ARKIV SAMHÄLLE

OCH FORSKNING

ARKIV, SAMHÄLLE OCH FORSKNING

Svenska Arkivsamfundets skriftserie nr 14

ARKIV SAMHÄLLE

OCH FORSKNING

STOCKHOLM 1972

Redaktör: Förste arkivarie Josef Edström Redaktionens adress:

Riksarkivet, Fack, 10026 Stockholm 34

Omslag av Herbert Skarin Tryckt av Bröderna Lagerström AB, Stockholm 1972

INNEHALL

Jan Frisk, Registrering av sjukjournaler . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 7 Leif Gidlöf, Sveriges pressarkiv och pressmuseum . . . . . . . . . . . . 13 Harry Järv, Kungl. bibliotekets handskriftsamling . . . . . . . . . . . . 20 Andreas Jf/Jrgensen, Arkiver og edb . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 29 Beata Losman, Kvinnohistoriskt arkiv och de kvinnohistoriska

samlingarna på Göteborgs universitetsbibliotek . . . . . . . . . . . . 41 Bodil Ulate-Segura, Ferna bruksarkiv . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 52

FÖRTECKNING ÖVER ARKIVFILMER Lunds universitetsbibliotek. Mikrofilmade handskrifter i andra

bibliotek och arkiv samt i privat ägo. Av M. Donner . . . . . . . . 60

öVERSIKTER OCH GRANSKNINGAR Orakelteknik för framtidsplanering (En framtidsbedömning med

Delfi-teknik. Information, dokumentation och media). Rec. av B. Hedberg . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 70

Aktuella arkivproblem (Nils Nilsson, Arkiv i rörelse; Essayer och kåserier). Rec. av H Karlsson . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 75

Reduktionsmyndigheternas organisation och arkivhistoria (Arne Munthe, Studier i drottning Kristinas och reduktionens histo-ria). Rec. av H. Wichman . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 81

ARKIVFRÅGOR I NYARE UTLÄNDSK LITTERATUR Danmark . ......... .. . . . ... . ........ , . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 84 Finland. En tioårsöversikt . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 86 Storbritannien . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 94 Conseil international des archives . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 99 Frankrike . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 99 Italien . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . l 05 Väst- och östtyskland . ... . .............. . . . . . . .. ......... 108 Sovjetunionen och Polen ................. . . . . . .......... . . 112 Förenta Staterna ... ........ . ... . . ................. ... ..... 116

Registrering av sjukjournaler Av arkivarie Jan Frisk

Arun. Vid de nordiska arkivdagarna i Köpenhamn den 7 och 8 augusti 1971 avhandlades bl. a. "Registrering av massarkivalier". Följande artikel utgör ett utdrag av ett anförande rörande sjukhusarkiv.

Sjukjournalen J ag skall här försöka belysa hur man under tidernas lopp sökt

lösa problemet med registrering av det centrala handlingsbestån­det i sjukhusarkiven - nämligen sjukjournalerna. A v utrymmes­skäl kan jag inte ta upp röntgenlaboratoriernas eller andra labo­ratoriers register. Detta hade i och för sig varit av intresse, efter­som vissa laboratorier har sina specialproblem som kräver sär­skilda register.

A v de exempel jag nämner här, är de flesta hämtade från några kliniker vid Sahlgrenska sjukhuset i Göteborg. De kan dock i stort sett sägas vara belysande för utvecklingen inom riket. Denna har nämligen - trots avsaknad av detaljerade centrala direktiv - utvecklats på i stora drag samma sätt inom de flesta lasarett.

Den äldsta journalen i Sahlgrenska sjukhuset omfattar tiden 1782-1818 eller 36 år. Det är en tunn inbunden volym, där man på en rad per patient har fört in uppgifter i den ordning patien­terna skrevs in på sjukhuset. För varje patient antecknades så­lunda det löpnummer patienten tilldelades vid inskrivning - alltså ett inskrivningsnummer, namn - men inte adress, - ålder, diag­nos, datum för inskrivning och utskrivning samt om patienten blivit frisk, förbättrad, utan hjälp eller död.

Vilka register fanns då till denna journal? Svaret är enkelt: Det fanns inga. Avsaknaden av register ger vid handen att läkaren i första hand intresserade sig för det aktuella sjukdomstillståndet.

Ända till mitten av 1850-talet såg journalen ut på detta sätt. Men vid denna tid infördes två förändringar: anteckningarna om sjukdomen utökades från ett ord för redovisning av diagnosen till ett utrymme om fyra rader för något utförligare uppgifter om patientens sjukdomstillstånd. Dessutom försågs journalen med ett alfabetiskt register. Först nu blev det i praktiken möjligt att utan större tidsspillan få rätt på en sökt patient. Journalvolymen om­fattade hela sjukhuset- någon uppdelning på olika kliniker hade

7

Jan Frisk

ännu inte skett. Men eftersom den sjukvårdande verksamheten nu hade nått en sådan omfattning att journalvolymen endast räckte till för ett enda års journaler fick man leta i flera journal­volymer i de fall man inte var säker på vilket år en patient vårdats vid sjukhuset.

Efterhand som den sjukvårdande verksamheten differentierades, inrättades specialkliniker. Varje klinik förde sina egna journaler. Detta medförde naturligtvis en försämring ur registreringssyn­punkt: För att få tag på en viss patient kunde man - i det fall man varken var säker på vilken klinik han vårdats eller vilket år vården ägt rum - få leta i ett flertal fristående register. Trots dessa brister var dessa register till sjukjournalerna de enda patient­register man hade på klinikexpeditionerna ända in i modern tid. Som exempel på den arbetsinsats som kan krävas för att få fram en patient kan jag nämna att man inom journalarkivet för de kirurgiska och medicinska klinikerna på Sahlgrenska sjukhuset för någon tid sedan fick gå igenom 49 olika alfabetiska register innan man fann den sökta patienten som varit intagen för vård för ett tiotal år sedan.

Nu finns det emellertid ett sätt att kringgå nackdelarna med de klinikvis uppbyggda patientregistren. Sjukhussysslomannen, som svarade för den ekonomiska redovisningen, förde en avräk­ningsbok med alla patienterna, den s.k. patientrullan. Eftersom denna omfattade sjukhusets samtliga kliniker, kan man i de fall patientrullan har alfabetiska register, lättare hitta en patient med hjälp av denna. Vidare förekom det vid vissa lasarett att en vakt­mästare i sjukhusporten hade ett patientregister som gav hänvis­ning till den avdelning där en patient vårdades. Dessa senare register är dock sällan fullständigt bevarade.

Som jag nyss nämnde hade de alfabetiska patientregistren till de inbundna journalerna den svagheten att de enbart redovisade varj~ klinik för sig och dessutom endast utgjorde årsregister. Att patientregistren inte omfattade hela sjukhus eller sjukvårdsområ­den tror jag i och för sig inte beror på bristande möjligheter med äldre manuella system utan i första hand på att man upplevde den sjukvårdande verksamheten såsom avgränsad till respektive klinik. I de fall det verkligen förelåg ett behov kunde man med manuella metoder utarbeta patientregister som omfattar flera år och hela landstingsområden. -Jag tänker här på centraldispen­särernas register över fall av konstaterad tuberkulos.

Mot slutet av 1800-talet och framför allt under 1900-talet blev journalens uppgifter återigen lika knapphändiga som tidigare. Den något utförligare sjukdomsbeskrivningen slopades och ersat­tes åter endast med en uppgift om patientens diagnos. På 1950-

8

Registrering av sjukjournaler

och 1960-talet gav den i regel endast upplysning om patientens namn, födelsenummer, inskrivningsnummer och diagnos, men inte ens diagnosen registreras alltid längre.

Journaldossieren Förklaringen till denna tillbakagång är att söka i det förhållan­

det att man mot slutet av 1800-talet vid sidan om anteckningarna i den inbundna journalen började komplettera den med utför­ligare uppgifter vilka infördes på särskilda blad. Dessa blad är att betrakta såsom en bilaga till den inbundna journalen. Till en bör­jan utgjordes bilagan av ett enda blad - i regel en feberkurva, men även andra uppgifter fick plats. Efterhand som det inom sjukhusen inrättades laboratorier och andra s.k. serviceavdelningar uppstod en intern korrespondens inom sjukhuset i form av remiss­utlåtanden från laboratorierna till vårdavdelningarna. Vidare ut­ökades avdelningsläkarens egna anteckningar till att omfatta pa­tientens tidigare sjukhistoria, daganteckningar under vården samt en slutlig sammanfattning av vårdtillfället För att hålla samman dessa lösa papper lade man dem i ett dubbelark. Därmed hade man skapat en hel journalakt såsom bilaga till anteckningarna i den inbundna journalen. Eftersom såväl denna som de lösa bila­gorna kallades för journal har härav uppstått en terminologisk oklarhet som alltid förvirrar begreppen när man talar om sjukhus­arkiv. Jag kallar i fortsättningen den inbundna journalen för jour­nalrulla och dess lösa bilagor för journalakt eller journaldossier.

Journalakterna förvarades till en början i samma ordning som anteckningarna i de inbundna journalrullorna - alltså i inskriv­ningsnummerordning. En patient som vårdats vid en och samma klinik vid mer än ett tillfälle fick med detta arkivläggningssystem lika många journalakter som vårdtillfällen. Efter hand - ofta under 1950-talet- började man föra samman alla akter rörande en och samma patient vid samma klinik till ett ställe. Rent arkiv­tekniskt kan man säga att man lagt samman alla journalakterna till en journaldossier. Numera har man på många håll gått ytter­ligare ett steg genom att lägga journalakter för samma patient tillhörande flera kliniker inom samma sjukhus i en och samma dossier förvarad i ett gemensamt centralarkiv. På enstaka håll har man t.o.m. börjat förvara en och samma patients samtliga journaluppgifter och röntgenfilmer i samma dossier.

När man skulle söka en journaldossier fick man ännu under 1950-talet i regel fortfarande gå till de inbundna journalrullornas alfabetiska register för att se under vilket inskrivningsnummer patientens journal förvarades. Numera har man så gott som över-

9

Jan Frisk

allt vid de svenska sjukhusarkiven övergått till att ställa upp journaldossiererna efter födelsenummer - alltså den sexsiffriga sifferkombination som bildas av patientens två sista siffror för födelseåret samt två siffror för vardera födelsemånad och -dag. Journaldossiererna har därför i praktiken blivit självregistrerande. De alfabetiska registren har blivit öve~ödiga utom i de fall man är osäker på patientens födelsenummer.

Vi har här kunnat konstatera att den ursprungliga journal­rullan, som alltså finns i obruten serie - i vårt fall från 1772 -till våra dagar, länge utgjorde det enda ställe där läkaren själv införde anteckningar om sina patienter, men att den efter hand kompletterades av bilagor och att dessa bilagor växte ut till hela dossierer som helt övertog journalrullans roll. Läkaren av idag arbetar endast med journaldossieren. Han för inte in några upp­gifter i journalrullan - fråga är om han vet om dess existens. När journalrullan inte längre alltid innehåller uppgift ens om diagnos gör den knappast längre skäl för benämningen journal.

Diagnosregister Att journalrullan inte längre alltid innehåller uppgift om patien­

tens diagnos har sin förklaring i att man i de moderna diagnos­registren får en direkt hänvisning till de födelsenumrerade jour­naldossiererna. Vid besök i arkiv för äldre sjukjournaler brukar man ofta påträffa gamla bortglömda kortlådor, som visar sig inne­hålla diagnosregister. De kan härröra från 1890-talet och framåt i tiden. Genom att slå upp en viss diagnos kan man här få hän­visning till samtliga fall inom kliniken som åsatts denna diagnos.

På grund av att varje klinik hade sitt eget journalarkiv var det naturligt att även diagnosregistren var begränsade till kliniken. Man kan dessutom se hur diagnosregistreringen inom en och samma klinik ändrat inriktning och omfattning som följd av för­ändrade behandlingsmetoder och hur sjukdomspanoramat och därmed forskningsproblematiken växlat. Ofta har gränsdragningen mellan diagnosregister och enskilda läkares excerpter och material­samlingar för den egna forskningen varit oklar.

sjukhusen har ju sedan gammalt insänt statistiska uppgifter till de centrala myndigheterna i Stockholm. Men i regel har dessa enbart bestått av klumpsummor. Man har i detta material inte kunnat nå ned till den enskilde individen. Ar 1964 infördes där­emot en detaljerad diagnosregistrering som ger direkt hänvisning till de enskilda patienternas journaler. Till en början omfattade den den s.k. Uppsalaregionen - dvs. ungefär fem svenska län -samt Malmö stad. Efterhand har ytterligare delar av landet till-

10

Registrering av sjukjournaler

kommit. Denna registrering tjänar två syften, dels skall den skapa faktaunderlag för sjukvårdsplaneringen i stort, dels skall den genom de diagnoslistor som sammanställs kunna ge forskarna lättare tillgång till journalmaterialet

De uppgifter som registrerats har varierat under de första upp­byggnadsåren, men i stort insamlas för varje patient som utskrivs efter avslutad vård på en särskild blankett "Statistikjournal A, B och C" fullständiga persondata, fyra diagnoser, antalet vårddagar, sju operationskoder, vid olycksfall kod för vad som framkallat olycksfallet, vid förgiftningsfall kod för det medel som framkallat förgiftningen.

Dessa uppgifter skrivs ut av datorer i listform på papper. Här är att märka att man fortfarande använder respektive sjukhus och klinik som första sorteringsgrund samt först i tredje hand diagnos­koden. Dessa listor är således ganska konventionella diagnos­register eftersom de ordnats klinikvis såsom register till journal­dossiererna. Men det nya ligger i att man inte nöjt sig med dessa diagnoslistor utan utnyttjat datateknikens möjligheter att sortera materialet efter olika sökbegrepp. Man har gjort sammanställ­ningar som visar utskrivningar och vårddagar fördelade efter kön, ålder, huvuddiagnos, geografiska områden samt andra uppgifter av värde som faktaunderlag för sjukvårdsplaneringen. Genom att magnetbanden är bevarade, finns här en potentiell möjlighet att göra sammanställningar som visar utvecklingen under längre tids­perioder.

Genom att nomenklaturen för diagnosregistreringen ansluter sig till världshälsoorganisationens nomenklatur vidgas möjligheterna för internationella jämförelser. Från de första diagnosregistren från 1800-talets slut på kortlappar som enbart redovisade den egna kliniken har vi alltså nu fått en diagnosregistrering som är avsedd att omfatta hela riket och som kan ges internationell an­knytning.

J ag nämnde nyss att journalrullan nuförtiden inte överallt inne­håller diagnos. Vid de kliniker jag här ofta nämnt som exempel finns förutom namn, födelse- och inskrivningsnummer endast en markering om att uppgifter för statistikjournalen har inlämnats - den har alltså blivit en ren hjälpliggare. Nu är förlusten inte så stor: i realiteten har man något utförligare uppgifter i blanket­terna för diagnosstatistiken samt i datorns utskrift av diagnos­registret, de förra ordnade efter år, klinik och födelsenummer, den senare efter år, klinik och diagnoskod.

11

Jan Frisk

Moderna patientregister I och med att man samlat in data för en diagnosregistrering

omfattande hela sjukvårdsregioner och bearbetar dessa maskinellt ligger det ju nära till hands att sortera samma faktamaterial inte på diagnos utan på patient. Härigenom kan man skapa stora dataregister med vilka man kan söka en patient oavsett vilket sjukhus eller vilken klinik han besökt.

Diagnosregistren är utskrivna på papper i listform årsvis i efterhand. För patientregistren har man däremot behov av att snabbt få fram uppgifter och man har dessutom krav på att de ständigt skall vara aktuella. Detta har gjort att man på det data­lagrade patientregister som redan är i bruk i Danderyds sjukhus utanför Stockholm använder sig av direkt tillgång till datorns upp­gifter. Genom att slå in patientens personnummer erhåller man uppgift om bl.a. vid vilka kliniker inom landstingsområdet han tidigare vårdats och var det således finns journaluppgifter att hämta. Register av denna typ planeras nu på andra håll i riket. Eftersom vi senare i dag skall diskutera sociala myndigheters arkiv, kan jag nämna att liknande dataregister över aktuella socialdossierer redan finns i drift i Göteborg.

Det kan här påpekas att dessa nya dataregister utgör register till de konventionella pappersjournalerna. Databehandling och datalagring av hela sjukjournaler tycks fortfarande vara som en hägring vilken förflyttar sig allt längre bort mot horisonten ju mer man strävar efter att nå den. Men genom att efter hand förse det datalagrade patientregistret med vissa kompletterande uppgifter som t. ex. blodgrupp, överkänslighet för vissa mediciner m. m. kommer det att få alltfler funktioner.

Vi har här sett hur man först registrerade alla uppgifter rö­rande en patient i den inbundna journalrullan. Genom att rullan efter hand försågs med ett alfabetiskt register utgjorde den sam­tidigt ett register till de vårdade patienterna och gav dessutom uppgift om diagnos. Journalrullans roll som sjukjournal övertogs av journaldossiererna, dess roll som patientregister har övertagits av fristående patientregister, dess roll slutligen som diagnos­register har övertagits av fristående diagnosregister.

12

Sveriges pressarkiv och pressmuseum A v arkivarie Leif Gidlöf

Sveriges pressarkiv och pressmuseum kommer i maj 1972 att kunna se tillbaka på en 25-årig tillvaro. Den 21 maj 1947 kon­stituerades Föreningen Sveriges tidningsmuseum, som det ur­sprungliga namnet var, på förslag av en arbetsgrupp tillsatt gemen­samt av Publicistklubben, Tidningsutgivareföreningen, Journalist­föreningen och Typografförbundet Arbetsgruppen leddes av då­varande chefredaktören för Dagens Nyheter Sten Dehlgren och tidningsmannen och presshistorikern Gunnar Bjurman.

Redan på 30-talet hade tanken på ett pressmuseum kommit upp internt inom Publicistklubben. Det omedelbara incitamentet blev emellertid utställningen på Skansen 1945 med anledning av den svenska pressens 300-årsjubileum, som samlade 117.000 besö­kare. Man kan erinra sig, att den tidigaste föregångaren till Post­och Inrikes Tidningar, Ordinari Post Tijdender, utkom med sitt första nummer i januari 1645.

Verksamheten drivs fortfarande i föreningsform med årsmöte, fastställda stadgar och vald styrelse, vars verksamhetsberättelser regelmässigt trycks. I styrelsen företräds i första hand pressen men även pressforskningen och arkivsidan. Institutionens anställda personal har hittills huvudsakligen rekryterats från olika delar av pressområdet

Vid starten 1947 uppgick medlemsantalet till ett 70-tal juri­diska och ett 40-tal fysiska personer. Vid utgången av 1971 kunde föreningen räkna 110 branschföretag, 27 pressorganisa­tioner och 252 enskilda personer som medlemmar. Tidningar och tidningsföretag betalar årsavgift efter upplaga, medan organisa­tioner och enskilda betalar en fast avgift.

Föreningens allmänna syftning framgår kortast av stadgarnas § l (1966), som anger som dess uppgift att "åstadkomma, vid­makthålla och vidareutveckla ett arkiv och museum för tidnings­och tidskriftsverksamhet och att därmed stödja tidningskunskap och pressforskning samt att verka för att enskilda tidningar samlar och till pressarkivet som gåva eller deposition överlämnar mate­rial av presshistoriskt intresse".

Till detta kan läggas att även andra arkiv med pressanknytning än tidningsarkiv tas emot och att egenskapen av forskningsarkiv

13

Leif Gidlöt

numera utvecklats till att klart dominera över museiverksamheten. Efter att en längre tid ha hållit till i provisoriska och splittrade

lokaler erhöll pressarkivet en förbättring genom inflyttningen i Lillienhoffska huset vid Medborgarplatsen i Stockholm 1963/4. Att lokalerna är inrymda i en byggnad uppförd på 1670-talet och klassad som kulturhus har emellertid medfört arkivtekniska olä­genheter som ojämn temperatur och luftfuktighet samt låg brand­säkerhet. Däremot har installerats moderna stålhyllor, dock inte compactussystem, som omöjliggörs av tekniska skäl.

Institutionen disponerar i huset ca 400 m2 i tre plan, varav museum och expedition respektive arkiv och bibliotek upptar hälften var. Någon särskild forskarsal har av utrymmesskäl inte kunnat avskiljas, utan ett antal forskarplatser har iordningställts i arkivlokalerna.

Av en personal på sammanlagt fyra personer tjänstgör endast en på heltid. Den nuvarande föreståndaren tjänstgör samtidigt på riksarkivet.

Föreningen åtnjuter numera statligt och kommunalt anslag för sin verksamhet. Emellertid svarar pressen och dess organisationer samt enskilda medlemmar genom medlemsavgifter och anslag ännu för över 60 % av budgeten.

Museet var ursprungligen tänkt som kärnan i föreningens verk­samhet. Det bygger dels på diverse teknisk apparatur av typogra­fisk och telekommunikationskaraktär, dels på pressanknutna före­mål med konstnärligt eller dokumentärt värde. Den stående ut­ställningen bygger också på speciellt arrangerade montage.

Ur forskningssynpunkt - liksom ur konstnärlig synpunkt -intressant är samlingen av tidningsteckningar. Inte minst Edvard Forsströms (1854-1934) politiska karikatyrer från årtiondena kring sekelskiftet har utnyttjats i en rad nyare avhandlingar, då inte bara som illustrationer utan som exponenter för en tidigt viktig del i den politiska opinionsbildningen.

Ivar Starkenberg (1886-1947) och Leo von Malachowski (f 1901) är också företrädda' med större teckningssamlingar.

Vid sidan av en stående utställning har ett antal temainriktade specialutställningar arrangerats under senare år, vilka bl. a. be­handlat pressens pionjärgestalter, tidningen ldun samt - i anslut­ning till ett pågående forskningsprojekt i Göteborg - den äldre arbetarpressen.

Biblioteket innehåller i första hand referenslitteratur inom press­historia och allmän pressvetenskap. Därutöver återfinns i väx­lande utsträckning tidningars och pressorganisationers eget tryck (verksamhetsberättelser, årsböcker, meddelande- och cirkulär­serier, personaltidningar m. m.), facktidskrifter, avtalstryck inom

14

Sveriges pressarkiv och pressmuseum

pressområdet. kongress- och mötestryck. skönlitterära verk av tidningsmän samt bibliografier och matriklar.

Samlingen av äldre tidnings- och annonstaxor går som längst tillbaka till 1870-talet. Denna typ av tryck föreligger numera i samlad form i AB Tidningsstatistiks produktion (TS-boken m. fl. på lösblad). som ger en fortlöpande statistisk dokumentation.

Tidningssamlingen - där en koncentration skett till det svensk­språkiga materialet- består av exemplar. som på olika sätt be­lyser tidningarnas interna utveckling tekniskt och redaktionellt. Dit hör första- och sistanummer. jubileumsnummer. special- och extranummer samt vissa serier av specialtidningar och löpsedlar.

Löpande tidningslägg förvaras alltså i princip inte. Detta skulle innebära utrymmes- och avgränsningsproblem. som på intet sätt skulle svara mot vinsten för forskarna. eftersom möjligheterna i Stockholm att i andra institutioner begagna tidningslägg i origi­nal eller mikrofilm är mycket goda.

En relativt omfattande klippsamling täcker in tidningsmäns biografica samt pressförhållanden i allmänhet. Här sker en lö­pande bevakning. Klipp om olika pressfrågor ingår också i Publicistklubbens och Tidningsutgivareföreningens överlämnade arkiv.

Kortregistret över pseudonymer och signaturer har lagts upp under en längre tid och innehåller nu närmare 20.000 kort. Jämte problem rörande tidningarnas ägareförhållanden och upplage­siffror hör just identifikationer av artikelförfattare med hjälp av signaturregistret och tidningarnas medarbetarregistratur till de vanligaste forskarförfrågningarna brevledes.

Arkivets ökande dominans återspeglas i antalet forskarbesök. som stigit från 30 1964 till 523 1971. Underlaget och intresset för pressforskning har breddats på senare år inom framför allt univer­sitetsämnena historia. ekonomisk historia. litteraturvetenskap och statsvetenskap samt i form av uppdragsforskning inom massmedia­området. Dessutom kvarstår givetvis tidningarnas och pressorga­nisationernas intresse för forskning i den egna historiska utveck­lingen.

Universitetsforskningens tendens att organiseras i projekt har även resulterat i projekt inom pressforskningsområdet. särskilt vid litteraturvetenskapliga institutionerna i Lund och Uppsala samt statsvetenskapliga institutionen i Göteborg.

Av arkivets bestånd på ca 600 hm svarar det stora TT-arkivet för 55 %. företagsarkiv (särskilt tidningar) för 30 %. förenings­arkiv (särskilt pressorganisationer) för 10 % och personarkiv för 5 %·

Tyngdpunkten i tiden ligger helt naturligt på 1900-talet. Även

15

Leif Gidlöf

1800-talets senare hälft är emellertid representerad. Särskilt märks Rudolf Walls korrespondens (1850-talet-), Aftonbladet (strödda handlingar 1852-1854, 1877-1889), Svenska Telegrambyrån (1867-), Publicistklubben (1874-), Dagens Nyheter (1878-) och Stockholms-Tidningen (1892-).

Insamlande och förvaring av tidningsarkiv nämns särskilt i stadgarna men har egentligen först från 1960-talets mitt- genom accessionerna från Dagens Nyheter och stockholms-Tidningen - nått någon större omfattning.

Dagens Nyheters (1864-) arkiv på ca 50 hm överlämnades 1964 i samband med tidningens 100-årsjubileum. Det har hittills i första hand utnyttjats av docent Jarl Torbacke för forskningar till tidningens historia 1922-1946, ett arbete som i tiden knyter an till Leif Kihlbergs historiker inom perioden 1888-1921. Kihlberg ansluter ju i sin tur till Gudmar Hasselbergs biografi över Rudolf Wall.

I arkivet ingår styrelse- och bolagsstämmoprotokoll 1885-1946, medarbetarregistratur 1908-1961, redaktionsjournaler 1916-1961 och räkenskaper 1878-1946. Chefredaktören Sten Dehlgrens och tekniske direktören Tor Roxendorffs korrespon­dens 1927-1946 respektive 1924-1938 bildar två längre serier.

Bland personarkiven återfinns de tidigare chefredaktörerna Rudolf W alls och Otto von Zweigbergks korrespondens.

Från Stockholms-Tidningen (1889-1966) överlämnades strax efter nedläggningen ett arkiv av inte fullt samma storleksordning som Dagens Nyheters.

Däri ingår bolagsstämmo- och styrelseprotokoll 1892-1955, medarbetarregistratur 1923-1966, direktionens korrespondens 1933-1955, kulturredaktionens korrespondens 1937-1966, kor­respondens med utlandskorrespondenterna 1939-1965 och chef­redaktörerna Börje Brilioths, Carl Kreugers, Gustaf Näsströms och Victor Vindes korrespondens 1939-1965. Räkenskaper och diverse journalserier ligger inom perioden 1896-1957.

Bland äldre fragment märks handlingar härrörande från chef­redaktören Anders J eurling samt strödda kontrakt.

Svenska Dagbladet (1884-) har deponerat sitt medarbetar­registratur 1901-1920. Som nämnts går Dagens Nyheters mot­svarande registratur tillbaka till 1908 och stockholmstidningens till 1923.

Det från Aftonbladet (1830-) överlämnade arkivet faller huvudsakligen inom Kreugerperioden (1932-1956), främst olika journalserier, distributionsrapporter, räkenskaper och diverse statistik.

Före 1932 ligger vissa 1800-talsfragment (kassabok 1852-1854,

16

Sveriges pressarkiv och pressmuseum

strödda protokoll 187.7-1889) samt professor Gustaf Retzius' stora manuskriptarkiv från chefredaktörstiden oktober 1884-november 1887.

Arkivet från Svenska Morgonbladet (Morgonbladet) (1890-1958) upptar ca 20 hm och innehåller bolagsstämma- och styrelse­protokoll 1900-1943, aktieböcker 1898-1945, korrespondens 1940-1958 och räkenskaper 1902-1957.

A v landsortstidningar återfinns smärre arkiv från Skaraborga­ren, Västernorrlands Allehanda och Västerviks-Posten.

Skandinaviska Tryckeriaktiebolaget har ett speciellt intresse ge­nom sina betydande ägarintressen i stockholmspressen kring sekel­skiftet. Protokoll, räkenskaper och strödda handlingar har bevarats inom perioden 1899-1906.

Ä ven från pressorganisationerna har arkivalier överlämnats. Av centrala organisationer är Publicistklubben (PK), grundad 1874, äldst. Publicistklubbens ideella och allmänkulturella in­riktning har gjort den till ett forum för frågor som pressetik, tryck­frihet och sekretess, journalistutbildning. Protokoll med bilagor 1874-1966, liggare över medlemmar m. m., korrespondens 1928-1946, diverse ämnesordnade handlingar samt räkenskaper 1901-1954 upptar ca 15 hm.

Svenska Tidningsutgivareföreningen (TU) bildades 1898 som en tidningsföretagens organisation med både dags-, vecko- och vissa facktidningar som medlemmar. Regionalt har skett en indelning i kretsföreningar. Hittills överlämnade delar av arkivet ligger i storleksordningen 20 hm.

I arkivet ingår kopior av föredragningslistor och protokoll 1946-1967, cirkulär 1947-löpande, medlemsuppgifter 1933-1965, upplageuppgifter 1933-1960, uppgifter om pappersförmed­ling 1920-1967, ämnesordnade handlingar (dossierer) samt räken­skaper (huvudböcker, dagböcker, kassaböcker m. m.) 1910-1958.

1919 bildades en arbetsgivarsektion inom TU, vilken 1935 blev fristående under namnet Tidningarnas Arbetsgivareförening (T A). Från TA har överlämnats cirkulär 1953- löpande, medlems­böcker 1919-1953 samt räkenskaper (huvudböcker, dagböcker, kassaböcker m. m.) 1919-1958.

Av övriga organ med nära anknytning till TU återfinns arkiva­lier från bl. a. dess veckopressektion Vectu, Mellersta kretsen, Smålandskretsen, stockholmspressens ekonomiska förening, Pres­sens förtroenderåd och några kommitteer.

Svenska Journalistförbundet. (tidigare -föreningen) har från bildandet 1901 haft en facklig inriktning och är numera anslutet till TCO. Från SJF föreligger protokollskopior 1960-1968 samt strödda äldre handlingar.

2 - Arkiv, samhälle ..• 17

Leif Gidlöt

Pressorganisationernas tryck ingår som nämnts i prmctp i biblioteket. Dit hör PK's årsberättelser (årsböcker), meddelanden och matriklar från 1881, TU's och TA's meddelanden, verksam­hetsberättelser, matriklar och övriga publikationer från 1912 samt SJF's matriklar från 1902 och kongressprotokoll från 1918.

Till representerade pressorganisa tioner hör också U t ländska pressföreningen i Sverige.

Pressens Opinionsnämnd tillkom 1914 som en heders- och skiljedomstol för pressen med representation för de stora press­organisationerna samt juridisk expertis. Nämndens akter i behand­lade mål 1917-1968 jämte diverse räkenskaper upptar 3 hm.

A v tillfälliga föreningar utan egentlig pressanknytning kan näm­nas Antifascistisk samling, Folkfronten och Svenska hjälpkom­mitten för Spanien, varifrån arkivfragment från åren närmast före 1939 medföljt en klippsamling från Ture Nermans tidning Trots Allt!.

Materialet från Tidningarnas Telegrambyrå (TT) bildar både genom sin storlek och speciella karaktär en särskild enhet inom pressarkivets bestånd, varav det omfattar över hälften eller när­mare 350 hm.

TT -arkivets kvantitativt helt dominerande huvuddel består av centralredaktionens ingående och utgående nyhetstelegram. Det fördelar sig i ingående utrikestelegram 1943-1947 och 1967-1971, utgående utrikestelegram maj 1932-september 1933 och 1939-1970, utgående inrikestelegram 1939-1969 och radio­nyheter 1939~1970.

A v nyhetstelegrammen sker leveranser löpande med endast en kortare eftersläpning. Särskilt de ingående utrikestelegrammen uppvisar emellertid en så betydande ansvällning, att gallrings­åtgärder i någon form torde komma att få övervägas.

Utöver det jämförelsevis homogena telegrammaterialet ingår även strödda delar av TT's korrespondens m. m., däribland ny­hetstelegram till och korrespondens med TT's utländska förbin­delser juli 1939-juni 1940 (fr a Reuters i London, Agence Havas i Paris, Contelunion i Berlin och Tass i Moskva). Ritzaus bureaus telegram till TT's Malmöredaktion 8-9 april 1940 har likaså be­varats liksom filialens egna utgående telegram dessa två kritiska dagar.

Vid sidan av det speciella materialet kring krigsutbrottet 1939 f 40 märks statistiska uppgifter rörande TT's utrikesförbindelser från 1929, handlingar från valbevakningarna 1955-1968, TT­chefen Gustaf Reuterswärds korrespondens 1922-1946, inrikes­chefen Ewald Beckmans korrespondens 1941-1944 samt strödda volymer allmän korrespondens från 1921.

18

Sveriges pressarkiv och pressmuseum

Mer omfattande forskning i TT -arkivet har de senaste åren fr. a. bedrivits av docent Stig Hadenius i Göteborg för ett arbete till TT's 50-årsjubileum 1971. Detta har till största delen kunnat ske i form av inlån till Göteborg.

Ett material av liknande typ som TT -telegrammen utgör en sam­ling nyhetsbulletiner från Svensk-norsk Pressbyrå 1942-1945.

TT inledde sin verksamhet 1921 och ersatte då som nyhets­förmedlare den 1867 grundade Svenska Telegrambyrån. Svenska Telegrambyråns ingående nyhetstelegram 1867-1909 (delvis-1911) uppgår till 45 hm. Vi har alltså en i det närmaste total lucka i nyhetstelegrammaterialet 1910-1938.

Att driva en aktiv inventerings- och insamlingsverksamhet är och har varit en principiell ambition, som emellertid nu väsentligt begränsas av att accessionsutrymmet sjunkit under 10 %- Detta måste i sin tur delvis tas i anspråk för vissa åtagna löpande acces­sioner till TT -arkivet.

Vidare har ordnings- och förteckningsarbeten av personella skäl och genom löpande arbetsuppgifter inte kunnat föras framåt i önskvärd utsträckning. Förteckningsbeståndet är sålunda ännu mycket ofullständigt.

Institutionen befinner sig för närvarande i ett övergångsläge vad gäller verksamhetens omfattning och finansiering. Det utred­ningsarbete som bedrivits inom styrelsen under 1970 och 1971 har lett fram till en form av förstatligande och anknytning till riksarkivet av arkivet och vissa delar av biblioteket som första­handsalternativ.

Till denna slutsats har bidragit de praktiska svårigheter och kostnader, som skulle vara förenade med ett anskaffande av nya lämpliga lokaler, personalrekryteringssynpunkter samt allmänna rationaliseringsöverväganden. Vidare anknyter verksamheten nu­mera i hög grad till vissa delar av det statliga arkivväsendets ordi­narie och instruktionsmässiga uppgifter.

Föreningens årsmöte den 12 maj 1971 anslöt sig till styrelsens bedömning. Föreningen föreslog därför i skrivelse till Kungl. Maj:t den 15 juli 1971 ett förstatligande i form av en integrering i riks­arkivet samtidigt med en mot verksamhetens omfattning svarande pet:sonaltilldelning.

Kungl. Majt har emellertid ännu inte tagit slutgiltig ställning till förslaget.

Skulle ett förstatligande komma till stånd, har det betraktats som önskvärt att de arkivaliska bestånden, referensbiblioteket och den forskningsinriktade delen av verksamheten kan hållas samman inom riksarkivets ram. Begreppet Sveriges pressarkiv har vunnit hävd under en nu 25-årig existens.

19

Kungl. bibliotekets handskriftsavdelning En presentation

Av förste bibliotekarie Harry Järv

Kungl. bibliotekets handskriftsavdelning har en lång och äre­vördig, men tyvärr inte alltigenom moraliskt fläckfri historia. Däri liknar den andra jämförbara, t. o. m. ännu mer lysande bildnings­institutioner, t. ex. det berömda biblioteket i Alexandria. Denna institution bestod i nära tusen år, från 290-talet f. Kr. till 642 e. Kr., då de arabiska erövrarna eldade upp bokbeståndet. (Man värmde badvattnet i stadens offentliga badinrättningar med bokrullarna.) Bokanskaffningen bedrevs energiskt och effektivt, Alexandria­bibliotekets agenter och uppköpare genomsökte hela Medelhavs­området på jakt ·efter manuskript. Aristoteles' boksamling köptes för dyra pengar. Fartyg som anlöpte Alexandrias hamn genom­söktes, och om man fann några bokrullar, införlivades de med biblioteket; ägarna fick kopior. Under Ptolemaios III Euergetes' tid lånades Aischylos', Sophokles' och Euripides' originalmanu­skript från statsarkivet i Athen. Athenarna var först obenägna till detta interurbanlån, men sände slutligen manuskripten, sedan en borgenssumma på inte mindre än 15 talenter deponerats i Athen. (En attisk talent motsvarade värdet av 26,196 kg guld.) Bibliote­karierna i Alexandria behöll som vanligt originalen och återsände kopior. När det i Athen började talas om ohederlighet och bandit­fasoner, svarade man att athenarna kunde behålla den deponerade summan; pengar fanns det gott om i världen, i synnerhet i Egyp­ten, medan de lånade manuskripten var unika och ovärderliga och följaktligen hörde hemma i världens förnämsta kulturinstitu­tion.

När biblioteket i Alexandria var som störst, innehöll det om­kring en miljon bokrullar.

Liknande ambitioner på det kulturella planet hade man i Sve­rige på 1600-talet, och även förvärvssättet är jämförbart. (Också KB innehåller f. ö. nu omkring en miljon böcker.) Åtskilliga av de viktigaste medeltida handskrifterna i KB kom till Sverige som krigsbyte under 30-åriga kriget: Codex gigas eller Djävulsbibeln från början av 1200-talet och den viktigaste handskrift skriven av Jan Hus (1398) som bevarats, för att nämna bara ett par exempel. Omhändertagandet av handskrifter och böcker skulle på den

20

Kungl. bibliotekets handskriftsavdelning

tiden ske regelrätt och lagenligt - man tillämpade Hugo Grotius' teser om krigsbyte i De jure belli et pacis (1625), ibland med en aning sofisteri, som när jur. dr Balthasar Henkel (anställd i svensk tjänst för att "justificera vårt helium") efter erövringen av Mainz 1631 i 18 teser jakande besvarade frågan om det var rätt att lägga beslag på domkapitlets bibliotek. Plundring beivrades. Hur grän­sen för begreppet plundring skulle dras kunde man förstås ha olika uppfattning om i de två lägren. När Lillsidan i Prag erövra­des av svenskarna sommaren 1648, besattes bl. a. det rika Strahov­klostret nära Hradcany. I ett brev från abboten i Hradiste till böhmiska ståthålledet läser vi om denna händelse bl. a.: "Vid svenskarnas infall i Prag led Strahovklostret som bekant stor skada genom plundring; bland annat tog överste K.naring [Georg Johan von K.norring], som amörde finnarna, största delen av kyrkokassan med sig samt den stora bröstbild av S:t Norbertus, som den saliga furstinnan av Lobkowitz låtit förfärdiga."

I Strahov förvaras också en handskrift som innehåller en detal­jerad redogörelse för hemsökelsen. Den är skriven av ett ögon­vittne, munken Evermod Jiri Koseticky, då en 18-årig yngling. Han berättar: "Och i Strahovklostret timade något underligt. Efter plundringen gick några av det icke-katolska svenska folkets predikanter in i biblioteket och utvalde åt sig böcker som beha­gade dem. Sedan började de disputera och träta med en av Stra­hovs lärda präster, och när en av de svenska predikanterna blev besegrad i disputationen, grep han i sin förlägenhet en tallrik av tenn och slungade den i vredesmod rakt i synen på Strahovprästen. Men då han vidare smädade och talade lastetigt om den katolska gudstjänsten, så föll han med Guds medgivande ned på golvet och dog en plötslig död. Två musketörer som var tillstädes tog liket, en i vartdera benet, släpade ut det och begravde det på den öppna platsen vid klostermuren."

Var de böcker som behagade de svenska fältprästerna nu finns vet man inte. Strahovbiblioteket kan möjligen ha hamnat i Fin­land och har i så fall sannolikt införlivats med Åbo akademis bibliotek och förstörts vid branden 1827. Men det är bara en gissning.

Strahovklostret grundades år 1140, f. ö. på initiativ av den biskop Jindrich Zdik från Olomouc, vars porträtt, målat av Hilde­bert målare - en konstnär som tjeckiska konsthistoriker med all rätt är stolta över - återfinns i ett böhmiskt breviarium från 1136 som tillhör det svenska krigsbytet från Prag och nu finns i KB. I klostret är sedan 1953 Museet för tjeckisk litteratur in­rymt Den tjeckiske kollega som visade mig museets samlingar när jag första gången besökte Strahov kunde inte underlåta att

21

Harry Järv

skämta lite med mig, när han fick klart för sig att jag i mitt dag­liga arbete har omvårdnaden om en del av krigsbytet från Prag. "Detta är verkligen inte mycket att visa en svensk", sade han ursäktande, "den första boksamlingen i Strahov förstördes vid en eldsvåda 1258, den andra gick förlorad under husitkrigen, den tredje hamnade som bekant i Sverige. Det som finns 4är nu är bara en blygsam början till en fjärde samling ... "

J ag förstod nog piken, men hade inte mer att komma med än de 133 böhmiska urkunder som återställts redan på Gustav III:s tid och de 21 handskrifter skrivna på tjeckiska som sänts till­baka 1878; kvar i Sverige finns bara de latinska handskrifterna. Men de är viktiga nog för tjeckerna; några av dem hör till de vik­tigaste handskrifter som finns över ):mvud taget.

Nitet hos de svenska 1600-talsboksamlarna tycks dock inte ha varit hundraprocentigt. I klosterbiblioteket i Zlata koruna i Syd­böhmen finns t. ex. en stor samling böcker som fortfarande kallas "av svenskarna icke medtagna böcker"; varför de lämnats kvar vet man inte. Ett annat egendomligt exempel: Den svenske befäl­havaren von Königsmarck skickade fältprästen Johan Klee för att ta hand om Thomasklostrets bibliotek i Prag. "Men", som en bevarad klosterkrönika berättar, "vad munkarnas brinnande böner inte förmådde, det verkade sex silverskedar och en guld­bägare, som abboten skänkte Klee. Dennes alltför stora nit sval­nade plötsligt vid denna anblick, så att han återlämnade böckerna på några få undantag när."

Drottning Kristina engagerade - också här i likhet med biblio­tekarierna i Alexandria på sin tid - agenter och uppköpare, och en del av det gamla beståndet är ärligen köpt på hennes tid: en av de värdefullaste Villonhandskrifter som har bevarats, en Marco Polohandskrift som tillhört kejsar Karl V och är berömd för en tidig världskarta (mycket schematisk), några biblar av stor skön­het, skrivna i Frankrike på 1200- och 1300-talen osv. Många värdefulla handskrifter har skänkts till biblioteket. Siebenhirters bönbok fick Kristina sannolikt som gåva av Paul Khevenhtiller, en österrikisk adelsman som avancerade till general i svensk tjänst. En kräsen konsthistoriker, Wilhelm Köhler, har sagt att det i Sverige finns bara två konstverk av högsta internationella klass, nämligen Rembrandts Claudius Civilis på Nationalmuseum och Codex aureus i KB. Den handskriften, skriven i England omkr. 750, kom till KB med Johan Gabriel Sparwenfelds donation 1705 (eller 1706), som också innehöll en del italienska humanisthand­skrifter av yppersta kvalitet.

Ar 1780 fördelades Antikvitetsarkivets samlingar mellan Riks­arkivet, KB och Vitterhets-, historie- och antikvitetsakademien.

22

Kungl. bibliotekets handskriftsavdelning

Till RA gick jorde- och domböcker, genealogica, äldre kopior av gamla brev samt historica. KB fick övriga handskrifter, vilket innebar att biblioteket på en enda gång tillfördes huvudparten av svenska medeltida handskrifter, laghandskrifterna, bönböcker och andra handskrifter från Vadstena, dessutom samlingen forn­kunskap med ovärderliga anteckningar av Bureus, Stiernhielm, Peringskiöld, samlingen Rannsakningar efter antikviteter m. m. Också den stora samlingen isländska handskrifter var med i detta förvärv. De isländska handskrifterna är visserligen köpta på 1600-talet, men köpeskillingen var otillständigt låg, och transaktionerna skedde delvis under en tid när handskrifter inte fick utföras från Island.

Från Antikvitetsarkivet kom också John Ardernes De arte phisicale et de cirurgia, en 542 cm lång bokrulle från 1412 av stort medicinhistoriskt intresse, på sitt område i betydelse jämför­bar med Djävulsbibeln och Codex aureus.

Men tillväxten har ingalunda varit jämn och ostörd. Kristina själv vållade samlingarna stort avbräck. Hennes holländske biblio­tekarie Isaac V ossius fick när han lämnade tjänsten i Stockholm med sig en stor samling värdefulla handskrifter - till en del uppenbarligen i stället för utebliven lön - som nu befinner sig i universitetsbiblioteket i Leiden. Bland dessa handskrifter var också Codex argenteus, senare återköpt från Holland av Magnus Gabriel De la Gardie och skänkt till Uppsala universitetsbibliotek 1669. I den handskrivna katalog över drottning Kristinas bibliotek som finns i KB är den noterad först bland manuskripten i kvarto: "Euangelistarum Fragmenta, Sermone & Charactere Gothico. Membrana MS." När Vossius fick silverbibeln, torde dock ingen ha förstått dess värde.

Huvudparten av sina handskrifter tog Kristina med sig till Rom; de förvaras nu i Vatikanbiblioteket som särskild samling, Biblio­theca Alexandrina.

Slutligen drabbades KB och dess handskriftsavdelning svårt vid slottsbranden 1697, då ungefär fyra femtedelar av handskrif­terna förstördes : 1103 handskrifter brann upp, 283 räddades enligt en strax efter branden gjord inventering. (17.386 av de tryckta böc­kerna brann upp, 6.286 räddades, alltså ungefär samma propor­tioner som i fråga om handskrifterna.) En av handskrifterna bör dock flyttas över från förstörda till räddade, nämligen den ovan nämnda Siebenhirters bönbok, som stals i villervallan vid bran­den, men återfanns i en guldsmeds ägo och återköptes till KB 1825, skadad av eld och vatten, men ändå fortfarande i mitt tycke det vackraste prov på medeltida bokmåleri som finns i KB.

* 23

Harry Järv

Dessa här nämnda och åtskilliga andra av KB:s handskrifter är internationellt kända och föremål för stort intresse; om dem förekommer en omfattande korrespondens med utländska fors­kare. Men det mesta arbetet på handskriftsavdelningen ägnas rela­tivt färskt material, brevsamlingar och privatarkiv från 1800- och 1900-talen. Kvantitativt utgör enskilda personers arkiv huvud­parten av det accesserade materialet under de senaste decennierna. Ett hundratal sådana arkiv, många av dem mycket omfattande, har ordnats och katalogiserats under 50- och 60-talen.

KB:s förvärvspolitik har på sistone intensifierats. (Ännu för en generation sedan, när handskriftsavdelningens signaturschema slutgiltigt fastslogs, tycks man inte ha räknat med några nyför­värv; schemat har i princip inte plats för sådana.) statistiken för de tre senaste tioårsperioderna 1941-50, 1951-60 och 1961-70 ger här ett klart och entydigt utslag: under 40-talet var medel­talet accesserade enheter per år 31, antalet hyllmeter förvärvade handskrifter per år 1,24, under 50-talet var motsvarande siffror 55 förvärv och 7,90 hyllmeter per år, under 60-talet 105 förvärv och 42,00 hyllmeter.

Den verklighet som dessa siffror beskriver har naturligtvis skapat en del problem; det är ju vår strävan att så snart som möjligt katalogisera det nyinkomna materialet och göra beståndet tillgängligt för forskningen. Därtill kom en besvärande eftersläp­ning, som i början av 60-talet närmade sig 300 hyllmeter; okata­logiserade handskrifter låg nedpackade i lårar överallt i huset. Ännu 1963 bestod avdelningens personal av en chef och två assistenter. Om situationen skulle kunna bemästras, måste perso­nalen ökas. I de s. k. lärda verken och jämförbara statliga institu­tioner är detta som bekant inte lätt att genomföra. Vi har i KB löst problemet så att tio av de sjutton personer som nu (hösten 1971) arbetar på avdelningen är AMS-avlönade; mindre än halva personalstyrkan är således på KB:s stat. Det fungerar tillfreds­ställande, även om det vore möjligt att sysselsätta många fler. Restantierna är dock nu katalogiserade, liksom det mesta av det nytillko~a materialet.

Utrymmesproblemen har klarats någorlunda tillfredsställande genom om- och tillbyggnader. En stor del av KB:s källarvåning, den del som förut hyste tidningsbeståndet, har byggts om till handskriftsmagasin. Det var inflyttningsklart i oktober 1965 och rymmer 1363 hyllmeter. Inredningen består av specialgjorda eva­kueringsbara hyllsektioner av plåt. Varje sektion rymmer två hyllmeter handskrifter. En plåtskiva fäst på sektionens baksida kan med ett enkelt handgrepp flyttas till framsidan, där den då tjänstgör som lock. Lådan kan sedan snabbt bäras i väg. Dock

24

Kungl. bibliotekets handskriftsavdelning

inte med lätthet; det krävs två starka karlar. Det format vi stan­nat för innebär nämligen en kompromiss mellan bekvämlighet vid eventuell evakuering och bekvämlighet i det dagliga arbetet när hyllan står i orubbat läge i magasinet. Det vanligaste handskrifts­formatet i KB kräver ett ganska stort hyllformat. större än evaku­eringssynpunkten kunde medge. En del praktiska olägenheter måste vi alltså ständigt dras med.

På grund av de stora förvärven under 60-talet blev det snart olidligt trångt i det nya magasinet redan efter några få år. Från och med sommaren 1971 disponerar handskriftsavdelningen dock fyra rum i det nya underjordiska magasinet i Humlegården bakom KB-byggnaden. vilket ger åtminstone några års frist innan läget åter blir bekymmersamt. I ett av rummen lagras nya förvärv tills de kan tas om hand för katalogisering, i ett annat förvaras deposi­tionerna. ett tredje innehåller Hammarskjöldarkivet. i det fjärde har inrymts Nelly Sachs' arkiv. Det sistnämnda är det enda privat­arkiv i KB där vi har försökt återskapa arkivbildarens miljö. Arki­vet omfattar inte bara författarinnans brevsamling och manuskript. utan också hennes böcker och bohag; rummet är så långt det är möjligt en rekonstruktion av hennes enrummare vid Bergsunds strand.

I samband med ombyggnaden vid mitten av 60-talet fick hand­skriftsavdelningen också fyra arbetsrum som var klara i mitten av november 1966 (tidigare satt vi i handskriftsmagasinet) och en egen läsesal med 19 forskarplatser. Läsesalen togs i bruk den 25 november 1966 och är såvitt jag vet fortfarande den enda i sitt slag i landet. Den förste som antecknade sitt namn i besöksligga­ren var Sigfrid Siwertz; hans papper skulle fem år senare. hösten 1971. komma att införlivas med handskriftsavdelningens sam­lingar.

Den statistik som förts fr. o. m. 1967. dvs. sedan handskrifts­läsesalen tagits i bruk. visar att besöksfrekvensen hittills ganska konstant hållit sig omkring 3.200 personer om året. medan antalet framtagna handskrifter genomsnittligt (men med en tendens till ökning) varit något över 6.000 om året. Assistenterna i hand­skriftsexpeditionen har. eggade av Wilma Rudolphs och Chi Chengs tider och av sina egna serviceambitioner.lyckats nedbringa framtagningstiden till c:a en minut i enkla och ett par minuter i något besvärligare fall.

Ett referensbibliotek omfattande c:a 100 hyllmeter paleografisk litteratur. handskrifts- och inkunabelkataloger samt faksimilutgå­vor av handskrifter uppställdes i läsesalen under 1967. Det utbyggs successivt.

Den aktiva förvärvspolitiken har också i någon mån medfört

25

Harry Järv

en breddning av intressesfären. Det finns visserligen av gammalt en betydande mängd handskrifter av historiskt och politiskt inne­håll i KB - facket historia är ett av handskriftsavdelningens största, och dessutom finns det några omfattande specialsam­lingar som huvudsakligen innehåller historia (Engeström, Rålamb) - men förvärvsintresset har förut huvudsakligen varit inriktat åt det litterära hållet: till våra viktigaste namn hör av gammalt Carl Christoffer Gjörwell, August Strindberg, Selma Lagerlöf, Ellen Key, Viktor Rydberg, Klara Johanson. Det fältet odlas fort­farande, och på senare år har KB förvärvat en rad betydande för­fattararkiv (eller delar av sådana): Sophie Adlersparre (Esselde), Erik Asklund, Henning Berger, Bert Brecht (material från hans tid i Sverige), Fredrik Dahlgren, Lotten Dahlgren·, Anna Lenah Elgström-Collijn, Albert Engström, Urban von Feilitzen, Elsa Grave, P. A. Gödecke, Verner von Heidenstam (mikrofilm av hela övralidsarkivet), Gunnar Hylten-Cavallius, Gustaf Janson, Erik Axel Karlfeldt (tillgängl. 1981), Martin Koch, Pär Lager­kvist (under hans livstid skall arkivet dock vara kvar hos honom), Anne Charlotte Leffler (dep.), Oscar Levertin, Sven Lidman, Erik Lindegren, Axel Lundegård, Harriet Löwenhjelm, Bertil Malmberg, Moa Martinson, Vilhelm Moberg, Gösta Oswald, Al- · got Ruhe, Sigfrid Siwertz, Mme de Stael (43 brev), Kurt Tucholsky (hans tid i Sverige), Carl David af Wirsen och Rudolf Värnlund. Av litteraturhistoriker kan nämnas Holger Ahlenius, Walter A. Berendsohn, Emy Ek, Martin Lamm, John Landquist, Sven Rin­man och Fredrik Vetterlund. Till denna sistnämnda grupp kan också hänföras tidskriften studiekamratens arkiv.

Nyinkomna samlingar av intresse för konst- och arkitektur­historiker: J. A. G. Acke, Ferdinand Boberg, Gustaf Cederström, Gustaf Fjrestad, Paul Gauguin (hans hektograferade tidskrift Le Sourire), Kurt Jungstedt, Gustaf Munthe, Karl Nordström, Johan Tobias Sergel, Karl Erik Steneberg, Carl Wilhelmson (dep.), Helga Zettervall.

Samlingar av teaterhistoriskt intresse: Gustaf Collijn, Gustaf Fredrikson, August Lindberg (dep.), Per Lindberg (dep.), Gerda Lundequist-Dahlström, Knut Michaelson, Olof Molander (till­gängl. 1995), Nils Personne, Naima Wifstrand.

Musik: Karl Birger Blomdahl, August Körling, Felix Körling, J enny Lind, Adolf Fredrik Lindblad, Bo Nilsson.

Bok-, biblioteks- och bokhandelshistoria: Isak Collijn, Förening­ens för Bokhantverk arkiv, Arthur Sjögren, George Stephens, Thulins antikvariats arkiv, Fredrik Vult von Steijern (dep.).

Filologi: Gösta Langenfelt, Frits Läffler (dep.), Einar Löfstedt, Axel W:son Munthe.

26

Kungl. bibliotekets handskriftsavdelning

Släktarkiv: Björnstjerna, Breitholtz, Dickson (dep.), Ekmarck, Funck, Hagberg, Heden, Jungstedt, Lagerberg, Levertin, Linder, Neovius, Nordenfelt, Odencrantz (dep.), Rudbeck (dep.), Thyse­lius.

Folklivsforskning (och filologi): Arthur Thesleff. Geografi (och bibliotekshistoria): E. W. Dahlgren. Juridik: Boström & Levinson Advokatbyrås arkiv, Hugo Lind-

berg, Birger Wedberg. Sociologi: E. H. Thörnberg. Nationalekonomi: Gustav Cassel, Eli Heckscher. Ekonomiska förhållanden: Gustaf Abraham Granström och

Carl Gustaf Granström (material rörande olika industrier och gruvföretag: ASEA, Ölands Cement AB, Sala silvergruva, Nor­bergs Gruf AB, LKAB).

Politik och historia: Nils Ahnlund, Ivar Anderson, Hjalmar Branting (familjebrev; kopior av orig. i Arbetarrörelsens arkiv), Elsa Brändström, Henning Elmquist, Ellen Hagen, Hjalmar Ham­marskjöld, Dag Hammarskjöld, Åke Hammarskjöld, Bo Ham­marskjöld, Erik Heden, Kerstin Hesselgren (en annan del av hen­nes arkiv finns i K vinnohistoriskt arkiv i Göteborgs universitets­bibliotek), Sigrid Leijonhufvud, Mia Leche Löfgren (innehåller även en del av Eliel Löfgrens papper), Gösta Mittag-Leffler (dep.), Adrian Molin, Nordens Frihets arkiv, Valfrid Palmgren Munch­Petersen (rörande förhållandet Danmark-Sverige), Carl Gustaf Tessin (Akerödagboken och brevsamlingen), Herbert Tingsten (ar­kivet ännu ej överlämnat), östen Unden, Lydia Wahlström, Uno Willers, Yrkeskvinnors samarbetsförbunds arkiv.

Frisinnade landsföreningens arkiv, som från början deponera­des i KB i ett par omgångar, har nu överlämnats i KB:s ägo och utgör grundstommen i ett "liberalismens arkiv", som senare har utökats med flera liberala politikers papper (Carl Ekman, Elof Ericsson) och en del material från folkpartiet; avsikten är att folkpartiets arkiv successivt skall överlämnas till KB.

Utöver arbetet att katalogisera det snabbt växande materialet räknar vi det som en angelägen uppgift att revidera den gamla katalogen, som ju har tillkommit genom många bibliotekarie­generationers arbete (vi har fungerande katalogblad från två och ett halvt sekel) och som därför är ojämn och innehåller förrädiska fallgropar. Beståndet är delvis väl katalogiserat (de isländska handskrifterna är förtecknade i en katalog av Gödel, tryckt 1897-1900, de orientaliska i en katalog av Riedel, tryckt 1923), medan katalogen över andra delar är helt otillfredsställande. På grund av de stora förvärven under senare år har detta angelägna revisionsarbete först nyligen kunpat påbörjas. Det är vår för-

27

Harry Järv

hoppning, att det så småningom skall resultera inte bara i pålit­liga real- och kortkataloger, utan också i tryckta kataloger över de viktigare facken. Planerat och delvis påbörjat är detta arbete för autografsamlingen, Strindbergssamlingen (både Nordiska mu­seets stora samling, deponerad i KB 1922, och KB:s eget Strind­bergsmaterial), de medeltida teologiska handskrifterna, de medel­tida laghandskrifterna samt svensk fornkunskap. Detta är dock långsiktiga arbeten, som måste utföras jämsides med katalogise­ringen av nyförvärven. Och dessa kommer med all sannolikhet även i fortsättningen att vara kvantitativt betydande. Under 1971 tillfördes handskriftsavdelningen 158 enheter och ökade med 164 hyllmeter.

28

Arkiver og edb Av arkivar Andreas J~rgensen

Man har bedt mig give en redeg0relse for en unders0gelse af k0benhavnske realkreditforhold i f0rste halvdel af 18-tallet, som jeg for tiden arbejder med. Den srerlige anledning til redeg0relsen på dette sted er måske, at unders0gelsen er en umiddelbar fort­srettelse af et ganske almindeligt registerarbejde ved Landsarkivet for Sjrelland, og at der i unders0gelsen indgår edb. På denne bag­grund har jeg ikke kunnet modstå fristelsen til at afslutte rede­g0relsen med nogle generelle betragtninger over de problemer, der nu er ved at trrenge sig på for arkiverne på grund af den hur­tige udvikling i samfundsvidenskaberne, hvoraf edb vii vise sig at vrere en helt symptomatisk bestandsdeL

Som i alle landets arkiver har man også i Danmark i tidens I0b udarbejdet omfattende navneregistre til srerlig hyppigt anvendte protokolrrekker. Hos os har dette arbejde ofte vreret udf0rt i til­knytning til forskellige beskreftigelsesforanstaltninger, som under de givne arbejdsforhold tilsyneladende bedst har kunnet udnyttes på denne måde.

Registreringer af denne art har ofte haft et ganske snrevert per­sonalhistorisk, for ikke at sige genealogisk sigte. Dette kunne set fra et videnskaheligt synspunkt ofte f0Ies ret utilfredsstillende. Ved Landsarkivet for Sjrelland blev det da for nogle år siden besluttet, at s0ge efter registreringsemner, der umiddelbart kunne have et videre perspektiv, og vi standsede da ved protokollerne med obligationer i fast ejendom tinglyst ved K0benhavns byting. Vi var enige om, at såvel Iåntagere som Iångivere måtte registre­res alfabetisk, og da vi nu alligevel skulle gennem hele materialet fik min kollega Frank J 0rgensen og jeg aftalt, at vi også skulle medtage en rrekke andre oplysninger såsom lånesum, pantets art (gård, hus, varelager, skib osv.), dets beliggenhed, prioritetsrrekke­f0lgen osv. Det indgik da i vore overvejelser, om ikke det på en eller anden måde skulle vrere muligt at g0re systematisk brug af de derved fremkomne data og eventuelt lade dem behandie maskinelt efter en eller anden primitiv kode. At lade disse oplys­ninger indgå i den f0rste registrering, udskr.'vning af kartoteks-

29

Andreas J~rgensen

sedler fra protokollerne, ville i det mindste ikke krreve et nrevne­vrerdigt merarbejde.

Da st0rstedelen af arbejdet med registreringen 1687~1741 var afsluttet gav landsar kivar, dr. Harald J 0rgensen sin tilslutning til, at jeg gjorde et fors0g på at udnytte det ubearbejdede kartoteks­rnatedale til en videnskahelig unders0gelse, naturligtvis under forudsretning af at landsarkivet fik et register ud af det. Hvad jeg til gengreld mente at kunne spare arkivet for, var udgiften til en orofattende alfabetiserings- og renskrivningsproces.

I 1969 fik jeg da med anbefaling fra Harald J0rgensen forsk­ningsrådets bevilling til med en pr0veunders0gelse at finde ud af, om materialet lod sig bruge, og hvad budgettet for en elektronisk databehandling i givet fald kunne anslås til. Resultatet af pr0ve­unders0gelsen, som bl. a. indeholdt opstillingen af et forel0bigt edb-program med tilsvarende pr0vek0rsler af ca. 400 lån, forelå i 1970, og i 1971 fik jeg bevilling til at lade hele materialet be­arbejde.

Da pr0veunders0gelsen begyndte, var mit kendskab til mulig­hederne ved moderne edb. desvrerre begrrensede, og endnu mere svrevende var vore foresililinger, da vi på et tidligere tidspunkt havde begyndt registreringen. Til undskyldning tjener ganske vist, at der i mellemtiden har fundet en betragtelig udvikling sted, men meget ville alligevel vrere blevet bedre, hvis vi allerede da havde s0gt sagkyndig bistand. Ukenskabet har nu hrevnet sig på i hvert fald to måder. Registreringen har ikke i tilstrrekkelig grad vreret, hvad man på den sidste nordiske arkivdag har kaldt datavenlig. Opstillingen, sproget og oplysningerne har ikke vreret entydige og formaliserede nok til at registreringskortene umiddelbart har kun­net overf0res. Det har derfor vist sig n0dvendigt at foretage en tidkrrevende redaktion og revision af hele materialet. Herved kan opnås st0rre ensartethed, men - og det er naturligtvis vresentligt - kun ved tab af oplysninger. Dette havde kuil vreret til at undgå ved at begynde hele arbejdet forfra.

Manglen på entydighed hrenger sammen med svigtende fore­stillinger om, hvad der lader sig behandle. Vort oprindelige ud­gangspunkt var, at behandlingsmulighederne var mindre, end de faktisk er. Oplysninger, som vi ikke anså for egnede til databehand­ling, er f0lgelikt ikke ordentligt systematiserede. Alvorligere er det dog, at den manglende viden om det mulige - hvoraf altså dog en del kun er blevet muligt i mellemtiden - har afholdt os fra på kartotekskortene at medtage ganske mange opplysninger, som vi anså for umulige at bearbejde på fornuftig vis, men som nu kunne have vreret både anvendelige og meget oplysende. En del af det fors0mte vil måske kunne indhentes under selve under-

30

Arkiver og edb

s0gelsen, men i stort set må man også her sige, at kun en oparbejd­ning af hele grundmaterialet forfra kunne have afb0det skaden.

Ved pr0veunders0gelsen, som var baseret på 400 tilfreldigt ud­valgte lån, (llnskede vi at unders0ge mulighederne for l) at ordne materialet alfabetisk efter låntagere, 2) at ordne det alfabetisk efter långivere, 3) at få en oversigt over långivernes boprel forså­vidt den ikke var K0benhavn, 4) at systematisere oplysningerne om panternes art (huse, vrerksteder, lagre, skibe, l(lls(llre osv.), 5) at få foretaget en stillingsanalyse af såvel låntager- som lån­givergruppen og 6) at tilvejebringe oversigter over udlånte bel0b i forskellige sammenhrenge. Dersom pr(llveunders(llgelsen holder, hvad den har lovet, er i hvert fald disse muligheder til stede.

Muligheden for en stillingsanalyse er naturligvis af meget stor betydning for hele unders0gelsen, og det var da også på dette punkt de st0rste vanskeligheder på forhånd var at befrygte. Dels er et stort antal personer blandt såvel låntagere som långivere anf0rt uden stillingsbetegnelser, og dels er betegnelserne for den samme person givetvis skiftende fra lån tillån. En og samme k0b­mand kan optrrede som "k0bmand'', "negotiant", "handelsmand", "t0mmerhandler", "kommerceråd" og. f. eks. "overformynder", alt efter den sammenhreng hvori lånet indgår. Pr0veunders0gelsen har vist, at selve alfabetiseringen vil afhjrelpe mange av disse vanskeligheder. Mere betydningsfulde personer vil i hvert fald alle kunne rubriceres ganske prrecist. Det kan endda vrere, at sammenstillingen i nogle tilfrelde kan bidrage til et overblik over deres virksomhed.

Det virkeligt afg0rende i forbindelse med en systematisk be­handling af stillingsangivelser og erhverv er imidlertid tilveje­bringelsen af et eller flere sret stillingskoder, altså en opstilling af stillinger og erhverv i grupper og undergrupper, som giver me­ning ved en unders(llgelse af formueforhold og pengebevregelser i befolkningen. Til forskelligt brug har isrer sociologer udarbejdet flere standardprogrammer hertil, men bortset fra, at man meto­disk kan vrere uenig med sociologerne i den foretagne inddeling, er forholdet i hvert fald det, at de sociologiske erhvervs- og stil­lingsgrupper er helt ubrugelige på et historisk materiale. Dels har selve betegnelserne i vore dag et andet indhold end for 2-3 hundrede år siden, og dels er hele den historiske virkelighed en anden.

Vi har endnu ikke lavet en egentlig stillingskode, men vi regner med at l0se problemet ved at få tilvejebragt kronologiske og alfa­betiske oversigter over samtlige forekommende stillingsbetegnelser med angivelser af, hvor hyppigt den enkelte betegnelse forekom­mer. Derved skulle blive etableret et håndgribeligt og overskueligt

31

Andreas lf/Jrgensen

grundlag for inddeling og underinddeling, et arbejde som ville have fået en ganske spekulativ karakter, dersom det skulle have vreret gennemf0rt alene udfra "et almindeligt kendskab tii perio­den". Man kan så håbe, at man med eksperimenter som det fore­liggende ret hurtigt vii l.cll;nne nå frem tii stiiiings- og erhvervsind­delinger eller -koder, som kan blive alment akcepterede og bruge­Iige ved behandlingen af netop denne periode. Det vii Iette arbej­det ved irerntidige unders0gelser og g0re sammenligninger mulige.

En fordel ved den valgte fremgangsmåde skulle det bl. a. vrere, at obligationsprotokollens oprindelige betegnelse bliver stående, så ledes at det helt overlades tii den fremtidige benytter at tage stilling tii, om systematiseringen har vreret fornuftig eller ej.

Selve indskrivningen af materialet sker på en edb-terminal, så at det kan udf0res af kontordamer, der skriver tåleligt godt på maskine. Med henblik på fre:(lltidigt arkivarbejde er det måske nok vigtigt allerede nu at vrere opmrerksom på betydniogen af tii dette formål at disponere over arbejdskraft, som på samme tid kan skrive på maskine, begribe lidt af hele processen, herunder også noget af formålet med igangvrerende opgaver, samt Irese håndskrift. Det vii betyde, at uriiDeligheder eg meningsforstyrrende fejl vii kunne korrigeres undervejs, og at indskrivning eller indkod­ning i mange tiifrelde vii kunne finde sted direkte fra arkivalierne.

Formålet med denne srerlige unders0gelse vii vel i store trrek give sig selv, og jeg skal derfor her indskrrenke mig til et kort­fattet resume omkring nogle enkelte punkter.

En almindelig sammentrelling vii i sig selv afdrekke en del af det davrerende kapitalmarked. Man vii kunne se, hvor store midler der var tii rådighed, og man vii kunne sammenbolde vore al­mindelige oplysninger om den 0konomiske konjunktur med bevre­gelserne i den på denne måde udlånte pengemasse.

Unders0gelsen vii formentlig kunne vise, hvorfra hovedmassen af den kapital, der investeredes i fast ejendom, kom. Forholdet mellem egenkapital og belåning vii kunne belyses ved stikpr0ve­sammenligninger med sk0deprotokollerne samt efter 1731 ved en mere massiv sammenligDing med vurderingsforretninger tii brand­forsikring.

Der er i erhvervs- og stillingsmaterialet gjort en del ud af, at "afmrerke" erhverv med mere eller mindre. direkte tilknytning tii hoffet og centraladministrationen, således at en srerlig sortering efter sådaune kriterier vii kunne finde sted. Det skulle da vrere muligt at kaste noget lys over den umiddelbare rolle personkredse derfra har spillet. Man skal naturligtvis ikke overvurdere betyd­Dingen af lån i fast ejendom, men optagelse af lån kan have flere

32

Arkiver og edb

formål, og det skal nok også i denne forbindelse vise sig interes­sant at se, hvilke veje lånemidlerne er str0mmet.

På tilsvarande måde vii man kunne få oplysninger om forhold og forbindelser mellem andre befolkningslag eller erhvervsgrup­per, f. eks. k0bmrend-håndvrerkere, producenter-aftagere, nego­tianter-detaiilister osv. Her tegner sig efter min mening allerede nu ret interessante perspektiver. Som eksempel mener jeg at kunne an­f0re bryggerne, der er en hyppigt optrredende gruppe, der sammen­lagt omsretter meget store bel0b, både som lånere og som udlånere. Låntagerne synes i h0j grad at have vreret deres aftagare - 01-tappere, vrertshusholdere o.l. Bryggerne var så at sige de eneste, der i nogen udstrrekning fremstillede et ensartet produkt, der til dels skulle afsrettes på et marked i konkurrence. Dette forhold bragte dem tiisyneladende allerede den gang i et bestemt 0kono­misk forhold tii aftagerne - på n0jagtigt samme måde som det skete for vore store bryggerier og andre masseproducenter under industrialiseringen i slutningen af forrige århundrede, et forhold som f0rst kunne afvikles med monopoliseringen og hele systemet med omfattende brancheaftaler. Sp0rgsmålet vii da måske blive at finde ud af, hvordan i dette eksempel bryggerne arrangerede sig som lånere og udlånere.

Man må på forhånd gå ud fra, at langt den st0rste del af den disponible kapital var bundet i fast ejendom. Det er imidlertid nreppe den mest interessante del, og i hvert fald er det ikke den mest dynamiske. Det er k0bmrendenes spekulationskapitaL Men her vii dog ganske bestemt fremkomme visse sammenhrenge. Ved alfabetisering alene vii således utvivlsomt fremtrrede en rrekke enkeltpersoner, der hver for sig både låner og udlåner meget store bel0b. Tii denne gruppe vii bl. a. stork0bmrendene h0re. Erhvervs­analysen og karakteren af disse låneforretninger vii formendig kunne fortrelie os en del om k0bmrendenes virksomhed og om deres kapitalgrundlag. Det ser således ud tii, at i hvert fald nogle k0bmrend ofte har belånt deres ejendomme og undertiden også deres skibsparter så h0jt de kunne for at skaffe kapital, undertiden synes de endda at have gjort det samtidig med, at de optrreder som udlånere af ret betydelige bel0b. Det synes også som om, de i ret vid utstrrekning har handiet med fast ejendom.

I forbindelse med k0bmrendene og sp0rgsmålet om andre st0rre kapitalbesiddere, må jeg i 0vrigt nu beklage, at jeg på grund af mit ukendskab tii edb'ens muligheder ikke i unders0gelsen har fået med tiistrrekkeligt sikre data tii belysning af den brug, vet­havende k0bmrend og andre gjorde af umyndiges midler. For sent har jeg indset, at dette ville have vreret ganske nemt, og at der herved formenttig kunne vrere fremkommet h0jst interessante op-

3 - Arkiv, samhälle . •• 33

Andreas ](lrgensen

lysninger. Det er dels sp0rgsmålet om, hvordan man blev st0rre, når man f0rst havde nået et vist niveau, og dels den tilsyneladende meget kontante vrerdi, der var forbundet med offentlige eller halv­offentlige hverv.

En srerskilt del af unders0gelsen vil komme til at sarnie sig om genopbygningen af K0benhavn efter den store brand i 1728. Den fandt sted på et tidspunkt, da riget efter nresten efter alle samtidige udsagn at d0mme i allerh0jeste grad fattedes penge, og da kla­gerne over lavkonjunktur var almindelige. Hertil kom så, at kredi­torerne ved branden led meget betydelige tab. Ikke destomindre blev byen genopbygget i bedre skikkelse end f0r branden på mindre end 10 år samtidig med, at der begyndte en opblomstring i hele erhvervslivet. Moderne paralleller og teorier ligger jo lige for, men hvordan kunne det gå til, hvor kom pengene fra? Fandt der efter branden vresentlige rendringer sted i långiver- og lån­tagergrupperue i de brandramte kvarterer? Hvem synes at have finansieret genopbygningen? osv.

Branden f0rte endvidere til oprettelse af en brandforsikring for hovedstaden, som bl. a. havde til formål at sikre pantekreditorer og lånemuligheder. Brandforsikringsmaterialet er bevaret, og sp0rgsmålet bliver da at finde ud af, hvilken vregt udlånere fak­tiskt har tillagt forsikringstagning. Fandt den sted f0r eller efter låntagning? Det vil siklcert vise sig, at den ofte fandt sted flere år efter låntagning. En sammenligning af belåningen af de enkelte ejendomme og de vrerdier, husene er blevet tillagt ved vurdering til forsikring, vil kunne oplyse om belåningsgraden, hvorefter det vil blive en helt selvstrendig unders0gelse at få klarlagt, hvorfra de efter sigende forarmede indbyggere skaffede resten af kapitalen. Da der i forbindelse med et specialearbejde allerede er foretaget ret orofattende udskrifter af brandforsikdngsmatedalet, f0rst og frem­mest til belysning af genopbygningsrytmen, men også med angi­velse af ejernavn og ejendomsvrerdi, er det tanken, at lade dette rnatedale underkaste en databehandling efter et program, der umiddelbart korresponderer med hovedunders0gelsens. Iden­tifikationervilda kunne ske på ejernavn og beliggenhed.

En mangel ved det oprindelige rnatedale var, et det ikke gav mulighed for at belyse lånenes l0,betid, og det er naturligvis af stor betydDing at vide, hvor hurtigt lånekapitalen omsrettes. En­kelte lån var ganske vist if0lge obligationen bestemt til at vrere af ganske kort varighed, men det almindelige var, at de blot var opsigelige med et halvt års varsel, og renten i 0vrigt fast. Den var lovbestemt. Agio eller kursgevinst var forbudt. Hvad der rent fak­tiskt skete, kunne man måslce dog få et indtryk af ved en n0jere unders0gelse af enkelte långiveres virksomhed og udlånsrytme.

34

Arkiver og edb

Hvor ofte skiftede de samme penge låntager osv. Aflysningsdato­erne fremgår imidlertid af en srerlig ekstraktprotokol, og vi vii nu på et senere tidspunkt g0re et fors0g på at lade denne oplysning indskrive på kodebånd direkte fra protokollen. Det vii da blive et begrrenset arbejde.

Af 0konomiske og praktiske grunde er unders0gelsen .bestemt til noget viikärligt at slutte i 1741. Dette tidspunkt er valgt, fordi det da skulle blive muligt ikke blot at kaste lys over probierner i tiiknytning til K0benhavns genopbygning, men også at spore nogle af de virkninger, der udgik fra den i 1735 oprettede Courant­bank, landets f0rste seddeludstedende bank. Hvilken betydning synes den at have fået for lånevirksomheden, rendrer lånene i fast ejedom herefter karakter, er der tendens til at de får lrengre I0betid, rendres k0bmrendenes stilling på dette lånemarked osv? Bankens hovedb0ger er bevaret fra 1737, og der synes nu at åbne sig en mulighed for også at få dem gjort tii genstand for en edb med ud­gangspunkt i låntagernavn, bel0b m. v., således at en direkte sam­menligning med oplysningerne fra obligationsunders0gelsen kan etableres. Bankens protokoller er vanskelige at arbejde med, og af bl. a. 0konomiske årsager har en af forudsretningerne for at kunne benytte dem vreret, at indskrivningen på kodebånd kunne ske direkte fra protokollerne. Det har vreret en betydelig vanske­lighed, som dog nu kan overkommes.

Som orotalt skal brandforsikringsmateriale og sk0deprotokoller benyttes til kontrol- og sammenligningsmateriale og til at give sopplerende oplysninger på samme måde som Courantbankens protokoller. Naturligvis kan flere emneområder og arkivfonds inddrages, dersom det kan overkommes. Her skal blot nrevnes skifter, hvortil alfabetiske registre med stillingsangivelser forelig­ger udarbejdet ved landsarkivet for Sjrelland. Det er et ganske uomgrengeligt materiale, som må benyttes i den udstrrekning, det sk0nnes hensigtsmressigt og overkommeligt. Det vii her blive ll0d­vendigt at foretage mange enkeltunders0gelser af personer, og interessen vii da naturligt samle sig om d~m. der fra det 0vrige materiale prresenterer sig med den st0rste eller mest i0jnefaldende låne- og udlånsviksomhed.

Endelig skal det nrevnes, at det overvejes i samarbejde med mag. art. Bente Halding at inddrage også de overs0iske kom­pagniers hovedb0ger i den udstrrekning de er bevaret. De skulle da g0res til genstand for en behandling efter samme principper som Courantbankens hovedb0ger. Der er klart, at man, dersom dette lykkes, vii vrere kommet i det mindste en del af stork0b­mrendene meget tret ind på livet.

Det ville så vrere fristende af bevrege sig endnu lrengere om-

35

Andreas ]1/Jrgensen

kring, f. eks. at dykke ned i stadsarkivets skattemateriale. Men rent bortset, at budgettet trrekker ganske bestemte grrenser, er det i 0vrigt min helt egoistiske opfattelse, at sådanne videregående unders0gelser må vente tii en anden god gang. Og det vii forhå­bentligt kunne lade sig g0re, eftersom magnetbånd og program­me! frit vii kunne berryttes af andre i andre sammenhrenge og tii andre formåL Der vii efter min opfattelse indtil videre kunne fremf0res det argument for unders0gelser af denne karakter, at hvis de ikke f0rer tii de tiistrrebte resultater så vii arbejdet og udgifterne alligevel ikke vrere spiidt, eftersom det oparbejdede rnatedale vii kunne berryttes tii andre formåL Matedale af den art vii nresten altid kunne indgå i den stamme af oparhejdet historisk datamateriale tii brug i flere sammenhrenge, som professor Kristof Glamann har talt om. Noget andet er så naturligtvis, at en under­S0gelse eller en datasamling som den foreliggende i og for sig nok er for tiifreldigt tiivejebragt og derfor af for tilfreldig karakter til etableringen af sådanne stammer eller systematisk planlagte dataarkiver vedr0rende centrale emner, som alle skal kunne trrekke på. Noget sådant forudsretter opstillingen af en freiles programmeringspolitik og et bredt akcepteret programmeJgrund­lag til videreudvikling. Bortset fra, at man aldrig må overse den evige kapacitetsmangel og de umiddelbart utiistrrekkelige bevil­linger, står man dog måske her overfor et af de problemer, som arkivvresnerne utvivlsomt kunne have en betydelig egeninteresse i at tage sig af. De ligger inde med st0rstedelen af det rnatedale der skal behandles, de b0r komme til at opbevare datasarnling­erne, og derfor vii de også i fremtiden blive ansvarlige for service og assistance efter de retningslinier, vi kender fra traditionelle arkiver, hvor interessen for selve arkivdannelsen jo er betydelig.

Der ingen grund til at lregge skjul på, at den her refererede unders0gelse er af ret primitiv karakter. Det fremgår bl. a. af det i vor sammenhreng ikke ligegyldige forhold, at udgangspunktet i virketigheden har vreret 0nsket om at tiivejebringe et register eller index til en ganske bestemt protokolrrekke. Takket vrere lands­arkivets velviije ved registrets tiirettelreggelse og den senere brug af det vii denne srerlige registrering og bearbejdning alligevel kunne give mange oplysninger, som uden anvendelse af edb ville have vreret nresten utiigrengelige i praksis. Resultatet kunne endda uden vresentlig st0rre omkostninger vrere blevet betydeligt bedre, der­som vi fra begyndelsen havde vreret opmrerksom på mulighederne i deres fulde udstrrekning. Når jeg så gerne har villet understrege, at der faktisk primrert er tale om et registerarbejde, er det ud fra 0nsket om at påpege, at man ved fremtidige registreringer og

36

Arkiver og edb

fortegneJser b0r have muligheden for edb i tankerue ved tii­rettelreggelsen, ligesom sådaune muligheder i 0vrigt også b0r indgå i alle kassations- og opbevaringsplaner. For det andet må det konstateres, at udviklingen nu er ved at nå dertii, at det ikke n0dvendigvis krrever st0rre omkostninger at foretage registreringer af denne art maskinelt i stedet for manuelt, som vi hidtil har gjort og med mindre udbytte. J eg tror endda, det vii blive vresentlig bii­Iigere, når vi får personale, der kan foretage en del af indskriv­ningen umiddelbart på grundlag af originalmaterialet. Og så vii man som sagt tilmed i samme arbejdsgang kunne medtage og behandie flere sret oplysninger, end det nu er overkommeligt.

Forudsretningen er da igen, at der udvikles et brugeligt pro­grammel, et sret af edb-programmer, som er planlagt tii at kunne anvendes tii flere formål indenfor institutionen. Netop opbyg­ningen af et sådant programmeJ er et af de springende og mere udgiftskrrevende punkter, der vii komme tii at krreve både eksperl­menter og planlregning. J eg skal illustrere dette med et banalt og også ganske utiistrrekkeligt eksempel:

Det har kostet en del penge at få udviklet sorteringsprogram­met til den her refererede unders0gelse, og det vii naturligtvis kom­me tii at koste endnu mere, efterhånden som unders0gelsen I0ber af stabelen. Programmet er kun tiirettelagt med denne ene under­s0gelse for 0je, dvs. at der ikke fra vor side er indbygget hensyn ti1 Iignende og parallelle registreringer. Det er så at sige skrredder­syet tii denne enkelte opgave. Alligevel vii dele af programmet kunne tages ud og anvendes i helt andre forbindelser, og selv­f0lgeligt vii det med få rendringer kunne bruges tii f. eks. registre­ring af Ian i sjrellandske godser, som er tinglyst ved Sjrellands landsting. Ved det sjrellandske landsarkiv g0r man nu et fors0g hermed for perioden 1632-ca. 1750, og der skal i dette tiifrelde så få rendringer tii i det oprindelige program, at datalogen uden videre kan stille programmet tii rådighed for landsarkivet. Her vii nu arkivar Grethe Ds0e foretage en sådan registrering af disse godslån efter lånesummer, Iåntager, långiver, godser osv., og natur­ligvis også s0ge at korrelere de fremkomne oplysninger. På denne måde begrrenses efterhånden udgifterne, og hvad i dette tiifrelde angår selve renskrivningen på kodebånd, vii den vrere vresentligt billigere end manuelt alfabetiserade renskrifter, som i så mange versioner nreppe kunne realiseres. På nogenlunde tiisvarende måde forholder det sig naturligvis med programmets eventuelle anven­delse tii inddragelse af oplysninger fra f. eks. Courantbanken og handelskompagnierne i min unders0gelse.

Forudsretningen for arkiverne er naturligvis, at edb-terminalen er tii stede, og at arkiverne Iigesom i Danmark har adgang tii at

37

Andreas Jt;rgensen

benytte et af universiteternes eller andre datamatanlreg. Og da er det min opfattelse, at priserne på kontorterminaler nu er ved at blive relativt lave i forhold tii den betydelige nytte, man kan have af dem.

Parallelt hermed har man ved landsarkivet i et års tid arbejdet med mulighederne for indholdsregistrering af herredstingb0ger ved hjrelp af edb i et fors0g på over bredere front og mere systema­tisk end ved edition at g0re dette kildemateriale tiigrengeligt for forskningen. En redeg0relse for de forel0bige eksperimenter her­med vii ved arkivar Grethe lls0e blive offentliggjort i det danske tidsskrift "Fortid og Nutid", hvor der netop har l0bet en debat om edition og registrering af tingb0ger.

I tilknytning tii disse eksperimenter ved landsarkivet for Sjrel­land og ligeledes med assistance af en datalog fra Socialforsknings­instituttet, Ole S. D. Hansen, som også har ansvaret for program­arhejdet med min unders0gelse, er nu også eksperimenter ved Rigsarkivet ved at gå i gang. Bl. a. vii man fors0ge sig med en tekstmressig analyse af en ministerialjournal (indenrigsministeriet) samt opl0sning af henvisningssystemet i et andet af de kollegiale og ministerielle journalsystemer. Det ser nu endvidere ud til at Rigs­arkivet om den problematik, der herved melder sig, vii kunne indgå i et vist samarbejde med Datologisk institut, hvor man nu tiisyneladende vii tii at interessere sig også for bearbejdning af socialvidenskabeligt og hummaoistisk materiale.

For arkivernes og dermed også historikernes skyld skal man nok håbe, at erfaringerue fra disse eksperimenter bliver så tiipas positive, at der vii blive interesse for at gå videre, og der er nok grund tii at vrere taknemmelig for, at man langs ad vejen har givet tilladelse tii at slippe disse fordringsl0se eksperimenter inden­for, uden på forhånd at stille altfor nrergående sp0rgsmål og krav om fuldkommenhed og perfektibilitet.

Eftersom dette skrives tii et arkivtidsskrift, er det nu fristende tii afslutning at fremkomme med nogle af de arkivpolitiske over­vejelser, som uundgåeligt har meldt sig undervejs, og som spe­cielt har taget form, mens jeg har vreret vidne tii igangsrettelsen af de seneste edb-experimenter under det danske arkivvresen. Det siger sig selv, at der er tale om overvejelser, som helt står for egen regning.

Arkiverne undgår nreppe ret lrenge endnu systematisk at ind­drage edb som arbejdsinstrument, dersom de vii holde sig på h0jde med den moderne videnskahelige udvikling. Ved at inddrage edb vii arkiverne på den anden side kunne åbne mange indtii nu svrert tilgrengelige og sjreldent benyttede arkivfonds for forsk­ningen. Arkiverne vii derved kunne komme tii at 0ve en betyd-

38

Arkiver og edb

ningsfuld indflydelse på selve forskningen, og ikk:e mindst de em­ner der tages op. De beh0ver bare at pege på de muligheder, der foreligger. Det vii utvivlsomt kunne vrere af stor videnskahelig vrerdi, om arkiverne - og hermed trenkes på arkivarerne som hel­hed - kunne få en solidere placering indenfor og overfor forsk­ningen end tiifreldet ofte er for ·0jeblikket. Det skyldes, at arkiva­rerne med den samlede arkivfaglige viden og de differentierede videnskahelige interesser de reprresenterer - eller burde reprresen­tere - ofte vii kunne spilie en vresentlig rolle i et aktivt forsknings­samarhej de, hvad netop vii trrenge sig på ved mere udstrakt anven­delse af edb.

Noget sådant forudsretter naturligtvis, at arkiverne bl. a. får et aktivt forhold til anvendelsen af edb, at arkiverne i deres funk­tion og opbygning er aktivt forskningsorienterede, at arkivarstan­den er alsidigt sammensat, og at det kan indgå som en del af arkivaremes arbejde at deltage i planlregningen af forsknings­projekter, også således at de, mens arbejdet står på, kan give en så kvalificeret service som muligt, herunder bl. a. se til at alle relevante eller de mest relevante arkivfonds inddrages. I Dan­mark har vi den ordning, at arkivarerue har 5 daglige timers arkiv­tjenstligt arhejde og pligt til 2 timers dagligt videnskaheligt arhejde efter eget valg. Det er for så vidt en fortrreffelig ordning, men der kunne nok trenkes en formulering, hvarefter der ikk:e lrengere som nu er en tendens til adskillelse mellem arkivaremes eget viden­skahelige arhejde og deres egentlige arkivarhejde. Man måtte på en eller anden måde kunne nå frem til, at arkivarens videnskahe­lige interesse- og forskningsområde får en mere urniddelhar sam­menhreng med de funktioner og sarnlinger, han som arkivar tager sig af, og det måtte da også kunne hlive muligt, at hans forsk­ning, herunder deltagelse i almindelige forskningsprojekter, kunne finde sted efter en vis freiles planlregning. Arkivvresenet måtte så på den anden side forstå, at det såkaldt tjenslige arhejde i mange tiifrelde må rendre indhold og karakter.

Dette vii på den anden side krreve rendringer i organisations­og ledelsesstrukturen, så den enkelte får reel mulighed for at del­tage i planlregningen af såvel servicefunktionerne i videste for­stand som også på det l0hende arkivarhejde og forskningen. På denne måde vii arkiverne på flere samfundsvidenskahelige områ­der kunne komme forskningen i m0de og selv deltage i denne forskning, hvad ville vrere til fordel for såvel arkiver som forsk­ning. Arkiverne ville i hvert fald opnå den umiddelhare fordel, at de ville hlive hedre rustede end nu i kassationsprohlematiken, og de ville hlive egnede til aktivt og med vregt at gå ind i edh­alderen.

39

Andreas 11/!rgensen

Naturligvis afhrenger alt dette af den definition, man 0nsker at give af et arkivvresens funktioner, og da kan man naturligvis opretholde det synspunkt, at arkiver ikke i sig selv skal vrere forskningsinstitutioner. Men så vii der efter min opfattelse som amtalt melde sig sp0rgsmålet om en fornuftig udnyttelse af de vaksende sarnlinger, hvis faktiske tiibud og muligheder i stedse stigende omfang nresten kun kan kendes af videnskaheligt arbej­dende og videnskaheligt orienterede arkivarer. Men dertii kom­mer endnu et arkiv- og videnskabspolitisk problem, nernlig sp0rgs­målet om egentlige dataarkiver, eller som det lidt pjanket er blevet kaldt: databanker.

Det er kort sagt sp0rgsmålet om at få opbevaret de datasam­linger, der en gang er oparhejdet og behandiet i specielt 0jemed. Problemet er, at opbevaringen skal ske på en sådan måde og under sådanne former, at disse samlinger senerehen umiddelbart kan benyttes i andre sammenhrenge. F. eks. skulle min egen under­s0gelse kunne indgå i en sådan databank, ligesom f. eks. en even­tuel tingbogsregistratur måtte indgå heri for rationelt at kunne udnyttes. Det vii utvivlsomt vise sig at blive at stor betydDing at s0rge for, at denne dataarkivering kommer tii at finde sted inden­for de videnskahelige arkivvresners rammer og under ledelse af videnskaheligt uddannede arkivarer. Det vii kunne argumenteres, at dette vii have betydlige organisatoriske og videnskahelige for­dele, og at der heri vii ligge en betryggelse med hensyn til en mere langsigtet opbevaring og udnyttelse af dette materiale.

For arkiverne vii der i princippet ikke vrere tale om en usred­vanlig, blot en ny opgave. Der er forsåvidt også her kun tale om forsvarlig opbevaring med henblik på fremtidig videnskahelig ud­nyttelse. Det eneste nye er teknikken samt organisations- og ar­bejdsformen, probierner som ikke i sig selv kan begrunde, at de traditionelle arkiver med deres videnskahelige og dokumentalis­tiske erfaring ikke skal befatte sig med dataopbevaring. Det b0r forhindres, at der opbygges paraleile institutioner under ledelse af dataloger, som er eksperter i datalogi, men nreppe i videnskahe­lig dokumentation, kildekritik og samfundsvidenskabelige pro­blemstillinger - hviiket naturligvis ikke udelukker, at dataloger vii vrere ganske uundvrerlige.

Edb reprresenterer kun en ny teknik. Den fodrenger så et sige vore arme. Men den f0rer ikke tii kvalitative rendringer i viden­skaben, og det vii den i princippet heller ikke komme tii for arki­verne eller for arkivarerne. Men naturligtvis vii teknikken som altid vrere et af de elementer, der f0r eller siden stiller nye krav til en institutions funktioner, opbygning og struktur.

40

K vinnohistoriskt arkiv och de kvinnohistoriska samlingarna på Göteborgs Universitetsbibliotek

A v arkivarie Beata Losman

Kvinnahistoriskt Arkiv är en stiftelse tillkommen på privat ini­dativ. Den bildades 1958 av tre entusiastiska och optimistiska kvinnor, som på olika sätt varit eller var engagerade i verksamhet rörande kvinnans ställning i samhället: bibliotekarierna Asta Eken­vall och Rosa Malmström vid Göteborgs Universitetsbibliotek och förutvarande ordförande i Göteborgskretsen av Fredrika Bremer­förbundet fru Eva Pineus. Att Kvinnahistoriskt Arkiv kom att startas just i Göteborg berodde således på det slumpartade fak­tum att Asta Ekenvall, som var sysselsatt med forskningar för sin år 1966 utkomna bok Manligt och kvinnligt, och Rosa Malm­ström, som hade utarbetat en bibliografi över i Sverige tryckt material om kvinnliga präster, båda tjänstgjorde på Göteborgs Universitetsbibliotek. För närvarande synes emellertid Göteborg ha goda utsikter att bli ett centrum för forskare inom kvinno­historia genom den seminariegrupp, som sedan hösten 1970 ledes av docent Gunnar Ovist, även medlem av styrelsen för Kvinna­historiskt Arkiv; ett kvinnahistoriskt forskningsprojekt är också under planering. Existensen av K vinnohistoriskt Arkiv har givet­vis varit av betydelse för denna utveckling.

stiftelsens syften är enligt stadgarna att på olika sätt främja kvinnahistorisk forskning, och från början har detta arbete bedri­vits efter tre olika riktlinjer.

l. Utgivande av vetenskapliga arbeten inom kvinnohistoria i en skriftserie.

2. Upprättande av en specialkatalog över kvinnahistorisk litte­ratur - inte blott boktitlar utan även tidskriftsartiklar, nyhets­stoff, artiklar m. m. ur dagspress - samt publicerande av biblio­grafier över sådan nyutkommen litteratur.

3. Uppsökande och förvärv av handskriftsmaterial av intresse för kvinnahistorisk forskning.

Om den första punkten är att säga, att hittills åtta nummer utkommit i skriftserien, där både Rosa Malmströms och Asta Ekenvalls ovan omtalade arbeten ingår och Gunnar Ovist är representerad med två volymer. Givetvis har det under denna tid utkommit åtskilliga forskningsresultat inom kvinnohistoria,

41

Beata Losman

där författaren föredragit andra publiceringsformer. Den andra punkten - katalogen och bibliografierna - har

länge vållat stiftelsen svåra problem, men detta år har läget plöts­ligt ljusnat avsevärt. stiftelsens grundare fann ganska snart, att katalogiseringsarbetet och sammanställande av bibliografier med jämna mellanrum i hög grad översteg vad de kunde tänkas hinna med på fritid . Katalogisering av denna art fordrar praktiskt taget daglig insats av kvalificerad personal; bibliografierna, som tryck­tes och fortfarande trycks i varje nummer av tidskriften Hertha, måste grundas på kontinuerlig bevakning. Publiceringen i Hertha medförde värdefull kontakt med kvinnoorganisationer men hade den nackdelen, att bibliografiens omfång blev beroende av tid­skriftens; en plötsligt uppflammande debatt i kvinnofrågan kunde då inte redovisas i sin helhet. Från och med år 1971 samman­ställes därför kvartalsvis en fullständigare bibliografi avsedd för vetenskapliga bibliotek m. fl. institutioner.

För att kunna fullfölja den påbörjade verksamheten med kata­log och bibliografier tvingades K vinnohistoriskt Arkiv tämligen snart att börja ansöka om bidrag från privata fonder för att få möjlighet att genom tirnarrställd personal få hjälp med det dag­liga arbetet. överallt har K vinnohistoriskt Arkiv mött stor för­ståelse och välvilja, vilket väl delvis hänger samman med 60-talets livliga debatt om kvinnofrågor. Verksamheten har faktiskt kunnat bedrivas kontinuerligt, trots ideliga tillbud om ebb i kassan. Samtidigt gjordes flera framstötar för att få statligt bidrag, ända tills en av statsmakterna beviljad bibliotekarietjänst vid Göte­borgs Universitetsbibliotek blev verklighet detta år. Från och med den l juli 1971 har biblioteket fått möjlighet att fortsätta den av K vinnohistoriskt Arkiv påbörjade verksamheten. I samband där­med har Arkivets samlingar - kataloger, klippsamlingar, tryck och handskriftssamlingar - överlämnats till Universitetsbibliote­ket, som åtagit sig att inom ramen för de tilldelade medlen -alltså en bibliotekarietjänst - fortfara verksamheten. I praktiken betyder detta, att de samlingar, som hittills varit deponerade i biblioteket, slutgiltigt hamnat där, och det är för båda parter en fördel, att de fått en varaktig fristad.

En beräkning av vad en bibliotekarietjänst kan innebära i arbetsprestation tyder på, att den bibliografiska verksamheten, som ju bibliotekets resurser är bäst avpassade för, och den därav följande informations- och dokumentationsservicen till forskare, som vid besök eller per brev anhåller därom, i stort sett kommer att fylla en bibliotekaries tid. Dokumentationen är en experiment­verksamhet, som sannolikt har framtiden för sig. Just inom kvinno­historia har det visat sig, att bibliotekens vanliga nominal- och

42

Kvinnahistoriskt arkiv

realkataloger inte räcker till för att den studerande ska kunna hitta fram till relevant litteratur. Kvinnohistoriskt Arkivs kata­loger - nominal- och slagsordskatalog finns - är ett utom­ordentligt hjälpmedel för litteratursökning, och det finns goda arbetsekonomiska skäl för att låta speciellt utbildad personal bi­träda med detta; den studerande kan då ägna sina krafter åt bearbetningen i stället. Beträffande handskriftssamlingarna hoppas K vinnohistoriskt Arkiv att kunna bidraga till deras vård på fri­villighetens väg även i fortsättningen.

Då stiftelsen grundades var en av förutsättningarna en klar in­sikt om att en myckenhet handskriftsmaterial måste räddas snabbt, eftersom det var stor risk för att annars samlingar av brev, manu­skript m. m. belysande kvinnorörelsen i Sverige från rösträttstiden och framåt skulle skingras och förstöras . Genom att kontakta en del ännu levande förgrundsgestalter inom kvinnorörelsen hoppades Arkivets grundare kunna samla dessas efterlämnade papper till en och samma institution till den kvinnohistoriska forskningens fromma.

Sådana räddningsaktioner krävde emellertid tillgång till arkiv­lokaler, och Kvinnohistoriskt Arkiv fick genom överbibliotekarie Otterviks välvilja från början deponera sina växande samlingar i Göteborgs Universitetsbibliotek. Efter överlämnandet dit kom­mer också de kvinnohistoriska samlingarna att hållas samman till en särskild enhet, och stiftelsens styrelse kommer att arbeta för deras tillväxt. Ty ännu är ej på långt när allt det material insamlat som finns att få. Ännu ligger många brevsamlingar, proto­koll och andra handlingar i garderober och på vindar; en del så­dant har K vinnohistoriskt Arkiv fått löfte om, annat hoppas vi kunna leta fram så småningom. På lång sikt kommer naturligtvis accessionen att minska; numera träffas viktiga avgöranden per telefon och genom samma - för framtida forskning besvärande kommunikationsmedel - förs även många grundläggande dis­kussioner. Men efter vad som hittills kunnat märkas har åtmin­stone kvinnorna länge fortsatt att skriva innehållsrika brev; för­arbeten i form av utkast, anteckningar och sådant sparas stundom fortfarande.

Då K vinnohistoriskt Arkiv bildades, var redan åtskilligt mate­rial av kvinnohistoriskt intresse - i synnerhet från tiden före 1900 - förvarat på andra arkiv och bibliotek. Stiftelsen hade ingalunda för avsikt att konkurrera med offentliga institutioner utan önskade genom sitt specialintresse söka rädda en del sam­lingar, som annars skulle gå förlorade. Man ville också arbeta på en något bredare bas än vad t. ex. andra vetenskapliga bibliotek gjorde. Selma Lagerlöfs och Ellen Keys papper är eftersträvans-

43

Beata Losman

värda för alla handskriftsavdelningar, och det är inte mycket sådant som riskerar att gå till spillo. Men det finns så många mindre uppmärksammade men därför inte mindre intressanta förmågor bland kvinnor, som utövat yrken eller på något sätt kommit i offentlighetens ljus. Sådana i och för sig obetydliga sam­lingar skulle inom Kvinnohistoriskt Arkiv stödja varandra och kunna bli av stort intresse. Många kvinnor- och även kvmno­föreningar - drar sig för att överlämna sina papper till Riks­arkivet eller landsarkiven men känner tillfredsställelse med att kunna lämna dem till K vinnohistoriskt Arkiv och förstår att de kan bli till nytta där.

Givetvis är det av stor vikt, att kännedomen om de kvmno­historiska samlingarna sprids, så att de ej ligger outnyttjade. Genom att lämna kopior av upprättade förteckningar till Riks­arkivets sektion för enskilda arkiv och genom att nytillkomna samlingar registreras i RA-nytt kommer åtminstone information till dem, som å yrkets vägnar vägleder forskare. Hädanefter kom­mer väl nyförvärv även att upptagas i Universitetsbibliotekets årsberättelser. Bland medlemmar av kvinnoorganisationer sprids upplysning mest genom personliga kontakter.

Kvinnohistoriskt Arkiv söker också för egen och andras nytta råda bot på den stora splittringen av kvinnohistoriska privatarkiv genom att upprätta ett kortregister över kvinnohistoriskt intres­santa samlingar inom landet. Detta arbete har nätt och jämnt börjat men det finns ett stort behov av sådana hjälpmedel. Då forskarna letar i en viss persons efterlämnade papper, finner de ju som regel endast brev till vederbörande; breven från personen i fråga är spridda bland alla korrespondenterna. Om Kvinno­historiskt Arkivs register i en framtid snabbt kan ge.hänvisningar till andra samlingar och upplysa om var de förvaras, underlättas avsevärt forskarnas materialsamlande.

Eftersom K vinnohistoriskt Arkiv hittills enbart har fått lita till frivilliga krafter, är det givetvis mycket arbete, som inte har be­drivits så systematiskt, som vore önskvärt. Detta har även gällt uppspårande av handskriftsmateriaL Förvärven har ibland tillgått så, att någon inom stiftelsens styrelse kontaktat en person och frågat om eventuell deposition eller överlämnande av handlingar. Åtskilliga samlingar har emellertid anlänt utan några ansträng­ningar från Arkivets sida; sannolikt har den ökade kännedomen om Kvinnohistoriskt Arkivs verksamhet lockat fram handlingarna ur gömmorna. Urvalet har blivit slumpartat.

Då samlingarna av arkivalier och handskrifter hade blivit så omfångsrika, att stiftelsens grundare började få svårt att över­blicka dem, engagerades undertecknad, arkivare· vid landsarkivet

44

Kvinnahistoriskt arkiv

i Göteborg, hösten 1967 för att ordna och förteckna samlingarna. Arbetet har skett på fritid, och jag har sett det som mest ange­läget att snabbast möjligt få fram något slags förteckningar över hela beståndet, även om detta medförde, att en del förteckningar blev tämligen summariska; en hel del finslipning - i synnerhet av brevskrivarregistren - har fått anstå tills vidare. En del för­teckningar måste således betecknas som provisorier, men i stort sett var ordningsarbetet klart inför överlämnandet till biblioteket i juli år 1971. Handskriftssamlingarna omfattar nu något över hundra hyllmeter. De består dels av brev, manuskript m. m. efter­lämnade av enskilda kvinnor, dels ett antal kvinnoföreningars arkiv. Dessa två olika typer har numrerats i en A-serie för de enskilda kvinnorna och en B-serie för föreningsarkiven. Samling­ama är givetvis av mycket skiftande storlek, somliga består av en enda tunn volym, andra utgör flera hyllmeter.

Kvinnohistoriskt Arkivs grundare var i första hand intresserade av kvinnor verksamma inom kvinnorörelsen och pionjärer inom olika yrkesområden. Således har K vinnohistoriskt Arkiv fått en stor Kerstin Hesselgren-samling bestående av stenciler, broschy­rer, koncept m. m. från hennes verksamhet såsom Sveriges första yrkesinspektris, en av de första riksdagskvinnorna och delegat vid Nationernas Förbund och i samband därmed International Labour Office. Här finns hennes almanackor, där man kan följa hennes sysselsättningar praktiskt taget timme för timme, och en sam­ling brev till och från föräldrar och syskon under hennes studie­tid i Tyskland och England, brev från tyska och engelska vänner samt en del enstaka brev berörande hennes yrkesverksamma period. Genom olyckliga omständigheter har större delen av Kerstin Hesselgrens korrespondens hamnat i Kungliga Biblioteket i Stockholm; denna splittring är ohjälplig, eftersom KB inte släp­per sina brev men ej heller haft intresse för det bredare material, som utgörs av anteckningar i stenciler och tryck, som överlämnats till Kvinnohistoriskt Arkiv. Kerstin Hesselgren-samlingen har hit­tills varit Arkivets största. Förteckningen är fortfarande proviso­risk beroende på att kompletterande material ännu det senaste året inkommit från olika personer.

Kvinnohistoriskt Arkiv har också förvärvat en synnerligen om­fattande samling efter fil.dr. Hanna Rydh, arkeolog, ordförande i Fredrika Bremerförbundet 1937-1949, ordförande i Internatio­nal Alliance of Women 1946-1952. Dr. Rydh förenade hela livet ett starkt intresse för vetenskapen med sin verksamhet inom kvinnorörelsen; i hennes arkiv finns således bl. a. en del mate­rial från den svenska arkeologiska expeditionen till Indien 1953 och från publiceringen av grävningsresultaten i boken om Rang

45

Beata Losman

Mahal (1959). Hanna Rydh var ledare för expeditionen. Här finns också en ännu ganska oordnad film- och fotosamling från hennes arkeologiska studier. Brevsamlingen är enorm. Hanna Rydh sparade sina brev år från år i pärmar; serien är tämligen fullständig från 1920-talet och framåt. Här finns brev från kvin­nor i snart sagt jordens alla länder.

Flera av de samlingar, som skänkts till Kvinnahistoriskt Arkiv, har utgjorts av klippböcker, där vederbörande samlat t. ex. sina egna artiklar, omnämnande i dagspress eller klipp kring en spe­ciell kvinnofråga. Hanna Rydh samlade systematiskt klipp. Så gjorde också Karin Fjällbäck-Holmgren, journalist, rösträtts­kämpe och kommunalpolitiker, vars samling av klipp omfattar åren 1902-1962. Även Karin Kock har skänkt en mindre klipp­samling omfattande åren 1931-1949. Dessa enskilda klippsam­lingar kan på ett utomordentligt sätt komplettera den av Kvinna­historiskt Arkiv upplagda klippsamlingen, som i princip börjar 1958 men för vissa ämnesområden går längre tillbaka beroende på grundarnas egna samlingar. Kvinnahistoriskt Arkiv har givet­vis inte haft resurser att följa hela dagspressen för klippsamlingen. I första hand har man försökt täcka tidningar av rikskaraktär och pressen i Göteborg; urvalet har stundom varierat på grund av de frivilliga krafter man lyckats värva. Fortfarande sker klippningen i hög grad på frivillig bas men kan numera kompletteras genom avlönad personal. Kvinnahistoriskt Arkiv mottar emellertid gärna nya klippsamlingar, som kan fylla luckor, Som exempel på in­tressanta accessioner kan nämnas klipp om kvinnoprästfrågan samlade av Ellen Hagen, Rosa Malmström och Märta Tamm­Götlind, klipp om Sveriges folkskollärarinneförbund och likalöns­principen 1936-1937 skänkta av Greta Jörlin samt en stor klipp­samling utgörande grundmaterial för boken Kvinnors liv och arbete (E. Dahlström, H. Holter m. fl.).

Kvinnahistoriskt Arkiv utvidgade snart sitt intresseområde till handlirigar efterlämnade av offentligt verksamma kvinnor över­huvudtaget - ja, varje samling med en kvinna i centrum har visat sig vara av värde. En kvinna som t. ex. väljer ett yrke, som ej hör till de traditionellt kvinnliga, är i sig en faktor inom kvinno­rörelsen, även om hon själv inte är särskilt engagerad för kvinno­saken. Utvecklingen har dessutom inte hunnit längre än att alla yrkesverksamma kvinnor fram till dagens datum kan bli av in­tresse för framtida forskare inom kvinnohistoria.

Således har Kvinnahistoriskt Arkiv med stor tacksamhet mot­tagit omfattande samlingar efter konstnärinnorna Alice Nordin och Hjördis Nordin-Tengbom. De har inte färdigförtecknats ännu, men synes innehålla åtskilligt av konsthistoriskt intresse från

46

Kvinnahistoriskt arkiv

1900-talets tre första decennier och sannolikt även en del om den kvinnliga konstnärens villkor. Kvinnahistoriskt Arkiv har sökt efter en samling från en i ordets egentliga mening representativ läkare; ett sådant arkiv har också ställts i utsikt. Kvinnliga för­fattare har ganska länge varit accepterade i mansvärlden, men det är en stor glädje att teol. dr. Emilia Fogelklou-Norlind till Arkivet överlämnat en samling tankeböcker, brev och manuskript; samlingen är sluten under donators livstid. Till Kvinnahistoriskt Arkiv har också kommit manus till teaterpjäser av Frida Steen­hoff, som liksom systern Ellen Hagen var engagerad för bl. a. rösträtten. Fil. dr Beth Hennings har överlämnat föredragsmanus. Ebba Holgersson var lärarinna i kommunalkunskap vid Kvinn­liga Medborgarskolan på Fogelstad. Hennes lektioner gjorde ett djupt intryck på eleverna, omvittnat i Boken om Fogelstad, och hennes anteckningar och "stolpar" för lektionerna kan följas via hennes efterlämnade papper; en del lappar är ganska svår­tydda. Samligen innehåller också bl. a. rösträttsmaterial och en serie föredragsmanus. A v yrkesområden är det således hittills inga uppseendeväckande typer av samlingar som förvärvats; lä­rare, författare och konstnär har länge varit för kvinnor till­gängliga yrken. Så småningom ska väl också mer avvikande arkiv kunna påträffas.

A v helt privat karaktär är däremot ett göteborgskt familje­arkiv, Hultin-Hjelmgrenska samlingen. Lisa Hultin g. Pettersson var barndomsvän till Ellen Key men nästan alla Key-brev åter­gick till brevskriverskan efter Lisa Hultins död 1925. En samling brev 1873-1906 samt enstaka senare till och från medlemmar av släkten Hedlund härstammar från S. A. Hedlunds dotter Matilda g. Dalhoff-Nielsen. Denna samling är snarast ett komplement till den stora Hedlundsamlingen i Göteborgs Universitetsbibliotek, även om den skänkts till Kvinnahistoriskt Arkiv. Alma Hedins samling (tillstånd fordras) innehåller en del material om brodern Sven Hedin och om Verner von Heidenstam, som ju var vän i familjen, men till största delen härrör breven från medlemmar av släkten Hedin och :;i.r av ren familjekaraktär. Alma Hedin har emellertid ovanligt nog sparat och renskrivit sina egna brevkon­cept, vilket gör att brevväxlingarna kan följas utan större möda.

De flesta handskriftssamlingarna håller sig inom Sveriges grän­ser. Kvinnahistoriskt Arkivs bibliografiska verksamhet omfattar så stor del av världen, som är praktiskt möjligt, men vi förutsätter och hoppas, att motsvarande handskriftsmaterial skall omhänder­tagas inom andra länder. Det finns faktiskt planer på en mot­svarighet till Kvinnahistoriskt Arkiv i Norge; i så fall från bör­jan sannolikt inordnat i ordinarie biblioteksverksamhet K vinno-

47

Beata Losman

historiskt Arkivs experiment har klart ådagalagt, att en sådan verksamhet förutsätter tillgång till ett vetenskapligt bibliotek och i längden blir av alltför stor omfattning för att kunna upprätthållas och finansieras enbart på frivillig väg. I Danmark (Arhus) har också liknande initiativ t~gits; där finns både en stor klippsam­ling och handskriftssamling. Ellen Hörups tidningsklipp om kvinnofrågor i Danmark 1936-1951 har dock på donators ut­tryckliga önskan stannat i Göteborg.

Internationalismen inom kvinnorörelsen har starka represen­tanter i Hanna Rydh och Kerstin Hesselgren. Kvinnohistoriskt Arkiv har också fått mottaga ryska ambassadören Alexandra Kollontays brev till dr Ada Nilsson 1932-1951 (en kartong). I fråga om kvinnoföreningar är den provinsiella övervikten helt klar; det var ganska naturligt att kännedomen om möjligheten att till Arkivet lämna föreningars äldre handlingar, som ju ofta ut­gör ett problem för nuvarande styrelser, spred sig bäst inom Göte­borg. Nyligen har emellertid den göteborgska dominansen brutits genom att arkiven från Svenska Kvinnors Medborgarförbund och Svenska Kvinnors Nationalförbund överlämnats till Arkivet.

En förtjusande representant för det göteborgska föreningslivet är den ännu existerande Föreningen för öm och sedlig moders­vård, instiftad 1849 av landshövdingskan Laura Fåhraeus. T. o. m. 1954 såldes tillverkade kläder för att ge föreningen medel att dela ut. Räkenskaperna från denna verksamhet finns bevarade jämte protokoll och andra handlingar. Till arkivet har också lämnats protokoll m. m. från Göteborgs Kvinnoförbund för Sveriges sjö­försvar 1925-1958, Yrkeskvinnors Klubb i Göteborg 1937- , Göteborgs Zonta-klubb 1939- , handlingar från svenska av­delningen av Open Door International 1931-1968. Av synner­ligt värde torde vara att en del handlingar från Kvinnliga Med­borgarskolan på Fogelstad 1925-1953 räddats till eftervärlden. Samlingen består mest av stencilerade diskussionsprotokoll. An­sökningshandlingar till kurserna finns också kvar men det mesta av övrig korrespondens torde ha betraktats som av privat karak­tär; åtskilligt torde ha försvunnit då Fogelstads ägarinna och Medborgarskolans ekonomiska stöd, Elisabeth Tamm, systema­tiskt- enligt uppgift av släktingar- förstörde sina papper. Som ovan framgått finns dock kompletterande material i andra sam­lingar t. ex. Ebba Holgerssons; även hos Kerstin Hesselgren och Emilia Fogelklou torde finnas en del att hämta.

Från Värmland, där ju en lokal opinion skapats för att samla och rädda folkrörelsearkiv, har inkommit handlingar från Karl­stads soroptimistklubb 1953-1963. Störst bland föreningsarkiven är emellertid hittills den samling, som rör den sociala verksam-

48

Kvinnahistoriskt arkiv

heten l;>land arbeterskorna inom Tobaksmonopolet, i synnerhet Stockholm, med början 1916 och sträckande sig fram inpå 1960-talet. Här finns handlingar rörande barnkrubbor och barnkolo­nier, semesterhem, sjukhjälp, vidareutbildning (folkhögskolor) och kursverksamhet (Södergården i Stockholm), omskolning, fritids­intressen m. m., en stor klippsamling och en ännu ej ordnad sam­ling av brev till fabrikssyster Herta Svensson, som förmedlat sam­lingens placering i K vinnohistoriskt Arkiv.

Fredrika Bremerförbundets arkiv är i sina äldre delar förvarat på Riksarkivet, men Kvinnohistoriskt Arkiv har fått protokoll från Göteborgskretsen 1917-1951 och Uddevallakretsen 1938-1954 samt insamlingslistor från olika län från 1800-talets slut, då Fredrika . Bremerförbundets stipendieinrättning tillkom. På Riksarkivet finns också arkivet efter Landsföreningen för kvin­nans politiska rösträtt, även lokalföreningen i Göteborg, men till Kvinnohistoriskt Arkiv har av enskilda givare lämnats protokoll från Borlänge lokalförening 1911-1918 (ett häfte) och från Ek­sjö lokalförening protokoll 1904-1913, räkenskaper 1904-1921, medlemsförteckning m. m. (en kartong). Några enstaka central­styrelseprotokoll i koncept har också på givarens önskan stannat här. Kvinnohistoriskt Arkiv har emellertid förvärvat flera andra samlingar innehållande material från rösträttskampen: en klipp­samling om rösträttskongressen 1911 har skänkts av adjunkt Emmy Helander, fil. dr Gulli Petrinis samling innehåller bl. a. brev 1909-1917 från åtskilliga lokalt verksamma rösträttskvin­nor, som tillkallat Gulp. _Petrini för att hålla föredrag- en affisch finns kvar, av vilken framgår att Gulli Petrini skulle tala i Älg­hult efter gudstjänsten: Rösträttskvinnornas fysiska uthållighet är ett fenomen; det är nästan ofattbart att de överlevde sina före­dragsturneer med obruten hälsa. Material från rösträttskampen finns också i Ebba Holgerssons och Märta Tamm-Götljnds sam­lingar. De enstaka protokollen från rösträttsföreningar har således en viss inramning av andra samlingar; ett överförande till Riks­arkivet är inte aktuellt.

När man vill undersöka vad dagens kvinnor anser om världen i allmänhet och kvinnans ställning i synnerhet, görs utan större svårighet intervjuer med en vetenskapligt utvald skara kvinnor och svaren kan i regel redovisas på ett statistiskt tillfredsställande sätt. När det gäller tidigare generationer finns inte denna möjlighet. Det är t. ex. lätt att se d~ aktiva rösträttskvinnornas inställning till kvinnans politiska rösträtt men svårt att få veta något om hur dessa förkämpars budskap uppfattades av medsystrarna och hur den överväldigande opinionen för rösträttsreformen växte fram. Ännu omöjligare torde vara att få några acceptabla svar på hur

4 - Arkiv, samhälle . .. 49

Beata Losman

kvinnorna såg på sin situation, varför de i stort sett fortsatte att nöja sig med en underordnad ställning och dåliga försörjnings­möjligheter. De samlingar, som Kvinnohistoriskt Arkiv förvärvar, kan givetvis aldrig ge säkra svar på sådana frågor, men efter­lämnade brev och anteckningar är faktiskt den enda möjligheten att få inblick i gångna tiders tankar i den mån de inte råkat komma på tryck. Och det torde ha varit en obetydlig del av resul­taten av kvinnlig tankeverksamhet som kom så långt. J u mer mate­rial av till synes obetydlig art som räddas desto bättre kan emel­lertid många sådana frågor belysas.

Tyvärr är det ju så att de samlingar, som kommer till offentliga arkiv och bibliotek, i regel är efterlämnade av kvinnor, som på något sätt gjort sig bemärkta och alltså genom själva detta fak­tum skiljer sig från den stora massan. Flera besökare i KviDno­historiskt Arkiv har frågat om möjligheten att få tag i handlingar, som säger något om kvinnor, som ej på något sätt gjort sig kända offentligt och ej heller tillhört samhällets högre skikt. Det är med beklagande jag därvid varit tvungen att konstatera, att det är ytterligt svårt att få tag på sådana samlingar, om de alls existerar. Möjligen kan sådant komma in genom att K vinnohistoriskt Arkivs verksamhet blir så känd och accepterad, att efterlämnade "kvinn­liga" papper naturligen sändes dit i stället för att förstöras. Kvinnohistoriskt Arkiv vill gärna bidraga till att skapa ett sådant bredare underlag för forskningen och tackar aldrig nej till något material, som kan säga något om kvinnans historia under någon tid. Det finns redan så många ohjälpliga luckor i materialet, att vi inte tycker oss ha råd att förlora någonting mer.

Stiftelsen K vinnohistoriskt Arkiv kommer att fortsätta som ett slags stödförening för de kvinnohistoriska samlingarna i Göte­borgs Universitetsbibliotek och hoppas kunna bidraga med initia­tiv och arbete, i synnerhet då det gäller att finna ytterligare hand­skriftsmateriaL De samlingar, som i framtiden skänkes till K vinno­historiskt Arkiv kommer att vidareöverlämnas till biblioteket, om donator ej har något att invända mot detta. Möjligheten till att deponera handlingar kommer dock att kvarstå. Efter vad som nu kan ses kommer ordnings- och förteckningsarbetet inom överskåd­lig tid att få utföras genom K vinnohistoriskt Arkivs försorg; biblio­tekets resurser räcker inte till för detta. Styrelsen för K vinno­historiskt Arkiv är mycket tacksam över att i dessa anslags­knappa tider representanter för de politiska kvinnoorganisatio­nerna lyckats få till stånd en tjänst för Arkivets verksamhet. Men styrelsens intresse för kvinnohistorisk forskning har givetvis inte upphört endast på grund av att samlingarna numera äges av biblioteket. Det finns fortfarande rikligt utrymme för frivilliga

50

Kvinnahistoriskt arkiv

insatser, så länge en slutlig lösning av kvinno- och jämlikhets­frågan ligger i en avlägsen framtid. Det är ju avsikten att de till Arkivet lämnade samlingarna av handskrifter så snabbt som möj­ligt skall komma forskningen till godo, och forskarna är inte be­tjänta av oordnade samlingar, som väntar på större statsanslag till forskningsbiblioteken för att bli tillgängliga. Kvinnahistoriskt Arkiv håller sitt engagemang inom kvinnorörelsen strängt innan­för vetenskapens gränser, men ingen av de medarbetare, som off­rat tid och krafter- gratis eller mot ringa ersättning- för stif­telsens verksamhet, torde kunna förneka, att drivkraften är ett gemensamt hopp om att bättre kunskaper om bakgrunden och orsakerna till kvinnans nuvarande situation kan bidraga till att röja väg för en bättre framtid.

51

Ferna bruksarkiv A v arkivarie Bodil Ulate-Segura

Ferna bruksarkiv har valts som samlingsrubrik på förteckningen över samtliga bruksarkiv, som förvaras på Ferna, förutom Ferna bruksarkiv även Bockhammar, Bastmora, Trummelsberg och Finnbo bruksarkiv. Dessutom förvaras där strödda liggare och räkenskapsböcker för bruk och gårdar som under kortare eller längre tid varit knutna till ovan nämnda bruk såsom Stjernvik: sågverk, Frötuna bruk, Svansbro sågverk, Lexsjöbruk, Redberga gård, Moholm och Hageby säterier, Ljusne jernverk, Nickeho bruk, Wirsbo bruk och Stäholms gods.

Historik I Västmanlands bergslag och Gunnilbo socken, mitt på den väg

som går mellan Köping och Fagersta med 30 km åt vardera hållet ligger ett litet samhälle Färnabruk Bruksdriften nedlades 1934, då staten genom Domänverket förvärvade bruket, dess gårdar och skogar.

I dag ägnar sig den fåtaliga kvarvarande befolkningen åt skogs­bruk i Domänverkets regi. Denna myndighet anhöll hos Kungl. Maj:t om tillstånd att få behålla bruksarkivet i dess ursprungliga miljö, vilket beviljades 1959. Den gula slottsliknande huvud­byggnaden från 1700-talet i reverterat trä i två våningar med frontespis, belägen vid det vattendrag som förenar Norrsjön och Lillsjön, hade då renoverats och inuti ombyggts, för att tjäna som Domänverkets kursgård och internatskola med elever i skogs­vårdskurser från hela landet. Smedjorna och verkstäderna revs; av den gamla arbets~jön finns så gott som ingenting kvar. I den norra flygelns källare iordningställdes två arkivlokaler, att rymma de bevarade arkivalierna. Brukets ägare hade lämnat efter sig ett mycket välskött arkiv med ett värdefullt bestånd av handlingar. Huvuddelen utgöres av de bundna kontorsböckerna - liggare och räkenskaper- som börjar på 1760-talet och i så gott som obrutna serier går fram till nedläggningen. Arkivet omfattar c:a 140 hyll­meter, varav c:a 110 hm bundna band och 30 hm lösa handlingar, som lagts i kartonger. Därtill kommer ett 100-tal kartor och rit­ningar.

52

Ferna bruksarkiv

Ferna bruk Enligt osäkra källor fanns en liten hytta på platsen för Ferna

bruk redan i mitten av 1500-talet, vilket vid ingången av 1600-talet ägdes av Lasse i Ferna. Under tidernas lopp har där fun­nits stångjärnshammare, lancashirehärdar, ånghammare och vals­verk. Vid mitten av 1600-talet innehades bruket av de från Hol­land inflyttade bröderna Villem, Abraham och Jacob Momma, senare adlade Reenstierna. Deras första 20 år innebar en stark expansion. Förutom Ferna köpte eller arrenderade bröderna de närliggande bruken: Bovallen, Bastmora, Gisslarbo, Sillbo, Flena, Kedjebo, Trummelsberg, Finnbo, Nälsta och Meling. Deras vid­lyftiga affärer krävde dock stora krediter från kontinenten, vilka avbröts genom kriget mellan Frankrike och Holland 1674.

När Abraham Momma-Reenstierna, som den siste efterlevande av bröderna dog 1690 på Ferna bruk, var han totalt ruinerad och utblottad på allt utom arkivalier. Exekutionskommissionen i Stock­holm rekvirerade 1697 från Ferna bruk och från Abrahams son Mårten på Gisslarbo bruk sex till sju hästlass a~;"kivalier. Exeku­tionskommissionens arkiv uppgick senare i Kammararkivet. En mindre del av handlingarna härrörande från bröderna Momma­Reenstierna i Exekutionskommissionens arkiv överfördes under 1800-talet till Riksarkivet och ordnades där av Per Sonden till Momma-Reenstiernas arkiv (E 2469-2738B = 270 volymer). En liten rest har blivit kvar i Kammararkivet, Enskilda arkiv: Momma-Reenstierna 6 vol. Vart den stora massan av arkivalier tagit vägen har inte kunnat spåras.

Abraham Momma-Reenstierna hade förpantat bruket till stock­holmsborgaren Claes Wilkens, och dess nästa stora blomstrings­period kom med Jacob Ramsell, bruksbokhållare på Ferna från 1742 och ingift i familjens Wilkens 1752 genom brukspatronens syster Eva Margareta Wilkens. De instiftade ett fideikommiss be­stående av Ferna och Bockhammar bruk, Trummelsbergs hytta. Bastmora och Finnbo masugnar samt en mängd jordbruksfastig­heter i Gunnilbo, Hed, Skinnskatteberg, Munktorp, Ramnäs och Västanfors socknar. Björkhytte bruk ingick ej i fideikommisset liksom ej heller en del gruvdelar i Norbergs-, Risbergs- och Ny­bergs gruvor. Fideikommisset gick i arv i familjerna Dahlson och von Hermansson fram till1906. Under Carl Fredrik von Hermans­son gick Ferna bruk i vågrörelsernas tecken - ömsom upp och ömsom ned. 1870-talet efter fransk-tyska kriget var en lysande period. Virsbro bruk i Ramnäs socken inköptes. C. F. von Her­mansson anlade också ett par sågv~rk, Stjernvik på 1870-talet och Svansbro på 1880-talet - men inget av dem gick mer än

53

Bodil Ulate-Segura

några år. Mot slutet av 1880-talet koncentrerades järntillverk­ningen till Ferna och Bockhammar nedlades 1887. Under 1890-talets kris realiserades allt som inte var av fideikommissnatur, men det hjälpte inte.

C. F. Hermansson måste göra konkurs 1892 och Ferna gick på sparlåga till hans död 1906. Eva von Hermansson, g. m. Samuel af Ugglas, utverkade på grund av de dåliga tiderna Kungl. Maj:ts tillstånd att få sälja bruken. Försäljningstillstånd erhölls 1907 och Ferna inköptes av Johan Nordenfalk som bildade Ferna AB. De första 20 årens blomstringstid tog hastigt slut vid depressionen, och Nordenfalk överlät Ferna AB till Ramnäs AB, vilket 1934 sålde Ferna bruk till staten och Domänverket.

Bockhammar bruk Bockhammars bruk uppbyggdes 1607. 1663 fick Ebba Brahe

privilegium att reparera fem härdar. 1667 köpte hennes förvaltare Måns Christiersson bruket och åren 1689-1743 innehades det av dennes son Adolf Månsson Christiernin. Bland senare ägare återfinnes 1745-1757 Adolf Samuel Edman, 1757-1768 Fredrik Gyllenborg, 1768-1769 Adolf Sommer samt åren 1770-1776 J. Bedoire. 1776 köpte Jacob Ramseli Bockhammar och det in­gick sedan i Ferna fideikommiss med egen förvaltning. Det ned­lades 1887.

Bastmora hytta i Västanfors socken Hammare sedan urminnes tider. 1644 uppbyggd med en härd.

Trummelsberg hytta i Västervåla socken 1668 privilegium till bergsmän att uppbygga en hammare med

sex års frihet.

Finnbo masugn i Norrbärke socken Uppbyggd 1630, ödelagd 1640 och åter uppbyggd av Abraham

Momma, som upprättade en "fransösk" masugn, för vilken han 1651 erhöll privilegium med sex års frihet.

Några kommentarer till handlingarna Kapitalbok och avräkningsbok, på Bockhammar och Finnbo

i början kallade bruksbok och skuldbok, är de enda bevarade räkenskapsböckerna under 1700-talet och början av 1800-talet.

54

Ferna bruksarkiv

Omkring 1830 börjar en mer differentierad och specialiserad bok­föring. I magasins-journalerna kan man följa bruksfolket levnads­förhållanden så som de avspeglade sig i de naturaprodukter de fick ut i avlöning från magasinet. l) spannmål -ärter, korn, malt, havre. 2) salt och pundvaror - salt, sill, talg, torrfisk. 3) Vadmal- grått. 4) Vävnader- foderväv, bulldan, lin. 5) Liar - 5 l 4• 51 l z, 6 l 4·

Mot slutet av 1800-talet blir varoutbudet större. Då tillkommer älgkött och mejeriprodukter. Längst ut till höger finns en kolumn "att utfå kontant" men det är inte ofta det blir något över. Naturahushållning härskade praktiskt taget oinskränkt hela bruks­tiden.

I avlöningsböckerna 1892-1907 visas arbetamas förtjänster per månad och i vilka poster lönerna uppdelades: ved, medicin, kostpengar, sötmjölk, skummjölk, smör, potatis, kalvkött, åter­står att erhålla kontant - kvitterat med namnteckning.

Alla de omständliga och starkt differentierade procedurerna vid framställning av järn och stål framträder så enkelt som i arbetarnas titlar i avlöningsböckerna:

valsmästare vällare inkastare ovalsare 4 kt valsare vällvalsare emottagare frambärare rätmästare rätardräng klippare smörjare smältvägare hjälpsmed

hopslagare smältvalsare reglerare kolfatare tackjärnsvägare järnsynare murare slaggskjutare qvartzskjutare paketerare barendspackare knippare

Kapitalböckerna ger förutom en bild av tillverkningsprocessen och ändringar däri också besked om vad de olika momenten vid tillverkningen kostade genom fördelningen av konton.

A - stångjärnstillverkningskonto l valsning 2 stångjärnssyning

55

3 murning 4 slaggskjutning 5 barendspackning 6 knippare 7 qvartzskjutning 8 paketering 9 timmer

l O skiftlöner

Bodil Ulate-Segura

B - Smältjärnstillverkningskonto l hopslagning 2 slaggskjutning 3 smältjärnsvalsning 4 tackjärnsvägning 5 kolfatning 6 maskinskötsel 7 reglering av ånghammare 8 mjölkstat 9 timmer

l O skif~löner

C - Reparationskonto

D - Tackjärnskonto

E - s tenkolskonto

F - Slaggkonto

G - Smältjärnstillverkningskonto

H- Spannmålskonto

I - Ångbåtskonto

' "' •

Ännu påtagligare blir tillverkningsprocessen i skiftböckerna som är en arbetsfördelningsbok med arbetarna uppdelade i tre lag Carlssons, Erikssons och Jäfverts lag. läfverts lag hade föl­jande utseende januari 1887:

Valsmästaren Värmaren

Bakvärmaren

56

Ludvig Jäfvert N. J. Flink A. Andersson P. E. Brusk Fr. Holm

Frambäraren

Emottagaren

Upplyftaren

Rätarmästaren Smörjaren Uppsättaren Regletiaren Rätardrängen

Ferna bruksarkiv

Conrad Berg P. V. Geijer C. J. Berg Aug. J ernström Adlof Stake Adolf Söderqvist P. A. Broström Frans Piskator Adolf Marolin C. E. Forsman Carl Jäfvert Arvid Löfström P. J. Norström

Den långa serien av inventarieböcker 1838-1932 är en rik källa till upplysningar om bruksfolkets liv och leverne i helg och söcken. Bruket och brukets herrar var en allt överskuggande maktfaktor och utövade sitt inflytande överallt. Förutom att de ägde smedjor, verkstäder, maskiner, verktyg och bostäderna, ägde de handelsbod och gästgiveri, flyttade skolan från kyrkan till bruket (vilket för övrigt var fullt rimligt eftersom de flesta barnen fanns på bruket) och installerade en sjuksköterska. Hennes utrustning bestod 1901 enligt inventarieförteckningen av skänk, bord, stol, järnsäng, madrass, filt, lampa, rullgardin, anatomipin­sett, lavemangspruta, Coopers sax och rondskål.

Den nya tiden gör sitt intåg vid bruket 1907, då en ny rubrik automobilstallet tillkommer. Där stod en Oldsmobil på 8 hkr inköpt för 3.519 kr.

De flesta av de lösa handlingarna har inplacerats i ämnes­ordnade handlingar. Följande huvudgrupper kan urskiljas.

Åtkomsthandlingar, gravationsbevis, inteckningsprotokoll, pro­cesshandlingar, boupptecknings- och arvskifteshandlingar 1630-1931. Däribland finns ett fastebrev på pergament från 1796 utfär­dat för Ferna Bruksegendom. Bland processhandlingarna finns några buntar avskrifter av handlingar härrörande från processen mot Reenstiernorna.

Handlingar rörande skogarna Journal över skogsavverkningen 1843-1854. skogsförvaltare Obbarius kontrakt m. fl. handlingar ang. sko­

garna i Bysala, 1843. Provytor för Ferna skogar 1910. Innan elektriciteten började användas som energimedel vid

57

Bodil Ulate-Segura

järnframställningen, var man mycket beroende av tillgång på skog. För att förbättra sin skog genom rationell skötsel anställde C. J. von Hermansson en tysk vid namn Obbarius som skogs­förvaltare år 1843. För att kunna ernå den höga avkastning på skogen som avsågs i instruktionen för honom, begärde Obba­rius att följande tre saker måtte genomföras: l Eget sågverk för sågning. 2 Mer yrkesvant arbetsfolk än torparna. 3 Flera vägar för virkestransporter. Av bevarade handlingar att döma tycks han ha lyckats väl. Ferna blev känt för sina välskötta skogar.

Bland handlingar ang. underlydande och arbetsförhållanden märks:

Kontrakt med smeder och landbönder 1844-1932 Husesyner med landbönder 1830-1890 Mantalsuppgifter 1861-1880 Kronautskylder 1840-1906 Journal enligt lagen om arbetstid begränsning 1920 Förteckning över arbetssökande 1932-33 Ansökningar om arbetslöshetshjälp 1932 statistik över arbetarnas förtjänster 1910-1926 Motbok för Ferna smeders fattigkassa till begravningshjälp och julutdelning 177 6-1862 Fattigkassan bildades på brukspatron Jacob Ramselis initiativ.

Han skänkte som grundplåt 600 daler kopparmynt och i sitt testa­mente 50 daler/år. Enligt ett protokoll daterat maj 1776 skulle kassan ha till syfte "att understödja fattiga smeder och enkor med årlig handpenning, ävensom till hjälp till sådanas begravning som ej hava anhöriga hwilka därom draga försorg." övriga inkoms­ter var:

(a) insamlingar på bruket (b) insamlade medel på bröllop och gravöl (c) räntor - pengar utlånades mot 6 % ränta till smederna

vid behov d) böter. Ex. "1856. Fredric Ramström plikt för stulen kol

3 riksdaler, hvaraf l riksdaler till angifvaren." Kolstöld förekommer ett par gånger om året och pliktades alltid med 3 riksdaler.

Utgifter var exempelvis: (a) begravningshjälp

58

(b) årlig pension till Eric PolJaks lytte son (c) contanta bidrag till enkor och barn (d) skolmästarlön (från 1841) 25 riksdaler/år (e) julutdelning 1-4 riksdaler per behövande. På en sammankomst den 7 oktober 1780 beslöts att vid de in-

Ferna bruksarkiv

samlingar som gjordes på bruket till de fattiga, skulle av de insam­lade medlen 2 l 3 gå till fattigkassan och l l 3 till socknens fattiga.

Bland övriga ämnesordnade handlingar skall särskilt nämnas Bergsjordaboken 1772. "Förteckning på alla Hemman, Hyttor och Hamrar uti skinnskattebergs Bergslag, med anmärkning om deras beskaffenhet efter ägarnas upgifvande och the handlingar, som kunnat wara at tilgå, uprättad wid hållen undersökning i januari 1772 til uplysning och underrättelse wid en Hans Kgl Maj:t i nåder anbefald Bergs- Jordaboks författande."

1873 reste Ludvig Rinman till världsutställningen i Wien på gemensam bekostnad av Ferna bruksägare och brukspatronen G. Hanström på Boxholm. Rinman medförde 22 lådor exposi­tionsmaterial från Ferna och har från sin resa nedtecknat en Berättelse om iakttagelserna vid V erldsutställning i W i en 187 3 och på andra orter.

Slutligen några ord om kartorna. De utgör c:a 100 st. och om­spänner tiden från slutet av 1600-talet fram till 1916. Samlingen har förut varit väl vårdad, många av kartorna är klistrade på väv och rullade på trälister. En del av dem är tyvärr söndriga och några har fått fuktskador från tiden i den fuktiga magasinsbygg­naden. Nu förvaras de rullade, stående i specialkonstruerade kartställ. De flesta kartorna är lantmäterikartor men där finns även enstaka ritningar över kanal- och järnvägsbyggen, byggnads­ritningar jämte konstruktionsritningar för diverse maskiner och industrilokaler.

Bland kartorna påträffades också ett grafiskt tryck på en 3 m lång linneremsa fäst i en pärm. Motivet var ett panorama över processionen vid Karl XIV Johans likbegängelse 1844, utfört som kolorerat träsnitt. Bilden har nära samband med en lång anonym litografisk plansch med samma motiv hopskarvad av tre stycken och tryckt hos P. M. Andersson, Stockholm. Till denna litogra­fiska version hör en text: "Från dödsbädden till grafchoret" (Stockholm, Albert Bonnier, 1844). Domänverket överlämnade trycket som gåva till Nationalmuseum, som saknade det i sina samlingar. Ytterligare har överlämnats handlirigar rörande skinn­skattebergs och Björnhytte bruks arkiv till Landsarkivet i Upp­sala.

Arkivförteckningen kommer att finnas på Domänverket, Riks­arkivet, Uppsala landsarkiv, på skinnskattebergs revirförvaltning och i arkivlokalen på Ferna bruk.

Forskare som önskar besöka arkivet torde vända sig till revir­förvaltningen i skinnskattebergs revir, som har ansvaret för arki­vets vård och skötsel. Helinackordering fås på kursgården efter hänvändelse till revirförvaltningen.

59