ridanläggning vid brandthovda, västerås gestaltningsprogram · c:\users\björn\documents\norman...

$: Ridanläggning vid Brandthovda, Västerås Gestaltningsprogram · c:\users\björn\documents\norman arkitektkontor ab\projekt\brandthovda ridanläggning\gestaltningprogram_150601.docx$
1/14

VÄSTERÅS STAD Norman Arkitektkontor AB c:\users\björn\documents\norman arkitektkontor ab\projekt\brandthovda ridanläggning\gestaltningprogram_150601.docx

Västerås Stad

Ridanläggning vid Brandthovda, Västerås

Gestaltningsprogram

2/14


Inledning

Gestaltningsprogrammet ska stödja, förklara och fördjupa bestämmelser på plankartan för att ge

stöd vid utformning samt vid bygglovsprövning.

Ridanläggningens placering och samspel med det kulturhistoriskt värdefulla landskapet är av stor vikt

för att riksintresseområdet för kulturmiljövården, Badelunda U25, inte ska skadas.

Föreslagen placering och disposition av ridanläggningen har anpassats för att möjliggöra utblickar i

landskapet från Tortunavägen samt för att den nya bebyggelsen inte ska bli för påtaglig i

jordbrukslandskapet mellan vägen och Badelundaåsen.

En ridanläggning ska också utformas för att ge elever och ryttare en trygg arbetsmiljö. Särskilt viktigt

är det att hantera inomgårdstrafiken samt människans och hästens rörelser.

Bra arkitektur handlar om gestaltad helhet. Den tar sin utgångspunkt i platsens förutsättningar samt

funktionella, tekniska , ekologiska och ekonomiska krav. I gestaltningsprocessen formas därefter en

arkitektonisk helhet i ”samtal” med omgivningen.

Kvicksund 2015-05-29

Björn Norman , arkitekt SAR/MSA

Innehåll 1 Den valda tomtens förutsättningar

2 Stadens möte med det omgivande landskapet

3 Omgivande landsbygdsbebyggelse – karaktärer – tradition

4 Behandling av byggnadsvolymer och arkitektoniskt uttryck

4.1 Riksintresset

4.2 Logistik

4.3 Byggnader och arkitektoniskt uttryck

5 Materialval, kulörhållning mm

5.1 Fasader

5.2 Tak

5.3 Portar, dörrar och fönster

5.4 Hägnader

5.5 Trädgård – Landskap

5.6 Belysning

3/14


1 Den valda tomtens förutsättningar

Platsen för ridanläggningen från Björkbacken och vägen som leder till ställverket. Bakom trädridån till höger kan man ana bebyggelsen samt idrottsplatsen. Till vänster bostadsbebyggelsen på den svaga förhöjningen i tomtens södra ände.

Tortunavägen, gamla Eriksgatan, mot söder. Tomten till vänster och idrottsplatsen till höger

Den plats som valts i planarbetet för den nya ridanläggningen gränsar i väster mot Tortunavägen.

I norr och söder utgörs gränsen av trädbevuxna och bebyggda förhöjningar i det flacka

jordbrukslandskapet. I öster saknar tomten en tydlig gräns där den flyter ut i det flacka

odlingslandskapet.

Tortunavägen mot söder. Till höger idrottsplatsen med parkering.

Tomtens norra del med Björkbacken och Badelundaåsen i fonden.

Väster om Tortunavägen ligger Brandthovda IP med omklädningsrum och besöksparkering.

Anläggningen känns lantlig trots förekomsten av de typiska stadsträden, oxlar, längs vägen.

4/14


Uppfart till torpet i Björkbacken från söder

Bakom slånbärsbusken ser man platsen för ridanläggningen med gränsande bostadsbebyggelse i söder och Tortunavägen till höger.

I norr på Björkbacken finns ett litet torp med komplementbyggnader. Platsen är en traditionell

boplats på den förhöjningen i landskapet. Byggnaderna är sommartid knappt synliga i den frodiga

grönskan.

I Björkbackens nordöstra hörn ligger ett ställverk exponerad mot Badelundaåsen och Tibble gård. Till

anläggningen hör en kraftledningen som skär diagonalt genom landskapet.

På höjden i tomtens södra ände ligger en bebyggelsegrupp med bostadshuset på kullens topp. Också

här är bebyggelsen omgiven av en rik grönska.

Platsen för ridanläggningen från norr och ställverket. I fonden till vänster kan man ana bebyggelsen vid Hälla. På den trädbevuxna förhöjningen till höger ligger bostadsbebyggelsen.

Områdets norra del med ställverket till vänster och Tibble gård och Badelundaåsen i fonden.

5/14


Platsen för ridanläggningen från söder. Till vänster Tortunavägens sträckning mot norr. I bildens övre del allén

som skär tvärs över dalgången till Tibble gård vid Badelundaåsen till höger. Platsen för den nya ridanläggningen

är belägen mellan de trädbevuxna ”öarna”, förhöjningarna, i landskapet på Tortunavägens högra sida.

En viktig del för placering och utformning av den nya ridanläggningen utgör det faktum att området

ingår i ett riksintresseområde för kulturmiljön.

Viktigt blir då vad det är i landskapet som konstituerar riksintresset. Den nu aktuella tomten ligger i

riksintresseområdets västra kant. Riksintresset beslutades 1987 och 1996 preciserades värdena på

följande vis; ”Fornlämningsmiljö. En av landets mest monumentala gravar och förhistoriskt

vägmonument som visar platsens betydelse i ett större rumsligt system”. Som ett uttryck för

riksintresset angavs; ”Fornlämningsrik sträckning av Badelundaåsen genom ett öppet

jordbrukslandskap med ett stort antal järnåldersgravfält…”.

I en rapport, 2009:65 författad av arkeolog Ronnie Jensen vid Kulturmiljövård Mälardalen

kompletteras de tidigare formuleringarna ; ”…genom att framhäva de många hålvägar, som är knutna

till åsen och de intilliggande sandhedarna samt att den s.k. Eriksgatan har passerat

Anundshögsområdet och även i övrigt genomkorsat området….”

I Björkbacken alldeles norr om tomten finns tre registrerade fornlämningar, Västerås 443:1-3.

Eriksgatans exakta sträckning är inte klarlagd men den kantades av s.k. storhögar. Den nytillträdde

kungen kom från Ströbohögen i Köping till Västerås där Eriksgatan passerade Grytahögen, strax söder

om den aktuella tomten, en hög vid Bjurhovdagatan, Gullhögen på Badelundaåsen och Anunds hög.

Därefter vidare mot gränsen till Uppland. (Kulturmiljöutredning ridanläggning i riksintresseområde,

Badelunda. Johanna Alton, WSP 2011-09-27).

6/14


2 Stadens möte med det omgivande landskapet Västerås uppvisar olika karaktär i mötet med jordbrukslandskapet mellan åsen och staden. I söder vid

Hälla och längs Tortunavägens södra del utgör de stora hallbyggnaderna för olika typer av

kommersiell verksamhet stadens gräns.

Volymer men framförallt materialval kontrastera mot det omgivande kulturlandskapet.

Efter Järnåldersgatan i riktning norrut sker en förändring i hur staden förhåller sig till det omgivande

jordbrukslandskapet. Bebyggelsen når inte längre fram till vägen utan håller sig respektfullt på

avstånd. Inte heller punkthuset i Bjurhovda centrum tar för mycket plats. På åsen vid Tibble gård ser

man punkthuset men det känns välgörande avlägset.

Stadens möte med jordbrukslandskapet, vid Hälla och längs Tortunavägens södra del, i fonden. Ljusa och stora byggnadsvolymer i det flacka landskapet.

Staden sedd från åsen med Tibble gård i förgrunden. Punkthuset i Bjurhovda centrum reser sig försynt upp ur grönskan.

3 Omgivande landsbygdsbebyggelse – karaktärer – tradition

Ekonomibyggnader strax norr om Tibble gård. Funktionell uppdelning med vitputsade ladugårdsdelar sammanhållna av de panelade faluröda volymerna. Varierande takmaterial.

Ekonomibyggnader i anslutning till mangården vid Tibble. Vagnslider, stall mm. Faluröd träpanel och tegeltak.

7/14


När brukandet av jorden utvecklades under det sena 1800-talet blev också ekonomibyggnaderna allt

större. Utvecklingen har fortsatt under 1900-talet med nya funktioner som torkanläggningar,

siloanläggningar allt större maskinhallar mm.

Förändringen av byggnadernas skala, volym och form har fungerat i kulturlandskapet så länge man

har fortsatt att avfärga de träpanelade byggnaderna med rödfärg och så länge taken förblivit

tegelröda eller ersatts med material som ”inte tar för stor plats”. Takmaterial som fått en förankring

under 1900-talet är de matta, sinuskorrugerade, asbetscementtaken med sin grå kulör, men också

plåt fungerar när den håller en grafitgrå kulör och inte medför för mycket ”blänk”.

Asbetscementtak har idag fått en bra ersättare av fibercement som finns att tillgå naturgrå.

Vi svenskar har kanske svårt att se detta men lättare är det för besökare från andra länder. Den

tjeckiska författaren Karel Capel uttrycker 1939 i boken ”Travels in the North” sin upplevelse av den

svenska landsbygden som han formulerar på följande vis;

”Jag får aldrig nog av er, röda och vita svenska hem och bondgårdar, så lika och ändå så roande

olika”.

Ur skriften ”När du ska bygga på den sörmländska landsbygden” Länsstyrelsen i Sörmland och Norman arkitektkontor AB, 1996.

”Tradition” är en ständigt pågående process. De förändringar som vi uppskattar och som levt vidare

har oftast skapats med utgångspunkt i det som finns omkring oss och som uppskattas.

När något nytt ska byggas på landsbygden är det viktigt att lyssna till traditionen, se sig omkring och

låta sig inspireras. Det är det nybyggda som tar den utgångspunkten som för utvecklingen framåt

genom att tillföra något positivt till det historiska kulturlandskapet.

8/14


4 Disposition av tomtplatsen, behandling av

byggnadsvolymer och arkitektoniskt uttryck

Dispositionen av den tilltänkta tomten tar sin utgångspunkt i de förutsättningar som riksintresset

utgör, anläggningens logistik samt den arkitektoniska helheten.

4.1 Riksintresset De nya byggnadsvolymerna som är storskaliga inplaceras i landskapet med stöd av de bebyggda och

trädbevuxna kullarna i norr och söder. Byggnadsvolymerna tillåts inte skjuta ut för långt mot öster

och det öppna odlingslandskapet. De nya stall- och ridhusbyggnaderna förläggs på tomtens södra del

så att den norra delen kan hållas fri och medge utblickar i kulturlandskapet från Tortunavägen.

Tortunavägen som vid tomten följer den gamla Eriksgatans sträckning visar idag inte upp något som

tydliggör vägens historiska bakgrund. Istället är den utformad som vilken liten landsväg som helst.

Den nya bebyggelsen ska utformas så att den inte förhindrar en framtida förändring av vägen för att

tydliggöra dess historiska roll och betydelse.

4.2 Logistik Angöring till tomten och anläggningen sker från Tortunavägen i väster. I norr vid Björkbacken infart

för personbilar till en besöksparkering nära bebyggelsen. Här finns också en gräsarmerad yta för

uppställning av bil och hästsläp att användas vid tävlingar.

Mitt på den västra sidan tillfart för gång- och cykeltrafik som ansluter till byggnadernas norra fasad

och huvudentrén.

I den södra delen av Tortunavägen infart för häst- och varutransporter.

Lösdriftsanläggning, ridbanor, paddockar och rasthagar förläggs i tomtens östra del i mötet med det

öppna jordbrukslandaskapet.

4.3 Byggnader och arkitektoniskt uttryck Karel Capeks iakttagelser 1939 ger bra utgångspunkter för hur man kan gestalta nya funktioner så de

blir en naturlig del av landsbygden och dessutom tillför något positivt.

Volymerna är stora med bredd på cirka 35 meter. En funktionell uppdelning i byggnadsdelar med

olika höjd är en fördel. Stall, ridhus, foderlada, maskinhall mm kan ges egna volymer genom att de får

”lossna” från varandra samtidigt som de är sammanbundna med lägre och smalare länkar.

Det är också en fördel då tomten lutar ca 3 meter från väster till öster. Nivåskillnader på färdigt golv

kan då tas upp i länkarna.

När anläggningen möter det öppna landskapet är det naturligt att sluta ”gården” mot öster för att ge

skydd mot vinden.

Takens behandling är särskilt viktig. Tak med mer traditionell lutning blir självklara i landskapet

medan flackare tak ställer större krav på gruppering av de olika byggnadsvolymerna.

9/14


Kungsgårdsstallet vid Strömsholm, 2001, Metro Arkitekter, arkitekt Mats Molén. Till vänster byggnaden för

skötsel av häst. Till höger stallbyggnad av engelsk modell där varje häst har egen ingång utifrån. I bakgrunden

till vänster foderlada. Funktionell gruppering av byggnader med olika funktion.

Ridskolan Strömsholm. Mitt i det statliga byggnadsminnet uppfördes 2007 en stor byggnadsvolym för att

fungera som besökscenter med aula och utställningslokaler. Den gavs en modernistisk form med flackt tak men

med traditionell färgsättning. Till vänster Marketenteriet från sent 1800-tal.

Arkitekt AQ arkitekter och Norman Arkitektkontor.

10/14


Framridningsridhus vid Ridskolan Strömsholm, Tidigt 2000-tal. Arkitekt Mats Molén Metro arkitekter.

Kraftfoderstation vid lösdrift på Ridskolan Strömsholm.

11/14


5 Materialval, kulörhållning mm

5.1 Fasader Byggnaderna ska utformas med träpanelade fasader som rödfärgas men med inslag av andra

material. I djurstall är det naturligt med betong i stalldelen som kan vara naturgrå eller avfärgade i

någon ljus kulör. Vit avfärgning ska undvikas då vitt ”tar för stor plats” i landskapet.

I den nu aktuella anläggningen med lösdrift kan det vara skötselhallen och inackorderingsstallet som

utformas med avfärgad betong i bottenvåningen. Betong är också ett naturligt val för ligghallen i

lösdriften men här ska fasaderna kläs med träpanel som rödfärgas.

Valet av rödfärgad panel ger en stor frihet när det gäller utformning av byggnadsvolymerna.

Panelutformningen behöver inte vara traditionell utan kan ges en mer modernistisk utformning.

Vid stora volymer kan med fördel stommen vara en del av fasadutformningen och ge en rytm och

delning av långa fasader.

Detalj av fasadpanelen på nybyggt vagnslider vid Strömsholm. Grov fjällpanel delad i fält med hjälp av pelarstomme av limträ.

Fasadbehandling Knytpunkten Strömsholm.

5.2 Tak Det viktiga med takmaterialet är att det inte får ”ta för mycket plats”. Det får inte heller ha en för

avvikande kulör eller blänka. Korrugerad fibercement är ett säkert val och finns i naturgrå eller

tegelröd kulör. Papp lagd med ribbor och plåt kan också fungera bra.

Lanterniner längs taknocken är naturliga inslag i moderna kallstall men också i ridhus.

12/14


Traditionell bebyggelse i odlingslandskapet har ofta taklutningar på minst 30 grader. Moderna

djurstall är ofta breda vilket medfört att takvinklarna sänkts.

Ridhusen har av funktionella skäl stor bredd varför flackare tak kommer i fråga men bör inte vara

flackare än ca 15 grader.

5.3 Portar, dörrar och fönster Stora portar ska med fördel vara svarta medan fönster gärna kan vara målade i engelskt rött.

Kulörer som fungerar bra med falurött och grått är också ockragult, grått och grönt.

5.4 Hägnader Hägnader och grindar ger karaktär och tydlighet i jordbrukslandskapet. Historiskt avgränsade de varje

enskilt skifte och vid vägarna fanns grindar.

I jordbrukslandskapet vid Tibble, mellan åsen och Tortunavägen finns inte längre så många hägnader.

Skiftesreformerna medförde en sammanläggning av de många små skiftena till större och under det

sena 1900-talet har stordriften lett fram till dagens stora sammanhängande skiften.

Ridskolan förutsätter ett stort inslag av hägnader. Dels för ridbanor, paddockar, beten och lösdriften.

Staket och hägnader får inte vara vita utan ska vara nedtonade i kulör; röda, bruna eller grå.

Foderstationer vid lösdrift på Ridskolan Strömsholm. Små rödfärgade byggnader med ”påfyllning” från

baksidan och med enkla hägnader i brunt trä.

13/14


5.5 Trädgård – Landskap Befintliga bryn ska behållas och kan förstärkas.

Det är viktigt att säkerställa utblickar i landskapet från Tortunavägen och därför ska träd planteras

med hänsyn till detta.

Ingen alléplantering ska förekomma utan istället mindre grupper av träd som kan förstärka befintliga

bryn och vegetationen längs Hamrebäcken. Någon mindre grupp av träd kan behövas vid lösdriften

och vid ridanläggninegns gavel mot Tortunavägen kan några träd planteras för att mjuka upp

intrycket.

5.6 Belysning Vid en ridanläggningen har man behov av två typer av belysning.

På ridbanorna behövs belysning av god kvalitet monterad på lagom höga master som ger en bra

funktionell belysning utan att ”spilla över” på omgivningen. Ridbanebelysningen är endast upptänd

när verksamhet pågår på ridbanan och är av stor vikt för säkerheten. För omgivningen visar den att

verksamhet pågår och är då ett naturligt inslag. Ridning på utomhusbanorna sker också vår, sommar

och höst och inte under den mörka årstiden.

Belysning av dressyrbanan på stallplanen vid Ridskolan Strömsholm. Funktionell belysning för träning och

tävling. Måttligt höga master med armaturer.

Vita ridhuset i fonden och till höger de vita stallen. Byggnaderna uppförda vid mitten av 1800-talet utan agrar

karaktär utan istället markörer för en viktig statlig verksamhet. Till vänster anas Röda stallet och det gula

ridhuset från tidigt 1900-tal.

14/14


Det andra behovet avser belysning av parkering, gång- och ridvägar samt entréer till byggnader. Den

här belysningen ska vara nedtonad och gärna med armaturer som är avbländade. Omgivningen är

ganska mörk och anläggningen ska anpassas till detta. Valet av armatur ska ske med omsorg för att

ge en bra karaktär.

Naturligt är också att använda sig av väggarmaturer på ridanläggningens byggnader. Dels på hörn för

allmänbelysning men också för att tydliggöra entréer.

I lösdriftsanläggning behövs en dämpad men funktionell belysning i foderautomaterna och i

ligghallen.

Karaktärskapande stolparmatur vid Strömsholm. Finsk trästolpe med dansk armatur.

ridanläggning vid brandthovda, västerås gestaltningsprogram · c:\users\björn\documents\norman...

Documents