Rysshärjningarna i Höga Kusten 1721.

Efter de fruktansvärda häxprocesserna under ”Det stora oväsendet” 1674-1675 drabbades

Ångermanland återigen av umbärandena i ”Den stora ofreden” 1721.

Under 1600-talet låg Sverige i ständiga krig med grannländerna. År 1697 avled kung Karl XI

och på tronen satt den blott 15-årige sonen Karl XII. Grannländerna Danmark, Polen och

Ryssland såg sin chans att slå tillbaka mot Sverige. Men Karl XII var en verklig krigarkung.

Med början år 1700 inledde han sitt krigståg med att anfalla Köpenhamn och slå ut

danskarna. Därefter besegrade han ryssarna vid Narva, tågade kors och tvärs genom Polen

och Tyskland innan han led nederlag i Poltava 1709. Efter kalabaliken i Bender 1713

återvände han till Sverige 1714, varefter han mötte sin bane i Fredrikshald 1718.

Tsar Peter den store i Ryssland passade på medan Karl XII var på krigståg i Polen. Han

erövrade den svenska besittningen Nyen vid Finska viken 1703 och anlade där sin nya

huvudstad S:t Petersburg. Hans ambition var att bli en Östersjömakt och för den skull

inkallade han utländska skeppsbyggare som byggde en stor flotta med galärskepp.

Med denna flotta härjade ryssarna längs den finska kusten och 1714 hade man nått upp till

Vasa. Den svenska hären flydde över till den svenska sidan.

Efter Karl XII:s död var det fritt fram för ryssarna att härja längs de svenska kusterna. År

1719 anföll man via Åland och brände all bebyggelse längs Svealands kuster.

Våren 1721 fortsatte man norrut längs Norrlandskusten och brände järnbruk, städer och

landsbygden.

I juni hade man bränt Piteå stad och seglade/rodde hem. Sverige blev tvunget till en fred där

man avträdde Baltikum och en del av Finland.

Genom många ögonvittnens berättelser kan vi följa ryssarnas galärflotta med 90 fartyg,

7000 mans besättning, 490 kosacker och 490 hästar. Man hade order att bränna all

bebyggelse och ta all boskap, men skona civilbefolkningen.

Det finns ingående beskrivningar av alla förluster av byggnader och egendom. Man kan

rekonstruera hur de mordbrännande kosackerna färdades längs de dåtida vägarna.

Efter att ha bränt Härnösand och Säbrå landsteg de vid färjestället i Hornö och spred sig

längs vägarna i Nora och Nordingrå. Även Skog, Bjärtrå, Högsjö och Gudmundrå hemsöktes.

Sedan roddes galärerna längs kusten norrut upp till Nätra och därifrån red man Norrstigen

söderut och brände Vibyggerå och Ullånger.

Därefter fortsatte man norrut och brände norra Ångermanland.

Länsman Olof Hellström, som bodde i Frök i Nora, har gjort flera sammanställningar och

berättelser. Hans egen gård undgick att brännas.

I Nordingrå brändes prästgården på Nordingråvallen, men kyrkan sparades. Prästen i

Nordingrå, Johan Omnberg, var den som redovisade den största förlusten, 2000 daler i

byggnader, 15000 daler i lösöre och 6 kreatur.

GUDMUNDRÅGUDMUNDRÅ

YTTERLÄNNÄSYTTERLÄNNÄS

DALDAL

TORSÅKERTORSÅKER

STYRNÄSSTYRNÄS

BJÄRTRÅBJÄRTRÅ

TORSÅKERTORSÅKER

+

+

+

+

+

+

Mäland

Norrland

Strömnäs

LundeMyre

Grämesta

Skärted

Nänsjö

RYSSBRÄNDER I KRAMFORS KOMMUN - ÅDALEN

Gudmundrå

Strömnäs 1. Hans Israelsson, 11 sel 2. Per Persson, 10 sel 3. Erik Olsson, 6 sel 4. Per Larsson, 6 sel 5. Hans Persson, 5 sel 6. hustru Margareta, 5 sel

Lunde 1. Nils Mickelsson, 9 3/4 sel Olof Mickelsson, 9 3/4 sel 2. pastorskan Hassell, 9 3/4 sel

Myre 1. Hindrik Ersson, 6 sel 2. Erik Olsson, 12 sel

Grämesta 1. Christopher, 9 1/4 sel 2. Lars Persson, 8 sel 3. Mats Matsson, 4 sel

Skärted 1. Per Olsson, 6 3/8 sel 2. Per Persson, 6 3/8 sel 3. Hans Nilsson, 8½ sel

Nänsjö 1. Per Jacobsson, 10 sel 3. Sander Eriksson, 5 sel

1. Kaplan Ljungberg, 5 sel

Bjärtrå Mäland 1. Clement, 10 3/5 sel 2. Israel Månsson, 7½ sel 3. Jon Östensson, 9 2/5 sel

Norrland 1. Jon Persson, 11 2/5 sel 2. hustru Britta, 11 3/10 sel 3. hustru Märta, 8 3/5 sel 4. Daniel Persson, 9 9/10 sel 5. Per Olsson, 6 4/5 sel