i Mk 6:51: n a i Aiav [Ex n s p ~ a u o " u Ev t a u r o C s i c i u r a v r o -- intrans. ~k 6:56: n a i 6nou a v E ~ U E ~ O ~ E ~ E T O -- intransitivt

I

I I I. P A S S I V U M

i Passivum framställer subjektet som objekt för handlingen,

dvs. den som utstår eller påverkas av handlingen.

$ 1 0 2 . V a n l i g t v i s i n t r a n s i t i v

Passivum ar för det mesta intransitivt, t-ex.:

thu'8rl d e t l ö s t e s

Hos några verb kan dock den passiva formen ha transitiv

betydelse, t.ex.:

2 Th 2:15: ~ 6 s K ~ P ~ ~ ~ U E L S as i 6 ~ 6 6 ~ 9 n ~ a t rad i t i onerna i v i l k a n i undervisades

Apg 18:25: 0 5 ~ 0 s ?iv n a ~ n x v p E v o s r i v 8 6 6 v ro i l K u p i o u

$ 1 0 3 . A g e n t e n v i d p a s s i v u m

Den direkta agenten vid passiva verb uttrycks normalt

med 8 x 6 + gen., t.ex.: ? Apg 22:30: x a r v y o p ~ l r a ~ 6 x 6 r 6 v '1ou6a iwv

Mt 4:l: 8 v i x 9 r l . . . 6 x 6 T O U r v ~ d p a r o s x s ~ p a o 8 f i v a ~ 8 x 6 r o g 6~aBóXou

och den indirekta agenten genom 6 ~ 6 + gen., t.ex.: Mt 1:22: :va x h r 1 p w 9 ~ ~ó ensEv ;n6 ~ u p c o u 6 ~ á TO^ K ~ O I $ ~ T O U -- ett 8

ställe dar den direkta och den indirekta agenten förekomer tillsammans

B m T E M P O R A

(BDR $$ 318-51; Rob. 821-92; T u m . 59-89)

I. A S P E K T

5 104. Det grekiska tempussystemet uttrycker två ting: t i d

och aspek t . Tiden kan vara förf luten, presentisk (nuvarande)

och futural (tillkommande). Det ar naturligt för presens

att uttrycka presentisk tid, för aoristus och imperfekt

förfluten tid och för futurum futural tid (den förflutna

handlingen hos imperfekt och aoristus uttrycks genom

augmentet t - ) . Det ar emellertid bara indikativen som har

tidsbetydelse. Övriga modi (vilka saknar augment) har ingen

tidsbetydelse. Vad beträffar tiden ar dessa former helt

beroende av indikativen hos meningens huvudverb.

Aspekten uttrycks däremot av alla modi. Man brukar tala

om två sorters handlingar, l i n j ä r a (vilken galler både

pågående och upprepad handling och som representeras av

presens (oftast) och imperfekt) och punktuel la (som betraktar

en handling som ett faktum utan att ta hänsyn till dess

eventuella utsträckning i tiden och som uttrycks av aorist).

Dessa två aspekter kan kombineras, varvid en tredje

(sekundär) aspekt uppstår: den säger att en handling ar

fullbordad och har ett bestående resultat (och uttrycks med

perfekt) . Futurum kan (liksom presens) uttrycka såväl linjar som

punktuell handling. (Nygrekiskan har två former; 5 123. Pluskvamperfektum ar en kombination av imperfekt (linjär

handling) och aoristus (punktuell handling).

Betydelsen hos vissa verb gör att de bara kan uttrycka

den ena aspekten, antingen linjar eller punktuell. Detta

förklarar varför det ibland finns två verbstammar med samma

betydelse, t-ex.:

qEpw bära (linjar) men I i v ~ ~ w o v f ö r d e (punktuell) ;pi3 se (linjar) men € 2 6 0 ~ såg (punktuell) Xiyw säga (linjar) men ~ Z n o v sade (punktuell) t o 8 i w ä t a (linjar) men Evayov å t (punktuell)

Sammanfattning:

a) Vissa verb är av naturen linjära medan andra ar

punktuella.

b) Vissa tempora (presens (oftast) och imperfekt) är

linjära, medan ett (aoristus) ar punktuellt.

C) Vissa tempora kan uttrycka både linjar och punktuell

aspekt (presens, futurum och pluskvamperfektum).

d) En kombination av linjar och punktuell aspekt ut-

trycker det kvarstående resultatet av en fullbordad

handling och representeras av perfekt

I I . P R E S E N S

(BDR $$ 319-24; Rob. 8 6 4 f f . ; T u m . 60-4, 74-81)

5 105. Presens har både punktuell och linjar aspekt, så kan t .ex. ypoicpo betyda jag s k r i v e r ( punktuell aspekt) i satsen:

jag skr iver t i Z Z min familj en gång i månaden, men det kan också

betyda (i en annan sats) jag hå l l e r på med a t t skriva (nu) . Jfr.

engelskans I wri te med I am writ ing

I . PUNKTUELL ASPEKT

(j 106. V a n l i g p r e s e n s

Mt 5:22: ty6 66 A6yw 6 p ~ v Lk 7:8: nopE69q~~, ~ a < K O P E ~ E T ~ L

I båda fallen betraktas handlingen som ett helt utan att

hänsyn tages till varaktighet. Ej heller är man interesserd

av handlingens förlopp.

$ 107. H i s t o r i s k p r e s e n s

övervägande punktuell, ibland linjar (se nedan,§ 113).

Vid livlig berättelse kan presens ersätta aoristus. Presens

kallas då historisk presens, eftersom den avser förfluten

tid. Den förekommer bl.a. i Mt 9 3 ggr., Mk 151 ggr., Wc9 ggi;,

Jh 162 ggr. Apg 13 ggr. (efter J.C.Hawkins, Horae Synopticae

21909) , t.ex. : Mk 10:l: wai ;HELSEV &vaorcis ZPXET~L Mt 4:18f: E ~ ~ E V 660 & ~ E X ~ O ~ S . . . wai h6yEL ~ ~ T O L S

$ 108. F u t u r a l p r e s e n s

Övervägande punktuell, ibland linjar (se nedan, 5 113). Vissa verb som t. ex. Zpxopa~, uttrycker ofta en futural

aspekt :

Mt 17:ll: '~Aias viv Z P ~ E T ~ L wai &xonaraorio~~ xávra -- lagg märke till att presens används har vid sidan av futurum: Elia ska l l ( säker t ) komma och ...

Mt 24:43: €i $EL 6 O ~ H O ~ E U X ~ T ~ S noiq ~uAaw5 6 nhErrqs E P X E T ~ L 1 Kor 15:32: ai">p~ov ydp &no$vionop~v -- v i konuner a t t dö i morgon

$ 109. Gnomisk presens

Denna ar en tidlös presens som ofta används i ordspråk och liknande. Den ar inte bunden till nuvarande tid, eftersom det som sägs ar allmängiltigt. Den ar inte lika vanlig som aoristus.

Mt 23:2f. : ;ni riis Mwijofws na9E6pas ;wá9~oav ot ypapuar~ls . . . hdyouo~v yáp nai o6 no~oiio~v -- Ew68~oav ar gnomisk aorist medan ~Eyouo~v ar gnomisk presens

I I . L INJAR ASPEKT

5 110. Presens används ofta i linjar betydelse.

(j I I I . B e r ä t t a n d e p r e s e n s

Detta är det vanliga bruket av presens, t.ex.:

Mt 8~25: K ~ P L E , UGUOV, &T[oAA~!JE~cI Gal 1:6: $aup&<w 8 7 ~ osrws raxEws ~ E T ~ T ~ ~ E U ~ E

$ 112. P r o g r e s s i v p r e s e n s

Denna presens betecknar en handling som börjadei

förfluten tid och som fortfarande pågår, t.ex.:

Lk 13:7: '1606 rpia Errl &v' o3 EpXolla~ -- i t r e år har jag h i t (gång e f t e r annan)

Lk 15:29: -rooa"ua 60uh~6w GOL -- har jag arbetat (och hål ler på ( for t farande) )

Jh 15:27: &r' &pxfis ET' Ep03 ;UTE

$ 113. H i s t o r i s k och' f u t u r a l p r e s e n s

Som antytts ovan förekommer några exempel med linjar

aspekt, t.ex.:

Mk 1:21: ~ i o x o ~ ~ 6 o v r a ~ Kacpapvaou'p -- (historisk): SKE: sedan l begåvo de s ig i n iKapemawn (förf lutet tempus)

Mk 10:33: &va~aivop~v ELS ' ~ ~ ~ o o ó h u p a -- (futural): v i ska l l gå upp ti Z Z Jerusalem '' $ 114. I t e r a t i v presens

t" Betecknar en upprepad handling, t. ex.:

Lk 18:12: vqor~6w dis roii oaBBdrou -- jag brukar fasta två gånger i veckan

l Kor 9:26f: nunr~dw, 6xwn~ágw, 6ouhaywyG

(j 115. Presens de conatu

Denna presens används ibland om ett försök till handling. Dessutom om en handling som precis börjar eller började men avbröts, t.ex.:

Jh 10:32: 6 ~ á nolov a6ri;iv Epywv Ev6 ~ L ~ & ~ E T E ; jfr. SKB: För vilken av dessa gärningar ar det som I v iZjen stena mig ?

Jh 13:6: K ~ P L E , 06 p03 V ~ K T E L S TOGS xó6as;

' $ 116. I n f i n i t i v

- Presens in£. ar vanligtvis linjär, t.ex.:

Mk 12:33: nai ró &yantiv róv rhqoiov &s U E ~ U T ~ V

Fil 3:l: T& a6rá ypciq~~v 6 p ~ v Epoi p6v 06n 8nvqpbv

$ 117. P a r t i c i p

Presens ptc. uttrycker endast relativ tid: tiden är

bestämd av huvudverbet, t.ex.:

Apg 4:34: 8 o o ~ . . . H T ~ T O P E S X W P L O V ~ ~ I ~ ~ P x o v , ~ W A O U V T E S E ~ E P O V T65 T L ~ ~ S ... (förfluten tid p.g.a. aor.)

Mt 6:27: T ~ S ... p ~ p ~ p v W v 66vaTaL; (presentisk tid p.g.a. pres.) ~t 24:30: Ö G O V T ~ L ~ ó v u i ó v T O G & v a p d n o u t p X O p ~ v o v (futural tid

p.g.a. fut.)

III. I M P E R F E K T

(BDR $$ 325-30; Rob. 882-88; T u m . 64-8)

5 118. Imperfekt uttrycker alltid linjär handling. Det ar ett beskrivande tempus som skildrar förloppet av en handling.

$ 119. S k i l d r a n d e ( b e s k r i v a n d e )

Detta är det vanligaste bruket. Imperfekt skildrar en

förfluten handling som påbörjats, eller pågick, men som inte

framställs som avslutad, t.ex.:

Skillnaden gentemot aoristus ar tydlig i:

1 Kor 10:3f.: n 6 v r ~ s r6 a 6 ~ 6 . . . BpWua Eqayov (aor.) x a i E K L O V (aor.) n ó p a . E r ~ v o v (impf.!) y 6 p . . . -- först talar man om rena fakta i aoristus ( E q a y o v , En~ov),sedan skildrar man förloppet i impf. ( E n ~ v o v ) !

Mt 4:ll: rpoofiA9ov (aor.) n a c 6 ~ ~ n 6 v o u v (impf.) -- att koma betraktas som en punktuell handling, men tjänsten är en utdragen process

Mt 25:5: b v u ' o ~ a ~ a v (aor.) n a o a ~ n a i ~ n 6 8 ~ u 6 o v (impf.) -- aven har är skillnaden mellan aor. och impf. klar

5 120. I t e r a t i v

Uttrycker upprepad handling, t.ex.:

Mt 26:55: n a a ' i p E p a v bv T $ ~ E P Y E w a 9 ~ ~ 6 p q v 6 ~ 6 6 0 x 0 ~ -- den iterativa betydelsen ar har förstärkt av n a a ' :p ipav

Apg 2:45: r6s II)KO~{ELS i n i n p a o ~ o v n a i ~ L E ~ E I P L C O V -- de s å l d e ... och de lade med s i g därav (en ofta förekommande handling)

$ 121. I m p e r f e k t u m de konatu

Här används impf. om ett försök till handling, om en

handling som påbörjades eller som påbörjades men avbröts:

Mt 5:2: n a i & v o i c a s r6 o ~ 6 p a a i ~ ~ o ~ E 6 i 6 a o n ~ v -- tyngdpunkten

ligger på handlingens början Mk 14:72: n a i & v ~ p v r i o 9 r i i> U E ~ p o s ... n a i t n ~ ~ a h d v & N ~ ~ L E V --

bör jade g r å t a

Den k o n a t i u a aspekten (att försöka . . .) kommer fram i:

Mt 3:14: i> 6 6 ' 1 u 6 v v ~ s ~ L E H ~ A U E V a U ~ ó v -- f ö r s ö k t e hindrahonom Mk 15:23: n a i b 6 i 6 o u v a 6 . r ~ E o p u p v ~ o p 6 v o v O ~ V O V , 6s 6 6 06n E A ~ B E V

I -- f ö r s ö k t e ge honom ... I' Apg 26:ll: n a ~ 6 n 6 o a s T & < o u v a y w y á s K O A X ~ N L S T L ~ W P W V a 6 ~ 0 6 5

t iv6ynar;ov BAaacprili~Lv -- f ö r s ö k t e t v i n g a ... $ 122. P e r i f r a s t i s k k o n j u g a t i o n

Denna förekommer redan i klass. grek. men ar vanligare

i NT. Med 6v:t.e~. Mk 19 ggr., Lk 31 ggr. och Apg 28 ggr.

Ökningen i NT beror på arameiskt inflytande. Det tidlösa

ptc. får den tid som det finita verbet har, t.ex.:

Mt 7:29: 6 v y 6 p 6 ~ 6 6 o n w v a 6 r o 6 s -- presens ptc. har ingen tid i sig själv utan uttrycker endast aspekt. Tiden som satsen får ar det finita verbets (dvs. 6 v ) tid, alltså: imperf.

Mk 10:22: fiv y 6 p Exwv n - r f i p a ~ a n o h h 6 = E ~ ~ E V u - r i p a ~ a n o h h 6 Lk 1:lO: -r6 xhf i9os fiv ... a p o o ~ u ~ ó p ~ v o v = n p o o q d x ~ r o

I V . F U T U R U M

(BDR $$ 348-51; Rob. 870-3, 888-92; T u m . 86-7)

5 123. Liksom presens har futurum både linjär (huvudsa-en) och punktuell aspekt. Nygrekiskan har utvecklat två former:

$6 hu'(v)w jag s k a l l ( h å l l a på med a t t ) Zösa (linjär) $6 Adow jag s k a l l Zösa (punktuell)

I . PUNKTUELL ASPEKT

$ 124. V a n l i g f u t u r u m

Indikativ ar det vanligaste modus. Det har en ren tids-

aspekt.

Lk 21:27: T ~ T E Ö G O V T ~ L T ~ V u i ó v T O G &v$pdnou b p ~ ó p e v o v

$ 125. Även futurum kan uppvisa de drag som är utmärkande

f ör aoristus, dvs. i n g r e s s i v a , e f f e k t i v a och gnomiska:

$ 126. I n g r e s s i v

Tonvikten ligger har på handlingens början.

Mt 1:21: n a i n a h 6 o ~ ~ s -r6 o"vopa aij-coG 'IriooU -- du s k a l l k a l l a . . .

Mt 5:7: O T L a 6 r o i E A E ~ ~ ~ U O V T ~ L -- SKB: dem ska22 ~ e u k r f a r a s barmhärtighe t

Hb 9:28: t u 6 ~ u ~ E p o u x w p i s A p a p r i a s 6 ~ 9 r i o ~ r a ~

127. E f f e k t i v

Tonvikten ligger har på handlingens slut.

Mt 10:22: 8 6 6 h x o p ~ i v a s E L S r E h o s ohos a w 3 6 o ~ r a ~ -- han ska22 b l i f r ä l s t (dvs. slutgiltigt)

Mt 5:4: O T L a h ~ o i r a p a ~ A n 8 t j o o v r a ~ Mt 5:6: ~ T L a 6 ~ o i ~ o p ~ a a S i o o v ~ a ~

$ 128. Gnomisk

Jfr. S 109. Ett nytestamentligt exempel är: Rm 5:7: p ó h l s y&p 6 x f p ~ L M C Y , < O U TLS & ~ T O ~ ~ V E L T ~ L

$ 129. I n f i n i t i v

Fut. inf. förekommer endast 6 ggr. i NT: Jh 21: 25 (som V . 2. ) ; Apg 11:28, 23:30, 24:15, 27:lO; Hb 3:18.

$ 130. Par t i c ip

Oftast saknas art. Fut. ptc. uttrycker avsikt, t.ex.:

Mt 27:49: 8 ~ ~ s c 6 u p ~ v E L E P ~ E T ~ L ' H A ~ ~ S odawv a 6 r b v -- l å t o s s se om E l ia kommer (dvs. s k a l l komma) f ö r a t t radda honom

Apg 8:27: E h n h 6 8 ~ ~ ~ P O U H U V ~ ~ W V -- han hade k o m i t f ö r a t t t i l l - bedja

Apg 24:17: x o ~ i o w v ... r a p ~ y e v ó p n v

$ 131. P e r i f r a s t i s k

, Denna konstruktion ar en ersättning för vanlig futurum. Jfr. J 122. Somliga exempel ar linjära, medan andra ar punktuella. De utgörs av presens ptc. med ~ U E U ~ E , ~ ~ A ~ E L v , etc.

Lk 21:17: n a i E U E U ~ E U L U O ~ ~ E V O L 6 x 6 ~ ~ V T W V (linjär) Rm 8:18: r p ó s r i v pEAAouuav 6óCav &ronaAucp8f jva~ (punktuell)

IIIII l MODALA ASPEKTER

5 132. Förutom de ovan-nämnda bruken har futurum ett par IIII l 'IIII i speciella användningar som kan betecknas som modala. Detta

III l beror på att futurum inte bara är ett tempus som de övriga

IIIIIII l tempora, utan också nästan ett modus som närmar sig

III l konjunktiven och imperativen. Det finns ett nära samband

Il1 l mellan futurum indikativ och aoristus komjunktiv; i verb

som A6w, 6nA0, K L U T E ~ W har de två modi samma form i t.ex. första personen singularis, (Jfr. Rob . 872)

$ 1 3 3 . V o Z u n t a t i v

Voluntativ futurum betecknar en vilja (jfr. Solders $ Ila).

1 Kor 14:15: x p o o ~ 6 c o p a ~ r Q x v ~ 6 p a r ~ , ... 4aAW 6 6 n a i r Q v o c Lk 15:18: & v a a r á s x o p ~ u o o p a ~ x p ó ~ r ó v x a ~ 6 p a p o u

Ibland negeras denna futurum med o 6 p i , t .ex. :

Mt 26:35: o 6 p i U E & r a p v i o o p a ~

$ 1 3 4 . De l i b e r a t i v

Alla de NT-liga exemplen på en deliberativ (frågande) futurum har variantlasarter i vissa handskrifter, t.ex.:

Jh 18:39: BOUAEUSE o 5 v & x o h 6 o w ; ( f u t . ind. eller aor. konj., men lägg märke till 6 0 6 A ~ a 8 ~ !)

De flesta exemplen är frågor, verkliga eller retoriska, t.ex.: Jh 6:68: n p ó s r i v a & n ~ h e u o ó p ~ S a ; (en retorisk fråga) Lk 22:49: K U ~ L E , x a ~ á c o p ~ v ;V p a x a i p g ; (deliberativ f råga) Fil 1:22: a i p t j o o p a ~ o6 yvwpfgw (indirekt fråga)

II: LINJA'R ASPEKT

5 135. Det är ibland svårt att skilja mellan den linjära och den punktuella aspekten.

I

$ 1 3 6 . V a n l i g f u t u r u m

Några exempel med linjar innebörd förekommer, t.ex.:

$ 1 3 7 . P e r i f r a s t i s k

Eftersom det var svårt för futurum att ge uttryck åt en

linjar handling, använde man gärna presens ptc. + E o o p a ~

(fut. ind. av ~ i p ~ ) :

Mt 10:22: E o ~ o 9 ~ p ~ o o ~ p ~ v o ~ . . . €IL& r6 8 v o p 6 p o u Lk 21:24: n a i ' ~ ~ p o u o a ~ i p E U T ~ L r a r o u p E v q 6 x 6 T W V EBVWV

MODALA ASPEKTER

5 138. Jfr. 5 132.

$ 1 3 9 . V o Z u n t a t i v

Hit hör bl.8. budord hämtade från LIX, t.ex.: Mt 5:21, 27, 33, 43: o 6 ( P O V E ~ U E L S , 06 ~ O L X E ~ J E L S , O U M , E T [ L O P H ~ -

D E L S , O y a x I i u ~ ~ s TOV nhnuLov uou -- du s k a l l i c k e ... $ 140. Del iberat iv

Mt 18: 21: ~ O U & N L S 6 u a p ~ i a ~ ~ ; (en deliberativ f råga) ~k 14:34: Ev T L V L B p ~ u s i o s ~ a ~ ; (en retorisk fråga)

V . A O R I S T U S

5 141. Aoristus ar ett tempus som uteslutande uttrycker punktuell aspekt. Handlingen framstalls som ett tortfaktum.

Skillnaden gentemot imperfektum ar att aoristus påstår att

något ar ett faktum, att något har skett, medan imperfektum

beskriver handlingen eller riktar speciell uppmärksamhet på

dess förlopp.

1 4 2 . H i s t o r i s k

Denna ar den normalla användningen av aor. Den historiska

(el. konstaterande) aor. uttrycker en handling såsom en hel-

het oavsett tidskomponenten.

Jh 2:20: r s o a a p ~ w o v r a n a c E5 ? T E U L V o i n o 6 0 p i 8 n 8 v a ó s 0 3 ~ 0 ~ -- 46 års tidsförlopp bahandlas här såsom en tidpunkt

Rm 5:12: ; c p ' 4 n 6 v . r ~ ~ 6 u a p ~ o v -- en konstaterande aoristus som summerar hela mänsklighetens historia

2 Kor 11:25: r p c s : p a B 6 ~ k 9 n v , ... T ~ L S Evauáynoa -- upprepade handlingar i konstaterande aor.

$ 143. I n g r e s s i c

Den ingressiva aor. betonar att något nytt inträffar. Denna betydelse ar dock inbakat i vissa verb, t.ex.:

2 Kor 8:9: 6 ~ ' hutis t x ~ d ~ ~ u o e v x h o 6 o ~ o s ;v -- b lev f a t t i g Rm 14:9: E L S T O U T O ycip X ~ L U T O S & n E 9 a v ~ v wai E g n o ~ v -- - f i c k l i v Mt 22:7: 8 66 B a o ~ h s u s hpyLo9n -- kungen & vred

.$ 144. E f f e k t i v

Liksom den ingressiva aor. ar den effektiva aoristen relaterad till det enskilda verbets naturliga betydelse.

Men till skillnad från den ingressiva aor., som betonar

början, lägger den effektiva aor. tonvikten på handlingens

slut, t.ex.:

Mt 6:6: E C U E A S E s i s T O T ~ U E L O V uou naL nAsLoas r i v S 6 p a v oou x p ó o e u ~ a ~ -- när du s tängt dörren ... (aor. ptc.)

Mt 7:28: M U L E y 6 v c ~ o Ö T E ~ T E A E U C V 6 ' 1 ~ o o 5 s r o 6 2 Aóyous -- när

Jesus s lu tade (med a t t t a l a ) Apg 21:32: o i 6 6 i 6 ó v r ~ ~ rOv ~ ~ A L a p x o v ... i x a b o a v r o r 6 x ~ o v r e s

1 4 5 . F u t u r a l

Moulton kallar den för tidlös aor. Ibland kan aoristus

användas i en futural betydelse, huvudsakligen i konditional-

satser. Det antas att detta beror ps aoristens ursprungliga

betydelse. Den var tidlös och uttryckte endast aspekt.

Användningen i vissa exempel är besläktad med den gnomiska

aoristus.

~h 15:6: iciv v i T L S u i v p i v 6 ~ 0 L , i ~ A i 3 n &5w . . . naL i c w c i v a ~ -- anses vara gnomisk av Robertson men tidlös av Moulton

Vidare: Mt 18:15: 6 á v o 0 5 &no60q, 6 ~ 6 ~ 6 n o a g ~ 6 v &6~hcpóv oou (kondition.) Mt 5:28: x6g 8 BhExwv y u v a l n a ... :6n ~ I J O L ~ E U U E V a h r i v (implicit

konditionalsats) Mt 12:28: Ecpaao~v ... 6 B a o ~ h s L a r o 8 BEOG -- bör förstås futuralt Jh 13:31: vuv E 6 0 c t i o 8 ~ 8 u i ó s r o 5 & ~ 9 ~ ó x o u -- betydelsen är klart

futural, jfr. v. 32: 6 ~ O ~ ~ U E L a 6 ~ 6 v !

I alla dessa exempel uttrycker aor. en handling som ännu

inte ar fullbordad.

$ 146. Gnomisk

Liksom fallet är med presens (1 109) kan också aor. (ännu oftare)

användas i y v W p a ~ , sentenser, ordspråk. Skillnaden mellan gnomisk aor. och gnomisk presens är att presens kan vara linjär. Den gnomiska aor. är tidlös och allmängiltig. Den översatts med presens.

Solders citerar: o 6 6 ~ i s i n h o ó r n o ~ v raxEws, 6 L n a ~ o s Liv -- ingen r ä t t s i n n i n g man kan b l i r i k på en gång

I NT förekommer några exempel, som: Mt 13:33: 5&p, (V AaBoUoa y u v i & v E n p u + ~ v -- surdeg som en kvinna

( t a r och) blandar (ej blandade, eftersom detta förfarande

upprepas varje gång en kvinna (vilken kvinna som helst) bakar bröd)

.$ 147. Brevaoristus

I det här fallet betraktar författaren sitt brev från mottagarens synvinke1,dvs. när mottagaren läser brevet, ligger författarens handling i det förflutna. De verb som framför allt är aktuella i detta sammanhang är ypcicpw och x6vxw, t.ex.:

1 Kor 9:15: O U H Eypa$a (i st.f. ypácpw) 6E r a U ~ a [va 0 8 ~ ~ s y E v n ~ a ~ 1 i v E p o i

~f 3:3: xaa&s xpoeypa+a :v OhLyy -- med hänvisning till det

föregående Hb 13:22: n a i y á p 6 ~ á Bpaxtwv E ~ ~ U T E L A ~ ;ULV

Apg 23:30: % x ~ p + a n p ó s o 6 -- E x ~ u + a trots att han ännu inte hade sänt det !

Filem 12: Öv (dvs. Onesimus) & v E n ~ p $ á U O L - - detta sägs i ett brev som skulle bäras av Onesimus själv

V I . P E R F E K T

(BDR $$ 340-6; Rob. 892-903; Turn . 81-51

5 148. Den linjära aspekten hos presens och den punktuella aspekten hos aoristus finns båda hos perfekten, eftersom

denna betecknar det bestående resultatet av en fullbordad

handling.

$ 1 4 9 . V a n l i g p e r f e k t

Jh 16:l: raijra X ~ A á h q n a JpLv -- handlingen antas vara fullbordad: Jesus har sagt det och lärjungarna har fått höra det. Jfr. Jh 17:l: r a i j r a E h á h n o ~ v 8 ' I ~ U O U S , HOL E n á p a s TOGS 0 q 9 a h - ~ 0 6 s ... E ~ ~ E V ... (aor.) där man inte relaterar det som sagts till det som nu föreligger

Jh 17:12: EyW 666wna a 6 r o l s r ó v Xóyov o o u -- j a g h a r g e t t dem d i t t o r d ( o c h n u h a r d e d e t )

Tit 3:12: { H E L y á p H ~ H P L H ~ x a p a ~ ~ ~ p á o a ~ -- j a g h a r b e s l u t i t mig a t t s t a n a d a r ö v e r v i n t e r n (beslutet är taget och förblir i kraft

$ 1 5 0 . P r e s e n t i s k

Vissa verb har en perfektform med presentisk betydelse,

t.ex. : Mt 6: 8: o l d e v y á p 8 n a r i p ;,,v $V x p ~ i a v EX^^^ -- o z 6 a är

2 perf. med presentisk betydelse. Det härleds från det obsoleta verbet ~ E 6 w > FL^ med augment: ;-F -~6-ov < ~ l 6 o v (aor. av 6 p á w ) . Alltså, o l 6 a j ag v e t (sedan jag har sett / fått reda på ( € 2 6 0 ~ ) )

Upp 3:20: 1 6 0 6 E o r q n a i n < r i v 9 6 p a v n a i npo6w -- E o r n n a betyder j a g h a r s t ä l l t m ig upp o c h s t å r n u

Fil 2:24: n E r o ~ 9 a 66 t v K u p i y ~ T L n a i a 6 r ó s r a x E w s E h s 6 a o p a ~ Jak 1:6: 8 y á p d ~ a n p ~ v ó p ~ v o s E O L H E V W ~ ~ ~ W V L 9 a h á a o q s

$ 151. Gnomisk

Denna ar sällsynt.

Jak 1:24: n a r ~ v ó n a ~ v y á p t a u r ó v n a i & n ~ ~ T j h u 9 ~ v n a i ~ 6 3 6 ~ s ix€- A á 9 ~ r o 8 x o L o s ?v

~t 13:46: ~;pWv . . . p a p y a p i ~ n v & n ~ X 9 d v n t n p a n e v n a v r a

152. F u t u r a l

Denna perfekt kallas ibland för p r o l e p t i s k p e r f . Handlingen ligger i framtiden.

g 153. P e r f e k t använd som a o r i s t u s

Denna användning av perfekt är omdiskuterad. BDR $ 343 hävdar, att perfekt ibland används i stället för aoristus och citerar ett antal exempel, medan Rob. 8 9 8 f f . ifrågasätter den användningen. Några av BDR:s exempel är följande:

Upp 5:7: n a i K A S E V n a i E E X ~ ~ E V . . . r 6 B ~ 6 X i o v (Robertson, 897, hävdar att ~ r h ~ q e v vill säga att Johannes s e r Jesus med bokrullen i sin hand !

Mt 25:6: p E o n s 6 6 v u n r ó ~ n p a u y < Y ~ Y O V E V ( = E y E v ~ r o för BDR)

V I I . P L U S K V A M P E R F E K T

(BDR g 347; Rob. 903-6; Turn . 8 6 )

5 154. Pluskvamperfektum betecknar en handling som fullbordad med bestående resultat före en annan handling som

också hör till det förflutna. Den är inte lika vanlig som

per£ ekt . Jh 4:8: o i y á p p a 9 n r a i a 6 r o i j & x s X n h 6 $ ~ ~ o a v E L S r i v n ó h ~ v -- dvs.

före mötet mellan Jesus och den samaritanska kvinnan

Pluskvamperfek bildas ibland perifrastiskt: ? V + pf.ptc. Apg 22:29: 8 X ~ A i a p X o s 6; E q o ~ i 9 ~ . . . ~ T L a 6 r ó v 6 v 6 ~ 6 ~ ~ 6 s

V I I I . F U T U R U M E X A K T U M

(Rob. 903-6)

5 155. Den engelska beteckningen är F u t u r e P e r f e c t . Detta tempus

uttrycker både perfektisk och framtida handling. Det säger

att något skall vara fullbordad vid en viss tidpunkt i

framtiden. Sällsynt i äldre grekiska, men vanligare inygrek.

NT har endast ett fåtal exempel.

Hb 2:13: EyW E o o p a ~ x E x o ~ 8 W s Er' a6ry -- citerat från LXX Lk 19:40: &iv O ~ O L ~ L W ~ T ~ U O U U L V , O L A i 9 o ~ X E H ~ ~ ~ O V T ~ L ( V . l . för

den enkla futurum n p á c o u o ~ v )

(BDR $$ 357-425; Rob. 911-50; Turn. 74-8, 90-133)

5 156. Vissa grammatiker betraktar alla sex formerna av ett verb (indikativ, imperativ, konjunktiv, optativ, infinitiv

och particip) som modi. Flertalet grammatiska framställningar

använder dock termen bara om de fyra första, dvs. de finita

formerna.

I. I N D I K A T I V

IBDR $$ 358-62; Rob. 914-24; T m . 90-3)

5 157. Indikativen brukas för klara, bestämda påståenden och frågor. Den hävdar att något ar ett faktum, att det arsant men utgör ingen garanti för att så är fallet. Sålunda är

de flesta lögnen uttryckta med indikativ. Ett gott exempel

på bruket av indikativ finner man i Jh 1:l-18 dar det mökr

38 (39) ggr, medan konjunktiv bara används 3 ggr. Indikativen

anvånds har för att uttrycka fakta och står då i mtsättning

till konjunktiven som här används för att uttrycka avsikt.

g 158. Vid påståenden

Den särklassigt vanligaste användningen av indikativ är

i direkta påståendesatser, t.ex.:

1 J h 4:16: 8 0 ~ 6 s &y&xn EarCv Jh 1:14: 8 h ó y o s o & p ~ E y E v e ~ o Rm 5:8: X ~ L U T ~ S Axip Apôjv & x i 9 a v s v Lk 1:46: p ~ y a h 8 v e ~ +ux6 pou T ~ V K 6 p ~ o v

$ 159. Interrogativt

Denna användning gäller framför allt direkta frågor.

J h 11:26: n ~ o r s b s ~ s T O ~ T O ; S v a r e t : va{ K ~ ~ L E ' EyW x e n L o ~ e u n a -- (v . 27) i n d i k a t i v v i d p å s t å e n d e t

Lk 18:19: T < p i A E y e ~ s S y a 8 8 v ;

$ 160. Vid hovsamt tal

Har använder talaren indikativ av förflutet tempustrots

att tiden ar presentisk. Detta gör ett påstående mjukare. Det motsvarar det svenska jag skulle vilja ha i s t . f . jag vill

ha.

Apg 25:22: i ~ o u h ó ~ ~ v u a i a 6 r 6 ~ r o 5 & ~ 9 ~ d n o u & u o 5 a a ~ -- e f t e r s o m Agrippa i n t e t a l a r t i l l s i n t j a n a r a u t a n t i l l den romerske p r o k u r a t o r n , använder han i n t e den mer a b r u p t a p r e s e n s i n d i k a t i v . B o 6 X o p a ~ a r a l l t f ö r a b r u p t , och E B O U ~ ~ V ~ V a v (modus i r r e a l i s ) a r a l l t f ö r i r r e a l t : d e t b a s t a är &$ouh6pqv!

På samma s a t t : ~m 9:3: n6Xóunv y&p & V & ~ E L I ~ E ~ V ~ L ~ ~ 6 ~ 6 s t y 0 6 x 6 T O U X p ~ o r o U --

han använder i n t e E B ~ O V ~ L ( p r e ~ . i n d . ) e f t e r s o m han i n t e v å g a r b e d j a e n sådan bön. Han v a r på vag a t t g ö r a d e t men h e j d a d e s i g .

5 161. I konditionalsatser

Indikativ används både i bisatsen och i huvudsatsen i

de objektiva och irreala fallen, liksom i huvudsatsen idet

1 eventuella fallet. För exempel se 5s 253-5. 9 1

i II. I M P E R A T I V

f 2 ' (BDR 387; Rob. 941-50; T u m . 74-8) t t

5 162. Imperativen uttrycker framför allt befallningar och uppmaningar, men den har också några andra bruk såsom vid

satser som uttrycker vädjanden och medgivanden.

1 163. Vid befallningar

1 $ 164. Vid förbud Förbud som riktas till en andra person brukar presens

imperativ om aspekten skall vara linjär, och aor. konj.(dvc.

prohibitiv konjunktiv) om aspekten skall vara punktuell. I

M t 7 : l : p < n p i v e r e -- p r e s e n s i m p e r a t i v som u t t r y c k e r l i n j a r l a s p e k t . i J h 6:20: p i C ~ O B E L U ~ E -- som d e t f ö r e g å e n d e

M t 6:31: p < o6v p e p ~ p v 6 o n r e -- a o r . k o n j . med p u n k t u e l l a s p e k t

$ 165. Vid vädjan

Denna imperativ riktas vanligtvis till personer som har

högre stallning an den som talar varför de inte kan betecknas som befallningar, utan som vädjan om hjälp, etc.

Mk 9:LZ: Boi9nuov 6pLv -- lärjungarna talar till Jesus Lk 17:5: r p ó u 3 ~ s 6pLv x i o r ~ v J h 17:ll: r i p n o o v a6roGs $v TY 6 v d p a ~ i u o u -- Jesus ber till

Fadern

1 6 6 . I s t a l l e t för kondit ional- och koncess ivsa tser

Imperativen ger ett ytligt intryck av att vara en

be£ allning. Men den utgör egentligen en implicit konditional-

sats, t.ex.:

Ef 4:26: 6 p y L ' j ~ o 9 ~ naL p i S ~ ~ ~ T C ~ V E T E -- om n i ( råkar) b l i vreda ( s e t i l l a t t n i ) i n t e syndar (det är otänkbart att Paulus uppmanar sina läsare att bli arga

Jh 2:19: AGoar~ róv vaóv T O ~ T O V nac $V ~ p ~ o i v r i p E p a ~ s EyepW

a h ó v ( = $&V A ~ U ~ T E . . . ) Jak 4:7f.: & V T < U T ~ T E . . . T@ 6 ~ a B ó h y , nai ~EI.~€,ETQL & q 1 6pWv --

om n i motstår d jävulen ,skal l han f l y från er

5 1 6 7 . I a s s y n d e t o n

Asyndeton betecknar en konstruktion dar två eller flera

tankar uttrycks utan att de knytts till varandra med en

konjunktion

Mt 19:21: 6 ~ 5 p o & H O A O ~ ~ E L P O L -- två imperativer utan konjunktion Mt 28:lO: U K & ~ E T E & r a y y s i h a r c T O L S & 6 e X q o ~ ~ u o u

C; 168. Andra verbforner med impera t i v i s k be t yde l s e

Förutom imperativen användes andra verbformer med imperativisk betydelse. Det antas faktiskt att konjunktiven brukades i imperativiska satser långt innan imperativ formen utvecklades.

a ) H o ~ - ~ L u ~ v kon junL i i u l Kor 15:32: E L v s n p o i o h E y ~ L p o v r a ~ , q á y w p ~ v nai n L w p ~ v

Hb 4:l: q o B n 3 W p ~ v o h U ~ ~ O T E ... 6onQ T L S $5 6 p 6 v ~ U T E P ~ H ~ V ~ L

b ) PiruL~Lb&v kon junL i i v Jh 19:24: p i o x i u w ~ e v a h & , &hh& X á x w p ~ v -- både prohibitiv och

hortativ konjunktiv Mt 5:42: ~ ó v 9Ehovra &n6 o05 6av<oao9a~ p i & n o u r p a q t g

C ) F- i n d i k d u ~t 27:24: &anos E ~ V L ... SPELS Ö + E U B E -- fut. ind. har imperat.

innebörd: s k y l l e r sjaZva

d ) I n ~ i n L t i v När in£. används i imperativisk bemärkelse, föregås den oftast

av en imperativ: ~m ~ z : ~ ~ ~ . : E ~ A o ~ E L T E n a i p i n a r a p ~ u ~ ~ , x a ~ p s ~ v ... n i a i ~ ~ v ... Fil 3:16: T Y a6r$ U T O L X E L V ar beroende av v. 15: T O ~ T O ~ ~ O V W ~ E V

(hortativ konjunktiv)

el PahRxcip Particip som används i st. f. imperativ brukar stå tillsammans

med imper. Rm 12:gff.: & ~ I O U T U ~ O ~ ~ V T E S ... HOhhWpEv0~ ... ~ T P O ~ ~ O ~ ~ E V O L ...

C ~ O V T E S ... ~ O U X E ~ O V T E ~ . . . X Q ~ ~ O V T E S ... -- alla dessa ptc. får sin imperativiska innebörd av 6 8ydrn (dvs. Eorw) &V-

U X ~ H ~ L T O S . De åtföljs vidare av imper. E ~ A O ~ E L T E ... nai v i n c r r a p t 3 o 9 ~

III. K O N J U N K T I V

(BDR 363-66; Rob. 924-35; Tum. 93-117)

5 169. Kon~unktiv ar det modus som uttrycker tveksamma påståenden, uppmaningar, förbud, deliberativa frågor och

används vidare i vissa slags beroende satser. Medan

indikativ används för raka och klara påståenden, ar konj.

(och optativ ) de modi som uttrycker försiktiga eller

tveksamma påståenden. Detta ar en grov indelning (dock

riktig), eftersom opt. uttrycker större tvekan an konj.

Konjunktiven ar till sitt innehåll futural (relativt sett).

Som negation använder konj. p6,ibland mer betonat o 6 p i

(oftast i citat ur LXX).

1 7 0 . A o r i s t u s k o n j . o c h f u t u r u m i n d .

Dessa former ar varandra mycket närstående till form och

betydelse. Jf r. Thompson, Greek Syntax, 133: "The sub junct ive di£ - £ers from the future indicative in stating what is thought likely to occur, not positively what will occur".

5 1 7 1 . F u t u r a l

Denna konj. uttrycker inte blott tillkommande tid utan

snarare vad talaren avser skola ske

.$ 1 7 2 . V o l i t i v

Volitiv konj. betecknar en vilja. Denna vilja kan vara

positiv, dvs. att något skall ske eller negativ, dvs. att

något inte skall ske. Dessa två typer av vilja uttrycks av

I . I HUVUDSATSER hortativ (mestadels första pers. pl., ibland första pers.

sing.) resp. prohibitiv konjunktiv (första och andra pers.).

Hk 12:7: 06165 ~ U T L V 6 ~ h r i p 0 ~ 6 i i 0 ~ ' G E U T E & T [ O N T E L V W U E V c ( ~ T ~ v , HC({

E U T ~ L i nAnpovopLa -- h o r t a t i v k o n j . M t 7:4: 6 ~ ~ s E H B ~ A W T O n&pqos ; M T O U 6qeahpoU uou -- h o r t . k o n j . Jh 19:24: u 6 o x i o w p ~ v a6róv -- p r o h i b i t i v k o n j . Jh 3:7: p i 8auudogs ~ T L ~ 2 x 0 ~ U O L ... -- p r o h i b i t i v k o n j .

$ 1 7 3 . m b e r a t i v

Den deliberativa konj. ar inte annat an den hortativa

konj. i interrogativ form. Den deliberativa frågan till

skillnad från andra direkta frågor uttrycker tvekan. Manär

rådvill om hur man skall handla. Detta bruk förekommer

både i direkta och indirekta frågor.

M t 6 :25 : p4 PEPLPVETE +uxfj 6pkv T L q d y n ~ ~ -- i n d i r . f r å g a Mk 12:14: Z S E U T L V 6 o i j v a ~ nfivuov KaLoap~ ii 05; 6Wp~v ii p( 6Ojp~v;

-- d e l i b e r a t i v f r å g a : man ä r o s ä k e r om hur man s k a l l h a n d l a Lk 12 :4 f . : v i qoBn9fire ( v o l i t i v k o n j . , d v s . p r o h i b i t i v ) ...

6 x o 6 ~ ~ S w 66 6pLv T i v a qo B n 8 f i ~ ~ ( d e l i b e r a t i v kon j .) ' g o B i 8 q ~ ~ ( i m p e r a t i v ) róv ... ZXovTa E ~ o u o i a v LpBah~Lv E L S T ~ V ~ E E V V ~ V

$ 1 7 4 . I f i n a l a o c h k o n s e k u t i v a s a t s e r

Dessa behandlas under rubriken Bisatser, 5 5 226ff.

I V . OPTATIV

(BDR $$ 384-6; Rob. 935-40; T u m . 118-331

5 175. Optativen var ett lyx-modus som tidigt föll ur bruk. Den blir allt ovanligare i efterklassisk tid: 350 exempel

hos Xenofon (300-t. £.Kr.) kan jämföras med 13 exempel hos

Diodorus Siculus (1. årh. f. Kr.) i lika stor textmassa

(litet drygt Apg:s textmassa). NT använder optativ 67 ggr.

Opt. ar nara besläktad med konj. Den viktigaste skillnaden

ar att optativen uttrycker mer av försiktighet, tvivel och

möjlighet an konjunktiven. Dess viktigaste uppgift ar att

uttrycka önskan. Liksom konjunktiven kan den indelas i

futural, volitiv och deliberativ.

1 7 6 . V o l i t i v

Den volitiva opt. uttrycker en önskan. Detta är optativ-

vanligaste användning i NT: 38 av 67 optativer, med 15 av

de 38 förekommande i frasen p< y f v o ~ ~ o .

Rm 6:1-2: ~i oTiv E p o g p ~ v ; Ex~pEvwpev T Q Apapriq , i v a ii x d p ~ s x A ~ o v & a ~ ; p( y t v o ~ ~ o -- denna f r a s förekommer 14 g g r . hos P a u l u s och 1 gång i Lukas

F i l e m 20: EyW o05 C>vaipqv -- SKE: m å t t e jag få gagn a v d i g Apg 8:20: ~6 a p y S P ~ 6 v oou osv o o i E L S & ~ W A E L ~ V -- SKB: må

d i n a penningar ... gå i f ö r d ä r v e t (används i i m p e r a t i v i s k b e t y d e l s e f ö r a t t u t t r y c k a e n f ö r b a n n e l s e )

Mk 11:14: ~ Q M ~ T L T ~ V a t ~ v a En o05 p n 6 ~ i s u a p ~ d v ( p d y o ~ -- må i n g e n ä t a a v d i g ...

1 7 7 . F u t u r a l ( p o t e n t i a l )

Detta bruk av opt. med 8vkallas för den potentiala opt.

Den brukas för att uttrycka något som är tänkt blott såsom

en möjlighet eller nar man vill göra ett mycket försiktigt

eller hovsamt påstående. NT har ett enda exempel som inte

ar en fråga (Apg 26:29), de övriga exemplen utgör för det

mesta deliberativa eller indirekta frågor.

Apg 26:29: ~ 8 ~ a i ~ ~ v 8v T V Be$ -- jag s k u l l e önska ... Apg 8:31: nids ydp 8v 6uvaipnv Edv p6 T L S 8 6 n y i o ~ ~ U E ;

Apg 17:18: r i 8v ~ E A O L 6 oxeppohdyos 0 6 ~ 0 s A i y e ~ v ;

$ 1 7 8 . De Z i b e r a t i v

Detta bruk ar nara besläktat med den potentiala opt., se

5 177. Detta ar anledningen till att somliga grammatikor (t.ex. BDR, T u r n e r ) inte behandlar den deliberativa opt.

separat. Men ett klart exempel av den deliberativa opt.

u t a n 8v ar Lk 3:15. Andra exempel(& ;v) utgör indirekta

frågor, t.ex.:

Lk 3 : 1 5 : d ~ a h o y ~ < o p E v w v KOTE TE a h d s d X P L U T ~ S , Lk 6 : l l : 6 ~ ~ A á A o u v r p 6 s &hAfiAoug T L 8v n o ~ i o a ~ ~ v r $ Inoo5 Apg 10:17: ~ L ~ K ~ P E L 6 ~ E T P O S T L 8v T O Epapa z € 2 6 ~ ~

I I . I BEROENDE SATSER

5 179. Det finns ett fåtal exempel på opt. i bisatser och endast hos Lukas:

Lk 22:23: {ptavro ou<qreLv npós Bauro6s r 6 r i s gpa 65 aAr6v -- indirekt fråga Apg 25:16: & x ~ u p i a n v :TL o6u ~ U T L V Eaos ' ~ w p a i o ~ ~ X a p i < ~ o a a ~

T L V ~ gv9pwxov npiv 6 . . . E X O L . . . T E . . . h á 6 0 ~ -- temporal bisats

$ 1 8 0 . I d e t p o t e n t i a l a f a l l e t

Se 5 256.

V . I N F I N I T I V

(BDR $$ 388-410; Rob. 1051-95; T u m . 134-49)

5 181. Infinitiven ar både ett verb och ett substantiv, liksom participet ar ett verb och ett adjektiv. Detta med- för att tonvikten ibland ligger på den substantiviska

aspekten och ibland på den verbala. Infinitiven bör därför

behandlas med hjälp av dessa båda aspekter.

I . S U B S T A N T I V I S K A ASPEKTER

5 1 8 2 . I n f i n i t i v s o m s u b j e k t

Inf. står som subjekt såväl med som utan artikel.

(S 183. I n f i n i t i v som o b j e k t

Också har kan in£. stå med eller utan artikel.

Fil 2:6: o6x apxayp6v qyioaro T Y ~ l v a ~ Loa 8~17 Fil 2:13: 8 ~ 6 s yáp ~ U T L V 6 E V E P ~ W V [V 6pLv u a i r 6 S ELV wai

r 6 i v ~ p y ~ ~ v Mt 1:20: p i qoBqaQs xapahaB~Lv Mt 5:34: Aiyw 6pLv p i 6p6aa~ Lk 2:44: v o p i o a v r ~ s . . . a h 6 v EIVUL -- ackusativ med infinitiv

$ 184. I n f . med bes tämd a r t i k e l i gen . o c h d a t .

al In~ivuXLv med d. i gen. Mt 2:13: EXAE EL yáp ' ~ ~ ( ~ 6 q s S ~ T E L V r 6 x a ~ 6 i o v T O G &noh(oa~ a6rb

-- uttrycker avsikt bl ln~iritiv med d. i d&.

Lk 24:51: u a i iy6vero t v T Y ~ 6 h o y ~ L v aAr6v a6ro6s 6 ~ E o ~ q 871' a h ~ v -- uttrycker tid

Det enda exempleti NT på en instrumental(dativ) beteckande orsak ar :

2 Kor 2:13: o6n EoXqua ;VEULV . . . T Y p i E U ~ E L V V E T ~ T O V

$ 185. I n f i n i t i v med p r e p o s i t i o n e r

Endast några av de viktigaste fallen tas upp här.

a) AL& ~ó Mt 13:5: ~ 6 3 E w ~ i c a v 6 r ~ ~ h a v 6 ~ & r 6 p i E X c ~ v f3&30~ y f i ~ i -- kausal inf.: p.g.a. a t t ...

b) E L S r 6 Rm 1:ll: €iS r 6 aTqp~x3 f i va~ h .16~ -- final: f ö r a t t ... Men Fil 1:23: t x ~ 3 u ~ i a v ixwv € i s r 6 &vahGoa~ -- epexegetisk: n ä m l i g e n ...

c) 11p6 TOG Gal 2:12: xpó T O G yáp t ~ a ~ c ~ TLVaS &x6 'Iau66ou -- temporal: i n n a n ...

d) IIp6s r ó Mt 6:l: iv 6 ~ u a ~ o o 6 v q v 6p6v p i KOLELV Epnpooa~v TWV &vap6xwv xpós r 6 $ ~ a $ f i v a ~ a i j ro ls -- avsikt: f ö r a t t . . .

5 1 8 6 . I n f i n i t i v m e d v e r b

Denna ar den vanligaste användningen av in£. Detta bruk

ersatts emellertid-allt oftare med Eva-satser. Jannaris,

HGG, 572f ., finner i Jh Eva 125 ggr. och inf. 129 ggr. Inf.

används oftast med* 66vapa~ (37 ggr. ) och 3Ehw (20 ggr. ) . Andra verb som brukar stå med inf. ar 6 i 6 w p ~ , ZXw, Ciq~iAw,

~ O H ! W , &qEnp~, airEw, ipwr&w, gpxopa~, etc. Se vidare BDR 5 3 9 2 .

l' Almost any verb that can be used with a substantive can be used with

the in£ initivel' ( R o b e r t s o n , 1078) . Mt 11:20: T ~ T E 9 p c a ~ o ~ V E L ~ < < E L V T & S X ~ X E L S Mt 27:58: r 6 r ~ 6 ~TLAETOS ~ H ~ ~ E U U E V &x0603f iva~ Mk 12:12: u a i i c < ~ o i ) v a 6 ~ 6 v uparfioaL

I I . VERBALA ASPEKTER

5 187. Varje in£. är på samma gång substantiv och verb. De verbala aspekterna är av skilda slag. Som negation används

oftast pr:.

5 1 8 8 . E p e x e g e t i s k

Denna in£. är besläktad med appositionen. Dess uppgift är att förklara ett t.ex.:

Rm 1:28: xapE60x~v a6roSs. 6 8s6s Q66u~pov VOUV, XOLELV T&

p i ua9~uovra -- ~ O L E ~ V förklarar &66x~pov voGv 7:3: i á v 66 &no9&vyi 6 &v ip , t ~ ~ u a i p a & u ~ i v (dvs. h yuvri) &x6

TO^ vópou, T O G d v a ~ a 8 r i v p o ~ x a h i 6 a -- TO^ p i E Z V ~ L p o ~ x a h i 6 a förklarar EAsuaEpa

5 2

'$ 189 . F i n a l

Se ovan 55 184 och 185. Mt 11:7: r i i S i h 9 a r ~ E L S r i v Epopov 9 ~ á o a u 8 a ~ ; roi3: Mt 13:3: E ~ f i A 8 ~ p 6 u n s i p w v roi3 U X E ~ P E L V

E L S r 0 : l Th 3:5: E n ~ p $ a € i s r 6 y v o v a ~ y p ó s r ó : Mt 6:l: x p ó s r ó 8 ~ a 9 f i v a ~ W O T E : Mt 10:l: E ~ W H E V a6roC.s i ~ o u u i a v ... G U T E ~ U ~ ~ & A X E L V

1 9 0 . K o n s e k u t i v

Skillnaden mellan syfte (avsikt) och resultat (följd)

ar ofta mycket liten. Enligt Burton, Moods a n d T e n s e s , 148,

ar avsikten endast "intended result". Därför används ibland

termen c o n t e m p l a t e d r e s u l t (= avsedd följd).

Apg 5:3: 6 ~ a T < 6 n X i p w u ~ v 6 Z a r a v t i s r i v n a p 6 i a v u o u $ c 6 u a u a a < UE

-- så a t t du l j ö g T O U : ~ p g 18:lO: o 6 6 s i s ~ i x ~ 9 i o ~ r a i U O L roi3 n a n G u a ~ U E

€ i s r6:Rm 6:12: p i o 6 v B a o ~ A ~ u f r w ii A p a p r i a . . . E L S r6 i j n a n o 6 e ~ v G U T E : 1 Kor 13:2: n6v Exw noioav r i v n i u r ~ v G O T E 6 p q p ~ 9 ~ u r o i v a ~

$ 1 9 1 . KausaZ

Se ovan 185.

Il# l Jak 4:2: o h E X E T E 6 ~ á r6 p i a i r ~ L u 8 a ~ 6 ~ 6 s

$ 192. I n f i n i t i u u s absoZutus

Den absoluta inf. har ofta imperativisk betydelse, ibland som följd av att den står bland imperativer. Jfr. inskriften i Jerusalems tempel som förbjöd hedningarna att k o m a för nara templet (jfr.Josefus, BelZwn judaicwn, 6,125) : pq3Eva &hhoysvf i E ~ U ~ O ~ E ~ E U ~ ~ L i v r ó s roi3 . . . T ~ U $ ~ & M T O U

Rm 12: 14f. : E ~ X O ~ E L T E u a < p i n a r a p t i u 3 ~ . x a i p ~ ~ v V E T & X ~ L ~ O V T W V , M X ~ ~ E L V P E T & H X ~ L O V T W V

Fil 3:16: E L S ~ v 9 & u & ~ v , T@ a6r@ U T O L X E L V

V I . P A R T I C I P

(BDR '$5 411-25; Rob. 2095-1139; Tum. 150-62)

5 193. På samma satt som inf. ar dels substantiv och dels verb, ar participet dels adjektiv och dels verb.En skillnad

mellan ptc. och inf. ar att ptc. kan böjas medan in£. ar

oböjlig. En viktigare skillnad ar att inf. ger uttryck åt

objekt. Se vidare 5 204.

I . ADJEKTIVISKA ASPEKTER

5 1 9 4 . A t t r i b u t i v a p t c .

De attributiva ptc. förekommer både med och utan art. I' a) Utan ahtikte i Utan artikel ar ptc. ibland attributivt, men oftare

predikativt.

J h 4 : 1 0 : :6wp gWv -- levande ( f r i s k ) v a t t e n Apg 2:2: 6x0s G u n ~ p q ~ p o p E v q s nvof i s ~ ~ a i a s Upp 4:l: 3 6 p a 6vewypCvo

bl Med u u % k e l

Particip med artikel* alltid attributiva.

1 Tim 1:lO: r g i j y ~ a ~ v o 6 0 ~ 6 ~ 6 a o x a h i p ! Mt 2:7: roi3 q a ~ v o p i v o u & u r E p o s

Om ptc. står efter substantivet upprepas art. Jfr. 5 88. Jh 4:ll: r 6 :bup r6 gWv

$ 1 9 5 . P r e d i k a t i v a p t c .

Det predikativa ptc. (vanligtvis med verb som betecknar

s ä t t a t t va ra ) har samma uppgift som ett predikativt adj.

Skillnaden mellan attributivt och predikativt particip (och

1 adjektiv) ar att det attributiva ptc. utgör (blott) en

1 beskrivning av substantivet, medan det predikativa ptc. är ' ett ytterligare påstående, det väsentligaste påståendet om

substantivet och därmed faktiskt den viktigaste delen av

predikatet. Jfr. 6 naXós n o ~ p i v den gode herden, dar n a h ó s blott

beskriver n o ~ ~ i v , med 6 n o ~ p i v naXós c E u ~ ~ ~ ) dar u a h ó ~ utgör

huvudpåståendet om n o ~ p i v . Till denna kategori hör alla

kompletterande och omstandighetsparticip (dvs. participium

conjunctum). Jfr. T u r n e r 158 -62 .

A p g 9:21: n a i 8 6 s E L S r o o r o EX~XJSEL :va ~ E ~ E ~ ~ V O U S a l j r o U s &y&- y ~ i n i T O G S S P X ~ ~ p ~ ~ ~ -- för a t t föra dem bundna t i l l Översteprästerna

$ 196. Par t i c ip som subs tan t i v

Liksom adj. ibland används som ett substantiv (t.ex. ró ciya8dv) kan också ptc. substantiveras, med eller utan artikel, normalt med art.

Mt 2:6: ;n o03 y&p E C E A E J ~ E T ~ L ~ ~ Y O ~ ~ E V O S -- en ledare Lk 12:33: rwhioQ.~€ T& 6n&p~ov~a 6pWv -- era ägodelar Mt 14:20: r6 xcp~oo~CovrWv M A ~ U ~ & T U V -- SKB: de överbl ivna

styckena; egentligen: d e t som b l e v kvar av styckena

Nt. ptc. med art. används ibland som abstrakta substantiv: Lk 8: 56: 8 6E xapiyye~hsv a h o ~ s pn6~vi E ~ ~ E L V r6 y~yovós --

d e t som hade hänt . ( I nygrek. betyder yeyovós faktum) Jh 16:13: T& EpXóp~va &vaYYehe~ UFILV -- d e t som s k a l l k o m a

I I . VERBALA ASPEKTER

$ 1 9 7 . P a r t i c i p e t s t i d s l ö s h e t

Liksom imperativ, konjunktiv och optativ uttrycker ptc.

inte i första hand tid utan i stallet aspekt. Den tid som

anges ar endast relativ, t.ex.:

Mk 6:14: '1w&vvns 8 Bax~Lgov -- presens ptc. anger inte presentisk handling utan beskriver i st. Johannes som den som döper. Detta sags i själva verket efter det att Johannes dött !

Mt 10:39: 8 c6pdv ... & ~ O X E ~ E L -- huvudverbet står här i futurum medan ptc. ar aor. Aoristus ptc. talar dock har inte om förfluten eller futural tid. Tiden ar endast relativ: ligger i tiden före &noAEae~ som ar futurum

Apg 24:ll: &VEBQV npoonuvioov -- aor. indik. med £ut. ptc. Participet ar futuralt endast relativt sett. I själva verket står det för en förfluten handling liksom &viBnv !

5 198. Tidsapekten hos a o r i s t u s p tc .

Frågan ar huruvida aor. ptc. betecknar en handling som i tiden ligger före, samtidigt med eller efter huvudverbets handling. BDR $ 339; Moulton, Prolegomena, 130-4; Rob. 1113f.; T u m . 79, hävdar att föregående och samtidig handling men inte efterföljande handling kan uttryckas av aor. ptc., t.ex.:

Mt 4:2: vqo~~6oas ripEpas reaoap~nov~a . . . ~arepov in~Lvaasv -- föregående handling

Moulton, Prolegomena, 131, hävdar att nar aor. ptc. står efter det finita verbet, uttrycker det nästan alltid samtidig handling. Så sags vara fallet i följande exempel:

Mk 15:30: oGoov o~auróv nct~aBás &n6 T O ~ orctupofi ~k 2:16: nai ~ X S O V ox~6oavrcs Apg 10:33: o6 TE naAOs ixoLnoas napayev6p~vos

Två andra exempel (av vilka det ena ar betydelsefullt i samband med de galatiska kyrkornas sammansättning) ar:

Apg 16:6: 6~fih9ov 66 riv <Ppuyiav nai raXar~ntjv ~Wpav, wwAu9ivr~s 616 TO^ 8yiou xv~6paros Aahfioa~ ~ ó v Aóyov ;v TQ 'AoLp -- W.M.Ramsey, S t . Paul t h e Trave l l e r and t h e Roman C i t i z en , 212, argumenterade för efterföljande tid och stödde den sydgalatiska hypotesen. Om emellertid, ptc. uttrycker föregående handling, kan detta ge stöd åt den nordgalatiska hypotesen

Apg 23:22: 8 pEv o h ~~ALapxos &nEhuoe ~ 6 v v~av~anov napayyciAas pq6Evi ~nhahfioa~ -- har måste det galla föregående handling fastan ptc. kommer efter det finita verbet

$ 1 9 9 . T i d s a s p e k t e n h o s p r e s e n s p t c .

Även detta ptc. är tidlöst. Enda skillnaden gentemot aor.

ptc. ar att det står för en linjär handling, medan aor.ptc.

står för en punktuell handling. Pres. ptc. kan användas med

finit verb i presens, förflutet tempus eller futurum. Ptc.

får den tid som anges av det finita verbet.

Mt 6:27: ris 66 ... ~ E ~ L ~ V W V 66vara~; -- presens p.g.a. 6 6 v a ~ a ~ Hb 11:21: &no$v~onwv . . . ~6hóy~acv -- aoristus p.g.a. E ~ A ~ ~ ~ U E V

1 Kor 14:9: E o ~ a 9 ~ . . . ~ C I ~ O ~ ~ T E S -- futurum p.g.a. EUEUSE

5 200.Futurum p a r t i c i p

Futurum ptc. används alltid om en handling som i tiden

ligger efter huvudverbets. Den ar sålunda mera tidsbunden

an aor. ptc. och pres. ptc. Men eftersom tiden ar relativ,

kan futur ptc. användas med ett verb i förflutet tempus,

presens eller futurum, t.ex.:

Mt 27:49: 6 v ~ S c6wp~v EL ? p X ~ r a ~ hias as oGawv ah6v -- om E l ia k o m e r f ö r a t t r ä d d a honom (final ptc.)

Apg 8:27: 6s i h n A 6 8 ~ ~ ~ ~ O ~ ~ U V ~ U W V -- som hade kommit f ö r a t t t i l l b e d j a (final ptc.)

Apg 24:ll: & V E B ~ V npoanuviowv -- jag g ick upp f ö r a t t ... (final) Det ar helt naturligt för fut. ptc. att uttrycka avsikt.

KOMPLETTERANDE PARTICIP

5 201. Det kompletterande ptc. ar så nara förbundet med huvudverbet, att huvudverbet ensamt inte uttrycker en

fullständig tanke.

$ 2 0 2 . P e r i f r a s t i s k k o n j u n g a t i o n

Jfr. BDR $$ 352-56. Denna konstruktion bestar vanligen av

ett presens ptc. och imprefekt av E L ~ L . Konstruktionen motsvarar den enkla imperfekt formen. Jfr. 5 122. Konstruktionen kan förekomma aven med fut. ind.(Jfr.§§ 131,

137).

Mk 1:22: Kv yoip 6 ~ 6 o i u n w v a h ~ o 6 ~ : impf. ; 6 < 6 a a n ~ v (jfr. v. 21: e i a ~ h a W v E L S r i v o u v a y w y i v % 6 < 6 a o x ~ v !

Lk 11:14: n a < Kv 6 x ~ 6 h h w v d a ~ p ó v ~ o v = impf. t ~ i ~ a h h ~ v Lk 13:ll: i 6 0 8 y u v i . . . fiv o u y n 6 x ~ o u o a x a i p i 6uvapEvn & v a n 6 $ a ~ Gal 1:22f .: ?pqv & y ~ 0 ~ 6 p ~ ~ 0 s . . . & U O ~ O V T € S Koav

$ 203. Med verb som behöver närmare förklaring

Apg 12:16: 8 6E I ~ E r p o s 2 x E p ~ v ~ npo6wv -- det finita E n E p E v ~ v ar utan participet ofullständigt

Hb 13:2: 6 ~ á r a 8 r n s (dvs. ~ f j s q ~ h o S E v < a s ) y 6 p ;haadv T L V E S S E V < - o a v T E s &yyEhous

Ef 1:16: o h r a 6 o u a ~ ~ h ~ a p ~ o ~ ~ v i j r i p U p ~ v -- jag upphör inte att tacka . . .

Mt 11:l: Ö T E ETEXEUEV 6 ' I ~ U O ~ S d ~ a r á o w v ~t 27 :4: t p a p ~ o v x a p a 6 0 6 s a z p a & 9 y o v Apg 10: 33: xahWs E n o < n o a s x a p a y e v ó u s v o s

($ 204. SkiZZnaden mellan ptc. och inf.

Infinitiven knyter samman handlingen med verbet, medan

participet £Srbinder den med subjektet och har ett mer

personligt intresse, t.ex.:

Lk 16:3: E T L ~ L T E L V a ~ u X 6 v o p a ~ betyder jag skäms att tigga -- så jag kan inte göra det. Om han i stället hade sagt E n a ~ ~ o j v a i o X 6 v o F i a ~ , skulle det betyda jag skäms nar jag tigger (dvs. jag gör det men jag skäms)

Mt 6:16: & q a v ( < o u o ~ v ~ á p T& xpóowna a h r 6 v gnws q a v W o ~ v T O L S & V ~ ~ L I X O L ~ V ~ U T E ~ O V T E ~ -- om han använt in£. V ~ U T E ~ E L V

skulle det ha dragit uppmärksamheten från personen till handlingen !

Likaledes riktar Ef 1:16: o h r a 6 o p a ~ ~ 6 ~ a p ~ o r W v och Mt 2 7 : 4 : ; p a p o v x a p a 6 0 6 g uppmärksamheten snarare på subjektet än på handlingen

PARTICIPIUM CONJUNCTUM

5 205. Detta ptc. kallas också för omstandighetsparticip . Skillnaden mellan komletterande ptc. och omstandighets-

particip är att medan det kompletterande ptc. utgör en

integrerad del av den tanke som uttrycks med huvudverbet

l (verbet och ptc. uttrycker tillsammans en tanke), utgör 1 participium conjunctum ett tillägg, dvs. ett påstående

görs utöver det som görs av huvudverbet. Participium

conjunctum ar alltså likabetydande med en bisats: det

beskriver en omständighet for huvudverbets handling. Detta

medför att participium conjunctum i stor utsträckning mot-

svarar de olika slagen av bisatser. Detta beror givetvis

inte på ptc. som sådant utan på kontexten (och ibland på

den partikel som står med ptc.,som t.ex.: &par ~ 6 9 6 ~ ~ vUv,

206. Temporalt

uppmärksamheten riktas har inte på tempusvalet utan i

, stallet på förhållandet mellan huvudverbet och participet.

Om den aspekt som betonas är temporal snarare an t.ex.

kausal, kallas ptc. temporalt. På svenska kan detta ut-

tryckas med två sammordnade satser förbundna med och.

Jh 16:8: ;?,adv E W E C V O ~ 2 h i y ~ ~ ~ T O V nóoFiov--han skall koma och ... Apg 17:l: 6 ~ 0 6 ~ 6 o a v r ~ ~ 6; r i v 'Aucp<noh~v . . . 6 ~ 8 o v € 1 5 B ~ o o a X o -

V < H ~ V -- de gick genom A. och kom fram till T. Många gånger ar det svårt att skilja mellan temporalt

ptc. och satts (också kausal) ptc. MouZton och BDR gör ingen

åtskillnad. Det temporala ptc. kan ha vilket tempus som

helst och kan användas med ett huvudverb i vilket tempus

som helst.

Lk 4:28: Exhio9r1oav n á v r e s 8 ~ ~ 0 5 ... & x o 6 o v r ~ s r a g r a -- temporalt eller kausalt ? Kanske bägge två ! Detsamma gäller nästaex.:

Jh 20:20: i X á p n o a v . . . o i p a 9 n ~ a L i 6 ó v r ~ ~ r ó v K J ~ L O V -- temporalt eller kausalt: när de såg ... el. eftersom de såg ?

($ 207. Sättsparticip

Detta particip heter också modalt. Modala ptc. kan ange

det sätt på vilket huvudverbets handling utförs eller dess

beledsagande omständigheter.

Lk 1:64: ~ A ~ A E L E ~ A O Y ~ V TOV @ E O V -- ptc. anger sättet på vilket den handling skedde som uttrycks med ~ A ~ A E L

Mt 19:22: & n o 8 o a s ... &xfih$sv A u n o 6 ~ ~ v o s -- han gick bort bedrövad. Ptc. beskriver hur mannen såg ut / kände sig nar han gick bort

Ibland är det omöjligt att säkert klassificera ett ptc.,

Gal 6:3: E L y d p 6 o n ~ L T L S E [ v ~ < T L pq6Ev ;V, q p e v a n a r q E a u r ó v -- "It makes sense as temporal, causa1 o r modal" (Rob.1127) .

$ 2 0 8 . I n s t r u m e n t a Z t

Man brukar skilja mellan instrument och satt trots att

skiljelinjen ofta ar tämligen suddig, t. ex.:

Mt 6: 27 : T < S . . . p e p ~ p v W v 6 6 v a r a L Z ~ O ~ ~ E L V C L L . . . nfixuv Eva ; ~ p g 16:16: i j r ~ s 6 p y a u L a v x o h h i v x a p ~ c x e v T O L S H U P E O L S a h f i s

p a v ~ e u o p 6 v ~ -- SKB: genom sina spådomar skaffade hon ... Men: Hb 2:18: EV 4 y d p x 6 x o v 4 ~ v ~ 6 ~ 6 s x a ~ p a o 9 e < ~ -- kan uttrycka

instrument eller orsak (så Rob.)

5 2 0 9 . K a u s a l t

Detta ptc. uttrycker orsaken till huvudverbets handling.

Mt 1:19: ' 1 w o i V 6 6 . . . 6 L n a ~ o s ;v xaL p i SEXwv a h i v 6 e ~ y p a r < o a ~ , E ~ o u h i 9 ~ AdSpq & r o h U o a ~ a 6 r i v -- eftersom han var en r ä t t - sinning man och i n t e v i l l e ...

Mt 27:4: ; p a p r o v n a p a 6 o U s a z p a &8@ov -- jag syndade eftersom jag förrådde oskyldigt blod

Jh 20:20: % X & p q o a v ofiv o i p a S q r a < L 6 ó v ~ ~ s r ó v K U P L O V -- orsak el. tid: snarare, orsak o c h tid har blandats (jfr. S 206)

J h 4:45: 6 6 E ~ a v r o a h ó v ... ~ W ~ ~ H ~ T E S z o a ~ T [ O < ~ U E V -- eftersom de hade s e t t vad han hade g jor t

Apg 9:26: X ~ V T E S EVoBo9vro a h ó v , p i ~ L U T E U O V T E S O T L E U T L V

$ 210. FinaZt

Participet uttrycker syftet med huvudverbets handling.

Bruket var vanligare i klass. grek. men har i NT fått ge

plats åt Eva-satser och final infinitiv. Det finala ptc. ar

oftare futurum, men också presens ptc. används, t.ex.:

Mt 27:49: 6 q e s i ' 6 o p ~ v E L Z P X E T ~ L ' H X L C L S u6uwv aI()rOv -- för a t t rädda honom

Apg 8:27: 8 5 E h q h U 8 ~ ~ n p o u n u v i u o v E L S ' ~ ~ p o u o a h i p Apg 22:5: E L S Aapaunóv 6 x o p e u ó p n v 6cwv x a < T O G S E N E L D E ... E L S

' ~ E ~ o u o a h i p [ v a r ~ ~ w p r 1 9 6 o ~ v -- jag gick t i l l Damaskus för a t t föra . . .

Apg 3:26: ;ULV . . . O B e ó s . . . c i n i o r e ~ h ~ v a h ó v E ~ A O ~ O P V T ~ U p a ~ (presens ptc. I ) : för a t t välsigna er

Rm 15:25: v u v < 6 6 x o p ~ u o p a ~ E L S ' ~ ~ p o u a a h i p 6 ~ a n o v W v r o L s ; Y < O L S

(pres. ptc.): jag går t i l l Jerusalem för a t t t jänstgöra å t / h ja lpa de he l iga

$ 2 1 1 . K o n d i t i o n a Z t

Participet har har samma betydelse som en konditional-

sats, dvs. själva bisatsen.

~k 9: 25: T L y d p & ~ E X E L T ~ L 6v9pwnos n e p 6 i o a s TOIV nóopov ;hov k a u r ó v 6 6 &xohEoag 6 < ~ ~ L w ~ E < s -- jfr. Mt 16:26: T < y d p & q ~ h q 9 i o ~ r a ~ 6v3pwnog ;&v r ó v H ~ U ~ O V ;hov n ~ p 6 i a q r i v 6 6 + u x i v a h o s 5 q p ~ w 9 5

Gal 6:9: n a ~ p 6 j y&p i 6 i y a ~ p i o o p e v p i E H X U O I J E V O L -- v i ska l l skörda om v i i n t e ger upp

Hb 2:3 : ~ 6 s GELS E n q e u c d p e 8 a T ~ ~ L M ~ U T ~ I S & ~ E X { U C % V T E S U W T ~ P L ~ S ;

$ 212. K o n c e s s i v t

Participet uttrycker ett medgivande i förhållande till

den handling som uttrycks av huvudverbet. Detta kan på sv.

uttryckas med ord som fastan, t r o t s a t t , och liknande. Ibland

används en koncessiv partikel. t.ex. n a L , n a L x ~ p , H ~ L T O L i

grek. för att konstrukt'ionens betydelse skall bli tydlig.

Mt 14:9: ?ta< h u x ~ 9 e i s 6 B a a ~ h e 6 s 6 ~ d T O G S z p n o u s . . . i n i h ~ u o e v 6 0 9 f i v a ~ -- utannågon partikel

Rm 1:32: O ? T L V E S r6 d ~ n a i w p a r o 9 0 ~ 0 9 ~ ~ L ~ V ~ T E S , ~ T L O L T &

r o ~ a 8 ~ a x p á o o o v r ~ s G C L O L 8 a v d r o u E L U L V , o 6 póvov a6rá x o ~ o 9 a ~ v & A X & n a i o u v ~ u 6 o n o 9 o ~ v TOLS n p ~ o o o u o ~ v -- v i l ka , fastän de v e t . . .

~b 5:B: n a i x ~ p Wv u L ó s Z p a 9 ~ v A v ' 3 v Z x a ~ ~ v r i v i j x a n o i v Fil 3:4: x a i x ~ p Ey6 Zxwv x ~ n o L 3 ~ o ~ v n a c EV o a p n < Apg 14:17: 8 s ... ~ C a o ~ v x á v ~ a rá Z9vn x o p ~ 6 ~ o a a ~ r a L s 6 6 o L s

a U r 6 v ' n a i r o ~ 06n & p a p r 6 p n ~ o v a h ó v &qfinev J h 12:37: r o a U r a 6 6 ~ ~ 6 ~ 0 8 a q p ~ L a x ~ x o ~ r l n ó r o s ... o h E ~ < U T E U O V

E L S ~ ~ J T O V -- också detta exempel utan partikel.

GENITIVUS ABSOLUTUS

5 213. Denna konstruktion består av två ord i genitiv: ett substantiv eller pronomen som subjekt och ett perticip som

predikat. Konstruktionen ar grammatiskt oberoende av den

sats med vilken den står och utgör därmed en egen sats.

Normalt översatts den med en temporalsats på svenska.

Lk 22:60: Z T L h a h o 8 v r o s a 6 r o 9 E q 8 v n o ~ v &Xinrwp -- medan han ännu talade gol tuppen

Mt 16:2: ;$tas y ~ v o p b v n s ~ E ~ E T E -- när det börjar b l i kväl l brukar n i saga

Konstruktionen ar mycket vanlig. Ibland ar subjektet i

genitivus absolutus också subjekt i' den överordnade satsen,

Mt 1:18: p v n o r ~ u 9 ~ i o n g r f i s y n r p ó g a h r o 5 M a p i a g r@ ' ~ u u i q ... ~ h p E 8 q E V y a a r p i % x o u o a -- r i j g p q r p ó ~ (med dess apposition M a p i a s ) ar subjekt bade till ptc. p v n u r ~ u 9 ~ i o ~ g och till huvudverbet ~ 6 ~ ( 9 ~

I följande exempel har vi en dubbel genitivus absolutus

utan konjunktionen n a i :

NOMINATIVUS ABSOLUTUS

(BDR $$ 438-57; Rob. 1177-93; Tum. 329-41)

5 217. Konjunktioner ar en beteckning på de partiklar som knyter ihop ord, uttryck, satser och meningar. Ur syntaktisk

synpunkt ar konjunktionernas viktigaste funktion samrnan-

fogningen av satser.

S 214. Denna kallas också Nominativus pendens. Detta ar ett från Det finns två slags satser: huvudsatser (som kan stå för sammanhanget f ristående bruk av particip i nominativ och fungerar

sig själva och som uttrycker en fullständig tanke) och ungefär som genitivus absolutus. Jfr. S 17. bisatser (som för sin betydelse ar beroende av en huvudsat$, Jh 7:38: 8 r ~ a r ~ 6 w v E L S t u 6 n a 9 6 s E ~ K E V : y p a q i , x o r a u o i ;n r i j g

n o ~ A < a s a h r o 5 ~ e 6 o o u o ~ v 5 6 a r o s ~ G v r o s När man knyter ihop två huvudsatser med en konjunktion, Apg 19:34: E r ~ y v ó r ~ s 66 ÖTL '1ou6aLos E U T L V q w v i E Y E V E T O via En kallas dessa satser för sammordnade satser och konjunktiorien x á v r w v Upp 3:21: 8 V L H W V 6Wow a h q n a 9 i a a ~ p ~ r ' :u05 t v r@ 9 p ó v y p o u för samordnande konjunktion. Nar man knyter ihop en bisats

Dessa konstruktioner är anakoluter men brukar förklaras som nominativus pendens.

OBEROENDE PARTICIP

5 215. Bruket av ett oberoende ptc. som bildar en egen sats ar omdiskuterat. Moulton och Robertson erkänner detta språk-

bruk och tolkar några exempel i NT i enlighet därmed:

Rm 5: 11: 06 p ó v o v 6 6 , 6XA6 n a i w a u x 8 p ~ v o ~ Evr@ @ E @ -- ptc.maste förstås som en oberoende sats, som om har stod i n d . n a u x W u ~ 9 a

2 Kor 7:5: E h ~ ó v r w v 6pWv E L S M a n ~ 6 o v i a v o 6 6 s u L a v ? U ~ ~ H E V ; V E U L V

UápS :?.Iwv, & A x ' ;V ~ I ~ v T < ~ A L B ~ ~ E v o L , ?SUSEV p<ixClL, %U&EV

q ó B o ~ -- aven här ar ptc. använt som indikativ ( E ~ ~ L B ~ ~ E $ C X )

5 216. Det oberoende ptc. fungerar också som imperativ bland imperativer, jfr. 5 168.

Dessa ptc. står mellan en oberoende sats ( f i 6 y á x n & v u x 6 n p ~ r o s (dvs. %orw ) v. 9) och en presens imperativ ( E ~ A O Y E L T E T O U S 6 ~ 6 x o v r a ~ , v.14), '

och därför fungerar alla participen som imperativer ! Såväl 06 som används som negation vid particip.

och en huvudsats med en konjunktion, kallas bisatsen under-

ordnad och konjunktionen för underordnande. Det finns

alltså två huvudtyper av konjunktioner -- samordnande och underordnande -- och dessa motsvarar de två huvudtyper av satser. Både de samordande och de underordnande

konjunktionerna indelas i olika typer av konjunktioner som

markerar den relation som finns satserna emellan, t.ex.

adversativ eller temporal.

I . SAMORDNANDE KONJUNKTIONER

5 218. Har tas endast upp de viktigaste konjunktionerna. Dessa ar:

$ 2 1 9 . KopuZat iva

Kopulativa konjunktioner binder ihop satser. Den allra

x a i och (dess vanligaste betydelse). Ibland betyder det också, även, t.ex.: Mt 7:12: o?)rwg n a i ~ ~ E L S K O L E L T E -- gör också n i så. Ibland används n a i adversativt (speciellt hos Jh), t.ex.: Jh 17:ll: 0 6 x 6 ~ ~ E L ~ L E V T @ H ~ U ~ Y , n a < (i stallet

f ö r &AX&) a 6 ~ o i ;v T$ nOupy ~ h i v

T E h a r i n g e n d i r e k t m o t s v a r i g h e t p å s v e n s k a . Det b e t y d e r n ä r m a s t och. Apg 2:33: r5 O E ~ L @ 06v T O U BEOU ~ + W $ E ~ S T ~ V T E 2 x a y y e h i a v

AaBóv -- T E k n y t e r i h o p b + w 9 ~ i s med Aaf36v T E n a i både 0ch:Rm 1 :14 : " ~ A h q o i v T E n a i B a p B á p o ~ ~ ... ~ ~ E L A ~ T ~ S

E L F I L Apg 1:l: 6pCaro 8 '1qoo5s ~ O L E C V T E n a i ~ L ~ ~ U H E L V

0666 ( p q 6 6 ) i n t e heZler:Mt 6:15: &Sv 66 p i & q f i r ~ T O L S & v 9 p ó n o ~ s , 0666 6 n a r i p ~ U W V & ~ ~ U E L

O U T E . . . o ~ T E . . . ( u i r s . . . p i r € . . .)varken . . . e l l e r . . : 1 Kor 6:9: O ~ E n d p v o ~ O U T E ~ i 6 w A o A á r p a ~

M t 5:34-5: p i r : t v r y oApavy ... p i r s t v T Q y ) ... 5 220. A d v e r s a t i v a

Dessa konjunktioner sätter två satser i motsättning el.

kontrast till varandra.

6 6 men: M t 5 :21 , 27-8, 33-4, 38-9, 43-4: f i n o d o a r ~ O T L Epp69q . . . t y d 66 AEyw 6pCv -- men jag säger t i l l e r

&hAá men, utan ( s t a r k a r e ä n 6 6 ) . J h 16:20: ELS A u ~ ~ S ~ U E U ~ E , &Aht 6 AJnq b p ~ v € 1 5 xapáv

y ~ v f i o ~ r a ~ nAiv men, dock: E f . 5 :33: n h i v n a i 6 p ~ L s

$ 221. D i s j u n k t i u a

Dessa konjunktioner skiljer en sats från en annan. De ar

de kopulativa konjunktionernas motsats.

6 e l l e r : Rm 6:3: 6 h y v o ~ L r ~ & L ... 6 . . . 6 . . . antingen . . . e l l e r . . . : 1 Kor 14 :6 : i t v & ~ o M ~ A ~ ~ $ E L

i t v ~ V W U E L 6 2v n p o q q ~ e i q E ~ T E ... E ~ T E ... vare s i g ... e l l e r ... : 1 Kor 13:8 : E ~ T E xpo-

V ~ T E ~ ~ L , n a ~ a p y r 1 9 ~ u o v r a ~ ' E ~ T E y A G u a ~ , n a d u o v r a ~

5 222. I n f e r e n t i a l a

Dessa konjunktioner inleder en slutsats. 6 p a a l l t s å , så: Lk 11:48: á p a páp rupEs ; U T E - - f a l l t J s å n i vitbar

Rm 8 : 1 : o666v 6 p a vUv x a r á n p ~ ~ a

I c o r p u s p s u l i n u m o f t a med o6v: Rm 8 :12 : 6pcr o6v &6shVoC Ef 2 :19: 6 p a o6v O ~ M E T L t u r f SEVOL, Gal 6 : lO: a p a o6v &s

n a ~ p ó v E X O U E V o6v a l l t s å , diirför: Rm 6 :12 : p i o6v ~ ~ U L A E U ~ T W 6 a p a p r i a

Se vidare under Partiklar, 5 3 0 9 .

satsen.

Rm 7 : l : ii & y v o ~ l ~ ~ , & 6 ~ ~ q o i , y ~ v ó o n o u o ~ v y á p v6pov A a A W 1 Tim 5:18: A E ~ E L yáp 6 y p a q i

Denna konjunktion betraktas ofta som explikativ, dvs.

förklarande. Men den logiska relationen mellan den kausala

och den explikativa innebörden ar ofta inte lätt att skilja.

I I . UNDERORDNAUDE KONJUNKTIONER

5 224. De underordnande konjunktionerna som inleder underordnade satser (dvs. bisatser) och fogar dem till

huvudsatser har en ännu viktigare uppgift an de sam-

ordnande konjunktionerna. Genom att foga olika bisatser

till en ( eller flera) huvudsats(er) kan man åstadkomma

en högre grad av lingvistisk syntes, en val utbyggdmening,

dvs. en s.k. period. NT ar fattigt på sådana perioder om

man dömer efter klassiska normer, men har endå oftaganska

l utvecklade meningar. Detta tack vare det stora antalet

i konjunktioner (som underordnar bisatser) och partiklar,

och det mångsidiga bruket av participet och infinitiven. 1 Grekiskansutvecklade satser ar i skarp kontrast till

hebreiskan som ar huvudsakligen ett parataktiskt

(dvs. samordnat) språk (jfr. t.ex. det evinnerliga waw).

fj 225. De konjunktioner som inleder underordnade satser

skall inte tas upp här, eftersom de behandlas i detalj

under rubriken Bisatser, 5 5 226ff.

$ 223. Kausa la

Den konjunktion som brukas vid samordnade satser med kausal innebörd ar y&p ty, för. Ordet kommer aldrig först i

bestämt men ibland obestamt medan O U T L S för det mesta är

(BDR $$ 369, 374, 377-83; Rob. 950-1003; Tum. 99-113)

5 226. Grekiskan använder mycket bisatser. Man brukar skilja på sju (åtta) slags bisatser, vilka ger uttryck åt olika

slags logiska relationer satserna emellan. Vilken sorts

sats som föreligger framgår av valet av konj~nktion~pronamen,

etc., t.ex.: temporal, final, komparativ. Bisatser använder

indikativ, konjunktiv och optativ (sällan i NT).

I . R E L A T I V S A T S E R

5 227. Till relativsatser, se också Moule, Idiom Book, 130-4.

De relativa satserna inledes av de relativa pronomina 8s och

~ " O T L S .

Cj 2 2 8 . V a n l i g e n a d j e k t i v i s k b e t y d e l s e

Relativsatsen ar vanligen adjektivisk, dvs. beskrivande.

Den beskriver huvudordet, korrelatet som pronominet syftar

på.

~f 6:17: rrjv p á x a ~ p a v r o 3 x v e 6 p a r o s , 8 E U T L V bijpa 8 ~ 0 5 Jh 12:l: A á ~ a p o s , :v C ~ E L ~ E V ... ' 1 ~ ~ 1 0 3 s -- relativsatsen

beskriver Lazarus,precis som u á x a ~ p a v TO^ r v ~ 6 p a r o s beskrevs av 8 E U T L V efipa 0 ~ 0 3

$ 229. Använd som subjekt e l l e r objekt

Relativsatsen kan fungera som subjekt eller objekt på

samma satt som ett artikelförsett particip, t.ex.:

Lk 9:48: 8 s 6 v :)J< O E S Q T ~ L ~ E X E T ~ L T ~ V & ~ O U T E ~ A ~ V T & V E -- den relativa satsen är subjekt till ~ E X E T ~ L

Jh 10:36: 8v 8 iiarfip r iyiaoev n a i & ~ ~ U T E L ~ E V -- den relativa satsen ar objekt till ~ ~ L ~ u E v och & ~ E U T E L A E V

$ 2 3 0 . Bestämda och obes tämda r e l a t i v s a t s e r

Frågan här är huruvida relativpronominet syftar på ett

bestämt eller ett obestamt korrelat. "OS är för det mesta

obestamt men ibland bestämt; 8 s :

2 Th 3: 3: x ~ o ~ ó s 6 f E O T L V 8 K ~ ~ L o s , :S U T Q ~ < S E L 6 ~ 6 s --bestamt Upp 10:6: WPooev EV r i j C ~ V T L ... 0 5 E H T L U E V T O V o6pavóv -- också

detta ar bestämt Hb 10:l: raCg a j r a ~ s 8 u o i a ~ s 9s npoatpEpouo~v -- bestämt Mk 4:25: bs y&p E X E L , b o 8 ~ a e r a ~ ~ 6 ~ 4 , -- (obestamt) vem som h e l s t

som har,& honom ska l l ges

Mt 23:12: : ~ T L S 6E ~ + U U E L &iu~Ov r a x e ~ v w 9 f i o ~ r a ~ -- obestamt: uttrycker en kondition, se 5 231, e.

Lk 9:30: t 6 0 6 6vbpeg 660 ouveháhouv a 6 r q , o E r ~ v e s 6oav M u k f i s n a i ' H A ~ ~ S -- bestämt

Partikeln 6~ står i NT oftast i obestämda relativsatser:

Lk 12:8: O S Sv 8 p o h o y i o g Ev Epo i -- var och en som ... Mt 5:19: 6 ' &v x o ~ f i o g n a i 6 ~ 6 6 5 g , o h o g p6yaS xhq8fio~TaL--

var och ev som . . . $' 2 3 1 . SpecieZZa bruk av re la t i v sa t ser

Ibland kan en relativsats ha en speciell nyans, t.ex. avsikt eller orsak. Men denna speciella betydelse ar inte så stark att den förvandlar relativsatsen till en annan sorts underordnad bisats.

a) F i n d

Mk 1x2: t 6 0 6 & x o o ~ i h h w ~ 6 v 6 y y ~ h 6 ~ pOU ... 8 s M ~ T ~ U H E U & U E L T f i V

86óv oou -- för a t t bereda din vag 1 Kor 4:17: Zxep+a 6 p ~ v T L ~ O S E O V . . . 61.16s & v a p v i o e ~ -- för

a t t påminna e r . . . b ) K o n n e c d u Fil 2:20: o66Eva yáp EXw Lo6+uxov Ö ~ T L ~ yvnoiws r & n ~ p i 6p6v

p e p ~ p v f i o e ~ -- så a t t han har omsorg

-- eftersom v i dog . . . d ) Koncehbiv Jak 4:14: O E T L V E ~ O U H ~ T [ < U T ~ U ~ E r i i s a i j p ~ o v -- fastän n i i n t e v e t

&got om morgondagen

e ) KondL t i ond Mt 10:32: O U T L S ~ ' U T L S 6 p o h o y ~ a ~ ~ Ev Epo i ... 8pohoyfiow n&y8 EV

a i ~ ~ i j -- om någon bekänner mig ... I alla dessa fall kan den relativa satsen översattas med en

relativsats. Översättningarna ovan ar ett försök att ge uttryck åt den speciella nyansen.

I I . K A U S A L A

5 232. Satser med ydp är i själva verket samordnade satser,

jfr. S 223. Därför hör ett exempel som det följande inte till denna kategori:

Kausalsatser, inledda av en kausal konjunktion, använder

i NT alltid indikativ. Betydelsen är d ä r f ö r a t t , e f t e r s o m ,

p . g . a . a t t . Som negation används normalt 08, men det finns

också exempel med p i , t-ex.:

J h 3:18: Ö T L p i x ~ x i o r ~ u w e v . J f r . d e t t a med 1 J h 5:lO: Ö T L o8 ~ E ~ ~ U T E U H E V !

S 233. De finns åtskilliga konjunktioner och partiklar med kausal betydelse:

~ T L ( v a n l i g a s t i N T ) : 1 J h 5:lO: 8 p i ~ L U T E ~ W V T@ 0 ~ @ + E ~ U T ~ V nenoi- Q H E V ~ A T O V , ~ T L 06 ~ E ~ ~ ~ T E U H E V E L S r i v paprup iav

Lk 9:49: E H W X U O ~ E V a 6 r ó v , Ö T L 08n & X O X O U S E L pe3 ' i p ~ v Rm 5:8: o u v i o ~ q u ~ v 66 iv t a u ~ o 5 &ydxnv € i s tut is 8 0 ~ 6 ~ Ö T L Z T L

&paprwXWv Övrwv ~ U G V X p ~ a r ó s 6 x i p tpWv &xE$av~v 6 ~ 6 1 ~ : ~k 1:13: p i q o ~ o ~ Zaxap ia , ~ L ~ T L ~ L o q w 0 6 o ~ q i 6Equis uou

Rm 1:19: ~ L ~ T L T O Y V W U T O V 1 0 5 @EOS q a v ~ p ó v &?TLV ;V ~ ~ 8 1 0 ~ s

A IT EL^^: 1 Kor 1:21: 6 ~ ~ ~ 6 6 ydp {v T$ ooq iq 1 0 5 g e 0 5 06n Eyvw 8 xóopos 6 ~ d fis o o q i a s ~ 6 v 8 ~ 6 v

t n E ~ 6 i n ~ p ( 1 gång i NT): Lk 1 : l f : i n e ~ 6 i n e p xoXAoi EneXeipqoav & v a ~ d C a o 3 a ~ 6 ~ i y o o ~ v ... E60ce w&poi ... y p d $ a ~

S 234. F ö l j a n d e å t t a p a r t i k l a r ä r s t r ä n g t t a g e t i n t e k a u s a l a , men f u n g e r a r som sådana i v i s s a NT-liga sammanhang. De a r i n t e s å v a n l i g a .

&V$ ' Sv: Lk 1:20: n a i i 6 0 6 Eor~ o ~ w r 6 v ... ä X p ~ 6s ipEpas y E v n r a ~ ~ a a r a , &v$' Sv 06n E n i o ~ ~ u a a s T O L S h ó y o ~ s pou

Ö S E V : M t 14:6f .: n a i { p ~ o e v T @ ' ~ p 6 6 ~ , Ö 9 ~ v pE9'Öpnou ;poh6yqaev a 6 ~ ~ 6 o Z v a ~ -- varför han svor ...

&s : M t 6:12: a v e s ipCv . . . T& 6 q ~ ~ A i p a r a , 6s n a i : ~ E L S & q i w a p ~ v -- n ä s t a n k a u s a l , j f r . Lk 11:4: n a i ydp a 6 r o i & q i o p ~ v

wa36s: Rm 1:28: n a i na36s o6n ~ 6 o n i p a u a v róv 0 ~ ó v E X E L V E V ;EL-

y v d o e ~ , napE6wnev a 6 r o 6 s 8 0 ~ 6 5 E L S & 6 6 n ~ p o v V O U V

wa3' 8oov: ~b 7:20: wai na3'8oov o6 xwpis Opnwpoaias.. . i v ' 8oov: M t 25:40: XEyw h p ~ v , iq '8oov E x o ~ i o a r e t v i r o 6 ~ w v ...

i p o i t n o ~ i o a r ~

wa9drL: Lk 19:9: o f i p ~ p o v o w ~ n p i a T@ o!wy ~ 0 6 ~ ~ i y E v ~ r o , w a 3 6 r ~ wai a 8 ~ 6 s u i 6 s 'ABpadp E U T L V

5 235. Förutom ovannämnda konjunktioner och partiklar används också infinitiv och participium conjunctum i

kausala bisatser:

6 ~ d ~ó + i n d i d u (32 g g r . i NT)

Apg 4 : l f . : ixEorqoav a 6 r o ~ g o i i s p s l s ... d ~ a x o v o b p ~ v o ~ 6 ~ d ~d ~ L ~ ~ U X E L V Ci8~065 T ~ V ha6V

Puxt ic ip

M t 1 :19: ' lwoicp 66 . . . 6 i n a ~ o s Wv wai p i SEXUV a h i v 6 ~ ~ y p a r i o a ~ , i ~ o u h f i 3 ~ Xd3pp &xoX5oa~ a 6 r i v -- eftersom han var en rä t t - sinnig man och (eftersom han) i n t e v i t t e ...

I I I . K O M P A R A T I V A

5 236. Här tas upp de viktigaste konjunktioner som inleder komparativa (dvs. jämförande) satser. Betydelsen är som,

såsom, på s m a s a t t , etc.

Eoos (ensamt e l l e r med r o o o 8 r o s ) : Hb 1 : 4 : r o o o 6 ~ q X ~ E ~ T T U V yEvó- V E V O S TWV & Y Y E X ~ ~ ;oy ~ L ~ ~ O ~ ~ T E ~ O V xap ' a 8 r o 6 s H E H ~ ~ ~ O V ~ ~ ~ H E V

6vopa -- med a d j e k t i v i kompara t iv Mk 7:36: 8oov 66 a6roLs 6 ~ ~ o r E h h ~ r 0 , a 6 r o i pEXXov ~ E ~ L U U ~ T E ~ O V

~ n i p u o o o v -- u t a n k o r r e l a t e t róoov e l l e r d y l . xa3ó: Rm 8:26: 76 ydp r i n p o o ~ u ~ 6 p ~ 3 a xa36 6aL o6w o l 6 a p ~ v

n a 3 d n ~ p (17 g g r . i NT): 1 Kor 10:lO: pr166 y o y y 6 C . e ~ ~ ~ na3áxep T L V ~ S

a 6 ~ ~ v iydyyuoav (denna k o n j u n k t i o n (med s a m a n s i i t t n i n g a d ä r den a l l r a v a n l i g a s t e

hamförande k o n j . O f t a h a r ;s e t t k o r r e l a t , t . e x . Apg 8:32, 1 Kor 4 : l

~t 6:5: ö r a v x p o o e 6 ~ ~ a 3 ~ , o8n Z U E U S E As o i U x o x p ~ ~ a i na36s: J h 15:12: & y a x t i ~ ~ &XXihoug wa36s fiydrqua iiptis na36onep ( 1 gång i NT): Hb 5:4: 0 8 ~ t a u r @ T L S h a p B d v ~ ~ iv r ~ u i v ,

& A X & waho6pevos 6x6 0 ~ 0 5 , u a 3 6 u n ~ p n a i ' ~ a p 6 v W o ~ i : M t 9:36: EowuXpEvo~ x a i C P P W E v o ~ i o e i npOBara p i Exovra

x o ~ p f v a 8 a n e p : ~ m 5 : 19 : W o x ~ ~ yáp 6 ~ d T?< napawofis r o 5 i v 6 5 iv9p6nou . . .

o h w S x a i 6 ~ d rfis 6xawofi~ r o 8 i v d s -- h ä r med k o r r e l a t 8 o x e p e i ( 1 gång i NT) : 1 Kor 15:s : Z o ~ a ~ o v 66 n d v ~ w v &oxepe i T@

~ H T P ~ ~ C X T L Wq3Q x & ~ o {

I V . L O K A L A

5 2 3 7 . Dessa ar relativa adverbiella satser. De behandlas

separat för att deras lokala betydelse skall bli tydlig.De

vanliga adverben som inleder dessa satser ar: dnou, 08,

6 4 ~ ~ . Dessa bisatser brukar vanligen indikativ.

; r o u (vanligast). Grekiskan har--till skillnad från svenskan som har två former, en vid befintlighetsverb ( h a r , d a r ) och en vid rörelseverb ( h i t , dit)--en enda form vid båda typerna av verb

Mk 2:4: & n ~ u ~ 6 ~ a o a v i i v o ~ i ~ ~ v Znou ?v -- med be£ intlighetsverb Jh 8:21: 8 n o u ;y6 6 r&yw 6 p c C s o 6 6 d v a o 3 ~ ;ASELV -- med rörelse-

verb 05: Mt 2:9: Eh3Wv ;UT&8n Exávw 05 6v ~ó r a ~ 6 i o v

1 Kor 16:6: ?,va ~ ) ~ E C S V E x p o x 6 p J I n ~ ~ 05 :&V x o p ~ 6 0 p a ~ -- enda exemplet med konjunktiv i NT

OSEV (endast med indikativ) : Lk 11:24: 6 n o o ~ p i i l > w E L S ~ 6 v o z n ó v p o u ;$EV E ~ f i h 8 0 ~

V . T E M P O R A L A

S 2 3 8 . Dessa satser ar liksom de lokala satserna, relativa,

men den temporala karaktären av deras användning framgår

bast, om de behandlas för sig. Temporala satser kan indelas

i sådana som talar om bestämd resp. obestamd tidpunkt; jfr.

de relativa satserna. Temporala satser använder indikativ

och konjunktiv.

Be~tämd LkipunkX

Mt 7:28: ;TE CTEAEUEV 8 ' I ~ U O ~ S TOGS XOyous T O ~ T O U S C S E ~ X ~ U U O V T O o i Ö X X O L

5 2 3 9 . De vanligaste konjunktioner, prepositioner och adverb

som inleder temporala satser ar:

2 4 0 . Med b e t y d e l s e n Nar

;TE : Mt 21:1: ;TE 6yyLuav E L S ' 1 ~ p o o ó h u p a . . . T ~ T E ' I ~ U O ~ S &n(- U T E L A E V 6 6 0 u a 8 q ~ d s -- bestämd tidpunkt

i n ~ n ~ o v a 6 . r ~ -- obestamd tidpunkt E r d v : Mt 2:8: Cndv 6 6 E ~ P ~ T E & x a y y ~ i h a r i V O L

;xEL6fi: Lk 7:l: CK EL^^ C x h f i p w u ~ v n a v r a T & b f i p a ~ a a 6 ~ 0 3 .. . ~ i u f i h 8 ~ v E L S K ~ [ ~ C L P V ~ O ~ U

: v i n a : 2 Kor 3:15: & h i ' Ews o f i p ~ p o v :v ina S v & v a y ~ v 6 0 n n r a ~ MwBofi~ n d h u p p a t r i + i v n a p 6 i a v a 6 ~ W v H E L T ~ L

8s: Lk 1:23: n a i Cy6vEr0 &s ~ x h i o 3 n o a v a l i p 6 p a ~ rfis h s c r o u p y i a s a6T08 &lTfih8Ev E L S T O V 0 1 ~ 0 ~ C t 6 ~ 0 u

$ 2 4 1 . Med b e t y d e l s e n Medan

Ev 9: J h 5:7: t v 4 6 6 Z p X o p a ~ CyW SAXOS n p ó Cp03 n a r a B a i v ~ ~

$ 2 4 2 . Med b e t y d e l s e n Till dess att

a X P ~ : Lk 21:24: n a i ' I ~ p o u o a h ~ p fora^ x a ~ o u p 6 v q 6 x 6 ESVWV, z X p ~ 03 nhqpw3Wo~v n a L p o i C3vWv

?wc: Mt 1~25: ~Cli 06% C y f v w O ~ E v C ~ ~ T < V 03 Z T E X E V U L ~ V

~ 6 x 0 ~ : Ef 4:ll-3: Z d w n ~ v & n o o r ó h o u s ... x p ó s ~ 6 v n a ~ a p ~ ~ u p 6 v TWV &yfwv . . . p f x p ~ n a r a v r f i o o p ~ v o t ~ ~ V T E S E L S T ~ V i v ó r n ~ a ~ i i s ~ ~ U T E W S

Prepositionen np iv = i n n a n (14 ggr. i NT) används också

vid temporala bisatser: Jh 4 : 49 : K ~ P L E , n a ~ d B q 9 ~ x p c v & x o $ a v e l v T O n a ~ 6 L o v p o u

$ 2 4 3 . I n f i n i t i v i m e d a r t . )

xpó TO^: Mt 6:8: 0 x 6 ~ ~ y d p 8 nar+ i)pWv &V x p E i a v .?XETE x p 6 T o 3 ;pas a i r f i o a ~ a 6 r ó v -- i n n a n n i ber honom

Cv rg: ~k 1:8f.: i y 6 v ~ ~ o 6 6 i v r ~ i e p a r e 6 ~ ~ v a 6 r ó v . . . ZhaxE r o 3 8 u p ~ ä o a ~ -- medan, under d e t a t t . . .

V E T & r ó : Mk 1:14: ET& 6 6 r 6 n a p c t 6 0 3 f i v a ~ r ó v '1w&vvnv ~ A ~ E V 8 ' I ~ o o 3 ~ T ~ V I ' a h ~ h a i a v -- e f t e r d e t a t t ...

;wS T o k Apg 8:40: Q i h ~ n x o s . . . ~ L E P X ~ ~ E V O S E U ~ Y Y E A C S E T O T&S K ~ ~ E L S

n d a a s Ews TOG CXBELV 0 . 6 ~ 6 ~ s i s K a ~ o d p ~ ~ a v -- titts ... $ 2 4 4 . P a r t i c i p

För den temporala användningen av participet se under

Participium conjunctum, 5 2 0 6 .

V I . FINALA

5 245. Dessa satser uttrycker avsikt. De konjunktioner som inleder finalsatser ar Eva, 6noc och 0s. Som negation

används ~ f i . Den vanligastekonjunktionen ar Eva, i NT c:a 12 ggr. så ofta som 6 n o ~ (detta i kontrast till den klass.

grek. dar 6nws ar vanligare an Eva). Normalt används

konjunktiv, ibland futurum indikativ. Betydelsen ar för a t t .

t v a : Lk 19:4: & v E ~ n :ni ouxopopiav Eva r 6 r ~ a6 r6v

J h 13:19: A E Y U 6pLv xp6 r o 5 y ~ v E o 9 a ~ , ?va ~ L O T E ~ U ~ T E Q r a v y i v n ~ a ~

Rm1:ll: 6 x ~ x o 3 ~ y&p i 6 ~ L v ;utis, Eva T L pEra6W x & p ~ u p a 6pLv

J h 7:3: Zxaye E L S r i v ' 1 0 ~ 6 a i a v , Eva naL o i p a 9 n ~ a i uou 9 ~ w p i - o o u o ~ v T& Epya ?i K O L E L S -- f u t . i n d . !

Onus: M t 2 : s : h n a y y e i ~ a r i V O L , Onus x&y6 tX96v xpooxuv~ow a 6 r g -- m ö j l i g e n f u t . i n d . , men a n t a g l i g e n a o r . k o n j .

Apg 9:24: napernpoUvro 66 x a i T & < n6Xas ... zxws a6r6v &vEXwo~v

&s ( 1 gång i NT med a o r . k o n j . e l l e r £ u t . i n d . ) : Apg 20:24: 0 6 6 ~ ~ 6 s Adyou x o ~ o g p a ~ r i v $uxiv r ~ p i a v Epaurg 6s r e h e ~ 6 o w róv 6p6pov pou

&s s t å r -dessutom e n gång med i n f . : Lk 9:52: eiufiX9ov ndPnv Eapap~rWv, &S E r o ~ p á o a ~ a 6 r g

p i för a t t i n t e : Mk 13 :35f . : y p q y o p ~ L r ~ o6v ... p i iA36v E ~ a i c p v ~ ~ E ~ P ~ J 6p6.s x a 9 ~ 6 6 o v r a ~

p i x o r e för a t t i n t e någonsin: Lk . 4 : 8 f . : p i x a r a x X ~ 9 $ s E L S r i v . n p w ~ o x X ~ o i a v , U ~ ~ O T E E V T L ~ ~ T E ~ ~ S u o u 5 H E H X ~ ~ E V O S

M t 7:6: p n 6 i B á h n r ~ r o 6 s p a p y a p i r a s 6pWv ~ p n p o u 9 ~ v TWV xoipwv u i x o r e n a ~ a x a ~ ~ o o u u ~ v a 6 r o 6 s -- med f u t . i n d .

pinwc för a t t i n t e på något s ä t t : 1 Kor 9:27: 6nwn~&<w pou r 6 oWpa ... p i nus ... & ~ ~ H L ~ O S y i v w p a ~

$ 246. Fina2 i n f i n i t i v

Final infinitiv förekommer över 2 0 0 ggr. i NT.

M t 2 :2: ~ C 6 o p e v ... ~ ó v &orEpa ... n a i {A9opev npoonuvf ioa~

Mk 2:17: 06x ??,SOV naXEoa~ 6 ~ n a L o u s

M t 27:31: &niyayov a6róv E L S r 6 o raupWoa~ -- i n £ . med a r t .

M t 2:13: ~ E A A E L y&p ' ~ p 4 6 ~ ~ SOTELV T O x a ~ 6 i o v r 0 5 & n o h E o a ~ a h 6

$ 2 4 7 . F i n a l t p a r t i c i p

Finalt particip ar ovanligt i NT. M t 27:49: 6 q e s E a w p ~ ~ E L E ~ X E T ~ L 'HXiac o6owv C ~ ; T ~ V

V I I . KONSEKUTIVA

5 248. Dessa satser uttrycker resultat. De konjunktioner som används har ar Gass, Eva och ~ T L . Beträffande Eva och

Go-LE, se Moule, Idiom Book, 142-6. Bruket av Eva har varit

omdiskuterat men grammatiker som Kuhner (Ausf . Gram.), BDR,

391; Robertson (997f. ) ; Moulton (Pro legomena, 2 0 9 f . ) , har efterhand accepterat detta språkbruk. Betydelsen ar s6 a t t .

G U T E f ö l j s o f t a s t av i n f i n i t i v men d e t s t å r t v å gånger med i n d i k a t i v

J h 3:16: ozrws y&p f i y 8 n n o ~ v 8 8 ~ 6 s róv n6apov, W O T E T O V u i6v a6roU ~ 6 v povoyevfi E ~ W H E V -- med i n d . , s å också Gal 2:13

M t 13:32: ELL LOV T W V Aax8vwv ;orLv n a i y i v ~ r a ~ 6Ev6pov, W O T E ;ABELV T& ETE ELV& ... x a i naraunnvo5v Ev roLs x A 6 6 o ~ s a 6 ~ o g -- med i n f i n i t i v

Mk 4:37: T& n 6 p a - r ~ i n i ~ a ~ ~ ~ v E L S r 6 nAoLov, O U T E 66q y ~ p i L ~ o 3 a ~ r 6 ~ X O L O V -- också d e t t a f a l l med i n f i n i t i v

:va: Jh 9:2: r i s 6 p a p r ~ v ... Eva ~ u c p ~ ó ~ yevvn9fj; -- Eva m o t s v a r a r G U T E h a r

1 J h 3 : l : ~ ~ E T E xo rax iv &y&xnv 666wx~v 6pLv 8 IIarip Zva env va 8 ~ 0 5 H X Q ~ W ~ E V -- aven h a r m o t s v a r a r ?va kon junk t ionen $UTE

O T L : Mk 4:41: r i s 0 3 ~ 6 ~ t a - r ~ v E T L x a i 6 Ovepos x a i ri 3áAaooa 6 x a x o 6 ~ ~ a 6 r g ; -- Q T L = G U T E

$ 2 4 9 . Relativsatser med konsekutiv innebörd

Dessa h a r v a n l i g e n fu tu rum i n d i k a t i v .

M t 24:2: o6 p i &cp~90 36e A i 3 o ~ ;n i h i3ov $5 o6 n u r a X u 3 ~ o ~ r a ~ -- så a t t den (dvs . som) i n t e skal2 r ivas ner

$ 250. I n f i n i t i v ( u t a n GUTE)

Apg 5:3: 6 ~ & r < ~ x h i p w o ~ v 8 Earav6g r i v xap6Lav oou $ ~ 6 o a o 3 a i oE r 6 rve5pa r 6 ? i y ~ o v

Lk 1 7 : 1 : & v ~ v 6 ~ x r o v ~ U T L V TO^ T& ox&vdaAa p i E A ~ E L V -- med gen . av a r t i k e l n

2 Kor 8 : 5 f . : tauroGs E6wxav . . . 9pLv 6 ~ & 9 ~ A i p a ~ o g 8 ~ 0 5 ~ E L S r 6 xapaxaA6oa~ fiptis T ~ T O V -- med e t s r 6 som m o t s v a r a r wore i k o n t e x t e n

V I I I . OVRIGA INA-SATSER (m.m.)

5 251. Det spridda bruket av Eva i finalsatser och dess mer begränsade bruk i konsekutivsatser ar en antydan om att man

inte tydligt kan åtskilja de båda typerna av satser.

Skillnaden mellan avsikt och resultat ar ofta mycket

obetydlig. (Se Moule, Id iom Book, 142-6). Därför ar

klassificeringen av ett antal NT-liga satser tvivelaktig,

jfr. B A G , s . 1 1 . Lva, I I , 2 . Vidare, "There are a considerable

number of clauses which are not pure purpose and yet are not result...

They are found with verbs of s tr iv ing, beseeching, cornmanding,fearing1'

(Rob. 991). Dessa satser utgör subjekt- eller objektsatser

till huvudverbet eller står som apposition till ett subst.

De flesta av dessa satser konstrueras med Eva och före-

kommer rikligt i Johannesevangelium. Betydelsen ar a t t .

[va : Subjekt: Mt 5:29: oupcp6pe~ yoip UOL [va cinóhn~a~ Ev TWV ~ E A W V oou

-- [va-satsen ar subjekt till huvudverbet oupcp6pe~ Objekt: Lk 9:40: E6si3nv rOv ua8n~Wv oou [va ~ H B ~ X W U L V aijr4, --

[va-satsen är objekt till E ~ E < $ ~ V

Jh 15:12: a h n EUTLV s EVTOA< t tvi, ?va Syaxare &AA<hous -- [va-satsen ar inte final, utan appositiv till tvroh<, den tar upp och förrklarar innehållet av ~ V T O X <

;nus (sällsynt i NT: alltid med konjunktiv): Mt 9:38: 6ei8nre ofiv TOG Kupiou ro5 9ep~opoU 8nus E H B ~ X ~

Epyoi~as ELS ~ ó v ~ E ~ L U ~ O V ~~To"u- be skördens herre a t t sända ...

Apg 8:15: O ~ T L V E S . . . rpoond~av~o n ~ p i a5rWv zxwg AoiBwo~v nveijua &LOV -- de bad a-tt de skul le få . . .

~ 6 , U~KOTE, uiinws (normalt med konjunktiv) Mt 24:4: B A ~ K E T E u6 TLS hutis ~Aav<og -- se t i l l a t t ingen

v i l s e leder er

Apg 5:26: E~ ~ O B O G V T O yáp róv Aaóv, pi A~9ao9Wo~v -- de var radda för folket a t t de skul le stenas (dvs. av folket), alltså: de var rädda a t t de skul le stenas av folket

I n f i n i t i v : Också infinitiven används i sådana satser:

Lk 16:3: E K ~ L T E C V a?,oxu'voua~ -- ini. ar objekt för huvudver. Fil 1:21: T& Cfiv CEUTLVI X~LUTOS -- ini. ar subjekt för

huvudverbet

l

k 8 , K O N D I T I O N A L S A T S E R

1 (BDR $$ 371-6; Rob. 1004-27; Tum. 91, 113-7, 125-8)

5 252. Enkonditionalsats består av två satser: en bisats (dvs. villkoret) och en huvudsats. Det ar bisatsen (som innehaller

den hypotetiska eller konditionala (villkors-) partikeln €i,

&&v) som ger beteckningen konditionaZsats till hela satsen.

I detta avseende ar en konditionalsats olik alla andra

bisatstyper som behandlats i det föregående kapitlet.

r Dessutom ar konditionalsatserna mer intrikata an andra

typer av satser vad beträffar betydelsen, varför en separat

i och mer ingående diskussion av dessa ar befogad. Grekiskan

har fyra typer av konditionalsatser men den gängse termino-

login ar inte enhetlig,jfr. följande tablå:

So l d e r s BDR R o b e r t s o n

1. Objektiva fallet Realis Determined as fulfilled

2. Irreala fallet Irrealis Determined as unfulfilled

3. Eventuella fallet ven tu al is* Undetermined, but with prospect of determination

4. Potentiala fallet Potentialis Undetermined, but with remote prospect of determination

*BDR:S 'eventualis' omfattar en av de underavdelningarna som Solders indelar sin 'eventuella fallet' i, nämligen 'futurfallet'.

För att undvika begreppsförvirring används har S o l d e r s

terminologi.

l I. D E T O B J E K T I V A F A L L E T

5 253. Detta ar det vanligaste fallet. Bisatsen anger att det påstådda ar sant, dvs. det förutsätter verkligheten hos

villkoret (bisatsen) för att argumentet skall fungera, men

utgör givetvis ingen garanti att det verkligen förhåller

l förklaring ( S 126,l) :"Den talande inlägger icke någon egen menmg om antagandet utan yttrar sig rent objektivt" förefaller något vilse-

ledande. Jfr. BDR, C) 3 7 1 , 1 : C E s ll'bezeichnet lediglich die Annahme und stellt eine logische Schlussfolgerung dar".

Bisats: E L (ibland kiv)+ indikativ av alla tempora

Huvudsats: indikativ av alla tempora (ibland konj. el.

i imperativ)

Mt 12:27: E L t y d t v BEEASEBOUA E U B ~ A A U ~8 6 a ~ p ó v ~ a (Jesus antar för argumenteringens skull att detta är sant !) o t u t o i 6pWv Ev T ~ V L E H B ~ ~ A O U U L V ; -- med denna fråga ställer han fariseerna mot vägen ! Jfr. SKB: Om det ar med Beelsebul som jag driver u t de onda andarna, med vem driva då edra egna anhängare u t dem ?

Men i nästa vers ger Jesus sanningen, hur det verkligen förhåller sig med förmågan att driva ut demoner (med samma sorts konditionalsats):

Mt 12:28: E L 6 6 Ev x v ~ d p a r ~ 0 s o B l y d t n ~ á h h w T & d a ~ p ó v ~ a , a p a 2 v 9 a u ~ v E v ' Apas fi f 3 a a ~ A ~ L a T O B OEOB

Mt 26:33: € t r á v r ~ s o n a v 6 a h ~ o 3 ~ o o v ~ a ~ Ev o o i , t y d 0 6 6 6 ~ 0 ~ ~ l

o n a v 6 a A ~ o 9 6 o o p a ~ -- fut. ind. i båda satserna Mk 4:23: E L T L S E X E L B H O U E L V ? I X O U ~ T W -- imperativ i huvud-

satsen (jfr. den konditionala innebörden hos relativpronom. i Lk - parallellen, Lk 8:8: 8 Exwv SHOUELV S H O U ~ T W )

Lk 4:3: E L u i ó s E L T O U € 4 ~ 0 9 , T@ AL9y r o 6 r y Eva y 6 v n ~ a ~ a p ~ o s

Upp 2?:15: EL' T L S O ~ J X ~ 6 p 6 8 n E V T Q B L B A W fis cw?s y ~ y p a p p 6 v o s ~ B A 6 9 n E L S T ~ V A i p v n v roi3 x u p ó s -- aor. i båda satserna

Jh 15:20: E L Ep6 E 6 i w ~ a v , x a i Auas ~ L ~ S O U U L V -- aor. ind. och fut. ind.

1 Kor 15:16: € t y&p v ~ n p o i 0 6 n E y ~ i p o v ~ a L , 0 6 6 6 X P L U T ~ S E y 6 y ~ p m - - pre s. ind. och perf. ind.

1 Th 3:8: v g v <Epev ;&v A U E L S U T ~ H E T E E V K u p i y -- observera användningen av ;&v i st. f. E L . Konstruktionen är omkastad jämfört med det normala: huvudsatsen står före bisatsen. Betydelsen är densamma men betoningen ligger på huvudsatsen: nu lever v i , om n i s tår . . .

Gal 5:25: ~ W U E V ~ v E U ~ ~ T L , X V E U ~ ~ T L n a i ~ T O L X ~ ~ E V -- ett ex. på hortativ konj. i huvudsatsen !

Bisatsen negeras oftast med 06. Jannaris,HGG, 429,noterar 34 exempel i NT.

I I . D E T I R R E A L A F A L L E T

5 254. Det* fall är det objektiva fallets motsats. Bisatsens

innehkll franstalls som stridande mot verkligheten, mot

fakta. Påståendet kan givetvis vara sant, men den gram-

matiska konstruktionen visar att så inte antas vara fallet,

detta för att argumentet skall vara giltigt.

Bisats: E L + indikativ av augmenttempus Huvudsats: indikativ av augmenttempus + &v

Obs. att det irreala fallet sammanfaller med det objektim

fallet nar det senare använder indikativ av augmenttempus.

För att undvika förvirring använder det irreala fallet

partikeln &v i huvudsatsen. Det förekommer dock ett och

annat fall utan denna partikel. Men sddana fall ger sig

lätt. Innebörden i kontexten inklusive konditionalsatsen

avslöjar vilket fall det ar fråga om.

Lk 7:39: i 6 d v 8 @ a p ~ o a C o g ... E ~ X E V ... 0 3 ~ 0 s E L fiv r p o q d r n s , Ev ivwonsv a v T L S n a i x o r a x i R y u v i ~ T L S G n r a r a ~ a 6 r o B -- SKB: Men nar fariséen . . . såg detta, sade han vid s ig sjalv: 'Vore denne en profet, så skul le han kanna t i l l , v i lken och hurudan denna kvinna är, som rör vid honom'. Fariséen antar att Jesus inte är en profet, eftersom Jesus p.g.a. ovetskap tillåter en syndig kvinna tvätta hans fötter. I själva verket var det fariséen som var okunnig, inte Jesus, jfr. v. 47.

I det fallet antogs bisatsen vara osann (dvs. att det inte var så) trots att den i själva verket visade sig vare sann (dvs. att det var som påstått). I andra exempel kan bisatsens antagande verkligen vara sann (dvs. stämma med verkligheten), t.ex.:

1 Jh 2:19: E L y á p fipWv f i o a v , ~ E ~ E V ~ H E L U ~ V a v p ~ 9 ' tPWv --

SKB: hade de hört t i l l oss, så hade de f ö r b l i v i t hos oss

Ytterligare exempel ar:

Mt 23:30: E L 9 p ~ 8 a Ev r a C s R p E p a ~ s T ~ V n a ~ 6 p w v fipWv, o8n a v t u ~ 9 a H O L V W V O ~ E V T@ a E p a ~ ~ T W V npoqnrWv -- aor. ind. i båda satserna

Jh 5:46: y d p E K L U T E ~ E T E Mu~UEC, E X L U T E ~ E T E ;V t p 0 L

Mt 11:21: E L i v T d p y . . . E y 6 v o v ~ o a t 6 u v á p ~ ~ s . . . r&Aa~ &v . . . p a ~ ~ v ó q o a v -- det faktum att a v kommer före verbet påverkar inte betydelsen

Jh 4:lO: E L 6 6 ~ ~ ~ T ~ V 6 w p ~ á v roi3 BEOS n a i T L S E U T L V 8 APywv U O L ,

A6s P O L n ~ C v , 06 a v t ~ q u a g a 6 r 6 v n a i E ~ W H E V a v U O L 56wp 5fiv -- dubbel huvudsats: ena gången står a v före, andra gången efter verbet (jfr. Jh 13:17 där två bisatser (den ena objektiva fallet och den andra eventuella fallet) före-

kommer med en huvudsats) Jh 15:22: E L p i fiA3ov n a i EAdAnoa a 6 r o L s , & p a p r < a v o6n ~ [ x o o a v

aor. ind. och impf. Detta är ett exempel på ett slupmassigt utelämnande av 6v

Negationen i det har konditionalfallet ar pi utom två gånger, då 06 används:

Mt 26:24 (= Mk 14:21): nahóv 6v a 6 r g E L o6n 6 y ~ v v i 9 n 6 Ov3pwxos E H E L V O S -- satserna kommer i omvänd ordning

I I I . D E T E V E N T U E L L A F A L L E T

5 255. I det har fallet betecknas bisatsen varken som fullbordad eller ofullbordad. Frågan om dess fullbordan ar öppen. Det ar med andra ord frågan om ett fall som ut-

trycker tvivel vad gäller handlingens fullbordan men också ett hopp därom. Ur talarens synvinkel är detta konditional-

fall futuralt till sin betydelse.

Bisats: &&v (&v, en förkortad form av &v) eller ~i + presens. eller aor. (oftast) konj.

Huvudsats: pres. eller £ut. (oftast) eller perf. ind.

eller imper. Ytterligare alternativ finns

Mt 9:21: &v pdvov ~ G W F ~ ~ L r o 5 i i i a ~ i o u a 6 r o 8 o w 3 i o o p a ~ -- SKB:

Om jag bara får röra v i d hans mantel, b l i r jag f r i s k . Aor. konj. och £ut. ind. Handlingen är framtida, och kvinnan uttrycker sitt hopp om att få röra vid Jesus

Jh 12:32: $&v &$w8W i n rfis yf i s , x d v ~ a s Ehn6ow npds Epaurdv

Jh 16:23: 6 v ( = :&v) T L ~ ~ T ~ U Q T E r ó v n a r E p a ... WO EL 6pLv

2 Kor 5:l: 6dv E K ~ Y E L O S o i n i a ... x a r a A u 8 ~ , oLno6ouiv i n €3~08 E X O ~ E V -- aor. konj. och pres. ind.

Jh 7:37: Edv T L S 6 ~ $ g Epxio3w -- aor. konj. och pres. imper. 1 Kor 7:28: i d v 6 6 n a i y a p i o q s o6x n p a p r e s -- aor. konj. och

aor. ind.: ett av de andra alternativen

Jh 8:41: i d v T L S T O V Epdv Adyov r n p i o ~ , 8&va rov o6 p i 3 ~ w p i o q -- aor. konj. och aor. konj.: ytterligare ett alternativ

Fil 3:12: 6 ~ 6 x w 6E E L n a i naraAáBw -- bisats: E L + aor. konj.!

Som negation används pi.

I V . D E T P O T E N T I A L A F A L L E T

5 256. Detta fall liknar det eventuella fallet däri att handlingens fullbordan är oviss och att det finns hopp

därom. Skillnaden ligger i styrkan hos detta hopp. Det

eventuella fallet uttrycker störe hopp att handlingen blir

verklighet an det potentiala fallet. Om det eventuella

fallet kan anses uttrycka sannolikhet, uttrycker det

potentiala fallet endast möjlighet. Detta framgår också av

att det förra uttr-ycks med konjunktiv, medan det senare

använder optativ -- det modus som uttrycker större tvekan! Bisats: ~i + optativ Huvudsats: optativ + &v

Skillnaden mellan det eventuella fallet och det

potentiala fallet framgår av 1 Pt 3:13f.

Eventuela fallet: r i s 6 nan6owv Apss i d v r o 8 &ya308 ~ n A w r a i ~ E V T ) U ~ E -- SKB: ven a r den som kan göra eder något ont , om I n i t a l s k e n för d e t som a r g o t t ? Bisats: Eáv + aor. konj. och huvudsats: ett underförstått E U T L V (6 nax6owv)

Potentiala fallet: SAA' €1 x a i n á o X o ~ r E 6 ~ d 6 ~ x a ~ o o d v n v , p a n d p ~ o ~ -- SKB: Sku l l en I an få l i d a för r ä t t f ä r d i g h e t s s k u l l , så aren I dock sa l i ga . Bisats: €1 +.pres. opt.; huvudsatsen borde ha varit p a n d p ~ o ~ a v E ~ ~ T E (dvs. pres. opt.); den är dock ofullständig. Författaren kan ha avsett p a ~ á p ~ ~ ~ ;UTE (objektiva fallet, jfr. SKB:s översättning), eftersom exempel på blandade fall förekommer, och det i NT inte förekommer något helt regelmässigt exempel på det potentiala fallet.

Författaren Överväger den första möjligheten (eventuella fallet i v. 13) som det mest sannolika, eftersom han bygger sitt antagande på ett citat ur GT. Emellertid finns möjligheten att de kristna får lida oskyldigt. Detta var ju Kristi egen erfarenhet (v.17). Därför övergår författern efterhand från det eventuella fallet (som uttrycker det sannolikaste förhållandet) till det potentiala fallet, vilket visser- ligen ar mera avlägset från verklighet men dock fullt möjligt.

Detta konditionalfall kan uttrycka inte bara tvivel utan

också ett artigt, försiktigt påstående. Det ar sålunda ett

kännetecken för litterar stil och används ofta av bildade

människor. Det gängse ~o~vfi-språket (LXX, NT och papyrerna

(undersökta fram till 1923) ) saknar däremot fall med

optativ i bade bisats och huvudsats. Några ytterligare

7 8

exempel i NT ar:

Apg 24:19: oUs E ~ E L En{ u08 xap~iva~ nai narnyop~cv E: TL E X o ~ ~ v rpós Ep6 -- endast bisatsen är potentiala fallet: Paulus betvivlar högeligen att de har något att anklaga honom för!

Apg 8:31:xGs ydp 6v 6uvaipnv Edv pi TLS 8 6 n y i o ~ ~ VE -- endast huvudsatsen är potentialla fallet

I NT finns ingen potential sats med negering.

V . BLANDADE KONDITIONALFALL

5 257. I ett antal fall är en konditionalkonstruktion blandad, dvs. bisatsen representerar ett konditionalfall

och huvudsatsen ett annat.

Lk 17:6: EL ZXETE X ~ U T L V &s X ~ H H O V U L V ~ K E W S (objektiva fallet), E A ~ ~ E T E av TD uunapiv, . . . (irreala fallet)

Jh 8:39:~i r6nva ro8 'A~padp ;or6 (objektiva fallet), T& Zpya TOZ 'ABpadp ~ ~ O L E L T E (v.2 [KOLELTE av) (irreala fallet)

Se vidare Apg 8:31 och 24:19, ovan, § 256.

Ibland förekommer två skilda konditionalfall sida vid

sida:

Jh 13:17: EL ~a8ra otda~e (objektiva fallet: premissen antas vara sann) p a n d p ~ o ~ EUTE ;&V KOLSTE a 6 ~ d (eventuella fall.: handlingen är inte fullbordad men det finns hopp om fullbordan). Jesus förutsätter att de känner till dessa ting, men kunskapen i sig gör inte lärjungarna saliga. Saligheten beror på om lärjungarna gör de åsyftade tingen -- därför eventuella fallet !

(BDR $$ 203-40; Rob. 553-649; Turn. 249-80)

5 258. Prepositionerna var ursprungligen adverb. De används för att uttrycka förhållandet mellan ord -- en uppgift som också kasus hade. Men,eftersom bruket av kasus

så småningom blev ett vagt satt att uttrycka relationer,

kom prepositionerna till en allt större användning för att

ge ett allt klarare uttryck åt relationerna. Vissa pre-

positioner används såväl separat som i sammansättning med

verb och kallas e g e n t l i g a prepositioner, medan andra endast

används separat och kallas o e g e n t l i g a prepositioner. (En

förteckning av oegentliga prepositioner som möter i NT ges

i RD, s. 2 5 0 f . ) . De egentliga prepositionerna är 18 till

antalet och står med genitiv, dativ och ackusativ, vissa

med ett, andra med två och ytterligare andra med alla tre

kasus.

I. M E D E T T KASUS

L Med G e n i t i v

5 259. 1. ' A V L ~ (22 ggr. i N T )

1. Betecknar att en person eller sak ersätter en annan: i s t ä l l e t f ö r :

Mt 2:22: ' ~ ~ ~ 6 X a o ~ B~ULXESEL . . . & V T ~ TOG xa~pós a6~o8 '~pi6ou Lk 11:11: & V T ~ iX8d0g 6pL.v ... E K L ~ ~ u E L ;

2. Betecknar att en sak ar likvärdig med en annan: i s t . f . : 1 Kor 11:15: t ~ ó p q &vrL r ~ ~ ~ B o h a i o u 6 6 6 o ~ a ~ [ajrfjl Mt 5:38: 0p$aXpóv & v ~ i 8v9ahp~8 nai 866vra & v ~ i 866~70s

3. I betydelsen: f ö r . . . r ä k n i n g , f ö r : Mt 17~21: 66s ~ A T O L ~ & V T ~ Ep08 H ~ C U08

Mt 20:28: 6 uiós roi3 6v8p6rou ... ABEV EV ... 6oGva~ iv +uxiv l ajro8 Ahpov & V T ~ xohXGv

4. I sammansättning: några exempel ar: & V - ~ L B ~ X X W (Lk 24:17:

tala om), & v r L n t ~ p a ~ (1 Sim i:lO: strida), ~ V T L A E ~ W (Apg 13:45: motsäga)

5 260. 2.'& (645 ggr. i NT)

Ordet är besläktat med lat. ab, tysk. ab, eng. of.1 NT

används det med ablativisk genitiv och betecknar avlägsnande från.

1. Från, bort från: Mt 5:30: i x x o $ o v a 6 r i v n a i B d h ~ & x 6 ooU

2. För att beteckna ursprung: från: Jh 1:44: f iv 6 6 8 O C A ~ x x o g 8 x 6 B n 9 u a ~ 6 d -- i st. f. i n , jfr Jh 1:46: & H N a c a p E r 66vaTaL T L h y a 9 0 v E ~ V ~ L ;

3. Som en ersättning för partitiv genitiv: Apg 2~17: ~ H X E W 8 x 6 T O G T [ V E ~ ~ C X T ~ S pOU

4. Med rumsbetydelse: från: Mt 23:34: ~ L ~ ~ E T E 9 x 6 ~ ~ X E W S 6 is n 6 X ~ v

5 . Med tidsbetydelse: sedan, från: Mt 9:22: iuW9q 6 y u v i 8 x 6 rijs Wpas ~ H E L V Q ~

6. För att ange orsak: Lk 19:3: E ~ i r q ~ ~ E C V TOV ' I ~ U O S V T L S E U T L V , naL o6n 6 6 6 v a r o 6 x 6

r o S ÖxXou

7. För att ange skal, grund: ~k 22: 45: ~ X S O V r p ó s T O G S p a 9 q r á s E ~ P E V H O L ~ O ~ E V O U S a l j ~ 0 6 s 6 x 6

fis A6nns -- i st. f. 6 x 6

8. I stallet för napd: Apg 9:13: j inouoa 9 x 6 noXAWv Jh 3:2: 'PaBBL, o L 6 a p ~ v ~ T L 9 x 6 BEOS i A i h u 3 a s

9. I sammansättningar är h 6 mycket vanligt, t.ex: & x o n a X 6 n ~ w att ta bort slöjan, att uppenbara 8 x o 6 < 6 w u ~ att ge tillbaka

5 261. 3. 'EN (915 ggr. i MT)

Före ett ord som börjar med vokal får ordet formen 6 5 . Dess betydelse ar ut ur. Ordet skiljer sig från &n6 dar-

igenom att det distinkt betyder ut ur, medan &n6 betyder från. Dock används orden of ta synonymt, t. ex. Mk l : 1 0 : 8 v a B a L w v

i n T O S ~ ~ C I T O S och Mt 3:16: &vEBn i n T O U z 6 a ~ o s . ' E H används b1.a. i följande betydelser:

1. För att ange åtskiljande, särskilt vid rörelseverb: ut ur: ~h 17:15: 06n ~ ~ W T W I v a t i p p s a 6 ~ 0 6 ~ ;n r o 5 nóopou

2. För att ange riktning från vilken något kommer:ut ur: Lk 21: 18: 9pLC i x rRs n~cpaXijs 6 p o v o 6 p i & x ó X q r a ~

Jh 1:46: i n N a c a p i r 6 6 v a r a i T L & y a 3 ó v E ~ V U L ;

4. Tillsammans med partitiv genitiv: av: Jh 3:l: ?IV 6 6 ~ v 9 p w x o s En T W V @ a p ~ o a i w v

5; Kausa1t:p.g.a.: Upp 16:lO: i p a o l v r o T&< y h d o o a s ... i x TOI nóvou

6. Temporalt: sedan: h k 9:21: i x X C L L ~ L O ~ E V --SKE: altt sedan han var ett litet barn

7. 1 samansattningar är En mycket vanligt: E c i p X o p a ~ gå ut ur, ixBáXhw driva ut, t x 6 i 6 w p ~ hyra ut, E x 6 1 5 o ~ a ~ ta av (kläderna)

5 262. 4.IIp6 (47 ggr. i NT)

Betydelsen är före. Ordet används oftast i temporal

betydelse men kan också stå i lokal betydelse.

1. Temporalt: Jh 12:l: xpó ;pcpWv TO^ n a o x a

2. Lokalt: (4 ggr. i NT): Apg 12:6: cp6XanEs T E a p 6 T?S 8 6 ~ ~ s . Vidare: Jak 5:9; Apg 12:14, 14:13.

2. Med dativ

5 263. 5. 'Ev (2713 ggr. i NT) Detta är den vanligaste prepositionen. I äldre grek.

användes den strikt om befintlighetsverb. I NT står prepo-

sitionen också i stallet för E ~ C . "The uses of this preposition

are so many-sided, and often so easily confused, that a strictly syste-

matic treatment is impossible" (BAG, s.v.). Här anges några av dess

huvudsakliga bruk:

1. Lokalt: Lk 7:17: i ~ f i ~ 8 ~ v 8 Aóyoc 0 6 ~ 0 s i v 8~~ rfj '10u6acg Mt 3:6: 6 ~ a x r i c o v r o i v T Y '1op6dvp n o r a p 4

2. I betydelsen bland: Mt 11:ll: o6n i y < y s p ~ a L i v ~ E V V ~ T O L S yuvaL- nov -- SKB: bland dem som äro födda av kvinnor har ingen uppstått

Gal 1:16: c v u ~ 6 a ~ y s h i < w p a ~ a 6 r ó v 6v r o L s ESVEGLV

3. För att beteckna en nara personlig relation, särskilt hos Paulus, inte minst i frasen i v X p ~ o ~ y och varianter, som förekommer

196 ggr. i NT (enligt A. Deissmann, In Christo), t.ex.:

Ef 1:3: E ~ A O ~ ~ T O ~ 8 @ E O S . . . 8 E ~ X O ~ ~ O O S :pas i v n á o p ~ U h o y i g . . . i v XPLOT$

Fil 3:9: x a c E ~ ~ E B W i v a6ry. Vidare: 1 Kor 15:18; Rm 8:l.

4. Temporalt: Ht 3:l: i v 6 2 T ~ L S 6 p E p a ~ s ~ H E ~ V Q L C x a p a y i v ~ ~ a ~ ' I w á v v q ~ -- om tidsperiod.

Jh 6:44: B v a o r i o w a 6 r 6 v 6v i o x á r p :pEpq -- om tidpunkt

5. För att ange instrument: Upp 17:16: a 6 ~ f i v n a ~ a n a 6 o o u o ~ v i v n u p i Mt 9:34: Ev ~q g p x o v ~ ~ r o v 6 a ~ ~ o v < w v ~ U B ~ X X E L T& 6 a ~ u 6 v ~ a

82 8 3

6. För att ange orsak: ~h 16:30: V U V o c 6 a U ~ v ö T L 0 t 6 a S x&vTa , , a ~ 6ijo ii T p E ~ s -- SD: de rymde två e l . t r e batmått var

06 X P E L ~ V E X E L S :W T L S G E EPUT$. E V T O G T ~ K L ~ T E u ~ ~ ~ ~ . . . 4. ~ ~ ~ k ~ t vanligt i samansättningar: & V C ~ ~ L V ~ U M W , ~ V ~ Y E V V G , &v&yw Mt 6:7: 6 0 ~ 0 g a L v Y&P Ö T L E V Tfj nohuhoyLa a6~ i i j v ~ ~ ~ a n o u o 9 ~ o o v T a ~

7. I stället för E L S vid rörelseverb: I& 4:l: iiyETo ... iv T~ 9 266. 8. Eic (1753 ggr. i NT) E ~ f i p y (jfr. Mt 4:l: & v f i x 9 ~ € L S T ~ V EpQUoV) ~i~ är besläktat med Ev. I attisk grek. användes

8. Mycket vanligt i Sammansättningar: 2vCXw hata, EvepyG verka, [vo~ni i j innebo, E V T U ~ ~ & V W mana go t t för ( S D ) ofta formen ,%s (så t.ex. ~hukydides). Skillnaden PrePosi-

tionerna emellan är att E ~ S används med ackusativ och S 264. 6. C6v (127 ggr. i NT)

rörelseverb. Men i NT är orden stundom hopblandade. Den attiska formen E6v (mycket vanliq i sammansättningar

1. ~ ~ k ~ 1 i - t in i, i, mot: Mk 13:14: O L EV T$ ' I o u 6 a i g V~uyE~w ' Jav t-ex. hos Thukydides) kan skönjas i det nt-liga och nygrek. E L S T & 6Pn ordet UET~EU m e l l a n (t-ex. ~ p g 12:6: H O L ~ ~ ~ E V O ~ F i E T a ~ i j 66, 2. ~ ~ ~ ~ ~ ~ ~ l t : t i l l , t i l l s : Fil 1:10: Eva TE E L ~ L H P L V E ~ S nai 8xpó-

~ T ~ ~ T L W T ~ V ) betyder med, t i l lsammans med, jfr. lat. tum. u n o n o L € t S fiptpav x p ~ o ~ o g -- om tidpunkt. Lk 12:19: 4 ~ x 6 z X E L S nohh& , ,EiP€va E L S ET^ K O X A & --utsräckn. i tiden

1 NT är ordet vanligast i ~ k - ~ p g . 3. ~ö~ att ange mål: Upp 17:8,11: E L S & ~ d h € L a v A ~ & Y E L

1. Med, t i l l s m a n s med: Lk 7:6: ii 66 ' ~ ~ o o i j ~ E r o p E ~ E T o oijv aijTocs 4 . I fientlig betydelse: Lk 12:10: E L S T$ :YLov x v ~ o i i a f3xau~0k'4uwrL

2. Om upplevelse, lidande, mystisk förening med Kristus: Gal 3:g: ~ 6 A o ~ o g v ~ a L adv ~q K L U T ? AB^^&^, Rm 6:8: & ~ E 3 & v o U E v a u v xp . 5 . I positiv betydelse (jf. fördelens dativ) : 2 Pt 3:9: o6

~ ~ ~ ~ 0 s . . . & A A & ~ C ~ H P O ~ U P E L E L S U U ~ S 3 . För att ange hjälp: 1 Kor 15:lO: 6 X&PLS g E o g [ h ] tUoi

-- Gods grace tha t came t o my aid (BAG) 6. För att ange syfte: för ( a t t ) : ~t 26:28: a l i i 6 iiou . - e

X E P L K O ~ ~ G V { H ~ U V V O ~ E V O V E L S ; V E U L V & P ~ P T L ~ ~ 4 . 1 betydelsen utöver: Lk 24:21: & A A & y~ r a a L v T o ~ T o L s

T P ~ T Q V r a h r i v huEpav ; ~ E L & V ' 03 ~ a i j r a E Y E V E T O 7. I stället för iv: 10:10: n a i € L s T ~ V o inLav n á h ~ v oL 1 i a 3 q r a i tnQpcjTwv a h ~ ó v , Mk 13:9: E L S T&S o u v a y w y á ~

5. Mycket vanligt i sammansättningar: U U V & ~ W , ouva<pw, o u v T p ~ x w , 6 a p i u ~ u 3 ~ auvavaBaLvw, a u v e y ~ L p ~

8. I samansattningar: ej så vanligt i NT: ~ ~ o i p x o u a ~ , ~ L ~ n o p E ~ o ~ ~ ~ ~ 3 . Med a c k u s a t i v a iu&yw, E L U V E P W

5 265. 7 . 'AV& (13 ggr. i NT) I I . M E D T V 8 K A S U S

Ordet är besläktat med adv. &vm upp, uppåt. Dess grund-

läggande betydelse ar på, ovanpå , l a n g s . Denna betydelse 1 . Med G e n i t i v - a c k u s a t i v

kommer till uttryck främst i ord sammansatta med kw&. 5 267. 9. AL& Annars är dess vanliga betydelse b l a n d , m e l l a n . I NT ~ ~ t t ~ ord är antagligen besläktat med 6601 l f r - 6 ~ ~ ~ ~ ~ ~ 0 ~ används ordet oftast distributivt. t v å tusen , 6i6pa~pa t v å d r a c k m e r . Ordets betydelse ut-

1. M i t t ibland, bland: Mt 13:25: ~ ~ E U K E L ~ E V . . . &v& p i a o v 705 ~ L ' T O U vecklades vidare till m e l l a n (sålunda 6 ~ a 3 i w Överens- Mk 7:31: fiA9EV . . . E L S T iv 9&hauaav T ~ S r a h ~ h a i a ~ Sv& p ~ a o v ~ i i j ~

APLwv T ~ S A E H ~ K O X E W S -- i n thefmidst o f t h e ) d i s t r i c t o f k o m m e l s e m e l l a n t v å , 6 ~ a ~ p W d e l a ) . Dessutom uttrycker DecapoZis (BAG) i NT ibland tidsinterval, t.ex. Mk 2:1: 61,' ?UEP~V e f t e r

2. I betydelsen mellan: 1 Kor 6:5: o6n ... aoqós ;s 6uv<aETaL några d a g a r , se vidare Mt 26:61; Ap3 24~17; Gal Ordet ~ L ~ H P L V ~ L &V& p6aov T O I U & 6 ~ h q o i j a6~0ij;-- SKB: Som kan b l i va s k i Z jedomare me Z lan sina bröder är alltså mångtydigt.

3 . Distributivt: varje , s t ycke t : ~k 10:l: & V f 6 E L ~ E V 6 ~ i j ~ ~ ~ ~ 5 268. Med g e r f i v (386 ggr. i NT) ~ T E P O U S ~ ~ 6 o v i n o v ~ a [ d u o ] , n a i & K ~ ~ T E L A C V . . . &v& 660 [d601

Jh 2:6: f iaav 66 E X E L h L 9 ~ v a ~ 6 6 p L a ~ . . . x w p o ~ u a ~ &v& p E r p q T & S 1. ~ ~ k ~ l t : genom: Lk 6:l: 6 ~ a x 0 p ~ 6 ~ 0 8 a L a6TóV ~ 6 v oxopiuwv

I

2. Temporalt: a) utsträckning i tid: Lk 5:5: 6 ~ ' ;hn< v u n ~ ó s w o x ~ 6 u a v r ~ s

0 6 6 6 ~ i h 6 B o p ~ v

b) Tidsinterval: Apg 24:17: 6 ~ ' ; r W v 6E x h ~ ~ ó v w v ... n a p e y ~ v ó p n v

3. instrumentalt: genom, med: 2 Jh 12: ~ P ~ < P E L V 6 ~ d X ~ ~ T O U naL ~ . i E h a v o s , Rm 3:20: 6 ~ 6 y&p v ó p o u E n i y v w o ~ s 8 p a p ~ i a s

4. Uttrycker den indirekta agenten: genom: M t 1:22: ~6 bn9Ev 6 x 6 T O U K u p i o u 6 ~ 6 r o 5 x p o ~ i r o u -- både direkt och indir.agent

5. Kausalt: p.g.a.: Rm 8:3: r d . . . & 6 6 v a ~ o v ~ o 5 v 6 u o u , [v I$ > i o 4 6 v s ~ 6 ~ & ~ i j s u a p n 6 5

5 2 6 9 . 8 . hled a c h u o d v (280 ggr. i NT)

1. Lokalt: genom: Lk 17:ll: ~ L ~ ~ P X E T O 6 ~ d F I ~ U O V C a p a p ~ i a s

2. För att ange orsak: p.g.a., e f tersom (vanligaste användningen): Mt 10:22: EUEUSE ~ L U O ~ ~ E V O L 6 x 6 K ~ V T W V 6 ~ 6 ~6 8vop& p o u Mk 2:27: r6 u 6 B B a ~ o v 6 ~ 6 ~ 6 v 6v9pwxov ~ y E v ~ r o - - f ö r mämiskans

skulZ,Mt 13:s: ~ 6 9 6 ~ s E S ~ V E T E L X E V 6 ~ 6 r6 u 6 E X E L V B63os y f i s -- e f t e r s o n den i n t e hade cZjup jord

5 270. 10. Kará

Denna ar sannolikt relaterad till n á r o n e r . Dess

betydelse är n e r på eller n e r f r å n (med gen.) och n e r l ä n g s

(med ack.). Den ar vanlig i sammansattningar, t.ex. nara-

n a i o b r ä n n a upp ( f u l Z s t a n d i g t ) , n a r s u 9 i o ä t a u p p , f ö r t ä r a .

Tanken i det grek. ar att bränna n e r tills det finns bara

aska resp. att svälja n e r .

5 271. d. Med g e n i t i v (73 ggr. i NT)

1. Lokal t : ner från, ner på, al2tigenom:Lk 8:33: Wpunuev ii & y i h v n a r 6 r o 5 n p n p v o 5 E L S iv A i p v v v , Apg 9:42: y v w o r 6 v 6 6 E Y ~ V E T O n a 8 ' t l h n s . . . id ax^^ -- genom hela Joppe

2. Fientligt: mot: Rm 8:33: r i s E Y H ~ A ~ U E L n a r 6 ~ H X E H T O I V €3~05;

§ 272. B. Med a c h d v (391 ggr. i NT)

1. Lokalt: längs, över, genom:Lk 8:39: 8 n i j h a ~ v n a 9 ' Öhvv T ~ V

n 6 h ~ v nr~pUuuuv -- genom hela staden. Apg 27:5: r6 T E n i h a y o s ~6 n a r & T ~ V K L A L H L ~ V -- havet längs K i l i k i e n s k u s t

2. Temporalt: på, v i d , under: Hb 3:8: n a ~ á T ~ V :p ipav T O U r c ~ p a u p o 5 -- under prövningens dag

3. Distributivt: både om plats och tid: Lk 8:l: ~ L W ~ E U U E V n a ~ 6 ~ O I X L V n a l ndpvv från s tad t i l l s tad och från by t i l l by -- om rum, Lk 2:41: ~ x o p ~ 6 o v r o ... n a ~ ' E ~ o g E L S ' ~ c p . - - om tid

4. Om syfte: Jh 2::: &sav 6 6 E H E L A ~ ~ L V C L L 6 6 p c a ~ E5 n a ~ 6 T ~ V n a 9 a - p ~ u p 8 v T W V i o u 6 a i w v

5. Med betydelse e n l i g t , i en l ighe t med: 1 Kor 15:3: X ~ L U T ~ S & a g - S a v e v 6 x i p rWv & p a p r ~ W v 6pGv n a ~ & T ~ S y p a q á s -- enligt skrifterna; M t 9:29: n a r 6 r i v K ~ U T L V 6pWv y ~ v v 9 6 r u 6pCv

Exempel som Ef 1:5: n a r 6 - r iv ~ 6 6 o n i a v r o 5 9 ~ h f i p a r o s a 6 ~ 0 5 , 1:11: n a ~ 6 n p ó 9 ~ o ~ v TO^ T & x á v r a ~ v ~ p ~ o ~ v ~ o ~ n a r 6 r i v f3ouhiv r o 5 3 ~ ~ 6 p a ~ o s a 6 ~ o i 3 är mera komplicerade: här är norm och orsak blandade så att det som sker inte endast är i enlighet med den gudomliga viljan utan också är orsakat eller framtvingat av denna vilja.

5 273. 11. M E T ~

Denna prepositions vanligaste betydelse ar med, b l a n d ,

och m i t t i b l a n d (med gen.) och e f t e r (medack.) . M E T ~ ar

vanligare an U ~ V , dock mindre vanligt i sammansättningar.

Före en aspirerad vokal får ordet formen ~ 6 8 ' .

5 274. A . Med g e n i t i v (364 ggr. i NT)

1. Lokalt: med, bland, m i t t ib land: Mk 1:13: Tv !JET& rWv 3 q p i w v Upp 1:7: EpXoPaL V E T & ~ i b v V E ( ~ E X W V -- (mitt) ibland molnen

2. I betydelsen med: Gal 6:18: 6 x ~ ~ L s . . . P E T & r05 ~ V E ~ ~ ~ T O S 6pWv

3. Om (gudomlig) hjälp, en betydelse som influerats av hebreiskan: Apg 14:27: Öua E x o i r t u ~ v 8 Bsóg ET' a h ~ i i v -- a l l t som Gud gjorde

for dem

4. För att ange beledsagande omständigheter: 1 Tes 1:6: 6 s ~ d p ~ v o i ~ 6 v A ~ ~ O V E V ~ A ~ + E L n o ~ ~ i j V E T & xap6.s -- med g lädje

5 275. B. Med a c k u d d v (103 ggr. i NT)

1. Lokalt: bakom: Hb 9:3: P E T & 6 6 ~6 6 ~ 6 r ~ p o v n a r a x 6 ~ a o p a -- bakom d e t andra draper ie t

2. Temporalt: e f t e r : Gal 1:18: E ~ E L T ~ P E T & r p i a Z T ~ 8vfih90v E L S ' ~ E p o o ó h u p a

5 276. 12. n ~ p i

Grundbetydelsen ar r u n t , r u n t o m k r i n g , på a l l a s i d o r om

(jfr. &p<pi på båda s idor om). Det har ofta den metaforiska

betydelsen om, be trä f fande . Ordet ar vanligt i samman-

sattni'ngar: n s p ~ & y o leda omkring, WLMW gå omkring , TLEPLHUH~O

omge.

5 277. A. Med g e d v ( 2 9 3 ggr. i NT)

1. Vanligaste betydelse är: om, be trä f fande: Jh 7:17: ;&v T L S 96X~;) ~6 9 6 h v p a a 6 r o 5 ~ O L E L V , y v d o c r a ~ x ~ p i r f i s 6 ~ 6 a x f i s

1 Kor 12:l: n ~ p c 6 6 TGV x v ~ u p a r ~ n W v , & d ~ X q o i , o 6 36Xw 6 p ä s &yvocLv (se vidare: 1 Kor 7:1, 25; 8:l; 16:1, 12)

2. Med artikel: vad som angår någon / något: Apg 1:3: AEywv xcpi rfis Bao~hcias r05 f3coi3

3. 1 stallet för 6 x 6 ~ (vid verb och substantiv som betyder bedja, fråga, samt före ordet apao-ria): Jh 17:9: tyd xcpi a6rWv EPUTW, Mt 26:28: TOGTO ydp EUTLV r13 alp& pou . . . ró ncpi noAAWv En~uvvópcvov, 1 Pt 3: 18: Xp~orós.. . xcpi Apapr~Wv &xt3avcv

5 278. B . Med ackubaziv (38 ggr.i NT)

1. Lokalt: ( run t ) omkring: Lk 13:8: 6qss ... Eos &ou oná+w xcpi a6riv Apg 22:6: Eydvcro.. .in ro5 06~avoU rrcp~aurpá+a~ (pWg inavóv xcpi ipf

-- obs. xcpi står såväl separat som i det sammansatta verbet 2. (hn folk som ar nara el. runt omkring någon el. ar någons

följeslagare: Mk 4:lO: 6pWrwv a6róv ol ncpi a6~6v, Apg 13:13: oi ncpi IiaUAov fiA3ov ELS IIEpyqv -- PauZus fö2jeslagare

3. Temporalt: omkring, nära: ~t 20:3: E ~ E A S W V xcpi rpirqv Gpav EZ~EV 4. I betydelsen beträffande, angående: Fil 2:23: roUrov pEv o6v

ihxigw nEp$a~ As 6v &qi6w r6 ncpi ipE i~au~fis -- hur det ska2 2 gå med mig

5 279. 13.'YnEp

Denna preposition ar besläktat med lat. super, tysk. uber,

eng.over. Dess grundbetydelse ar över, ovanför. Den utgör e n

komparativ form till Gn6 (jfr. RD, s . 261). Grundbetydelsen

skymtar i t .ex. 6nspávo o v a n f ö r (Hb 9:5) och i CnspQov övre våningen ( Apg l : 13) . Den ar vanlig i sammansättningar i betydelsen ovanför, över, t.ex. U n ~ p & x o överträf fa , Gn~puJio

upphöja mycket högt ( Fil 2: 9) . Som preposition står den oftast i betydelsen för, t i l l f ö d n för, för ... sku2Z.

5 280. A . Med g e n i t i v (130 ggr.i NT)

1. I betydelsen för, t i 2 2 förmån för, för.. .skuZZ: b1.a. efter ord som betecknar begäran, bön, omsorg, arbete och uttryck för offer och lidande: 1 Tim 2:l: xapawahW ... x o ~ ~ l o 9 a ~ 6 c i o ~ ~ s , xpoucu~ds ... 5xip rávrwv &v3pWxwv -- om bön

1 Kor 12:25: &Ah& r6 a6r6 UxEp &hh<hwv ~ E P L ~ V W U L V T& ~ E h q (omsorg) Ef 5:2: 8 XPLUT~S ... xap66wncv iauróv 6xip tpWv xpooqopáv nai

8uuiav -- om offer; Kol 1:24: vUv xaipw Ev roCs xa8~pao~v 6xEp 6 p ~ v -- om lidande

2. I betydelsen i stäZZet för, å någons vtig.nar: Filem 13: L"va 6xEp o05 VOL 6~anove -- SKB: så a t t han å dina vägnar kunde ...

5 281. B. Med achuucbaLiv (19 ggr.i NT)

Betydelsen har ar över, bortom, mera an: Lk 6:40: o6w ~ U T L V pa3qris

I 6nEp TOV 6~6áunaXov -- över / förmer än s i n mästare b 2 Kor 1:8: na3'5x~~~oh<v 6 x 6 ~ 66vap~v igap<9np~v -- utöver Vår ...

Filem 21: 6rCp 6 AEyw ~ O L ~ ~ U E L S -- du ska22 gömmer än jag säger

5 282. 14.'yn6

Detta ords normalla betydelse i NT ar under, Mngre an,

men aldrig nedåt som zur&. Ordet ar vanligt i samman-

l* sättningar, t. ex. UnopEvo uthärda, Unoyrpvfioxo påminna

(2 ??t 1:12) , U n 6 o r a o ~ S t i t i f ö r s i k t (Hb 11 : 1) , Unos&ooo underorcha

m (Kol 3:18).

5 283. A . Med ge&v (167 ggr.i NT)

1 .Betecknar agenten: Mt 1:22: Eva xAnpw8Q r6 eq3Ev 6x6 K U ~ ~ O U

2.Betecknar orsaken: av: Lk 7:24:udhapov 6x6 &vEuou oahsu6~cvov

5 284. B. Med a c b & v (50 ggr.i NT)

1. Lokalt: under både med befintlighetsverb och rörelseverb som svar på frågorna var? och vart?: Jh 1:48: Övra 5x6 T<V aunfiv ~ 2 6 6 ~ oc, Mt 8:8: o6n E L ~ L Lnav6~ !va pou 5x6 riv uriyqv ciaE~8yic

2. Temporalt (mycket sällsynt): Apg 5:21: &no6oavr~s 66 c~ufih8ov 5x6 róv €iS r6 icpóv nai E6i6aonov -- vid gryningen

I I I . M E D T R E K A S U S

5 285. 15.'~ni Denna preposition betyder upp, på. Skillnaden gentemot

UnEp ar att €ni anger att något vilar på nagot, medan UnEp

anger att något ar över eller ovanför något. Den ar mycket

vanlig i sammansättningar, t.ex. €niouonos biskop (1 Tim 3:2)r

h i y v o o r s ful2 kunskap (E£ 1:17) , &n~yp&qo skriva på (Hb 8:lO).

5 286. A.M& ge&v (220 ggr.i NT)

1. Lokalt: på, ovanpå, nara: - -

a) Som svar på frågan var ? och vart ?: Mt 6:lO: ycv?9<rw r6 3EAnpá oou ... ;ni yfis, Lk 22:40: y~v6p~vos 66 ;n$ rórou

b) I betydelsen nara: Jh 21:l: iqav6pwocv taur6v. . .o IqooUs

ini rfis 3aX&ooqs rfis T~Bcp~660s -- nära Tiberias s jö C) I betydelsen framför, in för : Mk 13:9: ;ni 6ysp6vwv nai B ~ u L -

Aiwv o~a8<ucu3s t?vcxcv ipoP d) Metaforiskt: över: Jh 6:2: ~ 9 s ~ p o u v T& oqpcla 6 inoic~ ini

T$V &o3~vo6vrwv 2. Temporalt: under, under någons tid: Mk 2:26: ~iufih8~v ELS T ~ V

O ~ H O V TOG OEOU Ex< '~B~á8ap &px~epEws

5 287. B . M d d a t i v (182ggr.i NT)

1. Lokalt: på, i, ovanför: a) Som svar på frågorna vart ? och vart ?: Upp 4:lO: x ~ o o U v ~ a ~ ...

E V ~ ~ L O V TOG ua8np6vou Exi ro5 8pdvou, Jh 8:7: 8 &vapáprqros 6pWv xplros Ex' ahiv Bahi~w Ai8ov

b) I betydelsen utöver: Lk 3:20: xpoa68qn~v nai TOUTO Ex< xäo~v, H ~ T E M X E L ~ E V róv '~wávvqv EV quhan$

c) För att uttrycka syfte: ~f 2:10: H T L U ~ ~ V T E S EV X P L U T ~ 'I~UOU Eni Epyo~s &ya8o~s

2. Temporalt: på, i, under: Hb 9:26: vuvi 66 6rac (dvs. Exa8~v) ini UUVTEXE~P TWV a&wv

5 288. C.Med a c k u n a t i v (476 ggr.i NT)

1. Lokalt: tvärs över, på, över, mot,tilii: Mt 15:35: xapayy~ihas T$ Ö X A ~ & v a x ~ a ~ ~ v Exi T& yijv, Mt 3:13: napayivcra~ O '1nooUs . . . ;ni róv 'Iop6ávqv -- t i l l Jordan; Mt 12:49: Eur~Lvas -riv x~Lpa aijro5 Exi rods pa8nrás ah05 -- mot lärjungarna . . .

2. I betydelsen mot (fientligt): Mk 13:8: i y ~ ~ 8 i o ~ ~ a ~ ... E8vog Ex' E8vos nai Bao~A~ia Er< Bao~h~iav

3. Om syfte: Mt 3:7: i66v 66 nohhods TGV Oap~oaiwv ... ~pxopEvous Exi ~ó Bclx~~apa eln~v -- som kom för a t t döpas

4. Temporalt: under: Lk 4:25:&~ EXXE~UST) 6 06~avLi~ Exi ET^ TPia ;a< pijvas Et -- under t r e och e t t h a l f t å r ; Gal 4:l: ET' ooov xpbvov 6 ~ A n p o v ~ ~ o s v6x~os EUTLV, 0666~ 6 ~ a q g p c ~ 6oJXou

5. I betydelsen utöver: Fil 2:27: :va pi Xbxnv $ni Xbxnv 0x6 -- SKB: bedrövelse på bedröve l se

Denna preposition har en betydelse som ligger nara den

hos np6s. Skillnaden ar att napd betyder vid sidan om medan

np6s antyder ett mötte mellan två, en konfrontation. IIap&

är ytterst vanligt i sammasättningar, t.ex. napagohfi, Rapa-

gai vo överträda (- 1 :25) , napáyo gå förbi (Mk 1 : 16 ) , napa6 i - 6 0 ~ ~ överlämna (1 Kor 13:3) , napdnXq-cos hjälpare, tröstare

(Jh 14:16).

5 290. A . Med genia% (79 ggr.i NT) 1. I betydelsen från i samband med en person och verb som betyder

komma, sända, mottaga, ursprung, et c. (van1 igas te användning- en): Jh 15:26: ö ~ a v EX80 8 xapánhnros ÖV EyW xEp+w 6 p ~ v xapá TOU nurpós ... Ö napá TOU iia~pds EHKOPEUET~L -- om kommande och sandande; Lk 1:45: roLs XcAahnpEvo~~ a 6 ~ Q *ap& Kupiou -- orden hade sitt ursprung hos Gud

2 Pt 1:L7: AaB6v xapá ro"ua~p6s T L ~ ~ V ?ta< 6&av -- om mottagande; 2 Tim 3:14: xapá rivwv E ~ ~ S E S

2. Substantiverat: t.ex. om ägodelar: Mk 5:26: 6axaviaaaa T& rap' a6Tijs xávra -- SKB: Och kostat på sig a l l t vad hon ägde

5 291. B. Med d d v (52 ggr.i NT)

Med dat. används prepositionen nästan alltid om personer.

1. I betydelsen nära, v id , invid: Jh 19:25: E ~ U T ~ H E L U ~ V 66 xapá T$ oraupq ro5 'I~IUOU pirnp a h 0 5 . . .

2. I betydelsen hos någon: Apg 10:6: ohos S E V ~ C E T ~ L xapá TLVL Cipwv~ Bupo~L

3. I betydelsen in för , i någons åsyn (speciellt om Gud): Rm 2:13: 06 oi &npoarai vópou 6 i n a ~ o ~ xapá T$ BE^, Lk 2:52: npo- EXOKTEV [EV T$] ooqiq uaL . . . X ~ ~ L T L napá BE@ nai &v8póxo~s

5 292. C. Med ackuna2iv (60 ggr. i NT)

1. Lokalt: vid, längs, bredvid, nära: Mt 13: 1: Ex68n~o xapá riv 8áhnaaav, Mt 15:30: ?pp~+av aUro6g xapá ~ 0 8 5 xódas a6ro5

2. I jämförelser: mer2a &h, utöver: Lk 13:2: 6onkTe ÖTL O L II~XL- Aabo~ O ~ T O L 6paprwhoi napá xávrag TOSS rah~haious EyEvov~o;

3. Kausalt: d ä r f ö r ( a t t ) , eftersom: 1 Kor f2:15: ;&v 8 xod~, "OTL OUX E L ~ L X E ~ P , OUX ~ i p ~ in r05 o6pa~os, OU xapá TOSTO OUX :UTLV EX TOU a6pa~os;

4. Adversativt: mot, i motsättning t i l l : Rm 4:18: Ös nap' EhaL6a Ex' Ehxi6~ ixia~~uasv -- jfr. också Rm 16:17

5 293. 17. np6s

Den ursprungliga betydelsen var nära, bredvid, mot, in för .

Beträffande skillnaden mellan npbs och nap& se 5 289. n p b ~ ar vanligt i sammansättningar, t-ex. npoodyo föra t i l l (1 Pt

3:,18) , npoadon6 vänta (Tit 2:13) , npoas6xopa~ b e d j a (Mt

6 : 5) npooxuv6 t i l lbed ja (Jh 4 : 24) . I NT används npbs huvudsakligen med ackusativ.

5 294. A . Me.dgtnia%v (1ghgiNT)

Det uttrycker förmån: Apg 27:34: 6 ~ 6 xapanahôj Upas p~raXaB~Cv ~povijs, T O U ~ O yáp xpós rij~ 6 p ~ ~ 6 p a s awrnpias 6rclpx~~ -- SKB: detta skal l förhjälpa eder t i l l räddning; NEB: So I beg you t o have something t o eat; your l i v e s depend on i t

5 295. B. Md d&v (7 ggr.i NT)

Lokalt (alltid så i NT): Mt 5:ll: Tv 66 EHEC xpds T$ OPEL AyEhn xoipwv p~yáhq ~oouop6vn

5 296. C. Med a c ~ ~ v (678 ggr.i NT)

1. Lokalt: mot, t i l l , huvudsakligen med verb som betyder gå, sända, t a l a , be, etc.: Mk 1:32: Ecp~pov x p ó s a i>róv no ivras ... r o 6 5 6 a ~ p o v ~ < o p E v o u s , Lk 24: 32: E l n a v n p ó s & h h i h o u s , Fil 4:6: T G n p o o ~ u x f j . . . roi a i r i p a r a A p ~ v y v w p ~ g E o 8 w x p ó s r ó v 8 ~ ó v

2.Temporakmot, inemot, t i l l en t i d : Lk 24:29: n p ó s i.oxCpav EurLv n a i M E H ~ L H E V 6617 n npEpa -- SKB: d e t l i d e r mot a f tonen; Gal 2:5: o t s o 6 6 6 x p ó s Wpuv E E S ~ U E V rq h x o r a y i j -- i n t e ens för en stund . . .

3. Om syfte: Apg 3:10: a 6 ~ 6 S f;v 8 x p 6 ~ r i v i h s r i p o o 6 v q v n a 9 i p ~ v o s -- som s a t t för a t t t i gga almosor

4. I betydelsen med auseende på, i en l ighe t med: Mk 12:12: Eyvwoav yoip ~ T L x p ó s a A r o 6 s r i v rapaBohr iv E ~ ~ E V -- de förstod a t t de t uar med auseende på dem som han b e r ä t t a t l i k n e l s e n

5. I betydelsen med, hos, i sä l l s kap med: Jh 1:l: 6 Aóyos fiv x p ó s T O V e ~ ó ~

5 297. 18. 'Apcpi

Denna preposition förekommer i NT endast i samsattningar.

Dess grundläggande betydelse ar på båda s idor , t. ex. :

Mk 1:16: € 1 6 ~ ~ Cipwva naL ' ~ v 6 ~ i a v ... & p ( ~ ~ B o i h h o v r a ~ E V rfj 9ahdu- u q -- naten kastades an på ena, an på andra sidan av båten

Mt 6:30: E L 6 6 T O V X ~ P T O V roi3 &ypoi3 . . . 6 BEOS o z r w g & p c p ~ 6 v v u o ~ v o; x o h h q pt ihhov 6 p t i s ; -- det sammansatta verbet har betydelsen s ä t t a på k läder run t omkring (dus. a l l a s i d o r )

Lk 6:39: pir^ 6 6 v a ~ a ~ rucphós rucphóv 8 6 q y ~ L v ; o G X i & ~ ( P O T E ~ O L E L S 8 6 3 u v o v E ~ ~ E u o ~ ~ v T ~ L ; -- & ~ ~ O T E P O L betyder båda. Var och en betraktas för sig.

10, P A R T I K L A R (BDR $$ 438-57; Rob. 1142-54; Tum. 329-41)

5 298. Grammatikerna ar oeniga om vilka ord som bör betecknas som partiklar. Vissa, så t.ex. BDR, behandlar partiklar

och konjunktioner tillsammans; andra åter, så t.ex. Jannuris,

inkluderar prepositioner, konjunktioner och negativa

partiklar. Det finns ett stort antal ord som kan betecknas

som partiklar i vid bemärkelse. Den lexikaliska betydelsen

hos de flesta av dessa framgår tydligt av ordböckerna. Har

skall behandlas endast de små ord som modifierar betydelsen

hos ord, uttryck och satser. "They are the hinges of speech on

which the thought turns, delicate turns of expression, nuanses of

thought that are often untranslatable" (RD, $ 471). Dessa partiklar

brukar kallas i n t e n s i v a (dvs. f örstarkande, f ramhavande)

partiklar.

5 299. 1. (31 ggr-i NT)

Svenskan saknar motsvarighet till denna partikel. Dess

uppgift ar att framhäva det ord med vilket det står, men

ordet får ingen ny betydelse. översättningen av partikeln

blir helt beroende av kontexten; ibland översatts den inte

alls. Den ar enklitisk och står efter det ord som det hör

tillsammans med.

1. Begränsande: åtminstone: Lk 11:8: 6 ~ 6 y e r i v a v a i 6 ~ ~ a v a8ro i3 tyEp9E<S ~ W U E L a 8 ~ q Ö U U V X P ~ S E L

2. Intensifierande: t i l l och med, i n t e ens: Rm 8:32: 0"s y~ roi3 i 6 i o u uioi3 0 6 n E c p ~ i o a r o -- som i n t e ens skonade s i n egen son

3. Fogad till andra partiklar och konjunktioner (den vanligaste användningen) :

a) apa y~ ( 6 p a y e ) : a l l t s å (i slutsats): Mt 7:20: a p a y e & x 6 T W V naprWv a h r ~ v E x ~ ~ v d o s o 8 ~ a 6 r o 6 c

b) E L Y E : f ö r s å v i t t , om verk l i gen : Ef 3:2: E L y~ 1 i n o 6 o a r ~ -- f ö r s å v i t t n i har hör t

c) EL 66 yiy~: annars, i annat f a l l : Mt 6:l: ~ ~ O U E X E T E . . . EL 66 y 6 y ~ y~o96v 06n &ETE -- efter ett positivt påstående

d) nai YE (begränsande): fastan, och i s j ä l v a ve rke t : Apg 17:27: nai YE 06 yanpáv &x6 Evós ~ M ~ ~ U T O U ;,av ;xcipxov~a

e) nairo~ y€: och dock, ändå, n a t u r l i g t v i s : Jh 4:2: nairo~ y~ '1noo5s ~ ~ 6 ~ 6 s 06n ~B&XTL<EV -- dock var d e t i n t e Jesus s j ä l v som döpte

f) y~vo5vys: snarare, verk l igen: Fil 3:8: &Ah& ~i~vo5vys nai ;IYoi3ya~ xáv~a c~yiav E I V ~ L -- SKB: Ja, jag raknar i sanning a l l t såsom f ö r l u s t

g) yir~ye: mycket mera, h u m da i c k e , för a t t i n t e närma: 1 Kor 6:3: 06n O E ~ ~ T E ÖTL &yy6hous H ~ L V O U ~ E V , ~{TLYE BLWTLH~; -- SKB: h u m mycket mera böra v i i c k e då kunna döma ...

h) E ~ E X ~ V YE (för att uttrycka en stark men ouppfyllbar önskan) 1 Kor 4:8: nai O ~ E A O V YE ~ B ~ U L A E ~ U ~ T E -- jag s k u l l e önska a t t n i hade ve rk l i gen regerat som kungar

5 300. 2. ~ f i (6 ggr.i NT) Denna partikel anses ursprungligen ha varit samma ord

som 66. Sedan kom formen 64 att användas endast somintensiv partikel, medan 66 blev konjunktion. Afi ingår i ord som EITE ~6fi ef tersom, $ 3 ~ nu, redan (Jh 4 :3) , 6fimu ju (Hb 2 :16) . Partikeln anger attvad som sags kan antas vara sant, eller

bevisat. Vidare betonar partikeln att vad som sags är

angeläget. Det är inte möjligt att göra en exakt över-

sättning till svenskan.

1. Betonar att ett påstående ar definitivt fastställt: förvisso: Mt 13:23: Ös 66 napno~~op~l nai ~ O L E L --som fö rv i s so bär f m k t

2. Ökande angelägenheten hos uppmanningar och befallningar:nu, a lZ t så : Lk 2:15: 6~6A9wy~v 66 &S B Q ~ A E ~ ~ - - nu l å t O S S gå... 1 Kor 6:20: fiyopáoan~~ yáp r~yfis' 6 o ~ á o a r ~ 66 róv 8 ~ ó v Ev rcj o6ya-r~ 6~ôjv -- förhär l iga a l l t s å Gud ...

5 301. 3. Ei viv (1 gång i NT) Den klassiska formen var 6 Viv. Det ar en bekräftande

partikel som betyder v i s s t , sannerl igen: Hb 6:14: EL u6v ~6hoyGv ~6hoyiow UE -- jag s k a l l f ö rv i s so vä ls igna d i g

5 302. 4. NU[ (34 ggr.i NT)

Denna partikel anger bekräftelse, samtycke eller betonande. Dess vanliga betydelse är j a , f ö r v i s s o :

1. I betydelsen ja (som svar till en fråga): Apg 5:8 eix6 VOL

EL rooo6~ou r6 xwpiov &n66oo9~; 9 66 EZXEV, Nai, TO~OJ T O U Jak 5:12: TU 66 6 y ~ v r6 Nai va< nai ~6 08 05

2. I betydelsen ja , f ö rv i s so (nar man samtycker med vad andra sagt): Mt 15:27: fi 66 ~lxsv, Nai, K ~ ~ L E , nai yáp T& nuváp~a E U B ~ E L &x6 rôjv + L X ~ W V ... TGV nupiwv ahrôjv

3. I betydelsen ja , f ö rv i s so (när man upprepar sina ord för att betona dem): Lk 12:5: qoBi9nrs r6v PETS r6 &nowreCva~ Exovra 2couoiav 6yBahsCv ELS y6~vav' vai,AEyw 6yCv, ro5rov qoB69rir~

5 303. 5. ~ f i (1 gång i NT) En starkt bekräftande partikel. Den var vanlig i klass.

grek. i eder, särskilt i uttrycket vi Aia (ack. av ZEUC,

de högsta grekiska gudomligheten). Den ar sannolikt

besläktad med val. Betydelsen a r v i d . Den person eller sak

vid vilken man svar står i ackusativ: 1 Kor 15:31: na9' riyEpav

&ro8vionw, vi riv 6y~rCpav H ~ ~ X ~ U L V -- jfr. RSV: I pro t e s t , brethren,

by my pride i n you . . . I d i e every day

5 304. 6. M ~ V (182 ggr.i NT)

Detta ar den vanligaste bekräftande partikeln i NT och

utgör en försvagad form av viv. Den står i NT såval ensam

(p6v s o l i t a r i w n ) utan ett korresponderande 66 som med ett dylikt antitetiskt 66, ofta nar VEV-satsen är koncessiv.

1. Använd tillsammans med andra partiklar: inledande en koncessiv sats som följs av en adversativ: å ena s idan ... å den andra sidan ... Ofta uttrycks motsättningen bara i den andra satsen

a) y6v . . . 66 . . . Mt 9:37: 6 y6v 9 ~ p ~ o p ó s noA6s, O L 66 Epyára~ O A ~ ~ O L -- viv översatts inte här: skörden a r mycken, men arbetarna a r få

b) y6v ... &Ah& ... f ö rv i s so ... men ... 1 Kor 14:17: o6 piv ycip nahôjs E ~ ~ ~ ~ L ~ T E L S , &AA' t, Ercpog o6n O ~ H O ~ O ~ E L T ~ L -- du gör f ö rv i s so v a l i a t t tacka, men ...

c) Ofta uttrycker VEV ... 66 inte någon kontrast. Orden av- gränsar bara en tanke från en annan: Mt 13:8: nai E6i6ou napxóv, Ö yiv &naróv, Ö 66 Ecinovra, Ö 66 rp~ánovra,l Kor 7:7: Enaoros LOV EX^^ xdp~oya 2n 0 ~ 0 5 , 6 VEV O ~ T W S , 5 66 O ~ T W S

2. Många gånger står yiv i anakoluter, där kontrasten framgår av kontexten: Kol 2:23: ar~va iur~v Aóyov y6v Exovra ooqLas (dvs. Övra 66 áhoya) -- de har r y k t e om s i g a t t vara v i s a (men a r i s j å l v a ve rke t o förs tåndiga)

5 3 0 5 . 7 . MEVOUV (1 gång i NT)

Denna partikel används liksom UEVOUVYE huvudsakligen i

svar för att betona eller korrigera ett påstående. I NT

står pev06v 1 gång plus 2 ggr. som v . 2 . i Rm 9 : 2 0 och Fil

3 :8. Dess betydelse är snarare, tvärtom: Lk 11:28: a 6 r ó s 66 E ~ ~ E V ,

5 3 0 6 . 8. M~vo6v ye (el. p~vo6vys) ( 3 ggr.i NT)

Betydelsen ar samma som för U E V O ~ V : i sanning, tvärtom:

Rrn 10:18: & A A & AEyw, v i o6n iinouaav; ~ E V O ~ V ~ E , E L S n6oav T ~ V

yiiv t ~ f i h 9 ~ ~ i) cpadyyos ~ U T W V -- men jag frågar, Har de i n t e hört? Tvärtom ... Se v i d a r e Rm 9:20; F i l 3:8

5 3 0 7 . 9 . MEvro~ (8 ggr.i NT)

Detta ar vanligen en starkt adversativ partikel, som

uttrycker motsats. Dess betydelse är dock, förvisso:

Jh 4:27: E 8 a 6 ~ a < o v Ö T L P E T & y u v a ~ n ó s E A ~ A E L ' 066Eis v E v r o ~ e l x ~ v , T i < n r s L s ; ;i T < X C L A E L S P E T ' a6 r i j s ; dock vågade ingen säga, Vad söker du? e l l e r Varför ta lar du med henne ?

Detta ord är enklitiskt och placeras efter det ord till

vilket det ar relaterat. I NT trycks det normalt till-

sammans med det ord till vilket det hör. Denna partikel ar

både intensiv och extensiv (dvs. utvidgar ett annat ords

betydelse). Den uttrycker angelägenhet (liksom y ~ ) eller

grundlighet. Den används tillsammans med ett antal

konjunktioner, t-ex.:

1 ) O L O X E P durför, av denna orsak, just av denna anledning (2 ggr. i N T ) : 1 Kor 8:13: O ~ ó n e p E L f3pOua o n a v 6 a h i g ~ ~ róv &6~Aq16v uou, oh y< cp6yw npea E L S T O V a i 6 v a

2 ) e[nep om verkligen, om annars (6 g g r . i NT): 1 Kor 15:15: E~aprup<oaPev . . . Ö T L q y e ~ p e v róv ~ p ~ o r ó v , Ö V o6n G Y E L ~ E V E L Y K E P V E M P O L 06n E y ~ i p o v ~ a ~ -- om de döda verkligen i n t e uppstår

3 ) ~ K E L ~ ~ ~ E P eftersom ( 1 gång i NT): Lk 1:l: t n ~ ~ 6 i n e p noAAoi t x ~ ~ ~ i p ~ o a v & v a ~ & ~ a o 9 a ~ ~ L ~ Y ~ U L V . . . E ~ O ~ E H & ~ o < . . . n a 8 ~ S f i s U O L y p & $ a ~

4 ) naS&xep just som, såsom (17 g g r . i NT): 1 Kor 10: lO: y n 6 i yoy- y u g ~ r e , na88nep T L V E S a 6 ~ 6 v 6y6yyuuav n a i 8 x d X o v ~ o ...

5 ) n a i n ~ p fastän ( 5 g g r . i NT): Hb 5:8: n a i n ~ p ;v u i 6 s E"ua8~v

&q1'3v Exa8.s~ T < V ;xano<v

6 ) zonep såsom, liksom (36 g g r . i NT): M t 6:2: d r a v o6v n o ~ ó s t ~ ~ ~ ~ o o d v n v , U < a a h x i o ~ s ~ u n p o o 3 b v oou, 6 o r ~ p o i j x o n p ~ r a i

7 ) & a n ~ p e i Liksom, som om ( 1 gång i NT): 1 Kor 15:8: ?oxarov 6b x&v~wv A o n e p ~ i r q 6 ~ r p O ~ a ~ ~ Wq3n n&yoi

5 3 0 9 . 11. Toi

Denna partikel ar enklitisk och står oftast efter det

ord till vilket det hör, men står ,ibland före detta ord.

Den betonar " t h e r e l i a b i l i t y o f a s t a t e m e n t " och har betydelsen

" l e t me t e l l you, surely" (BAG).

l ) n a i - r o ~ (och) dock (2 g g r . i N T ) : Apg 14:16f . : ds . . . ~ L " a o ~ v xdvra ~d Z3vn x o p e 6 o 8 a ~ r a L s 6 6 0 ~ 5 a 6 r 6 v ' n a i r o ~ o6n 6 ~ d ~ r u ~ o v a h ó v & ~ I ~ ~ M E V

2 ) w a i r o ~ ~ ~ (och) dock ( 1 gång i NT): J h 4 : l f .: ~ n o u o a v o i Q a p ~ - o a L o ~ Z T L ' I ~ U O ~ S nhe iovas v a 8 n ~ d s R O L E L n a i B ~ ~ T ~ S E L 6 ' l u&vvns -- n a i r o ~ y~ ' 1 ~ o o 5 ~ a 6 r 6 s O ~ I H E B ~ X T L S E V &Xh'oi p a 8 n r a i a 6 r o 5

3 ) P ~ V T O L : s e ovan, § 307

4 ) r o ~ y a p o U v därför, av just denna orsak ( p a r t i k e l som a n g e r en s l u t s a t s ; 2 g g r . i NT): 1 Tes 4:7f . : o6 y&p 6n&Xso~v 8päs 8 0 ~ 6 s Exi &na8apo ig & A X ' EV & y ~ a o p ~ . ~ o ~ y a p o 5 v 6 & ~ E T W V

0 6 ~ ; V $ ~ U K O V &$ETEL &Ah& T ~ V 8 ~ 6 ~

5 ) ~ o i v u v a l l t s å , darför, förvisso ( p a r t i k e l som markera r e n s l u t s a t s ; s t å r som a n d r a o r d i s a t s e n ; 3 g g r . i NT): Lk 20:25: 8 66 ~ l x e v x p ó ~ a6ro6g , Toivuv & x 6 6 o r ~ r& Kaiaapos K a i o a p ~ x a i r & r o 5 0 ~ 0 5 ri/I ~ E Q 1 Kor 9:26: iy& r o i v u v O?)TWS r p b ~ w 6s 06n &6iXws, O?)TWS

~ u M T E ~ L ! &c 06n &Epa 6bpwv -- SKB: Jag för min del löper aZltså icke såsom gäZlde det e t t ov i s s t mål; jag kampar icke liksom en man som hugger i vädret

Ablativ 13 Ackusativ 52-59

S A K R E G I S T E R

(S i f f rorna hänvisar t i l l paragrafer)

Deponens (-tia) 98 Diathese 93

ackusativus absolutus 59; ack. m. infin. 56; avseendetsack. 58; Figura etymologica 43

direkt obj. 52; dubbel ack. 12, Finala bisatser 245-247

52; innehållsack.. 43, 54; lokal infin. 35, 246; particip 247

57; m. inf. 56; temporal 53; Futurum 123-140

Adjektiv 87-92 aspekt 104; deliberativ 134, 140;

attributivt 88; komparation 90; effektiv 127; gnomisk 128;

predikativt 89; substantiverat infinitiv 129; ingressiv 126;

87 linjär 135-140; particip 130;

Aktivum 93, 94, 97 perifrastisk 131, 137; punktuell

kausativ 97; transitiv eller 124-134; vanlig 124, 136;

intransitiv 93, 95, 96, 101, 102 voluntativ 133, 139

Anakolut 17 Futurum exaktum 155

Aoristus 141-147 Genera verbi 93-103 brevaor. 147; effektiv 144; Genitiv 20-37 futural 145; gnomisk 146; vid adverb och prepositioner 36; historisk 142; ingressiv 143; appositiv 36; attributiv 24; konstaterande 142; punktuell den attrib. genitivens stallning aspekt 104 83-85; explanativ 25; förhål-

Apposition 25 landets 26; genitivus absolutus Artikel 60, 64-86 17, 60; hopande av genitiver 37; vid apposition 77-79; attribu- infinitivens gen. 35; betecknar tiv gen. 83-85; i attributiv innehållet 30; komparativ 29; ställning 80-82; m. citat 75, 76; lokal 32; måttetsgen. 33; vid predikatsfyllnad 86; m. objektiv 22; partitiv 28; substantiv 67-71; m. substanti- possessiv 20; predikatsfyllnads- verade adjektiv 72-74 gen. 27; vid prepositioner 36;

Aspekt 104 subjektiv 21; temporal 23; Asyndeton 167 ursprungsgen. 26; m. verb 31 Augment 104

Bisatser 226-251

Constructio ad sensum 9

Dativ 38-51 agentensdat. 46; associativ 49; avseendetsdat. 41; direkt obj. 39, 39; fördelens el. nack- delensdat. 40; indirekt obj. 38; inre dat. 43; kausal 45; lokativ 48; m. ord betecknande lik- het el. olikhet 50; possessiv 47; m. sammansatta verb 51; sattetsdat. 42; temporal 44

Imperativ 156, 162-169 i asyndeton 167; vid befallningar 163; vid förbud; i st.£. konces- sivsatser 166; i st.f. konditionalsatser 166; vid vädjan 165; andra verbformer m. imperativisk betydelse 168

Imperfektum 118-122 aspekt 104; beskrivande 119; vid hovsamt tal 160; impf. de conatu 121; iterativ 120; perifrastisk 122; skildrande 119

Indikativ 156-161 interrogativ 159

i konditionalsatser 161; vid påståenden 158

Infinitiv 156, 181-192 m. artikel 184; epexegetisk 188; final 189, 246; infinitivus absolutus 43, 192; Eva-satser (övriga) 251; instrumental 13; kausal 191, 235; koncessiv 190; konsekutiv 250; som objekt 183; m. prepositioner 185; substantiviska spekter 182-186; temporal 243; m. verb 186; verbala aspekter 187-192

Inkongruens 7 Intransitiv 93, 95, 96, 101, 102

Kausala bisatser 232-235 infinitiv 235; particip 235

Kasus: se under de olika kasus Kollektiva ord 9 Komparativ 91 ~omparativa bisatser 236 Konditionalsatser 145, 252-257 blandade konditionalfall 257; eventuella fallet 255; Irreala fallet 254; objektiva fallet 253; potentiala fallet 256; terminologi 252

Kongruens 4 genus 7; kasus 8; numerus 6; person 5

Konjunktioner 217-225 adversativa 220; disjunktiva 221; inferentiala 222; kausala 223; kopulativa 219; samordnande 217, 218-23; underordnande 217, 224

Konjunktiv 156, 169-174 relation mellan aor. konj. och £ut. ind. 170; deliberativ 173; i finala satser 174; futural 171; i konsekutiva satser 174; volitiv 172

Konsekutiva bisatser 248-250 infinitiv 250; relativa satser m. konsekutiv innebörd 249

Kopula 3 Kopulativa verb 12

Lokala bisatser. 237 Lokativ 13

Medium 93, 99, 101 direkt reflexivt 99; indirekt

reflexivt 99; reciprokt 99; skillnaden mellan aktivum och medium 100

Meningar 12 enkla 12; sammansatta 12

Modi 104, 156-216

Nominat iv 15-19 nominativus absolutus 17; nominativus pendens 17, 60; parentetisk nom. 18; objektiva predikatsfyllnaden 16; subjektetcnom. 15; nominativ som vokativ 19

optativ 156, 169, 175-180 i beroende satser 179; deliberativ 178; futural 177; potential 177; i det potentiala fallet 180; sällsynt 175; volitiv 176

Particip 156, 193-216 adjektiviska aspekter 193-196; attributivt 194; finalt 210, 247; futur 200; genitivus absolutus 17, 60, 213; som imperativ 215; instrumentalt 208; kausalt 209, 235; kompletterande 201- 204; koncessivt 212; konditionalt 211; nominativus absolutus 214; nominativus pendens 214; oberoende part. 215; omstandighets- part. 205 ; participium conjun- tum 195, 205-212; ~erifrastiskt 202; predikativt 195; sättspart. 207; skillnadn mell. part. och infin. 204; skillnaden mellan kompletterande part. och part. conjunctum 205; som substantiv 196; temporalt 206, 244; tidlöshet 197; tidsaspekt 198, 199; m.verb 203; verbala aspekter 193, 197-200

Partiklar 298-309 Passivum 93, 102 agenten vid passivum 103

Perfekt 148-153 använd som aoristus 153; futural 152; gnomisk 151; linjär aspekt 104; 148; presentisk perfekt 150; punktuell aspekt 104; vanlig 149

Pluskvamperfekt 154 aspekt 104, 154; perifrastisk

pluskvamperfekt 154 Predikat 1, 9, 12 Predikatsfyllnad 12, 86 Prepositioner 258-297 Presens 105-117 aspekt 104, 105; berättande 111; futural 108; gnomisk 109, 146; historisk 107; 113; infinitiv 116; iterativ 114; linjär aspekt 110, 117; presens de conatu 115; presens part. 117; progressiv 112; punktuell aspekt 106-109; vanlig presens 106

Relativsatser 227-231 adjektivisk betydelse 228; använd som subjekt eller objekt 229; bestämda och obestamda 230; speciella bruk 231

Satser 7 ackusativ objekt 12; analys av satser 12; bestämning i ack. 12; bestämning i nom. 12; dativ- objekt 12; ordens position i satsen 10

Solecism 7 Status constructus 24 Subjekt 1, 9, 12 Superlativ 92 egentlig 92; elativ 92

Tempora 104-155 aspekt 104

Temporala bisatser 238-244 bestämda el. obestamda 238; inf. 243; particip 244

Tidsuttryck 23

Vokativ 60-66 adjektiv m. vok 61; apposition till vok. 62; artikel bruket vid vok 63; ingen bestbd artikel i vokativ form 60

S T A L L R E G I S T E R

(S i f f ro rna hänvisar t i Z Z paragrafer)

MATTEUS

1:l-17 71 1:18 85,213 1:19 209, 235 1:20 62, 183 1:21 126, 135 1:22 103, 268,

283 1:23 36 1:25 242 2:2 246 2:6 196 2:7 194 2 : 8 240, 245 2 : 9 237 2:13 184, 246 2:18 3 2:20 54 2:22 259 3:l 87, 263 3:5-6 119 3 : 6 263 3:7 288 3:11 136 3:13 288 3:14 121 3:16 261 4:l 103, 263 4 : 2 198 4:11 39, 119 4:18f. 107 4:19 12 4:21 26 5 : 2 121 5 : 4 127 5 : 6 127 5:7 126 5 : 8 41 5: 11 295 5:14 36 5:19 230 5:20 29 5:21 139,220 5:22 106 5:27 139 5:27f. 220

26:24 254 6:56 101 1:64 26:28 266, 277 7:3 101 1:75 26:32 56 7:6 79 1:76 26:33 253 7:31 265 2 : 7 26:35 133 7:36 90, 236 2:8 26:46 95 8:2 18 2:13 26:51 20 8:19 64 2 : 15 26:55 120 9:21 261 2:16 26:59 36 9:22 165 2 : 37 26:61 267 9:26 9 2:41 27:4 203, 204, 9:41 55, 171 2:42

209 10:l 107 2:44 27:5 99 10:lO 266 2 : 52 27:19 3 10:18 89 3 : 15 27:24 168 10:22 122 3 : 20 27:31 246 10:33 83, 113 4:l 27:49 130, 200, 11:14 176 4:3

210, 247 12:7 47, 172 4:8f. 27:58 186 12:12 186, 296 4:22 28:lO 167 12:14 173 4 : 25

12:33 '176, 182 4:28 MARKU S 12:40 8 4:36

1:2 231 13:8 288 4:41

1:lO 261 13:9 266,2865:5

1:13 274 13:14 266 5:19

1:14 243 13:35f. 245 6 : 1 14:13 30 6:4

1:16 289, 297 14:21 254 1:21 113, 202 14:36 63 6:11

1:22 202 6 : 39

1:26 9, 81 14:41 2, 96 6:40

1:27 39 14:65 2 7 : 1

1:32 296 14:72 121 7:6

2:l 267 15:16 36 7:8

2 : 4 237 15:18 19 7:17

2:17 246 15:23 121 7:24

2:26 286 15:30 198 7:38

2:27 269 7:39

3:11 240 LUKAS 7:47

4:l 9 2 1:l 308 8:l

4:lO 278 f . 233 8:8

4:23 253 1:l-4 12 8:33

4:25 230 1:3 92 8 : 39

4:27 53 1 : 8f 243 8:42

4:37 248 1:lO 122 8 : 54

4:41 248 1:12 11 8:56

5:26 290 1:13 233 9 : 12

6:14 197 1:20 234 9 : 23

6:20 9 l :23 240 9:25

6:23 28 1:45 290 9:30

6:45 241 1:46 158 9 : 40

6:51 101 1:60 2 9 :48

JOHANNES

1 : 1 86, 296 1 : 6 18 1:13 261 1:14 158 1:39 53 1:44 260 1:46 260, 261 1:48 284 2 : 6 265, 272 2:19 166 2:20 142 2:21 25 3:l 18, 261 3:2 260 3:7 172 3:16 52, 248 3:18 232 4:lf. 309 4:2 299 4 : 3 300 4 : 8 154 4:9 4 9 4:lO 88,254 4:11 195 4:24 86,293 4:27 307 4:45 209 4:49 242

1 o 2 19:26 32 6 : 8 264 7 : 25 19:34 214 6:12 190, 222 7:28 20:4 49 7 : 1 223, 241 7:37 20:24 245 7:3 188 8:l 20:33 31 7:18 182 8:13 21:32 144 8 : 1 222, 263 9:8 22:5 210 8 : 3 268 9 : 13 22:6 278 8:12 222 9:15 22:29 154 8:18 131 9:26 22:30 103 8:21 37 9:26f. 23:22 198 8:26 51, 76, 9:27 23:30 129, 147 236 10:3f. 24:ll 197, 200 8:32 299 1O:lO 24:15 129 8:33 87, 271 11:5 24:17 130, 267, 9:3 160 11: 15

268 9:5 5 8 12:l 24:19 257 9:20 305, 306 12:15 24:26 49 10:8 36 12:25 25:16 179 10:18 306 13:2 25:22 160 11:20 45 13 : 3 26:3 59 11:33 60 13:8 26:ll 121 12:9-13 216 13:13 26:29 177 12:9ff. 168 13 : 32 27:5 272 12:13 49 14 : 6 27:lO 129 12:14 216 14:9 27:21 60 12:14f. 168, 192 14:15 27:34 294 14:9 143 14:17

14:23 152 14 : 25 ROM. 15:25 210 14 : 33

1 : 7 7 8 15:26 28 15:3 16:17 292 1:11 185, 245 16:25 44 15 : 8

1:14 219 15:9 1:19 233 15 : 10

1:28 188, 234 1 KOR. 15:15

1:32 212 1:20 72 15:16

2:13 291 1:21 233 15:18 2:19 56 1:27 74 15 : 31 2:28f. 232 1:28 74 15:32 3:20 69, 268 4:l 236 16:l 4:11 25 4:3 92 16 : 6 4:13 21 4: 5 7h 16:12

KOR.

281 184 36 240 8 6 255 25

GAL.

EFES.

1 : 3 3,46,263 1 : 4 99 1:5 279 1:16 203, 204 1:17 285 2:lO 287 2:14 25 2:19 222 3:2 299 3:3 147

l 3 : 8 9 1 3:14 36 1 , 4:l 75 4:ll-13 242 4:17 9 4:26 166 5:2 280 5:33 220 k

6:17 228 I FIL.

1:22 134 2:l 280 11:29 96 4:16 86, 158 1:23 185 3:2 285 12:l 51 5:lO 232, 233 2 : 6 183 5:18 223 12:4 51 2 : 9 279 6:12 54 12:11 27 2 JOH. 2:lO 71 13:2 203

13:5 171 12 268

2:13 183 2 TIM.

KOL.

1 TES.

TITUS

FILEMON

HEBR . 1:4 236 2:3 211 2:13 155 2:16 300 2:18 208 3:8 272 3:18 129 3:13 75 4:l 168 5:l 58 5:4 236 5:8 212, 308 5:14 195 6.14 301 7:4 11 7:20 234 7:24 89 8 : 3 171 8:lO 285 8 : 3 90, 275 9:5 279

JAKOBUS

1 : 6 150 1:12 3 1:24 151 2:6 72 2:20 61 3:12 11 4:2 191 4:7f. 166 4:lO 194 4:14 231 5:9 262 5:12 302

1 PET.

2 PET.

1:1 5 o 1:12 88, 1:17 290 1:20 27 2 : 6 25 3 : 9 266

3 JOH.

JUDAS

UPPENBARELSE

1:7 274 1:17 86 2:25 8 3:12 8 3:20 150 3:21 17, 214 4:l 194 4:lO 287 5 : 7 153 6:lO 63 8:l 5 2 10:6 230 11:13 28 12:9 70 14:19 7 16:lO 261 17:3 30 17:4 30 17:8 266 17:11 266 17:16 263 19:15 37 19:20 8 20:15 253 21:2 40

2 TES. 9:26 287 1 JOH. 2:15 102

9:27 182 9:28 126 2:19 254

3:3 230 1O:l 230 2:25 88 1O:lf. 233 3:l 248

1 TIM. 10:7 19 3 : 2 5 O 1:lO 194 11:l 282 4:9 21 1:18 54 11:21 199 4:11 21

nytestamentlig syntax

Documents

bestmning till norn

en retorisk frga

det viktigaste ordet

bestmning till verbet

det finita verbet

deliberativ frga

finita verb

indirekt objekt