perspektiv pa historien 2_3_smakprov_2012

Perspektiv på historien

2-3

Historiebruk och historievetenskap

SMAKPROV

Bildförteckningomslag Marc Riboud/Magnum/IBL Bildbyrå76 Leif Gustafsson/Scanpix79 The Kobal Collection80 The Kobal Collection81 Pictorial Press/IBL Bildbyrå82 The Kobal Collection83 Everett Collection/IBL Bildbyrå84 Everett Collection/IBL Bildbyrå86ö Robert Capa/Magnum/IBL Bildbyrå86n The Kobal Collection87 EA Digital Illusions CE AB © 2002 Electronic Arts Inc88ö Björn Larsson Rosvall/Scanpix88n Björn Röhsman/Naturfotograferna/IBL Bildbyrå89 Biofoto/Scanpix90 Samantha Bonnevier92 © KFS/Distr. by Bulls94v Everett Collection/IBL Bildbyrå94h The Kobal Collection95 ”Fellow Designers” Med tilltstånd av AB Memfis Film & Television97 ©Jenny Nyström/Kalmar läns museum/Eliasson AB/BUS 201297 Privat97 Malmö Stadsarkiv99ö André Maslennikov/Scanpix99n Pål Hermansen/Samfoto/Scanpix101 Stig Hammarstedt/Scanpix

Perspektiv på historien 2-3 – Historiebruk och historievetenskap

Under sommaren 2012 kommer PPH 2-3 – Historiebruk och historievetenskap ut. Detta häfte innehåller ett kapitel i boken som totalt kommer att ha 248 sidor. Boken bygger på den tidigare PPH B, men har förutom ett helt nytt kapitel fått ett stort tillskott av uppgifter och övningar vilket gör den till en praktisk färdighetsbok.

Text och bild kan förändras något i den slutgiltiga versionen

Följ framtagningen av läromedlet under Gleerups labb på vår hemsida www.gleerups.se

Innehåll

Din väg till historien 7Din egen historia 8Historiebruk och historievetenskap 11

Historieskrivningens rötter 15Kollektivt minne och muntlig tradering 17Genealogi, legend och myt 17Rätten till hemlandet 18Historieskrivning i Bibeln och Koranen 19Kungalängder och kungakrönikor 21Historia och mothistoria 22Övningar Svenska historiemyter 26 Myter och konflikter 29 Historia i Bibeln 32

När historia blev ett skolämne 35För fosterlandets väl 36Tappra hjältar och onda fiender 37Konungen och folket 39Historia som fostran 42Övningar Grimberg och Gustav Vasas äventyr i Dalarna 46 Nationalistiska bilder 48 Läroplaner förr och nu 50 Historia i valkampen 51 Gustaf V:s tal till bönderna 52 Gustav Adolfsdagen 54

Diktatorerna skriver historia 57Stalins historieskrivning 57Klasskamp och nationalism 59Hitlers historieskrivning 62Rasernas kamp 63Historien – viktig men lätt att förvanska 67Övningar Mein Kampf 68 Diktatorn som monument 70 Tyska läroplaner i historia 72 Historiesyn i DDR 75

Historia i populärkulturen 77Historia, samhälle och populärkultur 78Att belysa de eviga frågorna 81Anakronismer och autencitet 84Att komma historien in på livet 85Lajv och re-enactment 90Historiekultur och kanon 91Historiebruk och historievetenskap 92Övningar Historia på film 94 Häxor 96 Medeltidsveckan på Gotland 98

Historia blir en vetenskap 103Historieforskningen tar fart 103Objektivitet och inlevelse 104Professorer, seminarier och disputationer 106En kritisk anda 107Att bringa reda i det förflutna 107Arvet från Ranke 109Övningar Sagt av Ranke 110 Historievetenskap och politik 114

Källkritik 119Det källkritiska genombrottet 120Curt Weibull och de isländska sagorna 121Äkthetskriteriet 124Tidskriteriet 126Beroendekriteriet 127Tendenskriteriet 129Kvarlevor och berättande källor 131Berättelser som kvarlevor 133Att studera kvarlevor 134Synlighet, representativitet och inlevelse 135Källkritiken och dess gränser 139Övningar Hungerkravallerna i Göteborg 1917 140 Sveriges första individuella OS-medalj 146 Harry Martinson – ett människoöde 152 Husförhör 155 Siffror om brott 158

Från beskrivning till förklaring 161Aktörsperspektivet 161Aktörsperspektivets problem 162Strukturperspektivet 164Strukturperspektivets problem 165Förklaringstyper och förklaringsnivåer 166Idealism och materialism 168Kultur som gränsöverskridande begrepp 171Övningar Idealistisk och materialistisk

historieuppfattning 176 Går historien framåt eller bakåt? 178

Andra perspektiv på historien 183Vems historia? 184Klassperspektivet 186Könsperspektivet 188Det postkoloniala perspektivet 190Segrarnas historia 193Nya perspektiv berikar 194Övningar Gräv där du står 196 Fabrikörsfrun och väverskan 198 Kvinnohistoria eller genushistoria? 204 Utan hemvist 206

Att söka sanningen om det förflutna 209Historia som tidsspegel 209Den postmoderna kritiken 211En sanning i förändring 216Övningar Att förstå eller att förklara 218 Kunskapsskola och postmodernism 224

Att genomföra en historisk undersökning 227Grunderna 227Att formulera ett problem 228Källor och litteratur 229Kvalitativa och kvantitativa metoder 231Arkiv och bibliotek 233Att belägga 235Uppsatsens uppläggning 236Arbetsprocessen 238Seminariet 239

Register 241

Jan Guillou vid inspelningen av filmerna om Arn nära Hornborgasjön i Västergötland. Notera de blå mantlarna i bakgrunden. I Guillous böcker är dessa en symbol för folkungaätten som Arn själv tillhörde enligt berättelsen. Dock finns det inget som talar för att dessa hade en särskild färg på sina kappor. Också benämningen folkungar är tveksam, även om den sedan länge använts i historieskrivningen. I samtiden tycks den ha syftat på en rivaliserande grupp stormän som försökte hindra framväxten av en starkare centralmakt, har kritiska historiker anmärkt.

77

År 1999 presenterade den svenske författaren Jan Guillou första delen i sin bokserie om Arn, en stormannason från Västergötland på 1100-talet som reste till det Heliga landet för att delta i korstågen. Böckerna blev omättligt populära och översattes till flera språk. Några år senare gjordes en serie TV-dokumentärer med utgångspunkt i Guillous berättelse och 2007 hade den första av två filmer om den västgötske medeltidshjälten premiär, de mest påkostade svenska filmproduktionerna någonsin.

Böckerna och filmerna om Arn bidrog till en våg av medeltidsvurm i Sverige. Särskilt stort var intresset i Västergötland, där man menade att Guillous romaner bekräftade en vida spridd uppfattning i landskapet, nämligen att det var här Svea rike hade sin vagga. En annan effekt var nya turistströmmar. Vid Västergötlands museum tog man fram konceptet ”I Arns fotspår” för att leda besökarna till historiska miljöer med koppling till böckerna som klosterruinerna i Varnhem och Gudhem. Götene kommun byggde upp ett helt sommarland med kulisser från filmerna där man kunde skjuta pilbåge eller delta i medeltidslekar. Det togs fram Arnmuggar och Arnsmycken.

Ett intressant inslag i ”Arnfebern” var att gränsen mellan fiktion och verklighet så småningom började lösas upp. Flera händelser, platser och personer i böckerna hade visserligen historisk bakgrund – men just Arn har förstås aldrig funnits. Likväl började många betrakta honom som vore han verklig. Också Jan Guillous inställning tycktes glidande: i en serie dokumentärer i TV 4 argumenterade han för att även om just Arn var uppdiktad så måste det ha funnits någon som han. TV-serien blev ett försök att genom arkeologiska lämningar, uppgifter ur kungakrönikor och intervjuer med historiker visa att grundhistorien i böckerna verkli-gen var sann!

Böckerna om Arn är ett exempel på hur vår bild av det förflutna inte bara präglas av skolans historieböcker eller av historikers mödosamma

Historia i populärkulturen

78 Historia i populärkulturen

arbete. En bok, film eller TV-serie kan få nog så stort genomslag. I detta kapitel ska vi med utgångspunkt i filmens värld diskutera historiebrukets roll inom populärkulturen. Vad händer med historien när den förvand-las till fiktion och berättarkonst? Vad är det som får författare, filmregis-sörer och publik att intressera sig för det förflutna? Och vilken funktion fyller dylika berättelser i ett större samhälleligt sammanhang?

Historia, samhälle och populärkulturAtt göra skönlitteratur och konst av historia är förstås ingen ny företeelse. Till världslitteraturens tidiga klassiker hör Homeros diktverk Illiaden och Odyssén från 700-talet före Kristus. Här skildras det trojanska kriget vid Mindre Asiens kust några hundra år tidigare, vars verklighetsbak-grund fortfarande diskuteras bland historiker och arkeologer. Ett annat exempel är Shakespeare vars dramer om Macbeth och Kung Lear kretsar kring mytiska gestalter i de brittiska öarnas historia. Också i den folkliga tradition av sånger, folksagor och legender som vi bekantade oss med i tidigare kapitel återfinns en mängd verkliga eller påstådda historiska gestalter. Det gäller till exempel Robin Hood – som senare också plock-ats upp i den kommersiella populärkulturen.

Fortsätter vi fram genom historien ser vi hur det genom ny teknik skapats nya möjligheter att gestalta det förflutna. Inte minst innebar fil-mens genombrott i början av 1900-talet en revolution. Nu kunde rörliga bilder, och så småningom också tal och musik, sammanfogas till en sug-gestiv helhet att föra ut till massorna. Precis som inom tidigare kulturytt-ringar var historiska teman framträdande. Ofta kan man utifrån dessa filmer säga mycket om hur man inom samhället sett på sig själva och sitt förflutna.

I det förra kapitlet berättade vi om hur Hitler och Stalin använde sig av historiska filmer för att få befolkningen att sluta upp bakom diktatu-ren. Filmproduktioner som Den store kungen i Tyskland (om den preus-siska regenten Fredrik den stores uppgörelse med Frankrike på 1700-talet) eller Alexander Nevsky i Sovjet (om det ryska motståndet mot tyska riddarordnar under 1200-talet) gjordes så att publiken direkt skulle koppla det historiska innehållet till den egna samtiden och var viktiga inom propagandan under andra världskriget. Liknande exempel går också att hitta i demokratiska stater – krigsfilmer om den egna nationens hjältedåd återfinns i de flesta länder. Men också där syftet inte lika tydligt är att göra propaganda har filmmediet ofta haft stor betydelse för att forma historieuppfattningen inom befolkningen.

I USA har således westernfilmen varit en viktig genre. Här återges berättelsen om hur de stora vidderna på prärien erövrades åt civilisatio-

Historia i populärkulturen 79

nen. Kanske är det inte rakt igenom en positiv bild av nybyggarlivet som framträder, med revolverdueller utanför saloonerna och sheriffer som håller skurkarna om ryggen. Men filmerna återger likväl ett slags kon-centrat av en ”amerikansk skapelseberättelse” med bred förankring inom det amerikanska samhället. Det är en berättelse om starka män som med sin egen dådkraft formar sin framtid, där de stora vidderna kan sägas symbolisera de obegränsade möjligheterna som i linje med den ameri-kanska drömmen öppnar sig och för var och en att förverkliga. Genom-gående rör det sig om en vit (manlig) historia. Indianerna intar rollen som hotfulla vildar som hojtande rusar ned för bergsluttningarna på sina hästar för att angripa de skyddslösa nybyggarnas diligenser. ”Maybe we shouldn’t have destroyed all those Indians”, har en regissör kommen-terat, ”but when you’re making a picture, the Indians are the bad guys”.

När man gjort historiska analyser av westerngenren har det visat sig att populariteten gått i vågor. Så var 1930-talet en nedgångsfas. Detta har tolkats som ett uttryck för hur den ekonomiska depressionen påverkade tidsandan. När den amerikanska drömmen bröts ned av arbetslöshet och oro inför framtiden framstod westernfilmernas frihetsmotiv som mindre trovärdigt. Men så fort ekonomin hämtat sig efter kriget fick genren ny kraft. Först efter 1960-talet följde en mer varaktig nedgång. De filmer som gjorts sedan dess har ofta sökt vända på de etablerade scha-

John Wayne i Red River från 1948.


blonerna, exempelvis genom att ge en mer nyanserad bild av förhållan-det mellan indianer och vita. I Brokeback Mountain (2005) skildras en homosexuell kärleksrelation i cowboymiljö – något helt otänkbart bara några decennier tidigare.

I takt med att westernfilmens popularitet klingat av har andra histo-riska motiv kommit i förgrunden. Det gäller till exempel kriget i Viet-nam, som avsatt en strid ström av produktioner. Här handlar det om att hantera det trauma kriget innebar för den amerikanska nationen i form av ett militärt misslyckande, krigsövergrepp mot vietnameserna, förlorat anseende i omvärlden, samt hemvändande soldater som haft svårt att återanpassa sig till samhället. I First Blood II (1985) skickas krigsvetera-nen och muskelmaskinen Rambo tillbaka till de asiatiska djunglerna för att vrida historien rätt igen. Undangömda i hemliga fångläger lever ame-rikanska soldater under vedervärdiga förhållanden, uppgiften är att befria dem och återbörda dem till hemlandet. Uppdraget utvecklas snart till en brutaliserad variant av westernfilmens ensamme hämnare, där Rambo med maskingeväret i högerarmen mejar ned sina vietnamesiska motståndare – vilka framstår som motsvarigheter till cowboyfilmernas myllrande indianhopar. Andra filmer andas bitvis en viss kritik av den amerikanska krigsinsatsen. Men det är samtidigt svårt att hitta exempel på hur man försökt anlägga vietnamesiskt perspektiv på händelseförlop-pet. Kritiken riktas uppåt, mot politiker och generaler, samt mot hem-

Nyckelscenen i Deer Hunter (1978) där de tillfångatagna amerikanska soldaterna tvingas spela rysk roulett. Filmen ger en brutal bild av den amerikanska krigföringen, men har också anklagats för att vara rasistisk i sin skildring av vietnameserna. Framförallt är det ett psykologiskt drama om krigets nedbrytande effekter på de unga män som sändes ut i kriget. Perspektivet är genomgående amerikanskt.


maopinionen och dess oförmåga att ta sig an de hemvändande solda-terna. I Oliver Stones film Plutonen (1986) utbrister huvudpersonen: ”Vi slogs inte mot fienden, vi slogs mot oss själva. Fienden befann sig inom oss”. Mer än ett militärt misslyckande handlade traumat i Vietnam om det sår som genom samhällsdebatten revs upp i den amerikanska själv-uppfattningen.

Under de senaste decennierna har flera filmer och böcker behandlat västvärldens förhållande till Islam, aktuellt inte minst genom ”Kriget mot terrorismen”. Ett exempel är Jan Guillous berättelse om Arn som vi bekantade oss med i ingressen. I sina memoarer berättar författaren hur det var världspolitiken som fick honom att skriva böckerna om den svenska korsriddaren, nämligen hur Väst efter det kalla krigets slut utsett Islam som ny huvudmotståndare. När västländerna enligt Guillou var på väg att starta ett ”nytt korståg” mot Islam beslutade han att skriva en bokserie om medeltidens korsriddare.

I böckerna om Arn är det de kristna som framstår som religiösa fun-damentalister – om de inte istället drivs av ren girighet och plundrar-lusta (något som förstås inte gäller den svenske hjälten). Muslimerna däremot har en mer intellektuell och eftertänksam framtoning. Vi hade fel sist, tycks Guillou mena, vad är det som säger att vi har rätt den här gången? Ett centralt tema är vidare hur den svenske korsriddaren tar till sig av muslimernas kultur och teknik, bland annat på det militära områ-det. Dessa kunskaper blir sedan viktiga när Arn och hans ättlingar i de följande böckerna bidrar till uppbyggnaden av Sverige som ett enat rike.

Att belysa de eviga frågornaExemplen ovan visar på hur historiska filmer och romaner kan fylla en rad funktioner i samhället:

– De kan användas för politisk propaganda, exempelvis för att få folket att sluta upp bakom sina ledare.

– De kan bidra till att ge människorna en uppfattning om det egna sam-hällets uppkomst, historia och ideologiska grundval.

– De kan utgöra ett sätt att bearbeta problematiska episoder i historien, läka (eller öppna upp) sår, så att nationen kan gå vidare.

– De kan utgöra ett inslag i samhällsdebatten, där historiska teman och episoder används för att spegla nutida förhållanden.

Mycket av detta anknyter till vad vi diskuterat tidigare i boken, så som avsnitten om historien som myt och legend eller som politiskt vapen.

Filmerna om Rambo sammanföll med Ronald Reagans tid som president, då USA återfick sitt självförtroende inom utrikespolitiken och åter gick till ideologisk attack mot kommunismen. När Rambo i den andra filmen sändes tillbaka till Vietnam och med sitt maskingevär fullkomligt tillintetgjorde sina motståndare innebar detta en motsvarande omsvängning inom populärkulturen, där man så att säga vred misslyckandet i Vietnam rätt igen. Här affischen till den första filmen (1982) som var mer samhällskritisk och kretsade kring mottagandet av Vietnamveteranerna efter kriget.


Men detta hindrar förstås inte att många regissörer eller författare har helt andra syften med sina verk än att föra ut en politisk agenda. De kan-ske främst vill roa, belysa frågor om kärlek och död, eller helt enkelt locka så många människor som möjligt till biograferna. I detta samman-hang bidrar det förflutna med ett galleri av gestalter och berättelser som kan gjuta liv i deras verk – även om de främst velat berätta en vacker kärlekshistoria eller sökt inramningen till en maffig actionrulle.

Två av de produktioner med störst framgång i filmhistorien är James Camerons Titanic (1997) och Ridley Scotts Gladiator (2000). Titanic är berättelsen om en omöjlig kärlekshistoria mellan en fattig ung emigrant och en överklassflicka, men också en katastroffilm eftersom skeppet de färdas på går under efter en kollision med ett isberg. Ramberättelsen om Titanics jungfrufärd över Atlanten är autentisk och utspelade sig 1912. I Gladiator befinner vi oss istället i romarriket, under 100-talet efter Kris-tus. Hjälten, Maximus, är en framgångsrik general och krigare. Kejsaren vill att han ska ta över makten i riket, men när dennes son får reda på detta dödar han sin far, utplånar Maximus familj och låter sig själv utro-pas till kejsare. Maximus lyckas dock komma undan, men faller istället

Laddad scen där modern drar åt korsetten på Rose, som vill följa sitt hjärtas röst och bryta loss från konventionerna.


offer för slavjägare som för honom till Nordafrika. Här utbildas han till gla-diator, återkommer till Rom där han gör succé och till sist tar hämnd på den nye kejsaren.

Båda dessa filmer berör klassiska teman inom litteraturen. Gladiator handlar om svek och revansch, Titanic om kärlek och klasskillnader. I båda filmerna är också kampen för överlev-nad ett framträdande tema.

Dessa frågor hade säkert kunnat belysas också i en annan historisk miljö, men den inramning regissörer-na valt är ytterst tacksam, inte minst genom att de eviga frågorna här ställs på sin spets. Båten som går mot sin undergång är en egen värld i miniatyr. Karaktärerna kan därmed utvecklas inom en fast fysisk och social ram, med dess hierarkier (som klassindel-ningen). När undergången kommer finns inte livbåtar till alla. Vissa är rent bokstavligen beredda att gå över lik för att rädda sig själva – medan andra off-rar sitt eget liv för att låta andra leva.

På motsvarande sätt är en gladia-tors kamp för överlevnad så konkret som den överhuvudtaget kan bli. I båda fallen finns en skräckblandad fascination hos människorna inför dessa miljöer som i sig bidrar till att ge en dramatisk nerv åt verken. Mycket talar för att det i första hand är just denna kon-kreta historiska situation (skeppet på väg mot undergången, gla-diatorn som slåss för sitt liv) som lockat regissören, inte själva tidsepoken. Samtidigt kan det historiska sammanhanget lyfta fram ytterligare bottnar i berättelserna. Titanic är på väg från den gamla världen till nya. Här ingår den amerikanska drömmen som en viktig bakgrundskomponent, en dröm som bryter mot de klassrealiteter som utgör ett centralt tema i filmen. På denna färd mot framtiden, i ett eget rum som på en och samma gång åter-speglar och för en tid brutits loss från det omgivande samhället, kan Jack som i den berömda scenen ropa ut över havet: ”I’m the King of the world”.

Titanic var länge den film som dragit in mest pengar i världshistorien. Men 2010 passerades den av Avatar, också den regisserad av James Cameron. Liksom i många andra filmer används här framtidstemat för att problematisera grundläggande frågor om vår civilisation. Kanske finns här en koppling också till Titanic, i sin tid en sinnebild för det tekniska framåtskridandet. Skeppet på väg mot förlisningen kan ses som en symbol för vår civilisation som just genom framsteg också går mot sin undergång, exempelvis genom miljöförstöring. Här ser vi Jack (Leonardo Dicaprio) och Rose (Kate Winslet) i filmens mest klassiska scen.


Anakronismer och autencitet Hur fri får man vara när man använder sig av det förflutna? Hur nära måste man hålla sig till ”sanningen”? Av en film eller roman kan man knappast begära att den ska ge en rakt igenom autentisk bild av den tid som behandlas; många gånger har det hävdats att historiska böcker säger mer om den tid då de tillkom än om den tid de skildrar. Författare och regissörer vill skapa en så intresseväckande och dramatisk berättelse som möjligt, något som också påverkar bilden av historien. Vad gäller filmen om Gladiator utgör hela ramberättelsen ett nystan av personer och händelser som flyttats i tid och rum, kombinerats på felaktiga sätt och blandats upp med rena påhitt – allt för att främja dramaturgin. Ett annat vanligt fenomen i historiska filmer och böcker är anakronismer – föremål, idéer eller händelser som egentligen tillhör en helt annan tids-epok. I filmen om Titanic ser vi till exempel hur personerna röker filter-cigaretter – dylika fanns på marknaden först på 1940-talet.

När de stora filmbolagen idag sätter igång historiska filmprojekt anli-tas som regel en hel stab av historiker, dräktspecialister och attributörer (person som plockar fram lämpliga föremål och detaljer) med ett gediget kunnande om de aktuella tidsperioderna. På detta sätt kan man ofta få de yttre detaljerna påfallande tidstrogna, med bilmodeller av rätt årsmo-

Ridley Scotts film har kritiserats för sitt fria förhållningssätt till historiska personer och händelser. Men också bilden av gladiatorspelen anses överdramatiserad. Så var det bara i undantagsfall en gladiator verkligen riskerade livet på arenan. Ofta rörde det sig om välregisserade föreställningar där gladiatorer från samma skolor mötte varandra. Vilda djur var dock vanliga, och bidrog till att norra Afrika helt tömdes på vissa arter.


dell, tidstypisk musik och gator med tidsenlig bebyggelse. Desto svårare är det att också ge en rättvisande bild hur det faktiskt var att leva under den aktuella perioden: hur människorna tyckte, kände och tänkte, hur de umgicks, hur könsrollerna såg ut. Här är det nog ofta snarare vår egen tids värderingar och tankemönster som kommer till uttryck. Detta är förstås ett i grunden större problem än frågan om huruvida huvudperso-nerna hade tillgång till filtercigaretter.

Att komma historien in på livet Samtidigt är skiljelinjen mellan ”sanning” och ”fiktion” i en historisk roman eller film knappast knivskarp. Naturligtvis förenklar och för-vandlar filmindustrin det förflutna – annars hade det nog varit svårt att göra berättelserna begripliga för dagens människor. Men om vi bara fokuserar på att hitta så många fel som möjligt riskerar vi att missa fil-mens historieförmedlande potential, nämligen att återskapa en känsla av det förflutna och på så vis väcka förståelse och engagemang för andra tider hos besökarna.

Här har också filmen eller romanen ett försprång gentemot den tra-ditionella historieboken. Där de senare syftar till att skapa en överblick över olika händelser och analysera det historiska förloppet utifrån kate-gorier som orsak och verkan kan man i en film eller i en skickligt skriven historisk roman på ett helt annat sätt ”komma historien in på livet”. His-torieboken behandlar historien med en viss kritisk distans. I filmen betraktar vi den inifrån, utifrån människornas egen horisont.

Ett exempel på populärkulturens förmåga att skapa inlevelse i histo-rien är filmatiseringarna av Jane Austins romaner Stolthet och fördom (2005) och Förnuft och känsla (1995, 2008). Här skildras det sena 1700-talets engelska herrgårdsmiljö ur adelsdöttrarnas perspektiv. Det är ett samhälle där penningen hade stor makt och där en ung kvinnas väg till försörjning och status gick genom ett gott gifte. Men hur skulle man hitta ”rätt” kandidat på äktenskapsmarknaden? Hur skulle man få honom att falla? Och hur kunde man kombinera detta med sina egna drömmar om kärlek och självständighet, ideal som just vid denna tid växte sig allt starkare? Att dessa berättelser över 200 år senare blivit så populära kan hänga samman med att vi lever i en tid när förhållandet mellan man och kvinna ånyo är under förändring. I Austens verk speglas dagens könsroller mot en tid där uppdelningen mellan manligt och kvinnligt var skarp och tydlig, men där det också fanns personligheter som lyckades tänja på gränserna. Att leva sig in i 1700-tals människans villkor kan härigenom också bli ett sätt att få perspektiv på sin egen livs-situation.


En mer modernt inriktad regissör som medvetet arbetat med att skapa en känsla av närhet i sina filmer är Steven Spielberg, inte minst känd för sin film om Förintelsen, Schindlers list (1993). I Rädda menige Ryan (1998) befinner vi oss istället på västfronten under andra världskri-get, mitt under de allierades framryckning mot Nazityskland 1944. Den mest påkostade scenen återger landstigningen vid Omaha Beach i Nor-

Robert Capas fotografier har ända sedan 1944 präglat bilden av landstigningen i Normandie. Genom ett missöde i mörkrummet förstördes dock de flesta negativen. De elva bilder som klarade sig skadades vad gäller ljussättning och skärpa, något som sannolikt bidrog till att ytterligare understryka dramatiken i skeendet. När Spielberg påbörjade arbetet med Rädda menige Ryan utgjorde Capas bilder en viktig utgångspunkt. Denna film har i nästa steg legat till grund för flera datorspel (sid 87).


mandie. Spielberg har själv berättat att målsättningen var ”att skapa en verklighet som var mer verklig än verkligheten själv”. I stället som bruk-ligt i filmsammanhang röra kameran i en 180 graders vinkel använde han sig konsekvent av 360 graders kamerarörelser, detta för att skapa en känsla av att befinna sig mitt i det historiska skeendet. Vid ett tillfälle exploderar en granat alldeles intill en soldat. Under de följande minu-terna har krigslarmet tystnat för biopubliken, som på så vis placeras inuti den hörselskadade soldatens huvud. Både publik och recensenter var överens om att resultatet var både starkt och trovärdigt, något som också underströks av krigsveteraner som varit med vid den verkliga landstig-ningen och som vittnade om hur plågsamt det var att återuppleva den igen, på bio.

Ett intressant inslag i exemplet Menige Ryan är också hur filmen legat till grund för andra kommersiella produkter. Så lanserade Spielbergs produktionsbolag ett datapel på samma koncept: Medal of Honor, Allied Assault. Invasionsscenerna är i princip kopierade från filmen, med samma sceneri och samma grådaskiga färgsättning. Genom att man som spelare själv intar rollen som löjtnant Powell är känslan att vara på plat-sen än mer accentuerad. Men när man ”dör” i spelet så kan man gå och sätta på en kopp kaffe och ladda batterierna för en ny spelomgång. Det var ju knappast de verkliga soldaterna förunnat.


I början av 1980-talet väckte TV-serien ”Svea rikes vagga” av producenten Dag Stålsjö historiedebat-ten till liv i Sverige. På bästa sändningstid fick den så kallade Västgötaskolan utrymme att föra ut sitt budskap. Tvärtemot vad som stod i historie-böckerna var det inte i Mälarlandskapen som det svenska riket hade sitt ursprung, menade man, utan i Västergötland. Onekligen fanns bestickande argument. I Göta-land ligger de flesta tidiga svenska kungarna be-gravda och det var också här man först anammade den kristna tron. Mindre övertygande var kanske försöken att flytta platser som Uppsala eller Sigtuna till Västergötland. Allt presenterades för TV-tit-tarna mot en bakgrund av en suggestiv musik, och med flygbilder över ett uråldrigt kulturlandskap. Att

det låg en märklig och spännande historia begravd i dessa marker kunde knappast undgå någon. Men att programmet blev en sådan framgång berodde nog också på att det tog ”folkets” parti mot universitetsprofessorerna. Här kunde amatörfors-karna från Västergötland visa på intressanta arkeo-logiska fynd som man grävt upp ur myllan och

Västgötaskolan, Arn och forskarna

Varnhems klosterruin.


leverera argument som lämnade proffsen svarslösa. I själva verket hade man tagit historikerna på sängen. På universiteten sysselsatte man sig vid den här tiden mest med modernare socialhistoria och ekonomisk historia och ägnade i de flesta fall inte frågan om det svenska rikets uppkomst en tanke. Men delvis som en följd av utmaningen från Väst-götaskolan skedde nu en renässans för forskningen kring hur Sverige blev Sverige. Det visade sig snart att den gamla ”Uppsalaskolan” haft fel i mycket, men också att hela frågeställningen delvis var fel-ställd: ”Svea rikes vagga” stod inte vid en viss plats vid en viss tidpunkt, när västgötar underkuvade upplänningar eller upplänningar västgötar. Snarare rörde det sig om en utdragen process där riket gradvis bands samman. Här tycktes dock Göta-landskapen spela en nyckelroll, inte minst som de stod i närmare kontakt med de kristna kulturerna på kontinenten. I så måtto fick amatörhistorikerna rätt i efterhand! Något decennium senare påbörjade Jan Guillou sin romanserie om den svenske korsfararen Arn. Mycket som en följd av Västgötaskolan och den forskning som följde i dess kölvatten valde han att förlägga hjältens hemvist till Västergötland. Detta ledde som vi sett tidigare i boken till en ny våg av

historievurm i landskapet, där besökare från när och fjärran sökte sig till platserna i böckerna. Men några år in 2000-talet började intresset klinga av. Från kommuner och näringsliv funde-rade man över hur man skulle kunna väcka nytt liv i Arnturismen samtidigt som man vid Västergöt-lands Museum i Skara ville rikta ett ökat fokus mot den ”verkliga” historien. Resultatet blev en serie öppna grävningar vid Varnhems klosterruin, där det på en kulle fanns rester av vad som eventuellt var en tidig kristen kyrka. En stor del av budgeten lades på publika arrangemang, där besökarna bjöds in att följa arkeologerna i deras arbete. Samtidigt gjordes närmast sensationella vetenskapliga upp-täckter. På kullen hade människor i en obruten kontinuitet från slutet av 800-talet och två hundra år framåt begravts på ett kristet sätt, vilket också satte fynd från äldre utgrävningar i ny belysning. Slutsatsen var att kristendomen fått ordentligt fäste i denna del av landet betydligt tidigare än vad man dittills kunnat föreställa sig. Exemplet med västgötaskolan, Arn och gräv-ningarna i Varnhem visar på en spännande växel-verkan mellan amatörhistoria, vetenskap och popu-lärkultur. Detta har lett både till ett nytt intresse och till nya kunskaper om historien.

Västgötaskolan, Arn och forskarna

Uppsala högar. En central plats inom den så kallade uppsalaskolan. Här ska flera mytiska kungagestalter ligga begravda.


Lajv och re-enactment Intresset för att som ett ombyte till vardagen betrakta världen ur dåti-dens horisont har också satt andra avtryck i populärkulturen. Ett exem-pel är de många människor som på sin fritid ägnar sig åt lajvande eller så kallad re-enactment, det vill säga ”återagerande” av historiska händelser. Vid medeltidsveckan på Gotland samlas tusentals människor för att klä sig i medeltidskläder, äta medeltidsmat och delta i medeltidslekar. Ramen för arrangemanget är den danske kungen Valdemar Attedags landstigning på ön 1361 som återskapas utifrån en blandning av histo-riska fakta, lokala legender och avbildningar av händelserna i 1800-talets historiemåleri. Huvudrollerna intas av på förhand utsedda personer, men ibland passar andra aktörer bland besökarna på att ingripa i händel-seförloppet: ”bönder” klädda i säckväv som försöker hindra kungen för

att rida in innanför ringmurarna, tappra ”ridda-re” som lyckas rädda den jungfru som i spelet ges skulden för danskarnas intåg och i enlighet med sägnen ska muras in i stadens ringmur.

Runt om i landet pågår varje år en mängd lik-nande sammankomster. I vissa fall är den histo-riska kopplingen svag med ett diffust sago- eller fantasytema. Andra grupper lägger stor vikt vid den historiska autenciteten, exempelvis genom att sy upp kläder baserade på ingående studier av hur folk verkligen klädde sig under den aktuella perioden. Passerar ett flygplan på himlen får man inte kalla det för ett flygplan utan hitta nya (eller snarare gamla benämningar), exempelvis ”drake”. En kamera kan bli ett ”bildtroll”; petflaskor med Coca-Cola eller Ramlösa döljs undan i särskilda ”gömmepåsar”. På så vis kan också moderna före-teelser kapslas in i illusionen om att befinna sig i förfluten tid samtidigt som man leker med spän-ningen mellan då och nu. De riktiga hardcore-grupperna vänder sig emellertid mot dylika bruk. Måste man nödvändigtvis dricka Coca-Cola istället för mjöd så kan man väl åtminstone hälla över drycken i ett medeltida lerkrus!

På internationell nivå finns re-enactment som samlar många tusen deltagare. Så kan man varje år delta i Napoleons ödesdigra slag vid Waterloo, eller i Vilhelm Erövrarens seger vid Hastings år 1066. Vid historiska ”lajv” är delta-

Ingen ”gömmepåse” här inte! Bilden är dock tagen under eftersnacket, alldeles efter spelets slut vilket förklarar den nakna colaburken. Från lajvet Trenne byar, mitt i smålandsskogarna.


garnas utrymme att själva påverka historiens gång större. Här rör det sig om rollspel placerade i en specifik tid och miljö där man ofta ägnar stort förberedelsearbete för att leva sig in i hur en viss karaktär kan ha tänkt och agerat. Arrangemang har genomförts på vitt skilda teman: interne-ringsläger för norska ”tysketöser” (kvinnor som haft sexuella förbindel-ser med tyska soldater) efter andra världskriget, slaveriet i den ameri-kanska södern på 1800-talet, livet i skyddsrummen under kärnvapenkri-get mellan Sovjet och USA efter Kubakrisen 1962 (som ju i den verkliga historien avstyrdes).

Historiekultur och kanon I en bok om historia på film konstaterar historikern Ulf Zander att få går på bio i syfte att lära sig mer om flydda tider. Men när de väl kommer ut ur biomörkret är det likväl högst sannolikt att de fått med berättelser, bildintryck och känslor som gör att de på ett nytt sätt kan relatera till den tid som var. Troligen är det ofta genom dessa medier snarare än i skolans läroböcker som många formar sitt historiemedvetande. Men många som på detta sätt får upp intresset för det förflutna går i nästa steg vidare till andra källor som kan komplettera och fördjupa den bild som framträder i populärkulturen, exempelvis via populärhistoriska böcker och tidskrif-ter. Ofta ger historiska filmer och romaner också upphov till en debatt, där historiker eller kulturskribenter går in och diskuterar den bild av historien som förmedlas. Filmer, romaner och re-enactment bör mot denna bakgrund ses som en tillgång som berikar vår historiekultur, inte som ibland har skett, som ett hot mot den ”riktiga” historien.

Men allt detta hindrar förstås inte att vi också måste vara kritiska mot den bild som framträder, både vad gäller faktafel, anakronismer som mer bakomliggande perspektiv och syften. Liksom i förhållande till sko-lans historieundervisning är det också en viktig fråga vilken historia man väljer att lyfta fram i ljuset. Och omvänt: vad som lämnas kvar i histori-ens glömska.

Ett begrepp som fått allt mer uppmärksamhet under senare år är kanon. I skoldebatten har det förts fram krav på att det ska upprättas en formell historiekanon, det vill säga en lista på historiska kunskaper och fakta som alla elever, oavsett skola och lärare, ska få med sig från gymna-siet. Samtidigt kan det hävdas att det på ett informellt plan redan finns en kanon, det vill säga en uppfattning om vilka kunskaper som anses som nödvändiga för att fungera som samhällsmedborgare. Denna kanon upprätthålls inte minst genom läroböckerna, men också genom den löpande samhällsdebatten där deltagarna för att underbygga sina reso-nemang hänvisar till historiska exempel som åhörarna förväntas känna


till – och som därmed får ytterligare spridning. På motsvarande sätt kan man analysera histo-

riebruket i populärkulturen. Ofta är det samma motiv som återkommer, helt enkelt därför att för-fattarna väljer att anpassa sig efter vad publiken känner till och kan relatera till. Filmen om Titanic hade knappast kunnat locka så många besökare om den inte kunnat bygga vidare på en vittspridd fascination kring skeppet och dess öde; Gladiator förutsatte att publiken redan före biobesöket kunde kittlas av denna yrkesroll. I denna process kan också rena felaktigheter reproduceras vidare. Vikingarna hade inte två uppåtböjda horn på

sidorna på sina hjälmar – men porträtteras likväl fortfarande på detta sätt i serietidningar och tecknade filmer. Tummen ned betydde i själva verket inte döden för gladiatorn (tumme ned, svärdet mot marken, tumme mot strupen, svärd mot strupen) – men får likväl leva vidare med denna betydelse i filmen.

Ett genomgående mönster är vidare att film och böcker påfallande ofta väljer att anknyta till en traditionell politisk historia av kungar och krig, något som också gäller historiska re-enactment. I England kretsar som vi sett det största arrangemanget kring Wilhelm Erövrarens land-stigning, på Gotland kring Valdemar Atterdags. ”I den mån svenskar överhuvudtaget vet något om Gotlands historia”, konstaterar en av de som var med och startade medeltidspelen, ”så är det möjligen det här med Atterdag. Man skulle ha något slagkraftigt att samlas kring. En bit av vår historia som alla känner till.”

Går vi bakom den rena faktanivån ser vi hur samhällets hela historie-uppfattning påverkas av populärkulturens urvalsmekanismer. En mängd stora Hollywoodproduktioner handlar om kampen mellan västmakter-na och Hitlertyskland under världskriget, bland dessa Rädda menige Ryan som nämndes ovan. Det bestående intryck som på så vis växer fram är att det var här det andra världskriget avgjordes. I själva verket krävdes emellertid oerhört mycket mer död och lidande längs krigets östra frontlinje mellan Tyskland och Sovjet, och i grund och botten var det nog här som Hitlers öde beseglades. Men om detta gör förstås inte Hollywood några filmer.

Historiebruk och historievetenskapI detta och i de föregående kapitlen har vi utifrån en rad olika exempel tittat på hur historia brukas inom olika sammanhang och diskuterat var-

Hagbard Handfaste – självklart med vikingahjälm.


1. Förklara följande begrepp: anakronism, autenticitet, kanon.

2. På s . XX i kapitlet nämns fyra funktioner som histo-riska filmer eller romaner kan ha i samhället. Ge med utgångspunkt i texten exempel på var och en av dem.

3. En historisk film eller bok säger ofta mer om den tid den tillkom i, än om den tid den skildrar, brukar det sägas. Vad menas med det? På vilka olika sätt riskerar det förflutna att påverkas eller förvridas när det förvandlas till populärkultur? Hur kan historiska böcker och filmer ändå vara ett viktigt bidrag till histo-riekulturen i samhället?

4. Jan Guillous romanfigur Arn figurerar på flera ställen i kapitlet. Försök att identifiera de olika typer av histo-riebruk som kan kopplas till böckerna och filmerna om

den västgötske medeltidshjälten. Fundera också över hur det kan komma sig att Arn fick ett så stort genom-slag, både bland allmänheten och i historiedebatten.

5. Välj ut en historisk film eller roman som du känner till. Vilken tid handlar den om? Vilken är den grundläg-gande intrigen? Varför är detta intressant (eller kanske ointressant) för oss människor idag? Försök också att sätta in filmen eller boken i ett större historiskt sammanhang. Vilken bild av den aktuella tidsperioden framträder? På vilka sätt är verket präglat av den tid då det tillkom? Sök gärna information på exempelvis internet för att se om filmen eller boken väckt debatt! (En motsvarande analys kan också göras på exempelvis sånger på historiska teman, datorspel eller teater-pjäser.)

Uppgifter

för historia är viktigt i samhället. Det handlar om att förstå och förklara varför världen ser ut som den gör, att utifrån en djupare tidsdimension orientera sig i nuet och inför framtiden. Varken för Hitler, för 1800-talets svenska folkskola, eller för 1900-talets Hollywoodregissörer var historia något att ta lätt på, tvärtom lade de ned stor möda på att formulera en historia som passade just deras respektive målsättningar. Samtidigt innebär detta med nödvändighet att den bild av det förflutna som vi möter i samhället påverkas av exempelvis politiska eller kommersiella intressen. Historia är på en och samma gång väldigt viktigt och något som gång efter annan ”läggs till rätta”. Detta kan synas som ett olösligt dilemma.

Men kanske finns det ändå en utväg. Om det gick att finna ett sätt att komma förbi alla förvanskningsförsök och ta reda på vad som verkligen hänt – vore inte det en lösning? I de följande kapitlen ska vi titta närmare på hur man inom den akademiska historieforskningen gått tillväga för att få fram tillförlitliga kunskaper om det förflutna. Först skall vi titta på hur det gick till när historia blev en vetenskap under 1800-talet och det tidiga 1900-talet. Därefter kommer vi fördjupa oss i den professionella historievetenskapens viktigaste arbetsredskap: källkritiken.


Historia på film Filmer som utspelar sig i historisk miljö är något som vi alla är vana vid. Historiska miljöer från äldsta tid till 1900-talets dramatiska händelser tycks ständigt locka regissörer och publik. Vissa epoker tycks extra lockande. Dit hör exempelvis andra världskriget, men också den romerska antiken tycks ofta göra sig bra på film. Nedan ser du filmaffischer från tre filmer som gått upp på biograferna efter sekelskiftet 2000: den första utspelar sig i Egypten under antiken, den andra i Frankrike under 1700-talet, den tredje i Sverige 1975. Texterna som beskriver filmerna är filmbolagens egna synopsis inför biopremiär eller DVD-utgåva. Studera text och bild och diskutera frågorna.

Betrothed to King Louis XVI (Jason Schwartzman), the naïve Marie Antoinette (Kirsten Dunst) at the age of 14, is thrown into the opulent French court which is steeped in conspiracy and scandal. Alone, without guidance, and adrift in a dangerous world, the young Marie Antoinette rebels against the isolated atmosphere at Versailles and, in the process, becomes France’s most misunderstood monarch. The story begins when 14-year-old Marie Antoi-nette is whisked away from her family and friends in Vienna, stripped of all her possessions and deposited in the sophisticated and decadent world of Versailles, the lavish royal court near Paris. Marie Antoinette is merely a pawn in an arranged marriage meant to solidify the harmony between two nations. Her teenage husband, Louis the Dauphin, is heir to the French throne. But Marie Antoinette is ill prepared to be the kind of ruler for whom the French populace yearns. Beneath her finery, she’s a sheltered, frightened and confused young woman, surrounded by vicious detractors, insincere flatterers, puppet masters and gossips. Trapped by the conventions of her station in life, Marie Antoinette must find a way to fit into the complex and treacherous world of Versailles. Adding to her woes is the indifference of her new husband, Louis. Their marriage goes unconsum-mated for an astonishing seven years. The awkward future king proves to be a disaster as a lover, sparking grave concerns (and relentless gossip) that Marie Antoi-nette will never produce an heir. Based on the book Marie Antoinette: The Journey by Antonia Fraser.

Agora Movie SynopsisFourth century A.D. Egypt under the Roman Empire— Violent religious upheaval in the streets of Alexandria spills over into the city’s famous Library. Trapped inside its walls, the brilliant astronomer Hypatia (Rachel Weisz) and her disciples fight to save the wisdom of the Ancient World. Among them, the two men competing for her heart: the witty, privileged Orestes (Oscar Isaac) and Davus (Max Minghella), Hypatia’s young slave, who is torn between his secret love for her and the freedom he knows can be his if he chooses to join the unstoppable surge of the Christians.


1. Fundera över vilka ”Eviga” frågor filmerna anknyter till. Hade berättelserna lika gärna kunnat utspela sig i en annan historisk miljö? Eller tror du att manusför-fattaren gjort ett medvetet val? Varför är miljöerna och händelserna intressanta för oss idag?

2. Vad tror du regissörer och filmbolag kan förvänta sig att biobesökarna känner till om de personer, händelser och miljöer som filmerna behandlar? Anknyter man medvetet till en kunskap som ingår i ”kanon”? Studera hur man från filmbolagen väljer att förklara och presentera den historiska inramningen. Sök eventuellt upp fakta om de personer, platser och händelser som nämns för att få en bättre överblick.

3. Studera filmaffischerna. Har de försökt knyta an till den aktuella tidens eget bildideal? Eller är det snarare vår egen tids formspråk som kommer till uttryck? Hur tror du man kan ha resonerat i valet av utformning?

4. I vilken mån tror du regissörerna velat a) belysa allmänmänskliga frågor; b) skriva om historien; c) påverka samhällsdebatten; d) ge en trogen bild av en epok, dess tankar och ideal?

5. Ta reda på mer om någon av filmerna, exempelvis via Internet. Finns det exempel på anakronismer, det vill säga föremål, begrepp eller händelser som placerats i fel epok? Rör det sig i så fall om detaljer eller fel som påverkar bilden av hela tidsperioden? Har filmen väckt debatt? Varför?

Set in 1975 Stockholm at a communal living house called ”Tillsammans” or ”Together,” this bittersweet comedy revolves around the members of a radical hippie commune as they fight, fall in love, and struggle to stay together. Director Lukas Moodysson perfectly captures the youthful idealism and visual style of the period, commenting on the social and political climate with a steady dose of irony and heartfelt emotion. The members of the commune, desperate to live in Socialist-like peace, fight about everything including television, meals, and dish-washing duties. One day, Goran (Gustav Hammarsten), a soft spoken and painfully mild-mannered member of the group, brings his straightlaced suburban sister Elisabeth (Lisa Lundgren) and her two children to live at the commune, rescuing her from an abusive husband. Initially, Elisabeth is shocked at the radical political and sexual atti-tudes of her new housemates but soon she is joining in spirited partying and coming to terms with her own sexual and social awakening. Similar to Moodysson’s critically acclaimed 1998 film, SHOW ME LOVE, he portrays sexuality and alienation with a breathtakingly simple honesty. Moodysson also sheds light on the experiences of Elisabeth’s two painfully shy children who are trapped in a seemingly crazy adult world. The film offers a refreshing view of the 1970s, fraught with the joys and dangers of social idealism.


HäxorEn häxa var en kvinna som ansågs ha övernaturliga förmågor, som till exempel kunde trolla och utföra andra magiska handlingar. Man trodde att de stod i förbund med djävulen och att de kunde begå onda

handlingar. I Sverige förekom många häxprocesser (rättegångar mot häxor) på 1600-talet och ca 300 kvinnor avrättades. Här följer ett antal dokument och bilder som alla handlar om häxor.

Den 30 september [1668] hölls extraordinarie ting i Lillherdahl. Närvarande var kyrkoherden vällärde herr Mårten Bullernaesius, tillsammans med en nämnd [på tolv man].

Lill-Märit Joensdotter, född här i Lillhärdal och på sitt 16:de år. Bekänner efter alvarsam förmaning, att hennes syster, den äldre Märit Joensdotter, har för 8 år sedan haft med sig henne till Blåkulla. Första gången hade de ridit på Per Tolssons ko. Märit den äldre hade själv tagit kon ur fähuset och smort kon med avigsidan av vänstra handen och sagt dessa ord:

Fader vårstått i vråblötan bullaspäntan bogafan sköt i röven.

Och sedan bar det av, rumpan först och huvudet sist.Andra gången hade de ridit på en sopkvast.[…]Så även om denna rätten inte kan förmå Stor-Märit att bekänna, kan rätten inte befria Stor-Märit från lifsstraffet utan hon skall vara dömd till döden enligt Sveriges lag.

KÄLLA: Utdrag ur rättegångsprotokoll från Lillhärdal 1668. Jämtlands domsagas häradsrätt AI:6, Landsarkivet i Östersund.


Läs och titta på dokumenten och fundera över följande:

1. Vem har upprättat dokumenten, när och i vilket syfte?

2. Fundera över de olika källornas värde; domstolspro-tokollet, sägnen och bilderna.

3. Vad säger de olika dokumenten om synen på häxor i olika tider?

4. Finns det några saker som går igen i de olika handling-arna?

5. Hur ser moderna berättelser om häxor ut? Finns det likheter med de äldre berättelserna?

6. Varför klär barn ut sig till påskkärringar? Jämför even-tuellt med andra former av ”historieåterskapande”.

7. Försök med hjälp av Internet ta reda på hur gammal traditionen är. Klär barn fortfarande ut sig till påsk-kärringar? Kommer seden att överleva?

KÄLLA: Uppteckning M1443, Folklivsarkivet i Lund.

Påskmotiv av Jenny Nyström.

Foto av syskonen Svensson och Sidén 1970.

Reklambild från 1943, Malmö Strumpfabriks AB


Medeltidsveckan på GotlandUnder medeltidsveckan på Gotland träffas tusentals människor för att klä sig i medeltidskläder, leka medeltidslekar och äta medeltidsmat. Från en blygsam start 1984 växte arrangemanget snart till det största i sitt slag i Norden. En som på nära håll följde denna utveckling var etnologen Lotten Gustafsson. År 2002 presenterade hon sin doktorsavhandling, Den förtrollade zonen: lekar med tid, rum och identitet under medeltids-veckan på Gotland. Avhandlingen bygger på egna

observationer där hon som forskare, själv klädd i medeltidsdress, rörde sig över festområdet och intervjuade besökare och arrangörer. En viktig del av arrangemanget är den medeltids-marknad som anordnas. Lotten Gustafsson beskriver hur museitjänstemän från Fornsalen regelbundet patrullerar gränderna för att kontrollera hur försäljarna är klädda, hur stånden ser ut och vad som säljs, allt för att säkra illusionen av autenticitet – det vill säga att inga anakronismer förekommer.

Till personer som beviljats tillstånd skickas regler och illustrerade råd. Deltagarna uppmanas att inte röka, dricka kaffe eller prata i mobiltelefon. Metall och plast måste kamoufleras eller gömmas undan. Arrangörerna har låtit göra flera korta vägledningar om smycken, vardagsmat och marknadsstånd. Tonfallet växlar mellan strikta förhållningsregler – ”Alla slags plastdetaljer är givetvis bannlysta” – och inspirerande tips som snarast för tanken till någon veckotidningsspalt: ”Vill du få ditt nytillverkade bord eller torgstånd att se lagom väderbitet ut, så måla det med bets, lackbets, färg eller lasyr. (Finns för en billig penning i färghandeln)”

En läderförsäljare som jag tidigare sett arbeta i t-shirt och shorts uppträdde i samedräkt. Därmed orsakade han arrangörerna en hel del huvudbry. I egenskap av folklivsforskare blev jag tillfrågad om jag visste exakt hur gammal samedräkten var. Den starka färgsättningen gjorde att man var osäker på om den var medeltida, å andra sidan uppfattade jag att man upplevde frågan om autencitet som lite otillbörlig när det rörde en person som signalerade ”ursprungsbefolkningens” tillhörighet.

Ett par sålde bylsiga hattar som var utstyrda med pinglor och horn och tillverkades i Asien. De brukade sälja dem på andra marknader också men då mest till snowboardåkare som ville se roliga ut i skidbacken. (…) Det enda som behövde bytas ut var skylten, där det nu stod ”medeltidshattar” istället för ”crazy hats”.

Korvförsäljare som sytt dräkter med tygapplikationer av ordet ”MEDELTIDEN” upplystes om att de missförstått själva grundidén, att marknaden skulle gestalta hur det var på medeltiden. Försäljarna uppmanas överhuvudtaget av arrangörerna att undvika uppgifter om att varorna är medeltida. ”Medeltiden var inget begrepp på medeltiden”, som det påpekades i ett stencilerat utskick 1996.

Tvivelaktiga inslag kritiseras.


En av deltagarna i kursen hade redan sytt flera dräkter och visste med en gång vad hon ville göra. Det skulle bli en pagedräkt i ljusblå sammet, en dräkt för en ung adelsman, och hon började genaste rita. Jag blev fascinerad: ”Ska du vara pojke? Varför vill du det?” När hon tittade upp från sitt mönster såg att ögonen hade samma ljusa färg. Hon gav mig ett lätt leende: ”För att det går – förstås!”

En annan tjej gjorde på sätt och vis det omvända. Under Medeltidsveckan brukade hon uppträda som bågskytt, en av de så kallade Vildkaninerna. ”Vi bryter ju redan genom att vara tjejer som skjuter med båge, för det gjorde de ju inte då, så då kan vi lika gärna bryta genom att ha klänning också”, resonerade hon.

Kursens ende kille sydde en dominikanerdräkt. Också för honom reflekterade valet viljan att vara trogen en upplevd sann identitet. Han var visserligen vare sig munk eller ens katolik men dräkten bekräftade hans kristna tro. I rollen översatte han sig själv till medeltid, med tonvikt på sitt arbete i kyrkan och sina framtidsdrömmar om att bli präst. Om han levt på medeltiden skulle han kanske varit munk, resonerade han.

I ett annat avsnitt av boken riktar författaren istället uppmärksamheten på besökarna. Vad vill de åstadkomma genom att klä sig i medeltidskläder? Hur väljer de sin roll – och varför? ”De flesta som smälter in i medeltidsbilden ägnar sig åt någon form av lek med sin identitet” skriver Gustafsson och berättar om en sykurs där deltagarna förberedde sig för festivalen:

1. Medeltidsmarknaden kan beskrivas som ett möte mellan flera grupper och intressen. Försök att identi-fiera de centrala aktörerna och deras respektive målsättningar! I vilken mån sammanfaller önske-målen? I vilken mån går de isär?

2. ”Medeltiden var inget begrepp på medeltiden” upplystes försäljare av arrangörerna. Vad menade de? Varför blir begreppet medeltiden anakronistiskt?

3. En viktig målsättning är att medeltidsveckan ska vara så autentisk som möjligt. Hur väl lyckades man att döma av författaren? I vilken mån tror du besökarna stördes av anakronismerna?

4. Fundera hur du själv skulle agera som arrangör. Skulle du ställa striktare krav – eller tvärtom sluta med pekpinnar?

För arrangörerna är det viktigt att medeltidsveckan är så autentisk som möjligt. Vilka anakronismer, ”fel” hittar du i bilderna till denna övning?


I medeltidsleken är det fritt fram för könsattribut som i andra sammanhang kunde vekat extrema, ekivoka eller tillgjorda. Folk tar ut svängarna i konstfärdiga håruppsättningar, färgglada hattar och svepande tyg. Här kan man bära stora smycken och karpa vapen, bjällror som klingar och brynjor av rasslande stål. Någon sveper in sig helt i tyg. En annan uppträder halvnaken: med fjädersmycken och en klubba av något slag liknar han idén om en arkaisk vildman som hämtad från en manskurs på 1990-talet. Många mogna kvinnor prövar värdiga husfrugestaltningar: breda bälten i midjan, inte en hårtest i ansiktet som ramas in av kritvita dok, fotsida klänningar som sveper om anklarna och en stolt hållning som kanske också är ny.

I samtal och intervjuer kommer många in på att människor blir vackra i sina medeltidskläder. I många andra sammanhang är möjligheten – och kravet – att göra sig fysiskt attraktiv något som främst gäller kvinnor och ungdomar. Under Medeltidsveckan uppträder män och kvinnor i alla åldrar som estetiska objekt. (…) Också mycket överviktiga och andra personer som avviker från rådande snäva skönhetsideal stiger fram ur den modesta osynlighet de annars förväntas hålla sig till. Alla klär i medeltid! Jag möter ett par unga finländare med ansikten förvridna av otaliga ärr. I leken omvandlas och infogas spåren av den otäcka trafikolyckan de överlevt i alternativa levnadsberättelser. Under lätta bugningar presenterar de sig som prövade korstågsfarare.

Också dagens invandrardebatt var närvarande i valet av rollgestaltningar. Gustafsson beskriver hur en herre reagerat över en besökare i turban och högljutt frågat huruvida detta ”verkligen passade in” Svaret kom från en snabbtänkt dam: ”Han passar utmärkt bra. Visby var en internationell handelsstad där det fanns många köpmän från främmande länder”. Andra besökare vittnade om hur medeltidsleken var ett sätt att komma ifrån nutidens statusjakt, med krav på att lyckas som individ, få ett bra jobb och en bra lön. Idag ”kan man ägna hela livet åt att leta efter vem man är” konstaterade en kvinna. ”På medeltiden visste man vilken klass man föddes i. Sedan kunde man göra det bästa av det”. Ett annat ständigt tema i valet av rollgestaltningar är frågor om manligt och kvinnligt:


5. Enligt författaren är besökarnas val av roller en lek med identiteten: Hur man klär sig och hur man bemöts av de andra besökarna utgör en spegling av vår egen samtid – men kan samtidigt vara ett försök att bryta loss från de roller vi tilldelas i vardagen.

Förklara och ge exempel! Vilka spänningar i dagens samhälle kommer till uttryck i texterna?

6. Fundera över vilken roll du skulle välja om du själv åkte till medeltidsveckan. Varför?

Med påfallande gott humör berättar unga killar om dueller i broderi. Särskilt bland dem som valt roller från renässansen finns också en förkärlek för kreationer som tänjer gränserna för moderna konstruktioner av manlighet: ett frosseri i bylsiga sammetspuffar som tillfälligt återerövrar den vanligen bekönade rätten (och plikten) att vara fåfäng.

En vanlig rollgestaltning är en mer kraftfull manlighet, av dåd, styrka och våld, som kanske annars sällan får utlopp i det moderna samhället. Men det finns också kvinnor som deltar i vapenlekar, skjuter pilbåge eller klär ut sig till riddare. Gustafsson beskriver en rollgestaltning, Sofia Hoas, en stursk storbondedotter från Gotlands blomstringstid, som hade nytta av att kunna slåss när karlarna var ute till sjöss. Omvänt finner vi exempel från svärdssidan som söker bryta loss från bilden av medeltidsmachon:

Vill du ha mer information?Kontakta oss gärna på 040-20 98 00 eller via gleerups.se. Våra tryckta och digitala lärverktyg är utvecklade i nära samarbete med lärare för att säkra framgångsrikt lärande. Det finns en webb som komplement till de flesta av våra tryckta läroböcker. Prova en webb gratis på gleerups.se.

Beställ bokenVid beställning av boken ange ISBN 978-91-40-66598-0

400622 Denna trycksak får ej säljas

Perspektiv på historien – Historiebruk och historievetenskap vänder sig i första hand

till elever som går på studieförberedande program och läser kurserna 2 och 3.

Boken tar förutom moderna sätt att använda historia också upp en rad

historievetenskapliga aspekter på ämnet, samt historieskrivningens rötter och

dess utveckling som skolämne.

Boken är tänkt att läsas och användas i arbetet med olika historiska texter och

annat material med koppling till historien. Den är tänkt som en huvudbok i

arbetet med kurs 2 och 3 och kan med fördel kombineras med tematiska texter

eller med kronologiska grundböcker. Ett antal tematiska böcker kommer att tas

fram i Perspektiv-serien. Först ut blir en bok om socialhistoria.

Boken är rikligt försedd med övningar och uppgifter och ger eleverna tillfällen till

färdighetsträning i att arbeta med och bedöma historiskt material av olika slag.

De tidigare utgivna böckerna i serien är Perspektiv på historien 50p, främst avsedd

för kurs 1a, Perspektiv på historien 1b, som är tänkt för denna kurs, samt Perspektiv

på historien Plus, som är den fylligaste av dessa grundböcker. Tillsammans

representerar de tre nivåer vad gäller omfång och svårighetsgrad.

Till PPH-serien finns en webbtjänst som är under utveckling.

perspektiv pa historien 2_3_smakprov_2012

Documents