Seminarierapport

Ö g a t , h a n d e n o ch h j ä r n a nEtt seminarium om verkstadsarbetets roll i konstförmedlingsarbete på museer och konsthallar

20-22 november 2002

Verkstäder på konstinstitutioner i Norden började etable-

ras under slutet av 60-talet. Centralt var förmedlingen av

modernistisk och senmodernistisk konst, och måleri med

färg & formövningar har haft en given plats både i lokaler-

nas utformning och i pedagogernas utbildning. Under den

tid som verkstäderna har funnits har många erfarenheter

samlats, konsten förändrats och kanske verkstadsarbetet

med den? Syftet med detta seminarium är att se på vad

som gjorts, ta vara på positiva erfarenheter och förmedla

dem vidare, men också att formulera problem och frågor

inför framtiden. Hur vill vi att en framtida utveckling av verk-

samhet och utbildningsvägar ska se ut? Ett särskilt fokus

sätts på verkstadsarbetets roll i förmedlingen av den sam-

tida konsten.

nordiska akvarel lmuseet

S e m i n a r i e r a p p o r t 12

Förord . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 13

Nordiska Akvarellmuseets pedagogiska verksamhet . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 14Lena Eriksson & Anne Pira

Ett inspirerande exempel från Polen . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 17Janusz Byszewski

Sol LeWitt-utställningen och ett nytt forskningsprojekt . . . . . . . . . . . . . . . . . 10Lena Eriksson & Benita Nilsson

Moderna Museet, Stockholm . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 11Maria Taube

Levande verkstadstraditionen . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 13Gull Karlström

Om hjärnforskning och lärande . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 15Ingemar Svantesson

Arbetsseminariets inledning . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 18

Louisiana . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 19Julie Trojaborg

Statens Museum for Kunst – . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 21Børnenes Kunstmuseum i KöpenhamnMichael Hansen

Danmarks Pædagogiske Universitet, Köpenhamn . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 23Helene Illeris

Statens Konstmuseum, Helsingfors . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 25Ateneum, Sinebrychoff & Kiasma, Erica Othman, Kaisa Kettunen & Minna Raitmaa

Helsingfors Stads Konstmuseum . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 28Arja Miller

Museet for samtidskunst, Oslo . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 29Eva Gran & Anna Lindblad

Galleri F15, Moss . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 31Anja Bjørhol

Avslutande diskussioner . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 32

Planer för framtiden . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 35

Nordiska akvarellmuseet . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 36

Innehåll

Dokumentation ”Ögat, handen och hjärnan”

Ett seminarium om verkstadsarbetets roll i konstförmedlingsarbete på museer och konsthallar

Tid: onsdag 20 till fredag 22 november 2002

Plats: Nordiska Akvarellmuseet i Skärhamn

Seminariet dokumenterat av: Frilansjournalist Florence Oppenheim

Rapportredigering: Lena Eriksson & Florence Oppenheim

Grafisk form: Werner Arnold

Foto på första sidan: Statens Museum for Kunst, Köpenhamn

S e m i n a r i e r a p p o r t 13

Hur vi människor skapar kunskap är en intressant fråga. De allra

flesta är överens om att både tanke och känsla, teori och praktisk

behövs. Hur just kombinationen av praktiskt arbete och samtal fun-

gerar i konstpedagogiskt arbete var temat för seminariet Ögat,

handen och hjärnan som i november 2002 samlade människor

med intresse för konst och inlärning på Nordiska Akvarellmuseet

på Tjörn.

Seminariet bestod av två delar, en första dag med föreläsning-

ar, öppen för en större krets inbjudna och ett efterföljande arbets-

seminarium för en mindre grupp yrkesverksamma konstpedagoger

från hela Norden. Onsdagens inledande föreläsningar handlade

dels om exempel från konstinstitutioner, där Nordiska Akvarellmu-

seet som värdar presenterade sin verksamhet och Samtidskonst-

museet i Warszawa berättade om en intressant och medveten me-

todik som de utvecklat. Ett perspektiv på tankar och verksamhet

som funnits i Sverige sedan slutet av sextiotalet gav dels inslaget

om verkstaden och barnverksamhetens framväxt på Moderna Mu-

seet i Stockholm och presentationen av tankarna bakom Levande

Verkstad och deras pedagogik. Onsdagen avslutades sedan med

en föreläsning som gav en teoretisk bakgrund för hur rön inom da-

gens forskning ser på hjärnans sätt att skapa kunskap.

I denna seminarierapport finns dels referat av onsdagens före-

läsningar och dels en sammanfattning av de verksamhetspresen-

tationer och diskussioner som arbetsseminariet innehöll. Ett rikt

material som vi känner ger en bra överblick och en grund för fram-

tida utveckling.

Seminariet Ögat, handen och hjärnan kunde genomföras ge-

nom ett bidrag från Nordiska Kulturfonden. Ett tack till dem och ett

varmt tack till samtliga föreläsare och deltagare som gjorde de tre

kalla novemberdagarna till ett varmt, intressant och intensivt möte.

Lena Eriksson

Pedagogisk ledare Nordiska Akvarellmuseet

Förord

innehåll

innehåll

Foto: Christer Hallgren

S e m i n a r i e r a p p o r t 04

Lena Eriksson, pedagogisk ledare vid Nordiska Akvarellmuseethälsar välkommen och berättar om museets arbete med konst-bildning och särskilt om hur tankarna kring verkstadsarbetet harutvecklats under de drygt två år som verksamheten varit igång.Anne Pira, konstnär och bildpedagog vid museet talar om tankaroch konkreta erfarenheter i förmedlingsarbetet.

Ögat, handen och hjärnan – starten på något nyttSå inleder Lena Eriksson seminariet ”Ögat, handen och hjärnan” på

Nordiska Akvarellmuseet den 20 november 2002. Hon hälsar ett

50-tal personer, däribland den arbetsgrupp som dag två och tre skall

fördjupa sig i konstpedagogisk verkstadsmetodik, välkomna till

Skärhamn och den första dagens föreläsningar.

Lena Eriksson berättar att som institution är Nordiska Akvarell-

museet ung, bara drygt två och ett halvt år men samtidigt finns en

nästan tioårig förhistoria. Om den i sig fascinerande berättelsen om

hur det vackra hus seminariedeltagarna sitter i kom till, talar hon li-

kafullt inte mycket om. Idag handlar det om den verksamhet som

växt fram sedan dörrarna öppnades i juni år 2000, och om det som

ska hända framöver.

När Lena Eriksson började arbeta på museet två veckor innan

starten, kom hon till ett hus som på ett sätt var tomt och på ett an-

nat sätt helt fullt. Konkret skulle museet fyllas med allt från utställ-

ningar, personal, verksamhet och publik till möbler. Samtidigt var vi-

sionen om verksamheten redan stor och mångfacetterad. Tankar-

na om museet som en mötesplats, ett centrum för konst där

konstnärer, barn och allmänhet kunde mötas, se, skapa och kun-

skapa har burit fram museet långt innan starten.

Planerna på att arrangera ett nordiskt konstpedagogiskt semi-

narium fanns också tidigt, och ekonomiska medel var sökta och be-

viljade av Nordiska Kulturfonden redan 2000.

– Nu, idag, är det dags! Det känns både som en landning, nu har

vi kommit så här långt, och samtidigt som starten på någonting nytt.

Visionerna blir till verklighet när det under dessa tre dagar sker ett

möte mellan konstpedagogiskt kunniga och intresserade från hela

Norden. Vi ska utbyta erfarenheter och förhoppningsvis skapa ny

kunskap, säger Lena Eriksson.

Nordiska Akvarellmuseets pedagogiska verksamhetTron på konsten som kunskapsväg är viktig för Nordiska Akvarell-

museet. I huset finns lika stora ytor för skapande arbete, verkstäder

och ateljéer som för visning av konst. Att ha en verkstadslokal på

ett museum eller konsthall är ingenting unikt men dimensionen och

omfattningen här är ovanlig. Arbetet i verkstäderna har olika målsätt-

ningar som tillsammans med visionen om ett centrum för nutidskonst

skapar en spännande dynamik i huset, menar Lena Eriksson.

Konstförmedling på Nordiska AkvarellmuseetHur bidrar arbetet i verkstäderna till förståelse av det vi visar i

museisalarna? Vilken konstsyn finns i verkstaden? Vilken konstsyn

finns i utställningsurvalet, i samlingen?

Diskussionen kring konstbegrepp och akvarell har varit livlig,

både bland publiken och internt i verksamheten. Att det är den

amerikanske konstnären Sol LeWitts utställning som visas just nu

under seminariet var inte helt bestämt vid planeringen, men känns

som en tanke som går hand i hand med seminariets tema. Som en

av konceptkonstens förgrundsgestalter hävdade Sol LeWitt att

konst i grunden handlar om idéer, inte om material eller utförande.

Lena Eriksson berättar att hon ofta använt siktrutan som en

metafor när hon ska tala om Nordiska Akvarellmuseets syn på vad

en akvarell är. Den definition de utgår ifrån är vatten och pigment.

Den definitionen används på samma sätt som en siktruta, för att

skärpa seendet.

– Vi ser på konsten och det konstnärer gör genom denna siktru-

ta, men det intressanta är likafullt inte ramen i sig, materialen och

tekniken, utan det vi får syn på.

De får ofta frågan om de ”bara” arbetar med akvarellfärg i verk-

städerna, om inte det känns begränsande.

– Om jag idag, lite skämtsamt men också på allvar, skulle spetsa

till formuleringen så förhåller vi oss i verkstadsarbetet konceptuellt

till materialet. Traditionen och tekniken finns naturligtvis med oss,

Nordiska Akvarellmuseets pedagogiska verksamhet

innehåll

En publik guidning av utställningen Waterworks, sommaren 2001

innehåll S e m i n a r i e r a p p o r t 05

men det är idéerna, tankarna och innehållet som är det bärande.

Verksamheten rymmer idag både barn och vuxna, skolklasser,

företag som gör fördjupade besök med verkstadsarbete, visningar

och konstsamtal liksom olika pedagogiska projekt. Det kan handla

om kortare samarbeten som t.ex. med Tjörns gymnasieskola och

längre som det fleråriga projektet Nordiska Akvarellmuseet-Skolan-

Konstnärerna. Konstnärsledda kurser, samarbete med Valands

konsthögskola och Chalmers arkitektur genom en gemensam pro-

fessur, forskningsprojekt och gästateljéverksamhet är annat som

dels är självständiga delar av museets verksamhet och samtidigt bi-

drar till konstbildningen.

Tänja på gränsernaAnne Pira är konstnär och pedagog och arbetar på Nordiska Akva-

rellmuseet sedan februari 2001. Hon delar en heltidstjänst med

Katti Lundh, även hon konstnär och bildpedagog. De arbetar va-

rannan vecka i ett rullande schema. Arrangemanget gör att de har

möjlighet att arbeta med de egna konstnärskapen i koncentrerade

perioder likväl som på museet. De sökte tjänsten tillsammans och

hade lärt känna varandra under studierna på Valands konsthögskola

som de gick ut 1996. Det var formuleringarna i annonsen som gjor-

de att de sökte tjänsten, trots att de var skeptiska mot en konstinsti-

tution som syntes baserade sin verksamhet på en teknik.

Att det under anställningsintervjun och i senare diskussioner blev

tydligt att museets ledning ville arbeta med en öppen konstsyn och

tänja på gränserna kring akvarellbegreppet fann de båda stimule-

rande.

– Fyren här utanför står som ett utropstecken. Den är skapad av

de tyska konstnärerna Wolfgang Winter och Berthold Hörbelt,

byggd av returbackar för mineralvattenflaskor och tänjer begreppet

så långt det bara går. Det kändes som om den gav oss en frihet att

experimentera och utforska, förklarar Anne Pira.

Hon berättar också om skylten in till den stora verkstaden där

det står ”experimentverkstan”. Om hur de båda kände det som en

uppmaning att ta på allvar. En av de första övningar som de prova-

de sig fram till, och som de fortfarande håller fast vid, var av expe-

rimentell karaktär. De använder grundmaterialen, vatten och pig-

ment (gul, röd och blå akvarellfärg) en tallrik, tre sockerbitar och en

pensel. Deltagarna uppmanas att måla sockerbitarna i var sin färg,

sedan hälla vatten över dem och se vad som händer.

– Alla har samma förutsättningar men resultatet blir aldrig helt

detsamma. Var du lägger dina sockerbitar, hur mycket färg du an-

vänder, hur mycket vatten – allt påverkar. Trots sin begränsning finns

det oändliga variationer i den här övningen som också så tydligt har

karaktären av en process, berättar Anne Pira.

Det ordet är viktigt, dels i det konstbegrepp museet står för och

dels för den pedagogik de försöker koppla till utställningarna, ge-

nom både samtal och verkstadsmetodik. Sommaren 2001 visade

museet både Salvador Dali och Waterworks, en utställning med nio

unga amerikanska konstnärer. Alla de uttryck och sätt som dessa

konstnärer använt vattenfärgstekniken på var en inspiration i det pe-

dagogiska arbetet. Temat i förmedlingsarbetet kom tydligt att hand-

la om kreativitet, fantasi och den skapande processen.

– I övningarna använder vi ofta ord, texter, kanske modellera el-

ler fragment av skräp. Andra gånger utgår vi från deltagarnas egna

kroppar men färgen och vattnet finns alltid med som ett grundma-

terial. Fokus ligger inte på tekniken, men i arbetet uppkommer ofta

en lust att undersöka tekniken. Vuxna kan vara alltför respektfulla

gentemot materialet. Vi försöker skapa ett tillåtande klimat i våra

verkstäder.

Stilleben från loppmarknadenAtt arbeta med grupper av antingen barn eller vuxna, som kommer

till museet för ett besök på kanske max två timmar, ställer speciel-

la krav. Processer måste komma igång snabbt. I experimentverk-

staden finns ett stort antal saker i olika färger och form som Anne

Pira och Katti Lundh har köpt in på olika loppmarknader. Det är di-

verse prydnadsföremål, klossar, leksaker och vaser om varandra

uppställda i en färgskala. Ursprungligen hade de främst tänkt an-

vända dem för färg och form-övningar men de har visat sig vara ett

spännande utgångsmaterial i många olika sammanhang. Deras as-

sociationsrikedom ger uppslag och lockar in deltagarna i både sam-

tal och aktiviteter.

Att göra val och motivera sitt val – för sig själv och andra, är en

viktig del av ett kreativt och konstnärligt arbete. I en grupp med små

barn och föräldrar användes stillebenföremålen för att stimulera ett

samtal. Både barnet och den vuxne fick välja en barnsak, en mam-

masak och en pappasak från bordet. De valda föremålen startade

en dialog och deltagarna började diskutera sina val.

Utifrån den pågående Sol LeWitt utställningen berättar Anne Pi-

ra om de verkstadsövningar de kopplat till denna. Samtalen innan

handlar mycket om att hitta en ingång, kanske ett material som är

Färgexperiment med sockerbitar

innehåll

innehåll

S e m i n a r i e r a p p o r t 06

stimulerande och sätter igång gruppen. I denna utställning är fär-

gen, rummet och geometrin mycket påtagligt, men samtidigt så finns

så tydligt frågorna om idébaserad konst. Vad är en idé?

– Hur är det möjligt att arbeta med tankar och idéer på ett kon-

kret sätt utan att det blir illustrativt? Egentligen är det först i mötet

med gruppen som man kan förstå det man har tänkt ut. Det händer

att vi ändrar det uttänkta verkstadsupplägget under tiden utställ-

ningen är pågår, säger Anne Pira.

Resultatet av två olika verkstadsövningar kopplade till Sol LeWitt

kan publiken se, uppsatt på väggen i samlingssalen. Dels har de ar-

betat med punkter. Linjen är ett bärande element i Sol LeWitts

konst, och han sätter ofta upp regler för sig själv. ”Nu ska jag bara

arbeta med sex färger och horisontella linjer till exempel.”

– I den här övningen satte vi upp gemensamma regler, barnen fick

arbeta två och två på stora papper. På det första fick de göra tre punk-

ter, på det andra fem och på det tredje åtta punkter. Sedan skulle de

förbinda punkterna med linjer. Efteråt tittar vi på resultaten tillsam-

mans och diskuterar vilka val och möjligheter som fanns.

Som en annan ingång till utställningen har de använt dikter

skrivna av en annan konceptkonstnär, Yoko Ono. Hon kallar dik-

terna ”Instruktioner till konceptionella verk” och ett exempel är:

LjusstyckeBär på en tom påse.Gå upp på toppen av kullen.Häll allt ljus du kan i den.Gå hem när det är mörkt.Häng påsen i dittrum istället för en glödlampa.

– När vi läst och talat om några av hennes dikter använde vi

loppisföremålen som utgångspunkt för att göra egna dikter. Var-

je barn fick välja ett föremål och göra en instruktion, ett recept där

just detta föremål ingick. Så här låter två av de dikter eleverna i åk

4 skrev:

Dinosaurie.Ta en dinosaurie.Spring!

Tag en vassätt i lite blommoroch vattna dem med din själ.

Inför denna utställning har uppgifter och samtal börjat i verksta-

den och därefter har gruppen gått ner till utställningen. Då hade bar-

nen redan nycklar och en del fick riktiga aha-upplevelser av både

väggmålningarna och verken.

– Man kan naturligtvis gå andra vägen också, börja i utställning-

en och sedan arbeta i verkstan, det beror på vilken karaktär utställ-

ningen har, säger Anne Pira. ■

Barn i verkstaden

Foto: Christer Hallgren

S e m i n a r i e r a p p o r t 07

Janusz Byszewski är konstnär och pedagog verksam vid Labora-tory of Creative Education på Samtidskonstmuseet i Warszawa.Han berättade om institutets sätt att arbeta, deras ideologi och omnågra pedagogiska projekt.

BakgrundLaboratory of Creative Education är en avdelning vid Samtid-

skonstmuseet i Warsawa. De har i samarbete med universitetet

utvecklat en genomtänkt och nydanande pedagogik för både konst-

och kunskapande. Psykologi, filosofi och radikala idéer från både

teater och politik ligger till grund för metoderna. Janusz Byszewski

reser en hel del och förmedlar museets idéer. I samband med se-

minariet Ögat, handen och hjärnan har han hållit en workshop för

barn på Nordiska Akvarellmuseet i anslutning till den pågående Sol

LeWitt utställningen. Han kommer också dagen efter föreläsning-

en att arbeta tillsammans med konstnärer och pedagoger på Röda

Sten i Göteborg.

Samtidskonstmuseet i WarszawaMuseet är beläget i ett slott, Ujazdowski, som en gång byggdes av

den svenske kungen Sigismund. Det förstördes under andra

världskriget men återuppbyggdes efteråt och öppnades för allmän-

heten för tretton år sedan. Institutionen är statlig och har en omfat-

tande verksamhet. Idag arbetar cirka 80 personer på museet och

man anordnar mellan 60-80 utställningar och 300 s k events (till

exempel teater- och musikföreställningar) varje år. Upp till femton

skolklasser besöker museet varje dag.

Janusz Byszewski och hans kollegor har kontakt med en grupp

om 25 studenter som hjälper till med det praktiska arbetet, bland

annat med att arrangera workshops. Under föreläsningen ges ex-

empel på projekt som museet genomfört.

The corridor of two banalitiesÅr 1994 visade museet en stor utställning kallad ”The corridor of

two banalities” av konstnärerna Joseph Kosuth och Ilya Kabakov. De

hade arbetat med installationer i museisalarna, långa vindlande ar-

rangemang av gamla skolbänkar, och använde sig av kända och

okända citat och slogans från olika auktoriteter, till exempel:

”If you think you’re a second-class citizen, you are.”Ted Turner

“Pluralism of opinions is not dissent but democratic centralism understood in a new way.”Mikhail Gorbachev

“You shall not curse the deaf.”Gamla testamentet

“God loveth not the speaking ill of any one in public.”Koranen

Janusz Byszewski och hans kollega Maria Parczewska arrange-

rade en workshop kallad ”The corridor of our senses” där besökar-

na fick arbeta med egna slogans. Skolklasser med tonåringar som

besökte utställningen fick i uppdrag att ta med sig en egen text

eller ett citat som kändes viktigt. Ungdomarna ritade sedan kontu-

rerna av sina egna kroppar på långa våder av tyg som låg utrullade

på museigolvet. De skrev in sina egna texter innanför sin kropps-

kontur. Tyglängderna med alla de tecknade kropparna hängdes

sedan upp utomhus och bildade ”Corridor of our senses”.

– Vi försöker använda samma språk som konstnären använder.

I det här fallet plockar vi ut essensen av hans språk, texterna och

korridoren, och använder det.

Ett inspirerande exempel från Polen

innehåll

Från projektet Blue views i Danmark

innehåll S e m i n a r i e r a p p o r t 08

Verkstadens attraktionskraftJanusz Byszewski stannar vid frågan om hur man ska attrahera

människor, särskilt de unga, när man är kvar i museet? Hur ska man

designa en workshop så att människor stannar och arbetar kon-

centrerat? På museet har Janusz och hans kollegor utvecklat flera

idéer som publicerats i två böcker – ”Here I am” och ”The other mu-

seum” – och som riktar sig till lärare, museifolk och alla som är in-

tresserade av begreppet kreativitet.

– För två år sedan hade vi en utställning om arkitektur – ”The

Pritzker Prize”. Vi bad en grupp studenter gå igenom utställningen

och känna efter ordentligt och skriva ned sina intryck. Sedan gick vi

vidare till ett tomt rum där legobitar i sorterade färger låg utlagda.

Deltagarna ombads välja en hög med bitar i en färg och med dem

visualisera ett begrepp som de tagit med sig från intrycken från ut-

ställningen. I nästa steg fick de försöka finna motsatsen till det be-

grepp de arbetat med och göra en annan struktur/skulptur i tillägg

till den första för att understryka känslan av helheten. Som Jing och

Jang, eller kaos och ordning.

Workshop ”Deconstruction”I en workshop utifrån Jaques Derridas dekonstruktionsbegrepp fick

deltagarna i uppgift att undersöka boken som idé och konkret verk-

lighet. Vad är en bok? Hur långt kan jag förändra formen utan att

själva idén om att det är en bok försvinner? Om man delar en bok i

två hälfter – har vi fortfarande en bok kvar? Om man tar bort all text

men fortfarande har omslaget kvar – är det fortfarande en bok?

– En gång försökte vi göra den övningen med en grupp biblio-

tekarier men det var ett stort misstag. De älskade boken för högt

för att kunna ”förstöra” den.

Janusz Byszewski och hans kollegor har arbetat med olika ex-

terna projekt, dvs. projekt som fysiskt genomförs utanför museets

väggar, ofta i kulturellt och socialt mindre utvecklade områden.

– Museet är inte längre bara en byggnad. Vi försöker att använ-

da museet som en startpunkt för utveckling.

Blue viewsSom en del i en festival i Danmark arbetade museet med unga

konststuderande under en vecka. De målade hundratals ramar och

stolar i blå färg varefter de designade olika situationer i parker i om-

rådet. En bra plats för meditation eller den bästa platsen för samtal

fick de exempelvis fram beroende på hur de placerade stolarna. Ur

ursprungsprojektet utvecklades flera sidoprojekt och sista dagen

flyttade man hela konceptet in till staden. Två pojkar placerade till

exempel en stor, blå ram på en gågata och ställde stolar framför, och

döpte sitt verk till biografen.

En stol ställdes nedanför ett stort monument med en häst. Mo-

numentet hade stått där i flera hundra år och den pojke som pla-

cerade stolen där ville att människor skulle sätta sig och se den ut-

sikt hästen haft i alla år. Han bytte perspektiv.

Janusz Byszewski poängterar att deras projekt aldrig är perma-

nenta. De arbetar för några timmar, några dagar men aldrig för all-

tid, en filosofi som han menar är knuten till buddismen.

– Resultaten är intressanta men vi behåller aldrig materialet ef-

ter våra projekt. I sanskrit beskrivs förstörelse som att gå tillbaka till

början, till sitt ursprung, säger Janusz Byszewski.

Give WaySlutligen berättar Janusz Byszewski ett projekt som höll på i fyra år

i en liten, fattig by i östra Polen. Projektnamnet ”Give way” (Att läm-

na företräde) fångar kärnan i projektet – att ge människor i lokal-

samhället ett utrymme. Invånarna i byn fick i uppdrag att göra ett

konstverk om sig själva. De hade aldrig sysslat med konst och det

fanns en viss tveksamhet huruvida dessa människor skulle kunna

göra en utställning om sig själva och sin by.

– Vi ville att de skulle uttrycka sig helt själva utan att vi bestäm-

de hur de skulle göra.

Varje familj fick som slutuppgift en träpanel på vilken de skulle

bygga något som symboliserade deras liv. En familj berättade att det

viktigaste i deras liv var bröllopet. De hade inte råd att fotografera

sig då och nu ville de iscensätta bröllopet igen. De fick hjälp att gö-

ra detta och allt fotograferades, sju år efter det egentliga bröllopet.

En man kunde inte skriva och hans högsta dröm var att kunna

skriva sitt namn. Han fick lära sig det och var så stolt att han gjorde

en träpanel med sitt namn som enda detalj.

När alla paneler var klara fotograferades var och en ihop med fa-

miljen på gården eller utanför huset och skickades sedan till polska

museet. Projektet hyrde en buss och folket från byn åkte iväg till mu-

seet för första gången. Det var första gången människorna i byn

gjorde något seriöst om sig själva och som accepterades och upp-

märksammades av andra.

Janusz Byszewski ställde sig frågan: Give way - hur långt kan vi

gå? I ett nytt projekt ska de fortsätta att försöka ge rum åt de män-

niskor som inte får rum automatiskt.

– Det är vår idé om ett öppet museum och socialt orienterade

projekt. Projekten ger oss ny energi och är kreativa för oss som

jobbar.

Resultatet av det pedagogiska arbetet Corridor of our senses i anslutning till utställningen Corridor of two banalities

innehåll

innehåll

S e m i n a r i e r a p p o r t 09

Vad hände med panelerna efteråt?– Människorna hade ju använt personliga saker och efter fyra veck-

or på museet skickades panelerna tillbaka till familjerna igen. En del

vårdade dem ömt, andra högg upp dem till ved.

Finns det några speciella rum på museet för den här ty-pen av verksamhet?– Vi har ett rum som är helt tomt och rent. Vi vill inte ha speciella

rum för olika saker utan ändrar designen beroende på vilken work-

shop vi ska ha. Vi börjar och slutar alltid en workshop med ett helt

tomt rum.

Det sista projektet – Give way – det kräver en hel delförtroende för att kunna genomföras? Utnyttjade ni dehär människorna?– Vi diskuterade den frågan mycket i början av projektet och var så

öppna och ärliga som vi kunde. Det fanns en del konstnärer som in-

te fullföljde projektet men det berodde mer på att de hade svårt att

acceptera rollen som enbart uppmuntrare och stödjare.

– Första året arbetade vi bara med barnen i byn. Därefter de äld-

sta och först efter två år, när vi började känna dem i åldrarna däre-

mellan, började vi få inbjudningar att komma in i husen.

Vilka var era mål med det här projektet?– Vi har inga mål! Vi försöker hålla oss öppna för det som händer.

Vi vill hjälpa människor att uttrycka sig men är mer inriktade på pro-

cesser – inte att vi vill ha ut något av det.

När ni går ut från museet – vad behöver ni då egentligen mu-seet som institution till?– Museet är mycket viktigt. Det är vår bas och mötesplats. Där ar-

betar vi med utställningar av de bästa konstnärerna från hela värl-

den och det är alla de diskussioner vi för på museet som ger oss

idéer och inspiration till olika projekt.

Har alla ni som arbetar på museet samma vision?– Ja, vi är 80 personer och delar samma huvudvision. Vi startade för

tretton år sedan och var tio till femton kollegor med samma politis-

ka och sociala bakgrund. Då, 1989, upplevde vi plötsligt frihet i Po-

len och en massa konstnärer och institutioner över hela världen var

intresserade av vårt center.

Går det att överföra ett projekt som ”Give way” på bortskäm-da affärsmän i Oslo?– Vi själva upprepar aldrig ett projekt men visst måste vi anpassa

oss till de människor och platser vi är på. Det går inte att designa

ett sådant projekt hemifrån och det finns alltså ingen färdig idé att

ta med hem. ■

ReferenserByszewski, Janusz: ”Here I am”

Byszewski, Janusz: ”The other museum”

Hemsida: http://csw.art.pl/

Från projektet Give way

foto: Samtidskonstmuseet i Warszawa

innehåll

innehåll

S e m i n a r i e r a p p o r t 10

gogiska fältet i Norden. Mycket och bra verksamhet bedrivs men sa-

mordning, erfarenhetsutbyte, forskning och utbildning har inte alltid

den kontakt och långsiktiga struktur som man skulle önska.

Därför arbetar detta projekt med att få en överblick över forsk-

ningsfronten idag och målet är att därefter ta fram ett underlag

för en samnordisk spjutspetsutbildning/forskning inom området.

Raija Wallenius, konstnär, f d rektor för Nyckelviksskolan och idag

verksam inom Nordiska rådet, är tillsatt som projektledare. Hon

kommer att arbeta tillsammans med en referensgrupp med fors-

kare från hela Norden och museet. Ett seminarium om resultaten

planeras till år 2004. ■

Sol LeWitt-utställningen och ett nytt forskningsprojekt

Väggteckning 1052, Sol LeWitt Nordiska Akvarellmuseet

I anslutning till lunchen såg seminariedeltagarna den pågåendeSol LeWitt-utställningen och fick också information om ett justuppstartat forskningsprojekt.

Sol LeWitts utställningDet är bara knappt två veckor sedan utställningen öppnades och

rummen med de färgstarka väggmålningarna tar emot gruppen. Le-

na Eriksson berättar att det tagit tre veckor för de sju konstnärerna

i installationsteamet att utföra väggmålningarna. Planen var först att

genomföra en utställning med verk på papper av Sol LeWitt men

han kom själv med förslaget att även göra ett projekt med vägg-

målningar. Han fascinerades av museibyggnaden och dess placer-

ing i landskapet. Utifrån ritningar och fotografier designade han de

väggmålningar som finns i utställningen under seminariedagarna.

Ritningarna överfördes till väggarna med hjälp av punkter och sytråd

och linjeskelettet kläddes sedan in med sju lager av starka primär-

och sekundärfärger.

Sol LeWitt är en av samtidskonstens viktigaste pionjärer. De tan-

kar om konceptkonst som han förde fram, arbetade med och pub-

licerade på 60-talet påverkar konstnärer än idag. Den 2 februari är

utställningen slut och då målas väggarna vita igen. Museet har pro-

ducerat en katalog och en film till utställningen.

Ett nytt forskningsprojekt om konstpedagogikBenita Nilsson, marknadschef och en av initiativtagarna till Nordis-

ka Akvarellmuseet, berättar kort om ett nytt projekt med fokus på

konstpedagogik och forskning som museet just startat. Många är

överens om behovet av en professionalisering av det konstpeda-

Foto: Christer Hallgren

innehåll S e m i n a r i e r a p p o r t 11

skolan. Traditionsenligt gick de runt med en guide som pratade om

konstverken men Maria Taube mindes inte ett dugg av vad guiden

hade berättat efteråt. Däremot mindes hon målningarna, varenda en,

och upplevelsen blev så stark att hon så småningom kom att in-

tressera sig för konst och konstpedagogik.

Tidigt ute med barnverkstadModerna Museet var bland de första konstinstitutionerna i Sverige

att arbeta med verkstadsövningar för barn. Maria Taube, som har ar-

betat på museet sedan 1980, halva museets historia, berättar om

Moderna Museets verksamhet och hur museet tänker kring verk-

stadsmetodik.

Moderna Museet kan nog tacka Carlo Derkert för att barnen så

tidigt fick utrymme i museet. Han jobbade tidigare på Nationalmu-

seum med barn och skolklasser. Han var väldigt noga med barnens

upplevelser av konsten och lyssnade gärna till deras bildkommen-

tarer. När han flyttade över till Moderna Museet 1958, blev barnen

en självklar del av verksamheten.

År 1967 ordnade Moderna Museet en särskild barnutställning

– Barnens museum – i en avskärmad del av en stor sal. Mette

Prawitz, som då var ansvarig för barnverksamheten, ordnade ut-

ställningen ”SE – TA” för att ge barnen en möjlighet att få nära kon-

takt med konsten. Man la fram mjuka dynor på golvet och tog fram

specialgjorda skulpturer som barnen kunde röra. Året efter arran-

gerade grafikern Palle Nielsen ”Modellen” där han byggde en stor

lekställning ovanför ett hav av skumplast. Barnen hoppade och lek-

te, och målade på väggarna mellan varven.

När Moderna Museet byggdes ut i mitten av 70-talet, byggde

man upp en verkstad som innehöll alla sorters konstnärsmaterial lik-

som möjlighet att se film och leka. År 1978 ställde Erik Dietman ut

sina verk. Museet bjöd in barn från skolor och daghem att samla in

Moderna Museets barnverksamhet –

historik och utveckling

Barn tittar på konst

Moderna Museet var bland de första konstinstitutionerna i Sverige att arbeta med verkstadsövningar för barn. Verkstäder ärfortfarande en viktig del av museets konstförmedling och MariaTaube berättar om historien och om hur museet idag tänker kringverkstadsmetodik. Maria Taube är pedagogisk intendent med ansvar för verkstaden och kurserna i verkstaden.

Om museetModerna Museet i Stockholm är statens samlingar av 1900-tals-

konst. Museet slog upp dörrarna för första gången i maj 1958 i ma-

rinens före detta exercishus på Skeppsholmen (nuvarande Arki-

tekturmuseet). Under 60-talet visades ett flertal utställningar som

blivit legendariska och som på ett helt annat sätt än tidigare gjorde

den moderna konsten känd i Sverige.

Samlingarna kom ursprungligen från Nationalmuseum och utö-

kades radikalt när den moderna konsten fick egen lokal. År 1975

byggdes museet ut men efter stora satsningar på inköp av klassi-

ker under 80-talet, tvingades man inse att byggnaden ändå var för

liten. Efter en två år lång arkitekttävling, togs beslutet att det nya mu-

seet skulle byggas enligt Rafael Moneos förslag ”Telemachos”. Ef-

ter ytterligare sju års byggnation och förberedelser så kunde nya

Moderna Museet öppna sina portar i februari 1998.

Fyra år senare tvingades Moderna stänga sina lokaler för sa-

nering och öppnar enligt planerna åter i januari 2004. Under tiden

har verksamheten sitt basläger vid Klarabergs-viadukten 61 dit

man också flyttat sin populära verkstad.

Maria Taube och verkstadsmetodikMaria Taube är intendent för Pedagogik & Program vid Moderna

Museet med ansvar för kurserna i Verkstaden. Hennes eget

konstintresse började när hon var tio år och besökte museet med

innehåll

innehåll

S e m i n a r i e r a p p o r t 12

skrot till verkstaden; kläder, skor, maskiner, vad som helst. Sedan

ställde man ut stora dunkar med akrylfärg och barnen fick lova att

göra sånt man normalt inte får göra. De målade kuddar, skor och

vad de kunde hitta. De spikade i dockor, plockade sönder radioap-

parater och skapade fritt. Deras skapelser sammanställdes sedan i

en installation utanför museet.

– Erik och verkstadspersonalen tyckte att det var spännande att

se vad barnen gjorde när de fick göra vad de ville. Problemet var för-

äldrarna. En del vågade inte lämna sina barn ensamma i Verksta-

den. En grupp fysiskt aktiva pojkar i tioårsåldern hade fullt upp och

började samarbeta med några av de lugnare barnen kring ett byg-

ge. Andra hällde ut färg på golvet och åkte rutschbana, berättar Ma-

ria Taube.

Nästa steg i utvecklingen togs när Wissa Wassef, som utbilda-

de blivande arkitekter i Egypten, gick ut i byarna och i naturen och

satte upp vävstolar. Barnen fick studera naturen och vävde sina bil-

der direkt i vävstolen utan att göra skisser.

– Det blev fantastiska vävar och inspirerade oss till en utställning

1980 då vi satte upp en vävstol i vår verkstad och lät barnen utgå

från sina egna upplevelser när de vävde.

Moderna Museet påverkades också av de kommunala daghem-

men i Reggio Emilia där projektledaren Loris Malaguzzi myntade or-

den: ”Ett barn har 100 språk men berövas 99”. Han sa också att ”har

jag haft ett bra möte med ett barn, så har jag lärt mig något”. Grund-

tanken i Reggio Emilia-pedagogiken är bland annat att barnen ge-

nom sitt skapande skall lära sig att tänka själva, att kritisera och ana-

lysera. Detta leder i sin tur till att de får en stark självkänsla och vå-

gar göra sin röst hörd även som vuxna.

Nya publikgrupper i museetEn ny publikgrupp, förskollärarna, började besöka museet vilket del-

vis förändrade Maria Taubes och museets inställning. De startade

upp studiedagar för lärare och verksamheten växte så snabbt att

museet behövde två verkstäder för att kunna dela på grupperna.

Året var 1998 och Moderna Museet, som då hade besök av ett tio-

tal skolklasser per dag, satsade på en Digital Verkstad. Verkstaden

utvidgades alltså efter ombyggnaden till tre rum.

För att utveckla skolverksamheten och få barnen att återkom-

ma ordnade museet fördjupningskurser. Under en period provade

museet många nya grepp, bland annat nybörjarkurser i måleri för

vuxna.

– Något som vi fortfarande upplever är att många föräldrar som

kommer till museet med sina barn har svårt att måla utan att in-

struera barnen. Det är viktigt att få dem att inse att barnen tar efter

om föräldrarna själva tar sitt bildspråk på allvar, säger Maria Taube.

Numera har Moderna också börjat jobba med företagsarrange-

mang ”som ett alternativ till forsränning” enligt Maria Taube.

– Verkstaden är väldigt populär och många vill till och med ha

middagar och cocktailpartyn där. Det gäller att komma ihåg att en

del inte har så mycket kunskap om konst. Sätt inte upp motsätt-

ningar utan se möjligheterna med att nya publikgrupper kommer till

oss, uppmanar hon.

Viktigt med kostnadsfri verkstad för dagis och skolorMaria Taube har jobbat med verkstaden på Moderna Museet i 23

år. Hon betonar vikten av den pedagogiska delen i verksamheten,

att det finns fast anställd personal i verkstaden och att dagis och

skolklasser måste få tillgång till verkstaden utan kostnad.

Mobil inredning med bord i småsektioner som är lätta att flytta

och material som har med utställningarna att göra är också viktigt

för ett lyckat verkstadsarbete. Likaså är det avgörande att ledning-

en står bakom den pedagogiska satsningen.

– Särskilt för att förstärka den pedagogiska delen nu när vi har fri entré och

det kommer mycket folk till museet, avslutar Maria Taube. ■

Referenser

www.modernamuseet.se

Foto: Moderna Museet

S e m i n a r i e r a p p o r t 13

Eftermiddagens föreläsningar fortsättermed en inblick i Levande verkstads-traditionen. Det är en metodik som alltse-dan 70-talet influerat och använts i mångaverkstäder på museer och konsthallar.Idag har många hört begreppet men kän-ner inte till bakgrunden eller hur tankarnainom utbildningen ser ut idag. Gull Karlström är levande verk-stadspedagog och folkhögskolelärare och har de senaste artonåren varit verksam vid Levande verkstads tvååriga metodkurs påLångbro folkhögskola.

Långbro folkhögskolaLångbro folkhögskola ligger i en vacker park i Älvsjö, cirka femton

minuter med tunnelbana från centrala Stockholm. Verksamheten

har en kulturpedagogisk profil där den bildpedagogiska metodkur-

sen ”Levande verkstad” är unik. Pedagogiken grundar sig på Bau-

haus-rörelsens* syn att varje människa har en medfödd förmåga att

skapa. Huvudman för skolan är Folkuniversitetet.

Gull Karlström har jobbat med människor i 35 år. Under de fem-

ton första åren arbetade hon på en ungdomsgård i Stockholm med

ungdomar i åldrarna 13-23 år. Då var det mest idrott som gällde,

men Gull Karlström och hennes kollegor började arbeta med bild i

olika material som uttrycksmedel. Efter ett tag märkte de hur bilden

gav upphov till samtal och att det hände mycket i samtalen med ung-

domarna.

– Jag kände att jag behövde metoder och nya tekniker för att

kunna utveckla arbetet och gick Levande verkstads ettåriga me-

todkurs som visade sig stämma med mina egna tankegångar.

År 1985 började Gull Karlström som lärare på Långbro Folk-

högskola och Levande verkstad. Under åren har hon också paral-

lellt jobbat som Levande verkstadspedagog inom de teoretiska

verksamhetsområdena.

Vad är Levande verkstad?”En dag ska alla människor delta i skapande verksamheter. Mankommer att förstå, att det inte är ett privilegium för de få – utan ennödvändighet för alla.”

Orden är Adelyne Cross-Erikssons. Adelyne kom till Sverige

1950 och startade Levande verkstad här 1968.

– Det som fick Adelyne att tänka till från början var när hon gick

en konstkurs på New Bauhaus och märkte att hennes lärare, Lasz-

lo Moholy-Nagy, verkligen såg och uppmuntrade alla sina elever, be-

rättar Gull Karlström.

När Adelyne flyttade till Sverige till-

sammans med sin svenske man, hade hon

i många år arbetat som teckningslärare i

Bauhaus-rörelsens anda, bland annat till-

sammans med Moholy-Nagy, som var le-

dare för ”New Bauhaus” i Chicago och se-

nare arbetade vid California Labor School.

Adelyne var samhälleligt engagerad och var upprörd över de socia-

la orättvisorna i USA på 30- och 40-talen då hennes egna bilder blev

alltmer politiska.

Adelyne formulerade sina tankar om konstpedagogik så här:

”En av de första uppgifterna en teckningslärare står inför, är att

hos varje person återställa eller skapa en tro på den naturliga ska-

parförmågan.

Människor är av naturen skapare, och skapande verksamhet är

väsentlig för deras välbefinnande.”

Levande verkstad på Långbro folkhögskolaDen första kursen i Levande verkstad anordnades 1968. Beslutet

togs året innan efter en debatt på Nationalmuseum. Under många

år var kursen ettårig men diskussioner fördes länge om att utöka

utbildningen till två år. Först 1996 blev kursen tvåårig.

Kriterierna för antagning är desamma som vid starten. För att bli

antagen måste man ha jobbat med människor och med bild i någon

form. Andra viktiga kriterier är att det på utbildningen ska finnas en

bredd i ålder, bostadsort och yrkeserfarenhet. Syftet med kursen är

att man efter utbildningens slut ska kunna jobba med bild som ut-

trycksmedel i vilken mänsklig grupp som helst.

Den tvååriga utbildningen är uppdelad i fyra delar. Första termi-

nen är en s k upplevelseperiod.

– Den är helt lärarstyrd. Vi är lika noggranna och välplanerade

som en gång Adelyne var. Vi tror att om man har planerat bra finns

större möjlighet till improvisation.

Kursen använder vuxenpedagogik vilket enligt Gull Karlström in-

te hindrar att man för över övningar och experiment till arbete med

barn.

– Det här är ingen konstnärsutbildning utan en pedagogisk

utbildning där vi arbetar med bild och alla tänkbara material, säger hon.

Andra perioden är en praktikperiod inriktad på barn som följs upp

med diskussioner och fortsatt bildarbete. Höstterminen år två ing-

år en praktikperiod inriktad på vuxna och fjärde och sista terminen

sammanställer man sina erfarenheter och avslutar med ett fördjup-

ningsarbete. Allt som görs under kursen dokumenteras och blir var-

je students egen lärobok.

Levande verkstadstraditionen

– från rötterna i Bauhaus till dagens utbildning

innehåll

Långbro folkhögskola

innehåll

innehåll

S e m i n a r i e r a p p o r t 14

Gull Karlström lägger på en OH-bild som visar indi-

videns lärcykel. I grunden ligger relevans, samman-

hang, kontinuitet och inlevelse. Lärcykelns ingredien-

ser är konkret erfarenhet, reflektion och diskussion

samt aktiv prövning.

– Vi jobbar visserligen med tema men eftersom

alla har olika erfarenheter blir det lika många olika bil-

der som det finns deltagare. Vi tittar på alla bilder ge-

mensamt och diskuterar vad varje deltagare vill säga

med sin bild, men bedömer dem inte, säger Gull Kar-

lström som också använder musik, teater, reklam och

layout i redovisningarna.

Löpande bandet – praktisk övningHon berättar om ”Löpande bandet” som hon gjort hundratals gång-

er men som aldrig blir densamma.

Rulla ut ett spännpapper på ett långt bord och säg till deltagar-

na att ställa sig runt bordet mittemot varandra.

Säg till dem att sätta en färg på papperet där de står. Helt ab-

strakt med färg och form – inga hus eller liknande. Gull använder

normalt inte penslar, hellre diskborstar, kammar, spackelspadar mm.

Rulla bandet (eller låt deltagarna byta plats) och fyll hela pap-

peret. Ingen ska fastna i något utan gå vidare till nästa plats.

Sätt upp målningen när den är färdig.

Gör ett titthål i ett vanligt papper. Låt varje deltagare få fem mi-

nuter att gå runt och titta och försöka hitta något spännande på mål-

ningen genom titthålet.

De får sedan ett tema, till exempel årstider, och går

runt igen och letar efter och ”mutar in” en egen bild

utifrån temat.

Slutligen monteras en bild som varje deltagare valt

och deltagarna tittar på dem gemensamt.

Den detaljstyrning som du beskriver – strider in-te den mot folkhögskolans pedagogiska idéer?frågade en av deltagarna efter föreläsningen.

– Kanske och ändå inte. De får ett schema där det

står vilka material de skall jobba med. Detta för att de

ska bli förtrogna med olika material. I övningarna ger vi förutsätt-

ningarna men talar inte om vad det ska bli. Detta för att man ska

kunna gå in i arbetet utifrån tema och material förutsättningslöst,

här och nu, och inte inriktar sig på den färdiga produkten, svarar Gull

Karlström.

Slutligen sammanfattar hon sina och Levande verkstads mål

med lärandet:

Att stimulera elevernas självförtroendeAtt få dem att undvika konventionella tankemönsterAtt bereda väg för egna erfarenheter ■

Referenser och litteraturtips”Människor är skapande” av Olle Hallström. ISBN 91-972933-O-X – Intertext.

www.langbro.fhsk.se

* Bauhaus-rörelsen växte fram i Tyskland på 1920-talet. Genom att stimule-

ra elevernas personliga uttryck vill man i en icke-auktoritär anda bygga upp

elevernas självförtroende och frigöra deras skaparförmåga.

Långbro folkhögskola

S e m i n a r i e r a p p o r t 15

Lena Eriksson presenterar Ingemar Svantesson och inleder den-na föreläsning lite provokativt med att säga att hon upplever att detankar kring hjärnans betydelse för lärandet, som Ingemar Svan-tesson nu ska presentera, mer anammats av näringslivet än avmuseivärlden. Deltagarna nickar lite igenkännande och får underden sena eftermiddagen en lektion i hur det går till när vi ska lä-ra oss nya saker.

Ingemar Svantessonoch Brain BooksIngemar Svantesson har va-

rit författare, redaktör och

bokförläggare och grundade

Brain Books 1991. Förlaget

är framför allt inriktat på pe-

dagogik, psykologi och

hjärnforskning. Som förlag-

schef har han i bokform in-

troducerat bland andra Matti

Bergströms hjärnforskning

och Howard Gardners teori

om multipla intelligenser. Som författare har han publicerat ett 20-

tal titlar, framför allt inom folkbildning. För närvarande arbetar han

som fristående lärkonsult med kompetensutveckling inom företag

och offentlig förvaltning. Han har en bakgrund som lärare och har

specialiserat sig på frågor kring lärandets villkor.

Lärandets mekanismerIngemar Svantesson kallar sig lärkonsult, mest för att markera av-

vikelse från begreppet utbildningskonsult. Han ser lärandet ur den

lärandes synvinkel, vilket han anser vara det mest rimliga och in-

tressanta, eftersom vi är så olika i våra sätt att lära. Han baserar sin

föreläsning dels på Matti Bergströms hjärnforskning, dels på

Howard Gardners teori om multipla intelligenser och inleder med att

låta en figur över hjärnan sedd som system växa fram på storbilds-

skärmen i salen.

Ingemar Svantesson delar upp hjärnan i tre delar eller tre resur-

ser och ritar en trestegsraket:

Energin ligger i botten (motsvarar hjärnstammen som sitter i

nacken). Detta är generatorn och hjärnans kaos. Matti Bergström

kallar den här delen ”slumpgeneratorn” eftersom den saknar styr-

ning av tanke- och beteendeströmmar (vilka vi lätt kan iaktta hos

barn). Vi prövar oss fram slumpartat, beroende på vad som dyker

upp. Hjärnstammen hanterar rena överlevnadsmekanismer och det

som på engelska brukar kallas ”fright-flight-fight” , dvs. de reaktio-

ner som leder till att vi, när vi känner fruktan, antingen flyr eller slåss.

I toppen (hjärnbarken) finns ordningen där vi hanterar och bear-

betar all information logiskt och strukturerat.

Det kaotiska och ordningen ligger i var sin pol och mellan dem

ligger centrum för det emotionella och vår förmåga att sortera och

värdera data. Här finns vår förmåga att förnimma saker och ting in-

tuitivt, att ha en känsla av att något ska hända och vad vi tycker om

saker vi möter. Här gör vi bedömningar utan saklig grund och det

intressanta, som ny forskning visar, är att dessa bedömningar un-

dandrar sig logisk bedömning tills vi i en medveten process för upp

dessa omedvetna emotioner till ett medvetet plan. Hjärnans mel-

lanlager är egentligen en ”korkad” del av hjärnan, i så motto att vi

där inte hanterar logiska, rationella processer. Här sker beslutsfat-

tandet – tycka om eller inte tycka om – men vi kan till exempel in-

te räkna, tänka, läsa eller skriva med den delen enbart.

Matti Bergström kallar mellanlagret ”Tankarnas slagfält”, dels för

att det sker en konfrontation mellan det ordnade och det kaotiska,

dels för att det ur detta virrvarr ändå kommer ut segrare i form av

idéer och beteenden. Där finns också förlorare – ”tankelik” – i form

av förkastade förslag och möjligheter. I alla tanke- och beteende-

processer, även konstnärliga, vinner vissa tankar och idéer som blir

förverkligade medan andra dör.

”Det är inte alla skisser som blir konstverk”, säger Ingemar Svan-

tesson.

Ingemar Svantesson

Hjärnan som system illustration av Ingemar Svantesson, från Mind-mapping och minnesteknik, Brain Books 1993

Att tänka och att göra – om hjärnforskning och lärande

innehåll

innehåll S e m i n a r i e r a p p o r t 16

Om infall och gamla hjulspår– När vi får infall, dvs. nya, oförutsägbara beteendemönster, står vi

inför valet att antingen leva ut dem eller avstå. Ju yngre vi är desto

mer tenderar vi att leva ut dem medan vi med ökande ålder tende-

rar att ”slå ihjäl” de nya tankarna. Livet går vidare i gamla hjulspår

och det som stör mönstret är det lätt att strunta i att ta in. Att be-

finna sig i en värld där man normalt inte vistas kan lätt bli tröttande.

Det finns så mycket att ta ställning till, att bedöma värdet av och fin-

na nya mönster i. Ju mer vi är i invanda miljöer, desto mer tenderar

vi att reproducera och inte förnya. Detta beteende är både naturligt

(det spar energi) och tryggt eftersom det medför färre risker för or-

ganismen och därigenom främjar överlevnad.

– Men det finns trotsåldrar i livet då vi lösgör oss och testar

mönstren. För många människor infaller en sådan period i 60-65-

årsåldern då vi blir mer kaotiska igen, dvs. vi har lättare för att följa

våra infall. Det ska bli spännande att se vad 40-talisterna hittar på

de närmaste årtiondena, säger Ingemar Svantesson.

Han återkopplar till Levande verkstad där det finns en strikt plan

men med stort utrymme för skapande frihet. Finns det då ett kaos-

liknande mönster? Inom konstvärlden ses det nästan som ett ideal

att befinna sig nära kaos.

– Utan kaos ingen ny ordning. Vi behöver i de skapande konst-

närliga miljöerna göra det möjligt att pendla mellan lek och allvar,

mellan fantasi och verklighet, mellan uttryck och intryck, mellan lä-

rande och undervisning.

Var finns konstupplevelsen?– Vi tar in intrycken genom våra sinnen och upplever dem emotio-

nellt. Vi för sedan upp upplevelsen för bearbetning av hjärnans kun-

skapslager. Av det som är inlärt får vi information som kanske gör

att vi ändrar oss i våra uppfattningar, att vi får en annan förståelse

för konstnärliga uttryck eller på annat sätt berikar upplevelsen, sva-

rar Ingemar Svantesson.

Vad händer när man börjar mata hjärnan med information?– Hela skolningsprocessen består i att föra upp information till kun-

skaps- och informationsnivån. Förhoppningsvis sysslar skolan ock-

så med att använda den tredje resursen – att träna bedömning, dra

slutsatser, se konsekvenser mm. I annat fall blir vi ”kunskapsrepro-

ducenter” och då är vi inte förnyande.

Studenter som kommer med en ryggsäck med konventionersom vi måste bearbeta – vad gör vi med dem?Ingemar Svantesson relaterar till Tove Janssons berättelser om Mu-

mindalen och pratar återigen om infall.

– Hela Mumindalen handlar om ett slags möjlighetssfär. Hjär-

nans Mumindal är inte mitt i utan snarare en bit ner, närmare kaos.

Här finns en befrielse ifrån allt för mycket struktur och färdiga

mönster. Här kan man leka, drömma och skapa utan att bli tillrät-

tavisad och återförd till ordningen. Data och fakta finns det gott om

i vår tillvaro. Det är ur infallen; hypoteserna och gissningarna, som

nya mönster växer fram. Rimligen bör man i det konstpedagogis-

ka sammanhanget arbeta med såväl det lekfulla, sinnliga, omedel-

bara, som det skolade, reflekterade och kunskapsbaserade. Hjär-

nan har resurser för allt detta. Det är mer en fråga om att använda

sig av denna ”hjärnkunskap” på ett sätt som känns berikande för

individen.

Mer tid för fysiska upplevelserIngemar Svantesson menar att det finns en strävan hos bland andra

våra politiker att på skolschemat ge mindre utrymme till vissa äm-

nen och mer till andra. De områden som ofta råkar illa ut är idrott,

slöjd, musik och bild, dvs. de fysiska upplevelserna.

– De kallas också ”övningsämnen”, kanske för att de med rå-

dande värderingar inte anses vara ekonomiskt nyttiga och produk-

tiva ämnen? Kunskapsämnen värderas högre men vi ökar ju därmed

bara andelen människor som reproducerar, dvs. människor som har

stor benägenhet att befästa gamla mönster, att rapa upp gammal

kunskap, att lyda. Människor som inte har en tränad slumpgenera-

tor tenderar till mönsterreproduktion.

Snabbkurs i Howard GardnerDeltagarna fick också en snabbkurs i Howard Gardner och de nio

intelligenserna.

Logisk-matematisk och lingvistisk intelligens är kunskapsintelli-

genser, de traditionella IQ-grundande intelligenserna.

Visuell, musikalisk och kroppslig (kinestetisk) kunskap ligger på

energinivå. Social intelligens och självkännedom utgör vad som bru-

kar kallas emotionell intelligens. Till de ursprungliga sju har Gard-

ner lagt naturintelligens och nu även en nionde - den existentiella

intelligensen.

Trollkarlens hatt illustration av Ingemar Svantesson, från Mindmapping och min-nesteknik, Brain Books 1993

innehåll

innehåll

S e m i n a r i e r a p p o r t 17

Har man en av de här intelligenserna som sin främsta intelli-gens? Blir man präglad till detta?– Alla människor har sina starka och svaga förmågor och kommer

olika till sin rätt beroende på situationen. Som pedagog kan man

sträva efter att ge stimulans på så många kanaler som möjligt. Des-

sutom har vi olika lärstilar och det är långt ifrån alla som är auditiva

eller visuella. Därför måste man bland annat också se till att männi-

skor får röra sig och vara aktiva i sitt lärande, avslutar Ingemar Svan-

tesson. ■

Litteraturtips:Emotioner”Descartes misstag” av Antonio Damasio (Natur och Kultur)

”Känslan av att leva” av Antonio Damasio (Natur och Kultur)

”Känslans intelligens” av Daniel Goleman (Wahlström & Widstrand)

Balansen genetik/miljö som påverkansfaktorer”The Blank Slate” av Steven Pinker (nyutkommen i USA, 2002)

Multipla intelligenser och bildningsprocessenAv Howard Gardner (Brain Books):

”Så tänker barn”

”De sju intelligenserna”

”Intelligenserna i nya perspektiv”

”Den bildade människan”

Gardners arbete inom konstnärlig bildning kan även studeras på nätet (sök på

”Project Zero).

”Hjärnans resurser” av Matti Bergström (Brain Books) – finns endast på bib-

liotek och ev. antikvarier

S e m i n a r i e r a p p o r t 18

Efter onsdagens inledande föreläsningar sam-

lades på torsdagen fjorton deltagare från nio

nordiska konstinstitutioner för ett två dagar

långt arbetsseminarium. Syftet var att se på

vad som görs och har gjorts inom verkstads-

metodik, ta vara på positiva erfarenheter och

förmedla dem vidare, men också att formule-

ra problem och frågor inför framtiden.

Deltagare:

DanmarkLouisiana, Humlebæk Julie Trojaborg

Statens Museum for Kunst, Köpenhamn Michael Hansen

Danmarks Pædagogiske Universitet, Helene Illeris

Köpenhamn

FinlandStatens Konstmuseum, Helsingfors Erica Othman

Ateneum, Kiasma & Sinebrychoff Kaisa Kettunen

Minna Raitmaa

Helsingfors Stads Konstmuseum Arja Miller

NorgeMuseet for samtidskunst, Oslo Anna Lindblad

Eva Gran

Galleri F15, Moss Anja Bjørhol

SverigeNordiska Akvarellmuseet, Skärhamn Lena Eriksson

Anne Pira

Moderna Museet, Stockholm Maria Taube

Hillevi Berglund

Dessutom deltog Florence Oppenheim med ansvar för seminarie-

dokumentationen.

Förberedande frågorSamtliga deltagare hade förberett presenta-

tioner av sina institutioner och sin verksamhet

utifrån utgångspunkterna:

■ Er verkstads historia Hur länge har er insti-

tution arbetat med verkstadsarbete? (Om ni in-

te arbetar med verkstad: berätta varför, redo-

gör gärna för de tankar och diskussioner ni fört

kring detta.) När började det, vilka idéer och

tankar var viktiga för utvecklingen? Vilka per-

soner? Finns det dokumentation – tag gärna med den.

■ Vad är målet med verkstadsarbetet?

■ Hur är institutionsledningens syn på verkstadsarbetet idag, kän-

ner ni som är verksamma att ni har ledningens stöd, eller måste

ni kämpa för verkstadens överlevnad?

■ Vilken roll spelar arbetet med färg och form (måleri) – i ert verk-

stadsarbete?

■ Vilka diskussioner har ni fört kring samtidskonstens olika uttryck

och verkstadsarbetets förändring?

■ Ett gott exempel… Sammanfatta ett exempel på en utställning

där ni tycker att verkstadsarbetet och de övningar som ni an-

vände bidrog på ett intressant sätt till förmedlingsarbetet av

utställningen.

■ Ett arbete med friktion…Sammanfatta ett exempel på en ut-

ställning där verkstadsarbetet och dess praktiska övningar var

svåra att integrera, inte gav de förväntade reaktionerna eller som

på annat sätt kändes friktionsfyllda.

Rapportens uppläggI denna rapport har vi valt att först återge sammanfattningar av de oli-

ka institutionernas presentationer och därefter ett referat av de punk-

ter som väckte diskussion i gruppen under dagarna. Både Nordiska

Akvarellmuseet och Moderna Museet presenterade sina verksamhe-

ter under onsdagen och sammanfattningen av dessa presentationer

finns därför tidigare i rapporten. Avslutningsvis återges de planer för

uppföljning och fördjupat erfarenhetsutbyte som drogs upp. ■

Arbetsseminariet

innehåll

innehåll

Foto: Minna Raitmaa

Seminariets arbetsgrupp i Nordiska Akvarellmuseets samlingssal

S e m i n a r i e r a p p o r t 19

Louisiana – började som en sagaEn gammal villa uppförd 1855 var

utgångspunkten för den första

museibyggnaden som byggdes

1958. Grundaren Knud W. Jensen

fann villan när han en höstdag

1954 hoppade över staketet in till

den övergivna egendomen Louisi-

ana vid kusten i Humlebæk norr om Köpenhamn. Tillsammans med

sin hund Trofast vandrade han omkring i den förvildade trädgården

och föll pladask för de pärlor han fann: den åttakantiga paviljongen,

rosenträdgården, de höga bokarna på sluttningen ner mot stranden.

Redan från början stod det klart att det nya museet skulle utgå

från de befintliga byggnaderna och trädgården. Arkitekterna Jørgen

Bo och Vilhelm Wohlert tillbringade många dagar på egendomen för

att lära känna dess struktur innan de började rita. Museet invigdes

1958 och vid den gradvisa utbyggnaden som pågått sedan dess har

arkitekterna tagit stor hänsyn till landskapet och naturen.

År 1994 byggdes Børnehuset och därmed gavs större möjlig-

heter att vidareutveckla barns och ungas koppling till museet. I an-

slutning till Børnehuset finns ett spännande parklandskap med bå-

de linbanor och färjor för barnen att leka i.

– Louisiana har en mycket speciell historia och natur, och trots

de nya byggnaderna som ligger utspridda i terrängen, har området

behållit sin särprägel. Förhållandet mellan naturen, konsten, bygg-

naderna och historien är Louisianas själ, berättar Julie Trojaborg, pe-

dagog på Louisiana.

Tyngdpunkten i samlingar och utställningar ligger på modern

konst efter 1945 och tanken är att man på Louisiana ska kunna se

många exempel från en och samma konstnär. Anledningen är att

man inte vill skapa ett ”lexikonmuseum” utan istället fokusera på var-

je enskild konstnärs plats i historien.

SkoletjenstenSkoletjensten är ett kommunalt och

regionalt projekt på Själland där

man i 30 år bedrivit en verksamhet

för att utöka skolelevers utbyte av

och besök på museer och kul-

turinstitutioner. Skoletjensten finan-

sierar bland annat undervisnings-

material och delar av lönekostna-

derna för pedagogisk personal ute på museer och institutioner.

Skoletjensten Louisiana har som mål att genom interaktion mel-

lan moderna verk, den arkitektoniska ramen, eleven och pedagogen,

skapa ett rum för lärande och erkännande, där eleven bland annat ska:

■ Se sig själv som både skapande och skapt av kulturella värden och

koder i en ständigt föränderlig process.

■ Uppleva sig själv med ett språk som kan levande- och tillgänglig-

göra individuella uppfattningar i ett intersubjektivt sammanhang.

■ Få möjlighet att undersöka egna funderingar och se dem som en

väg till att finna svar på frågeställningar som kan öppna världen.

Julie Trojaberg är utbildad lärare och sedan sommaren 2002 an-

ställd som undervisnings- och utvecklingsmedarbetare på Skolet-

jensten Louisiana. Skoletjensten jobbar parallellt med Børnehuset,

där de förfogar över en sjättedel av byggnaden, och en separat för-

medlingsavdelning som framför allt har vuxna som målgrupp. Men

något direkt samarbete finns inte mellan museets officiella guider

och Skoletjenstens pedagoger. I Børnehuset tar man emot privatbe-

sökande familjer och barninstitutioner. Där arbetar studenter som lä-

ser konsthistoria ihop med konstnärer med inriktning på teknik. Men

i Skoletjensten är skolan den främsta målgruppen. Skoletjensten tar

emot elever från första klass till gymnasiet och lärarhögskolor.

– Vi tar emot drygt 20 000 elever per år, maximalt sex klasser

per dag. Alla skolbarn har gratis inträde och erbjuds 45 minuters

gratis undervisning i utställningen men betalar en klumpsumma för

undervisning i en och en halv timme och för kombinerade musei-

och verkstadsbesök.

Julie Trojaborg berättar om den teori man utgår ifrån när det gäl-

ler barnverksamheten i Børnehuset, och som grundaren Knut W.

Jensen kände starkt för: att barn och konstnärer står varandra när-

mare än andra och att de har lätt att kommunicera sinsemellan.

Skolbarnen är en timme i utställning och en timme i verkstaden i de

kombinerade musei- och verkstadsbesöken. Upplevelse, analys och

praxis är tillsammans utgångspunkten för verksamheten.

– Verkstaden är viktig dels för att barnen ska få använda olika tek-

niker, dels för att förstå verken bättre. Vi avslutar alltid verkstaden

Louisiana

innehåll

Barn i utställningen

Barn i verkstaden

innehåll

innehåll

S e m i n a r i e r a p p o r t 20

med att alla elever får presentera varför de har gjort som de gjort.

Skoletjensten producerar också undervisningsmaterial som lä-

rarna kan utnyttja före och efter museibesöket. Besöket ingår i en

process där de ska lära sig något om konst som en del i ett kultu-

rellt sammanhang enligt Julie Trojaborg.

– Målet med vår verkstad är att försöka få barnen att tänka och

reflektera över sig själva som skapta och skapare av en kultur som

vi alla är delaktiga i.

Goda exempel i verkstadenJulie ger två exempel på lyckosamma verkstadsprojekt.

Per KirkebyGenom Kirkebys verk från 60- och 70-talen kunde eleverna få en

förståelse för till exempel minimalism och popkonst. De använde

samma material och tekniker i verkstaden som Kirkeby själv använt,

till exempel färdiga masonitplattor (men i mindre format än Kirke-

bys) och bilder ur seriemagasin och tidningar.

Arkitektur– Arkitektur är ett centralt bildningsområde eftersom alla människor

ingår i och påverkas av rum och byggnader varje dag. Att kunna ana-

lysera arkitektur och därmed ta ställning till den, är väsentligt för att

kunna göra kvalificerade val. Arkitektur är också något ständigt när-

varande eftersom alla kan förhålla sig till den och har erfarenheter

av att befinna sig i den, säger Julie Trojaborg.

Med fokus på arkitektens process har eleverna gjort egna arki-

tekturmodeller av material som hör ihop med de verk man studerat

i utställningen. I utbildningsmaterialet tas bland andra följande frå-

geställningar och uppgifter upp:

”Om byggnaden inte var en del av ett museum, vad kunde den istället påminna om?”

”Rita en bild över höjdskillnaderna i landskapet i parken.Beskriv de ljud som möter ditt öra när du går runt i parken.”

Problemfyllda verkstadsprojektJulie Trojaborg ger också exempel på verkstadsprojekt som inte

varit lika enkla.

Juan Muñoz skulpturinstallationerBarnen fick se bland andra ”Halvcirkel” (tolv identiska, grå och för-

minskade mansfigurer) och ”100 gånger” (hundra kopior av sam-

ma figur utspridda på en upphöjd balkong) och blev mycket

påverkade av installationerna.

När de i verkstaden skulle göra egna installationer i små lådor

visade det sig vara svårt. De hade upplevt verken kroppsligt och

kunde inte överföra detta till en liten låda.

– Vi kanske skulle ha använt drama och gjort något med krop-

pen istället. Men eftersom vi har goda erfarenheter av att barnen ska

få med sig något hem och vet att de förväntar sig det, kan det bli

problem om de enbart ska dramatisera. Samtidigt tar de naturligt-

vis också då med sig en upplevelse och föreställning hem, fast in-

ombords, säger Julie Trojaborg.

Doug Aitkens videoinstallationerUtställningen var mycket uppskattad av besökarna med många och

rumsliga videoinstallationer att uppleva kroppsligt. Ett av målen med

verkstadsarbetet har bland annat varit att eleverna ska få pröva konst-

närens teknik och metod. I det här fallet kändes det problematiskt.

– Vi hade en idé om att klippa bilder ur hans videos och sätta till

ljud på olika sätt. Men vi hade varken tiden eller den rätta tekniken

för att kunna göra videos och redigera dem, berättar Julia Trojaborg.

Nu arbetade eleverna med att skapa ”storybords” på papper men

denna utställning aktualiserade en fråga om nya media och förhål-

landet till verkstadsarbetet.

Biljetter för återbesökAvslutningsvis berättar Julie Trojaborg att Skoletjensten gör en per-

sonlig biljett till varje deltagare där de kan bjuda med ytterligare två

personer till museet. Avsikten är att skapa möjlighet att få kontinui-

tet i mötet med konsten, att vidareförmedla nyförvärvad kunskap

och förståelse. Utbildningsmaterialet, som görs i tre nivåer till varje

utställning, skickas ut till klasserna innan de kommer till museet.

– Vi vill understryka och skapa förutsättningar för att museibe-

söket blir ett led i en lärprocess och inte en begivenhetskultur, av-

slutar Julie Trojaborg. ■

Referenser:Louisianas hemsida: www.louisiana.dk

Skoletjensten: www.skoletjensten.dk

Foto: Louisiana

S e m i n a r i e r a p p o r t 21

Statens Museum for Kunst i Köpenhamn är den danska bildkonstens

huvudmuseum. Här samlas danska och utländska målningar, skulp-

turer, teckningar och installationer från de senaste 700 åren under

ett tak.

Museet är beläget centralt i Köpenhamn och dess äldsta bygg-

nad är från 1896. Museet har sedan starten haft problem med plats

och 1998 kom det senaste tillskottet då man parallellt med den be-

fintliga byggnaden uppförde en enklare och modern byggnad med

ett helt annat arkitektoniskt uttryck. Byggnaderna ligger åtskilda

men är förbundna med en inglasad skulpturgata och gångbroar.

Børnenes KunstmuseumIntegrerat i huvudmuseet ligger Børnenes Kunstmuseum. Barn och

ungdomar har under senare år blivit en allt större del av museets

besökare. Efter om- och tillbyggnationerna 1998 ville man förbätt-

ra de ungas möjligheter att möta och uppleva konst. Huvudsyftet var

att skapa särskilda ramar för barn att permanent kunna möta origi-

nalkonst på deras egna villkor och ge dem en inblick i den konst-

närliga arbetsprocessen. Børnenes Kunstmuseum ligger i den nya

tillbyggnaden och är fördelat på tre våningar. Här finns två utställ-

ningshallar, en stor verkstad och barnens eget panoptikon med mju-

ka soffor och utsikt över parken.

Alla aktiviteter – utställningar, verkstad, förmedling – på Børne-

nes Kunstmuseum är därför skapade till och för barn med stor re-

spekt för både barnet och konsten. Aktiviteterna utgår från museets

egna samlingar och mu-

seet skall genom forsk-

ning och olika projekt

försöka utveckla nya

konstpedagogiska me-

toder för förmedling av

konst till barn och unga.

Antalet verk i barnut-

ställningen är begränsat

för att skapa ro i rum-

men. Barnens nyfiken-

het drar dem nära konst-

verken, som hänger i

barnhöjd, och de kan

studera dem utan att

störas av för många bil-

dintryck eller andra be-

sökare. Ambitionen är att det bara ska vara en klass i utställningen

åt gången. Ljud- och ljussättning och väggarnas placering och färg

är utvalda för att understödja konstupplevelsen.

Utställningen delas in i två grupper:

■ Idébaserade utställningar: Ett speciellt motiv eller tema knyter

samman verken som framför allt ska tala till barnets intellekt. An-

tingen lägger man vikten på konstverkens formella och teknis-

ka sidor (till exempel en färg eller ljus) eller på dess innehåll (dö-

den, ett äventyr eller en tidsepok).

■ Utställningar baserade på känsla/perception: Här kan man till

exempel använda själva rummet som ett konstverk. Målet är att

främja barnens känslighet och låta dem bekanta sig med olika

material.

Verkstad och förmedlingMichael Hansen är konstnär, utbildad lärare och museipedagog på

Børnenes Kunstmuseum. Han anställdes som konstnär och det sågs

som en fördel att han var man, tror han själv. Han målar, fotograferar

och skulpterar och har bland annat jobbat på folkhögskolor inom de

kreativa disciplinerna och som lärare på bildskolor för barn.

Michael Hansen har deltagit i grupputställningar och haft se-

paratutställningar sedan början av 80-talet. Han har bland annat

gjort utsmyckningar på skolor i Köpenhamn och till De Danske

Statsbaner.

I verkstaden arbetar man med aktiviteter kring förberedelsen till

den konstnärliga skapelseprocessen, konstverkens teknik och ma-

terial och deras innehåll. Visningarna byggs upp som en dialog mel-

lan barnen och pedagogen. Eftersom undran är en viktig drivkraft i

barnets konstupplevelse, är det viktigt att pedagogen själv inte

kommer med alla svar.

Statens Museum for Kunst

– Børnenes Kunstmuseum i Köpenhamn

innehåll

Barn på väg upp till verkstaden

Arbete i verkstaden

S e m i n a r i e r a p p o r t 22

– Fördelen med att ha separata lokaler för barn är att vi kan ar-

beta i lugn och ro. I den stora utställningen är det alltid mycket folk

och det är svårare att få barnen lugna och koncentrerade i den mil-

jön, säger Michael Hansen.

Utställningarna är alltid gjorda efter ett tema. Den senaste het-

te ”Hånd i hånd” och handlade om gemenskaper.

– Barn är individualister men i utställningen kan de reflektera över

vilka olika samhällen de ingår i. Flera verk handlar om familjer och för

barnen är familjeförhållandet den första gemenskap som de ingår i.

Michael Hansen visar en bild på en första generationens

invandrare och berättar att de diskuterade nationalitet: vad är

nationalitet? De blandade friskt mellan reklamfoto, fotbollsbilder och

danska landskap och formulerade frågor: Vem tillhör ett land? Och

kan man tillåta sig att ockupera ett land? Det är de vuxna som väljer

ut verken men de ska vara en bra ingång till samtal med barnen.

– Detta är en svår utställning för de små barnen. Det går bra att

prata om familjen men de har ofta inget förhållande till nationalitet.

Vad ska konsten användas till? undrar Michael Hansen. Att lära

något om konsten eller om mig själv?

– Min idé är att det ska handla om vad som händer mellan det

att vi föds och dör.

En utställning handlade om skulpturer – ”Rundt om skulpturen”

– där man bland annat rent tekniskt ville arbeta med frågan hur en

skulptur är uppbyggd. Michael Hansen, som i arbeten på bildskolor

och museer mest jobbat med kvinnor, ville få fatt i pojkarna och han

trodde att arbetet med skulpturer skulle bli mer fysiskt och därmed

bättre kunna attrahera pojkarna.

– Vi valde att använda gips och det gick mycket bra, trots att vi

arbetade i helklass. Efter bara en timme i verkstaden skulle de va-

ra klara och kunna ta med sig sina alster hem vilket är fullt möjligt

med gips.

Verkstaden – en chans att experimenteraMichael Hansen berättar om utställningen ”Lys og mørke”, om hur

man för in ljus i verken. Barnen fick måla på diabilder som de sedan

visade på en duk. Var och en fick ställa sig i profil eller göra skug-

gor framför sin bild varefter Michael Hansen fotograferade dem. Bil-

derna skickade han till dem efteråt.

– Det här var ett sätt att experimentera på som de aldrig hade

gjort förut. De är själva med i verket vilket jag tycker är viktigt. Det

är också viktigt att ge dem möjligheter de inte känner till och insikt

om att konst kan bli till på många olika sätt.

Skolklasser betalar 650 kronor för två timmar. Museet arrange-

rar också bildskolor med inhyrda bildlärare; tre för barn och en för

vuxna. Nyligen startade museet upp grupper med mor- och farför-

äldrar med barnbarn på helgerna.

– Vi upplever nu för tiden att barnen ofta säger: ”Det var inte så

tråkigt som jag trodde.” Vi vill få dem intresserade av att komma igen.

Om man möter engagerade människor på museet blir man själv en-

gagerad, säger Michael Hansen. ■

Referenserwww.smk.dk

innehåll

innehåll

Statens Museum for Kunst i Köpenhamn

Foto: Statens Museum for Kunst

S e m i n a r i e r a p p o r t 23

Danmarks Pædagogiske Universitet Forskningsenheten för visuell

kultur som pedagogiskt ämnesområde vid Danmarks Pædagogis-

ke Universitet har till uppgift att initiera forskning inom bildpedago-

gik med fokus på begreppet visuell kultur.

Helene Illeris – forskare i bildpedagogikForskningsenheten för visuell kultur arbetar i projekt med olika me-

toder och analytiska vinklingar, organiserar seminarier, deltar i nät-

verk och konferenser och har forskarutbyte med andra institutioner.

Vid starten i juli 2002 bestod enheten av tre forskare, professorer-

na Ingelise Flensborg, Helene Illeris och Mie Buhl.

– Vi vill gå ifrån det traditionella ämnestänkandet till en bredare

orientering av olika konstnärliga och kroppsliga former. Bildkonst är

inte längre enbart visuellt. Samtidskonsten arbetar ju med bland-

ningar av olika uttrycksmedel, säger Helene Illeris.

Helene Illeris är utbildad bildkonstnär. Efter två års konstteore-

tisk påbyggnadsutbildning fick hon ett treårigt stipendium 1996.

Hon har därefter verkat inom två olika forskningsfält: det konstpe-

dagogiska där hon bland annat har studerat den pedagogiska verk-

samheten på ett antal museer i Danmark, och det bildpedagogiska,

där hon studerat bildundervisning i skolan ur ett historiskt och so-

ciologiskt perspektiv.

Helene Illeris konstpedagogiska forskning resulterade 1999 i

boken ”Kyklop Kamé” - en kulturhistorisk analys av de kulturella ko-

der 14-15-åriga elever använde i mötet med ett utvalt konstverk

från samtiden, och år 2000 i antologin ”Samtidskunst og undervis-

ning” (tillsammans med Karsten Arvedsen).

Den konstpedagogiska forskningen har bland annat visat att det

är stora skillnader i synen på samtidskonst och pedagogik mellan

bildlärare, konstpedagoger och konstnärer. Det bildpedagogiska

forskningsprojektet resulterade år 2002 i doktorsavhandlingen ”Bil-

ledet, pædagogikken och magten”, som nu finns i en redigerad ver-

sion som bok, utgiven av förlaget Samfundslitteratur.

Helene Illeris arbetar just nu med ett nytt projekt om samtid-

skonst och undervisning där hon hoppas kunna gå djupare in på

konkreta förmedlingsförsök av samtidskonst på museer i hela Nor-

den. Fokus ligger på förmedling av samtidskonst och bildningssyn.

Det ”relationella” mötetHelene Illeris intresserar sig i sitt nya projekt för en modell för det

som hon kallar ”det relationella mötet”. Hon studerar de olika aktö-

rerna i ett möte på t.ex. ett konstmuseum och analyserar vilka de oli-

ka positionerna är. Som individ kan du inta olika positioner, var grän-

serna går läggs fast vid varje enskilt möte. Ett exempel på position

är elevpositionen, en student som kommer till ett museum vet att

han kommer dit som student. Han går in i mötet som elev.

Helene Illeris beskriver hur man kan använda den här schema-

tiska bilden för att förstå det praktiska arbetet och som en ingång

till konstpedagogik. De olika positioner/roller hon ser är:

■ Omgivningspositionen, det första mötet med t.ex. konsten. Var är

vi, hur ser det ut och hur förväntas jag bete mig i denna miljö.

■ Lärarpositionen är en annan: vad förmedlar läraren eller handle-

daren innan mötet med konsten och verkstaden?

■ Elevpositionen: Vem eller vad är det egentligen man vill utveck-

la? En utgångspunkt för fortsatt verkstadsarbete ute på skolor-

na är att låta eleverna välja ett konstverk som de vill bli fotogra-

ferade tillsammans med. Vad är det som sker när de själva väl-

jer ett konstverk som de vill fortsätta arbeta med? Här visar man

att man tar eleven på allvar.

■ Konstverkspositionen är den mest traditionella ingången. Att

välja ett verk och arbeta utifrån det.

Helene Illeris berättar om ett arbete hon gjort kring konstverket

”Gå din vej” av den svenska konstnären Maria Karlsson. Verket vi-

sades på ett galleri i Århus och bestod av tjugofyra baljor med vat-

ten som den besökande på utställningen inbjöds att trampa i med

gummistövlar på fötterna. Besökaren fick en engångskamera med

tjugofyra bilder och ombads att själv fotografera sina steg i baljor-

na. I ett arbete med vuxna studenter återskapade Helene Illeris och

studenterna verket. I klassrummet ställde de upp tjugofyra egna bal-

jor och var och en fotograferade sina kliv, barfota eller med gum-

mistövlar. Varje student tog med sig sin rulle hem och fick göra vad

hon/han ville med den (flera av rullarna exponerades aldrig).

Forskningsenheten för visuell kultur

som pedagogiskt ämnesområde

innehåll

Barn i interaktion med konstnären Lilibeth Cuenca Rasmussens video-verk Family Sha La La på Statens Museum for Kunst i Köpenhamn

S e m i n a r i e r a p p o r t 24

Genom att återskapa ett verk och relatera till det både upplevde

de och förde ett samtal med samtidskonsten. Helene Illeris ställer

sig ett antal frågor: Finns det några pedagogiska värden i mötet med

samtidskonsten som kan tänkas vara viktiga i förhållande till bild-

ningen i det senmoderna samhället? Vad är det för typer av läran-

de som blir stimulerat i ett möte där en relation etablerats? Vilken

typ av människor ska danas här? Och vad är en ”god” människa?

Hon hoppas få svar på dessa frågor i sitt nya forskningsprojekt.

Pædagogiken som kritisk instans – myte ellervirkelighed?Till sist flaggar Helene Illeris för en kongress i Köpenhamn i mars

2003 – ”Pædagogiken som kritisk instans – myte eller virkelighed?”

– anordnad av NFPF – Nordisk Forening for Pedagogisk Forskning

(NERA). Under kongressen håller Forskningsenheten för visuell

kultur som pedagogiskt ämnesområde ett symposium om visuell

kultur och utbildning där Helene Illeris och hennes kollegor på

forskningsenheten deltar tillsammans med bildpedagogiska fors-

kare från Sverige, Norge och Finland. ■

Referenser och litteraturtipsArvedsen, Karsten och Illeris, Helene (red): ”Samtidskunst og undervisning”,

Danmarks pædagogiske Universitet, 2000.

Illeris, Helene: ”Kyklop Kamé – en kulturhistorisk analyse af de kulturelle ko-

der fire 14-15-årige valgfagselever anvendte ved omtalen af et samtid-

skunstværk”, Danmarks Pædagogiske Universitet, 1999.

Illeris, Helene: ”Billede, pædagogik og magt – postmoderne optikker i det bil-

ledpædagogiska felt”. Samfundslitteratur, 2002.

Illeris, Helene: ”Vad kan man lära av samtidskonsten?” Artikel i tidskriften

Konstperspektiv nr 3/02.

Lindberg, Anna Lena: ”Konstpedagogikens dilemma. Historiska rötter och

moderna strategier”. Studentlitteratur, 1991.

Forskningsenhet för visuell kultur som pedagogiskt ämnesområde, Institut for

pædagogisk antropologi, Danmarks Pædagogiske Universitet i Köpenhamn:

www.dpu.dk

Information om NFPF:s kongress i Köpenhamn: www.dpu.dk/konferencer

innehåll

innehåll

Foto: Statens Museum for Kunst i Köpenhamn

S e m i n a r i e r a p p o r t 25

Statens Konstmuseum i HelsingforsStatens Konstmuseum består av tre museer: Konstmuseet Ateneum,

Museet för nutidskonst Kiasma och Konstmuseet Sinebrychoff som

efter en renovering återinvigs våren 2003. Samtliga blev statliga mu-

seer 1990 och samma år bildades Museipedagogiska enheten som

under elva år hade det övergripande ansvaret för alla tre museernas

pedagogiska verksamhet. I samband med en omorganisation 2001

lades denna enhet ned och nu bedrivs den pedagogiska verksam-

heten inom varje museums egen organisation. År 2001 grundades

istället konstmuseibranschens utvecklingsenhet Kehys, bland annat

med ansvar för att utveckla museipedagogik, konstfostran och mu-

seernas tillgänglighet på nationell nivå i Finland.

Konstmuseet Ateneum och dess verkstad.Ateneum öppnades för allmänheten 1887. Verkstaden byggdes

först i slutet av 1980-talet i samband med en omfattande repara-

tion av byggnaden och öppnades i maj 1991, samtidigt som den då

nya museiorganisationen lanserades.

Chef för den museipedagogiska enheten blev museilektorn och

konsthistorikern Marjatta Levanto, som arbetat vid museet sedan

1973. Hon fick stöd för sin idé om en verkstad där både barn och

vuxna skulle kunna få en konkret uppfattning om bildskapande. Det-

ta blev den första museiverkstaden i Finland med en ansvarig mu-

seilektor som var bildlärare.

Idag är cirka 70 procent av besökarna i Ateneums verkstad barn.

Barngrupper från skola och förskola kommer till verkstaden två

gånger under sammanlagt cirka fem timmar som både inkluderar

besök i utställningen och skapande arbete i verkstaden. Verkstads-

besöket är gratis för dessa grupper. Likaså har alla museibesökare

under 18 år gratis inträde till alla tre museerna inom Statens konst-

museum. Verkstadsbesöken bokas under en bestämd telefontid vil-

ket visat sig vara det enklaste och mest rättvisa sättet att fördela ti-

derna på. Utomstående konstnärer deltar i verksamheten som lä-

rare, speciellt i samband med kurser riktade till vuxna.

Verkstadsarbetet bygger på en direkt kontakt med originalkonst.

I vissa fall flyttar de till och med in konstverk in i verkstaden. I bör-

jan riktades verksamheten till såväl daghem, låg- och högstadi-

eskolor som gymnasier. Under årens lopp har främst daghemmen

och lågstadiegrupperna använt sig av verkstadens programutbud.

Under 2001 besökte 25 000 barn och vuxna Ateneums verkstad.

Numera har verkstaden även öppet tio söndagar under våren

och tio under hösten för allmänheten. En mindre temautställning vi-

sas direkt i lokalen och besökarna behöver inte anmäla sig i förväg.

Verksamheten är tänkt för alla från tre år och uppåt.

– Ibland kan deltagarna bestå av tre olika generationer. En in-

tressant utgångspunkt, speciellt med tanke på hur man kommuni-

cerar, om bilder genom bilder, säger Erica Othman, museilektor på

Ateneum.

I början var verkstadsarbetet mer teknikbaserat, då teknik var en

tryggt val och given utgångspunkt, men Erica Othman har kommit

fram till att det är intressantare att jobba processinriktat. Ur verk-

stadsarbetets synvinkel beklagar Erica Othman att samtidskonsten

inte längre finns i samma byggnad.

– Det var intressant att kunna arbeta med både samtidskonst

och äldre, finska konstnärer samtidigt.

Erica Othman och museipedagogikenErica Othman är bildlärare i grunden och anställdes som museilek-

tor vid Statens Konstmuseum 1991. I artikeln Verkstaden iAteneum – att drabbas av bildkonst, publicerad i boken ”Kuvitella

vuosisata” (direktöversatt ”Tänk ett århundrade”) 1996, skriver Eri-

ca Othman om på vilket sätt verksamheten i verkstaden skiljer sig

från den som bedrivs i grundskolan eller i konstskolor för barn och

ungdomar.

”Den största skillnaden utgörs av det faktum att vi arbetar i di-

rektkontakt med originalkonsten genom eget skapande i bild. En

annan skillnad har med målgruppen att göra (allt mellan tre år och

pensionärer, handikappade, studerande etc). Ett tredje faktum är att

besöket varar så kort tid. Verksamheten i verkstaden stöder och

utvidgar museets allmänna konstfostrande målsättning. Målsätt-

ningen för verkstaden kan ses som en mötesplats, ett rum för upp-

levelse av bildkonst och eget skapande. Utgångspunkten för mitt

arbete är att öppna en dialog mellan museibesökaren och bild-

Statens Konstmuseum, Helsingfors

innehåll

Erica Othman och Kaisa Kettunen i Skärhamn

innehåll S e m i n a r i e r a p p o r t 26

konsten. Min uppfattning om denna form av museipedagogik kan

endast förklaras på följande vis: Vägen från sinnesförnimmelse och

synintryck går genom upplevelse till uttryck.”

I artikeln förklarar också Erica Othman språkets betydelse som

redskap för förståelsen av bildkonst:

”Att tala om bilder är ett sätt att närma sig bildkonst. Att själv ska-

pa bilder väcker även intresse för andras bilder och medverkar till

en kommunikationsöppning. Det handlar även om att hitta en ge-

mensam vokabulär som underlättar kommunicerandet. Det kan till

exempel vara givande att först få en överblick hur en teknik funge-

rar, hur man gör ett grafiskt avdrag och sedan besöka den ifråga-

varande grafikutställningen med nya erfarenheter och begrepp före

det egna bildskapandet. Språket utgör som sådant ett viktigt red-

skap för förståelsen av bildkonst.”

Museipedagogiska strategier År 2001 skrev de anställda vid den då existerande museipedago-

giska enheten en strategi. Det blev 40 sidor om museipedagogik

och olika verksamhetsstrategier där de försökte ge svar på frågan

vad de gör och varför.

– Vi ville säga att museipedagogik är en attityd i vilken man tar

besökarens olika behov i beaktande. Att allt i museet därigenom är

museipedagogik, till och med hur man arrangerar i restaurangen, sä-

ger Erica Othman.

I strategin skrev man ett mål för verkstadens existens:

”Verkstadsarbete i ett konstmuseum möjliggör ett bildligt be-

greppstänkande och en visuell växelverkan mellan konsten och

dess uttolkare. Att själv göra egna bilder och att diskutera om det-

ta, tillför samtalet en annan dimension, ett möte med konsten som

grundar sig på den egna upplevelsen.”

– Vi tror att varje institution borde se över sina strategier med

jämna mellanrum, åtminstone vart tionde år. Det kan synas självklart

varför vi arbetar med det vi gör och på vilket sätt men det är inte så

enkelt, säger Erica Othman.

Konstmuseet SinebrychoffKaisa Kettunen är museilektor och bildlärare och vikarierar för Erica

Othman på Ateneum. Hon har tidigare arbetat med den skapande

verksamheten i temporära lokaler på Sinebrychoff och var under åren

1999 – 2001 ansvarig för ett museipedagogiskt projekt bekostat av

Nordiska Ministerrådet. Projektet var en undersökning av hur man

kan skapa förutsättningar för skapande verksamhet i museilokalite-

ter utan egentligt verkstadsutrymme. Sinebrychoff-byggnaden sa-

neras för närvarande men museiledningen har inte satsat på en egen

verkstad. En ny museilektor ska anställas och kommer delvis att ha

ett mindre allt-i-allo-utrymme till sitt förfogande.

Kaisa Kettunen berättar om det tvååriga projektet, där hon ut-

gick ifrån verkstadsarbetet som ett sätt att tolka, att lära sig byg-

ga en identitet och hitta sin plats i världen. Den teoretiska bak-

grunden har hon funnit hos Marjo Räsänen som beskriver proces-

sen art learning som ”en spiral i konstant rörelse där känslor,

begrepp och handlingar tar vägar som leder till en integrerad, er-

farenhetsmässig kunskap”.

I projektet arbetade Kaisa Kettunen efter devisen att varför inte

förvandla hela museet till en verkstad? Hon började arbeta med en

ambulerande verkstadsvagn med olika material och beskriver ock-

så hur hon använder tolkningsmångfalden som ingång till verk som

innehöll en berättelse. Hon bad besökarna hitta på sin egen berät-

telse och jämförde den med den berättelse som konstnären, åt-

minstone enligt konsthistorikerna, hade utgått ifrån.

– Den här metoden har jag bl.a. använt med Francesco Francas

målning ”Den helige Roccus”. Det jag velat betona är att konstve-

tenskapens kunskap om verket är ett sätt, men inte det enda, att

nalkas och förstå det. En tolkning som bygger på egna erfarenhe-

ter är fruktbar och inspirerande. Om du först själv måste försöka slu-

ta dig till vad verket handlar om utgående från dess olika element

och detaljer, får du ett personligt förhållande till det.

Hon poängterar också att konsttolkningen inte enbart behöver

ske med ord. Den kan också vara en upplevelse där alla sinnen spe-

lar sin egen roll. Kaisa Kettunen har använt den möjligheten i både

guidningar, verkstäder och andra evenemang.

– Under Barnens veckoslut har guiderna varit både konsthisto-

riker och dansare. I verkstäderna har vi sedan kombinerat drama och

bildskapande som medel för att berätta en historia.

Slutligen vill Kaisa Kettunen framhålla det kloka i att inte enbart

binda museet till byggnaden utan ge sig ut där publiken finns.

– I ett projekt använde vi fem transformatorbyggnader i en förort

som verkstad. Besökarna fick skildra och dokumentera omgivningar-

na med foto, måleri och text. Tanken var att få deltagarna så intresse-

rade av verksamheten att de sedan kommer till oss på museet.

Museet för nutidskonst KiasmaKiasma invigdes i maj 1998. På totalt 12 000 m2 i fem våningar

finns utställningshallar, seminarierum, mediatek, inomhus- och

utomhusscener samt verkstad. Intentionen för verksamheten be-

skriver de så här:

”Kiasma strävar efter att få åskådaren att inse den nutida

konstens betydelse för honom/henne själv genom att erbjuda in-

formation och nycklar till tolkning, diskussioner om och kring

konsten som möjlighet till egen aktivitet.”

Minna Raitmaa är museiassistent och jobbar med den pedago-

giska programverksamheten på Kiasma. Även om hon själv inte ar-

”Två systrar”, ett verk ur Sinebrychoffs samling av Frans Pourbusnuor (1569 -1622)

innehåll

innehåll

S e m i n a r i e r a p p o r t 27

betar i själva verkstaden, är hon intresserad av ideologin bakom

verkstadsarbetet.

– Verkstaden borde vara en organisk del av den pedagogiska

verksamheten som helhet. Jag ser till exempel inga tydliga gränser

mellan verkstad, visningar och utställningar. De kan flyta ihop, vilket

är ett mål i sig. Kiasma har även en egen teater och vill vara ett

centrum för visuell kultur. Därför borde vi tänka verkstadsarbete i vi-

dare bemärkelse. Man kunde oftare utnyttja andra uttrycksformer

än de visuella, anser Minna Raitmaa.

En utställningsvägg kallad Bakväggen är alltid reserverad för den

pedagogiska avdelningen. Där visas för allmänheten både visuella pro-

jekt av olika ideella samfund och Kiasmas egna, pedagogiska projekt.

Museet som idé mer än rumMinna Raitmaa tar upp funderingar kring museet som idé och be-

grepp och visar bilder på ingången till museet.

– Vi borde sträva efter en levande kontakt mellan konst, konst-

närer och publik. Museikonceptet påverkar det pedagogiska arbe-

tet i huset men vi vill också föra ut konsten ur byggnaden, till ex-

empel till förorter och även längre bort. Vi planerar just nu ett am-

bulerande projekt där vi skall åka runt till landets skolor i tre års tid.

I detta projekt riktar vi oss till en publik som för det mesta inte har

tillgång till pedagogiska program kring nutidskonst. Hon ger exem-

pel på ett par externa projekt.

Under samma himmelEtt arbete där man förde ut konst, konstnärer och verkstad ut till oli-

ka stadsdelar, bland annat till skolor. Man ordnade också guidade

turer kring konstverken.

Urban festivalEn stor festival om urban kultur som anordnas för tredje året i rad.

Programmet innehåller mycket dans och under festivalen arrange-

ras workshops i dans, datorer, rap, ljud, audiovisuell verkstad mm.

Målet är att visa upp allt som görs som en gemensam föreställning.

Slutpunkten kallas Kiasma Stage.

– Den här typen av projekt är ett ställningstagande; en del av nu-

tidskonsten händer också just nu ute på gatorna. Det är också ett

sätt att få in ny publik och visa att deras erfarenheter är viktiga.

Många som deltar i förorterna är invandrarungdomar, säger Minna

Raitmaa.

Vad får ni pengar ifrån?– Vi är tyvärr beroende av sponsring utifrån. Våra egna pengar räck-

er definitivt inte till en sådan här verksamhet. Men vi tycker att det

som händer på gatorna är lika viktigt som det som händer inne på

institutionerna, säger Minna Raitmaa.

Drama, dans och teater fungerar bra ihop med vissa utställ-

ningar, inte enbart bildkonst enligt Minna Raitmaa. För det mesta

behövs en samarbetspartner och gott om tid – cirka ett år i förväg

är det lagom att börja planera om man ska göra en större aktivitet.

Så gör de med den urbana festivalen. Så snart den är slut i augusti,

börjar planeringen och sökandet efter samarbetspartners till näs-

ta års festival.

– Verkstad och workshop är flytande begrepp. Vi vet inte var rum-

mets gränser går. Vad är det som säger att en festival inte är en verk-

stad?

Pedagogik och marknadsföringDen pedagogiska personalen är inte med och väljer utställningar

men kommer in i arbetet direkt efter beslutet och är även med i till

exempel marknadsföringsarbetet. Museet har oftast en stor utställ-

ning på fjärde och femte våningen, visar verk ur samlingen på tred-

je och i två små gallerier, dvs. ofta totalt fyra utställningar samtidigt.

Besökarna kan givetvis gå guidade turer men har också tillgång till

diskussionsguider ute i utställningarna. Diskussionsguiderna har

skjortor med texten: ”Fråga mig om konst”. Den vanligaste frågan är

visserligen: Var är toaletten? Men deras arbete är till stor nytta för

museet eftersom guiderna skriver rapport varje vecka över vilka frå-

gor människor ställer.

– Det är ett enkelt och bra sätt att få respons från besökarna,

säger Minna Raitmaa. ■

ReferenserKolb, David 1984: “Experiental learning. Experience as the source of learning

and development”, Englewood Cliffs, NJ: Prentice Hall

Othman, Erica: Artikel “Verkstaden i Ateneum – att drabbas av bildkonst”, pub-

licerad i boken ”Kuvitella vuosisata”, red. Liisa Piironen och Antero Salminen,

Konstindustriella Högskolan, Helsingfors, 1996.

Räsänen, Marjo: ”Building bridges”, University of Art and Design, Helsinki, 1997

Hemsidor:

www.fng.fi

www.ateneum.fi

www.kiasma.fi

Foto: Minna RaitmaaFoto: Centralarkivet för bildkonstFoto: Joel Rosenberg/Centralarkivet för bildkonst

Kiasma

S e m i n a r i e r a p p o r t 28

Helsingfors Stads Konstmuseum är en kommunal institution som

består av två museer och ett galleri samt ansvarar för stadens of-

fentliga skulpturer.

■ Tennispalatset i centrala Helsingfors

■ Meilahti utanför stan

■ Glo galleri som visar ung, finsk konst

■ Samlingar

■ Offentliga skulpturer

Arja Miller har arbetat som museilektor och pedagog på Tennis-

palatset och Meilathi i fem år, och som ansvarig museilektor i ett år.

Tidigare var hon utställningssekreterare på museet. Hon berättar att

Tennispalatset just nu är inne i en intressant process där de beslu-

tat sig för att bygga en permanent verkstad i museet. Visionen kom

till skott efter det att Berndt Arell (f d chef för Nordiska Akvarellmu-

seet) blivit konstmusei-

chef. Efter projektering

kommer byggnationen

att ske nästa vår.

– Det var ett tufft jobb

att övertyga kollegorna

eftersom vi ville ändra en

utställningshall till verk-

stad. Men vi lyckades få

dem att förstå att vi tillför

något, inte tar bort, be-

rättar Arja Miller.

Tennispalatset bygg-

des 1937 och var länge

Finlands främsta tennis-

byggnad. I slutet av

1990-talet började man

fundera över om bygg-

naden kunde vara lämp-

lig för kulturellt bruk. Pla-

ner på att hysa både Helsingfors stads konstmuseum och Musei-

verkets etnografiska museum (numera Kulturernas museum) tog

snart form, om än i något mindre omfattning. När renoveringen var

klar i februari 1999 hade Tennispalatset tre stora hyresgäster: Hel-

singfors stads konstmuseum, Kulturernas museum och bio-

grafkedjan Finnkino Oy. Vidare förfogade en rad företag över

mindre lokaler i byggnaden.

Tennispalatset är ett museum för nutidskonst med biografer, af-

färer och restauranger i samma byggnad. Museet arbetar för att va-

ra progressivt och ibland provokativt och fick i en av många besö-

karundersökningar omdömet:

”Det är fantastiskt att museet inte längre är en värld att vara rädd för.”

Arja Miller poängterar vikten av att det pedagogiska teamet job-

bar tidigt och tätt ihop med utställningsteamet.

– Vår publik är mycket ung men vi vill vidga åldrarna. Man mås-

te ha strategier för hur museet ska möta publiken.

Synligheten inne i galleriet är en viktig detalj när man planerar

en verkstad. Alla som kommer måste kunna se verkstaden, till ex-

empel genom en transparent vägg. Givetvis är det praktiskt myck-

et bättre om verkstaden ligger nära utställningen så att man und-

viker transportsträckor. Att ha rätt kombination av utställningar, till

exempel en mer lättillgänglig och en mer utmanande, är också en

viktig princip för museet menar Arja Miller.

Redan innan museet har fått en fast verkstad har de genomfört

workshops och praktiskt arbete i anslutning till sina utställningar

och då fått lov att vara kreativa med utrymmen och material.

– En utställning med Louise Bourgeois 2002 handlade myck-

et om minnen, ängslan och hemska saker. I workshopen fick del-

tagarna var sin böjlig metalltråd och uppgiften att göra små staty-

er av sina minnen. Figurerna blev sedan utgångspunkten för ett

samtal och i detta fall behövdes inget särskilt rum. ■

Referenswww.taidemuseo.hel.fi

Helsingfors Stads Konstmuseum

innehåll

innehåll

Arja Miller

Pojke agerande under workshop kringLouise Bourgeoise utställning 2002

Foto: Helsingfors stads konstmuseum

S e m i n a r i e r a p p o r t 29

Museet for samtidskunst, som

öppnade för publik 1990, är Nor-

ges största museum för norsk och

internationell bildkonst från perio-

den efter 1945. Museet är ett av

Norges två statliga konstmuseer,

vid sidan av Nasjonalgalleriet som

ansvarar för bildkonst fram till

1945. Museets huvudmål är att

skapa intresse för och öka kun-

skapen om samtidskonst.

Museet håller till i Norges Banks gamla lokaler på Bankplassen

i centrala Oslo. Utställningsarealen är 1800 m2 i två våningar. På

tredje våningen finns museets barnverkstad. Museets landmärke är

skulpturen ”Shaft” av Richard Serra som är placerad ute på Bank-

plassen precis vid ingången.

Museet for samtidskunst har ingen permanent utställning, fram-

för allt på grund av platsbrist. De besökare som kommer till muse-

et med två till tre månaders mellanrum finner inte samma konstverk

utställda. Det ger ett visst mått av spänning i besöken men har den

nackdelen att museet har svårt att till exempel visa det nyaste nya

i kontrast till historiska verk.

Däremot finns en permanent verkstad som är öppen för allmän-

heten första söndagen i varje månad. Övrig tid är den reserverad för

de grupper som beställer visning med verkstad. Pedagogerna ar-

betar efter en egen metod med mål att etablera en dialog i små-

grupper om max femton elever. De flesta projekten är grupparbe-

ten och allt fotograferas och sparas.

Museipedagogerna Anna Lindblad är bildkonstnär. Hon har studerat konsthistoria på

universitetet i Oslo och började som frilans på museet 1991. Från

hösten 1994 fick hon fasta grupper med barn. Hon har idag en halv-

tidstjänst som museipedagog.

Eva Gran är också museipedagog och leder den pedagogiska

sektionen på museet. Sektionen har ansvar för den utåtriktade

verksamheten mot publiken och att utveckla den pedagogiska verk-

samheten för daghem, skolor och visningar för olika publikgrupper.

Dessutom ansvarar sektionen för museets programverksamhet.

Eva Gran har studerat konsthistoria, idéhistoria, klassisk arkeologi

och museikunskap. Hon har också gått på konstskola och har tidiga-

re arbetat på bland annat Riksutställningar med skol- och konstinsti-

tutionsutställningar och på Astrup Fearnley Museet for Moderne Kunst

i Oslo. Sedan 1995 arbetar hon på Museet for samtidskunst.

BarnverkstadenTankegångarna kring ett nytt sätt

att arbeta med barn tog form 1995.

– I en av våra utställningar ing-

ick ett konstverk som hette ”Barn-

verkstad”. Det bestod av bord, pal-

lar och färg. Vi kände att vi ville gö-

ra detta till en permanent verklighet

och fick pengar till möbler. Nu har

vi etablerat en fast verkstad men

saknar fortfarande vatten och avlopp vilket gör att vi inte kan arbe-

ta med ”våta” aktiviteter och måste tänka i andra banor, berättar An-

na Lindblad.

Ett program de utvecklat kallar de ”Dagens barn möter dagens

konst”. Det riktar sig till barn och ungdomar som arbetar i grupper

om max 15 skolelever eller 10 förskolebarn per pedagog. Vid be-

ställning förbinder man sig att göra ett uppföljningsbesök på mu-

seet några veckor eller max några månader efter det första besö-

ket. Pedagogerna på museet skriver en rapport om varje besök vil-

ket ger dem god kännedom om gruppen. De lärare som är med

deltar också i en studiedag.

Samarbeid på tvers – möte med andra konstarterI rapporten ”Samarbeid på tvers” berättar museet om de olika pro-

jekt som kom till stånd efter ett extra anslag från kulturdeparte-

mentet 1996. Huvudsyftet var att utveckla verksamheten för barn

och ungdomar, bland annat genom att utnyttja extern kompetens i

form av bildkonstnärer, filosofer, en dramapedagog, en danspeda-

gog, en fotograf och en musiker.

– Vi sökte oliksinnade, människor som vi normalt inte har kon-

takt med, och jobbade mycket med samtalet. Ett mycket bra projekt

som vi arbetar vidare med är samarbetet med filosofer – hur man

kan använda filosofi för att förstå samtidskonst, berättar Eva Gran.

Nedan följer en kort sammanfattning av några av projekten i rap-

porten samt pedagogernas kommentarer.

Kunst og ritualeUtställning: Yves Klein 1997

Extern kompetens: Bildkonstnär Helle Kaarem

Som en del i erbjudandet ”Dagens barn möter dagens konst”, bjöd

museipedagogerna in bildkonstnären Helle Kaarem. Tillsammans

bestämde de sig för att utgå från Yves Kleins sätt att använda män-

niskor och företeelser i naturen som ”penslar”. Ett exempel är Kleins

”Antropometrier” – avtryck av målade, nakna kroppar på målarduk.

Museet for samtidskunst i Oslo

innehåll

Kollektiv trådteckning av Gramlebyens skole, klass 3A för arbetetmed Jan Groths utställning hösten 2001

innehåll

innehåll

S e m i n a r i e r a p p o r t 30

– Vi pedagoger hade vår visning och tog därefter med barnen in

till verkstaden. Gruppen gick in i rummet över ett papper som ing-

en tänkte på. Under pappret låg ett kalkerpapper och en duk. När

alla var på plats, hängde Helle Kaarem upp duken med de blå fo-

tavtrycken och sa att vi hade gjort ett konstverk tillsammans, berät-

tar Anna Lindblad.

Det blev en väldig diskussion. Vem hade egentligen gjort bilden?

Barnen eller Helle? Är det här konst överhuvudtaget? Hade det sett

annorlunda ut med andra barn eller om de hade fått veta om det i

förväg? Många av barnen blev förnärmade över att ha varit med utan

att veta. ”De flesta grupperna menade att det absolut rörde sig om

konst, att bilden visade barnen, men att jag hade ”stulit” deras spår

för att göra bilden”, skrev Helle Kaarem i rapporten efteråt.

– I nästa steg fick barnen komma fram en och en till Helle och

ta henne i hand. Därefter målade Helle på barnens ena hand i ”Kle-

in-blått” och barnen fick sedan göra avtryck av sin hand på ett stort

papper som var uppsatt på väggen. Bästa kompisar satte ofta sina

avtryck vid sidan av varandra medan en invandrarflicka, som skulle

utvisas från Norge, satte sitt avtryck längst ut på kanten av pappret,

berättar Anna Lindblad.

Efter samarbetet med Helle Kareem ändrade pedagogerna sitt

upplägg för visning och verkstadsarbete.

– Tidigare blev det ofta ett väldigt rabalder när vi gick in i verk-

staden med barngruppen. Helle Kareem ritualiserade besöket, sat-

te barnen i en ring till exempel. Det avdramatiserade samtalet i

grupp och gjorde det mer hanterligt, berättar Anna Lindblad.

Ungdom, kunst og filosofiUtställning: Urval från samlingarna, Nettwerk Glasgow

Extern kompetens: Filosoferna Ariane Schjelderup och Øyvind

Olsholt.

Projektet gick ut på att vidareutveckla dialogen vid visningarna,

framför allt för de lite äldre ungdomarna. Våren 1997 inleddes ett

samarbete med två filosofer som också skulle försöka väcka det en-

gagemang för konst som man trodde att ungdomarna saknade.

I projektet ingick tre besök på museet. Andra besöket fick ung-

domarna var sitt konstkort med absurda frågor eller påståenden av

typen ”Jag vet vem du är”, ”Du är en god idé” eller ”Allt jag vet är att

jag inte vet. Kanske du vet det?”. De blev glada för korten men för-

stod inte riktigt meningen. Inspirationen till denna övning kom från

Douglas Gordon som i ett projekt med ”brevkonst” sände kryptiska

meddelanden till människor i konstvärlden. Vid nästa tillfälle disku-

terade ungdomarna och filosoferna korten och fick god kontakt med

varandra.

– Ungdomar är upptagna av fräcka saker, saker att säga eller av

bilder. De tyckte att diskussionerna var bra, berättar Eva Gran.

Grupparbete – en extra dimensionAnna Lindblad och Eva Gran har tagit fasta på grupparbeten i sina

verkstadsövningar. Numera arbetar barnen nästan aldrig helt indi-

viduellt och allt de skapar i verkstaden stannar där, tas inte med hem.

I samband med en utställning av den norske konstnären Jan Groth

2001, där bland annat gobelänger ingick, fick barnen teckna med

tråd. I grupper arbetade de på rektangulära filtbitar och broderade

med en enda lång tråd. Den långa tråden skulle börja och sluta på

ett förutbestämt ställe men dessemellan kunde den går hur som

helst.

-När allt var klart satte vi ihop de små rektangulära filtbitarna så

att den långa tråden bildade en figur. Slutresultatet av samman-

sättningen blev stiligare än var filtbit för sig, berättar Anna Lindblad.

En annan lyckad övning ägde rum i anslutning till en utställning

med Louise Bourgeois. Tillsammans med barnen satt de i en ring

och tillverkade en spindelväv enligt ett visst mönster. Väven spän-

des sedan upp i taket.

BarnutställningenSedan några år arrangerar den pedagogiska enheten årligen en

barnutställning, Barnverkstans Sommarutställning, till att börja med

när verkstaden stod tom. Alstren är hämtade från de barngrupper

som är med och jobbar i verkstaden i samband med olika utställ-

ningar. I montrarna finns texter som beskriver hur visningarna och

det efterföljande verkstadsarbetet gick till. Där visas också vilka ma-

terial som användes liksom bildmaterial från de aktuella utställ-

ningarna.

– Till den första sommarutställningen 2000 bjöd vi in hela mu-

seets personal för att visa hur vi arbetar. Vi uppnådde med det re-

spekt för vårt arbete och sedan dess visas Barnverkstans Som-

marutställning i en av museets utställningssalar, berättar Anna

Lindblad. ■

Referenser”Samarbeid på tvers”, Projekt vid Museet for samtidskunst, Oslo. Redaktör Eli-

sabet Hanssen

Hemsida: www.museet.no

Konstnären Helle Kaarem och elev i arbetet kring Yves Klein

Foto: Museet for samtidskunst

S e m i n a r i e r a p p o r t 31

Galleri F15Galleriet är en av de äldsta

och mest traditionsrika

institutionerna för förmedling av samtidskunst i Norge. Det var det

första i sitt slag när det öppnade 1966 och namnet kommer från

adressen Fossen 15 i Moss, galleriets första lokal. Redan året efter

tvingades man flytta och fick då låna den tomma huvudbyggnaden

på Alby gård i Moss kommun, där det fortfarande är beläget.

Alby gård var huvudgård i området redan på vikingatiden. År 1866

brann den ned till grunden men byggdes upp igen året efter så som

huvudbyggnaden ser ut idag. Den siste privata ägaren var skeppsre-

darfamiljen Bjørnstad som sålde gården till kommunen 1963.

Galleri F15 är unikt såtillvida att det är ett icke-kommersiellt gal-

leri med offentligt stöd men utan att ha några egna samlingar. Tyng-

dpunkten i utställningarna ligger på norsk, nordisk och internatio-

nell samtidskonst med inslag av mer traditionell bildkonst. I källar-

våningen har galleriet inrett en liten barnverkstad.

BarnverkstadAnja Bjørhol är konstnär och helt ny inom museipedagogik. Hon har

jobbat på galleriet i två år, bland annat med guidningar, men den se-

naste tiden enbart med barnverkstaden.

– Galleri F15 var det första galleri i Norge som startade barn-

verkstad. Det var Majbritt Berg som drog igång verksamheten

1992-93, inspirerad av Maria Taube på Moderna Museet, berättar

Anja Bjørhol.

Då riktade sig verksamheten till barn och ungdomar i alla åldrar.

Under senare år har man mer inriktat sig på de små barnen.

Verkstaden är liten och det finns ingen tillgång till vatten. Hittills

har de haft visningar och verkstadsarbete utan något fast upplägg

i pass om totalt 45 minuter. Alltför lite tid enligt Anja Bjørhol, men

de har inte haft kapacitet till längre besök. De försöker alltid ge bar-

nen uppgifter som är relaterade till utställningen.

Anja Bjørhols uppdrag nu är att utveckla verkstadsarbetet till-

sammans med Maria Havstam.

– Vi försöker ordna så

att vi får längre tid i verk-

staden. Det är mycket vik-

tigt för oss att man ger tid åt ett efterföljande samtal med barnen

där man diskuterar vad man upplevt i utställningen och i verksta-

den.

Kommunal satsning på visning och verkstadVåren 2000 fick galleriet stöd till att starta upp ett förmedlingspro-

jekt1 riktat till barn och ungdomar. Bakgrunden var att det fram till

dess varit en nästan obefintlig satsning på guidade visningar i ut-

ställningarna. Våren 2000 fick alla skolor och daghem i Moss kom-

mun erbjudande om att ta del av galleriets förmedlingsutbud utan

kostnad.

Förutom visningar med tillhörande verkstadsarbete efteråt, har

Galleri F15 anordnat orienteringsmöten för lärare inför varje ny ut-

ställningsperiod. Förmedlingsavdelningen har också tagit fram lä-

rarhandledningar med tips om hur man kan använda utställningar-

na i undervisningssyfte både före och efter besöket.

Alla galleriets visningar för barn har som mål att barnen ska se

– och sätta ord på det de ser. Dialogen mellan barnen och konsten

är viktig, där blicken på konstverket och orden om det möter va-

randra.

Målet med projektet var att etablera en kvalitetsmässig och per-

manent förmedlingsverksamhet. Galleriet hoppas kunna etablera

och utöka verksamheten under 2003. Bland annat skall man star-

ta ett projekt med ungdomar som får komma till galleriet och träf-

fa olika konstnärer som berättar om sin konst och låter dem prova

olika material och tekniker.

FramtidenI planerna för galleriets verksamhet för år 2003 finns bland annat

en ungdomsfestival under hösten, att genomföra gratis barnverk-

stad och visning den sista helgen i varje utställningsperiod och ut-

veckling av bland annat lärarmaterial. ■

ReferenserKjøniksen, Hilde Jeanett: Sammanfattning och utvärdering av förmedling-

sprojekt maj 2000 – september 2002 på Galleri F15.

Hemsida: www.Gallerif15.no

1 Förmedlingsprojekt maj 2000-september 2002, rapport av Hilde Jeanett

Kjøniksen.

Galleri F15 i Moss

innehåll

innehåll

Huvudbyggnad och omgivning

Foto: Galleri F15

S e m i n a r i e r a p p o r t 32

Det vidgade fältet – teknik och innehåll?Den nutida konsten arbetar i ett vidgat fält. Nya media och gränsö-

verskridande projekt gör att utställningarna ständigt varierar på

konstinstitutioner som visar samtida konst. Om det finns musei-

verkstäder, har de ofta i första hand varit utrustade för bildkonstens

traditionella tekniker, teckning och måleri. Hur man som pedagog

ska förhålla sig till detta, debatteras livligt under seminariet.

En omedelbar diskussion uppstår kring frågan om nya media.

Helene Illeris undrar hur det går om man har en utställning med vi-

deoinstallationer och man sedan går till verkstaden för att rita på

papper? Flera upplever att detta är ett dilemma, att installationer, vi-

deo, datorgrafik, performance mm ställer krav på verkstadsarbetet

som det kan vara svårt att möta med de traditionella teknikerna.

Att varje museum för samtidskonst ska ha ett datarum med vi-

deo- och redigeringsutrustning i verkstaden tycker Maria Taube är

en självklarhet. Som pedagog måste man också föra fram det till sin

museiledning eftersom det är viktigt att barn får jobba med rätt ma-

terial, anser hon.

Lena Eriksson invänder och menar att tekniken sällan är det bä-

rande i ett konstverk eller en utställning utan att det är innehållet,

de frågor konstnären ställer, som är det viktiga. Ett verkstadsarbe-

te ska bygga på att fördjupa kunskapen eller frågorna kring inne-

hållet, det existentiella i just den utställning man arbetar med. Den-

na diskussion har varit mycket levande för de anställda på Nordis-

ka Akvarellmuseet eftersom en teknikdefinition finns i institutionens

namn. Den ger bland annat förväntningar på att enbart traditionellt

akvarellmåleri ska ske i verkstäderna.

– Naturligtvis är det inte fel att arbeta med video i verkstaden,

säger hon, men för mig är det självklart att det även finns andra sätt

att närma sig en utställning med videoinstallationer.

– Men teknik och innehåll hänger intimt ihop och ibland är

kanske tekniken nödvändig för att komma in i samtidskonsten. Tek-

nik är också ett sätt att berätta något, säger Julie Trojaborg.

Eva Gran säger att pedagogen inte får tappa bort sig i tekniken

och inte göra någonting alls bara för att man inte har ”rätt” utrustning

eller material. Erika Othman berättar att hon har undvikit att använ-

da samma material som konstnären när hon har arbetat med sam-

tidskonst, eftersom det lätt blir att barnen härmar och gör en kopia.

– Ta Kiefer-utställningen som exempel. Att måla med samma

tjocka, mörka färger kan i värsta fall ge barnen en känsla av att –

jaha, var det så här lätt att göra.

Maria Taube flikar in.

– Barn gör nästan aldrig detsamma som konstnären. Att se de-

ras svar på en utställning är alltid spännande och det finns ju konst-

närer som använder det som händer i en verkstad i sin fortsatta pro-

cess, det blir en dialog.

– Viktigast är väl ändå upplevelsen och mötet med verket. Barn

vill också berätta vad de ser, tror Anja Bjørhol.

Helene Illeris håller med om att man inte ska bli för upptagen av

teknik men påpekar också att det finns samtida verk vars syfte är

att sätta igång en process som tänjer på både konstens och muse-

ets gränser. Att ta in och arbeta med det i det pedagogiska arbetet

är en spännande utmaning.

– Då måste vi som pedagoger överskrida vanor och kanske rö-

ra vid saker som normalt inte ses som museets verksamhet. En

verkstad kan ju arbeta vidare med det personliga och gränsöver-

skridande.

Här uppkommer en diskussion om hur vi definierar verkstadsar-

bete. Vad menar vi och hur uppfattas ordet? Är ordet verkstad ett

bra begrepp? I vissa fall används det engelska ordet workshop även

på svenska, fast ordens betydelse i stort är likvärdiga. Flera uppfat-

tar att det engelska ordet har en vidare definition, där arbete med

Avslutande diskussioner

innehåll

Att skölja penseln

innehåll S e m i n a r i e r a p p o r t 33

begrepp, ord, röst, kropp mm lättare innefattas än i ordet verkstad.

I diskussionen kommer det fram att det som samtliga i gruppen ser

som kärnan i museernas verkstadsarbete i grunden varken är loka-

len eller tekniken, utan metoden att arbeta med flera sinnen, inlär-

nings- och uttryckssätt i ett kunskapsarbete. Gruppen enas om att

på svenska är det främst ordet verkstad och verkstadsarbete som

de vill använda.

Ett eget rumTrots att alla är eniga om att själva lokalen inte är det bärande i verk-

stadsarbetet, väcker frågan om ett eget rum, en verkstad på muse-

et, debatt. Att ha ett eget utrymme för verkstadsarbete är inte gi-

vet. I gamla byggnader kan det vara svårt med utrymme och det är

också i hög grad en prioriteringsfråga för institutionen.

Maria Taube inleder med att påpeka att man inte får glömma att

det är oerhört viktigt att det finns en fysisk plats för verkstaden i mu-

seet.

– Om man tar bort en fast plats, kan det vara ett sätt att på sikt

ta bort verksamheten. Ett basläger och ett experimentrum är viktiga.

– På Sinebrychoff införde vi vagnar i museisalarna. När de skul-

le renoveras, var det tänkt att det skulle byggas en verkstad men

den planen suddades ut. Kanske var det inte så klokt att ha verk-

samheten ambulerande. Man bör ha en fast punkt för att få konti-

nuitet, reflekterar Kaisa Kettunen.

En liknande diskussion kan föras om hela institutionens verk-

samhet. Maria Taube tar Kiasma som exempel.

– Vad vore Kiasma utan sin byggnad? Jag upplever att styrkan

ligger mycket i det hus ni har. På Moderna Museet lever vi mycket

på glansen från den byggnad vi inte är i just nu. Tack vare ett starkt

hus har vi också möjlighet att verka utanför huset.

Minna Raitmaa håller med.

– Vårt starka hus fungerar som utgångspunkt för all verksam-

het, även den som sker utanför huset.

Vad är pedagogikens fokus – att utveckla individen el-ler att förmedla konsten?Det pedagogiska arbetet kring en utställning kräver att pedagogen

har klart för sig vad som är det viktiga med samtal och verk-

stadsövningar. Handlar det om ett fritt skapande för att utveckla var-

je deltagare? Eller ge kunskaper i konstnärliga tekniker? Eller för-

medla konsthistoriska kunskaper om perioder och konstnärer? Vad

konst är? Eller utställningens tema och innehåll? Alla är överens om

att gränserna är flytande men frågorna väcker tankar och samtal.

Eva Gran och Anna Lindblad tycker att visningen av utställning-

en är en mycket viktig del av verkstadsarbetet.

– Vi måste komma ihåg att vi inte är en konstskola. Vi ska inte

lära barn och ungdomar att teckna och måla, det är skolans uppgift.

Vi är en museiinstitution, säger Anna Lindblad.

Michael Hansen funderar kring samtalet med barnen framför

verken.

– I princip kan barn se och associera nästan hur fritt som helst,

ofta till det personliga och de vill ofta berätta. Det viktigt att försö-

ka begränsa sig till temat som verkstaden ska handla om.

– Är det rätt att de vuxna bestämmer vad samtalet ska handla

om? Om vi styr frågan är det väl för att vi vill ha ett visst svar? Är vi

verkligen intresserade av det barnen har att berätta då? undrar Ma-

ria Taube.

– Det beror på hur vi ställer frågorna, svarar Michael Hansen.

– Visst ska vi lyssna men också hjälpa barnet att fokusera., sä-

ger Eva Gran.

Lena Eriksson menar att det ska hända något i samtalet.

– Det handlar om ansvarstagande. Jag vill ju något med att grup-

pen kommer till museet. Jag tvekar inte att säga att jag styr samta-

let med de frågor jag ställer och jag ser det som pedagogens upp-

gift, samtidigt som jag ska vara lyssnande.

Maria Taube påpekar att samtalet kan bli något helt annat, bätt-

re, än man tänkt sig om man låter det som kommer fram komma

fram. Det är samma sak i verkstadsarbetet. Ofta är barn och ung-

domar så trötta på uppgifter anser Maria Taube.

Överhuvudtaget ser de flesta samtalets roll som mycket viktig

och att verkstadsarbetet bidrar till att ge ingångar och fördjupa det

samtal som förs i utställningen.

Att göra fina sakerInom konstpedagogik och verkstadsarbete har diskussionen om

processens betydelse varit stark de senaste trettio åren. För att

komma åt det skapande har produkten, det bildmässiga resultatet

av övningar, ibland setts som ovidkommande. De flesta i arbets-

gruppen anser att process och produkt hänger samman och att re-

sultaten är en inspiration och en kunskapskälla, både för individen

och gruppen. Att deltagarna som kommer för att arbeta i verksta-

den ofta har förväntningar och krav på sig att åstadkomma något

att ta med hem, kan likafullt vara ett problem. Några institutioner har

en policy att inget av det som barnen gör i verkstaden tas med

därifrån, som Moderna Museet och Samtidskonstmuseet i Oslo. De

övriga har inte någon sådan policy.

Michael Hansens erfarenhet är att de flesta barn tycker att det

är viktigt att de får med sig något hem. Helene Illeris frågar hur man

i så fall ska förhålla sig till en problematisk utställning, om arbetet

ska få styras av att barnen ska ha något med sig hem?

Ljus och skugga

innehåll

innehåll

S e m i n a r i e r a p p o r t 34

Maria Taube menar att man oavsett hur man gör redan från bör-

jan bör tala om för barnen vad som ska hända med deras verk. Eri-

ka Othman poängterar att det är barnen själva som ska bestämma

om vad som ska hända med deras egna verk men att det kan stäl-

la till problem i till exempel en skolklass där läraren vill ta hem verk-

en till en utställning.

Vem får komma och vad ska de betala?Det konstpedagogiska arbetet, och särskilt verkstadsarbetet på

institutionerna, riktar sig ofta till skolan och förskolan. Det bygger

både på ett offentligt uppdrag från exempelvis stat eller kommun,

och på en målsättning att nå barn och unga. Hur man löser frågan

om avgifter och tillgänglighet skiljer sig mellan institutionerna. Ska

museet ta betalt eller inte, och i så fall, hur mycket? Nu finns det ock-

så andra grupper som vill komma in i verkstaden. Vem ska få kom-

ma? Hur förhåller vi oss till den framväxande eventkulturen? Ska ett

museum ta emot svensexor, barnkalas och företagsgrupper på kick-

off?

Maria Taube poängterar vikten av att barn får komma gratis till

museet. Samtidigt konstaterar hon att man alltid kan låta fler kom-

ma genom att låta dem betala. Hon berättar om hur en verksamhet

på Moderna Museet höll på att dö ut. Men när de började ta betalt

för den, blev också andra grupper intresserade, vilket gav finansi-

ering och en utökning av verksamheten igen.

– Vem ska i så fall betala, undrar Erica Othman. Skolorna har in-

ga pengar och en statlig institution bör se till att hålla verksamhe-

ten gratis.

– Det systemet stämmer inte. Eftersom alla som vill ändå inte kan

beredas möjlighet att komma, får ju inte alla komma gratis i alla fall,

säger Maria Taube.

Eva Gran påpekar att de i Oslo rent organisatoriskt inte har möj-

lighet att ta emot fler även om de skulle ta betalt.

Erica Othman berättar att de på Ateneum ofta fått frågan om de

kan ordna födelsedagskalas i verkstaden men att de tycker att det

finns en moralisk sida av problemet. Vem ska ha rätt till en offent-

ligt finansierad institutions lokaler och verksamhet?

– Om man har pengar så kan man få allt man vill ha, säger Eri-

ca Othman lite provokativt.

– Frågan är varför vi i museivärlden känner så? Simhallar, id-

rottsanläggningar och teatrar tar emot barnkalas men Moderna

Museet ville säga nej. Efter en diskussion räknade vi ut vad det kos-

tade och sa ja, berättar Maria Taube.

– Räcker tiden och kraften till att utveckla allt på ett bra sätt? Jag

ser det som en policy-fråga. Vad ska museet satsa på? Om vi splitt-

rar vår tid och kraft på för många delar, riskerar vi att ingen av dem blir

riktigt bra. Det gäller att kunna stå för verksamheten kvalitetsmäs-

sigt, säger Lena Eriksson.

– Självklart, svarar Maria Taube, men vad är bra kvalitet och vem

ska bedöma det? Kan inte exempelvis en svensexa uppleva

konsten? Det ligger mycket gammal moral i hur museivärlden an-

vänder kvalitetsbegreppet. ■

Foto: Michael Hansen, Statens Museum for Kunst i Köpenhamn

S e m i n a r i e r a p p o r t 35

Under fredagen avslutas arbetsseminariet med en diskussion om

framtiden och utvecklingsmöjligheter. Samtliga deltagare känner att

det erfarenhetsutbyte och de kontakter som etablerats under semi-

nariet är en intressant grund att bygga vidare på. Att dokumentation

är viktigt är alla medvetna om och var och en gör sitt bästa för att in-

rymma det i sin vardagsverksamhet. Tid för eftertanke och reflektion

är dock alltid svår att skapa. Genom att arbeta tillsammans kan bå-

de motivation för dokumentation och kunskapsutbyte kring den öka.

Gruppen beslutar därför att arbeta vidare på ett förslag att an-

vända det bildade nätverket för att under 2003 genomföra ett do-

kumentations- och evalueringsprojekt. Varje institution åtar sig att un-

der året göra en fördjupad studie av sitt verkstadsarbete kring en ut-

ställning. Vilka mål har vi, hur arbetade vi och vad blev resultatet?

Genom att genomföra dessa fallstudier och sedan samlas igen,

för att redovisa och diskutera kan denna professionella grupp ska-

pa ett verklighetsbaserat material att genomföra forskning på. Ett sa-

marbete med Finska Statens Konstmuseers utvecklingsenhet, Ke-

hys, har också inletts för att i februari 2004 genomföra ett gemen-

samt seminarium i Helsingfors där resultaten av de genomförda

fallstudierna presenteras. ■

Planer för framtiden

innehåll

innehåll

Foto: Christer Hallgren, Nordiska Akvarellmuseet

Hand i akvarell

S e m i n a r i e r a p p o r t 36

innehåll

innehåll

nordiska akvarel lmuseet

Nordiska Akvarellmuseet öppnade den 16 juni år 2000 och är ett

nordiskt centrum för nutidskonst, forskning och utbildning med fo-

kus på vattenfärgsteknikerna. Det har det traditionella museets

uppgift att samla, bevara och visa men också det nya kunskap-

scentrets uppgift att utveckla.

Museet ligger på pålar ute i vattnet med fem gästateljéer tvärs

över sundet och är ritat av de danska arkitekterna Niels Bruun och

Henrik Corfitsen. I det 2700 kvm stora huset finns förutom utställ-

ningssalar, samlingsrum och restaurang ordentliga ateljé- och verk-

stadsutrymmen för både barn och vuxna. En grundtanke i museets

verksamhet är att med konsten i centrum utveckla pedagogiska ar-

betssätt där huvud, hand och öga samverkar.

Möjligheter för konstnärer att under en koncentrerad period ar-

beta i museets gästateljéer erbjuds genom nordiskt och regionalt

ateljésamarbete. Till museets verksamhet är också knuten en

gästprofessur i samarbete med Valands Konsthögskola och Chal-

mers/Arkitektur i Göteborg. ■

Foto: Christer Hallgren