54:-

/FIN

LAN

D €

5:5

0

DET BÄSTADECEMBER 2015

DÄRFÖR BLIR IDROTTARE

BARA BÄTTRE SIDAN 54

PÅVENS FÖRNYELSE AV

KYRKAN SIDAN 28

HUR ISBJÖRNEN BÄRLE RÄDDADES

SIDAN 104

NY EFFEKTIV METOD VID STROKESIDAN 34

KINAS ELEVFABRIKER SIDAN 60

SÅ FÖRÄNDRADE YOUTUBE VÄRLDEN

SIDAN 86

TA EN PAUS OCH BLI MER PRODUKTIV

SIDAN 92

SKRATT, DEN BÄSTA MEDICINEN ........................ 10

MUSIKEN INOM MIG ............................................. 68DEN PERFEKTA JULGRANEN ........................... 48NYTT FRÅN MEDICINENS VÄRLD ..................... 17

PRENUMERERA PÅ

RING 040-666 01 63(Finland: 0203-315 00)

eller skicka e-postkundtjanst@readersdigest.se

Endast 499:- Spara 200 kroner

per år för 11 tidningar.

BLI LITE SMARTARE

Har du frågor om våra produkter ringer du: 08-566 276 66

BLODDRÄNKTA SPÅR har följt präster, påvar och religiösa välden så länge dessa har existerat. I stället för religion, frälsning och gudsdyr-kan har de som suttit i toppen av trossamfunden, i århundrade efter

århundrade, strävat efter makt. Det har handlat om att tillskansa sig mesta möjliga på bekostnad av dem som har mindre. Till exempel så kostade byg-gandet av stenkatedralen Nidaros i Trondheim hela Norges bruttonational-produkt – i 300 år! För att finansiera härligheten sålde prästerna också syndernas förlåtelse och krävde stora avgifter från pilgrimsresande.

De som har sett den fantastiska serien Borgia, med Jeremy Irons som påven Alexander VI, förstår vart jag vill komma. Där köps påveämbetet för guld och egendomar med de mest intriganta och konspiratoriska metoder, och kardinaler som är emot sittande regent kastas till hundarna. I bästa fall.

Serien är givetvis inte helt igenom sann. Så väl dokumenterade är inte 1500- och 1600-talen. Men tillräckligt sann för att dra prästerskapets fromhet i tvivelsmål. Och avgångne påven Benedictus hantering av sexskandalerna i katolska kyrkan för en tid sedan stärkte inte hans anseende.

Därför är det glädjande att vår nuvarande påve, Franciscus, har sagt att han drömmer om en "fattig kyrka för de fattiga". Han menar också att nåd är det starkaste budskapet från Gud och önskar att katolska kyrkan inte ska vara fördömande, utan hellre välkomnande. Läs mer om detta på sidan 28.

Även om en hel del ändring av tänkesätt återstår hos de institutionella trossamfunden för att bli lika inklude-rande som Jesus sägs ha varit, välkomnar i alla fall jag dessa nya takter. Vi får bara be om att ledarna inom världsidrotten kan genomgå samma självrannsa-kan. Ha en fridsam Jul!

Kära läsare

På rätt spår

inger.marie.spange@detbeste.no

nåd är det starkaste budskapet från Gud och önskar att katolska kyrkan inte ska vara fördömande, utan hellre välkomnande.

Även om en hel del ändring av tänkesätt återstår hos de institutionella trossamfunden för att bli lika inklude-rande som Jesus sägs ha varit, välkomnar i alla fall jag dessa nya takter. Vi får bara be om att ledarna inom världsidrotten kan genomgå samma självrannsa-

OM

SL

AG

SIL

LU

ST

RA

TIO

N:

AM

EE

SH

A L

EE

FO

TO

: G

ET

TY

IM

AG

ES

InnehållDECEMBER 2015

ARTIKLAR

28 EN PÅVE FÖR ALLAHan vill förnya katolska kyrkan.

34 PROPPEN UR MOT FÖRLAMNINGEn helt ny behandling mot stroke sparar tid och liv.

40 MIRAKELHUNDEN Hon stod orörlig på avsatsen, ett felsteg från avgrunden.

48 DEN PERFEKTA JULGRANENEtt himmelskt träd, stort, levande och underbart.

54 DÄRFÖR BLIR IDROTTARE BARA BÄTTREKroppstypernas Big Bang.

60 ALLT ELLER INGETDet är mycket på spel i Kinas ”hårdpluggskolor”.

68 MUSIKEN INOM MIGEfter decennier av förlägenhet släppte jag loss på dansgolvet.

72 DRÖMPLANENPå en luggsliten plan i Buka-rest skapas ett osannolikt fotbollslag.

80 HIMLEN PÅ JORDENDe strider, beskyddar och tröstar – Guds budbärare.

86 SÅ FÖRÄNDRADE YOUTUBE VÄRLDENNätfenomenet har tagit greppet om våra liv.

2 | 12•2015

Sidan | 80

FO

TO

: G

ET

TY

IM

AG

ES

VARJE MÅNAD

1 Kära läsare 4 Världen ur en annan vinkel 9 Tyck till 10 Skratt 12 Hälsa 19 Min värld 20 Vem kom på det? 22 Resor 24 I fokus 27 På gång 33 Tio i topp 118 Korsord 120 Hjärngympa 122 Sudoku 123 Utöka ditt ordförråd 125 Utmaningen 126 Skratt 128 Nästa månad 129 Till sist

og dem flyttet til bedre hjem. 92 DÄRFÖR SKA DU TA

EN PAUSAtt slappa en stund gör dig mer produktiv.

96 EN ÄKTA KÄRLEKSHISTORIAVid stranden av den rogivande Comosjön.

Månadens långläsning

104 SÅ RÄDDADES CIRKUSBJÖRNENHur isbjörnshonan Bärle efter många års misskötsel kunde räddas och återhämta sig.

AVDELNINGAR

Hälsa 12 Gamla huskurer gör ny nytta. 14 Vad din födelsemånad betyder

för din hälsa. 16 Så botar du halsbränna. Nytt från medicinens värld.

Min värld 19 Kära Jultomten.

Vem kom på det? 20 Korkskruven Ett enkelt verktyg som inspirerar

uppfinnare.

Resor 22 Magiska Prag

En helg i den fantastiska tjeckiska huvudstaden.

I fokus 24 Lyssnar på det jag gör

Intervju med världsartisten Phil Collins.

Sidan | 12

| 12•20154

FO

TO

: S

IMO

N B

EC

K

12•2015 | |

Vänd

VÄRLDENUR EN ...

5

FO

TO

: S

AR

AH

QU

AN

TO

CK

| 12•20156

Snökonstnären Simon Beck har för-skönat Alperna under ett decennium – enbart med hjälp av sina snöskor! Den 56-årige orienteringskart-makaren med ingenjörsexamen från Oxford skapar dessa intrikata mönster genom att gå på nyfallen snö. Sommartid gör han motsvarande på orörda sandstränder. Varje snökonst-verk kräver ingående matematiska beräkningar och totalt går Simon Beck cirka 40 kilometer under 11 timmar för att stega fram det. Den här tavlan har 150 meters sida och gjordes på Marlou-sjön vid den franska skidsportorten Arcs år 2000.

... ANNAN VINKEL

12•2015 | |7

8 | 12•2015

Redaktion: 07 MediaAnsvarig utgivare: Marianne BlixChefredaktör: Inger Marie SpangeArt Director: Carina MælenKorrektur: Holger Calov Översättning: Björn Bergman och Holger Calov

Reader’s Digest/Mailbox-Media ASVerkställande direktör: Dan BroenMarknadschef: Wibeke Frøshaug

The Reader’s Digest Association, Inc.President and Chief Executive Officer: Bonnie Kintzer Vice President, Chief Operating Officer, International: Brian Kennedy Editor-in-Chief, International Magazines: Raimo Moysa

Tryck: 07 Media

Copyright © 2015 The Trusted Media Brands, Inc. og Mailbox-Media AS.

Reader’s Digest utkommer med elva nummer om året av Mailbox-Media AS på licens från Reader’s Digest. Eftertryck, helt eller delvis, är förbjudet. All rätt förbehållen i hela världen. Redaktionen tar inget ansvar för icke beställt insänt material.

Reader’s Digest publiceras i 31 utgåvor och på 15 språk.Reader’s Digest är världens mest lästa tidskrift med en global upplaga på 10,5 miljoner. Tidskriften grundades 1922 i USA av DeWitt och Lila Acheson Wallace. Grundidén var att presentera texter från andra publikationer i ett lättläst format, komplette rat med eget innehåll. Med sin blandning av aktuella, lärorika, underhållande och inte minst inspirerande artiklar blev den snabbt populär. Det första numret i Sverige utkom i mars 1943 under namnet Det Bästa.

RedaktionenInternet: readersdigest.seMejl: red@readersdigest.seTelefon: +47 91 34 05 91Post: Reader’s Digest, PO Box 7000, 202 26 Malmö. Märk kuvertet ”Redaktionen”.

Kundtjänst/prenumerationHar du frågor, vill prenumerera eller ge bort en prenumeration kontakta kundtjänst:Öppet: Måndag–fredag 9.30–15.00Internet: readersdigest.seMejl: kundtjanst@readersdigest.seKundtjänst produkter: 08-566 276 66

Prenumeration: 040-666 01 63Post: Reader’s Digest, PO Box 7 000, 202 26 Malmö.Prenumeration: 1 år/elva nummer 499 kr.

Annonsering: 07 MediaTelefon: +47 48 21 27 00 Mejl: bjorn.alver@07.noBilag: Mailbox-Media ASTelefon: + 47 66 71 60 08Mejl: annonse@detbeste.no

För prenumeranter i FinlandPrenumeration: 0203-315 00Mejl: asiakaspalvelu@valitutpalat.fiKundtjänst produkter: +46 8-566 276 66

HÄR NÅR DU OSS

Besök oss på internet: www.readersdigest.se

Tyck tillD

ET

B

ES

TE

|

O

SS

M

OT

S

UP

ER

VI

RU

SE

NE

|

SE

PT

EM

BE

R

20

15

SEPTEMBER 2015

KR

49,

-

MYTER OM VERDENS FATTIGE

SIDE 86

PORTUGALS FORTRYLLENDE

VINRUTESIDE 96

DE 8 ALLER FARLIGSTE

SPORTSSEKUNDENESIDE 62

HÅPETS GRØDE

SIDE 38

LATTER, DEN BESTE MEDISINEN ....................... 10

DIETTRÅDENE DU KAN DROPPE ........................ 12

ET HOSPITAL HAR LANDET................................. 54

SVØM FOR LIVET ................................................. 104

OSS MOTSUPER-

VIRUSENESIDE 44

DRAMAFRA VIRKELIGHETEN:

LØVEANGREP!SIDE 30

RET

UR

UKE

3

5

INTERPRESS NORGE

DE

T

BE

ST

E

|

D

ET

V

AK

RE

L

IV

ET

T

IL

D

IN

H

JE

RN

E

|

O

KT

OB

ER

2

01

5

OKTOBER 2015

KR

49,

-

LATTER, DEN BESTE MEDISINEN ....................... 10 REDDER EUROPAS BJØRNER .............................. 90AMSTERDAMS SKATTKAMMER ......................... 96ELIN BLE FØDT TO GANGER ............................... 108

RET

UR

UKE

4

5

INTERPRESS NORGE

JØDENE FORLATER FRANKRIKESIDE 38

EN LAM MANN GÅR IGJEN SIDE 46

DRAMA I VIRKELIGHETEN:ILDPRØVE I STILLEHAVET

SIDE 54

EN NASJON SOM VIL BRYTE ALLE REKORDER

SIDE 62

LAGER MAT TIL FREMMEDESIDE 76

DET

VAKRE LIVET TIL DIN

HJERNE SIDE 30

DE

T

BE

ST

E

|

A

KT

IV

A

LD

RI

NG

|

N

OV

EM

BE

R

20

15

NOVEMBER 2015

KR

49,

-

LATTER, DEN BESTE MEDISINEN ....................... 10

DEN GODE FADEREN ........................................... 40

SVELGET AV SAND ............................................... 80

MITT HEMMELIGE VENECIA .............................. 100

RET

UR

UKE

4

5

EKSTREMPOLITIKK I FREMMARSJSIDE 56

DRAMA FRA VIRKELIGHETEN

HVOR ER DATTEREN VÅR?

SIDE 108

HJERTEINNFARKT PÅ DANSEGULVET

SIDE 48

BREV FRA MIN FARSIDE 86

NÅR KONTANTENE FORSVINNER

SIDE 34

SPESIALSEKSJON

AKTIV ALDRING 27 SIDER SOM FEIRER DE BESTE

ÅRENE I LIVET DITT SIDE 90

41R

ETU

RU

KE

LYSER UPP VARDAGENTidigare har jag fått leta febrilt efter er tidning på Pressbyrån då dom inte tar in så många exemplar. För tre år sedan fick jag ett helt års Reader’s Digest-nummer av en mamma till min sons kompis. Blev helt lyrisk över så många tidningar att läsa. Intressanta artiklar och annat kul i den och en hjärngympa som dottern gillar att lösa. Efter att jag själv läst tidningen från pärm till pärm tar resten av familjen del av de godbitar som de gillar. Detta har fått mig att bli prenumerant, och jag behöver inte längre leta efter er tidning. Jag har prenumererat i två år nu och kommer absolut att fortsätta med det i framti-den. Tack för en mycket bra tidning.

LENA, G öteb org

HELT KANONVi har prenumererat på tidskriften i många år och tycker väldigt myc-ket om den. Den är underhållande, lärorik och upplysande. Nu skickas tidskriften vidare till våra syskon-barn som är i 15-årsåldern, och de tycker också den är läsvärd.Är inte det fantastiskt? Den har ett så bra format, både att ha med sig i väskan på resa, samt att läsa i sängen. Så för oss är det bara helt kanon, som de unga säger…

RITA KASPERSEN OG GEIR KRISTIANSEN, Løten, He dmark, Norg e

BEGÄRANDet vi upplever nu, litegrann i Norge och desto mer i Sverige, är Malmös muslimer som inte gillar judar och homosexuella kristna m.m. Varför skriver ni inte om det?

GUSTAF, Ek shära d

SVAR:Vi stöder självfallet inte diskrimine-ring, forföljelse eller antisemitism i någon form. Oavsett religion, lägg-ning eller härkomst. Ditt påpekande har vidarebefordrats till europeiska centralredaktionen. De kommer att ta ställning till din begäran.

INGER MARIE SPANGE, R e d aktör

12•2015 | |9

SkrattDEN BÄSTA MEDICINEN

EN MAN SITTER hemma i sin stuga när det knackar på dörren. Han öpp-nar och ser en snigel på verandan. Han plockar upp snigeln och kastar den långt iväg. Tre år senare knackar det på dörren på nytt. Mannen öppnar ännu en gång och ser snigeln där ute på ve-randan. Snigeln säger: ”Vad var det där bra för?”

läst på internet

JAG SKA BÖRJA med snabb läsning igen. Jag kan läsa ”Krig och fred” på 20 sekunder. Det är bara tre ord, men det är i alla fall en början.

TIM VINE, komiker

MIN FARMOR BÖRJADE gå fem mil om dagen när hon var 60. Nu är hon 97, och vi har ingen koll på var hon är.

ELLEN DEGENERES, komiker

10 | 12•2015 ILLUSTRATION © JOHN CALDWELL

En råkall decemberkväll i en sunkig bar…

Pappa?

12•2015 | |11

JAG SERVERAR ALLTID MIN FRU kaffe på morgonen i pyjamasen, men är hon tacksam? Nej, hon vill hellre ha det i en kopp.

ERIC MORECAMBE, komiker

NÄR MIN KÄRESTA spelar fan tasi-fotboll, så spelar jag fantasi-finn-en-ny-käresta.

@BECCA_KOHLER

EN SÖNDAGSMORGON sa prästen till sin församling: ”Alla som vill komma till himlen, var vänliga och kom fram!” Hela församlingen reste sig, utom en. Prästen tänkte att han möjligen inte hade uppfattat uppma-ningen, så han upprepade den. Man-nen satt likväl kvar. Prästen harklade sig och frågade: ”Vill du inte komma till himlen när du dör?”Mannen svarade: ”Jaså, när jag dör! Jag trodde du höll på att ordna med det redan nu.”

ANONYM

MIN FRU LAGADE ÄGGRÖRA när jag kom in i köket.

”Försiktigt”, sa jag. ”Ta i lite smör. Du har i för många ägg åt gången. Rör om lite. Du behöver mer smör. Var försik-tig. Lyssnar du, eller? Du lyssnar aldrig när du gör äggröra. Snabba dig lite. Har du blivit spritt språngande? Du får inte glömma och ha i salt.”

När hon till slut var klar med ägg-röran sa hon: ”Vad är det med dig? Jag vet väl hur man lagar äggröra.”

Jag svarade: ”Jag ville bara att du skulle få känna på hur det är för mig när jag kör bil.”

GARY ROBERTS, Shropshie

VET DU VAD SKILLNADEN ÄR mel-lan ett blåbär och en älg, frågade mig min bror.

”Neej?” svarade jag efter att ha fun-derat lite.

”Okej, då får du inte följa med ut och plocka blåbär till helgen.”

CARINA MÆLEN, Norge

DETTA LÅTER BEKANT

Den senaste boken från Reader’s Digest visar att det är lite som skiljer nyheter från våra favoritvitsar.

FRÅN NYHETERNA:När en sjuårig flicka ringer 112 och lägger på blir en patrull skickad hem till henne. Då polisen anländer uppdagas problemet: flickans morfar har fuskat när de spelat kort.

DETTA PÅMINNER OM EN VITS: Min farfar säger alltid: ”Var inte så försiktig med dina pengar; var hellre försiktig med hälsan.” Så en dag när jag var försiktig med hälsan var det någon som stal mina pengar. Det var min farfar.

Källa: That Reminds Me of a Joke, av Andy Simmons. (Reader’s Digest)

FO

TO

: GE

TT

Y IM

AG

ES

HÄLSA

12 | 12•2015

Tranbärsjuice■■ TRADITIONELL NYTTA: Svälter ut

urinvägsinfektion.■■ NY NYTTA: Sänker blodtrycket. I

en studie nyligen presenterad av American Heart Association fann man att personer som drack tran-bärsjuice (av lågkalorityp) dagligen i två månader minskade sitt blodtrycks- tal med i genomsnitt tre enheter. (Även en liten minskning är bra för hjärtat, enligt experter.) För en kon-trollgrupp som drack placebo mättes ingen förändring. Antioxidanterna i tranbär har i flera studier kopplats till blodtryckssänkning.

Honung■■ TRADITIONELL NYTTA: Lindrar

hosta och halsont.■■ NY NYTTA: Stillar munsår. I en

studie i Saudiarabien fick en grupp personer behandla sina munsår med

Gamla huskurer gör ny nyttaAV LAUREN GELMAN

Överraskande hälsosam uppdatering av enkla behandlingar som du nog redan känner till

honung, varvid dessa gjorde mindre ont och läkte snabbare, jämfört med en grupp vars sår behandlades med en steroidkräm och receptfri munsårssalva. Efter två dagar rapp-orterade de honungsbehandlade att smärtan var helt borta, medan det tog upp till åtta dagar för gruppen som använde salva att känna sig helt botade. Forskare anser att honung har antiinflammatoriska och anti-bakteriella egenskaper som lindrar smärta och påskyndar läkning.

Ingefära■■ TRADITIONELL NYTTA: Botar illa-

mående. ■■ NY NYTTA: Sänker blodsocker-

halten. Den karaktäristiska kryddan är ett beprövat medel mot sjösjuka och graviditetsillamående, men kan också hjälpa personer som har, eller riskerar att utveckla, diabetes. I en

12•2015 | 13

iransk studie fick slumpvis utvalda personer äta två gram ingefärspulver per dag i tolv veckor. Deras blod-socker halt och blodfetter kopplade till inflammation sjönk mätbart, jäm-fört med en grupp som fick placebo. Ingefära kan hämma ett enzym som kopplas till höjning av blocksocker-halten.

Rödvin■■ TRADITIONELL NYTTA: Skyddar

mot hjärtsjukdomar.■■ NY NYTTA: Motverkar karies. En

laboratoriestudie publicerad i Jour-nal of Agricultural and Food Che-mistry kom fram till att rödvin (med eller utan alkohol) eliminerar den typ av bakterie som bidrar till hål i

12•2015 |

tänderna. Forskarna tror att effekten är en kombination av rödvinets anti-oxidanter och det faktum att vinet

"fastnar" på tänderna, vilket gör att det har tid på sig att bryta ner bakte-rierna.

Citronsaft■■ TRADITIONELL NYTTA: Bleker håret. ■■ NY NYTTA: Motverkar njursten.

Samma citronsyra som bleker hår kan också minska kalciumutsönd- ringen i urinen och motverka att ste-nar bildas. För att undvika risken (för nya stenar eller återfall), drick ett glas citronsaft (av äkta citron) varje dag, blandat med vatten och en aning socker. Viktigt är också att dag-ligen dricka mycket vatten.

FO

TO

: GE

TT

Y IM

AG

ES

HÄLSA

14 | 12•2015

Vad din födelsemånad betyder för din hälsaAV DR TRAVIS STORK OCH DR JENNIFER ASHTON

Doktorns ordination

DIN FÖDELSEDAG BESTÄMMER vilket astrologiskt tecken du tillhör, men ny forskning tyder på att den dagen också kan påverka din hälsa på olika sätt senare i livet. Kom bara ihåg att födelsetidpunktens in-verkan på ditt liv är be-gränsad; arv och miljö spelar en betydligt större roll.

Född på hösten

■■ BÄTTRE FYSISK FORM En studie pub- licerad i International Journal of Sports Medi-cine visade att pojkar födda i november som just börjat sko-lan hade tio per-centilpoäng bättre resultat (på den så kallade normalför-

delningskurvan av befolkningen) när det gällde hjärt-lungkapacitet, handgreppsstyrka och styrka i under kropp en, jämfört med pojkar födda i april. Mödrar som föder på hösten är gravida under sommaren,

när D-vitaminnivåerna är höga. Vitamin D påverkar fostrets fy-

siska utveckling.

■■ MATALLERGIER Människor födda på hös-ten löper 30-90 procent större risk att utveckla matallergier än de som

är födda andra tider på året, enligt forskning vid

Johns Hopkins University i Bal-timore, USA. Höstbebisar ex-

poneras för mindre hud-stärkande vitamin D tidigt i

livet, vilket kan göra dem mer känsliga för mat-

allergener via huden.

Född på vintern■■ VÄNSTERHÄNTHET Det är mer

sannolikt att människor födda på vintern blir vänsterhänta än de som föds andra årstider, enligt ny forsk-ning i Tyskland och Österrike. Höga halter av testosteron i livmodern kan öka sannolikheten för vänsterhänt-het – och mycket solsken sommartid kan ge ökade nivåer av hormonet vid perioder i fosterutvecklingen då styr-ningen mot höger- eller vänsterhänt-het grundläggs.

■■ FÖR TIDIG FÖDSEL För barn som avlas i maj (och vanligen föds i fe-bruari) är sannolikheten 10 procent större att de föds för tidigt, jämfört med dem som blivit till under andra årstider, visar en studie från 2013. En orsak kan vara att modern under gra-viditetens tre sista månader drabbats av influensa. Därför bör gravida kvinn or vaccineras mot influensa.

Född på våren■■ MELANOM Barn födda på våren

löper 21 procent högre risk att ut-veckla melanom än de som är födda på hösten, enligt en studie från 2014, publicerad i International Journal of Epidemiology. Exponering för mycket UV-ljus under livets första månader kan påverka kroppens förmåga att utveckla melanom senare i livet. Oavsett detta gäller för alla att det är klokt att alltid skydda sig mot inten-

12•2015 | 15

siv solstrålning, med kläder, mössa, kräm med hög skyddsfaktor samt sol-glasögon – och det gäller året runt. Då minskar man väsentligt risken för alla typer av hudcancer.

■■ TIDIGARE KLIMAKTERIUM En italiensk studie av cirka 3 000 kvinnor efter klimakteriet visade att de som var födda på våren i genomsnitt hade inträtt i klimakteriet strax före 49 års ålder, medan de som var födda på hösten hade gjort samma sak cirka 15 månader senare. En möjlig förkla-ring är att höstkvinnor kan vara födda med ett större antal ägg.

Född på sommaren■■ NÄRSYNTHET Sommarbebisar har

mer anlag för att bli närsynta än an d- ra, konstateras i en studie i fack-magasinet Ophthalmology. Det kan bero på mängden ljus som barnet ut-sätts för strax före och efter födelsen. Forskning på djur har visat att mäng-den ljus kan påverka ögats normala utveckling.

■■ HUMÖRSVÄNGNINGAR Människor födda under sommarmånaderna har oftare än andra "cyklotermiskt tempe-rament", vilket betyder snabba humör-svängningar mellan ledsen och glad. Stor exponering för starkt ljus och hög temperatur kan vara faktorer som på-verkar kemiska processer i hjärnan som styr den mentala hälsan.

HÄLSA

16 | 12•2015

IST

OC

KP

HO

TO

OM MAN SKA TRO sökstati­stiken på Google så är halsbränna – den där brännande känslan innanför bröstbenet – en lika vanlig åkomma som hicka. Orsakerna kan vara flera, men tillståndet beror vanli­gen på sura uppstötning­ar (när magsyra kommer upp i matstrupen). Till skillnad från själva ma­gen har matstrupen ing­et inbyggt skydd mot syran som spjälkar upp maten.

Man kan missta halsbränna för en hjärtattack, även om den senare oftast ger en bröstsmärta som beskrivs som ett ömmande, kra­mande eller ett tryck, snarare än bara en brännande känsla. Men är du osäker, tveka inte

Så botar du halsbränna

Släck elden!AV SAMANTHA RIDEOUT

att söka medicinsk hjälp. Normalt sett är tillfällig hals­

bränna inget att oroa sig för. Om den däremot fortsätter "flera dagar i rad under tre veckor eller mer, bör du uppsöka läkare, eftersom det kan

vara tecken på cancer i magen eller matstrupen", säger professor Rebecca Fitzgerald, expert vid Europeiska gastroenterologi­

föreningen (UEG). Annars kan vissa ändring­

ar i livsstilen lindra besvären. Först ett

par klädtips: Und vik hårt åt­draget bälte, underkläder som "kon­trollerar" och andra kläder som kramar åt

runt mitten på kroppen – de

kan tvinga mat och magsyra till­baka upp i mat­

12•2015 | |17

strupen. Om du ändå har besvär kan ett knep vara att höja huvudänden på sängen.

Skulle inget av allt detta hjälpa mot halsbrännan, kan du försöka

med ett anta­ cidum – ett receptfritt medel som neutral­iserar magsyra. Ett van­ligt varumärke är Novaluzid.

Om du tar antacida regelbundet bör du tala med din läkare. Lång­varigt bruk kan ge biverkningar (till exem­pel njursten). För kro­

nisk halsbränna finns också andra liknande medel som kanske passar dig bättre, men som måste förskrivas av läkare.

strupen. Nästa punkt: Se upp med vad du äter. Saker som kan förvärra kronisk halsbränna är bland annat alkohol (som får matstrupens ring­muskel, "dörren" som håller mag­syran instängd, att slappna av), kaffe, cola­drycker, citrusfrukter, lök, fet kost och krydd­starka rätter. Vissa medi­ciner, såsom ibuprofen (Ipren, Ibumetin) och acetylsalicylsyra (Aspi­rin) kan också förvärra tillståndet.

Förutom kosten, tänk också på dina ätvanor. Ät inte för fort och inte för mycket – och inte närmare än två timmar inn an du ska sova. När du ligger ner kan maten pressas upp mot mat­

AD

AM

VO

OR

HE

S;

(RE

KV

ISIT

A):

RO

BIN

FIN

LA

Y

Musik lindrar operations-smärta och oroPatienter som lyssnar på musik efter en genomgången operation tenderar att känna sig mindre oroliga och upp­leva mindre smärta, enligt en brittisk systematisk genomgång av 73 olika

forskningsstudier. Med tanke på att musik är icke­invasivt, billigt och säkert, torde metoden kunna reko­mmenderas allmänt för snabbare återhämtning.

1av5européer upplever

halsbränna flera gånger i veckan

Nytt från medicinens värld

R E A D E R ’ S D I G E S T

18 | 12•2015

Strokepatienters makar får sämre hälsaMed anledning av debatten om stressen i att vårda en anhörig har svenska forskare tittat på den hälso­relaterade livskvaliteten för 248 part­ner till personer som överlevt en stroke – inte bara i direkt anslutning till insjuknandet utan även sju år senare. Jämfört med en kontroll­grupp på 245 personer noterades att de drabbade makarna led av dålig hälsa både kroppsligt och mentalt – särskilt om den strokedrabbade var funktionshindrad. Enligt rapporten understryker resultaten behovet av stöd under lång tid för familjer som drabbats av stroke.

Seniorer sover gottI en studie från universitetet i Lau­sanne i Schweiz redovisas hur per­soner mellan 40 och 80 år upplever sin sömnkvalitet. Svaren visar att ju äldre respondent, desto bättre sömn. Rapportförfattarnas slutsats: "Klagomål på dålig sömn ska inte ses som en självklarhet för naturligt åld­rande, utan bör föranleda identifier­ing av underliggande orsaker."

"Alltid tillgänglig" ger mätbar stressSmarta telefoner och laptopdatorer gör att vi kan arbeta var som helst, när som helst. Men detta att alltid vara tillgänglig har en baksida, enligt ett tyskt forskarteam som nyligen undersökte effekten av "utsträckt

arbetsmöjlighet" på kortisolnivå – alltså genom mätning av stress­hormonet. När man förväntas svara på jobb­relaterade frågor utanför arbetstid "kan det inte betraktas som fritid", skriver forskarna. Eftersom det skadar återhämtningen från arbetet genom vila, innebär ständig till gäng lighet ofta att den anställde vaknar ännu mer stressad nästa morgon.

TESTA DIN MEDICINSKA IQ

Ortostatisk hypotension är…

A. Ökad hjärtfrekvens på grund av kronisk stress.

B. Yrsel orsakad av natriumbrist.

C. Blodtrycksfall när en person reser sig och står upp.

D. Dålig blodcirkulation i händer och fötter.

Svar: C. Ortostatisk hypotension (eller hypotoni) är ett tillfälligt lågt blodtryck beroende på att blodet samlas i benen när man reser sig upp. Det kan göra att man känner sig yr eller förvirrad. Om tillståndet varar mer än någon minut eller leder till svim-ning, kan det tyda på sjukdom, exempelvis hjärtfel eller okon-trollerad diabetes.

12•2015 | |19

I ÅR ÖNSKAR JAG ATT DU GER MAMMA ett checkhäfte, så att hon kan skriva ut så många checkar hon vill utan att hon behöver säga: "Jäklar, nu har jag nog dragit över igen." Vi har satt upp en fin julgran, en i plast, eftersom det är bättre för planeten, och billigare.

Min farmor ska fira jul med oss som vanligt. Hon kommer att fråga pappa: "Så du har fortfarande inget jobb?", och det irriterar honom, för det är inte hans fel, det är den ekono-miska krisen. När farmor har fått ett glas champagne blir hon på gott humör och ger alla komplimanger. Jag får 20 euro i ett kuvert av henne för att "köpa vad du vill". Som tack måste jag ge henne en puss och då får jag ett märke på kin-den av hennes orangefärgade läppstift, och hennes parfym luktar viol.

Min lillebror kommer att önska sig massor av dyr elek-tronik, men det behöver du inte ge honom. Han är bara

fyra år, så han vet inte att det pågår en ekonomisk kris. För mig skulle bästa julklappen

vara att min familj förblir så här för alltid. Det är på julen som vi sak-nar min farfar mest – hans skämt

var inte roliga och han klagade all-tid på att köttet var överkokt, men

eftersom han är borta är det liksom ett tomrum vid matbordet. Jag skulle också vilja ge pappa ett fast

jobb. Han säger: "Jag vill ju ha ett fast jobb, men jag har inga illusioner – jag tror inte på jultomten längre."

Kära Jultomten!AV ANNE ROUMANOFF

ANNE

ROUMANOFF

är välkänd fransk humorist. Hon bor i Paris.

MIN VÄRLDIL

LU

ST

RA

TIO

NE

R:

JO

E M

CK

EN

DR

Y (

ÖV

ER

ST

) C

OL

ON

EL

MO

UT

AR

DE

(N

ED

TIL

L)

| 12•201520

VEM KOM PÅ DET

SÅ LÄNGE SOM VIN vin förva-rades i kannor som förslöts med inol-jade trasor eller träpluggar, fanns inget behov av något verktyg för att öppna behållaren. Men på 1600-talet, när flaskor förseglade med kork blev van-liga, spreds också olika varianter av korkskruvar.

De tidigaste versionerna av verk-tyget baserades på de skruvformade "muskötmaskar" som soldater an-vände för att avlägsna gevärskulor ur pipan om avfyrningen misslyckats. Man borrade in "masken" i blykulan och drog ut denna ur loppet.

De första korkskruvarna var helt

enkelt samma verktyg som det solda-terna använde. Men på 1700-talet kom flaskor med närmast standar di-serad utformning med lång smal hals som passade för långtidslagring. Då krävdes effektivare korkar, och därmed bättre korköppnare.

"Det behövdes starkare och effekti-vare skruvverktyg eftersom korkarna blev längre och sattes fast hårdare", säger Bert Giulian, historiker och samlare av vintillbehör.

År 1795 sökte en universitetslärare i Oxford vid namn Samuel Henshall patent på en förbättrad korkskruvs-konstruktion. En liten klockformad F

OT

O:

©A

LB

LE

C/G

ET

TY

IM

AG

ES

Ett enkelt verktyg som inspirerat uppfinnare

AV DANIEL ENGBER FRÅN THE NEW YORK TIMES

Korkskruven

12•2015 | |21

THE NEW YORK TIMES (16 MARS 2014) ©2014 AV THE NEW YORK TIMES CO., NEW YORK, NY 10036

bricka upptill på skruven begränsade hur långt in i korken som skruven kunde borras. När man nådde stop-pet började korken följa med runt i vridningen, vilket hjälpte till att lossa korken från glaset i flaskhalsen.

I ett brev noterade Henshall om sin upp-finning att "envar som ser den kommer att bli förvånad över att man inte kommit på detta själv".

"Det var en bra kork-skruv", säger Giulian, "men jag är övertygad om att han hade stulit idén." En knivsmed i Dublin vid namn Thomas Read tycks ha tillverkat en liknande anordning (som kal-lades "lirkaren") redan på 1770-talet.

År 1802 kom Edward Thomason, en uppfinnare i Birmingham, på en metod att dra ut en kork genom att vrida verktyget kontinuerligt åt ett och samma håll. Hans idé var att montera en skruv inuti en annan, med skruvningen åt motsatt håll. När man vrider handtaget borrar sig den inre skruven ner i korken och stan-nar när den yttre börjar ta och drar korken uppåt, med samma vridrörelse.

"Dragspelskorkskruven" tillskrivs engelsmannen Marshall Wier, som fick den patenterad 1885. Den hade ett antal metallstänger monterade i

sicksack så att de kunde fällas ihop som ett dragspel ovanför skruven. Korken följde med när "dragspelet" drogs ut med en fingerring upptill. Zig-Zag var en fransk version, lanse-rad på 1920-talet.

Vid samma tid hit-tade tysken Karl Wienke på den variant som kal-las "kyparens vän", en vikbar fick-korkskruv där handtaget tar spjärn mot flasköppningen när man drar ut korken.

År 1930 patenterade italienaren Dominick Rosati vingkorkskruven där själva skruven (med korken) lyfts via två hävarmar med kuggar.

Och 1979 konstruer-ade oljeingenjören

Herbert Allen i Houston "the Screw-pull", en elegant sak med tunn tef-lonbelagd skruv. Han patenterade även en vingkorkskruv som i tre mo-ment drog upp korken och sedan los-sade den från skruven. Den populära, designprisade Rabbit-korkskruven fungerar på samma sätt.

Förutom alla välkända korkskruvs-konstruktioner finns det mängder som förblivit mindre kända – säkert därför att de fungerat mindre bra.

Som författaren Donald Bull säger: "Man ser vissa lösningar och frågar sig hur i all världen man tänkt att detta ska fungera."

Ursprunget var "musköt­

maskar" som soldater

använde för att ta ut kulor ur gevärspipan när en avfyr­ning missat.

| 12•201522

En helg i Tjeckiens fascinerande huvudstad

Magiska PragAV PAVEL BARTOŠEK

Historia och historiska platser: Karlsbron Ta en promenad längs den berömda gångbron med dess unika stenlagda

brobana kantad av statyer. Det sägs att första grundstenen lades av kejsar Karl IV den 9 juli 1357 klockan 5.31. Den tidsangivelsen motsvarar inte bara de udda talen mellan 1 och 9 fram- och baklänges (1-3-5-7-9-7-5-3-1), utan också en ovanlig och gynnsam astronomisk konjunktion mellan solen och Saturnus. Bron öppnades 1402 och renoverades 2007-2010. Den är 515,8 meter lång.

➸

FO

TO

: ©

JA

RO

MÍR

CH

AL

AB

AL

A/S

HU

TT

ER

ST

OC

K

RESOR

12•2015 | |23

➸

➸

Många Pragbor anser att den bästa boken om deras stad har skrivits av en italienare – framlidne Angelo Maria Ripellino, professor i rysk och tjeckisk litteratur vid Roms universitet. Är du intresserad av Prag, missa inte hans bok "Magic Prague".PAVEL BARTOŠEK, CHEFREDAKTÖR, Reader’s Digest, Tjeckien.

Mysterier och mysticism: Gamla judiska kyrkogården Har troligen varit i bruk sedan tidigt 1400-tal och är en av de äldsta beva-rade judiska begravningsplatserna i världen. Den mest berömda gravstenen namnger rabbinen Judah Löw ben Bezalel, som enligt legenden på 1500-talet ska ha skapat Prags Golem, en människofigur i lera som han gjorde levande. €

Mat och dryck: Golden Tiger Arms (U zlatého tygra) En gång favorit-ölstället för Tjeckiens ti-digare president Václav Havel, liksom för Bohumil Hrabal, författare av boken Låt tågen gå, som blev en Oscarsbelönad film. En gång kom de båda att också dela bord här med USA:s dåvarande president Bill Clinton. Bohumil Hrabal har också skrivit in stället i många novel-ler, vilket bidrar till dess popularitet. €

Levande musik: Jazz Dock"Jazzkajen" är Prags trendigaste jazz-klubb (med bar), belägen mitt i floden Moldau, med romantisk utsikt över stadens broar och öar – och art noveau-fasaderna i stadsdelen Nya stan. Musiken börjar klockan 22.00 och fortsätter oftast in på små-timmarna. €

➸

gratis € under 20 euro € € under 50 euro € € € över 50 euro

FO

TO

, U

PP

IFR

ÅN

: Č

TK

/ZU

MA

/SE

RG

I R

EB

OR

ED

O;

© J

AN

MA

LÝ;

ČT

K/J

AN

ČE

RN

Ý;

VE

ND

UL

A F

AN

TO

VÁ

I FOKUS

12•2015 | |25

FO

TO

: ©

NE

AL

E H

AY

NE

S

AV MARCEL ANDERS FRÅN SOURCE

Lyssnar på det jag görBrittiska popstjärnan Phil Collins om att fälla tårar och att lära av människor man inte gillar.

DENNE 64-ÅRING ÄR en av tidernas mest framgångsrika pop-musiker – inte bara som soloartist utan också som trummis och hu-vudsångare i det kända rockbandet Genesis. Totalt har Phil Collins sedan 1970-talet sålt otroliga 250 miljoner skivor. Nu har hans åtta solo album och en stor del av hans övriga rikliga produktion uppgraderats digitalt och getts ut på nytt. Det gäller bland annat hans första soloalbum Face Value, med låtar som "In the Air Tonight" (1981), som speglar hans känslor vid skilsmässan från hans första hustru Andrea, och bitter heten och frustra-tionen när äktenskapet tog slut.

Reader’s Digest: Hur känns det att lyssna på dessa låtar från en svår period i ditt liv? Phil Collins: Jag har lyssnat på dem av och till sedan jag skrev dem. Men jag har aldrig tänkt "Åh, det här var

bra!" eller "Det här är mitt liv som passerar revy."

Är du ett levande bevis för att li-dande främjar konsten?(Skratt.) Ja, en del tårar har spillts i det fallet.

Hur är det med trummisen i dig, tar du fram stockarna ibland?Nej, jag kämpar med nervproblem i vänsterarmen. Jag började spela på nytt vid Genesis återförening runt 2007, men på den turnén hände något med min vänstra armbåge. Jag vet inte vad som orsakade det, men jag kan inte hålla en trumstock rätt. Jag får inte grepp om den.

Det är något med nerverna? Just det. Jag har genomgått flera opera tioner – en i nacken som antag-ligen hade behövts ändå. Läkarna re-kommenderade undersökning ➸

PHIL COLLINS

Sångare, musiker, kompositör. Föddes som Philip David Charles Collins den 30 januari 1951 i Lon-don. Började 1970 som trumslagare i rockbandet Gene-sis. När Peter Gabriel lämnade gruppen fem år senare tog Collins över som huvudsångare. År 1981 startade han sin solokarriär. Phil Collins är skild och har fyra barn. RD

R E A D E R ’ S D I G E S T

26 | 12•2015

med magnetkamera, vilket avslöjade att några nackkotor gned mot varan-dra. Det fixades med operation, men det förbättrade inte min arm. Efter ytterligare två operationer är det lite bättre. Nyligen genomgick jag också elektromyografi i Miami, då man mätte muskelaktiviteten. Jag går nu hos två av landets bästa spe-cialister på ryggmärgsskador i Miami. Vi får se vad de kommer fram till.

Du försöker bli av med det?Visst. Ett tag var jag inte så bekym-rad. Jag hade ju spelat trummor hela mitt liv, och när man blir äldre får man räkna med att något går sönder. Nu försöker jag få behandling, och samtidigt kan jag ägna mig åt mina barn, som bor i Miami. Jag träffar dem nästan dagligen och ser dem växa upp. De vill verkligen att jag ska börja turnera igen, och deras entusi-asm håller mig igång.

Så pass att du satt in i deras skol-band nyligen?Precis. För två år sedan var min 14-årige son Nicholas trummis i sitt skolband och hans lärare tyckte det skulle vara toppen om hans pappa "kom och sjöng med bandet". Jag fick alltså frågan, jag kom, och jag sjöng med hans band. Det var toppen. Vi spelade "In The Air Tonight" och han gjorde mina inpass på trummor.

Vilken musik lyssnar du på?Jag lyssnar inte på musik.

Inte ens klassiskt?Nej. Inte så att jag undviker det, jag lyssnar bara inte. Förr kände jag mig besvärad när folk frågade vad jag lyss-nar på. Jag försökte desperat hitta på ett svar, men jag kom inte på något. Sedan läste jag en intervju med (Pink Floyds) Roger Waters – som jag inte gillar (skratt), om jag ska vara ärlig. När han fick samma fråga svarade han: "Jag bryr mig inte om något an-nat, bara det jag gör själv. Jag lyssnar på det jag gör, och jag försöker hela tiden göra det bättre." Då tänkte jag: "Just det, det är precis så jag känner."

På gång

AV HOLGER CALOV

FO

TO

: S

FF

ILM

, B

ILD

: F

LE

XB

AN

D,

ILL

US

TR

AT

ION

: IV

AR

MA

RT

INS

SO

N

12•2015 | |27

TEATER. Hur är det att ha levt i 2 556 dagar? Är man ensammast i världen el-ler mitt i händelsernas centrum? Backa Teaters skådespelare minns sin sjuårstid i realtid. Skådespelarnas ”då” är publi-kens ”nu” i en föreställning där allt kan hända. Premiär för 2556 dagar – för sjuåringar i alla åldrar den 4 december. Se www.stadsteatern.goteborg.se.

FILM. The program. Prisbelönta Ste-phen Frears svarar för regin till den laddade historien om tävlingscyklisten Lance Armstrong. Hans vilja att vinna var så stark att den drev honom till att utföra oförlåtliga handlingar och svika alla som trodde på honom. Hans liv av-slöjar den bistra verkligheten, att vissa tävlingar är till synes omöjliga att vinna utan att ta till förbjudna medel. Biopre-miär 4 december.

KONSERT. Lagom till advent ger sig a cappella-gruppen The Real Group ut på julturné och skapar fin stämning i Sverige och Danmark. I Sverige gästar de Uppsala, Vara, Örebro och Skövde med början den 4 december. Se www.evenemang.se.

BOK. Marita Karlson är fotomodell och driver en hälso- och livsstilsblogg, californication.se. Hon bor i Venice Beach i Kalifornien, hälsomeckat fram-för alla andra. Boken Hälsokick! (Norstedts) innehåller hennes

60 bästa recept på smoothies, juicer, mellanmål och snacks, proppade med naturliga råvaror och superfood-ingredienser som alla boostar din hälsa.

28 | 12•2015

UTBLICK

AV JOHN L. ALLEN, JR. FRÅN THE FRANCIS MIRACLE

En påve för allaFranciskus sprider sitt budskap om nåd för att förändra den katolska kyrkan.

UNGEFÄR ETT OCH ETT HALVT år efter att Jorge Mario Bergoglio hade installerats som påven Francis-kus, samlades omkring 260 biskopar, präster och lekmän från hela världen i Rom för att diskutera ämnen som varit kärnan i den katolska kyrkans identitet: familjen, äktenskapet och sexualmoralen.

Traditionalister som irriterat sig på den nya påven mobiliserade mot de progressiva som hoppades kunna sporra Franciskus till stora föränd-ringar. På högerkanten drev det högre prästerskapet en intern revolt – en missnöjd kardinal hävdade till och med i media att påven spred förvir-ring och borde be världen om ursäkt.

Vid mötets slut höll Franciskus ett

15 minuters tal där han klargjorde andan i den katolska kyrka han vill leda. Den ska inte böja sig för "fient-lig stelhet", en beskäftig formalism utan medkänsla och finkänslighet, sa han. Samtidigt måste kyrkan avvisa "destruktiv snällhet", en känslostyrd moral som inte törs kalla synd vid dess rätta namn. Han fick fem minu-ters stående ovantioner, även från prelater som internt varit i luven på varandra.

Franciskus vill ändra på den gäng- se bilden av katolicismen; det första intrycket ska inte vara att den är för-dömande, utan välkomnande. Det är hans övertygelse att oavsett vilka ut-låtanden kyrkan kommer med, tas de emot bättre om de framförs i en ➸ F

OT

O:

© L

’OS

SE

RV

AT

OR

E R

OM

AN

O

30 | 12•2015

R E A D E R ’ S D I G E S T

där han skapade kontaktvägar mel-lan stadens disparata kulturella mil-jöer. Han fick till och med en utmär-kelse av Tyska alliansen mot homo-fobi.

Men Franciskus är inte dogmatiskt radikal. Han har inte ändrat ett ord i den katolska kyrkans katekes. Ändå

är den officiella läran ofta mindre viktig än hur den tillämpas i praktiken, och det är på den nivån som den verkliga "Franciskus-effekten" upplevs.

För det andra vill Franciskus att katoliker ska "lämna sakristian och gå ut på gatorna". Han har suttit och pra-tat med både ateister och troende, och han

har till och med bjudit in tre hemlösa män och deras hund till sin egen fö-delsedagsfrukost. Dessa gester speg-lar påvens personlighet, men de är samtidigt medvetet skapade symbo-ler för den kyrka han vill leda.

Franciskus är en beslutsam apostel för det "sociala budskapet"; han fo-kuserar på att försvara de fattiga, han predikar mot krig, för omsorg om miljön och för skydd av människor i utsatthet. Redan tre dagar efter att han valts förklarade han att han drömde om en "fattig kyrka för de fattiga".

För det tredje är Franciskus fast besluten att bryta det grepp som en

kärleksfull anda. För att åstad-komma detta vet han att han måste få med sig alla ideologiska läger inom kyrkan.

Enligt sekulära begrepp finns det inga liberala katolska biskopar – vem skulle vara för rätt till abort, samkö-nade äkenskap och nedtoning av re-ligionen i samhället? Inom kyrkan är en libe-ral biskop vanligen en som är hängiven i sin undervisning men sam-tidigt flexibel när det gäller tillämpningen av läran, medan en kon-servativ tror på sträng gränssättning. Skillna-den handlar mer om at-tityd än den innehålls-liga substansen.

Vid biskopssynoden i Vatikanen 2014 klar-gjorde påven sin ambition att genom sitt budskap om nåd och barmhärtighet leda den ka-tolska kyrkan till politikens centrum, till de geografiska och kulturella ut-kanterna i världen och till hjärtat av den kristna förkunnelsen.

Det finns tre huvudsakliga driv-krafter i Franciskus reformnit. Först och främst siktar han på att styra ka-tolicismen tillbaka till politikens och det kyrkligas centrum. Hårdföra bis- kopar har fått se sig bakbundna. I de-ras ställe har Franciskus handplockat män som den nya kardinalen i Köln, Rainer Maria Wölki, som fick mycken uppskattning under sina år i Berlin,

Tre dagar efter sitt tillträde sa Franciskus att han drömmer om en "fattig kyrka för de

fattiga".

12•2015 | |31

Ett exempel på Franciskus arbets-sätt visades när han i maj 2013 skulle besöka Sankta Elizabets församling i norra Rom.

Påven skulle enligt schemat komma klockan 9.30, men församlingsprästen Benoni Ambarus hörde hans helikop-ter en halvtimme före utsatt tid. "Jag vet att jag ska träffa församlingsbar-nen och hålla mässa", förklarade på-ven. "Men går det bra om jag också har ett par biktsamtal först?"

En av påvens närmaste medarbe-tare säger så här: "Han ville visa för världen att han hyllar den katolska kyrkans viktigaste ceremoni för att visa nåd."

Franciskus förstår att han måste förkunna både Guds dom och Guds barmhärtighet för en förtappad värld. Men hans strategi tycks vara att eftersom kyrkans dömande bud-skap i alla tider har framförts kristall-klart, är det nu dags att tydligt vittna om dess nåd. "Som jag ser det är nåd Herrens viktigaste budskap till människorna", sa han i sin första söndagspredikan som påve.

Nåd är också kärnan i hans re-formkampanj – idén att kyrkans led-ning ska vara till för att tjäna sitt folk.

Naturligtvis finns det skäl att vara skeptisk till tanken att nåd kan ut-göra kärnan i en komplex global reli-giös organisation.

Ska Franciskus lyckas – är han stark nog att få detta till synes enkla budskap att fastna?

dysfunktionell och ibland skamlöst korrupt hållning har om Vatikanen. Valet av en utomstående till påve drevs på av frustrationen över en se-rie härdsmältor i ledningen under åren med Benedictus, bland annat de amatörmässiga reaktionerna på sexuella övergrepp inom kyrkan i Eu-ropa.

Som en del av reformagendan fö-reslår Franciskus att viss makt över-flyttas från Rom till lokala kyrkor. Han vill också främja en ny anda av ödmjukhet hos ledarskapet. När han kort efter sitt tillträde besökte ett ungdomsfängelse för att på den He-liga torsdagen symboliskt tvätta föt-terna på tolv interner – däribland två muslimer och två kvinnor – var det en tydlig illustration av den reform han vill se.

Det är osäkert om Franciskus mo-derata, flexibla inställning till den ka-tolska doktrinen verkligen kommer att resultera i det mer dynamiska och attraktiva samhälle han föreställer sig. Institutionell religion har varit på väg utför under lång tid, särskilt i Väst, och speciellt den katolska kyr-kan har sett sin roll försvagas. Ändå är det ett faktum att det finns 1,2 mil-jarder katoliker globalt, och påvedö-met är världens mest synliga religi-ösa ledarskap.

Att påven har betydelse är odisku-tabelt, men frågan är hur en given påve förvaltar det inflytande som föl-jer med ämbetet.

THE FRANCIS MIRACLE: INSIDE THE TRANSFORMATION OF THE POPE AND THE CHURCH © 2015 JOHN L. ALLEN, JR. UTGIVEN AV TIME BOOKS, WWW.TIME.COM/TAG/BOOKS/

32 | 12•2015

God jul

ILL

US

TR

AT

ION

ER

, M

ED

SO

LS

UP

PIF

RÅ

N V

ÄN

ST

ER

: ©

NA

F,

© W

ES

TM

AC

H,

© B

OB

EC

KS

TE

IN,

© M

AR

K H

EA

TH

”Joyce, jag förstår att du gör allt för att få upp feststämningen, men

dina örhängen stör dig i arbetet.”

12•2015 | |33

Andelen livsmedel och alkoholfria drycker av hushållens totala utgifter.

Hur mycket europeiska länder spenderar på mat

FO

TO

GE

TT

Y I

MA

GE

S

1. Rumänien 29,7%2. Litauen 23,83. Estland 20,74. Lettland 19,15. Bulgarien 18,76. Ungern 18,37.–8. Polen 187.–8. Portugal 189. Slovakien 17,610. Grekland 17,211. Tjeckien 15,712. Slovenien 15,313. Island 14,614. Italien 14,415. Cypern 14,2

Källa: Eurostat, 2013

”Priset för allt är mängden liv du

byter till dig.”Henry David Thoreau,

filosof

TIO I TOPP

| 12•201534 FOTO: JASON GORDON

En ny behandling av stroke sparar tid – och liv

AV LISA FITTERMAN

Proppen urmot förlamningMACY MILLS LIGGER PÅ EN BÅR på akutavdelningen på Toronto Western Hospital, förlamad. Läkare och sköterskor rör sig runt och över henne. Den 38-åriga trebarnsmamman och idrottskvinnan fick sitt yngsta barn för bara fem månader sedan. Hon vet att hon har drabbats av en stroke. Hon minns en molande huvudvärk som plötsligt slog om i brännande smärta – som om en vass, het borr trängde in mot en enda punkt i hjärnan. Hon var på väg till de äldre barnens skola som funktionär på deras idrottsdag. När smärtan slog till och hon märkte att vänstersidan förlamades lyckades hon köra in bilen i en parkeringsficka, och när mobiltelefonen föll ner på golvet hängde hon sig på signalhornet för att påkalla hjälp.

För Macy Mills fanns "Mr Clean"

tillgänglig i rätt ögonblick.

Hon böjer lite på vänster­

handens fingrar, de som för tre timmar sedan

inte kunde greppa

mobiltelefonen.

R E A D E R ’ S D I G E S T

| 12•201536

Nu, bara en timme senare, har en datortomografi visat att hon drabbats av en transitorisk ischemisk attack, vanligen kallad TIA, vilket är den van-ligaste formen av stroke. Det betyder att en propp i en artär blockerar blod-flödet till hjärnan. I hennes fall är det en stor propp på högersidan, vilket förklarar att vänstersidan av kroppen påverkas.

Dr Richard Farb, neuroradiolog, ber Macys man skriva på ett medgivande för en behandlings-metod som ännu inte prövats i Kanada. Den kallas officiellt endo-vaskulär trombektomi och innebär att man fångar proppen med en "stent-apportör" – ett minimalt nätrör med öppning i ena än-den. De första testerna i Tyskland och Schweiz har visat sig lovande. Smeknamnet är "Mr Clean" och anspelar på att verkty-get kan rensa ur en artär på 40 minu-ter eller mindre.

"Vad har jag för val", tänker Macy.Hon försöker nicka och säga "gör

vad ni måste göra", men orden är otydliga, som om hon talar under vattnet.

Efter ett par minuter verkar lokal-bedövningen och hon känner svagt hur dr Farb sticker hål i artären i ena ljumsken. På en skärm visas en ul-traljudbild och han kan följa när han

med en kateter försiktigt för in stenten genom hennes blodkärlssystem fram till den artär som leder till hjärnan.

Vid artärens öppning dras katetern tillbaka och Macy känner ett lätt tryck, som om någon nyper tag om hjärnan. Det är stenten som har öppnats för att fånga in proppen i röret.

"När är det här över?" frågar hon.Det är det redan. Doktor Farb drar

försiktigt ut stenten med blodproppen samma väg som den fördes in. Från början till slut har hela opera-tionen tagit mindre än två timmar.

"Försök röra dig", sä-ger han.

Hon böjer lite på vänsterhandens fing-rar, de som för tre tim-mar sedan inte kunde greppa mobiltelefonen.

Snart pumpar hon ut bröstmjök på inten-

sivvårdsavdelningen och klagar på att det inte finns någon tv. Och hon är mycket, mycket lycklig.

Det här sker den 15 juni 2011. Tre år och fem månader senare avslutas prövotiden för "Mr Clean" i Kanada, vilken omfattat 316 patienter. Det står klart att metoden är en succé.

Behandlingen har varit godkänd se-dan 2011 i Europa och Nordamerika som sista utväg för strokefall där andra metoder inte lyckats, men sedan 2014 är den godkänd som förstahandsme-tod på sjukhus med strokeavdelningar

När han drog ut stenten

följde proppen med

– helt intakt.

12•2015 | |37

i både Europa och Nordamerika. Tek-niken har fördubblat överlevnadstalet till ett dödsfall på tio. Och de överle-vande kan återuppta sina liv där det stoppades av proppen.

Dr Timo Krings, ledare för neuro-radiologiavdelningen på Toronto Western Hospital, uttrycker det så här: "Förut var kirurgisk behandling av stroke en chansning. Allt vi gjorde tog minst två timmar. Nu kan vi redan på operationsbordet se hur patienter börjar prata och röra på lemmarna. Och det går fort. Vi har faktiskt gjort en opera-tion på 14 minuter."

"Jag överdriver inte", fortsätter han. "Mr Clean har verkligen inneburit en vänd-punkt i strokebehand-lingen."

VARANNAN SEKUND drabbas någon någonstans av en stroke, enligt den globala statistiken. Men många mär-ker det inte ens. Man kanske känner sig lite yr några sekunder, eller tappar tråden i det man skulle säga, men det går snabbt över. Av de uppskattningsvis 15 miljoner människor som drabbas av stroke i världen varje år är det dock betydligt fler som råkar illa ut. Omkring fem miljoner dör och runt sex miljoner drabbade blir förlamade och/eller tappar talförmågan. Det kan jämföras med antalet dödsfall globalt i aids, tuberkulos och malaria tillsammans,

som uppgår till omkring 3,5 miljoner människor per år.

Inte så konstigt då att mantrat i strokevärlden lyder "tid är hjärna" – en ständig påminnelse för läkarna om att för varje minut efter en strokeattack förlorar hjärnan 1,9 miljoner nervcel-ler, 14 miljarder synapser och 12 kilo-meter axoner om de sträcks ut på rad.

Alltsedan medicinen tPA, väv-nads-plasminogen aktivator, intro-ducerades i mitten på 1990-talet som propplösare har det varit den behand-

ling läkarna har före-dragit. Användningen har dock begränsats av att den måste sättas in senast 4,5 timmar efter en stroke. Kirur-ger har prövat många lösningar som alterna-tiv eller komplement – vad som helst som

kan öppna blodkärl snabbt och av-lägsna stoppet. Flera ser bekanta ut och liknar skorstensfejarnas borstar i miniatyr.

"Det gick så långt att vid en interna-tionell konferens för sex år sedan pre-senterade varje föredragshållare ett eget verktyg", minns Timo Krings."-Jag var moderator och på slutet sa jag: 'Om någon av er har skapat det perfekta verktyget så borde det bara finn as ett.'"

Runt samma tid hade en tysk neuro radiolog, Hans Henkes, arbetat med en patient som fått en stroke med en propp i hennes mellersta artär till

Mr Clean kan betyda skillnaden

mellan liv ochförlamning –

eller död

R E A D E R ’ S D I G E S T

| 12•201538

en stroke några timmar tidigare efter att ha fött sitt barn. Orsaken antogs vara att hon under värkarbetet min-skat på sin medicin som reglerade en mekanisk klaff i hjärtat. Det tog 40 minuter att avlägsna proppen och pa-tienten började prata redan på opera-tionsbordet. Nästa dag ammade hon sin bebis.

"Vi var pionjärer och många – neu-rologer och konser-vativa neurokirur-ger – var skeptiska", minns Pereira. Han tar emot i sitt kontor på Toronto Western, dit han flyttade i au-gusti 2014, lockad av möjligheten att ar-beta med dr Krings och med en större f o r s k n i ng sbu dg e t.

"Men egentligen talade resultaten re-dan för sig själva."

WOLFGANG KAHNKE, 72-årig pen-sionerad verktygsmakare, berättar att han hade känt sig lite ostadig i oktober 2014 och därför stämt möte med den kirurg som hade opererat hans knä två år tidigare på Toronto Western. Han kom till sjukhuset flera timmar för tidigt i hopp om att kunna sticka emellan före bokad tid, eftersom han och hustrun Karin var bjudna på ok-toberfest-middag på kvällen.

När han väntade på kirurgen i un-dersökningsrummet kände han hur det började surra i huvudet, inte direkt

hjärnan. Han beslöt att använda ett verktyg som han varit med och ut-vecklat för stentassisterad behand-ling av ett artärbråck. När han drog ut stenten som höll artären öppen under ingreppet mot cirkulatonsstoppet, vi-sade det sig att proppen följde med stenten ut, helt intakt.

På en konferens strax efteråt nämnde Hans Henkes resultatet för några kolleger, som höll med om att det lät lovande. Därmed började ett test i Eu-ropa som leddes av Vitor Mendes Pereira, då chef för interven-t ionsradiologi vid universitetet i Ge-nève. Under arbetet kom gruppen fram till att det krävdes att blodkärlet var minst två millimeter brett, samt att metoden inte var effek-tiv vid en blödande stroke.

Från början trodde forskarna att tidsfönstret för att rensa blodkärlet var smalt, men senare kom de fram till att tiden i det enskilda fallet i hög grad beror på kvaliteten och varak-tigheten hos de så kallade kollatera-lerna – blodkärl som hjärnan skapar som alternativa flödesvägar när "hu-vudleden" blockerats. Det kan handla om minuter, timmar eller till och med dagar.

Pereiras första patient, till exempel, flögs in från ett franskt sjukhus i Al-perna – en nybliven mamma som fått

12•2015 | |39

smärtsamt, men lite obehagligt. "Jag får gå bort det", tänkte han. Men han kunde inte röra sig. När en akut datortomografi avslö-

jade en stor propp som blockerade huvudartären i nacken, togs han di-rekt in för operation.

Nästa dag kunde han duscha utan problem. När vattnet sköljde över ho-nom tänkte han: Jag har aldrig förr känt mig så levande. Sedan rös han vid tanken på hur nära det hade varit.

Läkarna förklarade att Mr Clean hade räddat honom från att antingen dö eller bli förlamad från nacken och nedåt resten av livet. För Wolfgang Kahnke betydde operationen att han kunde vara jultomte för sina barnbarn det året.

"Jag är en riktigt bra tomte", säger han och pekar på sitt vita hår och sitt äkta tomteskägg.

FÖR MACY MILLS, nu 43 år och an-ställd på en internationell bank, är enda konsekvensen av stroken att hon måste ta tre piller varje kväll: beta-blockerare, blodtryckssänkare och blodförtunnare. Medicinerna för-skrevs när tester visade att hennes hjärtspets består av ärrvävnad där

blod kan samlas, vilket ökar risken för proppbildning. Macy har nu också en intern defibrillator, som hon fick efter att ha drabbats av hjärtstillestånd i maj i år. Som tidigare triathlontävlare, fortfarande slank och vältränad, irrite-rar det henne att hon inte längre kan springa en mile på sju minuter. Men hon är tacksam för att hon fortfarande finns kvar för familjen, tack vare Mr Clean.

TECKEN SOM TYDER PÅ STROKE

n Plötslig svaghet och/eller okäns-lighet i ansiktet, en arm eller ett ben, särskilt på en sida av kroppen

n Plötslig förvirring och talpro-blem.

n Plötsliga synproblem

n Plötslig svår/ovanlig huvudvärk

n Plötsliga balansproblem eller yrselkänsla

n Plötslig slapphet i ansiktet

Drabbas du av något av dessa tecken, larma omedelbart ambu-lans.

ATT LEVA OCH LÅTA DÖ

En dag ska vi alla dö.

Men alla andra dagar ska vi leva.

PEO ENQUIST

PH

OT

O/I

LL

US

TR

AT

ION

CR

ED

IT

PHOTO/ILLUSTRATION CREDIT40 | 12•2015 FOTO: NASH CO.

DRAMA I VERKLIGA LIVET

Dave Schelskes älskade hund Sandy stod orörlig på den smala avsatsen, bara ett

felsteg från avgrunden nedanför...

AV ANITA BARTHOLOMEW

Mirakel-HUNDEN

12•2015 | |[[2R]]

Dave och Sandy nära deras hem i

Oregon .

R E A D E R ’ S D I G E S T

| 12•201542

När han packat ner flexkopplet som Sandy fått i julklapp, sin foto-utrustning och annat nödvändigt öppnade Dave bakluckan på sin kombi och Sandy hoppade in. De skulle åka till Columbia River Gorge, en mäktig ravin med floden i botten, en knapp timmes körning norrut.

Dave gillade att berätta att det inte var familjen som hade valt Sandy på jourhemmet; det var hon som hade valt dem. Han och pojkarna satt till-sammans i receptionen när den sju månader gamla valpen leddes mot dem. Med ett skutt hoppade hon upp och la sig tvärs över deras knän. Då visste de direkt: det här var deras hund.

DAVE KÖRDE IN på parkeringen där Eagle Creek Trail började, en vand-ringsled han mindes för vattenfallen ungefär tre kilometer nedför leden. Men det var så länge sedan han se-nast var här att hade glömt hur brant det var vid sidan om stigen, som var uthuggen i bergssidan. Till vänster var berget och till höger ingenting – bara en närmast lodrät vägg ända ner till Eagle Creeks breda flodfåra. Dave

noterade i minnet att han måste välja en annan väg nästa gång han tog med Sandy på vandring. Men hon var van vid svåra stigar och stenigt underlag, och även andra vandrare hade sina hundar med sig. Sandys nya flexkop-pel hade en lina som kunde dras ut cirka sex meter och Dave insåg att han måste hålla henne tätt intill sig och låsa kopplet helt när han mötte andra vandrare.

Runt middagstid kom de till en sär-skilt smal passage, där stigen bitvis var bara en meter bred. Kraftiga vajrar att hålla sig i var fästade i bergväggen. Stupet ner till ravinens botten var minst 60 meter.

Det hade regnat hela morgonen. Daves fotografiska öga såg daggen på trädtopparna och vajerräcket i för-grunden som en fin komposition och han band Sandys koppel runt en träd-stam och letade fram kameran och tog en serie bilder. När han var klar gick han tillbaka mot Sandy som tålmodigt satt och väntade. Men plötsligt blev hon skrämd av något och kastade sig iväg så att hela sexmeterslinan i kopp-let drogs ut med väldig fart. Själva rullhandtaget lossnade från trädet just

HUSET I WEST LINN, strax söder om Portland i Oregon, låg tyst på juldagens morgon förra året. För Dave Schelske, 46, var firandet över. Han hade just lämnat av sina åttaåriga tvillingar Tristan och Lawson hemma hos deras mor. Dave, som är friluftsmänniska och yrkes-fotograf, beslöt att ge sig ut i Oregons vackra natur tillsammans med sin kamera och sin treåriga hund Sandy, en korsning mellan labrador retriever och rhodesian ridgeback.

LÅNGT DÄR NEDANFÖR FORSADE FLODEN RUNT KLIPPBLOCKEN. VAR KUNDE HON VARA?

12•2015 | |43

som Dave börja springa efter hunden. Han ropade hennes namn och räk-nade med att hon skulle stanna. Det gjorde hon också några ögonblick. Sedan lät det klank, klank, klank när linan rullades in och plasthandtaget studsade mot Sandy och slog emot några stenar, vilket skrämde henne henne igen.

"Sandy, vänta", skrek han, men hon rusade runt ett hörn och försvann ur sikte. När Dave hörde ett högt gläf-sande antog han att Sandys halsband hade fastnat i något. Han skulle befria henne så fort han kom fram. Men när han några sekunder senare kom runt samma hörn såg han bara kopplet, som gått av, liggande vid ett träd all-deles intill klippkanten.

En stig gick uppför en brant lut-ning, alltför smal för andra än erfarna klättrare. Dave tog sig ändå uppåt, och stigen slutade efter sex meter vid en smal ravin där klippväggen stupade nästan lodrätt ner. Han såg inga spår efter klor eller andra tecken på att hon halkat på sluttningen. Långt där ned-anför forsade floden fram över klipp-blocken. Var kunde hon vara!?

Dave kände paniken komma, och

började ta sig nerför stigen. Han frå-gade en kvinna på väg upp om hon hade sett en gul labrador, men det hade hon inte. Det hade inte heller andra vandrare som han frågade. Några föreslog att han skulle ringa larmnumret, men här uppe fanns det ingen mobiltäckning.

När minuterna drog ut till timmar växte hans förtvivlan. Om Sandy hade ramlat ner där han hittade kopplet, kunde hon inte ha överlevt.

Dave återvände till stället där hon hade försvunnit. Inget av det här hade hänt om han hållit henne i kortare koppel. Vad ska jag säga till pojkarna? Hans söner älskade Sandy lika mycket som han.

Om och om igen ropade han hen-nes namn. Han visste att han inte skulle få svar, men han kunde inte låta bli.

Två medelålders kvinnor som kom uppför stigen hörde hans oroliga rop och frågade vad som hänt. Han för-klarade och började sedan gå nedför huvudstigen för att hitta ett ställe att ta sig ner i ravinen.

Dave tog stöd med armarna när han försiktigt arbetade sig nedåt på en närmast provisorisk sidostig som ledde nedför den branta sluttningen. Det var svårt och farligt, men Dave var en erfaren klättrare. Och det var hans enda möjlighet att hitta Sandys kropp.

Utan att Dave visste om det hade de två kvinnorna också gått nedför huvudstigen och hittat en annan väg ner till floden för att söka efter den

DAVE VILLE SÅ GÄRNA TRO ATT HUNDEN TROTS ALLT SKULLE VÄNTA PÅ HONOM VID BILEN, MEN DET HOPPET BLEKNADE SNART.

R E A D E R ’ S D I G E S T

| 12•201544

gav sig iväg mot vandringsleden. Sam-tidigt möttes några av hennes kolleger vid organisationens högkvarter i Port-land för att hämta mer räddnings- utrustning.

Enligt sms:et hade hunden ramlat ner från Eagle Creek Trail. Det vore i så fall tredje gången bara under 2014. En sannolik orsak är att hundars syn inte fungerar som människans. Bland annat är hundens djupseende och avståndsbedömning sämre. Därför är vandring på en sådan här led intill en ravin betydligt farligare för hundar än för deras ägare.

STRAX FÖRE KLOCKAN 17 hade John Thoeni och hans flickvän, veterinären Emily Amsler, satt sig till bords för julmiddagen. Ljusen var tända och vinet upphällt, och just som de skulle smutta på det ringde deras telefoner samtidigt. Middagen fick vänta. OH-STAR behövde dem vid Eagle Creek.

Totalt var det åtta volontärer som ställde in julfirandet för att rädda en hund, för vilken hoppet kanske redan var ute.

VID EAGLE CREEK hade Dave och hans sökkompanjon under en timme kämpat sig ner mot floden genom tät vegetation i sökandet efter Sandy. Det började skymma och luften blev kyligare. Utan ficklampor skulle de vara fast i ravinen för natten om de inte vände tillbaka. Med tungt hjärta började de gå tillbaka, Dave först. Han ville så gärna tro att hunden trots allt

försvunna hunden. Dave stötte snart ihop med dem och försökte avråda dem från att leta, eftersom han var rädd att de skulle göra sig illa. "Om ni vill hjälpa till kan ni gå till platsen där kopplet låg", sa han. Då skulle han ha det som referenspunkt när han letade.

En av kvinnorna gick med på det och vände om, men den andra stan-nade hos Dave. "Jag ska hjälpa dig", sa hon.

DEN HÄR JULDAGENS eftermid-dag var ambulanssjukvårdaren Rene Pizzo på bio med sin man när hennes mobil surrade. Textmeddelandet från Oregons Djurskyddssällskaps rädd-ningsteam (OHSTAR) berättade att en hund hade fallit utför en klippa, och att hon skulle avvakta mer infor-mation. Pizzo var den mest erfarna av de frivilliga i OHSTAR, som alla var tränade för att rädda hundar i svåra situationer.

Hon skyndade sig hem, bytte till varma kläder och hämtade sin larm- utrustning – hjälm, sele, handskar, skyddsglasögon, pannlampa – och

12•2015 | |45

FO

TO

: A

NIT

A B

AR

TH

OL

OM

EW

skulle vänta på honom vid bilen, men det hoppet bleknade alltmer.

Då hörde han plötsligt kvinnan bakom honom säga något märkligt: "Men hej, gumman!"

Vad?Han följde hennes blick uppåt men

såg bara buskar, stenblock och klipp-sidan.

Han vågade knappt fråga: "Lever hon?" Kvinnan nickade. "Hon tittar rakt mot mig."

Dave klättrade upp på några träd-stammar och där var hon, kanske 20 meter ovanför honom, och viftade på svansen. Hon stod upp, vilket var ett gott tecken. En våg av lättnad och glädje gick genom honom.

"Kom här, gumman. Kom, Sandy."Hon gnällde, men rörde sig inte.

Varför kom hon inte mot honom?När han klättrade närmare insåg

han hennes situation. Hon hade ham-nat på en minimal avsats nära botten på ravinen och var fast, med klippväg-gen bakom sig och ingenting framåt. Det var för högt för henne att våga hoppa.

Dave kunde inte komma på hur han skulle överbrygga de fem-sex meter som skilde honom från hunden. Han skulle behöva utrustning som fanns i bilen. Han kravlade sig ner igen och tänkte tillsammans med sin sökpart-ner ut en lösning: Om de lindade ett rep runt stammen på ett träd intill, och hon släppte ut det vartefter han klättrade, skulle han kunna få tag i Sandy och hämta tillbaka henne.

Under tiden hade en annan familj, som Dave träffat tidigare, ringt larm- numret. Ett räddningsteam var på väg.

När Dave kom tillbaka från bilen insåg han att hans plan inte skulle fungera. Hans hjälpreda var spänd. Hon skakade och sa att hon var stel-

Den smala stigen med vajerräcken, nära den plats där Sandy föll över kanten.

JOHN FÖRSÖKTE HÅLLA DEN SKRÄMDA HUNDEN LUGN. "SÅJA, DUKTIG FLICKA, SANDY. JAG ÄR SNART FRAMME HOS DIG..."

R E A D E R ’ S D I G E S T

| 12•201546

frusen och knappt kunde röra fing-rarna. Hon måste ta sig tillbaka.

Nu hade klockan blivit runt fem och den grå himlen skulle snart vara helt svart. Dave kände sig uppgiven. Då ropade kvinnan som hade stått ut-kik där kopplet låg. De första frivilliga djurräddarna hade kommit.

Allt han kunde göra var att vänta och försöka lugna den skrämda hun-den. "Det ordnar sig, gumman. Jag är här nära dig."

OMKRING KLOCKAN 19 hade de sista medlemmarna i OHSTAR-teamet kommit på plats och börjat ta sig ned-för stigen. Månen skymdes olyckligt- vis av moln och gav minimalt ledljus. Men kvinnan som först hade fått syn på Sandy mötte nu räddningsfolket och visade dem var Dave befann sig, 60 meter nedanför i ravinen.

SANDY SATT FAST ungefär 50 meter nedför klippan, motsvarande höjden på ett 15-våningshus. Den lilla avsat-sen hon stod på var inte platt utan

kullrig, och hon kunde inte sitta el-ler vända sig utan att riskera att falla. Hunden hade stått som en staty i flera timmar, och verkade nu bokstavligen fastfrusen i positionen.

Medan räddningsteamet lastade av ankare, selar, lampor och annat, lyste Dave med ficklampan på avsatsen så att John Thoeni – som skulle fira sig ner till Sandy – såg var han skulle landa.

Det gällde att vara extremt försik-tig. Om han tog sig ner precis ovanför hunden kunde stenar och jord falla ner och skada henne, eller skrämma henne så att hon hoppade ut från av-satsen. Planen var att när John kom ner på sidan om Sandy, skulle man med ett system av block och taljor hissa upp man och hund igen. Rene Pizzo var räddningsledare och Amy Amsler fungerade som veterinär och fotograf.

Bruce Wyse, bergsbestigare, ansva-rade för att hitta träd som höll för att förankra hissningsutrustningen i. Det var inte lätt; antingen var rötterna för grunda eller så stod inte stammarna på rätt avstånd från klippkanten. Yt-terligare två timmar gick innan allt var på plats och räddningen kunde påbörjas.

DAVE KUNDE INTE SE något av detta från sin utsiktspunkt långt ner i ravi-nen. Han fokuserade på att försäkra Sandy om att han fortfarande var där. och han lyste på henne med ficklam-pan. Vid det här laget hade han gjort

12•2015 | |47

fastkopplad i vinschsystemets linor. Äntligen klart för lyft! John gav okej via komradion och

teamet började dra. Han höll hunden tryckt mot bröstet för att skydda henne mot grenar och stenar när de ding-lande hissades upp längs klippsidan, 15, 30, 50 meter ovanför den minimala avsatsen som hade räddat Sandys liv. De nådde fast mark klockan 22.23 på juldagens kväll.

JOHNS JOBB VAR AVKLARAT. Nu var det dags för Amy att undersöka Sandy.

Förvånanvärt nog hade hon inte många synliga skador: en bruten framtassklo, svårt skrapade tramp-dynor. Men hon rörde sig knappt och gnällde inte ens. Sandy var i chock.

Teamet började packa ihop och gra-tulerade varandra till ännu en lyckad räddning. De hade fått bästa möjliga julklapp – det kunde ju ha slutat helt annorlunda.

De var just klara att börja gå tillbaka, när Sandy slutligen lyste upp. Snart såg de varför: Dave hade dykt upp över kanten på stigen efter att ha klättrat upp i mörkret med bara sin lilla fick-lampa som ledljus. Sandy rusade till sin husse som slog armarna om henne, oerhört lättad över att hon var räddad och ingen annan hade skadats.

Dave stålade mot sin älskade hund och mot alla i teamet som hade avbru-tit sitt helgfirande för att rädda henne.

"Jag skulle vilja krama om er alli-hop", sa han.

av med flera batterier. Kylan kröp ige-nom hans kläder, men han kunde i alla fall hoppa för att hålla sig varm. Sandy däremot kunde inte röra sig.

KLOCKAN 21.36 började John fira sig ner, i full skyddsmundering och med utrustning i väska på ryggen. Det hade nu gått mer än åtta timmar sedan Sandy föll.

John tänkte att från hundens syn-punkt sett var det som att han kom nerdimpande som ett ufo. Hon var trängd och rädd. Så under tiden tea-met firade ner honom pratade han babyspråk: "Såja, duktig flicka Sandy...jag kommer snart ner till dig..."

Teamet hade hoppats kunna sätta ner John strax till vänster om Sandy, men klippan buktade inåt där, så han blev hängande en meter utanför av-satsen utan att kunna greppa den.

Han måste sänka sig ner ytterligare tre meter innan han därifrån kunde ta sig upp till Sandy.

Med händer och fötter sökte han efter skrevor som kunde ge fäste på den regnvåta klippväggen, och lång-samt arbetade han sig upp i nivå med avsatsen. Med en hand som stöd mot klipphyllan letade han med den andra i ryggsäcken efter en bit hundgodis. Sandy stod blickstilla och tycktes inte lägga märke till erbjudandet. Mycket försiktigt lyckades John fästa ett kop-pel i hennes halsband, och så, för säkerhets skull, satte han på en mun-korg. Till slut knäppte han på henne en sele, som liksom hans egen var

Den perfekta

julgranenAV EDITH MORAVCSIK

FRÅN THE MILWAUKEE JOURNAL

Året då en ängel gav mig

RD KLASSISK

| 12•201550

ILL

US

TR

AT

ION

ER

: M

IKO

MA

CIA

SZ

EK

D ET BÖRJADE DEN DÄR KVÄLLEN som det hade gjort alla andra jular: när skymnngen föll den 24 december förkunnade far att nu är den heliga aftonen här och började sjunga sin gamla julpsalm med ljudlig stämma. Sedan tog mor över och jag

stämde in, och vi fortsatte sjunga medan alla klädde sig för firandet. Omkring klockan sex tog far den stora familjebibeln som han fått

ärva av sin farfar, som var luthersk präst, och läste för oss om Jesu födelse enligt Lukasevangeliet. När han avslutat de sista raderna – "Och herdarna vände tillbaka och prisade och lovade Gud för allt som de hade hört och sett, alldeles som det hade blivit sagt till dem"

– släcktes ljuset och vi blev sittande i mörkret en stund.

mat och julmiddagen bestod nu av kokta bönor. När far blåste ut ljuset blev det varken helt mörkt eller helt tyst som under tidigare jular. Nästan varannan sekund lystes himlen upp av enorma röda strålkastare och man kunde på avstånd höra ett ständigt oväsen av tunga stridsvagnar.

I ett hörn i hallen stod en liten väska med våra nödvändigaste tillhörigheter, klar att tas med om sirenerna bör­jade varna för flyganfall och vi måste skynda oss ner i skyddsrummet. Hur länge kunde vi bli kvar där? En timme? En vecka? Ingen visste.

Det här var julen 1944. Just den här julaftonen hade jag sett fram emot lika mycket som föregående år. När man är fem år tror man inte att kriget ska innebära någon större förändring av det man är van vid. Jag var också över­tygad om att jag hade varit snäll och att jag förtjänade en riktig jul.

Efter läsningen brukade far gå in i det andra rummet där vi hade ställt upp julgranen. Mor och jag brukade stanna kvar i mörkret, och hon berätt­ade en historia. Berättelsen var olika för varje år, men den handlade alltid om änglar.

Medan mor berättade hängde far upp de sista prydnaderna på granen och tände de smala vaxljusen på gre­narna. Sedan ringde han i klockan och öppnade dörren. Mor och jag gick in i rummet och stod tysta och beundrade det glittrande trädet.

Men inget var riktigt detsamma den här julen.

Tidigare år hade far läst evange­liet vid sin skrivbordslampa. Den här gången fick ett stort droppande stearinljus belysa Bibeln, eftersom det inte fanns elektricitet någonstans i Budapest. Fån köket letade sig inga läckra dofter in: vi hade väldigt lite

R E A D E R ’ S D I G E S T

12•2015 | |51

nar och skinande barr, var han and­fådd och satte sig att vila en stund. När han tittade sig omkring upptäckte han att hundraåriga träd hade ryckts upp med rötterna och andra låg omkull­vräkta med avskalade stammar och grenar. Och ovanför cirklade hundra­tals fåglar och skränande.

"Vad har hänt här?" frågade ängeln."Kriget, det är kriget”, skrek fåglarna."Stora svarta hökar kom en dag

och släppte sina järnägg så att träden krossades och brändes, och våra bon förstördes."

Ängeln var djupt rörd. Han bröt några kvistar från den himmelska julgranen och stack ner dem i den

Så när far hade slutat läsa och läm­nat rummet, kunde jag redan framför mig se granen, full med prydnader, ljus och godis, som skulle framträda när mor hade berättat sin historia.

Det var på julaftonen, började hon, och änglarna i himlen förberedde sig för att komma med de finaste julgra­nar de kunde hitta, till de barn som förtjänade dem. En av änglarna skyn­dade sig till den himmelska gransko­gen, där det brukade växa mycket vackra träd. Varje år valdes en speci­ell himmelsk gran ut för att ges till ett barn som förtjänade den allra mest.

När ängeln kom ner till jorden med en stor, välformad gran med täta gre­

R E A D E R ’ S D I G E S T

| 12•201552

steg in och där var mörkt och kallt. I en säng låg någon orörlig och bredvid sängen satt en liten flicka och grät.

"Jag önskar att min pappa skulle komma hem från kriget i kväll", sa hon. "Då skulle han samla ved till spi­sen och komma med mat och medicin till min mamma."

Ängeln bröt några kvistar från gra­nen och lade dem i vedspisen. Elden flammade upp, soppa började koka i kastrullen och den sjuka kvinnan öpp­nade ögonen och log mot sin dotter.

Ängeln skyndade nu på sina steg, eftersom det började bli sent. Snart kom han fram till sitt mål: huset där årets bästa barn bodde.

Innan han steg in tittade han på granen – och blev väldigt nedslagen. Han hade gett bort så många grenar att granen, som från början var stor och vacker, nu såg ganska ynklig ut. Han hängde fyra små saker på de kvar­varande grenarna – små glasfigurer av en fågel och en kanin, en liten stuga av glas och ett smalt vaxljus. Han ställde trädet i rummet hos flickan som var det årets bästa barn.

Jag hoppade upp när julklockan klämtade och signalerade att vi kunde komma in i vårt andra rum. Jag drog

brända marken. Genast började de växa och breda ut sig. Livet återvände också till de gamla stammarna och skogen reste sig upp igen. Fåglarna pickade glatt på de saftiga gröna gre­narna och verkade redan tänka på att bygga nya bon.

Ängeln fortsatte sin resa. När han närmade sig staden där den lilla flickan som skulle få den himmelska julgranen bodde, mötte han en grupp djur – kaniner, rådjur, piggsvin, ekor­rar, rävar – som såg väldigt sorgsna ut.

"Vad har hänt med er?" frågade äng­eln.

"Kriget, det är kriget", jämrade sig djuren.

"Järnbestar rev upp våra fält och våra buskar brann upp. Vi kan inte hitta något att äta, och vi har ingen­stans att bo längre."

Ängeln bröt några kvistar av granen och planterade dem. Runt kvistarna började gräset gro, och buskar sköt upp ur jorden. Rådjuren skuttade glatt omkring och kaninerna började mumsa på de frodiga bladen.

Nu var ängeln på väg igen. När han kom till utkanten på staden stannade han till. Han hörde någon gråta och ljudet kom från en liten stuga. Han

När ängeln kom till utkanten av staden stannade han plötsligt. Han hörde någon gråta i en liten stuga.

SAMMANDRAG FRÅN THE MILWAUKEE JOURNAL (25 DECEMBER 1994), © 1994 AV JOURNAL SENTINEL INC., MILWAUKEE, WISCONSIN

12•2015 | |53

andan och dörren öppnades. Där inne stod den märkligaste julgran jag någonsin sett. Den var torftig, med slokande grenar och nästan utan barr. Det fanns inget godis, bara några prydnader och ett enda ljus. Den var dessutom väldigt liten, och såg ännu mindre ut bredvid far, som stod där och såg både osäker och generad ut.

Jag stod och stirrade på det under­liga trädet och på fars bekymrade an­sikte. Hade jag inte inte varit ett snällt barn det här året? Eller vad var det här för konstig jul?

Jag vände mig mot mor. Hon log mot mig och blinkade med ögonen.När jag följde hennes blick tillbaka till julgra­

nen såg den plötsligt bekant ut. I ske­net av det ensamma ljuset kunde jag se vingarna på en glasfågel, konturen av en liten stuga som hängde från en gren och bakom barren mötte jag de klara röda ögonen på en kanin av glas.

Sedan kände jag igen den sorgliga lilla granen och såg vad den egentli­gen var: ett himmelskt träd, stort, le­vande och underbart, avsett för årets bästa barn.

När allt kom omkring var det mitt livs vackraste julgran.

Publicerad första gången i den ungerska utgåvan av Reader’s Digest, december 1996.

JULEFRID

Änglarna sjunger högt i kör, sjunger om fred på vår jord.

Världen var aldrig övergiven, en stjärna lyser i natt.

Här kan vi drömma om den fred som vi skall äga en gång.

För detta barn har himlen med, och jorden fylls med sång.

EIVIND SKEIE

Vad är jul? Det är värna det förgångna, mod för nuet, hopp för

framtiden. Det är en innerlig önskan att varje kopp ska flöda över

av välsignelser, rika och eviga, och att var väg ska leda till fred.

AGNES M. PAHRO

Det finaste med julen är ju historien om hur den svagaste vinner

över det starkaste. I julevangeliet är ett nyfött barn starkare än

den största krigsmakt.

OLE PAUS

DÄRFÖRBLIR IDROTTAREBARABÄTTRE

12•2015 | |55

AV DAVID EPSTEIN

FRÅN THE SPORTS GENE: INSIDE THE SCIENCE OF EXTRAORDINARY PERFORMANCE

Allt handlar om kroppstypernas Big Bang.

| 12•201556

ör tiotals årsedan var det, särskilt i Europa, de lo-kala idrottsklubbarna som drev fram konkurrenskraftiga idrottare som ofta tog sig upp till världselitnivå.

Ända tills teknikutvecklingen för-ändrade landskapet.

Idag har miljarder människor en-trébiljett till olympiader och världs-mästerskap med ett klick på fjärr-kontrollen. Resultatet är att de flesta sportentusiaster sitter och tittar på eliten i stället för att vara aktiva själva – miljoner soffbundna mittfälts spelare betalar för att se ett litet fåtal äkta mittfältare i aktion.

Det här scenariot skapar det som ekonomen Robert H. Frank kallar en "vinnaren-tar-allt"-marknad. När

publik underlaget breddades försköts berömmelsen och de ekonomiska belöningarna upp mot de högre nivå-erna i prestationspyramiden. Och samtidigt som dessa belöningar har utökats, har idrottsutövarna blivit snabbare, starkare och skickligare.

Vissa idrottspsykologer hävdar att förbättringarna av sportvärldens re-kord och lagsportutövarnas skicklig-het endast kan bero på alltmer trä-ning. Och när belöningarna på topp-nivå växer, sporrar det utövarna att träna ännu hårdare för att vinna dem.

Till viss del är detta sant. För att nå världstoppen i dag – oavsett om det gäller friidrott, schack eller pi-anospel – krävs det tusentals timmar av träning. Men en del av resultatför-bättringarna inom sporten kan också hänföras till produkttekniska fram-steg. Golfare, tennisspelare och skid-åkare har alla fått allt effektivare verk-tyg. Moderna syntetiska beläggningar på löparbanor ger bättre grepp än den gamla kolstybben, vilket resulterat i snabbare tider.

Men den mest förbisedda orsaken till de allt bättre resultaten är globali-

FFFsedan var det, särskilt i Europa, de lo-F

R E A D E R ’ S D I G E S T

12•2015 | |57

seringen som, i kombination med vin-naren-tar-allt-effekten, har lockat fler människor än någonsin att kandidera till ett fåtal alltmer lukrativa kontrakt på elitnivån. Och det fenomenet har i praktiken ändrat det genetiska urvalet för elitsporterna.

I mitten på 1990-talet började de australiensiska träningsforskarna Kevin Norton och Tim Olds att samla data om idrottsutövares kroppstyper

för att se om dessa hade förändrats under 1900-talet. I början på seklet hade tränare och fysiologer uppfatt-ningen att idrottare skulle ha genom-snittliga kroppsproportioner, som de illustreras av Leonardo da Vincis teckning Den vitruvianske mannen. Detta tänkande visade sig i idrottarnas kroppar – som alla var genomsnittliga, inte för långa eller för korta, inte för magra eller för tjocka. År 1900 var en genomsnittlig volleybollspelare och en diskuskastare lika stora, liksom en höjdhoppare och en kulstötare.

Men allteftersom vinnaren-tar-allt- marknaden växte fram, tonade den gamla idealbilden av den perfekta kroppen ut, till förmån för en mer specialiserad kroppsbyggnad, bättre

anpassad för respektive idrottsgren. När Norton och Olds jämförde längd och vikt hos moderna höjdhoppare och kulstötare i världsklass, såg de att dessa idrottare hade "växt ifrån varan -dra". Den genomsnittliga kulstötaren är nu cirka 16 centimeter längre och 59 kilo tyngre än den genomsnittliga höjdhopparen.

När de gjorde diagram över längd och vikt för ett tjugotal sportgrenar

1925, samlades alla utövarna runt den genomsnittliga fysiken. Men när de plottade de följande åren, spreds punkterna i diagrammet ut i alla riktningar. Bilden liknade grafer som astronomer använder för att visa hur galaxer rör sig från varandra i vårt ständigt expanderande universum. Därför har Norton och Olds kallat fe-nomenet "kroppstypernas Big Bang".

Långdistanslöpare på elitnivå blir allt kortare. Detsamma gäller idrot-tare som måste rotera i luften – sim-hoppare, konståkare och gymnaster. Sedan 1980 har kvinnliga elitgym-naster krympt från i genomsnitt 160 till 145 centimeter. Samtidigt har vol-leybollspelare, roddare och spelare i amerikansk fotboll ökat i storlek.

DEN GAMLA BILDEN AV IDEALKROPPEN HAR TONAT UT TILL FÖRMÅN FÖR MER

SPECIALISERADE KROPPSTYPER.

FO

TO

, F

ÖR

EG

ÅE

ND

E U

PP

SL

AG

: ©

CU

LTU

RA

RM

/AD

IE B

US

H/G

ET

TY

IM

AG

ES

FO

TO

, T

ILL

VÄ

NS

TE

R:

©A

LE

XA

ND

ER

KL

EM

M/G

ET

TY

IM

AG

ES

R E A D E R ’ S D I G E S T

| 12•201558

Världens proffssporter har blivit ett labb för det naturliga – eller konst-gjorda – urvalet.

Sannolikheten att en slumpmäs-sigt utvald människa har den fysik som passar för en given sportgren på elitnivå har minskat kraftigt. Cirka 28 procent av västerländska män har den längd och vikt som passar för en professionell fotbollsspelare; omkring 23 procent kan bli sprinterlöpare och bara 9,5 procent kan godkännas som forwardspelare i en Rugby Union-match.

I USA:s National Football League kan en extra centimeter i längd, eller tre kilo mer än medel, betyda en ex-tra inkomst på cirka 45 000 US-dollar under en karriär. (Andra yrken har ännu mindre urval: sannolikheten att en person ur allmänheten passar som fotomodell är mindre än åtta procent, och bara 0,5 procent platsar som su-permodell.)

Att vara liten är allmänt en fördel för långdistanslöpare. Små människor har större hudyta i förhållande till kroppsvolymen. Och ju större yta man har, desto snabbare avleder man värme. (Därför fryser korta magra människor lättare än de som är långa och kraftiga.) Värmeavledning är av-görande vid långdistanslöpning.

P a u l a R a d c l i f f e , n u v a r a n d e världmästare i maraton för damer, är med sina 173 centimeter huvudet högre än de flesta av sina medtävlare. Men hennes kroppshydda betyder att hon bara har vunnit under svala

dagar vår och höst. Vid olympiaden i Aten 2004 var det 35 grader varmt, och Radcliffe föll ihop i en hög vid sidan om banan. Kvinnan som vann var 150 centimeter lång. I Peking 2008 kom Radcliffe på 23:e plats, i 27 gra-ders värme. Under de sex föregående åren hade hon dock vunnit sju mara-tonlopp, alla under kalla eller svala förhållanden.

Teorin om kropparnas Big Bang kan beläggas även ner på kropps-delsnivå. Vattenpolospelare har i allmänhet långa underarmar för att kunna kasta bra. Omvänt har tyngd-lyftare kortare underarmar i förhål-lande till kroppslängden än "normala" människor, vilket ger dem fördel vid lyft upp över huvudet.

Toppatleter i hoppsporter som bas-ket och volleyboll har särskilt långa ben vilket ger bra acceleration åt un-derbenen, som svarar för kraftigt av-stamp. Många proffsboxare har kom-binationen långa armar och korta ben, vilket betyder lång räckvidd och stadig tyngdpunkt.

Kroppsskillnaderna märks också när det gäller bäckenbenet. Kvinn-liga simmare är smala över höfterna. Kvinnliga sprinterlöpare har ännu smalare bäckenben – smala höfter bidrar till effektiv löpning – och kvinn-liga gymnaster har det allra smalaste.

Manliga simmare är långa, med korta ben. En lång bål ger större yta i kontakt med vattnet, vilket i likhet med ett långt skrov på en segelbåt, bidrar till snabbheten. Olympiske

12•2015 | |59

rekordsimmaren Michael Phelps är 193 centimeter lång men köper enligt uppgift byxor med 32 tums benlängd (81 cm), vilket är kortare än för den marockanske löparen Hicham El Gu-errouj, som är 161 centimeter lång.

I likhet med andra simmare har Michael Phelps också långa armar och stora händer och fötter. Men en lång kroppsbyggnad kan innebära en viss risk för en allvarlig sjukdom som

kallas Marfans syndrom. I sin själv- biografi avslöjar Phelps att han på grund av sina ovanliga proportioner har låtit testa sig för Marfans.

För att nå sportresultat i världsklass krävs alltså både hård träning och rätt kroppstyp att träna. Men i dag har expansionen av idrottskroppar-nas universum saktat ner. Självsorte-ringen är i stort sett slutförd. De långa idrottarna blir inte mycket längre och de korta blir inte kortare. Även takten för ständigt spräckta världsrekord har bromsats.

De allra flesta rekord som sattes under 1900-talet fick se sig slagna. Världsrekordet på herrarnas en mile och 1  500 meter, till exempel, över-

träffades totalt omkring åtta gånger per decennium från 1950 till år 2000, men inte en enda gång därefter. Lik-som den geografiska utforskningen av jordens alla hörn i dag är slutförd hör kanske eran av ständigt slagna re-kord till det förgångna, eftersom sök-andet efter de alltmer specialiserade idrottskropparna sker globalt och det nu finns få populationer kvar att re-krytera talanger från.

Det kanske låter deprimerande, men det faktum att kroppar har blivit så specialiserade betyder att allt fler människor utestängs från att nå elit-nivå i en given idrottsgren enbart på grund av hur de är skapade.

Men vi måste komma ihåg att ingen enskild kroppstyp är "bättre" alla kate-gorier. Korta ben och lång bål är ide-aliskt för simning, samtidigt som raka motsatsen – långa ben och kort torso – är det bästa för löpning.

Var och en av oss får söka sig fram till sin egen idrottsliga nisch, för ve-tenskapen har visat att det finns möj-ligheter i överflöd i sportvärlden för både små och stora kroppar, och för alla typer däremellan.

I DAG HAR EXPANSIONEN AV IDROTTS-KROPPARNAS UNIVERSUM SAKTAT NER.

SJÄLVSORTERINGEN ÄR SLUTFÖRD.

FRÅN THE SPORTS GENE BY DAVID EPSTEIN, PUBLISERAT AV CURRENT, AN IMPRINT OF PENGUIN PUBLISHING GROUP, A DIVISION OF PENGUIN RANDOM HOUSE, LLC. COPYRIGHT © 2013 AV DAVID EPSTEIN

Elever strömmar in i gymnasiet i Maotanchang. Nästa sida: Xu Peng, 19, superstudent som lyckades komma in på elituniversitetet Tsinghua i Peking.

12•2015 | |61

Allt eller ingetinget

Det är mycket på spel, och både elever och lärare är pressade i Kinas

"hårdpluggskolor"AV BROOK LARMER

FRÅN THE NEW YORK TIMES

| 12•201562

AL

LA

FO

TO

N:

SIM

CH

I Y

IN/V

II

HUVUDGATAN I MAOTANCHANG, en avsides liten stad i Anhuiprovinsen i nordöstra Kina, är nästan folktom tidigt den här vårsöndagen. En man slumrar på sin rickshaw och två äldre kvinnor med hackor släntrar

bort mot risfälten utanför staden. Så, exakt klockan 11.45, bryts lugnet. Tusentals tonåringar svärmar ut från Maotanchang High School. Det är lunchdags i en av Kinas många okända "hårdpluggskolor" – en inlärningsfabrik där 20 000 elever tränar inför det nationella kinesiska universitetsinträdesprovet gaokao.

honom i det hyresrum han delade med sin mor. Vi fick sällskap av Yangs far, som kommit dit över dagen, och hans bästa vän från hembyn, klass-kamraten Cao Yingsheng. Hyran för rummet låg i nivå med ett cityläge i Peking, och det var bara en del av för-äldrarnas uppoffringar för att Yang, deras ende son, skulle bli den första i familjen att studera på universitet.

Yangs mor, Lin Jiamin, slutade sitt arbete på en textilfabrik för att stötta honom under det sista året på plugg-skolan. Även Caos mor bodde hos sin son. "Det är väldigt tufft", sa Cao, vars familj betalade högre skolavgift än Yangs föräldrar – omkring 2  000 US-dollar per termin – eftersom Cao hade dåliga betyg på högstadiet. "Min mamma påminner mig ständigt om att plugga hårt, eftersom min pappa jobbar hårt som byggnadsarbetare långt hemifrån för att kunna betala mina skolavgifter."

Detta mycket krävande prov som ge-nomförs i juni varje år under två el-ler tre dagar (beroende på provins), är det enda kriteriet för att antas till kinesiska universitet. För studenterna i Maotanchang, av vilka de flesta kommer från landsbygden, innebär en universitetsplats löftet om ett liv bortom lantbruken och fabrikerna.

Yang Wei, son till en persikoodlare, hade tillbringat de senaste tre åren med att varje dag, även helger, infinna sig till sin första lektion klockan 6.20 på morgonen och komma hem efter den sista klockan 22.50. Nu, när det var 69 dagar kvar till gaokao, var han inne i slutspurten av pluggandet. "Om jag skulle lägga ihop alla prov som jag haft de senaste tre åren, skulle de nog räcka runt hela jorden", säger han med ett bittert skratt.

Trots allt oförtröttligt pluggande hade Yangs betyg sjunkit, ett faktum som la sordin på lunchen jag åt med

R E A D E R ’ S D I G E S T

12•2015 | |63

Det blev tyst i rummet en stund. Alla visste att det skulle bli pojkens framtid också, om han inte klarade gaokao. "Dagong", sa Yang. "Fysiskt arbete." Utan studier kunde han och Cao tvingas bli migrantarbetare långt hemifrån, i Kina eller utomlands, lik-som 260 miljoner andra kineser.

VARJE ÅR GÅR NIO MILJONER studen-ter igenom gaokao, som finns i två ver-sioner: en inriktad på naturvetenskap

och den andra på humaniora. Pressen att börja memorera och rabbla fakta är hård på kinesiska elever redan från lågstadiet i skolan. "Ärligt talat", sa en av mina kinesiska vänner, en nybliven mamma, "så börjar jakten mot gao-kao redan när du föds."

Även om gaokao tvingar fram några av världens mest imponerande min-nesmästare, har provet blivit alltmer kritiserat som en anakronism som för-kväver innovativt tänkande och lägger

Yang Wei, 20, på sitt studentrum under sitt fjärde och sista år på Maotanchung, här med sin morfar som stöttade honom före examensprovet.

R E A D E R ’ S D I G E S T

| 12•201564

orimlig press på studenterna. För två år sedan la en studnet ut en chock-erande bild på nätet: ett klassrum i en gymnasieskola, fullt med elever som hukade över böcker, och alla var kopplade till droppflaskor med in-travenös näring för att de skulle orka med studierna.

Den kinesiska regeringen har nu föreslagit reformer för att minska pressen på studenterna, bredda läro-planen utanför kärnämnena och till-låta universiteten att även ta hänsyn till andra faktorer än gaokao-poängen vid antagningen. Dessa riktlinjer har dock efterlevts närmast symboliskt av en konservativ byråkrati, och många föräldrar har protesterat högljutt. "Kina är fångat i ett dilemma", säger Yong Zhao, professor i pedagogik vid University of Oregon. "Ingen vill bryta normen, för gaokao anses fortfarande vara vägen till himlen."

MAOTANCHANG LIGGER vid foten av en bergskedja i Anhuiprovinsen, och skolan berömmer sig av att ha elimi-nerat det moderna livets distraktioner. Mobiltelefoner och datorer är för-bjudna och på studenthemmen, där hälften av eleverna bor, saknas eluttag på rummen. Romanser tillåts inte.

Inne i staden, där resten av de stu-derande bor – ofta tillsammans med sin mor i små hyresrum – har kom-munledningen stängt ner all form av underhållning. Detta är troligen den enda staden i Kina där det inte finns videospelsarkader, biljardhallar eller

internetkaféer. "Det finns ingenting att göra förutom att plugga", säger Yang.

Maotanchanggymnasiets huvud-lärare delar ut studieuppgifter men också bestraffningar, med militär stränghet. Säkerhetsvakter patrul-lerar skolområdet och tv-kameror övervakar eleverna i klassrummen, på studenthemmen och till och med ute på stan. Den här "slutna lednings-principen" har gett resultat. År 1998 lyckades bara 98 av skolans studenter nå minimipoängen i gaokao för uni-versitetsantagning. Femton år senare klarade 9 312 studenter provet.

Maotanchangskolan började blyg-samt 1939, som en temporär oas för studenter som flydde när japanerna invaderade Hefei, Anhuiprovinsens huvudstad. Den blev permanent skola efter kommunistrevolutionen 1949, men ännu femtio år senare var den försummad, med klent elevunderlag på grund av inflyttningen från landet till städerna och med stora skulder.

Återuppståndelsen kom med den kinesiska regeringens beslut 1999 att radikalt bygga ut utbildningssystemet genom att trefaldiga antalet universi-tet och öka landets studentpopulation till 31 miljoner – mer än i något annat land. Och alla studenter måste först passera inträdesprovet gaokao.

Provet var tänkt att skapa en ny väg framåt och uppåt i samhället för elever från enkla förhållanden. Men än i dag är studerande från landsbyg-den i underläge. Byar som Yuejin, där Yangs far är kommunistpartiets se-

12•2015 | |65

kreterare, har dåliga skolor och brist på välutbildade lärare. Medan välbe-ställda stadsfamiljer kan hyra in pri-vatlärare, betala för dyra specialkurser eller muta sig in på de bästa skolorna.

Först erbjöd Maotanchang-gymna-siet extra examensförberedande kur-ser, men 2004 gjorde ledningen om den kommunala skolverksamheten till

ett gymnasium med enbart intensivut-bildning inför gaokao. Men man gick samtidigt ett steg ännu längre: man öppnade en privat vinstdrivande av-delning som åtog sig "repetitionsstu-denter" – gymnasister som är så ange-lägna att förbättra sitt gaokao-resultat att de betalar för att gå igenom hård-pluggningen igen. Mer än 6 000 stu-denter betalar allt från några hundra US-dollar till nästan 8 000 dollar om året för undervisningen. (Studenter med låga betyg betalar mest.)

"Den här skolan är ofattbart rik", säger Yangs far, Yang Qi, när han och

Lin Jiamin vandrar runt på skolom-rådet med mig. Han pekar ivrigt på resultatet av skolans senaste sats-ningar, värda 32 miljoner US-dollar: en gigantisk lysdiodbildskärm, en sportanläggning, jättestatyer av ordfö-randena Mao och Deng Xiaoping, och administrativa byggnader som liknar kontrolltorn på en flygplats.

Vi stannar upp framför rader av sov-salar, sådana som deras son tillbring-ade sina första två år på Maotanchang i. Tio studenter, ibland tolv, sover i varje rum. Salarna har få bekväm-ligheter, men en högteknologisk ap-parat: en elektronisk fingeravtrycks-skanner som lärarna loggar in på och kontrollerar att eleverna har checkat in för natten.

Kanske är inga på Maotanchang mer motiverade än skolans 500 lä-rare. Deras grundlön är två till tre gånger högre än i vanliga kommunala skolor, och dessutom kan bonusar lätt fördubbla inkomsten. "De tjänar bra", säger Yang, "men de är om möjligt ännu mer pressade än vi."

Huvudlärarnas scheman är så tuffa – 17 timmars arbetsdagar med klas-ser på 100 till 170 studenter – att bara unga, ogifta män klarar av jobbet. Lä-rare vilkas klasser har sämst resultat i slutet på året kan räkna med att bli avskedade. Så det är inte förvånande att lärarnas metoder för att motivera eleverna kan vara hårda. Flera studen-ter har berättat för mig att, förutom rapp på fingrarna med linjalen, hän-der det att vissa lärare hetsar elever

GAOKAO VAR TÄNKT ATT SKAPA EN NY VÄG UPPÅT I SAMHÄLLET FÖR ELEVER

FRÅN ENKLA FÖRHÅLLANDEN. MEN ÄN

I DAG ÄR STUDENTER FRÅN LANDSBYGDEN I

UNDERLÄGE.

R E A D E R ’ S D I G E S T

| 12•201566

mot varandra i "dödsmatcher" i olika ämnen – och den som förlorar tvingas stå upp hela förmiddagen.

MAOTANCHANGS mest berömda stu-dent är Xu Peng, en mager 19-åring med håret hängande framför ögonen.Xu uppfostrades av sina morföräldrar i byn Hongjing medan hans föräldrar arbetade som fruktförsäljare i staden Wuxi långt hemifrån.

När Xu misslyckades i inträdespro-vet till gymnasiet, missade han chan-sen att komma in på regionens mest renommerade gymnasier. Då vände han sig till Maotanchang. "Jag visste bara att skolan var mycket sträng, så sträng att det påstods att elever hade begått självmord", berättade han. "Det övertygade mig. Jag tänkte att det var enda sättet för mig att skärpa mig i studierna."

På Maotanchang ägnade Xu varje vaken timme åt att hårdplugga inför gaokao – även mellan lektionerna, på toaletten, i kafeterian. När ljuset släck-tes i sovsalen klockan 23.30 läste han

under täcket i skenet av en ficklampa. Strax före gaokao gömde sig Xu på

ett hotell i staden Lu’an och pluggade oavbrutet i 48 timmar. Den extra final-satsningen gav utdelning: Xu nådde 643 av 750 möjliga poäng och blev den första studenten från Maotanchang som antogs till det prestigefyllda Tsin-ghua University i Peking.

Xus resultat är så välkända på Ma-otanchang att Yang kallar honom "en kultfigur". På samma sätt som det ki-nesiska folket uppmanas att "studera Lei Feng” – en osjälvisk soldat som gav sitt liv för fosterlandet – uppma-nas Maotanchangs studenter nu att "studera Xu Peng".

När jag mötte Xu på Tsinghua-uni-versitetets campus förra våren, strax innan slutet på hans första år, såg han fortfarande lite udda ut: en yng-ling från landet i en luggsliten blazer. Många av studenterna omkring oss tillhörde Kinas urbana elit, välbärgade och belevade unga vuxna, alla beväp-nade med smarta telefoner.

För Xu tog det tid att anpassa sig till friheten på universitetet. "Det finns inga regler här", sa han. "Jag var förvirrad under första terminen, för ingen talade om vad jag skulle göra." Hans huvudämne är ingenjörsveten-skap, och nu håller han på att lära sig uppskatta nya saker: att umgås med vänner, göra volontärinsatser, till-bringa helger i parken. "Jag pluggar fortfarande flitigt", sa Xu, som vill fort-sätta med akademiska studier i USA. "Men nu kan jag äntligen andas."

PÅ MAOTANCHANG ÄGNADE XU VARJE VAKEN

TIMME ÅT ATT PLUGGA, ÄVEN MELLAN LEKTIONERNA – PÅ TOALETTEN, I KAFETERIAN.

12•2015 | |67

NÄR JAG ÅTERVÄNDER till Maotan-chang i juni 2014, dagen innan stu-denterna ska ge sig i kast med gao-kao, tycks nästan alla gå igenom sin egen examensritual. Två flickor i skol-uniform tar sig uppför den långa trap-pan till Maostatyn krypande på knä, och bugar djupt för varje trappsteg. Framför ett heligt träd tänder dussin-tals föräldrar och studenter "mästa-rens rökelse".

Yang, däremot, är inte så glad. Han ler inte längre. Hans mor är inte kvar hos honom. Hennes nervositet hade gjort honom spänd och irriterad, och han hade frågat sin morfar om han kunde ta över i stället för henne under de sista veckorna.

I gryningen nästa morgon kommer Yangs föräldrar för att hämta upp so-nen och köra honom till ett rum som de hyrt nära examensplatsen i Lu’an city. När de parkerar vid Maotanchang klockan fem på morgonen, har sam-lingen av mödrar runt det heliga trä-det växt till tredubbla led. Yangs mor tänder några stickor rökelse och böjer huvudet i bön.

Yang har just vaknat när hans mor knackar på fönstret. Hans morfar ver-kar upprörd. Någon har varnat honom för att prata med mig. Ett år efter att Maotanchang hade trumpetat ut sina framgångar i kinesisk press, har skol-ledningen nu intagit en lägre profil, i enlighet med det kinesiska ordspråket "folket fruktar berömmelsen som gri-

sen fruktar att bli fet". Med lätt darr på rösten ber Yangs morfar mig att lämna dem. Jag tar avsked av dem.

NÄR GAOKAO-RESULTATEN har med-delats ringer jag Yang. Han låter exta-tisk. Hans resultat var mycket bättre än på de senaste delproven. Poängen räcker inte för tillträde till primäruni-versitetet i Shanghai som han drömt om, men han kommer nu in på ett av de bästa sekundära universiteten i Anhuiprovinsen. Det ger ingen garanti för jobb när han tar examen, men han vill gärna upptäcka världen utanför Maotanchang.

"Jag pluggade vetenskap där, men sanningen är att jag hellre vill jobba med konst, musik och att skriva, mer kreativa saker", säger han. "Jag tror att det finns massor av studenter som jag, som faktiskt inte vet särskilt mycket om något utanför det man vrålpluggar på för att klara gaokao.”

Men jag får inte bara goda nyheter. Yangs kompis Cao har misslyckats i examen. Hans familj är förtvivlad. Hans mor har ägnat år åt att stötta ho-nom och hans far har arbetat 12-tim-marsdagar med att bygga skyskrapor i östra Kina för att bekosta Caos ter-minsavgifter. Några dagar efter att Cao fått resultatet, lämnar han sin hemby och söker sig till de glittrande kuststä-derna. Där lär han hamna på en bygg-arbetsplats, precis som sin far.

COPYRIGHT © 2015 BROOK LARMER. THE NEW YORK TIMES (4 JANUARI 2015) WWW.NYTIMES.COM

| 12•201568

M I N P A R T N E R och jag hade dejtat bara en månad när han frågade mig en sak som fick mig

att haja till inombords. Det var inte så att han fiskade efter pikanta detaljer om min skilsmässa. Och han ville inte veta hur mycket jag tjänade. Det han frågade var mycket värre. Ordagrant sa han så här: "Vill du gå ut och dansa med mig nån gång?"

De flesta människor skulle svara ja utan att tveka. Vem skulle inte vilja vara på en klubb i city och bara hänge sig åt musiken en hel kväll? Jo, jag. Jag skulle inte vilja det, för jag har aldrig lärt mig dansa.

Med mitt mest ursäktande leende erkände jag: "Jag är inte så bra på det."

Han blev inte avskräckt. "Men, tycker du inte om det?"

Jag blev helt ställd av frågan. Innerst inne har jag alltid älskat den

känsla av frihet jag känt vid några till-fällen när jag tillåtit mig att helt släppa loss till musik – då har det varit på en packad nattklubb, tillsammans med min vän Jacki. Andra gånger när jag känt mig tvingad att dansa, har jag va-rit spänd och klumpig, rädd att andra skulle titta och se att jag gjorde "fel".

Saken är den att ingen någonsin har lärt mig åt vilket håll jag ska ta steg, eller vad jag ska göra med händerna. IL

LU

ST

RA

TIO

N:

CH

RIS

SIL

AS

NE

AL

Efter decennier av hämmande självmedvetenhet längtade jag efter att

släppa loss på dansgolvet

AV LISA FIELDS

Musiken inom mig

R E A D E R ’ S D I G E S T

70 | 12•2015

På repriser av tv-serien "The Brady Bunch" såg jag hur den äldsta dottern fick lektioner av sin far innan hon skulle på en viktig danstillställning. När jag var tonåring väntade jag stän-digt på att min pappa skulle lära mig i Brady-stil, men han erbjöd sig aldrig, och jag frågade aldrig.

På skoldanser kunde jag vackla runt till ballader med pojkar på armlängds avstånd, men så fort det kom en snabbare låt rusade jag till närmaste stol. Jag var blyg och självmedveten och rädd för att se fånig ut inför mina kompisar. Jag var säker på att de skulle kritisera mig. Det hade hänt förut.

I högstadiet, när jag kände mig för klumpig för att lära mig rörel-serna till låten "YMCA", blev jag förödmjukad inför de andra av tonåringen som var danslärare. På alla familjetillställningar där jag deltog när jag gick i gymnasiet och på universitetet skämtade min pappa om att jag ärvt hans (defekta) dansgener. Även när jag fyllt 30 förring-ade min ex-man mina dansrörelser.

Men jag tyckte verkligen om Michael – så mycket att jag var beredd att kliva utanför min bekvämlighetszon. I hem-lighet lovade jag högtidligt mig själv att bli så självsäker att jag kunde gå ut och dansa med honom.

Men jag insåg att jag behövde hjälp.

Jag började med att ringa min kom-pis Jacki, som dansar mer än någon annan jag känner. Hon trodde att jag skulle lära mig bli nöjd med mig själv om jag dansade ofta med någon som jag var helt avspänd tillsammans med.

I sällskap med min son och min dot-ter är jag fullständigt avkopplad, även i pinsamma situationer. Så jag ordnade ett improviserat dansparty och virvlade

runt i huset med mina barn. Och var inte själv-medveten alls.

Jag insåg nu att jag be-hövde lite proffsråd om dansen, så jag kontak-tade MacKenzie Mush- el, som av friskvårds-organisationen SHAPE America hade utsetts till Årets danslärare 2014.

"Många människor är rädda för att dansa i en publik lokal", sa Mushel. "Den svåraste biten är

att komma över 'hur ser jag ut när jag dansar?', och för att göra det gäller det bara att lära in några rörelser som man känner sig helt säker på", sa han.

Mina barn och jag började dansa regelbundet, och jag kunde slappna av om min teknik. Träningen fick mig att svepas med i musiken så att jag inte längre tänkte på hur jag skulle göra. Inom några veckor kände jag mig redo att dansa på lokal, men jag har alltid varit väldigt blyg så jag kontaktade en expert även för detta. Bernardo Car-ducci är chef för Institutet för blyg-

Jag vacklade runt till ballader

på armlängds avstånd, men

kom det en snabbare låt

rusade jag till närmaste stol.

12•2015 | |71

hetsforskning (jo, det finns ett sådant) vid Indiana University Southeast. Han förklarade att jag måste lära mig tänka positivt, inte hänga upp mig på andras kritik av min dans.

"När man är alltför självmedveten fokuserar man på sina negativa egen-skaper och kommer ihåg en negativ kommentar samtidigt som man bortser från 50 positiva som man fått", sa han. "Sanningen är att folk inte bryr sig om hur du dansar, de bryr sig om hur de själva dansar."

Bernardo Carducci rådde mig också att dansa nykter, annars riskerar jag att se framgången som alkoholens för-tjänst, inte min egen.

Den veckan bjöd jag in min salsa-dansande väninna Paula till vår lokala nattklubb. Det var bara tio personer på golvet så jag kunde inte gömma mig. Jag dansade så som jag hade övat mig hemma. Det kändes uppfriskande! Jag lyfte till och med händerna över huvudet, vilket jag aldrig gjort publikt förut.

"Du dansar ju riktigt bra!" skrek Paula över discodånet och tycktes undra varför jag dragit med henne för att bekräfta mina dansanta framsteg. Det kändes bra.

I NTE LÅNGT EFTERÅT gick Mi-chael och jag förbi en speciell bar och jag föreslog att vi skulle

gå in. (Jag sa inte att jag velat gå in där i flera år, men att jag låtit bli på grund av dansgolvet.) Där inne spelade ett liveband. Par njöt av rytmerna ute på

golvet. Michael och jag satte oss och fördjupade oss i samtal. En timme senare hade vi ännu inte lämnat bar-stolarna, så jag frågade helt djärvt om han ville dansa.

Jag tog Michaels hand och lotsade honom in mot det snurrande folkha-vet, samtidigt som en liten röst i mitt huvud viskade att det inte var rätt mu-sik, och hur klarar jag att dansa till en levande orkester?

Det var då jag insåg att vad som än hände den här kvällen, så spelade det ingen roll.

Min riktiga segerdans, så att säga, hade jag redan begått, när jag var ute med Paula. Jag behövde inte bevisa för Michael att jag nu klarade att röra mig på ett publikt dansgolv; jag behövde bevisa det för mig själv, och det hade jag redan gjort.

Bandet spelade och jag till hälften vaggade och dansade med Michael, som inte hade aning om hur jag hade arbetat för att komma fram till det här ögonblicket. Det var en härlig känsla att jag kunde röra mig utan att be om ursäkt eller känna mig klumpig. Jag kände mig fri.

Efteråt insåg jag att jag inte kunde minnas hur Michael såg ut när vi dan-sade, vilket fick mig att småskratta för mig själv. Bernardo Carducci hade rätt: jag hade varit så upptagen av mig själv att jag inte ens hade lagt märke till mannen jag älskar. Jag måste sna-rast be honom att följa med ut och dansa igen.

| 12•2015

DRÖM- PLANENPå en luggsliten plan i Bukarest skapade de

fotbollens mest osannolika lag.

AV ANA-MARIA CIOBANU

72

Målvakten Tudorel

Mihailescu leder sitt lag i en match

på hemmaplan.

P

| 12•201574

R E A D E R ’ S D I G E S T

AL

LA

FO

TO

N:

MIR

CE

A R

ES

TE

A

Å DET OJÄMNA GRÄSET PÅ EN ÖVERGIVEN

fotbollsarena i utkanten av Bukarest står 14 män i röda shorts och röd t-tröja och roterar huvudet och höfterna och skakar anklarna. De flesta är mellan trettio och fyrtio, några har begynnande ölmage och flint. "Kom igen, rör på er!" skriker spelaren som leder uppvärmningen. "På mitt tecken, pumpa med vristerna. För den som

missar blir det armhävningar!"Männen skojar med varandra, njuter av den soliga vårlördagen.

Den något brokiga skaran är nöjd. Det känns bra för dem att vara på hemmaplan igen och att få spela fotboll, sporten de älskar. Lagets ägare, Constantin Zamfir, står vid långsidan och ordnar med grillen för festen efter matchen.

Två av Frat‚ias tre lag ligger i Rumä-niens division fyra (det tredje ligger i seniorligan) och i dag, den 22 mars 2015, är A.S.F. Frat‚ia klart för sin första mästerskapsmatch i division fyra på hemmaplan.

Det har varit en lång kamp i motlut för laget och för Constantin Zamfir.

RUMÄNER ÄR FOTBOLLSTOKIGA , med mer än 120  000 professionella spelare och mångfaldigt fler amatörer över hela landet. Constantin Zamfir är inget undantag. Redan som ung pend-lade han från sin hemby till Bukarest för att spela som anfallare i ett divi-sion tre-lag. I slutet av 1980-talet spe-lade han i division två och på 90-talet blev han tränare/spelare i Vulcanul Bucures‚ti, ett division fyra-lag som

Av de 50 splare som är knutna till Frat‚ia – som betyder broderskap – är några gamla fotbollsspelare medan andra spelade bara som barn men har återupptagit sin hobby. De har alla hittat en gemenskap i Frat‚ia där ingen bryr sig om ifall man är välkänd flöjtist i Bukarests symfoniorkester, som mittfältaren Catalin Oprit‚oiu, el-ler romsk dagsverkare, som anfallaren Marin Florian.

Marin, 36-årig tvåbarnsfar, hjälper laget med allt han kan – trimning av planen, grässådd, målning, städning och tvätt av sportutrustningen. I gen-gäld får han av kollegerna använda fot-bollsskor och benskydd, och presenter till sina döttrar.

Det som räknas är lagandan och kärleken till sporten.

12•2015 | |75

ägdes av Vulcanulfabriken, en stor tillverkare av industritankar.

Efter kommunismens fall 1989 pri-vatiserades fabriken och fotbollslaget upplöstes 2001. Det var då Constan-tin beslöt att förverkliga en gammal dröm; han skulle starta ett eget fot-bollslag. Han sålde sitt enkla hus, flyttade med hustru och barn till sina svärföräldrar och använde pengarna till att köpa Vulcanuls gamla sportan-läggning.

Han döpte laget till Frat‚ia Bucures‚ti, (Bukarests Broderskap), till minne av sina föräldrar som var enkla bönder som lärde sina fyra barn att alltid dela med sig av vad de hade. Han ville att

Frat‚ia skulle bevisa att "om man är bröder kan man lyckas" och "att dela brödet är enda sättet att vara en fa-milj". Men att genomföra drömmen var inte så lätt, och inom två år stod han med stora skulder.

Som ägare måste Constantin betala för el och vatten till anläggningen, vil-ket han inte hade råd med från början, så leveranserna stängdes av. Han tog ett lån på 1 000 US-dollar för att gräva en egen brunn.

Allt han tjänade investerade han i sportanläggningen. När pengarna tog slut lånade han. Fastän han fick kämpa dag och natt för att betala sina lån – han jobbade som taxichaifför och

Daniel Boruga, stående till vänster, peppar laget, tillsammans med målvakten Tudorel, längst till höger.

R E A D E R ’ S D I G E S T

| 12•201576

bröllopssångare – tänkte han aldrig tanken att svika laget. Han välkom-nade alla spelare, oavsett ålder och etnicitet. Utan att det var planerat var Constantin snart ägare till det broki-gaste laget någonsin i landets division fyra, där spelarna var romer, kongole-ser, unga män från barnhem och ton-åringar med fotbollsdrömmar (bland dem hans egen son).

Och en enarmad målvakt. Tudorel Mihailescus väg till Frat‚ia

hade inte varit lätt. Han föddes för 49

år sedan med en missbildning på sin vänstra arm, som måste amputeras nedanför armbågen. Från det han var tio år bad han idrottsläkare att tillåta honom att spela med en hand. Men i det kommunistiska Rumänien ansågs det att människor med funktionshin-der inte skulle visas offentligt. Till slut, när han var 14, fick han tillåtelse att spela i ett officiellt lag, och hans dröm uppfylldes när han fick spela i division tre och fyra. År 2013 korsades hans och Zamfirs vägar i seniormästerskapet. De hade inte bara kärleken till fotbol-len gemensam, båda var också överty-gade om att man kan genomföra vad man än bestämmer sig för.

ALLT VERKADE ORDNA SIG för laget, när man stötte på flera problem.

I april förra året var en brittisk jour-nalist med på en av Frat‚ias matcher och skrev sedan en artikel i New York Times om spelarna med så olika bak-grund och om familjeatmosfären som ägaren hade skapat runt laget, inklu-sive att de födde upp kycklingar och getter intill fotbollsplanen.

Historien följdes upp i lokala me-dier i Bukarest, vilket ledde till att planen och omklädningsrummen

vandaliserades – tre gånger på kort tid. Vandalerna stal generatorn, gräs-klipparen, staketet, två rottweilerval-par, kycklingarna och getterna. En av vakthundarna dödades.

Constantin var förtvivlad, men be-slöt att inte ge upp. Frat‚ia började höstsäsongen utan varmvatten och el i lokalerna. Efter den första snön fick de träna i hyrda lokaler för att hålla sig i trim. Tudorel, Catalin, Marin och ytterligare 30 spelare var beslutna att hålla ihop, men en kongolesisk trä-nare lämnade laget och tog med sig några yngre spelare.

Sedan, i början av 2015, just när klubben började komma på fötter

---

IW

JAG BEHÖVER VETA VILKA SOM FORTFARANDE ÄR MED I LAGET OCH VILKA SOM VILL GÅ EN

ANNAN VÄG. DET ÄR HELT OKEJ I SÅ FALL.

12•2015 | |77

och såg fram emot att spela i vårmäs-terskapen, meddelade Bukarests fot-bollsförening att Frat‚ia inte fick spela officiella matcher på sin hemmaplan, om de inte lagade staketet och ord-nade el och varmvatten i omkläd-ningsrummen.

Constantin var trött och hade även annat att tänka på, eftersom hans son, som han hoppades skulle följa i hans fotspår, hade drabbats av allvarliga hjärtproblem. Alla famijens pengar måste avsättas för sjukhusvård.

Men Constantin ville ge laget ännu en chans att överleva. Han hyrde en

inomhusplan och samlade laget i ja-nuari. Mer än 20 män samlades runt honom i ett litet omklädningsrum, angelägna att få börja spela igen. När han såg var och en i ögonen och bör-jade prata var han nervös.

"Som ni vet har jag gett allt för fot-bollen, och det ska jag fortsätta göra", sa han. "Min son kollapsade på planen på grund av hjärtproblem och vanda-liseringen förra sommaren kostade oss 4 000 US-dollar. Jag bad inte om hjälp, men ödet var vänligt och en gentleman erbjöd sig att donera en generator."

"Vi behöver inte varmvatten. Det kan

Den länge emotsedda eftermatchfesten, här med lagägaren, Constantin Zamfir i blått, vid grillen.

| 12•201578

göra oss flintskalliga", skojade en äldre spelare.

Men Constantin var alltför bekym-rad för skämt. Han fortsatte: "Jag be-höver veta vilka av er som fortfarande helt säkert är med laget och vilka som vill gå en annan väg. Det är helt okej i så fall."

"Det är därför vi är här, chefen", sa Marin. "Vi vill vara med i laget."

Constantin var lättad och tacksam. Han förklarade att för att hålla laget igång och få spela officiella matcher på hemmaplan, skulle varje spelare bli tvungen att betala 55 euro – kostnader för domare och observatörer, och för att

laga staketet och rusta upp lokalerna.Alla närvarande spelare ställde upp

för att hålla ihop klubben och leva upp till Fotbollsföreningens krav. Tudorel och Catalin organiserade arbetet och ringde och påminde om avgiften som alla skulle betala. För den som inte hade pengarna ordnade de lån.

Under vårvintern tränade Constan-tin med laget på konstgräs i hyrda lo-kaler. Ute på plan kunde han glömma sina problem. Vid 51 års ålder är han fortfarande vältränad och tävlingsin-riktad – han kämpar för varje mål. Han växte upp på fotbollsplanen och det är här han känner sig riktigt levande.

Målvakten Tudorel värmer upp inför en match.

R E A D E R ’ S D I G E S T

12•2015 | |79

Långsamt började det ordna sig. Med hjälp av Marin kunde Constantin nykrita markeringslinjerna, snygga till träden runt planen, reparera staketen och måla omklädningsrummen.

Till slut, några veckor innan vårmäs-terskapen startade, kontrollerade Fot-bollsföreningen allt på nytt, domarna och observatörerna hade fått betalt, och nu var laget godkänt för att tävla i division fyra.

De var redo för sin första match.

DEN FÖRSTA OFFICIELLA matchen har inte gått bra. De besegras med 4-0 och spelarna samlas vid sidolinjen. De vill dra lärdom av erfarenheten och fortsätta tillsammans. "Det är det bästa vi kan göra nu", säger Constantin.

"På det stora hela var det okej.""Vi tar dom nästa gång!" säger någon. Under matchen har Constantin hål-

lit igång generatorn för varmvattnet i duscharna, kylt öl och juice i istunnor och tänt grillen.

För hans del handlar det inte om att vinna, utan att göra det bästa man kan, och det gäller särskilt de äldre i laget.

När spelarna har duschat och bytt om och planen sveps in i en doft av grillad biff, bryter Constantin brödet i lika stora bitar och delar ut dem till spelarna, tillsammans med köttrullar som är smorda med senap och salt. Alla är glada igen, och när ägaren im-proviserar en sång om laget, stämmer alla spelarna in.

Broderskapet lever vidare.

KASKAD 7. Alla siffror från 1 till 9 placeras i stigande ordning diagonalt, med början längst upp till vänster och ner mot nedre högra hörnet.

RUNT OM OKTAGON319. Börja längst upp med siffran 4 och gå medsols. Nästa tal i sekven-sen erhålls genom att fördubbla siffran före och lägga till en etta (4 x 2 + 1 = 9). Eller, om du så vill, fördubblas skillnaden mellan talen för varje steg i sekvensen.

SYMBOLISM ^^^ eller ***** eller ••••••••••••••• Varje ^ representerar antalet 5, varje * representerar tre och varje • representerar 1. Ikonerna på botten är summan av symbolerna ovan.

LIKFORMIG FÖRDELNING

PAR I PARC. I varje par är summan av prick-arna i den övre dominobrickans båda halvor lika med antalet prickar i den övre halvan på den nedre dominobrickan.

Hjärngympa: Svar

FO

TO

: ©

GE

TT

Y I

MA

GE

S/I

ST

OC

KP

HO

TO

| 12•201580

påpåHimlen

påjorden

De strider, beskyddar och tröstar – Guds budbärareAV CORNELIA KUMFERT

En grav i Rom, vaktad av en ängel.

| 12•201582

FO

TO

: (V

ÄN

ST

ER

) ©

GE

TT

Y I

MA

GE

S;

(HÖ

GE

R)

© A

LF

ON

SO

DE

TO

MA

S/A

LA

MY

Ljuskedjor, lam-por och däre-

mellan en ängel eller två – för många hör dessa himlens ambassadörer till den traditionella utstyrseln av julgranen. Men så har det inte alltid varit: traditionen att resa en gran för att fira julen infördes av han-delsmän på 1400-talet med början i Tyskland. De tidigaste granarna kläddes dock bara med godsaker som barnen kunde skaka ner och äta. Den seden kan man i dag kombinera med de himm elska symbolerna, eftersom det nu finns änglar av choklad att hänga på granens grenar.

En vaktande ängel reser sig över kyrkogården i Comillas i

Spanien. Hans svärd är symbolen för den eviga kampen mellan gott och ont, en kamp som inte bara gäller de le-vande. Änglarna stred också inbördes. Ärkeängeln Mikael till exempel beseg-rade en av sina egna och bannlyste denne från himlen. Han hade goda skäl: motståndaren var Lucifer själv.

Det finns en liten bit ängel i var och en av oss – åtminstone när

det snöar. Det är ju då det är enklast att locka fram den: hitta en yta med orörd snö, lägg dig på rygg, sträck ut armar och ben och vifta energiskt med dem. Det blir fina änglar – som kan skapas av hela familjen, inte bara barnen.

FO

TO

: (V

ÄN

ST

ER

) ©

AS

P R

EL

IGIO

N/A

LA

MY

; (H

ÖG

ER

, U

PP

TIL

L)

© G

ET

TY

IM

AG

ES

/RO

BE

RT

HA

RD

ING

WO

RL

D I

MA

GE

RY

; (H

ÖG

ER

NE

DT

ILL

) ©

PIC

TU

RE

-AL

LIA

NC

E/A

KG

-IM

AG

ES

Den högtidliga atmosfären i många kyrkor och kate-

draler skapas av deras blyinfattade fönster. De äldsta bevarade anses vara från tusentalet. Det som glas-bitarna saknade i detaljer, fylldes med tiden i av glasmålarna med ly-sande färger. Just den här ängeln i Treenighetskyrkan i Hatton (Eng-land) uttrycker sorg över sin upp-gift – att följa människor på deras sista resa.

Skenet kan bedra:I Bibeln är trumpetblåsande

änglar inga vänliga budbärare. En-ligt Uppenbarelseboken bringar de sju plågor till mänskligheten, de sista plågorna av alla, de som leder till alltings slut. Den här upplysta ängeln i Prag tycks dock ha ett helt annat budskap i sinnet: God Jul!

Toalettpapper, poesialbum och paraplyer – två av histo-

riens mest kända små figurer finns som dekor på vardagliga saker av alla slag. Men säkerligen är det inte många som vet att dessa små äng-lar ingår i ett mästerverk som är över 500 år gammalt. Den som vill se dem i original får ta sig till den tyska staden Dresden och det som kallas Sempergalleriet i slottet Zwinger. Där hänger den Sixtinska Madonnan, målad av den italienska renässanskonstnären Raphael år 1513-14. Det är på den som de dag-drömmande keruberna vilar i neder kanten.

12•2015 | |85

| 12•201586

12•2015 | |87

EN FÖRSYNT UNG MAN står framför några elefanter på San Diego Zoo i Kalifornien. "Hrm – hela grejen med dom här snubbarna är att dom har väldigt, väldigt väl­digt långa snablar", pladdrar han självmedvetet in i kameran. "Och det är väl ungefär allt man kan säga."

Det är svårt att föreställa sig att när detta banala klipp laddades upp på en ny webbsajt den 23 april 2005, föddes ett fenomen som skulle komma att för­ändra världen. Den unge mannen var medgrundaren

AV SIMON HEMELRYK

Vare sig det handlar om musikvideor, föredrag, reklam, stuntjippon eller

roliga katter, så har detta nätfenomen tagit grepp om våra liv.

SÅ FÖRÄNDRADEYOUTUBE

VÄRLDEN

ILLUSTRATIONER: LEE HODGES

R E A D E R ’ S D I G E S T

| 12•201588

till YouTube, Jawed Karim, född i då­varande Östtyskland, som tillsamm­ans med Steve Chen, ursprungligen från Taiwan, och amerikanen Chad Hurley insåg att det på internet sakna­des en plats där vem som helst enkelt kunde dela sina videoklipp med resten av världen.

Idén blev direkt en megasuccé och inom ett år visades på YouTube 25 miljoner videosnuttar per dag. Tio år senare besöker en miljard användare sajten varje månad och tittar på sex miljarder timmar video. Varje minut laddas det upp ofattbara 100 timmar videofilm.

De miljardtals videor som nu finns på sajten, uppladdade av alla, från drönarflygnördar till multinationella företag, spänner från roliga katter till presidenttal – med i stort sett allt tänk­bart däremellan. Och ungefär tio år ef­ter den mumlande premiärfilmen har YouTube i grunden förändrat mycket av hur vi arbetar, kopplar av och lär oss. I hela världen.

Show businessYouTube har gjort det möjligt för ota­liga amatörmusikrecensenter, anima­törer, dokumentärfilmare, livsstilsråd­givare och andra att lägga ut filmer som kan ses av miljarder.

"Teve och film distribuerades förr enkelriktat till en passiv publik", sä­ger Torontobaserade författaren Don Tapscott. "I dag kan vem som helst vara med och forma den samtida kul­turen."

Men YouTube har också skapat en lukrativ alternativ underhållnings­industri. Program på YouTube har många gånger fler tittare än något konventionellt tv­nät, och sajtens Partner Program ger videokreatörer möjlighet att få del av de fyra miljar­der euro som YouTube tjänar på sålt reklamutrymme varje år, genom ett avtal som ger ersättning i förhållande till antal visningar.

Tusentals kreatörer försörjer sig i dag på allt från relationsrådgivning till ståuppkomikersnuttar. Den amerikan­ska slapstickduon Smosh, till exem­pel, lär ha tjänat upp till 31 miljoner kronor förra året, och den svenska da­taspelskommentatorn PewDiePie tjä­nade omkring 60 miljoner kronor med sina 3,7 miljarder visningar. I septem­ber 2015 hade PewDiePie (som heter Felix Kjellberg) över 40 miljoner pre­numeranter och totalt har hans sajt registrerat över 10 miljarder visningar.

Man kan också slå sig in i den tra­ditionella media­ och underhållnings­branschen via YouTube – den kana­densiska popidolen Justin Bieber är ett berömt exempel.

Förr var det tv­chefer, promotorer och professionella recensenter som styrde vem som skulle exponeras till­räckligt för att kunna bli en stjärna. "På YouTube är det publiken som gör jobbet och lyfter fram personer eller fenomen i rampljuset", säger indu­strianalytikern och författaren John Blossom från Guilford, Connecticut. Han nämner bland annat musikvi­

12•2015 | |89

deon "Gangnam Style" av den syd­koreanske rapparen Psy, som på ett halvår gick från noll till den mest sedda videon på YouTube 2012. Den har i oktober 2015 passerat 2,4 miljarder visningar.

PolitikYouTube har också blivit en plattform för "vanligt folk" att uttrycka sig politiskt – att påvisa felaktigheter och orätt­visor i samhället och att mana till politisk för­ändring, särskilt i län­der där åsiktsfriheten är begränsad.

Syriska rebeller har utnyttjat YouTube för att sprida kunskap om sitt uppror mot presi­dent Assad. Det ryska punkbandet Pussy Riot lade ut sin protest mot president Putin från en kyrka i Moskva 2012. Och filmbilder från de första demonstrationerna på Tahrirtorget i Kairo i januari 2011 drev fram stödet för att avsätta president Hosni Mubarak redan innan de kon­ventionella medierna hade hakat på.

Samtidigt möjliggör YouTube att mindre respektabla politiska åsikter och ren extremistpropaganda får bred spridning. Plattformen utnyttjades till exempel av Irans utrikesminister Mo­hammad Javad Zarif, som i november 2013 vände sig direkt till publiken i Väst och agiterade för att hans land

skulle få bygga upp anrikningsanlägg­ningar för uran.

Men YouTube har otvivelaktigt varit mer av en god kraft än en ond. Sajten

har exempelvis bidragit till fokus på hjälp till afrikanska odlingsprojekt, och det som 2014 kallades Ice Bucket Challenge samlade in 100 miljoner dollar till forskning om sjukdomen ALS i USA.

Världen krymperFrån filmer om livet på Pitcairn­öarna i Stilla havet till minutaktuella rapporter från bergs­bestigare som sitter fast på K2 – YouTube visar oss mycket mer av planeten än doku­mentärfilmer och tid­ningsbilagor någon­sin har kunnat. Och ju mer vi ser av olika

p l a t s e r o c h k u l t u r e r, d e s ­ to mindre avlägsna och främmande framstår de, vilket ofta utmanar våra fördomar. Filmbilder av den fattiga men nöjda befolkningen i en liten by i Arktis kan exempelvis få oss att fundera över vad som är viktigt i livet. Men påverkan via YouTube kan vara ännu djupare.

"Jag mötte en 14 årig getherde i Kenya, som hade en soldriven mobil­telefon som gjorde att hon kunde ladda upp och att titta på filmer på YouTube", berättar Don Tapscott.

Tio år senare besöks sajten av

en miljard användare i

månaden, som tittar på sex

miljarder timmar video.

R E A D E R ’ S D I G E S T

| 12•201590

"Hon hade inget vatten, ingen elek­tricitet, hon var gravid och gift med en man som hade köpt henne för 180 getter. Men hon var också del av den globala medieupplevelsen. Föreställ er kontrasterna mellan hennes värld och den hon kan ta del av via YouTube. Före ställ er klyftan."

UtbildningYouTube har tusentals handledningar och bruksanvisningar som laddats upp av hjälpsamma amatörer och företag, som visar hur man gör nästan allting. Men saj­ten är plattform även för mer avancerad un­dervisning. Det som kallas TED­samtalen, till exempel, är föreläs­ningar av experter på allt från folkstammar i Amazonas till fraktaler i matematiken. Och den ideella organisationen Khan Academy, som helt gratis kombinerar läromedel online med mikroföreläsningar om ämnen som matematik, ekonomi, häls ovård och astronomi. Med hjälp av YouTube har organisationen levererat över 400 miljoner lek­tioner till skolor överallt i världen.

Forskare har också delat nya upp­täckter via YouTube. Doktoranden Johnny Chung Lee vid Carnegie Mellon University i Pittsburgh, USA, nådde 2008 flera miljoner visningar av en video om hur en Nintendo Wii­kon­

troll kunde förvandla en vanlig tv­ruta till en virtual reality­skärm.

Kollektivt minne "YouTube stärker ditt minne", säger Don Tapscott. "Servrarna utgör en gigantisk visuell minnesbank över vad som händer och har hänt i världen, och den är ständigt tillgänglig för alla.

Du kan bevara minnet av en familje­fest som du inte själv var med på, tack vare filmbilder som lagts ut på

YouTube. Eller du kan återuppleva din barn­doms gata som i dag ligger begravd under ett köpcenter. För att inte tala om alla de konsert­filmer med dina favo­ritmusiker som du når med ett musklick."

FöretagsvärldenYouTube har förändrat företagens marknadsfö­

ring i grunden, säger John Blossom. "Det är närmast nödvändigt för varje företag att ha en övertygande närvaro på YouTube i dag. Sajten är en excel­lent kanal för reklam, men kommen­tarsfälten ger också företagen omedel­bar återkoppling om hur en produkt tas emot, och om det behövs kan de mycket snabbt anpassa marknads­föringen därefter."

Men YouTube betyder samtidigt att företagen inte själva kan styra hur deras produkter uppfattas. Videoblog­gare, som recenserar allt från lyxbilar

YouTubes bilder ger oss

en djupare och klarare känsla för

det som hänt, jämfört med om

vi bara hört talas om det.

12•2015 | |91

till restauranger, har i dag en enorm makt i kraft av att många av dem har många miljoner tittare. Det är inte ovanligt att företag smörjer bloggare med gratisprover eller annonserar in­till deras video. Ibland tvingas företag ta till drastiska pr­grepp för att mot­verka negativa bloggaromdömen.

När den kanadensiske musikern Dave Carroll 2009 lade ut en film som anklagade United Airlines för att ha haft sönder hans gitarr, rasade flyg­bolagets aktievärde med 1,4 miljarder kronor, och de tvingades ändra sin kundservicepolicy.

Samtidigt kan små och nystartade företag konkurrera med jättarna ge­nom billiga, nischade annonser på YouTube som når en väldigt bred pu­blik. Där kan dessa företag också nå ut till potentiella investerare, som annars kan vara svåra att komma nära.

AmatörnyheterEnligt en studie genomförd 2012 av tankesmedjan Pew Research Center, har YouTube blivit den globala platt­formen för nyhetsförmedling. Det van­ligaste sökordet på sajten var nyhets­relaterat under fem av de 15 månader som hade analyserats.

Men 39 procent av de mest sedda nyhetsfilmerna kom från publiken, och inte från någon av de etablerade nyhetsorganisationerna, vilket visar att YouTube har gjort medborgar­ journalistik till en faktor att räkna med. Amatörfilmer har ofta varit först, mer avslöjande, och inte sällan de enda

bildsekvenserna från stora nyhets­händelser – bland dem den japanska tsunamin 2011 och avrättningen av Saddam Hussein.

Det är YouTube och dess användare som ofta sätter nyhetsagendan i dag, säger John Blossom. Där bestäms de senaste och viktigaste händelserna i världen som flest människor vill se filmer från. "Stora etablerade medier måste numera följa i YouTubes fot­spår för att locka åtminstone en del av folkets uppmärksamhet när något stort händer", säger han.

NätgemenskaperYouTube har genom sin existens ska­pat tusentals nätgemenskaper eller communities. Dataspelsspelare är ett exempel, säger brittiska författaren Graham Jones. Fans till ett speciellt spel kan göra filmer som visar deras tips och tricks, och snart har folk från hela världen knutits ihop runt ett ge­mensamt intresse. Samma sak kan hända med allting, från sportfiskefil­mer till videosnuttar av obskyra britt­iska indiepopgrupper på 1980­talet.

I kommentarsfälten under You­Tube­fimerna hittar man ofta motsat­sen till att bygga nya gemenskaper. Där är folk elaka, sarkastiska och hot­fulla. Men enligt Jones har forskare funnit att betydligt fler tittare lämnar positiva kommentarer än otrevliga, så man kan ändå argumentera att YouTube hjälper till att föra människor samman, därför att "de flesta av oss är faktiskt trevliga".

12•2015 | |93

DU HAR JOBBAT FEM TIMMAR I STRÄCK. Dina tankar flackar runt, axlarna är nersjunkna, ögonlocken känns tunga. Du vet att du måste skärpa dig. Överraskande nog är din bästa strategi nu att bara koppla ifrån.

"Om du springer utan att tanka kroppen kommer du snart att kollapsa", säger Karen Turner, vd för Turner Efficiency Coaching i Calgary, Kanada, som hjälper företag att förbättra de anställdas produktivitet. "Samma sak gäller jobbet. Om du inte vilar kommer du att krascha." ➸

PAUSDärför

Om varför du ska slappa en stund för att bli mer produktiv AV MEGAN JONES

ska du ta en

R E A D E R ’ S D I G E S T

| 12•201594

FO

TO

, D

ET

TA

OC

H F

ÖR

EG

ÅE

ND

E U

PP

SL

AG

: ©

JE

SS

ICA

PE

TE

RS

EN

/GE

TT

Y I

MA

GE

S

Det kan verka motsägande, men att ta en paus från uppgiften du just håller på med kan kickstarta din hjärna, lyfta din motivation och skärpa ditt fokus. Och en färsk undersökning visar att riktigt fåniga distraktioner kan ha speciellt positiv effekt på din koncen-trationsförmåga.

Ta en tupplur De flesta av oss slutade sova middag när vi lämnade förskolan, men ex-periment nyligen visar att det nog var ett misstag. Att ta en kort tupplur – även om den bara är tio minuter – kan förbättra uppmärksamheten, minnet och tankeförmågan.

Kortvilan kan också hjälpa dig att sortera dina tankar. I en studie som presenterades på en neurovetenskap-lig konferens 2012 redovisade forskare vid Georgetown University i Wash-ington DC hur man hade studerat 15 personer i vila. När de slumrade noterades att deras högra hjärnhalva – som förknippas med kreativiteten – var mer aktiv än den vänstra. Andrej Medvedev, en av forskarna bakom studien, spekulerar om att den aktiv-iteten kan indikera att hjärnan ägnar sig åt att städa och organisera när den är bortkopplad från sin ägare, som att klassificera data och befästa minnen.

Experter säger att den idealiska tiden för en middagslur är mellan klockan tolv och fyra på eftermid-dagen. Vissa rekommenderar en "koffein-lur" – man tar en kopp kaffe och sover cirka 15 minuter. Kombina-

tionen kan öka energin och göra att du känner dig mer skärpt.

Gullighetens kraftAtt bläddra igenom internetbilder på gulliga djurungar är bra för välbe-finnandet, men kan också vara nyttigt för dig i jobbet. I ett experiment vid Hiroshimas universitet i Japan 2012 fick försökspersoner i två lag spela brädspelet Operation, som kräver pre-cis motorisk förmåga. Under en kort paus fick ena laget se bilder på valpar och kattungar, medan det andra fick titta på vuxna djur.

När spelet återupptogs ökade laget som tittat på de små djuren sina poäng med 34 procent. De som sett vuxna djur i pausen förbättrade resultatet med bara nio procent. Så nästa gång du stöter på ett online-album med "15 söta smågrisar med stövlar", klicka dig igenom sviten och se det som en in-vestering i ditt mentala skarpsinne.

Nyttigt surfandeDen roliga historia som din kompis lade ut på Facebook kan tyckas vara ett slöseri med tiden, men faktum är att några minuters surfande på sociala medier kan hjälpa dig att fokusera i jobbet. Forskare vid universitetet i Melbourne, Austrailen, fann 2009 att anställda som ägnade upp till 20 pro-cent av sin arbetstid åt att surfa på nätet (ej jobbrelaterat) var nio procent mer produktiva än kolleger som helt undvek nätet. Dock har metoden be-gränsningar: de som ägnade mer än 20

12•2015 | |95

procent av dagen åt nätet hade en klart mätbar försämring av produktiviteten.

Ett tips från undersökningsle-daren Brent Coker: bästa effekten av minisurfpauser ger de sajter som du själv tycker bäst om. "Ju mer njutbar pausen är, desto mer förbättrar den produktiviteten", säger han.

Brent Coker rekommenderar också att man delar arbetstiden i perioder. "Efter 40 till 60 minuter börjar männi-skors uppmärksamhet minska", säger han. "Arbeta alltså intensivt en timme, och ta sen tio minuters rast."

Släpp tankarna lossEftersom all hjärnaktivitet förbrän-ner energi, kräver även ganska enk-la arbetsuppgifter sin tribut av din mentala kraftreserv. Du kan fylla på batteriet genom att ta en stund för

att "återställa" hjärnan. Ett sätt är att dagdrömma – när du låter tankarna vandra fritt ger du hjärnan en chans att "kylas ner".

"Du kopplar bort det tankekrävande arbetet att ständigt växla mellan upp-gifter, viket man gör i de flesta jobb", säger Vinod Menon, professor vid Stanforduniversitetet i Kalifornien, som upptäckte att en särskild del av hjärnan är engagerad när man dag-drömmer. Men som vanligt gäller att lagom är bäst. "Dagdrömmeri kan vara ett effektivt verktyg för mental återladdning, men det gäller att hålla det i schack", säger Vinod Menon.

Faktum kvarstår dock: Vare sig du planerar en middag eller fantiserar om nästa utlandsresa, så är det nyttigt för jobbet att kortvarigt sticka upp hu-vudet bland molnen.

96 | 12•2015

Sjöns enda ö, Comacina, är populärt utflyktsmål, inte minst tack vare restaurangen som utgör dess landmärke.

De rogivande stränderna runt Comosjön var den perfekta platsen att fira vårt liv tillsammans

AV LORENZO CARCATERRA FRÅN NATIONAL GEOGRAPHIC TRAVELER

En kärleks- historia

FO

TO

, F

ÖR

EG

ÅE

ND

E U

PP

SL

AG

: ©

MA

SS

IMO

BA

SS

AN

O

TIL

L H

ÖG

ER

: ©

IA

N D

AG

NA

LL

/AL

AM

Y

| 12•201598

"V ATTEN ÄR GUDS LUGNANDE MEDICIN", sa en gång Diana Vreeland, legendarisk chefredaktör för magasinet Vouge – ord som min hustru Susan ofta citerade. Om vi någonsin behövde ro så var det nu,

och Comosjön, omgiven av små lugna städer, eleganta sommarvillor och snöklädda bergstoppar, bjöd på en perfekt mix av sceneri, kultur – och Guds lugnande medicin.

sommarresidens i format som speg-lade makt och rikedom. Huvudbygg-naden är ett överdådigt residens, byggt för en kardinal på 1560-talet, bara några meter från Comosjöns käll-klara vatten. Bakom byggnaden finns en imponerade engelsk park, 100 000 kvadratmeter stor och fylld med pal-mer, cypresser, plataner och blommor av alla slag. Vi känner en doft av ka-melia och strosar längs en vindlande grusgång för att hitta källan till dof-ten. Till höger har vi sjöns blåa vatten och bortom det de gröna skogklädda bergssidorna.

Jag tar min hustrus hand, hon ler och lutar sig mot min skuldra.

"Det här är den mest rogivande plats jag varit på", spinner hon. "Här skulle jag kunna stanna för evigt."

För Susan är "för evigt" bara några korta månader bort. Vi har varit gifta i mer än 30 år och uppfostrat två barn på vägen. Vi har haft våra toppar och dalar, däremellan många underbara dagar och nätter. Och genom allt detta har vi förblivit vad vi var från första början – varandras bästa vänner.

Susans sjukdom, lungcancer i fjärde

"Det här blir perfekt", sa jag när Susan och jag gjorde upp våra planer. "Äta, titta ut över sjön, prata, titta över sjön, promenera och titta på sjön. Dag två tittar vi bara ut över sjön – och är mer avkopplade än vi någonsin har varit."

Lago di Como ligger två timmar med bil norr om Milano. Alltsedan romartiden har den tjusat besökare med sitt natursköna läge vid foten av Alperna, sitt behagliga klimat och på senare tid de många grandiosa vil-lorna längs stränderna. Jag visste att vi skulle bo i den mest berömda av dessa, den praktfulla Villa d’Este, i dag ett femstjärnigt hotell.

Det är dit vi är på väg när vi svänger av in mot Cernobbio, en klassisk liten semesterort på Comosjöns sydvästra strand. Sjön, som inramas av branta bergssidor, glittrar i eftermiddagsso-len. Vi kör längs Via Regina (drottning-ens väg) förbi Villa Erba från 1800-ta-let och in i stadens historiska centrum, där vi hittar skylten som visar vägen mot vårt mål.

Snart är vi där, och framför oss re-ser sig byggnader och paviljonger från en tid då grevar och baroner skapade

R E A D E R ’ S D I G E S T

Butiksgatan Salita Serbelloni i kommunen Bellagio, med en skymt av Lago di Como i fonden.

Medurs uppifrån: En staty av Herkules vid hotell Villa d’Este; på restaurang Locanda dell’Isola Comacina erbjuder ägaren Benvenuto Puricelli sin specialbrygd av kaffe, socker och konjak; läckerheter från restaurangens kök.

FO

TO

: ©

MA

SS

IMO

BA

SS

AN

O X

3

10112•2015 |

stadiet chockade mig. Jag drog mig undan, förvirrad och ursinnig. Vi hade alltid värderat ärlighet högt och an-vänt humor som skydd mot alla hin-der. Men skulle detta räcka för att rida ut den storm som väntade henne?

"Vi reser bort någonstans", hade Su-san sagt en morgon när hon sköljde ner ett dussin piller. "Jag vill göra en resa till, medan jag kan."

"Vart vill du resa?""Till någon plats som får mig att

glömma", sa Susan. "Finns det ett land med så överläg-

sen och perfekt skönhet någon an-nanstans?" undrade den amerikanske 1800-talspoeten Henry Wadsworth Longfellow efter ett besök vid Como-sjön. Området inspirerade också den ungerske kompositören Franz Liszt att förklara: "När du skriver en historia om två älskande, låt den då utspelas på stranden av Lago di Como."

Därför utspelas vår historia här. Susan är förstås besluten att göra det mesta av varje ögonblick. Vi ska vandra genom de stora trädgårdarna vid Villa Carlotta i Tremezzo, där de överdådiga planteringarna, mar-morskulpturerna och den bländande blomsterprakten får det att kännas som om vi landat i ett annat århund-rade. Vi ska äta middag på Il Gatto Nero (svarta katten), en restaurang högt upp på bergssidan, dekorerad med kattinspirerade konstverk och med betagande utsikt över sjön. Vi ska åka med båtarna som fungerar som bussar för lokalbefolkning och turis-

ter mellan Varenna mitt på östra sidan av sjön till Menaggio på västsidan och sedan söderut till Bellagio – "Como-sjöns pärla".

I Lenno smakar vi på den lokalt pro-ducerade Vanini-olivoljan och sedan fortsätter vi till grannbyn Mezzegra, där vi vandrar upp till en utsiktspunkt med hänförande panorama över sjön.Vi stannar också till i den lilla staden Laglio vid strandkanten, där skåde-spelaren George Clooney har en villa.

Och så besöker vi förstås sjöns enda ö, Comacina, för att avnjuta en middag på en av Italiens bästa restau-ranger – Locanda dell’Isola Comacina. Under halvkilometersfärden till ön i taxibåt berättar jag snabbversionen av Comacinas historia för Susan.

"På 500-talet tillhörde ön det ro-merska riket, men mellan 1100-talet och 1940 satte knappast någon sin fot där, beroende på en förbannelse som uttalats av biskopen av Como år 1175. Dagens bebyggelse på ön är tre villor för konstnärer, byggda 1939, samt res-taurangen, som etablerades 1948."

Locanda dell’Isola Comacina är res-taurangen på övre planet av en tvåvå-ningsvilla med magnifik vy över sjön. Vi läppjar på ett friskt Soave Classico till middagen som ägaren Benvenuto Puricelli rekommenderar: rökt skinka, grillad forell, kyckling lagad i vedel-dad ugn, skivor av Parmigiano Reg-giano-ost. Sedan kommer Puricelli ut från köket och häller konjak och socker i en stor kopparskål fylld med starkt kaffe. Han förklarar att vi måste

R E A D E R ’ S D I G E S T

R E A D E R ’ S D I G E S T

| 12•2015102

är Mantero, som kallar sina produk-ter "vävda känslor". Susan och jag har just gått förbi deras huvudkontor och utställning på Via Volta i provinsens huvudstad Como några minuter med bil söder om Cernobbio. I skyltfönst-ren hänger hela regnbågsspektret av skimrande silkeshalsdukar, slipsar och sjalar. Jag tänker just gå in, när Susan får syn på en annan av Comos pärlor, 1100-talskyrkan Basilica di San Fedele. Platser som har stått emot ti-dens tand lockar henne särskilt nu.

"Vi går in och tittar", säger hon och drar mig i ärmen.

Det är helt stilla där inne, ljuset kommer in genom ett rosettföns-ter från 1500-talet och väggarna är klädda med klart färgade medeltida fresker. Kvarlevorna av Sankt Fidelis, en romersk soldat som dödades här i närheten när han försökte befria fängslade kristna, sägs vara begravda under marmoraltaret.

Susan vänder sig mot mig. "Jag be-höver prata med dig."

Vi går ut på piazzan som omges av ockra- och umbrafärgade husfasader.

"Vi sätter oss ett tag", säger hon och pekar på en träbänk.

Hon tar min hand i sin. "Jag vill att du lovar mig en sak. Det gäller inte nu, utan efteråt."

Jag tar ett djupt andetag och hittar inga ord; jag klarar bara att nicka.

"Jag vill att du ska göra allt det som du alltid talat om, men som du aldrig gjorde", säger hon. "Huset vid sjön som du alltid ville ha. Köpa den där

dricka hans specialbrygd för att hålla ön fri från biskopens förbannelse.

Susan tar två klunkar. "Oj, det där är för starkt för mig. Men det är gott."

"Men du måste dricka", säger jag när jag svalt min del av brygden, "annars tar du med dig förbannelsen när du lämnar ön."

A ftonsolen tycks hänga ovan-för hennes skuldror och det djupblå vattnet glittrar

bakom henne. Jag inser hur fånig jag låter när jag larvar mig om en förban-nelse med en döende kvinna. Hon vänder sig, tittar ut över Comosjön och sitter tyst.

Till slut säger hon: "Jag kan inte drabbas av någon mer förbannelse."

Städerna längs Comosjöns stränder har sedan 1700-talet varit ett av värl-dens ledande centrum för produktion av silke, tack vare tillgången till vatten (att koka silkesmaskarnas kokonger i för att utvinna silkesfibrerna) och den stora mängden mullbärsträd, som silkesmaskarna livnär sig på. I dag produceras Comosilke för de stora modehusen, såsom Versace, Ungaro och Hermès.

"Det är tack vare silket som den här trakten har lockat folk som söker av-koppling och vila", berättar en stam-gäst från Milano en dag. "Och det kan vi tacka speciellt en man för."

"Vem då?" frågar jag."Ralph Lauren. Han köpte silke till

sina kläder här när han startade sitt modeföretag."

Ett av de hundraåriga silkeshusen

12•2015 | 103

ner och snön på bergssidorna ser ut att smälta ner i vattnet, medan land-skapet sakta försvinner in i mörkret.

Vi promenerar och pratar mycket, går igenom livet vi har delat, ler åt de många fina stunderna och skakar på huvudet åt misstag vi gjort på vägen. Susans korta andetag är det enda som vittnar om det krig som utkämpas i hennes kropp. Sjön tycks lyfta hennes sinne och lägga hennes tankar till ro.

"De här stunderna kommer jag alltid att minnas", mumlar hon med svag röst en natt. "Människor som bor här är lyckliga. De vaknar till en fantastisk vy, och den finns alltid där."

Jag kommer på mig själv med att önska att vi hade hyrt en båt till för ännu en tur runt den magiska

sjön, att vi hade ätit ännu en middag på den blomsterprydda Ristorante Na-vedano, där min hustru kunde njuta av ett glas av husets utsökta vin och en skål soppa. Jag längtar efter fler nätter på Villa d’Este. Men vi vet båda att vi har en annan resa framför oss.

Den oroar oss dock inte så länge vi befinner oss vid detta livsbejakande vatten. Det är som om tiden stannat. Kvinnan jag älskar kommer för alltid att finnas hos mig, blickande ut över det stilla blå vattnet. Hon talar om vad hon hoppas på för våra barn, vad hon ännu vill hinna med – och vilka platser vid Comosjön hon fortfarande vill se.

vingården som skulle kosta dig alla besparingar. Men vänta inte för länge. Varje dag är som ett år, det har jag in-sett den hårda vägen. Jag vill att du ska vara lycklig, som jag alltid har varit."

"Jag vill inte göra något av det där utan dig", säger jag. "Det blir ju inte alls samma sak."

"Det måste bli utan mig", säger Su-san. "Jag har bestämt mig för det."

Hon lutar sig mot mig och stirrar ut över vattnet. "Lova mig det det", säger hon. "Det är ett sista löfte jag vill ha."

Jag kysser henne på pannan och blundar. "Jag lovar", viskar jag.

Vi sitter på bänken medan mörkret faller och för stunden skjuter vi undan våra rädslor och bekymmer för den kalla verklighet som vi snart inte kan undvika, utan blir tvungna att kon-frontera.

Comosjön är den perfekta platsen för att starta ett nytt kapitel i livet – en ny romans, ett äktenskap – eller för att bara njuta av att vara tillsammans med någon man har mycket gemen-samt med.

Jag inser också, med smärta, att det är en underbar plats för att ta farväl. Susan och jag sitter ofta och bara tittar ut över vattnet, fascinerade av dess skiftningar i form och färg, med nyanser från havsvattengrönt till mid-nattsblått. Vi sitter vid sjöns stränder när solen går upp, med varma kaffe-koppar, och ser de första krusningarna sprida sig på vattenytan. Vi missar inte heller att sitta där när solen går

COPYRIGHT © 2015 AV LORENZO CARCATERRA. NATIONAL GEOGRAPHIC TRAVELER (JUNI/JULI 2015), WWW.TRAVEL.NATIONALGEOGRAPHIC.COM/TRAVEL/TRAVELER-MAGAZINE/

| 12•2015104

ILL

US

TR

AT

ION

ER

: A

ME

ES

HA

LE

E

Under 13 år fick en isbjörn utstå misskötsel och svält i tropikerna. Det här är historien om hur hon räddades

och återhämtade sig.

Så räddadescirkus-björnen

AV ELSE POULSEN FRÅN BOKEN BÄRLE’S STORY

Bärle

MÅNADENS LÅNGLÄSNING

| 12•2015106

P å sydsidan av en kulle i norra Kanada rullar stora sjok av snö nedför slutt­ningen, frigjorda av rörel­ser under snötäcket. När

ytan slutligen spricker dyker huvudet på en isbjörn upp. Hon andas in ge­nom nosen och ut genom munnen.

Fyra månader tidigare hade björn­honan fött tvillingar. De hade krupit tätt intill hennes mage för att hålla värmen och för att dia. Hon hade slickat ungarna rena och puttat till­baka dem när de försökt ta sig loss.

När de var fyra veckor kunde de höra, och efter fem veckor öppnade sig ögo­nen. Den sjätte veckan försökte de resa sig och gå. Snart var det dags för förändring – det blev för trångt i idet när ungarna trampade om­kring på mamman och på varandra.

Björnhonan tar sig nu ut från sin håla för första gången på åtta månader. Hon glider på magen ner för s luttning en, rullar över på rygg och vrider sig i snön för att göra ren pälsen. Sekunderna efteråt dyker två små hu­vuden upp ur hålet i snön. Ungarna försö­ker kravla sig nerför kullen men tap­par kontrollen och rullar som

bollar tills de stoppas upp mot sin mamma.

Bärles liv kan ha börjat just så här. Man antar att hon föddes och upp­fostrades på västra sidan av Hudson Bay i Kanada 1984. Enligt vissa an­teckningar sändes hon sedan till Tysk­land inom ramen för provinsen Mani­tobas program för export av isbjörnar. Programmet hade startats av viltvårdare, biologer och regeringsrepresentanter främst för att ta hand om och placera föräldralösa björnungar utomlands.

I Tyskland hamnade Bärle hos djur­tränaren Fredy Gafner. Kort efter 1990 tog Gafner med sig sin björnshow till bröderna Suarez cirkus i Mexiko.

Under 13 år tvingades Bärle och sex andra isbjör­nar (Alaska, Royal, Willy, Masha, Boris och Kenny) att utföra imitationer av mänskigt beteende, som att gå på bakbenen, även

uppför trappor, att dansa till musik och att jonglera

med bollar. Bärle förneka­des inte bara möjligheten att springa, simma och klättra utan också chansen att finna en partner, att få ungar och att jaga. Hon plågades fysiskt och

mentalt – tränarna piskade björnarna i ansiktet, på huvu­

det och skinkorna – samtidigt som hon måste utstå det

tryckande klimatet som är direkt fientligt för en isbjörn.

R E A D E R ’ S D I G E S T

12•2015 | |107

Under fem miljoner år har isbjör­nar utvecklats för att tåla extrem kyla. De kan bli överhettade redan vid mi­nus 20 grader celsius, så att de måste dyka i havet eller lägga sig på rygg på ett isigt underlag. Inget av dessa alternativ fanns för Bärle i Mexiko. Värme har en dramatisk effekt på en isbjörn. Människor svettas för att reg­lera temperaturen men det gör inte isbjörnar. De kan bara flämta för att kyla ner sig, så ju varmare omgivning, desto snabbare måste de flämta. Normal and­ningstakt för en isbjörn är mellan tio och 30 andetag per minut, och då är 30 maxvärdet ef­ter ansträngning. Vad kan man då anta gäller en cirkusbjörn? Sextio, i vilotillstånd. Resultatet: björnarna blev uttor­kade och magra.

När de inte uppträdde förvarades Bärle och hennes kamrater i en trai­ler som var indelad i sju metallburar som vardera hade golvytan sex kva­dratmeter. De tvingades ligga diago­nalt för att ligga på mage, krypa ihop för att ligga på sidan och ha benen upp på väggen för att kunna ligga på rygg. Djurskyddsinspektörer noterade temperaturer upp till 45 grader celsius intill deras burar.

Bärle had sannolikt aldrig räddats om det inte vore för Ken och Sherri

Gigliotti, ett kanadensiskt par från Winnipeg. År 1996 firade de en bröll­opsdag med en resa till Cozumel i Mexiko, där de besökte bröderna Su­arez cirkus. De blev chockerade av isbjörnarnas uppträdande och deras eländiga kondition. De tog med sig cirkusprogrammet hem och uppsökte tidningen Winnipeg Free Press. När

bilderna publicerades senare det året, väckte de internatonell avsky. "Vi fick höra att några av björnarna kom från Churchill i Manitoba, och vi är från Winnipeg, provinsens huvudstad", sa Ken som en förkla­ring till att de bestämde sig för att visa upp björ­narnas lidande hemma i Kanada. "Det gjorde att vi tog det personligt, och vi var förfärade över att dessa magnifika djur

kunde finnas i så totalt fel miljö så långt från sina hemtrakter."

Kort efter publiceringen började Debbie Leahy, då chef för verksam­heten Rädda djur i fångenskap inom världens största djurskyddsorgani­sation PETA (People for the Ethical Treatment of Animals) undersöka bröderna Suarez cirkus. Hon såg björnarna uppträda flera gånger och en gång fick hon följa med bakom sce­nen. Vid varje föreställning flämtade björnarna häftigt, och de var smutsiga. Bakom manegen stank det av urin och

BÄRLE OCH HENNES

KAMRATER BODDE

I EN TRAILER INDELAD I SJU

METALLBURAR, VAR OCH EN

MED GOLVYTAN SEX KVADRAT­

METER.

ett decennium – fick jag uppdraget att svara för Bärles rehabilitering. Jag åkte med mina kolleger från Detroit Zoo till flygplatsen, där vi tog hand om buren med Bärle.

När vi kom tillbaka till djurparken sköt vi över buren, som vägde cirka 180 kilo, till en rullbår på lastkajen för att köra Bärle till karantänsbygg­naden.

Hennes uppförande under den här manövern gjorde mig häpen: hon flå­sade inte, nafsade inte och kröp inte ihop i ett hörn, vilket för mig hade va­rit normalt björnbeteende.

Men när jag tänkte på det liv hon haft, insåg jag att de enda gånger hon hade sluppit ifrån sina tränare, måste ha varit när cirkusen reste till nya plat­ser. Och inne i buren kunde hon inte bli slagen. Kanske var det därför hon var så lugn. Men om buren var den enda tillflyktsort hon hade upplevt under sina 13 år på cirkusen, skulle vi nu lyckas få ut henne ur den och in i hennes nya, tillfälliga hem?

Vi rullade buren från lastkajen till karantänsbyggnaden – där hon skulle tillbringa 30 dagar – och sköt ena än­den av buren fram till öppningen på byggnaden. Medan mina kolleger kedjade fast buren mot dörren, för­sökte jag få kontakt med Bärle för att visa henne att vi var ofarliga. De år jag hade arbetat med rehabilitering av vilda djur hade gett mig en grund­läggande lärdom: det första intrycket räknas. Och här fungerar inte mänsk­lig charm; jag mutar mig fram. Med

det var flugor överallt. "Det var helt förskräckligt", sa Leahy.

Hon bestämde sig för att rädda björnarna. Hon informerade och in­spirerade regeringsfolk, kommunala makthavaree, djurparksdirektörer, veterinärer och kändisar att ställa upp för björnarna. År 2002 antog pro­vinsregeringen i Manitoba en lag om skydd för isbjörnar, som stipulerade att endast övergivna ungar, högst två år gamla, får placeras i djurparker, och att dessa parker måste leva upp till mycket strikt standard för djurens bästa.

Räddade till slutEfter alltmer ökat tryck från intresse­grupper, klagomål från publiken och regelbundna inspektioner från USA:s jordbruksdepartement valde brö­derna Suarez cirkus att lämna sina sex isbjörnar i Puerto Rico. En björn, kallad Alaska, hade tidigare hämtats av amerikanska myndigheter då han var inköpt på falska papper. Den 5 november 2002 tog USA:s naturvårds­verk (U.S. Fish and Wildlife Service) officiellt över ansvaret för björnarna, och två veckor senare hade man arran gerat för deras förflyttning.

I mitten av novemer flögs björnarna ut från Karibien i ett specialplan från FedEx. De fördelades till olika djur­parker över USA. Sista stoppet för planet var Detroit, som blev Bärles nya hem.

I min egenskap av djurbeteendeve­tare – jag hade studerat björnar i över

R E A D E R ’ S D I G E S T

| 12•2015108

Bärle satsade jag på vindruvor – söta saftiga druvor.

Jag gick ner på huk framför henne och tittade henne i ögonen. Björnar kommunicerar med en kombination av ord (läten som har specifika bety­delser) och kroppsspråk. Jag sträckte in en druva mellan burspjälorna och höll den upp mot hennes nos. Utan att ta blicken från mig höll hon fruk­ten mellan läpparna ett ögonblick, sedan släppte hon den de­monstrativt, samtidigt med vad jag uppfattade som ett leende. Jag har upplevt det beteendet tidigare hos björnar, och jag tolkar det som en artighet. Det kan vara så att en björn inte behöver eller vill ha det jag erbjuder, men den tar emot det om den vill fortsätta kontakten. Om den är irriterad, vägrar den ta det erbjudna, den bryter ögonkontakten och uttrycker aggression genom att stampa med tassarna eller flåsa.

Jag visste inte om Bärle någonsin smakat druvor förut. Hennes diet hos cirkusen hade främst bestått av gam­malt bröd, sallad, morötter och billig hundmat. Jag erbjöd henne en andra druva, som hon tog med läpparna och åt. Hennes leende var kvar. För mig var inte det viktiga om hon åt druvan eller inte; mitt mål var att visa henne att hon kunde lita på oss och att hon

kände sig trygg nog att lämna buren.Bärles ansikte var en märklig bland­

ning av ålder och ungdom. Hon var en liten björn, huvudet var inte större än mitt. Hennes päls var sorglig. De långa täckhåren var avbrutna eller saknades, underpälsen var tovig och kala fläckar avslöjade fjällig svart hud. Hennes an­siktsmuskler hade förtvinat, vilket gav ett insjunket intryck och förstärkte

bilden av en björn som farit illa. Hon såg äldre ut än sina 18 år – isbjör­nar i fångenskap kan bli bortåt 30 år – och sam­tidigt uppfattade jag en barnslig oskuldsfullhet i hennes uppsyn. Den komplexiteten och hen­nes utstrålning fick mig på fall.

Michelle Seldon, bi­trädande intendent för däggdjuren i parken, meddelade mig att bu­

ren var i rätt position och säkrad. "Det är dags", sa hon. Jag lade ut ett spår av vindruvor från buren till det rum i ka­rantänsbyggnaden där en halmbädd väntade Bärle. Och nu var det dags att dra upp fällgrinden på buren.

Bärle förblev sittande. Jag sa hen­nes namn, och ena örat vreds mot mig. Hon andades in och utvärderade omgivningen. Hon tog ett steg, sedan ett till, över tröskeln. Vi kämpade för att hålla igen vår glädje, och stängde långsamt burgrinden bakom henne.

För oss människor var det ett

12•2015 | |109

HON FLÅSADE OCH NAFSADE

INTE OCH KRÖP INTE IHOP I

HÖRNET, VILKET FÖR MIG

HADE VARIT NORMALT

BJÖRN­BETEENDE.

grönsaker, insekter, kött och fisk. Allt hon tycktes gilla var druvorna, tillsam­mans med lite bröd och grönsallad. Jag satt framför hennes inhägnad och åt, för att visa att maten var god. Hon var intresserad när jag åt, och kom för att titta närmare. Jag bet av en bit av brödet åt mig själv och sträckte in res­ten mellan spjälorna. Hon höll ögon­kontakt, tog brödet mellan läpparna och släppte det. Än en gång var hon artig. Jag upprepade proceduren. Den här gången tog hon sin brödbit och åt den. Jag berömde henne mjukt. "Duk­tig flicka, Bärle. En sån duktig flicka."

Jag fortsatte övningen med grön­sallad, och nästa dag lade jag till jord­nötter. Jag visade med mina tänder hur man skalar nötterna, och spottade skalen på golvet. Hon tittade intensivt och tog sedan en nöt med läpparna. Hon fumlade runt med den i munnen ett tag, sedan poppade skalet ut. Snart åt hon jordnötter precis som de andra björnarna.

Vi fortsatte med annan mat. De­monstrationerna med intag av frukt, grönsaker och nötter gick problem­fritt. Men insekter, kött och fisk var knepigare. Jag hade ingen större lust att visa tekniken och njutningen med att äta levande mjölmaskar, rått kött eller hela fiskar. Men Bärle intresse­rade sig för de ringlande mjölmas­karna, och med ett litet leende ver­kade hon road när hon stack tungan i dem och hämtade upp dem från golvet.

Det var viktigt att Bärle lärde sig att

mycket rörande ögonblick. Några av personalen hade tårar i ögonen; vi stängde nu dörren till Bärles cirkusliv för alltid.

Bärle märkte att temperaturen hade sänkts, och hon kände doften av druvorna och den fräscha halmen. Hon låtsades först intresserad av dru­vorna, sedan satte hon fart framåt, genom hallen, mot halmen. Väl där närmade hon sig den försiktigt, luk­tade och smakade på den, satte ner en tass. Sedan ålade hon sig på mage över halmbädden och rullade till slut över på rygg och utförde en liggande dans när hon kliade sig mot under­laget. Med den toviga pälsen full av halmstrån somnade hon snart. Som lättade föräldrar släckte vi lampan och stängde försiktigt dörren.

Vägen mot återhämtningUnder de första dagarna sov Bärle mesta tiden och vi tog rutinprover för att avslöja parasiter och eventu­ella sjukdomar. Efter karantäntiden väntade henne en fyra meter djup saltvattenpool i en inhägnad som lik­nade hennes ursprungliga miljö med packis, och dessutom ett tundraland­skap på drygt 4 000 kvadratmeter där det fanns en grotta, en flodfors och en sötvattensdamm med levande foreller.

Jag fortsatte att bygga upp en förtro­endefull relation och hälsade henne varje morgon med en handfull dru­vor samtidigt som jag uttalade hen­nes namn. Men Bärle åt dåligt. Vi gav henne en varierad kost med frukt och

R E A D E R ’ S D I G E S T

| 12•2015110

uppskatta rå fisk, eftersom det skulle bli basen i hennes kost den dag hon var helt integrerad i parkens björn­samhälle. När Bärle kom och satte sig intill mig vid gallret, lade jag flera döda fiskar vid hennes fötter. Jag stack in en mellan spjälorna och viftade med den för att se om det kunde in­tressera henne. Det gjorde det, men inte tillräckligt för att hon skulle äta den. Hon bara tittade på mig, med det där lilla leendet.

I lätt desperation försökte jag si­mulera fiskätande genom att hålla en död sill intill munen låtsas tugga. Det fungerade inte. Upprepade gånger släppte jag fiskarna på golvet, och en gång innanför ena skjortärmen. Bärle nosade på ärmen och såg mig i ögonen som om hon ville säga att hon

visste var fisken fanns, om jag hade missat det.

En dag hoppade en fisk upp ur fisk­tanken och landade på golvet. Den stackars fisken studsade runt, och då blev Bärle intresserad. Hon lade sig ner och studerade fisken ända tills den låg helt still. Då nuddade hon den med nosen, och den hoppade upp igen. Jag såg hennes leende igen och jag ville bara att hon skulle äta upp fisken och göra slut på dess lidande, men det gjorde hon inte.

Hon satte sig upp och försökte ta fisken med framtassarna, men den gled iväg och hamnade återigen på golvet. Till slut fick hon grepp om den och började dra av den skinnet. Så bet hon den mitt itu och åt upp den.

I det ögonblicket var jag mer lättad

12•2015 | |111

från ARL­byggnaden, men det hind­rade inte deras stora nyfikenhet som fick dem att samlas utanför dörrarna och sticka nosen i minsta spricka eller öppning för att sniffa information ur luften där inne.

Nästa morgon släppte vi in några av de andra björnarna. Vi delade dem i två grupper, eftersom två hanar utan släktband, Adak och Triton, inte kom överens. Adak var den mindre, så vi släppte in honom tillsammans med tre honor.

Som uppspelta skolbarn försökte de alla på en gång tränga sig genom dörröppningen. Bärle var tillfälligt instängd i en av spiltorna, där hon antingen kunde hälsa på de andra vid gallergrinden, eller dra sig inåt, bort från dem. Hon valde att stanna vid grinden och betrakta de andra björ­narna.

Adak gick fram till grinden först och slickade Bärles nos. Sissy kom fram och ställde sig vid hans sida, och slickade också Bärles nos. De andra två honorna, Vilma och Icee, höll sig i bakgrunden, kanske betänksamma över hur en ny björn skulle komma att påverka deras dagliga rutiner.

När vi stängde ute de andra björ­narna fick Bärle tillgång till hela bygg­naden igen. Hon tog en tupplur emel­lanåt och utforskade sedan spiltorna noggrant genom att lukta, och putta på dörrar och grindar och vattenau­tomater. Hon tillbringade några da­gar med att sova, äta och doppa sig i poolen, och på det viset kunde hon

av att fiskens kamp var över än att Bärle faktiskt hade ätit fisken. Men efter den här händelsen började hon äta fisk regelbundet. Hennes aptit till­tog, liksom hennes intresse av att un­dersöka den nya omgivningen.

Nosande hälsningVi beslöt att det var dags för Bärle att möta de andra björnarna i vårt zoo. Vi flyttade henne till den arktiska avdel­ningen som kallas Arctic Ring of Life, med personaljargongen ARL. Inom­husdelen är en byggnad med åtta stal­lar eller spiltor och en lång hall med en meterdjup sötvattenspool. Bärle fick röra sig i hela byggnaden medan vi höll de andra björnarna utanför under några dagar, för att hon skulle bekanta sig med miljön och slippa ha kontakt med de andra om hon inte ville det.

Efter ett par dagar var det dags för medicinsk undersökning och då måste hon sövas. När kontrollen var klar placerade vi henne i ARL. Hon vaknade, och en timme senare satt hon upp och sniffade in miljön. Hon reste sig och började gå runt, och vi gav henne lite mat och vatten.

Sedan ägnade hon sig åt att slicka framtassarna, hon gjorde rent pälsen och trampdynorna. Det var första gången vi såg Bärle intressera sig för sin hygien. Det är vanligt att trauma­tiserade djur tappar intresset för att hålla sig rena, så det vi såg tyckte vi var värt att fira, om än stillsamt.

De andra björnarna var utestängda

R E A D E R ’ S D I G E S T

| 12•2015112

bekanta sig med sin nya omgivning.Nästa steg var att introducera Bärle

för utomhusmiljön. Vi flyttade de and­ ra björnarna utanför inhägnaden med tundralandskap och lät Bärle möta sin nästa utmaning. Hon stod några ögon­blick i dörröppningen och sniffade ef­ter de vindburna dofterna, sedan gick hon ut i det naturtrogna landskapet. Hon gick långsamt genom gräset, tit­tade ner och luktade på det. Hon sniffade på allt i hennes väg – klipp­blocken, grenarna, ve­getationen, luften. Hon log inte. Hon arbetade, tänkte. Hon kom fram till poolen, smakade på vattnet. Sedan gick hon runt hela inhägnaden två gånger i sina un­dersökningar. Till slut lade hon sig ner i grä­set, rullade över på rygg med benen i luften och slingrade sig och snurrade i rena gläd­jen att vara utomhus. Äventyret hade bara tagit en och en halv timme, men det hade gått bra.

Social kontaktBärles anpassning drabbades av en motgång när vi upptäckte att hon hade ringmask. Vi måste sätta henne i karantän i 45 dagar. Efter karan­tänstiden bestämde vi att det var dags att sammanföra henne med de andra björnarna. Eftersom Sissy var den minst aggressiva, fick hon bli först att

möta Bärle. Vi placerade dem så att de var åtskilda bara av ett staket. Bärle studerade allt som Sissy gjorde, men Sissy verkade helt ointresserad av sin åskådare.

Några dagar senare fick Sissy gå ut på tundraområdet. Bärle följde henne intresserat med blicken. När Sissy satte sig i bortre hörnet av inhägna­den, öppnade vi Bärles dörr. Jag an­

tog att hon behövde lite uppmuntran så jag gick fram mot dörren – men hon var ute innan jag hann fram.

Bärle gick över tund­ran mot Sissy och stan­nade bara kort för att betrakta Triton, som stod på andra sidan vall­graven, i packislandska­pet och i sin tur stude­rade hennes förehavan­den. Under tio minuter gick Bärle omkring och

låtsades intresserad av några pinnar, stenar och snöhögar, samtidigt som hon tittade på Sissy. Till slut gick hon fram till Sissy och försökte nudda si­dan av hennes ansikte med nosen. Vi hade räknat med att Sissy skulle reagera måttfullt, och det gjorde hon. Hon kände tydligen att Bärle var helt ofarlig. Ändå sköt hon henne ifrån sig, kluckade och flåsade och låtsades angripa Bärle över nacken, vilket fick Bärle att retirera.

Bärle försökte få kontakt igen; hon tog sats och kanade på sidan över

12•2015 | |113

HON SNIFFADE PÅ ALLTING,

STENAR, PINNAR,

GRÖNSKA, SJÄLVA

LUFTEN. NU LOG HON

INTE. HON TÄNKTE.

Till slut fattade Bärle budskapet och följde efter till vattnet. Vilma hoppade i och stänkte vatten med båda fram­tassarna. Bärle bara stod där och titt­ade på henne. Vilma plaskade allt häftigare, och hon kastade sig i med överkroppen så att Bärle och alla vi som tittade på blev genomblöta.

Bärle tog sig långsamt ner i bas­sängen. Vilma simmade ut en bit och lekte tumlare upp och ner i vattnet framför Bärle, som nu tog efter henne. Båda såg ut att le. De simmade och

plaskade i timmar och byggde en livslång vän­skap med sin vattenlek. Och Bärle fick vad hon behövde – en björn­vän som uppskattade henne.

Bärle hittar en partnerTriton var den största björnen och därför den sista som fick träffa Bärle öga mot öga. När

han kom ut genom dörröppningen försökte han hälsa Bärle med att sniffa på henne, men hon backade bort från honom. Hon tog långa djupa ande­tag genom nosen och andades ut ge­nom munnen när hon utvärderade dofterna. Sedan började hon gnida kropp en mot väggen och dörrposten. Hon var nervös.

Bärle gick över tundran och kastade sidoblickar på Triton. När han tittade upp, vände hon bort blicken som om

snön mot Sissy, som en inbjudan till lek. Sissy gick fram till Bärle, flåsade henne i örat och låtsades bita. Bärle förstod vinken och återgick till att låtsas leta något ätbart på marken, medan hon funderade på nästa drag.Hela dagen försökte Bärle närma sig Sissy, antingen genom att kana eller gå mot henne, men blev hela tiden av­visad. Sissy ville helt klart bli lämnad ifred. Men mötet var inte fientligt, och det såg vi som en framgång.

Bärle tillbringade flera dagar till­sammans med Sissy, och efter det introduce­rade vi henne för de and­ ra björnarna med två veckors intervall. Sissy blev aldrig riktig vän med Bärle; en gång bet hon henne till och med i rumpan. Men mötet med Vilma gick mycket bättre. Bärle spanade in Vilma och betade sig fram till henne. Bärle och Vilma åt tillsam­mans i ungefär 15 minuter, sedan närmade sig Vilma med det vanliga kindsniffandet och nafsandet. Efter några minuter försökte Vilma leda Bärle mot poolen, men Bärle satte sig ner. Vilma försökte putta henne bakifrån och få henne att resa sig. När det inte lyckades, rusade Vilma iväg några meter och avvaktade. Det kne­pet fungerade, för Bärle vände sig nu mot poolen och Vilma försökte igen knuffa henne i den riktningen.

R E A D E R ’ S D I G E S T

| 12•2015114

TRITON PLOCKADE MED

MUNNEN UPP EN LÖNNKVIST

UTAN BLAD. HAN SLÄPPTE

DEN FRAMFÖR HENNE SOM EN

GÅVA.

hon fått syn på något intressant. Triton sökte sig mot Bärle, och tog de sista tio meterna i tre jätteskutt. Bärle snurrade runt och han försökte kindsniffa henne. Hon stegrade sig och sköt honom ifrån sig med en kraftig stöt i skuldran på ho­nom. Han backade undan.

De dansade om varandra som box­are. Båda nafsade och flåsade och visade att de var angelägna. Bärle satte sig, reste sig och tog ett par steg tillbaka, medan Triton stod kvar på samma ställe. Bärle gick framåt igen för att intressera honom. När han försökte närma sig bakifrån, satte hon sig ner.

Till slut gick Triton bort från henne, med hängande huvud. Då följde Bärle efter, och plötsligt fick Triton en ly­sande idé. Med munnen plockade han upp en lönnkvist utan blad som han lade framför Bärle som en gåva. Hon ignorerade den, gick iväg och satte sig ner. Jag anade ett litet leende i hennes ansikte när Triton gick därifrån.

Kort efteråt återvände Triton med ett helt litet lönnträd i munnen som han lade ner framför Bärle. Hon log men gick en bit bort och tittade åt and­ ra hållet, utan att bry sig om gåvan.

Triton plockade upp trädet och lade det närmare henne. Återigen ig­norerade hon det. Triton insisterade, lade än en gång det lilla trädet direkt framför henne. Till slut accepterade Bärle gåvan och sniffade snabbt på den. Hon vände sig och gick sin väg, och han följde efter, som björnar gör i samband med uppvaktning. Hon fortsatte spelet, vände sig om och

körde bort honom, lite halvhjärtat. Nu dök Icee upp och sökte Tritons

uppmärksamhet genom hälsa honom nos mot nos, och en kort stund hade han kontakt med henne. Bärle vände och gick bortåt, men tittade sig över axeln i förhoppning att han skulle följa efter. Triton tittade från den ena ho­nan till den andra. Icee flåsade lätt åt honom. När han vände sig mot Icee, flög Bärle på honom med en tydlig tillrättavisning. Icee gick därifrån och Triton låtsades klokt nog intressera sig för gräset på marken.

Bärle gick iväg mot poolen och Tri­ton försökte göra henne sällskap, men hon sänkte huvudet irriterat, så han drog sig undan. Bärle tog ett dopp och gick sedan och rullade sig i gräset för att torka. Vilma kom och lade sig intill poolen och Triton hälsade snabbt på henne, samtidigt som han tittade på Bärle. Vilma tycktes ignorera Triton och båda tittade på Bärle.

Integratioen av Bärle i björnsam­hället lyckades helt. Hon lämnade livet som traumatiserad cirkusbjörn bakom sig och skapade en plats för sig själv i samspel med de andra självmed­ vetna, påstridiga och välanpassade björnarna. Hon var en stabil deltagare i den byteshandel som hör till det nor­mala umgänget i en björnflock.

Under vintern utvecklades ovanligt starka band mellan Bärle och Triton. De lekte ihop, åt och sov tillsammans och höll sig ofta i varandras närhet. Mot våren ökade Tritons aktiva upp­vaktning av Bärle, och hon tillät ho­

12•2015 | |115

Bärle lär sin niomånaders unge Talini att simma i den stora poolen i Detroit Zoo; Talini lever där än i dag.

FO

TO

: F

AIR

FA

X M

ED

IA V

IA G

ET

TY

IM

AG

ES

tassarna och ordnade halmbädden. Hon låg där när mörkret om­slöt henne så som det sannolikt hade gjort med hennes mor 20 år tidigare i en håla i norra Kanada.

Klockan 23.06 lyfte Bärle bakdelen och böjde ner huvudet och började andas häftigt med korta, snabba andetag. Två minuter senare föll en liten rosa­vit unge ner på halmen. Strax efter

vände sig Bärle om, luktade på ungen och började slicka bort fosterhinnan. Sedan tog hon försiktigt upp ungen i munnen medan hon ordnade halm­bädden och lade sig tillrätta. Hon tog ungen mellan sina framben och fort­satte att slicka den ren och torr med sin tunga som var stor nog att täcka hela ungen.

På morgonen diade ungen och Bärle verkade veta precis hur hon skulle hantera ammandet. Runt klockan halv åtta, när mamma Bärle visste att ungen låg i säkerhet, reste hon sig och gjorde en kort utflykt ut­anför nästet. Hon sträckte på sig, an­dades frisk luft och tycktes utvärdera säkerheten i omgivningen runt hålan.

Bärle visade sig vara en avspänd och trygg mor. Hon brukade rätta till ungens läge på bröstet när den diade. Hon testade olika liggställningar, och

nom att ta med henne till olika ställen i tundralandskapet eller i packisom­rådet. De var allt oftare tillsammans, gned sig mot varandra, lekte och de­lade måltider.

Under sommaren blev Bärle alltmer ointreserad av socialt umgänge och började undersöka hålor och gamla boplatser. I början av november vilade hon mest hela dagarna och gick upp bara för att arrangera sin sovplats där hon fluffade upp halmbädden, ord­nade till den och gjorde om den igen. I mitten av november sov hon nästan enbart i det ide hon gjort i ordning. Det var dags för henne.

Ett nytt livDen 22 november 2004 var en vacker, solig höstdag med temperatur strax över noll. Bärle låg inbäddad långt inne i idet, hon rensade och slickade

R E A D E R ’ S D I G E S T

| 12•2015116

hon fluffade och rättade till halmen om och om igen, samtidigt som hon höll ett vakande öga på sin bebis.

När ungen var 39 dagar, öppnade den sina ögon och blinkade och gäs­pade för första gången. Några dagar senare reste den sig och gick några steg, vilade sig och tog några till. Den 67:e dagen försökte ungen följa med Bärle när hon gick ut för att hämta frisk luft. Bärle tog upp ungen med munnen som för att lyfta tillbaka den till idet, men så ändrade hon sig och satte ner ungen på marken. Från det ögonblicket fick ungen följa med sin mor överallt.

Vid elva veckors ålder började ungen äta av Bärles mat. Den sma­kade på en bit päron och ett fiskhu­vud. Efter 13 veckor följde Bärle sin unge till inomhuspoolen. De andra björnarna upptäckte dem och en av dem bankade på dörren. Bärle flåsade varningsljud åt ungen och puttade den tillbaka mot deras rum. Ungen ville inte gå därifrån och försökte skutta förbi sin mor. Men Bärle fång­ade ungen i flykten, lyfte den i rum­pan och gick tillbaka till deras näste.

I april tog Bärle med sig ungen ut till tundran. Hon flåsade åt de andra björnarna som stod i packisområdet på andra sidan vallgraven och tittade. Kanske var ljuden en hälsning för att hon ville presentera sin unge, eller också var det en varning för att de skulle hålla sig borta från ungen.

Under sommaren döpte vi ungen,

som var en liten flicka, till Talini och hon lärde sig att simma i den stora utomhuspoolen. Så småningom sam­manfördes Talini med de andra björ­narna och Bärle började separera sig från sin unge.

Bärle kunde ibland vara lite burdus med Talini, och det hände att hon jagade bort henne från mat och från deras näste. Bärle ville inte leka eller kela med Talini, och värst av allt var när hon inte längre ville ha sin unge hos sig. Talini var förtvivlad och föll tillbaka i beteendet till en klängig, skrikig småunge. Hanen Adak note­rade förändringen, och intresserade sig för Talini. Han var med henne och simmade, och han låtsas­boxades med henne.

Åren gick, och trots att Bärle parade sig med en annan hane, blev hon ald­rig dräktig igen. I juli 2012 började Bärle förlora aptiten, och när hon un­dersöktes konstaterade veterinären tumörer i hela bukhålan. Bärle dog 27 år gammal av levercancer.

Hennes dotter Talini lever och trivs än i dag på Detroit Zoo.

Bärle hade kommit till djurparken i Detroit i ett bedrövligt skick, men hon släppte aldrig taget om livet. Hon tog tappert vara på varje möjlighet som erbjöds henne att lära, att göra miss­tag och att uttrycka sig själv utan att vara rädd. Och till slut förvandlade hon sig från en misshandlad cirkusatt­raktion till det hon från början var me­nad att vara: en äkta isbjörn.

©2014 AV ELSE POULSEN. BÄRLE’S STORY: ONE POLAR BEAR’S AMAZING RECOVERY FROM LIFE AS A CIRCUS ACT UTGIVEN AV GREYSTONE BOOKS. GREYSTONEBOOKS.COM

12•2015 | |117

SÄTTA DIT ETT

MÅL

ELEFANT I BARN-KAM-MARE

PLÅGAR MICKEL

GREVE SOM

MOTIO-NERADE

TOPPAR HUS

SÄTTS PRICKEN

ÖVER

METROPOL I RUMÄNIEN

HAR VD

DROG FÖR

ANDRA

DEN AN-VÄNDS

FÖR FJUTTSTÄMNING

DELADE UT KROKAR PÅ 70-TALET

PLATS FÖR

DRÖM-MAR

SAMLAR GNA-GARE

MED GRÖN I BAND FÖRR

MJUK OCH SLÄT

MAKAR

SVT I ITALIEN

OLIN PÅ SCEN

SÅDANA KAN HA

SKALLRA I ENA

ÄNDEN

FALLER PÅ HÖSTEN

FJOLLA TA FÅGEL UPPE PÅ FJÄLLET HINNA TILL

GLOBEN

LITEN VINYL

ÄR TORG- SKRÄCKKADAVER AV NÖT

VAR EN AV UR-

MAKARNA

ÄR VÄL FRAM-FUSIG

SPIRA

SÖDER- GRABBLÄDER-

KULA FÖRR

ÄR DEN SOM

LÄMNAT HALL

ÄR SVEN SOM SYS-

KON TILL BO

STUDSARE

AVSTÅR IFRÅN

HAR COLOS-SEUM

AVBIL-DATS MED

LINJER

AND-RUM DE LAG-

RAR LAGER

GÖR SKADA GRÅ-

KALL

HAR KARL JOHAN

STRÅL- GLANS

ÖNSKE-DRÖM

ÄR KRÄM I FOLKMUN

ÄR REST PÅ FYRPLATS

HÖRS I REVIR

INTAR FÖR-

SVARS- POSITION

INSTA-BILITET

ÄR MÅL SOM UT-

SATTS FÖR ANGREPP

BARN-SKIVA

OHEMULT PLUS

118 | 12•2015

FO

TO

: M

IRC

EA

RE

ST

EA

Korsord

ÄR DEN SOM

INTE ÄR SKOLAD

SEGT VIRKE

ÄR GRÖN PERSON

ÄGNAT SIG ÅT STOJ

STATLIGT FÖRETAG

SOM BISTÅR VÄXANDE BOLAG

GER VALBE-

REDNING

KAN VI SLÅ UPP I

SATT MAN-DELA I

GER EN POSITIV

BILDBAK-

VATTEN

PÅ BIL SOM ÄR GRAND

LUXE

STRUTS DOWN UNDER

SÅDANA VÄXER VID ÅN

HAR MJÖLK AV KATTVÄDRAT

TRANS-PORT-

KÄRROR SLÅS AV BATTERI

BLIR UPP-DRAGET FAR

RUNT I BYARNA

KRAKÓW-DAMER

SPIN OFF

HÖRS VID SAM-

TYCKE

UPPJAGAD

ÄR DE SOM ÄR ÄNNU SÄMRE

ÖPPNADE SLAGA

FRANK SOM

SKREVSITTER I BUREN

HERREN I TREDJE PERSON

SINGULAR GÅR BLOD I

TAR STRAFF KROK

FRÅN FÖRR

LAND-TUNGAN

MED TUNGA NALLAR SÄNKA

STADSDEL I WEST

END HAR SÖT- VATTEN

FRAM- FÖRDE SÄCKA

IHOP AV TRÖTTHET

SPANSKT VINDISTRIKTFLASK-

FYLLNING I SVERIGE

SERIE

LVER I ETT LITET SAM-

HÄLLEÄR GRÖN

GREVE I KAM-MARE

FÖR-TÄRAS

SJUSÄR- DELES

SÅDANA HAR VITA RAMAR

RYMMER BJÖRNAR SOM CAR-STEN VILL

BEFRIA

GNIDA BLANK B

Z O O E

U N I K

Ä T A S

B B I

S S R I O J A

K O D I A K H A L V Ö N

H A N R Ä D D A R

P O L S K O R A N N E

J Ä K T A D A X

B J Ö R N A R U R

D I A L A P A T S Y

E D A P A L A R

F Å N G E N S K A P

F A L M I T R A N

L E K T U N G E N E

DEN KAN LEVA I

EN KRON- KOLONI

I GAMLA KRIGS- FARTYG

FO

TO

: L

IA G

RA

ING

ER

12•2015 | |119

TIPS OCH REGLERLedtråd till bildtexten: Fotboll. Mejla eller posta lösningen till oss senast den 30.december.

Postadress: Readers Digestv/07 MediaTørkoppveien 101570 Dilling Norge

Märk kuvertet:”Premium Korsord.”E-post:red@readersdigest.se.

Lösning och vinnarna presenteras i februarnumret. Lycka till!

Tørkoppveien 10

10 triss- lotter

Namn: .........................................................................

Adress: .......................................................................

Zip. /plats: .................................................................

Lösning: ..................................................................

LÖSNING PÅ OKTOBER MÅNADS KORSORD

FÖLJANDE VINNARE …… är valda med random number generator!:Christina Jansson, 135 54 Tyresö

VINN! BLI RIK

MED TRISS

1 4 65 2 17 8 3

4 8 94 5 96 1 6

? 3 24 8 75 4 9

?

4

?

19

79

159 39

639 9

120 | 12•2015

RUNT OM OKTAGON (Lätt)Om siffrorna kring denna åtthörning ska bilda ett mate­matiskt system, vilken siffra saknas då på vänster sida?

KASKAD (Lätt)Vilken siffra hör hemma i den tomma rutan?

SYMBOLISM (Svår)Vilken symbol (^ * eller •) saknas i den sista figuren till höger och hur många av den?

HjärngympaUtmana dig själv med att lösa dessa pussel och tankenötter.

Kolla sedan svaren på sidan 79.

AV MARCEL DANESI

12•2015 | |121

LIKFORMIG FÖRDELNING (Svår)Dela denna kvadrat i fem sektioner genom att rita tre raka linjer. Rita linjerna så att varje sektion innehåller en av vardera av de åtta olika figurerna.

PAR I PAR (Medelsvår)Varje par av dessa dominobrickor följer samma regel. Vilken av de fyra dominobrickorna till höger passar in på det fjärde paret?

A B C D

Sudoku

FÖR ATT LÖSA SUDOKUN måste du placera en siffra mellan 1 och 9 i varje ruta så att: • varje horisontell rad och vertikal kolumn innehåller alla siffror (1–9) utan att de upprepas; • varje sektion med nio rutor (som omges av fet linje) innehåller alla siffror utan att de upprepas. Vill du ha en ännu större utmaning kan du se hur snabbt du löser den.

SVÅRIGHETSGRADH H H H H H

➸

Om du löst den inom...15 minuter: Du är en riktig expert!30 minuter: Inte heller så pjåkigt.60 minuter eller mer: Siffror kan-ske inte är din grej?

LÖSNING

122 | 12•2015

8 5 3 7 28 3

7 3 9 54 5 93 8 1 79 2 8

4 5 7 65 1

7 6 4 3 5

84653791529418376173296584452781639368924157917365428234859761695172843981643295

12•2015 | |123

1. advent – A: väntan. B: ankomst. C: hopp.

2. ajournera – A: skjuta upp. B: upp­datera. C: avbryta.

3. cirkadiansk – som har att göra med A: årstid. B: dygn. C: tidsmed­vetenhet.

4. glas – tidsenhet på sjön som om­fattar A: en halvtimme. B: en timme. C: ett vaktpass (fyra timmar).

5. intermittent – A: i mitten av en period. B: som gäller tills vidare. C: med återkommande avbrott.

6. jetlag – A: dygnsrytmstörning. B: beräkning av tidszoner. C: accele­ration.

7. matiné – föreställning som ges A: för barn. B: mitt på dagen. C: till lägre pris.

8. retardera – A: ändra tillbaka. B: minska hastigheten. C: stanna upp.

9. revelj – A: väckningssignal. B: matsignal. C: upprop.

UTVIDGA DITT

OrdförrådHur tidsmedveten är du? Testa dig på nedanstående 14 ord som

har med tid och företeelser i förhållande till tiden att göra. Svaren finns på nästa sida.

AV HOLGER CALOV

ORDETS RÖTTER

Vad tid är begreppsmässigt dis-kuteras flitigt av både fysiker och filosofer. Men själva ordet kom-mer från ett germanskt ord som betyder ”avdelning, avsnitt”, dvs. det vi uppfattar som avståndet mellan givna händelser.

10. rådrum – A: betänketid. B: upp­skov. C: frågestund.

11. serenad – A: långt musikstycke. B: nattlig musik. C: vårkonsert.

12. siderisk tid – tidsmätning i för­hållande till A: solen. B: stjärnorna. C: atomer.

13. soaré – A: finare kvällsmåltid. B: kvällsunderhållning. C: mingelparty.

14. tapto – signal vid A: avslutning av aktivitet. B: solnedgång. C: lägg­dags.

R E A D E R ’ S D I G E S T

124 | 12•2015

Svar:

OMDÖME:8–10: godkänt, 11–12: bra, 13–14: utmärkt

1. advent – B. Av latinets adven’tus, som betyder ”ankomst”. ”Advent är för­beredelsetiden för Herrens ankomst.”

2. ajournera – A. skjuta upp. Från franskans à, ”till (annan)”, och jour, ”dag”. ”Nämnden ajournerade ären­det till nästa sammanträde.”

3. cirkadiansk – B. som har att göra med dygn. Från latinets cirka dies, ”ungefär en dag”. ”Cirkadiansk rytm är ett annat ord för dygnsrytm.”

4. glas – A. tidsenhet på en halv­timme, tidigare använd inom sjöfart. Ursprunget till ordet är det timglas som användes ombord för att mäta tiden.

5. intermittent – C. med återkom­mande avbrott. Av latinets inter-mitt’ere, ”släppa emellan, lämna ett mellanrum”. ”Intermittent arbete kan utfärdas då arbetstagaren tjänstgör endast vid enstaka tillfällen.”

6. jetlag – A. dygnsrytmstörning ef­ter flygresa mellan olika tidszoner el­ler i samband med skiftarbete. Från engelskans jet, ”jetflyg”, och lag, ”ef­tersläpning, förskjutning”.

7. matiné – B. film eller konsert som ges mitt på dagen. Direktlån från franskans matinée, som betyder ”middagsföreställning”, eller bokstav­ligen ”morgon, förmiddag”.

8. retardera – B. minska hastig­het en, hämma. Av latinets retarda’re,

”fördröja, försena”. ”Hans utveckling retarderades av en överbeskyddande mor.”

9. revelj – A. militär väckningssignal. Från franskans revéil, ”väcka”. ”Revelj spelas oftast på trumpet, jägarhorn eller trumma.”

10. rådrum – A. extra tid för efter­tanke innan beslut ska fattas. Från fornsvenskans radha rum med samma betydelse. ”Frågan bör upp­skjutas för att lämna rådrum för fol­ket att bestämma sin ståndpunkt.”

11. serenad – B. nattlig musik, ofta till en dams hyllning och nedanför hennes balkong. Från italienskans serenata med samma betydelse, till sereno, ”klar, lugn”.

12. siderisk tid – A. tidsmätning i förhållande till stjärnorna. Av latinets si’dus, ”stjärna”. ”Den sideriska om­loppstiden för en planet är dess verk­liga omloppstid.”

13. soaré – B. kvällsunderhållning. Från franskans soirée med samma betydelse, till soir, ”kväll”. ”En musi­kalisk författarsoaré anordnas på Ho­tell Concordia i Lund.”

14. tapto – C. militär kvällssignal som anger läggdags. Av lågtyskans tap to, ”tappen till” (dvs. ölutskänk­ningen avslutas).

IST

OC

KP

HO

TO

1. Vilket land var det sista som blev befolkat av människor?

2. Vilket skådespelarpar vann MTV Movie Award för Best Kiss (Bästa kyss) fyra gånger i rad?

3. I vilket århundrade levde den mongoliske krigsherren Kublai Khan hela sitt liv?

4. För vilken roll fick Helen Mirren både sin första Oscar och sin första Tony Award?

5. I Koranen bygger Nuh Safina Nuh. Vad kallas han i Bibeln?

6. I vilket land inväljs man i riddarskapet elefant orden?

7. I vilken film, som numera betraktas som en klassiker, nomin-erades Stanley Kubrick en Razzie som sämsta regissör?

8. Starbucks har ett varumärke för det italienska ordet för 20. Vad är det?

9. Vilka kända bröder och upp finnare flög samma plan bara en gång, år 1910?

10. Vad kallas vindarna som uppgår till 10 på Beaufort-skalan?

11. Vilket smeknamn används på Nya Zeelands herrlandslag i basket?

12. Vilken skräpmatsälskande detektiv kör omkring i en Volkswagen Bug i

Santa Teresa, Kalifornien?

13. Har solen det mesta av sin livs-längd framför eller

bakom sig?

14. Vilken sexuellt överförd sjukdom förekommer hos om-kring hälften av Aus-traliens vilda koala björnar?

SVAR: 1. Nya Zeeland, av maori er ca 1250 till 1300. 2. Robert Pattison och Kristin Stewart (Twilight-serien). 3. 1200-talet. 4. Drottning Elizabeth II. 5. Noa. 6. Danmark. 7. The Shining. 8. Venti. 9. Bröderna Wright. 10. Storm. 11. The Tall Blacks. 12. Kinsey Millhone, i romanen av Sue Grafton. 13. Framför sig. Den är ca 4,5 miljarder år gammal och har 5 miljarder år fram-för sig innan den blir en röd jätte och därefter en vit dvärg. 14. Klamydia. 15. Amerikanska inbördeskriget.

15. I vilket krig blev sista skottet avlossat i Berings

hav år 1865?

AV MICHELE MELADY

Utmaningen

12•2015 | |125

SkrattI VÅR HERRES HAGE

126 | 12•2015

NÄR JAG HÖRDE TALAS OM ännu ett namn min väninna inte kunde uttala, sa hon: ”Förr när folk försökte komma på namn till sina barn, la de alla favo-ritnamnen i en skål och drog ett av dem. I dag kastar de skålen ut genom fönstret, och så får barnet namn efter ljudet som blir när skålen slår i backen.”

ANONYM

EFTER MÅNGA RESOR till Disneyland genom åren med vår systerson var jag och min man spända på att höra hur det hade gått när han var där utan oss för första gången. Han summerade det ganska bra när han sa: ”Jag upptäckte att Disneyland inte är lika förtrollande när man själv måste betala för allt.”

BARBARA ANDREWS, IndianaILL

US

TR

AT

ION

: ©

WE

ST

MA

CH

”Jag ser tydligt att arkitekten är från Nordpolen.”

12•2015 | |127

MIN SYSTER STEKTE PANNKAKOR till sina pojkar Jason och Robbie. Så började de bråka om vem som skulle få den första pannkakan.

Min syster passade då på att lösa det hela med hjälp av moral. ”Om Jesus hade suttit här,” sa hon, ”då hade han sagt: ’Låt min bror få pannkakan, och låt mig vänta.’”

Robbie vände sig mot sin lillebror och sa: ”Jason, DU kan vara Jesus.”

JAKE COOPER, London

MIN YNGSTA DOTTER var i sitt rum, när jag hörde henne ropa, ”Aj! Jag slog i tån.”

”Vilken tå?” ropade jag tillbaka.”Den som åt rostbiff”, kom det till

svar. STEVE HUGHES, Hertfordshire

MIN VÄNINNA var på möte med singel klubben. Hon samtalade och hade trevligt och la inte märke till att hennes namnskylt hade glidit ner i ur-ringningen. Jag frågade en annan vän om vi skulle säga något till henne. ”Som vad då?” undrade hon. ”Vad är namnet på det andra bröstet?”

MARCY SNAZA, Minnesota

JAG VAR PÅ MIN FÖRSTA flygresa utomlands. För mig som är född i Zim-babwe var det en upplevelse att få resa till Sydafrika, för att inte tala om USA.

I ett försök att få använda mina kun-skaper om Sydafrikanska semestertra-ditioner bad jag flygvärdinnan om en ”Appletiser” (en sorts fruktläsk). Till

min förvåning fick jag en liten påse med saltstänger. Jag och mina släktin-gar studerade påsen noga, innan jag bestämde mig för att ta emot gåvan, för att sedan på nytt be om en ”Appletiser”. En förvirrad flygvärdinna kom tillbaka med ännu en påse saltstänger.

Det hela upprepades fyra gånger, tills min bror lutade sig mot mig och sa: ”Sluta be om ’appetizer’ (aptitretare, tilltugg), säg bara ’en Cola’.”

KC LEMMER, Surrey

VID ETT STUDIEBESÖK på polisstatio-nen fick barnen se bilder på personer som var efterlysta för olika brott.

Polismannen som ledde studiebesö-ket undrade om barnen hade några frågor.

Ett av barnen räckte då upp handen och frågade: ”Om de där personerna är efterlysta, varför höll ni inte kvar dem när ni tog bilderna av dem?”

HOPE LEWIS, Liverpool

JAG TOG EN SKOGSPROMENAD med mitt barnbarn, när hon började berätta för mig om alla elefanterna som bor i skogen och vad bra de är på att gömma sig, fast de är rosa.

Förnuftig som jag är försökte jag upplysa henne om att det inte finns elefanter i skogen, och hade det fun-nits några så hade vi garanterat sett dem.

”Men mormor då, det kan du ju inte veta, för har du nån gång sett en rosa elefant i skogen?”

JANE L, Norge

LÖSNUMMER 4 JANUARI – TILL PRENUMERANTER FRÅN 2 JANUARI

Nästa nummerLÄS I JANUARI

128 | 12•2015

ILL

US

TR

AT

ION

AV

JE

N H

SIE

H

Är det bara jag?Vi delar listan över våra läsares hjärnspöken och fobier med tera-peuter, doktorer och

professorer, i hopp om att finna orsaken.

Världen är inte på väg gå under. Fattigdom, våld, och kriminalitet är på väg ner. Demokrati och frihet på väg upp.

Fingrar i kors och hartassar.

Vi vet alla att vidskep-lighet inte är rationellt, men ändå håller vi fast vid det. Hur kommer

det sig?

Firande för alla En ung muslim får uppleva julglädje. ”Jag satt runt ett träd och öppnade en mys-tisk present från ’jultomten’. Jag drack äggtoddy, medan Mariah Careys julskiva spe-lade i bakgrunden.”

ILL

US

TR

AT

ION

: M

IRO

SL

AV

BA

RT

ÁK

Till sist

FO

TO

: C

OL

OU

RB

OX

GE NÅGON

SOM GÅVARING 040-666 0163

BEHÖVER DU SMARTARE VÄNNER?