Linköpings Universitet | Institutionen för Medicin och Hälsa

Självständigt arbete på avancerad nivå, 15 hp

Specialistsjuksköterskeutbildningen med inriktning mot kirurgisk vård

Vårterminen 2019

Postoperativt ileus – En kartläggning av interventioner inom

svensk kirurgisk vård

Postoperative ileus

– A survey of interventions in Swedish surgical care

Josefin Apelqvist

Jennifer Dahlin

Handledare: Kristofer Bjerså, CNS, RN, PhD,

Universitetslektor, Docent

Linköpings Universitet

SE-581 83 Linköping, Sweden

013-28 10 00, www.liu.se

Sammanfattning

Bakgrund: Efter kirurgiska ingrepp förekommer postoperativt ileus (POI) som ett

normalfysiologiskt tillstånd. POI definieras som ett avvikande mönster av

gastrointestinal motilitet med karakteristiska symtom som illamående och

kräkningar, uppspänd buk, samt utebliven gasavgång eller avföring. POI har påvisats

påverka den postoperativa återhämtningen negativt.

Syfte: Syftet med studien var att kartlägga interventioner som används för att minska

durationen av postoperativt ileus vid svenska kirurgiska vårdavdelningar.

Design: Enkätbaserad tvärsnittsstudie.

Metod: Internetbaserad enkät skickades till vårdenhetschefer vid 86 kirurgiskt

inriktade vårdavdelningar på fem universitetssjukhus i södra och mellersta Sverige.

Resultat: Totalt 21 kirurgiska vårdavdelningar besvarade enkäten. Kunskaper kring

innebörden och handläggningen av POI angavs som måttliga till goda. Den mest

frekvent föreslagna interventionen inom omvårdnad var mobilisering och laxantia i

olika former var den vanligaste farmakologiska interventionen.

Konklusion: Omvårdnads- och farmakologiska interventioner av varierande

evidensgrad används på svenska kirurgiska vårdavdelningar. Det tycks finnas ett

behov av utbildning om och implementering av vetenskapliga kunskaper inom

området för bedömning och handläggning av POI.

Nyckelord: evidensbaserad omvårdnad, postoperativ vård, ileus, allmänkirurgi

Abstract

Background: Postoperative ileus (POI) occurs as a normal reaction to all forms of

surgery. POI is defined as a deviant pattern of gastrointestinal motility with

characteristic symptoms such as nausea and vomiting, abdominal distension and lack

of gas or stool. Postoperative ileus has been shown to affect the postoperative

recovery in a negative way. Aim: The aim of this study was to investigate the current use of interventions aimed

to reduce the duration time of postoperative ileus in Swedish surgical wards.

Design: A cross-sectional study.

Method: A web-based survey was administered to matrons at 86 surgical wards in

five university hospitals in the mid- and south of Sweden.

Results: In total, 21 wards responded. The knowledge about the meaning and

management of POI was perceived as moderate to good. The most frequent used

nursing intervention was mobilization, and the most common pharmacological action

proposed was laxatives of various sorts.

Conclusion: Both nursing and pharmacological interventions with various grades of

evidence are used in Swedish surgical wards. There are indications of a need for

education and implementation of science-based knowledge within the area of

assessing and managing POI.

Keywords: evidence-based nursing, postoperative care, ileus, general surgery

Innehållsförteckning

INLEDNING ________________________________________________________________________ 1

BAKGRUND ________________________________________________________________________ 1

INTERVENTIONER VID POSTOPERATIVT ILEUS _________________________________________________ 2

EVIDENSBASERAD OMVÅRDNAD _________________________________________________________ 4

PROBLEMFORMULERING ____________________________________________________________ 5

SYFTE_____________________________________________________________________________ 5

METOD ___________________________________________________________________________ 5

DESIGN __________________________________________________________________________ 5

URVAL __________________________________________________________________________ 6

ENKÄT __________________________________________________________________________ 6

DATAINSAMLING ___________________________________________________________________ 6

DATAANALYS ______________________________________________________________________ 7

VALIDITET OCH RELIABILITET ____________________________________________________________ 8

FORSKNINGSETISKA STÄLLNINGSTAGANDEN __________________________________________________ 8

RESULTAT _________________________________________________________________________ 9

KUNSKAPSNIVÅ KRING POI ____________________________________________________________ 10

OMFATTNING AV POI _______________________________________________________________ 10

INTERVENTIONER VID POI ____________________________________________________________ 11

RESULTATDISKUSSION ______________________________________________________________ 12

METODDISKUSSION ________________________________________________________________ 14

KLINISK BETYDELSE _________________________________________________________________ 16

FÖRSLAG PÅ FRAMTIDA FORSKNING ______________________________________________________ 17

KONKLUSION _____________________________________________________________________ 17

REFERENSER ______________________________________________________________________ 18

BILAGA 1. ENKÄT POSTOPERATIVT ILEUS

BILAGA 2. FORSKNINGSPRESENTATION

1

Inledning

Postoperativt ileus (POI) uppträder i olika svårighetgrad som följd av i stort sett alla

kirurgiska ingrepp och operationer. Tiden till att gastrointestinalkanalens funktion är

adekvat återställd efter en operation är avgörande för den postoperativa

återhämtningen (1). Nationella riktlinjer kring hur postoperativt ileus bör handläggas

saknas i Sverige idag vilket väckte intresset för att undersöka hur vårdpersonal på

kirurgiska vårdavdelningar i Sverige arbetar kring denna diagnos. Liknande

forskning inom området saknas. För specialistsjuksköterskan är strävan mot

evidensbaserad omvårdnad tydlig och således är vårdutveckling baserat på forskning

ett givet mål.

Bakgrund

Postoperativt ileus (POI) förekommer normalt efter olika typer av kirurgiska ingrepp

och är associerat med en ökad risk för komplikationer såsom infektioner,

tromboembolism och lungkomplikationer (1,2). Tillståndet bidrar till ett stort obehag

och försämrad återhämtning hos patienterna samt ökad vårdtid,

återinläggningsfrekvens och förhöjda vårdkostnader (1–5).

Normalt återkommer motiliteten efter genomgången kirurgi inom 24 timmar i

tunntarmen, inom 24-48 timmar i ventrikeln och inom 48-72 timmar i kolon (1,2).

POI definieras som perioden efter kirurgin fram tills patienten har gasavgång eller

avföring och tolererar oral kost (1–3,5). POI innebär ett avvikande mönster av

gastrointestinal motilitet som skiljer sig från mekanisk obstruktion. Karakteristiska

symtom är illamående och kräkningar, oförmåga att tolerera oral kost och dryck,

uppspänd buk och utebliven gasavgång eller avföring. Förlängt postoperativt ileus

(PPOI) innebär att symtomen pågår under eller efter den fjärde postoperativa dagen.

Radiologiskt bevis på PPOI kan då användas för diagnostik (2,6).

Patogenesen till POI är multifaktoriell och inte helt klarlagd men tros bero på

immunologiska, inflammatoriska, neurologiska, elektrolytiska och

receptormedierade funktioner. POI kan uppstå i samtliga delar av magtarmkanalen. I

magtarmkanalen finns glatt muskulatur som vid aktivering av

inflammationsprocessen utsätts för en kaskadreaktion av ämnen som är potenta

kontraktilitetshämmare (1–3). Tarmväggsödem tros bidra till POI genom hämning av

kontraktionen i glatt muskulatur (1–3,7). Efter kirurgiska ingrepp tenderar det

sympatiska nervsystemet att vara mer aktivt än det parasympatiska vilket kan

resultera i minskad tarmmotilitet och uppkomst av POI. Även ett mindre snitt i huden

kan störa den gastrointestinala motiliteten på grund av aktiveringen av det

sympatiska nervsystemet. Faktorer såsom anestesi och analgesi kan påverka

neuromuskulär funktion ytterligare genom aktivering av det sympatiska nervsystemet

(8).

Aktivering av opioidreceptorer som finns lokaliserade i tarmen kan minska

sekretionen av acetylkolin. Därmed kan oorganiserad gastrointestinal motilitet uppstå

(7). Vid vävandsläkning kan kommunikationen via efferenta nervsignaler påverkas

till följd av störningar i neuronens kontinuitet. Därmed fungerar inte alltid

signaleringen till tarmen adekvat (2).

2

Demografiska faktorer som kan öka svårighetsgraden av POI är manligt kön, ålder

och vikt (5,6). Tidigare studier har undersökt ålderns betydelse för utveckling av

POI. I vissa fall har hög ålder identifierats som riskfaktor (6). Enligt andra studier

finns inga klara bevis på att åldern har inverkan (5,9). BMI >30 är en riskfaktor för

att utveckla POI (5,6,10,11).

Typen av kirurgi har inverkan på durationen och svårighetsgraden av POI (9).

Laparotomi är en riskfaktor i jämförelse med ett laparoskopiskt ingrepp (5,6,11).

Längre operationstid leder till förlängd tid till återställd magtarmfunktion (9).

Intraoperativ blodförlust och preoperativ kemoterapi är också riskfaktorer för POI

(5,6,10,11). Sepsis i samband med kirurgiska ingrepp är ytterligare en riskfaktor

(5,6). Opioider är exempel på läkemedel som kan öka risken för POI (7). Risken att

drabbas av POI tredubblas vid opioidbehandling i den direkt postoperativa fasen

(11).

Interventioner vid postoperativt ileus

Interventioner mot POI kan delas in i omvårdnadsinterventioner och farmakologiska

interventioner. Generellt syftar interventionerna till att minska durationen och

svårighetsgraden av POI.

Tidigt oralt födointag har visat sig minska tiden med abnormal tarmfunktion men kan

vara svårt för patienten att tolerera i det postoperativa skedet på grund av andra

samtidiga symtom så som illamående, kräkningar och smärta (12,13). Att tugga

tuggummi stimulerar magtarmkanalen på samma sätt som oral kost trots att ingen

föda passerar ner till ventrikeln (14). Denna effekt anges som ”sham feeding” och

flera förklaringsmodeller finns (15). Ett flertal studier har undersökt tuggummi som

intervention mot POI efter ett stort antal olika kirurgiska ingrepp. Summerat har

dessa studier påvisat effekter i form av minskad tid till första tarmljud, tarmrörelser,

flatulens och avföring. Interventionen kan också minska samtidiga postoperativa

symtom som illamående och kräkningar, samt är billigt, säkert och lätt för patienten

att tolerera (4,14,24,25,16–23). Vidare har även intag av kaffe postoperativt visat sig

öka tarmens motoriska aktivitet och minska tiden till första flatulens, tarmljud,

avföring och tolerans av oral kost. Mekanismen bakom denna effekt har angetts som

att koffein är en antagonist till adenosinreceptorer som hämmar gastrointestinal

aktivitet (26,27).

Multimodala återhämtningsprogram, såsom fast track och Enhanced Recovery After

Surgery (ERAS) innebär att ge multidimensionell, perioperativ vård med hjälp av

olika interventioner utifrån ett fastställt vårdprogram (1,28–30). Multimodala

återhämtningsprogram syftar till att bibehålla kroppens homeostas och minska det

metabola stressvaret (30). Flera komponenter ingår i dessa program, så som

begränsad och anpassad mängd intravenös vätska, undvika nasogastrisk sond eller

snabbt avlägsna denna postoperativt, tidigt avlägsna urinkateter samt tidig och

frekvent mobilisering. Patienten uppmuntras i dessa program till tidigt postoperativt

oralt näringsintag och tiden patienten är helt fastande preoperativt begränsas (1,28–

30). Patientundervisning är också en viktig faktor inom dessa program (28–30).

Epidural analgesi används som förstahandsval för smärtlindring inom programmen

då åtgärden anses ha en betydande roll för gastrointestinal återhämtning då tidigare

studier visat att gasavgång förekommer 24–41 timmar tidigare för denna

3

patientgrupp. En föreslagen förklaringsmodell till detta är att opioidanvändningen

minskar samt att det sympatiska nervsystemet hämmas av epidural analgesi (31).

Användning av multimodala återhämtningsprogram gör att patienten tidigare

tolererar oralt födointag och att tarmfunktionen återkommer snabbare vilket minskar

tiden med POI. Patienten blir snabbare mobiliserad och risken för komplikationer

och återinläggningar minskar (28,32–34).

Inom alternativmedicin är akupunktur den mest undersökta interventionen.

Akupunktur är en minimalt invasiv metod med få biverkningar (35). Utfallet av

akupunktur kan påverkas av faktorer såsom vilken typ av akupunktur som ges,

antalet punkter som stimuleras, behandlingsfrekvens och ingen fastställd

behandlingsregim finns i nuläget (36,37). Tidigare studier har påvisat att akupunktur

kan vara verksamt mot POI hos patienter som genomgått kirurgi på grund av

kolorektalcancer och ventrikelcancer (36,37). Vid dessa former av kirurgi kan

akupunktur reducera tiden till första tarmljud, första flatulens och första avföring.

Bäst evidens finns för stimulering av akupunkturpunkten ST36 som är belägen

anterolateralt på tibia, men även andra akupunkturpunkter har testats (36).

Stimulering av ST36 via olika former av injektioner har också undersökts i studier

och visat på en eventuell preventiv effekt mot POI men kräver vidare studier

avseende biverkningar (38).

Olika farmakologiska interventioner har undersökts som behandling vid POI.

Administrering av µ-opioidreceptorantagonisten Alvimopan® har visat sig kunna

minska tiden för tarmen att återfå normal funktion efter genomgången bukkirurgi

genom att selektivt blockera effekten av opioider på gastrointestinalkanalen (39–42).

Ekonomiska faktorer samt att biverkningar identifierats vid administrering har dock

lett till att höga krav ställts på de sjukhus som valt att använda preparatet. Hittills har

användning av Alvimopan® inte påbörjats i Sverige (43). Serotoninreceptorligander

såsom metoclopramide och mosapride har också påvisat verksam effekt vid POI

genom att minska tiden till första flatulens och avföring. Dock saknas det ännu större

och mer omfattande studier för att kunna anse preparatet som evidensbelagt (39,41).

Lidokain minskar postoperativ smärta och inhibiterar därmed sympatisk

nervstimulering. Intravenös administrering av lidokain kan reducera tiden till första

flatulens och avföring men behöver utvärderas ytterligare i större studier för att

evidensen ska kunna anses som hög. Neostigmin® är en reversibel

acetylkolinesterashämmare som visat sig kunna öka motiliteten i kolon. Neostigmin®

kan förkorta tiden till första flatulens och avföring men hittills genomförda studier

har kritiserats för metodologiska brister vilket fortfarande ger svag evidens för

preparatet. Erytromycin som är ett antibiotikum av typen proteinsynteshämmare har

traditionellt använts för att återställa magtarmkanalens funktion men saknar

vetenskapligt stöd i hittills genomförda studier avseende POI (41). Avseende

preparat utanför konventionell farmakologisk behandlingen finns Daikenchuto®.

Detta preparat är ett japanskt örtläkemedel som är antiinflammatoriskt och ökar

blodcirkulationen i tarmvävnaden. Daikenchuto® kan minska tiden till första

flatulens och tarmrörelser men har hittills ej testats i västerländsk vårdkontext (44).

Slutligen finns olika sorters laxantia som används regelbundet inom postoperativ

vård. Effekten relaterat till POI är begränsad och således anses evidensläget svagt.

Dock påvisas i studier att oral administrering av magnesiumoxid kan reducera tiden

till första avföring efter leverkirurgi och hysterektomi men att tarmens återhämtning

4

inte påverkas efter kolonkirurgi (45–47). Andra sorters laxantia har ej testats i

randomiserade, kontrollerade studier.

Avseende manuella terapier har användning av gungstol som intervention vid POI

undersökts. Teorin bakom interventionen är att den lugna, rytmiska, repetitiva

rörelsen skickar signaler till hjärnan som i sin tur reglerar stressvaret i kroppen. En

studie har påvisat att interventionen kan förkorta tiden till första flatulens, men att

tiden till första avföring inte förkortades (48).

Tidig mobilisering har använts som en självklar intervention vid POI. Mobilisering

är ett effektivt sätt att minska risken för postoperativa komplikationer såsom

atelektaser, pneumoni och tromboembolism och ingår därför ofta i multimodala

återhämtningsprogram (8,49,50). Mobilisering har antagits ha en prokinetisk effekt

på gastrointestinal aktivitet och skulle därmed även kunna minska tiden med POI

(50). Hittills har endast en studie undersökt denna teori. I studien kunde ingen effekt

av mobilisering vid POI påvisas (51). Trots det har mobilisering traditionellt

rekommenderats som en självklar intervention vid handläggning av POI (50).

Evidensbaserad omvårdnad

Evidensbaserad omvårdnad innebär att integrera bästa tillgängliga evidens med

klinisk erfarenhet och patientens önskemål (52–55). Enligt 6 kap. 1 § i

Patientsäkerhetslagen (SFS 2010:659) är hälso- och sjukvårdspersonal skyldiga att

utföra sitt arbete i överensstämmelse med vetenskap och beprövad erfarenhet och ge

patienter sakkunnig vård (56). Målet med hälso- och sjukvården är en god hälsa och

vård på lika villkor enligt 3 kap. 1 § i Hälso- och sjukvårdslagen (SFS 2017:30).

Enligt Hälso- och sjukvårdslagens 5 kap. 1 § ska vården som ges vara av god kvalitet

och tillgodose patienternas behov av trygghet och säkerhet (57). Betoningen på

evidensbaserad praxis inom hälso- och sjukvården samt kraven på trygg och säker

vård på lika villkor har ökat förväntningarna på att vårdpersonal använder

forskningsresultat som grund för att styra sina omvårdnadsinterventioner och fatta

välgrundade beslut (55). Det kan vara utmanande att överföra forskningsresultat till

klinisk praktik vilket gör att sjukvårdspersonal kan vara omedvetna om nyaste, bästa

tillgängliga evidens (54,58). Vidare uppstår ofta barriärer vid implementering av

evidensbaserad omvårdnad (53). Olika barriärer som identifierats vid implementering

av evidensbaserad omvårdnad trots att den enskilda vårdaren är motiverad till

implementering, är hög arbetsbelastning, att andra kollegor inte är motiverade till att

införa evidensbaserad vård, brist på resurser, brist på godkännande från övre ledning

att införa evidensbaserad omvårdnad samt en motvillig kultur på arbetsplatsen till

förändringsarbete (59,60). Även kunskapsbrist kan skapa hinder. Sjuksköterskan kan

ha bristande förtroende i sin egen kritiska bedömningsförmåga och ha uppfattningen

att forskningsrapporter är för komplexa att ta till sig och inte ger tillräcklig klinisk

inriktning för att vara relevanta. Begränsad tillgång till databaser och

forskningsresultat kan också påverka attityden till evidensbaserad kunskap negativt

(61).

För att kunna arbeta utifrån evidensbaserad praxis krävs kompetens. Sjuksköterskan

måste aktivt söka efter senaste evidensen genom att formulera strukturerade, tydliga

frågor och leta efter trovärdiga källor i vetenskapliga databaser samt tillämpa och

bedöma effekten av dessa källor. För att nå denna kompetens krävs att definitioner,

5

attribut och egenskaper inom evidensbaserad omvårdnad förstås fullt ut av

sjuksköterskan (55,60). En av de viktigaste aspekterna för att införa evidensbaserad

omvårdnad på en arbetsplats är ledarens karaktär och kunskaper. En av ledarens

viktigaste egenskaper är god förmåga till kommunikation och att kunna ge feedback

till berörda medarbetare i införandet av evidensbaserad omvårdnad (62). Att

rekrytera personal som är positivt inställda till evidensbaserad vård är av vikt för att

framgångsrikt kunna implementera ny forskning och evidens på en arbetsplats (61).

Genom att arbeta utifrån evidensbaserad omvårdnad förbättras vårdprocesser och

patientutfall. Sannolikheten ökar också att vården faktiskt ger det avsedda

hälsoutfallet (53–55,58). Det ges också möjlighet att se vilka metoder som är mest

kostnadseffektiva (54). Ökade krav på patientsäkerhet och kvalitet kräver att arbetet

sker utifrån bästa möjliga tillgängliga evidens. I detta sammanhang ses

evidensbaserad omvårdnad som en nyckel till kvalitetsförbättring (55). Hittills har

en klyfta mellan hur sjukvården ger vård och vad effektiv sjukvård innebär påvisats

(53). För att motverka denna klyfta och förbättra vårdkvalitet krävs att sjukvården

arbetar utifrån evidensbaserad praxis (60). Implementering av evidensbaserad

omvårdnad är ett viktigt steg i att kunna optimera resultatet vid omhändertagande av

patienter som genomgått kirurgi (7).

Problemformulering

Evidensbaserad omvårdnad innebär en integration av bästa tillgängliga evidens med

klinisk erfarenhet och patientens önskemål (52–55). Att arbeta utifrån

evidensbaserade interventioner ökar vårdkvalitet och förbättrar patientutfall (53–

55,58). Användning av evidensbaserade interventioner vid handläggning av POI

besparar patienterna lidande, minskar risken för postoperativa komplikationer och

återinläggningar samt gör vården mer kostnadseffektiv (1–5,7). Det finns dock flera

hinder vid överföringen av forskning till klinisk praktik och sjukvårdspersonal kan

därför vara omedvetna om rådande evidens (54,58). Genom att kartlägga

förekomsten av interventioner vid POI ges möjlighet att undersöka om forskning som

sker inom området når ut till klinisk verksamhet och skapar förutsättningar för vård

med hög och god kvalitet.

Syfte

Syftet med studien var att kartlägga interventioner som används för att minska

durationen av postoperativt ileus vid svenska kirurgiska vårdavdelningar.

Metod

Design

Designen bestod av en enkätbaserad kvantitativ tvärsnittsstudie. Tvärsnittsstudier är

passande för att beskriva eller kartlägga en population eller rådande situation vid ett

givet tillfälle (63,64). Kvantitativ metod används lämpligast vid insamling av större

mängder data eller vid generaliseringar utifrån en mindre grupp (65).

6

Urval

Urvalsmetoden som användes i studien var strategisk och inkluderade fem

universitetssjukhus i södra och mellersta Sverige. I urvalet inkluderades samtliga

kirurgiska vårdavdelningar på universitetssjukhusen förutom ögonsjukvård. Totalt

inkluderades 86 avdelningar i urvalet.

Enkät

Inom valt område fanns inga tidigare utformade enkäter eller frågeformulär lämpliga

utifrån denna studies syfte. För datainsamlingen konstruerades därför en enkät

baserad på tidigare forskning och relevanta områden inom kliniska problem kring

POI. Vid konstruktion av enkäter ska först variabler som ska studeras listas (63).

Disposition av frågorna bör ske så att formuläret inleds med frågor som är enklare att

besvara. Frågor som tar längre tid att besvara placeras senare i enkäten. Frågor som

konstruerats skulle vara entydiga och formuläret vara enkelt att fylla i (63).

Enkäten som användes i denna studie innefattade en första del med frågor om

respondentens och vårdavdelningens demografi. Andra delen av enkäten innehöll

riktade frågor kring POI. Enkäten innehöll tolv slutna och två öppna frågor. Frågorna

8–12 bestod av Likertskalor där påståenden gavs och svaren angav hur väl

respondenten instämde i dessa påståenden. För att inte riskera att respondenterna

uteslutande angav neutrala mittalternativ skapades en fyra-gradig skala på frågorna

där Likertskalor användes (66). De sista två frågorna var öppna frågor rörande

interventioner som användes på avdelningen för att minska omfattningen och

durationen av postoperativt ileus och underlätta tidig gasavgång och avföring. Öppna

frågor användes för att få ut mesta möjliga information utan att rikta svaren. Enkäten

testades innan utskick på tre personer anställda på kirurgiska kliniker som ej deltog i

övrig datainsamling. Distribution skedde via www.webbenkater.com, ett

gratisprogram tillgängligt för studenter vid svenska universitet. Enkäten redovisas i

Bilaga 1.

Datainsamling

Vårdenhetscheferna på respektive avdelning kontaktades via e-post. I e-posten

mottog cheferna kortfattad information om enkäten samt en länk till

forskningspresentation (bilaga 2) och enkät. E-postadresserna tillhandahölls genom

sökningar på sjukhusens egna webbsidor eller genom att ringa till avdelningarna

alternativt cheferna direkt och på så sätt nå e-postadresserna. Respondenterna fick

fritt ta tillvara på personalens kunskaper inom området innan enkäten besvarades för

att återge en samlad bild av avdelningarnas interventioner. Datainsamlingen pågick

mellan 2018-11-29 och 2019-02-07. Varje respondent fick en påminnelse via e-post

om att besvara enkäten efter två respektive tre veckor. På grund av låg svarsfrekvens

kontaktades samtliga respondenter via telefon med ytterligare en påminnelse i januari

2019. Denna slutliga påminnelse genererade ytterligare sex enkätsvar.

Av 86 administrerade enkäter inkom 26 svar varav 19 var komplett ifyllda. Fem

respondenter svarade enbart på inledande demografiska frågor men inte på frågorna

som specifikt berörde POI och exkluderades därför innan analysförfarandet. Två

respondenter besvarade inte de sista två frågorna men besvarade i övrigt hela

enkäten, därför inkluderades dessa respondenter i analysen. I figur 1 nedan ses en

7

översikt över datainsamlingen och bortfall. I de fall respondenterna angav orsaker till

bortfallet redovisas dessa under rubriken ”Obesvarade enkäter”. Majoriteten av

respondenterna (n=45) angav ingen orsak till bortfallet.

Figur 1. Datainsamling

Dataanalys

Analys skedde utifrån deskriptiv statistik med en kvantitativ presentation. Deskriptiv

statistik innebär beskrivande statistik och är den vanligaste typen av statistik som

används inom kvantitativ forskning (67). Initialt sammanställdes data i Microsoft

Excel® version 1902. IBM Statistical Package for the Social Sciences version 24

(SPSS®) användes för statistisk analys och beräkningar. SPSS® analyserar

kvantitativa samhällsvetenskapliga data och är ett av de mest använda programmen

för detta ändamål (65). Studiens författare hade hypotesen att variablerna

kunskapsnivå kring POI och antal specialistsjuksköterskor på avdelningen

korrelerade med svårighetsgraden av POI. Denna hypotes testades via

sambandsanalys med Spearmans korrelationskoefficient.

8

Variabler som analyserades var på ordinal och nominal nivå. Ordinal skalnivå

innebär rangordning och klassificering som anger mer eller mindre av något utan att

differensvärdet är känt (66). Nominal skalnivå innebär gruppering, till exempel i

form av olika yrkesgrupper och vilket sjukhus respondenterna tillhör. Ingen

rangordning eller hierarki finns mellan nominala värden (63). Data var icke-

parametrisk och centralmått som har använts var medelvärde, median samt range

(min-max). Spearmans korrelationskoefficient (rs) är lämpligt att använda för

sambandsanalys när en eller båda variabler som ska studeras är av ordinalskaletyp.

Testet ger uttryck för korrelationen mellan variabler där +1 innebär maximalt positiv

korrelation och -1 innebär maximalt negativ korrelation. I denna studie antogs r-

värden mellan 0,3 till 0,5 som svag korrelation, värden mellan 0,5 till 0,7 som måttlig

korrelation samt värden mellan 0,7 till 0,9 som stark korrelation. R-värde över 0,9

antogs som mycket stark korrelation (67). Signifikansgräns bestämdes till p(α)<0,05

vilket innebär 95 % procents chans att resultatet inte är slumpmässigt (68).

Validitet och reliabilitet

Validitet avser enkätens förmåga att mäta det som faktiskt ska mätas och säkerställer

att ingen risk för feltolkning kan ske (63). Enkäten som utvecklades och användes i

denna studie testades först på två enhetschefer med grundprofession som

sjuksköterskor samt en läkare vid kliniker som ej deltog i övrig datainsamling och

reviderades minimalt innan slutgiltigt utskick.

Reliabilitet innebär graden av överensstämmelse mellan olika mätningar med samma

typ av enkät eller instrument. En hög grad av överensstämmelse innebär hög

reliabilitet (63). För att stärka studiers reliabilitet kan test-retest utföras. Test-retest

innebär att instrumentet testas med någon veckas mellanrum på samma deltagare.

Om resultatet är stabilt vid två olika mättillfällen anses reliabiliteten vara hög (67).

Då denna studie baserats på en enkät och ej utförts för att utveckla ett nytt

mätinstrument eller skala så var inte kraven lika höga som vid annan utveckling av

mätinstrument (69). Baserat på detta genomfördes inte test-retest i denna studie.

Forskningsetiska ställningstaganden

I svensk författningssamling 2 § Lag om etikprövning för forskning som avser

människor (2003:460) ställs inte krav på etikprövning för examensarbeten som utförs

på högskolenivå. Enligt 16 § skall forskningspersonen bland annat informeras om

övergripande plan och syfte med forskning, metoder som kommer användas, att

deltagandet är frivilligt och kan avbrytas vid valfritt tillfälle (70).

Samtliga deltagare informerades via forskningspresentationen att deltagandet var

frivilligt, anonymt, skedde utan någon form av kompensation och att ett eventuellt

avbrytande inte behövde förklaras och kunde ske vid valfritt tillfälle under studiens

genomförande. Deltagarna fick förhandsinformation via forskningspresentationen

och avgjorde då om de ville delta. Separat informerat samtycke behövde inte

inhämtas till denna form av studie då det individuella samtycket ansågs ha lämnats

vid retur av ifylld enkät (71). Kontaktuppgifter till studiens författare samt till

handledaren fanns tillgängligt i e-postmeddelandet och forskningspresentation.

Enligt Helsingforsdeklarationens etiska principer för medicinsk forskning ska

försiktighetsåtgärder vidtas för att skydda personuppgifter och deltagarnas sekretess

(72). Varje enkät som besvarades fick en särskild deltagaridentitet av

9

webbenkätprogrammet. Denna identitet säkerställde anonymiteten hos deltagarna då

identiteten ej kunde kopplas till en särskild e-postadress. Svaren på enkäten

redovisades på gruppnivå. Det fanns ingen möjlighet att identifiera enskilda

deltagares identiteter eller utläsa vad enskilda individer svarat. Endast studiens

författare hade tillgång till respondenternas kontaktuppgifter, och dessa uppgifter

kommer raderas när de inte längre behövs för studiens ändamål. Webbsidan som har

använts för datainsamling har en integritetspolicy kring hur personuppgifter ska

behandlas (73). Enkätsvaren på webbsidan kommer att raderas när studien är

slutförd.

Resultat

Totalt skickades 86 enkäter ut. Av dessa inkluderades 21 enkäter i resultatet, vilket

gav en svarsfrekvens på 24,4 %. Demografi redovisas i tabell 1 och 2. För att bevara

respondenternas anonymitet redovisades endast huvudsaklig kirurgisk inriktning på

avdelningarna. Ingen redovisning av vilket universitetssjukhus respondenterna

tillhörde skedde för att ytterligare bevara anonymiteten. De huvudsakliga kirurgiska

inriktningarna bröst, endokrin, hand, hud och plastik fick vardera noll procent och

redovisades därför ej. Den största huvudsakliga inriktningen på vårdavdelningen var

akutkirurgi. Alla respondenter var vårdenhetschefer. Vissa respondenter valde att

ytterligare redovisa sin grundprofession där majoriteten var sjuksköterskor (se figur

1).

Tabell 1. Demografi respondenter (n=21)

Huvudsaklig kirurgisk

inriktning

Akut n=5

Ortopedi n=3

Övre gastro n=3

Gyn n=2

Thorax n=2

ÖNH n=2

Kärl n=1

Neuro n=1

Urologi n=1

Kolorektal n=1

Tabell 2. Demografi vårdavdelning (n=21)

Medel Median (Min-Max)

Disponibla vårdplatser 20 18 (12–39)

Medelvårdtid för opererade patienter i

dygn 4,3 4 (1–9)

Antal ur varje

profession på

avdelningen

Sjuksköterskor 20,5 18 (10–40)

Specialistsjuksköterskor 1,7 1 (0–6)

Undersköterskor 22,1 21 (6–40)

10

Kunskapsnivå kring POI

Majoriteten av respondenterna ansåg att kunskapsnivån på avdelningen avseende

innebörden av POI var måttlig eller god och majoriteten ansåg även att

avdelningarna hade goda kunskaper kring handläggningen av postoperativt ileus. Få

respondenter ansåg att det inte fanns några kunskaper kring innebörden och

handläggningen av POI. Kunskapsnivån avseende innebörden av POI var något

större än kunskapsnivån avseende handläggningen (se figur 2).

Figur 2. Jämförelse mellan kunskapsnivån avseende innebörd och handläggning (n=21)

Omfattning av POI

Majoriteten av respondenterna ansåg att POI var ett ringa eller måttligt problem för

deras patienter. Majoriteten angav att deras patienter hade första gasavgång inom 24–

48 timmar samt första avföring inom 48–72 timmar efter genomgången kirurgi (se

tabell 3).

Tabell 3. Omfattning av postoperativt ileus (n=21)

Omfattning av POI på

avdelning

Inget problem n=3

Ett ringa problem n=8

Ett måttligt problem n=8

Ett stort problem n=2

Tid till första flatulens

postoperativt

<24 timmar n=7

24–48 timmar n=13

48–72 timmar n=1

>72 timmar n=0

Tid till första avföring

postoperativt

<24 timmar n=3

24–48 timmar n=6

48–72 timmar n=11

>72 timmar n=1

0

1

2

3

4

5

6

7

8

9

10

Inga kunskaper Låga kunskaper Måttligakunskaper

Goda kunskaper

Innebörd

Handläggning

11

Interventioner vid POI

Föreslagna interventioner vid POI redovisas i figur 3 och 4. I de 19 enkäter som gav

förslag på interventioner vid POI listades totalt 17 olika interventioner. Samtliga

respondenter utom en som gav förslag på interventioner angav mobilisering som

åtgärd vid POI. Av föreslagna interventioner var mobilisering vanligast (n=18) följt

av olika former av farmakologisk laxantia (n=16).

Figur 3. Föreslagna omvårdnadsåtgärder (n=19)

Figur 4. Föreslagna farmakologiska interventioner (n=19)

En signifikant korrelation påvisades mellan skattad kunskapsnivå avseende

innebörden av POI och kunskapsnivån avseende handläggningen av POI (rs=0,951,

p= <0,001, n=21). Inga signifikanta korrelationer påvisades mellan svårighetsgraden

av POI och kunskapsnivån kring POI eller antal specialistsjuksköterskor på

0

2

4

6

8

10

12

14

16

18

20

0

2

4

6

8

10

12

14

16

18

20

12

avdelningen och svårighetsgraden av POI. Korrelationsmatris enligt Spearmans Rho

redovisas i tabell 4.

Tabell 4. Korrelationsmatris enligt Spearmans Rho

POI

svårighetsgrad

Kunskapsnivå

innebörd

Antal

specialist-SSK

rs=-0,056

p=0,819

n=19

Kunskapsnivå

handläggning

rs=0,951**

p=0,000

n=21

Kunskapsnivå

innebörd

rs=0,241

p=0,292

n=21

Kunskapsnivå

handläggning

rs=0,182

p=0,429

n=21

Resultatdiskussion

Syftet med studien var att kartlägga interventioner som används för att minska

durationen av postoperativt ileus vid svenska kirurgiska vårdavdelningar.

Huvudsakliga resultat i studien var att mobilisering är den mest frekvent använda

interventionen vid POI följt av olika sorters laxantia, tidigt födointag och tuggummi.

Av interventionerna som föreslogs för att minska omfattning och duration av

postoperativt ileus och underlätta tidig gasavgång och avföring angav majoriteten av

respondenterna mobilisering. Mobilisering har hittills inte visat sig vara verksamt vid

POI i studier som undersökt interventionen (50,51). Däremot har tidigt födointag och

tuggummi visat sig kunna påverka tarmmotiliteten och minska tiden med POI i

tidigare studier (8–15,17,18,21,70). Trots att dessa interventioner har visat sig vara

verksamma vid POI angavs interventionerna endast av cirka en tredjedel respektive

en fjärdedel av respondenterna. Få respondenter angav multimodala

återhämtningsprogram som intervention trots att programmen visat sig vara

verksamma vid handläggningen av POI (28,32–34). En intervention som angavs var

kostrestriktioner. Studier som undersökt denna intervention vid POI har ej gått att

uppbringa. Användning av kostrestriktioner inom kirurgisk vård, speciellt i den

postoperativa fasen, kan istället skapa negativ påverkan på patientens återhämtning

då näringsintaget försämras och risken för insulinresistens och hyperglykemi ökar

(30).

Den farmakologiska intervention som angavs av flest respondenter var laxantia.

Exempel som gavs var Movicol®, Laktulos® och magnesiumoxid i olika former.

Användning av laxantia kan förebygga och minska kronisk eller opioidinducerad

förstoppning. Administrering av laxantia inom kirurgisk vård kan vara värdefullt av

dessa anledningar (74–76). De studier som hittills undersökt hur laxantia påverkar

POI har endast undersökt magnesiumoxids inverkan. Studierna kring magnesiumoxid

visar att preparatet kan påverka tarmens återhämtning efter vissa typer av kirurgi

men att dess effekter vid POI bör undersökas vidare innan rekommendationer om

eventuell administrering kan göras (45–47). Primperan® med generiskt namn

metoclopramide, angavs som farmakologisk intervention av ett fåtal respondenter.

Metoclopramide är en serotoninreceptorligand som i vissa studier visat sig kunna

13

vara verksamt vid POI, men ytterligare studier krävs för att kunna säkerställa hög

evidensgrad (39,41). Minskad opioidbehandling angavs som intervention av ett fåtal

respondenter. Detta stödjs av tidigare studier som påvisat att risken att drabbas av

POI kraftigt ökar vid opioidbehandling i den direkt postoperativa fasen (11).

Smärtlindring angavs som intervention av ett fåtal respondenter. Det är oklart vilken

sorts smärtlindring som respondenterna avsåg då detta inte specificerats. Den

smärtlindring som i studier hittills visat sig vara verksam vid POI är lidokain (41).

Lidokain används exempelvis vid infiltrationsanestesi och epiduralanestesi (77).

Smärtlindring i form av epidural analgesi (EDA) kan påskynda den gastrointestinala

återhämtningen (31). Användning av EDA är också en intervention som kan minska

behovet av annan opioidbehandling i den direkt postoperativa fasen, något som också

kan minska risken för POI (11). Menas smärtlindring i form av exempelvis Lidokain

eller epidural analgesi kan därför interventionen vara verksam. Av övriga

farmakologiska interventioner som angavs är hittills den enda intervention som

undersökts Ery-Max®, vars generiska namn är erytromycin. Dock är evidensläget för

användning vid POI ännu oklart (41).

I tidigare studier framkommer att sjukvårdspersonal kan vara omedveten om den

senaste evidensen då det kan vara utmanande att överföra forskning till klinisk

praktik (54,58). Frekvent användning av mobilisering och laxantia vid handläggning

av POI samtidigt som interventioner som är bevisat verksamma inte används i

samma utsträckning kan tyda på att forskning kring området inte når ut till den

kliniska verksamheten. Användning av interventioner som kostrestriktioner, vilket

kan vara direkt kontraproduktivt inom kirurgisk vård tyder också på att forskning

kring området inte överförs till klinisk praktik och att sjukvårdspersonal inte baserar

omvårdnadshandlingar och farmakologiska interventioner på evidensbaserad

kunskap. Här torde finnas utrymme för utbildningsinterventioner och

förbättringsarbete. Det är också en intressant faktor att de inkluderade sjukhusen var

universitetssjukhus. Universitetssjukhusen skall anses som kunskapsbärare och dessa

verksamheter skall vara föregångare i både utbildning och forskning (78). Om det

kliniska läget avseende evidensanvändning är så som framkom i resultatet, torde

läget vid länsdels- och länssjukhus inte vara bättre. Då Patientsäkerhetslagen (SFS

2010:659) beskriver att hälso- och sjukvårdspersonal är skyldiga att erbjuda

sakkunnig vård som överensstämmer med vetenskap och beprövad erfarenhet och

Hälso- och sjukvårdslagen (SFS 2017:30) beskriver att vården ska tillgodose

patienternas behov av trygghet och säkerhet visar studiens resultat också på att dessa

lagar inte följs fullt ut (56,57).

I resultatet framkom att kunskapsnivån på avdelningarna kring innebörden och

handläggningen av POI till största del var måttlig eller god. Det framkom också en

mycket stark korrelation mellan dessa variabler (79). Samtidigt som kunskapsnivån

kring handläggningen till största del ansågs vara måttlig eller god angavs

mobilisering som främsta intervention vid POI trots att ingen evidens finns för denna

intervention (50,51). Denna diskrepans gör att kunskapsnivån kring handläggningen

bör ifrågasättas. Vid påminnelsesamtalen genomförda via telefon ansåg flera

vårdenhetschefer att det inte var någon idé att fylla i enkäten då patienterna på deras

avdelningar aldrig fick POI, trots att POI enligt litteraturen uppstår i olika

svårighetsgrad efter samtliga typer av kirurgiska ingrepp (1–3,5). Om respondenterna

uttryckte sig på detta sätt kan den kunskapsnivån som respondenterna själva ansåg

fanns kring innebörden av POI också ifrågasättas. Detta gör också att den påvisade

14

korrelationen mellan kunskapsnivån kring innebörden och handläggningen av POI

kan diskuteras.

I studien analyserades om antal specialistsjuksköterskor på avdelningen påverkade

hur stort problem POI var på avdelningen. I Nationella Föreningen för

Specialistsjuksköterskor i Kirurgisk vårds (NFSK) kompetensbeskrivning beskrivs

att en specialistsjuksköterska inom detta område har fördjupad kunskap och ökad

förmåga att identifiera och genomföra förbättringsarbeten enligt senaste evidens och

forskning. Därmed ska specialistsjuksköterskan också kunna utföra, leda och

utveckla en god och effektiv vård (80). Tanken bakom analysen var att

specialistsjuksköterskan borde ha mer djupgående kunskaper kring hur

handläggningen av POI bör ske utifrån evidensbaserade interventioner och aktuell

forskning. Därmed borde också svårighetsgraden av POI minska för patienterna på

avdelningen. Ingen sådan korrelation framkom vilket gör att denna teori behöver

utforskas ytterligare.

Ingen korrelation framkom mellan kunskapsnivån avseende innebörden och

handläggningen av POI och svårighetsgraden av POI. Enligt tidigare studier kan

användning av evidensbaserade interventioner vid hantering av POI minska

svårighetsgraden och durationen samtidigt som patienten besparas lidande och risken

för komplikationer minskar (1–5,7). Om kunskapsnivån kring tillståndet var hög

borde personalen också kunna handlägga POI utifrån evidensbaserade kunskaper.

Därmed borde svårighetsgraden minska. Eftersom resultatet ej visar någon

korrelation mellan dessa variabler kan det återigen ifrågasättas om kunskaperna som

respondenterna ansåg fanns kring tillståndet stämmer eller om respondenterna endast

tror att de interventioner som används vid handläggning av POI är evidensbaserade.

Postoperativt ileus är idag ett av de mest ekonomiskt resurskrävande tillstånden inom

kirurgisk vård (2,81,82). I USA beräknas kostnaden för POI vara ungefär en och en

halv miljard årligen (2). Utifrån detta perspektiv borde handläggning av POI enligt

evidensbaserade kunskaper och aktuell forskning vara högsta prioritet även inom

svensk sjukvård. Trots detta finns idag inga nationella riktlinjer vilket skapar bilden

av att tillståndet inte prioriteras. Detta kan enligt tidigare studier bero på att POI

traditionellt ansetts vara ett icke livshotande, oundvikligt problem. Begränsad klinisk

dokumentation och administrativ kodning har också resulterat i att kliniska och

ekonomiska effekter av POI underskattats (82). Forskning visar dock att POI kan

handläggas via evidensbaserade interventioner (1–5,7). För att uppnå detta krävs

dock medvetenhet och ökad kunskap kring tillståndet. Specialistsjuksköterskor inom

kirurgisk vård har här en viktig roll att spela. Specialistsjuksköterskan kan via

fördjupade kunskaper öka medvetenheten kring olika sjukdomstillstånd genom att

initiera och leda utveckling och förbättring. Detta kan enligt NFSK ske genom att

identifiera, organisera samt implementera evidensbaserade kliniska riktlinjer både på

lokal och nationell nivå (80).

Metoddiskussion

Denna studie genomfördes som en enkätbaserad kvantitativ tvärsnittsstudie.

Tvärsnittsstudie var passande då studiens syfte var att kartlägga en rådande situation

(64). Eftersom studien genomfördes som en nationell kartläggning där större

mängder data beräknades samlas in ansågs kvantitativ metod som lämplig att

15

använda (65). Datainsamlingen genomfördes via enkäter då enkätbaserade studier

har ekonomiska och logistiska fördelar samt kortare svarstid och är lättare att

utforma och anpassa utifrån design och användarvänlighet jämfört med traditionella

metoder för datainsamling (83). Utifrån dessa faktorer och i och med att studien

utfördes inom ramen för ett examensarbete med begränsad tid för datainsamling

ansågs webbaserade enkäter som lämpligast att använda. Datainsamlingen pågick

under tio veckor för att minimera risken för eventuellt uteblivna svar som kunde

påverkat studiens resultat. Detta minimerade också risken för att tidsberoende

fenomen såsom att olika operationsmetoder såsom exempelvis laparoskopi eller

laparotomi och graden av vårdplatsbeläggning kunde påverka studiens resultat (64).

Svarsfrekvensen var låg och med ett ökat antal respondenter skulle troligen flera

slutsatser kunna dras och fler samband framträda. Orsaker till bortfallet kunde vara

olika men exempel som angetts vid personlig kontakt med chefer är generellt

ointresse, tidsbrist, upplevelsen att POI ej är ett problem på respektive avdelning

eller prioritering av andra områden (se figur 1). Svarsfrekvensen på enkätstudier har

minskat ständigt under de senaste åren (84,85). Ett acceptabelt bortfall har

traditionellt sett varit 25 %. Vid jämförelse över bortfallet på enkätstudier under tio

års tid hade dock få studier en svarsfrekvens över 75 % (85). Webbenkäter har också

en lägre svarsfrekvens jämfört med traditionella metoder för datainsamling (83,84).

Att skicka flera påminnelser samt ha personlig kontakt med respondenterna via

telefon ökar svarsfrekvensen. Hög svarsfrekvens minskar risken för uteblivna svar

som kan ha påverkat resultatet men lägre svarsfrekvens betyder inte att resultatet

automatiskt blir ogiltigt. Om icke-respondenter inte skiljer sig väsentligt i

karakteristiska, demografiska egenskaper behöver inte bias uppstå i resultatet.

Däremot kan precisionsförlust uppstå (83,84). Bortfallsanalyser kan genomföras för

att bedöma bortfallet. Dock är bortfallsanalyser svåra att genomföra då det krävs en

bedömning kring huruvida icke-respondenterna skulle svarat annorlunda än

respondenterna. Om demografiska data kring icke-respondenterna är tydliga kan

dessa jämföras med hur respondenter med samma demografiska data besvarat

enkäten. I slutändan innebär detta dock kvalificerade gissningar (85).

För att öka svarsfrekvensen när den initialt var låg skickades två påminnelser ut via

e-post. Samtliga respondenter kontaktades också via telefon för att ytterligare

påminna om enkäten och därmed öka svarsfrekvensen. En första kontakt med

respondenterna via en annan kontaktform än den tänkta metoden för undersökningen

har setts kunnat öka svarsfrekvensen (83). Detta hade kunnat genomföras genom att

respondenterna fick initial information och inbjudan till att delta i studien via

telefonsamtal istället för att första kontakten skedde via e-post. Att genomföra

enkäten över telefon hade också kunnat öka svarsfrekvensen. I dagens stressade

sjukvård är det osäkert om detta stämmer då cheferna kanske inte hade möjlighet att

genomföra enkäten just vid detta telefonsamtal. Ytterligare samtal hade lett till att

datainsamlingens längd hade ökat. Det hade också varit svårt för respondenterna att

ta tillvara på personalens kunskaper och ge en samlad bild över avdelningens

interventioner om de inte fått tid avsatt för detta vilket återigen troligtvis ökat

datainsamlingens längd. En kvalitativ ansats inom området hade givit fördelar såsom

möjligheter att ställa följdfrågor och få mer utförliga svar kring föreslagna

interventioner och då exempelvis få inblick i vilka former av laxantia eller

smärtlindring som anges. Det hade också varit möjligt att fånga upp attityder kring

POI och få fördjupad inblick i kunskapsnivån kring området via kvalitativ forskning.

16

Dock hade inte en nationell kartläggning kunnat genomföras utifrån en sådan ansats.

Kvalitativa intervjuer innebär också mer tolkningsfrihet som kan ge mer eller mindre

sanna svar (63). Det är dock ofta så att ett möte människor emellan och en personlig

kontakt ger fler svar än vad en enkätundersökning ger (65).

En styrka med studien var att trots låg svarsfrekvens så framträdde ändå ett tydligt

mönster. Förslag gavs till största del på interventioner som antingen har obevisad

eller oklar klinisk evidens vilket tyder på att kunskaperna kring området inte är så

höga som respondenterna själva ansåg. Ytterligare en styrka med studien var att

användningen av det webbaserade enkätprogrammet höll deltagaridentiteten anonym

genom hela studiens utförande.

Enkäten var till stor del uppbyggd av frågor som bad respondenten värdera och

uppskatta svaren. Det finns risk att kunskaperna överdrivs när respondenterna får

värdera och uppskatta istället för att mäta faktiska data. Detta skapar en typ av bias

som gör att resultatet kan få en skev bild och därmed ifrågasättas (83). För att

komma så nära sanningen som möjligt hade stickprov med journalgranskningar för

respektive avdelning och patientgrupp varit ett alternativ till att låta en person

värdera en hel avdelnings svar. En kombination av dessa undersökningar hade givit

en intressant jämförelse.

Enkätens reliabilitet har inte testats inom ramen för detta examensarbete. En förnyad

mätning inom samma urvalsgrupp är ett sätt att testa reliabiliteten. Framträder

motsvarande resultat vid en förnyad undersökning är detta ett bevis på att enkäten har

en hög reliabilitet. Att stärka reliabiliteten på detta sätt skulle också kunna göra att

enkäten kan användas till vidare forskning inom samma område (67). Enkätens

validitet undersöktes genom att ett mindre antal individer fick fylla i och utvärdera

enkäten innan studiens start. Detta kan ses som en mindre typ av pilotstudie som

minskade risken för feltolkning. För att ytterligare öka validiteten för enkäten hade

en regelrätt pilotstudie kunnat genomföras (67). Enkäten framställdes för att

kartlägga ett fenomen som inträffar på kirurgiskt inriktade avdelningar. Därmed är

enkäten inte generaliserbar för all typ av vård eller andra grupper än de som avses

undersökas. Generaliserbarhet är annars en viktig del inom kvantitativ forskning,

särskilt när en enkät eller mätinstrument utvecklas (67). Generellt fanns en nöjdhet

med enkätens utformning. Eventuellt kunde en öppen fritextfråga adderats där

respondenterna kunde tillägga ytterligare tankar och åsikter kring ämnet om de

önskade. Denna fråga kunde möjligen ytterligare ha fångat upp attityder kring POI på

ett övergripande sätt.

Klinisk betydelse

Denna studie är den första nationella studien som kartlägger förekomsten av

interventioner som används för att minska durationen med POI på svenska kirurgiska

vårdavdelningar. Resultatet som framträder i studien är att interventioner som

används vid handläggning av POI används med begränsad reflektion kring

evidensläget. Eftersom interventionerna som till största del används vid

handläggningen av POI saknar evidens framstår det också som kunskaperna kring

innebörden och handläggningen av POI överdrivs. Kirurgiska vårdavdelningar

behöver en ökad medvetenhet kring hur pass omfattande effekten av POI kan bli sett

utifrån individ, vårdorganisation och ekonomi (82) samt hur POI kan handläggas på

17

ett evidensbaserat sätt. Denna studie kan ses som en första del i att öka

medvetenheten samt vara ett avstamp för vidare nationell forskning.

Förslag på framtida forskning

Denna kartläggning utfördes på svenska universitetssjukhus. I avtalet mellan staten

och landstingen om läkarutbildning och forskning (ALF-avtalet) står beskrivet att

universitetssjukhusens kärnverksamheter jämte hälso- och sjukvård ska vara klinisk

forskning, utbildning och bidrag till en evidensbaserad hälso- och sjukvård genom

överföring av forskningsresultat till klinisk verksamhet (78). Därigenom ges bilden

av att universitetssjukhusen till större del använder sig av evidensbaserade kunskaper

jämfört med mellanstora eller mindre sjukhus som länsdels- och länssjukhus. Att

genomföra en förnyad studie med samma enkät som använts i denna studie på

mellanstora eller mindre sjukhus och jämföra dessa resultat med denna studie vore av

intresse för att se om bilden stämmer eller kan förkastas.

I denna studie skedde kartläggning av kunskaperna kring POI via vårdenhetschefen

på de aktuella vårdavdelningarna. För att få en fördjupad bild av kunskaperna kring

POI vore det av intresse att utföra ytterligare studier som kartlägger kunskaperna

direkt hos sjuksköterskor vid dessa avdelningar, exempelvis genom att låta

sjuksköterskorna fylla i samma enkät som användes i denna studie. Ett annat sätt att

genomföra en undersökning skulle vara via kvalitativa intervjuer med möjlighet att

ställa följdfrågor och därigenom få en större inblick i kunskapsnivå, attityder och

uppfattning kring POI.

Nyare, uppdaterad forskning kring enskilda interventioner avseende POI anses

nödvändig då viss forskning kan anses förlegad. Ett mål för framtiden skulle kunna

vara att på sikt utveckla nationella riktlinjer som en form av ”golden standard” för

hur handläggningen av POI bör ske för att säker, evidensbaserad och jämlik vård ska

kunna erbjudas.

Konklusion

De vanligaste interventionerna som används inom kirurgisk vård på svenska

universitetssjukhus vid handläggning av POI är mobilisering och laxantia trots att

evidensen kring interventionerna är obefintlig eller ännu inte klarlagd. Trots detta

anges kunskapsnivån kring innebörden och handläggningen av POI som måttlig eller

god. Resultatet av denna studie är ett tecken på att den forskning som utförs inom

området inte fullt når ut till den kliniska verksamheten. POI är en av de mest

kostsamma komplikationerna och det är av största vikt att öka medvetenhet och

kunskap kring tillståndet för att därigenom minska svårighetsgraden och bespara

patienten lidande.

18

Referenser

1. Katrancha ED, George NM. Postoperative Ileus. Medsurg Nursing.

2014;23(6):387–90.

2. Vather R, O’Grady G, Bissett IP, Dinning PG. Postoperative ileus:

Mechanisms and future directions for research. Clinical and Experimental

Pharmacology and Physiology. 2014;41(5):358–70.

3. Bragg D, El-Sharkawy AM, Psaltis E, Maxwell-Armstrong CA, Lobo DN.

Postoperative ileus: Recent developments in pathophysiology and

management. Clinical Nutrition. 2015;34(3):367–76.

4. Fitzgerald JEF, Ahmed I. Systematic review and meta-analysis of Chewing-

gum therapy in the reduction of postoperative paralytic ileus following

gastrointestinal surgery. World Journal of Surgery. 2009;33(12):2557–66.

5. Murphy MM, Tevis SE, Kennedy GD. Independent risk factors for prolonged

postoperative ileus development. Journal of Surgical Research.

2016;201(2):279–85.

6. Venara A, Neunlist M, Slim K, Barbieux J, Colas PA, Hamy A, m.fl.

Postoperative ileus: Pathophysiology, incidence, and prevention. Journal of

Visceral Surgery. 2016;153(6):439–46.

7. Barletta JF, Senagore AJ. Reducing the burden of postoperative ileus:

Evaluating and implementing an evidence-based strategy. World Journal of

Surgery. 2014;38(8):1966–77.

8. Tu CP, Tsai CH, Tsai CC, Huang TS, Cheng SP, Liu TP. Postoperative ileus

in the elderly. International Journal of Gerontology. 2014;8(1):1–5.

9. Funder JA, Tolstrup R, Jepsen BN, Iversen LH. Postoperative paralytic ileus

remains a problem following surgery for advanced pelvic cancers. Journal of

Surgical Research. 2017;218:167–73.

10. Ramirez JA, McIntosh AG, Strehlow R, Lawrence VA, Parekh DJ, Svatek RS.

Definition, incidence, risk factors, and prevention of paralytic ileus following

radical cystectomy: A systematic review. European Urology. 2013;64(4):588–

97.

11. Rybakov EG, Shelygin YA, Khomyakov EA, Zarodniuk I V. Risk factors for

postoperative ileus after colorectal cancer surgery. Colorectal Disease.

2018;20(3):189–94.

12. Ng WQ, Neill J. Evidence for early oral feeding of patients after elective open

colorectal surgery: A literature review. Journal of Clinical Nursing.

2006;15(6):696–709.

13. Huang H, Wang H, He M. Early oral feeding compared with delayed oral

feeding after cesarean section: A meta-analysis. Journal of Maternal-Fetal and

Neonatal Medicine. 2016;29(3):423–9.

14. Liu Q, Jiang H, Xu D, Jin J. Effect of gum chewing on ameliorating ileus

following colorectal surgery: A meta-analysis of 18 randomized controlled

trials. International Journal of Surgery. 2017;47:107–15.

15. Andersson T, Bjerså K, Falk K, Olsén MF. Effects of chewing gum against

postoperative ileus after pancreaticoduodenectomy - A randomized controlled

trial. BMC Research Notes. 2015;8(1):1–5.

16. Wen Z, Shen M, Wu C, Ding J, Mei B. Chewing gum for intestinal function

recovery after caesarean section: A systematic review and meta-analysis.

BMC Pregnancy and Childbirth. 2017;17(1):1–9.

17. Boarin M, Villa G, Di Monte V, Abbadessa F, Manara DF. The use of

19

chewing gum for postoperative ileus prevention in patients undergoing radical

cystectomy. International Journal of Urological Nursing. 2017;11(3):129–35.

18. Pereira Gomes Morais E, Riera R, Porfírio G, Macedo C, Varmento

Vasconcelos S, de Souza Pedrosa A. Chewing gum for enhancing early

recovery of bowel function after caesarean section. Cochrane Database of

Systematic Reviews. 2016;(10):1–74.

19. Su’a BU, Pollock TT, Lemanu DP, MacCormick AD, Connolly AB, Hill AG.

Chewing gum and postoperative ileus in adults: A systematic literature review

and meta-analysis. International Journal of Surgery. 2015;14:49–55.

20. Zhu YP, Wang WJ, Zhang SL, Dai B, Ye DW. Effects of gum chewing on

postoperative bowel motility after caesarean section: A meta-analysis of

randomised controlled trials. BJOG: An International Journal of Obstetrics

and Gynaecology. 2014;121(7):787–92.

21. Craciunas L, Sajid MS, Ahmed AS. Chewing gum in preventing postoperative

ileus in women undergoing caesarean section: A systematic review and meta-

analysis of randomised controlled trials. BJOG: An International Journal of

Obstetrics and Gynaecology. 2014;121(7):793–800.

22. Yin Z, Sun J, Liu T, Zhu Y, Peng S, Wang J. Gum chewing: Another simple

potential method for more rapid improvement of postoperative gastrointestinal

function. Digestion. 2013;87(2):67–74.

23. Li S, Liu Y, Peng Q, Xie L, Wang J, Qin X. Chewing gum reduces

postoperative ileus following abdominal surgery: A meta-analysis of 17

randomized controlled trials. Journal of Gastroenterology and Hepatology

(Australia). 2013;28(7):1122–32.

24. Xu C, Peng J, Liu S, Qi DY. Effect of chewing gum on gastrointestinal

function after gynecological surgery: A systematic literature review and meta-

analysis. Journal of Obstetrics and Gynaecology Research. 2018;44(5):936–

43.

25. Noble EJ, Harris R, Hosie KB, Thomas S, Lewis SJ. Gum chewing reduces

postoperative ileus? A systematic review and meta-analysis. International

Journal of Surgery. 2009;7:100–5.

26. Güngördük K, Özdemir İA, Güngördük Ö, Gülseren V, Gokçü M, Sancı M.

Effects of coffee consumption on gut recovery after surgery of gynecological

cancer patients: a randomized controlled trial. American Journal of Obstetrics

and Gynecology. 2017;216(2):1–7.

27. Eamudomkarn N, Kietpeerakool C, Kaewrudee S, Jampathong N, Ngamjarus

C, Lumbiganon P. Effect of postoperative coffee consumption on

gastrointestinal function after abdominal surgery: A systematic review and

meta-analysis of randomized controlled trials. Scientific Reports. 2018;8(1):1–

9.

28. Ward CW. Fast track program to prevent postoperative ileus. Medsurg

Nursing. 2012;21(4):214–20.

29. Hohenberger H, Delahanty K. Patient-Centered Care-Enhanced Recovery

After Surgery and Population Health Management. AORN Journal.

2015;102(6):578–83.

30. Ljungqvist O. ERAS - Enhanced Recovery after Surgery: Moving Evidence-

Based Perioperative Care to Practice. Journal of Parenteral and Enteral

Nutrition. 2014;38(5):559–66.

31. Chapman SJ, Pericleous A, Downey C, Jayne DG. Postoperative ileus

following major colorectal surgery. British Journal of Surgery.

20

2018;105(7):797–810.

32. Varadhan KK, Neal KR, Dejong CHC, Fearon KCH, Ljungqvist O, Lobo DN.

The enhanced recovery after surgery (ERAS) pathway for patients undergoing

major elective open colorectal surgery: A meta-analysis of randomized

controlled trials. Clinical Nutrition. 2010;29(4):434–40.

33. Adamina M, Kehlet H, Tomlinson GA, Senagore AJ, Delaney CP. Enhanced

recovery pathways optimize health outcomes and resource utilization: A meta-

analysis of randomized controlled trials in colorectal surgery. Surgery.

2011;149(6):830–40.

34. Vignali A, Elmore U, Cossu A, Lemma M, Calì B, de Nardi P, m.fl. Enhanced

recovery after surgery (ERAS) pathway vs traditional care in laparoscopic

rectal resection: a single-center experience. Techniques in Coloproctology.

2016;20(8):559–66.

35. Chae H-D, Kwak M-A, Kim I-H. Effect of Acupuncture on Reducing

Duration of Postoperative Ileus After Gastrectomy in Patients with Gastric

Cancer: A Pilot Study Using Sitz Marker. The Journal of Alternative and

Complementary Medicine. 2016;22(6):465–72.

36. Liu Y, May BH, Zhang AL, Guo X, Lu C, Xue CC, m.fl. Acupuncture and

Related Therapies for Treatment of Postoperative Ileus in Colorectal Cancer:

A Systematic Review and Meta-Analysis of Randomized Controlled Trials.

Evidence-based Complementary and Alternative Medicine. 2018;1–18.

37. Liu Y-H, Ye Y, Zheng J-B, Wang X-Q, Zhang Y, Lin H-S. Acupuncture for

enhancing early recovery of bowel function in cancer: Protocol for a

systematic review. Evidence-based Complementary and Alternative Medicine.

2017;1–15.

38. Wang M, Gao YH, Xu J, Chi Y, Wei XB, Lewith G, m.fl. Zusanli (ST36)

acupoint injection for preventing postoperative ileus: A systematic review and

meta-analysis of randomized clinical trials. Complementary Therapies in

Medicine. 2015;23(3):469–83.

39. Drake TM, Ward AE. Pharmacological management to prevent ileus in major

abdominal surgery: a systematic review and meta-analysis. Journal of

Gastrointestinal Surgery. 2016;20(6):1253–64.

40. Tan EK, Cornish J, Darzi AW, Tekkis PP. Meta-analysis: Alvimopan vs.

placebo in the treatment of post-operative ileus. Alimentary Pharmacology

and Therapeutics. 2007;25(1):47–57.

41. Traut U, Brügger L, Kunz R, Pauli-Magnus C, Haug K, Bucher H. Systemic

prokinetic pharmacologic treatment for postoperative adynamic ileus

following abdominal surgery in adults. Cochrane Database of Systematic

Reviews. 2008;(1):1–110.

42. Xu LL, Zhou XQ, Yi PS, Zhang M, Li J, Xu MQ. Alvimopan combined with

enhanced recovery strategy for managing postoperative ileus after open

abdominal surgery: A systematic review and meta-analysis. Journal of

Surgical Research. 2016;203(1):211–21.

43. Nair A. Alvimopan for post-operative ileus: What we should know? Acta

Anaesthesiologica Taiwanica. 2016;54(3):97–8.

44. Nobuaki H, Toshihiko T, Koya H, Suguru H, A FT, Yoshiharu S. Daikenchuto

for reducing postoperative ileus in patients undergoing elective abdominal

surgery. Cochrane Database of Systematic Reviews. 2018;(4):1–55.

45. Hansen CT, Sørensen M, Møller C, Ottesen B, Kehlet H. Effect of laxatives

on gastrointestinal functional recovery in fast-track hysterectomy: a double-

21

blind, placebo-controlled randomized study. American Journal of Obstetrics

and Gynecology. 2007;196(4):1–7.

46. Andersen J, Thaysen H V., Christensen H, Kehlet H, Hallin M, Pachler JH.

Effect of the laxative magnesium oxide on gastrointestinal functional recovery

in fast-track colonic resection: a double-blind, placebo-controlled randomized

study. Colorectal Disease. 2011;14(6):776–82.

47. van Dam RM, Bukkems SFFW, Hendry PO, Parks RW, Preston T, Fearon

KCH, m.fl. Randomized clinical trial of laxatives and oral nutritional

supplements within an enhanced recovery after surgery protocol following

liver resection. British Journal of Surgery. 2010;97(8):1198–206.

48. Massey RL. A randomized trial of rocking-chair motion on the effect of

postoperative ileus duration in patients with cancer recovering from abdominal

surgery. Applied Nursing Research. 2010;23(2):59–64.

49. Terzioglu F, Şimsek S, Karaca K, Sariince N, Altunsoy P, Salman MC.

Multimodal interventions (chewing gum, early oral hydration and early

mobilisation) on the intestinal motility following abdominal gynaecologic

surgery. Journal of Clinical Nursing. 2013;22(13–14):1917–25.

50. Vather R, Bissett I. Management of prolonged post-operative ileus: Evidence-

based recommendations. ANZ Journal of Surgery. 2013;83(5):319–24.

51. Waldhausen JHT, Schirmer BD. The effect of ambulation on recovery from

postoperative ileus. Annals of Surgery. 1990;212(6):671–7.

52. Sherwood G, Zomorodi M. A new mindset for quality and safety: The QSEN

competencies redefine nurses’ roles in practice. Journal of Nursing

Administration. 2014;44(10):15–22.

53. Stevens KR. The Impact of Evidence-Based Practice in Nursing and the Next

Big Ideas. Online Journal of Issues in Nursing. 2013;18(2).

54. Spruce L. Back to basics: Implementing evidence-based practice. AORN

Journal. 2015;101(1):106–14.

55. Laibhen-Parkes N. Evidence-Based Practice Competence: A Concept

Analysis. International Journal of Nursing Knowledge. 2014;25(3):173–82.

56. Socialdepartementet. Patientsäkerhetslag (2010:659). Stockholm; 2010.

57. Socialdepartementet. Hälso- och sjukvårdslag (2017:30). Stockholm; 2017.

58. Scott K, McSherry R. Evidence-based nursing: Clarifying the concepts for

nurses in practice. Journal of Clinical Nursing. 2009;18(8):1085–95.

59. Williams B, Perillo S, Brown T. What are the factors of organisational culture

in health care settings that act as barriers to the implementation of evidence-

based practice? A scoping review. Nurse Education Today. 2015;35(2):34–41.

60. Sadeghi-Bazargani H, Tabrizi JS, Azami-Aghdash S. Barriers to evidence-

based medicine: A systematic review. Journal of Evaluation in Clinical

Practice. 2014;20(6):793–802.

61. Patelarou AE, Patelarou E, Brokalaki H, Dafermos V, Thiel L, Melas CD,

m.fl. Current Evidence on the Attitudes, Knowledge and Perceptions of

Nurses Regarding Evidence-Based Practice Implementation in European

Community Settings: A Systematic Review. Journal of Community Health

Nursing. 2013;30(4):230–44.

62. Sandström B, Borglin G, Nilsson R, Willman A. Promoting the

Implementation of Evidence-Based Practice: A Literature Review Focusing on

the Role of Nursing Leadership. Worldviews on Evidence-Based Nursing.

2011;8(4):212–23.

63. Olsson H, Sörensen S. Forskningsprocessen: kvalitativa och kvantitativa

22

perspektiv. 3:e uppl. Stockholm: Liber; 2011.

64. Trost J, Hultåker O. Enkätboken. 5:e upplag. Lund: Studentlitteratur; 2016.

65. Eliasson A. Kvantitativ metod från början. 4:e upplag. Lund: Studentlitteratur;

2018.

66. Berntson E, Bernhard-Oettel C, Hellgren J, Näswall K, Sverke M.

Enkätmetodik. Stockholm: Natur & kultur; 2016.

67. Kristensson J. Handbok i uppsatsskrivande och forskningsmetodik för

studenter inom hälso- och vårdvetenskap. Stockholm: Natur & Kultur; 2014.

68. Ranganathan P, Buyse M, Pramesh C. Common pitfalls in statistical analysis:

”P” values, statistical significance and confidence intervals. Perspectives in

Clinical Research. 2015;6(2):116–7.

69. Bell J, Waters S, Nilsson B. Introduktion till forskningsmetodik. 5:e upplag.

Lund: Studentlitteratur; 2016.

70. Utbildningsdepartementet. SFS 2003:460. Lag om etikprövning av forskning

som avser människor. Stockholm: Utbildningsdepartementet; 2003.

71. Vetenskapsrådet. Forskningsetiska principer inom humanistisk-

samhällsvetenskaplig forskning. Stockholm; 2002.

72. The World Medical Association (WMA). World Medical Association

Declaration of Helsinki Ethical Principles for Medical Research Involving

Human Subjects. Journal of the American Medical Association.

2013;310(20):2191–4.

73. Enuvo. Webbenkäter- Integritetspolicy [Internet]. [citerad 01 maj 2019].

Tillgänglig vid: https://www.webbenkater.com/integritetspolicy

74. Rao SSC, Rattanakovit K, Patcharatrakul T. Diagnosis and management of

chronic constipation in adults. Nature Reviews Gastroenterology and

Hepatology. 2016;13(5):295–305.

75. Forootan M, Bagheri N, Darvishi M. Chronic constipation. Medicine.

2018;97(20):1–9.

76. Müller-Lissner S, Bassotti G, Coffin B, Drewes AM, Breivik H, Eisenberg E,

m.fl. Opioid-induced constipation and bowel dysfunction: A clinical guideline.

Pain Medicine (United States). 2017;18(10):1837–63.

77. Farmaceutiska Specialiteter i Sverige (FASS). Lidocaine Accord [Internet].

2017 [citerad 22 februari 2019]. Tillgänglig vid:

https://www.fass.se/LIF/product?nplId=20140430000028&DocTypeID=3&Pr

oductName=Lidocaine+Accord&userType=0

78. Vetenskapsrådet. Klinisk forskning inom ALF-avtalet [Internet]. [citerad 29

mars 2019]. Tillgänglig vid: https://www.vr.se/analys-och-uppdrag/klinisk-

forskning-i-sverige/klinisk-forskning-inom-alf-avtalet.html

79. Mukaka M. Statistics Corner: A guide to appropriate use of Correlation

coefficient in medical research. Malawi Medical Journal. 2012;24(3):69–71.

80. Nationella Föreningen För Specialistsjuksköterskor I Kirurgisk Vård (NFSK).

Kompetensbeskrivning Legitimerad Sjuksköterska Med

Specialistsjuksköterskeexamen Med Inriktning Mot Kirurgisk Vård. 2014.

81. Iyer S, Saunders WB, Stemkowski S. Economic Burden of Postoperative Ileus

Associated. Journal of Managed Care Pharmacy. 2009;15(6):485–94.

82. Asgeirsson T, El-Badawi KI, Mahmood A, Barletta J, Luchtefeld M, Senagore

AJ. Postoperative Ileus: It Costs More Than You Expect. Journal of the

American College of Surgeons. 2010;210(2):228–31.

83. Dykema J, Jones NR, Piché T, Stevenson J. Surveying Clinicians by Web:

Current Issues in Design and Administration. Evaluation and the Health

23

Professions. 2013;36(3):352–81.

84. Blumenberg C, Barros AJD. Response rate differences between web and

alternative data collection methods for public health research: a systematic

review of the literature. International Journal of Public Health.

2018;63(6):765–73.

85. Cook J V., Dickinson HO, Eccles MP. Response rates in postal surveys of

healthcare professionals between 1996 and 2005: An observational study.

BMC Health Services Research. 2009;9:1–8.

Bilaga 1. Enkät postoperativt ileus

Kartläggning av interventioner vid postoperativt ileus på svenska

universitetssjukhus

1. Vilket sjukhus tillhör du?

Akademiska sjukhuset

Karolinska universitetssjukhuset

Norrlands universitetssjukhus

Sahlgrenska universitetssjukhuset

Skånes universitetssjukhus

Universitetssjukhuset i Linköping

Universitetssjukhuset Örebro

2. Vilken/vilka kirurgisk inriktning/inriktningar har vårdavdelningen du arbetar på?

Markera de alternativ som passar bäst. Fler än ett svar kan väljas.

Akut

Bröst

Endokrin

Gynekologi

Hand

Hud

Kolorektal

Kärl

Neuro

Ortopedi

Plastik

Thorax

Urologi

Öron- Näsa- Hals

Övre gastro

3. Vilken huvudsaklig kirurgisk inriktning har vårdavdelningen du arbetar på?

Akut

Bröst

Endokrin

Gynekologi

Hand

Hud

Kolorektal

Kärl

Neuro

Ortopedi

Plastik

Thorax

Urologi

Öron- Näsa- Hals

Övre gastro

4. Hur många disponibla vårdplatser finns idag på er avdelning?

_______________________________________________________

5. Hur lång är medelvårdtiden för de opererade patienterna på er avdelning?

Ange ett medelvärde, gärna utifrån vad som finns registrerat i era

beläggningssystem.

__________________________________________________________ dagar

6. Hur många inom varje profession finns anställda och aktivt arbetande på er

avdelning?

a) Sjuksköterskor _________________________________________________

b) Specialistsjuksköterskor__________________________________________

c) Undersköterskor________________________________________________

7. Vilken profession tillhör du som besvarar enkäten?

Sjuksköterska

Specialistsjuksköterska

Undersköterska

Socionom

Annat: ____________________________________________________________

Som chef på avdelningen, ta ställning till och besvara frågorna och påståendena nedan

utifrån vad som passar bäst med din uppfattning. Du får fritt ta del av dina anställdas

åsikter för att så korrekt som möjligt kunna besvara frågorna.

8. Hur värderar du kunskapsnivån på din avdelning avseende innebörden av

postoperativt ileus?

Inga kunskaper

Låga kunskaper

Måttliga kunskaper

Goda kunskaper

9. Hur värderar du kunskapsnivån på din avdelning avseende handläggningen

(behandling och/eller prevention) av postoperativt ileus?

Inga kunskaper

Låga kunskaper

Måttliga kunskaper

Goda kunskaper

10. För patienterna på er avdelning är postoperativt ileus:

Inget problem

Ett ringa problem

Ett måttligt problem

Ett stort problem

11. Inom vilken tid bedömer du att patienter som vårdas efter operation på er

enhet/avdelning har första gasavgång postoperativt? Uppskatta ett medeltal vid ett

normalt vårdförlopp

<24 timmar

24–48 timmar

48–72 timmar

>72 timmar

12. Inom vilken tid bedömer du att patienter som vårdas efter operation på er

enhet/avdelning har första avföring postoperativt? Uppskatta ett medeltal vid ett

normalt vårdförlopp

<24 timmar

24–48 timmar

48–72 timmar

>72 timmar

13. Vilka omvårdnadsåtgärder använder ni er av på avdelningen för att minska

omfattningen och durationen av postoperativt ileus och underlätta tidig gasavgång

och avföring?

14. Vilka farmakologiska åtgärder använder ni er av på avdelningen för att minska

omfattningen och durationen av postoperativt ileus och underlätta tidig gasavgång

och avföring?

Tack för er medverkan!

Bilaga 2. Forskningspresentation

Kartläggning av interventioner vid postoperativt ileus på svenska

universitetssjukhus Postoperativt ileus (POI) definieras som ett avvikande mönster av gastrointestinal motilitet

med karakteristiska symtom och tecken som illamående och kräkningar, uppspänd buk och

utebliven gasavgång och avföring. POI kvarstår fram till dess att patienten tolererar oral kost

och har återfått funktion av gasavgång eller avföring efter kirurgin. POI är mer eller mindre

framträdande beroende på typ av kirurgi och har påvisats påverka den postoperativa

återhämtningen.

Syftet med denna studie är att kartlägga interventioner för att handlägga postoperativt ileus

på svenska kirurgiska avdelningar.

Studien utförs som en nationell elektronisk enkät bestående av 14 frågor. Enkäten tar ungefär

10 minuter att besvara. För att öka svarsfrekvensen kommer två påminnelser skickas ut via e-

post efter två och tre veckor. Eftersom enkäten är anonym finns ingen möjlighet att se om

just du besvarat den, därför kommer påminnelser skickas till samtliga deltagare. Enkäten ska

besvaras av avdelningschef/vårdenhetschef eller liknande. Chefen får dock fritt ta del av de

anställdas åsikter för att kunna ge så rättvisande svar som möjligt.

Deltagandet är frivilligt, och att avstå från deltagande behöver ej motiveras. Det insamlade

materialet kommer att behandlas konfidentiellt och ursprung till respektive enkät kommer ej

gå att spåra då data kommer att presenteras på gruppnivå. Det insamlade materialet kommer

att förstöras efter examensarbetets godkännande. Genom att besvara enkäten accepteras

deltagande i studien.

Denna studie ingår i ett examensarbete på avancerad nivå inom kirurgisk omvårdnad vid

Linköpings universitet, Institutionen för medicin och hälsa, och kommer dels presenteras i

form av en magisteruppsats, samt i vetenskaplig artikel och på nationellt och internationell

vetenskaplig konferens.

Målsättningen med denna studie är att resultatet skall användas för att kartlägga och utveckla

den postoperativa vården avseende POI.

För vidare kontakt avseende denna studie kontaktas i första hand projektledarna nedan.

Josefin Apelqvist

Leg. Sjuksköterska, Västerviks sjukhus

Specialistsjuksköterskestudent i kirurgisk

vård

josap424@student.liu.se

070-XXXXXXX

Jennifer Dahlin

Leg. Sjuksköterska, Universitetssjukhuset

i Linköping

Specialistsjuksköterskestudent i kirurgisk

vård

jenda616@student.liu.se

073-XXXXXXX

Handledare Kristofer Bjerså, CNS RN PhD

Universitetslektor, Docent

IMH, Avdelningen för omvårdnad

Linköpings universitet

581 83 Linköping

kristofer.bjersa@liu.se

072-XXXXXXX