omvårdnadsåtgärder vid ätsvårigheter hos patienter som ...877621/fulltext01.pdf · en...

Omvårdnadsåtgärder vid ätsvårigheter hos patienter som drabbats av stroke

En litteraturstudie

Nursing interventions in case of eating difficulties among patients who suffered stroke A literature review

Emma Johansson & Alma Nygren

Fakulteten för Hälsa, natur- och teknikvetenskaper

Sjuksköterskeprogrammet

180hp

Handledare: Anders Johansson

Examinerande lärare: Anna Josse-Eklund

Datum: 2015 08 24 – 2015 10 30

Sammanfattning Titel: Omvårdnadsåtgärder vid ätsvårigheter hos patienter som

drabbats av stroke.

Nursing interventions in case of eating difficulties among

patients who suffered stroke.

Fakultet: Fakulteten för Hälsa, natur- och teknikvetenskaper.

Institution: Institutionen för Hälsovetenskaper.

Ämne: Omvårdnad.

Kurs: Examensarbete i omvårdnad, 15 hp, grundnivå.

Författare: Alma Nygren och Emma Johansson.

Handledare: Anders Johansson.

Sidor: 24 sidor.

Nyckelord: Stroke, ätsvårigheter, omvårdnadsåtgärder och

sjuksköterskans omvårdnadsansvar.

Patienter som drabbats av stroke kan få bestående funktionsnedsättningar som exempelvis

ätsvårigheter och halvsidig förlamning. Det är sjuksköterskans ansvar att tillgodose de behov

som patienterna har vid olika typer av ätsvårigheter. Syftet med denna studie var att beskriva

omvårdnadsåtgärder vid ätsvårigheter hos patienter som drabbats av stroke. Metoden var en

litteraturstudie som genomfördes enligt Polit och Becks (2012) niostegsmodell. Vetenskapliga

artiklar söktes fram i de två databaserna CINAHL och PubMed. Dessa artiklar kvalitets-

granskades enligt Polit och Becks (2012) granskningsmallar för kvantitativa respektive

kvalitativa studier. Sammanlagt 11 artiklar motsvarade denna studies syfte samt uppnådde

kvalitetskraven. Dessa 11 studier låg därmed till grund för litteraturstudiens resultat.

Det huvudsakliga resultatet i denna studie har mynnat ut i fem huvudkategorier varav en

innehåller underkategorier. De fem huvudkategorierna av omvårdnadsåtgärder hos

patienter med ätsvårigheter var: Bedömning av ätsvårigheter, anpassningar

vid måltidssituationen, sväljningsträning och sväljningsstrategier, oral hygien samt

dokumentation - individuell vårdplan. Underkategorier till anpassningar vid måltidssituationen

var: Omgivningsanpassning, kost- och vätskeanpassning, rätt sittställning vid måltid samt

måltidsanpassning. Slutsatsen var att det finns flera olika omvårdnadsåtgärder som

sjuksköterskan kan tillämpa i omvårdnaden av patienter med stroke och ätsvårigheter. Samtliga

nämnda omvårdnadsåtgärder i denna studie har visat sig underlätta för patienterna i

måltidssituationen.

Innehållsförteckning

Introduktion ................................................................................................................................ 4

Stroke ..................................................................................................................................... 4

På vårdavdelningen ................................................................................................................ 4

Ätsvårigheter .......................................................................................................................... 4

Sjuksköterskans ansvar .......................................................................................................... 5

Problemformulering ............................................................................................................... 5

Syfte ....................................................................................................................................... 6

Metod ......................................................................................................................................... 7

Inklusions- och exklusionskriterier ........................................................................................ 7

Litteratursökning .................................................................................................................... 7

Urval ....................................................................................................................................... 8

Manuella sökningar ................................................................................................................ 9

Databearbetning ................................................................................................................... 10

Forskningsetiska överväganden ........................................................................................... 10

Resultat ..................................................................................................................................... 11

Bedömning av ätsvårigheter ................................................................................................. 11

Anpassningar vid måltidssituationen ................................................................................... 12

Omgivningsanpassning .................................................................................................... 12

Kost- och vätskeanpassning ............................................................................................. 13

Rätt sittställning vid måltid .............................................................................................. 13

Måltidsanpassning ............................................................................................................ 14

Sväljningsträning och sväljningsstrategier ........................................................................... 15

Oral hygien ........................................................................................................................... 15

Dokumentation - Individuell vårdplan ................................................................................. 16

Diskussion ................................................................................................................................ 17

Resultatdiskussion ................................................................................................................ 17

Metoddiskussion ................................................................................................................... 20

Klinisk betydelse .................................................................................................................. 21

Förslag till fortsatt forskning ................................................................................................ 21

Slutsats ................................................................................................................................. 21

Referenslista ............................................................................................................................. 22

Bilaga 1 Artikelmatris

4

Introduktion

Denna studie har fokus på omvårdnadsåtgärder som sjuksköterskan kan använda sig av hos

patienter som drabbats av ätsvårigheter på grund av stroke. I denna introduktion kommer de två

bärande begreppen som utmärker studien att beskrivas. De två begreppen är stroke och

ätsvårigheter. Introduktionen kommer även att belysa vården på avdelningen samt

sjuksköterskans ansvar gällande omvårdnaden av strokedrabbade patienter med ätsvårigheter

och relaterade problem.

Stroke

Stroke är en neurologisk sjukdom som drabbar hjärnan där ungefär 30 000 personer i Sverige

insjuknar varje år. Vanliga symtom vid stroke är plötslig halvsidig förlamning, plötsliga

talsvårigheter, yrsel och balansproblem. Det finns ett flertal olika faktorer som ökar risken för

att drabbas av stroke. Exempel på riskfaktorer är högt blodtryck, diabetes mellitus typ 1 och 2,

hög ålder, förmaksflimmer, rökning och fysisk inaktivitet. Diagnosen ställs efter en CT-röntgen

av hjärnan och patienten får även genomgå en neurologisk undersökning och lämna blodprover

(Jönsson 2012).

Benämningen stroke är ett samlingsnamn för olika typer av slaganfall och blödningar som kan

drabba hjärnan. Den vanligast förekommande varianten av stroke är hjärninfarkt (propp i

hjärnan) där 85 % av alla patienter med sjukdomen drabbas. När en människa får en stroke

uppstår det syrebrist i hjärnan. Hur snabbt symtomen framträder beror framförallt på vilken del

av hjärnan som drabbats av syrebristen samt hur allvarlig skadan är (Appelros 2012). De

konsekvenser som följer efter en stroke beror exempelvis på skadans omfattning, om det

handlar om en infarkt eller blödning samt hur väl rehabiliteringen och läkemedelsbehandlingen

fungerar efteråt (Ericson & Ericson 2013).

På vårdavdelningen När patienten läggs in på vårdavdelningen är det viktigt att sjukvårdspersonalen följer de vitala

parametrarna samtidigt som det är av stor vikt att rätt läkemedel sätts in i ett tidigt skede. I

många fall behöver sjuksköterskan ta kontakt med en sjukgymnast som kan hjälpa till att träna

upp patientens styrka och muskler. Man bör dock ha i åtanke att en stroke kan åstadkomma

permanent förlamning vilket inte går att bota (Jönsson & Wallin 2012). Det kan även vara en

fördel om patienten och/eller närstående önskar och ger sitt samtycke till, att kontakt tas med

en kurator, sjukhuspräst eller psykolog som den drabbade kan prata med om sin situation

(Coenen et al. 2015 ; Löfström & Nilsson 2012). Om patienten i samband med en stroke även

drabbats av afasi och/eller sväljningsproblem bör sjuksköterskan ta kontakt med logopeden för

en bedömning (Apt 2012 ; Falsetti et al. 2009). Ett vanligt kvarstående problem hos patienter

med stroke är olika typer av ätsvårigheter (Medin et al. 2010).

Ätsvårigheter

En konsekvens som ofta följer efter en stroke är att patienten får svårt att äta och dricka. Dessa

problem kan försämra patientens möjligheter till rehabilitering samt bidra till ett sämre

välbefinnande (Westergren et al. 2001a). Några exempel på ätsvårigheter kan vara:

Tugg- och sväljningssvårigheter; kan leda till att patienten sväljer för stora bitar mat.

Dysfagi; betyder felsväljning. Detta medför stor risk för att sätta i halsen.

Neglektbesvär; leder till att patienterna inte ser hela sin matportion.

5

Läckage; kan uppstå vid svårigheter att sluta läpparna.

Hamstring; betyder att patienten samlar maten i munnen.

Smakupplevelsen; kan bli förändrad på grund av känselnedsättning.

Smärta; kan orsakas av olika typer av problem i munhålan som exempelvis sår eller

blåsor.

Nedstämdhet; inverkar negativt på aptiten (Westergren et al. 2001a).

En annan vanlig orsak till att patienter får svårt att äta efter en stroke är den nedsatta motoriska

förmågan. Svårigheterna beror ofta på att patienten har en dålig sittställning vid måltid,

försämrad koncentration och oförmåga att använda sina extremiteter. Detta kan i sin tur leda

till att det blir svårt att manipulera maten på tallriken, patienten spiller ofta och att det tar lång

tid att äta. Om patienterna inte kan äta ordentligt leder det till otillräckligt näringsintag och ger

på så vis försämrad rehabiliteringsförmåga. Patienterna blir då undernärda vilket medför risk

för bland annat trycksår och sämre livskvalitet (Westergren et al. 2001a).

Sjuksköterskans ansvar

Enligt Socialstyrelsen (2000) har sjuksköterskan omvårdnadsansvaret när det gäller patientens

näringsintag. Det innebär bland annat att identifiera eventuella problem med vätske- och

matintag samt se till att patienten får i sig tillräcklig mängd näring varje dag. Sjuksköterskor

och övrig personal ansvarar även för att maten serveras på ett aptitligt och trevligt sätt. De har

också ansvar för att stötta patienter som behöver hjälp vid måltidssituationer med exempelvis

rätt hjälpmedel och eventuell matningsassistans (Socialstyrelsen 2000). Ett annat

ansvarsområde som sjuksköterskan har är att tillsammans med sina medarbetare utarbeta en

individuellt anpassad vårdplan för patientens ätsvårigheter (Socialstyrelsen 2011 ; Westergren

et al. 2001b ; Westergren et al. 2002). I denna vårdplan ingår bland annat omvårdnadsmål för

patienten samt de omvårdnadsåtgärder som ska tillämpas för att nå målen (Björvell 2011). Vid

bedömning av behov och eventuella risker finns olika bedömningsinstrument och

kvalitetsregister att tillgå. Exempel på ett svenskt kvalitetsregister är Senior Alert som

behandlar trycksår, fall och nutrition hos patienter över 65 år. ROAG är ett exempel på ett

bedömningsinstrument för bedömning av munhälsa. Detta kan ibland ingå i Senior Alert

(Socialstyrelsen 2011).

Både Hälso- och sjukvårdslagen och Socialstyrelsens riktlinjer för strokevård anger att alla

patienter som drabbats av stroke bör få individuellt anpassad information om sitt hälsotillstånd

(SFS 1982:763 ; Socialstyrelsen 2009). Det kan vara en fördel att kombinera både muntlig och

skriftlig information. Något som också är viktigt är att informera närstående om situationen

samt vara lyhörd för funderingar (SFS 1982:763 ; Socialstyrelsen 2009). Om patienten i

samband med en stroke drabbats av ätsvårigheter är det viktigt att informera dels den drabbade,

men också de anhöriga om problematiken. De anhöriga kanske exempelvis vill hjälpa patienten

med matning då denne kommer hem från sjukhuset. Sjuksköterskan måste därför göra de

anhöriga uppmärksamma på att det finns risker med att mata någon med sväljnings- och

ätsvårigheter. Därför bör han eller hon undervisa dem om olika matningstekniker som passar

för den enskilde patienten (Rosenvinge & Starke 2005). I Hälso- och sjukvårdslagen beskrivs

också vikten av att ge god vård till patienter för att förebygga ohälsa. Sjukvården bör till

exempel bedrivas med fokus på patientens trygghet och vara av god kvalitet. Sjukvårdspersonal

ska också ha respekt för patientens självbestämmande och integritet (SFS 1982:763).

Problemformulering Patienter som drabbats av stroke kan få bestående funktionsnedsättningar som exempelvis

halvsidig förlamning och problem med talet samt ätsvårigheter. Det sistnämnda resulterar ofta

6

i att patienten kan komma att vara i behov av hjälp vid måltidssituationer. På grund av stroke

kan patienterna känna sig maktlösa då de inte klarar av det dagliga livet längre. En hel del

aktuell forskning bedrivs om hur patienten känner sig då denne behöver hjälp i

måltidssituationen. Det finns mindre mängd forskning om vilka omvårdnadsåtgärder som

sjuksköterskan bör tillämpa. Sjuksköterskans ansvar är att tillgodose de behov som patienterna

har vid olika typer av ätsvårigheter. Därför motiveras denna studie av aktuell forskning om

vilka omvårdnadsåtgärder man som sjuksköterska kan tillämpa i vården av dessa patienter.

Syfte

Syftet med litteraturstudien var att beskriva omvårdnadsåtgärder vid ätsvårigheter hos patienter

som drabbats av stroke.

7

Metod

Metoden som användes var en litteraturstudie som grundar sig på Polit och Becks (2012)

niostegsmodell. Enligt denna modell ska en litteraturstudie baseras på vetenskapliga artiklar,

det vill säga som är vetenskapligt granskade. Därmed utesluts artiklar som endast är så

kallade ”reviewartiklar”. De nio stegen i modellen är:

Figur 1. Fritt översatt från Polit och Beck (2012).

Inklusions- och exklusionskriterier

Inklusionskriterierna var artiklar skrivna på svenska, norska, danska eller engelska.

Artiklarna skulle vara publicerade mellan 2000-01-01 och 2015-09-01. De patienter som

inkluderades skulle vara inneliggande på vårdavdelning och/eller inom hemsjukvården.

Exklusionskriterierna var artiklar som handlade om patienter med ätsvårigheter på grund av

andra orsaker än stroke samt patienter under 18 år.

Litteratursökning

Enligt Polit och Becks (2012) niostegsmodell började författarna i steg 1 med att formulera ett

syfte. Sedan formulerades de frågeställningar som skulle ingå i denna studie. Nästa steg (steg

2) var att välja ut vilka sökord som kunde vara relevanta till studien. Sökorden som valdes var

stroke, eating, nursing och nursing interventions. De två databaserna som användes var

CINAHL och PubMed. I CINAHL användes sökordet nursing interventions och i PubMed

användes termen nursing eftersom dessa utgjorde headings respektive MeSH-termer i de två

databaserna. Övriga sökord utgjorde också headings och MeSH-termer i respektive databas.

I steg 3 genomfördes databassökningen med valda sökord samt olika kombinationer av dessa

(se figur 1). Vid kombinerande av sökord användes operatorn AND som vid sökning då visar

referenser som innefattar båda begreppen (Backman 2008). Vid samtliga sökningar togs hänsyn

till valda inklusions- och exklusionskriterier (se ovan).

Nästa steg i Polit och Becks (2012) modell för hur en litteraturstudie ska genomföras var steg

4, där en överblick av potentiella artiklar gjordes. I urval 1 lästes samtliga artiklars titlar och

1. Syftet och eventuella

frågeställningar

formuleras av författarna.

2. Databaser och sökord

som ska användas i

studien väljs ut.

3. En databassökning

genomförs för att hitta

potentiella vetenskapliga

referenser.

8. Informationen

analyseras och samordnas.

Resultatet delas in i olika

kategorier.

9. Sammanställning sker

av det material man

funnit.

4. En överblick görs av

artiklarna som valts ut.

Icke relevanta artiklar

sorteras bort.

5. Författarna granskar

och läser de valda

artiklarna i sin helhet.

6. Irrelevanta artiklar tas

bort och data sorteras.

7. Det insamlade

materialet granskas

kritiskt.

8

abstrakt. Sedan sorterades icke-relevanta artiklar bort och till urval 2 granskades artiklarna och

lästes i sin helhet i steg 5. De artiklar som inte motsvarade studiens syfte sorterades bort och

insamlad data strukturerades sedan enligt modellens steg 6 (se figur 1). I sista urvalssteget, steg

7 granskades materialet kritiskt med hjälp av Polit och Becks (2012) granskningsmallar ”Guide

to an Overall Critique of a Quantitative Research Report” och ”Guide to an Overall Critique of

a Qualitative Research Report”.

Urval

Totalt gav sökningen på sökorden stroke och eating 122 träffar i de båda databaserna. Båda

författarna läste samtliga dessa 122 artiklars titlar och abstrakt. Av de här artiklarna valdes 24

artiklar i CINAHL och 22 artiklar i PubMed ut till urval 1. Dessa valdes ut eftersom titlar och

abstrakt verkade motsvara syftet med denna litteraturstudie. Det visade sig att 9 artiklar av de

22 som sökts fram i PubMed även förekom i sökresultatet i CINAHL. Dessa 9 artiklar utgjorde

då externa dubbletter, det vill säga resultat som även fanns med i en annan databas vid sökning

på samma sökord. Med andra ord förekom samma artiklar i båda databaserna. Därmed blev 13

artiklar från databasen PubMed kvar till urval 2 (se tabell 1).

Sökorden stroke och nursing interventions gav i CINAHL ett resultat på 73 träffar.

Databassökningen i PubMed på sökorden stroke och nursing resulterade i 477 sökträffar.

Sammanlagt gav denna sökning 550 resultat i de båda databaserna tillsammans. Dessa artiklar

delades upp sinsemellan och författarna läste då hälften av alla artiklarnas titlar och abstrakt

var. Av dessa valdes 2 av de 73 artiklarna i CINAHL och 14 av de 477 artiklarna i PubMed ut

till urval 1. De här utvalda artiklarnas titlar och abstrakt ansågs motsvara syftet med denna

studie. Av de 14 artiklarna i PubMed fanns det 4 artiklar som redan framkommit vid sökningen

på sökorden stroke och eating i samma databas. Därmed utgjorde dessa 4 interna dubbletter, det

vill säga resultat som tidigare framkommit i samma databas, men vid sökning på andra sökord.

Med andra ord fann författarna 10 artiklar i PubMed på sökorden stroke och nursing (se tabell

1).

På sökorden eating och nursing interventions i CINAHL framkom 4 resultat. I PubMed valdes

termerna eating och nursing vilket gav ett resultat på 48 sökträffar. Antalet sökträffar i de båda

databaserna utgjorde i detta skede då 52 artiklar. Dessa artiklars titlar och abstrakt lästes av

båda författarna tillsammans. Författarna valde att inte behålla någon av de 4 artiklarna till urval

1 av de som framkommit i CINAHL. Dessa artiklar motsvarade inte syftet med denna studie

vilket gjorde att de exkluderades. I PubMed valdes 2 av de 48 artiklarna ut till urval 1, men

båda dessa har framkommit vid tidigare sökning i samma databas med andra sökord. Detta

gjorde dem till interna dubbletter. De har med andra ord redan valts ut till urval 1 vid en tidigare

sökning (se tabell 1).

Kombinationen av sökorden stroke, eating och nursing interventions gav ingen träff i CINAHL.

I databasen PubMed användes de tre sökorden stroke, eating och nursing. Denna kombination

gav ett sökresultat på 2 träffar. Båda författarna läste dessa två artiklars titlar och abstrakt. Det

visade sig att båda dessa artiklar har framkommit vid tidigare sökning i samma databas, men

med andra sökord. De utgjorde därmed interna dubbletter och hade redan valts ut till urval 1

enligt tidigare sökning. Urval 1 utgjorde nu totalt 49 artiklar (se tabell 1).

Inför urval 2 lästes samtliga 49 artiklar i sin helhet för ta reda på om dessa motsvarade denna

studies syfte. Efter detta sorterades 36 artiklar bort då de inte svarade mot syftet med studien.

Det visade sig att flertalet av dessa artiklar var inriktade på patientens upplevelser av

ätsvårigheter och behandlade inte området omvårdnadsåtgärder som är denna studies syfte.

9

Därmed var dessa inte relevanta eller användbara i studien. En av artiklarna visade sig vid en

noggrannare bearbetning att den inte var vetenskapligt granskad vilket gjorde att den

exkluderades av författarna. Därefter kvarstod 13 artiklar i urval 2. Av dessa 13 studier fanns 5

artiklar i CINAHL och 8 artiklar i PubMed. Observera de interna dubbletterna som fanns i urval

2 (se tabell 1).

Nästa steg i processen var att ta reda på om ytterligare några artiklar skulle exkluderas till urval

3. Författarna använde sig av Polit och Becks (2012) granskningsmallar ”Guide to an Overall

Critique of a Quantitative Research Report” och ”Guide to an Overall Critique of a Qualitative

Research Report” för att granska de 13 utvalda artiklarna. Det visade sig att 6 av de 13 studierna

inte höll den kvalitet som Polit och Beck (2012) menar att en bra och användbar studie ska

inneha. En av de sex artiklarna visade sig vara en begreppsanalys, två innehöll inte tillräckligt

med information i resultatet och de resterande tre innehöll inte alla steg i forskningsprocessen.

Efter granskningen valdes 3 artiklar från CINAHL och 4 artiklar från PubMed ut. Observera

den interna dubbletten i urval 3 (se tabell 1). Dessa 7 artiklar som utgjorde urval 3 skulle komma

att användas som referenser i denna studies resultatdel.

Tabell 1. Sökningar i databaser och manuella sökningar.

Databas Sökord Antal träffar Urval 1 Urval 2 Urval 3

CINAHL 1. Stroke 35010 2. Eating 2052 3. Nursing

interventions

5 630

(S1) AND (S2) 36 24 5 3

(S1) AND (S3) 73 2 0

(S2) AND (S3) 4 0

(S1) AND (S2)

AND (S3)

0

PubMed 1. Stroke 79154 2. Eating 28922 3. Nursing 92 710 (S1) AND (S2) 86 13(9) 5 1

(S1) AND (S3) 477 10((4)) 3((2)) 3

(S2) AND (S3) 48 ((2)) ((2)) ((1))

(S1) AND (S2)

AND (S3)

2 ((2)) ((2)) ((1))

Manuell sökning 4

Summa: 49 13 11

Siffror inom parentes (_) indikerar externa dubbletter som exkluderas då de framkommit i

tidigare databassökning.

Siffror inom dubbelparentes ((_)) indikerar interna dubbletter som exkluderas då de

framkommit i tidigare databassökning.

Manuella sökningar

Med hjälp av manuella sökningar hittades 4 artiklar som komplement till de tidigare angivna 7

artiklarna. Sökningen gjordes genom att söka efter referenser i relevant litteratur och

vetenskapliga artiklar. Dessa referenser användes som sökord i databasen Google Scholar och

10

genererade de 4 nämnda artiklarna. Dessa 4 artiklar uppfattades som relevanta då de motsvarade

syftet med denna studie. De kvalitetsgranskades även utifrån Polit & Becks (2012)

granskningsmallar och visade sig vara av bra kvalitet. Samtliga 4 artiklar i den manuella

sökningen var av kvantitativ design. I det tredje urvalet inkluderades slutligen 1 kvalitativ och

10 kvantitativa studier. Totalt resulterade urval 3 därmed i 11 artiklar (se tabell 1).

Databearbetning

Författarna har valt att använda en induktiv ansats för denna studie. I Polit och Becks (2012)

steg 8 analyserades de 11 artiklarna och informationen ordnades i olika kategorier. För att enkelt

kunna hitta i artiklarna markerades relevanta ord och meningar med en gul överstrykningspenna.

Dessa ord och meningar beskrev omvårdnadsåtgärder som var relevanta till studiens resultat.

Omvårdnadsåtgärderna skrevs sedan på olika lappar som lades ut på ett bord och därefter kunde

olika huvudkategorier urskiljas. För att få en bra struktur valde författarna även att göra ett nytt

dokument i Word där de huvudkategorier som framkommit skrevs ned. Titlarna på artiklarna

skrevs i olika färger eftersom det ansågs vara ett lämpligt sätt att strukturera resultatet.

Artiklarna lästes flera gånger och därefter utarbetades en matris där studiernas syfte, metod,

urvalsprocess och huvudsakligt resultat redovisas (se bilaga 1). Slutligen sammanställdes det

material som valts ut att utgöra resultatet i steg 9 enligt Polit och Becks (2012) modell.

Forskningsetiska överväganden

Ett av de forskningsetiska ställningstagandena var att författarna skulle förhålla sig objektiva

vid granskning av artiklar. Det var också viktigt att vara opartiska vid genomgång av litteratur

(Forsberg & Wengström 2013). Ordböcker och lexikon användes för att underlätta vid läsning

och översättning av engelska artiklar till svenska. Detta för att minimera risken för feltolkningar

och missuppfattningar. Då denna studie var en litteraturstudie skulle resultatet baseras på

vetenskapliga artiklar som var kvalitetsgranskade. Det var även viktigt att påpeka att författarna

till denna studie skulle redovisa all insamlad data utifrån sökresultaten. Ingen förvanskning av

information som sökts fram har förekommit i denna studie (Polit & Beck 2012).

11

Resultat

Resultatet baserades på 1 kvalitativ och 10 kvantitativa artiklar. Efter bearbetning av dessa

artiklar framkom fem huvudkategorier av omvårdnadsåtgärder vid ätsvårigheter:

Bedömning av ätsvårigheter, anpassningar vid måltidssituationen, sväljningsträning och

sväljningsstrategier, oral hygien samt dokumentation - individuell vårdplan (se figur 2). En av

dessa huvudkategorier innehåller underkategorier vilket presenteras i kommande text.

Bedömning av ätsvårigheter och dokumentation - individuell vårdplan är inga specifika

omvårdnadsåtgärder. De är däremot viktiga förutsättningar för att kunna identifiera och

genomföra omvårdnadsåtgärderna. I studierna beskrivs dessa ha stor betydelse för

omvårdnaden av patienter med ätsvårigheter som drabbats av stroke. Därför inkluderas även

bedömning av ätsvårigheter och dokumentation - individuell vårdplan i resultatet.

Figur 2. Huvudkategorier i resultatet.

Bedömning av ätsvårigheter För att kunna sätta in adekvata åtgärder vid ätsvårigheter behöver sjuksköterskan först bedöma

vilken eller vilka typer av svårigheter patienten har (Hafsteinsdóttir et al. 2013 ; McLaren &

Dickerson 2000 ; Perry 2001). Det finns exempelvis olika typer av bedömningsinstrument som

sjuksköterskan kan använda sig av för att identifiera vilka problem och risker som finns. Ett

bedömningsinstrument som är vanligt förekommande vid utredning av ätsvårigheter är Mini

Nutritional Assessment (MNA). Detta bedömningsverktyg är utformat som ett formulär med

frågor angående patientens nutrition (Hafsteinsdóttir et al. 2013).

McLaren och Dickerson (2000) utvecklade ett bedömningsinstrument innehållande åtta

kategorier av funktionella nedsättningar i måltidssituationen. Dessa åtta kategorier var:

kommunikation, uppmärksamhet, uppfattning av vad patienten ser, läppstängning, tuggande,

sväljning, sittställning och förmågan att röra armarna. Samtliga dessa nedsättningar bör enligt

McLaren och Dickerson (2000) bedömas för att sjuksköterskan sedan ska kunna utveckla

omvårdnadsåtgärder för den enskilde patienten i måltidssituationen. Han eller hon kan då ta

kontakt med dietister, läkare, arbetsterapeuter eller tal- och språkterapeuter för en mer

detaljerad undersökning och utredning. Detta för att patienten ska kunna förbättra och/eller

bibehålla sin nutritionsstatus (McLaren & Dickerson 2000).

Omvårdnad/

åtgärder vid

ätsvårigheter

Sväljningsträning och

sväljningsstrategier

Anpassningar vid

måltidssituationen

Dokumentation -

Individuell vårdplan

Bedömning av

ätsvårigheter

Oral hygien

12

Både Hafsteinsdóttir et al. (2013) och Perry (2001) visade att det är viktigt att sjuksköterskor

använder evidensbaserade bedömningsverktyg och riktlinjer i omvårdnaden av strokedrabbade

patienter med ätsvårigheter. Perry (2001) ansåg att det är viktigt att så tidigt som möjligt

uppmärksamma patienter som i samband med stroke fått dysfagi. Därför testades ett

screeningverktyg (Standardized Swallowing Assessment (SSA)) som är utformat för att

upptäcka detta tillstånd. SSA är en checklista bestående av sju frågor där sjuksköterskan kan

kryssa i ”ja” eller ”nej”. Frågorna handlar exempelvis om patientens förmåga att röra läppar

och tunga, om patienten är tillräckligt vaken för att kunna kommunicera samt om patienten kan

hosta när sjuksköterskan ber denne att göra det. Bedömningsverktyget visade sig vara mycket

användbart då sjuksköterskan enklare än tidigare kunde identifiera patienter med dysfagi och

sväljningsproblem. Därmed kunde han eller hon också snabbare och enklare utarbeta åtgärder

för patienterna när de skulle äta (Perry 2001).

Westergren et al. (2001b) visade att det var en fördel om sjuksköterskan tog kontakt med en

dietist och/eller en logoped vid bedömning och utredning av patientens ät- och

sväljningssvårigheter. Dietisten har ofta stora kunskaper om vilken typ av kost som passar den

enskilde patienten och logopeden kan hjälpa till med att kartlägga vilka typer av ät- och

sväljningssvårigheter patienten har. När patienten fortfarande befinner sig på sjukhuset är därför

denna samordning av olika yrkeskategorier mycket fördelaktig (Westergren et al. 2001b).

Denna samordning har även negativa aspekter då patienten överflyttats till vårdhem. Det är

exempelvis både tidskrävande och kostsamt att samordna de olika yrkeskategorierna

(Hafsteinsdóttir et al. 2013 ; Kumlien & Axelsson 2002).

Psykologiska aspekter kan påverka patienterna negativt i måltidssituationen. Därför kan

eventuellt en bedömning genomföras för att identifiera om patienten är i behov av emotionellt

stöd. Efter en stroke kan exempelvis patientens självkänsla påverkas till det sämre. Det är inte

ovanligt att patienterna känner sig ledsna och nedstämda då de inte kan äta på samma sätt som

tidigare. Sjuksköterskan kan då exempelvis ge emotionellt stöd genom att prata med patienten

om hur denne känner sig och fråga vad som känns bäst för den enskilde. Någon patient kanske

vill prata i samband med måltiden medan andra föredrar tystnad. Sjuksköterskan kan även om

så patienten önskar, hålla denne i handen under måltiden (Kumlien & Axelsson 2002).

Westergren et al. (2001b) föreslår även taktil stimulering i samband med måltid som en åtgärd

vid nedstämdhet.

Enligt Westergren et al. (2002) bör sjuksköterskan vara än mer observant på kvinnliga patienter

eftersom de tenderar att äta sämre än män. Det är av stor vikt att sjuksköterskan följer

näringsrekommendationerna eftersom patienterna annars riskerar ytterligare komplikationer

som kan göra det ännu svårare för dem att komma tillbaka till vardagen (Westergren et al. 2002).

Anpassningar vid måltidssituationen

Omgivningsanpassning

Vid måltidssituationer är det av stor vikt att patienter med ätsvårigheter får sitta i lugn och ro

när de äter (Kumlien & Axelsson 2002 ; Westergren et al. 2001a ; Westergren et al. 2002). Det

är viktigt att sjuksköterskor ger patienterna tid att äta (Kumlien & Axelsson 2002 ; Westergren

et al. 2002) samt anpassar miljön efter deras behov (Westergren et al. 2001a ; Westergren et al.

2002). Hafsteinsdóttir et al. (2013) påvisade att alla patienter med ätsvårigheter bör ha ett

gemensamt rum där de kan äta tillsammans. Detta gällde både då patienterna vistades i

sjukhusmiljö och i vårdhem. Deltagarna i studien menade att många patienter då får känna

13

trygghet och gemenskap med andra. Detta medför i de flesta fall även att det blir trevligare och

lättare för patienterna att äta (Hafsteinsdóttir et al. 2013).

Sjuksköterskan bör även ha i åtanke att alla patienter kanske inte vill sitta och äta tillsammans

med andra. En del kanske känner skam över att andra kan se dem få hjälp med matning. Några

kanske helt enkelt inte har något behov av att sitta och äta med andra människor (Hafsteinsdóttir

et al. 2013). En annan företeelse som Kumlien och Axelsson (2002) ville lyfta fram som en

negativ aspekt av att ha alla patienter i samma rum under måltid är att patienterna kan störa

varandra på olika sätt. Patienter som exempelvis dreglar kan påverka andra som behöver hjälp

vid måltiden negativt. Det kan uppfattas som motbjudande av de andra patienterna när någon

dreglar. De patienter som dreglar mycket bör därför sitta i ett eget rum vid måltid om de stör de

andra patienterna (Kumlien & Axelsson 2002).

Kost- och vätskeanpassning

Dåligt intag av mat leder till sänkt energi hos patienterna samt ökar risken för undernäring. För

att underlätta matintaget kan sjuksköterskan anpassa konsistensen på maten genom att erbjuda

puré-, timbal- eller gelatinkost (Hafsteinsdóttir et al. 2013 ; Momosaki et al. 2013 ; Westergren

et al. 2001b). Man kan också servera flera små portioner under dagen som med fördel kan vara

protein- och energiberikade (Rosenvinge & Starke 2005 ; Westergren et al. 2001a ; Westergren

et al. 2001b ; Westergren et al. 2002). En annan åtgärd som förespråkas är att ge näringsdrycker

mellan måltiderna till de patienter som inte orkar äta hela portioner till lunch och middag. Vid

illamående och dålig aptit föreslås att patienten ska få välja mat från en meny (Kumlien &

Axelsson 2002). Sjuksköterskan bör även vara restriktiv med dryck för att patienten inte ska

dricka sig mätt (Westergren et al. 2001a). Det är även fördelaktigt att endast lägga upp små bitar

av mat på tallriken eftersom det kan få patienten att äta mer. Denna åtgärd minskar dessutom

risken för aspiration (Kumlien & Axelsson 2002 ; Westergren et al. 2001b). Patienter som på

grund av stora sväljningssvårigheter inte kan äta och dricka bör och ska få hjälp genom

sondmatning (Kumlien & Axelsson 2002).

I en studie av Momosaki et al. (2013) testades om det gick lättare för strokedrabbade patienter

med ätsvårigheter att svälja om de strax före maten fick en sked med förtjockad vätska. Det

konstaterades att patienterna fick lättare att svälja maten tack vare denna intervention. Den

tjockflytande vätskan visade sig även vara ett bättre alternativ än tunnflytande som

måltidsdryck till dessa patienter. Därför rekommenderar Momosaki et al. (2013) att

sjuksköterskor serverar tjockflytande vätskor till patienter med ät- och sväljningssvårigheter.

De patienter som behöver tjockflytande dryck får oftast inte i sig tillräckligt med vätska för att

bibehålla ett bra vätskeintag menar McGrail och Kelchner (2015). Anledningen till det dåliga

vätskeintaget kan bland annat bero på att en del som dricker tjockflytande också behöver hjälp

att dricka då de har nedsatt motorik i armarna. Detta har vårdpersonalen ofta inte tid att hjälpa

till med. Otillräcklig hjälp från vårdpersonalen, dåligt med tid samt avbrott och störningar under

måltiden kan ge en negativ inverkan på vätske- och matintaget hos patienterna. Tjockflytande

drycker ses som en bra omvårdnadsåtgärd för patienter som har svårt att svälja tunnflytande

vätskor. Sjuksköterskan bör då dock vara än mer uppmärksam på om patienten som dricker

tjockflytande uppvisar tecken på dehydrering (McGrail & Kelchner 2015).

Rätt sittställning vid måltid

Vid måltid är det viktigt att ha en bra sittställning för att kunna äta ordentligt (Kumlien &

Axelsson 2002 ; Westergren et al. 2001a ; Westergren et al. 2001b ; Westergren et al. 2002). För

14

att få patienterna att sitta bra i stolen och/eller sängen kan man som sjuksköterska ta hjälp av

en sjukgymnast. Denne kan i sin tur upprätta ett individanpassat träningsprogram för patienten

där bålstabilitet och balans i viss mån kan tränas upp igen efter en stroke. Det underlättar för

både vårdpersonalen och patienterna om de kan sitta upp självständigt vid måltid (Kumlien &

Axelsson 2002). I många fall leder också självständighet till ökat självförtroende och

motivation hos patienterna. Dessutom påskyndas rehabiliteringsprocessen (Westergren et al.

2001a ; Westergren et al. 2001b). Dålig sittställning kan exempelvis leda till att patienterna:

inte når besticken,

inte ser tallriken ordentligt,

riskerar att sätta i halsen,

får svårt att röra armar och händer och därmed får svårare att manipulera maten på

tallriken och föra den till munnen,

sitter obekvämt i sängen eller stolen,

kan komma att vara i mer behov av hjälp från andra med att få i sig maten (Kumlien

& Axelsson 2002 ; Momosaki et al. 2013 ; Westergren et al. 2001a).

Av 108 deltagande i Westergren et al. (2002) studie hade 56 patienter svårt att sitta självständigt.

Dessa patienter visade sig ha sämre mat- och vätskeintag än de patienter som inte hade svårt att

sitta upprätt (Westergren et al. 2002). I Momosaki et al. (2013) studie skulle sjuksköterskorna

optimera bästa sitt- och huvudställning för patienterna under tiden sväljningstesterna utfördes.

När patienterna hade en bra sittställning kunde de lättare svälja den förtjockade vätskan som

gavs. Dessa forskare kom fram till att bra sitt- och huvudställning gör det lättare för patienterna

att svälja (Momosaki et al. 2013). Därför rekommenderas att sjuksköterskor använder detta som

en omvårdnadsåtgärd i måltidssituationen (Momosaki et al. 2013 ; Westergren et al. 2002).

Måltidsanpassning

Innan måltiden kan sjuksköterskan underlätta för patienter med ätsvårigheter genom att hjälpa

till med att dela maten på tallriken, öppna förpackningar samt sätta besticken i handen på

patienten (Kumlien & Axelsson 2002 ; Westergren et al. 2001b). Ibland kan den motoriska

förmågan vara så nedsatt hos patienterna efter en stroke att de behöver hjälp med matning.

Funktionsnedsättningen leder exempelvis till att patienten inte kan hålla i besticken, inte kan

föra maten till munnen eller manipulera maten på tallriken (Kumlien & Axelsson 2002 ;

Westergren et al. 2001a ; Westergren et al. 2001b). Det kan även vara så att patienten har

svårigheter med att sluta läpparna och tugga maten. Därför kan man som sjuksköterska behöva

hjälpa patienten med att stänga munnen manuellt. Vid dysfagi har patienten svårt att svälja och

manipulera maten inne i munnen. Många gånger behöver sjuksköterskan då också påminna och

uppmana patienten att tugga och svälja (Kumlien & Axelsson 2002). Westergren et al. (2001a)

visade även att när patienterna fick hjälp med matning kunde de lättare koncentrera sig på att

äta och dricka.

Rosenvinge och Starke (2005) menade att det är viktigt att man som sjuksköterska använder

rätt hjälpmedel vid måltidssituationen. Patienter med sväljningsproblem har ofta svårt att dricka

ur glas. Därför är det bättre om sjuksköterskan ger patienterna drycken på en sked eftersom det

då blir lättare för dem att svälja. Det finns även speciella hjälpmedel som sjuksköterskan kan

ställa fram till de patienter som äter själva. Exempel på hjälpmedel är tallrikar med hög kant,

extra stora bestick att hålla i samt pipmuggar eller andra muggar med handtag. Om det ofta

läcker mat ur munnen är det en fördel om sjuksköterskan ger patienten en haklapp för att inte

riskera spill på kläderna (Kumlien & Axelsson 2002).

15

Sväljningsträning och sväljningsstrategier För att patienten ska kunna svälja maten utan att sätta i halsen bör denne få hjälp med att

utarbeta olika tekniker och strategier för sväljningsproceduren (Lin et al. 2003 ; Rosenvinge &

Starke 2005). En typ av strategi som sjuksköterskan kan hjälpa patienten med är att stimulera

sväljningsreflexen när han eller hon ska äta. Lin et al. (2003) utarbetade ett träningsprogram för

patienter med sväljningssvårigheter. För att kompensera problemen i svalget kan sjuksköterskan

ge patienten övningar i hur man använder sina läppar, kinder och tunga när maten är i munnen.

Efter att patienterna fått träna sex dagar i veckan i åtta veckor kunde Lin et al. (2003) se att

patienterna hade fått lättare för att svälja maten och drycken än tidigare. Sväljningsförmågan

hade förbättrats avsevärt och patienterna kunde dessutom få i sig mat och dryck snabbare än

innan de fick träna. Därför menar Lin et al. (2003) att detta är ett bra träningsprogram som bör

implementeras i omvårdnaden av patienter med ätsvårigheter.

Om vårdpersonalen lär patienten hur denne ska svälja minskar risken för aspiration.

Nutritionsstatusen förbättras också avsevärt hos de patienter som fått träna på att svälja eftersom

de får i sig den mängd näring per dag som rekommenderas. Eftersom sjuksköterskan har ett

ansvar för att näringsrekommendationerna följs måste hon eller han sätta in adekvata åtgärder

för sväljningsproblematiken hos patienten. Det kan både handla om att sjuksköterskan

övervakar vid måltid, men också om att utarbeta speciella strategier för att patienten ska klara

av att äta självständigt (Rosenvinge & Starke 2005). Både Hafsteinsdóttir et al. (2013) och

Rosenvinge och Starke (2005) visade att sjuksköterskor saknar tillräcklig kunskap om dysfagi

och sväljningsproblem. Därför förespråkas mer utbildning inom detta område, men samtidigt

uttrycks mestadels styrkor med att använda olika sväljningsstrategier som omvårdnadsåtgärder

vid sväljningsproblem (Hafsteinsdóttir et al. 2013 ; Rosenvinge & Starke 2005).

För att patienterna ska kunna äta och dricka bör man som sjuksköterska också hjälpa dem med

att luta huvudet på rätt sätt (Kumlien & Axelsson 2002 ; Westergren et al. 2001b). Beroende på

vilken eller vilka typer av ätsvårigheter som den enskilde patienten har kan man hjälpa till med

att luta huvudet åt olika håll. I Kumlien och Axelssons (2002) studie hade en sjuksköterska ett

exempel på en patient som bara kunde luta huvudet åt det ena hållet. Patienten kunde då bara

se ena halvan av tallriken vilket medförde att han endast åt upp halva portionen. Åtgärderna

som vidtogs var att efter avslutat intag av halva portionen, vända på tallriken och tala om för

patienten att hälften av maten var kvar. Därefter åt patienten upp resterande mat på tallriken

(Kumlien & Axelsson 2002). Det är mycket individuellt vad som passar patientens behov.

Sjuksköterskan kan exempelvis prova att tilta huvudet åt den friska sidan, om patienten i

samband med en stroke fått en halvsidig förlamning. En del patienter upplever då bättre kontroll

när de har mat i munnen. Sjuksköterskan kan även prova att luta personens huvud framåt om

patienten har problem med hosta vid intag av mat. Om patienten har svårt att kontrollera sina

tungrörelser kan det underlätta att istället luta patientens huvud bakåt vid måltid (Westergren et

al. 2001b). Det kan också vara en fördel om sjuksköterskan i samband med måltid för in skeden

med dryck och/eller mat så långt in i patientens mun som möjligt. Även detta är en åtgärd som

underlättar sväljningen (Kumlien & Axelsson 2002 ; Rosenvinge & Starke 2005).

Oral hygien Många gånger medför ett problem flera andra olika typer av problem. Om exempelvis inte

patienternas orala hygien sköts ordentligt kan det leda till en rad svårigheter med matintaget

(Westergren et al. 2001a). Vid dålig munhygien ökar risken för smärta i munhålan och i tänderna.

Detta kan visa sig genom blödande tandkött, svamp och andra ohälsotillstånd i munnen. Dessa

problem hos patienterna kan påverka mat- och vätskeintaget negativt. Därför är det viktigt att

sjuksköterskor genomför munvård dagligen, i vissa fall flera gånger om dagen på de patienter

16

som inte klarar av detta själva. Dessutom bör sjuksköterskorna bedöma patienternas munstatus

ofta och/eller vid behov (Kumlien & Axelsson 2002 ; Westergren et al. 2001b). Ibland kan

sjuksköterskorna behöva göra munvård på patienterna i samband med måltid eftersom mat kan

fastna mellan tänderna eller i tandproteserna på dem. Det är även viktigt att inspektera

munhålan och eventuellt utföra munvård direkt efter måltid för att avlägsna matrester. Detta för

att förhindra att patienterna ska drabbas av svamp i munnen. Vid nedsatt oral hälsa som kräver

specialistvård bör tandläkare kontaktas (Kumlien & Axelsson 2002).

Dokumentation - Individuell vårdplan Kumlien och Axelsson (2002) framhävde vikten av dokumentation vid vård av patienter i

sjukhusmiljö. De intervjuade sjuksköterskorna i studien ansåg att det underlättade vidare vård

om sjukvårdspersonalen noggrant hade dokumenterat vilka problem patienterna hade på

sjukhuset innan de överflyttades till vårdhemmet. Det är även av stor vikt att sjuksköterskan

fyller i en kost- och vätskelista för att kontrollera hur mycket patienten äter och dricker

(Kumlien & Axelsson 2002).

Flera studier påpekade att en omvårdnadsåtgärd vid ätsvårigheter som fungerar för en patient

inte nödvändigtvis behöver fungera hos en annan patient (Kumlien & Axelsson 2002 ;

Rosenvinge & Starke 2005 ; Westergren et al. 2001a ; Westergren et al. 2002). Vad som fungerar

och inte fungerar beror till stor del på hur mycket energi patienterna har. En del åtgärder kräver

aktivt deltagande från patientens sida. För att klara av dessa typer av åtgärder bör

sjuksköterskan se till att patienterna får tillräckligt med vila och sömn för att orka med att träna

(Kumlien & Axelsson 2002). Westergren et al. (2001a) förespråkade att man som sjuksköterska

ska upprätta en individuellt anpassad vårdplan för patientens ätande. Studien påvisade att alla

patienter som är inskrivna för rehabilitering bör bedömas och observeras för ätsvårigheter i ett

tidigt skede. Därefter kan sjuksköterskan utarbeta åtgärder för att underlätta patienternas intag

av mat. Med dessa åtgärder minskar risken för undernäring och/eller utveckling av trycksår hos

patienterna (Westergren et al. 2001a). Även Westergren et al. (2002) framhävde vikten av att

upprätta en vårdplan som ska anpassas efter individens behov. Det är viktigt att identifiera vilka

problem patienten har för att därefter kunna utarbeta en vårdplan. Denna vårdplan bör

eftersträva att patienten ska kunna bli så självständig som möjligt vid måltidssituationer

(Westergren et al. 2002).

Westergren et al. (2001b) påvisade att en individuellt utformad vårdplan för patienter med

ätsvårigheter är ett effektivt sätt att förebygga olika typer av hälsoproblem. Exempelvis har

tidigare undersökta omvårdnadsplaner resulterat i bättre nutritionsstatus, bättre oral hälsa samt

minskat risken för aspirationspneumoni hos patienterna (Westergren et al. 2001b). Om

patienterna lider av dysfagi ökar risken för att sätta i halsen vid mat- och vätskeintag.

Aspirationspneumoni leder ofta till förlängd tid på sjukhuset, patientens hälsotillstånd blir

försämrat och det medför ökade kostnader för hälso- och sjukvården. Detta tillstånd kan

förhindras om adekvata åtgärder för sväljningsproblematiken sätts in i ett tidigt skede. I enlighet

med detta ansåg även Rosenvinge och Starke (2005) att det var viktigt att upprätta en

individuellt anpassad vårdplan för den enskilde patientens behov.

17

Diskussion

Syftet med denna studie var att beskriva omvårdnadsåtgärder vid ätsvårigheter hos patienter

som drabbats av stroke. Resultatet visar att det finns flera olika omvårdnadsåtgärder som

sjuksköterskor kan använda sig av hos dessa patienter. De huvudkategorier av åtgärder som

framkom i denna litteraturstudie var: Bedömning av ätsvårigheter, anpassningar vid måltids-

situationen, sväljningsträning och sväljningsstrategier, oral hygien samt dokumentation -

individuell vårdplan. Underkategorier till anpassningar vid måltidssituationen var:

Omgivningsanpassning, kost- och vätskeanpassning, rätt sittställning vid måltid samt

måltidsanpassning.

Resultatdiskussion

I artiklarna beskrevs olika verktyg som underlättar vid bedömning av patienternas

sväljningsproblem och nutritionsstatus. Två förslag på användbara verktyg var Mini Nutritional

Assessment (MNA) och Standardized Swallowing Assessment (SSA). Både Hafsteinsdóttir et

al. (2013) och Medin et al. (2012) använde MNA i sina studier eftersom de fann det mycket

användbart i utredningen av patientens nutritionsstatus. Tillämpning av det sistnämnda

bedömningsverktyget SSA förespråkades av både Perry (2001) och Xia et al. (2011). Dessa

båda verktyg kan underlätta för sjuksköterskan vid identifiering av olika typer av ätsvårigheter

hos patienterna. Efter bedömningen kan sjuksköterskan komma fram till vilka åtgärder som är

lämpliga att använda i omvårdnaden (Hafsteinsdóttir et al. 2013 ; McLaren & Dickerson 2000 ;

Perry 2001 ; Xia et al. 2011). En riskbedömning med hjälp av ett bedömningsverktyg bör

genomföras i ett tidigt skede menar Socialstyrelsen (2011). Helst ska en bedömning ske inom

ett dygn då patienten skrivs in på en vårdavdelning eller ett vårdboende (Socialstyrelsen 2011).

I de artiklarna som utgör denna studies resultat har författarna inte funnit någonting om Senior

Alert som är ett kvalitetsregister som används på vårdavdelningarna i Sverige.

De psykologiska aspekter och åtgärder som togs upp i Kumlien och Axelsson (2002) och

Westergren et al. (2001b) stöds av en annan studie. Coenen et al. (2015) beskriver att flera av

de deltagande patienterna upplevde att de hade svårigheter att klara av dagliga sysslor efter att

ha drabbats av en neurologisk sjukdom. Dessutom uttryckte patienterna känslomässiga svårig-

heter då flera av dem efter sjukdomsdebut också utvecklat depression. Dessa svårigheter har

fått negativa konsekvenser för rehabiliteringen av den neurologiska sjukdom de drabbats av.

Därför bör sjuksköterskan tidigt observera tecken på psykiska ohälsotillstånd och eventuellt

kontakta kurator efter exempelvis en stroke menade Coenen et al. (2015).

Westergren et al. (2002) och Andersson och Hansebo (2009) diskuterar varför kvinnor har

sämre mat- och vätskeintag än män. Båda studierna visade att kvinnor oftare är äldre vid

sjukdomsdebut än män och därför kan de även ha andra sjukdomar som medför försämrat

matintag efter en stroke (Andersson & Hansebo 2009 ; Westergren et al. 2002). Med tanke på

högre ålder behöver kvinnor då också oftast mer hjälp med vardagliga sysslor efter en stroke

då de har sämre rehabiliteringsförmåga än yngre personer. Studierna har också visat att kvinnor

i större utsträckning än män även drabbas av psykiska ohälsotillstånd i samband med en stroke

vilket ytterligare försämrar rehabiliteringsförmågan (Andersson & Hansebo 2009 ; Westergren

et al. 2002).

Bland de vanligaste kvarstående problemen efter en stroke finns sväljningssvårigheter och

motoriska svårigheter. En omvårdnadsåtgärd som sjuksköterskan kan använda sig av är kost-

och vätskeanpassning vilket i studierna visat sig vara den vanligaste åtgärden vid ätsvårigheter

18

(Kumlien & Axelsson 2002 ; Westergren et al. 2001a ; Westergren et al. 2001b ; Westergren et

al. 2002). McGrail och Kelchner (2015) och Momosaki et al. (2013) förespråkade framförallt

att sjuksköterskan bör servera tjockflytande vätska till patienter med ätsvårigheter vid måltiden.

Detta resultat styrks av O'Gara (1990) som också påvisat vikten av att konsistensanpassa både

mat och dryck till patienter med dysfagi. Patientens nutritionsstatus måste bibehållas trots

ätsvårigheterna och sväljningsproblematiken. Därför är det en fördel om sjuksköterskan ger

patienten förtjockad dryck och anpassar konsistensen på maten. O'Gara (1990) menade även,

liksom Kumlien och Axelsson (2002) att en alternativ matningsmetod, som exempelvis

sondmatning bör vidtas om patienten har svåra sväljningssvårigheter.

En annan omvårdnadsåtgärd som förespråkades i studierna var rätt sittställning (Kumlien &

Axelsson 2002 ; Westergren et al. 2001b). När patienten sitter balanserat, stabilt och upprätt

underlättas mat- och vätskeintaget. Det är ofta mycket svårt att äta och dricka med huvudet

bakåtlutat (Lindgren 2012). Dock beskrev Westergren et al. (2001b) att det ibland kan vara en

fördel för patienterna att sitta och äta med bakåtlutat huvud. Detta kan underlätta för de patienter

som har svårt att manövrera tungans rörelser när de äter (Westergren et al. 2001b).

Några andra åtgärder som föreslås i studierna är assistans vid måltid och att sjuksköterskorna

ger patienterna olika hjälpmedel som underlättar ätandet (Kumlien & Axelsson 2002 ;

Rosenvinge & Starke 2005 ; Westergren et al. 2001a ; Westergren et al. 2001b).

Socialstyrelsens (2000) föreskrifter stöder detta resultat. Det är sjuksköterskans ansvar att se

till att patienten får i sig den mängd näring som rekommenderas. Därmed ansvarar

sjuksköterskan även för att patienter som inte kan äta själva ska få matningsassistans och/eller

hjälpmedel som underlättar för dem i måltidssituationen (Socialstyrelsen 2000). Enligt våra

egna erfarenheter används olika hjälpmedel på vårdavdelningen för att underlätta för stroke-

drabbade patienter med ätsvårigheter. Dessutom får patienterna assistans med matning vid

behov.

Andra förslag på omvårdnadsåtgärder vid ätsvårigheter var sväljningsträning och sväljnings-

strategier. Lin et al. (2003) och Rosenvinge och Starke (2005) beskrev att sväljningsträning var

viktigt för att patienterna skulle kunna svälja maten utan att sätta i halsen. Patienterna bör även

få hjälp med att utarbeta olika tekniker och strategier för underlätta sväljningsproceduren (Lin

et al. 2003 ; Rosenvinge & Starke 2005). Detta styrks av Xia et al. (2011) som studerat samma

omvårdnadsintervention hos patienter med ätsvårigheter. Den studien visade att det är väldigt

viktigt för sjuksköterskorna att snarast efter insjuknandet komma fram till vilka åtgärder som

ska tillämpas hos dessa patienter. Dessutom förespråkades sväljningsträning som ett led i att

förhindra aspiration av mat och dryck (Xia et al. 2011).

Resultatet påvisade även vikten av oral hygien (Kumlien & Axelsson 2002 ; Westergren et al.

2001a). Detta menade även Brady et al. (2006) i sin studie. Flera sjuksköterskor i studien

påpekade att det var en utmaning för dem att hjälpa patienter med den orala hygienen dels på

grund av kunskapsbrist om munvård och dels med tanke på tidsbrist (Brady et al. 2006). Dessa

aspekter nämndes även i Kumlien och Axelssons (2002) studie. Medin et al. (2012) använde

bedömningsinstrumentet ROAG vid bedömning av patientens munhälsa. I detta

bedömningsverktyg ingår bland annat bedömningar av patientens salivproduktion,

slemhinnorna i munnen samt tandstatus (Medin et al. 2012 ; Socialstyrelsen 2011). Det är även

av stor vikt att sedan dokumentera patientens munstatus för att snabbare kunna sätta in åtgärder

vid eventuella ohälsotillstånd i munnen (Kumlien & Axelsson 2002). I denna studies

resultatartiklar saknar vi bedömningsinstrumentet ROAG. Detta verktyg anser vi är bra och

användbart då sjukvårdspersonalen ska bedöma patienternas munhälsa.

19

I den föreslagna vårdplanen är det viktigt att anteckna vad som fungerar bäst för den enskilde

patienten (Kumlien & Axelsson 2002 ; Rosenvinge & Starke 2005 ; Westergren et al. 2001a ;

Westergren et al. 2002). Socialstyrelsen (2000) beskrev att patientens nutrition måste betraktas

på samma sätt som vilken annan medicinsk behandling som helst. Det ska därmed finnas samma

krav på utredning, behandlingsplan, diagnos, uppföljning och dokumentation av som i

exempelvis detta fall, ätsvårigheterna (Socialstyrelsen 2000). Vi anser att dokumentation och

upprättande av individuell vårdplan angående stroke och ätsvårigheter delvis är bristfällig på

vårdavdelningar. Inom detta område finns stor förbättringspotential.

Alla dessa omvårdnadsåtgärder är av betydelse för patienter som drabbats av stroke med

påföljande ätsvårigheter. Dessa åtgärder kan leda till att patienterna uppnår ett bättre

välbefinnande samt bidrar till att främja deras hälsa (Clark & Stephens 1996). I International

Council of Nurses ([ICN] 2012) etiska kod för sjuksköterskor står det bland annat beskrivet att

sjuksköterskan ska bedriva god omvårdnad med hänsyn tagen till den enskilde patientens

uppfattningar om sin livssituation. Patienten bör även kunna känna sig motiverad till att försöka

leva ett så bra liv som möjligt trots stroke och ätsvårigheter. Maslow (1970) utarbetade en

motivationsteori på 1940-talet där han beskrev de mänskliga behoven. Motivationsteorin brukar

illustreras med hjälp av en trappa eller en pyramid där de olika behoven rangordnas i en

behovshierarki. Toppen på pyramiden utgörs av mänskliga behov som uppskattningsbehov och

behov av självförverkligande. Längst ned i behovspyramiden hittar man de grundläggande

behoven en människa behöver för att överleva. Exempel på dessa behov är mat, dryck och sömn.

Detta är med andra ord människans grundläggande fysiologiska behov. De två nivåerna över

dessa behov är trygghetsbehov och tillhörighets- och kärleksbehov. Maslow (1970) menade att

för att kunna komma vidare uppåt i pyramiden bör de lägre behoven först vara tillfredsställda.

Under livets gång rör sig människan dock mellan de olika nivåerna beroende på vad som sker

i livet. Om en person exempelvis drabbas av sjukdom hamnar han eller hon snart längre ned i

behovshierarkin (Maslow 1970).

Då en människa har svårt att få i sig mat och dryck på grund av ätsvårigheter blir inte de första

grundläggande behoven enligt Maslow (1970) tillfredsställda. Därmed är patienterna i stort

behov av att sjuksköterskan finner omvårdnadsåtgärder vid måltidssituationen (Kumlien &

Axelsson 2002 ; Westergren et al. 2001b). För att skapa ytterligare motivation hos patienterna

bör sjuksköterskan se till att de känner sig trygga när de sitter och äter. I denna nivå ingår även

behov av mänsklig kontakt (Maslow 1970). Som tidigare nämnts kanske inte alla vill äta

tillsammans med andra människor (Hafsteinsdóttir et al. 2013 ; Kumlien & Axelsson 2002). De

flesta mår dock oftast mycket bättre då de får känna att de inte är ensamma om sin situation.

Det skapas en trevligare atmosfär kring måltidssituationen när alla kan sitta tillsammans enligt

Hafsteinsdóttir et al. (2013). Därmed uppfylls även den tredje nivån i Maslows (1970) teori där

patienten känner tillhörighet och gemenskap med andra. För att kunna nå upp till de högre

nivåerna i behovshierarkin bör patienten lära sig att vända sina negativa erfarenheter av

sjukdom till något användbart (Maslow 1970). Denna studie syftar dock till att tillfredsställa de

grundläggande behoven som mat- och vätskeintag. Därför väljer författarna att inte gå in

närmare på de högre nivåerna i Maslows teori.

Flera av artiklarna som användes i denna studies resultat visade att kunskaps-, resurs- och

tidsbrist är tre vanliga orsaker till att adekvata omvårdnadsåtgärder inte sätts in tillräckligt

snabbt efter att patienten insjuknat i stroke (Hafsteinsdóttir et al. 2013 ; Kumlien & Axelsson

2002 ; McGrail & Kelchner 2015 ; Rosenvinge & Starke 2005). Detta resultat styrks av Barecca

och Wilkins (2008) som också påvisat att dessa aspekter påverkar vilka omvårdnadsåtgärder

20

som sätts in och när de börjar tillämpas. Studien visade att deltagande sjuksköterskor skulle

vilja ge patienterna den tid de behöver för att exempelvis äta själva. Dessvärre upplevde de att

tiden inte räckte till för att låta patienterna försöka göra detta och sina andra vardagssysslor på

egen hand utan valde att hjälpa dem (Barecca & Wilkins 2008). Detta känner vi igen utifrån

egna erfarenheter av vården. Tidsbrist är något som sjuksköterskor nästan alltid upplever då

arbetsbelastningen ofta är hög. Vanliga orsaker till tidsbrist är dåligt med resurser i form av

exempelvis personal, material och pengar. Där vi har arbetat tidigare upplevs personalen ha god

kunskap om stroke och ätsvårigheter, men det finns alltid utrymme för förbättring.

Metoddiskussion

Metoden som användes i denna studie var en litteraturstudie som genomfördes enligt Polit och

Becks (2012) niostegsmodell. En fördel med niostegsmodellen är att det finns en väl beskriven

struktur som tydligt visar hur en litteraturstudie ska utformas. Ännu en fördel är att det är enkelt

att gå tillbaka i processen vid behov. Nackdelen är att den är skriven på engelska vilket kan

medföra risker för feltolkningar.

Vi läste och granskade de artiklar som sökts fram enligt denna modell och valde sedan ut artiklar

som motsvarade denna studies syfte till urval 1 och 2. Därefter kvalitetsgranskades de

kvarvarande artiklarna inför urval 3 enligt Polit och Becks (2012) granskningsmallar för

kvalitativa respektive kvantitativa studier. Efter granskningen återstod 11 artiklar i urval 3,

varav 10 var av kvantitativ design och 1 var en kvalitativ studie. Enligt Forsberg och Wengström

(2013) är det en fördel att inkludera både kvalitativa och kvantitativa artiklar i en systematisk

litteraturstudie. Därför stärks trovärdigheten i denna studie.

Artiklar söktes fram i de två databaserna CINAHL och PubMed. Dessa databaser innehåller

vetenskapliga artiklar inom ämnet omvårdnad (Forsberg & Wengström 2013). Eftersom

författarna endast sökte i två databaser kan vi ha gått miste om artiklar som möjligen kan ha

funnits i andra databaser. Detta skulle kunna ha påverkat denna studies resultat och sökningar

då de potentiella artiklarna kan ha varit relevanta samt motsvarat syftet med denna studie.

Endast headings-termer i CINAHL och MeSH-termer i PubMed användes vid sökningen efter

artiklar. Det är svårt att avgöra om detta skulle ha någon negativ betydelse för resultatet

eftersom vi genom hela processen ansåg att det var mest lämpligt att söka på. Det ansågs även

vara en fördel att samma och liknande sökord användes i de båda databaserna. En komplettering

av antalet artiklar gjordes med hjälp av manuell sökning. Då det ansågs att de 4 artiklarna som

sökts fram via manuell sökning motsvarade studiens syfte samt uppnådde Polit och Becks (2012)

kvalitetskrav valdes dessa ut till urval 3. Vi ställde oss frågan varför dessa artiklar inte hittades

vid databassökningen. Möjligen kunde fler och/eller andra sökord ha använts för att dessa

artiklar skulle ha hittats i sökningen. Även om den manuella sökningen genererade 4 artiklar

kan andra artiklar ha fallit bort på grund av valen av sökord som gjordes. Detta kan ha påverkat

studiens resultat eftersom dessa skulle kunnat vara användbara. Båda författarna är dock

överens om att de artiklar som slutligen valdes ut till att utgöra studiens resultat var av bra

kvalitet och hade relevans för inkludering i denna studie.

I databearbetningen valde vi att använda oss av överstrykningspennor för att lättare kunna

urskilja relevant information i artiklarna. Detta tyckte vi var en bra metod vid bearbetning av

informationen då vi på ett enkelt sätt kunde strukturera vårt resultat. Sedan valde vi att skriva

in artiklarnas titlar i ett nytt dokument i Word och organiserade dessa efter de huvudkategorier

som framkommit. Detta gjorde att vi fick en bra överblick och enkelt kunde sammanställa det

slutliga resultatet.

21

Då artiklarna endast var skrivna på engelska kan vissa feltolkningar i översättningen till svenska

ha förekommit trots att lexikon och ordböcker användes. Eftersom engelska inte är vårt

modersmål och båda upplever vissa kunskapsbrister om språket lades mycket tid på att förstå

artiklarnas innehåll. Alla artiklar lästes dels var för sig och dels tillsammans för att säkerställa

att innehållet i artiklarna tolkades på samma sätt. Då ett inklusionskriterium var artiklar skrivna

på svenska, norska, danska eller engelska undrar vi om information kan ha missats i de artiklar

som var skrivna på andra språk. Detta borde dock inte ha någon större betydelse för resultatet

eftersom engelska talas och skrivs av de flesta människor i världen. Därför borde artiklar

skrivna på detta språk innehålla relevant och tillräcklig information om vilka

omvårdnadsåtgärder som är tillämpbara i omvårdnaden av patienter med stroke och

ätsvårigheter.

Klinisk betydelse

Det är av stor vikt att sjuksköterskan tar sitt ansvar gällande omvårdnaden av patienter som på

grund av stroke drabbats av ätsvårigheter. Därför behöver han eller hon ha kunskap om vilka

åtgärder som kan tillämpas i omvårdnaden av dessa patienter. Vi anser att denna studie har hög

relevans inom ämnet omvårdnad eftersom sjuksköterskan i sitt dagliga arbete vårdar patienter

med dessa typer av problem. Om en patient har svårt att få i sig mat kan det leda till undernäring.

Detta är ett allvarligt tillstånd som medför ökad risk för trycksår, sämre livskvalitet för patienten,

förlängd rehabiliteringstid samt ökade kostnader för sjukvården (Kumlien & Axelsson 2002 ;

Westergren et al. 2001a). Därmed anser vi att de föreslagna åtgärderna har stor klinisk betydelse.

Förslag till fortsatt forskning

I flera av de använda artiklarna i studiens resultatdel förespråkas mer utbildning och kunskap

för att kunna tillämpa adekvata omvårdnadsåtgärder vid ätsvårigheter. Det har även förekommit

åsikter i studierna om att sjuksköterskorna behöver mer evidensbaserade åtgärder och

bedömningsinstrument för att göra omvårdnaden så bra som möjligt för patienter som är i behov

av hjälp vid måltid. Det skulle vara intressant att följa forskningen om huruvida mer utbildning

bättre skulle kunna hjälpa sjukvårdspersonal att ta hand om patienter med ätsvårigheter. Vi

efterfrågar med andra ord mer forskning angående sjuksköterskors upplevelser av bättre

utbildning och omvårdnadsinterventioner.

Ett annat område som var sparsamt behandlat i resultatets artiklar var vikten av god munvård.

Många gånger beror ätsvårigheter på olika ohälsotillstånd i munnen. Därför tror vi att mer

kunskap och forskning behövs inom detta område för att komma tillrätta med vissa typer av

ätsvårigheter.

Slutsats

Efter att ha studerat detta ämne har vi dragit slutsatsen att det finns ett flertal olika

omvårdnadsåtgärder sjuksköterskan kan använda sig av tillsammans med sina kollegor i

omvårdnaden av patienter med ätsvårigheter. Det saknas fortfarande en del kunskap bland

sjuksköterskor om hur framförallt sväljningsproblematiken påverkar patienterna och hur

vårdpersonalen ska hjälpa dem. Studiens resultat visar att sjuksköterskan både kan hjälpa

patienten i samband med och runt omkring måltidssituationen. Det är viktigt att komma ihåg

att en åtgärd som fungerar för en patient inte nödvändigtvis även fungerar hos en annan patient.

Sjuksköterskan bör därför observera vilka typer av problem den enskilde patienten har innan

de föreslagna åtgärderna sätts in. Samtliga nämnda omvårdnadsåtgärder i denna studie har visat

sig underlätta för patienterna i måltidssituationen.

22

Referenslista

* Indikerar referenser som använts i studiens resultatdel.

Andersson, Å. & Hansebo, G. (2009). Elderly peoples’ experience of nursing care after a stroke:

from a gender perspective. Journal of Advanced Nursing, 65 (10), 2038-2045.

Appelros, P. (2012). Medicinska aspekter. I Jönsson, A-C. (red.) Stroke – Patienters,

närståendes och vårdares perspektiv. Lund: Studentlitteratur. s. 37-58.

Apt, P. (2012). Kommunikationsstörningar. I Jönsson, A-C. (red.) Stroke – Patienters,


Backman, J. (2008). Rapporter och uppsatser. Lund: Studentlitteratur.

Barecca, S. & Wilkins, S. (2008). Experiences of nurses working in a stroke rehabilitation unit.

Journal of Advanced Nursing, 63 (1), 36-44.

Björvell, C. (2011). Sjuksköterskans journalföring och informationshantering – En praktisk

handbok. Lund: Studentlitteratur.

Brady, M., Furlanetto, D., Hunter, R.V., Lewis, S. & Milne, V. (2006). Staff-led interventions

for improving oral hygiene in patients following stroke. The Cochrane Collaboration.

[Elektronisk].

Tillgänglig:

http://onlinelibrary.wiley.com.bibproxy.kau.se:2048/doi/10.1002/14651858.CD003864.pub2/e

pdf [2015-09-25].

Clark, S.L. & Stephens, M.A.P. (1996). Stroke patients' well-being as a function of caregiving

spouses' helpful and unhelpful actions. Personal Relationships, 3 (2), 171-184.

Coenen, M., Cabello, M., Umlauf, S., Ayuso-Mateos, J.L., Anczewska, M., Tourunen, J.,

Leonardi, M., Cieza, A. & PARADISE Consortium. (2015). Psychosocial difficulties from the

perspective of persons with neuropsychiatric disorders. Disability and Rehabilitation.

[Elektronisk].

Tillgänglig:

http://www-tandfonline-com.bibproxy.kau.se:2048/doi/pdf/10.3109/09638288.2015.1074729

[2015-09-07].

Ericson, E. & Ericson, T. (2013). Medicinska sjukdomar. Lund: Studentlitteratur.

Falsetti, P., Acciai, C., Palilla, R., Bosi, M., Carpinteri, F., Zingarelli, A., Pedace, C. & Lenzi,

L. (2009). Oropharyngeal sdysphagia after stroke: incidence, diagnosis, and clinical predictors

in patients admitted to aneurorehabilitation unit. Journal of Stroke and Cerebrovascular

Diseases, 18 (5), 329-335.

Forsberg, C. & Wengström, Y. (2013). Att göra systematiska litteraturstudier – Värdering,

analys och presentation av omvårdnadsforskning. Stockholm: Natur & Kultur.

http://onlinelibrary.wiley.com.bibproxy.kau.se:2048/doi/10.1002/14651858.CD003864.pub2/epdf

http://onlinelibrary.wiley.com.bibproxy.kau.se:2048/doi/10.1002/14651858.CD003864.pub2/epdf

http://www-tandfonline-com.bibproxy.kau.se:2048/doi/pdf/10.3109/09638288.2015.1074729

23

* Hafsteinsdóttir, T.B., Varekamp, R., Rensink, M., van Linge, R., Lindeman, E.

& Schuurmans, M. (2013). Feasibility of a nursing rehabilitation guideline for patients with

stroke: evaluating the use by nurses. Disability and Rehabilitation, 35 (11), 939–949.

International Council of Nurses [ICN] (2012). Code of Ethics. Genéve: International Council

of Nurses.

Jönsson, A-C. (2012). Stroke – en folksjukdom. I Jönsson, A-C. (red.) Stroke – Patienters,


Jönsson, A-C. & Wallin, S. (2012). Strokeenhet. I Jönsson, A-C. (red.) Stroke – Patienters,


* Kumlien, S. & Axelsson, K. (2002). Stroke patients in nursing homes: eating, feeding,

nutrition and related care. Journal of Clinical Nursing, 11 (4), 498-509.

* Lin, L.C., Wang, S.C., Chen, S.H., Wang, T.G., Chen, M.Y. & Wu, S.C. (2003). Efficacy of

swallowing training for residents following stroke. Journal of Advanced Nursing, 44 (5), 469-

478.

Lindgren, I. (2012). Rörelseförmåga. I Jönsson, A-C. (red.) Stroke – Patienters, närståendes

och vårdares perspektiv. Lund: Studentlitteratur. s. 73-83.

Löfström, J. & Nilsson, S. (2012). Psykosociala perspektiv. I Jönsson, A-C. (red.) Stroke –

Patienters, närståendes och vårdares perspektiv. Lund: Studentlitteratur. s. 185-202.

Maslow, A. (1970). Motivation and personality. New York: Harper & Row.

* McGrail, A. & Kelchner, L. (2015). Barriers to Oral Fluid Intake: Beyond Thickened Liquids.

Journal of Neuroscience Nursing, 47 (1), 58-63.

* McLaren, S.M.G. & Dickerson, J.W.T. (2000). Measurement of eating disability in an acute

stroke population. Clinical Effectiveness in Nursing, 4 (3), 109-120.

Medin, J., Larson, J., von Arbin, M., Wredling, R. & Tham, K. (2010). Striving for control in

eating situations after stroke. Scandinavian Journal of Caring Sciences, 24 (4), 772-780.

Medin, J., Windahl, J., von Arbin, M., Tham, K. & Wredling, R. (2012). Eating difficulties

among patients 3 months after stroke in relation to the acute phase. Journal of Advanced

Nursing, 68 (3), 580-589.

* Momosaki, R., Abo, M., Kakuda, W. & Kobayashi, K. (2013). Applicability of the Two-Step

Thickened Water Test in Patients With Poststroke Dysphagia: A Novel Assessment Tool for

Paste Food Aspiration. Journal of Stroke and Cerebrovascular Diseases, 22 (6), 817-821.

O'Gara, J.A. (1990). Dietary adjustments and nutritional therapy during treatment for Oral-

Pharyngeal Dysphagia. Dysphagia, 4 (4), 209-212.

http://www.ncbi.nlm.nih.gov.bibproxy.kau.se:2048/pubmed/?term=Varekamp%20R%5BAuthor%5D&cauthor=true&cauthor_uid=23035834

http://www.ncbi.nlm.nih.gov.bibproxy.kau.se:2048/pubmed/?term=Rensink%20M%5BAuthor%5D&cauthor=true&cauthor_uid=23035834

http://www.ncbi.nlm.nih.gov.bibproxy.kau.se:2048/pubmed/?term=van%20Linge%20R%5BAuthor%5D&cauthor=true&cauthor_uid=23035834

http://www.ncbi.nlm.nih.gov.bibproxy.kau.se:2048/pubmed/?term=Lindeman%20E%5BAuthor%5D&cauthor=true&cauthor_uid=23035834

http://www.ncbi.nlm.nih.gov.bibproxy.kau.se:2048/pubmed/?term=Schuurmans%20M%5BAuthor%5D&cauthor=true&cauthor_uid=23035834

24

* Perry, L. (2001). Screening swallowing function of patients with acute stroke. Part one:

identification, implementation and initial evaluation of a screening tool for use by nurses.

Journal of Clinical Nursing, 10 (4), 463-473.

Polit, D.F. & Beck, C.T. (2012). Nursing research: Generating and Assessing Evidence for

Nursing Practice. Philadelphia: Lippincott Williams & Wilkins.

* Rosenvinge, S.K. & Starke, I.D. (2005). Improving care for patients with dysphagia. Age and

Ageing, 34 (6), 587-593.

SFS 1982:763. Hälso- och sjukvårdslagen. Stockholm: Socialdepartementet.

Socialstyrelsen. (2000). Näringsproblem i vård och omsorg: Prevention och behandling.

Stockholm: Socialstyrelsen.

Socialstyrelsen. (2009). Nationella riktlinjer för strokesjukvård – Stöd för styrning och ledning.

Stockholm: Socialstyrelsen.

Socialstyrelsen. (2011). Näring för god vård och omsorg – en vägledning för att förebygga och

behandla undernäring. Stockholm: Socialstyrelsen.

* Westergren, A., Karlsson, S., Andersson, P., Ohlsson, O. & Hallberg, I.R. (2001a). Eating

difficulties, need for assisted eating, nutritonal status and pressure ulcers in patients admitted

for stroke rehabilitation. Journal of Clinical Nursing, 10 (2), 257-267.

* Westergren, A., Ohlsson, O. & Hallberg, I.R. (2001b). Eating difficulties, complications and

nursing interventions during a period of three months after a stroke. Journal of Advanced

Nursing, 35 (3), 416-426.

* Westergren, A., Ohlsson, O. & Hallberg, I.R. (2002). Eating difficulties in relation to gender,

length of stay, and discharge to institutional care, among patients in stroke rehabilitation.

Disability and Rehabilitation, 24 (10), 523-533.

Xia, W., Zheng, C., Lei, Q., Tang, Z., Hua, Q., Zhang, Y. & Zhu, S. (2011). Treatment of post-

stroke dysphagia by vitalstim therapy coupled with conventional swallowing training. Journal

of Huazhong University of Science and Technology [Medical Sciences], 31 (1), 73-76.

1

Bilaga 1 Artikelmatris

Författare och Årtal Titel Syfte Metod Resultat

Hafsteinsdóttir,

T.B., Varekamp,

R., Rensink, M., van

Linge, R., Lindeman, E.

& Schuurmans, M.

(2013).

Feasibility of a nursing

rehabilitation guideline

for patients with stroke:

evaluating the use by nurses.

Att fastställa genom-

förbarheten av Clinical

Nursing Rehabilitation Stroke-

guideline (CNRS-riktlinjer) i

vården av patienter som

drabbats av stroke. Forskarna

ville ta del av sjuk-

sköterskornas åsikter och

attityder gentemot dessa

riktlinjer för att senare kunna

utveckla dem ytterligare.

Kvantitativ studie.

Urval= 30 sjuksköterskor

och 105 patienter.

Bortfall= Uppges ej.

Datainsamlingsmetod= En

tvärsnittsundersökning om

fyra olika faser under fyra

veckor användes.

De flesta sjuksköterskorna i

studien tyckte att rikt-

linjerna var lätta att förstå

och att de bidrog till nya

insikter om strokevården.

Några uttryckte dock vissa

nackdelar med riktlinjerna

då det skulle vara både tids-

och resurskrävande att

samordna olika yrkes-

kategorier så ofta som

rekommenderas. Dessutom

ansåg sjuksköterskorna att

mer kunskap och utbildning

behövs innan man kan börja

tillämpa riktlinjerna.

Kumlien, S. & Axelsson,

K. (2002).

Stroke patients in nursing

homes: eating, feeding, nutrition

and related care.

Att granska ätandet, matnings-

situationen och nutritionen hos

patienter med stroke på

vårdboenden utifrån sjuk-

sköterskornas beskrivningar

och bedömningar.

Kvalitativ studie. Urval= 30 sjuksköterskor

och 40 vårdtagare.


Datainsamlingsmetod= Halvstrukturerade intervjuer

med deltagande

sjuksköterskor.

Sjuksköterskorna beskrev att

mer än 80 % av vårdtagarna

hade problem vid

måltidssituationen. Nästan

en tredjedel av patienterna

hade för lågt näringsintag

och löpte därmed risk för

undernäring. Resultatet

visade att det är väldigt

viktigt att sjuksköterskor

uppmärksammar dessa

patienter i ett tidigt skede.

http://www.ncbi.nlm.nih.gov.bibproxy.kau.se:2048/pubmed/?term=Hafsteinsdóttir%20TB%5BAuthor%5D&cauthor=true&cauthor_uid=23035834

http://www.ncbi.nlm.nih.gov.bibproxy.kau.se:2048/pubmed/?term=Hafsteinsdóttir%20TB%5BAuthor%5D&cauthor=true&cauthor_uid=23035834



http://www.ncbi.nlm.nih.gov.bibproxy.kau.se:2048/pubmed/?term=Rensink%20M%5BAuthor%5D&cauthor=true&cauthor_uid=23035834



http://www.ncbi.nlm.nih.gov.bibproxy.kau.se:2048/pubmed/?term=Lindeman%20E%5BAuthor%5D&cauthor=true&cauthor_uid=23035834

http://www.ncbi.nlm.nih.gov.bibproxy.kau.se:2048/pubmed/?term=Schuurmans%20M%5BAuthor%5D&cauthor=true&cauthor_uid=23035834

2

Lin, L.C., Wang, S.C.,

Chen, S.H., Wang, T.G.,

Chen, M.Y. & Wu, S.C.

(2003).

Efficacy of swallowing training

for residents following stroke.

Att undersöka sväljnings-

problematiken och

nutritionsstatusen före och

efter genomförande av ett

träningsprogram med fokus på

sväljningsförmågan hos

patienter med dysfagi.

Kvantitativ studie. Urval= 49 patienter.

Bortfall= 12 patienter.

Datainsamlingsmetod=

Kvasi-experimentell design

med en kontrollgrupp och en

interventionsgrupp.

Efter avslutat

träningsprogram visade det

sig att patienterna i

interventionsgruppen kunde

svälja större volym per

sekund och klunk än

patienterna i kontroll-

gruppen. Dessa patienter

hade även ökat i vikt och fått

större överarmsmått efter

träningsprogrammet.

McGrail, A. & Kelchner,

L. (2015).

Barriers to Oral Fluid Intake:

Beyond Thickened Liquids.

Denna studie hade två syften:

1) Att avgöra om det fanns

funktionella brister i

exempelvis minnes- och

problemlösningsförmågan

samt om dessa påverkade det

orala vätskeintaget vid

måltidssituationen hos

patienter med stroke i

sjukhusmiljö.

2) Att avgöra om det fanns en

betydande skillnad i mängden

vätska som erbjöds och

konsumerades mellan patienter

som fick tunnflytande vätskor

och patienter som fick

förtjockade vätskor.

Kvantitativ studie.

Urval= 39 patienter.


Datainsamlingsmetod= Kvasi-experimentell design

med en kontroll-grupp och

en interventionsgrupp.

1) Det fanns fler betydande

funktionella brister i

måltidssituationen bland de

patienter som fick

tunnflytande vätskor än

bland de som fick

tjockflytande. Däremot

fanns fler funktionella

brister i kognition (minne

och problemlösning) bland

patienterna som fick

förtjockningsmedel i

drycken än i gruppen som

fick tunnflytande vätskor.

2) Resultatet visade även att

patienter som druckit

tunnflytande drycker fick i

sig större mängd vätska per

dag än de som fått

tjockflytande drycker.

3

McLaren, S.M.G. &

Dickerson, J.W.T.

(2000).

Measurement of eating

disability in an acute stroke

population.

Denna studie har ett tredelat

syfte:

1) Att identifiera förekomsten,

omfånget och kombinationen

av olika ätsvårigheter efter den

akuta fasen av stroke.

2) Att utveckla ett

bedömningsinstrument för att

mäta de olika varianterna av

ätsvårigheter efter en stroke.

3) Att undersöka om yttre

variabler kan påverka

patienternas matintag.

Kvantitativ studie.

Urval= I första fasen deltog

60 patienter och i fas två

deltog 75 patienter.



tvärsnittsundersökning i två

faser.

1) Bland de 75 patienterna

fanns betydande negativa

korrelationer mellan

funktionsnedsättningar,

energi och proteinintag.

2) Ett instrument

innehållande åtta kategorier

av funktionsnedsättningar i

måltidssituationen

utvecklades.

3) Med hjälp av

regressionsanalys kunde

man identifiera att nedsatt

förmåga att röra armarna,

svårigheter att sluta läpparna

samt sväljningsproblematik

var de yttre omständigheter

som påverkade patienternas

matintag mest negativt.

Momosaki, R., Abo,

M., Kakuda, W.

& Kobayashi, K. (2013).

Applicability of the Two-Step

Thickened Water Test in Patients

With Poststroke Dysphagia: A

Novel Assessment Tool for

Paste Food Aspiration.

Studien innehåller två syften:

1) Att utvärdera den kliniska

nyttan av det nyutvecklade

”Two-Step Thickened Water

Test” (TTWT-testet).

2) Att identifiera

strokedrabbade patienter med

dysfagi som löpte risk för

aspiration av timbalkost.

Kvantitativ studie.


Bortfall= 26 patienter.

Datainsamlingsmetod= Ett

konsekutivt urval bland

patienter som fått bestående

sväljningsproblem efter en

stroke.

1) TTWT-testet visade sig

vara ett snabbt och effektivt

test för att identifiera

patienter med dysfagi som

löpte risk för aspiration av

timbalkost.

2) När patienterna fick en

klunk med förtjockad vätska

innan matintag kunde de

lättare svälja maten.

Dessutom minskade även

risken för aspiration.

4

Perry, L. (2001). Screening swallowing function

of patients with acute stroke.

Part one: identification,

implementation and initial

evaluation of a screening tool

for use by nurses.

Att identifiera, genomföra och

utvärdera en screeningmetod

för dysfagi som sjuksköterskor

kan använda sig av i

omvårdnaden.

Kvantitativ studie.

Urval= 119 sjuksköterskor

och 200 patienter.



longitudinell prospektiv

undersökning. Författaren

gjorde ett konsekutivt urval

av patienter som nyligen

drabbats av en stroke.

Det är viktigt att så tidigt

som möjligt uppmärksamma

patienter som i samband

med stroke fått dysfagi.

Därför behövs ett screening-

verktyg som underlättar vid

bedömning av sväljning-

svårigheterna. Det

föreslagna bedömnings-

verktyget visade sig vara

mycket användbart då man

enklare än tidigare kunde

identifiera patienter med

dysfagi. Därmed kunde man

också snabbare utarbeta

åtgärder för patienterna i

måltidssituationen.

Rosenvinge, S.K.

& Starke, I.D. (2005).

Improving care for patients with

dysphagia.

Att fastställa följsamheten av

att använda ”Speech and

Language Therapist” (SLT's)

rekommendationer hos

patienter med dysfagi samt att

undersöka om man kan göra

förändringar i praktiken för att

förbättra följsamheten.

Kvantitativ studie.

Urval= 31 patienter

studerades innan och 54

observerades efter att

interventionerna

genomfördes.



Sekventiell

observationsstudie före och

efter införande av

omvårdnadsinterventioner.

Man kunde se en förbättring

i följsamheten av

rekommendationerna då

interventionerna infördes

vad gäller konsistensen på

vätskor samt övervakningen

av patienterna vid måltid.

Det fanns dock inga

signifikanta skillnader i

följsamhet gällande

konsistensanpassning av

maten eller på de olika

sväljningsstrategierna.

5

Westergren, A.,

Karlsson, S., Andersson,

P., Ohlsson, O. &

Hallberg, I.R. (2001a).

Eating difficulties, need for

assisted eating, nutritional status

and pressure ulcers in patients

admitted for stroke

rehabilitation.

Att beskriva utsträckningen av

olika typer av ätsvårigheter,

behovet av assistans vid

måltiden samt nutritionsstatus

och trycksår hos patienter som

rehabiliteras efter en stroke.

Kvantitativ studie.




konsekutivt urval av

patienter. Författarna gjorde

strukturerade observationer

och bedömningar av ätandet,

näringsstatus (subjektiv

helhetsbedömning),

förekomst av trycksår samt

aktiviteter i det dagliga livet.

Studien gjordes under en

ettårsperiod.

Ätsvårigheter förekom både

hos patienter som behövde

matas (85 patienter) och

bland de som åt självständigt

(77 patienter). Ungefär 32 %

av patienterna var

undernärda och 15 % hade

utvecklat trycksår. Genom

att upprätthålla en bra

nutritionsstatus minskar

risken för utveckling av

trycksår. Några av de

vanligaste ätsvårigheterna

man funnit i studien var:

svårigheter att sitta upprätt,

svårt att hantera maten på

tallriken samt nedsatt ork till

att äta upp all serverad mat.

Westergren, A., Ohlsson,

O. & Hallberg, I.R.

(2001b).

Eating difficulties,

complications and nursing

interventions during a period of

three months after a stroke.

Denna studie har ett tvådelat

syfte:

1) Att beskriva ät- och

sväljningssvårigheter hos

patienter med dysfagi samt

vilka omvårdnadsåtgärder som

finns att tillämpa. Dessutom

vill författarna beskriva hur

stroke- och dysfagirelaterade

komplikationer kan utvecklas

under tre månader.

2) Att undersöka om det finns

några gemensamma nämnare

Kvantitativ studie.




Patienter som blivit

diagnostiserade med dysfagi

genom intervjuer,

observationer och olika

sväljningstester. Ett


patienter gjordes.

1) I två av tre testgrupper av

patienter utvecklades

komplikationer såsom

luftvägsinfektioner och/eller

undernäring. Man behövde

utarbeta omvårdnads-

interventioner efter varje

enskild individs behov.

Några förslag på

omvårdnadsåtgärder var att

hjälpa till med matning,

använda förtjockningsmedel

i vätskor samt hjälpa

6

mellan olika typer av

ätsvårigheter och förmågan att

kunna avsluta en hel måltid.

patienterna att få en bra

sittställning vid måltid.

2) Det som visade sig vara

betydelsefullt angående

förmågan att avsluta en hel

måltid var nivån av vakenhet

och/eller energin hos

patienterna. Dessa faktorer

hade därmed stor betydelse

för vilka insatser som

behövde tillämpas.

Westergren, A., Ohlsson,

O. & Hallberg, I.R.

(2002).

Eating difficulties in relation to

gender, length of stay, and

discharge to institutional care,

among patients in stroke

rehabilitation.

Denna studie har två syften:

1) Att beskriva ätsvårigheter

hos patienter under

sjukhusvistelse och på

vårdhem med hänsyn tagen till

längden på sjukhusvistelsen

och inskrivningen i det nya

hemmet samt i förhållande till

kön.

2) Att fastställa om

ätsvårigheter har betydelse för

sjukhusvistelsens längd och

för utskrivning till

hemsjukvård.

Kvantitativ studie.


Bortfall= 11.



patienter. Författarna gjorde

strukturerade observationer

och bedömningar av

patienternas ätsvårigheter i

sjukhusmiljö och sedan i

deras nya vårdhem.

1) Kvinnliga patienter

visade sig vara i större

behov av övervakning

och/eller assistans vid måltid

än män. Patienter med

längre sjukhusvistelse innan

inskrivning på vårdhem

hade fler ätsvårigheter och

behövde mer hjälpinsatser

med aktiviteter i det dagliga

livet (ADL) än de som haft

kortare vistelse på sjukhus.

2) Dåligt matintag var den

största anledningen till att

sjukhusvistelsen blev längre

för patienterna.

omvårdnadsåtgärder vid ätsvårigheter hos patienter som ...877621/fulltext01.pdf · en...

Documents